Med anledning av motioner om skatt på fritidsbåtar
SkU 1977/78:47
Skatteutskottets betänkande 1977/78:47
med anledning av motioner om skatt på fritidsbåtar
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1977/78:510 av Paul Jansson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om förslag till registrering och årlig beskattning av vissa lyxbetonade fritidsbåtar;
1977/78:635 av Nils Hörberg (fp) vari hemställs
att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen 1977/78:631 - såsom ett led i Sveriges strävan att medverka till en ny ekonomisk världsordning - hos regeringen begär förslag syftande till minskad oljeförbrukning inom Sveriges samfärdsel med mellan en tredjedel och hälften och omfattande bl. a.
1. begränsning av inrikes flygtransporter genom skattebeläggning av flygbensin för sådana transporter av alla slag,
2. uppmuntran till övergång till mindre råvaru- och drivmedelskrävande bilar genom starkt progressiv fordonsskatt baserad på bl. a. fordonsvikt, storlek och motorstyrka,
3. begränsning av körning med nöjesbåtar genom starkt progressiv båtskatt baserad på bl. a. båtvikt, storlek och motorstyrka;
(Yrkandena 1 och 2 i motionen har utskottet behandlat i betänkandet SkU 1977/78:39.)
1977/78:662 av Hans Pettersson i Helsingborg (s)och Karl-Erik Svartberg (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om att fritidsbåttrafiken själv betalar sina kostnader;
1977/78:1393 av Åke Wictorsson m. fl. (s) vari - med hänvisning till motionen 1977/78:1392 - hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om utformning av den framtida småbåtsverksamheten med utgångspunkt i utredningarna Båtliv 1 och II innefattande registreringsplikt för fritidsbåtar och båtavgift.
Frågans tidigare behandling
Förslag om särskild skatt på fritidsbåtar har tidigare inte prövats av riksdagen. I tre av de här behandlade motionerna åberopas såväl Fritidsbåtutredningens betänkande Båtliv-samhället och fritidsbåtarna (SOU 1974:95) som det av utredningen (Jo 1976:01) om registrering av fritidsbåtar avgivna
1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 47
SkU 1977/78:47
betänkandet Båtliv 2 - registerfrågan (SOU 1977:25). 1 registrerings- och avgiftsfrågan kan följande återges ur sammanfattningen av det förstnämnda betänkandet:
I kap. 10 diskuteras behovet av en registrering av vissa fritidsbåtar. Utredningen konstaterar att en sådan registrering skulle ge det erforderliga planeringsunderlaget för den kraftiga statliga och kommunala satsning på hamnbyggande etc., som utredningen föreslår. Registreringen och den därmed sammanhängande numreringen av vissa fritidsbåtar skulle vidare underlätta spaning efter t. ex. saknade båtar, möjliggöra uppföljning av den frivilliga förarutbildningen, försäkringsfrågan etc. och öppna en möjlighet till direktinformation till båtägarna i t. ex. sjösäkerhets- och sjötrafik frågor.
Utredningen föreslår obligatorisk registrering av alla motordrivna båtar och segelbåtar inom svenskt sjöterritorium om dess ägare har hemvist i Sverige eller båten har hemmahamn i riket. Registret bör samordnas med det av riksdagen 1973 beslutade nya fartygsregistret, som främst avser yrkessjöfarten. Samma registermyndighet skall sköta de båda registrena. Vissa detaljfrågor avseende båtregistrets utformning etc. föreslår utredningen överlämnas till en särskild arbetsgrupp.
Med hänsyn till båtlivets starka karaktär av friluftsliv föreslår utredningen att båtnämnden administrativt blir knuten till statens naturvårdsverk. Verkets generaldirektör skall även vara ordförande i båtnämnden och en särskild båtlivsbyrå med egen administrativ chef skall inrättas under verkets naturresursavdelning.
Sjöfartsverket skall liksom tidigare ha hand om verksamheten rörande farleder, sjöräddning etc. för fritidsbåtar samt i samråd med båtnämnden bedriva provning och säkerhetsbesiktning av fritidsbåtar.
I kap. 18 föreslår utredningen bildandet av en särskild båtfond. Fonden skall årligen tillföras ett belopp varav två tredjedelar utgör statsbidrag och en tredjedel avgifter erlagda av båtägarna. Första året föreslås statsbidragsdelen uppgå till 22,8 milj. kr. och avgiftsdelen till 11,4 milj. kr. eller totalt 34,2 milj. kr.
Båtavgift skall årligen erläggas av alla registrerade båtar (med viss dispensmöjlighet). Viss differentiering av avgiften föreslås ske redan i inledningsskedet. Sålunda bör båtar med högst 10 hk motorstyrka och/eller segelarea som ej överstiger 10 m2 erlägga endast grundavgift med 20 kr. För övriga registrerade båtar tillkommer en tilläggsavgift på 30 kr. En ytterligare differentiering av tilläggsavgiften - inom det givna avgifsuttagets ram - föreslås dock ske i ett senare skede, innebärande att de största och dyraste båtarna åläggs en högre tilläggsavgift.
Beträffande registreringsfrågan kan följande återges ur sammanfattningen i Båtliv 2:
Antalet fritidsbåtar i Sverige hösten 1976 kan enligt utredningen uppskattas till ca 700 000. Det årliga nettotillskottet har under senare år uppgått till ca 40 000 båtar. Antalet uttjänta båtar uppskattas till drygt 10 000 per år. Under perioden 1975-1980 torde försäljningen komma att uppgå till ca 200 000 enheter.
Utredningen har, när det gäller registrering av fritidsbåtar, utformat tre alternativ. Alternativen medger en behovsanpassad stegvis utveckling av samhällets åtgärder. Samtliga alternativ tillgodoser främst följande behov, men i olika hög grad och med olika medel.
SkU 1977/78:47
3 O Planeringsunderlag för samhällets myndigheter.
O Identifiering av fritidsbåt vid sjöräddning, sjöfynd, m. m. o Uppbörd av båtavgift och kontroll av att denna erlagts.
Alternativ 1 skall ses som ett grundalternativ. Enligt detta erfordras inte något register över fritidsbåtar utan endast ett enkelt adressregister för avgiftsavisering, om båtavgift skall erläggas.
I alternativ 2 tillkommer ett enkelt datorbaserat fritidsbåtregister. Detta ger möjlighet att i begränsad utsträckning ta fram statistik beträffande de båtar och båtägare som registrerats.
I alternativ 3 används ett avancerat datorsystem. Detta möjliggör bl. a. lagring av fler uppgifter om båtarna än i alternativ 2. Härigenom blir det möjligt att - beroende av registrets omfattning och innehåll - ta fram ytterligare statistik beträffande de båtar och båtägare som registrerats. Funktionerna ingår i eller har sina direkta motsvarigheter i bilregistersystemet. Detta förutsätts även kunna utnyttjas för uppläggning och drift av ett fritidsbåtregister.
Engångskostnaderna för alternativen 1,2 och 3 varierar mellan ca 30 och ca 55 kronor per båt, räknat per 100 000 båtar. För 400 000 båtar blir motsvarande kostnad 10-30 kronor per båt.
Den årliga driftkostnaden beräknas i alternativ 1 till 3-4 kronor, i alternativ 2 till 8-9 kronor och i alternativ 3 till 12-14 kronor per båt, beroende på det totala antalet båtar som omfattas av registreringen. I dessa kostnader ingår inte kostnader för samhällets kontroll av efterlevnaden av utfärdade bestämmelser.
Utredningen föreslår beträffande planering och identifiering:
Med lämpligt tidsintervall genomförs en riksomfattande statistisk undersökning beträffande hela fritidsbåtbeståndet.
Undersökningen utförs i samband med en av andra skäl bedriven och bekostad undersökning.
Kommunala myndigheter organiserar vid behov särskilda båtplatsköer samt permanenta samarbetsorgan (båtråd) med företrädare för båtorganisationerna inom kommunerna.
Alla fritidsbåtar bör vara försedda med skyltar med ägarens namn, adress och telefon, utförda och anbringade enligt polisens rekommendationer i broschyren ”Skydda din båt”.
Båtägare och båtklubbar medverkar i ökad utsträckning till att båt förses med båtens namn och hemort och att man då eftersträvar att båtar av samma typ från en och samma hemort inte för samma namn.
Det identifieringssystem, som sjöfartsverket tagit fram, utvecklas att gälla alla båttyper som i någon större utsträckning kan bli föremål för sjöräddningsinsatser.
Om det beslutas att bdtavgift skall erläggas, erfordras en metod för avgiftsuppbörd och för kontroll av att avgiften erlagts. Enligt alternativ 1 försäljs ett märke, som anbringas synligt på båten. Detta märke erfordras i samtliga alternativ.
Metodiken för uppbörd av avgift och kontroll av att denna erlagts, föreslås bli följande.
Den myndighet som har att handlägga fritidsbåtfrågor lämnar information om avgiftens syfte och om erforderliga åtgärder i detta sammanhang.
Informationen upprepas i erforderlig omfattning.
Avgiften erläggs på posten före den 1 maj varje år. Som kvitto erhålls ett märke enligt exempel i bilaga 3.
SkU 1977/78:47
4 Märket, som är självhäftande, anbringas väl synligt på båtens vänstra sida (babord), så att det kan observeras på håll under färd men också vid stillaliggande i hamn.
Kontroll av att avgift erlagts, sker i samband med trafikkontroller o. d.
Den tidigare fritidsbåtutredningen, som avlämnade sitt betänkande år 1974, föreslog att en årlig grundavgift (20 kr.) skulle erläggas av alla båtar som framdrivs med motor eller segel. En tilläggsavgift (30 kr.) skulle erläggas av alla båtar med minst 10 hästkrafters motor eller 10 kvadratmeters segel. Om fritidsbåtutredningens förslag genomförs skulle grundavgift för närvarande erläggas av ca 420 000 båtar. Tilläggsavgift skulle erläggas av ca 170 000 båtar.
Utredningen om registrering av fritidsbåtar föreslår, om båtavgift skall erläggas i huvudsaklig överensstämmelse med fritidsbåtutredningens förslag, att alternativ 1 skall tillämpas. Detta innebär, att något register över fritidsbåtar inte behöver läggas upp. För avgiftsavisering inrättas ett enkelt adressregister i likhet med vad som gäller för jaktkort.
Om det för vissa fritidsbåtar beslutas om en årlig avgift som är avsevärt högre änden som angavs av fritidsbåtutredningen, bör dessa båtar registreras. En registrering bör då begränsas till båtkategorier som i första hand används i kustsfarvatten och de större insjöarna. I annat fall måste en betydande utbyggnad ske av övervakningsresurserna.
Ett sådant register bör därför i ett första skede endast omfatta alla motorbåtar med minst 20 hästkrafters motorstyrka och alla segelbåtar med minst 10 kvadratmeters segelyta (krysställ). Registret bör utformas enligt alternativ 3, dvs. på samma sätt som bilregistret. Det skulle komma att omfatta ca 100 000 båtar i nuläget.
Vissa båtar bör kunna befrias från en båtavgift om en sådan införs, t. ex. båtar som ägs av samer, fiskare och bofast skärgårdsbefolkning eller som används i organiserad ungdoms- eller idrottsverksamhet.
Utskottet
Frågan om en särbeskattning av fritidsbåtar har tidigare inte behandlats av riksdagen. Att yrkanden härom nu framförs i fyra motioner torde få ses mot bakgrund av att fritidsbåtutredningen i betänkandet (SOU 1974:95) Båtliv, samhället och fritidsbåtarna föreslog bildandet av en särskild båtfond, som till viss del skulle finansieras genom en båtavgift. Förutsättningen för avgiften var den av utredningen även på andra grunder förordade obligatoriska registreringen av alla fritidsbåtar med motor eller segel. Båtregistret skulle enligt förslaget bli förhållandevis omfattande. Vid remissbehandlingen av betänkandet ifrågasattes från flera håll om värdet av den föreslagna registreringen stod i rimligt förhållande till de kostnader, det arbete och den administration som behövdes för dess genomförande. En sakkunnig tillkallades 1976 för att utreda frågan om registrering av fritidsbåtar. Resultatet av denna utredning redovisas i betänkandet (SOU 1975:25) Båtliv 2, registerfrågan. Som första alternativ förordas att det av fritidsbåtutredningen planerade registret ersätts med ett enkelt adressregister för avgiftsavisering. Om en avgift på mer än 50 kr. per år införs för vissa fritidsbåtar bör emellertid dessa båtar registreras på ungefär samma sätt som sker med bilar i bilregistret och
SkU 1977/78:47
registret begränsas att omfatta endast motorbåtar med minst 20 hästkrafters motorstyrka och segelbåtar med minst 10 kvadratmeters segelyta. Ett sådant register beräknas i nuläget komma att omfatta drygt 100 000 båtar.
I motionerna 510, 662 och 1393 begärs förslag om registrering och beskattning av fritidsbåtar i anslutning till vad de ovannämnda utredningarna redovisat i dessa frågor. Motiveringen i de två förstnämnda motionerna går närmast ut på att ägarna av fritidsbåtar bör bära en större del än f. n. av det allmännas kostnader för båtlivet, medan motionärerna i den sistnämnda motionen närmare ansluter till fritidsbåtutredningens förslag och vill införa avgifter för att finansiera ytterligare åtgärder till förmån för båtlivet. I motionen 635 föreslås från andra utgångspunkter en begränsning av körning med nöjesbåtar genom starkt progressiv båtskatt baserad på bl. a. båtvikt, storlek och motorstyrka. Motionären lägger fram sitt förslag som ett led i strävandena mot en ny ekonomisk världsordning, strävanden som närmare utvecklas i motionen 631. Detta yrkande syftar alltså främst till att spara olja och råvaror. Då utskottet behandlade de två första yrkandena i motionen 635 om skatt på viss flygbensin och om en progressiv fordonsskatt hänvisade utskottet till att dessa frågor låg inom bl. a. energikommissionens uppdrag. Detsamma torde också gälla det nu aktuella yrkandet om en båtbeskattning, som dock till viss del också kan anses falla inom ramen för de överväganden som kan bli följden av den föreslagna båtregistreringen.
Av vad utskottet här tidigare anfört framgår att registrering av fritidsbåtar eller deras ägare är den primära förutsättningen för att avgift eller skatt skall kunna tas ut av båtägarna. Det förtjänar i detta sammanhang också att diskuteras vilka förutsättningar som gäller för att ett sådant uttag skall betecknas som skatt och när det kan anses vara avgift. Fritidsbåtutredningen använder begreppet avgift och anser tydligen detta motiverat med hänsyn till att avgiften är avsedd att gå till en särskild fond till båtlivets fromma. Vill man dra paralleller i detta sammanhang har man närmast att jämföra med vägtrafikbeskattningen, där uttagen även av de till vägväsendet specialdestinerade medlen ansetts vara skatter. Den särskilda bilregisteravgiften, som endast skall täcka statsverkets utgifter för registerhållningen, är däremot en avgift och den fastställs därför av regeringen. Från dessa utgångspunkter anser utskottet att de i motionerna framförda yrkandena måste ses som skattefrågor. Oavsett vilken ställning man tar till dessa yrkanden i övrigt kan en registrering av fritidsbåtarna vara av värde av åtskilliga skäl som fritidsbåtutredningen redovisat. Detta gäller bl. a. beträffande identifiering, ansvar för överträdelser av olika bestämmelser, vid destruktion av uttjänta båtar och i samband med sjöräddning.
Enligt vad utskottet erfarit förbereds registreringsfrågan f. n. inom jordbruksdepartementet, och en proposition i ärendet kan väntas till nästa riksmöte. Utskottet förutsätter att frågan om en avgifts storlek och utformning i övrigt därvid också kommer att prövas. Med hänsyn till registrerings - frågans avgörande betydelse för en eventuell beskattning av fritidsbåtarna
SkU 1977/78:47
anser utskottet sig inte böra pröva beskattningsfrågorna i motionerna, innan riksdagen tagit ställning till ett regeringsförslag beträffande registreringen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de här behandlade motionsyrkandena i den mån de inte därigenom kan anses tillgodosedda.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1977/78:510,
2. motionen 1977/78:635, yrkandet 3,
3. motionen 1977/78:662,
4. motionen 1977/78:1393.
Stockholm den 20 april 1978
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson* (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg * (fp), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Curt Boström* (s), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c)och Eric Marcusson (s).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 57963 Stockholm 11978