Med anledning av propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte motioner

FiU 1977/78:37

Finansutskottets betänkande 1977/78:37

med anledning av propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte motioner

1 detta betänkande behandlar utskottet propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande samt dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1977/78:406 av Svea Wiklund (c) och Ella Johnsson (c) om åtgärder för att stimulera det enskilda sparandet,

1977/78:936 av David Wirmark (fp)och Holger Bergqvist (fp)om utredning av hushållens sparande,

1977/78:1435 av Rune Rydén m. fl. (m) om sparstimulerande åtgärder, 1977/78:1436 av Torsten Sandberg (c) och Karl Erik Olsson (c) om indexreglerat sparande m. m. och

1977/78:1437 av Börje Stensson (fp) om sparstimulerande åtgärder,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1977/78:1895 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1977/78:1928 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk),

1977/78:1929 av Olof Palme m. fl. (s) och

1977/78:1930 av David Wirmark (fp) och Holger Bergqvist (fp),

dels yttranden från skatteutskottet (SkU 1977/78:5 y)och näringsutskottet (NU 1977/78:6 y) över propositionen och motionerna 1977/78:1895, 1928, 1929 och 1930.

Yttrandena återfinns som bilagor till detta betänkande.

Propositionen

I propositionen 1977/78:165 har regeringen (ekonomidepartementet) efter föredragning av statsrådet Gösta Bohman föreslagit riksdagen att dels antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om skattelättnader för vissa sparformer,

2. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

6. lag om aktiesparfonder,

7. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

dels till Information om nytt lönsparsystem på tilläggsbudget lil till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.

De i propositionen framlagda lagförslagen har följande lydelse:

1 Riksdagen 1977/78. 5 sami Nr 37

FiU 1977/78:37

1 Förslag till Lag om skattelättnader för vissa sparformer

Härigenom föreskrivs följande.

1 §

Skattelättnader enligt denna lag medges fysisk person över 16 år, som har varit bosatt eller stadigvarande har vistats här i riket under någon del av inkomståret och som under året har haft sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst eller har haft inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Frågan om den skattskyldiges ålder bedöms enligt 65 § kommunalskattelagen (1928:370).

Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2 §

Sparskattereduktion åtnjuts med 20 % av belopp som under inkomståret har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång innestår på kontot. Detsamma gäller i fråga om belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i aktiesparfond enligt lagen (1978:000) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst 400 kronor. Sparskattereduktion får inte beräknas på högre sammanlagt belopp än 4 800 kronor om ej annat följer av andra stycket. Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 §. Öretal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året men har inte insättningar skett under sex månader,åtnjuts sparskattereduktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast följande inkomståret. Sparskattereduktion enligt detta stycke medges endast om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning av detta stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 6 800 kronor.

I fråga om sparskattereduktion tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion och särskild skattereduktion.

FiU 1977/78:37

3 §

Har sparskattereduktion åtnjutits enligt 2 §, utgör räntan på sparmedlen under inkomståret och närmast följande fem år inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Vad nu har sagts gäller inte ränta som belöper på sådan del av inkomstår som anges i 2 § andra stycket forsta meningen. Ränta och utdelning som tillfaller aktiesparfond utgör inte heller skattepliktig inkomst.

4 §

Vid beräkning av anskaffningskostnad enligt bestämmelserna i punkt 2 b av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) skall i anskaffningskostnader för sådan andel, som har inköpts för avkastning från tidigare innehavd andel i aktiesparfond, inräknas avkastningens belopp.

1 fråga om andel som har innehafts i fem år räknat från utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits, får efter den skattskyldiges val anskaffningskostnaden beräknas antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av det femte året eller till värdet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren. I det första fallet anses andelen anskaffad vid utgången av det femte året och i det andra fallet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits.

5 §

Sker uttag av sparmedel eller inlöses andel i aktiesparfond före utgången av det femte året efter det för vilket sparskattereduktion har medgivits skall vederbörande kreditinrättning eller fondbolag göra avdrag med 25 96. Om den skattskyldige visar att han inte tidigare har medgivits sparskattereduktion med 20 96, skall avdraget jämkas med hänsyn härtill.

Övergår rätten till lönsparkonto eller aktiesparkonto inom den i första stycket angivna tiden på annat sätt än genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död eller pantsätts rätten till sådant konto skall innestående medel utbetalas. Därvid tillämpas bestämmelserna i första stycket.

Det belopp som har avdragits enligt första stycket skall betalas till staten. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, utfärdar närmare föreskrifter om detta.

FiU 1977/78:37

6 §

Skattskyldig, som vill åtnjuta sparskattereduktion enligt 2 §, skall till deklarationen foga av kreditinrättning eller fondbolag utfärdat intyg rörande insättningar, behållning och ränta eller antal andelar i aktiefond.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas på insättningar som har skett efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i 2 § andra stycket och 3 § första stycket andra meningen tillämpas på insättningarsom skett fr. o. m. den 1 oktober 1978.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att i 12 § lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall införas ett nytt moment, 4 morn., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

4 mom. Sjömansskatt enligt 7 § får genom beslut om jämkning nedsättas i den mån förutsättningarna för skattereduktion enligt lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer är uppfyllda. Bosättning eller stadigvarande vistelse här i riket krävs inte för jämkning enligt detta moment.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

FiU 1977/78:37

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 68 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §2

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst en- dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen(1958:295)om sjömans- ligt 2 § lagen (1958:295) om sjömans skatt

och enligt 1 § 2 mom. nämnda skatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt lag skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar det antal perioder om trettio dagar

för vilka den skattskyldige uppburit för vilka den skattskyldige uppburit

sådan inkomst under beskattnings- sådan inkomst under beskattningsåret, året, samt sjömansskattenämndens

beslut om jämkning enligt 12 ,(i 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt,

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953:272),

dels beslut, som avser förutsättning för sparskattereduktion enligt 21 lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer,

dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, varå skogsvårdsavgift skall beräknas.

1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1974:773.

FiU 1977/78:37

6 Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av regeringen.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

FiU 1977/78:37

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2 mom.2 1 denna lag förstås med 2 mom. I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som påförts vid slutlig skatt: skatt som påförts vid

den årliga debiteringen på grund av den årliga debiteringen på grund av

taxeringsnämnds beslut eller på taxeringsnämnds beslut eller på

grund av annat beslut, som enligt grund av annat beslut, som enligt

gällande föreskrifter skall beaktas gällande föreskrifter skall beaktas

vid sådan debitering, och återstår vid sådan debitering, och återstår

efter iakttagande av bestämmelserna efter iakttagande av bestämmelserna

om nedsättning av skatt enligt 4 och om nedsättning av skatt enligt 4 och

5 morn.; 5 mom. samt 2 $ lagen (1978:000) om

skattelättnader för vissa sparformer;

preliminär skatt: i 3 § omförmäld skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats; kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 morn.; respitränta: ränta enligt 32 §; anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 morn.; ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 morn.; restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 morn.; skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 morn.; särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 morn.; inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen(1928:370)och 11 § 1 mom. lagen (1947:576)om statlig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss

sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1974:853.

FiU 1977/78:37

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §2

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel och egenavgifter som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under kalenderåret.

Med egenavgifter förstås avgifter som avses i första stycket av anvisningarna till 41 b § kommunalskattelagen (1928:370).

Är den skattskyldige berättigad till Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt nedsättning av statlig inkomstskatt

eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272) el ler genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 eller 5 mörn. uppbördslagen (1953:272) eller sparskattereduktion enligt 2§ lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1980 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772.

2 Senaste lydelse 1976:1095.

FiU 1977/78:37

6 Förslag till

Lag om aktiesparfonder

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med aktiesparfond avses aktiefond för lönsparande som sker enligt lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer. I fråga om aktiesparfond gäller aktiefondslagen (1974:931) med de avvikelser som följer av denna lag.

2 § Aktiesparfond förvaltas av fondbolag som bildas särskilt för detta ändamål.

Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst sju ledamöter.

Av styrelseledamöterna utser regeringen två ledamöter. Minst hälften av återstående ledamöter utses av fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem.

3 § Till aktiesparfond får förvärvas endast värdepapper enligt 19 § aktiefondslagen (1974:931) vilka är

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av svenskt aktiebolag.

Om det lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier, som utfärdas i samband med nyemission, eller konvertibla skuldebrev.

4 § Fondbolag får besluta om utbetalning av medel som har avdragits för utbetalning till staten enligt lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer.

5 § Övergår rätten till fondandel på annat sätt än genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död eller pantsätts fondandel, skall den inlösas.

6 § De fondandelar, som fondandelsägaren har förvärvat för ett års sparmedel, kan inom fem år efter det årets utgång inlösas endast samtidigt.

I fall som avses i 2 § andra stycket lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer skall även de fondandelar, som fondandelsägaren har förvärvat för där angivna sparmedel, inlösas gemensamt med de i första stycket angivna fondandelarna.

7 § Vid inlösen inom tid som anges i 6 § första stycket skall avdrag göras enligt 5 § lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer. Motsvarande avdrag skall göras vid inlösen av fondandel som inom samma tid har förvärvats på annat sätt än genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död eller som inom samma tid har pantsatts.

FiU 1977/78:37

10 Förvaringsbanken skall till staten inbetala det belopp som har avdragits enligt första stycket.

8 § Fondbestämmelserna för aktiesparfond skall ange att

1. fonden är en aktiesparfond för vilken denna lag gäller,

2. fondbolaget skall föra register över innehav av fondandelar och inte skall utfärda fondandelsbevis,

3. utdelning till fondandelsägarna inte skall ske,

4. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1978 och gäller även dessförinnan i fråga om åtgärder som behövs för att lagen i sin helhet skall kunna tillämpas från och med den dagen.

7 Förslag till

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs att 1 § aktiefondslagen (1974:931) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

I denna lag förstås med

1. aktiefond, en huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten och som äges av dem som tillskjutit kapital,

2. aktiefondsverksamhet, sådan förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av andelar i fonden som bedrives av fondbolag,

3. fondbolag, aktiebolag som fått tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet,

4. förvaringsbank, bank som förvarar tillgångarna i aktiefond samt mottager inbetalningar och ombesörjer utbetalningar som avser fonden.

Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt är icke tillämplig på delägarskap i aktiefond.

/ fråga om aktiefond för lönsparande finns särskilda bestämmelser i lagen (1978:000) om aktiesparfonder.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1978.

FiU 1977/78:37

11 Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang följande under allmänna motionstiden väckta motioner:

1977/78:406 av Svea Wiklund (c) och Ella Johnsson (c) vari hemställs att riksdagen anmodar regeringen att med det snaraste stimulera det enskilda sparandet,

1977/78:936 av David Wirmark (fp) och Holger Bergqvist (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att kartlägga hushållens sparande och att belysa de grundläggande orsakerna till hushållens sparbeteende,

1977/78:1435 av Rune Rydén m, fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna att stimulera sparandet genom allmänt sparstöd genom premie, särskilt sparstöd, sparlön, bättre arbetsvillkor för aktiefonder och särskilt bostadssparande utreds,

1977/78:1436 av Torsten Sandberg (c) och Karl Erik Olsson (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om indexreglerat sparande m. m.,

1977/78:1437 av Börje Stensson (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att man prövar möjligheten till förbättrade sparstimulanser inom ramen för nya lönsparandet.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts:

1977/78:1895 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå propositionen 1977/78:165,

1977/78:1928 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari hemställs att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1977/78:165 angående värdesäkert lönsparande,

1977/78:1929 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att avslå propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande,

2. att i enlighet med vad som anförts i motionen uppdraga åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret att skyndsamt pröva och framlägga förslag om en sparform som är lämpad för den stora mängden småsparare och som underlättar den statliga upplåningen,

3. att i enlighet med vad som anförts i motionen omvandla det nuvarande s. k. sparavdraget till ett avdrag från skatt,

1977/78:1930 av David Wirmark (fp) och Holger Bergqvist (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en expertgrupp skyndsamt tillsätts med uppgift att noga följa och analysera effekterna av det skattepremierade lönsparsystem som föreslås i propositionen.

FiU 1977/78:37

12 Utskottet

Sverige har under en följd av år haft betydande underskott i utbytet av varor och tjänster med omvärlden. Underskottet i bytesbalansen är ett uttryck för att vi i vårt land förbrukar mer än vad vi själva producerar. Delvis har detta skett med avsikt under de gångna åren. Vi har genom inhemska stimulansåtgärder sökt hålla uppe produktion och sysselsättning i vårt land under en långvarig internationell konjunktursvacka. Vi har också ansett det vara vår skyldighet att bära vår del av det samlade underskott som industrivärlden har gentemot oljeländerna.

Sett i ett längre perspektiv är det emellertid nödvändigt att nuvarande stora bytesbalansunderskott begränsas. Det betyder att det inhemska sparandet måste öka kraftigt. Uppgiften blir desto mer maktpåliggande som flera sektorer av vårt näringsliv har stora, eftersatta investeringsbehov. Det gäller inte minst industrin, där stora investeringar måste till för att den industriella sektorn även långsiktigt skall kunna visa upp en produktionsökning som medger en snabbt ökande varuexport.

Utskottet har i flera tidigare sammanhang tagit upp de problem som härvid gör sig gällande (se bl. a. FiU 1977/78:10 s. 60 ff. och 1977/78:15 s. 58 ff.). Särskilt har utskottet därvid noterat att utvecklingen delvis gått i annan riktning än den som skisserades i 1975 års långtidsutredning. I denna målsattes en kraftig ökning av det offentliga sparandet i syfte att långsiktigt öka kapitalbildningen. Sparandet i den offentliga sektorn (inkl. socialförsäkringssektorn) har emellertid minskat mycket snabbt och för år 1978 beräknas nu i finansplanen ett sparandeunderskott för hela den offentliga sektorn om drygt 8 miljarder kr. jämfört med ett sparandeöverskott om drygt 9 miljarder kr. två år tidigare. Visserligen ökar nu åter näringslivssektorns förmåga att med egna medel finansiera investeringar, men det är uppenbart att också hushållen i hög grad måste bidra när det gäller att nå ett högt finansiellt sparande under kommande år.

Det är i detta perspektiv man bör se det nu framlagda förslaget om värdesäkert lönsparande. Ett högt hushållssparande är nödvändigt för att investeringsbehoven framöver skall kunna tillgodoses. För att detta skall komma till stånd erfordras utan tvivel åtgärder som stimulerar sparandet inom hushållssektorn. Lika viktigt är att detta sparande kommer till stånd i former som gör det möjligt att långsiktigt slussa över kapitalmedlen till de behövande sektorerna. Sparandet bör i möjligaste mån också ha den formen att andelen riskvilligt kapital i näringslivet kan öka och bidra till en nödvändig förstärkning av näringslivets soliditet.

Som framhålls i propositionen motiveras emellertid insatser för att gynna hushållens sparande inte enbart av de nu berörda förhållandena. Ett allvarligt fördelningspolitiskt problem under 1970-talet har varit att den högsta inlåningsräntan inte ens motsvarat inflationstakten. Härigenom har de sparformer som i första hand utnyttjas av småsparare och löntagare i vanliga inkomst -

FiU 1977/78:37

lägen gett en negativ real avkastning. En omfördelning har alltså skett från sparare till låntagare. Självfallet har den beskrivna utvecklingen utgjort ett problem även av andra skäl än fördelningspolitiska.

I motionerna 1895 och 1928 yrkas avslag på propositionen med hänvisning i första hand till fördelningspolitiska motiv. Även i motionen 1929 anförs fördelningspolitiska skäl mot förslaget. Enligt utskottets mening kommer förslaget emellertid inte att fl de fördelningsmässiga konsekvenser motionärerna förutskickar. Det övervägande antalet sparare i det föreslagna systemet torde komma att utgöras av löntagare i vanliga inkomstlägen. För dessa innebär de föreslagna sparformerna en förbättring. Sparformerna medför en viss korrigering av den omfördelning till dessa sparares nackdel som skett tidigare. För höginkomsttagare och innehavare av större förmögenheter torde systemet vara av marginellt intresse. Med det anförda avstyrks motionerna 1895 och 1928.

Utskottet återkommer i det följande till en närmare diskussion av de föreslagna skatteförmånerna. I detta sammanhang vill utskottet endast påpeka att förmånernas storlek måste bedömas med utgångspunkt i dels angelägenheten av att i ett visst läge stimulera hushållssparande!, dels önskemålet att tillförsäkra spararna en positiv real avkastning på sparmedlen. Från båda dessa utgångspunkter kan det vara motiverat att i framtiden överväga förmånernas storlek. Exempelvis kan en avkastning efter skatt på 11 96, vilket det föreslagna systemet enligt propositionen nu innebär, komma att anses som alltför hög i en period med lugnare prisutveckling. Utskottet delar sålunda föredragandens uppfattning att en anpassning av förmånerna bör ske då förutsättningarna förändras. Härigenom kan också huvudsyftet med de olika förslag om s. k. indexsparande som förts fram i debatten tillgodoses inom ramen för det i propositionen föreslagna systemet.

Flera motionskrav får anses vara tillgodosedda genom regeringens förslag. I motionen 1436 begärs en utredning om indexreglerat sparande m. m. Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört avstyrks motionen 1436.1 motionen 1435 begärs också en utredning om ytterligare sparstimulanser. Utskottet anser att motionens syfte i huvudsak tillgodoses av det nu föreslagna lönsparandet och att erfarenhet härav bör vinnas innan ytterligare utredningarom olika former av sparstimulanser tillsätts. Motionen 1435 avstyrks. Motionen 406 är tillgodosedd i och med att regeringen framlagt propositionen 165. Även den motionen avstyrks följaktligen.

En avgörande fråga vid bedömningen av regeringsförslaget är självfallet i vilken utsträckning de föreslagna nya sparformerna faktiskt kommer att leda till ett ökat finansiellt sparande i vårt land. Två aspekter är här särskilt framträdande. Det gäller för det första i vilken grad systemet ger upphov till ett ökat hushållssparande. I en del remissyttranden över lönsparutredningens betänkande har uttryckts vissa tvivel härvidlag. Man har där menat att en stor del av sparandet i det föreslagna systemet enbart kommer att utgöras av en

FiU 1977/78:37

omfördelning från andra former av hushållssparande och att andelen nysparande blir begränsat.

Den andra väsentliga frågan gäller hur statens finansiella sparande, genom skatteförmånerna för spararna, kommer att påverkas. Resultaten av de olika kalkyler över de statsfmansiella kostnaderna som presenterats skiljer sig i hög grad åt. Dessa resultat kan åskådliggöras genom att ange hur stor andel nysparande av det totala sparandet i systemet som krävs för att man skall få ett nettotillskott av sparande för samhället som helhet. Enligt propositionen räcker det med 20 % nysparande medan riksrevisionsverket (RRV) i sitt remissyttrande angett att det krävs en andel nysparande av mer än 37 % för att systemet skall ge ett positivt nettoresultat.

Utskottet har vid en närmare analys funnit att dessa skillnader främst har följande förklaringar. RRV upptar som sparande enbart de medel som spararen sätter in ett visst år. I propositionens kalkyl ingår även de räntor på tidigare års sparande som faller ut under året och som fogas till sparmedlen. Dessa räntor svarar enligt kalkylen i ett fullt utbyggt system för ca 1/3 av sparandet. Mot detta sparande står budgetmässiga kostnader bestående av dels bortfallande skatteinkomster genom att räntorna är skattefria, dels den 20-procentiga skattereduktionen. Enligt propositionen uppkommer realt sett inte något skattebortfall för den del av räntorna som hänför sig till nysparande, eftersom någon statsinkomst inte hade uppkommit på grund av denna ränteavkastning om inte nysparandet hade kommit till stånd. RRV gör inte denna begränsning. Vidare antas i propositionen att spararna blir jämnt fördelade på alla inkomsttagargrupper, medan RRV har förutsatt att deltagarna i det föreslagna systemet kommer från de grupper av inkomsttagare som redan sparar och som redovisar inkomst av kapital. Detta har betydelse, eftersom statsfmansiella kostnader på grund av skattefriheten på räntor bara uppkommer för personer som redovisar över- eller underskott av kapital. Denna grupp utgör ca 60 % av alla sparare i RRV:s kalkyl men bara 35 % i propositionens.

Utskottet finner för sin del ingen anledning att närmare gå in på vilken beräkningsmetod som är den riktiga eller vilka antaganden som är de mest rimliga. Syftet med det anförda är enbart att påpeka att viss osäkerhet råder beträffande de statsfinansiella kostnaderna för de föreslagna förmånerna.

Kalkylen i propositionen visar hur betydelsefullt det är att räntorna på sparmedlen vid banksparande inte tas ut. Avsikten i propositionen är att de sanktioner som gäller för förtida uttag av sparmedel även skal! avse upplupna räntor. Då detta kommit till mindre klart uttryck i de föreslagna reglerna föreslår utskottet att en smärre justering av den föreslagna lydelsen görs i 5 8 förslaget till Lag om skattelättnader för vissa sparformer.

Gemensamt för de refererade kalkylerna är att de visar att en avgörande fråga för hela systemet är hur stor andel av sparandet som utgör nysparande. Skilda bedömningar har giorts i denna fråga. Enligt utskottets mening kan säkra bedömningar på denna punkt inte göras. De föreslagna förmånerna bör

FiU 1977/78:37

dock ha en klart sparstimulerande effekt och alltså öka hushållens sparande. Genom att en positiv real avkastning på sparmedlen säkras bör man också kunna vänta sig en viss omfördelning till dessa sparformer från s. k. improduktivt sparande. Som framhålls i propositionen kan man heller inte vänta att hushållen utan vidare flyttar över sitt nuvarande banksparande med hög tillgänglighet till en sparform med starka krav på långsiktig bindning av medlen. Ett viktigt skäl att hushållen håller betydande medel i bank är ju nämligen att de kan behöva dem för transaktionsändamål eller som en likvid reserv. Vidare kan pekas på kravet att sparandet skall vara regelbundet. Enligt utskottets mening talar det anförda för att nysparandedelen blir tillräckligt hög för att de föreslagna sparformerna skall ge upphov till ett positivt nettosparande i samhället eller hindra en eljest uppkommande sparminskning.

1 motionen 1929 yrkande 3 föreslås som en alternativ sparstimulans att det nuvarande s. k. sparavdraget omvandlas till en skattereduktion. Utskottet delar skatteutskottets uppfattning (SkU 1977/78:5 y) att frågan bör prövas i samband med ställningstaganden till förslagen från 1972 års skatteutredning.

I nu aktuellt sammanhang bör dock påpekas att de i propositionen föreslagna sparformerna och förmånerna har den fördelen att de kan utnyttjas även av personer som redovisar underskott av kapital, något som också talar för att man får ett nysparande inom systemet. Denna grupp potentiella sparare skulle inte påverkas av en sådan ändring som föreslås i motionen 1929. Motionsyrkandet avstyrks.

Frågan om vilka sparformer som lämpligen bör stimuleras behandlas i skatteutskottets yttrande. Skatteutskottet anser det naturligt att banksparandet i första hand kommer i blickpunkten. Vidare kan det enligt skatteutskottets uppfattning anses motiverat att näringslivets behov av riskvilligt kapital beaktas genom att ett lönsparande i särskilda aktiefonder införs.

Vidare anför skatteutskottet bl. a. följande:

Ett viktigt område är obligationssparandet. Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget har framhållits att det med hänsyn till statens upplåningsbehov i första hand är angeläget att åstadkomma ett ökat obligationssparande eller att på annat sätt kanalisera sparandet direkt till den långa kapitalmarknaden. Motionen 1929 innehåller som redan nämnts också ett yrkande i denna riktning. Som framgår av propositionen har departementschefen förståelse för dessa synpunkter men anser att frågan hur ett obligationssparande bör utformas behöver utredas ytterligare. Med hänsyn härtill anser utskottet sig kunna utgå från att denna fråga kan fä en snar lösning. Såvitt utskottet kan bedöma är yrkandet i motionen 1929 i denna del således delvis tillgodosett.

Skatteutskottet ansluter sig i princip till förslaget att nu införa en stimulans för banksparande och sparande i aktiefond. Vid detta ställningstagande har skatteutskottet enligt vad som anförs i yttrandet bl. a. beaktat att frågan om

FiU 1977/78:37

sparstimulanser på andra områden uppmärksammas inom regeringen. Skatteutskottet utgår också från att regeringen tar initiativ till erforderliga åtgärder om negativa effekter uppkommer inom andra sparformer.

Finansutskottet instämmer i de synpunkter skatteutskottet framfört. Beträffande de kreditpolitiska aspekterna vill utskottet därtill erinra om att föredraganden i propositionen förklarat sig beredd att senare återkomma med förslag om möjligheter till en direkt slussning av en viss del av sparmedlen till den långa kapitalmarknaden om lönsparandet visar sig få betydande omfattning. En möjlig form för detta som redovisas i propositionen är att en del av inlåningen i bankerna exempelvis vid årets sluts överförs till riksgäldskontoret. Det bör också uppmärksammas att om sparandet i aktiesparfonder kommer att utgöra en stor andel av det nu föreslagna lönsparandet bortfaller i hög grad detta problem. Med det anförda avstyrks motionen 1929 yrkandet 2.

I anslutning till skatteutskottets uttalande att uppmärksamhet måste ägnas eventuellt uppkommande negativa effekter inom andra sparformer vill finansutskottet framhålla att en svårbedömd fråga är i vilken utsträckning storleken av de föreslagna förmånerna kommer att få konsekvenser för statens upplåningskostnader. Sådana effekter kan uppkomma, speciellt i fråga om sådan upplåning som sker direkt från hushållen.

Näringsutskottet har i sitt yttrande (NU 1977/78:6 y) ansett att den föreslagna ordningen med särskilda aktiesparfonder har förutsättningar att bli en positiv beståndsdel i det avsedda systemet för värdesäkert lönsparande. I motionen 1929, där propositionens förslag avvisas, anförs som ett särskilt argument att förslaget om aktiesparfonder ligger vid sidan av den allmänna strävan till en demokratisering av den ekonomiska makten som enligt motionärerna bör känneteckna reformer på området. Speciellt vänder sig motionärerna mot reglerna i fråga om sammansättningen av fondbolagens styrelser. De hävdar att det finns risk för att det föreslagna systemet kommer att ytterligare befästa den privata maktkoncentration som enligt deras uppfattning är utmärkande för det ekonomiska livet i Sverige. Näringsutskottet anför i dessa frågor bl. a. följande:

De nya regler som skall gälla för de nu aktuella fondbolagen kännetecknas alltså av att andelen styrelseposter som kan besättas av banker och motsvarande huvudmän minskar väsentligt och att vissa styrelseledamöter får sina mandat av staten. Aktiefondslagens bestämmelserom fondbolagens styrelser tillkom på förslag av den socialdemokratiska regeringen år 1974 och antogs - efter viss modifikation vid utskottsbehandlingen - enhälligt av riksdagen. De avvikelser som för de nya fondbolagens del följer av lagen om aktiesparfonder borde från motionärernas utgångspunkt innebära en förbättring. Utskottet finnér motionärernas förkastelsedom över aktiesparfonderna och de fondbolag som skall förvalta dem helt ogrundad. Med anledning av önskemålet om ”en demokratisering av den ekonomiska makten” har det sitt intresse att notera att aktiesparfonderna, om man så vill, torde kunna utvecklas till ett aktivt instrument för inflytande i de börsnoterade företagen från breda grupper av aktiesparare.

FiU 1977/78:37

17 Finansutskottet instämmer i vad näringsutskottet anfört.

Utskottet har därmed behandlat de huvudinvändningar som i motionen 1929 riktats mot förslagen i propositionen och som i yrkandet 1 utmynnat i krav på att dessa förslag skall avslås. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att det nuvarande nya lönsparandel bör behållas. 1 motionen 1437 begärs att möjligheten till förbättrade sparstimulanser inom ramen för nya lönsparandet prövas. Härigenom skulle man enligt motionären kunna motverka en överflyttning av sparande från denna sparform till det nya systemet. Föredraganden har i propositionen anmält att han får anledning att senare ta upp frågan huruvida villkoren för nya lönsparandet bör ändras. Den prövning motionären begär kommer således att ske. Mot bakgrund härav avstyrks motionen 1437.

Av vad utskottet i det föregående anfört framgår att utskottet tillstyrker att de nya former för lönsparande som föreslås i propositionen införs. Utskottet har inga invändningar mot de regler som föreslås gälla för de båda sparformerna i fråga om högsta och lägsta sparbelopp. Kraven på regelbundenhet i sparandet finnér utskottet rimliga. Utskottet delar föredragandens uppfattning att förmånerna bör lämnas i form av skattelättnader på det sätt som föreslagits i propositionen. I likhet med skatteutskottet finner finansutskottet att dessa skattelättnader är väl avvägda med hänsyn till nuvarande förhållanden. Utskottet erinrar här om vad i det föregående anförts om justering av procentsatsen för skattereduktionen om utvecklingen påkallar det. De föreslagna sanktionerna mot förtida uttag finner utskottet rimliga.

Invändningar har riktats mot förslaget från tekniska och administrativa utgångspunkter. Dessa invändningar gäller i huvudsak detaljfrågor. De har sådan karaktär att de kan lösas med hjälp av tillämpningsföreskrifter. I den mån särskilda lagstiftningsåtgärder skulle erfordras kan dessa vidtas i ett senare skede när resultat föreligger av det förberedelsearbete som påbörjats.

Systemet bör enligt utskottets mening för huvuddelen av sparandet komma att fungera utan komplikationer och har därvid vissa klara fördelar jämfört med sparstimulanser i andra former. Bl. a. genom kopplingen till skattesystemet blir sparformerna dock naturligen relativt komplicerade från teknisk och administrativ synpunkt och kan ge upphov till vissa tillämpningsproblem i enskilda fall.

De invändningar som kan riktas mot förslaget bör givetvis beaktas så långt detta är möjligt utan att de riktlinjer som dragits upp i propositionen rubbas. Utskottet vill i sammanhanget understryka uttalandet i propositionen att reglerna bör vara så enkla och lätthanterliga som möjligt. Mot denna bakgrund instämmer utskottet i departementschefens uppfattning att man i nuvarande läge inte bör införa alltför detaljerade föreskrifter. Som förutskickats i propositionen kan det pågående förberedelsearbetet visa att

2 Riksdagen 1977/78. 5 sand. Nr 37

FiU 1977/78:37

ytterligare författningsändringar erfordras under hösten 1978, och frågan hur vissa detaljer bör regleras kan enligt utskottets mening lämpligen tas upp då.

På några punkter vill utskottet redan nu ta upp problem som påpekats. Utöver de avvägningar som gjorts i propositionen har problem tagits upp i skatteutskottets och näringsutskottets yttranden och i skrivelser som inkommit från Svenska bankföreningen och från Handelsbankens fondförvaltning AB, AB PK-fonder och Sparbankernas aktiefondsbolag.

1 propositionen anförs att de nya sparformerna bör avgränsas till personer över 16 år för att begränsa möjligheterna att utnyttja de nya sparformerna för överföringar från redan existerande sparkapital. Vid beskattningen bedöms frågan om den skattskyldiges ålder enligt lagförslaget utifrån förhållandena den 1 november året före taxeringsåret vilket enligt bankföreningen kan orsaka missförstånd. Enligt vad utskottet inhämtat kommer det emellertid att framgå av de föreskrifter som kommer att utfärdas om de nya sparformerna att endast den som fyllt 16 år skall få delta i sparandet. Utskottet har mot denna bakgrund inte något att erinra mot förslaget i denna del.

Avsikten är att skattelättnader skall kunna medges endast för långsiktigt sparande. I propositionen föreslås därför att sparskattereduktion och skattefrihet för ränta på det sparade beloppet skall medges endast under förutsättning att insättning gjorts på sparkontot under minst sex av inkomstårets månader. Om någon skulle vilja ha både lönsparkonto och aktiesparkonto skall detta medges enligt propositionen. Utskottet vill dock understryka att regeln om insättning under minst sex månader gäller varje konto för sig och föreslår att lagtexten i 2 $ lagen om skattelättnader för vissa sparformer förtydligas i detta hänseende. 1 propositionen uttalas också att varje sparare bör få inneha högst ett konto för lönsparande i bank och ett aktiesparkonto, en fråga som dock inte regleras i den föreslagna lagstiftningen. Också enligt utskottets uppfattning är det rimligt med en sådan begränsning. Det torde dock vara förenat med svårigheter för banken eller fonden att kontrollera att kunden inte har öppnat ett eller flera liknande konton på annat håll. Utskottet utgår från att denna fråga kommer att belysas närmare i det förberedelsearbete som pågår. Det förtjänar dock understrykas att det klart framgår av föreslagna regler att skattelättnader inte skall kunna medges för ett högre sparbelopp än sammanlagt 4 800 kr. om året.

Om sparandet påbörjas under senare delen av året gäller en specialregel. Om antalet insättningsmånader är mindre än sex uppskjuts i så fall frågan om sparskattereduktion ett år och blir beroende av om spararen under det följande året gjort minst sex månatliga inbetalningar på sparkontot. I denna situation är räntan under det första året inte undantagen från skatteplikt. Bankföreningen anför att skattereduktion bör kunna medges för det första sparåret även om antalet insättningar är mindre än sex och att skattefrihet för ränta på sådant sparande som har påbörjats under den senare delen av

FiU 1977/78:37

beskattningsåret bör kunna medges även om antalet månadsinsättningar är mindre än sex.

Frågan om beskattning av ränta på sparat kapital bör av praktiska skäl kunna bedömas med ledning av förhållandena under beskattningsåret. Enligt utskottets uppfattning kan skattelättnader över huvud taget inte anses motiverade annat än för långsiktigt sparande som uppfyller de i propositionen angivna förutsättningarna. Utskottet kan därför inte instämma i uppfattningen att ytterligare skattelättnader i dessa hänseenden bör ges. Det anförda innebär också att skattefrihet för ränta på kapital som sparats under beskattningsåret bör kunna åtnjutas endast för ränta som belöper på sparbelopp som innestår på sparkontot vid årets slut.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att de uttag som görs under bindningstiden enligt uttalande i propositionen skall avse hela det under ett visst år sparade beloppet inklusive avkastning. Härmed avses att hela det sparande som medför rätt till skattereduktion påföljande år blir bundet under en period av fem år efter sparåret. Ett uttag som sker under bindningstiden skall i princip avse ett helt års sparande jämte ränta och medföra avdrag med 25 % av det uttagna beloppet. Av propositionen framgår också att denna bindning uppstår för sparbelopp som uppkommit genom ett visst minsta antal insättningar och som fortfarande står inne på kontot vid utgången av sparåret, eller rättare sagt vid utgången av året före det taxeringsår då frågan om sparskattereduktion aktualiseras. Om uttag sker redan under sparåret skall sparskattereduktion beräknas på det belopp som återstår vid årets slut. Något 25-procentavdrag från sparbelopp som tas ut under sparåret och som således inte definitivt kommit att ingå i den nya sparformen skall givetvis inte bli aktuellt. Utskottet anser att konsekvenserna vid förtida uttag i angivna hänseenden redan nu bör förtydligas i lagtexten. Samtidigt kan det förutsättas att regeringen kommer att pröva dessa frågor närmare i samband med utarbetandet av de närmare föreskrifter som skall utfärdas rörande de nya sparformerna. Gränsdragningen i den nu aktuella lagstiftningen mellan bundet och obundet sparande kan då behöva ses över ytterligare.

Utskottets förslag i denna del berör 5 § i lagen om skattelättnader för vissa sparformer. Genom att i paragrafens första mening byta ut orden ”av sparmedel” mot ”från lönsparkonto” klargörs att inte heller räntor får lyftas i förtid utan att avdrag med 25 % sker. Utskottets förslag innebär också det förtydligandet att uttag under sparåret inte skall medföra avdrag. Att avdrag inte kommer i fråga i denna situation ligger enligt utskottets mening således i själva konstruktionen av sparformerna. 1 dessa fall aktualiseras alltså inte frågan om jämkning av avdrag enligt 5 §. Utskotfet vill samtidigt framhålla vikten av att bankerna och fondbolagen inte åläggs myndighetsutövning. Jämkningsfrågor bör således inte anförtros banker eller fondbolag utan bör i stället åvila riksgäldskontoret eller annan lämplig myndighet. De närmare formerna för hur jämkning av avdrag skall ske får övervägas i anslutning till det övriga förberedelsearbete som pågår.

FiU 1977/78:37

1 sammanhanget bör uppmärksammas att jämkning av avdraget självfallet inte kan ske förrän frågan om sparskattereduktion prövats, vilket också bör framgå av författningstexten. Om exempelvis en sparare genom sparande under ett år uppfyllt kraven för att åtnjuta skattereduktion men i januari efterföljande år vill lyfta sparmedlen skall avdrag ske trots att skattereduktion vid tidpunkten för uttaget ännu ej medgivits. Frågan om ev. jämkning av avdraget kan givetvis prövas först vid en senare tidpunkt.

1 skrivelsen från fondförvaltningsbolagen yrkas också vissa ändringar i fråga om realisationsvinstbeskattningen beträffande fondandelar som inlöses under bindningsperioden. Även skatteutskottet föreslår viss justering av den föreslagna lagtexten i fråga om denna beskattning.

Som skatteutskottet anfört är avsikten att värdestegringen under den första femårsperioden skall undantas från realisationsvinstbeskattning om avyttring sker efter femårsperiodens utgång. Värdestegringar som uppkommer efter fem års innehav skall däremot omfattas av realisationsvinstbeskattning. Den skattelättnad som förslaget innebär förutsätter givetvis att sparandet uppfyller de krav som gäller för sparformen. Om andelen inlöses efter en kortare tids innehav skall således den vinst som uppkommer beskattas enligt vanliga regler. Utskottet instämmer i det i propositionen framlagda förslaget i denna del och kan alltså inte biträda fondförvaltningsbolagens framställan om att fondandelar som avyttras före femårsperiodens utgång skall undantas från realisationsvinstbeskattning. Här kan tillfogas att de problem av ekonomisk art som en sådan beskattning kan medföra för andelsägarna torde bli av begränsad omfattning, eftersom 25-procentavdraget givetvis måste beaktas vid vinstberäkningen. Utskottet är emellertid medvetet om att realisationsvinstreglerna i sin helhet är invecklade och kan medföra praktiska problem. Ett närmare ställningstagande till de ändringar som kan erfordras beträffande detaljutformningen av dessa regler kan emellertid utan olägenhet anstå tills vidare. Utskottet utgår från att möjligheterna till förenklingar övervägs vid den allmänna översyn av realisationsvinstbeskattningen som planeras inom budgetdepartementet och att förslag till vissa förenklingar om så är möjligt läggs fram i det lagstiftningsarbete som kan aktualiseras hösten 1978. En av de frågor som därvid bör prövas är på vilket sätt sparskattereduktionen bör komma in i vinstberäkningen.

Enligt utskottets uppfattning bör realisationsvinstreglerna med den av skatteutskottet förordade ändringen tills vidare kunna fungera på avsett sätt. Beträffande den närmare innebörden av skatteutskottets förslag hänvisas till skatteutskottets yttrande och finansutskottets hemställan.

En fråga som inte behandlats i propositionen rör möjligheten att begära jämkning av preliminärskatt med hänvisning till deltagande i någon av de båda sparformerna. Enligt gällande regler (45 § uppbördslagen) föreligger i vissa fall en sådan möjlighet. Detta kan dock sägas strida mot syftet med förslagen i propositionen som ju är att med början redan i höst öka sparandet i

FiU 1977/78:37

vår ekonomi och hålla tillbaka den eljest möjliga konsumtionen. Enligt utskottets bedömningar kan det för huvuddelen av spararna inte bli fråga om någon preliminärskattejämkning på denna grund eftersom det av uppbördslagens bestämmelser framgår att jämkning enbart skall vidtas om på grund av jämkningen preliminär skatt skulle komma att uttas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som skall erläggas utan jämkning. Enbart deltagande i de nya sparformerna kan därför endast i speciella undantagsfall åberopas för jämkning av preliminär skatt. Däremot kan jämkningsbeloppets storlek påverkas i fall där en person kan få jämkning på annan grund än deltagande i denna typ av sparande.

Utskottet finner inte anledning att nu ta några initiativ i denna fråga. Skulle fortsatta överväganden inom regeringen eller den faktiska utvecklingen av jämkningsförfarandets omfattning leda till bedömningen att deltagande i de nya sparformerna inte bör föranleda rätt till jämkning av preliminär skatt får regeringen återkomma i frågan.

Näringsutskottet har i sitt yttrande anfört att de i propositionen föreslagna placeringsreglerna för aktiesparfonderna får en mera obestämd styrande effekt än vad lönsparutredningens förslag innebar. Mot lagstiftarens vilja att i första hand kanalisera sparmedlen till nyemissioner kan komma att stå önskemål hos fondförvaltarna och fondandelsägarna att i ett givet läge få välja placeringsobjekt mera fritt. De kan enligt näringsutskottet bli en grannlaga uppgift för bankinspektionen att i efterhand ingripa korrigerande på detta område. Om ett flertal nya aktiesparfonder med speciella placeringsinriktningar startas, något som ekonomiministern i propositionen betecknar som värdefullt, blir kontrolluppgiften än mera krävande, framhåller näringsutskottet. Näringsutskottet utgår från att, om aktiesparfonder av den nya typen kommer till stånd, bankinspektionen kommer att kontinuerligt bevaka deras placeringar och hålla regeringen underrättad om utvecklingen. Finansutskottet instämmer i de synpunkter näringsutskottet anfört i denna fråga.

Beträffande sparandet i aktiesparfonder har utskottet uppfattat uttalandena i propositionen så att spararen skall kunna göra insättningar hos valfri bank eller sparkassa hos KF eller HSB. Spararen skall därtill, oberoende av var aktiesparkontot öppnats, fritt kunna välja mellan olika aktiesparfonder. En fråga för det pågående förberedelsearbetet blir att klara ut formerna för betalningar mellan dels kontoförande bank eller sparkassa, dels förvaringsbank enligt aktiefondslagen, dels fondbolag.

Som utskottet kunnat konstatera krävs ett omfattande förberedelsearbete inför systemets genomförande. Detta kan resultera i tillämpningsföreskrifter av olika slag och frivilliga överenskommelser mellan berörda parter. 1 den mån lagändringar kan komma att aktualiseras får regeringen återkomma med förslag.

Med tanke på systemets komplexitet och på den osäkerhet som råder i vissa avseenden beträffande systemets effekter är det självfallet av yttersta vikt att

3 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 37

FiU 1977/78:37

en noggrann uppföljning sker av hur sparformerna verkar och hur sparandet utvecklas. Detta understryks också i propositionen. 1 motionen 1930 begärs att en expertgrupp skyndsamt tillsätts med uppgift att följa och analysera effekterna av det föreslagna systemet. Som utskottet redan anfört bör även enligt utskottets mening en sådan verksamhet komma till stånd. Det bör dock uppmärksammas att riksgäldskontoret redan har till uppgift att följa lönsparandet. Detta sker f. n. genom den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda s. k. lönsparkommittén. Utskottet förutsätter att lönsparkommitténs sammansättning och uppgifter under alla förhållanden måste övervägas då lönsparsystemet nu kompletteras med nya sparformer och då förmånerna får en direkt skatteanknytning. Utskottet kan för sin del inte bedöma huruvida det är lämpligt att lönsparkommittén ges även det uppdrag motionärerna vill tilldela en exertgrupp. Det bör ankomma på regeringen att besluta om formerna för det uppföljnings- och analysarbete som tas upp i motionen 1930 och som utskottet här berört. En fråga som senare kommer att behöva övervägas är också vilka eventuella åtgärder som behöver vidtas för att få sparmedlen för de olika sparåren att kvarstå i systemet även efter resp. bindningsperiods utgång. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Samma motionärer har i motionen 936 begärt att en utredning tillsätts med uppgift att kartlägga hushållens sparande och att belysa de grundläggande orsakerna till hushållens sparbeteende. Även utskottet finner det angeläget att kunskapen på detta område ökas. Enligt utskottets mening är dock detta i första hand en forskningsuppgift. Som framhållits i lönsparutredningens betänkande saknas inte helt material på området. Både i Sverige och i andra länder har ett ganska stort antal studier av hushållens sparande gjorts. I Sverige finns enligt lönsparutredningen tre studier publicerade på senare år. Utskottet har vidare erfarit att ett större projekt angående sparandets mekanismer inletts vid Uppsala universitet. Statistiska centralbyrån överväger f. n. om och i vilka former en undersökning av hushållssparande! kan göras. Problem som rör sparandet i vid mening behandlas i kapitalmarknadsutredningens betänkande. Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten har till uppgift att utarbeta olika modeller för löntagarfonder. Lösningarna i detta hänseende berör även sparandet, särskilt tillväxten av riskkapital i företagen. Mot denna bakgrund avstyrks motionen 936.

Utskottet vill avslutningsvis understryka vikten av att uttömmande information lämnas allmänheten om de nya sparformerna. En i sammanhanget viktig fråga blir att finna sådana namn på de tre lönsparformerna som gör att allmänheten lätt kan skilja dem åt. Utskottet förutsätter att information kommer att lämnas både från myndigheter och från banker, fondbolag, m. fl. som ett led i marknadsföringen av de nya sparformerna. Utskottet tillstyrker att det begärda anslaget för information anvisas.

FiU 1977/78:37

23 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av ett värdesaken lönsparande att riksdagen med avslag på motionerna 1977/78:1895, 1928 och 1929 yrkande 1 bifaller propositionen i denna del,

2. beträffande lag om skattelättnader för vissa sparformer att riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda förslaget med de ändringarna att 2,4 och 5 §§ samt ikraftträdandebestämmelserna erhåller den lydelse som framgår av bilaga 1,

3. beträffande lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt att riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda förslaget,

4. beträffande lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) att riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda förslaget,

5. beträffande lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) att riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda förslaget,

6. beträffande lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall att riksdagen antar det i propositionen 1977/ 78:165 framlagda förslaget,

7. beträffande lag om aktiesparfonder att riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda förslaget,

8. beträffande lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931) att riksdagen antar det i propositionen 1977/78:165 framlagda förslaget,

9. beträffande anslag till information att riksdagen till Information om nytt lönsparsystem på tilläggsbudget lil till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 000 000 kr,

10. beträffande tillsättande av en expertgrupp för att följa och analysera lönsparsystemet att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1930 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande uppdrag dt fullmäktige i riksgäldskontoret att framlägga förslag om en ny sparform att riksdagen avslår motionen 1977/78:1929 yrkande 2,

12. beträffande omvandling av det nuvarande s. k. sparavdraget till ett avdrag från skatt att riksdagen avslår motionen 1977/78:1929 yrkande 3,

13. beträffande stimulans av det enskilda sparandet att riksdagen avslår motionen 1977/78:406,

FiU 1977/78:37

14.' beträffande utredning rörande hushållens sparande att riksdagen avslår motionen 1977/78:936,

15. beträffande utredning om möjligheterna att stimulera sparandet genom allmänt sparstödgenom premie m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1435,

16. beträffande utredning om indexreglerat sparande m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1436,

17. beträffande möjligheten till förbättrade sparstimulanser inom ramen för nya lönsparandet att riksdagen avslår motionen 1977/ 78:1437.

Stockholm den 18 maj 1978

På finansutskottets vägnar

BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson (c), Knut Wachtmeister (m), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Anton Fågelsbo (c), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Anita Gradin (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp). Karl Erik Olsson (c) och Rune Rydén (m).

Reservation

av Kjell-Olof Feldt (s). Knut Johansson (s), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s) och Anita Gradin (s) som anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse

För att stimulera det frivilliga sparandet har under tidigare år en rad olika åtgärder vidtagits från samhällets sida. Man har bl. a. sökt stimulera det regelbundna lönsparandet och utformat särskilda statl iga sparobligationer med sikte på att skapa en för de enskilda hushållen lämplig sparform samtidigt som de skulle underlätta den statliga upplåningen. Man har också vänt sig med särskilda sparerbjudanden till privatpersoner som fått skatteåterbäring.

Bakom dessa olika åtgärder på sparandets område har i första hand legat två motiv. Dels har avsikten varit att utforma sparformer som i första hand vänder sig till den stora mängden småsparare och för dessa skapar en jämförelsevis säker och lättillgänglig planeringsform. Dels har motivet direkt varit att åstadkomma en medverkan från hushållens sida vid statens mera långfristiga upplåning, varigenom statens anspråk på kapitalmarknaden kunnat begränsas.

FiU 1977/78:37

25 Den under senare tid mycket kraftiga inflationen och den dramatiska ökningen av statens upplåningsbehov har understrukit behovet av att samhället medverkar till att skapa sparformer som begränsar inflationens verkningar för den stora mängden småsparare samtidigt som den underlättar statens mera långfristiga upplåning. En för utskottet självklar'utgångspunkt är därvid att åtgärderna inte skall bidraga till ökade klyftor i fråga om inkomster och förmögenheter och inte heller till en ökad koncentration av den ekonomiska makten. I det följande kommer utskottet därför först att granska regeringens förslag med hänsyn till dess fördelningspolitiska effekter. Därefter kommer åtgärderna att analyseras ur ekonomisk-politisk synvinkel varefter utskottet avslutningsvis föreslår de åtgärder som i dagens läge är påkallade.

Förslagets fördelningseffekter

Regeringens förslag innebär att man kraftigt stimulerar banksparande och sparande i en ny typ av aktiefonder. Varje person med inkomst av tjänst eller rörelse erhåller rätt att dra av 20 % av det insatta beloppet direkt från skatten upp till ett samlat sparbelopp på 4 800 kr. per år. Därtill kommer sedan skattebefrielse för samtliga inkomsttagare - således även de med övriga typer av inkomster - för räntorna på dessa insättningar.

Regeringens avsikt är självfallet att härigenom premiera nysparandet. Men som ett flertal remissinstanser framhållit kommer man inte att ha några som helst garantier för att detta verkligen leder till ett nysparande. Snarare kan det göras troligt att den helt övervägande effekten kommer att bli att man flyttar över redan existerande tillgodohavanden eller ett sparande som redan bedrivs men i andra former till denna nya form av premierat sparande. De skattelättnader som följer av regeringens förslag kommer således att tillfalla de människor som har möjligheter att utnyttja dessa nya förmåner. Såsom framgår av bl. a. RRV:s remissvar på lönsparutredningens betänkande växer andelen personer med ränteinkomster med storleken på bruttoinkomsten. Ungefär 50 % av inkomsttagarna med en bruttoinkomst under 40 000 kr. har enligt RRV ränteinkomster. I inkomstlägena kring 100 000 och däröver ligger motsvarande andel på 80-90 %. I den mån sparandet således sker genom överföring från redan existerande tillgångar kommer förslaget att i en klart högre grad gynna personer med högre inkomster. Denna effekt mildras i viss utsträckning av att man i propositionen föreslagit att det särskilda avdraget på 20 % på det insatta beloppet skall vara ett avdrag från skatten och inte från inkomsten. Men den grundläggande skillnaden består likväl mellan de som till följd av bättre ekonomiska omständigheter kan utnyttja de nya förmånerna och de som inte har denna möjlighet. Fördelningspolitiskt innebär detta en omfördelning av den samlade skattebördan från högre inkomsttagare till lägre.

Denna effekt understryks ytterligare av den föreslagna befrielsen från att

FiU 1977/78:37

betala skatt på de ränteinkomster som man erhåller på detta sparande. För alla de personer som redan kunnat utnyttja de sparavdrag på 800 kr. som tillkommer enskilda personer - respektive 1 600 kr. för två makar - kommer den föreslagna skattebefrielsen att innebära en utvidgning av detta sparavdrag - en utvidgning som då i första hand personer i bättre ekonomiska omständigheter kommer att kunna tillgodogöra sig.

Fördelningseffekterna av propositionens förslag blir enligt utskottets mening ännu mera utmanande om man finansierar sparandet i de föreslagna nya formerna genom att ta lån - lån vars räntor man med nuvarande skattesystem får göra avdrag för, samtidigt som då inkomsterna inte kommer att beskattas.

Enligt utskottets mening skulle de av regeringen framlagda förslagen leda till en kraftig favorisering av högre inkomsttagare, av personer med förmögenheter och möjligheter att ta lån. De ekonomiska klyftorna i samhället kommer att växa ytterligare genom det nu föreliggande förslaget.

Propositionens förslag om bildande av nya fondbolag och aktiefonder och de därtill knutna särskilda reglerna i fråga om sammansättningen av dessa fondbolags styrelser ligger vid sidan av den allmänna strävan till en demokratisering av den ekonomiska makten som enligt utskottets mening bör känneteckna reformerna på detta område. Förslaget kommer inte att leda till att man ingriper mot den privata maktkoncentration som för närvarande kännetecknar vårt ekonomiska liv. Det finns snarare risker för att denna ytterligare kommer att befästas.

Förslagets konsekvenser för den ekonomiska politiken

En viktig uppgift för den ekonomiska politiken är att finna sådana former för finanseringen av det nu mycket stora budgetunderskottet att detta inte leder till en allvarlig rubbning av den samhällsekonomiska balansen i vårt land. Ett viktigt led i en sådan politik är att försöka finna sådana former för sparandet att en så stor del som möjligt av den statliga upplåningen kan ske utanför banksystemet. Anledningen härtill är att en upplåning i affärsbankerna från statens sida leder till att dessa instituts utlåningskapacitet ökar, vilket - vid en i övrigt oförändrad kreditpolitik - kan leda till en ökning av inflationstrycket i ekonomin. Denna effekt kan visserligen motverkas genom exempelvis successivt höjda likviditetskvoter. Men anspråken på sådana kreditmarknadsregleringar kan vid en fortsatt stor upplåning i banksystemet komma att växa till en omfattning som blir ohanterligt stor. Såsom bl. a. riksbanksfullmäktige och styrelserna för AP-fonden framhållit i sina yttranden över lönsparutredningens betänkande synes det, också enligt utskottets mening, därför vara att föredra att i stället åstadkomma en ordning som stimulerar till en placering i obligationer.

Innebörden i det av regeringen framlagda förslaget är egentligen att man

FiU 1977/78:37

först genom mycket betydande samhällsinsatser stimulerar hushållen att placera sitt sparande på särskilda inlåningskonton i banksystemet. 1 den mån detta lyckas, vilket ingalunda är uppenbart, kommer detta att sedan framtvinga åtgärder för att neutralisera den likviditetsökning som härigenom sker i banksystemet och få över dessa medel till obligationsmarknaden. Genom denna omväg över banksystemet ökar bankernas möjligheter att dra ekonomisk fordel av en ytterligare inlåningsökning. Samtidigt kan det bereda statsmakterna svårigheter att i ett senare led kanalisera över dessa medel till kapitalmarknaden och till en långsiktig finansiering av det statliga budgetunderskottet.

Denna omfördelning till bankernas förmån kan också få klara nackdelar för exempelvis försäkringssektorn, en effekt som inte närmare utretts eller beaktats i propositionen. Man kan således inte utesluta att ett genomförande av propositionens förslag kommer att försvåra samhällets möjligheter att föra en effektiv kreditpolitik i ett läge då anspråken på denna politik kommer att vara alldeles osedvanligt stora. Inte heller diskuteras i vilken utsträckning storleken av de föreslagna förmånerna kommer att få konsekvenser för statens upplåningskostnader. Sådana effekter kan uppkomma, särskilt om staten måste göra sådan upplåning som sker direkt från hushållen mera attraktiv i konkurrens med den nya, mycket förmånliga bankinlåningen.

En även i detta sammanhang viktig fråga är om det föreslagna systemet verkligen kommer att leda till ett ökat nysparande eller om det i huvudsak kommer att innebära en omfördelning av redan existerande sparande. Riksgäldsfullmäktige har i sitt remissvar på lönsparutredningens betänkande framhållit riskerna för att de nya sparformerna kommer att få negativa effekter på de redan nu existerande formerna för statlig upplåning direkt från hushållssektorn eller på lönsparandet. Flera andra remissinstanser har redovisat liknande synpunkter.

Som särskilt riksrevisionsverket (RRV) framhållit i sitt remissvar kan de statsfinansiella konsekvenserna bli så ogynnsamma, att någon positiv spareffekt över huvud taget ej uppstår. Redan i det fall då hela effekten blir ett nysparande blir kostnaderna för statsverket betydande. I takt med att andelen nysparande av det totala, premierade sparandet sjunker, stiger i motsvarande mån kostnaden för det faktiskt åstadkomna nysparandet. Skulle den procentuella andelen verkligt nysparande ligga under 40 % så kommer enligt RRV kostnaden för staten att bli större än den stimulanseffekt man åstadkommit. Blir andelen nysparande mycket lågt kommer nettoeffekten att bli en relativt kraftig inkomstöverföring till de grupper som utnyttjar sparandet.

I propositionen har man inte kunnat redovisa någon hållbar grund för en bedömning av denna för hela systemet så viktiga fråga. Vad som framkommit vid utskottets beredning har enbart understrukit osäkerheten i propositionens bedömningar. Det synes därför föreligga en betydande risk för att åtgärderna i första hand kommer att ge upphov till en omfördelning av

FiU 1977/78:37

sparandet. Det föreligger alltså klara risker för att statsverkets kostnader för detta kommer att bli större än ökningen av hushållens sparande.

Slutligen kan därtill - som flera remissinstanser framhållit och som anförts i den avvikande meningen av Erik Wärnberg, m. fl. i SkU 1977/78:5 y - avgörande invändningar riktas mot propositionen från rent administrativa utgångspunkter. Remissinstanserna har bl. a. framhållit att reformen medför ett avsevärt arbete såväl för bankväsendet och de nya fonderna som för beskattningsmyndigheterna. I propositionen anförs att berörda myndigheter - i första hand riksgäldskontoret, riksskatteverket och bankinspektionen - efter samråd med bl. a. bankerna bör utforma lämpliga arbetsrutiner och att detta arbete kan medföra ytterligare författningsändringar hösten 1978. Att dessa frågor kommer att medföra ett betungande arbete för berörda parter, hur problemen än kommer att lösas i praktiken, är uppenbar. Detta medför att angelägna arbetsuppgifter kommer att bli lidande. Även för spararna kan problem uppstå bl. a. i samband med deklarationen.

Utskottets beredning har visat att ytterligare lagändringar, bl. a. i fråga om realisationsvinstbeskattningen, är oundvikliga för att systemet skall kunna fungera. Även i övrigt är ett stort antal frågor olösta. Ekonomiministerns uppfattning att kravet på enkla regler skulle motivera att man inte närmare reglerar frågor som under alla förhållanden måste lösas kan utskottet inte acceptera. Enligt utskottets mening är det oförsvarligt att införa ett system av denna typ utan att erforderligt lagstiftningsarbete slutförts.

Med hänsyn till de mycket tveksamma nettoeffekter som systemet leder till och med beaktande av dess olämpliga ekonomisk-politiska utformning, dess negativa fördelningspolitiska verkningar och dess administrativa ofullkomligheter avstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen 1977/ 78:165 om värdesäkert lönsparande. Detta innebär ett tillstyrkande av motionerna 1895, 1928 och 1929, yrkandet 1.

Förslag lill alternativa åtgärder

Enligt utskottets mening bör i stället stimulansåtgärderna på detta område utformas så att de dels kan erbj uda den stora mängden småsparare sparformer som tillgodoser rimliga krav på säkerhet och avkastning, dels underlättar finansieringen av statens nu mycket stora budgetunderskott. Övervägande skäl talar enligt utskottets mening för att lösni ngen bör sökas efter en väg som innebär att hushållssektorns sparande direkt kan kanaliseras till det statliga upplåningsbehovet utan att det behöver ta omvägen via banksystemet. Utskottet vill här peka på att man redan sedan 1960 har en form av statliga sparobligationer som är speciellt avpassade för den bredare allmänheten. Dessa obligationer emitteras direkt av riksgäldskontoret och kan köpas av allmänheten på ett lättillgängligt sätt. Detta sparande uppfyller kravet att vara långsiktigt genom att obligationerna har haft en löptid som varierat mellan 6 och 9 år. Avkastningen på det senast emitterade sparobligationslånet har inkl.

FiU 1977/78:37

den bonus som utfallerefter lånetidens slut uppgått till sammanlagt 10 1/2 % per år. Detta innebär att kapitalet i stort sett fördubblas under den aktuella löptiden vilket i sin tur medför att dessa obligationer ger en avkastning som ligger klart över den prisprognos som den borgerliga regeringen angivit för det nu innevarande året. Realräntan är i varje fall för 1978 klart positiv för denna sparform.

Inemot 200 000 personer tecknade sig för det sparobligationslån som emitterades 1977. Det genomsnittliga beloppet per tecknare uppgick till ca 6 500 kr. Skall man i dagens läge ytterligare stimulera hushållssektorns sparande bör det enligt utskottets mening ske efter i stort sett samma riktlinjer som varit vägledande vid konstruktionen av dessa sparobligationer. Dessa uppfyller både egenskapen att direkt underlätta finansieringen av det statliga budgetunderskottet samtidigt som de ger en positiv realränta - åtminstone vid den av regeringen nu förutsedda inflationstakten för 1978. Det vore i detta sammanhang även av intresse att närmare pröva de tankar om särskilda obligationsfonder som framförts av riksbanksfullmäktige och förslaget om en ny typ av lönsparobligationslån som framförts av styrelserna för AP-fonden. Enligt utskottets mening bör riksgäldskontoret ges i uppdrag att i enlighet med de riktlinjer som här angivits skyndsamt pröva och framlägga förslag om en sparform som är lämpad för den stora mängden småsparare och som underlättar den statliga upplåningen. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1929, yrkande 2.

För att i dagens läge understryka vikten av att hushållen engagerar sig i ett ökat långsiktigt sparande kan det finnas skäl att överväga ytterligare stimulanser inom ramen för skattesystemet. En utgångspunkt för utskottets överväganden på denna punkt har varit att åtgärderna icke skall leda till några ytterligare ökade klyftor mellan inkomsttagarna. Ett mot denna bakgrund intressant förslag vore att som anförs i motionen 1929 omvandla det nuvarande sparavdraget till ett avdrag från skatten. Man uppnår därigenom att värdet av detta avdrag blir lika för alla oavsett inkomst. För personer med höga inkomster innebär denna omläggning en relativt ringa ökning av förmånerna. För en låginkomsttagare skulle däremot förändringen innebära en högst avsevärd förbättring. För en person med en taxerad inkomst på 40 000 kr. skulle omläggningen motsvara en ökning av det nuvarande sparavdraget från 800 kr. till ca 1 750 kr. För en person med 60 000 kr. i taxerad inkomst skulle förändringen motsvara en höjning av nuvarande avdrag till ca 1 250 kr. Det torde också vara möjligt att utforma denna skattereduktion på ett sådant sätt att ytterligare sparstimulerande effekter uppnås.

Såsom framhållits i den avvikande meningen av Erik Wärnberg m. fl. i SkU 1977/78:5 y kan emellertid detaljutformningen av en sådan skattereduktion lösas på olika sätt. Frågan om vilken lösning som är mest lämplig för att få en ökad sparstimulans och en enkel tillämpning kan emellertid bedömas först efter ytterligare utredningsarbete. Utskottet förordar därför att riksdagen - i stället för att nu genomföra förslaget i motionen - uppdrar åt

4 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 37

FiU 1977/78:37

regeringen att lägga fram förslag till hösten 1978 om åtgärder av det slag som föreslås i motionen.

Med anledning av propositionen har, utöver de motioner utskottet behandlat i det föregående, även väckts motionen 1930.1 motionen begärs att en expertgrupp tillsätts för att följa och analysera det i propositionen föreslagna lönsparsystemet. Eftersom utskottet avstyrkt propositionen avstyrks också motionen 1930.

I motionerna 406, 1435 och 1436 begärs förslag om sparstimulanser eller utredningar om sådana stimulanser. Dessa motioner får anses tillgodosedda i och med att utskottet förordar att förslag med detta syfte skall begäras av dels regeringen, dels fullmäktige i riksgäldskontoret. Motionerna 406, 1435 och 1436 avstyrks.

I motionen 1437 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att man prövar möjligheten till förbättrade sparstimulanser inom ramen för nya lönsparandet. Enligt vad föredraganden uttalar i propositionen kommer en sådan prövning att ske. Något uttalande från riksdagens sida är således inte nödvändigt. Motionen 1437 avstyrks.

I motionen 936 begärs att en utredning tillsätts med uppgift att kartlägga hushållens sparande och att belysa de grundläggande orsakerna till hushållens sparbeteende. Även utskottet finner det angeläget att kunskapen på detta område ökas. Enligt utskottets mening är dock detta i första hand en forskningsuppgift. Som framhållits i lönsparutredningens betänkande saknas inte helt material på området. Både i Sverige och i andra länder har ett ganska stort antal studier av hushållens sparande gjorts. I Sverige finns enligt lönsparutredningen tre studier publicerade på senare år. Utskottet har vidare erfarit att ett större projekt angående sparandets mekanismer inletts vid Uppsala universitet. Statistiska centralbyrån överväger f. n. om och i vilka former en undersökning av hushållsparandet kan göras. Problem som rör sparandet i vid mening behandlas i kapitalmarknadsutredningens betänkande. Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten har till uppgift att utarbeta olika modeller för löntagarfonder. Lösningarna i detta hänseende berör även sparandet, särskilt tillväxten av riskkapital i företagen. Mot denna bakgrund avstyrks motionen 936.

dels utskottets hemställan under 1-10, 11 och 12 bort ha följande lydelse:

1-10. beträffande införande av ett värdesäkert lönsparande m. m. att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:1895, 1928 och 1929 yrkande 1 avslår propositionen 1977/78:165 och motionen 1977/78:1930,

11. beträffande uppdrag ät fullmäktige i riksgäldskontoret att framlägga förslag om en ny sparform att riksdagen bifaller motionen 1977/78:1929 yrkande 2,

FiU 1977/78:37

12. beträffande omvandling av del nuvarande s. k. sparavdraget till eli avdrag frän skall att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1929 yrkande 3 hos regeringen hemställer om förslag i enlighet med vad utskottet anfört.

FiU 1977/78:37

32 Bilaga 1

Utskottets förslag till ändringar i Förslag till

Lag om skattelättnader för vissa sparformer

R ege ringens förslag

Sparskattereduktion åtnjuts med 20 % av belopp som under inkomståret har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång innestår på kontot. Detsamma gäller i fråga om belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i aktiesparfond enligt lagen (1978:000) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst 400 kronor. Sparskattereduktion får inte beräknas på högre sammanlagt belopp än 4 800 kronor om ej annat följer av andra stycket. Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 §. Öretal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduktion bortfaller.

Utskottets förslag

Sparskattereduktion åtnjuts med 20 % av belopp som under inkomståret har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång innestår på kontot. Detsamma gäller i fråga om belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i aktiesparfond enligt lagen (1978:000) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts på kontot under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst 400 kronor. Sparskattereduktion får inte beräknas på högre sammanlagt belopp än 4 800 kronor om ej annat följer av andra stycket. Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 §.Öretal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året men har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskattereduktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast följande inkomståret. Sparskattereduktion enligt detta stycke medges endast om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning av detta stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 6 800 kronor.

FiU 1977/78:37

33 Regeringens förslag Utskottets förslag

I fråga om sparskattereduktion tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion och särskild skattereduktion.

4 Vid beräkning av anskaffningskostnad enligt bestämmelserna i punkt 2 b av anvisningarna till 36 $ kommunalskattelagen (1928:370) skall i anskaffningskostnader för sådan andel, som har inköpts för avkastning från tidigare innehavd andel i aktiesparfond, inräknas avkastningens belopp.

I fråga om andel som har innehafts i fem år räknat från utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits, får efter den skattskyldiges val anskaffningskostnaden beräknas antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av det femte året eller till värdet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren. I det första fallet anses andelen anskaffad vid utgången av det femte året och i det andra fallet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits.

Sker uttag av sparmedel eller inlöses andel i aktiesparfond före utgången av det femte året efter det för vilket sparskattereduktion har medgivits skall vederbörande kreditinrättning eller fondbolag göra avdrag med 25 %. Om den skattskyl -

Vid realisationsvinstberäkning enligt bestämmelserna i punkt 2 b av anvisningarna till 36 $ kommunalskattelagen (1928:370) i fråga om andel som har innehafts i fem år räknat från utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits, får efter den skattskyldiges val anskaffningskostnaden beräknas antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av det femte året eller till värdet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå följande fern åren. 1 det första fallet anses andelen anskaffad vid utgången av det femte året och i det andra fallet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits.

5 Sker uttag från lönsparkonto eller inlöses andel i aktiesparfond före utgången av det femte året efter det år för vilket sparskattereduktion kommer i fråga enligt 2 § men efter utgången av sistnämnda år skall vederbörande kreditinrättning eller

FiU 1977/78:37

34 Regeringens förslag

dige visar att han inte tidigare har medgivits sparskattereduktion med 20%, skall avdraget jämkas med hänsyn härtill.

Utskottets förslag

fondbolag göra avdrag med 25 %. Om den skattskyldige visar att sparskattereduktion med 20 % inte tidigare har medgivits eller kommer att medgivas för de uttagna sparmedlen, skall avdraget jämkas med hänsyn härtill.

Övergår rätten till lönsparkonto eller aktiesparkonto inom den i första stycket angivna tiden på annat sätt än genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död eller pantsätts rätten till sådant konto skall innestående medel utbetalas. Därvid tillämpas bestämmelserna i första stycket.

Det belopp som har avdragits enligt första stycket skall betalas till staten. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, utfärdar närmare föreskrifter om detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas på insättningar som har skett efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i 2 § andra stycket och 3 § första stycket andra meningen tillämpas på insättningar som skett fr. o. m. den 1 oktober 1978.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas på insättningar som har skett efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i 2 § andra stycket och 3 § andra meningen tillämpas på insättningar som skett fr. o. m. den 1 oktober 1978.

FiU 1977/78:37

35 Näringsutskottets yttrande Bilaga 2

1977/78:6 y

över propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har hemställt om yttrande av näringsutskottet över propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte motioner i de delar som hänför sig till näringsutskottets beredningsområde.

Till huvudfrågan i ärendet - huruvida ett nytt lönsparsystem förenat med skattelättnader bör införas - har näringsutskottet inte anledning att ta ställning. Utskottet behandlar endast förslaget om särskilda aktiesparfonder såsom instrument för en del av det avsedda sparandet. Av de föreliggande motionerna är det en, 1977/78:1929, som - i motiveringen för ett yrkande om avslag på propositionen - berör detta ämne.

För de tilltänkta aktiefonderna för lönsparande skall enligt propositionen aktiefondslagen (1974:931) gälla med de avvikelser som följer av en föreslagen ny lag om aktiesparfonder. Den rättsliga regleringen bli på detta sätt tämligen svåröverskådlig. På en rad olika punkter krävs en jämförelse mellan bestämmelser i de båda lagarna, av vilka - om man bortser från ett ställe i lagen om aktiesparfonder - ingendera innehåller hänvisningar till den andra. Den föreslagna lagen om aktiesparfonder är emellertid ganska kortfattad, och reglerna torde ha direkt intresse huvudsakligen för en relativt begränsad krets av personer med anknytning till de ifrågavarande institutionerna. Utskottet anser därför att den lagstiftningsteknik som har valts kan godtagas.

Enligt det utredningsförslag som ligger till grund för propositionen skulle för aktiesparfonder bl. a. gälla villkoret att deras tillgångar företrädesvis skulle placeras i nyemissioner av svenska aktier och i konvertibla skuldebrev. Efter kritik häremot vid remissbehandlingen föreslås i propositionen i stället den mindre kategoriska bestämmelsen att fonderna skall förvärva värdepapper av nyssnämnda slag om det lämpligen kan ske. Den angivna regeln, som särskilt skall bidra till att konstituera skillnaden mellan aktiesparfonderna och de vanliga aktiefonderna, får på detta sätt en mera obestämd styrande effekt. Mot lagstiftarens vilja att i första hand kanalisera sparmedlen till nyemissioner kan komma att stå önskemål hos fondförvaltarna och fondandelsägarna att i ett givet läge få välja placeringsobjekt mera fritt. Det kan bli en grannlaga uppgift för bankinspektionen att i efterhand ingripa korrigerande på detta område. Om ett flertal nya aktiesparfonder med speciella placeringsinriktningar startas, något som ekonomiministern i propositionen betecknar som värdefullt, blir kontrolluppgiften än mera krävande. Enligt vad utskottet har erfarit anser sig bankinspektionen ha god kontakt med och kontroll över

FiU 1977/78:37

de nuvarande aktiefonderna. Utskottet utgår från att, om aktiesparfonder av den nya typen kommer till stånd, inspektionen kommer att kontinuerligt bevaka deras placeringar och hålla regeringen underrättad om utvecklingen.

I motionen 1977/78:1929, där - som nämnts - propositionens förslag avvisas, anförs som ett särskilt argument att förslaget om aktiesparfonder ligger vid sidan av den allmänna strävan till en demokratisering av den ekonomiska makten som enligt motionärerna bör känneteckna reformer på området. Speciellt vänder sig motionärerna mot reglerna i fråga om sammansättningen av fondbolagens styrelser. De hävdar att det finns risk för att det föreslagna systemet kommer att ytterligare befästa den privata maktkoncentration som enligt deras uppfattning är utmärkande för det ekonomiska livet i Sverige.

Ett fondbolags styrelse skall enligt aktiefondslagen bestå av minst fem ledamöter, av vilka en för varje påbörjat tretal skall utses av fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem. Fondandelsägarrepresentanterna har en viss vetorätt vid beslut i fråga om utövande av rösträtt för aktier i fonden. 1 praktiken gäller, enligt uppgift från bankinspektionen, att fondbolagens styrelser ofta avstår från att utöva rösträtten för de aktier som de förvaltar. Aktiesparfonderna skall förvaltas av särskilt för ändamålet bildade fondbolag, vilka enligt den nya lagen skall ha minst sju ledamöter i styrelsen. Av dessa skall regeringen utse två, varvid enligt uttalande i propositionen skall eftersträvas att man får en så bred intresseförankring som möjligt. Av de övriga skall minst hälften representera fondandelsägarna.

De nya regler som skall gälla för de nu aktuella fondbolagen kännetecknas alltså av att andelen styrelseposter som kan besättas av banker och motsvarande huvudmän minskar väsentligt och att vissa styrelseledamöter får sina mandat av staten. Aktiefondslagens bestämmelser om fondbolagens styrelser tillkom på förslag av den socialdemokratiska regeringen år 1974 och antogs - efter viss modifikation vid utskottsbehandlingen - enhälligt av riksdagen. De avvikelser som för de nya fondbolagens del följer av lagen om aktiesparfonder borde från motionärernas utgångspunkt innebära en förbättring. Utskottet finner motionärernas förkastelsedom över aktiesparfonderna och de fondbolag som skall förvalta dem helt ogrundad. Med anledning av önskemålet om ”en demokratisering av den ekonomiska makten” har det sitt intresse att notera att aktiesparfonderna, om man så vill, torde kunna utvecklas till ett aktivt instrument för inflytande i de börsnoterade företagen från breda grupper av aktiesparare.

FiU 1977/78:37

37 Den föreslagna ordningen med särskilda aktiesparfonder har enligt utskottets mening förutsättningar att bli en positiv beståndsdel i det avsedda systemet för värdesäkert lönsparande.

Stockholm den 20 april 1978

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Ivar Högström (s), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s). Sten Svensson (m), Johan Olsson (c), Rune Jonsson i Husum (s), Sivert Andersson (s) och Lars Ljungberg (m).

Avvikande mening

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Lennart Pettersson, Rune Jonsson i Husum och Sivert Andersson (alla s) som anser att yttrandet fr. o. m. det stycke som börjar med "De nya regler” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas karakteristik av det föreslagna systemet med aktiesparfonder. I realiteten blir sådana fonder ytterligare ett instrument för maktkoncentration i det ekonomiska livet. Placeringarna kommer att beslutas av en liten grupp personer med anknytning till bankerna. Som nämnts avstår de nuvarande aktiefondernas styrelserofta från att utöva rösträtten för fondernas aktier. Detta innebär ökat inflytande för den snäva krets av aktiva kapitalägare som dominerar vid bolagsstämmorna. De förhållanden som utskottet här har påtalat ger - alldeles oavsett vad som i övrigt kan anföras mot propositionen - riksdagen tillräcklig anledning att avvisa förslaget om aktiesparfonder.

FiU 1977/78:37

38 Skatteutskottets yttrande Bilaga 3

1977/78:5 y

över propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte motioner

Till finansutskottet

Sedan finansutskottet begärt yttrande från skatteutskottet över propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte motioner får skatteutskottet anföra följande.

Propositionen innebär att nya former för lönsparande införs i syfte att stimulera till regelbundet och långsiktigt sparande. Löntagare och andra som har A-inkomst kan genom att spara i bank eller i aktiesparfonder erhålla vissa skatteförmåner, som gör sparandet värdesäkert.

Banksparandet sker genom insättningar på särskilt lönsparkonto. Minst sex månadsinsättningar under ett år på lägst 75 och högst 400 kr. ger rätt till skattereduktion med 20 % av det sammanlagda sparbeloppet för året, s. k. sparskattereduktion. Om sparskattereduktion medges är räntan på kontomedlen skattefri för sparåret och fem år därefter. Sparmedlen binds i fem år efter sparårets utgång. Om spararen dessförinnan tar ut sparbeloppet, skall 25 % dras av från utbetalningen och återföras till staten.

Sparandet i aktiesparfonder och skattelättnaderna i detta system konstrueras på likartat sätt. En ny typ av aktiesparfonder tillskapas för ändamålet.

Propositionen överensstämmer i allt väsentligt med det förslag som lönsparutredningen lagt fram i sitt betänkande (DsE 1978:1) Ökat lönsparande.

1 motionerna 1895, 1928 och 1929 yrkas avslag på propositionen med hänvisning till att förslaget favoriserar höginkomsttagare och andra grupper och till att garantier saknas för att de nya sparformerna verkligen leder till ett nysparande.

1 motionen 1929 framförs också andra invändningar mot propositionen som utskottet återkommer till. Här kan nämnas att motionärerna med hänsyn till det ekonomiska läget anser att man i första hand bör främja sådana sparformer som ökar möjligheterna till statlig upplåning utanför banksystemet och därför stimulerar till en placering i obligationer. De yrkar därför att riksgäldsfullmäktige får i uppdrag att lägga fram förslag om en sådan sparform. Vidare yrkas att det s. k. sparavdraget omvandlas till ett avdrag från skatten.

Motionen 1930 innehåller ett yrkande om att en expertgrupp bör tillsättas för att analysera effekterna av det sparsystem som föreslås i propositionen.

FiU 1977/78:37

39 Av propositionen och motionen 1929 framgår att det råder bred enighet om angelägenheten av att öka hushållssparandet för att den vägen söka underlätta företagens kapitalbildning och den statliga upplåningen och förbättra bytesbalansen. Utskottet instämmer i bedömningen att det mot bakgrund av det rådande ekonomiska läget är motiverat att genomföra särskilda sparstimulanser i detta syfte. Därtill kommer att bankräntan - såsom framhålls i propositionen-alltsedan början av 1970-talet varit lägre än inflationstakten, vilket gör att det också av rättviseskäl är motiverat att förbättra villkoren framför allt för småspararna.

Frågan vilka sparformer som lämpligen bör stimuleras tillhör inte i första hand skatteutskottets kompetensområde. För att kunna bedöma behovet och lämpligheten av de åtgärder som nu föreslås vill utskottet emellertid något beröra även denna fråga.

Med hänsyn till vad utskottet nyss anfört är det naturligt att banksparandet i första hand kommer i blickpunkten. Vidare kan det enligt utskottets uppfattning anses motiverat att näringslivets behov av riskvilligt kapital beaktas genom att ett lönsparande i särskilda aktiefonder införs.

Även andra sparformer bör givetvis komma i fråga i detta sammanhang. Som anförs i propositionen kan t. ex. åtgärder visa sig behövliga för att uppmuntra försäkringssparande!, en fråga som får prövas i annat sammanhang.

Ett viktigt område är obligationssparandet. Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget har framhållits att det med hänsyn till statens upplåningsbehov i första hand är angeläget att åstadkomma ett ökat obligationssparande eller att på annat sätt kanalisera sparandet direkt till den långa kapitalmarknaden. Motionen 1929 innehåller som redan nämnts också ett yrkande i denna riktning. Som framgår av propositionen har departementschefen förståelse för dessa synpunkter men anser att frågan hur ett obligationssparande bör utformas behöver utredas ytterligare. Med hänsyn härtill anser utskottet sig kunna utgå från att denna fråga kan få en snar lösning. Såvitt utskottet kan bedöma är yrkandet i motionen 1929 i denna del således delvis tillgodosett.

I sammanhanget kan nämnas de möjligheter som finns till mer generellt verkande sparstimulans genom ändringar av det särskilda sparavdraget vid beskattningen (800 kr. för ogift och 1 600 kr. för makar gemensamt). I motionen 1929 yrkas att denna sparstimulans får en mer lämplig utformning än f. n. genom att omvandlas till ett avdrag från skatten. Denna fråga har behandlats i 1972 års skatteutrednings slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet. Utskottet som finner frågan intressant utgår från att den också kommer att prövas ingående av regeringen i samband med ställningstagandena till utredningsförslaget. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet det förslag om omedelbar lagstiftning härom som framställs i motionen 1929.

FiU 1977/78:37

40 Utskottet ansluter sig i princip till förslaget att nu införa en stimulans för banksparande och sparande i aktiefond. Vid detta ställningstagande har utskottet bl. a. beaktat att frågan om sparstimulanser på andra områden uppmärksammas inom regeringen. Utskottet utgår också från att regeringen tar initiativ till erforderliga åtgärder om negativa effekter uppkommer inom andra sparformer.

Det kan givetvis diskuteras i vilken utsträckning det är möjligt att åstadkomma ett reellt nysparande och undvika att redan sparat kapital överförs till de premierade sparformerna. För att så långt som möjligt minska risken för en nedgång i eller överflyttning från andra former av hushållssparande föreslås i propositionen en långsiktig bindning av sparmedlen och att sparandet måste vara regelbundet. Förslaget får härigenom främst en inriktning mot nysparande. Genom att bygga upp systemet så att det ger en positiv real avkastning efter skatt kan det också bli ett attraktivt alternativ till vissa sparformer utanför kapitalmarknaden. Enligt utskottets uppfattning visar de beräkningar som åberopas i propositionen att man på detta sätt torde kunna åstadkomma ett nysparande som motiverar kostnaderna för de planerade sparformerna. Som framhålls i propositionen måste effekterna i första hand bedömas från samhällsekonomisk synpunkt.

Effekterna av sparsystemet i dessa och andra avseenden bör fortlöpande bedömas mot bakgrund av de praktiska erfarenheterna. Utskottet återkommer till denna fråga i det följande.

De föreslagna sparstimulanserna har konstruerats så, att skattereduktion medges med 20 % av det sparade belopp som sätts in på ett särskilt lönsparkonto och att avkastningen undantas från beskattning under en femårsperiod. Rimliga garantier lämnas därmed för att systemet ger en positiv real avkastning efter skatt. Enligt utskottets uppfattning är dessa skattelättnader väl utformade med hänsyn till nuvarande förhållanden, och departementschefen understryker att procentsatsen för skattereduktionen bör justeras om utvecklingen påkallar det.

Mot förslaget har vid remissbehandlingen bl. a. invänts att det är tekniskt komplicerat och svårhanterligt för såväl skattemyndigheterna som bankerna, synpunkter som också återkommer i motionen 1929. Dessa problem hade delvis kunnat undvikas genom ett system med en sparpremie direkt på sparkontot. Vid bedömningen av denna fråga har utskottet emellertid kommit fram till att det nu aktuella förslaget är att föredra, framför allt från kontrollsynpunkt. Som framhålls i propositionen torde också den föreslagna sparformen kunna passas in i skattesystemet, och det finns tid för berörda myndigheter - i första hand riksgäldskontoret, riksskatteverket och bankinspektionen - att efter samråd med bl. a. bankerna utforma lämpliga arbetsrutiner.

Av det anförda framgåratt utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna 1895, 1928 och 1929. Beträffande detaljutformningen för aktiefonder, som inte närmare berörts tidigare, återkommer utskottet nedan.

FiU 1977/78:37

41 Sparandet i aktiefonder och skattelättnaderna i detta system har som anförts inledningsvis konstruerats på likartat sätt som banksparandet. För att få en motsvarighet till skattefriheten för ränta på lönsparkonto föreslås att avkastning och utdelning som tillfaller aktiesparfonderna i detta system inte skall träffas av inkomstskatt. Fonderna beskattas ej heller för realisationsvinst på ”äldre” aktier. Eftersom fonderna är s. k. reinvesteringsfonder, blir någon utdelning till andelsägarna inte aktuell. Avkastningen av fondens tillgångar tillfaller andelsägaren endast i form av värdeökning av andelarna i fonden eller genom att han erhåller ytterligare andelar i fonden. Om andelsägaren avyttrar andelen kan däremot fråga uppkomma om realisationsvinstbeskattning för vinst vid avyttringen. Avsikten är att värdestegringen på andelarna under den första femårsperioden skall undantas från realisationsvinstbeskattning. Denna effekt uppnås genom särskilda bestämmelser i 4 § andra stycket i förslaget till lag om skattelättnader för vissa sparformer. Utskottet har inte något att erinra mot dessa förslag. Bestämmelserna i första stycket avser enligt vad utskottet inhämtat att reglera förhållandena efter femårsperiodens utgång. Dessa regler har en något oklar innebörd och bör tills vidare utgå. Behovet av ytterligare förtydliganden eller förenklingar beträffande aktiefonderna kan givetvis tas upp i de fortsatta överväganden som utskottet rekommenderar i det följande. - Utskottet föreslår också en redaktionell ändring i övergångsbestämmelserna till nämnda lag av innebörd att orden ”första stycket” utgår.

Tidigare har anförts att de nya reglerna fordrar ytterligare förberedelsearbete hos berörda parter för att det nya systemet skall fungera tillfredsställande. Departementschefen förutskickar också att detta arbete kan leda till ytterligare författningsändringar under hösten 1978. Enligt utskottets uppfattning är det också av vikt att statsmakterna i enlighet med vad som anförs i propositionen med uppmärksamhet följer hur de nya sparformerna verkar och hur det finansiella sparandet utvecklar sig. Utskottet utgår från att möjligheterna att fortlöpande granska effekterna av det nya systemet kommer att tas till vara för att bedöma om sparstimulanserna fått åsyftad effekt eller - i motsatt fall - om sparsystemet bör avbrytas eller förbättras. Enligt utskottets uppfattning är de synpunkter som framförts i motionerna 1929 och 1930 i detta hänseende därigenom i allt väsentligt tillgodosedda. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet det yrkande som framställs i den sistnämnda motionen om en särskild kommitté för att bedöma dessa sparfrågor.

Stockholm den 20 april 1978

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

FiU 1977/78:37

42 Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson* (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg* (fp), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Curt Boström* (s), Karin Ahrland (fp), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m) och Eric Marcusson (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Eric Marcusson (s), som anfört följande.

Den under senare tid mycket kraftiga inflationen och den dramatiska ökningen av statens upplåningsbehov har understrukit behovet av att samhället medverkar till att skapa sparformer som begränsar inflationens verkningar för den stora mängden småsparare och samtidigt underlättar statens mera långfristiga upplåning. Som framhålls i motionen 1929 bör därvid en självklar utgångspunkt vara att åtgärderna inte bidrar till ökade klyftor i fråga om inkomster och förmögenheter eller till en ökad koncentration av den ekonomiska makten.

Avsikten med regeringens förslag sägs vara att premiera nysparandet. Men man har inte några som helst garantier för att förslaget verkligen leder till ett ökat nysparande. Troligen kommer den helt övervägande effekten att bli att man flyttar över redan existerande tillgodohavanden eller sparande som redan bedrivs i andra former till denna nya form av premierat sparande.

Att såsom sker i propositionen och utskottets yttrande beteckna de föreslagna sparformerna såsom lönsparande är missvisande, eftersom sparformerna står öppna för rena kapitalöverföringar. Innebörden av regeringens förslag är att höginkomsttagare, kapitalägare och andra som kan uttnyttja det nya systemet kommer att få avsevärda skattelättnader. Redan första året - vid 1980 års taxering - kan skattelättnaderna uppgå till drygt 1 400 kr. och stiger sedan till ca 3 000 kr. om året utan att något som helst nysparande behöver redovisas. Ännu större förmåner kan uppnås i systemet med aktiefonder, där aktieutdelningar och andra kapitalinkomster helt befrias från beskattning och de redan nu generösa realisationsvinstreglerna mjukas upp ytterligare.

Skattelättnaderna medges utöver det redan gällande sparavdraget på 800 kr. för ensamstående och 1 600 kr. för makar och kan uppkomma även för den som har underskott i förvärvskällan och som på grund av sina lån således undgår inflationens nackdelar. Fördem som inte har underskott och som inte heller har så stora kapitalinkomster att han kan utnyttja sparavdraget fullt ut är däremot de nya skattelättnaderna i princip begränsade till 960 kr. om året.

De framlagda förslagen leder således till en kraftig favorisering av

FiU 1977/78:37

höginkomsttagare, av personer med förmögenheter och av den som har möjlighet att ta lån, medan andra grupper i samhället missgynnas ytterligare. Samtidigt är det oklart om förslaget kan väntas medföra att sparandet totalt sett ökar, trots att samhällets kostnader för reformen kommer att uppgå till stora belopp. Några försök att uppskatta de totala kostnaderna för reformen har inte gjorts i propositionen.

Avgörande invändningar kan riktas mot propositionen även från rent administrativa utgångspunkter. Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget har bl. a. anmärkts att reformen medför ett avsevärt arbete såväl för bankväsendet och de nya fonderna som för beskattningsmyndigheterna. Systemet fordrar att bankerna och fonderna lämnar underrättelse till spararna och till beskattningsmyndigheterna om sparbelopp och ränta. Räntebeloppen skall delas upp i en skattefri och en skattepliktig del, men frågan om vad som är skattepliktigt eller ej kan i regel avgöras först med ledning av beskattningsmyndigheternas beslut.

Dessa beslut får betydelse för bankerna och fonderna även i andra avseenden, bl. a. i fråga om beräkningen av det belopp som skall dras av vid förtida uttag. I propositionen anförs att berörda myndigheter - i första hand riksgäldskontoret, riksskatteverket och bankinspektionen -efter samråd med bl. a. bankerna bör utforma lämpliga arbetsrutiner och att detta arbete kan medföra ytterligare författningsändringar hösten 1978. Att dessa frågor kommer att medföra ett betungande arbete för berörda parter, hur problemen än kommer att lösas i praktiken, är uppenbart och medför att angelägna arbetsuppgifter kommer att bli lidande. Även för spararna kan problem uppstå bl. a. i samband med deklarationen. Det kan nämnas att de svårbedömbara frågorna om 25-procentsavdrag från utbetalade belopp vid förtida uttag skall avgöras av bankerna och fonderna. Frågan hur den enskilde eller samhället här skall kunna reagera mot felaktiga bedömningar har helt förbigåtts. Att med kännedom om sådana ej acceptabla problem införa detta ej genomtänkta system är enligt vår uppfattning betänkligt.

Det i propositionen framlagda förslaget kan förväntas medföra ej önskvärda effekter för andra angelägna sparformer. Det ankommer i första hand på finansutskottet att bedöma dessa konsekvenser. Vi vill emellertid här framhålla att sparstimulerande åtgärder på ett mer enkelt och effektivt sätt torde kunna sättas in för att främja långsiktigt sparande i obligationer. Som anförs i motionen 1929 kan detta ske i redan etablerade former och också enligt de förslag om en ny typ av lönsparobligationslån som lagts fram vid remissbehandlingen. Dessa förslag är att föredra inte endast från rent skattetekniska utgångspunkter utan tjänar också till att kanalisera sparandet till en mer långsiktig finansiering av det statliga budgetunderskottet.

Ett annat förslag som enligt vår mening bör prövas är att omvandla det nuvarande sparavdraget till ett avdrag från skatten. Som anförs i motionen 1929 uppnår man därigenom att värdet av detta avdrag blir lika för alla oavsett inkomst. För personer med höga inkomster innebär denna omläggning en

FiU 1977/78:37

relativt ringa ökning av förmånerna. För en låginkomsttagare skulle däremot förändringen innebära en högst avsevärd förbättring. För en person med en taxerad inkomst på 40 000 kr. skulle omläggningen motsvara en ökning av det nuvarande sparavdraget från 800 kr. till ca 1 750 kr. För en person med 60 000 kr. i taxerad inkomst skulle förändringen motsvara en höjning av nuvarande avdrag till ca 1 250 kr. Det torde också vara möjligt att utforma denna skattereduktion på ett sådant sätt att ytterligare sparstimulerande effekter uppnås. Även detta förslag är att föredra som ett alternativ till propositionen. Motionen grundar sig i denna del på en reservation från vårt håll i skatteutredningens slutbetänkande (SOU 1977:91 Översyn av skattesystemet, s. 297) och är f. n. under remissbehandling.

Detaljutformningen av en sådan skattereduktion kan emellertid lösas på olika sätt. Frågan vilken lösning som är mest lämplig för att få en ökad sparstimulans och en enkel tillämpning bör enligt vår uppfattning bedömas med hänsyn till'resultatet av remissbehandlingen. Vi förordar därför att riksdagen - i stället för att nu genomföra förslaget i propositionen - skyndsamt uppdrar åt regeringen att lägga fram förslag hösten 1978 i sikte att snarast genomföra de förslag som läggs fram i motionen.

Av det anförda framgår att vi avstyrker propositionen och att vi förordar att riksdagen med anledning av motionen 1929 begär skyndsamt förslag från regeringen i de avseenden som framgår av yrkandena 2 och 3 i motionen.

GOTAB 58024 Stockholm 1978