Med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till Sveriges geologiska undersökning, propositionen 1977/78:101 i vad avser anslag för prospektering i Arjeplog och propositionen 1977/ 78:124 om lån för forskningsverksamhet i Ranstad jämte motioner

NU 1977/78:69

Näringsutskottets betänkande 1977/78:69

med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till Sveriges geologiska undersökning, propositionen 1977/78:101 i vad avser anslag för prospektering i Arjeplog och propositionen 1977/ 78:124 om lån för forskningsverksamhet i Ranstad jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1977/78:100 bilaga 17 (industridepartementet) såvitt gäller anslag till Sveriges geologiska undersökning,

dels propositionen 1977/78:101 bilaga 11 (industridepartementet) såvitt gäller anslag på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 till lån till prospektering i Arjeplog,

dels propositionen 1977/78:124 (industridepartementet) om lån för forskningsverksamhet i Ranstad och tre motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels sex motioner rörande uranprospektering m. m., vilka har väckts under allmänna motionstiden.

Propositionerna och motionerna redovisas nedan.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning, nämnden för statens gruvegendom, AB Atomenergi, AB Svensk Alunskifferutveckling, Svensk Kärnbränsleförsörjning AB och Skövde Miljöforum. Sveriges geologiska undersökning har i en promemoria redogjort för möjligheterna att på nytt uppta en aktiv uranprospektering.

Propositionen 1977/78:100

Under här aktuella punkter i propositionen 1977/78:100 bilaga 17 föreslås följande:

D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation (s. 114-123)

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 27 982 000 kr.

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 69

NU 1977/78:69

2 D 2. Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet (s. 123-128) att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1978/79 anyisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

D 3. Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. (s. 128)

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 11 132 000 kr.

D 4. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning (s. 128-130)

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning förbudgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 9 266 000 kr.

Propositionen 1977/78:101

Under den här aktuella punkten i propositionen 1977/78:101 bilaga 11 föreslås följande:

4. Lån för prospektering i Arjeplogfs. 51 f.)

att riksdagen till Lån för prospektering i Arjeplog på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.

Propositionen 1977/78:124

I propositionen föreslås att riksdagen till Lån till processutveckling i Ranstad för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 49 000 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas i detta sammanhang är följande:

1977/78:223 av Alf Lövenborg (apk), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för uranbrytning i Pleutajokk och att tillräckliga medel anslås för att förbereda gruvdrift,

1977/78:477 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), såvitt gäller hemställan (3) att riksdagen uttalar sig för att LKAB eller ett särskilt för detta ändamål bildat statligt bolag skyndsamt inleder exploateringen av den svenska alunskiffern för uran- och oljeutvinning, utvinning av vanadin,

NU 1977/78:69

molybden, nickel, kobolt och andra värdefulla metaller samt konstgödselproduktion,

1977/78:606 av Sten Svensson (m) och Per Unckel (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande behovet av fortsatt uranprospektering,

1977/78:1303 av Birger Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen uttalar att tillgångarna på alunskiffer i Jämtlands län snarast bör kartläggas och undersökas med sikte på en framtida utvinning, forskning och förädling förlagd till länet,

1977/78:1644 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om (c) tillstånd för statens vattenfallsverk att använda vissa medel som bidrag till Svensk Kärnbränsleförsörjning AB för uranprospektering, (d) Svensk Kärnbränsleförsörjning AB:s övertagande av vissa koncessioner m. m. och (e) LKAB:s prospekteringsarbete i Arjeplogsområdet,

1977/78:1647 av Gunnar Richardson (fp) och Rune Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. att forsknings- och utvecklingsarbetet i Ranstad fullföljs med den inriktning och den omfattning som anges i motionen,

2. att prospekteringsverksamheten i vad gäller uranfyndigheter i Norrlands inland och fjälltrakter fullföljs med inriktning påen fullständig kartläggning av existerande fyndigheter i dessa områden,

3. att verksamheten i Pleutajokk i Norrbotten fortsätter med prospektering och provbrytning, syftande till en kommande gruvdrift.

Motionen 1977/78:477 behandlas i övrigt i näringsutskottets betänkanden NU 1977/78:67, 1977/78:68 och 1977/78:70 och motionen 1977/78:1644 i övrigt i utskottets betänkanden NU 1977/78:50 och 1977/78:60.

De motioner som har väckts med anledning av propositionen 1977/78:124 är följande:

1977/78:1818 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att frågan om Mineralprojekt Ranstad bör prövas enligt de riktlinjer som föreslagits av länsstyrelsen i Skaraborgs län,

2. i avvaktan på att prövning enligt 136 a § byggnadslagen kan ske, till lån till processutveckling i Ranstad för budgetåret 1978/79 beräknar ett investeringsanslag av 26 milj. kr.,

3. som sin mening ger regeringen till känna att prospekteringen efter uran och andra mineraler i Sverige bör fortsätta,

1977/78:1859 av Sten Svensson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande

1* Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 69

NU 1977/78:69

inriktningen av den fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten i Ranstad,

1977/78:1860 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1977/78:124.

Motivering

I det följande redogörs först för motiveringen förde motionsyrkanden som mer generellt tar sikte på frågor kring uranprospektering och som utskottet kommer att behandla i anslutning till frågorna om anslag till Sveriges geologiska undersökning (SGU). Därefter behandlas motionsyrkanden med anknytning till förslaget om lån till prospektering i Arjeplog. Slutligen redovisas motiveringen i de motioner som har väckts med anledning av propositionen om lån för forskningsverksamhet i Ranstad och i vissa övriga motioner som utskottet behandlar i anslutning till detta förslag.

1 fyra motioner riktas kritik mot den neddragning av uranprospekteringen som har skett fr. o. m. innevarande budgetår (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 126, NU 1976/77:25, rskr 1976/77:207). I motionen 1977/78:606 hänvisas dels till en väntad uranbrist på världsmarknaden under 1980-talet, dels till vad SGU har anfört i sin anslagsframställning för budgetåret 1976/77 om att prospektering efter uran tar lång tid. Eftersom minst tio år erfordras från det prospektering har gjorts till dess kommersiell brytning kan komma till stånd blir följden, anför motionärerna, att den enda brytning som kan ifrågakomma under den närmaste tioårsperioden måste ske i Västergötland. Om Sverige skulle tvingas att genomföra en kommersiell brytning i stor skala, är det beklagligt om hela denna verksamhet koncentreras till Billingenområdet och Falbygden. Det måste enligt motionärerna vara ett oeftergivligt krav att handlingsfrihet skapas så att det blir möjligt att lokalisera uranbrytning till de områden där man av miljömässiga och ekonomiska skäl finner det sakligt mest motiverat. Motionärerna anser att en sådan handlingsfrihet inte kan åstadkommas utan en relativt bred uranprospektering.

Även i motionen 1977/78:1647 åberopas vad SGU har anfört i sin anslagsframställning förbudgetåret 1976/77 rörande tidsåtgången vid uranprospektering. Motionärerna menar att 1977 års beslut om en successiv neddragning av uranprospekteringen innebär att Sverige för överskådlig tid avstår från att nyttja den naturtillgång som uranet utgör och att en organisation på hög teknisk nivå av stor betydelse för folkhushållet raseras. En annan konsekvens av en sådan nedtrappning kan bli att det i ett trängt försörjningsläge beträffande uran till kärnkraftverken kan bli nödvändigt att sätta i gång en forcerad storbrytning i Ranstadsområdet. Fortsatt uranprospektering betyder enligt motionärerna större handlingsfrihet vid lokalisering av uranbrytning till lämpliga områden.

I motionen 1977/78:1644 påpekas att regeringens beslut den 30 juni 1977

NU 1977/78:69

om fastställande av driftstat för statens vattenfallsverk för budgetåret 1977/ 78 innehåller en föreskrift, enligt vilken vattenfallsverket fr. o. m. den 1 januari 1978 inte utan regeringens medgivande får ta i anspråk driftmedel för åtgärder som avser prospektering efter uran. Vattenfallsverket har i november 1977 anhållit om regeringens tillstånd att i 1977/78 års driftstat använda upp till 5 milj. kr. som bidrag till Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) för sådan uranprospektering som kommer att bedrivas huvudsakligen av SGU på uppdrag av SKBF. Ett avtal om ett större undersökningsprogram ingicks hösten 1976 mellan SGU och SKBF och avser en femårsperiod med start den 1 januari 1977 och en beräknad omfattning av 50 milj. kr. i 1976 års penningvärde. Programmet omfattar regionala och lokala arbeten i Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län och sysselsätter f. n. ca 50 personer i Norrland. Ansökan har ännu inte behandlats av regeringen, vilket enligt motionärerna innebär betydande risker för allvarliga förseningar i prospekteringsarbetet. Motionärerna kräver att vattenfallsverket utan dröjsmål får det begärda tillståndet. Vidare kräver de att också ansökningar från SKBF hösten 1976 om vissa koncessioner avseende uran - vilka ansökningar har samband med det tidigare nämnda undersökningsprogrammet - beviljas av regeringen utan dröjsmål.

Även i den med anledning av propositionen 1977/78:124 väckta motionen 1977/78:1818 slås fast att prospekteringen efter uran bör fortsätta i andra delar av landet än Billingenområdet.

Tre motionsyrkanden har anknytning till förslaget om lån för prospektering i Arjeplog. I motionen 1977/78:223 anförs att en urangruva skulle ge Arjeplogs kommun välbehövlig sysselsättning och möjligheter till ekonomisk stabilisering. Att exploatera inhemska urantillgångar innebär minskat utlandsberoende, framhålls det vidare. Eftersom uranfyndigheten i Pleutajokk redan i stor utsträckning är kartlagd handlar det nu om att anslå tillräckliga medel för att slutföra undersökningarna och förbereda gruvbrytning, säger motionären.

Också i motionen 1977/78:1644 betonas angelägenheten av att förbättra sysselsättningen i Arjeplogsområdet. Varje möjlighet till gruvbrytning bör därför undersökas noga. Om man undantar från prospektering en ekonomiskt så intressant del som uranet i Pleutajokk minskar emellertid sannolikheten för att man skall kunna sätta i gång gruvdrift som är ekonomiskt motiverad, anför motionärerna och betecknar en sådan handlingslinje som ett samhällsekonomiskt slöseri av stora mått. Riksdagen bör därför uttala, sägs det i motionen, att LKAB:s prospekteringsarbeten i området även bör omfatta uranprospektering i all den omfattning detta är nödvändigt för att bedöma ekonomin vid en eventuell framtida gruvdrift i trakten. Motionärerna utgår från att det bör vara möjligt för SKBF att medverka vid finansieringen av de ytterligare arbeten som blir följden.

I motionen 1977/78:1647 påpekas att LKAB:s undersökningar i Pleuta -

NU 1977/78:69

jokkområdet har lämnat mycket lovande resultat. Skälet till att verksamheten i detta område har dragits ned är enligt motionärerna svårt att förstå. Verksamheten bör snarast tas upp i den omfattning som är nödvändig för att man skall kunna ta ställning till om gruvdrift är möjlig, säger motionärerna och åberopar studier av tillgängligt material om undersökningsresultaten samt kontakter med befolkningen i trakten. Också i denna motion understryks att gruvdrift i Pleutajokk skulle betyda mycket för sysselsättningen i området.

I motionen 1977/78:1647, som väcktes under allmänna motionstiden, framställs förslag rörande bl. a. inriktning och omfattning av ett fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete kring alunskiffer i Ranstad. Motionärerna anser det vara av största vikt att den inledda forsknings- och utvinningsverksamheten i Ranstad får byggas ut och fullföljas. Genom detta tillskapas möjligheter, anför de, att i praktiken pröva möjligheterna att iordningställa områden efter brytning. Ranstad bör enligt motionärerna bli centrum för denna typ av forsknings- och utvecklingsverksamhet även i fortsättningen, och här bör basorganisationen ligga för landet i dess helhet.

Den i propositionen 1977/78:124 skisserade inriktningen av forskningsverksamheten i Ranstad kritiseras i den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:1818. Motionärerna menar att regeringens förslag sakligt sett är otillräckligt underbyggt och åberopar uttalanden av bl. a. SK.BF om betydelsen av att forsknings- och utvecklingsarbetet bedrivs med anknytning till industriell produktion. De anför vidare att de insatser som behövs inte är av grundforskningskaraktär utan i hög grad är kopplade till behovet av att ge erfarenhet från produktion i demonstrationsanläggning och i industriell fullskala. De erinrar i detta sammanhang också om att brytning och förädling av ca 1 milj. ton skiffer per år enligt det s. k. Mineralprojekt Ranstad beräknas ge visst ekonomiskt utbyte.

Motionärerna hänvisar vidare till det yttrande över Mineralprojekt Ranstad som länsstyrelsen i Skaraborgs län har avgett i samband med prövningen av detta projekt enligt 136 a § byggnadslagen. Länsstyrelsen tillstyrkte detta förslag med vissa begränsningar, bl. a. avseende den tänkta brytningsvoly men i ett initialskede. En sådan begränsning borde dock enligt länsstyrelsen föranleda visst statligt stöd till projektet eftersom dess kommersiella bas skulle ändras. Motionärerna anser att detta förslag bör prövas och att forskningsverksamheten i avvaktan på en sådan prövning bör fortsätta i samma omfattning som under innevarande budgetår.

Också i motionen 1977/78:1859 anknyts till vad länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört i sitt ovannämnda yttrande. Motionärerna anger fem huvudskäl för att verksamheten i Ranstad bör utvecklas till en central forskningsoch utvecklingsanläggning med den produktion som erfordras för detta:

O Möjligheter att i praktiken demonstrera verksamheten erhålls, framför allt

landskapets iordningställande efter brytning, liksom utprovning av depo nerings-

och rekultiveringsmöjligheterna.

NU 1977/78:69

o En fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet möjliggör en forskning även rörande andra skiffrar i landet. Detta bör exempelvis innebära utvecklingsarbeten avseende skiffrarna i fjällranden liksom även andra fyndigheter fram till ett demonstrationsskede, o En framtida brytning i fjällranden kräver en annan metodik med hänsyn till skifferns sammansättning där. För denna uppgift erfordras särskilda forskningsinsatser som f. n. endast kan utföras i Ranstad, o En utvidgad verksamhet i Ranstad ger nya erfarenheter för val av åtgärder till skydd för naturmiljön på de platser i Sverige där man måste förlägga en eventuell framtida kommersiell brytning. En bred hantering av skiffer ger dessutom goda erfarenheter för en rätt utformad arbetsmiljö, o En forsknings- och utvecklingsverksamhet enligt dessa riktlinjer ger sammantaget en väsentligt ökad sysselsättning i stället för att vid en nedläggning av Ranstadverket 80 personer friställs. Detta har självfallet stor betydelse för den regionalpolitiska utvecklingen inom Skaraborgs län.

Propositionen kan mot denna bakgrund hälsas med stor tillfredsställelse, anför motionärerna. Men riktlinjerna i den kan ge upphov till olika tolkningar, och dessutom saknas i vissa hänseenden ett långsiktigt perspektiv. Till belysning härav anför motionärerna i huvudsak följande.

Utveckling av nya industriella processer, som behövs för ett fullständigt utnyttjande av alunskiffer, kräver att utvecklingsverksamheten knyts till en verksamhet där framtagna resultat kan testas i industriell skala och med representativt material. Forskning enbart baserad på befintliga restprodukter kan inte leda fram till en fungerande process för ett fullständigt utnyttjande av skiffer från Ranstad och från övriga delar av landet. På sin höjd kan den ge ökade kunskaper om de begränsade mängder skifferrester som i dag finns i Ranstad. Kortsiktiga utvecklingsprogram medför svårigheter att skapa realistiska betingelser för demonstration av nya processer. Flexibla försöksanläggningar kan erhållas endast till höga kostnader. Därtill kommer problem med att skapa industriella betingelser för testning av reningsanordningar för bl. a. luft och vatten. Tiden för framtagandet av nya processer ökar vid en ren forsknings- och utvecklingsverksamhet av den typ som föreslås i propositionen. Denna tidsfördröjning har i olika sammanhang angivits till minst fem år, varför nya processer kan finnas framtagna och demonstrerade först i mitten av 1990-talet. Då har nuvarande anläggningar i Ranstad uppnått en ålder av 30 år.

Motionärerna tillägger att de befintliga anläggningarna i Ranstad bör upprustas för ursprungligt ändamål. Därigenom utnyttjas också redan gjorda investeringar på bästa sätt. En koppling till en industriell verksamhet förefaller vara det tekniskt, ekonomiskt och tidsmässigt bästa förslaget för det forsknings- och utvecklingsarbete som avses bedrivas rörande de svenska alunskiffrarna. För att förutsättningarna för ett framtida utnyttjande av alunskiffertillgångarna skall kunna bedömas är det angeläget att möjlighet ges att demonstrera etablerad teknik för bl. a. deponering. En viss basverk -

1 ** Riksdagen 1977/78. 17 sami Nr 69

NU 1977/78:69

samhet bör därför kunna bedrivas efter samråd med berörda kommuner, avslutar motionärerna.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1977/78:1860 uttalas att partiet motsätter sig att staten beviljar lån för forskning rörande uran och andra mineral i Ranstad. Avslagsyrkandet motiveras med dels allmänna argument av principiell natur, dels specifika argument som gäller det aktuella projektet. Som motståndare till det svenska kärnkraftsprogrammet menar vänsterpartiet kommunisterna att nya delar av kärnbränslecykeln inte bör läggas inom landet. Uranbrytning bör inte förekomma, anför motionärerna. De anser också att miljöpolitiska, ekonomiska och demokratiska skäl kan anföras mot en exploatering i Ranstad och hänvisar bl. a. till bedömningar av den framtida prisnivån på uran och till att berörda kommuner har avstyrkt Mineralprojekt Ranstad.

I propositionen görs gällande, fortsätter motionärerna, att lån till forskning inte innebär ett steg i riktning mot exploatering. De tar avstånd från detta resonemang. Motiveringen är följande. Det partnerbolag som främst är intresserat i saken har den klart redovisade inställningen att forskning är motiverbar bara om brytning får komma till stånd. Äskandet om forskningspengar används emellertid för att skyla den politiska oenigheten inom regeringen i kärnkraftsfrågan. "Genom att bevilja anslaget och undvika att tala om brytning kan det ledande regeringspartiet framträda formellt oklanderligt, samtidigt som regeringens två kärnkraftpartier kan hänvisa till att de fört brytningen ett steg närmare realisering. Politiskt har alltså ett steg tagits på vägen till exploatering.”

En motsatt inställning till tanken på exploatering av svenska alunskiffrar kommer till uttryck i den av arbetarpartiet kommunisterna under allmänna motionstiden väckta motionen 1977/78:477. Enligt motionärerna tyder mycket på att alunskiffern kan bli grunden för det mest vinstgivande företag som Sverige någonsin haft. Ett statligt alunskifferbolag kan bli en guldgruva utan tidigare motstycke. Också från miljö- och arbetarskyddssynpunkt är det nödvändigt att verksamheten blir samhällsägd och ställd under demokratisk kontroll.

Alunskiffertillgångarna, speciellt de i Jämtlands län, uppmärksammas i motionen 1977/78:1303. Motionärerna framhåller att den genomgång som statens industriverk har gjort i utredningen (SIND PM 1978:2) Alunskiffer visar att den norrländska alunskiffern är bristfälligt undersökt. Detta gäller exempelvis Tåsjöfältet i gränstrakterna mellan Jämtland, Ångermanland och Västerbotten. Motionärerna menar att Jämtlands län skulle kunna bli ett nytt centrum för mineralutveckling. De påpekar att Tåsjöfältet ligger inom ett geografiskt område där befolkningens krav på ny sysselsättning är helt dominerande. Sedan majoriteten i berörda kommuner och regeringen har sagt nej till uranbrytning i Ranstad bör i stället en samordnad satsning på utvinning, forskning och förädling av alunskiffern ske i mellersta Norrland, uttalar de.

NU 1977/78:69

9 Uranprospektering, in. in.

Uranprospektering i Sverige

Svensk uranprospektering startades år 1945 på uppdrag av den s. k. atomkommittén. En allmän inventering utfördes då av Sveriges geologiska undersökning (SGU). Intresset kom därefter att främst knytas till de mellansvenska alunskiffrarna. På uppdrag av AB Atomenergi undersöktes dessa under åren 1952-1962 av SGU. Billingenfyndigheten med Ranstad blev huvudföremål för Atomenergis fortsatta prospektering och teknikutredning.

Vid sidan därav bedrev Atomenergi sedan år 1954 allmän uranprospektering omfattande bl. a. delar av Norrland, Bergslagen, Småland, Blekinge och övriga Sydsverige. Denna skedde i flera fall i samarbete med gruvföretag och SGU och ledde till upptäckten av ytterligare mineraliseringar.

Ansvaret för den allmänna uranprospekteringen överflyttades på SGU den 1 juli 1967. Atomenergi behöll den fortsatta uranskifferutredningen med industriell demonstrationsanläggning i Ranstad. SGU:s av statsmedel finansierade resurser och verksamhet för allmän uranprospektering kom därefter successivt att utökas till en omfattning som under budgetåret 1976/77 motsvarades av ett statsanslag om ca 17 milj. kr.

SGU:s verksamhet har omfattat olika prospekteringsled från översiktlig inventering till detaljundersökning av funna uppslag. Hittills har ungefär en fjärdedel av landets yta främst i norra och södra Norrland samt delvis i Mellansverige täckts in av systematisk översiktsinventering med radiometrisk flygmätning. Som följd av inventeringen och fortsatta geologiska, geokemiska och geofysiska studier samt borrningar har Arjeplog-ArvidsjaurSorsele kunnat definieras som en s. k. uranprovins. Inom detta område har SGU:s prospektering kommit längst på fyndigheten i Pleutajokk, vilken har överlämnats till LKAB för gruvutredning. Även andra tänkbara uranprovinser har indikerats, däribland ett område i södra Norrland med huvudsträckningen utefter en linje Hudiksvall-Östersund-Hotagen.

Den prospekteringsinsats i fråga om uran som i någon form finansieras av staten kan anges till ca 80 milj. kr. i löpande penningvärde. Därav har SGU under de tio senaste åren stått för ca 70 milj. kr.

Riksdagen beslöt år 1977 att den statligt finansierade uranprospekteringen successivt skulle dras ned till ens. k. miniminivå (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 126, NU 1976/77:25, rskr 1976/77:207). Som ett led i denna neddragning anslogs för budgetåret 1977/78 ca 10 milj. kr. för sådan uranprospektering som finansieras över statsbudgeten och utförs av SGU. I regleringsbrev för budgetåret 1977/78 anvisades 10 256 000 kr. till SGU fördetta ändamål.

Näringsutskottets socialdemokratiska ledamöter uttalade i en reservation (NU 1976/77:25 s. 12 f.) att de inte kunde acceptera den förändrade inställningen till uranprospektering som förslagen i propositionen var ett uttryck för. Den pågående prospekteringsverksamheten borde fullföljas och

NU 1977/78:69

utvidgas.

I regeringens beslut den 30juni 1977 om driftstat för statens vattenfallsverk för budgetåret 1977/78 föreskrevs bl. a. att vattenfallsverket fr. o. m. den 1 januari 1978 inte utan regeringens medgivande får ta i anspråk driftmedel för åtgärder som avser prospektering efter uran.

Starens vattenfallsverk om medel för uranprospektering

Statens vattenfallsverk har i november 1977 hos regeringen begärt att få fullfölja ett planerat uranprospekteringsprogram och att för detta ändamål i 1977/78 års driftstat få använda upp till 5 milj. kr. fr. o. m. den 1 januari 1978 som bidrag till SKBF för sådan uranprospektering som kommer att bedrivas huvudsakligen av SGU på uppdrag av bolaget.

I skrivelsen lämnas en översiktlig redogörelse för omfattningen av hittillsvarande prospekteringsinsatser i Sverige, varefter verket anför i huvudsak följande.

Den uppfattning om gynnsamma betingelser för uranmineraliseringar i den svenska berggrunden som baseras på allmän geologisk kännedom har kunnat beläggas säkrare. Prospekteringsutbytet räknat enbart på den i Pleutajokk påvisade malmmängden i förhållande till total svensk kostnad ligger väl i nivå med de högsta som redovisas för modern internationell uranprospektering. Tre fjärdedelar av landets yta kvarstår fortfarande som praktiskt taget oundersökta. Inom den återstående fjärdedelen har framkommit ett flertal indikationer vilkas utvärdering kräver betydande fortsatt målinriktad prospektering. Utsikterna till framgång är goda.

Uranprospektering kräver, som annan prospektering, uthållighet och långsiktighet. Varje nytt steg i en prospekteringsinsats måste grundas på resultatet från föregående. Detta innebär ett krav på att de löpande insatserna hålls på en över tiden relativt stabil nivå, så att inte kunskapen om erhållna resultat samt uppbyggda resurser går förlorade. Med ett avbrott eller en mycket låg prospekteringsnivå under viss tid riskeras ytterligare tidsförlust om prospekteringen skall tas upp på nytt.

För Sveriges del kommer såvitt vattenfallsverket kan bedöma betydande kvantiteter uran att behövas under de närmaste decennierna. Kontrakterade leveranser utifrån täcker inte behovet längre än några år in på 1980-talet. Uranmarknaden blir alltmer åtstramad, monopoliserad och villkorsbunden. Prospekteringsmotiven får därför anses vara betydligt starkare nu än för tio år sedan, då SGU:s uranprospektering inleddes. Om man har ambitionen att tills vidare bevara handlingsfriheten i fråga om framtida svensk kärnkraftsproduktion synes det vara den förutsättningen som i dag bör läggas till grund för ställningstaganden till svensk uranprospektering.

De till SKBF knutna kärnkraftsproducerande företagen har beslutat att själva via detta bolag finansiera viss uranprospektering genom särskilda tillskott. Som ett led häri och för att tillgodose uthålligheten har SKBF avtalat

NU 1977/78:69

med SGU om ett femårsprogram med start den 1 januari 1977 för regionala och lokala arbeten i Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län belöpande på totalt 50 milj. kr. i 1976 års penningvärde. Detta program sysselsätter f. n. ca 50 personer i Norrland. UrSGU-programmet framkomna resultat rörande andra mineral än uran kommer enligt ett särskilt utbytesavtal med nämnden för statens gruvegendom att ställas till nämndens förfogande. Bolaget räknar vidare med att kunna bekosta ytterligare provborrning i LKAB:s gruvutredningsprojekt i Pleutajokk. Även andra punktinsatser kan ifrågakomma.

Någon budget för de ifrågavarande arbetena har ännu inte beslutats inom SKBF. Ej heller har några detaljöverenskommelser om arbetenas omfattning träffats. Preliminärt uppskattas SKBF:s prospekteringsbudget för år 1978 belöpa på ca 17 milj. kr., varav ca 10 milj. kr. enligt gällande fördelningsgrunder skulle komma att falla på vattenfallsverket. Om driftmedel inte får tas i anspråk för bidrag till SKBF för prospekteringen uppkommer frågan om hävande eller förändring av den finansieringsöverenskommelse som har träffats mellan SKBF:s intressenter om bl. a. SGU:s arbeten. Samtidigt torde även en anpassning av avtalet mellan SKBF och SGU komma att aktualiseras.

Enligt detta avtal skall parterna varje år vid ett möte under hösten besluta om budget för nästkommande kalenderår. Bakgrunden härtill är bl. a. SGU:s tidsbehov för planering av efterföljande års arbeten. Om dessa arbeten som följd av minskade medel måste dras ner bör vid de planerade överläggningarna mellan SKBF och SGU noga övervägas hur detta skall ske för att i görligaste mån tillgodose såväl SGU:s arbetssituation som anspråket på att redan inledda arbeten och utvärderingar kan fullföljas på sådant sätt att inte nedlagda kapitalinsatser går förlorade till nackdel för senare prospekteringsinsatser.

Vattenfallsverkets skrivelse har inte föranlett något beslut av regeringen.

Vissa ansökningar från Svensk Kärnbränsleförsörjning AB om tillstånd och koncessioner

I september 1976 ansökte SKBF hos regeringen om vissa tillstånd och koncessioner enligt bl. a. lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, m. m., den s. k. minerallagen. Ansökan avsåg det undersökningsprogram för uranprospektering för vilket en redogörelse har lämnats i närmast föregående avsnitt.

Som svar på en fråga (1977/78:133) om tidpunkten för regeringens beslut med anledning av denna ansökan meddelade industriministern den 24 november 1977 i riksdagen (RD 1977/78:34 s. 22) följande. SKBF:s ansökan inkom till industridepartementet i september 1976 och överlämnades samma månad till statens industriverk för handläggning. Ansökan avsåg samman -

NU 1977/78:69

lagt sex olika tillstånd och koncessioner i Jämtlands, Gävleborgs och Västernorrlands län. I två fall hade industriverket redan prövat tillståndsfrågorna. Det gällde dels ansökan om tillstånd att undersöka fyndighet av uranhaltigt mineral inom ett område benämnt Bodsjön 1-58 i Västernorrlands och Jämtlands län, inkommen före ikraftträdandet av den nu gällande minerallagen, dels ansökan om tillstånd att överta det undersökningstillstånd beträffande Rörvattnet 1-42 i Jämtlands län som meddelats enligt den numera upphävda uranlagen (1960:679). Industriverket hade med stöd av övergångsbestämmelserna till miherallagen beviljat de begärda tillstånden i september resp. november 1977.

Ansökan av SK.BF innefattade också att få de två nämnda undersökningstillstånden förenade med rätt till bearbetningskoncession enligt minerallagen, s. k. optionsrätt. 1 svaret påpekade industriministern att ansökningen i dessa delar skall prövas av regeringen. Även i övrigt är det regeringen som skall pröva SKBF:s ansökan.

Ärenden enligt minerallagen bereds av industriverket. Beredningen innefattar bl. a. ett omfattande kungörelse- och remissförfarande. Industriministern omtalade att verket efter vederbörlig beredning har till industridepartementet överlämnat tre av ärendena, varav två avser optionsrätterna för de redan beviljade tillstånden. Övriga tre ärenden beräknades bli överlämnade till departementet senast under januari 1978. Industriministern räknade med att regeringen skulle komma att fatta beslut först när samtliga ärenden hade överlämnats.

I början av februari 1978 hade samtliga ärenden kommit in till industridepartementet. Något regeringsbeslut med anledning av ärendena föreligger inte.

Pleutajokk/A rjeplog

En redogörelse för bakgrunden till förslaget i propositionen 1977/78:101 om lån för prospektering i Arjeplog har lämnats i näringsutskottets betänkande NU 1976/77:25 (s. 4 f. och 7 f.). I redogörelsen återges ett uttalande i riksdagen hösten 1976 av industriministern som ställde ett lån till LKAB i utsikt. Ett sådant lån skulle vara avsett att finansiera prospektering m. m. efter andra mineral än uran i området. Näringsutskottet anförde i anslutning härtill (s. 8) att det med hänsyn till industriministerns uttalande räknade med att de sysselsättningstillfällen i området Arjeplog-Arvidsjaur-Sorsele som den dittills bedrivna prospekteringsverksamheten hade givit skulle komma att bibehållas. I en reservation uttalade utskottets socialdemokratiska ledamöter att de inte kunde acceptera den förändrade inställningen till uranbrytning och fortsatte (s. 13):

Prospekteringen inom området Arjeplog-Arvidsjaur-Sorsele bör fullföljas och avse s. k. fullprospektering, dvs. en förutsättningslös genomsökning som innebär att man samtidigt systematiskt letar efter fyndigheter av alla

NU 1977/78:69

olika slags mineral. De malmförekomster som påvisats inom Pleutajokkområdet synes från mineralförsörjningssynpunkt vara mycket intressanta. Med hänsyn till den långsiktiga hushållningen på mineralområdet är det därför angeläget att redan inledda arbeten som utgör en första förberedelse för gruvbrytning slutförs. En gruvbrytning inom den här aktuella regionen skulle även få viktiga regional- och sysselsättningspolitiska effekter. Det sagda gäller alldeles oavsett riksdagens framtida beslut beträffande kärnkraftsutbyggnaden i Sverige.

Energikommissionen om uranprospektering m. m.

Energikommissionen har i det nyligen framlagda betänkandet (SOU 1978:17) Energi föreslagit bl. a. (s. 603) att en fortsatt uranprospektering genomförs samt att utvinning av uranfyndigheter förbereds, förutsatt att brytning efter vederbörligt tillstånd kan ske på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Som motiv anför kommissionen dels att en kärnkraftsproduktion som baseras på svenskt uran innebär en förbättring av energiförsörjningsläget, dels att kostnaderna för den svenska importen skulle minska kraftigt.

Svensk Kärnbränsleförsörjning AB om uranprospektering

Företrädare för SKEF har inför utskottet uttryckt farhågor för att 1977 års beslut om neddragning av uranprospekteringen i Sverige kan leda till svårigheter att försörja de svenska kärnkraftverken med uran under 1980- talet. Möjligheterna för Sverige att köpa uran begränsas nämligen enligt SKEF av bl. a. följande faktorer.

- USA, Frankrike och Canada prioriterar egna behov.

- Australien har ännu inte bestämt tidplan och produktionsmängd.

- Politiska skäl kan tala mot köp från Sydafrika och Namibia.

- Västeuropeiska, japanska och amerikanska kraftföretag har satsat kraftigt på uranprospektering i olika länder och har därmed "öronmärkt” nytt uran.

- Öststaterna säljer inte enbart naturligt uran.

Sveriges möjligheter att i en besvärlig köpsituation ändå säkerställa sin uranförsörjning förbättras enligt SKBF avsevärt om man vid behov kan "låna” uran på den internationella marknaden mot löfte av senare ”återbetalning” i form av motsvarande svenska leveranser till utlandet. Sådana utfästelser skulle kunna ges, om det finns beslut att sätta i gång uranbrytning i Sverige. En förutsättning för beslut om uranbrytning är givetvis att en aktiv prospektering äger rum.

Det årliga behovet i Sverige efter år 1985 ligger vid ca 600 ton uran om sex aggregat är i drift och vid ca 1 300 ton uran om elva aggregat är i drift. Om upparbetningoch återföring av uran och plutonium sker, minskas behovet till 1 OOOton uran. Behovet för ett aggregat på 1 000 MW är ca 160 ton uran per år. Fram till år 1985 erfordras också uran, varvid mängden blir beroende av

NU 1977/78:69

antalet aggregat i drift. Utländska kontrakt täcker behoven helt till ca 1981 och delvis till 1985. För leverans efter 1985 finns ej några kontrakt.

Ranstad. Alunskiffer

Länsstyrelsen i Skaraborgs län om Mineralprojekt Ranstad

Som har framgått av det föregående åberopas i två motioner ett yttrande av länsstyrelsen i Skaraborgs län över det s. k. Mineralprojekt Ranstad. Yttrandet avgavs den 31 oktober 1977 och avser ansökan om prövning av projektet enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385). Under rubriken ”Länsstyrelsens samlade bedömning” anfördes härvid följande:

Länsstyrelsen har inte att i första hand bedöma de rikspolitiska konsekvenserna av den industriella utveckling projektet kan föranleda. Dessa kommer främst till uttryck i en ökad självförsörjning, minskat importbehov, förbättrad bytesbalans och ökad sysselsättning. För länsstyrelsen knyts det främsta intresset till den inverkan projektet kan ha på sysselsättning och annan utveckling i berörd del av länet. Mot detta får vägas projektets återverkan på landskapsbild, natur och miljö.

Industriförbundet har, liksom bl. a. industriverket, planverket och Svenska Gruvindustriarbetareförbundet beskrivit alunskiffrarna som en av vårt lands största outnyttjade naturresurser. Dess värde ligger främst i energiinnehållet och mångfalden av värdefulla mineral. Näringslivskommittén i Skaraborgs län framhåller angelägenheten av att, som ett led i den långsiktiga svenska råvaruförsörjningen, klargöra hur alunskiffems beståndsdelar tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt skall kunna utvinnas.

Utvecklingsarbete i syfte att i industriell produktion kunna tillgodogöra sig denna resurs måste med hänsyn härtill bedömas särskilt värdefullt. Inriktningen på s. k. fullutvinning förutsätter en processteknik som möjliggör samtidigt tillgodogörande av ett flertal av skifferns beståndsdelar. Däri ligger de avgörande tekniska problemen men också förutsättningen för en företagsekonomiskt möjlig produktion. Var för sig skulle utvinning av de enskilda mineralen vara förenad med betydligt större kostnader än vad fallet bedömes bli vid en samtidig fullutvinning.

I detta sammanhang är det av stort värde såväl företagsekonomiskt som med hänsyn till den alltmer angelägna hushållningen med energi, att fullutvinningsprocessen avses bli självförsörjande med energi. 1 bästa fall kan t. o. m. ett inte obetydligt överskott på energi vinnas på basis av det stora kerogeninnehållet i alunskiffem.

Det ligger i sakens natur att utvecklingsarbetet måste ses i ett dynamiskt perspektiv och drivas med sikte på och i förvissningen om positiva framsteg och resultat. Lika naturligt ter sig svårigheten att från början göra en fullständig företagsekonomisk kalkyl för varje skede i utvecklingsarbetet och för den industriella produktion detta successivt möjliggör. Utvecklingsarbetet motiveras ju av att det från början föreligger en viss osäkerhet om hur processteknik m. m. bäst skall formas. Detta arbete avses ge ökad kunskap och tillförlitlighet.

1 fråga om sysselsättningen är det av särskilt intresse att projektet i så hög grad rör sig om industriellt utvecklingsarbete. Den dynamiska prägel som

NU 1977/78:69

projektet kan få vid ett framgångsrikt utvecklingsarbete tar sig bl. a. uttryck i att antalet anställda successivt ökar högst väsentligt vid oförändrad brytningsvolym. Detta betingas av det efter hand ökade tillvaratagandet av mineralråvaran och den vidare bearbetningen av denna.

Ett sysselsättningstillskott i området med sammanlagt 450 personer, räknat på företagets rekryteringsbehov enligt ansökan, måste ses som en väsentlig förstärkning av arbetsmarknaden, särskilt mot bakgrund av inträffade och väntade svårigheter i andra branscher.

Billingenutredningen beräknar i sin analys att den successiva utvecklingen bör leda till att antalet anställda vid tioårsperiodens slut ökat till omkring 600 personer. Spridningseffekterna ger, enligt denna utredning, ytterligare ca 200 sysselsättningstillfällen.

En teknisk utveckling som efter hand ger allt bättre resultat i produktionen gäller också för utvecklingen av den teknik som krävs för att göra produktionen helt acceptabel med hänsyn till miljön.

Sammanfattande ställningstagande

Länsstyrelsen ser LKAB:s Mineralprojekt Ranstad som ett mycket kvalificerat forsknings- och utvecklingsprojekt. Dess rikspolitiska betydelse är uppenbar. Ur länets synpunkt är det angeläget att ökad sysselsättning skapas och att miljömässiga krav tillgodoses.

Lokalisering av forsknings- och utvecklingsverksamhet till Ranstad och södra Billingen är fullt möjlig med hänsyn till övriga riksintressen och företagna kommunala planutredningar.

För en framgångsrik teknisk utveckling krävs viss industriell tillämpning. Frågan om vilken brytningsvolym som är nödvändig och önskvärd för projektets genomförande är en bedömning som beror av flera faktorer. Å ena sidan kräver processerna en viss volym för att målet fullutvinning skall uppnås. Ur företagsekonomisk synpunkt är den sökta volymen motiverad, eftersom LKAB då har möjlighet att göra projektet lönsamt och nå en betydande självfinansiering. Den ger också den största sysselsättningseffekten. Å andra sidan kan, i vart fall i projektets initialskede då nu känd teknik tillämpas, en viss volymbegränsning vara berättigad med hänsyn till de miljömässiga kraven. Om så sker uppstår behov av att statsmedel skjuts till för att täcka de kostnader för forskning och utveckling som en begränsning av projektets kommersiella bas innebär. Eftersom således val av brytningsvolym får statsfinansiella konsekvenser bör projektets omfattning bli föremål för förhandlingar mellan företaget och regeringen.

Projektet är till sin kommersiella del i viss utsträckning beroende av den framtida energipolitiken. Det kan därför övervägas att bestämma produktionens omfattning i anslutning till att avgörande beslut fattas för denna politik.

Från miljöskyddssynpunkt kan projektet accepteras med angivna villkor. Beträffande deponeringen av filterrester och slam krävs ytterligare utredningar innan slutlig ställning kan tas till frågan om vilken teknik som är acceptabel. Dessa utredningar bör utföras så att man tillgodogör sig erfarenheter som efter hand kan utvinnas genom praktisk tillämpning av olika metoder för deponering. Utredningarna bör bedrivas med betydande resursinsats i syfte att nå allt bättre resultat. Till dess klarhet vunnits kan det vara erforderligt att projektet volymmässigt begränsas. De närmare villkoren

NU 1977/78:69

för deponeringen bör anges vid koncessionsnämndens prövning enligt miljöskyddslagen.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts finner länsstyrelsen, att målsättningen för projektet bör vara att minsta möjliga brytning kommer till stånd, dock att denna får den omfattning som erfordras för att forsknings- och utvecklingsarbetet relativt snabbt leder fram till en användbar och miljömässigt acceptabel fullutvinningsteknik. Möjligheten att för detta ändamål även använda skiffrar från andra delar av landet bör därvid tas till vara - inte minst med tanke på de betydande fyndigheter som redan är kända t. ex. i fjällrandsområdet.

Ur strålskyddssynpunkt föranleder verksamheten inga erinringar.

Från de synpunkter länsstyrelsen har att beakta kan LKAB:s ansökan om tillstånd för lokalisering jämlikt 136 a § i byggnadslagen för Mineralprojekt Ranstad tillstyrkas med de begränsningar som framgår av detta yttrande. Därmed tryggas även sysselsättningen för den personal som nu är anställd vid Ranstadsverket.

En minoritet inom länsstyrelsen avstyrkte ansökan om brytning av ca 1 milj. ton alunskiffer per år under tio år och tillstyrkte "fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete i Ranstad samt brytning av härför oundgängligen erforderliga skiffermängd".

A lunskifferu l red ningen

Statens industriverk har nyligen publicerat utredningen (SIND PM 1978:2) Alunskiffer jämte ett geologiskt underlagsmaterial (SIND PM 1978:3). Utredningsarbetet har skett på uppdrag av regeringen. Uppgiften har varit att genomföra den analys av förutsättningarna på längre sikt för brytning av svensk alunskiffer som det ökade brytningsintresset gjort erforderligt. Utredningen innehåller först en redogörelse för alunskifferns geologi och en beskrivning av alunskiffern som naturtillgång och som industriell och samhällsekonomisk potential. Därefter lämnas en redogörelse för olika utvinningsmetoder och processer samt tänkbara utvecklingslinjer för tillgodogörande av skifferns innehåll. Härvid behandlas även miljöfaktorer såsom deponering av restprodukter, vattenförhållanden, återställning och rekultivering av mark m. m. samt naturvårdsverkets och industrins synpunkter på frågan om miljöskydd och miljökontroll. I ett särskilt avsnitt uppmärksammas behovet av prospektering samt forsknings- och utvecklingsarbete, varvid en redogörelse också lämnas för sådana undersökningar och utredningar som bör föregå beslut om utvinning. Lagstiftningsfrågor tas också upp. Avslutningsvis redogörs översiktligt för konfliktrisker med andra markanvändningsintressen vid brytning av alunskiffer i de aktuella områdena.

NU 1977/78:69

17 Utskottet

Utskottet tar i det följande forst upp frågor kring uranprospektering, m. m.

I ett andra avsnitt behandlar utskottet frågor om forsknings- och utvecklingsarbete rörande alunskiffer.

Uranprospektering, m. m.

Förslagen i budgetpropositionen 1978 om medelsanvisning till SGU för budgetåret 1978/79 innebär bl. a. att medel för den över statsbudgeten finansierade uranprospekteringen har beräknats i enlighet med 1977 års beslut om en successiv neddragning av denna prospektering till en s. k. miniminivå (prop. 1976 /77:100 bil. 17 s. 126, NU 1976/77:25, rskr 1976/ 77:207). Denna miniminivå angavs i 1977 års budgetproposition till 4 milj. kr. per år, uttryckt i 1976 års löne- och kostnadsläge.

Beslutet år 1977 innebar dels att anslaget sänktes från ca 17 milj. kr. budgetåret 1976/77 till ca 10 milj. kr. innevarande budgetår, dels att SGU:s arbete med uranprospektering inriktades på kompletterande prospekteringsarbeten. SGU har uppgivit att verksamheten under innevarande budgetår inte nämnvärt varit inriktad på att påvisa nya malmreserver utan att tillgängliga resurser har utnyttjats för en grov utvärdering av uranpotentialen i vissa områden med uranuppslag.

För budgetåret 1978/79 föreslås i propositionen en ytterligare sänkning av anslagsmedlen för uranprospektering till ca 9,6 milj. kr. Vid en jämförelse mellan anslagsbeloppen för budgetåren 1977/78 och 1978/79 bör hänsyn dock tas till effekterna av pris- och löneomräkningen. Skillnaden utgör då ca 2 milj. kr., uttryckt i 1976 års löne- och kostnadsläge.

Som motiv för 1977 års beslut anförde regeringen (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 125) att statligt finansierad prospektering efter uran i Sverige huvudsakligen har motiverats av forsörjningsskäl och att den hittillsvarande planeringen på energiområdet har baserats på att kärnkraften kommer att svara för en ökande andel av elproduktionen. Med hänsyn till den inställning till kärnkraften som regeringen hade gett uttryck för bl. a. i propositionen 1976/ 77:53 med förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor bränsle, m. m.(dens. k. villkorslagen, SFS 1977:140)ansåg föredragande statsrådet att det inte längre var motiverat att finansiera en omfattande prospektering efter uran i Sverige med medel som anvisas över statsbudgeten. I stället borde prospekteringsresurserna, uttalade han, så snart som möjligt överflyttas till att avse prospektering efter andra mineral.

Regeringens inställning till behovet av fortsatt uranprospektering i Sverige framgår även av beslutet den 30 juni 1977 om fastställande av driftsstat för statens vattenfallsverk för budgetåret 1977/78. I detta beslut föreskrivs att verket fr. o. m. den 1 januari 1978 inte utan regeringens medgivande får ta i anspråk driftmedel för åtgärder som avser prospektering efter uran. Vattenfallsverket har i november 1977 ansökt om sådant medgivande. Vattenfall har

NU 1977/78:69

för avsikt att med dessa medel bidra till fortsatt finansiering av ett större uranprospekteringsprogram i regi av SKBF, som anlitar SGU för genomförandet. Vattenfallsverkets framställning har ännu inte föranlett något beslut av regeringen, liksom inte heller vissa ansökningar om erforderliga tillstånd enligt minerallagstiftningen som SKBF har gett in.

I fyra motioner riktas kritik mot den neddragning av uranprospekteringen som har skett fr. o. m. innevarande budgetår.

Motionen 1977/78:1818 innehåller ett allmänt uttalande om vikten av att prospektering efter uran fortsätter i andra delar av landet än Billingenområdet. I motionerna 1977/78:606 och 1977/78:1647 erinras om att prospektering efter uran är tidskrävande och därför måste bedrivas på lång sikt. Om Sverige av försörjningsskäl under den närmaste tidsperioden skulle tvingas att genomföra en kommersiell brytning av uran i stor skala, är det enligt motionärerna stor risk för att en sådan skulle koncentreras till Billingenområdet. För att skapa handlingsfrihet så att det blir möjligt att lokalisera uranbrytning till områden där man av miljömässiga och ekonomiska skäl finner det sakligt mest motiverat bör enligt motionen 1977/78:606 en relativt bred uranprospektering komma till stånd. I motionen 1977/78:1647 sägs också att 1977 års beslut om en successiv neddragning av nivån för uranprospektering innebär att Sverige för överskådlig tid avstår från att utnyttja den naturtillgång som uranet utgör och att man raserar en organisation på hög teknisk nivå. I de tre motioner som nu nämnts föreslås uttalanden av riksdagen av innebörd att uranprospekteringen bör fortsätta, varvid enligt motionen 1977/78:1647 verksamheten bör inriktas på Norrlands inland och fjälltrakter.

Motionen 1977/78:1644 innehåller önskemål om ett riksdagsuttalande av innebörd att statens vattenfallsverk och SKBF bör fl begärda tillstånd, så att SKBF:s uranprospekteringsprogram kan påbörjas.

Energikommissionens majoritet har uttalat sig till förmån för fortsatt uranprospektering i Sverige (SOU 1978:17 s. 603).

Företrädare för SKBF har inför utskottet kritiserat 1977 års beslut om neddragning av uranprospekteringen och anfört farhågor för att beslutet kan leda till svårigheter med försörjningen av uran till de svenska kärnkraftverken under 1980-talet.

Utskottet anser att omfattningen av uranprospekteringen och en eventuell framtida brytning av uran i första hand bör bero på i vilken utsträckning Sverige i framtiden skall utnyttja kärnkraft. Ett definitivt ställningstagande till kärnkraftens roll i den svenska energiförsörjningen kommer att ske i samband med det energipolitiska beslutet vid riksmötet 1978/79.1 avvaktan på detta beslut är det viktigt att handlingsfriheten på alla områden bibehålls. En fortsatt successiv neddragning av SGU:s anslagsfinansierade uranprospektering skulle kunna leda till svårigheter att bedriva både en uppsökande och en utvärderande verksamhet i framtiden. En reduktion av SGU:s anslag för dessa ändamål skulle nämligen tvinga myndigheten att från och med

NU 1977/78:69

sommaren 1978 avveckla viss del av verksamheten och skulle därmed även leda till personalnedskärningar. I avvaktan på det energipolitiska beslutet bör således SGU under nästa budgetår för uranprospektering disponera anslagsmedel av reellt samma omfattning som innevarande budgetår. Med hänsyn till förändringarna i löne- och kostnadshänseende bör för delprogrammet Uran under budgetåret 1978/79 anslås (10,25+1,75 =) 12,0 milj. kr. Anslaget Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. bör som en följd härav räknas upp med det belopp som utgör skillnaden mellan den av utskottet förordade nivån och den nivå som framgår av beräkningen i budgetpropositionen (bil. 17, sammanställningen s. 124). Detta belopp är (12 000 000-9 627 000 =)2 373 000 kr. Anslaget bör alltså förbudgetåret 1978/ 79 utgöra (11 132 000+2 373 000 kr. =) 13 505 000 kr. Utskottet har från SGU inhämtat att det finns planeringsmässiga och tekniska förutsättningar att genomföra en verksamhet med denna inriktning och på denna nivå under budgetåret 1978/79. Utskottet föreslår att riksdagen i anslutning till denna medelsanvisning uttalar sig för fortsatt uranprospektering i Sverige. Ett sådant uttalande innebär givetvis inte något ställningstagande till den framtida omfattningen av uranprospekteringen. Denna fråga får prövas som en konsekvens av det energipolitiska beslutet.

Utskottets inställning till behovet av fortsatt uranprospektering i Sverige innebär vidare att utskottet förutsätter att SKBF:s uranprospekteringsprogram i Norrland skall kunna fortsätta fram till dess att det energipolitiska beslutet föreligger. Härvid har också tagits hänsyn till vad som föreslås i motionen 1977/78:1647 om uranprospektering i Norrlands inland och fjälltrakter. Utskottet förutsätter också att regeringen tar upp till beslut aktuella tillståndsärenden enligt minerallagstiftningen rörande detta projekt så snart beredningen av ärendena är avslutad.

Om fortsatt uranprospektering i Sverige visar att det finns brytvärda förekomster, bör dessa enligt utskottets uppfattning användas för att täcka det inhemska behovet av uran. Någon export av uran är sålunda inte aktuell. Det inhemska årliga behovet av uran efter år 1985 ligger enligt SK.BF vid ca 600 ton om sex aggregat är i drift och vid ca 1 300 ton om elva aggregat är i drift. Den mängd uran som beräknades kunna utvinnas i det s. k. Mineralprojekt Ranstad - vid en årlig skifferbrytning om ca 1 milj. ton - utgjorde ca 200 ton per år. En inriktning på export av uran skulle sålunda kräva gruvverksamhet av mycket stor omfattning.

Övriga förslag till anslag till SGU för budgetåret 1978/79 tillstyrks av utskottet.

Det i propositionen 1977/78:101 föreslagna anslaget om 10 milj. kr. till lån för prospektering i Arjeplog är avsett att finansiera s. k. objektsprospektering efter andra mineral än uran i Pleutajokkområdet i Arjeplogs kommun . I såväl motionen 1977/78:1644 som motionen 1977/78:1647 understryks att fortsatt prospektering efter uran i detta område, med sikte på en framtida brytning,

NU 1977/78:69

inte bör uteslutas. I båda motionerna pekas på den sysselsättningseffekt som en gruvdrift i området skulle kunna få. Finansieringen av fortsatt uranprospektering kan eventuellt ske via SKBF, framhålls det i motionen 1977/ 78:1644. I motionen 1977/78:223 föreslås att tillräckliga medel anslås för att förbereda uranbrytning i Pleutajokk.

Utskottet delar den i propositionen uttryckta uppfattningen att det, bl. a. av sysselsättningsskäl, är angeläget att fyndigheter av olika mineral i Arjeplogsområdet blir undersökta och tillstyrker det här aktuella anslaget. Med anledning av vad som framhålls i motionerna 1977/78:1644 och 1977/78:1647 utgår utskottet emellertid från att dessa prospekteringsarbeten i möjligaste mån samordnas med en fortsatt uranprospektering i området. Syftet bör vara att klarlägga omfattningen av fyndigheterna. Utskottet vill i detta sammanhang peka på möjligheten av samarbete med annan finansiär av uranprospektering, exempelvis SKBF. Genom en sådan uppläggning torde de ekonomiska förutsättningarna för gruvdrift i Pleutajokkområdet bli betydligt gynnsammare. Utskottet är inte berett att tillstyrka förslaget i motionen 1977/78:223 att riksdagen anslår ”tillräckliga medel” för förberedelse av uranbrytning i Pleutajokk.

Ranstad, alunskiffer

Förslaget i propositionen 1977/78:124 om lån för forskningsverksamhet i Ranstad bör ses mot bakgrund av bl. a. följande.

För att utveckla metoder för utvinning av uran ur Billingens skiffrar uppförde AB Atomenergi under 1960-talets första del en anläggning i Ranstad. Hösten 1972 inleddes i samarbete med statens vattenfallsverk ett projekt för utvinning av uran i större skala (med brytning av ca 6 milj. ton skiffer per år). Från år 1975 deltog LKAB som projektledare i detta projekt, sedermera benämnt Projekt Ranstad 75, för vilket riksdagen anvisade medel under budgetåren 1975/76 och 1976/77 med 15 milj. kr. resp. 26 milj. kr. Medlen ställdes till LKAB:s förfogande såsom t. v. ränte- och amorteringsfria lån under anslagsrubriken Lån till projektering av Ranstadsverket. Hösten 1976 förändrades projektets inriktning till att avse brytning dels i mindre skala än enligt Projekt Ranstad 75, dels även av andra värdefulla beståndsdelar i alunskiffern. Det sålunda ändrade projektet benämndes Mineralprojekt Ranstad och avsåg en årlig brytning av ca 1 milj. ton skiffer. För utredningsarbete kring detta projekt har riksdagen förbudgetåret 1977/78 under rubriken Lån till processutveckling i Ranstad anslagit sammanlagt 24 milj. kr. såsom t. v. ränte- och amorteringsfria lån till LKAB.

Samtliga lån avsågs bli återbetalade om utvinning kom till stånd. Regeringen har den 29 december 1977 avskrivit 36 milj. kr. av de tidigare beviljade lånen, vilket belopp ansetts vara hänförligt till Projekt Ranstad 75. Vidare har regeringen den 19 januari 1978 avslagit en ansökan av LKAB om tillstånd enligt 136 a $ byggnadslagen (1947:385) för det s. k. Mineralprojekt

NU 1977/78:69

21 Ranstad. Regeringens beslut motiverades med att tillstånd ej får ges utan vederbörande kommuns samtycke. Två kommuner hade avstyrkt ansökan.

LKAB och Boliden AB samverkar sedan hösten 1977 inom alunskifferområdet. Samverkan sker i form av ett gemensamt ägt foretag, AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA).

ASA har hos regeringen ansökt om medel för ett treårigt forskningsprogram för utveckling av processer i syfte att ta till vara alunskiffems värdefulla beståndsdelar. Syftet är att efter treårsperiodens slut ha underlag för att kunna bygga en försöksanläggning i kommersiell skala för full utvinning av Ranstadsskiffer och en försöksanläggning i liten skala för Kvarntorpsskiffer. Forskningen skall också inriktas mot andra skiffrar.

Regeringens förslag innebär att ASA:s förslag till forskningsinriktning och kostnader har godtagits i sina huvuddrag. Medelsbehovet under treårsperioden 1978/79-1980/81 beräknas till 128 milj. kr., varav 49 milj. kr. faller på budgetåret 1978/79.

På två punkter innebär det i propositionen framlagda förslaget ett avsteg från vad ASA har förordat. För det första anser ASA att en kommersiell produktion snarast bör etableras i Ranstad. Ett forskningsarbete som inte kopplas till produktion blir nämligen enligt företagets uppfattning betydligt dyrare och tar längre tid. Regeringen delar inte denna uppfattning. För det andra har ASA föreslagit att under treårsperioden sammanlagt 39 milj. kr. av det beräknade medelsbehovet om 128 milj. kr. skall utgå i form av bidrag, medan återstående 89 milj. kr. skall utgå i form av statliga lån som återbetalas om exploatering kommer till stånd. Regeringens förslag innebär att stödet till projektet lämnas i form av statligt lån, varav huvuddelen med villkorlig återbetalningsskyldighet. Om en kommersiell produktion kommer till stånd bör enligt propositionen lånen i sin helhet jämte skälig ränta återbetalas. Kommer sådan produktion inte till stånd skall däremot endast de lån behöva återbetalas som har lämnats med ovillkorlig återbetalningsskyldighet.

På andra punkter görs i propositionen vissa markeringar. Sålunda betonas bl. a. angelägenheten av att forsknings- och utvecklingsarbetet i största möjliga utsträckning inriktas på resterna från tidigare uranlakning och att studierom rekultivering fortsätts. Det sägs i propositionen vara väsentligt att ingen skifferbrytning startas - med undantag av den brytning som erfordras för forskningsverksamheten - innan en fullutvinningsprocess har utvecklats.

Den i propositionen förutsatta inriktningen av fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet i Ranstad kritiseras i motionerna 1977/78:1818 och 1977/78:1859. Kritiken tar i första hand sikte på uttalandet i propositionen om att forsknings- och utvecklingsarbetet bör bedrivas utan anknytning till industriell produktion och med inriktning på rester från tidigare brytning. I båda motionerna hänvisas till det yttrande över Mineralprojekt Ranstad som länsstyrelsen i Skaraborgs län och Skaraborgs läns landsting avgav under

NU 1977/78:69

hösten 1977 och i vilket pekades på möjligheten av en begränsad alunskifferbrytning i Ranstad. Liknande synpunker anförs också i motionen 1977/ 78:1647.

Utskottet tillstyrker förslaget att riksdagen till lån för processutveckling i Ranstad för budgetåret 1978/79 anvisar 49 milj. kr. Utskottet delar den i propositionen uttryckta uppfattningen att det är värdefullt att förutsättningarna för att vid en fullutvinningsprocess ta till vara innehållet i restprodukterna från tidigare brytning i Ranstad blir undersökta liksom att försöken med rekultivering får fortsätta. Detta utesluter inte heller att forsknings- och utvecklingsverksamheten också inriktas på alunskiffer från såväl Ranstad som från andra delar av landet.

I motionerna berörs även den långsiktiga utvecklingen. Utskottet anser att forskning kan bedrivas i Ranstad utan koppling till en kommersiell produktion. Den i propositionen förutsatta inriktningen innebär inte några hinder för en forskning, utveckling och demonstration avseende utvinning ur de svenska alunskiffrarna. Utskottet understryker vikten av att man bibehåller en handlingsfrihet som gör det möjligt att, om så bedöms vara motiverat i framtiden, inrikta verksamheten på en fullständigare utvinning ur landets skiffrar. Den forskningsverksamhet som skisseras i propositionen utesluter inte denna möjlighet. Utskottet erinrar om att en exploatering av alunskiffer, var den än äger rum, i praktiken torde förutsätta en prövning enligt 136 a 8 byggnadslagen. Utskottet får anledning att återkomma till de långsiktiga frågorna vid riksmötet 1978/79 då regeringens proposition beträffande energifrågorna i deras helhetssammanhang är att vänta. Vad utskottet nu har anfört motsvarar i väsentlig månde här behandlade önskemålen i motionerna 1977/78:1647 och 1977/78:1859. Någon särskild framställning till regeringen med anledning av dessa motioner finner utskottet emellertid inte motiverad, varför motionerna avstyrks. Likaså avstyrker utskottet motionen 1977/ 78:1818.

Motionen 1977/78:1860 innehåller ett yrkande om avslag på propositionen 1977/78:124. Dels anförs som principiellt skäl att det skisserade forskningsoch utvecklingsprogrammet innebär att nya delar av kärnbränslecykeln förläggs inom landet, något som motionärerna som motståndare till det svenska kärnkraftsprogrammet motsätter sig. Dels menar motionärerna att miljöpolitiska, ekonomiska och demokratiska skäl kan anföras mot en exploatering i Ranstad. Utskottet kan inte instämma i dessa synpunkter och avstyrker motionen med hänvisning till sitt ställningstagande till propositionen.

I motionen 1977/78:1303 föreslås ett riksdagsuttalande av innebörd att alunskiffertillgångarna i Jämtlands län snarast bör kartläggas och undersökas med sikte på en framtida utvinning, forskning och förädling, förlagd till länet.

Av industriverkets alunskifferutredning (SIND PM 1978:2) framgår bl. a.

NU 1977/78:69

att fyndigheterna i Jämtlands län är föga utforskade, samtidigt som de bedöms vara av stort intresse. Utskottet har i det föregående uttalat sig för fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete kring alunskiffrarna. Något särskilt uttalande med anledning av motionen 1977/78:1303 synes inte erforderligt.

I motionen 1977/78:477 hemställs att riksdagen skall uttala sig för att LKAB eller ett särskilt statligt bolag skyndsamt inleder exploatering av svensk alunskiffer. Utskottet erinrar om att LKAB och Boliden AB nyligen har bildat AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA) med i stort sett de uppgifter som skisseras i motionen. Motionärernas syfte synes härigenom redan vara tillgodosett i huvudsak. Motionen avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anstagsfinansierad uranprospektering, m. m.

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 bilaga 17 punkten D3 till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 13 505 000 kr. samt med bifall till motionen 1977/78:606, motionen 1977/78:1647 yrkandet 2 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:1818 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om fortsatt uranprospektering i Sverige,

2. beträffande SKBF:s uranprospekteringsprogram

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1644 yrkandena 2 c och 2d och motionen 1977/78:1647 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande övriga anslag till Sveriges geologiska undersökning att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 17 punkterna D 1, D 2 och D 4

a) till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 27 982 000 kr.,

b) till Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

c) till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 9 266 000 kr.,

4. beträffande län för prospektering i Arjeplog, m. m. att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1977/78:101 bilaga 11 punkten 4 och med avslag på motionen 1977/78:223 till Län för prospektering i Arjeplog på tilläggsbudget 11 till statsbudgeten för

NU 1977/78:69

budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

b) med anledning av motionen 1977/78:1644 yrkandet 2e och motionen 1977/78:1647 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort om fortsatt prospektering efter uran i Pleutajokkområdet,

5. beträffande lån för forskningsverksamhet i Ranstad

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:124och med avslag på motionerna 1977/78:1818 och 1977/78:1860 till Lån till processutveckling i Ranstad för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 49 000 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionen 1977/78:1647 yrkandet 1 och motionen 1977/78:1859 i den mån de inte härigenom har tillgodosetts,

6. beträffande inventering av alunskiffertillgångarna i Jämtlands län

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1303,

7. beträffande bildande av ett bolag för exploatering av alunskiffer att

riksdagen avslår motionen 1977/78:477 yrkandet 3.

Stockholm den 11 maj 1978

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Hugo Bengtsson (s). Fritz Börjesson (c). Arne Blomkvist (s). Sven Andersson i Örebro (fp) (mom. 1-3, 5-7), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Ingvar Carlsson (s), Anders Wijkman (m), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c). Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Wivi-Anne Radesjö (s) och Bertil Dahlén (fp) (mom. 4).

Reservation

beträffande lån för forskningsverksamhet i Ranstad (mom. 5) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ingvar Carlsson, Karl-Erik Häll och Wivi-Anne Radesjö (alla s)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet tillstyrker” och slutar med ”motionen 1977/78:1818” bort ha följande lydelse:

NU 1977/78:69

25 Utskottet delar den i motionerna 1977/78:1647, 1977/78:1818 och 1977/ 78:1859 uttryckta uppfattningen att det är nödvändigt att forsknings- och utvecklingsarbete kring alunskiffer bedrivs med anknytning till industriell produktion. Propositionen är på denna punkt oklar. Det går inte att utläsa om brytning skall få förekomma i sådan utsträckning att satsningen på forskning blir meningsfull. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att klarhet skapas i detta avseende. Syftet med fortsatt verksamhet i Ranstad är inte i första hand att utföra grundforskning utan att bedriva utvecklingsarbete så att man -som underlag för eventuella beslut om industriell produktion-rätt kan bedöma den råvarupotential som finns i de svenska alunskiffertillgångarna. Sådan kunskap torde inte kunna vinnas om forskningsarbetet inriktas på restprodukterna från tidigare brytning i Ranstad. I stället bör förutsättningarna för fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete undersökas efter de riktlinjer som har skisserats av bl. a. länsstyrelsen i Skaraborgs län i dess yttrande hösten 1977 över Mineralprojekt Ranstad. För att organisationen i Ranstad skall kunna bibehållas i avvaktan på att en sådan inriktning kan komma till stånd, bör till verksamheten utgå ett anslag av samma storleksordning som innevarande budgetår. För budgetåret 1977/78 har anslagits sammanlagt 24 milj. kr. Utskottet bedömer, med hänsyn till sedvanlig prisoch löneomräkning, att för budgetåret 1978/79 ett belopp av 26 milj. kr. bör anslås för detta ändamål. Anslagsvillkoren bör vara samma som gäller för motsvarande anslag innevarande budgetår. Utskottet föreslår sålunda att detta belopp anvisas i stället för den summa som föreslås i propositionen 1977/78:124.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:124, med bifall till motionen 1977/78:1818 yrkandet 2 och med avslag på motionen 1977/78:1860 till Län till processutveckling i Ranstad för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 26 000 000 kr. samt med anledning av motionen 1977/78:1647 yrkandet 1, motionen 1977/78:1818 yrkandet 1 och motionen 1977/78:1859 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande SKBF.s uranprospekteringsprogram (mom. 2) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ingvar Carlsson, KarlErik Häll och Wivi-Anne Radesjö (alla s):

Det är värdefullt att utskottet nu uttalar att SKBF:s uranprospekteringsprogram bör fortsätta. Det senaste årets utveckling innebär att denna verksamhet har riskerat att allvarligt bromsas. Det bör nu bli möjligt att fortsätta prospekteringen i planerad omfattning. Vi förutsätter att regeringen

NU 1977/78:69

snarast fattar härför erforderliga beslut, vilket bl. a. innebär att statens vattenfallsverk får tillstånd att använda vissa medel som bidrag till SKBF för uranprospektering.

Vi finnér det märkligt att regeringens handläggning av detta ärende har blivit så utdragen. Det är viktigt att ansökningar av detta slag behandlas utan onödig tidsutdräkt.

Utskottet uttalar att någon export av uran inte är aktuell. Vi delar denna uppfattning, eftersom den produktion som kan bli möjlig i första hand bör utnyttjas för att täcka det inhemska behovet av uran. Vilka förutsättningar för exportsom finns i framtiden är det förtidigt att uttala sig om. Det blir givetvis beroende av hurden prospektering utfaller som utskottet enhälligt haruttalat sig för.

I

GOTAB 58107 Stockholm 1978