Med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag för budgetåret 1978/79 till allmän försäkring m. m. jämte motioner

SfU 1977/78:17

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:17

med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag för budgetåret 1978/79 till allmän försäkring m. m. jämte motioner

Utskottet behandlar i detta betänkande de i propositionen 1977/78:100, bilaga 8 (socialdepartementet) under litt. B Allmän försäkring m. m. och under litt. C Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer m. m., såvitt avser punkten C 3, upptagna anslagen.

Vid propositionen har fogats ett förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förslaget är intaget som bilaga till detta betänkande.

Allmän försäkring m. m.

1. Försäkringsdomstolen. Försök ringsrådet. Utskottet tillstyrker regeringens under punkterna B 1 och B 2 (s. 37 och 38) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen

1. till Försäkringsdomstolen för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 5 480 000 kr.,

2. till Försäkringsrådet för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 1 185 000 kr.

2. Försäkringsrätter. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten B 3 (s. 39 och 40) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att inrätta tre ordinarie tjänster för försäkringsrättsråd och chef för försäkringsrätt med beteckningen o,

2. till Försäkringsrätter för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 10 930 000 kr.

3. Riksförsäkringsverket. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten B 4 (s. 40-44) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 107 599 000 kr.

4. Folkpensioner. Regeringen har under punkten B 5 (s. 45-59) föreslagit riksdagen att

1. anta inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om

1 Riksdagen 1977/78. II samt. Nr 17

SfU 1977/78:17

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser reglerna för handikappersättning,

2. till Folkpensioner för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 24 600 000 000 kr.

Motionerna

1977/78:366 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen med giltighet fr. o. m.den ljuli 1978 och i syfte att minska eftersläpningen av kompensationen för inträffade prisstegringar företar en ändring i nuvarande regler, så att basbeloppet omräknas redan då förändring i det allmänna prisläget uppgår till 2 % och att 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring erhåller följande lydelse:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

1 kap.

6 §

Inom den ett basbelopp.

Basbeloppet fastotälles september 1957.

Ändring av nämnda tal må ej Ändring av nämnda tal må ej föranleda ändring av basbeloppet, föranleda ändring av basbeloppet,

med mindre talet stigit eller nedgått med mindre talet stigit eller nedgått

med minst tre procent sedan närmast med minst två procent sedan närföregående ändring av basbeloppet mast föregående ändring av basbe vidtogs.

Det sålunda beräknade bas- loppet vidtogs. Det sålunda beräk beloppet

avrundas till närmaste nade basbeloppet avrundas till närhundratal kronor. mäste hundratal kronor.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att höjning av pension som föranleds av ändrat basbelopp skall ske retroaktivt från den tidpunkt prisstegringen inträffat,

1977/78:432 av Lennart Bladh m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att man vid aviserad utredning hos riksförsäkringsverket särskilt iakttar de psykiskt utvecklingsstördas situation och även för dessa inför schablonbidrag,

1977/78:440 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen antar följande förslag till ändring i 6 kap. 2 $ lagen om allmän försäkring:

SfU 1977/78:17

3 Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

6 kap.

2 §

Ålderspension utgör, där ej annat Ålderspension utgör, där ej annat följer av vad i andra stycket samt 3 följer av vad i andra stycket samt 3

och 4 §§ sägs, för år räknat nittio/em och 4 §§ sägs, för år räknat nittionio

procent eller, för gift försäkrad vars procent eller, för gift försäkrad vars

make åtnjuter folkpension i form av make åtnjuter folkpension i form av

ålderspension eller förtidspension el- ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 1 § ler äger rätt till pension enligt 1 §

första stycket, sjuttiosju och en halv första stycket, åttiofyra och en halv

procent av basbeloppet. procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension till folkpension.

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om att den skyndsamt utarbetar förslag om standardsäkring av pensionsförmånerna och förelägger riksdagen förslag härom,

1977/78:495 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar höja den avdragsfria sidoinkomsten för ensamstående pensionär till fyratusen kronor samt för makar till sextusen kronor tillsammans samt anta följande förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

4 §

Hustrutillägg och kommunalt Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med en tred- bostadstillägg minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades jedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga årsinkomst i vad den må överstiga

för den som är gift ettusenfemhundra för den som är gift tretusen kronor

kronor och för annan tvåtusen och för annan fyratusen kronor,

kronor.

Minskning skall å hustrutillägget.

1977/78:497 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att grundpensionen och pensionstillskottet höjs så att deras köpkraft återställs,

2. att den s. k. indextröskeln sänks till 2 % och att prisstegringar

SfU 1977/78:17

kompenseras retroaktivt enligt de förslag som ställts av Pensionärernas riksorganisation (PRO),

1977/78:1051 av Karin Ahrland (fp) och Ingegärd Fraenkel (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för genomförande av lika folkpension oberoende av civilstånd,

1977/78:1063 av Doris Håvik m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att extra pensionstillskott till förtidspensionärer skall utgå även efter det vederbörande uppnått 65 års ålder,

1977/78:1066 av Ove Karlsson (s) och Barbro Engman (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att riksförsäkringsverket i sin översyn av regler för ersättning av merkostnaden förvissa sjukdomar även behandlar merkostnader som till följd av kroppsförändringar uppstår efter operationer,

1977/78:1068 av Börje Nilsson (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att merkostnaden för egen bil beaktas vid bedömningen av rätt till handikappersättning, oberoende av tillgången till kommunal färdtjänst.

Utskottet

Uppräkning av folkpensionens grundbelopp och av pensionstillskott m. m.

Ålderspension inom folkpensioneringen utgår f. n. med 95 96 av basbeloppet till ensam pensionär och med 155 96 av basbeloppet till två makar som båda är pensionärer. Pensionärer utan ATP eller med låg ATP har utöver grundpensionen rätt till pensionstillskott. Dessa utgår f. n. med belopp motsvarande för ålderspensionär 29 96 och för förtidspensionär 58 96 av basbeloppet. De uppräknas successivt fram till den 1 juli 1981 och kommer då, för år räknat, att utgöra 45 96 av basbeloppet för ålderspensionär och 90 96 av samma belopp för pensionär med förtidspension.

Lars Werner m. fl. uttalar i motionen 440 den meningen att nu utgående grundpension och pensionstillskott är klart otillräckliga med hänsyn till levnadskostnaderna. De begär en omedelbar uppräkning av grundpensionen från 95 96 till 99 96 av basbeloppet för ensamstående och från 155 96 till 169 96 av basbeloppet för två pensionsberättigade makar. Även Rolf Hagel och Alf Lövenborg anser det stå helt klart att pensionsförmånerna - inklusive bostadsbidrag - till pensionärer med ringa eller ingen ATP inte kan ge en godtagbar standard och att dessa förmåner inte svarar mot de pris- och hyreshöjningar som inflationen medfört. Motionärerna begär därför ett riksdagsuttalande om att grundpension och pensionstillskott skall höjas. I motionen 1051 framhåller Karin Ahrland och Ingegärd Fraenkel att princi -

SfU 1977/78:17

piella skäl talar för jämställdhet mellan män och kvinnor även inom folkpensioneringen. De begär därför förslag till en plan för ett stegvis genomförande av lika folkpension för gifta och ogifta.

När riksdagen under senare år avvisat yrkanden av vpk om förstärkning av förmånerna inom folkpensioneringen (jfr SfU 1976/77:19) har det skett med hänvisning bl. a. till de väsentliga förbättringar av folkpensionärernas ekonomiska situation som beslutades av 1974 års riksdag och som innebaren icke oväsentlig uppräkning av såväl grundpensionen som pensionstillskotten. Även andra mycket omfattande och kostnadskrävande reformbeslut på pensionsområdet har tagits av riksdagen under senare år. Utskottet vill erinra om sänkningen den 1 juli 1976 av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år och den samtidigt genomförda delpensionsförsäkringen med de väsentligt förbättrade möjligheter till rörlig pensionsålder som den innebär. Genom indexregleringen av folkpensionen och ATP är pensionärerna tillförsäkrade en automatisk kompensation för de allmänna prisökningar som inträffar under ett år. Indexregleringen har medfört icke oväsentliga höjningar av pensionsförmånerna vid tre tillfällen under det senaste året.

Folkpension inklusive pensionstillskott utgör - vid nuvarande basbelopp om 12 200 kr. - 15 128 kr. för ensamstående och 25 986 kr. för två pensionsberättigade makar. En förtidspensionär utan eller med låg ATP är berättigad till 18 666 kr. om året.

Pensionärer utan andra inkomster än folkpension och pensionstillskott beskattas i allmänhet inte förgrundpensionen. De har dessutom i regel rätt till skattefria kommunala bostadstillägg. Härtill kommer att en pensionär vid sidan av folkpensionens grundbelopp kan ha annan inkomst om drygt 4 200 kr. utan att - i normalfallen - skattepliktig inkomst uppkommer för honom.

Av årets budgetproposition framgår att antalet pensionärer f. n. kan beräknas till ca 1,8 miljoner varav drygt 1,3 miljoner ålderspensionärer. Av det totala antalet folkpensionärer år 1978 beräknas 970 000 - därav 810 000 ålderspensionärer-ha helt eller reducerat pensionstillskott. Man kan således utgå från att även marginella förbättringar av grundförmånerna inom folkpensioneringen och av pensionstillskotten skulle komma att leda till betydande utgiftsökningar för staten.

På grund av det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till yrkandena om en uppräkning av folkpensionens grundbelopp och av pensionstillskotten. Utskottet anser sig också böra avstyrka bifall till yrkandet i motionen 1051 om en successiv utjämning av pensionsförmånerna mellan gifta och ogifta. Ett genomförande av jämställdhet i pensionshänseende mellan ensamstående och andra innebär en utomordentligt kostnadskrävande reform och att i nuvarande statsfinansiella läge binda sig för en plan för genomförande av sådan jämställdhet kan enligt utskottets mening inte anses lämpligt. Med hänsyn till att riksdagen tidigare gett uttryck åt den principiella

SfU 1977/78:17

uppfattningen att pensionsförmåner inte bör differentieras med hänsyn till civilstånd kan det enligt utskottets mening förutsättas att regeringen i den utsträckning som är möjlig kommer att anpassa kommande reformförslag på pensionsområdet efter principen om lika pensionsförmåner för gifta och ogifta.

När en förtidspensionär uppnår den allmänna pensionsåldern skall enligt nuvarande regler ske en övergång till de förmåner som gäller enligt bestämmelserna om ålderspension. Detta innebär att pensionstillskottet till en förtidspensionär efter 65 års ålder sänks till hälften av det belopp som utgått dessförinnan. Motionärerna i motionen 1063, Doris Håvik m. fl., anser det omotiverat att en förtidspensionär skall mista den förmån som det extra pensionstillskottet innebär enbart av den anledningen att han/hon inträder i pensionsåldern. Syftet med det extra pensionstillskottet är att bereda dem som inte haft samma möjligheter som fullt arbetsföra att tjäna in ATP-poäng en pensionsforstärkning, och detta syfte bör man enligt motionärernas mening rimligen söka tillgodose även efter pensionsåldersinträdet. Motionärerna yrkar därför lagstiftningsändring av innebörd att förtidspensionärer skall ha rätt till ett extra pensionstillskott också efter uppnådda 65 års ålder.

Pensionskommittén har enligt sina direktiv att undersöka behovet av och möjligheterna att med hänsyn till inkomstutvecklingen och omfattningen av de resurser som kan ställas till förfogande förstärka de garantier rörande pensionsnivån som följer av nu gällande bestämmelser och att därvid ägna särskild uppmärksamhet åt de problem som uppstår för dem som pensioneras i unga år. I ett i augusti förra året avgivet delbetänkande (Pensionsfrågor m. m., SOU 1977:46), som numera remissbehandlats, har kommittén närmare gått in på frågan om standardsäkring av pensionssystemet. Kommittén framhåller att det enligt dess mening inte är realistiskt att införa en automatiskt verkande standardsäkring inom den allmänna pensioneringen. Samtidigt säger sig kommittén vara medveten om att önskvärdheten av en anknytning till den allmänna standardutvecklingen i samhället torde vara större ju längre tid en förmån uppbärs och ju tidigare i livet förmånen börjar utgå och att behovet av standarduppräkning därför är särskilt framträdande för dem som invalidiserats i unga år. Kommittén anser att det mot bakgrund av rådande ekonomiska läge f. n. är alltför tidigt att företa en prövning av frågan om förtidspensionernas standardutveckling för tiden efter år 1981, då pensionstillskotten enligt tidigare riksdagsbeslut skall vara fullt utbyggda. Kommittén säger sig emellertid ha för avsikt att återkomma till frågan i vilken omfattning och på vad sätt förtidspensionärernas pensionsnivå skall ytterligare förstärkas efter nämnda tidpunkt.

Mot bakgrund av vad pensionskommittén anfört och då den i motionen 1063 aktualiserade frågan i sista hand rör standardutvecklingen för förtidspensionärer anser utskottet sig böra förorda att motionen överlämnas till pensionskommittén.

SfU 1977/78:17

7 Beräkning av basbelopp m. m.

Basbeloppet inom den allmänna försäkringen har tillkommit för att värdet av pensionerna skall bibehållas i nivå med prisutvecklingen i samhället. Basbeloppet bygger därför på konsumentprisindex, vilket beräknas på statistiska uppgifter om prisförändringar. Basbeloppet fastställs varje månad och utgör 4 000 multiplicerat med det tal som anger förhållandet mellan konsumentprisindex under andra månaden före den som basbeloppet avser och konsumentprisindex i september 1957.

För att man skall undvika alltför täta justeringar av basbeloppet har man försett regeln om basbeloppets förändringar med en marginalspärr. Denna är uttryckt så, att en ändring av jämförelsetalet inte skall föranleda ändring av basbeloppet med mindre jämförelsetalet stigit eller gått ned med tre procent sedan närmast föregående ändring av beloppet vidtogs.

Lars Werner m. fl. framhåller i motionen 366 att den nuvarande marginalspärren för basbeloppets förändring innebär att det kan ta orimligt lång tid innan pensionärerna får kompensation för inträffade prisstegringar. Eftersläpningen har - menar motionärerna - mot bakgrund bl. a. av närmare 20- procentiga prisstegringar under senare tid medfört att pensionärerna fått vidkännas en fortlöpande värdeförsämring av sina pensioner. I motionen yrkas att riksdagen beslutar att basbeloppet med giltighet från den 1 juli 1978 skall kunna ändras redan när jämförelsetalet stigit eller gått ned med två procent efter närmast föregående ändring av beloppet. Motionärerna begär också förslag om att pensionshöjningar till följd av basbeloppsförändringar skall ske retroaktivt från den tidpunkt prisstegringen inträffat. Rolf Hagel och Alf Lövenborg har i motionen 497 ställt yrkanden av samma innebörd som de i motionen 366.

Pensionskommittén har i sitt ovannämnda betänkande (Pensionsfrågor m. m., SOU 1977:46) ingående behandlat frågan om den nuvarande indexregleringen och dess inverkan på pensionerna. Kommittén, som i samband därmed prövat en framställning från Pensionärernas riksorganisation av samma innebörd som de nu redovisade yrkandena i motionerna 366 och 497, framhåller bl. a. att pensionshöjningar, som utlöses genom basbeloppets höjning, efter den 1 juli 1967 kommer pensionärerna till godo redan andra månaden efter den under vilken prisförändringen ägt rum. Kommittén menar för sin del att det nuvarande värdesäkringssystemet ger pensionärerna ett mycket gott inflationsskydd och att det även vid en internationell jämförelse framstår som mycket fördelaktigt från pensionärernas synpunkt. Kommittén anser därför en ändring av indexregleringen i enlighet med motionärernas förslag inte vara särskilt angelägen.

Pensionskommitténs förslag är efter remissbehandling f. n. föremål för beredning inom regeringens kansli. Mot bakgrund av vad pensionskommittén anfört och i avvaktan på den proposition i ämnet som väntas bli förelagd riksdagen i maj i år anser utskottet sig böra avstyrka bifall till

SfU 1977/78:17

yrkandena om ändringar i nuvarande indexregleringssystem. Av samma anledning avstyrker utskottet bifall till det yrkande i motionen 440 som går ut på att riksdagen skyndsamt skall föreläggas förslag till standardsäkring av pensionsförmånerna.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension är inkomstprövade. Inkomstprövningen innebär att tillägget skall reduceras med en tredjedel av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten överstiger för den som är gift 1 500 kr. och för ensamstående 2 000 kr. Som sidoinkomst räknas inte allmänt barnbidrag, socialhjälp, ATP som föranlett minskning av pensionstillskott eller barntilllägg, livränta som avräknats mot ATP och understöd från anförvant.

Lars Wemer m. fl. yrkar i motionen 495 att årsinkomstgränserna för inkomstprövningen höjs för ensamstående pensionär till 4 000 kr. och för ett pensionärspar till 6 000 kr. Motionärerna hänvisar till att de nu gällande inkomstprövningsgränsema fastställdes redan 1969 och att de på intet sätt svarar mot den penningvärdeförsämring som ägt rum därefter.

Ett yrkande av samma innebörd avvisades av riksdagen förra året på förslag av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU 1976/77:19. Utskottet framhöll bl. a. att den reduktionsfaktor om en tredjedel som skall användas i fråga om inkomster över årsinkomstgränsema tillämpats bara fr. o. m. 1975 och menade att genom denna reduktionsfaktor de marginaleffekter som var en oundviklig följd av avtrappningsreglerna otvivelaktigt hade mildrats för pensionärer med relativt låga sidoinkomster.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill i sammanhanget hänvisa till att folkpensionärer utan barn efter den 1 januari i år har möjlighet att få statskommunalt bostadsbidrag när reglerna för detta bidrag ger ett gynnsammare utfall än reglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension.

På grund av det anförda och då frågan om folkpensionärernas beskattning tagits upp av 1972 års skatteutredning i dess slutbetänkande (SOU 1977:91) och numera är föremål för regeringens prövning avstyrker utskottet bifall till motionen 495.

Handikappersättning

Handikappersättning kan utgå med 30, 45 eller 60 96 av basbeloppet alltefter omständigheterna i det enskilda fallet och tillkommer försäkrad som, innan han fyllt 65 år, för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning, att han antingen i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller - för att kunna förvärvsarbeta - behöver fortlöpande hjälp av annan eller eljest till följd av handikappet får vidkännas

SfU 1977/78:17

betydande merutgifter. Ersättningen till blind utgör för tid före den månad ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå 60 96 av basbeloppet per år. Därefter utgår 30 96 av basbeloppet om stödbehovet i det särskilda fallet inte ger anledning till högre ersättning. Även den som är döv eller gravt hörselskadad har en ovillkorlig rätt till handikappersättning med 30 96 av basbeloppet.

Vid bedömning av frågan om rätt till ersättning skall enligt gällande regler den handikappades vård- och hjälpbehov vägas samman med hans merkostnader till följd av handikappet. Det är således det sammanlagda behovet av stöd som skall ligga till grund för bedömningen.

Mot handikappersättningen i dess nuvarande utformning har riktats kritik. Denna har i första hand avsett de för rätten till sådan ersättning grundläggande rekvisiten nedsatt funktionsförmåga, hjälpbehov och merutgifter.

I propositionen föreslås på grundval av ett betänkande av riksförsäkringsverket (Erfarenheter av handikappersättningen, Ds S 1977:6) viss utvidgning av möjligheterna att erhålla handikappersättning. Förslaget innebär i korthet att vid prövning av rätten till handikappersättning bedömningen av tidsåtgången för olika hjälpbehov skall kunna ske mer nyanserat än f. n. och att merutgifter skall kunna beaktas vare sig sådana redan föreligger eller ej. Om en försäkrad för att i möjligaste mån bemästra följderna av ett handikapp är i behov av hjälp eller anordningar som medför utgifter skall alltså handikappersättning kunna medges, förutsatt att utgifterna framstår som rimliga och motiverade av den försäkrades särskilda behov. Förslaget innebär vidare en liberalisering av de bestämmelser som reglerar omprövningen av handikappersättning till blind i samband med att denne tar ut hel eller halv ålderspension.

Utskottet kan i allt väsentligt biträda förslagen i propositionen. Dessa är, såvitt utskottet kan bedöma, ägnade att undanröja många av de nackdelar som tillämpningen av nuvarande bestämmelser inneburit. Utskottet hälsar också med tillfredsställelse förslaget om att handikappersättning till försäkrade som vårdas i vissa institutioner skall kunna utbetalas vid vistelse utom anstalten enligt regler motsvarande dem som gäller i fråga om vårdbidrag.

Departementschefen uppger i propositionen att han har för för avsikt att senare föreslå regeringen att ge riksförsäkringsverket i uppdrag att göra en utredning om vilka merutgifter som vid prövning av rätten till handikappersättning bör beaktas vid olika typer av sjukdomar och handikapp.

I motionerna 432 av Lennart Bladh m. fl. och 1066 av Ove Karlsson och Barbro Engman framställs yrkanden om att riksförsäkringsverket vid den sålunda aviserade utredningen särskilt bör beakta vissa typer av sjukdomar. I motionen 432 pekar motionärerna på de psykiskt utvecklingsstörda, som de anser bör ha en generell rätt till handikappersättning, medan motionärerna i motionen 1066 tar upp handikappade som på grund av större operationer - i motionen nämns bröstcancer - får kroppsförändringar, exempelvis svull -

1* Riksdagen 1977/78. II sami. Nr 17

SfU 1977/78:17

nader i armarna, som är så betydande att dryga merkostnader uppstår för kläder m. m.

Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om att utskottet tidigare (jfr SfU 1974:32)- med riksdagens godkännande - avvisat tanken på att genom en författningsmässig reglering ge rörelsehindrade en generell rätt till handikappersättning. Utskottet pekade därvid på svårigheterna att bestämma när ett rörelsehinder skall anses så gravt att det bör ge en generell rätt till ersättning. Vad utskottet tidigare anfort gäller i hög grad även i fråga om sådana sjukdomar som avses i motionerna 432 och 1066. Utskottet anser sig med hänsyn härtill inte kunna biträda yrkandet i motionen 432 om en generell rätt till handikappersättning för psykiskt utvecklingsstörda. Yrkandet i motionen 1066 syftar inte till ett schablonavdrag för den kategori handikappade motionärerna avser. Yrkandet går i stället ut på en prövning av frågan om och i vad mån de som blivit handikappade till följd av omfattande operationer och till följd därav har betydande merkostnader men trots detta kan förvärvsarbeta skall kunna erhålla handikappersättning. Enligt utskottets mening är innehållet i motionen av den art att den bör prövas av den i propositionen aviserade utredningen inom riksförsäkringsverket. Utskottet anser sig därför böra förorda att motionen överlämnas till denna utredning.

Riksförsäkringsverket föreslog i samband med sin tidigare omnämnda utvärdering av handikappersättningen (Ds S 1977:6) att man vid prövning av rätten till sådan ersättning skulle beakta kostnader för egen bil utan hänsynstagande till den kommunala färdtjänsten. Verkets förslag i denna del skulle ses som ett provisorium i avvaktan på en förbättrad samordning av samhällets insatser på handikappområdet. Verket ansåg också att man skulle kunna beakta resor med egen bil för den som inte förvärvsarbetar och föreslog för sådana fall en schablonersättning om 15 % av basbeloppet. Även denna ersättning skulle enligt verket kunna medges utan hänsynstagande till om de försäkrade hade tillgång till färdtjänst.

Riksförsäkringsverkets förslag bemöttes i allmänhet positivt av remissinstanserna. Försäkringsdomstolen avstyrkte emellertid bifall till verkets förslag. Domstolen hänvisade därvid till att den minimigräns för de sammanlagda utgifter som i praxis dras för rätt till handikappersättning motsvarar 22,5 % av basbeloppet och att ett bifall till verkets förslag därför skulle kunna leda till att handikappad med bil, som hade merutgifter avseende annat än bilen, skulle fä handikappersättning så snart dessa merutgifter uppgick till endast 7,5 % av basbeloppet. Departementschefen, som godtagit försäkringsdomstolens uppfattning, framhåller i propositionen att den av honom aviserade översynen av reglerna om vilka merutgifter som skall beaktas vid prövning av rätten till handikappersättning också bör avse frågan hur bilkostnader skall beräknas för såväl förvärvsarbetande som andra försäkrade vilka saknar tillgång till färdtjänst.

Förslaget i propositionen innebär att frågan om ersättning för kostnader för

SfU 1977/78:17

egen bil alltid skall bedömas med hänsynstagande till den kommunala färdtjänsten. Om det finns tillgång till sådan skall man enligt propositionen inte kunna vid prövning av rätten till handikappersättning beakta merkostnader för bil, vare sig fråga är om arbetsresor eller fritidsresor.

Utskottet kan biträda förslaget i propositionen såvitt avser fritidsresor. Enligt utskottets mening är det rimligt att man vid prövning av ett rekreationsbehov, som skall tillgodoses inom ramen för en allmän försäkring, beaktar att den försäkrade har möjlighet att få detta behov tillgodosett på annat sätt än genom försäkringen. Utskottet anser däremot inte att man utan vidare kan göra en motsvarande bedömning när det gäller resor som sker i och för arbetet. Utskottet anser sig därför och med hänsyn till vad som anförts i motionen 1068 böra förorda att riksförsäkringsverket vid den översyn som aviserats i propositionen också prövar frågan om beräkning av bilkostnader för sådana förvärvsarbetande som har tillgång till färdtjänst. Vad utskottet anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

Mot de delar av förslaget till handikappersättning som utskottet inte tagit upp till särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uppräkning av folkpensionens grundbelopp att riksdagen avslår motionen 1977/78:440 yrkandet 1 och motionen 1977/78:497 yrkandet 1 i motsvarande del,

2. beträffande uppräkning av pensionstillskott att riksdagen avslår motionen 1977/78:497 yrkandet 1 i motsvarande del,

3. beträffande plan för jämställdhet mellan gifta och ogifta i folkpensionshänseende att riksdagen avslår motionen 1977/ 78:1051,

4. beträffande extra pensionstillskott till förtidspensionär efter pensionsäldersinträdet ali riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1063 hos regeringen begäratt motionen överlämnas till pensionskommittén,

5. beträffande omräkning av basbeloppet m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78:366 yrkandena 1 och 2 och motionen 1977/ 78:497 yrkandet 2,

6. beträffande standardsäkring av pensionsförmånerna att riksdagen avslår motionen 1977/78:440 yrkandet 2,

7. beträffande inkomstprövningen av hustrutillägg och kommunal! bostadstillägg att riksdagen avslår motionen 1977/78:495,

8. beträffande handikappersättning för psykiskt utvecklingsstörda att riksdagen avslår motionen 1977/78:432,

SfU 1977/78:17

9. beträffande handikappersättning för försäkrade som till följd av kroppsförändringar efter operationer åsamkas merutgifter att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1066 hos regeringen begär att motionen överlämnas till den i propositionen 1977/78:100 aviserade utredningen angående merutgifter vid olika sjukdomar och handikapp,

10. beträffande handikappersättning för försäkrade med egen bil att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1068 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring av 9 kap. 2, 3 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring,

12. att riksdagen med bifall till regeringens under punkten B 5 framlagda förslag till Folkpensioner för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 24 600 000 000 kr.

5. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten B 6 (s. 59-61) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 38 200 000 kr.

6. Bidrag till sjukförsäkringen. Regeringen har under punkten B 7 (s. 61-63) föreslagit riksdagen att

1. anta inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) om allmän försäkring såvitt avser avgift till sjukförsäkringen,

2. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 3 285 000 000 kr.

Motion

1977/78:1062 av Doris Håvik (s) och Helge Karlsson (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen tili känna vad som i motionen anförts om tandvårdsförsäkringens regler för patienternas högkostnadsskydd.

Utskottet

Fr. o. m. den 1 januari 1974 gäller i Sverige en allmän tandvårdsförsäkring inordnad i den allmänna sjukförsäkringen och omfattande alla försäkrade över 19 års ålder, f. n. också åldersgruppen 17-19 år. För försäkringen gäller en särskild tandvårdstaxa avsedd att vara en maximitaxa såväl för den behandling som en till försäkringen ansluten tandläkare utför som för den

SfU 1977/78:17

tandvård som ges vid folktandvårdens olika polikliniker och vid de odontologiska fakulteterna.

Av beloppen i tandvårdstaxan betalar patienten och försäkringen f. n. i regel hälften vardera. Överstiger den sammanlagda kostnaden för en behandlingsomgång enligt taxan 1 000 kr. ersätter försäkringen 75 96 av den del av kostnaden som överstiger nämnda belopp. Kostnaden för vissa behandlingar, däribland förebyggande åtgärder, ersätts alltid till 75 96 av försäkringen, medan andra, exempelvis utgifter för ädla metaller och proteständer, helt faller på försäkringen.

1 propositionen föreslås - med hänvisning till att beloppsgränsen för den högre ersättningsnivån varit oförändrad sedan tandvårdsförsäkringen infördes den 1 januari 1974 och till kostnadsutvecklingen därefter - att beloppsgränsen höjs till 1 500 kr. fr. o. m. den 1 juli 1978.

Doris Håvik och Helge Karlsson framhåller i motionen 1062 att ett viktigt syfte med tandvårdsförsäkringen var att bereda även försäkrade med begränsade inkomster möjlighet att genomgå omfattande tandvårdsbehandlingar och att högkostnadsskyddet i hög grad bidragit till att detta syfte tillgodosetts. Motionärerna menar att mindre bemedlade patienter redan nu fått vidkännas en betydande fördyring av sina tandvårdskostnader genom de allmänna höjningar av tandvårdsarvodena som på grund av kostnadsutvecklingen genomförts i tandvårdstaxan och de uttalar förvåning över att förslaget om en försämring av tandvårdsförsäkringens ersättningsregler lagts fram bara någon vecka efter det regeringen beslutat tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift bl. a. att utvärdera reglerna om högkostnadsskyddet. I motionen yrkas att riksdagen skall ge regeringen till känna vad motionärerna anfört om tandvårdsförsäkringens högkostnadsskydd.

Det nuvarande högkostnadsskyddet inom tandvårdsförsäkringen fastställdes i samband med riksdagens beslut år 1973 om införande av en allmän tandvårdsförsäkring. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen efter tandvårdsförsäkringens genomförande kan den höjning av beloppsgränsen som föreslås i propositionen enligt utskottets mening inte anses oskälig. Utskottet kan inte heller dela motionärernas uppfattning att höjningen innebär ett föregripande av arbetet inom den tandvårdsutredning som regeringen nyligen tillsatt och avstyrker följaktligen bifall till motionen 1062.

Mot den föreslagna höjningen av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen fr. o. m. 1979 har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1062,

2. att riksdagen antar det vid propositionen 1977/78:100 fogade förslaget till lag om ändring av lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte behandlats under punkten 4 mom. 11 ovan,

3. att riksdagen med bifall till regeringens under punkten B 7 framlagda förslag till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 3 285 000 000 kr.

SfU 1977/78:17

7. Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten B 8 (s. 63 och 64) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 1 600 000 kr.

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer m. m.

8 Bidrag till sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen. Regeringen har under punkten C 3 (s. 70 och 71) föreslagit riksdagen att till Bidrag till sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.

Motionerna

1977/78:327 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen fattar principbeslut om etappvis genomförande av ett utbyggnadsprogram för föräldraförsäkringen med det innehåll som angetts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag vid nästa riksmöte om föräldraförsäkringen enligt vad som anges i motionen,

1977/78:431 av Kerstin Andersson (c) i Hjärtum och Kerstin Göthberg (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om ändring av bestämmelserna om föräldrapenning i enlighet med motionen,

1977/78:436 av Elvy Nilsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om allmän försäkring 4 kap. 8 §, som gäller ersättning för vård av sjukt barn,

1977/78:438 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att bestämmelserna om rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn ändras så att ersättningstiden för ensamstående förälder för besök i förskoleverksamheten får uppgå till två hela eller fyra halva dagar per år inom ramen för totala antalet ersättningsdagar,

1977/78:439 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) vari hemställs, såvitt avser yrkandet 2, att studerande som tvingas avstå från studier för att vårda eget sjukt barn får samma förmåner inom föräldraförsäkringens ram som de som utför förvärvsarbete.

Yrkandet 1 i motionen 1977/78:439 behandlas i utskottets betänkande SfU 1977/78:18,

1977/78:543 av Yvonne Hedvall (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nuvarande regler för föräldraledighet och reseersättning i samband med barns vistelse på sjukhus i enlighet med vad i motionen anförts,

SfU 1977/78:17

1977/78:544 av Iris Mårtensson (s) och Åke Green (s) vari hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av reglerna om föräldrapenning för tillfällig vård av barn som anges i motionen,

1977/78:688 av Gunnar Biörck (m) i Värmdö vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till utvidgade möjligheter för föräldrar till svårt sjuka barn att uppbära sjukpenning/föräldrapenning i enlighet med vad i motionen anförts,

1977/78:697 av Per-Eric Ringaby m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning i syfte att åstadkomma större likformighet i de bestämmelser som reglerar rätten til ersättning för vård av barn i samband med utbildning,

1977/78:701 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att anta följande förslag till lag om ändring i 4 kap. 7,8 och 9 §§ lagen om allmän försäkring, att gälla fr. o. m. den 1 juli 1978:

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

7 §

Adoptivföräldrar ha från den dag de få barnet i sin vård rätt till föräldrapenning under sammanlagt högst tvdhundratio dagar om barnet ej har fyllt fjorton år.

Adoptivföräldrar ha från den dag de få barnet i sin vård rätt till föräldrapenning under sammanlagt högst

1. tvåhundra tio dagar om barnet ej har fyllt sju år,

2. fyrtiofem dagar om barnet har fyllt sju men ej tio år och båda föräldrarna eller ensamstående förälder under minst tvåhundrasjuttio dagar i följd närmast före den tidpunkt då de få barnet i sin vård varit eller enligt vad som sägs i 4 § första stycket bort vara försäkrade för en sjukpenning som överstiger garantinivån,

3. tjugu dagar i övriga fall om barnet ej har fyllt tio år.

Bestämmelserna för barnets födelse.

Första och i 6 §.

§

Förälder har rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn om barnet ej har fyllt tio år och föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i

Förälder har rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn om barnet ej har fyllt forton år samt därefter om särskilda medicinska skäl

SfU 1977/78:17

16 Nuvarande lydelse

samband med

1. sjukdom hos barnet,

2. sjukdom hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,

4. annat barns födelse,

5. besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar.

Rätt till bar

Motionärernas förslag,

föreligga och föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. sjukdom hos barnet,

2. sjukdom hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,

4. annat barns födelse,

5. besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar.

födelse.

Föräldrapenning enligt 8 § utgår för förälder som har barnet i sin vård eller, om föräldrar gemensamt ha barn i sin vård, för föräldrarna tillsammans varje år under högst

1. tolv dagar om i familjen finns ett barn,

2. femton dagar om i familjen finns två barn,

3. aderton dagar om i familjen finns tre eller flera barn.

Av det antal dagar som anges i första stycket får varje förälder använ - da en dag för ändamål som avses i 8 §5.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning enligt första stycket anses två dagar med halv föräldrapenning som en dag.

Förälder, som

Föräldrapenning enligt 8 § utgår för förälder som har barnet i sin vård eller, om föräldrar gemensamt ha barn i sin vård, för föräldrarna tillsammans varje år under högst tjugo dagar samt därjämte för besök i förskoleverksamheten fyra dagar för vart och ett av de barn i familjen som deltar i förskola.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning enligt första stycket anses två dagar med halv föräldrapenning som en dag.

Rätt till föräldrapenning kan medges för tid utöver den som anges iförsta stycket om barn vistas på sjukhus och förälders närvaro bedöms som värdefull för vården av barnet. första stycket.

2. att hos regeringen hemställa om en utredning i syfte att klarlägga behovet av en differentiering av antalet dagar med rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn,

SfU 1977/78:17

3. att hos regeringen hemställa om förslag till lag beträffande differentieringen av antalet dagar med rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn, grundat på den utredning varom hemställan görs under 2,

4. att uttala att möjligheter snarast bör skapas för att täcka inkomstbortfall i samband med barns eller ordinarie vårdares sjukdom, utan annan begränsning än vad som förekommer i lagen om allmän försäkring, vad beträffar försäkrads rätt till sjukpenning,

5. att hos regeringen hemställa om förslag till särskilda bestämmelser om föräldrapenning i de fall föräldrar avstår från förvärvsarbete för vård av barn som drabbats eller är smittbärare av epidemisk sjukdom,

1977/78:1072 av Hans Petersson (fp) i Röstånga vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att vad som anförts i motionen beaktas vid översyn av föräldraförsäkringen.

Utskottet

Inledning

Genom 1973 års riksdagsbeslut (prop. 1973:47, SfU 1973:19, rskr 198) om föräldraförsäkring genomfördes fr. o. m. den 1 januari 1974 betydande förbättringar av samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljer. Föräldraförsäkringen har efter hand byggts ut genom beslut av riksdagen åren 1974 (prop. 1974:15, SfU 1974:5, rskr 37), 1976 (prop. 1975/76:133, SfU 1975/76:30, rskr 283) och 1977 (prop. 1976/77:117, SfU 1976/77:27, rskr 296) och omfattar numera föräldrapenning i samband med barns födelse, föräldrapenning för tillfällig vård av barn och särskild föräldrapenning.

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden om utvidgning i olika hänseenden av föräldraförsäkringen. Med anledning av motionerna vill utskottet inledningsvis erinra om att en utvärdering av erfarenheterna av föräldraförsäkringen f. n. pågår inom familjestödsutredningen. Utredningen avser att inom kort lägga fram ett betänkande med förslag till utbyggnad i olika hänseenden av föräldraförsäkringen. I förslaget kommer - enligt vad utskottet inhämtat -att tas upp frågor som aktualiserats i flera av motionerna, nämligen bl. a. föräldrapenning för förälder med svårt sjuka barn, föräldrapenning för sammanboende utan gemensamma barn, föräldrapenning för förälder till barn som är smittbärande och för förälder som medföljer barn till sjukhus och den åldersgräns hos barnet som bör gälla för rätt till sådan föräldrapenning. Utskottet är med hänsyn härtill inte berett att - innan resultatet av familjestödsutredningens överväganden föreligger - ta närmare ställning till de yrkanden som framställts i motionerna 431 av Kerstin Andersson i Hjärtum och Kerstin Göthberg, 543 av Yvonne Hedvall, 688 av Gunnar Biörck i Värmdö och 1072 av Hans Petersson i Röstånga eller till de yrkanden i motionen 701 av Lars Werner m. fl. som avser antalet ersättningsdagar för tillfällig vård av barn och föräldrapenning för vård av barn som

SfU 1977/78:17

drabbats eller är smittbärare av epidemisk sjukdom. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till samtliga nu berörda motioner och motionsyrkanden.

I motionen 701 har motionärerna också begärt en utvidgning av adoptivföräldrars rätt till föräldrapenning i samband med barns ankomst till familjen. Motionärerna anser att rätten bör gälla till dess barnet fyllt 14 år. I samma motion yrkas också att riksdagen skall uttala att möjligheter snarast bör skapas för att täcka inkomstbortfall i samband med barns eller ordinarie vårdares sjukdom utan annan begränsning än den som gäller i fråga om försäkrads rätt till sjukpenning. Båda dessa yrkanden avvisades av riksdagen förra året på förslag av socialförsäkringsutskottet i dess betänkande SfU 1976/ 77:27. Vad motionärerna nu anfört utgör enligt utskottets mening inte skäl för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet vill erinra om att riksdagen så sent som förra året fattade beslut om en väsentlig utbyggnad av föräldraförsäkringen genom införande av en särskild föräldrapenning med en ersättningstid om tre månader, vilka kan disponeras när som helst t. o. m. barnets första skolår. Förra årets riksdagsbeslut innebar en särskild förbättring för adoptivföräldrar genom att rätten till föräldrapenning vid barns ankomst till familjen utvidgades till att avse barn som fyllt högst åtta i stället för som tidigare barn om högst sju år. Vad särskilt angår frågan om kompensationsnivån för föräldrapenning för tillfällig vård av barn bör framhållas att sådan föräldrapenning utgår redan fr. o. m. första frånvarodagen och att den - inom ramen för ersättningstiden - till beloppet alltid motsvarar förälderns sjukpenning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall även till nu berörda yrkanden i motionen 701.

Adoptivföräldrars rätt till föräldrapenning för tillfällig värd av barn i vissa fall

Fr. o. m. i år är fader berättigad till föräldrapenning för tillfällig vård av barn redan i samband med första barnets födelse. Han har alltså möjlighet att under en kortare tid tillsammans med modern vårda det nyfödda barnet. Någon motsvarande rätt för adoptivföräldrar att vara hemma samtidigt i samband med det första barnets ankomst till familjen föreligger inte.

Iris Mårtensson och Åke Green anser i motionen 544 det vara av stor vikt att, i samband med ett adoptivbarns ankomst till en familj, båda adoptivföräldrarna har ekonomiska möjligheter att vara hemma och se till att anpassningen av barnet till det nya hemmet kan påbörjas under bästa möjliga betingelser. Motionärerna begär därför en lagändring av sådant innehåll.

Bestämmelsen om rätt för fader att uppbära föräldrapenning för tillfällig vård av barn i samband med det första barnets födelse tillkom för att bereda fader möjlighet att redan från början få kontakt med och delta i skötseln av det nyfödda barnet. Det ansågs också att faderns närvaro under den första tiden kunde innebära ett viktigt stöd för modern. Dessa skäl gör sig enligt utskottets mening inte gällande med samma styrka i fråga om adoptivför -

SfU 1977/78:17

äldrar, eftersom adoptivbarnet i allmänhet torde vara betydligt äldre än det biologiska barnet när det kommer till det nya hemmet. Utskottet vill erinra om att adoptivföräldrar redan nu har rätt till föräldrapenning när de för ett barn i sin vård under 180 dagar om barnet inte fyllt åtta år och under 45 dagar om barnet fyllt åtta men inte tio år. På grund av det anförda och då ett införande av en rätt för adoptivföräldrar att uppbära föräldrapenning för tillfällig vård av barn motsvarande den som tillkommer biologiska föräldrar i samband med ett barns födelse kan aktualisera ersättningsfrågor i andra fall där föräldrarna med samma rätt kan göra gällande att de måste vara hemma för att ta hand om barn anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionen 544.

Föräldrapenning för besök i förskola

Förälder, som för tillfällig vård av barn avstår från förvärvsarbete, har rätt till föräldrapenning under visst antal dagar per år. Föräldrapenning utgår bl. a. vid sjukdom hos barnet, besök i barnhälsovård och förskoleverksamhet samt då fader stannar hemma i samband med barns födelse. Ersättning kan utgå under 12,15 eller 18 dagar, beroende på antalet barn i familjen. Av dessa dagar kan varje förälder disponera en hel dag eller två halva dagar om året för besök i förs kole verksam heten.

Anna-Greta Skantz m. fl. yrkar i motionen 438 sådan ändring av gällande bestämmelser, att ensamstående förälder får disponera samma antal dagar för besök i förskoleverksamheten som en familj, dvs. två hela eller fyra halva dagar per år. Motionärerna framhåller att barn till ensamstående föräldrar med nuvarande regler inte har samma förutsättningar som andra barn att introduceras i förskoleverksamheten. Detta anser motionärerna otillfredsställande, eftersom dessa barn har lika stort behov av förälderns medverkan som barn med två föräldrar. 1 motionen 701 av Lars Werner m. fl. yrkar motionärerna att antalet dagar för besök i förskoleverksamhet ändras till fyra dagar per år för varje barn i familjen. Dessa dagar bör enligt motionärerna utgå utöver de 20 dagar per år för tillfällig vård av barn varom yrkande ställs i samma motion.

Rätten till föräldrapenning i samband med besök i förskoleverksamheten har knutits till förälder. Anledningen härtill är att man ansett att både far och mor bör aktivt delta i förskolans verksamhet. Enligt utskottets mening torde en dag per förälder och år i normalfallen vara tillräckligt för att skapa önskvärd kontakt mellan föräldrarna och denna verksamhet. I den proposition (1975/ 76:133) som innehöll förslaget om föräldrapenning vid kontakt med förskoleverksamheten uppgav departementschefen att familjestödsutredningen hade för avsikt att senare återkomma till de särskilda frågor som var förknippade med barnets introduktion i förskola och annan barnomsorg. Utskottet avstyrker med det anförda såväl motionen 438 som nu berörda yrkande i motionen 701.

SfU 1977/78:17

20 Föräldrapenning för deltidsarbetande

För rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn krävs att den försäkrade tvingats avstå från förvärvsarbete. Föräldrapenning utgår alltså inte för ledig dag. Däremot utgår föräldrapenning - i motsats till sjukpenning - från forsta sjukdagen.

Elvy Nilsson m. fl. begär i motionen 436 en översyn av de bestämmelser som gäller föräldrapenning för tillfällig vård av sjukt barn. Motionärerna framhåller att bestämmelserna medför att förälder i vissa fall mister betydligt mera i arbetsförtjänst än som täcks av försäkringskassan. Detta gäller enligt motionärerna särskilt i fråga om förälder som arbetar varannan dag och förälder som uppbär s. k. läsårsarvode och därför inte har någon lön under sommar- och juluppehåll.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att utskottet vid prövning av ett liknande yrkande vid förra riksmötet åberopade att det inom riksförsäkringsverket pågick en översyn av reglerna om sjukpenning i syfte att få till stånd en förbättring av de ogynnsamma effekter som kunde uppstå för delårs- och deltidsarbetande, bl. a. genom att sjukpenningen kompenserade inkomstbortfall motsvarande en trehundrasextiofemtedel av årsinkomsten. Till den del den påtalade underkompensationen från föräldraförsäkringen hänförde sig till detta förhållande kunde enligt utskottets mening yrkandet i motionen komma att bli tillgodosett. Däremot ansåg utskottet, med hänsyn till att föräldrapenning utgår redan fr. o. m. första sjukdagen, inte att det fanns skäl att kompensera den försäkrade för dagar då vederbörande ändå hade möjlighet att vårda barnet. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen, och riksdagen följde utskottets hemställan.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin ståndpunkt att det för rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn bör krävas att föräldern avstår från förvärvsarbete och att anledning således saknas att kompensera föräldern för dagar då han/hon ändå haft möjlighet att vårda barnet.

Som utskottet framhöll förra året sammanhänger det av motionärerna aktualiserade problemet till viss del med sjukpenningens konstruktion. Utskottet delar motionärernas uppfattning att sjukförsäkringen inte genomgående ger ett fullgott skydd mot inkomstbortfall. Särskilt för korttidsanställda och för dem som arbetar vissa dagar i veckan måste ersättningen anses mindre tillfredsställande, och detsamma gäller dem som arbetar under viss del av året.

Utskottet anser sig därför böra förorda att frågan om de deltidsarbetandes rätt till föräldrapenning blir föremål för översyn. Denna bör enligt utskottets mening lämpligen bedrivas inom ramen för socialpolitiska samordningsutredningens utredningsuppdrag. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen.

SfU 1977/78:17

21 Föräldrapenning för tillfällig vård av barn i samband med utbildning

För rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn krävs, som tidigare nämnts, att föräldern avstår från förvärvsarbete. I praxis har föräldrapenning inte medgetts den som under utbildning avstår från studier för att vårda barn.

Anna-Greta Skantz m. fl. framhåller i motionen 439 att det särskilda vuxenstudiestödet, som beslutas av vuxenutbildningsnämnderna och utbetalas av försäkringskassorna, avser att göra det möjligt för förvärvsarbetande att ägna sig åt studier under längre tid utan ekonomiska svårigheter. En studerande som är frånvarande från studierna på grund av sjukdom mister inte sitt stöd. En studerande, som däremot måste avstå från studierna mer än tre dagar för att vårda ett sjukt barn, mister stödet för en halv månad, vilket i de flesta fall får mycket olyckliga konsekvenser, speciellt för ensamstående studerande med barn. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen skall begära att studerande som tvingas avstå från studier för att vårda sjukt barn får samma förmåner inom föräldraförsäkringens ram som de som utför förvärvsarbete. Ett yrkande av liknande innebörd framställs av Per-Eric Ringaby m. fl. i motionen 697. Motionärerna framhåller att vid vissa former av utbildning full lön utgår under utbildningstiden. Om förälder som genomgår sådan utbildning för vård av sjukt barn tvingas avstå från lön kan föräldrapenning inte utgå, eftersom föräldern inte anses ha avstått från förvärvsarbete i samband med vården och detta trots att vederbörande inte får behålla någon del av lönen under vårddagarna. Motionärerna begär utredning i syfte att åstadkomma större likformighet i de bestämmelser som reglerar rätten till ersättning för vård av barn i samband med utbildning.

Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna värda beaktande. Deltagare i arbetsmarknadsutbildning har enligt 24 § arbetsmarknadskungörelsen rätt att behålla utbildningsbidrag vid ledighet för tillfällig vård av barn i samma omfattning som enligt motsvarande bestämmelser om föräldrapenning. Det kan enligt utskottets mening inte anses tillfredsställande att arten av utbildning skall vara avgörande för om ersättning skall kunna utgå i samband med vården. Det måste likaledes anses otillfredsställande att förälder som uppbär full lön under utbildningstiden inte skall ha möjlighet att - om ett barn blir sjukt - erhålla föräldrapenning enbart av den anledningen att han/hon inte kan anses avstå från förvärvsarbete i samband med vården och detta så mycket mer som det ofta måste vara en tillfällighet att en försäkringskassa i dessa fall känner till att föräldern genomgår utbildning. Enligt utskottets mening kan man med hänsyn härtill ifrågasätta om inte utbildning bör jämställas med förvärvsarbete i de fall full lön utgår under utbildningstiden.

Utskottet anser att de i motionerna aktualiserade frågorna bör bli föremål för prövning. Enligt utskottets mening bör denna lämpligen ske inom ramen för socialpolitiska samordningsutredningens arbete. Med det anförda anser utskottet sig ha tillgodosett yrkandena i motionerna.

SfU 1977/78:17

22 Särskild föräldrapenning m. m.

Före den 1 januari 1978 hade förälder rätt till föräldrapenning under sju månader i samband med barns födelse. Genom beslut av riksdagen förra året har fr. o. m. i år införts en rätt till föräldrapenning under ytterligare två månader. Av den sammanlagda ersättningstiden om nio månader kan tre månader i enlighet med förälderns önskan tas ut i form av särskild föräldrapenning t. o. m. barnets första skolår. Den särskilda föräldrapenningen skall under två månader beräknas på grundval av förälderns aktuella sjukpenninggrundande inkomst, dock lägst garantinivån. Under den återstående månaden är ersättningen begränsad till belopp motsvarande garantinivån elier del därav. Var och en av föräldrarna disponerar en och en halv månad av den ersättningstid under vilken den särskilda föräldrapenningen kan utgå. En förälder kan emellertid när han så önskar genom en anmälan till försäkringskassan avstå från sin rätt till särskild föräldrapenning till förmån för den andra föräldern. Vid flerbarnsfödsel fördelas den särskilda föräldrapenningen med lika tid för varje barn. Garantinivån för den särskilda föräldrapenningen utgör-liksom i fråga om föräldrapenning i samband med barns födelse och föräldrapenning för tillfällig vård av barn-32 kr. per dag. En förutsättning för rätt till särskild föräldrapenning med belopp överstigande garantinivån är att både fadern och modern har en inkomst som berättigar till sjukpenning över den nivån. 1 fråga om föräldrapenning i samband med barns födelse gäller att modern måste ha en inkomst överstigande garantinivån för att fadern skall kunna få ersättning med belopp överstigande den nivån.

Olof Palme m. fl. yrkar i motionen 327 att riksdagen fattar principbeslut om etappvis genomförande av ett utbyggnadsprogram för föräldraförsäkringen. Principbeslutet innebär att ersättningstiden successivt förlängs så att den sammanlagda föräldraledigheten uppgår till tolv månader, att ersättning under hela ledigheten utgår enligt inkomstbortfallsprincipen, att ersättningstiden fördelas strikt mellan föräldrarna, att vid flerbarnsfödsel rätten till särskild föräldrapenning knyts till varje barn, att garantinivån för föräldraförsäkringen höjs och att rätten till föräldrapenning överstigande garantinivån knyts till individen. Utöver ett principbeslut begär motionärerna ett förslag vid nästa riksmöte av angiven innebörd. Detta bör enligt motionärerna innefatta erforderliga övergångsregler och den överarbetning från lagtekniska synpunkter som krävs för att lagstiftningen skall bli en sammangjuten och mindre komplicerad produkt.

I samband med att riksdagen förra året behandlade propositionen (1976/ 77:117) med förslag till särskild föräldrapenning väcktes en socialdemokratisk partimotion av samma innehåll som motionen 327. Utskottet avstyrkte bifall till motionen på samtliga punkter i sitt betänkande SfU 1976/77:27 och riksdagen biföll detta avslagsyrkande. Med hänsyn till att bestämmelserna om särskild föräldrapenning nyligen trätt i kraft och till de förbättringar i övrigt av föräldraförsäkringen som beslutats vid förra riksmötet anser

SfU 1977/78:17

utskottet att riksdagen saknar anledning att nu binda sig för ett utbyggnadsprogram för denna försäkring. Utskottet vill erinra om att regeringen - som ett andra steg i utbyggnaden av föräldraförsäkringen - nyligen förelagt riksdagen ett förslag om fristående rätt till föräldraledighet för småbarnsföräldrar och att familjestödsutredningen inom kort avser att lägga ett förslag om viss utbyggnad av föräldraförsäkringen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 327.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande adoptivförälders rätt till föräldrapenning (åldersgränsen) att riksdagen avslår motionen 1977/78:701 yrkandet 1 i motsvarande del,

2. beträffande adoptivförälders rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn i samband med barnets ankomst till familjen att riksdagen avslår motionen 1977/78:544,

3. beträffande ersättningstid m. m. för föräldrapenning för tillfällig vård av barn att riksdagen avslår motionen 1977/78:701 yrkandet 1 i motsvarande del samt vrkandena 2, 3, 4 och 5,

4. beträffande översyn av reglerna för föräldraledighet och reseersättning i samband med barns vistelse på sjukhus att riksdagen avslår motionen 1977/78:543,

5. beträffande sjukpenning/föräldrapenning för förälder med svårt sjukt barn att riksdagen avslår motionen 1977/78:688,

6. beträffande föräldrapenning för besök i förskoleverksamhet att riksdagen avslår motionen 438 och motionen 701 yrkandet 1 i motsvarande del,

7. beträffande föräldrapenning för vård av friskt barn i vissa fall att riksdagen avslår motionen 1977/78:431,

8. beträffande föräldrapenning för sammanboende i vissa fall att riksdagen avslår motionen 1977/78:1072,

9. beträffande föräldrapenning för deltidsarbetande att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:436 hos regeringen begär att frågan om föräldrapenning för deltidsarbetande blir föremål för översyn i enlighet med vad utskottet anfört,

10. beträffand e föräldrapenning för förälder som genomgår utbildning att riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:439 yrkandet 2 och 1977/78:697 hos regeringen begär att frågan om rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn för förälder som genomgår utbildning blir föremål för översyn i enlighet med vad utskottet anfört,

11. beträffande särskild föräldrapenning m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78:327,

SfU 1977/78:17

12. att riksdagen med bifall till regeringens under punkten C 3 framlagda förslag till Bidrag till sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.

Stockholm den 28 februari 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Doris Håvik (s). Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson (s). Allan Åkerlind (m). Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c). Ralf Lindström (s). Elis Andersson (c). Börje Hörnlund (c) och Barbro Engman (s).

Reservationer

1. belxÅft&nåe, föräldrapenning för besök i förskoleverksamhet (punkten 8 mom. 6 i utskottets hemställan) av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Barbro Engman (samtliga s) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Rätten till” och slutar med ”motionen 701.” bort ha följande lydelse:

Under förarbetena till den föräidraförsäkringsreform som bl. a. innehöll förslaget om rätt till föräldrapenning i samband med besök i förskoleverksamhet underströks betydelsen för såväl föräldrar som barn av en nära samverkan mellan föräldrarna och samhällets barnomsorg och av att föräldrarna gavs tillfällen att uppleva barnets miljö i förskoleverksamheten.

Rätten till föräldrapenning vid kontakt med förskolan är knuten til! föräldern. En ensamstående förälder har således möjlighet att - med rätt till föräldrapenning - ta ledigt från arbetet endast en dag eller två halva dagar per år för att besöka förskolan. En familj med två föräldrar kan däremot disponera två hela eller fyra halva dagar om året för sådana besök och få ersättning från försäkringen.

Som motionärerna framhållit har ett barn till ensamstående förälder enligt nuvarande regler inte samma möjlighet som barn i familjer med två föräldrar att introduceras i förskolan. Erfarenheterna visar enligt utskottets mening att detta är otillfredsställande. Barn till ensamstående förälder måste givetvis anses ha minst lika stort behov av förälderns medverkan vid förskolekontaktersom barn med två föräldrar. Nuvarande bestämmelser kan såleds inte i

SfU 1977/78:17

fråga om ensamstående förälder anses tillgodose det behov av kontinuerlig kontakt med förskoleverksamheten som varit lagstiftningens huvudsyfte. Och de gör det än mindre i sådana fall då den ensamstående föräldern har fler än ett barn i förskoleålder.

Med det anförda anser utskottet sig böra biträda yrkandet i motionen 438. Utskottet avstyrker däremot bifall till yrkandet i motionen 701.

dels att utskottet under punkten 8 mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:438 och med avslag på motionen 1977/78:701 yrkandet 1 i motsvarande del hos regeringen begär att bestämmelserna om rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn ändras så, att ensamstående förälder - med rätt till föräldrapenning - kan för besök i förskoleverksamhet disponera två hela eller fyra halva dagar per år inom ramen för det totala antalet ersättningsdagar.

2. beträffande särskild föräldrapenning (punkten 8 mom. 11 i utskottets hemställan)av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Barbro Engman (samtliga s) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Olof Palme” och slutar på s. 23 med ”motionen 327.” bort ha följande lydelse:

I samband med behandlingen av propositionen 1976/77:117 som innehöll förslaget om införande av särskild föräldrapenning väcktes en motion (1976/ 77:1572) av Olof Palme m. fl. I denna riktades allvarlig kritik mot den särskilda föräldrapenningen i den utformning den givits i propositionen. Kritiken avsåg främst det förhållandet att propositionen inte innehöll några konkreta förslag till föräldraförsäkringens fortsatta utbyggnad, som gav föräldrarna mer tid för samvaro med barnen, att den särskilda föräldrapenningen inte gav full ersättning för inkomstbortfall och att ersättningstiden för föräldrapenning i samband med barns födelse förkortats från sju till sex månader. I motionen underströks också att ersättningstiden för den särskilda föräldrapenningen borde fördelas strikt mellan föräldrarna och ersättningen i första hand beräknas med utgångpunkt i förälderns sjukpenninggrundande inkomst om man ville stimulera fäderna att i ökad omfattning ta del i vården av barnen, och att vid flerbarnsfödsel varje barn i familjen borde medföra rätt till en i tid angiven föräldraledighet med föräldrapenning.

Yrkandena i den nu förevarande motionen 1977/78:327, också den undertecknad av Olof Palme m. fl., överensstämmer i huvudsak med de krav i fråga om föräldraförsäkringens utbyggnad som vid förra riksmötet framfördes i motionen 1976/77:1572.

Utskottet kan i allt väsentligt ställa sig bakom de i motionen 327 framförda yrkandena och skälen därför. Genom den successiva utbyggnad av den särskilda föräldrapenningen som motionärerna föreslår får föräldrarna rätt till en sammanlagd ersättningsberättigad ledighet under tiden t. o. m. barnens

SfU 1977/78:17

första skolår med tolv månader för varje barn i familjen. Härigenom tillgodoser man i väsentligt högre mån än nu gällande bestämmelser lagstiftningens huvudsyfte som är att ge föräldrar större möjligheter till samvaro med sina barn. Detsamma kan med fog sägas om de förslag i motionen enligt vilka ersättning under hela ledigheten skall utgå enligt inkomstbortfallsprincipen och rätten till föräldrapenning överstigande garantinivån knytas till individen. Utskottet anser sig också böra biträda motionärernas förslag om en obligatorisk uppdelning mellan föräldrarna av ersättningstiden för den särskilda föräldrapenningen. Enligt utskottets mening torde - om man vill skapa ökade möjligheter för föräldrar att på jämlika villkor delta i arbetsliv och vård av barn - en tvingande regel om fördelning av ersättningstiden mellan föräldrarna vara en nödvändighet. Det är enligt utskottets mening angeläget att ett principbeslut om etappvis genomförande av det i motionen 327 förordade utbyggnadsprogrammet nu fattas av riksdagen och att det på grundval därav läggs fram förslag vid nästa riksmöte om föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen. Från de utgångspunkter som utskottet har att företräda finns i detta sammanhang anledning påpeka att de i motionen 327 berörda frågorna inte löses genom det förslag som regeringen nyligen förelagt riksdagen om en från ersättningsfrågan fristående rätt till föräldraledighet.

Med det anförda och då en höjning av garantinivån inom föräldraförsäkringen med hänsyn till penningvärdeförändringen synes angelägen tillstyrker utskottet bifall till motionen 327 på samtliga punkter. I enlighet med motionärernas yrkande bör det förslag till nya bestämmelser som skall föreläggas riksdagen innefatta såväl de förslag till övergångsregler som erfordras vid en successiv utbyggnad av föräldraförsäkringen som den överarbetning från lagteknisk synpunkt som krävs för att lagstiftningen skall bli så enkel och lättillämpad som möjligt,

dels att utskottet under punkten 8 mom. 11 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:327

a. fattar principbeslut om etappvis genomförande av ett utbyggnadsprogram för föräldraförsäkringen med det innehåll som angetts i motionen 1977/78:327,

b. hos regeringen anhåller om förslag vid nästa riksmöte om föräldraförsäkringen enligt vad som anges i nämnda motion.

Särskilda yttranden

1. beträffande handikappersättning för försäkrade med egen bil (punkten 4 mom. 10 i utskottets hemställan) av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Barbro Engman (samtliga s) vilka anför:

I motionen 1068 har yrkats att riksdagen hos regeringen skall begära förslag

SfU 1977/78:17

av innebörd att man vid bedömningen av rätten till handikappersättning skall beakta merkostnader för egen bil oberoende av att den handikappade har tillgång till kommunal färdtjänst. Utskottet har så till vida tillstyrkt bifall till motionen, att utskottet förordat att den i propositionen aviserade utredningen angående beräkning av handikappades bilkostnader i samband med arbetsresor skall avse även sådana fall där den handikappade har tillgång till färdtjänst. Vi finnér det - mot bakgrund av att den i motionen aktualiserade frågan redan prövats i olika sammanhang - beklagligt att utskottet inte ansett sig kunna tillstyrka fullt bifall till motionen. Med hänsyn till att utskottet intagit en i princip positiv ståndpunkt till motionen har vi emellertid för dagen inte något annat yrkande än bifall till utskottets hemställan. Med hänsyn till vad utskottet anfört förutsätter vi att den aktuella frågan får en snar lösning som kommer att tillgodose de handikappades berättigade krav på en likformig och rättvis behandling när det gäller rätten till merkostnader för bil.

2. vid punkten 6 mom. 1 i utskottets hemställan av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Barbro Engman (samtliga s) vilka anför:

Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över tandvårdsförsäkringen. Kommittén, som erhållit omfattande direktiv, skall bl. a.,”mot bakgrund av riksdagens uttalanden” i frågan, undersöka erfarenheterna av de nuvarande ersättningsreglernas utformning. I uppdraget ingår att pröva möjligheterna att införa en enhetlig ersättningsnivå.

Vi vill med anledning härav erinra om att socialförsäkringsutskottet i sitt betänkande SfU 1977/78:5 enhälligt avstyrkt en motion med begäran om utredning och förslag om införande av en enhetlig ersättning inom tandvårdsförsäkringen. Till stöd härför har utskottet bl. a. anfört att en enhetlig ersättning - om man inte vill försämra kompensationen för förebyggande åtgärder och dessutom vill undvika ett högkostnadsskydd för särskilt dyrbara behandlingar - skulle behöva fastställas vid en nivå motsvarande 75 % av totalkostnaden. En sådan reform skulle emellertid enligt utskottet medföra en ökning av utgifterna för tandvårdsförsäkringen på drygt 230 milj. kr. räknat i 1976 års kostnader.

Vi finner det mot bakgrund av detta uttalande av socialförsäkringsutskottet anmärkningsvärt att regeringen - i ett läge då en parlamentarisk kommitté fått i uppdrag att utreda tandvårdsförsäkringens ersättningsregler - anser det lämpligt att föreslå en höjning av beloppsgränsen för den lägre ersättningsnivån med 500 kr. till 1 500 kr.

Vi vill understryka att ett av de viktigaste syftena med tandvårdsförsäkringen, när den infördes, var att bereda även dem med begränsade inkomster möjligheter att erhålla en ordentlig tandstatus. Om detta syfte skall kunna tillgodoses är det angeläget att tandvårdsförsäkringens ersättningsregler inte

SfU 1977/78:17

undergår någon reell försämring. Den av regeringen nu föreslagna försämringen av högkostnadsskyddet är enligt vår mening ett allvarligt föregripande av den parlamentariska tandvårdsutredningens arbete.

SfU 1977/78:17

29 Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas att 9 kap. 2, 3 och 5 §§ samt 19 kap. 4 S lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

2 S

Rätt till handikappersättning tillkommer försäkrad, som fyllt sexton år och som innan han fyllt sextiofem år för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han

a) i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,

b) för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan eller

c) eljest får vidkännas betydande c) eljest behöver vidkännas bety merutgifter.

dande merutgifter.

Föreligger behov av hjälp antingen i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller ettdera av eller båda dessa avseenden och därjämte merutgifter i anledning av handikappet, grundas bedömning av rätt till handikappersättning på det sammanlagda behovet av stöd.

Vid tillämpning av denna paragraf skall med försäkrad som utför förvärvsarbete likställas studerande som åtnjuter studiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller endast på grund av bestämmelse om behovsprövning är utesluten från sådan förmån.

Handikappersättning utgår alltid till försäkrad som är blind, döv eller gravt hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt innan den försäkrade uppnått sextiofem års ålder.

3 S

Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek utgör handikappersättning för år räknat sextio, fyrtiofem eller trettio procent av basbeloppet.

Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikappersättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension och då den försäkrade tillerkännes ålderspension enligt denna lag.

Handikappersättning till försäkrad Handikappersättning till försäkrad som är blind utgör för tid före den som är blind utgör för tid före den

månad, då ålderspension eller hel månad, då hel ålderspension eller hel

1 Lagen omtryckt 1977:630.

SfU 1977/78:17

30 Nuvarande lydelse

förtidspension enligt denna lag börjar utgå, för år räknat sextio procent av basbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen trettio procent av basbeloppet om ej stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

Handikappersättning till försäkrad utgör trettio procent av basbeloppet högre ersättning.

Föreslagen lydelse

förtidspension enligt denna lag börjar utgå, för år räknat sextio procent av basbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen trettio procent av basbeloppet om ej stödbehovet ger anledning till högre ersättning, som är döv eller gravt hörselskadad om ej stödbehovet ger anledning till

5 §

Vid tillämpning av 2 och 3 §§ skall såsom blind anses den vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn. Såsom gravt hörselskadad anses den som med hörapparat saknar möjlighet eller har stora

svårigheter att uppfatta tal.

Vårdas försäkrad i anstalt som tillhör eller till vars drift utgår bidrag från staten, kommun eller landstingskommun, utgives icke handikappersättning. Detsamma gäller om den försäkrade vårdas utanför anstalten genom dess försorg.

Vad i andra stycket föreskrives äger motsvarande tillämpning beträffande vårdbidrag. Vistas barn utom anstalten utan att vårdas genom dess försorg utgives vårdbidrag för sådan tid om denna uppgår till minst tio dagar per kvartal. Skall i sådant fall vårdbidrag utgivas för del av kalendermånad, utgår bidraget för varje dag med en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste hela krontal.

Vårdas någon i anstalt som tillhör eller till vars drift utgår bidrag från staten, kommun eller landstingskommun, utgives icke handikappersättning eller vårdbidrag. Detsamma gäller om han vårdas utanför anstalten genom dess försorg. Vistas någon utom anstalten utan att vårdas genom dess försorg, utgives ersättning för sådan tid om denna uppgår till minst tio dagar per kvartal. Skall i sådant fall ersättning utgivas för del av kalendermånad, utgår ersättningen för varje dag med en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste hela krontal.

19 kap.

4 §'

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med nio och sex tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. För försäk -

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med tio och sex tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. För försäk -

1 Senaste lydelse 1977:368

SfU 1977/78:17

31 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rad som på grund av undantagande enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes få på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till täckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter skola även täcka de kostnader som under året uppkommit för centrala studiestödsnämnden i anledning av att återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligt studiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas, till den del kostnaderna icke skola täckas med statliga medel enligt 7 § andra stycket. För reglering av överoch underskott skall finnas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförandet av medel till och från fonden.

rad som på grund av undantagande enligt 11 kap. 7 $ ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes få på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till täckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter skola även täcka de kostnader som under året uppkommit för centrala studiestödsnämnden i anledning av att återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligt studiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas, till den del kostnaderna icke skola täckas med statliga medel enligt 7 § andra stycket. För reglering av överoch underskott skall finnas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförandet av medel till och från fonden.

1 fråga om sjöman som avses i 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295)om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer.

SfU 1977/78:17

32 Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 9 kap. 2,3 och 5 §§ den 1 juli 1978 och i övrigt den 1 januari 1979. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet.

GOTAB 57645 Stockholm 1978