Med anledning av propositionen 1977/78:72 om förfogandelag m. m.
FöU 1977/78:12
Försvarsutskottets betänkande 1977/78:12
med anledning av propositionen 1977/78:72 om förfogandelag m. m.
I propositionen 1977/78:72 (försvarsdepartementet) har regeringen - efter hörande av lagrådet - föreslagit att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till
1. förfogandelag,
2. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),
3. lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,
4. lag om ändring i krigssjukvårdslagen (1953:688),
5. lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring,
6. lag om ändring i lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarte ringsbostad
i krig m. m.
Propositionen
1 propositionen föreslås en ny förfogandelag som skall ersätta rekvisitionslagen (1942:583), beredskapsförfogandelagen (1942:584) och allmänna förfogandelagen (1954:279). Den nya lagen är utformad somen fullmaktslag enligt 13 kap. 6 S regeringsformen. Det innebär att lagen kan sättas i tillämpning när riket befinner sig i krig eller krigsfara eller när det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. Lagen omfattar däremot inte s. k. fredskriser och skiljer sig därigenom från den nuvarande allmänna förfogandelagen, som kan tillämpas också när det råder utomordentliga förhållanden som har annan orsak än krig eller krigsfara. Propositionen innebär i övrigt inga genomgripande förändringar utan syftar främst till en koncentration och förenkling av lagstiftningen inom förfoganderättens område.
Lagförslagen har följande lydelse.
1 Riksdagen 1977/78. 10 sami. Nr 12
FöU 1977/78:12
1 Förslag till Förfogandelag
Härigenom föreskrives följande.
Inledande bestämmelser
1 § Kommer riket i krig, träder 4-6 §§ i tillämpning.
2 § Regeringen får föreskriva att 4-6 §§ helt eller delvis skall tillämpas från tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om riket är i krigsfara,
2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig och om det till följd av dessa förhållanden föreligger knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på egendom av vikt för totalförsvaret eller folkförsötjningen,
3. om det befinnes nödvändigt att med hänsyn till försvarsberedskapen inkalla värnpliktiga till tjänstgöring med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom. värnpliktslagen (1941:967).
Föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades eller, om riksmöte ej pågår, från början av närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller godkänner riksdagen ej föreskriften inom två månader från det underställning skedde, upphör föreskriften att gälla.
3 § Föreligger ej längre förhållande som avses i 1 § eller 2 § första stycket, skall regeringen föreskriva att tillämpningen av 4-6 §§ skall upphöra.
Förfogande
4 § För att tillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkomliga behov av egendom eller tjänster, som icke utan olägenhet kan tillgodoses på annat sätt, får för statens eller annans räkning förfogande ske enligt denna lag.
Förfogande får icke riktas mot staten.
5 § Genom förfogande kan
1. fastighet tagas i anspråk med nyttjanderätt och annan egendom tagas i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt,
2. nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till egendom upphävas eller begränsas och nyttjanderätt i andra hand tillskapas,
FöU 1977/78:12
3. ägare eller innehavare av fastighet, gruva, byggnad, industrianläggning eller annan anläggning eller av transportmedel, arbetsmaskin eller liknande åläggas att utöva verksamhet för eller på annat sätt medverka till framställning av egendom för statens eller annans räkning,
4. ägare eller innehavare av lageranläggning åläggas att förvara egendom,
5. ägare eller innehavare av transportmedel åläggas att ombesörja transporter,
6. viss person åläggas tillfällig uppgift för försvarsmakten som vägvisare, budbärare, arbetsmanskap eller sjukvårdspersonal.
Ägare eller innehavare av egendom som omfattas av förfogande får icke överlåta, förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen.
6 § Kan förfogande över egendom antagas bli nödvändigt, får ägare eller innehavare i avvaktan på beslut om förfogande förbjudas att överlåta, förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen (dispositionsförbud).
Har ej beslut om förfogande meddelats och blivit gällande mot ägare eller innehavare av egendom inom en månad från det dispositionsförbud enligt första stycket beslutades, upphör förbudet att gälla mot honom. Föreligger särskilda skäl, kan dock tiden för förbudet förlängas med högst en månad.
7 § Om förfogande beslutar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer Förfogande över egendom skall riktas mot bestämd ägare eller innehavare av egendomen. I fall som avses i 1 i) eller 2 § första stycket 1 eller 2 får dock regeringen föreskriva om förfogande som avser alla eller viss krets av ägare och innehavare av egendom av det slag som förfogandet gäller.
Dispositionsförbud och förlängning av tiden för sådant förbud beslutas av den myndighet som har rätt att besluta om förfogandet.
Om förfogande göres för annans räkning än statens, gäller vad som i denna lag sägs om staten i tillämpliga delar den för vars räkning förfogandet sker.
8 § Vid tillämpning av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall tillses att den vars rätt beröres icke lider större förfång än som är nödvändigt. Egendom som oundgängligen behövs för någons förvärvsverksamhet får ej utan tvingande skäl tagas i anspråk.
9 § Har ägare eller innehavare av byggnad eller del av byggnad, som omfattas av förfogande, stadigvarande bostad i byggnaden eller skall han i händelse av utrymning inkvarteras i orten, har han rätt till det bostadsutrymme i byggnaden som han behöver. Detta gäller dock ej, om hans utnyttjande av byggnaden skulle medföra allvarligt hinder för den användning av byggnaden som åsyftas med förfogandet. I sådant fall skall den
FöU 1977/78:12
myndighet som beslutar om förfogandet tillhandahålla annat bostadsutrymme, om möjligt inom samma eller närbelägen ort.
Första stycket har motsvarande tillämpning på medlem av ägarens eller innehavarens familj.
10 § Lös egendom som kan antagas bli förbrukad eller förstörd eller väsentligt minska i värde tages i anspråk med äganderätt. Annan lös egendom tages i anspråk med nyttjanderätt. Om den myndighet som meddelar beslutet om förfogande finner lämpligt och ägaren medger det, får dock egendomen tagas i anspråk i det förra fallet med nyttjanderätt och i det senare med äganderätt.
Tages fast eller lös egendom i anspråk med nyttjanderätt, skall nyttjanderätten gälla tills vidare, om ej särskilda skäl föranleder att den bestämmes att gälla för viss tid.
11 § Ägare eller innehavare av egendom som tages i anspråk är skyldig att innan han avstår från egendomen se till att den sättes i sådant skick att den blir användbar för avsett ändamål, om åtgärden enligt vad som är brukligt skulle ha vidtagits av ägaren eller innehavaren vid frivillig överlåtelse eller upplåtelse av egendomen.
12 § Ägare eller innehavare av egendom, som tages i anspråk med nyttjanderätt, är skyldig att tåla eller vidtaga ändring eller förflyttning av inredning eller utrustning som hör till egendomen och att i övrigt tåla de åtgärder i fråga om egendomen vilka den myndighet som meddelar beslutet om förfogande finner nödvändiga.
13 § Ägare eller innehavare av egendom som omfattas av beslut om förfogande eller dispositionsförbud är skyldig att vårda egendomen samt att, om det påfordras, avlämna egendom som tages i anspråk genom förfogande. Tid och plats för avlämnande fastställes av den myndighet som har meddelat beslutet eller av myndighet som regeringen bestämmer.
Den som icke tillfredsställande kan fullgöra skyldighet enligt första stycket skall utan dröjsmål anmäla detta till länsstyrelsen eller till den myndighet som har meddelat beslutet eller bestämmelse om fullgörande av det.
14 § Beslut om förfogande och om dispositionsförbud blir gällande mot ägare, innehavare eller annan, som avses med beslutet, när han har fått del av detta. Gäller beslutet egendom och kommer någon först efter delfåendet i det läget att han, om beslutet ej hade meddelats, skulle ha kunnat råda över egendomen, blir det gällande mot honom från den senare tidpunkten.
Att beslut om förfogande i visst fall kan verkställas innan det har blivit gällande mot ägaren eller innehavaren följer av 56 § andra stycket.
FöU 1977/78:12
15 § Egendom, som enligt denna lag tages i anspråk med äganderätt eller framställes för statens räkning, övergår i statens ägo när den avlämnas eller på annat sätt kommer i statens besittning.
16 § Mot beslut om förfogande och dispositionsförbud som har meddelats av annan myndighet än regeringen får talan föras hos regeringen genom besvär. Om ej annat föreskrives i beslutet, länder det till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.
Ersättning
17 § Vid förfogande utgår ersättning enligt de grunder som anges i 29-36 §§. Om ersättning för skada till följd av dispositionsförbud föreskrives i 37 §.
Ersättning utges av den för vars räkning beslutet om förfogande eller dispositionsförbud har meddelats. Är denne annan än staten och fullgör han ej sin ersättningsskyldighet, skall staten på begäran utge ersättningen. Vad staten sålunda har utgivit, får staten kräva åter av den ersättningsskyldige.
V ärderingsnämnder
18 § För handläggning av ärenden om ersättning enligt denna lag finns en central värderingsnämnd (riksvärderingsnämnden) samt lokala värderingsnämnder till det antal och med de verksamhetsområden som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
För handläggning av ersättningsärenden rörande visst slag av egendom kan inrättas särskild värderingsnämnd för hela riket. I fråga om sådan nämnd gäller vad i denna lag föreskrives om riksvärderingsnämnden.
19 § Riksvärderingsnämnden består av ordförande och fyra andra ledamöter.
För varje ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna i 20-23 SS om ledamot gäller även ersättare.
20 § Ledamöterna i riksvärderingsnämnden utses för viss tid av regeringen.
Ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej utöva befattning som ledamot. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv.
21 § Innan ledamot börjar tjänstgöra i riksvärderingsnämnden, skall han ha avlagt domared.
1* Riksdagen 1977/78. 10 sami. Nr 12
FöU 1977/78:12
22 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare skall tillämpas på ledamot i riksvärderingsnämnden.
23 § Riksvärderingsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.
I fråga om omröstning i nämnden skall 16 kap. rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar.
24 § Regeringen kan föreskriva att riksvärderingsnämnden skall arbeta på avdelningar. Bestämmelserna i 19-23 §§ gäller då i fråga om avdelning.
25 § Lokal värderingsnämnd består av ordförande och två andra ledamöter.
För varje ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna i 26 § om ledamot gäller även ersättare.
26 § Ledamöterna i lokal värderingsnämnd utses för viss tid av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Uppdrag att vara ledamot får bara den undandraga sig som har fyllt sextio år eller har haft sådant uppdrag i tre år eller har förhinder på grund av sin tjänst.
Ledamot skall ha allmän erfarenhet i ersättnings- och värderingsfrågor. Ledamot i lokal värderingsnämnd för visst slag av egendom skall ha ingående erfarenhet av värdering av sådan egendom.
Ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej utöva befattning som ledamot. Ej får någon samtidigt vara ledamot i riksvärderingsnämnden och lokal värderingsnämnd.
27 § Lokal värderingsnämnd är beslutför när nämnden är fulltalig.
1 fråga om omröstning i nämnden skall 16 kap. rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar.
28 § Statens rätt bevakas inför värderingsnämnd av ombud som utses av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Ersättningsgrunder
29 § Tages egendom i anspråk med äganderätt, utgår skälig ersättning för nödvändiga kostnader vid framställning eller återanskaffning eller, om egendomen tages i anspråk hos återförsäljare, vid återanskaffning och återförsäljning av sådan egendom.
30 § Tages egendom i anspråk med nyttjanderätt, utgår skälig ersättning för förlorad avkastning eller nytta och för kostnader i samband med åtgärd som avses i 12 § samt för skada på eller avsevärd försämring av egendomen.
FöU 1977/78:12
7 Första stycket gäller i tillämpliga delar vid förfogande som avses i 5 § första stycket 2.
31 § Utövas verksamhet enligt 5 § första stycket 3-5, utgår ersättning med hänsyn till nödvändiga kostnader för verksamheten.
32 § För uppgift som avses i 5 § första stycket 6 och för åtgärd enligt 13 § första stycket första meningen utgår skälig ersättning.
33 § I den mån det är möjligt och lämpligt skall på förhand föreskrivas det pris som vid förfogande skall gälla såsom ersättning för egendom, åtgärd eller tjänst. Sådant pris upptages i taxa.
Taxa fastställes av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av riksvärderingsnämnden eller lokal värderingsnämnd med beaktande av 29-31 §§. Taxa kan fastställas att gälla för hela riket eller del av riket.
34 § Pris som har föreskrivits med stöd av allmänna prisregleringslagen (1956:236) gäller vid tillämpning av förfogandelagen som taxepris.
Om riksvärderingsnämnden på grund av särskilda omständigheter finnér en tillämpning av taxepris vara i visst fall obillig för den ersättningsberättigade, får nämnden bestämma ersättningen till högre belopp.
35 § Ersättning bestämmes med hänsyn till omständigheterna och gällande taxepris vid den tid då egendomen avlämnas eller på annat sätt kommer i statens besittning eller då åtgärden eller tjänsten utföres. Är egendomen i färdigt skick vid den tidpunkt då beslutet om förfogande meddelas, bestämmes ersättningen med hänsyn till omständigheterna och gällande taxepris vid den tidpunkten.
Fastställd ersättning får jämkas efter vad som är skäligt, om ändrade förhållanden påkallar det.
36 § Har beslut om förfogande meddelats i fråga om egendom och möter ej genom förvållande av den mot vilken förfogandet riktats hinder att taga egendomen i besittning för statens räkning, står staten faran för att egendomen av våda förstöres, försämras eller minskas.
37 § Upphör dispositionsförbud att gälla enligt 6 § andra stycket, utgår skälig ersättning för skada, som till följd av förbudet har uppkommit på den med förbudet avsedda egendomen, och för åtgärd enligt 13 § första stycket första meningen.
Handläggning av ersättningsärenden
38 § Ersättning enligt taxa bestämmes av den myndighet som har meddelat beslutet om förfogande eller av myndighet som regeringen bestämmer.
Föll 1977/78:12
8 Ersättning som ej utgår enligt taxa bestämmes av lokal värderingsnämnd. Om särskilda skäl föreligger, kan riksvärderingsnämnden efter ansökan av parterna omedelbart taga upp fråga om sådan ersättning. Har enligt 18 § andra stycket inrättats särskild värderingsnämnd för visst slag av egendom, bestämmes dock i fråga om sådan egendom ersättning som ej utgår enligt taxa av den särskilda värderingsnämnden.
Har nyttjanderätt till egendom upplåtits genom frivillig överenskommelse i stället för att tillskapas genom förfogande och skadas egendomen eller försämras den avsevärt, skall ersättningsfrågan prövas av lokal värderingsnämnd, om upplåtaren begär det och skadan eller försämringen ej beaktades när överenskommelsen ingicks.
39 § Talan mot beslut av annan myndighet än lokal värderingsnämnd i ärende som avses i 38 § första stycket får av den som begär ersättning föras hos lokal värderingsnämnd genom besvär.
Mot lokal värderingsnämnds beslut i överklagat ärende eller i ärende om fastställande av taxa får talan ej föras. I annat fal! får talan mot lokal värderingsnämnds beslut föras hos riksvärderingsnämnden genom besvär.
Vill någon med stöd av 34 tj andra stycket göra anspråk på ersättning utöver taxepris, skall han inom besvärstiden göra ansökan om det hos riksvärderingsnämnden.
40 § Mot riksvärderingsnämndens beslut enligt denna lag får talan ej föras.
Utbetalning av ersättning
41 § Sedan beslut om ersättning har vunnit laga kraft, skall fastställt ersättningsbelopp genast betalas ut till den ersättningsberättigade, om ej annat följer av 42-44 SS 42
§ Om någon till säkerhet för fjrdran har panträtt eller retentionsrätt i egendom som tages i anspråk med äganderätt enligt denna lag, har han rätt att utfå sin fordran ur ersättningen för egendomen, även om fordringen ej är förfallen till betalning. I ersättning som nu nämnts inräknas även ersättning i fall som avses i 5 § första stycket 2.
Utgår enligt denna lag ersättning för skada på eller avsevärd försämring av egendom, har första stycket motsvarande tillämpning.
Fordran, som avses i första stycket och som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, beräknas till det belopp som efter fem procent årlig ränta utgör fordringens värde på betalningsdagen. Motsvarande gäller om utfäst ränta är lägre än fem procent.
43 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning, som fastställts att utgå för skada på eller avsevärd försämring av fastighet, samt
FöU 1977/78:12
om verkan därav gäller i tillämpliga delar expropriationslagen (1972:719).
Kan flera göra anspråk på betalning ur ersättning, som i annat fall än som avses i forsta stycket fastställts enligt denna lag, och enas de ej om hur ersättningen skall fördelas mellan dem, skall ersättningen nedsättas hos överexekutor. I fråga om nedsatt belopp skall i tillämpliga delar iakttagas lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar.
44 § Ersättning för egendom som är utmätt skall utges till utmätningsmannen. Avser ersättningen egendom som är belagd med kvarstad eller ställd under skingringsförbud, skall ersättningen utges till överexekutor.
Uppgiftsskyldighet m. m.
45 § Den mot vilken förfogande riktas är skyldig att lämna uppgift om rätt som annan har i fråga om den med förfogandet avsedda egendomen.
46 § I den mån det behövs för att genomföra förfogande i fråga om egendom skall var och en på anfordran av myndighet som får besluta om förfogandet lämna uppgift om den mängd av egendomen som han innehar eller som han har tillverkat eller till vars framställning han har medverkat.
Har någon underlåtit att fullgöra skyldighet enligt första stycket, får länsstyrelse eller, enligt regeringens bestämmande, annan myndighet förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten.
47 § För kontroll av att uppgift som har lämnats enligt 46 § är riktig och fullständig skall uppgiftsskyldig på begäran av länsstyrelse eller av annan myndighet som regeringen bestämmer tillhandahålla myndigheten handelsböcker och andra affärshandlingar på tid och plats som myndigheten fastställer.
Efterkommer uppgiftsskyldig ej begäran enligt första stycket eller föreligger särskild anledning till kontroll, får myndighet som sägs i första stycket besluta om undersökning av kontor, fabrik, butik, serveringslokal, lagerlokal, ladugård eller annat utrymme eller förvaringsställe, som den uppgiftsskyldige råder över, och om omhändertagande av hans handelsböcker och andra affärshandlingar.
Vid undersökning och omhändertagande enligt andra stycket skall bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken om husrannsakan gälla i tillämpliga delar. Myndigheten utövar den befogenhet som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för undersökningen och omhändertagandet.
48 § Ägare eller innehavare av egendom, beträffande vilken förberedelser för förfogande enligt 63 § kommer i fråga, är på begäran av myndighet som
FöU 1977/78:12
regeringen bestämmer skyldig att lämna för sådant ändamål nödvändiga uppgifter om egendomen och att tillhandahålla den för besiktning på tid och plats som myndigheten fastställer.
Har någon underlåtit att fullgöra skyldighet enligt första stycket, får länsstyrelse förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten.
Efterkommes icke föreläggande vid vite att hålla egendom tillgänglig för besiktning, får länsstyrelsen i stället för att utsätta nytt vite besluta om handräckning för att genomföra besiktningen. Sådan handräckning lämnas av polismyndighet på den försumliges bekostnad.
49 § Skyldighet enligt 45-48 §§ skall fullgöras utan ersättning, om ej regeringen bestämmer annat.
50 § Mot beslut om föreläggande av vite enligt denna lag får talan ej föras annat än i samband med talan mot beslut om utdömande av vitet.
Talan mot beslut om åtgärd enligt 47 § andra stycket eller mot länsstyrelses beslut om handräckning enligt 48 § tredje stycket föres hos kammarrätt genom besvär. Sådant beslut går i verkställighet utan hinder av anförda besvär, om ej annat föreskrives i beslutet.
51 § Den som på grund av bestämmelse i denna lag har fått kännedom om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden eller förhållande av betydelse för folkförsörjningen eller för rikets säkerhet får ej obehörigen yppa eller utnyttja vad han sålunda har erfarit.
Ansvarsbestämmelser m. m.
52 § Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken, den som uppsåtligen
1. bryter mot föreskrift, åläggande, förbud eller villkor som gäller enligt eller har meddelats med stöd av 5, 6, 11, 12 eller 13 §,
2. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som åligger honom enligt 45, 46 eller 48 §,
3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som åligger honom enligt 45,46 eller 48 § lämnar oriktig uppgift, om uppgiften innebär fara i bevishänseende,
4. underlåter att efterkomma begäran enligt 47 eller 48 §.
Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, dömes till fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har skett i vinningssyfte eller har avsett en betydande mängd av egendom eller eljest har varit av särskilt farlig art.
Begår någon av oaktsamhet gärning som avses i första stycket, dömes till böter eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst sex månader. I ringa fall dömes ej till ansvar.
FöU 1977/78:12
11 Den som har underlåtit att fullgöra skyldighet, som omfattas av vitesföreläggande enligt denna lag, får icke dömas till straff för underlåtenheten.
53 § Näringsidkare ansvarar för gärning som avses i 52 §, om den har begåtts i hans rörelse och han har haft eller bort ha vetskap om gärningen.
54 § Har någon begått brott som avses i 52 §, skall egendom, som han i samband med brottet har mottagit eller genom brottet har undanhållit, förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Äger den brottslige ytterligare sådan egendom som brottet har avsett, kan även denna förklaras förverkad. Annan egendom som han äger och som omfattas av beslut om förfogande eller dispositionsförbud kan också förklaras förverkad, om särskilda skäl föreligger.
55 § Har beslag lagts på egendom, som kan antagas bli förverkad, och är den underkastad förskämning eller snar förstörelse eller annan nedgång i värde, får den genast försäljas. Sådan försäljning skall alltid ske om ägaren begär det. Uppskattas egendomens värde till ettusen kronor eller mera och har ej försäljning påkallats av ägaren, skall dock tillstånd till försäljningen sökas hos rätten, om omständigheterna medger detta. Rätten får utan att höra ägaren meddela beslut i ärendet.
Särskilda bestämmelser
56 § Underlåter någon att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla egendom, som omfattas av beslut om förfogande, skall polismyndighet lämna den handräckning som behövs för verkställighet av beslutet. Om dröjsmål kan medföra fara och polismyndighet icke är tillgänglig, får den myndighet som har utövat förfoganderätten själv verkställa beslutet.
Är fråga om förfogande för försvarsmaktens behov och skulle dröjsmål med verkställighet av beslutet om förfogande medföra allvarlig olägenhet, får myndighet som avses i första stycket vidtaga åtgärd som där sägs, även om ägaren eller innehavaren icke har fått del av beslutet.
57 § När tillämpningen av 4-6 SS upphör, iakttages vad som föreskrives i 58-61 SS 58
§ Har egendom, som till följd av beslut enligt 5 S första stycket 1 skall tagas i anspråk med äganderätt, ännu ej övergått i statens ägo vid den i 57 S angivna tidpunkten, förfaller beslutet.
59 § Har beslut enligt 5 S första stycket 1 eller 2 om ianspråktagande av egendom med nyttjanderätt ej gått i verkställighet vid den i 57 S angivna tidpunkten, förfaller beslutet.
FöU 1977/78:12
12 Har beslutet börjat verkställas före nyssnämnda tidpunkt och avser nyttjanderätten icke bestämd tid, skall den därefter icke gälla under längre tid än som erfordras för avveckling av rättsförhållandet. Detsamma gäller om nyttjanderätt avser bestämd tid och egendomens ägare påfordrar att nyttjanderätten skall upphöra.
Har beslut enligt 5 § första stycket 2 om upphävande eller begränsning av nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till egendom ej vunnit laga kraft vid den i 57 § angivna tidpunkten förfaller beslutet, dock tidigast när annan genom förfogande i stället tillskapad rätt upphör.
60 § Har beslut om förfogande enligt 5 § första stycket 3-6 ej börjat tillämpas vid den i 57 § angivna tidpunkten, förfaller beslutet. I annat fall skall beslutet icke gälla under längre tid än som erfordras för avveckling av rättsförhållandet.
61 § Dispositionsförbud enligt 6 § gäller ej efter den i 57 § angivna tidpunkten.
62 § Genom denna lag inskränkes ej den rätt att tvångsvis taga i anspråk egendom eller tjänster som följer av annan lagstiftning.
63 § Under fredstid skall förfogande enligt denna lag förberedas enligt de grunder och av de myndigheter som regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
Genom lagen upphäves rekvisitionslagen (1942:583), beredskapsförfogandelagen (1942:584), rekvisitionsförordningen (1942:586) och allmänna förfogandelagen (1954:279).
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
FöU 1977/78:12
2 Förslag till
Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)
Härigenom föreskrives i fråga om civilförsvarslagen (1960:74)' dels att 70-72, 74 och 76 §§ skall upphöra att gälla, dels att 51, 62, 68, 69, 73, 75, 82 och 83 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
51 $
Har jämlikt 8 S verkskydd tagits i anspråk för uppgifter som ej röra den anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, skall skälig ersättning utgå av statsmedel dels för vad som utgivits till verkskyddspersonalen enligt 47 § tredje stycket, dels för skada å materiel eller annan egendom, därest skadan ej är ringa.
Anspråk på ersättning prövas i den Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad beträffande ordning som är stadgad i förfogan - rekvisition för försvarsmaktens be- delagen (1978:000). hov.
62 $
Den som med stöd av 57 $ första stycket c) eller e) eller 61 § ålagts att vidtaga eller tåla åtgärd, som avses i nämnda lagrum, är berättigad till skälig ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som åsamkats honom. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn tagas till den nytta, åtgärden kan medföra för honom. Är kostnaden eller skadan ringa, utgår icke ersätt -
ning.
Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad beträffande rekvisition för försvarsmaktens behov.
68 Civilförsvarschef och länsstyrelse äga under civilförsvarsberedskap taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar, materiel och annan egendom, som innehaves av annan än staten, därest det finnes erforderligt för att statlig
Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad i förfogandelagen (1978:000).
f
Civilförsvarschef och länsstyrelse äga under civilförsvarsberedskap genom förfogande som avses i 5§ första stycket 1 och 2 förfogandelagen (1978:000) taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar, materiel och annan egendom,
1 Lagen omtryckt 1975:712.
2 Senaste lydelse 1977:111.
Föll 1977/78:12
14 Föreslagen lydelse
som innehaves av annan än staten, därest det finnes erforderligt för att statlig civilförsvarsuppgift skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas tillräckligt skyndsamt. Civilförsvarschef och länsstyrelse äga härvid endast taga i anspråk sådan egendom, som finnes inom deras verksamhetsområde. Om särskilda skäl föreligga, får dock länsstyrelse eller, efter länsstyrelsens medgivande, civil fö rsvarschef taga / anspråk motordrivna fordon, släpfordon och motorredskap utom området, om de enligt vad därom föreskrives ha uttagits för civilförsvarets behov.
Ianspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del därav för inkvartering av vårdbehövande i särskild förläggning ävensom ianspråktagande av utrustning, som erfordras för sådan förläggning, må bestå intill två veckor från det att driften av förläggningen upphört att vara en civilförsvarsuppgift.
I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheter enligt 40 § 1 mom. b) och c) att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder; förfoganderätten må härvid dock endast utövas av länsstyrelsen.
Nuvarande lydelse
civilförsvarsuppgift skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas tillräckligt skyndsamt. Civilförsvarschef och länsstyrelse äga härvid endast taga i anspråk sådan egendom, som finnes inom deras verksamhetsområde; dock må efter länsstyrelsens medgivande civilförsvarschef taga motorfordon,släpfordon och motorredskap i anspråk, även om d q finnas inom annat till länet hörande civilförsvarsområde.
Då egendom tages i anspråk, skal! såvitt möjligt hänsyn tagas till ägarens eller innehavarens tillgång på egendom, varom fråga är, och behov därav för sin näring. Vadsom oundgängligen erfordras för någons näring må ej uran tvingande skäl tagas i anspråk.
1 fråga om förfogande enligt 68 § skota 7-15 §$, 17 § forsta stycket, 18-30, 32-36, 38-45, 48-50, 52-56 och 63 §§ förfogandelagen (1978:000) gälla i tillämpliga delar, om ej annat föijer av 73 § forsta stycket. Vad i 57-59 §§ samma lag föreskrives skall äga motsvarande tillämpning, när civilförsvarsberedskap upphör.
I fråga om gärning som är straffbelagd i 81 § tillämpas ej 52-54 §§ förfogandelagen.
FöU 1977/78:12
15 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
73 i
Har under civilförsvarsberedskap egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § eller åtgärd vidtagits jämlikt 72 §, är egendomens ägare eller innehavare berättigad till ersättning enligt de grunder, som äro stadgade ifråga om rekvisition för försvarsmaktens behov. Anspråk på ersättning skall prövas i den ordning, som gäller för ersättningsanspråk i anledning av sådan rekvisition med iakttagande av att efter taxa utgående ersättning Jastställes till beloppet av den, som utövar förfoganderätten. Även om egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning icke härigenom sker i rätten till ersättning för skada, som ej förutsetts.
Har under tid, då civilforsvarsberedskap icke råder, egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § tredje stycket andra punkten eller åtgärd vidtagits jämlikt 72 §, bestämmes ersättning med tillämpning av expropriationslagen (1972:719).
Har under tid, då civilforsvarsberedskap icke råder, egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § tredje stycket andra meningen eller har i anslutning härtill åtgärd vidtagits jämlikt 12 § förfogandelagen (1978:000), bestämmes ersättning med tillämpning av expropriationslagen (1972:719).
Ersättning gäldas, om egendomen tagits i anspråk för kommuns räkning, av kommunen och eljest av staten. Vid fortsatt ianspråktagande enligt 68 § andra stycket gäldas ersättningen av staten.
75 I den mån det prövas oundgängligt för att annan civilförsvarsuppgift än som avses i 68 § skall kunna fullgöras, äger civilförsvarsmyndighet, i enlighet med vad regeringen närmare förordnar därom, under civilförsvarsberedskap taga i anspråk egendom, som innehaves av annan än
§
I den mån det prövas ou ndgängligt för att annan civilförsvarsuppgift än som avses i 68 $ skall kunna fullgöras, äger civilförsvarsmyndighet, i enlighet med vad regeringen närmare förordnar därom, under civilförsvarsberedskap taga i anspråk egendom, som innehaves av annan än
FöU 1977/78:12
16 Nuvarande lydelse
staten. Härvid skola bestämmelserna i 68-74 §§ lända till efterrättelse i tillämpliga delar.
Föreslagen lydelse
staten. Härvid skola bestämmelserna i 68, 69 och 73 §§ lända till efterrättelse i tillämpliga delar.
Vad som inhämtas genom sådan upplysning eller sådant tillhandahållande av handlingar som avses i 47 § forsta stycket e), vid besiktningjämlikt
65 § eller vid sådan förfrågan, undersökning eller granskning som avses i
66 § må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det avsedda syftet.
Den som på grund av bestämmelse i denna lag har fått kännedom om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden eller förhållande av betydelse för folkförsörjningen eller för rikets säkerhet får ej obehörigen yppa eller utnyttja vad han sålunda har erfarit.
Över beslut av civilförsvarschef eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen. / samma ordning föres talan mot kommunal myndighets beslut enligt 27 och 32 §§.
Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49 eller 54 §, om ersättning enligt 53 § och skyddsrumsavgift enligt 55 §, om uttagande av egendom enligt 76 § eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrustning, vård eller underhåll av skyddsrum,
Över beslut av civilförsvarschef eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annat föijer av 69 §. Talan mot kommunal myndighets beslut enligt 27 och 32 §§ föres hos länsstyrelsen genom besvär.
Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49 eller 54 §, om ersättning enligt 53 § och skyddsrumsavgift enligt 55 § eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär. 1 samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrustning, vård eller underhåll av skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 §.
3 Senaste lydelse 1977:111.
FöU 1977/78:12
17 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
dock ej beslut enligt 31 §.
1 övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär. / samma ordning fores talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.
I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär, om ej annalföljerav69 §. Detsamma galler i fråga om talan mot civilförsvarssty -
relsens beslut enligt lagen.
Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 34, 35, 37 eller 58 §.
Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
Regeringen eller myndighet som regeringen utser får bestämma att förfoganderätt enligt 68 § första stycket första meningen får utövas av chef för undsättningskår inom civilförsvaret intill utgången av juni 1981. Över beslut av sådan chef i ärende, som avses i lagen, får talan föras hos länsstyrelsen genom besvär, om ej annat följer av 69 §.
Till och med utgången av juni 1979 tillämpas 62 § första stycket, 68 5 tredje stycket och 83 § i lydelsen före den 2 juli 1975,4 i fråga om 83 § första och tredje styckena dock endast om ej annat följer av 69 S.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
4 Se i fråga om 68 5 1964:65 och 83 5 1971:619. Jfr 1975:553.
FöU 1977/78:12
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.1
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
dels att i 1-3, 8, 10 och 10a §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att i 1 § ordet ”krigsmaktens” skall bytas ut mot ”försvarsmaktens”,
dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Länsstyrelsen äger ålägga den som driver industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen att vidtaga särskilda skyddsåtgärder inom anläggning för driften, såsom anordnande av bevakning, inhängnad, maskinskydd eller reservförråd, om sådan åtgärd med hänsyn till fara för spioneri eller sabotage eller för skada genom fientlig verksamhet finnes påkallad för att förhindra obehörig insyn eller för att säkerställa driften. I den mån driften avses skola fortgå även då platsen omedelbart hotas av fientligt anfall, må länsstyrelsen tillika förordna att härav betingade särskilda anordningar för personalens skydd skola vidtagas.
Om särskilda skäl äro därtill, må länsstyrelsen ålägga jämväl anläggningens ägare att vidtaga åtgärd, som avses i första stycket.
Den som ålagts vidtaga åtgärd, som avses i denna paragraf,är berättigad till skälig ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som åsamkas honom härigenom. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn tagas till den nytta, som åtgärden kan medföra för honom. Är kostnaden eller skadan ringa, utgår icke ersättning.
Anspråk på ersättning prövas i den Anspråk på ersättning prövas i den ordning, som är stadgad beträffande ordning, som är stadgad i förfogan rekvisition
för krigsmaktens behov. delagen (1978:000).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
1 Lagen omtryckt 1960:75. Senaste lydelse av 10 a S 1971:571.
FöU 1977/78:12
4 Förslag till
Lag om ändring i krigssjukvårdslagen (1953:688)
Härigenom föreskrives i fråga om krigssjukvårdslagen (1953:688)' dels att 12 § skall upphöra att gälla,
dels att i 3-7, 8, 9, 9a och 10 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att i 1 och 2 §§ samt 4 § 1 mom. ordet ”krigsmakten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”försvarsmakten” i motsvarande form, dels att 7 a § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
7a
Då 3 § tillämpas skall, utan hinder av vad i allmänna förfogandelagen finnes stadgat om förutsättningarna för lagens tillämpning, nämnda lag i erforderliga delar gälla för att tillgodose det allmänt civila medicinalväsendets och det civila veterinärväsendets behov.
Föreslagen lydelse
§
Då 3 § tillämpas skall, utan hinder av vad i förfogandelagen (1978:000) finnes stadgat om förutsättningarna för lagens tillämpning, nämnda lag i erforderliga delar gälla för att tillgodose det allmänt civila medicinalväsendets och det civila veterinärväsendets behov.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
1 Lagen omtryckt 1966:52. Senaste lydelse av lagens rubrik 1966:52
1 S 1971:1112 8 § 1966:419.
Föl) 1977/78:12
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsei och förstöring
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1961:655) om undanförsei och förstöring
dets att i 1, 5 och 9-11 §§ ordet "Konungen” skall bytas ut mot "regeringen”,
dels att i 10 § ordet "krigsmaktens” skall bytas ut mot "försvarsmaktens”,
dels att 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
För transport av egendom, som dess ägare eller innehavare verkställt till fullgörande av beslut om undanförsei, så ock för medverkan vid förberedande åtgärder eller biträde vid undanförselns genomförande utgår ersättning av statsmedel i den mån särskilda omständigheter ej annat föranleda. Har kostnad eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av undanförsei och står kostnaden i uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan hava medfört för honom, är han för sådan kostnad berättigad till skälig ersättning av statsmedel.
Har egendom undanförts genom myndighets försorg, är ägaren eller innehavaren pliktig att återgälda myndigheten kostnaden härför i den mån han enligt vad i första stycket sägs skolat svara för kostnaden, därest han själv verkställt transporten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad, som myndighet haft för vård av undanförd egendom.
Anspråk på ersättning enligt första Anspråk på ersättning enligt första
stycket prövas i den ordning som är stycket prövas i den ordning som är
stadgad beträffande rekvisition för stadgad /' förfogandelagen
krigsmaktens behov. (1978:000).
Har beslut om undanförsei eller förstöring meddelats, äger myndighet, som Konungen bestämmer, taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel och materiel ävensom vad eljest må finnas erforderligt för fullgörande av uppgift enligt denna lag, och skall därvid vad i allmänna förfögandedelagen stadgas äga tillämpning.
Har beslut om undanförsei eller förstöring meddelats, äger myndighet, som regeringen bestämmer, taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel och materiel ävensom vad eljest må finnas erforderligt för fullgörande av uppgift enligt denna lag, och skall därvid vad i förfogandelagen (1978:000) stadgas äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
FöU 1977/78:12
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m.
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m. dels att 10 § skall upphöra att gälla,
dels att i 1 och 2 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 4, 6 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
För upplåtelse av inkvarteringsbostad enligt denna lag är inkvarteringsvärden berättigad till skälig ersättning av den inkvarterade, i den mån ersättning ej utgår av statsmedel till följd av ianspråktagande med förfoganderätt.
Om inkvarteringsvärd och inkvarterad ej enas om annat, skall ersättningen beräknas efter de grunder, som fastställts vid civilförsvarets ianspråktagande av inkvarteringsbostaden med förfoganderätt. Har sådant ianspråktagande ej förekommit eller har inkvarteringsförhållandet väsentligt ändrats efter sådant ianspråktagande, skall, om parterna ej enas om ersättningen, denna bestämmas såsom om inkvarteringsbostaden nyttjades efter ianspråktagande med civilförsvarets förfoganderätt.
I fall som avses i andra stycket I fall som avses i andra stycket fastställes ersättningen, om den skall fastställes ersättningen, om den skall
utgå efter taxa, av beredskapsnämn- utgå efter taxa, av beredskapsnämn den
och eljest av allmän lokal värde- den och eljest av lokal värderings ringsnämnd,
som omförmäles i nämnd, som omförmäles ifötfogan rekvisilionslagen.
delagen (1978:000).
6 §
För skada, som uppkommit å upplåten bostad eller utrustning till följd av upplåtelsen, är den skadelidande, om skadan ej är att anse såsom ringa, berättigad till skälig ersättning av statsmedel.
Anspråk på ersättning prövas och Anspråk på ersättning prövas och ersättningen gäldas i den ordning ersättningen gäldas i den ordning
som är föreskriven i fråga om ersätt- som är föreskriven i fråga om ersättning för skada å egendom, vilken ning för skada å egendom, vilken
tagits i anspråk enligt rekvisitionsla- tagits i anspråk enligt förfögandcla gen.
gen (1978:000).
9 §
Talan mot beslut av beredskaps- Talan mot beslut av beredskapsnämnd om ersättning, som skall utgå nämnd om ersättning, som skall utgå
FöU 1977/78:12
22 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
efter taxa, fores genom besvär hos den allmänna lokala värderingsnämnden. Mot annat av kommun meddelat beslut enligt denna lag fores talan genom besvär hos länsstyrelsen; klagan må dock ej förås över anvisning av inkvarteringsbostad.
Talan mot beslut av allmän lokal värderingsnämnd föres hos riksvärderingsnämnden.
efter taxa, föres genom besvär hos lokal värderingsnämnd. Mot annat av kommun meddelat beslut enligt denna lag föres talan genom besvär hos länsstyrelsen; klagan må dock ej föras över anvisning av inkvarteringsbostad.
Talan mot beslut av lokal värderingsnämnd föres hos riksvärderingsnämnden.
Över beslut, som meddelats av civilförsvarsmyndighet enligt denna lag, ävensom över länsstyrelsens eller riksvärderingsnämndens beslut må klagan ej föras.
Av beredskapsnämnd meddelat återkallelsebeslut enligt 2 § eller föreläggande, som meddelats med stöd av 3 §, skall, om så bestämts i beslutet eller föreläggandet, lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
Utskottet
Vid krig eller krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden kan samhällsintresset kräva att myndigheterna gör eller underlåter något som inkräktar på eller begränsar de rättigheter som under normala förhållanden tillkommer medborgarna, företag eller institutioner. Det ligger i sakens natur att sådana åtgärder ofta måste beslutas snabbt för att få avsedd verkan. Av detta följer att riksdagens beslut inte kan avvaktas innan en sådan åtgärd vidtas hur önskvärt detta än i och för sig hade varit. Riksdagens inflytande måste dock säkerställas i största möjliga utsträckning. Detta har hittills skett på det sättet att riksdagen har antagit beredskapslagar som skall användas i här avsedda situationer men som ger regeringen bemyndigande att besluta om att sätta lagarna i tillämpning. Vår administrativa försvarsberedskap bygger på dessa s. k. fullmaktslagar.
Förslaget till förfogandelag m. m. bygger på 13 kap. 6 § regeringsformen och syftar till en koncentration och förenkling av förfogandelagstiftningen. Endast försörjningspolitiska intressen skall få tillgodoses inom ramen för denna lagstiftning. Förfogande får alltså omfatta endast egendom som är av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen. I en bristsituation som inte har sin grund i krig eller krigsfara måste man finna stöd i annan lag än förfogandelagen för åtgärder som innebär att egendom fråntas enskilda.
Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. Utskottet tillstyrker att riksdagen beslutar enligt regeringens förslag.
FöU 1977/78:12
23 Om regeringen har föreskrivit att förfogandelagen eller del därav skall tillämpas, måste sådan föreskrift underställas riksdagens prövning. Reglerna för sådan underställning är i förslaget till förfogandelag (2 §) utformade på samma sätt som i 3 § regeringens förslag till ransoneringslag (prop. 1977/ 78:75). Motionen 1977/78:1045 (vpk) - som har väckts med anledning av förslaget till ransoneringslag - innehåller synpunkter beträffande underställning. I denna del hänvisas här till utskottets betänkande FöU 1977/78:13.
1 detta sammanhang vill utskottet erinra om att landets administrativa beredskap berördes i samband med 1977 års försvarsbeslut. Beträffande totalförsvarets fortsatta utveckling uttalade försvarsutskottet (FöU 1976/ 77:13 s. 22) bl. a. att den administrativa beredskapen är mycket betydelsefull och att den fortlöpande bör ses över och anpassas till nya förutsättningar, t. ex. till förskjutningen från offentligrättslig till avtalsmässig reglering av administrativa frågor. Det bör påpekas att bl. a. åtskilliga frågor om anställnings- och arbetsvillkor för anställda som medverkar i krigsproduktion och folkförsörjning återstår att lösa.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
1. att riksdagen antar förslaget till förfogandelag,
2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),
3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,
4. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i krigssjukvårdslagen (1953:688),
5. att riksdagen antar förslaget till lagom ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring,
6. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m.
Stockholm den 28 mars 1978
På försvarsutskottets vägnar BENGT GUSTAVSSON
Närvarande: Bengt Gustavsson (s), Eric Holmqvist (s), Gusti Gustavsson (s), Karl Bengtsson (fp). Gudrun Sundström (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Ulla Ekelund (c), Hans Lindblad (fp), Karl-Erik Svartberg (s), Olle Aulin (m), Yvonne Hedvall (m) och Stina Eliasson (c).