Med anledning av motion om differentierad hundskatt
SkU 1977/78:4
Skatteutskottets betänkande 1977/78:4
med anledning av motion om differentierad hundskatt Motionen
I motionen 1976/77:609 av Per Gahrton (fp) hemställs att riksdagen måtte besluta om en sådan ändring av gällande lagstiftning att kommuner ges rätt att differentiera hundskattens storlek och sålunda ta ut en högre skatt i stad än på landsbygd.
Frågans tidigare behandling m. m.
Enligt förordningen (1923:116) angående skatt för hundar skall kommunen ta ut hundskatt för varje hund inom kommunen. Kommunen skall bestämma skatten till ett för varje hund lika belopp, lägst 10 och högst 100 kr. per kalenderår. Kommunen får inte differentiera skatten med hänsyn till olika områden inom kommunen eller för olika slag av hundar eller grupper av hundinnehavare.
Från skatteplikt har undantagits
a) hund som ej uppnått en ålder av tre månader,
b) hundar som samerna använder för renskötseln,
c) staten tillhörig tjänstehund inom krigsmakten, polisväsendet eller tullverket eller enskild person tillhörig hund så länge densamma, efter godkänd tjänstedressyr, på grund av särskild förbindelse skall hållas till krigsmaktens, polisväsendets eller tullverkets förfogande,
d) hund, som enligt 12 § lagen om djurskydd används för vetenskapligt eller därmed jämförligt ändamål,
e) utbildad ledarhund, avsedd att betjäna blind, samt
0 hund, som tillhör tjänsteman vid främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat.
För hund, som föds under andra hälften av ett kalenderår, skall hundskatt erläggas först fr. o. m. påföljande år. Om hundskatt erlagts i en kommun och skatteplikt för hunden därefter inträder i annan kommun, skall skatt för samma år erläggas till den andra kommunen endast i den mån skatten där är högre än i den första kommunen.
Beskattningsreglerna syftar till att få en kontroll över hundbeståndet och är förenade med ett registreringsförfarande. Den som innehar skattepliktig hund skall under januari varje år anmäla detta till den kommunala uppbördsmyndigheten med uppgift om hundens ras, ålder, kön m. m. Om skatteplikt inträder under året skall anmälan göras inom 30 dagar därefter. Anmälningsplikt föreligger också beträffande sådana skattefria hundar som anges under e) och 0 ovan, dvs. blindhundar och hundar som tillhör personal
1 Riksdagen 1977178. 6 sand. Nr 4
SkU 1977/78:4
vid utländsk beskickning.
År 1969 begärde riksdagen på förslag av bevillningsutskottet (BeU 1969:65) en förutsättningslös översyn av hela hundskattefrågan. Förutom förutsättningarna för det nuvarande systemet borde utredningen enligt utskottets mening pröva bl. a. aktualiserade frågor rörande olika slag av differentiering av hundskatten.
Den med anledning härav tillsatta hundskatteutredningen föreslog i sitt betänkande Hundavgift (SOU 1972:89) att man av flera skäl skall behålla en registrering av hundinnehavet och att hundinnehavarna i konsekvens härmed liksom hittills skall svara för de kostnader som förorsakas kommunerna genom registreringsforfarandet. Det belopp som bör tas ut kan enligt utredningens uppfattning knappast ses som en skatt i gängse mening utan snarare som en registreringsavgift.
Utredningen föreslog att denna registreringsavgift skulle betecknas som hundavgift och bestämmas till ett enhetligt belopp av 75 kr. per hund och år för hela landet. Vidare föreslogs vissa förenklingar och andra ändringar av företrädesvis teknisk och administrativ karaktär.
Vid remissbehandlingen av betänkandet visade sig meningarna om en enhetlig avgift vara delade. Kommunförbundet avstyrkte förslaget härom. Någon proposition på grundval av betänkandet har inte utarbetats.
I motioner till 1975 års riksmöte framfördes ånyo yrkanden om rätt för kommun att differentiera hundskatten såväl regionalt som med hänsyn till olika hundägarkategorier. Skatteutskottet anförde (SkU 1975:9) med anledning härav bl. a. följande:
Hundskatten är en i många avseenden unik skatteform vars bibehållande det finns anledning att ifrågasätta. Hundskatteutredningen har understrukit skattens rent marginella betydelse för kommunernas ekonomi, men motionärerna har framhållit att den framstår som betungande och delvis orättvis för vissa hundägare. I detta sammanhang har särskilt åberopats de skatteskärpningar som uppstått på grund av att kommuner med låg tätortsgrad och låg hundskatt genom kommunindelningsreformen slagits samman med större kommuner med hög tätortsgrad som haft väsentligt högre hundskatt, vilken ofta blivit gällande för hela storkommunen enligt bestämmelsen om enhetlig hundskattesats.
Mot denna bakgrund finnér utskottet skäl förorda att de gällande reglerna om hundskatt omprövas. Utskottet, som finnér en fortsatt registrering av hundbeståndet erforderlig, anser att registreringsbestämmelserna därför bör bibehållas och att kommunerna följaktligen måste fä ersättning för kostnaderna härför liksom för de övriga kostnader som hundarna förorsakar kommunerna.
Beträffande formerna för sådana kommunala hundavgifter kan olika lösningar övervägas. Den enklaste lösningen skulle vara att föra in rambestämmelser om hundregistrering i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar. Lagen skulle då kompletteras med en av regeringen utfärdad förordning om registreringens omfattning och finansiering. Utskottet förutsätter att varje kommun därvid inom fastställda gränser skall få bestämma hundavgiftens
SkU 1977/78:4
storlek och om skäl föreligger även differentiera avgiften med hänsyn till t. ex. tätortsgrad. En annan möjlighet är att omarbeta den nuvarande hundskatteförordningen till en avgiftslag enligt vilken kommunerna på motsvarande sätt inom fastställda ramar för fastställa avgiftens storlek.
Genom de här föreslagna åtgärderna kan yrkandena i motionerna anses
bli i huvudsak tillgodosedda.
Den av utskottet förordade åtgärden att ersätta hundskatten med en hundavgift bör självfallet genomföras efter samråd med företrädare för kommunerna.
Utskottet hemställde att riksdagen med anledning av motionerna i skrivelse till regeringen skulle begära förslag om införande av hundavgift i överensstämmelse med vad utskottet anfört, och riksdagen beslutade i enlighet härmed.
Lars Ahlmark (m) ställde våren 1977 en fråga till budgetministern om denne avsåg att ta initiativ för att förverkliga det uppdrag riksdagen år 1975 gav regeringen att lägga fram förslag om införande av en kommunal hundavgift i stället för den hundskatt som nu utgår.
Budgetministern svarade den 16 maj 1977 att beredning f. n. pågår inom regeringens kansli i syfte att omarbeta hundskatten i enlighet med de riktlinjer som riksdagen angivit.
Utskottet
1 motionen begärs sådan ändring av gällande lagstiftning att kommun skall få rätt att differentiera hundskatten med hänsyn till befolkningstätheten inom olika områden.
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att riksdagen 1975 på skatteutskottets hemställan begärde att den nuvarande hundskatten skulle ersättas av en hundavgift. Utskottet förutsatte därvid att varje kommun inom fastställda gränser skulle få bestämma avgiftens storlek och om skäl föreligger även få differentiera avgiften med hänsyn till tätortsgrad. Budgetministern har under våren 1977 som svar på en fråga meddelat att beredning av ärendet pågår inom regeringens kansli.
Utskottet finnér således att syftet med motionen redan är uppmärksammat och att riksdagen i avvaktan på regeringens förslag i ärendet inte bör vidta ytterligare åtgärder, varför motionen avstyrks.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1976/77:609.
Stockholm den 12 oktober 1977
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
SkU 1977/78:4 4
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s), Johan Olsson (c), Curt Boström (s), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Sixten Pettersson (m).
GOTAB 55745 Stockholm 1977