Med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för det militära försvaret jämte motioner

FöU 1977/78:10

Försvarsutskottets betänkande 1977/78:10

med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för det militära försvaret jämte motioner

1 propositionen 1977/78:24 (försvarsdepartementet) har regeringen - efter föredragning av försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för en ny befälsordning för det militära försvaret som föredragande statsrådet har förordat.

I anslutning till propositionen behandlar utskottet dels motionen 1977/ 78:1485, som väcktes under den allmänna motionstiden, dels motionerna 1977/78:1736-1738 och 1748-1750.

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1973 års riksdagsbeslut (prop. 1973:128, FöU 1973:23, rskr 1973:309) om principer för en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret läggs i propositionen fram förslag till en ny befälsordning. Befälsordningen innebär en samlad lösning för allt befäl - yrkesbefäl, reservbefäl och värnpliktsbefäl.

1 den nya befälsordningen skall allt blivande yrkesbefäl genomgå befälsutbildning som värnpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga. Efter värnpliktsutbildningen följer en gemensam grundläggande yrkesutbildning. Denna utbildning skall leda fram till samma första uppgiftsnivå för alla yrkesofficerare oavsett vilka uppgifter som officeren efter hand skall lösa i organisationen. En sådan ordning torde f. n. vara unik inom den statliga verksamheten.

Stor bredd vid rekryteringen till officersyrket är viktig i den nya befälsordningen. Det är därför nödvändigt att kunna rekrytera yrkesbefäl från alla kategorier av befälsutbildade värnpliktiga. Som civil utbildning för tillträde till den grundläggande officersutbildningen skall krävas allmän behörighet enligt högskoleförordningen (1977:263) och vissa särskilda förkunskaper. De som inte har tillräckliga kunskaper i allmänna ämnen bör få möjlighet att gå genom kompletterande utbildning.

Allt yrkesbefäl skall i den nya befälsordningen ha kompetens att fullgöra uppgifter som chef, fackman och utbildare i såväl krigs- som fredsorganisationen. Alla officerare skall efter hand vidareutbildas till uppgifter på plutonchefsnivån i krigsorganisationen och till uppgifter i fredsorganisationen som kvalificerade utbildare vid pluton eller som kvalificerade delsystemledare eller tekniker. Ungefär hälften av varje årsklass officerare vidareutbildas till befattningar på högre nivåer. Urvalet till vidareutbildning skall ha formen av ett successivt urval, där individens mognadstakt och

1 Riksdagen 1977/78. 10 sami. Nr 10

FöU 1977/78:10

personliga förhållanden får en större betydelse än som nu är fallet.

Reservbefälet skall i den nya befälsordningen rekryteras och utbildas i stort sett enligt dagens system. Lämpliga reservofficerare skall dock i större omfattning än hittills kunna utbildas för och placeras i befattningar på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen. Reservofficersutbildningen skall i ökad utsträckning samordnas med lämpliga avsnitt i yrkesbefälsutbildningen. Dessa förslag och andra åtgärder beräknas kunna förbättra reservofficers rekryteringen.

Värnpliktigt befäl fullgör huvuddelen av befälsuppgiftema i nuvarande krigsorganisation. Någon principiell förändring förutsätts inte i detta avseende. Värnpliktiga skall alltjämt tas ut och utbildas för uppgifter som grupp-, tropp- och plutonchefer och motsvarande befattningar i krigsorganisationen på samma sätt som i dagens system.

Det tjänsteställningssystem för det militära försvaret som infördes genom 1972 års tjänsteställningsreform skall i princip gälla också i den nya befälsordningen. Vissa justeringar blir dock nödvändiga med hänsyn till att nuvarande fyra gruppbenämningar för yrkespersonal - gruppchefer, plutonsofficerare, kompaniofficerare och regementsofficerare - utgår och ersätts av en enda benämning, yrkesofficerare.

I den nya befälsordningen blir fänrik den lägsta tjänstegraden för yrkesbefälet. För reservofficerare innebär de större möjligheterna att utbildas för vissa krigsbefattningar på bataljonschefsnivån att fler reservofficerare än hittills kan få tjänstegraden major.

Den nya befälsordningen föreslås börja genomföras under programplaneperioden 1978/79-1982/83. De första ansökningarna om antagning som yrkesbefälsaspirant skall kunna ske år 1979, och den första omgången blivande yrkesbefäl skall kunna genomgå den gemensamma grundläggande yrkesbefälsutbildningen åren 1981-1983.

Motionerna

1977/78:1485 av Björn Körlof (m) och Georg Danell (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen anhålla att sådana åtgärder fortlöpande vidtages att reservofficersrekryteringen förbättras,

2. att hos regeringen anhålla att informationen om reservofficersutbildning och tjänstgöring förbättras gentemot skolelever, värnpliktiga och arbetsgivare.

1977/78:1736 av Bengt Gustavsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

1. målet för den gemensamma grundläggande utbildningen,

2. antalet befattningar på troppchefsnivå som skall besättas av yrkesbefäl,

FöU 1977/78:10

3. utformningen av ofTicershögskoleutbildningen,

4. sättet för förvärvande av erforderliga förkunskaper,

5. utformningen av behörighetsreglerna vad avser normalvägar i gymnasieskolan för yrkesbefälsutbildningen,

6. dispens från behörighetsreglerna för antagning till officershögskoleutbildningen,

7. samråd i genomförandet av den nya befälsordningen.

1977/78:1737 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att alla yrkesofficerare skall ges möjlighet att genomgå krigshögskolans allmänna kurs,

2. att 35-årsgränsen i övergångsbestämmelserna slopas, så att dagens kompaniofficer snarast inrymmes i den nya befälsordningen.

1977/78:1738 av Per-Olof Strindberg (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att den gemensamma benämningen för gruppchefer, pluton-, kompani- och regementsofficerare skall vara officer.

1977/78:1748 av Tore Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om vidtagande av bl. a. sådan åtgärd att vissa reservanställda och värnpliktiga tidigare underofficerare genom övergångsbestämmelser får bibehålla tidigare tjänsteställning även i den nya befälsordningen för det militära försvaret.

1977/78:1749 av Gunnar Oskarson (m) och Olle Aulin (m) vari yrkas att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1977/78:24 beaktar vad i motionen anförts angående

1. utbildningsgången inom officersyrket,

2. benämningen stamofficer i stället för yrkesofficer.

1977/78:1750 av Gunnar Oskarson (m) och Per-Olof Strindberg (m) vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att förbättra reservofficerarnas utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden.

Utskottet

Frågan om en ny befälsordning för det militära försvaret behandlades av riksdagen under år 1971 med anledning av en motion i ämnet (FöU 1971:18, rskr 1971:267). Riksdagen ansåg att målet borde vara att få en för försvarsgrenarna enhetlig befälsordning och förutsatte att arbetet med att ta fram en ny befälsordning skulle bedrivas med kraft. Vidare uttalades bl. a. att under arbetet borde övervägas att finna former för en mera ändamålsenlig samordning mellan ett befäls fredsfunktion och hans uppgifter i krigsorganisationen. Riksdagen delade motionärens uppfattning att en ny befälsord -

FöU 1977/78:10

ning borde ge större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre positioner.

Genom propositionen 1973:128 beredde Kungl. Maj:t riksdagen tillfälle att yttra sig med anledning av vad dåvarande försvarsministern hade anfört om principer för en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret. Vid riksdagsbehandlingen underströk försvarsutskottet kraftigt värdet av att man har en hög kvalitet på försvarets befäl och uttalade att endast med en välutbildad, yrkesskicklig och mot sina uppgifter lojal befälskår kan ett värnpliktsförsvar få möjlighet att mäta sig med väl skolade och under lång tid övade yrkestrupper. Utskottet förutsatte att regeringen skulle anmäla de huvudsakliga resultaten av det fortsatta arbetet för riksdagen, även i den mån genomförandet av en ny befälsordning inte kräver riksdagens godkännande (FöU 1973:23, rskr 1973:309).

Efter 1973 års principbeslut har bedrivits ett omfattande arbete i befälsordningsfrågan. Myndigheter och personalorganisationer har medverkat bl. a. genom överläggningar och yttranden över principutkast. Propositionen 1977/ 78:24 har föregåtts av förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen. Under beredningen av ärendet har utskottet hört statssekreteraren i försvarsdepartementet, överbefälhavaren och företrädare för de försvarsanställdas personalorganisationer.

Utöver de principer för en ny befälsordning som statsmakterna slog fast år 1973 har särskilt överbefälhavarens personalutredning 1976 gett viktiga utgångspunkter för de riktlinjer som nu föreslås. Redovisningen i utredningen har lagts till grund när det gäller krigsorganisationens befälsbehov och den principiella fördelningen av uppgifter på olika kompetensnivåer för värnpliktigt befäl, reservbefäl och yrkesbefäl.

Propositionens huvudsakliga innehåll har redovisats i det föregående. För att underlätta överblicken redovisar utskottet med intilliggande bild (s. 5) en grov skiss av utbildningssystemet för yrkesofficer enligt propositionen. I övrigt hänvisas till denna.

Utskottet finnér att förslagen bygger på statsmakternas tidigare ställningstaganden och i allt väsentligt motsvarar rimliga förväntningar på en ny befälsordning. Det är mycket värdefullt att de föreslagna riktlinjerna markerar sambandet mellan värnpliktssystemet och befälsordningen. Den militäre yrkesmannen skall ha god kännedom om de värnpliktigas villkor. Han måste vara rekryterad ur de värnpliktigas led och ha fullgjort sin grundläggande militära utbildning som värnpliktig. Även därefter blir utbildningen under flera år gemensam för alla yrkesofficerare oavsett senare utveckling i yrket. Det är också viktigt att var och en - inom ramen för de organisatoriska behoven - ges samma möjligheter att efter sina förutsättningar efter hand kunna få alltmer kvalificerade uppgifter i fredsorganisationen.

De riktlinjer som riksdagen föreslås godkänna gäller bl. a. rekrytering,

FöU 1977/78:10 5

Grov skiss av utbildningssystemet för yrkesofficer enligt prop. 1977/78:24

MILITÄRHÖG SKOLAN -

KRIGSHÖG SKOLA -

OFFICERS HÖGSKOLA -

FÖRBEREDANDE

OFFICERSSKOLA

VÄRNPLIKTS UTBILDNING -

Högre kurser ca två år

1 -4år

Allmän kurs högst 12 mån.

4-

6 år

Högre kurser 6-12 mån.

minst

2 år

Specia- listkurs ca 6 mån.

Allmän

kurs

ca 12 mån.

i regel

5-9 år

i regel 1-5 år

Praktisk yrkestjänstgöring 8-9 mån.

Skolmässig del 12 mån.

3-5 mån.

Befälsutbildning 10-15 mån.

bataljonschef i krig kompanichef i fred

kompanichef i krig plutonchef i fred

plutonchef i krig stf plutonchef i fred

tropnchef i kria utbildare vid pluton i fred

Anställning

FöU 1977/78:10

behörighet, grundläggande officersutbildning, urval, vidareutbildning och åldersgränser. Ännu återstår åtskilligt planläggnings- och detaljarbete innan rekrytering och utbildning kan påbörjas enligt den nya befälsordningen. Systemet har därför i propositionen beskrivits så utförligt att redovisningen kan ligga till grund för det fortsatta arbetet. Uppgifter om utbildningstider m. m. anges som ungefärliga och det framgår även i övrigt att den närmare tillämpningen av riktlinjerna är beroende av arbetet i fortsättningen. Utskottet viii understryka att den individuella förmågan och mognadstakten bör tillmätas stor betydelse i detta arbete. Även det mera utmejslade systemet måste därför medge undantag från normaltider m. m.

Utskottet kommer i det följande att ta upp främst delfrågor som berörs av motionsyrkanden.

I propositionen redovisas att alla befattningar för yrkesbefäl i krigsorganisationen på gruppchefsnivå har utgått i det underlag som överbefälhavaren redovisat. Huvuddelen av uppgifterna på troppchefsnivå har höjts til! plutonchefsnivå. Det återstår ändå ett relativt stort antal yrkesbefälsuppgifter på troppchefsnivå i krigsorganisationen. Dessa uppgår till ca 20 % av yrkesbefälets totala uppgifter. Målet för den grundläggande gemensamma utbildningen för yrkesbefälet blir därför vad gäller krigsorganisationen att befälet skall kunna fullgöra uppgifter i sådana befattningar på troppchefsnivå som kräver särskild kompetens. Vidareutbildning för krigsbefattningar på plutonchefsnivå ges senare vid krigshögskola.

Mot detta hävdas i motionen 1736 (s) att målet för den grundläggande gemensamma utbildningen vad galler krigsorganisationen bör vara plutonchef, en nivå som dock inte skall nås förrän efter en viss tids väl vitsordad tjänstgöring i befattningen eller annan liknande tjänstgöring-som regel inom ett år efter utbildningstidens slut. 1 samband härmed yrkas att antalet befattningar i krigsorganisationen på troppchefsnivå som skall besättas av yrkesbefäl skall minskas ytterligare.

Den grundläggande officersutbildningen - som påbörjas efter grundutbildningen som värnpliktig - bör enligt propositionen omfatta ca två år och bestå av utbildning vid förberedande officersskola och officershögskola. Officershögskolan omfattar en skolmässig del och praktisk tjänstgöring under handledning. Utbildningen avses ge god förmåga att i fredsorganisationen arbeta som utbildare vid pluton (delsystemledare, tekniker) och att i krigsorganisationen tjänstgöra på troppchefsnivån med uppgifter som företrädesvis eller uteslutande måste fullgöras av yrkesmän. En högre kompetens nås enligt förslaget först efter ytterligare praktisk tjänstgöring och kurs vid krigshögskola.

Utskottet - som inte har anledning att ifrågasätta att ca 4 000 av krigsorganisationens befattningar på troppchefsnivån kräver ett sådant yrkeskunnande att endast yrkesbefäl bör komma i fråga - vill för sin del tillstyrka att systemet med varvad utbildning för att nå högre kompetens tillämpas på det sätt som propositionen förutsätter. Utskottet avstyrker

FöU 1977/78:10

därmed bifall till motionen 1736, såvitt avser yrkandena 1 och 2.

Efter den grundläggande officersutbildningen och för flertalet minst ett års praktisk tjänstgöring avses alla yrkesbefäl genomgå allmän kure (inom armén ca tolv månader) eller specialistkurs (preliminärt ca sex månader) vid krigshögskola. Den allmänna kursen syftar till tjänstbarhet på plutonchefsnivån i krigsorganisationen i sådana befattningar som kräver yrkesbefäl med god teoretisk utbildning. Kursen skall också ge grund för vidareutbildning till kompanichefs- och bataljonschefsnivåerna i krigsorganisationen. Specialistkursen har inte någon motsvarighet i nuvarande utbildningssystem. Kursen avses ge kompetens för tjänstbarhet i krigsorganisationen på plutonchefsnivån i sådana befattningar som förutsätter att specialistutbildningen kan grundas på ingående yrkeserfarenhet.

I motionen 1736 (s) hänförs även krigshögskolans allmänna kurs till den grundläggande officersutbildning som bör ges alla yrkesbefäl. Någon specialistkurs behövs inte, anser motionärerna. Längden på en gemensam allmän kurs bör enligt deras mening bestämmas så att kostnaderna för den inte blir större än med två skilda linjer.

En liknande syn på krigshögskolans allmänna kurs redovisas i motionen 1737 (fp). Motionären anser att målet för den grundläggande gemensamma utbildningen har satts för lågt i propositionen. För uppgifterna både i krigsoch fredsorganisationen behöver enligt hans mening alla yrkesbefäl den utbildning som allmänna kursen syftar till och som motsvarar utbildningen för dagens kompaniofficer.

Vid vilken nivå i utbildningssystemet som den grundläggande gemensamma utbildningen skall anses upphöra är en viktig fråga i de föreslagna riktlinjerna för en ny befälsordning. De organisatoriska behoven och utbildningskostnaderna - både de egentliga kurskostnaderna och bortfallet av tid för annan verksamhet under kurstiden - väger självfallet tungt vid den bedömningen. Även andra synpunkter kan anläggas. Den för alla gemensamma utbildningen får inte upphöra så tidigt i systemet att det kan sägas strida mot önskemålet om en gemensam yrkesbefälskår. Den bör å andra sidan inte upphöra så sent att inte nästan alla kan tillgodogöra sig utbildningen och finna den motiverad för sin verksamhet i krigs- och fredsorganisationen.

De föreslagna riktlinjerna innebär att krigshögskolans lägre kurser (allmän kurs och specialistkurs) inte anses ingå i den grundläggande och gemensamma utbildningen. Alla avses genomgå antingen allmän kurs eller specialistkurs men den allmänna kursen förutsätts normalt infalla tidigare efter officershögskolan än specialistkursen.

Utskottet kan inte finna att den avsedda förgreningen i utbildningssystemet strider mot de principer som tidigare har antagits eller är olämplig. De ekonomiska villkoren för det militära försvaret gör det nödvändigt att låta de organisatoriska behoven få stor tyngd i en fråga som denna. Vad som är viktigt - och som måste tillgodoses - är att det blir personlig inriktning,

FöU 1977/78:10

förmåga och lämplighet som avgör vilken av de båda kurstyperna som blir aktuell och vid vilken tidpunkt - inom vissa intervall - som kursen skall genomgås. Utskottet fäster stor vikt vid att man i det organisatoriska behovet av officerare som har genomgått krigshögskolans högre kurser räknar in officerare som rekryteras från specialistkursen, liksom att det skall kunna förekomma att man går över från specialistkursen till den allmänna kursen. Det måste alltså för den officer som är kvalificerad härför finnas reella möjligheter att genomgå högre kurs vid krigshögskolan även efter det att han har genomgått specialistkursen.

En annan aspekt på denna fråga gäller kursinnehållet och längden beträffande de båda kurserna. Utbildningen för uppgifter inom fredsorganisationen avses ha i princip samma mål vid specialistkurs som vid allmän kurs. Utskottet anser att detta är en värdefull och viktig inriktning. Enligt utskottets mening bör i båda fallen läggas stor vikt vid att vidareutveckla en förmåga till ledarskap som grundar sig på både självförtroende och samarbetsförmåga. Båda kurstyperna bör ägna tid åt att klargöra mål, kursinnehåll och förutsättningar för utbildningssystemet, i syfte att öka förståelsen för detta och intresset för vidareutbildning. Om det visar sig praktiskt lämpligt bör man också låta någon del av de båda kurserna vara gemensam.

Kursernas längd och innehåll är inte närmare preciserade i propositionen och blir beroende av det fortsatta arbetet. Utskottet är för sin del berett att tillstyrka regeringens förslag till riktlinjer i dessa avseenden och avstyrker bifall till motionerna 1736, yrkandet 3, och 1737, yrkandet 1.

Enligt motionen 1749 (m) kommer tempot i den föreslagna utbildningen av yrkesbefål att uppfattas som långsamt jämfört med nuvarande system. Motionärerna förespråkar att militärhögskolans allmänna kurs i regel bör genomgås två till fyra år efter krigshögskolans högre kurs. Enligt propositionen bör detta i regel ske fyra till sex år efter krigshögskolans högre kurs.

Utskottet erinrar om att urvalssystemet måste beakta den individuella mognadstakten. En rimlig avvägning mellan individens förutsättningar och organisationens behov skall alltid eftersträvas. Den normaltid som enligt propositionen åtgår för att nå olika kompetensnivåer i systemet måste ses mot bakgrunden av att morgondagens officer avses få en utbildning som i vissa avseenden är bättre än enligt dagens system. Inte minst skall detta gälla människokunskap och samverkan i grupp. Undantag från normaltider skall kunna förekomma. Den som tidigt visar goda förutsättningar för en snabb karriär skall ha möjlighet att gå vidare i systemet på kortare tid. Exempel av detta slag kommer även i fortsättningen att observeras och verka rekryteringsfrämjande.

Yrkandena 4-6 i motionen 1736 (s) tar upp vissa delfrågor rörande behörighetskrav och kompletteringsutbildning m. m. Slutliga bestämmelser i dessa avseenden är beroende av det fortsatta arbetet och bör nu inte bindas genom riksdagsbeslut. Allmän behörighet enligt högskoleförordningen bör

FöU 1977/78:10

enligt utskottets mening självklart tolkas på samma sätt som i andra utbildningssammanhang. Motionsyrkandena bör avslås.

Två motioner tar upp benämningen yrkesofficer. 1 motionen 1749 (m) förordas i stället ”stamofficer” och i motionen 1738 (m) enbart ”officer”.

Värnpliktsofficeren, reservofficeren och yrkesofficeren är alla officerare med en viss tjänstegrad. Uttrycket yrkesofficer används i propositionen för att särskilja denne från reservofficeren (som liksom yrkesofficeren är fast anställd) och från värnpliktsofficeren. "Yrkesofficer” ersätter närmast "officer på aktiv stat”. Utskottet har inte något att invända mot denna förändring och avstyrker därför bifall till ifrågavarande motionsyrkanden.

Övergången lill en ny befälsordning tas upp i motionerna 1737 (fp) och 1748 (m). En mängd frågor av denna art måste självfallet övervägas i det fortsatta arbetet. Utskottet erinrar om att den 35-årsgräns som tas upp i motionen 1737 redan enligt propositionen (s. 60) inte är absolut. Motionären är medveten om detta men anser att den principiella åldersgränsen bör slopas. Utskottet finnér att den övre åldersgränsen för bataljonschefsnivån vid fältförband (i regel 45 år) gör det omöjligt att frångå en begränsning av detta slag och motiverar en noggrann prövning om det påkallas undantag i det enskilda fallet. När det gäller övergångsfrågor för redan anställda officerare anser utskottet att det fortsatta arbetet bör präglas av en generös inställning i gränsfall. Något uttalande av riksdagen är inte påkallat och utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena.

Reservofficerarnas inbildning och tjänstgöring behandlas i motionerna 1485 (m) och 1750 (m). Bakgrunden är härvid den mycket otillfredsställande rekrytering som sker f. n.

Reservofficerare rekryteras och utbildas för att fullgöra uppgifter i krigsorganisationen, främst på kompanichefsnivån. Reservbefäl kommer att behövas även i framtiden och i propositionen ägnas ett särskilt avsnitt åt reservbefälsfrågor.

Utskottet vill understryka reservbefälets stora betydelse för försvarsmakten. Frågor av det slag som tas upp i motionerna kommer att bearbetas i det fortsatta arbetet. Beträffande ett ökat utnyttjande av särskilt lämpade reservofficerare i krigsbefattningar på bataljonschefsnivå finns en stark inriktning i propositionen. Försvarsministern uttalar vidare att det är nödvändigt att reservofficersrekryteringen förbättras. Utskottet vill starkt understryka dessa uttalanden och tillstyrker även i övrigt vad som har anförts om reservbefäl. Liksom tidigare (FöU 1973:23 s. 5) anser utskottet att det är viktigt att uppmärksamma det reservanstälida och värnpliktiga befälets förhållanden. Där det är lämpligt bör man anpassa dem till vad som kommer att gälla yrkesbefälet. Något uttalande av riksdagen behövs f. n. inte.

Formerna för det fortsatta arbetet tas upp i motionen 1736, yrkandet 7 (s). Utskottet förutsätter att detta arbete - med riktlinjerna som grund - bedrivs

FöU 1977/78:10

under regeringens ledning och i aktiv samverkan mellan berörda myndigheter och personalorganisationer. Det är viktigt att den nya befälsordningen blir enhetlig för försvarsmakten. Försvarsgrensvisa skillnader i olika delfrågor måste vara klart motiverade. Överbefälhavaren torde därför få en viktig uppgift i det fortsatta arbetet. Det ankommer på regeringen att närmare reglera arbetets uppläggning. Något särskilt uttalande av riksdagen är enligt utskottets mening inte nödvändigt.

Beträffande tidsfaktorn för övergång till en ny befälsordning har överbefälshavaren inför utskottet framhållit önskvärdheten av att tidsplanen enligt propositionen kan hållas. Planen innebär bl. a. att den första omgången y rkesbefälsaspi ranter går genom officershögskola åren 1981-1983. Överbefälhavaren har samtidigt erinrat om de organisationsförändringar m. m. som påverkar möjligheterna att från myndigheternas sida hålla den höga arbetstakt som tidsplanen förutsätter. Utskottet är starkt medvetet om att det återstår mycket arbete för att omsätta riktlinjerna för befälsordningen till ett system som är tillräckligt definierat och dokumenterat. Det krävs också åtskillig utbildningsplanläggning och i vissa fall investeringar i anläggningar. Utskottet har förståelse för svårigheterna men anser liksom överbefälhavaren att det bör vara en fast strävan att hålla den tidsplan som anges i propositionen.

Merkostnader för befälsordningsreformen kommer i stor utsträckning att infalla under innevarande programplaneperiod. Såvitt gäller investeringar i utbildningslokaler m. m. torde kostnaderna kunna särskiljas och redovisas för riksdagen i vanlig ordning.

I samband med införandet av den nya befälsordningen bör det enligt utskottets mening relativt tidigt bli aktuellt med särskilda insatser för information till allmänheten om yrkesofficerares och reservofficerares uppgifter och verksamhet, utbildning och anställningsvillkor. Härvid måste också klargöras sambandet med värnplikten samt värnpliktsbefälens betydelse och uppgifter.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande målet för den grundläggande gemensamma utbildningen vad gäller krigsorganisationen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1977/78:1736, yrkandena 1 och 2, godkänner vad föredragande statsrådet har förordat,

2. att riksdagen beträffande krigshögskolans allmänna kurs med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1977/ 78:1736, yrkandet 3, och 1977/78:1737, yrkandet 1, godkänner vad föredragande statsrådet har förordat,

3. att riksdagen beträffande tempot i den föreslagna utbildningen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1977/ 78:1749, yrkandet 1, godkänner vad föredragande statsrådet har förordat,

FöU 1977/78:10

4. att riksdagen beträffande behörighetskrav och kompletteringsutbildning m. m. avslår motionen 1977/78:1736, yrkandena 4-6,

5. att riksdagen beträffande benämningen yrkesofficer med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1977/78:1738 och 1977/78:1749, yrkandet 2, godkänner vad föredragande statsrådet har förordat,

6. att riksdagen beträffande övergången till ny befälsordning med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1977/ 78:1737, yrkandet 2, och 1977/78:1748 godkänner vad föredragande statsrådet har förordat,

7. att riksdagen beträffa nde reservofficerarnas utbildning och tjänstgöring med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1977/78:1485 och 1977/78:1750 godkänner vad föredragande statsrådet har förordat,

8. att riksdagen beträffande formerna för det fortsatta arbetet avslår motionen 1977/78:1736, yrkandet 7,

9. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer för en ny befälsordning för det militära försvaret som föredragande statsrådet har förordat.

Stockholm den 28 februari 1978

På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér (c), Eric Holmqvist (s), Georg Pettersson (c). Gusti Gustavsson (s), Karl Bengtsson (fp), Gudrun Sundström (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg (s) och Hans Lindblad (fp).

Reservation

Bengt Gustavsson, Eric Holmqvist, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson och Evert Hedberg (alla s) har lämnat följande reservation till betänkandet.

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 4 börjar ”Utskottet finner” och slutar ”i fredsorganisationen” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att de föreslagna riktlinjerna knyter an till principbeslutet av 1973 års riksdag. De motsvarar delvis rimliga förväntningar på en ny

FöU 1977/78:10

befälsordning men har-som framhålls i motionen 1977/78:1736 (s)— brister i vissa avseenden.

Den allmänna värnplikten är grunden för vår försvarsförmåga. Endast genom den allmänna värnpliktens princip kan krigsorganisationen ges den kvalitet och den bredd som svarar mot vårt försvars uppgifter. En stark och levande demokrati kan inte heller överlåta åt andra att utöva försvaret mot yttre angrepp. Vämpliktsförsvaret är också en viktig garanti för att försvarsmakten blir föremål för folklig insyn, kontroll och påverkan.

Det är värdefullt att de föreslagna riktlinjerna markerar sambandet mellan värnpliktssystemet och befälsordningen. Den militäre yrkesmannen skall ha god kännedom om de värnpliktigas villkor. Han måste vara rekryterad ur de värnpliktigas led och ha fullgjort sin grundläggande militära utbildning som värnpliktig. Även därefter blir utbildningen under flera år gemensam för alla yrkesofficerare oavsett senare utveckling i yrket. Det är också viktigt att var och en - inom ramen för de organisatoriska behoven -ges samma möjligheter att efter sina förutsättningar efter hand kunna få alltmer kvalificerade uppgifter i fredsorganisationen.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 6 börjar ”Utskottet - som” och på s. 7 slutar ”yrkandena 1 och 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att antalet befattningar på troppchefsnivån som måste besättas av yrkesofficerare bör kunna minskas ytterligare. Härigenom blir det möjligt att fullfölja den tidigare avsikten att låta plutonchefsnivån vara målet för den grundläggande gemensamma utbildningen för yrkesbefäl såvitt avser krigsbefattning. Som uttalas i motionen 1736 bör plutonchefsnivån inte nås förrän efter en viss tids väl vitsordad tjänstgöring i befattningen eller annan liknande tjänstgöring. Vad utskottet nu har anfört om målet för den grundläggande gemensamma utbildningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 7 börjar ”Utskottet kan” och på s. 8 slutar ”1737, yrkandet 1” bort ha följande lydelse:

Utskottets ställningstagande i det föregående beträffande målet för den grundläggande gemensamma utbildningen får konsekvenser när det gäller utformningen av officershögskoleutbildningen. För att få bästa möjliga rekrytering är det viktigt att utbildningen ganska långt i systemet blir gemensam för alla. Det finns annars en risk att principen om en gemensam befälskår inte blir praktisk verklighet. En gemensam utbildning markerar också den vikt man tillmäter utbildarfunktionen i fred. Utskottet anser därför att krigshögskolan endast skall omfatta allmän kurs och högre kurser samt att den allmänna kursen skall vara gemensam. Som anges i motionen 1736 bör den allmänna kursens längd bestämmas så att kostnaderna för den inte blir större än med två skilda linjer. Vad utskottet har anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1977/78:10

dels att den del av utskottets anförande som på s. 8 börjar ”Yrkandena 4-6” och på s. 9 slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Yrkandena 4-6 i motionen 1736 (s) tar upp vissa delfrågor rörande behörighetskrav och kompletteringsutbildning m. m. Det gäller här frågor som är viktiga för det praktiska genomförandet av befälsordningsreformen. Utskottet delar de synpunkter som redovisas i motionen och finner övervägande skäl tala för att riksdagen nu ger vägledning för det fortsatta arbetet i dessa avseenden. Detta bör ske genom att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet nu har anfört.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 9 börjar ”Formerna för" och på s. 10 slutar ”inte nödvändigt” bort ha följande lydelse:

Formerna för det fortsatta arbetet tas upp i motionen 1736, yrkandet 7 (s). Utskottet förutsätter att detta arbete - med riktlinjerna som grund - bedrivs under regeringens ledning och i aktiv samverkan mellan berörda myndigheter och personalorganisationer. Det är viktigt att den nya befälsordningen blir enhetlig för försvarsmakten. Försvarsgrensvisa skillnader i olika delfrågor måste vara klart motiverade. Överbefälhavaren torde därför få en viktig uppgift i det fortsatta arbetet. Enligt utskottets mening bör dessutom företrädare för riksdagen medverka. Härigenom får man en ytterligare säkerhet för att de politiska ambitionerna i befälsordningsfrågan får fullt genomslag i det betydelsefulla arbete som återstår. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i momenten 1, 2, 4 och 8 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande målet för den grundläggande gemensamma utbildningen vad gäller krigsorganisationen med avslag på propositionen och med bifall till motionen 1977/78:1736, yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

2. att riksdagen beträffande krigshögskolans allmänna kurs med avslag på propositionen och med bifall till motionerna 1977/ 78:1736, yrkandet 3, och 1977/78:1737, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

4. att riksdagen beträffande behörighetskrav och kompletteringsutbildning m. m. med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1977/78:1736,yrkandena 4-6,som sin meningger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

8. att riksdagen belmfTande formerna Jor det fortsatta arbetet med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1977/ 78:1736, yrkandet 7, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

FöU 1977/78:10

14 Särskilt yttrande

av Gunnar Oskarson (m).

De riktlinjer för en ny befälsordning som riksdagen har att ta ställning till gäller bl. a. rekrytering, behörighet, grundläggande utbildning för ofificersyrket, urval, vidareutbildning och åldersgränser. När riksdagen har fattat sitt beslut vidtar ett omfattande och detaljerat planläggningsarbete innan systemet kan träda i funktion. Därför måste också, vilket utskottet framhåller, utbildningstider m. m. betraktas som ungefärliga och tillämpningen av riktlinjer vara beroende av det fortsatta arbetet med befälsordningens genomförande. Vidare måste det mera utmejslade systemet medge undantag från normaltider m. m. som angetts i propositionen.

Riksdagen beslöt år 1971, med anledning av motionen 1971:695, att ge Kungl. Majit till känna vad utskottet hade anfört i fråga om en enhetlig befälsordning för försvaret. Utskottet skrev i sitt betänkande nr 18 bl. a.: ”Utskottet delar motionärens uppfattning att en ny befälsordning bör ge bättre möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre positioner. Detta bör vara möjligt även om kompetenskraven alltjämt hålls höga.”

I propositionen 1973:128 framhöll departementschefen: "Systemet bör göras mer flexibelt än hittills med större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga gå vidare till allt mer kvalificerade uppgifter.” I sitt betänkande 1973:23 underströk försvarsutskottet departementschefens synpunkter och framhöll ånyo att en ny befälsordning borde ge större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre positioner.

En av målsättningarna - en viktig sådan - bakom motioner, propositioner och utskottsbetänkanden har varit att komma fram till en befälsordning som är rekryteringsfrämjande. Den nya befälsordningen måste vara konkurrenskraftig i förhållande till övriga verksamheter inom samhället i fråga om såväl kvantitet som kvalitet.

I motionen 1977/78:1749 uttrycker motionärerna farhågor för att utbildningen inom den nya befälsordningen inte blir attraktiv i den utsträckning som önskvärt är. Det framhålls också i motionen att vid en jämförelse mellan den föreslagna befälsordningen och dagens utbildning samt andra civila utbildningsvägar kan tempot i den militära yrkesutbildningen komma att framstå som långsamt. I det nuvarande systemet når regementsofficer efter något över tre års utbildning befattningar som plutonchef i krig och ställföreträdande plutonchef i fred. I det nya systemet kommer motsvarande kompetensnivå att nås först efter fem till nio år.

Även vad gäller officerare som skall genomgå militärhögskolans allmänna kurs, som ger kompetens att vara bataljonschef i krig och kompanichef i fred, blir det en tidsmässig förskjutning. Vid en sammanräkning av tiderna för trupptjänstgöring och skolor visar det sig att de som snabbast går genom

FöU 1977/78:10

utbildningssystemet kan ha erhållit utbildning vid militärhögskolans allmänna kurs först efter 13 år mot 11 i dagens befälssystem. Han har då uppnått 32 års ålder. Huvuddelen av dem som genomgått skolan kommer emellertid att vara äldre,en del upp till 43-44 år. Militärhögskolans högre kurs kommer inte att vara genomgången förrän vid tidigast 35-36 års ålder. Härigenom lår vi ett utbildningssystem som gör att minimiåldern för bataljonschef i krig och kompanichef i fred höjs med två år och att den genomsnittliga åldern höjs än mer. Detta är ett system för utbildning av chefer som i jämförelse med andra i det svenska samhället ter sig alltför långsamt. Detta kan allvarligt försvåra rekryteringen till officersyrket och allvarligt minska benägenheten till vidareutbildning för dem som redan blivit yrkesbefal. Dessa risker är så påtagliga att man inom ramen förden föreslagna utbildningskonstruktionen bör vidta åtgärder för att så långt som möjligt undanröja riskerna för en otillfredsställande rekrytering.

Utskottet har i sin skrivning observerat det angivna problemet. Utskottet skriver att undantag från normaltider skall kunna förekomma och att den som tidigt visar goda förutsättningar för en snabb karriär skall ha möjlighet alt gå vidare i systemet på kortare tid. Till detta bör läggas att efter hand som man lår praktiska erfarenheter av den nya befälsordningen bör kurstider och tjänstgöringsperioder mellan de olika kurserna anpassas till vunna erfarenheter. Sådana åtgärder bör i huvudsak kunna vidtas av militära myndigheter i samband med planering och genomförande av den nya befälsordningen.

GOTAB 57665 Stockholm 1978