Bet. 1977/78:NU14

Med anledning av propositionen 1977/78:8 om åtgärder på distributionsområdet jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1977-11-29
Källa: data.riksdagen.se

NU 1977/78:14

Näringsutskottets betänkande 1977/78:14

med anledning av propositionen 1977/78:8 om åtgärder på distributionsområdet jämte motioner

Ärendet

1 propositionen 1977/78:8 har regeringen föreslagit riksdagen att godkänna riktlinjer som chefen för handelsdepartementet har angett för åtgärder på distributionsområdet.

Med anledning av propositionen har väckts fem motioner, som redovisas nedan (s. 2).

Företrädare för Krokoms och Strömsunds kommuner i Jämtlands län har inför utskottet framfört synpunkter och önskemål rörande statens bidrag till hemsändningsverksamheten i glesbygdskommunerna. De har därvid överlämnat en skrivelse, som refereras nedan (s. 5).

Propositionen

1 propositionen behandlas medborgarnas tillgång till viktiga varor. Det konstateras att den marknad, som skall ombesörja den slutliga förmedlingen av varor till konsumenterna, såsom helhet fungerar väl. Bl.a. till följd av butiksnätets utglesning uppstår dock problem för olika grupper av medborgare, särskilt i glesbygder och skärgårdar. Dessa problem kan öka vid en fortsatt koncentration inom detaljhandeln.

Mot denna bakgrund anförs det att ytterligare åtgärder bör vidtas för att trygga medborgarnas varuförsörjning. En utgångspunkt är härvid att alla medborgare skall kunna ordna sin försörjning med främst dagligvaror med rimlig insats av tid och eget arbete. För att behoven hos olika konsumentgrupper skall tillgodoses är det önskvärt med ett butiksnät med butiker av olika typ och storlek.

För att uppkomna problem skall kunna lösas är det angeläget att på olika sätt söka skapa förutsättningar för en verklig egen livskraft hos den handel som svarar för närservicen och glesbygdsservicen. Det erinras härvidlag om regeringens strävan att underlätta förhållandena för mindre och medelstora företag. En utredning om verksamhetsförhållandena och finansieringssituationen för mindre företag inom servicenäringen aviseras.

Åtgärder för att på ett naturligt sätt förstärka underlaget för närservicen och glesbygdshandeln anges också. Bl. a. aviseras ett uppdrag till konsumentverket att kartlägga möjligheterna att tillföra denna handel nya servicefunktioner. Det pekas vidare på den underlagsförstärkning som kommunal

1 Riksdagen 1977/78. 17 sam!. Nr 14

NU 1977/78:14

upphandling kan innebära. Ett uppdrag till statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk rörande hänvisningsskyltar vid allmänna vägar för lanthandeln aviseras.

Även ökade direkta samhällsinsatser forordas. Samhällets bevakning av varuförsöijningsfrågorna förutsätts i första hand vara en kommunal angelägenhet. Kommunerna förutsätts ha en uppfattning om varuförsörjningssituationen och hålla ett översiktligt beslutsunderlag för varuförsörjningen. Planering av varuförsörjningen bör genomföras för områden där servicen är eller väntas bli problematisk och där stödåtgärder blir aktuella. Planeringen föreslås vara frivillig för kommunerna.

I propositionen lämnas också förslag till stöd i olika former för att motverka serviceproblem i glesbygder och liknande områden. Förslagen innebär en utbyggnad av den nuvarande försöksverksamheten med statligt stöd till kommersiell service i glesbygd. Bl. a. föreslås det att begränsningen till det inre stödområdet slopas. Viss förenkling i regelsystemet föreslås också.

Stödverksamheten föreslås omfatta dels statsbidrag till kommuner som subventionerar hemsändning av dagligvaror, dels statliga avskrivnings- och investeringslån, kreditgarantier och i vissa undantagsfall driftsstöd till näringsidkare. De senare stödformerna avses kunna utgå till näringsidkare som saluhåller dagligvaror eller drivmedel.

Det föreslås att frågor om bidrag till kommunerna för hemsändning liksom hittills skall prövas av länsstyrelserna. Övriga statliga stödåtgärder föreslås inledningsvis prövas av konsumentverket. Avsikten är dock att efter vunna erfarenheter söka åstadkomma en decentralisering, om möjligt till budgetåret 1980/81.

Riksdagen föreslås nu ta ställning till riktlinjerna för samhällets åtgärder på distributionsområdet. Anslagsfrågor avses skola tas upp i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1977/78:6 av Birgitta Dahl (s) och Per Bergman (s), vari hemställs att riksdagen i anslutning till sitt beslut med anledning av propositionen 1977/ 78:8 som sin mening ger regeringen till känna att de riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet som riksdagen godkänner självfallet inte ändrar gällande - och mer socialt inriktade - grunder för planering enligt byggnadslagen eller motsvarande riktlinjer för en aktiv bostadspolitik,

1977/78:10 av Allan Gustafsson (c), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts beträffande behovet av varuförsörjningsplaner vid etablering av stormarknader (se nedan),

NU 1977/78:14

1977/78:11 av Ove Karlsson m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att verksamheten [med driftsstöd till försäljningsställen i glesbygd] måtte få försökskaraktär, där särskild hänsyn tas till de omsättningssvagaste butikerna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av driftsstöd (se nedan),

3. uttalar att driftsstöd även skall kunna utgå till drivmedelsanläggningar i anslutning till livsmedelsbutiker,

4. uttalar att drifts- och investeringsstöd skall beslutas av länsstyrelserna,

1977/78:12 av Ingvar Svanberg m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. med avslag på propositionen i motsvarande delar antar det i bilaga till motionen upptagna lagförslaget (se bilaga 2 till detta betänkande),

2. hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i byggnadslagstiftningen, som innebär att intentionerna med varuförsörjningsplaneringen kan förverkligas,

3. hos regeringen begär att frågan om inrättande av ett centralt butiksregister utreds,

4. med avslag på propositionen i motsvarande delar godkänner

a) de riktlinjer för statsbidrag till hemsändning och driftsstöd som anges i motionen (se nedan),

b) att investeringsstöd kan utgå i hela landet,

5. beslutar att en distributionsnämnd knuten till konsumentverket skall inrättas,

6. som sin mening ger regeringen till känna att förslagsanslaget Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1977/78 bör få överskridas med 1 200 000 kr.,

7. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisar

a) till Konsumentvprket: Forskning m. m. ett reservationsanslag av 300 000 kr.,

b) till Bidrag till kommersiell service i glesbygd m. m. ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

c) till Lån till investeringar för kommersiell service i glesbygd ett investeringsanslag av 2 500 000 kr.,

1977/78:13 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. med avvisande av propositionen i denna del beslutar att varje kommun skall vara skyldig att upprätta en varuförsörjningsplan, varvid tyngdpunkten skall läggas på konsumenternas intressen,

2. beslutar att de kommunala varuförsörjningsplanerna på länsnivå sammanställs av länsstyrelsen,

3. uttalar sig för en lag om tillståndsprövning och underrättelse om nedläggning i enlighet med motionens förslag och hemställer hos regeringen om förslag därom,

1* Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 14

NU 1977/78:14

4. uttalar sig för att kommunerna bereds möjligheter att inköpa och till subventionerad hyra upplåta butikslokaler till enskild näringsidkare och hos regeringen hemställer om förslag beträffande former för detta varvid även statsbidragsgivning skall beaktas,

5. hos regeringen hemställer om utredning beträffande dagligvaruhandel i av kommun ägt och drivet företag,

6. hos regeringen hemställer om utredning beträffande åtgärder för att åstadkomma en jämnare vinstfördelning inom dagligvaruhandeln.

Motivering

I detta avsnitt redovisas innebörden av de motionsyrkanden som särskilt hänvisar till vad som anförs i resp. motion. I övrigt refereras motionernas motivering i anslutning till utskottets ställningstaganden under rubriken ”Utskottet”.

I motionen 1977/78:10 konstateras att föredragande statsrådet inte har velat föreslå några åtgärder i syfte att förhindra etablering av stormarknader. Enligt motionären får stormarknader, som vänder sig främst till bilburna kunder, en starkt negativ inverkan på underlaget för butiker både i glesbygd och i tätorternas centrala delar. Resultatet blir, säger han, en försämrad närservice, vilket drabbar bl. a. många äldre och handikappade. Motionären deklarerar som sin mening att kommunerna bör rekommenderas att kartlägga varuförsörjningen och upprätta någon form av planering för den i avsikt att ge alla medborgare en tryggad tillgång till dagligvaror. En sådan planering är, hävdar han, nödvändig om kommunerna skall kunna bedöma vilka följderna blir för servicestrukturen inom dagligvaruhandeln om tillstånd till stormarknadsetableringar ges.

Driftsstöd måste, uttalas i motionen 1977/78:11, betraktas som en normal bidragsform i glesbygdsområdena och restriktiviteten härvidlag får inte vara stor - även försäljningsställen för drivmedel bör få komma i fråga. I stället för bidragsgivning enligt en fast regel bör, anser motionärerna, kunna bedrivas en försöksverksamhet där alternativa stödformer prövas. Härvid skall stor hänsyn tas till kommunernas varuförsörjningsplaner. Riksdagen bör, kräver motionärerna vidare, hos regeringen begära en kraftig uppräkning av det belopp, 500 000 kr., som i propositionen anges för driftsstödet under en inledningsperiod.

Hemsändningsbidrag föreslås i motionen 1977/78:12 utgå till kommuner i hela landet, varvid statsbidraget - f. n. 35 % - skall vara 75 % i det inre stödområdet och 50 % i landet i övrigt. Driftsstöd bör, anser motionärerna vidare, betraktas som en normal stödform i glesbygder, och ett förhållandevis stort antal butiker måste få komma i fråga. Att en butik erhåller driftsstöd bör inte utesluta att den också kan få investeringsstöd.

NU 1977/78:14

5 Driftsstöd för drivmedelshandel bör i princip ges endast när det gäller s. k. singelanläggningar i anslutning till dagligvaruhandel.

Skrivelse frän kommuner i Jämtlands län

I den skrivelse som företrädare för Krokoms och Strömsunds kommuner har överlämnat till utskottet vid sin ovan (s. 1) nämnda uppvaktning hemställs att utskottet skall uttala sig för ett 75-procentigt statsbidrag till kommunerna för hemsändning av varor i glesbygder. Samtliga kommuner i Jämtlands län står bakom de framförda synpunkterna och har överlåtit till de båda nämnda kommunerna att föra även deras talan, meddelas det i skrivelsen. Motiveringen för begäran om höjt statsbidrag är följande.

Den allt snabbare butiksdöden i extrem glesbygd oroar kommunerna i Jämtlands län. 1 många områden har dagligvarubutikerna helt försvunnit, vilket gör att man måste göra sina inköp i närmaste tätort, ofta belägen 45-60 minuters restid från bostaden. Kommunerna har i sina trafikplaner tagit hänsyn till föreliggande omständigheter, varför invånarna nu har bättre möjligheter att företa inköpsresor för att klara behoven av dagligvaror. Av olika orsaker, främst ålder, handikapp och långa avstånd med stor tidsåtgång för inköpet, utnyttjas dessa möjligheter i mindre omfattning. Vilket alternativ som än väljs, inköpsresor eller begäran om hemsändning av varor, så medför det en betydande levnadsfördyring för befolkningen i extrema glesbygder.

Efter hand har butiksnedläggningarna medfört ett ökat tryck på tätortsbutikerna. Ökad manuell betjäning tillgrips för att klara telefonbeställningar, orderexpediering och hemsändning. Affärerna är bekymrade över denna utveckling och tvingas numera att ta ut avgifter för hemsändningen som är kännbara för konsumenterna.

Det 35-procentiga stödet är mot denna bakgrund otillräckligt. De största behoven av insatser finns bland befolkningen i extrema glesbygdsområden. Gällande bestämmelser om statsbidrag till lokal landsbygdstrafik ger kommunerna i det inre stödområdet ett 75-procentigt statsbidrag för att en godtagbar trafik skall kunna upprätthållas. Hemsändningsservicen är, anser Jämtlandskommunerna, en lika viktig funktion.

Utskottet

Inledning

Dagligvaruhandeln har på senare år präglats av en långtgående strukturomvandling. Typiska inslag i denna är å ena sidan företagskoncentration och upprättande av nya stora butiksenheter, å andra sidan bortfall av försäljningsställen särskilt i glesbygder. Utvecklingen inverkar i hög grad på konsumenternas situation. Till en del kan förändringarna oedömas positivt. De kan

NU 1977/78:14

innebära en rationalisering inom handeln som kan medföra att priserna blir gynnsammare än de eljest skulle ha varit. Att fä tillgång till ett vidgat sortiment kan också vara en fördel för konsumenterna. Men förändringarna medför även nackdelar. Särskilt påtagligt gäller detta om butiksnedläggelser i glesbygd. De resulterar för många konsumenter i längre avstånd till inköpsställena och minskade valmöjligheter. Sedan drygt fyra år ges statligt stöd till kommersiell service i glesbygd. Detta stöd är inriktat främst på det s. k. inre stödområdet.

Konsekvenserna för hushållen av dagligvaruhandelns strukturomvandling har bedömts av distributionsutredningen. I sitt betänkande (SOU 1975:69) Samhället och distributionen - med en omfattande bilagedel (SOU 1975:70) - har utredningen lagt fram en analys av distributionssystemet från samhällets, konsumenternas, företagens och de anställdas synpunkter. Betänkandet ligger till grund för huvudparten av vad som föreslås i propositionen 1977/78:8. Det är emellertid bara en del av utredningens förslag som regeringen har tagit upp. Framför allt kan noteras att regeringen avvisar tanken på en kommunal etableringskontroll i fråga om livsmedelshandeln. Ökade kommunala planeringsinsatser förordas emellertid. Vidare föreslås ett utvidgat statligt stöd till kommersiell service i glesbygd. Propositionen innehåller förslag till riktlinjer för samhälleliga åtgärder på distributionsområdet. Någon lagstiftning är inte aktuell och inte heller andra ekonomiska dispositioner under det innevarande budgetåret än sådana som ryms inom ramen för redan anvisade anslag. Utom distributionsutredningens ämnesområde behandlas i propositionen vissa frågor om drivmedelsförsörjning.

Fem motioner har föranletts av propositionen. Tre av dem gäller speciella frågor, medan de övriga två är mera övergripande. De senare innehåller bl. a. förslag till längre gående statliga åtgärder, delvis enligt distributionsutredningens intentioner. Gemensamt för dessa båda motioner är att de vill göra det obligatoriskt för kommunerna att upprätta varuförsörjningsplaner och för näringsidkare att lämna visst underlag för planerna. I anslutning till denna fråga kommer de principiella utgångspunkterna för propositionen i blickfältet. Utskottet redogör först för dessa - och invändningarna däremot i de två nyssnämnda motionerna - och går sedan in på frågan om varuförsörjningsplaner och eventuella styrmedel med anknytning till dessa. Därpå behandlar utskottet omfattningen och inriktningen av de statliga stödåtgärderna samt en del andra, speciella frågor.

Principiella utgångspunkter

Som uttryck för regeringens grundläggande inställning i fråga om ansvarsfördelningen på varudistributionens område citeras i propositionen ett avsnitt i regeringsdeklarationen den 8 oktober 1976, där det bl. a. heter att vårt lands ekonomi även i framtiden skall bygga på en socialt styrd marknadshushåll -

NU 1977/78:14

ning med fritt konsumtionsval, fri konkurrens och en aktiv konsumentpolitik. Handelsministern utvecklar detta tema vidare. De ökade samhällsinsatser i fråga om varudistributionen som behövs bör, uttalar han, i första hand inriktas på förbättrad översiktlig planering och på åtgärder till fromma för sådana konsumentgrupper som har svårt att göra sig gällande på marknaden. Handelsministern varnar för en övertro på statliga ingripanden. Strävan bör på längre sikt vara att den handel som skall svara för närservice och glesbygdsservice får egen livskraft, så att den själv kan lösa sina problem. Butiksstrukturen diskuteras från utgångspunkten att alla medborgare skall kunna ordna sin dagligvaruförsörjning med rimlig insats av tid och eget arbete. Det blir därvid fråga om en avvägning mellan krav på bl. a. tillgänglighet, tillräckligt sortiment, rationell hantering och låg prisnivå. Handelsministern berör stormarknadsetableringarna och ifrågasätter om dessa generellt sett får så genomgripande följder som brukar påstås. Han betecknar det som primärt en kommunal uppgift att pröva hur sådana etableringar totalt inverkar på servicen. Flera olika initiativ till åtgärder ägnade att skapa bättre förutsättningar för mindre handelsenheter aviseras.

Karakteristiskt för den inledande framställningen i propositionen är, hävdas i motionen 1977/78:12, att handelsministern ägnar den mesta kraften åt att argumentera mot distributionsutredningens förslag. Förklaringen härtill är enligt motionärerna den borgerliga regeringens tillit till de fria marknadskrafterna. Det synsätt som präglar propositionen innebär, anför de, ett markant brott i det senaste årtiondets konsumentpolitiska utveckling. Motionärerna ser det som sin uppgift att föra fram kompletterande förslag i syfte att den hittills förda konsumentpolitiken skall fullföljas och utvecklas. Nedläggningarna inom dagligvaruhandeln leder till att många människor får försämrade inköpsmöjligheter. Samhällets handlingsberedskap måste i detta läge höjas, deklarerar motionärerna. Kommunerna måste mera aktivt gå in i planeringen av varuförsörjningen. De måste ta på sig uppgiften att söka lösa inköpsproblemen för de särskilt utsatta konsumentgrupperna.

De principiella utgångspunkterna för propositionen utsätts för skarp kritik i motionen 1977/78:13. När regeringen deklarerar sin tillit till en ”social marknadsekonomi” avser den, säger motionärerna, en ren och skär privatkapitalism, med vinstmaximering som princip. Motionärerna vill aktualisera frågan om fördelningspolitiska åtgärder inom dagligvaruhandeln.

Utskottet låter sina kommentarer till propositionens och motionernas principiella utgångspunkter anstå till det följande avsnittet, som gäller kommunernas planering av dagligvaruförsörjningen.

Varuförsörjningsptaner m. m.

En av grundtankarna hos distributionsutredningen var att samhällsinflytandet över distributionen borde öka. Detta skulle i första hand ta sig uttryck i ett kommunalt ansvar för butiksstrukturens utveckling. Kommunernas

1** Riksdagen 1977/78. 17 sami Nr 14

NU 1977/78:14

behandling av hithörande frågor skulle knytas till varuförsörjningsplaner, byggda på uppgifter om konsumtionsunderlag och butiksnät och på bedömningar av hushållens servicebehov med hänsyn till bl. a. demografiska och ekonomiska faktorer. Planerna skulle till en början avse endast livsmedelssektorn. De skulle ange problem med varuförsörjningen och kommunledningens mål för planeringen på detta område. Varuförsörjningsplan skulle upprättas av kommunstyrelsen och antas av fullmäktige. Årlig revision av planen, samordning med övrig kommunal planering och ett nära informationsutbyte med handeln ingick också i förutsättningarna. Utredningen föreslog ingen lagstiftning utan ansåg att upprättandet av varuförsörjningsplan skulle vara en frivillig uppgift för kommunerna. Den angivna ordningen var, framhöll utredningen, avpassad främst för de mindre och medelstora kommunerna. Det föreslagna systemet med kommunala varuförsörjningsplaner utan obligatorium vann allmänt stöd vid remissbehandlingen; de meningsskiljaktigheter som fanns gällde huvudsakligen ambitionsnivån för planeringen.

Distributionsutredningen ansåg att kommunerna för att kunna förverkliga sina intentioner behövde styrmedel utöver dem som står till buds genom den fysiska planeringen och byggnadslagstiftningen. Därför föreslog den att enligt en särskild lag skulle införas kommunal tillståndsprövning i fråga om all nyetablering och utbyggnad av detaljhandel med livsmedel. Vidare skulle kommunerna träffa överenskommelse med företagen om att planer på nedläggningar av livsmedelsbutiker skulle anmälas till kommunen. För att etableringen av större butiksenheter skulle hållas tillbaka föreslog utredningen att en etableringsavgift skulle utgå för dagligvarubutiker över en viss storlek. Bland remissinstanserna rådde mycket delade meningar om etableringskontrollen. Förslaget om etableringsavgift bemöttes nästan genomgående negativt.

Av de förslag som här har nämnts har bara det som gäller varuförsörjningsplaner vunnit gehör hos regeringen. Den betonar därvid frivilliglinjen. Handelsministern har inte velat generellt förorda upprättandet av kommunala varuförsörjningsplaner, och han har inte funnit det möjligt att ange någon viss lämplig ambitionsnivå eller någon viss form för planeringen. Det enda moment av obligatorium som föreslås är att för statligt stöd till kommersiell service i glesbygd liksom hittills skall krävas att den berörda kommunen har genomfört den varuförsörjningsplanering som behövs för att stödet skall komma till bästa användning. Kommunerna skall inte vara skyldiga att ge in eventuella planer till länsstyrelsen. Ett nära samarbete mellan kommuner och länsstyrelser beräknas ändå komma till stånd i praktiken. Vikten av att alla berörda parter utbyter informationer om varuförsörjningen betonas kraftigt.

Regeringens här redovisade ståndpunkt är, sägs i motionen 1977/78:13, ett utslag av dess nit att skydda privatföretagen mot offentlig insyn och påverkan. I linje med sin ovan refererade principinställning kräver motionä -

NU 1977/78:14

rerna att det blir en obligatorisk kommunal uppgift att upprätta varuförsörjningsplan - med tyngdpunkten lagd på konsumenternas intressen - och att distributionsutredningens förslag om kommunal tillståndsprövning genomförs. Lagen härom skulle också innehålla bestämmelser om skyldighet att minst ett år i förväg underrätta kommunen om planerad nedläggning inom livsmedelshandeln. Företag som inte fullgör denna anmälningsplikt bör enligt motionärerna kunna åläggas att fortsätta driften i oförändrad omfattning.

En mindre långtgående lagstiftning föreslås i motionen 1977/78:12. Som ovan antytts finner motionärerna regeringens hållning alltför passiv. Varuförsörjningsplaneringen bör omfatta alla kommuner, anser de och kräver att den blir ett lagstadgat åliggande för kommunerna. I det lagförslag som läggs fram i motionen finns också föreskrifter enligt vilka företag som berörs av varuförsörjningsplanen blir skyldiga att på ett tidigt stadium anmäla planer på nyetablering, nedläggning eller viktigare förändring av verksamheten. Förändringar av butikslokaler skall i vissa fall - när det inte är bestämt vem som skall nyttja lokalerna - anmälas av fastighetsägaren. Motionärerna slår fast att lagregleringen av den kommunala varuförsörjningsplaneringen bör vara mycket allmänt hållen. Den praktiska tillämpningen bör underlättas genom rådgivning från Svenska kommunförbundets sida men inte styras av centralt fastlagda normer och rutiner. I lagen skall emellertid stadgas om samråd mellan kommuner i vissa fall. Det skall åligga varje kommun att årligen lämna länsstyrelsen redogörelse för varuförsörjningsplanen.

Utskottet konstaterar att det råder stor enighet om att kommunerna bör spela en förstaplansroll när det gäller samhälleliga åtgärder på distributionsområdet. Kommunala varuförsörjningsplaner ses allmänt som ett viktigt medel för probleminventering och målangivelse på detta område. Meningarna är däremot delade i fråga om hur långt staten skall sträcka sig i sina föreskrifter för eller anvisningar till kommunerna. Går det att förlita sig på frivilliga insatser av kommunerna,eller börett obligatorium införas? En fråga i anslutning därtill är om kommunerna kan klara sig med en icke lagreglerad medverkan från företagens sida i planeringsarbetet eller om näringsidkarna bör åläggas att lämna förhandsbesked om etablerings- och nedläggningsplaner etc. inom dagligvaruhandeln. En tredje fråga är om kommunerna bör få möjlighet att mera aktivt påverka etableringar etc. Distributionsutredningens recept var kommunal etableringskontroll och för vissa fall etableringsavgifter. De olika uppfattningarna i dessa frågor återgår på skilda principiella utgångspunkter.

Utskottet ansluter sig härvidlag i allt väsentligt till propositionen. Med instämmande noterar utskottet handelsministerns inledande deklaration, enligt vilken en aktiv konsumentpolitik skall bedrivas inom marknadshushållningens ram. Liksom regeringen avvisar utskottet förslaget - nu framfört i motionen 1977/78:13 - om en kommunal etableringskontroll på dagligvaruhandelns område. De riktlinjer beträffande kommunala varuförsörjnings -

NU 1977/78:14

planer som anges i propositionen finner utskottet väl avvägda. De utgår från att förutsättningarna i olika kommuner är mycket växlande. En så fullständig planering av dagligvaruhandeln som är naturlig i en glesbygdskommun - och bör krävas om statligt stöd skall ges till kommersiell service i kommunen - kan vara mindre motiverad i exempelvis en storstadskommun. Frivillighet i fråga om upprättande av varuförsörjningsplan, fritt val av ambitionsnivå för sådan plan, samarbete i oreglerade former mellan kommunerna och mellan dem och länsstyrelserna samt ett otvunget informationsutbyte mellan alla berörda parter ser utskottet som positiva kännetecken hos det system som förordas i propositionen. Följaktligen avstyrker utskottet det förslag till lag om kommunal planering av varuförsörjningen som läggs fram i motionen 1977/78:12. För ett sådant förslag har remissbehandlingen inte givit något stöd. Förslaget synes vittna om ringa tilltro till kommunernas initiativkraft och engagemang på det konsumentpolitiska området och om underskattning av deras förmåga att uppnå frivilliga överenskommelser med näringsidkarna om det uppgiftslämnande som kan erfordras. Till den del förslaget gäller anmälningsskyldighet lider det av formella brister som får anses utesluta att det antas i oförändrat skick.

Varuförsörjningsplanerna berörs också i motionen 1977/78:10. Motionären vill att riksdagen skall göra ett uttalande om att kommunerna skall rekommenderas att kartlägga varuförsörjningen och upprätta någon form av planering för denna,bl. a. föratt få möjlighet att pröva vilka följder etablering av en stormarknad kan få. Utskottet har i det föregående angivit hur riksdagen enligt dess mening bör ställa sig till förslagen om varuförsörjningsplaner. Den nu aktuella motionen ger inte anledning till någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Handelsministern faster i propositionen stor vikt vid de möjligheter som byggnads- och planlagstiftningen ger kommunerna att förverkliga de intentioner som kommer till uttryck i varuförsörjningsplanerna. Hithörande frågor tas upp i två motioner.

I motionen 1977/78:6 påpekas att handelsministern i sitt resonemang om varuförsörjningsplanerna har tagit in en erinran om att kommunen har ett ansvar också när det gäller planeringen av t. ex. nya bostadsområden och när det gäller att vidmakthålla en allsidig närservice i äldre bostadsområden i tätorter. 1 det sammanhanget säger han sig räkna med att kommunerna använder planlagstiftningens möjligheter för att en så tillfredsställande service som möjligt för medborgarna skall inrättas. De principiella utgångspunkter för samhällets engagemang i varuförsörjningsfrågorna som handelsministern tidigare har angivit och som går ut på aktiviteter inom ramen för en marknadsekonomisk ordning måste, hävdar motionärerna, om de godtas av riksdagen komma i konflikt med gällande grunder för planering enligt byggnadslagstiftningen och med vissa anvisningar och praxis. De skulle också kunna anses stå i konflikt med accepterade synpunkter på medborgarinflytande i planeringen och med godtagna bostadspolitiska mål. Motionä -

NU 1977/78:14

rema säger sig förutsätta att det inte har varit en överlagd avsikt med de förordade riktlinjerna att söka påverka innehållet i gällande lagstiftning, t. ex. byggnadslagstiftningen, eller i bostadspolitiska riktlinjer. För att en faktisk sådan påverkan skall förebyggas vill de emellertid att riksdagen klart skall uttala att de nu aktuella riktlinjerna för åtgärder på distributionsområdet inte ändrar gällande grunder för planering enligt byggnadslagen eller motsvarande riktlinjer för en aktiv bostadspolitik.

Utskottet ser ingen anledning att här gå in på frågan om det med skäl kan anses råda någon motsättning mellan ambitionerna bakom å ena sidan byggnadslagstiftningen och de bostadspolitiska riktlinjerna, såvitt de avser varuförsörjning, och å andra sidan den varuförsöijningsplanering som förordas i propositionen. Det är emellertid uppenbart att det beslut som riksdagen nu fattar inte får inverka på tolkningen av tidigare lagstiftning och dess förarbeten. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av motionen 1977/78:6 finnér utskottet därför inte motiverat.

Det betecknas i motionen 1977/78:12 som oklart i vad mån byggnadslagstiftningen är tillräcklig som medel för att åstadkomma förändringar även utifrån sådana synpunkter som den f. n. inte primärt avser. Mot den bakgrunden anser motionärerna att det finns anledning att pröva om inte byggnadslagstiftningen skulle kunna omdanas så att den blir ett tillräckligt medel för att påverka även serviceförsörjningen. Som motionärerna påpekar pågår f. n. inom bostadsdepartementet en översyn av de förslag till ny byggnadslagstiftning som bygglagutredningen lade fram år 1974. Bostadsministern har den 8 november 1977 i svar på en interpellation (1977/78:6) redovisat det aktuella arbetsläget.

Motionärerna har tidigare i år i en motion som utskottet behandlade i maj 1977 framfört ungefär samma önskemål som i motionen 1977/78:12. I den här aktuella frågan uttalade utskottet då (NU 1976/77:44 s. 16) att det fortsatta arbetet med byggnadslagstiftningen borde kunna leda till att den av motionärerna påtalade oklarheten i fråga om räckvidden av denna lagstiftning undanröjdes. Det som sades då gäller alltjämt. Utskottet finner inte anledning till någon framställning från riksdagen till regeringen om förslag till ändringar i byggnadslagstiftningen och avstyrker alltså motionsyrkandet härom.

I distributionsutredningens förslag ingick att ett centralt, heltäckande butiksregister skulle inrättas hos statens pris- och kartellnämnd för att bl. a. utgöra underlag för kommunernas planering. Såsom redovisas i propositionen har remissinstanserna haft delade meningar om behovet av ett sådant register. Konsumentverket har förordat en närmare utredning av registerfrågan med sikte på att klarlägga om de register med uppgifter på detta område som nu förs inom olika myndigheter skulle kunna samordnas i större utsträckning. Handelsministern, som till skillnad från distributionsutredningen inte förutsätter heltäckande varuförsörjningsplaner, uttalar i proposi -

NU 1977/78:14

tionen att han för dagen inte är beredd att förorda att ett särskilt butiksregister upprättas. Vid behov kan frågan tas upp igen, menar han, och därvid bör i första hand undersökas hur redan befintliga register kan utnyttjas. Med hänvisning till konsumentverkets yttrande föreslås i motionen 1977/78:12 att riksdagen nu skall begära hos regeringen att frågan om inrättande av ett centralt butiksregister utreds.

Utskottet instämmer i vad handelsministern har uttalat och avstyrker alltså motionsyrkandet.

Ett annat förslag av distributionsutredningen var att kommunerna skulle kunna förvärva butiksfastigheter och till subventionerad hyra upplåta dessa för dagligvaruhandel. Denna möjlighet skulle kunna utnyttjas när ingen på affärsmässiga grunder är beredd att ta över en rörelse som hotas av nedläggning. För kommunens förvärv skulle då utgå statsbidrag. Detta förslag har inte tagits upp i propositionen. Handelsministern anknyter dock till det när han anger riktlinjer för det statliga investeringsstödet. I motionen 1977/78:13 påyrkas ett beslut enligt utredningens förslag på denna punkt.

Utskottet ansluter sig till handelsministerns bedömning och avstyrker motionärernas förslag.

I den nu nämnda motionen föreslås också en utredning beträffande dagligvaruförsäljning genom företag som ägs och drivs av kommunen. Till motivering för förslaget anför motionärerna att varuförsörjningen alltmer börjar ses som en uppgift för kommunerna. Utskottet finner inte skäl för att detaljhandelsnätet skulle kompletteras med kommunalt ägda företag och avstyrker följaktligen motionen. Utskottet vill erinra om att, såsom närmare berörs i det följande, statligt stöd i vissa fall står till buds för butiker i glesbygder.

Ytterligare en sak som samma motionärer vill ha utredning om är åtgärder för att åstadkomma en jämnare vinstfördelning inom dagligvaruhandeln. De pekar på de strukturförändringar som äger rum inom handeln, bl. a. att gamla kvartersbutiker slås ut av varuhus och stormarknader. I åtskilliga nyare bostadsområden har man enligt motionärernas uppfattning underlåtit att ordna med en från konsumenternas synpunkt tillfredsställande varuförsörjning. Samhällsplanerarna har, hävdas det, anammat privathandlarnas lönsamhetskalkyler och kraftigt underdimensionerat antalet butiker. Detta skulle ha lett till oskäligt höga vinstmarginaler för de företag som etableras i dessa områden. Motionärernas tanke är att dessa vinstrika företag skulle förmås att understödja nedläggningshotade butiker både i tätorterna och i glesbygder.

Formella förutsättningar för en omfördelning av vinster av detta slag finns redan inom kedjeföretagen, till vilka bl. a. de flesta konsumentföreningar kan räknas. Såvitt bekant har man inte inom konsumentkooperationen funnit det möjligt att mer än i begränsad utsträckning låta olönsamma butiker subventioneras av mera vinstgivande enheter. När det gäller andra företag än kedjeföretagen skulle ett förverkligande av motionärernas idé tydligen kräva

NU 1977/78:14

ett system med särskilda avgifter eller liknande. Utskottet finnér tanken orealistisk och hänvisar till de möjligheter till statligt stöd som i vissa fall står till buds för nedläggningshotade butiker. Motionsyrkandet avstyrks alltså.

Statliga stödåtgärder

Statligt stöd till kommersiell service i glesbygd utgår dels i form av hemsändningsbidrag till kommun som subventionerar hemsändning av dagligvaror, dels i form av investeringsstöd, som utgörs av avskrivnings- och investeringslån samt kreditgarantier för anskaffning av varulager. För båda stödformerna gäller f. n. en begränsning till det inre stödområdet, om inte särskilda skäl föreligger.

Det statliga hemsändningsbidraget är nu maximerat till 35 % av kommunens kostnader. Distributionsutredningen har föreslagit att det skall höjas till 50 % och dessutom att det utan särskilda skäl skall kunna utgå till kommuner i det allmänna stödområdet. Enligt regeringens förslag slopas den geografiska begränsningen. Avgörande för om stöd skall utgå skall vara vilka varuforsörjningsproblem som föreligger oavsett var i landet de uppstår. Däremot godtas inte förslaget om höjning av bidragsnivån. Handelsministern hänvisar till pågående beredning av frågor om generella och specialdestinerade statsbidrag. Propositionen innehåller f. ö. en närmare diskussion av villkoren för hemsändningsverksamheten.

I motionen 1977/78:12 krävs att statsbidragen till den kommunala hemsändningsverksamheten skall höjas från 35 % till 75 % i inre stödområdet och till 50 % i landet i övrigt. Motionärerna anser en sådan höjning erforderlig för att kommunerna skall få tillräcklig stimulans för att organisera hemsändning.

Utskottet ansluter sig till de riktlinjer för hemsändningsverksamheten som anges i propositionen och är sålunda inte berett att förorda en höjning av bidragsprocenten.

I fråga om investeringsstödet har distributionsutredningen förordat bl. a. den förändringen att sådant stöd skall stå till buds i hela landet, även i medelstora och större tätorter. Enligt regeringens förslag slopas den nuvarande begränsningen till huvudsakligen det inre stödområdet. Fortfarande bör dock, säger handelsministern, gälla att stödet skall inriktas på varuförsörjningen i glesbygder och jämförbara områden, exempelvis skärgårdar. I detta sammanhang görs en detaljerad genomgång av de regler som skall gälla för investeringsstöd.

Även denna stödform berörs i motionen 1977/78:12. Motionärerna godtar regeringens förslag i fråga om utformningen av stödet. När det gäller den geografiska inriktningen anser de emellertid att handelsministern har angett alltför snäva begränsningar. De vänder sig mot dessa och önskar ett uttalande av riksdagen om att investeringsstöd skall kunna utgå i hela landet. I konsekvens härmed bör, anser de vidare, för budgetåret 1977/78 anvisas

NU 1977/78:14

ytterligare 2,5 milj. kr. för lån till investeringar för kommersiell service i glesbygd.

Utskottet har ingenting att erinra mot vad handelsministern har anfört om investeringsstöd. Utskottet godtar sålunda de principer som anges för den geografiska avgränsningen och är inte berett att förorda en så kraftig utvidgning i detta hänseende som motionärerna begär. Det bör emellertid understrykas att ingen del av landet är från början undantagen när det gäller prövning av ansökningar om investeringsstöd. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandena om investeringsstödet.

En tredje form av statligt stöd för kommersiell service har föreslagits av distributionsutredningen. Enligt detta förslag skall i speciella fall driftsstöd kunna utgå till olönsamma och nedläggningshotade butiker i hela landet. Den nya stödformen bör enligt utredningens mening tillämpas restriktivt och avse butiker som inte kan väntas bestå på sikt och som därför inte kan komma i fråga för investeringsstöd. Stödet skulle utgå med ett årligt belopp motsvarande 2 % av butikens omsättning. Vid remissbehandlingen har utredningen fått instämmande i huvudsaken, att driftsstöd bör införas som ny stödform. Viss kritik har emellertid riktats mot den föreslagna metoden för beräkning av stödets storlek. Man har därvid efterlyst en anpassning till situationen i varje särskilt fall. Konsumentverket har förordat en försöksverksamhet med alternativa utformningar av stödet. I propositionen uttalar handelsministern att det föreslagna driftsstödet uppenbarligen i vissa mycket speciella situationer kan vara motiverat som ett medel för att vidmakthålla en viktig butik eller i undantagsfall en varubuss. Han påtalar emellertid risken för att ett sådant stöd kan framstå som ett otillbörligt gynnande av visst företag framför annat. Bl. a. därför anser han det nödvändigt med en mycket restriktiv tillämpning av den nya stödformen. Driftsstöd skall alltså utgå bara när det är fråga om tillfälliga lösningar under en begränsad övergångstid. Det kan t. ex. röra sig om att vidmakthålla en butik under en begränsad tid till dess att innehavaren drar sig tillbaka av åldersskäl. Driftsstödet får, säger handelsministern, ses som en ersättning från det allmännas sida för en samhällsekonomiskt viktig funktion som inte kan fullgöras på affärsmässiga grunder. Stöd till företaget som sådant är det primärt inte fråga om. Inom de angivna begränsade ramarna föreslås driftsstöd kunna utgå till dagligvarubutik, försäljningsställe för drivmedel eller, om särskilda skäl föreligger, till varubuss som saluhåller dagligvaror. Några särskilda beräkningsgrunder för driftsstödet har handelsministern inte velat binda sig för. Sådana grunder skall övervägas av den centrala myndighet som skall svara för stödet, och alternativa metoder skall då kunna prövas. Vad beträffar den ekonomiska ramen uttalas att för driftsstöd inledningsvis bör anslås 500 000 kr. Det beräknas att dessa medel skall kunna inrymmas inom det nuvarande anslaget för hemsändningsbidrag, där belastningen hittills har varit mycket låg.

I motionen 1977/78:12 riktas invändningar mot den föreslagna restriktiviteten. Motionärerna anser att stödet tvärtom bör tillämpas relativt generöst

NU 1977/78:14

och ges en sådan konstruktion att det kan bli verkningsfullt för butiker med låg omsättning. Enligt motionärerna bör konsumentverket fä i uppdrag att undersöka behovet av driftsstöd på längre sikt, pröva alternativa utformningar av stödet och utarbeta riktlinjer för dess utformning och tillämpning i framtiden. Även i motionen 1977/78:11 förespråkas ett mera omfattande driftsstöd än enligt riktlinjerna i propositionen. Driftsstödet måste, sägs i denna motion, betraktas som en normal bidragsform i glesbygdsområdena. Motionärerna vänder sig också mot distributionsutredningens förslag till beräkningsgrund för driftsstödet. De förordar en försöksverksamhet, där alternativa stödformer prövas och stor hänsyn tas till kommunernas varuförsörjningsplaner. Enligt ett särskilt yrkande i motionen bör riksdagen uttala att driftsstöd skall kunna utgå även till drivmedelsanläggningar i anslutning till livsmedelsbutiker.

I konsekvens med önskemålen om en vidgad omfattning av driftsstödet finns i båda motionerna yrkanden som går ut på att ytterligare medel skall ställas till förfogande. I motionen 1977/78:12 beräknas 2 milj. kr. för driftsstöd under det innevarande budgetåret. Motionärerna föreslår att detta belopp anvisas på tilläggsbudget under rubriken Bidrag till kommersiell service i glesbygd m. m. Så benämns det anslag som nu är avsett huvudsakligen för hemsändningsbidrag. Enligt motionen 1977/78:11 bör riksdagen göra ett uttalande till regeringen om att det behövs en kraftig uppräkning av det belopp, 500 000 kr., som regeringen har kalkylerat med för driftsstöd under en inledningsperiod.

Utskottet tillstyrker förslaget att de nuvarande formerna för stöd till kommersiell service i glesbygd skall kompletteras med driftsstöd. De riktlinjer för denna nya stödform som anges i propositionen finner utskottet väl avvägda. Den av handelsministern antydda risken att ett företag som får driftsstöd kan framstå som otillbörligt gynnat på andra företags bekostnad förtjänar att beaktas. Även statsfinansiella skäl talar för restriktivitet. Utskottet är alltså inte berett att, som begärs i de båda motionerna, redan på begynnelsestadiet förorda en kraftig utvidgning av driftsstödet jämfört med vad som föreslås i propositionen. Yrkandena i motionen 1977/78:11 synes endast delvis ha en annan innebörd än propositionen. Att verksamheten med driftsstöd skall ha försökskaraktär och att särskild hänsyn därvid skall tas till de omsättningssvagaste butikerna synes ligga väl i linje med vad handelsministern har uttalat. Likaså torde det fä anses förenligt med propositionens riktlinjer att driftsstöd kan utgå även till drivmedelsanläggningar i anslutning till livsmedelsbutiker. Det bör noteras att i motionen 1977/78:12 rekommenderas en restriktiv linje när det gäller driftsstöd för drivmedelshandel. Sådant stöd bör enligt denna motion kunna utgå bara när det gäller s. k. singelanläggningar i samband med dagligvaruhandel. Också utskottet anser att en sådan begränsning normalt bör gälla.

Ärenden rörande investeringsstöd prövas nu av konsumentverket. 1 propositionen föreslås att denna ordning skall tillämpas ytterligare en tid och

NU 1977/78:14

att även frågor om driftsstöd skall - övergångsvis - prövas av verket. I samråd med decentraliseringsutredningen (K.n 1975:1) skall konsumentverket överväga hur en decentralisering helt eller delvis till länsstyrelserna bör åstadkommas och ge in förslag i frågan till regeringen. Ett riktmärke skall därvid vara att en decentralisering om möjligt bör genomföras till budgetåret 1980/ 81.1 motionen 1977/78:11 påyrkas att riksdagen nu skall uttala att det skall ankomma på länsstyrelserna att besluta om investerings- och driftsstöd. Utskottet finnér det lämpligt att de av regeringen avsedda övervägandena om handläggningsordningen kommer till stånd och avstyrker sålunda motionsyrkandet.

Övriga frågor

Inom konsumentverket finns f. n. en glesbygdsnämnd för frågor rörande kommersiell service i glesbygd. Enligt distributionsutredningens förslag skulle dess uppgifter övertas av en ny nämnd, distributionsnämnden, med representation för olika centrala organ, handeln, konsumenterna m. fl. Denna nämnd skulle ha mera vittgående funktioner och vara ett forum för diskussion om kommunernas arbete med varuförsörjningsplaner, fördelning av butikslägen m. m. Handelsministern hänvisar i propositionen till att förslaget har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Det nödvändiga samrådet och erfarenhetsutbytet mellan olika intressenter bör, menar han för sin del, ske i former som avgörs från fall till fall med hänsyn till frågornas beskaffenhet. Därför har han inte föreslagit något permanent samrådsorgan. Glesbygdsnämnden avses bestå. I motionen 1977/78:12 tas förslaget om en distributionsnämnd upp med hänvisning till utredningens motivering.

Utskottet delar handelsministerns bedömning och avstyrker motionärernas förslag.

Propositionen innehåller inte några förslag till anslagsökningar eller nya anslag, utan avsikten är att anslagsfrågorna skall tas upp i budgetpropositionen i januari 1978. Handelsministern anmäler emellertid att han har räknat med en ökning av anslagsbehovet för investerings- och avskrivningslån från 3 milj. kr. till 6 milj. kr. i samband med den geografiska utvidgningen av detta slags stöd. Såsom ovan nämnts har de medel som inledningsvis skulle anslås för driftsstöd, 500 000 kr., bedömts kunna inrymmas inom det nuvarande anslaget för hemsändningsbidrag.

I motionen 1977/78:12 föreslås omedelbara anslagsförstärkningar på flera punkter. De förslag som rör medel för investeringsstöd och driftsstöd har behandlats i det föregående. De återstående skall tas upp här.

I en motion med anledning av budgetpropositionen år 1977 begärdes en förstärkning av anslagen till konsumentverket med 1,2 milj. kr. för förvaltningskostnader och 0,3 milj. kr. för forskning. Dessa förslag, som inte vann gehör hos riksdagsmajoriteten (NU 1976/77:44 punkterna 18 och 19),

NII 1977/78:14

upprepas nu i motionen 1977/78:12. Vad gäller konsumentverkets förvaltningsanslag föreslår motionärerna att riksdagen skall medge att det får överskridas med 1,2 milj. kr. De betecknar det som angeläget att konsumentverket snabbt kan ta itu med de nya uppgifter som blir aktuella. Vad beträffar forskningsanslaget betonar de det angelägna i att undersökningar om hushållens situation och beteende vidareutvecklas, att de handikappades inköpsproblem studeras och att forskning bedrivs om nya typer av närhetsbutiker och förbättrade hemköpssystem.

Utskottet är inte heller nu berett att tillstyrka att konsumentverket får disponera ytterligare medel för sin förvaltning. Utskottet avstyrker följaktligen motionsyrkandet härom. Det får, som utskottet uttalade våren 1977, förutsättas att regeringen tar erforderligt initiativ för den händelse särskilda förhållanden skulle göra en anslagsförstärkning under löpande budgetår påkallad.

Även den föreslagna ökningen av konsumentverkets forskningsanslag avstyrks av utskottet.

I den mån de i propositionen angivna riktlinjerna för åtgärder på distributionsområdet inte har berörts i det föregående föranleder de ingen erinran från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande varuförsörjningsplaner m. m. att riksdagen

a) med avslag på motionen 1977/78:12 yrkandet 1 och motionen 1977/78:13 yrkandena 1-3 godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet såvitt gäller principiella utgångspunkter och kommunala varuförsörjningsplaner,

b) finnér motionen 1977/78:10 icke föranleda någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande de föreslagna riktlinjernas samband med byggnadslagstiftningen m. m.

att riksdagen finner motionen 1977/78:6 besvarad genom vad utskottet anfört,

3. beträffande ändringar i byggnadslagstiftningen m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78:12 yrkandet 2,

4. beträffande utredning om centralt butiksregister

att riksdagen avslår motionen 1977/78:12 yrkandet 3,

5. beträffande kommunala förvärv av butiksfastigheter m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78:13 yrkandet 4,

6. beträffande kommunala företag för dagligvaruhandel att riksdagen avslår motionen 1977/78:13 yrkandet 5,

NU 1977/78:14

7. beträffande vinstutjämning inom dagligvaruhandeln

att riksdagen avslår motionen 1977/78:13 yrkandet 6,

8. beträffande hemsändningsbidrag

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:12 yrkandet 4a i ifrågavarande del godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet i ifrågavarande del,

9. beträffande investeringsstöd

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:12 yrkandena 4 b och 7 c godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet i ifrågavarande del,

10. beträffande driftsstöd

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:12 yrkandet 4 a i ifrågavarande del och yrkandet 7 b samt motionen 1977/78:11 yrkandet 2 godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet i ifrågavarande del samt finner motionen 1977/78:11 yrkandena 1 och 3 därigenom ha besvarats,

11. beträffande handläggning av ärenden rörande investeringsstöd och driftsstöd

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:11 yrkandet 4 godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet i ifrågavarande del,

12. beträffande inrättande av en distributionsnämnd vid konsumentverket att

riksdagen avslår motionen 1977/78:12 yrkandet 5,

13. beträffande anslag till konsumentverket för förvaltningskostnader att

riksdagen avslår motionen 1977/78:12 yrkandet 6,

14. beträffande anslag till konsumentverket för forskning

att riksdagen avslår motionen 1977/78:12 yrkandet 7 a,

15. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen godkänner i propositionen 1977/78:8 angivna riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet i den mån de inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående.

Stockholm den 29 november 1977

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

NU 1977/78:14

19 Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg(s), Birgitta Hambraeus tc), Lilly Hansson ts) (mom. 10-15), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Holger Bergqvist (fp) (mom. 1-9,13-15), Sivert Andersson (s)(mom. 1-9), Olle Wästberg (fp) (morn. 10-12) och Lars Ljungberg (m).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson (nr 6-9), Ivar Högström, Lennart Pettersson och Sivert Andersson (nr 1-5) (alla s)

1. beträffande varuförsörjningsplaner m. m. (mom. 1)

Reservanterna anser

dets att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 10 med ”oförändrat skick” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först erinra om den aktiva reformvilja som präglade den socialdemokratiska regeringens insatser på konsumentpolitikens område. Av denna inställning märks föga i den proposition som nu behandlas. Av distributionsutredningens förslag om kommunala varuförsörjningsplaner återstår i regeringens version det minsta möjliga. Handelsministern tycks inte ens vilja helhjärtat rekommendera kommunerna att använda det konsumentpolitiska instrument som en varuförsörjningsplan utgör. Utskottet anser att de ovan (s. 7) refererade grundtankarna i motionen 1977/78:12 måste bli vägledande. Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagen slår fast att varuförsörjningsplaner skall upprättas av alla kommuner, att kommuner vid behov skall samråda om planerna och att länsstyrelserna skall hållas underrättade om även denna gren av den kommunala planeringen. Utskottet förordar därför att riksdagen antar det förslag till lag om kommunal planering av varuförsörjningen som är fogat som bilaga 1 till detta betänkande. En lag av denna innebörd kommer på ett helt annat sätt än de lösliga uttalandena i propositionen att skapa klarhet kring och fasthet i de kommunala planeringsinsatserna på distributionsområdet. Förslaget bygger på det lagförslag som finns i motionen 1977/78:12. Ur detta har emellertid uteslutits de paragrafer som gäller anmälningsskyldighet för näringsidkare. De torde nämligen böra överarbetas i formellt avseende och förses med mera utförliga motivuttalanden. Frågan om sekretess beträffande de skriftliga uppgifter som anmälningssystemet ger upphov till bör också uppmärksammas. Riksdagen bör begära att regeringen utan dröjsmål lägger fram förslag till lagstiftning enligt de intentioner som kommer till uttryck i 3-5 §§ i motionärernas lagförslag. Dessa kompletterande bestämmelser bör kunna träda i kraft den 1 juli 1978.

NU 1977/78:14

20 Genom vad utskottet här har föreslagit tillgodoses de ovan berörda yrkandena i motionen 1977/78:13 till väsentlig del. Förslaget i denna motion om att riksdagen skall uttala sig för en lag om tillståndsprövning avstyrker utskottet emellertid. dels att utskottet under 1 bort hemställa 1. att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1977/78:8 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:12 yrkandet 1

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om principiella utgångspunkter för åtgärder på distributionsområdet,

dels antager förslag till lag om kommunal planering av varuförsörjningen enligt bilaga 1,

dels hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning om anmälningsskyldighet för näringsidkare m. fl. i enlighet med vad utskottet anfört,

b) finner motionen 1977/78:10 icke föranleda någon riksdagens åtgärd,

c) avslår motionen 1977/78:13 yrkandena 1-3 i den mån motionen inte i denna del tillgodosetts enligt utskottets hemställan under a.

2. beträffande ändringar i byggnadslagstiftningen m. m. (mom. 3) Reservanterna anser

dets att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Motionärerna har” och slutar med ”motionsyrkandet härom” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas önskemål. Vid den fortsatta beredningen av förslag till ny byggnadslagstiftning bör särskilt prövas hur denna lagstiftning skall kunna utvecklas till ett effektivt medel för en samhällelig påverkan - även i konsumenternas intresse - på distributionsapparatens struktur. dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande utredning om centralt butiksregister (mom. 4)

Reservanterna anser

dets att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”alltså motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

NU 1977/78:14

21 Utskottet vill understryka att kommunerna för att kunna genomföra sitt planeringsarbete måste ha tillgång till fakta om butikerna. Ett centralt butiksregister enligt distributionsutredningens förslag är därför ett viktigt önskemål. Som konsumentverket har framhållit bör de register som nu förs hos olika myndigheter kunna samordnas och företagens uppgiftslämnande förenklas. Frågan om ett butiksregister bör utredas närmare utifrån dessa synpunkter. dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet 3 hos regeringen begär utredning i enlighet med vad utskottet anfört,

4. beträffande hemsändningsbidrag (mom. 8)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”av bidragsprocenten” bort ha följande lydelse: Motionärernas önskemål om en höjning av statsbidragsprocenten har, som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 5), kraftigt understrukits vid en uppvaktning för utskottet av företrädare för kommunerna i Jämtlands län. En bidragsni vå av 35 % är enligt utskottets mening uppenbart otillräcklig när det gäller kommuner där en stor del av befolkningen är bosatt i utpräglade glesbygdsområden. Eftersom kommunerna i det inre stödområdet kan få ett 75-procentigt statsbidrag till lokal landsbygdstrafik skulle det vara följdriktigt med samma bidragsnivå till hemsändningsservicen. Syftet, att glesbygdsbefolkningens levnadsvillkor skall förbättras, är i båda fallen detsamma. dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:8 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet 4 a i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande investeringsstöd (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”om investeringsstödet” bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning i fråga om investeringsstödet. Mot den föreslagna utformningen av detta har utskottet alltså ingenting att erinra. Stöd enligt de fastställda grunderna bör emellertid kunna utgå i hela landet utan den kraftiga begränsning som anges i propositionen. Härvidlag bör riksdagen alltså ändra propositionens riktlinjer. Dessutom bör ytterligare medel anvisas för ändamålet enligt motionärernas förslag. dels att utskottet under 9 bort hemställa

NU 1977/78:14

9. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:8 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandena 4 b och 7 c

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) på tilläggsbudget 1 till stadsbudgeten för budgetåret 1977/78 till Lån lill investeringar i glesbygd anvisar ett investeringsanslag av 2 500 000 kr.,

6. beträffande driftsstöd (mom. 10)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet tillstyrker” och slutar på s. 16 med ”bör gälla” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i det väsentliga med motionärerna. Driftsstödet får inte bli en endast sparsamt och i undantagsfall tillämpad stödform utan måste accepteras som ett väsentligt inslag i samhällets åtgärder för att skapa godtagbara förhållanden för glesbygdsbefolkningen. Riksdagen bör följaktligen uttala sig mot den snäva geografiska begränsning som handelsministern har skisserat och för en generös tillämpning i fråga om olönsamma butiker som fyller en viktig funktion i glesbygdernas försörjning med dagligvaror. En försöksverksamhet enligt nu angivna riktlinjer bör successivt utvärderas av konsumentverket med sikte på att statsmakterna inom en nära framtid skall kunna mera definitivt ta ställning till driftsstödets roll inom ramen för den statliga konsumentpolitiken. Under innevarande budgetår bör 2 milj. kr. ställas till förfogande på tilläggsbudget enligt förslaget i motionen 1977/78:12. Utskottet noterar att enligt denna motion driftsstöd fördrivmedelshandel bör kunna utgå bara när det gäller s. k. singelanläggningar i samband med dagligvaruhandel. Också utskottet anser att en sådan begränsning normalt bör gälla.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:8 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet 4 a i ifrågavarande del och yrkandet 7 b och med anledning av motionen 1977/78:11 yrkandena 1-3

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 till Bidrag till kommersiell service i glesbygd m. m. anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

7. beträffande inrättande av en distributionsnämnd vid konsumentverket (mom. 12)

Nu 1977/78:14

23 Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”motionärernas förslag” bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker motionärernas förslag. Det är angeläget att konsumentverket förstärks med ett sådant samrådsorgan som distributionsnämnden skulle utgöra. Härigenom skapas ett forum för samlade bedömningar av utvecklingen inom distributionen och för rådgivning från olika intressenter vid tillämpningen av det åtgärdsprogram som presenteras i propositionen. dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande anslag lill konsumentverket för förvaltningskostnader (mom.

13)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”budgetår påkallad” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till de nytillkommande uppgifterna för konsumentverket finner utskottet det angeläget att verket får en anslagsförstärkning av den storlek som motionärerna föreslår. Detta bör enligt utskottets mening ske i form av ett anslag på tilläggsbudget för det angivna ändamålet. dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:12 yrkandet 6 på tilläggsbudget I till statsbudgeten förbudgetåret 1977/78 till Konsumentverket: Förvaltningskostnader anvisar ett förslagsanslag av 1 200 000 kr.,

9. beträffande anslag till konsumentverket för forskning (mom. 14) Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Även den” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Lika angeläget finner utskottet det vara att konsumentverkets anslag för forskning förstärks. Förslaget därom tillstyrks alltså. dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:12 yrkandet 7 a på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 till Konsumentverket:Forskning m. m. anvisar ett reservationsanslag av 300 000 kr.

NU 1977/78:14

24 Bilaga 1 (tillhör reservation 1)

Förslag till

Lag om kommunal planering av varuförsörjningen

1 § Denna lag gäller yrkesmässig försäljning av varor till konsumenter, om varorna till väsentlig del är avsedda för enskilt bruk (varuförsörjning).

2 § Kommun skall upprätta varuförsörjningsplan i syfte att främja att konsumenterna får bekväm tillgång till inköpsställen för varor som de regelbundet behöver. Varuförsörjningsplan skall hållas aktuell.

Varuförsörjningsplan skall alltid omfatta försäljning av livsmedel. I den mån det behövs skall planen omfatta också försäljning av andra varor.

Ingår kommun helt eller till viss del i område som kan anses utgöra en enhet i fråga om försäljning av vissa varor och avser kommunen att upprätta varuförsörjningsplan som omfattar sådana varor, skall kommunen samråda med övriga kommuner inom området.

Det åligger kommunen att årligen till länsstyrelsen lämna redogörelse för varuförsörjningsplanen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

NU 1977/78:14

25 Bilaga 2

I motionen 1977/78:12 framlagt lagförslag Förslag till

Lag om kommunal planering av varuförsörjningen

1 § Denna lag gäller yrkesmässig försäljning av varor till konsumenter, om varorna till väsentlig del är avsedda för enskilt bruk (varuförsörjning).

Varuförsörjningsplan skall alltid omfatta försäljning av livsmedel. I den mån det behövs skall planen omfatta också försäljning av andra varor.

Det åligger kommunen att årligen till länsstyrelsen lämna redogörelse för varuförsörjningsplanen.

3 § Näringsidkare som avser att påbörja, avsluta eller vidta viktigare förändring i fråga om verksamhet inom viss kommun för försäljning av sådana varor som omfattas av varuförsörjningsplan för kommunen, är skyldig att så snart det kan ske och senast sex månader innan den tilltänkta åtgärden skall vidtas anmäla sina planer till kommunen.

Motsvarande anmälningsskyldighet åligger fastighetsägare som avser genomföra sådan åtgärd med lokaler för varuförsörjning för vilken krävs byggnadslov, om det icke senast sex månader innan åtgärden skall vara genomförd är bestämt vem som skall utnyttja lokalen.

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 § dömes till böter.

5 § Den som har tagit befattning med anmälan enligt 3 § får icke obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid har erfarit om näringsidkares affärs- eller andra förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

GOTAB 56049 Stockholm 1977