Med anledning av motioner om begravningsförsäkring m. m.
SfU 1977/78:22
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:22
med anledning av motioner om begravningsförsäkring m. m. Motionerna
1977/78:693 av Margot Håkansson (fp) och Karl Bengtsson (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om försäkringsskyddet vid dödsfall utomlands.
1977/78:1050 av Karin Ahrland (fp) vari hemställs att riksdagen hos *
regeringen begär en utredning om kommunalt kostnadsansvar för gravplatser och införande av allmän begravningsförsäkring.
I motionen 693 framhåller motionärerna att i genomsnitt ca 275 svenska medborgare årligen avlider utomlands. Kostnaden för dödsattest, balsamering och hemtransport av den avlidne kan uppgå till ganska stora belopp, ofta 10 000-20 000 kr. Motionärerna anser att det borde vara möjligt för researrangörerna att ta ut en obligatorisk avgift om ett par kronor för varje resa för att täcka kostnaderna för en försäkring som medför fri hemtransport med flyg av person som avlidit utomlands. Alternativt kan man enligt motionärerna göra som i Danmark, dvs. låta försäkringskassan stå för hemtransportkostnaden. Detta skulle - menar de - kräva endast en blygsam ökning av sjukförsäkringsavgiften.
Motionären i motionen 1050 anser att gravrätt på allmänna begravningsplatser bör upplåtas utan avgift. 1 samband med en utredning om kommunalt kostnadsansvar för gravplatser bör man enligt motionärens mening också undersöka möjligheterna att införa en allmän begravningsförsäkring som skulle täcka övriga nödvändiga kostnader i samband med begravning.
Gällande bestämmelser m. m.
Hemtransport av avliden
Kostnader för hemtransport av person som avlidit utomlands eller i Sverige kan inte betridas inom ramen för den allmänna försäkringen. Vid återresa efter sjukhusvård inom Sverige ersätts i viss utsträckning erforderlig resekostnad. Likaså kan enligt 1 § kungörelsen (1962:388) angående ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring den som är omfattad av sjukförsäkringen och bosatt i Sverige få viss ersättning för läkarvård och sjukhusvård om han under tillfällig utlandsvistelse blir i behov av sådan vård. Om han med anledning härav hemtransporteras och tas in på sjukhus här i landet utgår ersättning för resekostnaden med högst det belopp
1 Riksdagen 1977178. II sami. Nr 22
SfU 1977/78:22
som skulle ha utgått om behovet av sjukhusvård uppkommit i den sjukes bostad i hemorten.
Vid 1972 års riksdag väcktes en motion vari begärdes utredning i syfte att lösa frågan om kostnader för hemtransport av sjuka eller avlidna personer som befann sig utomlands. Socialförsäkringsutskottet infordrade yttranden över motionen från riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet och Svenska resebyråföreningen.
Såväl riksförsäkringsverket som Svenska resebyråföreningen ifrågasatte lämpligheten av att lösa frågan om kostnader för hemtransport av sjuka eller avlidna inom ramen för den allmänna försäkringen. Riksförsäkringsverket konstaterade att en sådan lösning skulle innebära att alla de som inte reste utomlands tvingades delta i finansieringen av försäkringen, medan resebyråföreningen hänvisade till de möjligheter resenärerna redan nu hade att på frivillig väg skydda sig mot kostnader av den art motionärerna avsåg. Föreningen underströk också att införandet av en obligatorisk försäkring skulle innebära att många blev dubbelförsäkrade och att priset för resan höjdes, vilket skulle innebära en klar orättvisa mot de resenärer som ordnat sitt skydd genom frivillig försäkring.
Försäkringskasseförbundet ansåg i sitt remissvar en försäkringsform där avgiften inkluderades i priset för en charterresa mindre tillfredsställande, eftersom en sådan försäkring innebar skydd endast för en del resenärer. Försäkringen borde i stället - menade förbundet - utformas i likhet med den danska reseförsäkringen, som var allmän och inkluderade ersättning för merkostnader vid hemtransport i samband med sjukdom eller dödsfall.
Socialförsäkringsutskottet avstyrkte - med riksdagens godkännande - bifall till motionen och åberopade därvid i huvudsak de synpunkter som framförts av riksförsäkringsverket och Svenska resebyråföreningen (SfU 1972:27).
Vid 1973 års riksdag avvisade riksdagen ånyo en motion i ämnet med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande (SfU 1973:11).
Begravningsförsäkring
I Hera utländska lagstiftningar ingår begravningshjälp som ett led i sjukförsäkringen (jfr SfU 1974:2 s. 3 f.). 1 vårt land inrymmer den allmänna sjukförsäkringen emellertid inte någon sådan hjälp. Bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp finns däremot i lagen om arbetsskadeförsäkring med avseende på dödsfall vid arbetsskada. Alla som förvärvsarbetar är obligatoriskt försäkrade för arbetsskada. Detta gäller både den som är anställd och den som arbetar i egen rörelse eller på någons uppdrag. Begravningshjälpen utgår med belopp motsvarande 30 % av basbeloppet vid tiden för dödsfallet (f. n. 30 % X 12 200 =3 660 kr.).
På såväl den offentliga som den privata arbetsmarknaden har under 1960- talet tillkommit olika tjänstegrupplivförsäkringar med i allt väsentligt
SfU 1977/78:22
likartade bestämmelser. Sålunda finns sedan 1963 efter avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen (LO) en försäkring för såväl organiserade som oorganiserade arbetare, vilken meddelas av Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA). Liknande grupplivförsäkringar finns för arbetstagare hos stat, kommun eller kooperation samt för värnpliktiga. Försäkringsavgifterna erläggs av arbetsgivarna. I allmänhet berättigar försäkringen till följande förmåner. Då en arbetstagare, som fyllt 18 men ej 55 år, avlider utgår i regel ett grundbelopp motsvarande sex basbelopp. Om arbetstagaren är 55 år eller äldre och inte har barn under 17 år reduceras beloppet. Tillägg med högst två basbelopp utgår för barn under 20 år, som den avlidne efterlämnar. Med vissa undantag utgår samma förmån även för arbetstagare som är yngre än 18 år. För arbetstagare som saknar närstående utgår begravningshjälp med 0,5 basbelopp. Försäkringsbelopp utfaller med vissa undantag även vid arbetstagarens makes frånfälle under förutsättning att makarna har gemensamt, hemmaboende barn under 17 år. Därvid gäller, att begravningshjälp utgår med 0,5 basbelopp. För varje barn utgår ett tillägg motsvarande ett basbelopp för varje barn. Även arbetsgivare och dennes make eller maka har i vissa fall möjlighet att ansluta sig till den försäkring som gäller för de anställda i företaget. - Tjänstegrupplivförsäkringarna omfattar i dag ca 3,4 miljoner personer.
Vid sidan om tjänstegrupplivförsäkringar har utvecklats en vidsträckt verksamhet med frivilliga grupplivförsäkringar omfattande olika kategorier människor. Försäkringarna lämnar regelmässigt utrymme för medinträde för den försäkrades maka eller make. De frivilliga grupplivförsäkringarna omfattar f. n. ca 4,3 miljoner direkt försäkrade.
Frågan om en obligatorisk begravningsförsäkring och om en ekonomisk trygghet för efterlevande vid dödsfall har aktualiserats upprepade gånger, bl. a. av pensionsförsäkringskommittén och i motioner till riksdagen. En redogörelse för frågans tidigare behandling lämnas i socialförsäkringsutskottets betänkande 1976/77:10 s. 3 ff.
Vid förra riksmötet förordade utskottet med anledning av motioner i ämnet att frågan om en grundtrygghet vid dödsfall skulle bli föremål för en allsidig och förutsättningslös översyn och att denna borde ske i samband med en prövning av frågan om begravningsväsendets framtida utformning. Riksdagen följde utskottet och gav regeringen till känna vad utskottet anfört.
I ett betänkande (SOU 1978:1) avlämnat i januari 1978 av deltagarna i stat-kyrka-överläggningarna föreslås att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten - härmed avses i betänkandet den verksamhet som har direkt samband med huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser - skall föras över till kommunerna men att församlingar och samfälligheter ges en lagfäst rätt att mot ersättning från kommunerna fortsätta att förvalta begravningsplatser som de vid övergångstillfället har hand om. Genom det
SfU 1977/78:22
ändrade huvudmannaskapet skall kommunerna fl ett övergripande administrativt, ekonomiskt och rättsligt ansvar för hela begravningsverksamheten.
Utskottet
I de förevarande motionerna behandlas frågor om rätt till ersättning för kostnader i samband med dödsfall. Margot Håkansson och Karl Bengtsson begär i motionen 693 en utredning om försäkringsskyddet vid dödsfall utomlands, och Karin Ahrland yrkar i motionen 1050 att frågan om kommunalt kostnadsansvar för gravplatser och om allmän begravningsförsäkring blir föremål för utredning.
Av den redogörelse utskottet lämnat i inledningen till detta betänkande framgåratt riksdagen såväl 1972 som 1973 - på förslag av utskottet - avvisat tanken på att inom ramen för den allmänna försäkringen lösa frågan om kostnader för hemtransport från utlandet av sjuka eller avlidna personer. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla denna ståndpunkt och kan inte heller dela motionärernas uppfattning att frågan bör lösas genom en avgift på utlandsresorna. Detta skulle nämligen innebära att många resenärer blev dubbelförsäkrade och att priset för resan höjdes till förfång för dem som ordnat sitt skydd genom frivillig försäkring. Kostnaderna för vanliga sådana försäkringar ligger i dag enligt vad utskottet inhämtat på mellan 50 och 60 kr. för en 10-dagars resa - oavsett reseavstånd - och mellan 70 och 80 kr. om restiden förlängs med ytterligare en vecka. Enligt utskottets mening måste man, inte minst mot bakgrund härav, böra kunna utgå från att en utlandsresenär före avresan från Sverige ordnar ett ordentligt försäkringsskydd under resan. Utskottet vill i sammanhanget gärna understryka angelägenheten av att researrangörerna medverkar till att resenärerna skaffar sig ett sådant skydd.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 693.
Vad härefter angår utredningsyrkandet i motionen 1050 bör enligt utskottets mening riksdagen vidhålla sin tidigare vid upprepade tillfallen intagna ståndpunkt att en allmän obligatorisk begravningsförsäkring inte kan anses motivera den kostnad den skulle föranleda. Utskottet vill erinra om att riksdagen vid förra riksmötet på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1976/77:10) begärde en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan om en grundtrygghet vid dödsfall. Utredningsyrkandet i motionen är enligt utskottets mening härigenom i viss mån tillgodosett och utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1050.
SfU 1977/78:22
5 Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1977/78:693,
2. motionen 1977/78:1050.
Stockholm den 29 mars 1978
På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp). Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c). Eric Marcusson (s), Allan Åkerlind (m), Gösta Andersson* (c). Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c), Christer Nilsson (s), Barbro Engman-Nordin (s) och Yvonne Hedvall (m).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
Stockholm 1978