Med anledning av motion om ett statligt aluminiumverk i Jokkmokk
NU 1977/78:22
Näringsutskottets betänkande 1977/78:22
med anledning av motion om ett statligt aluminiumverk i Jokkmokk Ärendet I
motionen 1976/77:215 av Alf Lövenborg (vpk) och Eivor Marklund (vpk) hemställs att riksdagen
1. hos regeringen hemställer om skyndsam utredning av frågan om ett statligt aluminiumverk i Jokkmokks kommun och att denna utredning grundas på en samhällsekonomisk totalkalkyl,
2. uttalar att vid planeringen av det föreslagna aluminiumsmältverket sådana åtgärder måste vidtas att ingen negativ miljöpåverkan får ske.
Motionen
Motionärerna erinrar om att statens industriverk år 1974 fick i uppdrag av regeringen att skyndsamt utreda marknaden på längre sikt för aluminium och aluminiumprodukter i Sverige och att söka bedöma behovet av inhemsk produktionskapacitet. I sin slutrapport år 1975 fann verket att varken produktion av aluminiumoxid eller ökad aluminiumframställning i Sverige skulle vara motiverad från samhällsekonomisk synpunkt. Motionärerna menar att det finns anledning att ifrågasätta dessa slutsatser. De samhällsekonomiska skälen för en lokalisering av ett aluminiumverk till Jokkmokks kommun måste enligt dem bedömas som mycket starka. Någon samhällsekonomisk kalkyl har emellertid inte gjorts, vilket bör vara angeläget i detta sammanhang, uttalar motionärerna. Som ett särskilt argument för lokalisering till Jokkmokk anför de bl. a. att flera kraftverk är belägna inom kommunen, varför kostnaderna för överföring av elkraft kunde inbesparas. Det finns enligt motionärerna anledning att åter pröva ärendet.
Vissa utredningar, m. m.
Mot bakgrund av ett förväntat stigande behov av aluminium gav regeringen år 1974 statens industriverk i uppdrag att skyndsamt utreda marknaden på längre sikt för aluminium och aluminiumprodukter i Sverige. I promemorian (SIND PM 1974:4) Aluminiumkonsumtionen i Sverige 1975-1990 redogjordes för utvecklingstendenserna i den svenska förbrukningen av aluminium. En slutrapport framlades i studien (SIND PM 1975:3) ”Ökad svensk aluminiumproduktion?”. Slutrapporten remissbehandlades. I budgetpropositionen 1976 (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 33) uttalades att
1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 22
NU 1977/78:22
rapporten inte föranledde några omedelbara åtgärder. Vidare uppgavs att den fortsatta utvecklingen inom aluminiumområdet följdes med stor uppmärksamhet inom industridepartementet.
I industriverkets slutrapport var huvudfrågan vad ett nytt aluminiumsmältverk och därmed ökad svensk aluminiumproduktion skulle innebära för Sveriges ekonomi. Vissa tänkbara handlingsalternativ vad gäller svensk aluminiumförsörjning presenterades. Framställningen omfattade dels en kortfattad beskrivning av alternativet att anlägga ett nytt svenskt smältverk, dels en diskussion av förutsättningarna för att beslut om svensk produktion av aluminiumoxid, dvs. råvaran vid aluminiumframställning, skulle kunna fattas år 1975. I ett särskilt kapitel gjordes ett försök att från samhällsekonomisk synpunkt utvärdera projektet att öka svensk aluminiumproduktion jämfört med att en del av den svenska efterfrågan även i fortsättningen skulle täckas genom aluminiumimport. Vid denna samhällsekonomiska värdering utgick industriverket från en inom Sveriges industriförbund utförd preliminär studie av en lokalisering av ett smältverk till Jokkmokk. Resultaten av industriverkets analys pekade på att varken produktion av aluminiumoxid eller ökad aluminiumframställning i Sverige skulle vara motiverad från samhällsekonomisk synpunkt. Industriverket framhöll särskilt att analysen byggde på den information som stod till buds åren 1974-1975. Verket tilläde att bedömningen givetvis kunde påverkas om de bakomliggande faktorerna förändrades. Sålunda kunde den tekniska utvecklingen enligt verket så småningom leda till så stora förändringar i förutsättningarna för en lönsam svensk aluminiumoxid- eller aluminiumproduktion att det kunde bli motiverat att ta upp saken på nytt. Också en långsiktig förändring av energiförsörjningsläget i Sverige och andra länder eller av marknadsförhållandena på de internationella aluminiumoxid- och aluminiummarknaderna skulle enligt verket kunna föranleda nya överväganden.
Av en sammanställning av remissyttrandena som har utarbetats inom industridepartementet och fogats till handlingarna i ärendet framgår att remissinstanserna i huvudsak stödde industriverkets slutsatser. Bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län ansåg dock att utredningen inte hade tillräckligt grundligt analyserat de samhällsekonomiska konsekvenserna av en lokalisering av ett nytt aluminiumsmältverk till Jokkmokks kommun.
Den år 1974 tillkallade mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande: landshövding Karl Frithiofson) har i uppdrag bl. a. att utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges försörjning med mineralråvaror dels för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Ett första resultat av utredningsarbetet är betänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral. Ett delbetänkande om metaller är att vänta i början av år 1978. I det sistnämnda torde ett avsnitt om aluminium komma att ingå.
Våren 1976 enades den svenske och den norske industriministern om att utreda möjligheterna för ett närmare svensk-norskt samarbete i första hand inom oljeförsörjning och petrokemisk industri. För detta ändamål tillkallades
NU 1977/78:22
en svensk-norsk kommitté för energi- och industrisamarbete. Arbetet inom kommittén resulterade i mars 1977 i rapporten (Ds I 1977:2) Norskt-svenskt energi- och industrisamarbete. I denna rapport behandlades bl. a. aluminiumindustrin. Kommitténs slutsats var(s. 35)att det finns flera möjligheter till samarbete mellan norsk och svensk aluminiumindustri. Det omtalades att inledande diskussioner hade ägt rum mellan berörda norska och svenska företag på detta område. Kommittén förordade att diskussionerna skulle föras vidare.
Kommitténs samordnande arbete fortsätter. Enligt vad utskottet har erfarit förs diskussionerna om samarbetsmöjligheter på aluminiumområdet vidare mellan berörda svenska och norska företag. En ny rapport från kommittén väntas föreligga i början av år 1978.
För att lämna förslag om konkreta åtgärder som kan förbättra sysselsättningsläget i Norrbottens län tillsattes i december 1976 ett särskilt organ, Norrbottendelegationen (1 1976:04; ordförande: landshövding Ragnar Lassinantti).
Delegationens arbete bör enligt direktiven inriktas på konkreta projekt som kan öka antalet arbetstillfällen i länet. 1 första hand skall arbetet koncentreras på industrisektorn. Delegationen skall kontakta företag inom och utom länet för att utröna önskemål och krav för en expansion resp. etablering inom Norrbottens län samt lämna förslag till sysselsättnings- och produktionsbefrämjande åtgärder. Ett lämpligt tillvägagångssätt anges vara att genom överläggningar med tänkbara intressenter föra fram konkreta etablerings- och expansionsprojekt. Härvid skall delegationen hålla intim kontakt med anslagsbeviljande myndigheter så att dessa i förekommande fall skall kunna bedöma möjligheterna att erbjuda ekonomiskt stöd.
I direktiven utpekas inte någon särskild industribransch för delegationens insatser. Det finns inte heller, anförs det, anledning att avgränsa insatserna till kustområdet eller länets större tätorter. Delegationen skall vara obunden i detta hänseende. Det anges dock som angeläget att i Luleåområdet etableras sådan industriell verksamhet inom metallsektorn som i väsentlig grad bygger på en vidareförädling av NJA:s produktion. Delegationen skall vidare ägna särskild uppmärksamhet åt frågor om sysselsättning för kvinnor.
Samhällets service till de boende inom länet är väl utbyggd, sägs det i direktiven. Delegationen skall dock, i den mån det finns brister i denna eller i den mer näringslivsinriktade servicen som utgör allvarliga hinder för en god utveckling av industri och andra näringar, kunna föreslå åtgärder på detta område. Det kan här t. ex. vara fråga om företagsinriktad service av uppdragskaraktär. Därvid skall bl. a. beaktas de strukturella förhållanden beträffande befolkning och näringsliv som råder inom olika delar av Norrbottens län. Således finns exempelvis i Luleå genom resurserna inom NJA samt genom tekniska högskolan och Metallurgiska forskningsstationen en betydande forsknings- och utvecklingskapacitet på det metallurgiska området. Delegationen skall pröva behovet av ytterligare resurser i detta
NU 1977/78:22
hänseende.
De uppgifter som har åvilat arbetsgrupperna för bevakning av sysselsättningsfrågor inom Haparanda, Övertorneå, Pajala, Överkalix och Jokkmokks kommuner har överflyttats på delegationen.
Föreskrifter och riktlinjer för regionalpolitiken i Norrbottens län, m. rn.
I maj 1977 utfärdade industriministern en promemoria med föreskrifter och riktlinjer för regionalpolitiken i Norrbottens län.
I denna promemoria - som riktar sig till länsstyrelsen - påpekas bl. a. att Norrbottendelegationen enligt sina direktiv skall koncentrera arbetet på industrisektorn. Det påpekas att direktiven lämnar delegationen frihet att behandla alla industribranscher och lämna förslag till insatser för hela länet. De vida direktiven och de stora resurser som ställts till delegationens förfogande innebär enligt promemorian att de förslag till åtgärder som länsstyrelsen lämnat för den industriella utvecklingen i länet bör kunna beaktas av delegationen, varför några särskilda ställningstaganden ej påfordras i detta sammanhang.
Uttalandena i promemorian görs mot bakgrund av de förslag till konkreta sysselsättningsskapande åtgärder som länsstyrelsen i Norrbottens län presenterade i Länsprogram 1974. Bland dessa förslag fanns aluminiumsmältverk eller annan betydande tillverkningsindustri i Jokkmokk.
I en rapport den 15 september 1977 med översyn av länsplaneringen konstaterar länsstyrelsen - mot bakgrund av de alltmer accentuerade kraven på ny sysselsättning i länet - att bl. a. detta förslag fortfarande är aktuellt. Några ytterligare uttalanden om detta projekt görs emellertid inte i promemorian.
Interpellation i riksdagen hösten 1977
I en interpellation (1977/78:12) om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m. frågade Alf Lövenborg (-) industriministern bl. a. om regeringen har för avsikt att lägga fram en industrialiseringsplan som omfattar hela Norrbotten och vars mål är full sysselsättning. I en sådan totalplan för full sysselsättning i Norrbotten borde enligt interpellantens mening ingå bl. a. att planering inleds för aluminiumverk i Jokkmokks kommun.
Interpellationen besvarades av industriminister Åsling den 7 november 1977. Frågan om aluminiumverk i Jokkmokks kommun berördes varken i interpellationssvaret eller i den efterföljande debatten.
Utskottet
Motionärerna önskar att riksdagen skall uttala sig för en skyndsam utredning, grundad på en samhällsekonomisk totalkalkyl, om möjligheterna
NU 1977/78:22
att förlägga ett statligt aluminiumsmältverk till Jokkmokks kommun. Riksdagen skulle därvid uttala att planeringen av ett sådant smältverk måste utgå från att ingen negativ miljöpåverkan får ske.
På uppdrag av regeringen utredde statens industriverk åren 1974 och 1975 förutsättningarna för en ökad aluminiumframställning i Sverige. I budgetpropositionen 1976 uttalades (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 33) att industriverkets rapport inte föranledde några omedelbara åtgärder men att den fortsatta utvecklingen inom aluminiumområdet skulle följas med stor uppmärksamhet inom industridepartementet.
Av den föregående redogörelsen framgår att aluminiumområdet bevakas bl. a. inom ramen för det utredningsarbete som skeri regi av mineralpolitiska utredningen (I 1974:02) och den svensk-norska kommittén för energi- och industrisamarbete.
Sysselsättningsläget i Norrbottens län motiverar särskilda insatser för att tillföra länet nya sysselsättningstillfällen genom en utbyggd industriell verksamhet. 1 detta syfte har också en särskild delegation - Norrbottendelegationen - tillsatts med uppgift att lämna förslag om konkreta åtgärder som kan förbättra sysselsättningsläget i länet. Delegationen har övertagit bl. a. de uppgifter som en tidigare tillsatt arbetsgrupp för bevakning av sysselsättningsfrågorna i Jokkmokks kommun har haft. I de av regeringen år 1977 utfärdade föreskrifterna och riktlinjerna för regionalpolitiken i Norrbottens län hänvisas till delegationens arbetsuppgifter.
Utskottet utgår från att Norrbottendelegationen prövar alla realistiska projekt som syftar till att öka sysselsättningen inom länet, bl. a. i Jokkmokks kommun. 1 fråga om det projekt som aktualiseras i motionen vill utskottet framhålla följande.
Aluminiumtillverkning kräver tillgång till stora mängder billig elektrisk energi. Det finns anledning räkna med att kostnaderna för produktion av elenergi i Sverige successivt kommer att stiga. Mot bl. a. denna bakgrund bedömer utskottet det inte som sannolikt att det inom en överblickbar framtid blir aktuellt att etablera nya stora anläggningar för aluminiumtillverkning i landet. Som argument för att Jokkmokks kommun skulle vara en särskilt lämplig lokaliseringsort för en energikrävande industri anför motionärerna att flera kraftverk är belägna inom kommunen. Kostnaderna för överföring av elkraft skulle sålunda kunna inbesparas. Utskottet anser inte att detta argument kan tillmätas nämnvärd betydelse. Elförsörjningen måste ses i ett större perspektiv.
NU 1977/78:22
6 Utskottet ser alltså inte några skäl för att riksdagen skulle uttala sig för ytterligare utredningsarbete om förutsättningarna för att förlägga aluminiumtillverkning till Jokkmokks kommun.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1976/77:215.
Stockholm den 24 november 1977
På näringsutskottets vägnar FRITZ BÖRJESSON
Närvarande: Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), KarlAnders Petersson (c), Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s), Holger Bergqvist (fp), Wivi-Anne Radesjö (s) och Lars Ljungberg (m).
GOTAB 56035 Stockholm 1977