Med anledning av motioner om räddningstjänst m. m.
CU 1978/79:18
Civilutskottets betänkande 1978/79:18
med anledning av motioner om räddningstjänst m. m.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1978/79:
336 av Hans Alsén (s) och Kerstin Andersson i Kumla (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättandet av en permanent undersökningskommission för brandkatastrofer i publika lokaler,
393 av Olle Aulin (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen framförts rörande försöksverksamhet med helikopter för ambulanstransporter inom Skåne,
394 av Olle Aulin (m)och Joakim Ollén (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn av gällande lagstiftning rörande räddningstjänst och miljöskydd, syftande till dels ökad samordning av befintliga resurser, dels ökad insats för regionala åtgärder i fråga om räddningstjänst och miljöskydd,
558 av Hans Alsén (s) och Per Bergman (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om huvudmannaskapet för samhällets räddningstjänst,
1063 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen hos regeringen begär att skyndsamma åtgärder vidtas för en tillfredsställande dygnsberedskap med räddningshelikopter i Söderhamn och Luleå,
1577 av Märta Fredrikson m. fl. (c, m, fp) vari hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna angelägenheten av att utredningsarbetet angående vår oljeskyddsberedskap snabbt slutförs, samt
2. att riksdagen hos regeringen anhåller att motionen överlämnas till de kommittéer som handhar detta utredningsarbete,
1582 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning för räddningstjänstens organisation m. m. i enlighet med vad som anförts i motionen,
1586 av Gustav Lorentzon m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att en allsidigt sammansatt kommission omedelbart tillsätts, som ges uppgiften att granska alla fakta om den senaste oljekatastrofen vid den bohuslänska kusten,
1 Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 18
CU 1978/79:18
1671 av Magnus Persson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande behov av förstärkning av Vänerns miljöberedskap,
2139 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen 1978/ 79:2138 om åtgärder för att förbättra möjligheterna att bekämpa oljeutsläpp.
Nuvarande ordning, tidigare riksdagsbehandling m. m.
Huvudmannaskapet för samhällets räddningstjänst m. m.
Bestämmelser om räddningstjänst finns i brandlagen (1974:80 ändrad senast 1977:493) (BrL). Med räddningstjänst förstås enligt lagen verksamhet som bl. a. vid brand syftar till att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön. Varje kommun har enligt lagen att svara för räddningstjänst och för förebyggande åtgärder mot brand i kommunen. För dessa uppgifter skall kommunen hålla ett brandförsvar som tillfredsställer skäliga anspråk på effektivitet. Kommunen kan av länsstyrelsen helt eller delvis befrias från skyldigheten att hålla brandkårom kommunen träffat avtal om hjälp från kommunal brandkår i annan kommun. Vid nödläge som fordrar så omfattande räddningsåtgärder att ett särskilt ledningsorgan krävs för samordning av räddningstjänsten skall länsstyrelsen överta ledningen. Länsstyrelsen kan då bl. a. förordna att också kommunal brandstyrka i kommun inom länet där räddningsåtgärd ej behöver vidtas skall delta i räddningsarbetet. Regeringen har genom bestämmelser i BrL bemyndigats att meddela ytterligare föreskrifter angående tillämpning av lagen. I den av regeringen utfärdade brandstadgan (SFS 1962:911 omtryckt 1974:81, ändrad senast 1977:925) och i de kommunala brandordningarna ges dessa närmare föreskrifter. Utskottet har i yttrande (CU 1978/79:2 y) till konstitutionsutskottet behandlat frågan om slopande av kravet på underställning av brandordning.
BrL är inte tillämplig på åtgärder som avses i lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar. Enligt denna lag skall länsstyrelsen sörja för att erforderliga åtgärder påkallas för att skydda allmänheten från radioaktiva ämnen. Sålunda skall länsstyrelsen upprätta en organisationsplan för att skydda allmänheten mot radioaktiva ämnen från atomanläggning.
BrL är heller inte tillämplig på sjöräddning och fjällräddning. Central huvudman för fjällräddningen är rikspolisstyrelsen medan länsstyrelserna i fjällänen är regionala huvudmän och polisstyrelserna i polisdistrikten lokala huvudmän. Enligt propositionsförteckning 1979-01-10 kommer riksdagen eventuellt att föreläggas en proposition i mars 1979 om huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m. m.
CU 1978/79:18
3 För sjöräddningen är sjöfartsverket samordnande myndighet. Genom särskilt avtal medverkar sjöräddningssällskapet, tullverkets kustbevakning, polisen, försvarsmakten och televerkets kustradiostationer i sjöräddningsarbetet.
Olje- och kemikaliebekämpningen till sjöss handhas av tullverkets kustbevakning.
Riktlinjerna för brandförsvaret och räddningstjänsten beslöts i sina huvuddrag av riksdagen åren 1962 resp. 1973. År 1962 hade riksdagen sålunda att ta ställning till en proposition med förslag till en för hela riket gällande brandlag och brandstadga (proposition 1962:12, KU 6, 3LU 11). Propositionen byggde i sina huvuddrag på 1954 års brandlagsrevisions betänkande. Reviderad brandlagstiftning (SOU 1960:34). Beträffande frågan om huvudmannaskapet anfördes i betänkandet att flera lösningar kan diskuteras. För staten resp. landstingen som huvudmän talade möjligheterna att skapa enhetlig ledning och organisation inom större områden. Om brandväsendet förstatligades eller fördes över till landstingen skulle man mera allmänt få så stora verksamhetsområden att dessa svarade mot verksamhetens anspråk. Brandlagsrevisionen ansåg emellertid att möjligheten att på bästa sätt tillvarata hemortsinstresset skulle uppges om staten eller landstingen blev huvudmän för verksamheten. Ett övergivande av det kommunala huvudmannaskapet ansågs innebära att frivilliga åtaganden inom brandförsvaret skulle komma att minska. Denna synpunkt jämte statsfinansiella skäl föranledde revisionen att överge tanken på ett förstatligat brandförsvar. Beträffande landstingen anfördes dessutom att det för dem skulle bli nödvändigt att tillskapa en helt ny organisation. Enligt brandlagsrevisionen borde de fördelar som kan finnas med en organisation i större områden än de dåvarande primärkommunerna sökas i samarbetets form. Brandlagsrevisionen föreslog därför ett bibehållet primärkommunalt huvudmannaskap. Såväl den övervägande delen av remissinstanserna som Kungl. Maj:t anslöt sig till revisionens förslag i frågan. Riksdagen hade ingen erinran mot propositionen.
År 1973 behandlade riksdagen en proposition (prop. 1973:185) med förslag till ny brandlag. 1 propositionen lämnades förslag till att utvidga det kommunala ansvaret till att omfatta också annan räddningstjänst än släckning av brand. I räddningstjänstutredningens förslag (SOU 1971:50) Räddningstjänst hade riktlinjerna dragits upp för hur samhällets insatser på området bort byggas upp. Beträffande frågan om huvudmannaskapet för verksamheten anfördes i utredningen att ett snabbt ingripande är av största vikt för en framgångsrik räddningsinsats. För att räddningsarbetet skulle kunna utföras inom rimlig tid krävs att verksamhetsområdet inte är alltför stort. Enligt utredning borde undersökas om de uppställda kraven kunde uppfyllas av något befintligt samhällsorgan. Det ansågs uteslutet att ge civilförsvaret huvudansvaret för räddningstjänsten. Enligt civilförsvarsstyrelsen saknade civilförsvaret personella resurser för att i fredstid upprätthålla
CU 1978/79:18
olycks- och katastrofberedskap. Inte heller polisen ansågs lämplig för uppgiften bl. a. därför att polisdistrikten ofta omfattar stora geografiska områden och då dygnetruntbevakning förekommer i allmänhet endast i distriktets centralort. Brandförsvaret däremot har enligt utredningen hög beredskap dygnet runt och en organisation som medger omedelbara insatser. Dessutom finns för räddningstjänst utbildad personal hos flera brandkårer. Utredningen ansåg sålunda att huvudansvaret för räddningstjänst också vid annat nödläge än brand borde läggas på brandkårerna.
De flesta remissinstanserna anslöt sig till utredningens förslag. I ett pär remissvar anfördes att det skulle bli lättare att samordna polisens och brandförsvarets verksamhet om brandväsendet förstatligades. Ett inte obetydligt antal remissinstanser förordade mer eller mindre bestämt ett statligt eller landstingskommunalt huvudmannaskap. En remissinstans ansåg att frågan om huvudmannaskapet borde utredas. I propositionen föreslogs att räddningstjänsten skulle vara en kommunal uppgift. Riksdagen hade ingen invändning mot förslaget.
Inom civilförsvarsstyrelsen (CFS) bedrivs på uppdrag av regeringen arbete med perspektivplanering i syfte att ta fram underlag för 1982 års avsedda försvarsbeslut. I sammanhanget har CFS tillsatt två arbetsgrupper, samordningsgruppen kommunanknutet civilförsvar och arbetsgruppen statligt civilförsvar. Arbetsgruppen avgav i december 1978 slutrapporten Statligt civilförsvar.
Under utredningsarbetets gång framkom - enligt rapporten - att civilförsvaret inte kan utformas separat. Det har därför ansetts nödvändigt att behandla även fredsräddningstjänstens framtida struktur och huvudmannaskapet för denna räddningstjänst.
Föra» fä en uppfattning om framtidens räddningstjänst har arbetsgruppen bl. a. tillställt landets samtliga brandchefer en enkät. I enkäten frågades bl. a. om vilket huvudmannaskap som bäst skulle främja räddningstjänstens utveckling. Som svar på frågan angav över hälften av de som besvarat frågan att ett statligt huvudmannaskap vore att föredra medan cirka en tredjedel ansåg att kommunerna fortfarande borde vara huvudmän för räddningstjänsten. Av de 236 som besvarat frågan har 152(64 96)ansett att en förändring av huvudmannaskapet kan tänkas eller är önskvärd. Av dessa anser 129 (85 96) att staten bör överta huvudmannaskapet.
Arbetsgruppen anser att CFS i samråd med statens brandnämnd bör föreslå tillsättning av en parlamentarisk utredning där ett förstatligande av räddningstjänsten i fred närmare prövas varvid utredningen bör utgå från att freds- och krigsräddningstjänsten kommer att slås samman. Enligt arbetsgruppen skulle ett statligt huvudmannaskap för all räddningstjänst avgjort ge bättre möjligheter att inom givna kostnadsramar upprätthålla bästa möjliga personalberedskap för räddningsingripanden. Vidare skulle bättre möjligheter uppnås att skapa en mera enhetlig metodik beträffande brandsyneverk -
CU 1978/79:18
samheten samt för bedömning av brandrisker. Ett statligt huvudmannaskap skulle innebära fördelar genom att gemensamma inköp kunde göras med civilförsvaret och genom att gemensamma materielpooler kunde byggas upp.
CFS styrelse har vid sammanträde 1978-02-16 tagit ställning till perspektivplanen - dock inte till frågan om den framtida fredsräddningstjänstens huvudmannaskap. Perspektivplanen samt bilagor kommer 1979-03-01 att tillställas regeringen.
Kommunikationsministern har nyligen - efter bemyndigande - tillkallat en särskild utredare för att se över reglerna för transport av farligt gods. Utredaren skall bl. a. ta upp frågor om förhållandet mellan vägtransporter och järnvägs-, sjö- och lufttransporter. Ett så långt som möjligt samordnat regelsystem bör prövas.
Bekämpning av olja lill havs m. m.
Tullverket har enligt sin instruktion (1973:884 ändrad senast 1976:135) att svara för åtgärder till havs och i kustvattnen, Vänern och Mälaren för att avvärja eller begränsa skada till följd av utflöde av olja eller annat som är skadligt.
Enligt BrL svarar kommun under vissa förutsättningar för verksamhet som syftar till att bl. a. vid oljeutflöde eller annat nödläge avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.
Kommun är enligt BrL berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad för bl. a. räddningstjänst med anledning av oljeutflöde till havs eller i kustvattnen, Vänern, Mälaren, Göta älv, Trollhätte kanal eller Södertälje kanal samt för sanering av oljeskada som har uppstått till följd av utflöde i dessa områden.
Flera utredningar pågår som har att behandla frågan om oljebekämpning och därtill anknytande frågor. Sålunda har i juni 1977 kommunministern bemyndigats tillkalla en kommitté med uppdrag att undersöka i vad mån oljeutvinning i större skala i Nordsjön och erfarenheterna från oljeutflödet 1977 vid borrplattformen ”Bravo” på Ekofiskfaltet bör föranleda ändring av de riktlinjer som gäller för den svenska beredskapen för bekämpning av miljöfarliga utsläpp till havs samt i kustvattnen, Vänern och Mälaren.
1 juli 1977 tillkallade handelsministern efter bemyndigande en kommitté med uppdrag att utreda frågor rörande samordning och ledning i fred av övervakning och räddningstjänsten till sjöss.
1 detta sammanhang bör slutligen nämnas att jordbruksministern efter bemyndigande i juni 1978 tillkallat en utredning om åtgärder mot oljeskador till sjöss främst såvitt avser miljörisker vid sjötransporter.
Enligt 1979 års kommittéberättelse beräknas de två förstnämnda kommittéerna avsluta sitt arbete under år 1979 medan den sistnämnda beräknas vara färdig första halvåret 1979.
CU 1978/79:18
6 Kommunministern besvarade 1978-11-30 en fråga och 1979-01-22 en interpellation och en fråga med anledning av oljeutsläpp till havs samt om åtgärder för att förbättra oljebekämpningen till havs. Interpellationen och frågorna hade som utgångspunkt de oljeskador som under hösten 1978 drabbade olika delar av den bohuslänska kusten. I anslutning till vissa punkter i interpellationen anförde kommunministern 1979-01-22 att internationellt samarbete pågår beträffande oljeutvinningen i Nordsjön. Samarbetet innebär bl. a. att man dels försöker få fram gemensamma regler för att eliminera eller begränsa befintliga säkerhets- och miljörisker, dels säkerställer samverkan vid bekämpning av olja som kommit lös, dels tillskapar enhetliga regler för skyldigheten att ersätta oljeskador som är en följd av oljeutvinningen i Nordsjön. Vidare upplystes om att internationella överenskommelser finns i den s. k. Nordsjööverenskommelsen om samarbete vid oljeförorening i Nordsjön och i 1974 års Helsingforskonvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö, samt att ett positionsrapporteringssystem tillämpas beträffande registrering av oljetankfartygs färdvägar i Stora Bält. Arbetet utförs inom ramen för FN:s internationella sjöfartsorganisation, IMCO:s verksamhet. Beträffande partikelmärkning av olja i fartyg har en metod för sådan märkning utarbetats och praktiskt prövats i Sverige år 1975.
Beträffande oljeskyddet i Vänern noteras att tullverket har två fartyg stationerade där, ett bevakningsfartyg och ett miljöskyddsfartyg. Vid oljebekämpning kan organisationen förstärkas med resurser från bl. a. Sjöräddningssällskapet och Vänerns seglationsstyrelse. Riksdagen har 1979-02-14 beslutat anvisa 25 milj. kr. på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 till anskaffning av tre miljöskyddsfartyg. Avsikten är att ett av fartygen (färdigt tidigast 1980)skall stationeras i Vänern och att det skall utformas med särskild hänsyn till de krav som ställs på miljöskyddsorganisationen där. En ökning av antalet kustbevakningstjänstemän får enligt tullverket ske genom omprioritering av befintliga resurser. Tullverkets anslag för personal faller under skatteutskottets beredning.
Undersökningskommission för brandkatastrofer i offentliga lokaler
Brandskyddsfrågorna regleras väsentligen i byggnadslagstiftningen och brandlagstiftningen. Härtill kommer vissa specialförfattningar som gäller t. ex. brandfarliga och explosiva varor samt elektriska installationer.
Frågan om brandfarligt material har på regeringens uppdrag utretts av statens planverk och konsumentverket i samråd med bostadsstyrelsen och statens brandnämnd. Utredningen avgav i maj 1978 betänkandet Brand inomhus (SOU 1978:30).
Utredningen föreslår bl. a. en förtydligande komplettering av byggnadsstadgan samt Svensk byggnorm i syfte att förhindra inredning med speciellt
CU 1978/79:18
brandfarligt material. För lös inredning i bostäder föreslås att regler införs så att möjligheter skapas att gallra ut de brandfarligaste produkterna. F. n. saknas restriktioner för sådan inredning. Beträffande inredning av lokaler för offentlig, kommersiell eller för annat kollektivt utnyttjande föreslår utredningen bl. a. att i brandlagstiftningen införs bestämmelser som ger statens brandnämnd befogenhet att utfärda erforderliga föreskrifter som bör gälla såväl befintlig inredning som nyanskaffning. Det föreslås också att den som svarar för viss lokal skall - till skillnad mot vad som f. n. gäller - ha att påvisa att inredning och övriga anordningar uppfyller gällande brandskyddskrav.
Vidare föreslås i utredningen att ett nationellt brandforskningsprogram genomförs, att tillförlitliga prövningsmetoder för produkters brandfarlighet utarbetas samt att uppgifts- och erfarenhetsinsamling från inträffade bränder organiseras. Kostnadskonsekvenserna av de strängare reglerna om högre brandsäkerhetskrav synes utredningen i de flesta fall bli av ringa omfattning.
Hotell- och restauranganställdas förbund har i skrivelse till regeringen 1978-10-23 tagit upp frågan om bränder på hotell och i restauranger. Enligt förbundets uppfattning bör vissa åtgärder vidtas för att förhindra katastrofbränder och för att begränsa eventuella bränders skadeverkningar. I första hand bör undersökas brandskyddsföreskrifternas utformning och efterlevnad, lokalernas utformning, inredning och brandskyddsutrustning, hur informationen till gäster, anställda och arbetsgivare skall göras, ansvarsfördelningen mellan myndigheter och lokalansvariga, och även göras en utvärdering av erfarenheter och kunskaper liksom även övervägas utbildning i brandförsvar för berörda grupper. Förbundet föreslår som ett forsta steg i syfte att klarlägga vilka åtgärder som bör vidtas att en permanent statlig undersökningskommission tillsätts.
Statens brandnämnd har i skrivelse 1979-01-23 till regeringen yttrat sig över skrivelsen samt redogjort för gällande regler och hur dessa kan förbättras. Beträffande förslaget om en permanent statlig undersökningskommission att tillkallas vid katastrofbränder anför nämnden - som tillstyrker att en sådan kommission inrättas - att frågan behandlas i samband med att regeringen tar ställning till brandriskutredningens förslag och till det ovan omnämnda nationella brandforskningsprogrammet.
Frågan om inrättande av en undersökningskommission för brandkatastrofer i publika lokaler behandlades i ett interpellationssvar i riksdagen 1978- 11 -30. Kommunministern, som ansåg att brandkatastrofer i publika lokaler är mycket allvarliga och att frågan måste ägnas stor uppmärksamhet, ansåg att inrättandet av en undersökningskommission lämpligen fick behandlas i anslutning till att ställning tas till brandriskutredningens förslag.
CU 1978/79:18
8 Helikoptrar för räddningstjänst m. m.
1 betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83) som överlämnades till statsrådet Lindahl 1978-12-13 behandlas i bilaga (s. 163-176) sjuktransporter med helikopter. Remisstiden på betänkandet utgår 1979-04-17. Av bilagan till vilken utredningen inte tagit ställning framgår följande.
Helikoptrar används i viss utsträckning för sjuktransporter i fred. Transporterna genomförs huvudsakligen av vissa privata företag, av försvarsmakten och av polisen. Inga helikoptrar används dock enbart eller ens till övervägande del för sjuktransport. Totalt fanns i Sverige i oktober 1977 188 helikoptrar varav 102 var civila. Av de civila ägs 8 av staten varav rikspolisstyrelsen (RPS) har 6. En typ, Bell 206, som oftast används för ambulans- och räddningstjänst fanns i 28 exemplar i landet. Sjuktransportkapaciteten för denna typ är 2 bårar och 1 vårdare. RPS svarar för den med statsmedel finansierade ambulans- och räddningsflygtjänsten. Budgetåret 1976/77 utfördes 237 ambulansflygningar genom rikspolisstyrelsens och privata företags försorg, varav 72 flygningar i rikspolisstyrelsens regi. Kalenderåret 1976 genomfördes 53 sjuktransportuppdrag med militärhelikoptrar. Den totala befintliga helikoptertillgången omfattar en sjuktransportkapacitet av 519 bårar varav försvarsmakten svarar för 411.
I bilagan föreslås en ettårig försöksverksamhet med ambulanshelikopter i fred. Försöket bör administreras av rikspolisstyrelsen. För den direkta ledningen av projektet bör en arbetsgrupp tillkallas.
Enligt ett riksdagsbeslut år 1972 skall RPS fr. o. m. 1972-07-01 svara för ambulans- och räddningsflygtjänst i Stockholms-, Göteborgs- och Västerviksområdena - inom det senare området endast under vintern.
RPS har helikoptrar baserade i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping och Boden. Dessutom har RPS träffat avtal med civila flygföretag om ambulans- och räddningstjänst året runt med helikoptrar baserade i Gällivare och Östersund, samt avtal beträffande sådan tjänst under del av året med helikoptrar baserade i Umeå, Stomman och Sälen.
I Söderhamn och Luleå finns helikoptrar disponibla på dagtid. Dessa tillhör försvarsmakten.
Försöksverksamhet med ambulanshelikoptrar har genomförts under åren 1974-1975 i Jämtlands län samt i Stockholms län somrarna 1977 och 1978. Beträffande försöksverksamheten i Jämtlands län konstaterades att underlaget i länet för sådan verksamhet inte bedömdes tillräckligt för att ekonomiskt motivera en helikopter i beredskap enbart för reguljär ambulansverksamhet. Utvärdering av försöken i Stockholms län visade vid en kostnadsjämförelse mellan ambulans och helikopter att årskostnaden för en helikopter använd enbart för sjuktransporter inom Stockholms län överstiger årskostnaden för ambulans med ca 1,8 milj. kr. Landstinget i Stockholms län och RPS har i februari 1979 tillsatt en arbetsgrupp i syfte att undersöka möjligheterna till en intensifierad verksamhet med helikoptrar förambi.lansverksamhet och annan räddningstjänst.
CU 1978/79:18
9 Under förutsättning av riksdagens godkännande av förslag i budgetpropositionen (justitiedepartementet) avses RPS i regleringsbrevet för budgetåret 1979/80 ges möjlighet att byta ut en i Malmö stationerad mindre helikopter mot en som är lämpad för sjuktransporter och annan räddningstjänst.
I civilutskottets betänkande CU 1977/78:17 behandlades en motion (m) i vilken hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en snabbutredning för att tillgodose behovet av helikopterresurser i Skåne. Efter att ha redogjort för en framställning till regeringen från de båda länsstyrelserna i Skåne om möjligheterna till förbättring av helikopterresurserna i landskapet avstyrkte utskottet motionen med följande motivering.
Ingen statlig myndighet har att direkt övergripande ansvara för samordnad organisation av räddningstjänst med helikopter och annat flyg. Såväl stat som landsting och i vissa fall även kommun kan ha ansvaret för att sådana resurser kan ställas till förfogande i skilda situationer. Utskottet har därför förutsatt att regeringen i lämpligt sammanhang redovisar dessa ansvars- och organisationsfrågor och tar de initiativ till organisatorisk samverkan som kan finnas påkallade. Därmed skulle skapas en grund för överväganden som kan möjliggöra godtagbara lösningar även i de hänseenden som berörs i motionen. En riksdagens åtgärd i denna del är därmed inte påkallad.
Utskottet
I detta betänkande behandlas tio motioner som rör frågor om samhällets räddningstjänst. Utskottet kommer senare under våren att behandla frågor om anslag till räddningstjänst m. m. för budgetåret 1979/80.
Utredning om huvudmannaskapet för samhällets räddningstjänst m. m.
1 motionen 1978/79:558 (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om huvudmannaskapet för samhällets räddningstjänst medan i motionen 1978/79:1582 (s) en utredning begärs om räddningstjänstens organisation. I motionen 1978/79:394 (m) begärs en översyn av gällande lagstiftning rörande räddningstjänst och miljöskydd syftande till ökad samordning av befintliga resurser och till ökad insats för regionala åtgärder i fråga om räddningstjänst och miljöskydd.
Riktlinjerna för samhällets räddningstjänst beslöts i.sina huvuddrag av riksdagen åren 1962 och 1973. 1962 års riksdag uttalade att ett kommunalt huvudmannaskap för samhällets åtaganden inom brandförsvaret vore att föredra framför ett statligt eller landstingskommunalt huvudmannaskap. 1973 års riksdag beslöt anta ett genom proposition framlagt förslag till ny brandlag varigenom det kommunala ansvaret kom att omfatta också annan räddningstjänst än släckning av brand. I det utredningsarbete som föregick 1973 års riksdagsbeslut övervägdes huvudmannaskapet för den samhälleliga räddningstjänsten. Sålunda övervägdes om civilförsvaret, polisen eller
CU 1978/79:18
brandförsvaret var den mest lämpliga att handha räddningstjänsten. Mot bakgrund av att kommunerna redan ansvarade för brandförsvaret och sålunda hade en organisation lämpad för omedelbara insatser ansågs det lämpligt att huvudansvaret för räddningstjänsten också vid annat nödläge än brand borde läggas på brandkårerna. Riksdagen hade ingen erinran mot att räddningstjänsten skulle vara en kommunal uppgift.
Riksdagen hade sålunda år 1962 att ta ställning till brandväsendets organisation. Mot bakgrund av då rådande förhållanden, den kommunala strukturen samt de frivilliga åtagandena inom brandförsvaret samt med beaktande av att de uppgifter som skulle handhas av brandförsvarsorganisationen var begränsade ansågs kommunerna mest lämpade som huvudmän. År 1973 hade riksdagen ånyo att behandla frågan om samhällets räddningstjänst - nu i ett vidare perspektiv. Därvid undersökte man i det förberedande utredningsarbetet om de krav som borde ställas på räddningsarbetet kunde utföras av något befintligt samhällsorgan. Efter att ha undersökt om civilförsvaret eller polisen kunde anses lämpliga för uppgiften kom utredningen till slutsatsen att dessa båda organ av olika skäl inte borde handha räddningstjänsten. Däremot ansågs det kommunala brandförsvaret ha en organisation anpassad också för att ta hand om annan räddningstjänst än släckning av brand.
Huvudmannaskapsfrågan med anledning av i övrigt ändrade förhållanden behandlades inte. Vad utredningen förordat accepterades av regeringen som i propositionen om samhällets räddningstjänst föreslog riksdagen att kommunerna skulle ansvara för dessa uppgifter. Riksdagen hade ingen erinran däremot.
Som framgått ovan (s. 2-3) finns bestämmelser om räddningstjänstens organisation i brandlagen (BrL). BrL är emellertid inte tillämplig på åtgärder som avses i lagen om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar och inte heller på sjöräddning och fjällräddning. Central huvudman för fjällräddningen är polisen medan sjöfartsverket är samordnande myndighet för sjöräddningen. Kustbevakningen handhar olje-och kemikaliebekämpningen till havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren.
Tillämpningen av 1973 års beslut om räddningstjänstens organisation har visat att svårigheter kan uppstå beträffande samarbetet mellan olika huvudmän. Därför bör utredas om fördelar är att vinna vid ett ändrat huvudmannaskap av räddningstjänstens organisation.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att en arbetsgrupp inom civilförsvarsstyrelsen behandlat frågan om samhällets räddningstjänst i fred. För att få en uppfattning om framtidens räddningstjänst har arbetsgruppen bl. a. tillställt landets samtliga brandchefer en enkät i vilken bl. a. frågades om vilket huvudmannaskap som bäst skulle främja räddningstjänstens utveckling. Ca två tredjedelar av de 236 brandchefer som besvarat frågan ansåg att en förändring av huvudmannaskapet kan tänkas eller är önskvärd. Av dessa anser 85 96 att staten bör överta huvudmannaskapet.
CU 1978/79:18
11 Som framgått ovan och av motionerna (s) finns starka skäl för att förutsättningslöst utreda frågan om huvudmannaskapet för en räddningstjänst med nuvarande och möjliga nya uppgifter. Utredningen bör bl. a. även omfatta frågan om huvudmannaskapet för sjuktransporter och ambulansverksamhet. Utredningen bör ha parlamentarisk förankring. Utskottet tillstyrker därmed det i motionerna 1978/79:558 (s) och 1582 (s) framförda kravet på utredning av huvudmannaskapet för räddningstjänsten, något som även får anses innebära att motionen 1978/79:394 (m) med dess krav på åtgärder syftande till ökad samordning av befintliga resurser för räddningstjänst m. m. tillgodosetts. Vad utskottet med anledning av motionerna anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet förutsätter att pågående utredningar beträffande oljeskyddsberedskapen m. m. inte fördröjs. Denna fråga behandlas även nedan.
Bekämpning av olja till havs m. m.
1 fyra motioner tas upp frågan om åtgärder för att förbättra möjligheterna att bekämpa oljeutsläpp till havs och i kustvattnen. Tre av motionerna utgår från konsekvenserna av det oljeutflöde som under hösten 1978 drabbade olika delar av den bohuslänska kusten.
I motionen 1978/79:1577 (c, m, fp) föreslås riksdagen dels ge regeringen till känna angelägenheten av att utredningsarbetet angående oljeskyddsberedskapen m. m. snabbt slutförs, dels begära att motionen överlämnas till de kommittéer som handhar utredningsarbetet.
Utskottet har ovan (s. 5) redogjort för tidsplanerna för pågående arbete inom de tre kommittéer som torde åsyftas i motionen. Som framgår av redogörelsen avses arbetet i samtliga kommittéer avslutas under år 1979. Utskottet delar motionärernas önskan om ett intensifierat arbete i syfte att uppnå en bättre oljeskyddsberedskap. En begäran enligt förslaget i motionen tjänar emellertid inget reellt syfte. Resultatet av pågående utredningsarbete bör sålunda inte fördröjas, varför motionen 1978/79:1577 (c, m, fp) avstyrks.
I motionen 1978/79:2139 (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 1978/79:2138 (s) anförts om åtgärder för att förbättra möjligheterna att bekämpa oljeutsläpp. Civilutskottet har därav att behandla frågorna om vikten av internationell samverkan för en beredskap för bekämpning av stora oljeutsläpp, om förbättrade resurser för kustbevakningen, om grundgående arbetsbåtar, om regional landbaserad beredskapsorganisation samt om forskning och utveckling på området. I övrigt har motionen hänvisats till jordbruksutskottet.
Flera av de frågor som behandlats i motionen togs upp i den interpellationsdebatt som ägde rum i riksdagen 1979-01-22 och vid frågestund 1978-11 - 30. Därvid redogjorde kommunministern för det internationella arbete som pågick för att få till stånd en bättre oljeskyddsberedskap. Vad angår frågan om
CU 1978/79:18
kustbevakningens resurser för att bekämpa oljan innan den når kusten och uttalandet i motionen att all olja skall bekämpas på havet bör erinras om att kustbevakningen förfogar över olika oljeupptagningssystem och att tillgängliga resurser vid olika operationer sätts in för att så snabbt som möjligt oskadliggöra löskommen olja. Beträffande forskning och utveckling har uppgetts att kustbevakningen har ett forskningsprogram för de aktuella frågorna samt att man successivt följer och tar del av resultaten från forskningsinstitutioner ■ olika länder, bl. a. USA och Norge. Såvitt angår frågan om den regionala landbaserade beredskapsorganisationen och kompetensfördelningen mellan staten och primärkommunerna lades denna fördelning fast av riksdagen år 1973 när förslaget till ny brandlag behandlades. Utskottet är inte nu berett att förorda en annan kompetensfördelning. Vad slutligen angår den i motionen upptagna frågan om att grundgående arbetsbåtar bör finnas för oljebekämpning i vikar noteras att en serieanskaffning av extremt grundgående och för ändamålet specialutrustade båtar för bekämpning av olja i grunda vikar avses påbörjas under nästa budgetår inom ramen för i budgetpropositionen föreslagna anslag.
Eftersom åtgärder vidtagits eller avses vidtas beträffande samtliga punkter i motionen 1978/79:2139 (s) finner utskottet det inte nu erforderligt att för riksdagen föreslå ett i motionen begärt tillkännagivande.
I motionen 1978/79:1586 (vpk) föreslås riksdagen hos regeringen hemställa att en allsidigt sammansatt kommission tillsätts för att granska alla fakta kring den senaste oljekatastrofen vid den bohuslänska skärgården. Vid den ovannämnda interpellationsdebatten redogjorde kommunministern bl. a. för vilka åtgärder som vidtagits för att i möjligaste mån begränsa skadeverkningarna av oljeutflödet samt vilka analyser som gjorts för att försöka bestämma typen av den olja som hamnat i vattnet och som flutit i land på stränderna. Enligt utskottets mening torde inga ytterligare fakta stå att vinna om en kommission tillsätts med den uppgift som anges i motionen 1978/79:1586 (vpk).
I den fjärde motionen som behandlas i detta avsnitt tas upp miljöberedskapen på Vänern. I motionen 1978/79:1671 (s) begärs sålunda att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vänerns miljöberedskap.
Motionärerna anför att ett större och starkare fartyg behövs för miljöberedskapen i Vänern. För närvarande har tullverket två fartyg stationerade i Vänern, ett bevakningsfartyg och ett miljöskyddsfartyg. Riksdagen har nyligen (CU 1978/79:9) på tilläggsbudget II till statsbudgeten förbudgetåret 1978/79 anvisat 25 milj. kr. till anskaffning av tre miljöskyddsfartyg. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att ett av fartygen skall stationeras i Vänern och utformas och bemannas med särskild hänsyn till de krav som ställs på miljöbekämpningen där.
I motionen anförs även att en förstärkning av antalet tjänster vid
CU 1978/79:18
kustbevakningens postering i Vänern måste ske för att höja miljöberedskapen. Frågan om dispositionen av de personella resurserna övervägs för närvarande inom tullverket. Dessa överväganden kan resultera i att ytterligare personella resurser - genom omprioritering - kommer att kunna tilldelas Vänern i syfte att förbättra miljöberedskapen. Anslagsfrågan bereds i skatteutskottet.
Eftersom de i motionen upptagna frågorna redan uppmärksammats finner utskottet sig inte ha anledning att föreslå ett i motionen 1978/79:1671 (s) begärt tillkännagivande.
Undersökningskommission för brandkatastrofer i offentliga lokaler
Mot bakgrund av inträffade brandkatastrofer begärs i motionen 1978/ 79:336 (s) att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättandet av en permanent undersökningskommission för brandkatastrofer i publika lokaler. I motionen nämns att Hotell- och restauranganställdas förbund i skrivelse till kommunministern föreslagit att en permanent statlig undersökningskommission inrättas som en åtgärd i syfte att förhindra katastrofbränder och för att förhindra eventuella bränders skadeverkningar. Statens brandnämnd har i skrivelse 1979-01-23 till regeringen yttrat sig över Hotell- och restauranganställdas förbunds skrivelse och därvid föreslagit att en sådan kommission inrättas samt att frågan behandlas i samband med att regeringen tar ställning till bl. a. brandriskutredningens förslag. För huvudpunkterna i detta förslag har redogjorts ovan (s. 7).
Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen under första halvåret 1979 att vidta åtgärder i syfte att framlägga förslag om en undersökningskommission för större nödlägen av det slag där räddningstjänsten regleras av brandlagstiftningen. Motionen 1978/79:336 (s) får därmed anses tillgodosedd.
Helikoptrar för räddningstjänst m. m.
1 motionerna 1978/79:393(m)och 1063 (s) tas upp frågan om helikoptrar för räddningstjänst och ambulanstransporter. I den förstnämnda motionen begärs ett riksdagens tillkännagivande vad i motionen anförts rörande försöksverksamhet med helikopter för ambulanstransporter inom Skåne, medan i motionen 1063 riksdagen föreslås begära att skyndsamma åtgärder vidtas för en tillfredsställande dygnetruntberedskap med räddningshelikopter i Söderhamn och Luleå. Rikspolisstyrelsen (RPS) svarar för den med statsmedel finansierade ambulans- och räddningsflygtjänsten. RPS har helikoptrar med beredskap dygnet runt för verksamhet i Stockholms län samt i skärgårdsområdena i Uppsala län och Södermanlands län, i Hallands, Göteborgs och Bohus län samt i Älvsborgs län, samt i norra delen av Kalmar län och skärgården inom Östergötlands län, i de båda sistnämnda länen
CU 1978/79:18
endast vintertid. Vidare har polisen ambulans- och räddningsflygtjänst utan dygnetruntberedskap antingen med egna helikoptrar eller med kontrakterade i nästan hela landet. Nämnas bör att helikoptrar för räddningstjänst utan dygnetruntberedskap finns i Norrbotten såväl i Gällivare som i Boden. Flygtiden mellan Luleå och Boden understiger 10 minuter. I Söderhamn och Luleå finns s. k. Vertolhelikopter tillhörande försvaret.
Som framgått ovan har i betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83) behandlats sjuktransporter med helikopter och därvid föreslagits en ettårig försöksverksamhet med ambulanshelikopter i fred. Utredningen remissbehandlas för närvarande. Remisstiden utgår 1979-04-17. Vidare framgår att försöksverksamhet med ambulanshelikopter genomförts i Jämtlands län och i Stockholms län samt att landstinget i Stockholms län i samarbete med RPS kommer att undersöka möjligheterna till en intensifierad verksamhet med helikoptrar för ambulansverksamhet och annan räddningstjänst.
Slutligen bör nämnas att RPS - under förutsättning av riksdagens godkännande såvitt avser det under justitiedepartementet upptagna anslaget avseende underhåll och drift av polisverkets motorfordon - för budgetåret 1979/80 kommer att ges möjlighet att byta ut den i Malmö stationerade mindre helikoptern mot en som är lämpad för sjuktransporter och annan räddningstjänst.
Av den föregående redogörelsen framgår att överväganden i skilda sammanhang pågår beträffande omfattning och inriktning av samhällets verksamhet med helikoptrar för sjuktransporter och annan räddningstjänst samt att åtgärder kommer att vidtas för att öka möjligheterna till förbättrad räddningstjänst med helikopter i Malmöområdet.
Utskottet, som anser att pågående övervägande bör avvaktas, är inte berett att tillstyrka förslaget i motionen 1978/79:393 (m)om en försöksverksamhet med helikopter i Skåne eller förslaget i motionen 1978/79:1063 (s) om ökad beredskap för räddningshelikoptrar i Söderhamn och Luleå. Utskottet förutsätter emellertid som tidigare beträffande Skåne (CU 1977/78:17) att regeringen i lämpligt sammanhang redovisar grunden för det totala utnyttjandet av helikoptrar för räddningstjänst.
Utskottet hemställer
1. beträffande utredning om huvudmannaskapet för räddningstjänst m. m. att riksdagen med anledning av motionerna 1978/ 79:394,558 och 1582, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande utredningsarbete angående oljeskyddsberedskap att riksdagen avslår motionen 1978/79:1577,
3. beträffande åtgärder för bekämpning av olja till havs m. m. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2139,
4. beträffande undersökningskommission rörande visst oljeutsläpp att riksdagen avslår motionen 1978/79:1586,
CU 1978/79:18
5. beträffande miljöberedskapen på Vänern att riksdagen avslår motionen 1978/79:1671,
6. beträffande undersökningskommission för bränder i offentliga lokaler att riksdagen avslår motionen 1978/79:336,
7. beträffande försöksverksamhet med räddningshelikopter i Skåne att riksdagen avslår motionen 1978/79:393,
8. beträffande beredskapen för vissa helikoptrar att riksdagen avslår motionen 1978/79:1063.
Stockholm den 27 februari 1979
På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON
Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Per-Olof Strindberg (m), Oskar Lindkvist (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure Jadestig (s), Anna Eliasson (c), Maj-Lis Landberg (s). Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Karin Ahrland (fp), Per Olof Håkansson (s) och Rolf Dahlberg (m).
Särskilt yttrande
Lars Henrikson (s) har till betänkandet fogat följande särskilda yttrande.
Utredning om huvudmannaskapet för räddningstjänst m. m.
Som framgår av betänkandet (s. 3-4, 9-10) hade riksdagen år 1973 att besluta om räddningstjänstens organisation. Därvid ansågs kommunerna mest lämpade som huvudmän för den räddningstjänst som behandlas i brandlagen. Denna lag trädde i kraft 1974-07-01 dvs. för mindre än fem år sedan. Enligt min mening finns inte anledning att efter så relativt kort tid utreda ett ändrat huvudmannaskap för den i brandlagen angivna räddningstjänsten i detta hänseende. Kommunerna har byggt upp en organisation som väl svarar mot vad som anges i brandlagstiftning.
Jag har emellertid anslutit mig till utredningskravet av andra skäl. Enligt min mening är det nämligen värdefullt om en genomgång görs av hur avgränsningen av oljeskyddsarbetet vid kusterna och inom hamnområden skall ske. Det har vid skilda tillfällen framkommit att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan kommunerna och tullverkets kustbevakning kan behöva ses över.
GOTAB 61602 Slockholm 1979