Med anledning av propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m. jämte motioner

JoU 1977/78:10

Jordbruksutskottets betänkande 1977/78:10

med anledning av propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m. jämte motioner

Propositionen

Hemställan

I propositionen 1977/78: 19 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen

dels att antaga förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

dels att

2. godkänna de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken,

3. godkänna de i propositionen förordade grunderna för prisregleringen av jordbruksprodukter m. m.,

4. godkänna de i propositionen förordade grunderna för ekonomiskt stöd till jordbrukets rationalisering,

5. godkänna vad i propositionen anförts om avveckling av avgångsvederlag inom jordbruket,

6. besluta att en lånefond för lån med uppskjuten ränta inrättas,

7. godkänna de i propositionen förordade grunderna för utlåning från lånefonden,

8. godkänna de grunder för prisstöd till jordbruket i norra Sverige som förordats i propositionen,

9. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för styrning av animalieproduktionens utbyggnad.

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet beträffande förslaget till ändring i kommunalskattelagen och till jordbruksutskottet i fråga om övriga förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Dessa grundar sig på de förslag som avgetts av 1972 års jordbruksutredning. I propositionen behandlas jordbruksproduktionens framtida omfattning, inkomstmålet för de i jordbruket sysselsatta, principerna för prissättningen på jordbruksprodukter och de statliga insatserna för jordbrukets rationalisering.

Den framtida jordbrukspolitiken i vårt land bör främja ett rationellt

1 Riksdagen 1977/78.16 sami. Nr 10

JoU 1977/78:10

utnyttjande av landets naturliga resurser för jordbruksproduktion. Det innebär att den brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för detta ändamål. Härigenom kan vi för egen del trygga en god livsmedelsberedskap och bidra till livsmedelsförsörjningen i övriga delar av världen.

Förslagen innebär att ett huvudsyfte för jordbrukspolitiken skall vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Vidare bör jordbrukspolitiken ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser.

De statliga insatserna för jordbrukets rationalisering bör främja en fortsatt rationalisering av jordbruket genom uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag.

De ekologiska och miljömässiga aspekterna bör beaktas. Jordbrukspolitiken bör vidare ges en sådan inriktning att jordbruket och därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regionalpolitik.

Prisregleringen på jordbrukets produkter föreslås i huvudsak utformad i enlighet med nuvarande principer. Mellanprislinjen bör bibehållas. Vidare föreslås en ökad insyn i och kontroll av vissa förädlingsleds kostnadsförhållanden m. m. Statens ansvar vad gäller finansieringen av spannmålsöverskotten understryks. Grunderna för jordbrukets inflationsskydd bibehålls.

I propositionen framläggs förslag till ekonomiskt rationaliseringsstöd, huvudsakligen i form av kreditgarantier. För att underlätta nyetablering inom jordbruket för personer med god jordbruksutbildning och med litet eget kapital föreslås att en särskild låneform införs som benämns lån med uppskjuten ränta. Prisstödet till jordbruket i norra Sverige föreslås utbyggt till att även omfatta getskötsel och smågrisproduktion. För att begränsa de större animalieproduktionsföretagens utbyggnad framläggs bl. a. förslag om differentierade slaktdjursavgifter inom slaktsvinsproduktionen.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden år 1977 väckta motionerna

1976/77: 401 av Knut Wachtmeister (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en utvärdering av livsmedelssubventionernas verkan från konkurrenssynpunkt,

1976/77: 520 av Tore Nilsson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om åtgärder för att öka nyodling och återvinning av tidigare odlad mark,

JoU 1977/78:10

1976/77: 523 av Hans Pettersson i Helsingborg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att anhålla att regeringen hos naturvårdsverket begär en snabb utredning syftande till förbud mot halmbränning,

1976/77: 839 av Björn Eliasson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ för en utveckling mot resurssnåla och biologiskt riktiga odlingsmetoder i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77: 847 av Börje Nilsson m. fl (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en ändring av gällande lagar för uttag av yt- och grundvatten för bl. a. lantbruksbevattning i syfte att fördela vattenresurserna på ett från samhällelig synpunkt lämpligt sätt,

1976/77: 853 av Hans Wachtmeister m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om att jordfonden skall tillföras medel från domänfonden i enlighet med vad i motionen anförts,

1976/77: 974 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om

1. att former för vidgat stöd till småjordbruket i överensstämmelse med motionens riktlinjer utarbetas,

2. att förslag utarbetas i syfte att ge samhället rätt att förvärva åkermark som icke brukats under 10 år,

3. att en jordförvärvsfond skapas av tillräcklig omfattning för att tjäna detta syfte,

4. att riktlinjer för att främja kooperativa driftsformer eller skapandet av samhällsägda jordbruk utarbetas,

5. att en skärpt lagstiftning för att göra slut på spekulationen i skogsoch jordbruksfastigheter utarbetas,

1976/77: 1220 av Pär Granstedt m. fl. (c, m, fp) vari föreslås att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om en skyndsam prövning av förutsättningarna för statligt ekonomiskt stöd till forskning, rådgivning, utbildning och kvalitetskontroll för den biodynamiska odlingen,

1976/77: 1221 av Paul Jansson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag att föreslå reglering av vattenföringen i våra vattendrag, varvid konsekvenserna av den starkt ökade jordbruksbevattningen särskilt beaktas, och

1976/77: 1227 av Svante Lundkvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen i ett uttalande till regeringen ger sin anslutning till de i motionen redovisade synpunkterna på vår framtida jordbrukspolitik,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78: 52 av Tore Nilsson och Per Petersson (båda m) vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att prisstödet till jordbruket i

JoU 1977/78:10

norra Sverige utformas så att en mångsidig produktion i jordbruksnäringen främjas, varvid särskild hänsyn bör tas till möjligheten att införa transportstöd avseende foder inom produktionsgrenarna fjäderfä och ägg,

1977/78: 63 av Rolf Hagel (—) och Alf Lövenborg (—) vari hemställs att riksdagen med bifall till regeringsförslagen i övrigt beslutar

1. att låta utreda frågan om upprättandet av kooperativa eller statliga jordbruk och trädgårdsanläggningar i framför allt de norra delarna av vårt land,

2. att av regeringen begära förslag, syftande till att främja olika former av samverkan mellan jordbrukets utövare,

1977/78: 64 av Sven Eric Åkerfeldt och Anton Fågelsbo (båda c) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala att de personliga mjölkpristillägg som nu utgår till jordbrukare i vissa delar av Uppsala, Västmanlands, Skaraborgs, Älvsborgs och Örebro län i fortsättningen skall utgå till alla jordbrukare i dessa områden,

1977/78: 76 av Björn Eliasson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att avskaffa den övre gränsen för stödet till getnäringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

1977/78: 83 av Karl Erik Olsson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om styrning av animalieproduktionens utbyggnad,

1977/78: 84 av Per Petersson och Tore Nilsson (båda m) vari hemställs att riksdagen uttalar att regeringen skall pröva hur stödet till jordbruket i norra Sverige skall utformas med hänsyn till utvecklingen av den allmänna prisnivån,

1977/78: 89 av Karin Ahrland och Daniel Tarschys (båda fp) vari hemställs att riksdagen i anledning av propositionen 1977/78: 19 beslutar att ge regeringen till känna att riksdagen ansluter sig till utredningens förslag om att sysselsättnings- och inkomstkriteriet bör, om det är familjemedlemmar som driver jordbruket gemensamt, avse en av dem,

1977/78: 90 av Anna Eliasson m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att ökad hänsyn bör tas till kostsynpunkterna i subventioneringen och prissättningen av jordbruksprodukter i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder för att begränsa en fortsatt övergång till storskalighet och storanläggningar för animalieproduktion,

1977/78: 91 av Björn Eliasson och Stina Eliasson (båda c) vari hemställs att riksdagen i anledning av propositionen 1977/78: 19 om nya rikt -

JoU 1977/78:10

linjer för jordbrukspolitiken beslutar om åtgärder i syfte att stärka den inhemska trädgårdsodlingens konkurrenskraft,

1977/78: 92 av Märta Fredrikson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1977/78: 19 anhåller om ett regeringsinitiativ och förslag till utformandet av ett särskilt folkhälsomål,

1977/78: 93 av Margot Håkansson (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar anhålla att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med alla berörda parter för att utreda frågan om konkurrensneutralitet på matfettsområdet,

1977/78: 94 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande behovet av ökad emissionsrätt till landshypoteken i syfte att ge lantbruksnäringen en rättvis andel av den långsiktiga kapitalmarknaden,

1977/78: 95 av Kjell Mattsson och Rune Johnsson i Mölndal (båda c) vari hemställs att riksdagen beslutar att kommunerna inom allmänna stödområdet i 0-län skall ingå i området för prisstöd till vissa jordbruk och att jordbruksnämnden vid sin översyn fastställer stödnivå,

1977/78: 96 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande bestämmelser om nyodlingsstöd,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för ökad odling av utsädespotatis i Norrland,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande transportbidrag för fjäderfäslakt,

1977/78: 97 av Daniel Tarschys och Karin Ahrland (båda fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att de tre i propositionen angivna målen för den framtida jordbrukspolitiken — inkomstmålet, produktionsmålet och effektivitetsmålet — kompletteras med ett folkhälsomål och

1977/78: 98 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till kontrollåtgärder av produktionsmedels- och livsmedelsindustri,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till borttagande av matmomsen alternativt en höjning av livsmedelssubventionerna i motsvarande grad,

3. att riksdagen uttalar sig för att någon minskning av u-ländernas importkvot på den svenska livsmedelsmarknaden inte bör ske,

4. att riksdagen som sin mening uttalar att jordfonden byggs ut så att den kan finansiera framtida samhälleliga jordförvärv i avsikt att behålla den förvärvade jorden i samhällets ägo,

5. att riksdagen som sin mening uttalar att inte enbart familjeföretag utan också samverkansföretag inom jordbruket skall främjas,

JoU 1977/78:10

6. att riksdagen som sin mening uttalar att stödet till rennäringen får den utformning som föreslagits i SSR:s remissyttrande över jordbruksutredningen.

I motionen 1977/78: 51 av Per Olof Håkansson (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag till reviderade riktlinjer för skydd av jordbruksmark inom den fysiska riksplaneringen skyndsamt bör föreläggas riksdagen. Motionen har överlämnats till civilutskottet för beredning.

Infordrat yttrande m. m.

Försvarsutskottet har på jordbruksutskottets begäran avgett yttrande över de delar som hänför sig till försvarsutskottets beredningsområde. Yttrandet är fogat som bilaga till detta betänkande.

Svenska samernas riksförbund har med överlämnande av skrift i ämnet inför utskottet framfört synpunkter på propositionen såvitt avser prisstöd till rennäringen.

Professorn i näringslära vid Uppsala universitet Leif Hambraeus har inför utskottet redovisat vissa synpunkter på de jordbrukspolitiska riktlinjerna från näringsforskningens utgångspunkt.

Utskottet

Bakgrund

Samhälleliga ingripanden på jordbrukets område har förekommit under mycket lång tid. Äganderätten till mark och beskattningen av fast egendom reglerades således tidigt. Eftersom jordbruket var huvudnäring och basen för den ekonomiska utvecklingen sökte staten på olika sätt förbättra avkastning och brukningsmetoder. Under 1800-talet med dess snabba befolkningsökning främjades nyodling och hemmansklyvning. Under denna tid tillkom också hushållningssällskap och lantbruksskolor. Grunderna till nuvarande markpolitik lades mot slutet av århundradet i syfte att så långt möjligt säkerställa äganderätten till jorden åt brukarna. Direkta ekonomiska skyddsåtgärder tillkom genom spannmålstullarna.

Några större regleringar av näringen skedde dock inte förrän i samband med den ekonomiska krisen i början av 1930-talet. Krisens verkningar drabbade jordbruket hårt. Under 1930-talet byggdes därför upp det prisregleringssystem som i stora drag fortfarande gäller. Det skyddar svenskt jordbruk mot alltför kraftig inverkan av internationella prisrörelser och utgör även ett skydd för konsumenterna mot livsmedelsbrist och höga internationella priser.

Under 1930-talet lade jordbrukskooperationen grunden till den starka ställning inom svensk livsmedelsindustri som den i dag har. Uppbygg -

JoU 1977/78:10

naden under 1930-talet till rikstäckande branschorganisationer understöddes på olika sätt av staten.

Erfarenheterna under andra världskrigets avspärrning och ransonering underströk jordbrukets roll för livsmedelsförsörjningen under avspärmingstider.

Under efterkrigstiden har jordbrukspolitikens betydelse från konsumentsynpunkt fått en ökad vikt, vilket bl. a. markerats av uppbyggandet av ett system för överläggningar där producenter och konsumenter möts som likaberättigade parter. Jordbrukspolitiken har på så sätt utvecklats från att till en början endast vara en politik för de i näringen verksamma till att bli en politik för att trygga vårt lands försörjning med livsmedel till för konsumenterna rimliga priser och med en för jordbrukarna tryggad utkomst.

Den långsiktiga jordbrukspolitiken har under efterkrigstiden prövats av riksdagen vid två tillfällen, åren 1947 och 1967. Genom 1947 års riksdagsbeslut åstadkoms ett samlat jordbrukspolitiskt program. Det närmaste målet för de statliga åtgärderna angavs då vara att den i jordbruket arbetande befolkningen skulle få samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och bli delaktig i den allmänna välståndsökningen. Målet skulle förverkligas genom dels fortsatt rationalisering, dels ett prisstöd i form av importskydd. Prisstöd skulle dock inte utgå för produktion som översteg det totala inhemska konsumtionsutrymmet. I princip kvarstod grunderna i 1947 års riksdagsbeslut till dess att riksdagen fastlade nuvarande riktlinjer för jordbrukspolitiken genom 1967 års beslut. Till grund för detta låg förslag av 1960 års jordbruksutredning.

I samband med att nuvarande riktlinjer för jordbrukspolitiken fastställdes av 1967 års riksdag framhölls att det var angeläget att vissa frågor inom jordbrukspolitiken ånyo prövades efter en tid. Bl. a. mot denna bakgrund tillsattes 1972 års jordbruksutredning (Jo 1972: 04). Enligt direktiven till utredningen skulle de allmänna målen för jordbrukspolitiken gälla även i fortsättningen. Utredningen skulle därför inte behandla de övergripande målen utan endast överväga om det fanns anledning att ompröva produktionsmålet, belysa inkomst- och standardutvecklingen för de i jordbruket sysselsatta samt undersöka möjligheterna till modifiering av jordbruksprisregleringen m. m. År 1974 fick utredningen i tillläggsdirektiv uppdrag att också se över rationaliseringspolitiken. I samband härmed skulle utredningen även pröva grunderna för utformningen av det framtida stödet till jordbruket i norra Sverige. Utredningens arbete presenterades våren 1977 i huvudbetänkandet (SOU 1977: 17) Översyn av jordbrukspolitiken.

Utredningen, i vilken samtliga riksdagspartier har varit representerade, är enig. De särskilda yttranden som har avgetts behandlar i huvudsak vissa specialfrågor.

JoU 1977/78:10

8 I föreliggande proposition läggs fram förslag till nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Dessa grundar sig på de förslag som avgetts av 1972 års jordbruksutredning. I propositionen behandlas jordbruksproduktionens framtida omfattning, inkomstmålet för de i jordbruket sysselsatta, principerna för prissättningen på jordbruksprodukter och de statliga insatserna för jordbrukets rationalisering.

Utskottet följer i fortsättningen i huvudsak den disposition som återfinns i föredragande statsrådets anförande. Yttrandet begränsas till propositionens huvuddrag och de yrkanden som förs fram i motionerna. Detta innebär bl. a. att vissa avsnitt av propositionen inte närmare berörs i detta betänkande.

Propositionen har i sistnämnda delar inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Den vid föregående riksmöte väckta motionen 1976/77: 1227 behandlas som inledningsvis nämnts i samband med nu föreliggande proposition. Motionens innehåll utgörs huvudsakligen av ett längre resonemang med synpunkter på jordbrukspolitikens framtida utformning i skilda hänseenden. I motionen framförs inga direkta yrkanden utan endast en mera allmänt hållen hemställan att riksdagen ger sin anslutning till i motionen redovisade synpunkter. Utskottet har funnit sig böra till närmare prövning ta upp de synpunkter i motionen som mera markant avviker från i propositionen gjorda uttalanden och förslag. Utskottet redovisar i det följande sina ställningstaganden i dessa frågor i samband med behandlingen av motsvarande avsnitt i propositionen. Beträffande motionen i övrigt får utskottet förorda att densamma inte måtte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Allmänna utgångspunkter

I ett inledande avsnitt av sitt anförande framhåller jordbruksministern att det är angeläget att riksdagen nu mot bakgrund av vunna erfarenheter och den syn på bl. a. den internationella livsmedelssituationen, resurshushållningen och miljövården samt jordbruksnäringens roll från samhällsekonomisk och regionalpolitisk synpunkt som kommit till uttryck i jordbruksutredningens betänkande drar upp nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Remissinstanserna har slutit upp kring huvudlinjerna i utredningens förslag, som i allt väsentligt anses böra kunna läggas till grund för riksdagens beslut.

Mot bakgrund av bl. a. det svenska jordbrukets produktionsförutsättningar och förhållandena på den internationella marknaden anges i propositionen sammanfattningsvis att vid utformningen av de nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken utgångspunkten bör vara att landets naturliga resurser för jordbruksproduktion skall utnyttjas och att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen. Ett huvudsyfte med

JoU 1977/78:10

jordbrukspolitiken bör vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Vidare bör jordbrukspolitiken ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Ett viktigt led i de statliga insatserna blir därför att främja uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag och att genom stöd till forskning, försök och rådgivning medverka till utvecklandet av en teknik som kan utnyttjas vid sådana företag.

De ekologiska och miljömässiga aspekterna på jordbruket bör därvid särskilt beaktas. Jordbrukspolitiken bör vidare ges en sådan inriktning att jordbruket och därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regionalpolitik.

Utskottet vill erinra om att de tre centrala mål som alltsedan år 1947 kan sägas ha ingått i den svenska jordbrukspolitiken, nämligen inkomstmålet, produktionsmålet och effektivitetsmålet, under olika perioder haft skiftande formuleringar och olika inbördes tyngd. I 1947 års jordbrukspolitiska program angavs sålunda det primära målet för de statliga åtgärderna vara att den i jordbruket arbetande befolkningen skulle få samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och bli delaktig i den allmänna välståndsstegringen, den s. k. inkomstlikställighetsprincipen. Frågan om jordbruksproduktionens lämpliga storlek och inriktning i fredstid — produktionsmålet — spelade en central roll i både 1947 års och 1967 års jordbrukspolitiska riksdagsbeslut. I det sistnämnda beslutet sköts dock produktionsmålet mera i förgrunden än förut. Inkomstmålet innebär enligt samma beslut att politiken skall göra det möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen.

Jordbruksutredningen har ansett sig vid sina överväganden rörande den fortsatta jordbrukspolitiken inte böra särskilt precisera inkomstmålet. Jordbruksministern anser emellertid för sin del det vara angeläget att göra en klarare markering av inkomstmålet än som skett i utredningen. Inkomstmålet anges sålunda som ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken.

Utskottet finner i likhet med jordbruksministern skäl tala för att man klarare än utredningen markerar inkomstmålets viktiga roll inom jordbrukspolitiken, och utskottet instämmer således i att ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken bör vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Likaså finner utskottet att jordbrukspolitiken, som jordbruksministern anfört, vidare bör ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker produktion av livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Ett viktigt led i de statliga insatserna blir därför att främja upp -

JoU 1977/78:10

byggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag och att genom stöd till forskning, försök och rådgivning medverka till utvecklandet av en teknik som kan utnyttjas vid sådana företag.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet inte anledning till erinran mot vad i propositionen sammanfattningsvis förordats rörande de allmänna utgångspunkterna för riksdagens beslut om den framtida jordbrukspolitiken.

Den internationella bakgrunden

Jordbruksministern framhåller att den globala livsmedelsförsörjningen och världsmarknaden för jordbruksprodukter kännetecknats av två helt motstridiga tendenser. Å ena sidan har rått och råder fortfarande en stor livsmedelsbrist i många u-länder, där större delen av befolkningen får en från hälsosynpunkt otillfredsställande kost och flera hundra miljoner människor direkt svälter.

Å andra sidan präglades världsmarknaden fram t. o. m. år 1972 av överskott och låga priser. Efter några år med högre priser har nu ungefär samma situation inträtt.

Jordbruksministern delar den uppfattning som kommit till uttryck i såväl utredningens betänkande som vid remissbehandlingen att vi har att räkna med att jordbruksprodukternas bytesvärde på den internationella marknaden kommer att stiga men att samtidigt en betydande instabilitet kommer att föreligga. Däremot kan han inte ansluta sig till de remissinstanser som anser att den svaga världsmarknaden under de allra senaste åren motiverar en minskning av den svenska produktionsvolymen, främst i fråga om spannmål. För egen del anser jordbruksministern att starka skäl talar emot en sådan anpassning av produktionens storlek efter svängningarna på världsmarknaden.

Jordbruksministern delar även utredningens uppfattning att det inte är sannolikt att Sverige i fortsättningen i alla lägen kommer att kunna göra kompletteringsköp av jordbrukets stapelvaror till väsentligt lägre priser än de inhemska. Utsikterna till en lönsam och bestående export förefaller inte heller komma att förbättras, åtminstone inte under de närmaste åren. Vad som händer på längre sikt blir i hög grad beroende av vad som kommer att ske i u-ländema i fråga om befolkningstillväxt, ekonomisk utveckling samt produktionsutveckling i jordbruket.

I sammanhanget påpekas att Sverige har en betydande import av livsmedel och fodervaror, särskilt sådana som av klimatskäl inte produceras i vårt land. Det gäller bl. a. ris, frukt, grönsaker, kolonialvaror samt fodermedel. Därtill kommer bl. a. socker samt vegetabiliska fetter och oljor. Det totala värdet av denna import har under senare år uppgått till 6 å 7 miljarder kr., varav från u-länder 1,5 å 2 miljarder kr. Vår motsvarande export har uppgått till 2 å 2,5 miljarder kr.

JoU 1977/78:10

11 Utskottet finner ingen anledning till erinran mot i propositionen gjorda uttalanden under förevarande punkt. Utskottet vill dock konstatera att jordbruket i Sverige sannolikt inte kommer att kunna bedrivas utan ett betydande skydd mot import utifrån som får till följd ett högre prisläge för konsumenterna. Mot denna bakgrund är det angeläget att jordbruket genom olika rationaliseringsåtgärder bereds tillfälle att liksom hittills uppnå en produktion till lägsta möjliga kostnad.

Utvecklingen inom jordbruket

I likhet med vad jordbruksministern i denna del anfört vill utskottet framhålla vikten av att näringen i framtiden ges sådana villkor att nyrekryteringen i jordbruket kan ske på ett tillfredställande sätt. En fortsatt effektivitetsförbättring i näringen är angelägen för att målsättningarna för jordbrukspolitiken skall kunna uppfyllas.

I propositionen framhålls att möjligheterna till effektivitetsförbättringar i framtiden kan komma att begränsas, bl. a. med hänsyn till den moderna teknikens inverkan på miljön. Frågan om begränsning av jordbrukets användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel samt utvecklingen av alternativ till nuvarande produktionsteknik har tagits upp av bl. a. naturvårdsverket. Verket har också anmält sin avsikt att ta initiativ till att i samverkan med andra berörda myndigheter och jordbrukets organisationer utarbeta riktlinjer för hur jordbruket bör bedrivas med hänsyn till miljövårdssynpunkter. För egen del framhåller jordbruksministern att vi på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans. Även krav i fråga om arbetsmiljö samt djurhälsovård och djurskydd måste kunna tillgodoses.

Utskottet vill erinra om att utskottet tidigare givit uttryck för uppfattningen att en ekologisk grundsyn är en nödvändig utgångspunkt för hushållningen med våra naturresurser (se bl. a. JoU 1972: 49,1974: 45, 1975/ 76: 8). Därvid har utskottet hänvisat bl. a. till pågående arbete med den fysiska riksplaneringen. Enligt 1972 års riksdags beslut har denna planering getts en långsiktig inriktning som ligger i linje med det handlande som från ekologiska synpunkter ter sig rationellt i ett längre tidsperspektiv.

En tillämpning av ett ekologiskt synsätt innebär enligt riktlinjerna för den fysiska planeringen att sagda planering skall medverka till att samhällsutvecklingen sker inom de ramar som naturresurserna och naturmiljön anger och att mångformigheten inom naturliga ekosystem bevaras så att förutsättningar ges för rika biologiska utvecklingsmöjligheter i framtiden.

Jordbruksministerns uttalande om att vi på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans står i god överensstämmelse

JoU 1977/78:10

med nyssnämnda ställningstaganden från statsmakternas sida när det gäller den fysiska riksplaneringen, och utskottet kan därför helt ansluta sig till detsamma.

I fråga om behovet att förena önskemål om effektivitet i produktionen med kraven på en från ekologiska betraktelsesätt ändamålsenligt utformad produktionsteknik riktas uppmärksamheten oftast på de problem som sammanhänger med den under senare år alltmer ökade användningen av handelsgödselmedel och kemiska medel inom jordbruket. Hithörande problem har bl. a. berörts i de två fristående motionerna 1976/77: 839 och 1976/77: 1220. Enligt den förstnämnda motionen bör riksdagen hos regeringen begära initiativ för en utveckling mot resurssnåla och biologiskt riktiga odlingsmetoder. Enligt motionen innebär användningen av en sådan odlingsmetod inte att man bedriver konventionell odling där man avstår från kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Det innebär i stället att man med hjälp av annorlunda teknik framställer livsmedel. Inom jordbruket gäller det att söka efter uthålliga och mindre energikrävande metoder. Inga drastiska omställningar avses men däremot gradvis mindre beroende av fossila bränslen och kemikalier. I motionen 1976/77: 1220 aktualiseras frågeställningarna omkring den s. k. naturenliga odlingens möjligheter. Motionärerna anser det vara ett uppenbart samhällsintresse att den biodynamiska odlingen kan fortsättas och vidareutvecklas. De anser det därför rimligt att samhället lämnar ett ekonomiskt stöd till forskning, rådgivning, utbildning och kvalitetskontroll i fråga om den biodynamiska odlingen.

Utskottet får erinra om att riksdagen vid tidigare behandling av frågan om stöd till alternativ jordbruksteknik gjort uttalanden av innebörd bl. a. att det på skilda håll pågående forsknings- och utvecklingsarbetet på förevarande område förtjänade statligt stöd och att sådant också lämnades i olika sammanhang. Det har härvid bl. a. erinrats om den resistensbiologiska forskning som bedrivs framför allt vid lantbruksuniversitetet och vissa andra universitetsinstitutioner samt vid Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Det har också hänvisats till att statens råd för skogs- och jordbruksforskning inom ramen för tillgängliga anslagsmedel lämnat inte oväsentliga bidrag till olika grenar inom miljövårdsforskningen. Medel har sålunda anvisats för utvecklingsarbeten med syfte att minska användningen av pesticider. Dessa arbeten har gällt såväl resistensförädling som biologisk bekämpning.

Utskottet har för sin del i nämnda sammanhang (bl. a. loU 1975: 5, s. 5) framhållit angelägenheten av att de ekologiska synpunkterna tillmäts stor betydelse i samband med övervägandena rörande jordbrukets fortsatta utveckling.

De åtgärder som från skilda håll sätts in i forsknings- och försöksverksamheten på förevarande område bör bidra till att skapa ett säkrare under -

JoU 1977/78:10

lag för det fortsatta handlandet. Det är, som utskottet i annat sammanhang framhållit, oomtvistligt att debatten vinner på ett mera preciserat underlag genom jämförelse av de ekonomiska och ekologiska följderna av konventionell och alternativ jordbruksteknik. Med hänsyn till de olika initiativ som tagits och det arbete som på skilda håll läggs ned på undersökningar på förevarande forskningsfält finner utskottet inte anledning förorda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida till följd av de båda nu behandlade motionerna.

I vad avser användningen av handelsgödsel har utskottet i samband med behandlingen av motionsyrkanden i frågan nyligen betonat vikten av att berörda myndigheter med stor uppmärksamhet följer utvecklingen på hithörande område (JoU 1976/77: 26). Utskottet har i sammanhanget också utgått från att bl. a. socialstyrelsens och naturvårdsverkets rekommendationer i ämnet utnyttjas i den utbildnings-, rådgivnings- och upplysningsverksamhet som bedrivs på lantbrukets område. Naturvårdsverkets aviserade arbete med utarbetande av riktlinjer för hur jordbruket bör bedrivas med hänsyn till miljövårdssynpunkter ligger väl i linje med utskottets sålunda uttryckta förhoppningar och hälsas därför med tillfredsställelse av utskottet. Därvid utgår utskottet från att riktlinjerna utarbetas i samråd med lantbruksstyrelsen.

Ett spörsmål av närliggande karaktär tas upp i motionen 1976/77: 523, vari hemställs om en snabbutredning hos naturvårdsverket, syftande till förbud mot halmbränning. Motionärerna påtalar bl. a. de olägenheter som halmbränningen åstadkommer i form av sotnedfall och dålig lukt men framför allt genom jordförstöring. Enligt motionen skulle ett förbud mot bränning av halm på åkrama innebära stora vinster både miljömässigt och ekonomiskt.

Enligt utskottets uppfattning bör ansvaret för att åtgärder vidtas i syfte att åstadkomma förbättringar i nu angivna hänseende närmast åvila berörda länsstyrelser, lantbruksnämnder och kommuner. Utskottet utgår från att såväl lantbruksstyrelsen som naturvårdsverket har sin uppmärksamhet riktad på problemet och vidtar de åtgärder som kan befinnas påkallade för att åstadkomma en mera ändamålsenlig användning och hantering av halmen. Bl. a. synes frågan böra uppmärksammas vid utarbetandet av nyssnämnda riktlinjer. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen 1976/77: 523 är inte påkallad.

Frågan om att åstadkomma en bättre resurshushållning inom jordbruket har under senare år fått allt större betydelse särskilt när det gäller vattenhushållningen. Framför allt inom landets södra delar med dess förhållandevis begränsade tillgångar på sötvatten i vattendrag och grundvatten har skett en markant ökning i antalet anläggningar för konstbevattning av åkermark. De ökade anspråken på vattenresurser har i vissa områden lett till att konfliktsituationer uppkommit mellan olika former av vattenutnyttjande. De härmed sammanhängande problemen har tagits

JoU 1977/78:10

upp i de båda motionerna 1976/77: 847 och 1976/77: 1221, i vilka med utgångspunkt i förhållandena i resp. Kristianstads och Skaraborgs län begärs åtgärder i syfte att åstadkomma en rimlig avvägning av vattenhushållningen mellan olika intressenter. I den första motionen föreslås sålunda en ändring av gällande lagar för uttag av yt- och grundvatten för bl. a. lantbruksbevattning i syfte att fördela vattenresurserna på ett från samhällelig synpunkt lämpligt sätt, medan enligt den andra motionen en utredning bör tillsättas med uppdrag att föreslå reglering av vattenföringen i våra vattendrag, varvid konsekvenserna av den starkt ökade jordbruksbevattningen särskilt beaktas.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att frågan om hur våra vattentillgångar i fortsättningen på bästa sätt skall utnyttjas ytterligare klarläggs. Utskottet erinrar om att en särskild kommitté i början på detta år tillkallats för att utreda och lägga fram förslag till former för vattenplanering i syfte att få till stånd en bättre hushållning med våra vattenresurser.

Utskottet får i sammanhanget också erinra om att frågan om vattnet och jordbruksbevattningen ägnats uppmärksamhet av vattenlagsutredningen som i sitt i april 1977 framlagda slutbetänkande Revision av vattenlagen Del 4 (SOU 1977: 27) lågt fram förslag till skärpning av reglerna för såväl kontrollen av uttag av grund- och ytvatten för markbevattning som kraven för att få tillstånd till sådant uttag. Ärendet bereds f. n. inom regeringskansliet.

I avvaktan på resultaten av de sålunda pågående övervägandena i ämnet synes de båda nu behandlade motionerna inte böra leda till någon riksdagens särskilda åtgärd.

Jordbrukspolitikens mål och medel

Under rubricerade avsnitt redogör jordbruksministern översiktligt för de mål som innefattats i riktlinjerna för den hittills förda jordbrukspolitiken och anmäler sin avsikt att senare återkomma i fråga om hur inkomstmål, produktionsmål och effektivitetsmål i fortsättningen bör utformas.

I samband med remissbehandlingen av jordbruksutredningens betänkande har bl. a. tagits upp frågor som innebär att jordbrukspolitiken skulle tillföras nya mål.

Enligt socialstyrelsen t. ex. borde utredningen även ha utformat ett särskilt folkhälsomål. Frågan har också tagits upp i ett särskilt yttrande i utredningen. Jordbruksministern delar ståndpunkten att det finns beröringspunkter mellan jordbrukspolitiken och samhällets strävan att förbättra folkhälsan, bl. a. genom att förbättra kostvanorna. En påverkan på kostvanorna kan ske genom avvägningen av livsmedelssubventionema som tillkommit av andra än jordbrukspolitiska skäl. Ökade insatser för att förbättra kostvanorna är angelägna, men jordbruksministern anser lik -

JoU 1977/78:10

som utredningen att informations- och upplysningsverksamhet bör vara huvudmedel i dessa strävanden.

Förslaget om införande av ett folkhälsomål för jordbrukspolitiken återkommer i ett par av de med anledning av propositionen väckta motionerna. I motionen 1977/78: 90 (yrkande 1) begärs sålunda ett uttalande av riksdagen att ökad hänsyn bör tas till kostsynpunktema i subventioneringen och prissättningen av jordbruksprodukter, innebärande att de ekonomiskt och socialt svagaste konsumenternas behov och möjligheter bör vara vägledande vid prissättningen på livsmedel. Enligt motionen 1977/ 78: 92 bör riksdagen anhålla om ett regeringsinitiativ och förslag till utformandet av ett särskilt folkhälsomål. Det betonas i motionen att alla statliga insatser som på något sätt kan påverka det svenska folkets kostsituation bör samordnas och ha en gemensam målsättning för en näringsriktig kost. I motionen 1977/78: 97 slutligen föreslås att riksdagen beslutar att de i propositionen angivna målen för jordbrukspolitiken — inkomstmålet, produktionsmålet och effektivitetsmålet — kompletteras med ett folkhälsomål.

Utskottet delar uppfattningen att ökade insatser för att förbättra kostvanorna är angelägna. Även om hithörande frågor primärt faller utanför jordbrukspolitikens ansvarsområde finner utskottet naturligt att man i samband med överväganden rörande produktionsinriktning och prissättning inom prisregleringens ram även beaktar de näringsfysiologiska synpunkterna. Det bör dock framhållas att möjligheten att med hjälp av prissättningen nå några mera uttalade resultat får bedömas som förhållandevis begränsad. Som också anförs i propositionen omfattas exempelvis många livsmedel inte av jordbruksprisregleringen. Genom denna kan inte heller prissättningen i efterföljande led styras. Givetvis kan en viss påverkan på kostvanorna ske genom avvägningen av livsmedelssubventionerna. Möjligheterna att använda dessa subventioner, som f. ö. tillkommit av andra än jordbrukspolitiska skäl, i nyss angivna syfte har dock sina givna begränsningar även de. Bl. a. kan beträffande åtskilliga viktiga livsmedel subventioner knappast komma i fråga av rent tekniska skäl. Nu anförda omständigheter får givetvis inte hindra att vederbörlig uppmärksamhet så långt möjligt ägnas de näringsfysiologiska spörsmålen i nu angivna sammanhang. Jordbruksministern har också framhållit att näringseffekterna bör beaktas vid subventionernas fastställande.

Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att huvudmedel i strävandena att förbättra näringsstandarden bör vara informations- och upplysningsverksamhet. Samtidigt torde kunna konstateras att ett mera samlat grepp på hithörande frågor bör bedömas som angeläget om åtgärderna skall kunna förväntas få erforderlig effekt. Enligt vad utskottet erfarit överväger man också inom regeringskansliet på vad sätt närings- och kostsynpunkter bättre än hittills skall kunna beaktas bl. a. vid avvägningen av livsmedelssubventionema.

JoU 1977/78:10

16 Utskottet finner mot angivna bakgrund att någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av nu behandlade motionsyrkanden inte är påkallad. Vad i propositionen i övrigt anförts i ämnet föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Mot bakgrund av bl. a. den geografiska utbredningen finns det enligt jordbruksministern anledning att markera jordbruksnäringens regionalpolitiska betydelse. Jordbrukspolitiken bör sålunda medverka till att jordbruket och därtill knuten serviceverksamhet och livsmedelsindustri kan ge största möjliga underlag för sysselsättning i rationell produktion i områden med mindre goda förutsättningar för annat näringsliv. Det innebär att samhällets insatser inom jordbrukssektorn bör samordnas med och ingå som ett led i en aktiv regionalpolitik. Av särskilt intresse är, anför jordbruksministern, tillvaratagandet av de fördelar från brukarsynpunkt som kombinationen jord/skog erbjuder. Även i fråga om andra näringar och verksamheter med anknytning till areell produktion bör i största möjliga utsträckning ske en samordning.

Utskottet delar de i propositionen sålunda anförda synpunkterna på jordbrukets viktiga roll från regionalpolitisk synpunkt m. m.

De medel som använts för att förverkliga de jordbrukspolitiska målen har varit en särskild prisreglering för jordbruksprodukter, med vars hjälp de inhemska produktpriserna har hållits på en högre nivå än priserna på den internationella marknaden (prisstöd), statliga åtgärder för att stimulera rationaliseringen i jordbruket samt en markpolitisk lagstiftning. Under 1960-talet har som fjärde medel att påverka utvecklingen inom jordbruket tillkommit arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Propositionen innebär ingen ändring i här berörda avseenden. Det påpekas dock att de regionalpolitiska aspekterna på jordbruksnäringen motiverar en bättre samordning med övriga statliga insatser på detta område. Vidare framhålls att de arbetsmarknadspolitiska insatserna inom jordbrukssektorn i framtiden måste komma att få en annan inriktning än under 1950- och 1960-talen, då avgången från jordbruket var mycket stor.

Vad i propositionen här anförts rörande de medel som skall utnyttjas för att förverkliga de jordbrukspolitiska målen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Den markpolitiska lagstiftningen utreds f. n. av jordförvärvsutredningen. Denna beräknas inom kort lägga fram förslag till jordförvärvslag.

Såväl vid innevarande års början som i anslutning till propositionen 1977/78: 19 har väckts ett antal motioner i frågor med markpolitisk anknytning.

Bl. a. har i motionen 1976/77: 853 hemställts att riksdagen hos regeringen begär förslag om att jordfonden skall tillföras medel från domänfonden, vilket i praktiken skulle innebära att en del av statens markinnehav skulle tas i anspråk för jordbrukets rationaliseringsändamål. Enligt tilläggsdirektiv 1976-12-09 har jordförvärvsutredningen fått uppdrag att

JoU 1977/78:10

bl. a. överväga hur statens, kommunernas och kyrkans markinnehav på ett aktivt sätt kan utnyttjas i strukturfrämjande syfte.

Förslag syftande till överföring av åkermark i samhällets ägo m. m. förs å andra sidan fram i motionerna 1976/77: 974 (yrkandena 2, 3 och 5) och 1977/78: 98 (yrkande 4). Även dessa motionsyrkanden berör frågor som sammanhänger med jordförvärvsutredningens och i viss mån även med arrendelagsutredningens pågående arbete. Markfrågan behandlas även i motionen 1976/77: 1227.

Utskottet anser att pågående utredningsarbete i hithörande ämne bör avvaktas och förordar att motionen 1976/77: 853 samt motionerna 1976/ 77: 974, 1976/77:1227 och 1977/78: 98 i berörda delar lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

Inkomstmålet

Jordbruksministern anser i likhet med utredningen att prisättningen på jordbrukets produkter bör ske med hänsynstagande till alla de faktorer som kan ha betydelse i sammanhanget. Det är angeläget att prisöverläggningarna bl. a. kan grundas på material som belyser lönsamhets- och inkomstförhållandena för olika jordbrukargrupper. Liksom hittills bör ifrågavarande beräkningar anförtros berörda myndigheter.

I vårt land har samhället genom en aktiv och målmedveten reformpolitik sökt åstadkomma en rättvis fördelning av välståndet. Denna välfärdspolitik bygger på solidaritet mellan människorna och har en stark förankring hos det svenska folket. Med hänsyn till bl. a. förhållandena på den internationella marknaden förutsätter detta att jordbruket erhåller ett prisstöd. Den prisreglerande verksamheten blir därigenom ett viktigt led i jordbrukspolitiken. Mot denna bakgrund bör ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Detta syfte bör särskilt beaktas vid prissättningen av jordbruksprodukterna.

Enligt jordbruksministern finns det inte nu anledning att precisera inkomstmålet genom att ange vilka grupper som bör jämföras och hur jämförelsen bör tillgå. Det framhålls att det här gäller att ta hänsyn till såväl ekonomisk som social standard, varför det är svårt att göra exakta mätningar.

I första hand bör inkomstmålet avse heltidssysselsatta inom jordbruket. Rimliga krav bör också ställas på effektivitet i produktionen. Det är nödvändigt att i fortsättningen göra särskilda låginkomstsatsningar för att inkomstmålet skall uppnås för så stora grupper jordbrukare som möjligt. En strävan bör därvid vara att nå en ökad utjämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier. Likaså bör såsom hittills utgå särskilt

2 Riksdagen 1977/78.16 sami. Nr 10

JolJ 1977/78:10

stöd till jordbruket i norra Sverige för att kompensera de högre produktionskostnader som där föreligger. Detta är en förutsättning om inkomstmålet skall avse sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet.

Jordbruksministern finner det speciellt värdefullt att det, inom ramen för särskilda låginkomstsatsningar, kunnat vidtas åtgärder för att förbättra jordbrukarnas sociala standard, bl. a. i form av avbytarverksamhet. Enligt propositionen är det nödvändigt att ägna denna del av den sociala standarden stor uppmärksamhet i framtiden.

Utskottet kan för sin del biträda vad som i denna del anförts i propositionen.

Produktionsmålet och livsmedelsberedskapen

Enligt jordbruksministern bör som utredningen föreslagit begreppet försörjningsförmåga i fortsättningen användas som ett sammanfattande begrepp för mätning av livsmedelsberedskapen inför en avspärrning. Försörjningsförmågan visar den beräknade tillgången på livsmedel under en avspärrning i procent av det beräknade behovet. En fullgod livsmedelsberedskap förutsätter att försörjningsförmågan uppgår till lägst 100 %. I sådant fall beräknas en godtagbar kriskost kunna erbjudas hela befolkningen under den antagna avspärmingsperioden.

Begreppet självförsörjningsgrad kan fortfarande komma till användning för att beskriva den fredstida försörjningsbalansen i fråga om enstaka produkter och produktionsgrenar. I sammanhanget erinras om att utredningens beräkningar av försörjningsförmågan grundar sig på förhållanden, som gällde i början av 1970-talet. Sedan dess har inte oväsentliga förändringar inträffat bl. a. i konsumtionsmönstret. Det är därför angeläget att en fortlöpande uppföljning sker av utredningens beräkningar rörande försörjningsförmågan.

Utskottet har inte något att erinra mot jordbruksministerns förslag i nu berört hänseende och förordar således bl. a. att försörjningsförmågan i fortsättningen används som ett sammanfattande begrepp för mätning av livsmedelsberedskapen.

Försvarsutskottet understryker i sitt yttrande över propositionen betydelsen av en tryggad livsmedelsförsörjning i händelse av avspärrning och krig. Utskottet konstaterar att åkerarealen i Sverige bedöms även i fortsättningen vara så stor att den väl täcker behovet vid en omställning till självförsörjning. Faktorer av annat slag än tillgången på odlad mark träder därmed enligt utskottets mening i förgrunden när det gäller att trygga livsmedelsförsörjningen vid avspärrning och krig. Exempel på sådana faktorer är tillgången på arbetskraft, transporter, reservdelar, drivmedel, gödselmedel och bekämpningsmedel. Möjligheten att gå över till gengasdrift vid en avspärrning är betydelsefull i detta sammanhang. Ransoneringsberedskapen samt resurserna för utredningar och planering i fredstid är också viktiga.

JoU 1977/78:10

19 Planering och åtgärder för det ekonomiska försvaret gäller bl. a. lagring av drivmedel, gödselmedel och växtskyddsmedel för jordbrukets behov. Meningen är att lagren skall täcka behoven tills man får en inhemsk ersättningsproduktion. Detta beräknas ta en tid av minst tre år. Beredskapsplaneringen för livsmedel har även i övrigt gjorts med huvudantagandet om en treårig total avspärrning.

Utskottet finner att beredskapsaspekten har på ett tillfredsställande sätt blivit tillgodosedd i propositionen. Det uthållighetskrav som förslagen bygger på stämmer väl överens med riksdagens beslut om totalförsvaret våren 1977 (prop. 1976/77: 74, FöU 1976/77: 13, rskr 1976/77: 311). Målet för uthållighet avseende bl. a. livsmedel borde enligt detta sättas högre än för planeringen inom huvuddelen av det ekonomiska försvaret, där en ettårig avspärrnings- och krigssituation är vägledande.

Försvarsutskottet tillstyrker bifall till förslagen i propositionen i de delar de hänför sig till utskottets beredningsområde.

Jordbruksutskottet ansluter sig till försvarsutskottets bedömning härvidlag.

I avseende på produktionsmålet innebär det nu framlagda förslaget att detta bör utformas med hänsyn till kraven på en god livsmedelsberedskap, den internationella livsmedelssituationen, regionalpolitiska och samhällsekonomiska hänsyn samt miljövårdsskäl. Produktionsmålet bör utformas som delmål avseende åkerarealen, mjölkproduktionen och driftsinriktningen i övrigt. Beträffande åkerarealen bör gälla att den brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket innebär ett bibehållande av ungefär nuvarande åkerareal. Den fredstida mjölkproduktionen bör med hänsyn till dess stora betydelse för livsmedelsberedskapen upprätthållas vid en nivå som ungefärligen motsvarar konsumtionsbehovet av mjölk och mjölkprodukter. För övriga animalieprodukter bör eftersträvas att balans i stort sett uppnås mellan produktion och avsättningsutrymme inom landet. Det överskott som uppkommer till följd av målsättningen i fråga om åkerarealen bör i första hand utgöras av spannmål.

Utskottet tillstyrker för sin del att produktionsmålet utformas på sätt sålunda förordats.

Detta innebär som sägs i propositionen att våra naturliga resurser i fråga om jordbruksjord i framtiden bör utnyttjas för jordbruksproduktion och den brukningsvärda åkerjorden skyddas från exploatering för andra ändamål. Samtidigt är det ofrånkomligt att viss mindre del av vår nuvarande åkerareal även i framtiden kommer att tas i anspråk för andra angelägna samhällsändamål, t. ex. bebyggelse och vägar. Som framhålls i propositionen kan det å andra sidan finnas tidigare nedlagd åker, som av bl. a. regionalpolitiska skäl åter bör kunna tas i bruk för jordbruksproduktion. Detta tillgodoser i viss utsträckning de i motionerna 1976/77: 520 och 1977/78: 96 (yrkande 1) framförda förslagen till åtgärder i olika hän -

JoU 1977/78:10

seenden i syfte att stimulera till nyodling och återvinning av tidigare odlad mark. Motionerna synes ej påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Jordbruksministern anser att stort avseende måste fästas vid vårt ansvar för livsmedelsförsörjningen i världen, som manifesterats i olika internationella fora och därtill tagit sig uttryck i konkreta åtaganden om leveranser och lagerhållning. Vid utformningen av produktionsmålsättningen är det också angeläget att beakta de konsekvenser som en mer restriktiv användning av kemiska medel kan få. Utskottet kan ansluta sig till jordbruksministerns bedömning. I sammanhanget bör erinras om att man vid världslivsmedelskonferensen i Rom år 1974 utgick från att uländemas ökade behov av livsmedel på sikt i huvudsak måste tillgodoses genom egen produktion. I-ländernas livsmedelsbistånd bedömdes som särskilt angeläget under en övergångsperiod av inte närmare angiven längd.

Den av utskottet biträdda formuleringen av produktionsmålet avseende jordbruksjord innebär en något närmare precisering än de inom ramen för den fysiska riksplaneringen gällande riktlinjerna för skydd av åkermark. Som sägs i propositionen är det angeläget att detta beaktas i den fysiska riksplaneringen. Detta har också påpekats i den med anledning av förevarande proposition väckta motionen 1977/78: 51, vari hemställs att riksdagen initierar en översyn av hithörande frågor. Motionen har som inledningsvis redovisats överlämnats till riksdagens civilutskott för beredning.

Prispolitik och prisreglering

Allmän utformning och administration

Jordbruksministern delar utredningens uppfattning att den framtida utvecklingen på världsmarknaden talar för att det svenska jordbruket även i fortsättningen kommer att behöva ett prisstöd, om de målsättningar som tidigare angetts skall kunna uppnås. Detta prisstöd bör liksom hittills främst ges i form av ett gränsskydd, vid behov kompletterat med marknadsreglerande åtgärder, främst lagring och export av överskott. I viss utsträckning bör stödet kunna utgå i form av särskilda pristillägg, finansierade med statliga medel.

Utskottet finner ingen anledning till erinran mot nu redovisade uttalanden i propositionen.

Prisregleringen på jordbrukets produkter handläggs av statens jordbruksnämnd. Utredningen har inte närmare berört nämndens organisation, eftersom denna setts över och behandlats av riksdagen så sent som vid 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76: 154, JoU 1975/76: 40, rskr 1975/76: 332). Därvid framhölls i fråga om sammansättningen av nämndens styrelse att det ankommer på regeringen att besluta om antalet leda -

JoU 1977/78:10

möter i styrelsen och att utse dessa. För riksdagens information anmälde dåvarande departementschefen att han ansåg att styrelsen borde ha en allsidig sammansättning. I styrelsen borde därför ingå, förutom generaldirektören och personalföreträdama, representanter för allmänintresset, jordbruket, konsumentintressena samt näringsliv med anknytning till livsmedelssektorn. När ärende rörande fisket behandlades borde en representant för fisket ingå i styrelsen.

F. n. ingår i jordbruksnämndens styrelse, förutom generaldirektören och personalföreträdarna, två representanter för jordbruket samt en representant från vardera konsumentkooperationen, löntagarorganisationerna och det enskilda näringslivet med anknytning till livsmedelssektorn.

Jordbruksministern anser att jordbruksnämndens styrelse bör ha en allsidig sammansättning. Lika viktigt är emellertid att balans mellan olika partsintressen föreligger. En utökning av antalet ledamöter med företrädare för allmänintresset skulle rubba den balans som hittills förelegat och dessutom försvåra nämndens praktiska arbetsmöjligheter. För riksdagens information anmäler jordbruksministern därför att han inte har för avsikt att föreslå någon ändring i fråga om styrelsens storlek och sammansättning.

I motionen 1976/77: 1227 erinras om att den tidigare regeringen hade för avsikt att fr. o. m. den 1 juli 1977 genomföra en utökning av det allmännas representation i statens jordbruksnämnd. Motionärerna uttalar sig för att denna utökning kommer till stånd som planerat.

Som i det föregående anförts ankommer det på regeringen att besluta om antalet ledamöter i jordbruksnämndens styrelse och att utse dessa. Under hänvisning härtill och då utskottet dessutom — bortsett från den formella sidan av saken — inte heller finner anledning till erinran mot jordbruksministerns nyss redovisade bedömning i ärendet, anser utskottet att motionen 1976/77: 1227 i nu berört avseende inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad nu anförts gäller analogt det i samma motion framförda förslaget om utbyggnad och förstärkning av den till jordbruksnämnden knutna konsumentdelegationen.

Enligt utskottets mening har jordbruksministern anfört goda skäl för sitt ställningstagande att inte nu förändra konsumentdelegationens sammansättning eller föreslå någon ändring i den hittills tillämpade ordningen för prisöverläggningama.

Vad gäller frågan om förstärkning av konsumentdelegationens utredningsresurser vill utskottet i likhet med jordbruksministern erinra om att konsumentdelegationen är knuten till jordbruksnämnden och att dennas resurser står till förfogande för de kompletterande analyser etc., som kan efterfrågas. Delegationens egna utredningsresurser har f. ö., som anförs i propositionen, förstärkts med en ny tjänst. Därigenom bör delegationens möjligheter att fullgöra sin viktiga roll som rådgivande organ till

JoU 1977/78:10

jordbruksnämnden i prisregleringsfrågor och vid prisöverläggningama ha ytterligare förbättrats.

Val av prislinje

Den nuvarande mellanprislinjen bör enligt propositionen bibehållas. I första hand bör livsmedelssubventioner utgå för baslivsmedel, som är av störst betydelse för barnfamiljer och låginkomsttagare. Det ankommer på regeringen att vid varje särskilt tillfälle ta ställning till livsmedelssubventionemas storlek.

Utskottet kan ansluta sig till det i propositionen framlagda förslaget. Som jordbruksministern anför erbjuder mellanprislinjen många fördelar jämfört med en världsmarknadsprislinje och är även att föredra framför en producentprislinje, främst på grund av de fördelningspolitiska effekter som kan åstadkommas.

Utskottet delar den uppfattning som framförts i propositionen att subventioneringen bör ske så att pris- och konsumtionsutvecklingen inte blir ryckig och livsmedelsindustrins kapacitetsplanering försvåras. Vidare bör beaktas effekterna för konkurrerande produkter.

I motionen 1976/77: 401 begärs en utvärdering av livsmedelssubventionernas verkan från konkurrenssynpunkt. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att det inom en av chefen för handelsdepartementet tillkallad kommitté f. n. pågår en utvärdering av bl. a. effekterna av prisstoppet på livsmedel. Det ankommer på regeringen att inom ramen för de åtgärder som behövs för att genomföra prisregleringen på jordbruksprodukter uppdra åt jordbruksnämnden att vidta de tekniska justeringar som kan komma att krävas i anledning av förslag från kommittén. Kommittén väntas avlämna en rapport omkring årsskiftet 1977-1978.

I likhet med jordbruksministern vill utskottet även framhålla att det bör vara angeläget för regeringen att ta de kontakter som krävs för att subventioneringen skall kunna avvägas med hänsynstagande till alla de synpunkter som kan komma i fråga. Initiativ till sådana kontakter kan tas av alla berörda parter.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionen 1976/77: 401 inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1977/78: 98 (yrkande 2) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till borttagande av mervärdeskatten på livsmedel alternativt en höjning av livsmedelssubventionema i motsvarande grad.

Som i det föregående anförts bör det ankomma på regeringen att vid varje särskilt tillfälle ta ställning till frågan om livsmedelssubventionemas storlek. Frågan om avveckling av mervärdeskatten på livsmedel har upprepade gånger behandlats i riksdagen. Skatteutskottet har genomgående avvisat förslagen under framhållande av det olämpliga i att genomföra

JoU 1977/78:10

mera genomgripande ändringar i skattesystemet, vilka skulle försvåra skatteutredningamas arbete. Senast har skatteutskottet i det nyligen avgivna betänkandet (SkU 1977/78: 14) avstyrkt ett förslag i ämnet.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1977/78: 98 i förevarande del.

Val av prisregleringsled

Nuvarande prisstöd till jordbruket utgår i huvudsak genom reglering av jordbruksprodukternas priser. För animaliska produkter, dvs. främst mjölk och slaktdjur, regleras partiprisema på delvis förädlade produkter. Härigenom kommer även en del av förädlingsledet, den s. k. primärförädlingen, att omfattas av prisstödet.

Enligt propositionen skulle en övergång till prisreglering i avräkningsprisledet för mjölk, mjölkprodukter och slaktprodukter medföra omfattande statliga regleringar av förädlingsindustrin, vilkas konsekvenser i en rad olika avseenden är svåra att överblicka. Varken genom utredningen eller remissinstanserna har framkommit några alternativ till nuvarande system, som enligt propositionen fungerar väl. Någon anledning att lägga ner ytterligare utredningsarbete på detta område anses inte föreligga.

Enligt motionen 1976/77: 1227 är det angeläget att staten, som bärare av ett allmänt konsumentintresse, får ökade möjligheter till insyn och kontroll inom mejeri- och slakteribranschema. Därför bör enligt motionärernas mening prisregleringsmyndigheten, statens jordbruksnämnd, företa marginal- och effektivitetsstudier samt tillsammans med pris- och konkurrensvårdande myndigheter övervaka pris- resp. leveransvillkoren. Behovet av ökad insyn i bl. a. förädlingsledet framhålls även i motionen 1977/78: 98 (yrkande 1), vari yrkas på förslag till kontrollåtgärder rörande produktionsmedels- och livsmedelsindustri.

Vad angår frågan om åtgärder i syfte att eliminera de risker som eventuellt kan föreligga i fråga om effektivitetsutvecklingen inom mejerier och slakterier bör enligt propositionen statens jordbruksnämnd i egenskap av huvudmyndighet för prisregleringen ansvara för att erforderliga analyser genomförs. Det bör också ankomma på nämnden att ta ställning till vilka informationer som kan behöva inhämtas för att de analyser som har intresse för prisregleringen skall kunna genomföras. I propositionen framhålls att det är naturligt att jordbruksnämnden för vissa av de föreslagna beräkningarna liksom hittills har skett anlitar SPK.

Garantier för en tillfredsställande konkurrens inom förädlingsledet bör enligt jordbruksministerns förslag kunna erhållas genom att statsmakternas insyn i konkurrensförhållandena utökas, samtidigt som möjligheterna till ingripanden vid eventuellt uppkommande missförhållanden förbättras. Det bör ankomma på jordbruksnämnden att utöva den avsedda insynen från statsmakterna, vilken faller utanför NO:s ämbetsområde. Nämnden, som bör kunna agera både på eget initiativ och efter klagomål från enskild

JoU 1977/78:10

part, bör bereda och besluta i här angivna frågor. Nämnden bör vid beredning av hithörande frågor lämpligen ha tillgång till expertbiträde från de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna.

Utskottet tillstyrker för sin del förslaget om utökad insyn från statsmakternas sida i förädlingsledet på sätt här skisserats. Därmed synes i allt väsentligt även tillgodoses syftet med nyssnämnda uttalanden i motionerna 1976/77: 1227 och 1977/78: 98. Vad gäller prissättningen på produktionsmedlen inom jordbruket vill utskottet erinra om den fortlöpande uppmärksamhet som de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna ägnar hithörande spörsmål. Motionen 1977/78: 98 synes mot angivna bakgrund inte heller i här berörd del påkalla något särskilt initiativ från riksdagens sida. I sammanhanget understryker utskottet angelägenheten av att de belopp som tillerkänns jordbrukarna i samband med prisöverläggningama kommer dessa direkt till godo.

I motionen 1976/77: 1227 betonas att jordbrukarkooperationen varit och är en nödvändig förutsättning för jordbrukets gynnsamma utveckling och för att de inom jordbruket yrkesverksamma skall erhålla en god bärgning. Den allt starkare dominansen av kooperationens verksamhet både när det gäller förnödenheter för jordbruket och när det gäller avsättningen av dess produkter samt dess därvid allt större betydelse för prissättningen på jordbrukets produkter aktualiserar emellertid, anser motionärerna, frågan om samhällets och konsumenternas insyn och möjligheter att påverka utvecklingen på jordbrukets och livsmedelsförsörjningens område. Härför talar också ett starkt medborgarintresse för en fortsatt utbyggnad av den ekonomiska demokratin. Ett sådant inflytande måste utformas med beaktande av den producentkooperativa rörelsens karaktär. Möjligheterna till ett dylikt inflytande bör enligt motionärerna bli föremål för särskild prövning i den utredning som tillsatts om kooperationens roll i det svenska samhället.

Enligt direktiven för den åsyftade utredningen (Dir 1977: 28) skall utredningsarbetet i första hand inriktas på en komplettering av den kartläggning och analys av konsument- och producentkooperationens utbyggnad, omfattning och verksamhet som pågår genom utredningens om löntagarna och kapitaltillväxten försorg. Kommittén bör även ägna uppmärksamhet åt innebörden och betydelsen av olika särdrag i kooperationens mål och funktion, exempelvis den demokratiska verksamhetsformen. Kommittén bör vidare söka jämföra de villkor som olika företagsformer arbetar under och analysera frågan om ekonomisk verksamhet i kooperativa företagsformer på några väsentliga punkter bedrivs under andra villkor än dem som gäller för företagen i allmänhet. Bland andra frågor som bör tas upp i detta sammanhang är den om de kooperativa företagens medverkan i demokratiseringen av näringslivet.

Enligt utskottets uppfattning kan mot bakgrund av det anförda förutsättas att den påbörjade utredningen om kooperationen och dess roll i

JoU 1977/78:10

samhället utan att särskilda direktiv utfärdas måste komma att omfatta de aspekter på producentkooperationen och dess villkor som åsyftas i motionen. Med det anförda synes motionen 1976/77: 1227 i förevarande del kunna anses besvarad.

Bland ytterligare förslag i syfte att stärka konsumentinflytandet inom jordbruksprisregleringen, som framförs i motionen 1976/77: 1227, märks ett som innebär att konsumentrepresentanter bör utses i samtliga s. k. regleringsföreningar på jordbrukets område.

De föreningar som åsyftas är de f. n. sju halvstatliga regleringsföreningar som har ansvaret för de marknadsreglerande åtgärderna på jordbruksområdet. Till formen är regleringsföreningarna ekonomiska föreningar, vars medlemmar är intressenter från jordbrukskooperationen, konsumentkooperationen samt den enskilda handeln och industrin. I föreningarnas styrelser ingår förutom företrädare för nämnda intressenter statliga representanter som utses av regeringen. Föreningarnas verksamhet står under statens jordbruksnämnds överinseende och skall följa av nämnden givna direktiv, vilka grundar sig på beslut av regering och riksdag. De statliga representanterna utgör normalt tre till antalet. Av dessa skall en representera konsumentintresset.

Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av förevarande motionsönskemål finner utskottet mot angivna bakgrund inte erforderlig.

Marknadsreglerande åtgärder

Jordbruksministerns förslag under förevarande avsnitt föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottets ställningstagande innebär bl. a. att utskottet delar regeringens uppfattning att de svenska jordbruksprodukterna liksom hittills i första hand bör avsättas på den svenska marknaden. En viss utbyteshandel är dock önskvärd. Kostnaderna för därigenom uppkommen utbytesexport bör som utredningen föreslår till viss del avlastas jordbruket. Utskottet vill påpeka att en viss del av utbytesexporten f. n. är förorsakad av prisstoppet, som hindrar en smidig anpassning av priserna till marknadssituationen. Utredningen har inte angett hur stora kostnaderna för staten kan bli, utan endast pekat på att finansieringen av andra delar av jordbruksprisregleringen kan komma att försvåras. Hithörande problem får lösas vid prisöverläggningarna.

Exportkostnader som faller utanför utbyteshandelns ram bör liksom hittills återverka på jordbrukets intäkter och i princip belasta de produktionsgrenar där överskott uppkommer.

Den produktionsmålsättning som jordbruksministern förordat och som utskottet anslutit sig till motiverar att staten ikläder sig ett övergripande ansvar för prissättningen och överskotten på spannmål och andra arealbaserade produkter. I första hand sker detta genom systemet med in -

JoU1977/78:10

lösenpriser för hela spannmålsskörden, för vilkas infriande staten ytterst står som garant. Systemet bör vara utformat så att det blir ett gemensamt intresse för näringen och staten att lösa överskottsproblemen. Det bör tillses att tillräckliga medel står till förfogande för att under normala förhållanden täcka kostnaderna för prisregleringsverksamheten och avsättningen av överskottskvantiteter.

Som anförs i propositionen bör i samband med prisöverläggningama tid efter annan ske en prövning av hur stort belopp som årligen bör tillföras spannmålsregleringen för att täcka det normala behovet. För den händelse det kan visas att underskott i regleringsekonomin uppkommit på grund av låga världsmarknadspriser bör överläggningar kunna få upptas om hur underskottet skall regleras. Detta innebär som också framhålls i propositionen att statens särskilda ansvar för spannmålsöverskotten främst bör ta sikte på att neutralisera effekten av låga världsmarknadspriser.

Vidare vill utskottet framhålla att volymen och därmed också kostnaderna för överskott av spannmål i framtiden kan påverkas av i vilken utsträckning det blir möjligt att öka andelen inhemska foderproteingrödor eller oljeväxter av totalarealen. Bl. a. får det betecknas som möjligt att fortsatt forskning exempelvis kan förbättra oljeväxtemas konkurrenskraft jämfört med spannmålens på världsmarknaden.

Vad utskottet i det föregående anfört innebär att utskottet anser den i motionen 1976/77: 1227 uttalade meningen att det måste vara en jordbrukets egen uppgift att finansiera överskottsproduktionen i fråga om spannmål vara alltför onyanserad. Som nyss nämnts måste systemet utformas så att det blir ett gemensamt intresse för näringen och staten att lösa överskottsproblemen.

Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomstföljsamhet, m. m.

Jordbrukets inflationsskydd har haft olika utformning under olika perioder. Nuvarande regler för inflationsskyddet grundar sig på ett preliminärt förslag från jordbruksutredningen och har tillämpats fr. o. m. regleringsåret 1974/75. Inflationsskyddet syftar till att ge jordbruket och viss livsmedelsindustri kompensation för prisstegringar på inköpta produktionsmedel samt att möjliggöra följsamhet för jordbrukarnas inkomster av eget arbete och eget kapital till inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrupper.

Enligt utredningens uppfattning har inflationsskyddet på det hela taget fungerat tillfredsställande tekniskt sett och dess nuvarande principiella grundkonstruktion bör därför bibehållas. Utredningen förutsätter att man vid det expertarbete som sker i samband med kommande prisöverläggningar ägnar vissa frågor särskild uppmärksamhet. Detta gäller t. ex. i fråga om värderingen av avskrivnings- och ränteunderlaget, synen på av -

JoU 1977/78:10

skrivningskostnadema samt utformningen av ett system för beräkning av förädlingsledets produktivitetsutveckling.

Utredningen anser vidare att frågan om hur inkomstföljsamhet skall uppnås bör kunna lösas i samband med prisöverläggningarna. Hänsynstagande till eventuellt uppkommande kapitalvinster eller -förluster bör enligt utredningen ske på bedömningsmässiga grunder vid överläggningarna.

Jordbruksministern delar utredningens uppfattning att inflationsskyddets nuvarande grundkonstruktion är ändamålsenlig och därför bör bibehållas. Den skapar stabilitet, vilket är till fördel för såväl samhället, konsumenterna som jordbrukarna.

Liksom utredningen anser jordbruksministern vidare att inflationsskyddet bör kompletteras med ett system för inkomstföljsamhet. Med anledning av vad som av vissa remissinstanser anförts rörande den automatiska anknytningen till löneavtalen på LO-SAF-området framhåller jordbruksministern att det enligt hans mening är angeläget att systemet för inkomstföljsamhet anpassas med utgång från inkomstmålsättningen för jordbrukarna. Erfarenheterna har enligt propositionen visat att det är lämpligt och praktiskt att vid jordbruksprisöverläggningarna anknyta till löneutvecklingen för ett stort kollektiv.

Utskottet har ingen erinran mot vad jordbruksministern anfört på nu förevarande punkt och anser alltså att inflationsskyddets nuvarande grundkonstruktion bör bibehållas och kompletteras med ett system för inkomstföljsamhet enligt i huvudsak nu tillämpad metod. Som framhålls i propositionen innebär förslaget inte någon låsning i fråga om detaljerna för utformningen av inflationsskyddet och inkomstföljsamheten. Det bör sålunda vid överläggningarna finnas utrymme för successiva anpassningar med hänsyn till utvecklingen och vunna erfarenheter.

Prisregleringen för olika produkter

Regeringens förslag under förevarande rubrik innebär i fråga om vissa produkter smärre modifieringar av gränsskyddets utformning och av de marknadsreglerande åtgärderna. Förslagen innebär dock inte någon principiell ändring i prisregleringens utformning såvitt avser de speciella produktområdena.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag i denna del. Med anledning av några motioner i ämnet vill dock utskottet i det följande anföra vissa synpunkter.

Vad angår prisregleringen för oljeväxter och fettråvaror hemställs i motionen 1977/78: 93 att riksdagen beslutar anhålla att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med alla berörda parter för att utreda frågan om konkurrensneutralitet på matfettsområdet. I motionen erinras om att fettvaruavgift f. n. utgår med 228 öre per kg fettvara medan smörfett ej beläggs med någon fettvaruavgift. Enligt motionären är det angeläget för livs -

JoU 1977/78:10

medelsindustrin att prispolitiken utformas och avvägs på ett sådant sätt att konkurrensen ej blir snedvriden mellan företag vilka tillverkar produkter som kan ersätta varandra. Ett sätt att åstadkomma detta skulle enligt motionen vara, att även mjölkfett belädes med fettvaruagift.

Utredningen har behandlat denna fråga och för sin del ansett det tveksamt om konkurrenssituationen mellan de båda matfettsbranscherna skulle påverkas av en åtgärd av här åsyftat slag. Råvarukostnaderna för mejerierna kan nämligen aldrig göras identiska med övriga livsmedelsindustriers råvarukostnader. Utredningen ansåg att en bedömning av frågan om avgiftsbeläggning på mjölkfett kunde anstå tills den blir aktuell och i så fall tas upp vid prisöverläggningama.

Jordbruksministern ansluter sig till utredningens uppfattning och anför att konkurrensförhållandena inom matfettsbranschen måste beaktas vid den avvägning mellan priserna på olika matfetter som sker vid prisöverläggningama för att syftena med fettvaruregleringen i möjligaste utsträckning skall kunna tillgodoses.

Utskottet instämmer i jordbruksministerns bedömning. Som anförs i propositionen är det möjligt för vederbörande myndighet att ta upp till prövning de eventuella problem och tvister som kan uppstå, t. ex. till följd av att margarinindustrin inte i alla lägen anser sig kunna få tillgång till mjölkbaserad råvara. Det bör i förekommande fall ankomma på jordbruksnämnden att föreslå vilka medel som behöver tillgripas inom jordbruksprisregleringens ram i de fall frivilliga uppgörelser ej kan träffas.

Det i motionen 1977/78: 93 berörda problemet har som synes beaktats i propositionen. Någon anledning för riksdagen att gå närmare in på hur hithörande frågor praktiskt bör hanteras finner utskottet inte föreligga. Utskottet anser därför att motionen bör kunna lämnas utan åtgärd av riksdagen.

I motionen 1977/78: 98 framhålls att u-länderna har ett intresse av ökad export av egna jordbruksprodukter till bl. a. Sverige. Enligt motionen (yrkande 3) bör riksdagen uttala sig för att någon minskning av u-ländernas importkvot på den svenska livsmedelsmarknaden inte bör ske. Motionärerna anser att en uppenbar risk föreligger att handeln av importerade livsmedel, t. ex. socker, kommer att minska på den svenska marknaden.

Även utredningen har ansett att hänsyn till de sockerproducerande uländemas exportintressen talar för en viss fortsatt import av socker.

I propositionen föreslås i överensstämmelse med utredningens förslag att den inhemska sockerbetsarealen, f. n. ca 53 500 ha, fr. o. m. nästa säsong skall avpassas så att den vid normalskörd ger ett importutrymme av nuvarande omfattning, dvs. 10—15 % av vår totala sockerkonsumtion.

Utskottet finner för egen del också skäl tala för att den inhemska sockerbetsodlingens omfattning avpassas så att ett tillfredsställande utrymme lämnas för import från u-ländema. Regeringens bedömning att sockerbetsarealen skall avpassas så att den ger ett importutrymme av

JoU 1977/78:10

nuvarande omfattning, dvs. 10—15 % av vår totala sockerkonsumtion, anser utskottet böra godtas. Med hänsyn till den klart uttalade viljeinriktning som återspeglas i propositionens uttalanden i denna fråga är det inte motiverat att påyrka något särskilt initiativ i frågan från riksdagens sida med anledning av motionen 1977/78: 98 i nu berörda avseende.

Rationaliseringsverksamheten

Riktlinjer

Nuvarande riktlinjer för rationaliseringspolitiken kan härledas från den jordbrukspolitik som utformades av 1947 års riksdag. Då samordnades pris- och rationaliseringspolitiken samtidigt som en inkomstmålsättning infördes. Riktlinjerna för verksamheten har därefter ändrats vid flera tillfällen, bl. a. åren 1967, 1971 och 1972. I 1967 års beslut underströks ytterligare betydelsen av rationaliseringsverksamheten. Den skulle liksom tidigare grunda sig på jordbrukarnas egna initiativ och insatser. Syftet med statens medverkan skulle vara att göra de enskilda företagen så effektiva som möjligt. År 1971 utökades det statliga rationaliseringsstödet till att även avse begränsat utvecklingsbara företag i norra Sverige. År 1972 infördes i övriga delar av landet ett stöd till begränsat utvecklingsbara företag med mjölkproduktion.

Liksom utredningen och remissinstanserna anser jordbruksministern att en fortsatt rationalisering av jordbruksnäringen är nödvändig och att de statliga insatserna för att underlätta en på jordbrukarnas egna initiativ grundad rationalisering är av stor betydelse. Dessa insatser bör främst inriktas på att främja jordbrukets utveckling i de bygder och vid de företag där de kan väntas få störst effekt.

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns nu redovisade synpunkter. Likaså delar utskottet den i propositionen uttalade åsikten att rationaliseringspolitiken i första hand bör främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag. Härigenom skapas förutsättningar för att framställa jordbruksprodukter till, som utredningen anger, en acceptabelt låg produktionskostnad och samtidigt uppnå inkomstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma. Detta bör som utredningen föreslagit vara rationaliseringspolitikens huvudsyfte. Därutöver bör rationaliseringspolitiska medel liksom hittills kunna användas för att nå andra från samhällelig synpunkt angelägna mål. Bl. a. bör rationaliseringspolitiken kunna fungera som ett regionalpolitisk instrument.

Som redovisas i propositionen har jordbruksministern för avsikt att senare under innevarande riksmöte föreslå regeringen att förelägga riksdagen en särskild proposition med förslag om särskilt regionalpolitisk jordbruksstöd. Sagda proposition kommer i huvudsak att bygga på ett

JoU 1977/78:10

av jordbruksutredningen framlagt förslag och de synpunkter som vid remissbehandlingen förts fram i frågan. I några av de här behandlade motionerna har framlagts vissa förslag till jordbruksstöd av i huvudsak regionalpolitisk karaktär. Dessa bör i avvaktan på den aviserade propositionen inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd. De motioner och motionsyrkanden som utskottet här avser är motionen 1976/77: 1227 i berörd del och motionen 1976/77: 974 (yrkande 1) om vidgat stöd till småjordbruket i vissa fall samt motionen 1977/78: 96 (yrkande 2) om insatser för ökad odling av utsädespotatis i övre Norrland och (yrkande 3) om transportbidrag för fjäderfäslakt.

En fråga av regionalpolitisk karaktär tas upp i motionen 1977/78: 63 (yrkande 1) enligt vilken riksdagen bör besluta att låta utreda frågan om upprättandet av kooperativa eller statliga jordbruk och trädgårdsanläggningar i framför allt de norra delarna av vårt land. Ett närliggande yrkande förs fram i motionen 1976/77: 974 (yrkande 4) vari föreslås att riksdagen hos regeringen begär att riktlinjer för att främja kooperativa driftsformer eller skapandet av samhällsägda jordbruk utarbetas.

Utskottet får i anslutning till sistnämnda motionsyrkanden erinra om att en motion med yrkande om utredning av frågan om att få till stånd kooperativa jordbruk eller sambruksföreningar på samhällsägd mark i enlighet med riksdagens beslut år 1975 överlämnats till jordförvärvsutredningen (JoU 1975: 15). Denna väntas som förut nämnts inom kort avlämna betänkande med förslag till jordförvärvslag. I avvaktan härpå bör de båda nu aktuella motionerna i ämnet inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande vilka företag som bör komma i fråga för statligt stöd anser utredningen det angeläget att statligt stöd för rationaliseringsåtgärder utgår till utvecklingsbara företag. Även utvecklade företag föreslås kunna erhålla stöd om åtgärden i fråga innebär en rationalisering inom ramen för befintliga resurser eller medför en jämnare och stabilare sysselsättning för företagets arbetskraft. Begränsat utvecklingsbara företag föreslås erhålla stöd för åtgärder som medför ett effektivare resursutnyttjande och är av begränsad omfattning.

Utskottet kan i likhet med jordbruksministern ansluta sig till utredningens syn på vilka företag som bör komma i fråga för statligt stöd. Denna innebär att finansieringsstödet i huvudsak bör utgå till utvecklingsbara familjeföretag. Begränsat utvecklingsbara företag bör kunna erhålla stöd om brukningsenheten under den närmaste framtiden inte har en avgörande betydelse för utvecklingen av angränsande företag. Till begränsat utvecklingsbara företag bör räknas sådana företag som har förutsättningar att bli bestående under viss tid, men som har så begränsade utvecklingsmöjligheter att de inte ens efter lämplig investering kan anses vara utvecklingsbara. Rationaliseringsstöd till begränsat utvecklingsbara företag bör

JoU 1977/78:10

i allmänhet avse begränsade åtgärder. Dessa bör som regel vara anpassade till brukarens återstående yrkesverksamma tid och under denna tid underlätta jordbruksdriften och göra den mer effektiv. Stöd till nyetablering på ett begränsat utvecklingsbart företag bör i princip inte utgå. Om särskilda skäl föreligger bör dock, som lantbruksstyrelsen har föreslagit, befintliga garantilån kunna få övertas av en ny brukare.

I motionen 1977/78: 94 anförs att i propositionen framlagda förslag till bl. a. riktlinjer för statliga insatser rörande jordbrukets rationalisering och villkor för statligt stöd i olika former för jordbruksnäringen på ett verksamt sätt kommer att leda till förbättrade strukturförhållanden inom lantbruket. Emellertid löper de framlagda förslagen enligt motionärernas mening stor risk att urholkas och i många fall kan bl. a. angelägen såväl yttre som inre rationalisering omintetgöras om inte en tillräcklig mängd långfristigt kapital kanaliseras till jordbrukssektorn. En ovillkorlig förutsättning för att de nya riktlinjerna skall kunna förverkligas är att jordbrukarna får tillgång till långsiktigt kapital i större utsträckning än vad som nu är fallet. I motionen framhålls att obligationsutgivningsrätten för landshypoteken under senare år har varit helt otillräcklig för att medge finansiering av nödvändiga investeringar. Hypoteksföreningamas lånekö beräknas f. n. till ca 3 miljarder kronor och den genomsnittliga väntetiden för de senast avlämnade låneansökningarna är mer än fyra år. Enligt motionärernas mening måste en sund jordbrukspolitik och en ansvarig ekonomisk politik oundgängligen innefatta ett kapitaltillskott till landshypoteken genom ökade emissionsrätter.

Som redovisas i propositionen har utredningen ansett att frågor om jordbrukets kapitalförsörjning och hur en tillräcklig mängd långsiktigt kapital skall kunna kanaliseras till jordbrukssektorn ligger utanför dess uppdrag. Utredningen framhåller dock att om rationaliseringsverksamheten i jordbruket skall kunna fortsätta som hittills är det angeläget att jordbruket tillförs tillräckligt med långfristigt kapital. Detta har understrukits av flera remissinstanser. Även jordbruksministern betonar att tillgången på långfristigt kapital är av avgörande betydelse för jordbrukets möjligheter att hålla en hög rationaliseringstakt och för att nyrekryteringen skall kunna ske smidigt. Investeringsviljan kan inte upprätthållas om det råder brist på kapital.

Enligt utskottets mening berör förevarande motion en svår och viktig fråga som det finns all anledning att uppmärksamma. Uppenbart är att den statliga lånegarantigivningen fungerar som ett stöd bara om kreditinstituten kan bevilja lånen. Frågan hur jordbruket skall få tillräckligt med långfristigt kapital måste dock som jordbruksministern framhåller prövas i annat sammanhang. Utskottet, som i och för sig instämmer i motionens syfte, finner sig därför inte böra förorda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av densamma.

JoU 1977/78:10

32 Villkor för statligt stöd

Allmänna villkor. Enligt propositionen är en fortsatt strukturrationalisering inom jordbruket och skogsbruket nödvändig. En från samhällets synpunkt lämplig utveckling bör vidare eftersträvas. Strukturbedömningen bör innebära en allmän bedömning av dels vad som är lämplig utveckling i området, dels de enskilda företagens möjligheter att utvecklas i överensstämmelse med målet för rationaliseringspolitiken, dels ock brukarens förutsättningar att genomföra åtgärder i överstämmelse med denna bedömning.

Propositionens uttalanden på denna punkt föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Som framhålls i utredningen sker strukturförändringarna i allmänhet i samband med generationsskiften. Jordbruksministern anser att detta förhållande bör beaktas på så sätt att man i samband med stöd till rationaliseringsåtgärder på ett etablerat företag ställer mindre krav på företagets fysiska utvecklingsmöjligheter än vid nyetablering.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till den i propositionen gjorda bedömningen i nu berörda avseende. Utskottet anser sålunda att det kan vara motiverat att vid bedömning av möjligheterna att på sikt bygga upp ett utvecklat företag tillmäta arealunderlaget relativt sett mindre betydelse än vid nyetablering. Möjligheter att utöka arealunderlaget bör dock, som bl. a. utredningen framhållit, finnas även om det inte kan förutsättas ske inom en snar framtid. Detta innebär att av strukturbedömningen bör framgå att de utvecklingsbara företagens arealbehov på sikt bör kunna tillgodoses.

Enligt utredningen bör målgruppen för rationaliseringspolitiken omfatta de i jordbruket yrkesverksamma med huvudsaklig sysselsättning i jordbruk och skogsbruk. Stöd föreslås således endast utgå till personer som kan beräknas få sin huvudsakliga sysselsättning på och ta sin huvudsakliga inkomst från den brukningsenhet som stödet avser. Remissinstanserna har i stort tillstyrkt utredningens förslag. Även jordbruksministern ansluter sig till detta men anser att även fiske i vissa fall bör kunna ingå i bedömningsunderlaget.

Utskottet förordar att sysselsättnings- och inkomstkriteriema bestäms i enlighet med vad i propositionen förordats. Detta innebär bl. a. att sagda kriterier, om det i visst fall är familjemedlemmar som driver jordbruket gemensamt, skall avse en av dem. Då detta också är innebörden i motionen 1977/78: 89 synes någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av sagda motion inte erforderlig.

Lån med uppskjuten ränta. Enligt jordbruksministerns uppfattning är det angeläget att samhället underlättar för personer med intresse och god jordbruksutbildning att bli jordbrukare. Ett led i denna strävan är

JoU 1977/78:10

att minska behovet av eget kapital vid nyetablering. Därmed förbättras förhållandena för köpare med litet eget kapital. Kapitalproblemen kan även i många fall vara stora vid tillköp av mark. Även vid sådana tillfällen kan det egna kapitalet vara otillräckligt. Jordbruksministern förordar därför att en särskild lånefond inrättas för lån med uppskjuten ränta.

Lån med uppskjuten ränta bör enligt propositionen kunna utgå i samband med såväl nyetablering som arealutökning om de allmänna villkoren avseende företaget och företagaren är uppfyllda, men sökanden inte beräknas kunna genomföra den planerade åtgärden med andra finansieringsformer på grund av att det egna kapitalet inte är tillräckligt. Lån bör inte komma i fråga i fall där ett uppenbart överpris föreligger. Är sökanden arrendator bör lån med uppskjuten ränta kunna utgå om särskilda skäl föreligger såsom uppsättning av större djurbesättning, långvarigt arrende etc.

Högsta lånebelopp föreslås till 150 000 kr. Räntan bör kunna läggas till kapitalskulden under högst fem år. Därefter betalas räntan årligen. Ränta bör utgå efter bottenlåneräntan för bunden fastighetskredit. Lånet bör amorteras under högst 15 år med början senast fem år efter det att den årliga räntebetalningen har börjat.

Lånen bör finansieras av en särskild lånefond benämnd Lånefonden för lån med uppskjuten ränta. Medelsbehovet beräknas de närmaste åren uppgå till totalt 25 milj. kr. Till anslagsfrågan återkommer regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79.

Utskottet vill starkt understryka behovet av att verksamma åtgärder sätts in för att underlätta nyetablering inom jordbruket för personer med god jordbruksutbildning och med litet eget kapital. Den i propositionen förordade låneformen finner utskottet mot angivna bakgrund väl värd att pröva. Utskottet tillstyrker därför införandet av denna nya form för kreditstöd inom ramen för jordbrukets rationalisering.

Förslag framläggs i propositionen om att den upplupna räntan under den räntebetalningsfria tiden bör vara skattemässigt avdragsgill först när den erläggs, dvs. när lånet börjar amorteras. Propositionen har i förevarande del hänvisats till skatteutskottet för beredning.

Villkor för lånegaranti m. m. Behovet av att främja olika former av samverkan mellan jordbrukets utövare betonas i motionen 1977/78: 63 (yrkande 2) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i ämnet. Även i motionen 1977/78: 98 (yrkande 5) framhålls att samverkansföretag, också på basplanet, måste främjas. Enligt motionen bör riksdagen sålunda som sin mening uttala att inte enbart familjeföretag utan även samverkansföretag skall främjas.

Utskottet vill framhålla att lånegaranti även fortsättningsvis bör kunna utgå till samverkansföretag och yrkesmässig maskinhållning för jordbruk. I propositionen förs också fram vissa förslag till för 3

Riksdagen 1977178. 16 sami. Nr 10

JoU 1977/78:10

bättring av stödet till samverkansföretag. Sålunda föreslås att amorteringstiden för driftslån och lån till insats, förvärv eller lösen av andel i samverkansföretag skall kunna förlängas från 15 till 20 år om särskilda skäl föreligger. Inom ramen för det allmänna rationaliseringsstödet förordas vidare att bidrag bl. a. skall kunna utgå till åtgärd om den avser gemensamhetsanläggning som medför stor samverkansrationalisering.

Utskottet, som tillstyrker de i propositionen sålunda framlagda förslagen, finner de båda här behandlade motionsyrkandena inte påkalla någon särskild riksdagens åtgärd.

Grunderna för prisstödet i norra Sverige

Prisstöd i form av pristillägg på mjölk, kött och fläsk utgår till jordbruket inom vissa områden av landets norra och mellersta delar. Syftet med prisstödet är att höja lönsamheten hos jordbruket i dessa områden till en nivå som är jämförbar med den för det mellansvenska jordbruket. 1971 och 1974 års riksdagar har uttalat att prisstödet bör ses över vart tredje år. Senaste översyn ägde rum före den 1 juli 1977 varvid prisstödet höjdes med 29,55 % motsvarande utvecklingen av produktionsmedelsprisindex under perioden oktober 1973—oktober 1976.

Utredningen föreslår att prisstöd liksom nu bör utgå till mjölk, kött och fläsk samt dessutom till smågrisproduktion och getskötsel.

Enligt jordbruksministerns mening bör prisstöd utgå till de av utredningen föreslagna produktionsgrenarna. En utvidgning av prisstödet till att också omfatta smågrisproduktion och getskötsel förbättrar sysselsättnings- och inkomstmöjlighetema främst vid mindre familjejordbruk. Stödet till getskötseln bör omfatta företag med minst 10 getter och avse högst 50 getter per företag. Prisstödet till smågrisproduktionen bör i likhet med förslaget avse högst 60 suggor per företag även i de fall besättningen är större.

Utskottet tillstyrker jordbruksministerns förslag att nuvarande prisstöd till jordbruket i norra Sverige utvidgas till att omfatta, förutom mjölk, kött och fläsk, även smågrisproduktion och getskötsel.

Prisstödet till smågrisproduktionen bör enligt utskottets uppfattning vara av den storleksordning som jordbruksministern förordat. Likaså ansluter sig utskottet till vad i propositionen anförts i fråga om den närmare utformningen av det nya prisstödet till getskötseln. Detta innebär bl. a. att utskottet tillstyrker att stödet till getskötseln begränsas till att omfatta högst 50 getter per företag. I enlighet härmed avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1977/78: 76 om att någon övre gräns för ifrågavarande stöd ej bör fastställas. Som i propositionen framhålls kan prisstödet till getskötseln få särskild betydelse i utpräglade glesbygder.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige har som i det föregående anförts hittills setts över vart tredje år. Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att denna ordning fungerat väl och i princip bör tillämpas

JoU 1977/78:10

också i fortsättningen. Utskottet biträder således inte ett i motionen 1977/ 78: 84 framlagt förslag enligt vilket jordbrukets produktionsmedelsprisindex skulle läggas till grund för en årlig anpassning av prisstödet till utvecklingen av den allmänna prisnivån. Nu tillämpat system, som innebär att produktions- och inkomstutvecklingen allmänt ses över inom förhållandevis täta intervaller, medger enligt utskottets mening en mera flexibel anpassning av stödnivån till utvecklingens krav än det i motionen föreslagna.

I ytterligare ett antal motioner har anförts skilda synpunkter på prisstödet och områdesindelningen. I motionen 1977/78: 52 föreslås sålunda att stödet till jordbruket i norra Sverige utvidgas till att även omfatta transportstöd avseende foder för fjäderfä. I vissa områden i Uppsala, Skaraborgs, Västmanlands, Älvsborgs och örebro län utgår f. n. personliga mjölkpristillägg. Enligt motionen 1977/78: 64 bör samtliga producenter i nämnda län få sådant tillägg. Vidare förordas i motionen 1977/78: 95 att de kommuner inom Göteborgs och Bohus län, som ligger inom det allmänna stödområdet i regionalpolitisk! sammanhang — dvs. Strömstad, Tanum och Munkedal — också bör ingå i området för stöd till jordbruket.

Några av de nu angivna synpunkterna har även förts fram i samband med remissbehandlingen av jordbruksutredningens betänkande. Av propositionen framgår att regeringen avser att ge jordbruksnämnden uppdrag att närmare pröva de synpunkter och förslag som framkommit och komma med förslag i frågan.

Enligt utskottets mening bör motionerna 1977/78: 52, 1977/78: 64 och 1977/78: 95 i avvaktan på resultatet av jordbruksnämndens aviserade översyn inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Enligt propositionen bör rennäringen i frågor om prisstöd behandlas analogt med övrig köttproduktion. Prisstödet till rennäringen har fr. o. m. budgetåret 1977/78 höjts till 100 kr. per ren och bör enligt jordbruksministerns mening ses över samtidigt med motsvarande översyn av prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

Utskottet kan för sin del biträda vad i propositionen anförts beträffande prisstödet till rennäringen.

I motionen 1977/78: 98 anförs att Svenska samernas riksförbund (SSR) i sitt remissyttrande över utredningens betänkande bl. a. konstaterat att vissa svårigheter föreligger att åstadkomma prisjämförelser mellan å ena sidan nöt- och fårkött och å andra sidan renkött. Vidare har SSR påtalat att rennäringen med nuvarande system blir beroende av förhandlingar som samerna inte har någon möjlighet att ta del i, än mindre påverka. Enligt motionen bör (yrkande 6) stödet till rennäringen få den utformning som föreslagits i SSR:s remissyttrande över utredningen. Detta skulle bl. a. innebära rätt för samerna att vid reguljära prisöverläggningar diskutera storleken och den närmare utformningen av förevarande prisstöd.

JoU 1977/78:10

36 Utskottet finner givetvis angeläget att prisstödet till rennäringen får åsyftad verkan, nämligen att tillförsäkra näringens utövare en med övriga köttproducenter i området likvärdig utveckling. Utskottet har inte erhållit stöd för uppfattningen att nuvarande prisstöd skulle fungera mindre bra i nämnda avseende. Utskottet finner emellertid naturligt att de i motionen omnämnda, av SSR tidigare framförda synpunkterna ägnas ytterligare belysning i samband med jordbruksnämndens kommande översyn av norrlandsstödet. Utskottet föreslår att riksdagen anser nu förevarande motionsyrkande besvarat med vad utskottet anfört.

Styrning av animalieproduktionens utbyggnad

En del av animalieproduktionen bedrivs i dag vid stora företag som saknar egen mark eller endast har tillgång till små arealer i förhållande till produktionen. Detta gäller framför allt inom slaktsvins-, ägg- och broilerproduktion. En fortsatt utveckling i denna riktning står inte i överensstämmelse med den i det föregående förordade inriktningen av rationaliseringspolitiken som innebär att uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag i första hand bör främjas. Vidare är animalieproduktionen i kombination med vegetabilieproduktion ofta en förutsättning för att vid familjeföretag åstadkomma en driftsinriktning som möjliggör ett effektivt utnyttjande av företagets resurser. Mot en koncentration av animalieproduktionen till alltför stora anläggningar talar även svårigheterna att i dessa bekämpa smittsamma sjukdomar, t. ex. salmonella, och de stora kostnader som vid sådan bekämpning åsamkas samhället.

Mot här redovisade bakgrund delar jordbruksministern utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning om behovet av att i vissa avseenden styra animalieproduktionen. Syftet med en sådan styrning bör bl. a. vara att begränsa utbyggnaden av större företag och att ge utrymme för ökad animalieproduktion vid utvecklingsbara företag.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jordbruksministern att det statliga investeringsstödet liksom hittills bör användas för att styra animalieproduktionens utbyggnad. Med hänsyn till det nyss anförda innebär enligt propositionen detta att stöd inte bör utgå till investeringar för mer omfattande produktion av svin, ägg och broiler.

I likhet med utredningen anser jordbruksministern att de större producenterna bör stå för en större andel av exportkostnaden när pristryckande överskott föreligger inom fläsk- och äggproduktionen. När överskott uppstår på fläsk och slaktdjursavgift behöver tas ut skall därför enligt jordbruksministerns mening avgiften eller motsvarande avräkning från prisstödet differentieras efter besättningarnas storlek. Inom äggproduktionen bör vid liknande tillfällen en avgift kunna tas ut vid större besättningar.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning om behovet av och syftet med att i vissa avseenden styra animalieproduktionen. Likaså ansluter

JoU 1977/78:10

sig utskottet till vad i propositionen anförts om de medel som bör komma i fråga vid en sådan styrning och beträffande sättet på vilket denna bör genomföras. Det bör sålunda ankomma på statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med dess konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation lämna förslag till hur differentieringen av slaktdj ursavgiftema skall ske resp. hur avgifterna inom äggproduktionen skall tas ut. Differentieringen bör utformas så att den blir ett effektivt instrument för att begränsa de större företagens utbyggnad, vilket bl. a. innebär att det bör vara möjligt att bedriva en rationell animalieproduktion på ett familjejordbruk utan att denna produktion i en överskottssituation belastas med extra avgifter. Differentieringen bör som jordbruksministern har framhållit göras trappstegsformad. Avgifterna kommer därigenom förutom att påverka produktionens utbyggnad även att medföra en inkomstomfördelning från större producenter till familjejordbrukare. Som i propositionen anförs ligger detta helt i linje med strävan att nå en ökad utjämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier.

I motionerna 1977/78: 83 och 1977/78: 90 framhålls behovet av en styrning av animalieproduktionens utbyggnad. I den förra motionen understryks bl. a. betydelsen av att prövningen enligt miljöskyddskungörelsen av större anläggningar för animalieproduktion blir restriktiv. Den veterinärmedicinska bedömningen och de stora kostnaderna för samhället i samband med smittsamma husdjurssjukdomar borde enligt motionärerna även vägas in i denna prövning. I båda motionerna framhålls att effektiva åtgärder måste sättas in om de i propositionen föreslagna skulle visa sig otillräckliga. En åtgärd som enligt motionärerna därvid bör studeras närmare är en form av etableringskontroll som möjliggör en samlad jordbrukspolitisk bedömning och ökar samhällets möjligheter att förhindra olämpliga former av animalieproduktion.

Utskottet vill först erinra om att det ankommer på naturvårdsverket att utfärda anvisningar för miljöskyddande åtgärder vid animalieproduktion. Det får förutsättas att dessa fortlöpande anpassas till vad som från miljösynpunkt är nödvändigt med hänsyn till de erfarenheter som efter hand vinns. Vidare bör nämnas att den veterinärmedicinska bedömningen görs vid prövningen av byggnadsföretag enligt djurstallkungörelsen (1973: 270). I övrigt vill utskottet som sin mening framhålla att de i propositionen framlagda förslag som utskottet nyss tillstyrkt bör vara ägnade att under överblickbar framtid ge berörda myndigheter tillräckliga möjligheter att hålla animalieproduktionens utbyggnad under kontroll. Självfallet får förutsättas att regering och övriga berörda samhällsorgan med uppmärksamhet följer frågan och, om så visar sig erforderligt, lägger fram förslag till de ytterligare åtgärder som kan befinnas motiverade för att styrningen av produktionsutvecklingen skall få åsyftad effekt.

Under hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen lämnar motionerna 1977/78: 83 och 1977/78: 90 (yrkande 2) utan åtgärd.

JoU 1977/78:10

38 Övrigt

I anslutning till förevarande proposition har väckts en motion, 1977/ 78: 91, berörande den svenska trädgårdsodlingens situation. Enligt motionen bör svenska trädgårdsproducenter ges ett gräns- och prisskydd i enlighet med de principer som gäller för vissa jordbruksprodukter.

Utskottet vill hänvisa till att den svenska trädgårdsnäringen utreds av 1974 års trädgårdsnäringsutredning. Förslag i ämnet kan enligt vad utskottet erfarit väntas bli framlagda under första halvåret 1978. I avvaktan härpå bör motionen 1977/78: 91 inte nu föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer att riksdagen

1. godkänner de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken,

2. beträffande utvecklingen inom jordbruket

a. anser motionen 1976/77: 523 besvarad med vad utskottet anfört,

b. lämnar motionen 1976/77: 839 utan åtgärd,

c. anser motionen 1976/77: 847 besvarad med vad utskottet anfört,

d. lämnar motionen 1976/77: 1220 utan åtgärd och

e. anser motionen 1976/77: 1221 besvarad med vad utskottet anfört,

3. beträffande jordbrukspolitikens mål och medel lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1977/78: 90, yrkande 1,

b. 1977/78: 92 och

c. 1977/78:97,

4. beträffande vissa markpolitiska frågor lämnar utan åtgärd motionerna a.

1976/77: 853,

b. 1976/77: 974, yrkandena 2, 3 och 5,

c. 1976/77: 1227 i förevarande del och

d. 1977/78: 98, yrkande 4,

5. beträffande produktionsmålet och livsmedelsberedskapen lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1976/77: 520 och

b. 1977/78: 96, yrkande 1,

6. godkänner de i propositionen förordade grunderna för prisregleringen av jordbruksprodukter m. m.,

JoU 1977/78:10

7. beträffande jordbruksnämndens styrelse lämnar motionen 1976/ 77: 1227 i förevarande del utan åtgärd,

8. beträffande jordbruksnämndens konsumentdelegation lämnar motionen 1976/77:1227 i förevarande del utan åtgärd,

9. beträffande val av prislinje

a. lämnar motionen 1976/77: 401 utan åtgärd och

b. avslår motionen 1977/78: 98, yrkande 2,

10. beträffande insyn och kontroll i fråga om förädlingsindustrin m. m. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1976/77: 1227 i förevarande del och

b. 1977/78: 98, yrkande 1,

11. beträffande utredningen om den svenska kooperationens roll i samhället anser motionen 1976/77: 1227 i förevarande del besvarad,

12. beträffande konsumentrepresentationen i regleringsföreningarna på jordbrukets område lämnar motionen 1976/77: 1227 i förevarande del utan åtgärd,

13. beträffande finansieringen av överskottsproduktionen lämnar motionen 1976/77: 1227 i förevarande del utan åtgärd,

14. beträffande prisregleringen för oljeväxter och fettråvaror lämnar motionen 1977/78: 93 utan åtgärd,

15. beträffande prisregleringen för socker och sockerbetor lämnar motionen 1977/78: 98, yrkande 3, utan åtgärd,

16. godkänner de i propositionen förordade grunderna för ekonomiskt stöd till jordbrukets rationalisering,

17. beträffande vissa förslag till jordbruksstöd av i huvudsak regionalpolitisk karaktär lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1976/77: 974, yrkande 1,

b. 1976/77: 1227 i förevarande del och

c. 1977/78: 96, yrkandena 2 och 3,

18. beträffande upprättande av kooperativa jordbruk m. m. lämnat utan åtgärd motionerna

a. 1976/77: 974, yrkande 4, och

b. 1977/78: 63, yrkande 1,

19. beträffande jordbrukets kapitalförsörjning lämnar motionen 1977/78: 94 utan åtgärd,

20. godkänner vad i propositionen anförts om avveckling av avgångsvederlag inom jordbruket,

21. beträffande villkor för statligt rationaliseringsstöd lämnar motionen 1977/78: 89 utan åtgärd,

22. beslutar att en lånefond för lån med uppskjuten ränta inrättas,

23. godkänner de i propositionen förordade grunderna för utlåning från lånefonden,

Joll 1977/78:10

24. beträffande främjande av samverkansföretag lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1977/78: 63, yrkande 2, och

b. 1977/78: 98, yrkande 5,

25. beträffande prisstöd till jordbruket i norra Sverige

a. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78: 64, 1977/78: 76 och 1977/78: 95 godkänner de i propositionen förordade grunderna för prisstödet,

b. lämnar motionen 1977/78: 52 utan åtgärd,

c. avslår motionen 1977/78: 84,

d. anser motionen 1977/78: 98, yrkande 6, besvarad med vad utskottet anfört,

26. beträffande styrning av animalieproduktionens utbyggnad

a. godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna,

b. lämnar motionen 1977/78: 83 utan åtgärd,

c. lämnar motionen 1977/78: 90, yrkande 2, utan åtgärd,

27. beträffande den svenska trädgårdsodlingens konkurrenskraft lämnar motionen 1977/78: 91 utan åtgärd samt

28. lämnar motionen 1976/77: 1227 utan åtgärd i de delar motionen ej berörts under föregående punkter i utskottets hemställan.

Stockholm den 8 december 1977

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m), Maj Britt Theorin (s), Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad (s), Sven Lindberg (s), Filip Johansson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Tage Adolfsson (m), Stig Alftin (s) och Torkel Lindahl (fp).

Reservationer

1. Inledning m. m.

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att

dels i utskottets yttrande före avsnittet Bakgrund bort införas ett inledande avsnitt av följande lydelse:

Inledning

Ett huvudmål för jordbrukspolitiken måste vara att trygga vår livsmedelsförsörjning. Detta skall ske i en långsiktig och planmässig hus -

JoU 1977/78:10

hållning med de naturresurser som utnyttjas i jordbruket och under hänsyn tagen till skyddet för miljön. Det skall ske i en rationellt bedriven produktion som ger dem som arbetar i jordbruket en likvärdig standard med jämförbara grupper och konsumenterna livsmedel av god kvalitet till rimliga priser.

I de jordbrukspolitiska besluten efter kriget har erfarenheterna från krigstidens försörjningsproblem spelat en stor roll. Enighet har rått om att avgörande för vårt jordbruks totala omfattning blir dess förmåga att klara vår försörjning under en längre tids avspärrning men också hänsynen till den pågående utvecklingen av livsmedelssituationen i vår omvärld.

Jordbruket skall rationaliseras med samhällets stöd. Familjejordbruket kommer under den tid vi kan överblicka att vara den dominerande företagsformen. Stöd skall utgå till brukare av mindre enheter där detta motiveras av sociala och regionalpolitiska skäl. Intresset för sambruk skall stimuleras. Tillgång på jordbruksmark skall säkras och spekulation med jordbruks- och skogsbruksmark hindras.

Stödet till forskning och utbildning för att främja miljövänliga produktionsmetoder och ett effektivt arbetarskydd skall ökas. En social prispolitik skall tillämpas på viktiga livsmedel. Sverige skall medverka i det internationella samarbetet mot världssvälten och för en ökad livsmedelsproduktion i utvecklingsländerna.

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Den långsiktiga” och slutar med ”års jordbruksutredning” bort ha följande lydelse: Den

långsiktiga — (lika med utskottet) års beslut.

Båda riksdagsbesluten har emellertid varit så utformade att de medgett ett betydande utrymme vid åtgärdernas konkreta utformning, så att anpassningar kunnat ske till successivt ändrade förutsättningar inom såväl jordbruket som näringslivet i allmänhet. Till grund för 1967 års beslut låg förslag av 1960 års jordbruksutredning.

Tre jordbrukspolitiska mål kan anses ingå i både 1947 och 1967 års beslut, nämligen

produktionsmålet (eller beredskapsmålet),

inkomstmålet och

effektivitetsmålet (eller rationaliseringsmålet).

Målen har under olika perioder haft skiftande formuleringar och olika inbördes tyngd. I 1947 års riktlinjer dominerade inkomstmålet, medan de tre målen enligt 1967 års beslut kan sägas ha samma tyngd.

I fråga om de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken anförde departementschefen i prop 1967: 95 sammanfattningsvis följande.

Jordbrukspolitiken bör under den framtid som kan överblickas inriktas på att, samtidigt som en viss samhällsekonomiskt motiverad minskning

4 Riksdagen 1977178.16 sami. Nr 10

JoU1977/78:10

av produktionens omfattning sker, en fortsatt snabb rationalisering främjas och att prissättningen på jordbrukets produkter fortlöpande avvägs med beaktande av samhällets, jordbrukarnas och konsumenternas intressen. Detta innebär att jordbrukspolitiken mer än hittills får samma huvudsyften som den allmänna ekonomiska politiken, nämligen att främja fortsatt välståndsökning och att medverka till att alla grupper blir delaktiga härav. För jordbrukets del blir målsättningen att under så långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet i övrigt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad åstadkomma en jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen. Ur konsumentsynpunkt medför riktlinjerna för jordbrukspolitiken att kostnaderna för den jordbruksproduktion, som främst av hänsyn till försörjningsberedskapen måste upprätthållas inom landet, blir så låga som möjligt.

Både 1947 och 1967 års beslut har i första hand utgjort en allmän ram för jordbrukspolitiken, inom vilken utrymme har funnits för de anpassningar som utvecklingen har krävt. Det framhölls också i prop. 1967: 95 att man tid efter annan borde överväga anpassningstakten. En konsekvens härav var att man också avvisade tanken på att ange fasta normer för prissättningen på jordbrukets produkter för någon längre period. I uttalandena i fråga om produktionens framtida omfattning inlades reservationer ifall utvecklingen skulle bli annorlunda än den man utgick från i mitten av 1960-talet.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Den vid” och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Den vid föregående riksmöte väckta motionen 1976/77:1227 behandlas som inledningsvis nämnts i samband med nu föreliggande proposition. Motionen innehåller ett utförligt resonemang om jordbrukspolitikens framtida utformning samt en hemställan att riksdagen skall ge sin anslutning till i motionen redovisade synpunkter. Utskottet har funnit sig böra till närmare prövning ta upp synpunkter i motionen av mera principiell natur samt frågor där motionen mera markant avviker från i propositionen gjorda uttalanden och förslag. Utskottet redovisar i det följande sina ställningstaganden i dessa frågor i samband med behandlingen av motsvarande avsnitt i propositionen. Beträffande motionen i övrigt anser utskottet densamma inte behöva föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 10 slutar med ”framtida jordbrukspolitiken” bort ha följande lydelse:

Utskottet, som längre fram i betänkandet kommer att mera ingående beröra de olika delarna av regeringsförslaget, vill på detta stadium helt allmänt konstatera att grunddragen i de föreslagna riktlinjerna för jordbrukspolitiken låter sig väl förena med hittills gällande över -

JoU1977/78:10

gripande mål för jordbrukspolitiken, bl. a. innebärande att jordbruket under så långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet i övrigt skall åstadkomma en produktion av önskad storlek till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad samtidigt som det skall göra det möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att bli delaktiga i den allmänna standardstegringen. Från konsumentsynpunkt innebär nuvarande riktlinjer att kostnaderna för den jordbruksproduktion, som främst av hänsyn till försörjningsberedskapen måste upprätthållas inom landet, blir så låga som möjligt och att goda valmöjligheter finns mellan livsmedel av olika slag. I nu föreliggande proposition uttrycks detta som nyss redovisats på det sättet, att jordbrukspolitiken skall ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser.

Utskottet vill erinra om att de tre centrala mål som alltsedan år 1947 ingått i den svenska jordbrukspolitiken, nämligen inkomstmålet, produktionsmålet och effektivitetsmålet, under olika perioder haft skiftande formuleringar och olika inbördes tyngd. I 1947 års jordbrukspolitiska program angavs sålunda det primära målet för de statliga åtgärderna vara att den i jordbruket arbetande befolkningen skulle få samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och bli delaktig i den allmänna välståndsstegringen, den s. k. inkomstlikställighetsprincipen. Frågan om jordbruksproduktionens lämpliga storlek och inriktning i fredstid — produktionsmålet — spelade en central roll i både 1947 års och 1967 års jordbrukspolitiska riksdagsbeslut.

Inkomstmålet innebär enligt sistnämnda beslut att politiken skall göra det möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen. I övrigt har inkomstmålet inte särskilt poängterats utan har som tidigare nämnts ingått som ett med produktionsmål och effektivitetsmål i huvudsak likvärdigt mål.

Jordbruksutredningen har ansett sig vid sina överväganden rörande den fortsatta jordbrukspolitiken inte böra precisera inkomstmålet utöver vad som f. n. gäller. Den hänvisar i stället dels till vad som anförts i 1967 års beslut, dels till de regler för inflationsskydd och inkomstföljsamhet som ingår i systemet. Jordbruksministern anser emellertid för sin del det vara angeläget att göra en klarare markering av inkomstmålet än som skett i utredningen. Inkomstmålet anges sålunda som ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken, som särskilt bör beaktas vid prissättningen av jordbruksprodukterna.

Utskottet har inte något principiellt att erinra mot vad i propositionen anförts rörande de allmänna utgångspunkterna för den framtida jordbrukspolitiken. Det bör framhållas att utskottet därvid tolkat uttalandena i propositionen så att någon tyngdpunktsförskjutning mellan de primära jordbrukspolitiska målen inte är avsedd, utan att produktionsmål, in -

JoU1977/78:10

komstmål och effektivitetsmål alltjämt måste komma att tillmätas i huvudsak lika vikt. För att så sker talar ju f. ö. det förhållandet att samhällets och konsumenternas behov av en tryggad livsmedelsförsörjning till rimliga priser och med valfrihet mellan olika produkter och jordbrukarnas berättigade krav på en med jämförbara grupper likvärdig standardutveckling ömsesidigt betingar varandra.

Utskottet finner i detta sammanhang anledning att framhålla värdet av att jordbrukspolitiken utformas på ett sätt som möjliggör för producenter och konsumenter att mötas i en anda av ömsesidigt förtroende vid hanteringen av hithörande spörsmål. Den enighet som präglar den till grund för propositionen liggande utredningen utgör härvidlag enligt utskottets mening en god grund att bygga på. Självfallet måste jordbrukspolitiken också utformas så att den harmonierar med den allmänna ekonomiska politiken.

Enligt den under riksmötet 1976/77 väckta motionen 1976/77: 1227 om jordbrukspolitikens framtida utformning bör det övergripande jordbrukspolitiska målet ligga fast medan medlen och produktionens omfattning och inriktning anpassas till de förändrade förutsättningar som motiveras av utvecklingen. Bl. a. framhålls att det f. n. inte finns skäl till någon drastisk förändring av det svenska jordbruket.

Utskottet kan för sin del inte finna annat än att de i propositionen skisserade utgångspunkterna för den framtida jordbrukspolitiken i allt väsentligt överensstämmer med tankegången i nyssnämnda motionsuttalande.

I anslutning till gjorda uttalanden att jordbruket och därtill knutna verksamheter skall kunna medverka i en aktiv regionalpolitik vill utskottet framhålla att jordbrukets betydelse från regionalpolitisk synpunkt måste ses i sitt totala samhällsekonomiska sammanhang. Detta får anses innebära att man inte får avstå från andra kraftfulla regionalpolitiska insatser för att utveckla näringslivet i landets glesbygdsområden under hänvisning till befintliga begränsade utkomstmöjligheter i jordbruket. Kombinationseffekterna jord/skog får inte enbart ses från jordbruksnäringssynpunkt utan måste också ses från skogsnäringens utgångspunkt. Även i bygder med mindre goda förutsättningar för annat näringsliv är det vidare angeläget att möjligheterna till fortsatt rationalisering av jordbrukssektorn tillvaratas.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. godkänner de av utskottet förordade allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken,

2. Inkomstmålet

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser

JoU1977/78:10

att det stycke på s. 18 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att avbytarverksamheten bör stimuleras. På motsvarande sätt som tillämpas inom andra områden av vårt näringsliv synes dock frågor rörande denna och andra liknande förbättringar av jordbrukarnas sociala standard principiellt böra liksom nu diskuteras i samband med prisöverläggningarna. Avbytarverksamhetens villkor och finansiering utreds som framgår av propositionen f. n. Slutligt ställningstagande till hithörande frågor får därför tas i samband med att denna utrednings förslag redovisas för riksdagen. I sammanhanget bör f. ö. understrykas att låginkomstsatsningen inte får utformas på ett sådant sätt att möjligheterna till önskvärd rationalisering motverkas.

I övrigt föranleder propositionen i förevarande del ingen ytterligare kommentar från utskottets sida.

3. Produktionsmålet och livsmedelsberedskapen

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet tillstyrker” och på s. 20 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker för sin del att produktionsmålet utformas i huvudsak på det sätt som sålunda förordats.

Detta innebär (lika med utskottet) och vägar. Som

utredningen anfört torde vidare vissa mindre arealer, som inte brukas rationellt, komma att tas ur bruk. Kvarvarande areal, som vid beaktande av nyssnämnda faktorer beräknas bli ca 2,9 miljoner ha i mitten av 1980- talet, får anses väl kunna tillgodose i det föregående angivna krav och önskemål. I likhet med vad jordbruksutredningen uttalat föreligger således enligt utskottets uppfattning inte någon anledning att från samhällets sida vidta generella åtgärder för att få en större areal. Det finns inte heller nu, lika litet som år 1967, någon anledning att med samhällsåtgärder aktivt verka för en minskning av arealen. Av det nu anförda följer att utskottet f. n. inte är berett att tillstyrka bifall till de i motionerna 1976/77: 520 och 1977/78: 96 (yrkande 1) framförda förslagen till åtgärder i olika hänseenden i syfte att stimulera till nyodling och återvinning av tidigare odlad mark.

4. Prisregleringens administration m. m.

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att

JoU1977/78:10

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Sorn i” och på s. 22 slutar med ”ytterligare förbättrats” bort ha följande lydelse:

Som i — — — (lika med utskottet) utse dessa. Med anled ning

av vad i motionen anförts finner utskottet för sin del anledning uttala att motiven för den utvidgning av representationen för allmänintresset i jordbruksnämndens styrelse som riksdagen föregående år ställde sig bakom närmast får anses ha ökat i styrka inte minst mot bakgrund av utvecklingen på Iivsmedelssubventioneringens område.

I fråga om jordbruksnämndens konsumentdelegation föreslår utredningen att dess ställning och sammansättning på nytt ses över. Härvid bör enligt utredningen bl. a. prövas om konsumentintresset i delegationen kan renodlas och om synpunkter från förbrukarsidan inom livsmedelssektorn lämpligen bör inhämtas i annan ordning.

Utredningens förslag om en översyn av konsumentdelegationens ställning i förhållande till jordbruksnämnden tillstyrks av riksrevisionsverket, konsumentverket, konsumentdelegationen, LO och KF m. fl. En omprövning av delegationens sammansättning i syfte att bl. a. renodla konsumentintresset rekommenderas av konsumentverket, LO och TCO. Enligt utskottets mening talar mycket för att den av utredningen föreslagna översynen kommer till stånd, varvid också delegationens behov av ytterligare kansliresurser bör prövas. En dylik översyn borde lämpligen kunna omfatta jämväl den i motionen 1976/77: 1227 berörda frågan om konsumentrepresentationen i regleringsföreningarna på jordbrukets område.

Vad utskottet här med anledning av motionen 1976/77: 1227 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Bland ytterligare” och slutar med ”inte erforderlig” bort utgå ur yttrandet,

dels utskottets hemställan under 7, 8 och 12 bort ha följande lydelse:

7. beträffande jordbruksnämndens styrelse som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1976/77: 1227 i förevarande del,

8. beträffande jordbruksnämndens konsumentdelegation som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1976/77: 1227 i förevarande del.

12. beträffande konsumentrepresentationen i regleringsföreningarna på jordbrukets område som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1976/ 77: 1227 i förevarande del,

JoU1977/78:10

5. Val av prisregleringsled

Einar Larsson (c), Hans Wachtmeister (m), Filip Johansson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Märta Fredrikson (c) och Tage Adolfsson (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”1 sammanhanget” och slutar med ”till godo” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bedrivs jordbrukets prisöverläggningar, såsom jordbruksministern också anför i propositionen, på ett ändamålsenligt sätt. Det är angeläget att de belopp som tillerkänns jordbruket fördelas på de olika jordbruksprodukterna på ett riktigt sätt och sålunda kommer jordbrukarna till godo såsom avses i jordbruksöverenskommelserna. Att så icke skulle vara fallet finns ingen anledning att ifrågasätta.

6. Marknadsrcglerande åtgärder

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Jordbruksministerns förslag” och på s. 26 slutar med ”lösa överskottsproblemen” bort ha följande lydelse:

Enligt propositionen motiverar nu förordade produktionsmålsättning att staten ikläder sig ett övergripande ansvar för prissättningen och överskotten på spannmål. I första hand sker detta genom systemet med inlösenpriser för hela spannmålsskörden, för vilkas infriande staten ytterst står som garant. Systemet bör vara utformat så att det blir ett gemensamt intresse för näringen och staten att lösa överskottsproblemen. Det bör tillses att tillräckliga medel står till förfogande för att under normala förhållanden täcka kostnaderna för prisregleringsverksamheten och avsättningen av överskottskvantiteter.

Utskottet utgår i likhet med jordbruksministern från att nuvarande åkerareal i stort sett kommer att brukas. Självfallet är det den enskilde brukaren som ytterst har avgörandet över arealens utnyttjande. Som utredningen redovisat medför det att vi ett normalår får ett överskott för export av spannmål på mer än 1 miljon ton. Av den totala brödsädsskörden har under de senaste åren en betydande del exporterats. På grund av att världsmarknadspriserna på spannmål som regel ligger avsevärt under det inhemska priset måste exporten av spannmål stödjas med regleringsmedel, framför allt förmalningsavgifter och budgetmedel.

Enligt utskottets mening kan det inte vara rimligt att samhället skall ha ansvaret för hela spannmålsskörden. Samhällets ansvar bör begränsas till den del av spannmålsskörden som behövs för konsumtion inom landet för livsmedelsberedskapens krav samt för att uppfylla de åtaganden vårt land gjort för katastrofhjälp och liknande humanitära ända -

JoU1977/78:10

mål. Ansvaret för övrig del av skörden bör bäras av jordbruket. Därför bör enligt utskottets mening vid prisöverläggningarna fastställas dels ett inlösenpris, dels den kvantitet för vilken inlösenpriset skall gälla. Kvantiteten bör grundas på förut uppräknade behov. För det sålunda fastställda inlösenpriset bör samhället bära ansvaret. Vad beträffar den övriga spannmålsskörden — överskottet — synes jordbruksnäringen själv och icke samhället och konsumenterna böra ta ansvaret för avsättningen. Det innebär att jordbruket bör handha exporten av denna kvantitet och ta ut de priser man kan få.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till den i motionen 1976/77: 1227 uttalade meningen att det måste vara en jordbrukets egen uppgift att finansiera överskottsproduktionen i fråga om spannmål.

I propositionen gjorda uttalanden föranleder i här berörda del i övrigt inte någon erinran från utskottets sida.

dels utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande finansieringen av överskottsproduktionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1976/77: 1227 i förevarande del,

7. Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomstföljsamhet, m. m.

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”vunna erfarenheter” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att inflationsskyddets nuvarande grundkonstruktion i stort sett fungerat tillfredsställande. Utskottet vill dock understryka vikten av att någon låsning i fråga om detaljerna för utformningen av inflationsskyddet inte sker. Det är av stor vikt att det vid prisöverläggningarna finns utrymme för de anpassningar som utvecklingen och vunna erfarenheter ger anledning till.

Utskottet finner anledning att i detta sammanhang göra vissa påpekanden i fråga om inflationsskyddet. Bl. a. anser utskottet det viktigt att framhålla att det när det gäller beräkningen av produktionsmedelsprisindex (PM-index) krävs en fortlöpande genomgång av de olika kostnadsposter som ingår i index. Sålunda bör en grundlig analys göras av volymen på olika produktionsmedel som t. ex. maskiner, gödselmedel och bekämpningsmedel som ingår i PM-index.

Jordbruksutredningen förutsatte att man vid det expertarbete som sker i samband med kommande prisöverläggningar skall ägna bl. a. frågan om värderingen av avskrivnings- och ränteunderlaget samt synen på avskrivningskostnaderna särskild uppmärksamhet. Utskottet vill in -

JoU 1977/78:10

stämma i detta. De svårigheter som föreligger vid beräkningen av kapitalkostnadsposterna är påtagliga. Starka skäl talar enligt utskottet för att avskrivningskostnaderna fortsättningsvis inte bör ingå i beräkningsunderlaget för det automatiskt verkande inflationsskyddet. Givetvis bör de dock på annat sätt beaktas vid prisöverläggningarna. Vidare är det enligt utskottets mening nödvändigt att de stora kapitalvinsterna inom jordbruket beaktas vid beräkningen av inflationskompensationen.

Eftersom inflationskompensationen utgör en förhållandevis stor del av de medel som tillförs jordbruket till följd av prisöverläggningarna är det viktigt att underlaget för dessa beräkningar blir så säkert som möjligt. Utskottet vill därför understryka angelägenheten av att statens jordbruksnämnd, som bör genomföra de beräkningar som ligger till grund för PM-index, tillförs erforderliga resurser för ändamålet. I detta sammanhang vill utskottet framhålla vikten av att SPK ges erforderliga resurser för att också i fortsättningen kunna fullgöra den granskning av förädlingsindustrins kostnadskalkyler som ligger till grund för dess inflationskompensation.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att inflationsskyddet bör kompletteras med ett system för inkomstföljsamhet så att jordbrukarna kan nå det av utskottet tidigare beskrivna inkomstmålet. Utskottet delar även jordbruksministerns uppfattning att det är angeläget att systemet för inkomstföljsamhet anpassas med utgångspunkt i inkomstmålsättningen för jordbrukarna. Det kan dock finnas anledning att ifrågasätta om den nuvarande kopplingen till löneavtalen på LO— SAF-området ger det mest rättvisande resultatet härvidlag. Utskottet förutsätter att frågan om hur jordbrukarnas inkomstföljsamhet skall utformas blir föremål för överväganden i samband med kommande prisöverläggningar.

8. Prisregleringen för olika produkter

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i jordbruksministerns bedömning härvidlag. Emellertid har som framgår av motionen flera remissinstanser, som KF, LO, jordbruksnämnden, konsumentdelegationen, industriverket, Samarbetsorganet för enskild handel och industri och Industriförbundet, yrkat att en arbetsgrupp borde tillsättas som skall utreda frågan om konkurrensneutralitet på matfettsområdet.

Då det synes angeläget att prispolitiken utformas och avvägs på ett sådant sätt, att konkurrensen ej blir snedvriden mellan företag vilka

JoU 1977/78:10

tillverkar produkter sorn kan ersätta varandra finner utskottet för sin del åtskilliga skäl tala för den i motionen framförda tanken att regeringen skulle tillsätta en arbetsgrupp med alla berörda parter för att utreda frågan om konkurrensneutralitet på matfettsområdet.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här anfört med anledning av motionen 1977/78: 93.

dels utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande prisregleringen för oljeväxter och fettråvaror som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1977/78: 93,

9. Rationaliseringsverksamhcten

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”regionalpolitisk! instrument” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns nu redovisade synpunkter. Enligt vad utskottet tidigare uttalat kommer familjejordbruket även i framtiden att vara den dominerande företagsformen. Rationaliseringspolitiken bör liksom hittills främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva jordbruksföretag. Härigenom skapas förutsättningar för att framställa jordbruksprodukter till, i enlighet med vad utredningen anger, en lägsta möjliga produktionskostnad och samtidigt uppnå inkomstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma. Detta bör som utredningen föreslagit vara rationaliseringspolitikens huvudsyfte. Företagsformer som bidrar till en positiv utveckling inom jordbruksnäringen och livsmedelsförsörjningen bör kunna erhålla rationaliseringsstöd. Därutöver bör

(lika med utskottet) regionalpolitisk! instrument.

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. godkänner de av utskottet förordade grunderna för ekonomiskt stöd till jordbrukets rationalisering,

Särskilda yttranden

1. Alternativa produktionsmetoder

Torkel Lindahl (fp) anför:

De alternativ till den konventionella odlingen som redovisas i motionen 1976/77: 1220 förtjänar ökat stöd från samhället och forskningen. Särskilt med hänsyn till ett växande intresse för alternativa produktions -

JoU1977/78:10

metoder hos såväl producenter som konsumenter är det angeläget att hithörande frågor ägnas ökad uppmärksamhet.

2. Styrning av animalieproduktionens utbyggnad

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (alla s) anför:

Vi har anslutit oss till propositionens förslag om styrning av animalieproduktionens utbyggnad genom viss avgiftsdifferentiering. Vi anser det dock angeläget att betona att avgiftsdifferentieringen inte bör få en sådan utformning att konkurrensen mellan olika råvaruproducenter snedvrids på ett sätt som står i motsättning till såväl jordbruksnäringens egna som allmänt samhällsekonomiska intressen.

JoU1977/78:10

52 Bilaga

Försvarsutskottets yttrande 1977/78:1 y

över propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m.

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet beslöt den 8 november 1977 att hemställa om försvarsutskottets yttrande över de delar av propositionen 1977/78: 19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m. jämte eventuella motioner som hänför sig till försvarsutskottets beredningsområde.

Utskottet

I propositionen 1977/78: 19 läggs fram förslag till nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Dessa grundas på resultatet av 1972 års jordbruksutredning. I propositionen behandlas jordbruksproduktionens framtida omfattning, inkomstmålet för de i jordbruket sysselsatta, principerna för prissättningen på jordbruksprodukter och de statliga insatserna för jordbrukets rationalisering. Utskottet behandlar förslagen såvitt de berör beredskapen inom livsmedelsområdet. Ingen av de motioner som väckts har yrkande med inriktning på försörjningsberedskapen.

Utskottet vill inledningsvis understryka betydelsen av en tryggad livsmedelsförsörjning i händelse av avspärrning och krig. Detta beredskapskrav väger också tungt vid utformningen av det s. k. produktionsmålet (beredskapsmålet) inom den svenska jordbrukspolitiken.

Beträffande gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1967: 95, JoU 1967: 25, rskr 1967: 280) har beredskapskravet en central betydelse. För att tillgodose livsmedelsförsörjningen vid avspärrning och krig skall resurserna för jordbruksproduktionen anpassas till en lägsta självförsörjningsgrad i fredstid av 80 %.

Även de förslag till nya riktlinjer för jordbrukspolitiken som läggs fram i propositionen 1977/78: 19 tillmäter beredskapen stor betydelse. Regeringen förordar emellertid att begreppet självförsörjningsgrad byts ut mot försörjningsförmåga när det gäller att beskriva livsmedelsberedskapen inför en avspärrning. Försörjningsförmågan visar den beräknade tillgången på livsmedel under en avspärrning i procent av det beräknade behovet. Hänsyn tas därvid till bl. a. produktionsresurserna i fred, avspärrningstidens antagna längd, omställningsmöjligheterna beträffande

JoU 1977/78:10

produktion och konsumtion samt beredskapslagringen. En fullgod livsmedelsberedskap innebär enligt propositionen att försörjningsförmågan uppgår till lägst 100 %.

Utskottet konstaterar att åkerarealen i Sverige bedöms även i fortsättningen vara så stor att den väl täcker behoven vid en omställning till självförsörjning. Faktorer av annat slag än tillgången på odlad mark träder därmed enligt utskottets mening i förgrunden när det gäller att trygga livsmedelsförsörjningen vid avspärrning och krig. Exempel på sådana faktorer är tillgången på arbetskraft, transporter, reservdelar, drivmedel, gödselmedel och bekämpningsmedel. Möjligheten att gå över till gengasdrift vid en avspärrning är betydelsefull i detta sammanhang. Ransoneringsberedskapen samt resurserna för utredningar och planering i fredstid är också viktiga.

Planering och åtgärder för det ekonomiska försvaret gäller bl. a. lagring av drivmedel, gödselmedel och växtskyddsmedel för jordbrukets behov. Meningen är att lagren skall täcka behoven tills man får en inhemsk ersättningsproduktion. Detta beräknas ta en tid av minst tre år. Beredskapsplaneringen för livsmedel har även i övrigt gjorts med huvudantagandet om en treårig total avspärrning.

Utskottet finner att beredskapsaspekten har på ett tillfredsställande sätt blivit tillgodosedd i propositionen. Det uthållighetskrav som förslagen bygger på stämmer väl överens med riksdagens beslut om totalförsvaret våren 1977 (prop. 1976/77: 74, FöU 1976/77: 13, rskr 1976/77: 311). Målet för uthållighet avseende bl. a. livsmedel borde enligt detta sättas högre än för planeringen inom huvuddelen av det ekonomiska försvaret, där en ettårig avspärrnings- och krigssituation är vägledande.

Utskottet tillstyrker bifall till förslagen i propositionen i de delar de hänför sig till utskottets beredningsområde.

Stockholm den 1 december 1977

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér (c), Eric Holmqvist (s), Georg Pettersson (c), Gusti Gustavsson (s), Karl Bengtsson (fp), Gudrun Sundström (s), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg (s), Hans Lindblad (fp), Karl-Erik Svartberg (s) och Birger Olsson (c).

JoU 1977/78:10

54 Innehållsförteckning

Propositionen 1

Hemställan 1

Det huvudsakliga innehållet 1

Motionerna 2

Infordrat yttrande m. m 6

Utskottet 6

Bakgrund 6

Allmänna utgångspunkter 8

Den internationella bakgrunden 10

Utvecklingen inom jordbruket 11

Jordbrukspolitikens mål och medel 14

Inkomstmålet 17

Produktionsmålet och livsmedelspolitiken 18

Prispolitik och prisreglering 20

Allmän utformning och administration 20

Val av prislinje 22

Val av prisregleringsled 23

Marknadsreglerande åtgärder 25

Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomstföljsamhet,

m. m 26

Prisregleringen för olika produkter 27

Rationaliseringsverksamheten 29

Riktlinjer 29

Villkor för statligt stöd 32

Grunderna för prisstödet i norra Sverige 34

Styrning av animalieproduktionens utbyggnad 36

Övrigt 38

Hemställan 38

Reservationer 40

Särskilda yttranden 50

Bilaga 52

Försvarsutskottets yttrande 1977/78: ly 52

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLN 1977 770054