Med anledning av motion om ersättning från allmänna försäkringen för psykoterapi

SfU 1977/78:4

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:4

med anledning av motion om ersättning från allmänna försäkringen för psykoterapi

Motionen

i motionen 1976/77:179 av Margareta Andrén (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om ersättning från allmänna försäkringen för psykoterapi. Motionen syftar till att patienter till privatpraktiserande psykologer skall få rätt till sådan ersättning.

Yttrande över motionen har inhämtats från riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet.

Gällande bestämmelser

Försäkrad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) har jämlikt 2 kap. 1 § samma lag rätt till ersättning för utgifter för läkarvård, tandvård och sjukhusvård. Vidare har han rätt till ersättning enligt av regeringen med stöd av 2 kap. 6 § AFL fastställda grunder för utgifter för annan behandling med anledning av sjukdom. De av regeringen utfärdade bestämmelserna finns i förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m. m. Enligt förordningen utgår ersättning för sjukvårdande behandling som ges av vårdgivare vid den offentliga vården eller av sjukgymnast eller läkare, som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning.

Fr. o. m. den 1 januari 1976 finns möjlighet för sjukvårdshuvudmännen att teckna avtal med enskilda privatpraktiserande vårdgivare innebärande att ersättning utgår från försäkringen för utförd behandling.

Angivna regler innebär att ersättning för behandling av psykolog endast utgår i de fall behandlingen givits av psykolog som är anställd i den offentliga vården eller har tecknat avtal med sjukvårdshuvudman.

Tidigare behandling

Riksdagen har vid flera tillfällen (SfU 1973:25, 1974:16, 1975:16, 1976/ 77:13) prövat motionsyrkanden om ersättning från sjukförsäkringen för psykoterapi. Socialförsäkringsutskottet har därvid understrukit angelägenheten av en vidgning av gällande ersättningsregler. Samtidigt har utskottet förklarat att en utvidgning av rätten till ersättning för vård eller behandling från sjukförsäkringen förutsätter att ansvarsförhållandena inom den verksamhet som avses och möjligheterna till offentlig kontroll av densamma är tillfredsställande klarlagda.

1 Riksdagen 1977/78. II sami. Nr 4

SfU 1977/78:4

2 Riksdagen begärde i maj 1976 (se SoU 1975/76:44) att frågan om legitimation av psykologer skulle prövas med förtur. Medicinalansvarskommittén, som fick i uppdrag att pröva frågan, föreslog i november 1976 i betänkandet Ds S 1976:9 att legitimation skall kunna ges till envar psykolog som har de för psykologyrket erforderliga kvalifikationerna, oavsett verksamhetsområde och oavsett om han är fri yrkesutövare eller inte. Förslaget bereds f. n. inom regeringskansliet.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverket avstyrker bifall till motionsyrkandet. Verket hänvisar till uttalanden som 1961 års sjukförsäkringsutredning gjorde i sitt år 1970 avgivna betänkande Ersättning vid vissa sjukvårdande åtgärder och sjukresor (SOU 1970:56). Utredningen framhöll i sitt nämnda betänkande att som förutsättning för att den allmänna försäkringen skall engagera sig bör gälla att behandlingen lämnas av kompetent personal, så att vårdens kvalitet kan garanteras och att vårdgivaren därför borde vara underkastad tillsyn av offentlig sjukvårdsmyndighet, varmed förstås socialstyrelsen eller offentlig sjukvårdshuvudman. Verket anser det vidare nödvändigt med en tillfredsställande registrering, t. ex. genom legitimation av vårdgivare som kan komma i fråga, för att försäkringskassorna skall kunna administrera frågan om ersättning enligt försäkringen på ett godtagbart sätt.

Försäkringskasseförbundet, som hört de allmänna försäkringskassorna i Stockholms, Kronobergs, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens län samt Bohusläns och Malmö allmänna försäkringskassor, anser att terapiutbildningen bör få en fast och godkänd form innan man utvidgar sjukvårdsersättningen till att omfatta psykoterapeutisk och psykoanalytisk behandling utförd av privatpraktiserande psykolog eller socionom. Förbundet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet.

Socialstyrelsen anser att de i motionen berörda frågorna närmast är avhängiga av dels pågående utredningar i aktuella ansvars- och behörighetsfrågor, dels riksförsäkringsverkets framtida ståndpunktstagande i försäkringsfrågorna.

Utskottet

Psykoterapeutisk behandling av annan än läkare ersätts från sjukförsäkringen i de fall behandlingen är föranledd av sjukdom och föreskrivits av läkare samt utförts inom den öppna offentliga vården eller av vårdgivare som har särskilt avtal med sjukvårdshuvudman om att utföra behandlingen.

Motionären framhåller att även behandling utförd av privatpraktiserande psykolog eller socionom med motsvarande utbildning bör ersättas genom sjukförsäkringen på samma sätt som om behandlingen utförts av läkare.

SfU 1977/78:4

3 Motionären vill att riksdagen skall begära förslag till bestämmelser härom från regeringen.

Riksdagen har, såsom inledningsvis nämnts, vid tidigare behandling av motioner med samma syfte som den nu förevarande haft en positiv inställning till en utvidgning av ersättningsreglerna för psykoterapeutisk behandling. Riksdagen har emellertid förklarat att en sådan utvidgning förutsätter att ansvarsförhållandena inom verksamheten och möjligheterna till offentlig kontroll av densamma är tillfredsställande klarlagda, och denna uppfattning kommer också till uttryck i remissinstansernas yttranden. När socialförsäkringsutskottet föregående år behandlade frågan erinrade utskottet om att medicinalansvarskommittén fått i uppdrag att med förtur lägga fram förslag om legitimation av psykologer. Kommitténs förslag lämnades till regeringen i slutet av år 1976 och bereds f. n. inom regeringskansliet.

Eftersom ansvars- och kontrollfrågorna inom den psykoterapeutiska verksamheten ännu inte är lösta anser utskottet att riksdagen bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt i frågan och avslå motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:179.

Stockholm den 26 oktober 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson (s). Arne Magnusson* (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Doris Håvik* (s), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson* (s), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s), Elis Andersson* (c), Börje Hörnlund (c), Lars-Åke Larsson (s) och Yvonne Hedvall (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 55801 Si