Brand inomhus

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Brand inomhus Betänkande av brandriskutredningen SME

då

1/

v?

åta Statens

offentliga utredningar

1978:30

% Bostadsdepartementet

Brand inomhus

Betänkande av

llrandriskutredningen

Stockholm 1978

Omslag Kurt Simons Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-04956-7 ISSN 0375-25OX Gotab, Stockholm 1978

Till Statsrådet och chefen för

bostadsdepartementet

Regeringen uppdrog den l april 1976 åt statens planverk och konsumentverket att i samråd med bostadsstyrelsen och statens brandnämnd utreda omfattning m m av brandfarligt material i byggnader. Uppdraget har utförts av en myndighetsutredning med generaldirektören Lennart Holm, statens planverk, som ordförande. I utredningen, som antagit namnet brandriskutredningen, har dessutom ingått överingenjören Gunnar Essunger och avdelningsdirektören Agne Mårtenson, statens planverk, avdelningsdirektören Alice Thiberg och byrådirektören Fritz Lundborg, Konsumentverket, avdelningsdirektören Gunnar Stahre, bostadsstyrelsen, samt byrådirektören Nils Fröman, statens brandnämnd. Tekn dr Sven Erik Magnusson, Tekniska Högskolan i Lund, har anlitats som brandteknisk expert. Utredningsarbetet har samordnats av förste byråsekreteraren Leif Lundberg, statens planverk, som svarat för sekretariatsfunktionerna. Utredningen har nu slutfört sitt uppdrag och får härmed överlämna betänkandet Brand inomhus.

Stockholm i maj 1978

Lennart Holm

Gunnar Essunger Nils F röman Fritz Lundborg

Agne Mårtenson Gunnar Stahre Alice Thiberg

/Lei/ Lundberg

Innehåll

Sammanfattning

Summary 13

lln/edrzing . . . . . . . 19 1.1 Brandriskutredningens direktiv 19 1.2 Allmänt om brandrisk i byggnader 19 1.3 Utredningens inriktning och omfattning 21

2 Gä//ande/örfatrningar m m 23 2.1 Byggnadslagstiftningen 23 2.2 Brandlagstiftningen 26 2.3 Marknadsföringslagen 28 2.4 Annan lagstiftning . . . . . . . 32 2.4.1 Förordningen om brandfarliga varor 32 2.4.2 Lagen om hälso- och miljöfarliga varor 33 2.4.3 Arbetarskyddslagstiftningen 34 2.5 Regler för upphandling 34 2.6 Slutsatser 35

3 Data om brandskador och riskmänsler vid bränder 37 3.1 Allmänt om data . . 37 3.2 Data om brandskador i Sverige 37 3.2.1 Dödsfall 37 3.2.2 Personskador 40 3.2.3 Materiella skador . . . . 41 3.3 Utländska datasystem och undersökningar 42 3.3.1 USA 42 3.3.2 Storbritannien 46 3.3.3 Danmark i 47

3.3.4 Dödsfall och brandskador i. olika länder 48

3.4 Riskmönster för inredningsbränder 48 3.5 Sammanfattning . . 52 3.5.1 Inriktning av åtgärder 52 3.5.2 Databehov 53

6 Innehåll sou 1978:30

4 Verkan av värme, rök och giftiga gaser . . . . . . . . . . 55 4.1 Allmänt om toxicitet . . . . . . . . . . . . . . 55 4.2 Kliniska undersökningar av brandgasförgiftning . . . . . 59 4.3 av brandgasers giftighet . . . . . . . . . . 61 Mätning 4.3.1 metoder . . . . . . . . . . . . 61 Analytiska 4.3.2 metoder . . . . . . . . . . 62 Biologiska 4.3.3 som materialproblem . . . . 63 Brandgasers giftighet 4.3.4 Inredningskomponenters giftighet . . . . . . . 64 4.3.5 hos målningssystem . . . . . . . . . 66 Giftighet 4.4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 66

5 Brand och brandprovning . . . . . . . . . . . . . . 69 5.1 Brandens uppkomst och spridning . . . . . . . . . . 69 5.2 Relevanta materialegenskaper . . . . . . . . . . . 74 5.2.1 Brandens initialskede . . . . . . . . . . . . 74 5.2.2 Brandens spridningsstadium . . . . . . . . . 75 5.2.3 Fullt utvecklad brand . . . . . . . . . . . . 76 5.2.4 . . . . . . . . . . . . 76 Släckningsegenskaper 5.2.5 Rökutveckling . . . . . . . . . . . . . 76 5.2.6 Brandegenskaper hos jämförda med

_syntetmaterial

träbaserade material . . . . . . . . . . . . 77 5.3 med reell brandpâverkan . 82 Brandprovningsmetoder jämlörda 5.3.1 Generella krav på provningsmetoder . . . . . . 82 5.3.2 Provningsmetoder för byggnadsdelar och fast inredning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 5.3.3 för lös inredning . . . . . . . 38 Provningsmetoder 5.3.4 Jämförelse SIS 02 48423 (lådmetoden“) - fullskale- Försök . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 5.3.5 Mätning av rökutveckling . . . . . . . . . . 92 5.4 Internationell och nationell samverkan inom brandprovningsområdet 5.5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 101

och fas! inredning . . . . . . . . . . . . 105 6 Byggnadsdelar 6.1 Byggnadstekniskt brandskydd . . . . . . . . . . . 105 6.1.1 Skydd mot uppkomst av brand . . . . . . . . 105 6.1.2 Utrymningsvägar . . . . . . . . . . . 105 6.1.3 Brandteknisk stabilitet hos byggnadsstomme . . . 106 6.1.4 Begränsning av brand- och rökspridning . . . . . 106 6.1.5 Anordningar för räddnings- och släckningsåtgärder . 106 6.2 Allmänna brandtekniska krav . . . . . . . . . . . 106 6.3 Brandtekniska krav på material . . . . . . . . . . . 110 6.3.1 . . . . . . . . . . . . . 110 Isoleringsmaterial 6.3.2 Utvändiga beklädnader . . . . . . . . . . . 111 6.3.3 Invändiga beklädnader . . . . . . . . . . . 112 6.3.4 Undertak . . . . . . . . . . . . . . . . 112 6.3.5 Golvbeläggningar . . . . . . . . . . . . . 112 6.4 Brandtekniska krav på byggnadsdelar . . . . . . . . . 113 6.4.1 Fönsterochdörrar . . . . . . . . . . . . . 113

Innehåll 7

6.4.2 Listverk och beslag 113 6.4.3 Skåpinredningar 114 6.4.4 Dekorationselement 114 6.4.5 VVS-utrustning 114 6.4.6 Brandvarnare . . . . . 114 6.4.7 Brand- och livräddningsredskap 115 6.4.8 Elradiatorer 115 6.5 Fullskaleprovning 116

7 Lös inredning 117 7.1 Brandegenskaper 117 7.2 Stoppade möbler 118 7.2.1 Definition 118 7.2.2 Material 118 7.2.3 Brandrisker . . 119 7.2.4 Riskbedömningsmetoder 120 7.2.4.1 Möbelklädsel 121 7.2.4.2 Stoppning . . . . . . . . . . 124 7.2.4.3 Kombinationer av möbelklädsel och stoppning . . . . . . . . . . . 124 7.2.4.4 Undersökning av individuella möbler 127 7.2.4.5 Försök med fullständigt möblerade rum 128 7.2.4.6 Flamhämmande tillsatsers inverkan på rökalstring och brandgasers giftighet 131 7.2.5 Tillgängliga provningsmetoder 132 7.2.6 Utvecklingsarbete i Sverige 134 7.3 Bäddar . 134 7.3.1 Definition 134 7.3.2 Material 134 7.3.3 Brandrisker . . . 135 7.3.4 Riskbedömningsmetoder 136 7.3.5 Tillgängliga provningsmetoder 139 7.3.6 Utvecklingsarbete i Sverige 139 7.4 Gardiner . 139 7.4.1 Definition 139 7.4.2 Material 140 7.4.3 Brandrisker . . 140 7.4.4 Riskbedömningsmetoder 140 7.4.5 Tillgängliga provningsmetoder 141 7.4.6 Utvecklingsarbete i Sverige 141 7.5 Textila mattor 141 7.5.1 Definition 141 7.5.2 Material 142 7.5.3 Brandrisker . . . 143 7.5.4 Riskbedömningsmetoder 143 7.5.5 Tillgängliga provningsmetoder 144 7.5.6 Utvecklingsarbete i Sverige 145 7.6 Möbler eller möbeldetaljer av styv plast 145 7.6.1 Definition 145

3 Innehåll sou 1978:30

7.6.2 Material 145 7.6.3 Brandrisker . . 146 7.6.4 Riskbedömningsmetoder 146 7.6.5 Tillgängliga provningsmetoder 146 7.7 Sammanfattning 146

8 Förslag till åtgärder . . . . l5l 8.1 Behov och möjligheter . . . . l5l 8.2 Byggnadsdelar och fast inredning 153 8.2.1 Bestämmelser i byggnadsstadgan 154 8.2.2 Bestämmelser i Svensk byggnorm 154 8.3 Lös inredning . . . . 157 8.3.1 Lös inredning i bostäder . . . 157 8.3.2 Lös inredning i andra lokaler än bostäder 158 8.4 Information . . . . . . 159 8.5 Behov av forskning och utveckling 160 8.5.1 Nationellt brandforskningsprogram 160 8.5.2 Provningsmetoder 160 8.6 Statistik . . . 162

B Brandprovningsmetoder . . . . . . . . . . . . . . 1 71 C Masspektrometrisk analys av brandgaser med gaskromatograf 183 D Federal Trade Commission (16 CFR Part 439): Cellular plastics products 187 E Referenser 193

Sammanfattning

l kapitel I beskrivs brandriskutredningens uppdrag, som består i att utreda omfattning m m av brandfarligt material i byggnader och i deras fasta och lösa inredning. l anslutning härtill skall utredningen söka belysa vilka de ekonomiska konsekvenserna skulle bli om man gick över till att föreskriva mindre brandfarligt material i byggnader och i deras inredning. Tre problemområden har behandlats, nämligen beskrivning av brandrisker för olika material, produkter och konstruktioner, krav på brandskydd för olika användningsområden samt regelsystem m m med vars hjälp kraven på brandskydd kan hävdas. Arbetet har i första hand inriktats på de problem som hänger samman med byggnader för bostadsändamål. För den fasta inredningen har arbetet koncentrerats till material som förekommer i golv-, vägg- och takytor. För den lösa inredningen har fästs särskild vikt vid stoppade möbler, bäddar, gardiner, textila mattor samt möbler eller möbeldetaljer av styv plast. I kapitel 2 redogörs för de Författningar m m enligt vilka samhället kan hävda krav på brandskydd i byggnader. Av särskild betydelse är byggnadslagstiftningen, brandlagstiftningen och marknadsföringslagen. Redogörelsen visar att det Föreligger svagheter i lagstiftningen på viktiga områden. Byggnads/agsri/“tningen med dess inriktning på byggnaden som sådan ger endast begränsade möjligheter för samhället att förhindra användning av brandfarliga produkteri byggnad och i dess fasta inredning så länge fri tillgång till sådana produkter finns i handeln. Brand/agsrifiningen saknar bestämmelser som medger brandsyneförrättning i bostäder annat än i mycket speciella situationer. Marknads/örings/agen ger vissa möjligheter att stoppa eller begränsa användningen av brandfarliga produkter i bostäder. Med stöd av lagen kan krav på information om produkters brandegenskaper uppställas vid marknadsföring som riktar sig till privatpersoner. Vidare kan näringsidkare, som saluhåller eller hyr ut produkter till konsument för enskilt bruk, förbjudas att fortsätta därmed om produkten på grund av sina egenskaper är särskilt brandfarlig. Lagens bestämmelser främjar därigenom konsumenternas intressen i deras egenskap av privatpersoner. Vid upphandling av lös inredning avsedd för andra lokaler än bostäder saknas generella bestämmelser som tar sikte på brandskyddet. l kapitel 3 redovisas data om inträffade brandolyckor. Uppgifter om antal dödsfall i Sverige i samband med brand har hämtats från statistiska centralbyråns statistik över dödsoffer och från sammanställningar som Svenska brandförsvarsföreningen gör med ledning av tidningsuppgifter.

10 Sammanfattning

Under tiden 1961-1976 har antalet dödsfall genom brand varierat mellan 92 och 162 personer per år. Löpande statistik över antalet personer som skadats genom bränder finns inte. För närvarande bedrivs dock inom ramen för en informell arbetsgrupp, brännskadegruppen, några projekt som rör faktainsamling avseende bränder och brännskador. Uppgifter om materiella skador i samband med bränder har hämtats från försäkringsstatistiken. Ersättningsbeloppen för bränder i villor, fritidshus och andra fastigheter steg kontinuerligt, räknat i fast penningvärde, från år 1967 till år 1971, varefter de åter successivt har sjunkit. Kostnaderna för storbränder - bränder med ersättningsbelopp på mer än 200 000 kr i 1967 års penningvärde - har ökat markant under år 1975 och år 1976. Utredningen har kompletterat uppgifterna från Sverige med vissa utländska data beträffande bl a riskmönster vid bränder, främst från USA och Storbritannien. Av dessa uppgifter framgår bl a att den lösa inredningen i hemmen spelar en dominerande roll vid dödsbränder. Byggnadskomponenter i bostäder svarar för en ringa del av de antändningar som har lett till dödsbränder. I kapire/4 lämnas en beskrivning av olika slag av påverkan som människan kan utsättas för vid brand. De vanligaste orsakerna till dödsfall är kolmonoxidförgiftning och kvävning orsakad av rök. Under de senaste decennierna har nya material och produkter, i stor utsträckning plaster, med från brandskyddssynpunkt sämre egenskaper kommit att användas i den fasta och lösa inredningen i byggnader. Undersökningar synes visa att generella slutsatser inte kan dras om plasters farlighet enbart med avseende på brandgasers toxicitet. Dessa produkter har dock större förbränningsintensitet, vilket bl a medför att höga koncentrationer av rök och giftiga gaser snabbare byggs upp. Skydd mot giftverkan av rök och andra brandgaser skulle således kunna åstadkommas genom begränsning av rökutveckling som sådan, särskilt under det tidigare skedet av en brand, oavsett brandgasernas sammansättning. I kapitel 5 beskrivs hur en produkts egenskaper kan påverka brandens förlopp och alstring av farliga förbränningsprodukter. Vidare sammanfattas det tillgängliga tekniska underlaget vad beträffar brandförloppet, grundläggande brandegenskaper hos olika material, främst plaster, samt tillgängliga provningsmetoders användbarhet. Flertalet av de produkter som normalt finns i bostäder kan medverka i

bränder. En realistisk möjlighet att minska risken för personskador består

därför i att minska brandfarligheten hos de produkter som ingår i fast och lös inredning. Nya eller skärpta krav för inredning i byggnader måste tills vidare anknytas till bedömnings- och provningsmetoder som för närvarande föreligger. En på senare tid ökad satsning på brandforskning i en rad länder kan förväntas på sikt förbättra beslutsunderlaget i avsevärd utsträckning. Man kan räkna med att kunskaperna ökas om i vilka situationer olika material och produkter medför särskilda risker samt att nya och bättre metoder för laboratorieprovning utvecklas. Man kan också räkna med större kunskap om hur resultat från laboratorieprovning förhåller sig till resultat från fullskaleprovning samt till reella bränder. l kapitel 6 ges en översikt av de byggnadstekniska brandskyddsbestäm-

Sammanfattning 11

melserna för byggnadsdelar och fast inredning. De fasta byggnadsdelarna har sällan någon avgörande betydelse for personsäkerheten vid brand. Utredningen har dock funnit att starka skyddsåtgärder måste vidtas, om användning av cellplaster i byggnadsdelar och fast inredning skall kunna accepteras. Det saknas dock för närvarande provningsmetoder för att tillförlitligt klassindela material av denna typ liksom även en invändningsfri metodik för klassning av material genom fullskaletester. l kapitel 7 beskrivs den lösa inredningens brandegenskaper inom produktområdena stoppade möbler, bäddar, gardiner, textila mattor samt möbler och möbeldetaljer av styv plast. För respektive produktområde har undersökts materialförändringar, brandrisker, riskbedömningsmetoder samt tillgängliga provningsmetoder, Utredningen har tagit fasta på brandegenskaperna antändlighet, deltagande i brandtillväxt och brandgasernas beskaffenhet. Dessa huvudegenskaper utnyttjas för att ange tre skilda kravnivåer som, om de uppfylls, ger miljöer med successivt högre brandtålighet. Brandspridningshastigheten och personrisken i t ex ett bostadsrum beror i hög grad av brandtåligheten hos samtliga inredningsprodukter. Särskilt viktiga är de produkter som antingen på grund av sitt stora termiska energiinnehåll (stoppade möbler, större möbler av styv plast, madrasser) eller på grund av sina stora ytor (vägg- och takmaterial, större gardiner) ensamma förmår förvandla en brand i en del av rummet till en total övertändning. l kapitel 8 redovisas utredningens överväganden och förslag till åtgärder. Utredningen finner att det är mest angeläget att se till att man inte använder material, produkter och konstruktioner som innebär stora brandrisker genom att de är lättantändliga eller vid brand utvecklar kraftig rök och särskilt farliga gaser. Beträffande det byggnadstekniska brandskyddet föreslås en förtydligande komplettering av 44 § l mom byggnadsstadgan samt vissa kompletteringar i statens planverks tillämpningsbestämmelser till byggnadsstadgan, dvs i Svensk byggnorm (SBN). Sålunda föreslås att i SBN införs en ny ytskiktsklass, klass lll, varigenom inredning med brandfarligare material än konventionell träpanel kan förhindras. Man bör också övergå till provning med röktäthetskammare för mätning av rökalstring vid brand. Därigenom får man bättre möjligheter att ange krav som inte är onödigt restriktiva eller riskabelt toleranta. Vidare bör den nu tillämpade klassen tändskyddande beklädnad kompletteras med en klass karakteriserad av bättre brandskyddande förmåga. Detta ger större möjligheter att medge användning av vissa isoleringsprodukter av cellplast med värdefulla egenskaper i andra än brandtekniska avseenden. För lös inredning i bostäder bör man införa regler som gallrar ut de brandfarligaste produkterna. Nu saknas restriktioner för lös inredning, vilket gör att även relativt milda fordringar i fråga om begränsning av antändlighet medför betydande sänkning av brandfarligheten. Konsumentverket har med stöd av marknadsföringslagen påbörjat arbete med riktlinjer för produktgrupperna möbler. bäddar, textila mattor, gardiner samt golv- och väggmaterial. Dessa riktlinjer kommer att gälla produkter som saluförs till konsumenter. I takt med hushållens nyanskaffning förbättras därmed brandskyddet i bostäderna.

12 Sammanfattning

För lös inredning i andra lokaler än bostäder finner utredningen det angeläget att föreskrifter snarast utarbetas. Utredningen föreslår att statens brandnämnd ges befogenhet att utfärda erforderliga föreskrifter, varvid konsumentverkets riktlinjer för skilda produkter kan utgöra en utgångspunkt. I vissa fall måste kraven på brandskydd ställas högre än för bostäder. Det bör ankomma på den som svarar för viss lokal att påvisa att denna uppfyller gällande brandskyddskrav. Utredningen förutsätter att ovan föreslagna åtgärder kompletteras med lämplig information. Forskning och utveckling (FoU) på brandområdet finner utredningen angelägen. Därför tillstyrks ett genomförande av det nationella brandforskningsprogram som avses bli etablerat i STU:s regi under år 1978. Även utveckling av provningsmetoder erfordras, främst vad gäller mätning av rök och brandgaser till mängd och sammansättning. Statens provningsanstalt har huvudansvaret för det fortsatta utvecklingsarbetet inom provningsområdet. Utredningen har framhållit att en centralt organiserad insamling av LIppgi/iel och erfarenheter från inträffade bränder är av betydande värde som underlag för åtgärder. Utredningen föreslår att statistiska centralbyrån fåri uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter utreda möjligheterna att ta fram en ändamålsenlig och fortlöpande brandstatistik. Den sammanfattande slutsatsen blir, att de kostnader som kan drabba konsumenter, företag, stat och kommuner genom att strängare krav kommer att ställas på den fasta och lösa inredningen i byggnader, totalt synes bli av ringa omfattning. Punktvis kan dock problem uppstå i första hand för vissa andra lokaler än bostäder. Något underlag för mer exakta beräkningar av dessa kostnader föreligger for närvarande inte.

Summary

Chapter l describes the terms of reference of the Fire Hazard Commission, which is to ascertain the extent etc offire hazardous materials in buildings and their contents, fixed and movable. ln conjunction with this, the Commission is also to endeavour to elucidate what would be the economic consequences of specifying the use of materials ofless fiammable nature in buildings and in their contents. Three problem areas have been daalt with. namely a discription ofthe fire hazard due to different materials, products and constructions, the fire protection required in different fields of application, and systems of regulations etc with the aid of which the requirements concerning fire protection can be asserted. Work was mainly directed towards problems associated with buildings for residential purposes. With regard to fixed components work concentrated on materials in floors and wall and ceiling Iinings. With regard to furniture and furnishings, special emphasis was placed on upholstered furniture. beds. curtains, carpets, as well as furniture and parts of furniture made of rigid plastics. ln Chapter 2, an account is given of the statutes etc by means of which society is able to assert the requirements relating to fire protection of buildings. Building legislation, fire legislation and marketing legislation are of particular significance. The description shows that there are weak points in the legislation in imporant areas regarding fire protection. Building legislation, with its orientation towards the building as such, gives society only a limited scope for preventing the use of fire hazardous products in buildings and in their fittings and fixtures, as long as such products are commercially available in the market. Fire legislation has no provisions which permit fire inspections in dwellings, other than in very special circumstances. The Marketing Act provides some scope for the prevention or limitation ofthe use offire hazardous products in dwellings. With the support ofthis Act. a requirement can be imposed that information concerning the combustion Characteristics ofthese products must be given when they are put on sale to private persons. Furthermore. tradesmen who sell or lease products to Consumers for private use can have a prohibition order imposed on their activities if, owing to its Characteristics, the product concemed is particularly hazardous. The provisions ofthis Act thus favour the interests ofconsumers in their capacity as private persons. In conjunction with tenders for furniture

14 Summary

and furnishings intended for premises other than dwellings, there are no general regulations which are designed to promote fire protection. ln Chapter 3, data are given concerning fire accidents. Information on the number of fatalities in Sweden in connection with fires has been taken from the statistics concerning fatalities compiled by the National Central Bureau of Statistics, and from summaries prepared by the Swedish Fire Protection Association on the basis of press reports. Over the period 1961-1976, the number of fatalities due to fires varied between 92 and 162 people per annum. There are no current statistics concerning the number of people injured in fires. At present, however. some projects concerning collection of data relating to fires and fire injuries are being carried on within the terms of reference of an informal working group, the Fire lnjury Group. Information concerning material damage due to fires has been taken from insurance statistics. The amount of compensation for fires in detached houses, holiday accommodation and other buildings rose continuously, in terms of real values, from 1967 until 1971, after which there has been a gradual decrease. The cost of large lires - fires for which the amount of compensation exceeds Skr. 200,000 in terms of monetary values ruling in 1967 - increased markedly during 1975 and 1976. The Commission supplemented data relating to Sweden with certain foreign data concerning, inter alia, the risk pattern in fires, chiefly from USA and the UK. lt is evident from these data that furniture and furnishings play a decisive role in fatal domestic lires. Building components in dwellings account only for a small proportion ofthe lires which caused fatalities. Chapter 4 gives a description ofthe different effects to which people can be subjected in a fire. The commonest causes of fatalities are carbon monoxide poisoning and suffocation due to inhalation of smoke. Over the last few decades, new materials and products, mostly plastics, which have more hazardous properties from the fire protection point ofview, have been introduced in the fittings and fixtures, furniture and furnishings used in buildings. lnvestigations appear to show that general conclusions concerning the hazards due to plastics cannot be drawn merely on the basis of the toxicity of the fumes evolved. However, the modern products have a greater intensity ofsmoke and toxic gases are formed more rapidly. Protection against the toxic effects of smoke and other fire products would thus be obtained by Iimitation of smoke generation as such, especially during the early stages of a fire, irrespective of the composition of the combustion products. The way the properties ofa product can affect development ofa fire and the generation of combustion products hazardous to people is described in Chapter 5. A summary is also given ofthe available technicaldata with regard to fire development, fundamental fire Characteristics of different materials, mainly plastics, and the usefulness of the available test methods. Most of the products nonnally found in dwellings are capable of contributing to a fire. The only realistic chance there is ofcutting the risk of injuries due to products is therefore the specification and enforcement of a certain general minimum standard regarding the fire Characteristics of both fixed and movable products. Owing to increased efforts lately in the field of

Summary 15

fire research in a number ofoountries. it is increasingly possible to identify the critical fire situations for individual materials and products, to specify fire hazard components, to devise appropriate laboratory methods for fire tests, to check these laboratory methods in full-scale tests, and to check the validity of these full-scale tests in real fires. However, research results are as yet very far from being complete or definitive. New or more stringent minimum requirements concerning contents in buildings must therefore, for the time being, be related to assessment and test methods based on the limited knowledge available at present. ln Chapter 6, a review is given ofthe detailed provisions in the structural fire protection regulations concerning building components and fixed contents. Fixed building components seldom have a decisive significance with regard to the safety ofpersons in a fire. The Commission found, however, that strict safety measures must be taken if use of expanded or cellular plastics in building components and fixed contents is to be accepted. However, at present there are no test methods for the reliable Classification of materials of this type, nor an rational and objective methodology for Classification of materials by means of full-scale tests. The fire Characteristics of furniture and furnishings in the product areas upholstered furniture, beds, curtains, carpets, furniture and parts of furniture made of stiff plastics, are described in Chapter 7. For each product area, changes in the materials, fire hazards. methods of assessing hazards and available test methods have been investigated. The investigation has borne in mind the fire Characteristics ofignitability, contribution to fire growth, and the nature ofthe combustion products given off. These principal properties are employed for the specification of three requirement levels which, ifobserved, will give environments of progressively higher fire safety. The rate of spread of fire and the risk of injury in, for instance, dwellings depends to a high degree on the flammability Characteristics of all fixed and movable products in the dwelling. Especially important are those products which, either because of their high thermal energy contents (upholstered furniture, large pieces offurniture made ofplastics, mattresses), or because of their large surface areas (wall and ceiling decorations, large curtains), are capable on their own ofconverting a fire in one part ofthe room into a general fiashover. ln Chapter 8 an account is given of the deliberations ofthe Commission and ofthe measures proposed by it. The Commission is ofthe opinion that it is a matter of the greatest urgency to ensure that materials, products and constructions which entail unreasonable fire hazards due to the evolution in the event ofa fire oflarge volumes of smoke and particularly hazardous fire gases, are not used. With regard to srrucnrra/_fire protect/on, it is proposed that an explanatory note should be appended to Section 44 Subsection l of the Building Ordinance, and that certain additions should be made to the application regulations for the Building Ordinance, i.e. Swedish Building Code (SBN), issued by the National Board of Physical Planning and Building. lt is thus

16 Summary

proposed that a new surface finish class. Class lll, be introduced in SBN, in which way the use of materials involving a greater fire hazard than conventional wood panelling can be prevented. A change should also be made to the use of smoke density Chambers for measurement of smoke evolution during a fire. In this way it will be easier to specify requirements which are neither unnecessarily restrictive nor dangerously tolerant. Furthermore, the class fire-retardant lining, which is applied at present, should be supplemented by another class characterised by a better fire protection capacity. This will give greater soope for allowing the use of certain cellular plastics insulation products which have valuable properties in other than fire aspects. With regard to _lirrnirure ana _lirrnislrirrçs in (intel/Inga, rules should be introduced which eliminate the most fire hazardous products. At present there are no restrictions concerning furniture and furnishings, which means that even relatively lenient requirements which restrict ignitability will result in a considerable reduction in flammability. With the support of the Marketing Act. the National Board for Consumer Policies has begun work on drawing up guide-lines for the product groups of furniture. beds, carpets, curtains and floor and wall linings. These guide-lines will apply to products on sale to Consumers. Fire protection in dwellings will thus be improved in step with the purchase of new equipment by households. With regard to furniture and furnishings in premises other than dwellings, the Commission considers it a matter ofurgency that regulations are drawn up as soon as poosible. The Commission proposes that the National Board of Rescue and Fire Service is given powers to issue the required regulations, in which connection the guide-lines drawn up by the National Board for Consumer Policies for individual products may form a basis. ln certain cases. the requirements concerning fire protection must be made more stringent than for dwellings. lt must be the duty ofthe person responsible for certain premises to show that applicable fire protection requirements have been complied with. The Commission stipulates that the measures proposed above should be supplemented by suitable information. The Commission considers research and zlexre/opment in the field of fire protection to be a matter of urgency. Implementation of the national fire research programme, to be established under the aegis of the National Swedish Board for Technical Development (STU) during 1978, is therefore recommended. Development oftest methods is also necessary, primarily in relation to the measurement ofthe volume and composition ofsmoke and fire gases. The National Authority for Materials Testing bears the main responsibility for continued development work in the field of testing and preparing of test methods. The Commission emphasises that centrally organised collection o/in/brmation and experience dara relating to fires is ofconsiderable value as a basis for action. The Commission proposes that the National Central Bureau of Statistics should be requested to investigate. in collaboration with the authorities concerned. the possibilities of producing appropriate and continuous fire statistics.

sou 1978:30

Summary 17

The overall conclusion is that the costs which the Consumers, companim, State and municipalities may have to bear due to the imposition of more stringent requirements concerning lixed and movable contents in dwellings, appears on the whole to be of modest proportions. Problems may, however, arise in certain cases in premises other than dwellings. At present there is no material available for a more exact calculation ofthese costs.

1 Inledning

1.1 Brandriskutredningens direktiv

Genom beslut den l april 1976 uppdrog regeringen åt statens planverk och konsumentverket att i samråd med bostadsstyrelsen och statens brandnämnd utreda omfattning m m av brandfarligt material i byggnader och deras inredning. I direktiven till utredningen anförde bostadsministern följande. Regeringen uppdrar åt statens planverk och konsumentverket att i samråd med bostadsstyrelsen, statens brandnämnd och andra berörda myndigheter utreda dels vilka slag av material i byggnad och i dess fasta inredning som är av brandfarlig och särskilt brandfarlig beskaffenhet, dels vilka slag av beskaffenhet, dels vilka slag av brandfarligt och särskilt brandfarligt material som ingår i den lösa egendom som vanligtvis finns i byggnader. Myndigheterna skall i anslutning härtill söka belysa vilka de ekonomiska konsekvenserna skulle bli om man gick över till att föreskriva mindre brandfarligt material i byggnader och i deras inredning. Myndigheterna skall snarast möjligt till regeringen redovisa resultatet av utredningen jämte de förslag som den kan föranleda. Arbetet bör samordnas av statens planverk.

1.2 Allmänt om brandrisk i byggnader

Direktiven innebär att arbetet skall inriktas på material av ”brandfarlig” eller “särskilt beskaffenhet. brandfarlig” Det är därför angeläget att inledningsvis något beröra vad begreppet ”brandfarlig” innebär. I lagstiftningen har ordet specifik betydelse endast i sammansättningarna ”brandfarlig vara”, ”brandfarlig vätska” och ”brandfarlig gas” i förordningen om brandfarliga varor (SFS 1961:568). När det gäller vissa bestämda produkter i övrigt är betydelsen beroende av en bedömning av vilka brandrisker som föreligger i det särskilda sammanhang som produkten används i. Innan bedömning görs av materials och produkters brandfarlighet är det således nödvändigt att kartlägga i vilka sammanhang dessa kommer till användning. Detta är även nödvändigt för att man skall kunna överväga vilka möjligheter som finns att ingripa mot och påverka förekomsten av brandfarliga produkter. Den brandrisk man kan utsättas för i en byggnad är beroende av många faktorer. Verksamheten i byggnaden, planutformningen, byggnadsmaterialen, ventilationssystemet, den fasta och lösa inredningen är exempel på faktorer som påverkar riskerna för brand och i samband med brand.

SOU l978z30 20 Inledning

Krav på brandskydd varierar beroende på till vad och av vem byggnaden används. Brandsäkerhetskraven måste t ex ställas högre på en byggnad där många personer vistas stadigvarande än på en byggnad där få personer uppehåller sig tillfälligt. Av detta framgår att man måste lägga en helhetssyn brandrisker i byggnader. Samtidigt är det emellertid nödvändigt på problemet att systematiskt och i detalj studera brandproblemen, for att därigenom kunna dra slutsatser om på vilken nivå brandskyddskraven bör ställas i olika fall. i första hand i de förändringar som Utredningen tar sin utgångspunkt utvecklingen inom materialområdet har medfört. Materialen i byggnaders samt i den fasta och lösa inredningen har nämligen förändrats ytskikt under 60- och 70-talen. Främst har utvecklingen medfört att väsentligt material relativt goda egenskaper, såsom med från brandskyddssynpunkt massivt trä, stoppningsmaterial av t ex bomull och ull, ersatts av petroleumbaserade produkter - plaster - framställda på syntetisk väg och ofta med avsevärt sämre brandskyddsegenskaper. Skillnaden mellan äldre och nyare kan i det enskilda fallet vara liten, men erfarenheten visar att den produkter samlade effekten av en allmän övergång till plastmaterial är påtaglig. Att bedöma en miljös brandsäkerhet enbart med utgångspunkt i vilka material och produkter som ingår i miljön är emellertid omöjligt. Om ett brandfarligt material, tex ett mycket lättantändligt stoppningsmaterial, möbelklädsel, kan möbeln som helhet kanske skyddas av en svårantändlig bedömas som mindre brandfarlig. Placeras en brandfarlig möbel i ett i övrigt brandsäkert utrymme, kan miljön som helhet kanske ändå bedömas som ganska brandsäker. En viktig fråga är sålunda på vilka objekt som brandskall ställas - på material, på den sammansatta produkten eller på skyddskrav miljön som helhet. har utredningen konstaterat att det finns Som framgår av betänkandet omfattande i dessa kunskap som kan läggas till grund för ställningstaganden av frågor. Det är således idag möjligt att göra relativt goda bedömningar brandskyddsfrågor även om utredningen också påvisar allvarliga kunskapsbrister. Att kraven på brandskydd kan ställas olika beroende på byggnadens användningsområde innebär att olika kravnivåer måste fastställas. Byggnader avsedda for särskilt utsatta kategorier av brukare, som tex sjuka, handikappade och barn, måste uppfylla mycket höga krav på brandskydd. Samtidigt är det viktigt att alla byggnader ger en tillfredsställande grundmot brand och att brandskyddskraven inte onödigtvis försvårar trygghet förändringar i byggnaders användningsområden. att hävda brandskyddskrav är beroende av de Möjligheten uppställda Dessa regelsystem är delvis knutna till regelsystem som står till förfogande. ekonomiska och administrativa förhållanden, såsom vem som uppför, äger och /eller brukar byggnaden. Av följande uppställning framgår de vanligaste slagen av kategorier i dessa avseenden.

Inledning 21

B yggnadsl yp Ägare NyItjanderäIts/mvare Bruka/P (verksamhet) (påverkar byggnadens (påverkar byggnadens utformning och fasta lösa inredning) inredning)

Bostäder De boende De boende De boende näringsidkare stat och kommun Kontor Näringsidkare Näringsidkare Personal fabriker stat och kommun stat och kommun besökande verkstäder Vårdinrätt- Stat och kommun Stat och kommun Patienter ningar (näringsidkare) (näringsidkare) personal besökande Skolor Stat och kommun Stat och kommun Elever (näringsidkare) (näringsidkare) personal Hotell Näringsidkare Näringsidkare Gäster restauranger (stat och kommun) (stat och kommun) personal teatrar Butiker Näringsidkare Näringsidkare Kunder varuhus (stat och kommun) personal

Ansvaret för brandskyddet i byggnaderna delas av fastighetsägaren och den

som har den juridiska nyttjanderätten till byggnad eller lokal. Ägaren

bestämmer normalt över byggnadens utformning och fasta inredning medan nyttjanderättshavaren till övervägande del råder över den lösa inredningen. Härigenom påverkas bostadens lösa inredning av den som i första hand brukar den. I övriga byggnadstyper har brukarna som regel inget inflytande över den lösa inredningen. Ansvaret vilar i dessa fall på ägaren/nyttjaren/ förvaltaren, som kan vara stat, kommun eller enskild näringsidkare. Dessa skillnaderi ansvarsforhållanden har betydelse när det gäller vilka regelsystem som är tillämpliga. Mot bakgrund härav har utredningen behandlat tre problemområden, nämligen frågan om bestämning av brandrisker för olika material, produkter och konstruktioner, frågan om kraven på brandskydd for olika användningsområden samt om regelsystem frågan m m med vars hjälp kraven på brandskydd kan hävdas.

1.3 Utredningens inriktning och

omfattning

l utredningsdirektiven framhålls att resultatet av utredningen skall redovisas snarast möjligt. Med hänsyn härtill har utredningen funnit det nödvändigt att begränsa sina insatser till från brandskyddssynpunkt särskilt angelägna frågor. Utredningen har enats om att i forsta hand inrikta arbetet på de problem som sammanhänger med byggnader använda för bostadsändamål. Bostadsbränderna är dominerande och är av störst intresse för allmänheten från brandskyddssynpunkt. Problemlösningar for bostaden bör dock i stor utsträckning kunna tillämpas även på övriga byggnadstyper enligt uppställ-

22 Inledning

såsom skolor, vårdanläggningar, restauranger, hotell och ningen ovan, liknande. Brandskyddsfrågor for byggnader i vilka produkter och material av art medvetet industribyggnader, har särskilt brandfarlig införs, exempelvis inte behandlats av utredningen. fasta respektive lösa Utredningsarbetet har uppdelats på byggnadernas För den fasta inredningen har arbetet koncentrerats till material inredning. som förekommer i golv-, vägg- och takytor. Utredningen har inte gått in på utrymningsvägars anordnande, elinstallatiofrågor om t ex planutformning, mathållnings- och tvättutrustning, även om ner, ventilation, uppvärmning, dessa frågor har stor betydelse for brandskyddet. Däremot har utredningen med ansett det angeläget att helt kort behandla frågor som har samband Varningssystem (brandvarnare) och brand- och livräddningsredskap. Ett flertal olika produktgrupper ingår i den lösa inredningen. Utredningen har fäst särskild vikt vid stoppade möbler och bäddar, gardiner, textila mattor samt möbler eller möbeldetaljer av styv plast. Produktgrupper som kan vara viktiga i sammanhanget men som inte behandlats är kläder, TV-apparater, hobbyutrustning, leksaker och kemisk-tekniska produkter. I första hand har utredningen sökt klarlägga och beskriva brandriskerna hos olika material och konstruktioner. Därefter har utredningen undersökt vilka brister i det tekniska underlaget som för närvarande begränsar möjligheterna att klassificera material eller produkter med avseende på brandfarlighet. har utredningen mot bakgrund av gällande bestämmelser under- Slutligen i sökt möjligheterna att utveckla regelsystem som kan förbättra brandskyddet våra byggnader. I enlighet med direktiven har utredningen sökt ange i vad mån de förslagen kommer att medföra kostnadskonsekvenser. framlagda

2 Gällande

författningar

rn m

I detta kapitel redogörs för de Författningar enligt vilka samhället kan hävda krav på brandskydd i byggnader. Av särskild betydelse i sammanhanget är byggnads- och brandlagstiftningen samt marknadsföringslagen. Utredningen behandlar ingående de regelavsnitt i dessa författningar som har samband med brandskyddsfrågor i byggnader, medan angränsande lagstiftning endast behandlas summariskt. Kortfattat berörs även de interna regler som styr myndigheters upphandling av lös inredning i offentliga byggnader.

2.1 Byggnadslagstiftningen

Grundläggande bestämmelser rörande byggnaders utförande och om tillsyn över byggandet finns i byggnadsstadgan (BS, SFS 1959:612). Byggnadstekniska brandskyddskrav återfinns främst i 44§ BS. Beträffande paragrafens innehåll i fråga om åtgärder till skydd mot brand anförde departementschefen (1959) bl a följande: ”Hur långt kravet på åtgärder till skydd mot brand skall utsträckas, såvitt angår de särskilda byggnaderna, är en ren avvägningsfråga. Teoretiskt sett kan kravet på säkerhet drivas hur långt som helst, men hänsyn måste givetvis också tagas till vad som är ekonomiskt försvarbart. Såsom förut utvecklats vid 39§ (avser byggnads förläggning på tomt), torde den alltmera utvecklade byggnadstekniken och den under senare tid skedda upprustningen av brandväsendet leda till att de under tidigare skeden tillkomna, mycket detaljerade och rigorösa brandskyddsföreskrifterna numera i viss omfattning kan avlösas av ett system av regler, som medger ett mera nyanserat bedömande från fall till fall. Detta bör givetvis icke innebära att kravet på skydd mot brand eftersättes. Ett fullgott brandskydd är och förblir oeftergivligt.” I 44 § l mom föreskrivs bl a att byggnad skall med avseende på konstruktion och inredning utföras så, att faran för brand ej blir större än som betingas av hänsyn till dess ändamål, angränsande bebyggelse och omständigheterna i övrigt. Denna huvudregel går ut på att brandskyddsintresset från fall till fall skall vägas mot andra hänsyn. Vad särskilt beträffar valet av byggnadsmaterial bör byggnadsnämnden ej godta sådant material som i det givna fallet och med det avsedda användningssättet är att beteckna som brandfarligt eller mindre tillfredsställande från brandskyddssynpunkt. Givet är emellertid att hävdvunna byggnadsmaterial i allmänhet bör godtas.

24 Gällande författningar m m sou 1978:30

Enligt 2 mom samma paragrafskall byggnad i två våningar, om den upptar större planyta än 200 kvadratmeter, utföras så att den kan betecknas som brandhärdig om den inte uppdelas genom brandsäker mur i enheter av högst denna storlek. Detsamma gäller byggnad i två våningar med flera än två bostadslägenheter, om bostads- eller arbetsrum inreds på vinden. I detta moment anges vissa grupper av byggnader beträffande vilka kraven på brandskyddsåtgärder ställts något högre än som följer av l mom. Detta krav har uttryckts så, att byggnaderna skall kunna betecknas som brandhärdiga. Detta innebär krav att vissa byggnadsdelar skall ha viss förmåga att hindra brandens genomgång, men byggnadsdelarna behöver inte vara utförda av obrännbart material. Man brukar i regel begränsa kravet att avse bärande konstruktioner samt vissa dörrar jämte vissa vägg- och takytor. l 3 mom anges vilka byggnader som skall utföras så att de kan betecknas såsom brandsäkra. Detta krav gäller byggnad i tre eller llera våningar. Bestämmelsen gäller även byggnad i två våningar, om i byggnaden skall inrymmas samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat, vårdanstalt, elevhem och därmed jämförlig inrättning samt industriell rörelse. Detta krav innebär i princip användning av byggnadsdelar som praktiskt taget helt består av obrännbart material och som under längre tid kan hindra en brands genomgång. För att en byggnad skall betecknas som brandsäker brukar dock inte fordras att den till alla delar skall fylla så högt

ställda krav. Stort avseende måste sålunda beträffande vissa byggnadsdelar

fästas inte blott vid materialets förmåga att motstå brand utan därjämte vid dess stabilitet och hållfasthet under normala förhållanden. Rent praktiska skäl medför att brännbart material måste tolereras i viss omfattning, om det används på sådant sätt att det inte kan anses innebära fara för uppkomst och spridning av brand. I 6 mom föreskrivs bl a att byggnad skall ha erforderligt antal utgångar, trappor och andra utrymningsvägar, ägnade att bereda trygghet vid brand. Vilka krav som bör ställas på utrymningsvägarna får avgöras med hänsyn till byggnadens storlek, användningssättet, byggnadsmaterialet, planlösningen och omständigheterna i övrigt. I praktiken brukar krav nästan alltid uppställas på två eller flera alternativa utrymningsvägar. Under förarbetena till lagstiftningen konstaterades att detaljerade bestämmelser på brandskyddsområdet var av så utpräglad teknisk karaktär och underkastade så snabba förändringar med hänsyn till utvecklingen, att de lämpligen borde få sin plats i de tillämpningsföreskrifter, råd och anvisningar, som det enligt 76 § ankommer på statens planverk att utfärda. Med hänsyn härtill har i BS endast inrymts vissa grundregler för hur brandskyddssynpunkterna skall beaktas vid byggandet. Planverkets tillämpningsbestämmelser till BS meddelas i Svensk Byggnorm (SBN 1975). Regeringen har jämlikt 76§ l mom BS fastställt av statens planverk meddelade bindande föreskrifter samt bemyndigat planverket att utfärda råd och anvisningar i anslutning till föreskrifterna. Dessa bestämmelser får sin rättsliga verkan genom att de tillämpas av byggnadsnämnden i vederbörande kommun vid prövning av ansökan om byggnadslov, varvid dock efterföljande av nämnda råd och anvisningar inte får ställas som villkor. Sådant byggnadslov krävs inte endast för uppförande av helt ny byggnad och för tillbyggnad eller mera omfattande ändring av förut befintlig byggnad utan

Gä//ande/ö/jfáIrn/ngar m m 25

även för exempelvis inredande helt eller delvis till väsentligen annat ändamål än det som byggnaden förut varit använd till. Vid ombyggnad krävs också byggnadslov. De byggnadstekniska brandskyddsbestämmelserna i SBN omfattar krav på åtgärder för att förebygga uppkomst av brand, möjliggöra trygg utrymning vid brand, minska risken för spridning av brand samt underlätta släckning av

brand. Åtgärder för att förebygga uppkomst av brand behandlas huvudsak-

ligen i kap 44 Rökkanaler och kap 45 Uppvärmningsanordningar. I kap 37 Brandskydd behandlas uteslutande åtgärder för att möjliggöra trygg utrymning vid brand, minska risken för spridning av brand samt underlätta släckning av brand, med komplettering beträffande vissa byggnadsdelar och installationer i avd 4-5 och beträffande särskilda lokaler och byggnader i avd 6-7. Avsnitt 37:25 behandlar utrymningsvägs anordnande vad gäller val av material. I 372251 föreskrivs sålunda att tak- och väggytor i utrymningsväg skall utföras så, att risken för att denna spärras genom övertändning eller rökutveckling begränsas på ett till byggnadens ändamål och höjd anpassat sätt. I anvisningstext i anslutning till denna föreskrift lämnas exempel på hur kravet kan uppfyllas. varvid används begrepp som ytskikt av klass I resp klass 11, närmare definierade i 37:1 13 (se även bilaga A). På motsvarande sätt skall enligt föreskrift i 37:252 golvbeläggning i utrymningsväg utföras så att risken för att denna spärras genom brandspridning eller rökutveckling eller genom fall på grund av halka begränsas på ett till byggnadens ändamål anpassat sätt. För övriga lokaler gäller följande. 1 annan lokal i brandsäker byggnad än utrymningsväg skall invändiga takytor av brännbart material förses med tändskyddande beklädnad. Takoch väggytor skall därjämte ha ytskikt av klass I resp II. Detta gäller dock inte för små avskilda utrymmen, såsom badrum o d, eller för begränsade väggytor av inredningskaraktär, såsom garderobs- och andra skåpsidor samt överstycken och bröstningar vid dörrar och fönster, ej heller för skiljeväggar på vind och i källare. I brandhärdig byggnad skall i annan lokal än utrymningsväg - dock med samma undantag som gäller beträffande brandsäker byggnad invändiga takytor av brännbart material förses med tändskyddande beklädnad. Takytor skall därjämte ha ytskikt av klass II. Beträffande anordningar för begränsning av brand föreskrivs i avsnitt 37:31. ”Material i byggnadsdel får inte ha sådana egenskaper eller ingå i byggnadsdelen på sådant sätt att brand därav lätt kan uppstå eller att materialet vid ringa brandpåverkan av byggnadsdelen ger upphov till mycket snabb brandspridning eller snabbt utvecklar stor mängd rök. Material i innertak och väggar får inte ha sådana egenskaper att det vid ringa brandpåverkan deformeras eller eljest förändras på sådant sätt att särskild risk för personskador uppkommer.” Det bör observeras att avsnitt 37:31 innebär restriktioner beträffande användning av brandfarliga produkter och material i byggnad och i dess fasta inredning, dock utan att vara preciserade till provningsmetod och kriterier. Det står emellertid klart att exempelvis s k spänntak (numera vanligen av plastmaterial) hör till den grupp av produkter som inte längre kan godtas, såvida det inte är styrkt att produkten uppfyller kraven i nämnda SBN-

26 Gäl/andej/ä/j/ártningar m m

avsnitt, vilket exempelvis kan ske genom typgodkännande. Vad som sagts gäller även sådana skivor, plattor 0 d för beklädnad av innertak, som väsentligen består av brännbart termoplastiskt material. En annan grupp av produkter, För vilka denna föreskrift gäller, är porösa eller högporösa skivor, block e d av brännbart material använda för värmeisolering eller ljudabsorption eller annat ändamål i väggar och tak. 1 fråga om dessa produkter gäller att, såvida det inte påvisas att produkten i sig uppfyller Föreskrifternas krav, användning av dem endast kan godtas om de skyddas mot direkt brandpåverkan åtminstone under brandens inledningsskede, t ex med hjälp av tändskyddande beklädnad. Härvid måste montering ske på sätt som är i brandtekniskt avseende betryggande och särskild uppmärksamhet ägnas anslutningar till fönster- och dörröppningar, ventilationsdon 0 d. Föreskrifternas krav i ovan angivna avseenden innebär att byggnadsnämnd vid prövning av ansökan om byggnadslov har relativt stora möjligheter att förhindra användning av brandfarliga produkter i byggnad och i dess fasta inredning. Sålunda har byggnadsnämnden, vid underlåtenhet att efterkomma de villkor som ställts i meddelat byggnadslov, bl a möjlighet att

meddela Föreläggande att inom viss tid vidta rättelse eller, om detta ej åtlyds,

begära handräckning hos överexekutor för samma ändamål. Byggnadsnämnd har däremot ingen praktisk möjlighet att förhindra att tex en av nämnden godkänd inredningsprodukt, sedan slutbesiktning av byggnaden skett, ersätts med en brandfarlig, åtminstone inte i vanliga bostäder.

2.2 Brandlagstiftningen

Enligt brandlagen (SFS 1974:80) åligger det varje kommun att svara för räddningstjänst och förebyggande åtgärder mot brand. Utöver bestämmelser om hur kommunernas brandförsvar med hänsyn härtill skall ordnas, innehåller brandlagstiftningen brandlag och brandsradga (SFS 1962:91) allmänna bestämmelser som bl a reglerar allmänhetens skyldigheter att förebygga och bekämpa brand. Enligt 14§ brandlagen är ägare eller innehavare av byggnad skyldig att anskaffa och underhålla nödvändiga redskap för släckning och livräddning vid brand samt att i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga och bekämpa brand i den mån de ej medför oskälig kostnad. Vad som härvid erfordras bedöms av brandsyneförrättare (brandchef eller brandbefál som brandchefen förordnar som brandsyneförrättare). Brandredskap (handbrandsläckare, pytsspruta eller liknande) erfordras främst i sådana fall, då den larmade brandstyrkan inte hinner anlända inom mycket kort tid (10 minuter) eller där brand kan antas utveckla sig särskilt snabbt eller få stor omfattning, dvs på landsbygden och i vissa villasamhällen samt där särskilt brandfarlig verksamhet bedrivs. Livräddningsredskap som avses i brandlagen är i första hand sådana som erfordras för att göra det möjligt för personer att ta sig ut fönstervägen ur en byggnad vars inre kommunikationsvägar spärrats av brand. I första hand bör därvid fasta anordningar komma i fråga (stegar, trappor, nödbalkonger). Endast i fråga om lokal från vilken en eventuell nödutrymning kan förutses omfatta en eller högst två personer och där fast anordning för nödutrymning

Gällande författningar rn m 27

inte rimligen kan anordnas, bör livräddningsredskap i form av livräddningslina (repstege, hopfállbar stege) komma i fråga. De redovisade livräddningsanordningarna är främst avsedda för äldre befintlig bebyggelse där utrymningstryggheten inte beaktats i tillräcklig grad i samband med byggnadslovsprövning eller motsvarande. Enligt 17 § brandlagen får eld eller brandfarligt föremål ej handhas så att brand lätt kan uppstå. För straflbarhet är det tillräckligt att fara för brand uppstår - det krävs alltså inte att brand utbryter till följd av oaktsamhet. I 18 § brandlagen föreskrivs att den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om brand eller överhängande fara for brand och inte genast släcker branden eller undanröjer faran skall underrätta dem vilkas liv eller egendom är i fara samt tillkalla hjälp. Kommunernas brandordningai kan slutligen innehålla bestämmelser avseende allmänhetens skyldighet att vidta åtgärder till förekommande av brand. Enligt 5§ brandstadgan skall kommun hålla sådan beredskap att första utryckning för räddningstjänst ständigt kan ske inom en efter kommunens förhållanden godtagbar tid. Denna tid, liksom den för beredskapen erforderliga brandstyrkan och dess sammansättning, skall anges i brandordningen. l statens brandnämnds anvisningsmeddelande 1975:6 Exempel på brandordningar, vilket är avsett att tjäna till ledning för kommuner vid upprättande av brandordningar, anförs i anslutning till nämnda paragraf följande. ”Avgörande för vilken anspänningstid som erfordras är vilka krav som ställs på insatstiden vid brand. lnsatstiden (I), dvs den tid som förflyter från det ögonblick insatsstyrkan inkallas till dess denna påbörjat det egentliga räddningsarbetet, är sammansatt av anspänningsriden (S), körriden (K) brandstation - objekt och angreppstiden (G).

I=S+K+G

Erfarenhetsmässigt och med hänsyn till ekonomiska faktorer bör insatsriden (I) normalt högst uppgå till följande värden:

Gruppl Brandfarlig tätortsbebyggelse; koncentrerad centrumbebyggelse med butiker, varuhus, kontor och samlingslokaler; tät trähusbebyggelse; större vårdanläggning; större industri, industriområde; större brandfarligt upplag; hamn; bostadsbebyggelse i 4 våningar och högre - 10 minuter. Grupp Il Flerfamiljshus lägre än 4 våningar; villa-, radhus- och kedjehusområden; större byar och gårdar; mindre industrier - 20 minuter. Grupp IlI Enstaka byggnader och gårdar; mindre byar; koncentrerad fritidsbebyggelse - 30 minuter.

Lokala förhållanden kan motivera, att (vid enstaka friliggande objekt) längre insatstid än den angivna måste accepteras. Enligt 12 § brandstadgan skall regelbunden brandsyn förrättas i kommun med de tidsmellanrum brandchefen bestämmer. Föremål for sådan brandsyn är byggnader, upplag och andra anläggningar, vilka är särskilt brand/ärliga

28 Gällande författningar m m

eller där brand kan ulgörøz/árag/ör en större anra/ människor. Den tidigare s k bostadsbrandsynen blev i praktiken avskaffad i och med att 1962 års brandlagstiftning trädde i kraft. Vissa särskilt brandfarliga flerbostadshus såsom exempelvis äldre centrumbebyggelse av trä är dock fortfarande föremål för regelbunden brandsyn vad avser utrymningsvägar och andra gemensamhetsutrymmen. l övrigt förrättas numera brandsyn i bostäder endast i särskilda fall då brandchefen eller länsstyrelsen finner det erforderligt (särskild brandsyn). Statens brandnämnd tillhandahåller brandcheferna anvisningar om vilka brandsynefrister som bör gälla för skilda slag av objekt vid regelbunden brandsyn. Avgörande för fristernas längd (1,2 eller 4 år) är mot bakgrund av faran för brands uppkomst och spridning E1 om det normalt förekommer ett stort eller litet antal människor i objektet Cl om dessa människor är väl eller mindre väl orienterade inom objektet och förtrogna med brandrisker som förekommer där D om människor inom objektet är rörelsehindrade på grund av sjukdom eller av annat skäl.

Vid regelbunden brandsyn skall enligt 12 § brandstadgan undersökas “l) huruvida de föreskrifter blivit iakttagna, som meddelats för att vid brand rädda liv och egendom samt för att underlätta brandsläckning 2) huruvida brandfarlig felaktighet finns å elektrisk installation eller annorstädes å byggnad, upplag eller anläggning; samt 3) huruvida i övrigt anordning eller förhållande föreñnns, som kan utgöra fara för brand eller medföra svårighet att vid brand utföra släckning samt räddning av liv och egendom.

Från den tredje punkten torde man kunna utläsa att det finns författningsenligt stöd för att vid brandsyn kontrollera även den lösa inredningens beskaffenhet från brandskyddssynpunkt. Sådana undersökningar är för närvarande ytterst svåra att utföra och förekommer i praktiken sällan, bl a av det skälet att objektiva och allmängiltiga normer för lös inredning saknas. 1 förarbetena till 1962 års brandlagstiftning (1962 års brandstadga gäller fortfarande) är inte frågan om brandrisker med lös inredning berörd. Detta kan bero på att de speciella risker som visst slag av lös inredning under senare år alltmer förknippas med ännu inte hade uppmärksammats vid tiden för brandstadgans tillkomst. Om brandriskerna är uppenbara kan dock ägaren eller innehavaren till -i första hand - samlingslokaler vid brandsyn åläggas att exempelvis brandskyddsimpregnera större brännbara draperier, ridåer och liknande uppenbart brandfarliga anordningar eller avlägsna lösa mattor i utrymningsvägar.

2.3 Marknadsföringslagen

Den l juli 1976 trädde en ny marknadsföringslag (SFS 1975:1418) i kraft. Lagen har till ändamål att främja konsumenternas intressen i samband med

GälIandefö/j/ármingar m m 29

näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. I första hand är det konsumentintressen som lagen avser att skydda. Liksom enligt den tidigare lagen (SFS 1970:412) om otillbörlig marknadsföring ställs enligt marknadsföringslagen (MFL) krav på att alla muntliga och skriftliga påståenden och utfästelser m m som en näringsidkare gör vid marknadsföring av varor och tjänster och andra nyttigheter är vederhäftiga. Alla uppgifter i reklam och övrig marknadsföring skall kunna styrkas av den som ansvarar för marknadsföringen. De centrala bestämmelserna i marknadsföringslagen (2, 3 och 4 §§) är allmänt utformade, s k generalklausuler. Enligt 2 § kan marknadsdomstolen, som är specialdomstol i marknadsföringsfrågor, meddela näringsidkare förbud vid vite att vid marknadsföring företa handling som strider mot god affarssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Enligt 3§ kan marknadsdomstolen ålägga näringsidkare att lämna information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Enligt 4 § kan domstolen förbjuda näringsidkare att till konsument saluhålla eller hyra ut vara som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom eller som är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Förbudet eller åläggandet är i regel förenat med vite. I ärenden av mindre vikt kan KO utfärda förbuds- eller informationsföreläggande. Förbudsföreläggande innebär att KO skriftligen förelägger en näringsidkare förbud att företa en marknadsföringsåtgärd eller saluhålla eller hyra ut en vara. Informationsföreläggande innebär att KO skriftligen ålägger en näringsidkare att lämna viss information. Föreläggande är alltid förenat med vite. Näringsidkaren anmodas att godkänna föreläggandet. Gör han det får förbudet respektive åläggandet samma verkan som ett förbud eller åläggande meddelat av marknadsdomstolen. 2 § marknadsföringslagen innebär bl a att näringsidkare kan förbjudas att i marknadsföringen använda vilseledande påståenden om viss varas egenskaper. I brandsammanhang kan lagrummet bli tillämpligt på uttryck som ”brandsäker“, ”självslocknande“, ”svârantändlig” och liknande. Kan riktigheten av dylika påståenden inte styrkas av näringsidkare, kan han förbjudas att använda dem. När det gäller möjligheterna att med stöd av marknadsföringslagen stoppa eller begränsa användningen av brandfarliga produkter är främst lagens 3 och 4 §§ av intresse. Någon motsvarighet till 3 och 4 §§ fanns ej i den tidigare lagen om otillbörlig marknadsföring och det föreligger därför ännu en viss osäkerhet om hur paragraferna kommer att tillämpas. Denna osäkerhet kommer successivt att undanröjas bl a genom beslut av marknadsdomstolen eller KO och genom att Konsumentverket utfärdar riktlinjer till vägledning för tillämpningen. Lagtext och förarbeten (prop 1975/76:34) ger emellertid utrymme för följande bedömning. Enligt 3 § marknadsföringslagen kan näringsidkare åläggas att vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet lämna information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.

30 Gällande/örjfártningar m m

lett sådant åläggande kan föreskrivas att informationen skall lämnas på ett eller flera av följande sätt: l. Genom märkning på varan eller på annat sätt på säljstället. 2. I annonser eller andra framställningar som näringsidkare använder vid marknadsföringen. 3. l viss form till konsument som begär det. Paragrafen är tillämplig både beträffande fast och lös egendom, dvs hela det produkt- eller varuområde som omfattas av regeringens uppdrag till utredningen. Däremot föreligger en begränsning i paragrafens tillämplighet genom att den information som skall lämnas måste vara av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Med konsument avses därvid privatpersoner som gör förvärv och liknande av nyttigheter för enskilt bruk. Krav på information kan således med stöd av 3 § endast uppställas vid saluhållande och annan marknadsföring som riktar sig till privatpersoner. Beträffande frågan om vilka uppgifter som omfattas av informationsskyldigheten så framgår av lagens förarbeten att information skall lämnas så snart ett inte obetydligt behov föreligger. Informationen är således inte begränsad bara till sådana fall som är särskilt allvarliga. Mot bakgrund härav torde det stå klart att uppgifter om brandfarlighet hos de typer av material och produkter som omfattas av utredningsuppdraget kan krävas med stöd av paragrafen. Sådana uppgifter kan exempelvis tänkas gälla antändlighet och rökutveckling. En förutsättning för att mer allmänt kunna kräva att sådan information lämnas är emellertid att det föreligger utarbetade provningsmetoder för dessa faktorer. Av marknadsföringslagens förarbeten framgår att det är meningen att riktlinjer för informationslämnandet i första hand skall meddelas av konsumentverket. Dessa riktlinjer förutsätts vara vägledande för marknadsdomstolens bedömning i de enskilda ärenden som underställs domstolens prövning. Krav på brandsäkerhet och på information om brandfarlighet kan förväntas ingå i de riktlinjer som kommer att utfärdas inom de produktområden som är aktuella för utredningen. Riktlinjer utfärdas av konsumentverket, i allmänhet efter överläggningar med berörda näringslivsorganisationer och/ eller branschföreträdare. Riktlinjernas karaktär av rekommendationer gör det önskvärt att riktlinjerna är förankrade i näringslivet för att så stor efterlevnad som möjligt skall uppnås. Näringslivet bereds därför i princip alltid tillfälle att lämna synpunkter på den slutliga utformningen av riktlinjer. Konsumentverket är emellertid oförhindrat att utfärda riktlinjer även om enighet om deras innehåll inte kunnat nås med näringslivet. Konsumentverkets riktlinjer är i sig inte “bindande i den meningen att underlåtenhet att följa dem sanktioneras genom straff, vite eller skadestånd. Näringsidkare som inte följer en riktlinje riskerar emellertid att konsumentverket i en eller annan form ingriper. De åtgärder konsumentverket väljer kommer att bero på huruvida bristande efterlevnad avser en regel som anses vara särskilt angelägen eller mindre angelägen. I första hand kommer konsumentverket att ingripa genom förhandlingskontakt i en eller annan form. I de allra flesta fall bör - i enlighet med intentionerna bakom MFL

Gäl/ande författningar m m 31

rättelse kunna nås genom överläggningar. Om överläggningar inte leder till ett från konsumentsynpunkt godtagbart resultat, kan konsumentverket hävda sin uppfattning genom att låta KO utfärda förbuds- eller informationsföreläggande eller föra talan i marknadsdomstolen. Sammanfattningsvis får det således, beträffande den typ av produkter som omfattas av utredningsuppdraget, anses möjligt att med stöd av 3 § marknadsföringslagen kräva att information om brandfarlighet skall lämnas vid marknadsföring som riktar sig till privatpersoner. Beträffande köparkategorier som ej direkt omfattas av 3 §, dvs stat, kommuner, landsting och privata näringsidkare, kommer informationsskyldigheten däremot att få indirekt betydelse endast genom att dessa får möjlighet att utnyttja den information som lämnas och genom att det kan förväntas att särskilt brandfarliga produkter försvinner från marknaden. Denna indirekta påverkan kommer dock att förekomma endast i de fall då samma produkt säljs såväl till privatpersoner som till andra typer av köpare. I de fall försäljning sker endast till andra än privatpersoner kommer informationsskyldigheten således inte att få någon betydelse. Enligt 4 § marknadsföringslagen kan marknadsdomstolen förbjuda näringsidkare, som saluhåller eller hyr ut vara till konsument för enskilt bruk, att fortsätta därmed om varan på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom. Detsamma gäller om varan är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Paragrafen är inte tillämplig vid försäljning eller uthyrning till andra än privatpersoner och liksom 3 § främjar den således enligt sin lydelse endast enskilda konsumenters intressen. Givetvis kommer emellertid ett förbud som meddelas med stöd av 4 § att få betydelse även för andra köparkategorier. Detta kan ske antingen genom att varan försvinner från marknaden eller genom att andra köpare än privatpersoner uppmärksammas på skaderisken och avstår från att köpa varan. Ytterligare en begränsning av paragrafens tillämpningsområde är att den endast omfattar lös egendom i form av varor. Den är således inte tillämplig beträffande rättigheter av olika slag och inte heller beträffande fastigheter. Det är emellertid i detta sammanhang att märka att varor som köps separat vid köptillfallet är lös egendom även om varan efter köpet infogas i en fastighet. Detta gäller exempelvis ytmaterial och skåpinredningar. Som sagts ovan krävs det för att fortsatt saluhållande eller uthyrande av en vara skall kunna förbjudas, antingen att varan på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom, eller att den är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. När det gäller skaderisken så framgår av_ lagens förarbeten att denna skall knyta sig till varans konstruktion eller utformning. Risken skall vidare vara så betydande att ett förbud inte uppenbart är ett alltför långtgående ingrepp. Förbud skall inte meddelas om det går att komma tillrätta med problemen genom exempelvis förbättrad information om varans handhavande. 3 § marknadsföringslagen skall således tillämpas i första hand. Något närmare angivande av när fortsatt saluhållande eller uthyrande av vara kan förbjudas på grund av skaderisken finns alltså ej i förarbetena, utan detta får bedömas från fall till fall mot bakgrund av de mer allmänna

uttalanden som redovisats ovan.

32 Gällande författningar m rn S()lJ 1978:30 r

Det torde emellertid få antagas att marknadsföring av särskilt brandfarliga produkter som förekommer i boendemiljön kan förbjudas med stöd av paragrafen. I första hand torde detta gälla om det vid normal användning av varan mycket väl kan inträffa att den kommer i kontakt med någon faktor som kan utlösa en brand. Om exempelvis en matta innehåller material, som medför en hastig antändning då glöd tappas på den, bör detta kunna medföra förbud mot fortsatt saluhållande av mattan. På motsvarande sätt bör förbud kunna meddelas mot fortsatt saluhållande av till exempel stoppade möbler, gardiner och golvmaterial. Ett annat slag av varor är sådana som i och för sig vid normal användning inte riskerar att bli utsatta för antändning, men som är lättantändliga om brand uppstår eller som vid förbränning brinner med sådan intensitet att ett normalt bostadsrum är övertänt inom loppet av någon eller några minuter. Några rättsliga avgöranden som utvisar att även sådana varor omfattas av 4 § finns inte. Utredningen har dock ej funnit anledning att förutsätta annat än att även produkter som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom när de medverkar i en brand skall kunna angripas med stöd av 4 §. Den andra grunden för förbud mot fortsatt saluhållande eller uthyrande av en vara som finns i 4 §, nämligen att den skall vara uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål, är här av mindre intresse. Dock kan nämnas att bestämmelsen i denna del ger möjlighet att förbjuda saluhållande av exempelvis brandvarnare samt brand- och livräddningsredskap som har alltför dålig funktion. Sammanfattningsvis bör det således vara möjligt att med stöd av 4 § marknadsföringslagen förbjuda näringsidkare att fortsätta saluhålla eller hyra ut en vara till konsument för enskilt bruk, om varan är särskilt brandfarlig och om det vid normal användning av densamma mycket väl kan inträffa att den kan antändas eller om den vid brand deltar särskilt ofördelaktigt i brandförloppet. Slutligen skall det också påpekas att det i 4 § står stadgat att i den mån det i författning eller genom beslut av annan myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om varan med samma ändamål som förbudet skulle fylla, så får förbud enligt 4 § ej meddelas. Har speciallagstiftningen begränsad räckvidd föreligger dock inget hinder mot att paragrafen tillämpas. Det kan tex gälla sådana fall då en myndighet har meddelat förbud mot viss användning av en vara men inte kan förhindra att den säljs. Enligt förarbetena bör KO ta upp sådana fall endast efter samråd med den berörda myndigheten.

2.4 Annan lagstiftning

2.4.1 Förordningen om brand/ärliga varor

Förordningen om brandfarliga varor (SFS 1961:568) reglerar i vissa stycken allmänhetens skyldigheter avseende handhavande av brandfarliga vätskor med brandfarlig vara och gaser. Bl a stadgas i 4 § att envar som tar befattning skall iaktta den försiktighet som till förebyggande av skada genom brand och

Gällande _fö/jfátmingal m m 33

annorledes betingas av omständigheterna. Beträffande förvaring av brandfarlig vara föreskrivs i 25 § 2 mom förordningen: l bostad, kontor och annat utrymme, som ej inrättats för förvaring, hantering eller försäljning av brandfarlig vara så ock i lokal och utrymme, som väl inrättats för sådant ändamål men äro belägna inom byggnad där människor bo eller eljest varaktigt uppehåller sig, må brandfarlig vara icke förvaras i större mängd än kollegium angivit i sina föreskrifter.” För eget husbehov får således enligt tillämpningsbestämmelserna i kommerskollegii författningssamling (nr 3, 1963) utan anmälan till brandchefen eller tillstånd från byggnadsnämnden förvaras högst de begränsade och närmare specificerade mängder som anges i nämnda författning. Särskilt bör nämnas att vad avser brandfarlig vätska får förutom vad som finns i fast behållare till bl a oljekamin och fotogenelement högst 10 l brandfarlig vara klass l (t ex bensin), högst 501 klass 2 (t ex fotogen) samt högst lO0l klass 3 (t ex eldningsolja) förvaras för eget husbehov (varje hushåll). I aerosolforpackningar får av brandfarliga varor vad som skall användas för husbehov förvaras utan tillstånd eller anmälan. l förordningen anges vidare att förvaring av brandfarlig vara i behållare, som är fast ansluten till apparat för centraluppvärmning och som inte överstiger angivna mängder med hänsyn till förvaringsplatsen, skall anmälas till brandchefen. I normalfallet skall således förvaring av eldningsolja för centraluppvärmning anmälas till brandchefen.

2.4.2 Lagen om hälso- och miljöfarliga varor

Lagen (SFS 1973:329) innehåller grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor samt bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att ingripa mot olika kemiska varor. Den löpande tillsynen över efterlevnaden av lagen åvilar centralt naturl vårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Prövning av frågor enligt lagen görs av en särskild nämnd, produktkontrollnämnden, som administrativt är knuten till naturvårdsverket. Beträffande möjligheterna att med stöd av lagen stoppa eller begränsa användningen av brandfarliga produkter anges i lagens 1 § att med hälso- och miljöfarlig vara avses l. ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliskkemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön, 2. vara som innehåller eller behandlats med ämne eller beredning som avses i 1, om varan därigenom och med hänsyn till sin hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. I lagens förarbeten (prop 1973:17, sid 109) anges vidare att risk for skada på rent fysikalisk eller mekanisk väg är utan betydelse. Det torde således stå klart att lagen inte är tillämplig på varor som kan befaras medföra skador enbart på grund av sin brandfarlighet. Denna bedömning vinner också stöd av sista stycket i 3§ där det står stadgat att i fråga om brandfarlig eller explosiv vara äger lagen tillämpning

34 Gällande m m författningar

endast i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av annat skäl än som föranlett att den hänförts till nämnda varukategorier. Däremot skulle lagen möjligen kunna tillämpas om det vid förbränning av eller en produkt avges ämnen som kan befaras medföra skada på människor miljö.

2.4.3 A rberarskyddslagsrifiningen Grundläggande för regleringen av arbetarskyddet är 1949 års arbetarskyddslag (1949: l). Lagens huvudstadgande, som återfinns i 2 kap 7 §,ålägger först och främst arbetsgivaren att iakttaga allt som skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom anställd arbetstagare ådrager sig ohälsa. Arbetstagaren åläggs att medverka till att förekomma ohälsa och olycksfall. Vidare ges arbetarskyddsföreskrifter i bla arbetarskyddskungörelsen, byggnadsstadgan, brandlagen, strålskyddslagen och författningarna om brandfarliga och explosiva varor. Tillsynen över arbetarskyddet och efterlevnaden av de lagar och föreskrifter, som reglerar detta, ankommer på arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, på yrkesinspektionen, som består av dels dels kommunala tillsynsorgan. Arbetarskyddsstyrelsen har bl a att statliga, lämna råd och upplysningar samt att utge anvisningar för tillämpningen av lagen och författningar på arbetarskyddets område. Arbetarskyddslagen innehåller endast en bestämmelse som mer direkt har anknytning till brandfarliga produkter. Enligt ll § 2 stycket gäller följande: ”För att förebygga att arbetstagare skadas genom fall, nedstörtande föremål eller ras eller av splitter, stänk_ vassa eller heta föremål eller heta vätskor eller genom klämning eller slag eller genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen eller genom elektrisk ström, kyla eller värme genom bländande ljus, skola sådana åtgärder vidtagas, att fara härför i möjligaste mån undgås. Bestämmelsen torde emellertid närmast ta sikte på ämnen som förekommer i tillverkningsprocesser och liknande och således ej avse arbetsi övrigt. Inte heller synes med stöd av arbetarskyddslagen ha utfärdats miljön några närmare anvisningar avseende brandfarliga produkter i arbetsplatsens lösa och fasta inredning.

2.5 Regler för upphandling

Några generella bestämmelser som begränsar urvalet av den lösa inredningen i offentliga byggnader med avseende på brandrisker finns inte. Upphandlingen av inredning till sådana byggnader handhas av respektive myndighet eller för ändamålet inrättade organ. Denna upphandling styrs av interna regler. Försvarets materielverk (FMV) sluter avtal avseende bla leverans av Dessa avtal utnyttjas, förutom stoppade möbler, gardiner och textila mattor. av försvarsmaktens myndigheter, även av den civila statsförvaltningen. FMV dessutom bäddutrustning för försvarsmaktens behov att köper

m m 35

Gä//andeförj/árrningar

användas i förläggningsutrymmen av olika slag. Beträffande bäddutrustning utarbetar FMV egna tillverkningsbestämmelser som ligger till grund för inköp. I dessa bestämmelser har särskild hänsyn till brandsäkerhetskrav inte tagits. Skälet till detta är främst att det saknas lättillgänglig och entydig klassificering av aktuella material och produkter med avseende på brandegenskaper. Av samma skäl har FMV inte heller uppställt krav på brandsäkerhet vid upphandling av stoppade möbler, gardiner och textila mattor. FMV har dock utfört vissa praktiska försök med olika material i bäddutrustning, i första hand avsedda för fartyg. Utvärderingen av dessa försök vad gäller brandrisker, gasbildning vid brand m m har ännu inte (april 1978) avslutats. Inom vårdsektorn har Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) utfärdat råd, rekommendationer och standarder till vägledning för upphandling genom Landstingens Inköpscentral (LIC). Dessa rekommendationer upptar inte brandsäkerhetsaspekter. Motsvarande gäller beträffande skolöverstyrelsens råd och anvisningar for inköp av lös inredning till skolor, skolhem etc. Kommunsamköp upphandlar bl a inredningsprodukter för kommunala förvaltningsbyggnader och lokaler som faller inom kommunernas ansvarsområde. Inte heller kommunernas upphandlingsbestämmelser innehåller krav på brandsäkerhet. Samtliga här nämnda myndigheter och organ beaktar dock brandsäkerhetsaspekten utifrån ett allmänt bedömningsunderlag. Ambitionen finns att utifrån tillgänglig information styra upphandlingen mot så brandsäkra produkter som möjligt. I sammanhanget bör även nämnas att inom byggnadsstyrelsen pågår arbete att ta fram underlag för bedömning av produkters säkerhet vid upphandling genom FMV.

2.6 Slutsatser

Såsom framgår av redovisningen ovan innehåller gällande lagstiftning bestämmelser som från olika utgångspunkter syftar till att skydda samhället och dess medborgare mot brand och brandspridning m m. Det föreligger emellertid svagheter i lagstiftningen pä viktiga områden. Byggnadslagsri/iningerz med dess inriktning på byggnaden som sådan ger endast begränsade möjligheter för samhället att förhindra användning av brandfarliga produkter i byggnad och i dess fasta inredning sålänge fri tillgång till sådana produkter finns i handeln. Brand/agsrjfrningøn saknar bestämmelser som medger brandsyneförrättning i bostäder annat än i mycket speciella situationer. Marknadsförings/agen ställer vissa instrument till förfogande for att förhindra användning av brandfarliga produkter i den lösa inredningen i byggnader. Lagens bestämmelser främjar emellertid endast konsumenternas intressen i egenskap av privatpersoner. Vid upphandling av lös inredning avsedd för offentliga byggnader saknas generella bestämmelser som tar sikte på brandskyddet.

3 Data om brandskador och riskmönster vid

bränder

3.1 Allmänt om data

Statistiska uppgifter över inträffade brandolyckor kan ge en viktig kunskap som kan läggas till grund för åtgärder för att förebygga nya olyckor. Flera olika typer av information kan komma till användning, varför skilda slags insamlings- och analysmetoder måste utnyttjas. Uppgifter om antalet inträffade olyckor och om person- och egendomsskador insamlade över tiden kan göra det möjligt att tidigt upptäcka förändringar i riskmönstret samt att observera effekten av genomförda förebyggande åtgärder. Periodiskt återkommande eller punktvisa undersökningar kan systematiskt komplettera denna grundare information med mer ingående data om t ex olyckornas uppkomst, de material och produkter som varit inblandade i brandförloppet samt om de skador som uppstått till följd av bränder. Någon samlad bild över brandskadeutvecklingen i Sverige finns inte. De kunskaper som står till buds är fragmentariska och ofta svårtolkade. lnte desto mindre pågår det på flera håll försök med att ta fram material som på längre sikt kan utvecklas till en brandskadestatistik som fyller rimliga krav på fullständighet och tillförlitlighet. För att detta skall kunna ske krävs samarbete mellan olika berörda organ samt tillräckliga resurser för att åstadkomma nödvändig utbyggnad och förbättring av den befintliga statistiken. Utredningen ger i detta kapitel en överblick över vad man i dag vet om brandskador i Sverige. Dessutom kompletteras uppgifterna med vissa utländska data.

3.2 Data om brandskador i Sverige

3.2.1 Dödsfall Uppgift om antalet dödsfall i samband med brand kan hämtas från två källor: från statistiska centralbyråns (SCB:s) statistik över dödsorsaker och från de sammanställningar som Svenska brandförsvarsföreningen (SBF) gör med ledning av tidningsuppgifter. SCB:s dödsorsaksstatistik grundar sig dels på uppgifter ur dödsbevis som utfärdas av läkare och via pastorsämbetena insänds till SCB, dels på de dödsfallsaviseringar (magnetband) som från länsstyrelsernas dataenheter

38 Data om brandskador och riskmönszer* vid bränder

inlämnas för bearbetning på SCB:s befolkningsstatistiska enhet. Den avstämning som SCB numera gör mot befolkningsstatistikens register över döda gör att materialet får anses som fullständigt vad gäller anta/er döda. Bearbetningsfel eller redovisningsfel avseende dödsorsak bedöms av SCB inte vara av någon större omfattning. Vid oklarheter eller bristande information på dödsbeviset inhämtas alltid kompletterande uppgifter innan kodning sker. Beträffande olycksbeskrivningarna på dödsbeviset har en studie visat att de ger en god bild av vilken typ av olyckshändelse som inträffat. Detta gör att underlaget för kodningen av skadans yttre orsak får anses som tillfredsställande. I tabell 3.1 och figur 3.1 redovisas en serie över antalet döda genom olyckshändelser orsakade av ”öppen eld” (ej sprängämnesolyckor) som SCB tagit fram som stöd förde diskussioner som förts mellan berörda myndigheter under tiden för brandriskutredningens arbete. Uppgifterna spänner över ett flertal år (1961-1976). Kvaliteten har under dessa år förbättrats genom att kontrollen mot befolkningsstatistiken införts. Detta torde dock inte behöva tillmätas någon större betydelse vid en jämförelse mellan de olika åren. Uppgifterna från SCB avseende antalet döda kanjämföras med de uppgifter som SBF under den senaste tioårsperioden sammanställt från dagstidningar avseende förekomsten av dödsfall till följd av bränder. SBF:s uppgifter (här exkl bilolyckor) omfattar antalet döda i samband med brand samt brandorsaker (brandstiftare) för dödsbränder. Kvaliteten i de av SBF sammanställda uppgifterna är beroende av fullständighet och tillförlitlighet i tidningsuppgifterna. Uppgifterna över antalet döda i de båda serierna visar för den senaste tioårsperioden en variation mellan 92 och 162 personer per år. Överensstämmelsen mellan de båda serierna är inte särskilt god. Vad avser uppgiften för

Tabell 3.1 Dödsfall genom brand i Sverige 1961-1976, antal

År Antal döda

Enligt SCB:s Enligt SBF:s dödsorsaks- sammanställning redovisning från dagstidningar exkl bilolyckor

1961 95 1962 109 1963 113 1964 105

Data om brandskador och riskmönsrer vid bränder 39

Antal döda

170- 1e0« 150- 140- 130- 120- 110- 100- 90« 80* 704 60-4 50- 40- 30! 20« 10a 0 lllllllIITllI lll 196162 63 64 65 66 67 68 69 707172 73 74 75 76 SCB Å.. Figur 3. l Döds/Zzll genom brand i Sverige _ ._ _. SBF 196/-1976, antal.

enstaka år kan avvikelsen uppgå till i20-25 %. Det bör dock beaktas att avgränsningen av de redovisade dödsfallen kan i vissa avseenden skilja sig för de båda serierna. Som nämnts kan SBF:s uppgifter om dödsbränder också fördelas efter brandorsak. Sådana uppdelningar för åren 1969-1976 redovisas i tabell 3.2. Sängrökningen som en viktig orsak till bränder som leder till dödsfall framgår

Tabell 3.2 Dödsfall genom brand i Sverige 1969-1976 fördelade efter orsak, antal

År Orsaker

. -= c ._ ao U “ s: a) o x ° “ -9 = “5 .E 2=. 5=

§21., :ägøêå såá §9 ?såg g :g §3? än

=9E §55 853 êabåscüäåww =3 ?oss må ° E 540 C. - o- i_ - _ C i o o, a. »m Q_ (P i.. l g o :u 0- o i.. E V, u; _, Q .M C __ g: g :u .c .6 E _-; › I- _ 2 :u 2 i: E C V? x .m :q å* g c C ff, ä O w 3 0:59 a: ma; Lu ü Lul-E3:u:-oOT›< u.: ma m25 O en 1969 30 5 1 - 8 - 3 - - 3 - 2 - 13 40 105 1970 34 18 4 - 6 - 1 14 5 8 - 7 5 11 33 147 1971 40 13 12 9 6 5 5 6 5 4 3 3 2 6 25 144 1972 45 7 3 3 3 1 1 4 2 5 2 8 3 21 39 146 1973 38 3 l 2 2 l 3 1 l 2 2 - 3 14 31 104 1974 28 7 6 5 3 - 2 7 1 7 2 4 3 4 27 106 1975 50 6 2 11 2 - 1 13 1 6 5 2 l 6 37 143 1976 37 20 3 17 5 - 1 5 4 2 3 2 12 8 43 162

40 Data om brandskadoz och riskmöns/er vid bränder Tabell3.3 Dödsfall genom brand i Sverige 1976 fördelade efter brandplats, antal

Motell Sjukhus Pensionärshem Barnkoloni

O\-ÄOO©ÄU1%-ÄI\)I\)

Industri Ladugárd, uthus Bil, buss k) Fartyg, båt Utomhus Övrigt

Summa: 162

av tabellen. I övrigt ger tabellen en bild av en mångfald olika brandorsaker. För 1976 har uppgifterna även fördelats med hänsyn till i vad slags lokaler dödsbränder har inträffat (se tabell 3.3). Det framgår av tabellen att av 162 inträffade dödsbränder har 99 fall inträffat i privata bostäder (hyreshus, villa eller fritidshus).

3.2.2 Personskador Någon löpande statistik över antalet personer som skadas genom bränder finns inte. Däremot har det förekommit skilda slags punktundersökningar. För närvarande pågår ett samarbete mellan Karolinska sjukhusets plastikkirurgiska klinik, konsumentverket, statens brandnämnd och statistiska centralbyrån i syfte att skapa större kunskap såväl om brännskadeproblem som om metoderna för datainsamling och analys inom området. Samarbetet bedrivs inom ramen för en informell arbetsgrupp, brännskadegruppen, som svarar för några projekt som rör faktainsamling avseende bränder och brännskador. Gruppens projekt omfattar bl a följande:

El Registrering av brännskador som medfört vård vid Karolinska eller Löwenströmska sjukhusen. De registrerade patienterna intervjuas for att klarlägga hur olyckan gick till. Intervjun görs utifrån ett speciellt frågeformulär som använts i en nordisk undersökning av hem- och fritidsolyckor. Vid intervjun fästes särskilt intresse vid vilka föremål som varit inblandade i olyckan. I undersökningen har från mars till november 1977 ca 400 brännskadade registrerats. Undersökningen skall fortgå minst ett år. (Se Brännskadeundersökningen, SCB Lägesrapport IV, 1978- 01-15 /1/). E] Undersökning angående brännskadade 1971-1975 inlagda vid Karolinska sjukhusets plastikkirurgiska klinik. För dessa patienter har en stor mängd

Data om brandskador och r/skmönster vid bränder 41

data avseende både brännskadans uppkomst och behandling sammanställts. Undersökningen är främst deskriptiv och avser att ge en bred belysning av vad slags brännskador som Förekommer inom plastikkirurgiskaklinikens arbetsområde. Två typer av utbyggnad av undersökningen har diskuterats. Dels finns de registrerade uppgifterna för tillgängliga statistisk analys av samband mellan skador, olycksförlopp och sociala förhållanden. Dels är en jämförelse möjlig med liknande deskriptiva undersökningar för ett äldre material eller material från andra sjukhus. Eventuellt kan en motsvarande undersökning komma att göras för avlidna som obducerats vid en rättsläkarstation. E1 Undersökning av bränder med personskador i Stockholms län. Undersökningen bygger på uppgifter från brandforsvar och polis i Stockholms län. Brander utanför länet som inträffat inom upptagningsområdena for Karolinska sjukhusets plastikkirurgiska kliniks brännskadeenhet och statens rättsläkarstation ingår också i provverksamheten som startade 1977. Syftet är att belysa vilka faktorer som är av betydelse for uppkomst och spridning av brand och i vilken utsträckning dessa faktorer påverkar risken för personskador.

Slutligen böri sammanhanget nämnas undersökningen av brännskadorinom det nordiska projektet av olycksfall i hemmen och deras Inrapportering grannskap“. Projektet genomförs av Nordiska ministerrådet och dess ämbetsmannakommitté för konsumentfrågor. Olycksfall rapporterades in från 21 sjukvårdsinrättningar i Norden under en viss tid 1977. Den ovan först nämnda intervjuundersökningen är en påbyggnad på det nordiska projektet. I Sverige deltog ytterligare tre sjukvårdsinrättningar i projektet. Från dessa liksom från övriga nordiska sjukhus rapporterades även brännskadeolyckor. Detta brännskadematerial kan utskiljas och specialbearbetas.

3.2.3 Materiella skador Uppgifter om materiella skador i samband med bränder kan huvudsakligen hämtas från forsäkringsstatistiken. Det Försäkringsbranschens Service AB (FSAB) som svarar för sammanställning av uppgifterna. I tabell 3.4 redovisas antal registrerade bränder och ersättningsbelopp i 1967 års penningvärde för bränder i villor, fritidshus och andra fastigheter. Av tabellen att framgår ersättningsbeloppen totalt steg kontinuerligt (trots fast penningvärde) från 1967 till 1971, varefter de åter successivt har sjunkit. 1 1967 års penningvärde uppgick de till ca 56 miljoner kronor år 1967, till 90 miljoner kronor 1971 och 67 miljoner kronor 1974. Antalet försäkringsfall steg från 16130 år 1967 till 21 042 år 1972, varefter en markerad nedgång har registrerats. Detta kan bero på att FSAB fr o m 1972 införde nya rutiner för registrering. Ersättningsbeloppen för storbränder (bränder med ersättningsbelopp på mer än 200 000 kr i 1967 års penningvärde) var högst- 47 En - år 1968. Kostnaderna för sådana bränder har ökat markant 1975 och 1976, två år för vilka övriga försäkringsstatistiska uppgifter for närvarande saknas. Allmänt bör beaktas att principerna för redovisning av brandskador i försäkringsbranschens statistik har ändrats flera gånger mellan 1967 och 1976.

42 Data om brandskador och riskmönster vid bränder

Tabell 3.4 Skadeersättning vid bränder i bostäder (inklusive innehåll) i Sverige 1967-1976. 1967 års priser

År Antalet Skadeersättning i 1 000-tal kronor Därav skadeersättning för storbränbrand- for bränder i: der (minst 200 000 kr i 1967 års priser) skador villor fritids- andra totalt l 000-tal % hus bostads- kronor av (6) hus

(1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8)

1967 16 130 23 694 5 151 26 950 55 795 17 730 31 1968 15 530 28 198 5 263 34 964 68 425 32 650 47 |969 17453 26 069 7944 39131 74444 17921 24 1970 19 488 29 052 7 262 43 319 79 633 23 993 30 1971 20 903 30 715 10 672 48 858 89 645 24 408 27 1972 21 042 27 556 8 932 42 986 79 474 21 402 27 1973 14 621 25 840 9 963 43 080 78 883 25 678 32 1974 12 095 22 536 6 284 37 727 66 547 22 027 33 1975 . . 29 918 1976 41 555

Anm: Uppgifterna 1967, 1968 och 1969 inkluderar handelsrörelser. 1973 införde FSAB. som utfört sammanantalet ställningen, ett nytt system for insamling och registrering av brandskador vilket fått till följd att endast bränder har registrerats.

3.3 Utländska datasystem och undersökningar

en rad olika for informationsinsamling och I det följande refereras system undersökningar från USA, Storbritannien och Danmark avseende bränder. Avsikten är att dels ge en utvidgad bas för utredningens arbete, dels att belysa olika försök att insamla och nyttiggöra kunskaper om brandskador i andra länder. 1 detta avsnitt redovisas också en sammanställning av uppgifter om bränder i olika länder.

3.3.1 USA

Fire incident Data Organization (FIDO) är en databas som upprättades 1971 av National Fire Protection Association (NFPA) i Boston. För närvarande innehåller den uppgifter om ca 3 000 bränder. Varje olyckstillfalle beskrivs ett sextiotal uppgifter som lämnats av brandkåren. Majoriteten av genom lagrade data avser bränder som orsakat dödsfall, kroppsskada eller en egendomsförlust på minst 50000 dollar. Eftersom brandkåren står som uppgiftslämnare är sådana bränder som ofta inte leder till brandkårsutryckbl a bränder i klädesplagg. klart underrepresenterade i materialet. En ning, bearbetning av insamlade data avseende år 1974 visar att bränder oftast beror av sopor och avfall, fel i elektriska system, utrustning för på förbränning uppvärmning och matlagning, rökning samt avsiktlig antändning. Dessa orsaker redovisas for 58 % av bränderna. National Fire incident Reporting System (NFIRS) är en av de databaser som upprättats av det år 1974 bildade federala National Fire Data Center. Projektet befinner sig ännu i pilotstadiet (ca 60 000 bränder). På samma sätt som gäller

Data om brant/skador och riskmönstei vid bränder

för FIDO finns en begränsning till sådana bränder som föranlett brandkårsutryckning. National Electronic Inquiry Surveillance System (NEISS) drivs av Consumer Product Safety Commission (CPSC) och har varit i bruk sedan juli 1972. Systemet är utvecklat främst lör att få fram produktrelaterade skadedata. NE1SSinsamlar sitt underlag genom ett nätverk av 119 slumpmässigt utvalda akutmottagningar i hela landet. För varje rapporterad skada ges information om typ av produkt som först antänts, plats för olyckshändelse, ålder och kön på den skadade, skadediagnos och typ av behandling. Detta möjliggör en kontinuerlig bevakning av skaderisker förknippade med olika produkter. Skador till följd av bränder i möbler, kläder eller textilier kan antas vara underrepresenterade i materialet. Brander där hotade personer antingen lyckats fly utan skada eller också omkommit rapporteras ej till sjukhusens akutmottagningar och ingår därför intei materialet. Vid bränderi lösöre gäller ofta också att inblandade personer inte väcks förrän branden har fått en sådan spridning att det är svårt att efteråt veta hur branden har börjat. Flammable FabricsAcc/den! Case and Testing System (FFACTS) startades år 1967 av National Bureau ofStandards(NBS), Washington. Syftet är att genom så detaljerade undersökningar som möjligt kartlägga den enskilda produktens roll i enskilda brandförlopp, där någon form av textilier varit inblandad. Fram till den ljuli 1975 hade 3 347 bränder analyserats. Utredningen av varje brand omfattar en noggrann utfrågning av berörda personer och laboratorietester av inblandade textilier. Av en rapport från FFACTS /2/, i vilken ca 1 600 bränder med personskador (se tabell 3.5) analyseras, framgår att i 78 % av fallen var den först antända textilen ett klädesplagg. Bland de skadade var barn under 10 år och pensi0närer(över 65 år) kraftigt överrepresenterade (se figur 3.2 och tabell 3.6). Det bör dock beaktas att undersökningarna omfattar bränder som det av praktiska skäl har varit möjligt att undersöka. Materialet är sålunda endast begränsat statistiskt representativt.

Tabell 3.5 Brännskadade personer vid bränder i USA 1967-1975 där textilier varit involverade, fördelade efter vilket slags textil som antänts först samt efter ålder och kön, antal

Källa: FFACTS /2/.

44 Data om brant/skador och riskmönstei vid bränder

Antal brännskadade

ll

Män Kvinnor

350 - A i \ l \ \ l 300 ä* \ l u \ lt s \ l \ \ 250 - l \ I I \ l I \ l \ I 290_ \ E \ \ \ 150-* \ l \ 100- \ \

50-

g Ålder Figur 3.2 Ålderstördelning

10-19 20-44

hos 2059 bränns/anlade

10-19 20-44 45-64 65- 45-65-

nzän och kvinnor i USA 1967-1975 järn/ör! med hela befolkningen i USA Källa: FFACTS /2/. är 1975.

Tabell 3.6 Brännskadade män och kvinnor i USA 1967-1975, antal

Ålder Män Kvinnor

0- 9 269 314 lO-19 158 111 20-44 235 218 45-64 211 193 65- 140 210

Summa 1 013 1 046

Källa: FFACTS /2/. Anm: l 28 fall är ålder och/eller kön okända.

De bearbetningar av materialet som genomförts visar bl a att det generellt inte finns något samband mellan skadornas omfattning och vad slags textilier som Först antänts (se tabell 3.7). Överhuvudtaget synes skadorna i regel vara allvarliga - 21 % av de skadade har avlidit och 49 % behövt sjukhusvård (se tabell 3.8). Av tabell 3.9 framgår att de vanligaste antändningskällorna vid de undersökta bränderna har varit tändstickor. spisar, cigaretter och öppen eld. De vanligaste aktiviteterna som har lett till olyckorna har varit lek med

Data om brandskador och riskmönsrel vid bränder 45

Tabell 3.7 Brännskadade vid i USA undersökta bränder 1967-1975 fördelade efter skadans omfattning och vilken textil som antänts först, antal Slag av textil Antal personer med följande % av kroppsytan brännskadad: 1-10 11-20 21-40 41-60 Över 60 Okänd Totalt yta

Annan textilinredning Annan textil 2 4 2 - 1 1 10

Totalt 678 273 214 93 123 129 l 510

Källa: FFACTS /2/. Anm: Tabellen omfattar endast sådana fall där den först antända textilen är känd och brännskada har uppstått.

Tabell 3.8 Brännskadade vid i USA undersökta bränder 1967-1975 fördelade efter art av behandling samt ålder och kön. antal

Behandling 0-9 10-19 20-44 45-54 55-64 65- Okänd Totalt ålder

M K M K M K M K M K M K M K M K

2 - 2 1 3 4 4 3 - - 1 2 - 14 9 Ingen behandling 2 - - - 1 - - - - - - - - - 3 - Första hjälpen 2 1 - 2 1 7 1 1 - 1 - 1 - - 4 13 Läkarbehandling Sjukhusbehandling 64 56 50 39 69 78 24 26 14 10 11 22 1 1 233 232 Inlagd på sjukhus 163 213 87 56 112 79 47 43 45 45 50 64 5 5 509 505 Avliden vid ankomsten 13 9 4 2 18 19 14 9 16 8 12 24 - 1 77 72

Källa: FFACTS /2/.

46 Data om brandskador* och riskmönsrer vid bränder Tabell 3.9 Personskador vid textilbränder i USA 1967-1975 fördelade efter antändningskälla och vilken textil som antänts först. antal

Andra uppvärm-

16 Andra elektriska an-

Rökdon (ospecifice-

64 18 - - - - - - - - 18 svetsning/skärning Andra arbetsverktyg 2 - - - - - - - - 2

Källa: FFACTS /2/.

tändstickortbarn), användning av tändstickoreller tändare samt- för kvinnor - (se tabell matlagning 3.10).

3.3.2 Storbritannien Fire Research Stat/on i Borehamwood, Storbritannien, har analyserat bl a möblernas roll vid bränder som har inträlTat åren 1962, 1967, 1970 och 1972 i Storbritannien. Undersökningen /3/ visar att andelen möbelbränder av samtliga bränder i bostäder har varit relativt konstant. Däremot synes andelen bränder med dödsfall som följd ha ökat. Antändning av möbler har förekommit i nästan tvâ tredjedelar av dödsbränderna. Risken lör dödsfall synes vara störst vid bränder i stoppade möbler.

Data om brandskador och riskmönsrer vid bränder 47

Tabell 3.10 Brandskadade vid i USA undersökta bränder 1967-1975 fördelade efter den aktivitet vid vilken brand uppkom samt ålder och kön, antal

0-9 10-19 20-44 45-64 65- Okänd Totalt ålder

MKMKMKMKMKMKMK

Lagade mat 5 19 13 30 12 57 10 34 6 73 - - 46 213 Lekte med tändstickor/tändare 128 99 9 7 - 3 l 1 - - - l 138 l l 1 Lekte med öppen eld 10 8 2 4 - - 1 1 l - - 14 13 Eldade löv 5 2 14 2 3 2 4 2 10 5 - 36 13 Bevakade annan öppen eld 3 2 4 6 6 3 4 1 - l - - 17 13 Arbetade med maskineri - 3 - 19 3 10 - 2 l - - 4 36 Somnade vid rökning - - 3 l 39 23 34 28 10 15 l 3 87 70 Sov 14 18 15 9 23 22 13 8 5 6 - 1 70 64 Använde tändstickor/ tändare 1l 5 13 4 28 19 29 28 42 27 2 l 125 84 Rök te l l l - 13 18 28 35 35 32 4 l 82 87 Rengjorde med lättantändlig vätska - - - 1 l 1 2 - 2 2 l - 6 4 Hjälpte annan släcka

Källa: FFACTS /2/. Det kan nämnas att antalet dödsfall till följd av bränder i kläder har minskat. Detta kan delvis vara en effekt av att lagstiftning om brandsäkra nattkläder har införts. Att användning av uppvärmningsanordningar med öppen låga har minskat kan också ha bidragit till utvecklingen. Antalet dödsfall av brännskador har varit relativt konstant mellan de år som undersökningen täcker. Antalet personer som dött därför att de inandat rök och giftiga gaser har däremot ökat. Detta kan sammanhänga med nya material i möbler och andra produkter, men möjligen också med att det överhuvudtaget förekommer fler möbler och liknande föremål i bostaden

som följd av ändrade sociala vanor. Ökningen av antalet dödsfall till följd av

rök och giftiga gaser begränsas dock inte enbart till olyckor som inträffar i bostäder och i vilken möbler varit inblandade. Bränder som börjari sängar och stoppade möbler visar en över tiden stigande tendens till att sprida sig från rum till rum.

3.3.3 Danmark len dansk undersökning(Brandforskning på brandplatser-en undersökning av bränder i villor) /4/ konstateras bl a att det inte endast är en byggnads fasta och lösa inredning som medverkar till olika brandförlopp. Byggnadens utformning, tex förekomst av stora fönster, stora sammanhängande volymer, öppen förbindelse mellan våningar i olika plan och brandtekniskt svaga

48 Data om brandskador och riskmönster vid bränder

Tabell 3.11 Brandskador i ett antal industriländer år 1973 Land BNP per Skadeersätt- Antal dödsfall capita, ning i kl per l miljon dollar av BNP invånare

Källa: Fire Journal. november 1974 /5/.

dörrar, spelar en stor roll för en brands utveckling och spridning. Brander i småhus med ovannämnda egenskaper får fortare fäste och sprider sig snabbare än i småhus med slutnare utformning oavsett inverkan från nya material. De slutsatser som dras i den danska undersökningen torde gälla även i Sverige.

3.3.4 Dödsfall och brandskador i olika länder Risken för bränder synes variera i hög grad mellan olika länder. Kunskapen om vad detta beror pâ är ringa. Man kan endast spekulera iolikheter avseende byggnads- och inredningsmaterial, uppvärmningsforhållanden, boendevanor etc. Det statistiska underlaget som enjämförelse mellan länderna kan grundas på är också bräckligt. Man vet inte i hur hög grad konstaterade skillnader är verkliga eller sammanhänger med olikheter avseende begreppsapparat, insamlingsmetoder och det statistiska underlagets tillförlitlighet. Trots alla reservationer redovisas i tabell 3.11 vissa uppgifter om brandskador i ett antal industriländer. Uppgifterna, som publicerats i Fire Journal i november 1974 /5/, avser år 1973 och omfattar data över dödsfall och egendomsskador. Av tabellen framgår att de materiella skadorna i procent av bruttonationalprodukten varierar mellan 0,03 för Schweiz och 0,35 för Australien. Antalet dödsfall som förorsakats av brand per l miljon invånare är också lägst i Schweiz - 2,4 - och högst i Kanada - 35. Då har ingen uppgift redovisats för Förenta staterna. Uppskattningar om antalet döda som gjorts för detta land tyder på en ännu högre siffra.

3.4 Riskmönster för inredningsbränder

Med hjälp av tillgängliga kunskaper om brandskador och brandförlopp görs här ett försök att beskriva riskmönstersom föreligger för inredningsbränder. Med riskmönster avses samspel mellan olika faktorer som utlöser en brand samt de händelseförlopp - omständighetskedjor - som ofta förekommer i sammanhanget. Av de faktorer som påverkar händelseförloppet kan vissa

Data om brandskador och riskmönster vid bränder

hänföras till miljön i vilken branden inträffar, andra faktorer utgörs av mänskligt beteende. En orsakskedja som under vissa omständigheter kan leda till brand gör det inte, om kedjan på någon väsentlig punkt bryts. De utgör nödvändiga men inte tillräckliga förutsättningar för att en brand skall uppstå. Vissa faktorer har ett mer dominerande inflytande på brandförloppet. Det är väsentligt att systematiskt analysera de faktorer som på ett eller annat sätt medverkar vid bränder för att identifiera frekvent förekommande omständighetskedjor - riskmönster. En sådan kunskap kan på längre sikt

skapa förutsättningar för en effektiv brandförebyggande verksamhet. Ett försök att identifiera de vanligaste riskmönstren vid bränder genomfördes 1976 i USA, (se Fire Journal, maj 1976 /6/). Genom samkörningar av fyra olika dataregister, de tre tidigare nämnda FIDO, NFIRS och FFACTS samt en databas vid National Center of Health Statistics, tog man fram de vanligast förekommande riskmönstren i USA. En inträffad brandhändelse ansågs i undersökningen vara definierad av fyra faktorer -typ av skada, typ av lokal, först antänt föremål och antändningskälla (se tabell 3.12). För dödsbränder täcks två tredjedelar av de undersökta fallen av fjorton oftast förekommande riskmönster. Oftast inträffar en brand, som förorsakar

Tabell 3.12 Riskmönster för dödsbränder i USA

Nr Lokal Först antänt föremål Antändningsorsak Andel (%) omkomna vid brand

l Bostad Lös inredning 27 Rökning 2 Bostad Lös inredning 5 Öppen låga 3 Under trans- Brandfarlig vätska/ Ej specificerat port gas 4 4 Lokal i all- Klädesplagg och Uppvärmning mänhet 4 matlagning 5 Bostad Lös inredning och Uppvärmning matlagning 4 6 Lokal i all- Kläder, brandfarlig Ej specificerat mänhet vätska 3 7 Bostad Brandfarlig vara och Uppvärmning matlagning 3 8 Bostad Brandfarlig vätska 3 Öppen låga 9 Lokal i all- Klädesplagg Öppen låga mänhet 3 10 Bostad Väggbeklädnad, golv- och Uppvärmning beläggning matlagning 2 ll Bostad Väggbeklädnad, golv› Elektrisk utrustning beläggning 2 12 Lokal i all- Klädesplagg Rökning mänhet 2 13 Bostad

Källa: Fire Journal. maj 1976 /6/.

50 Data om brandskador och riskmönster vid bränder

i hemmet och uppstår genom att någon del av inredningen antänds dödsfall, genom vårdslöshet i samband med rökning. Först antänds i närmare hälften i av dessa fall bädden, ungefär lika ofta stoppade möbler. Inredningsbränder hemmen svarar för 36 procent av alla dödsbränder. Bränder med första i klädesplagg utgör 4 procent av samtliga dödsbränder. För antändning svarar bränder vid vilka ytskikt i hemmen blivit först samma procentandel antända. Den viktigaste slutsatsen från den redovisade undersökningen är att den lösa inredningen i hemmen spelar en dominerande roll vid dödsbränder. Byggnadskomponenter i bostäder som är reglerade i nuvarande byggnadsbestämmelser svarar för högst sex procent av de antändningar som i den amerikanska undersökningen har lett till dödsbränder. I tabell 3.13 redovisas data om inredningsbränder som inträffat i Storbritannien år 1970. Bearbetningen har genomförts av Fire Research Station, Storbritannien /7/. relateras till andra typer av bränder än Uppgifterna Av undersökningen framgår att inredningsbränder relainredningsbränder. Brander, som omfattar möbler eller tivt ofta leder till allvarliga personskador. annan inredning, utgör 23 prooent av alla bränder men svarar för 43 procent av alla dödsfall som har inträffat i samband med bränder (se tabell 3.13). Antalet dödsfall vid inredningsbränder uppgick år 1970 i Storbritannien till 270, varav 127 berodde på vårdslöshet i samband med rökning eller vuxna handhavande av tändstickor. Av dessa dödsbränder var 77 personers sängbränder och 46 bränder i stoppmöbler(se tabell 3. 14). Den bild av den lösa inredningens och rökningens betydelse för uppkomsten av allvarliga bränder som erhölls av den ovan redovisade amerikanska undersökningen bekräftas information av den engelska undersökningen. Denna ger även intressant angående brändernas spridning i byggnader och de risker som är förknippade med detta, om de exponerade personernas förmåga att vidta skyddsåtgärd samt om dödsorsaken. Uppgifterna i tabell 3.15 visar hur förmågan till flykt varierar med offrens ålder. Det är de äldre som vid dödsbränder oftast påträffats i det rum där branden började. En brands spridning i byggnader medför en kraftig ökning av personrisken. Medan endast ca ll procent av samtliga inredningsbränder enligt den engelska undersökningen sprider sig utanför det ursprungliga rummet, händer detta i ca 40 procent av de bränder som kräver dödsoffer. Risknivån beror inte bara på koncentrationen av de olika riskkomponen-

Tabell 3.l3 Bränder och dödsfall i bostadshus i Storbritannien år 1970

Brandtyp Bränder Dödsfall

Antal % Antal %

lnredningsbränder 10 530 23 270 43 Andra typer av brand 34 775 77 357 57

Totalt 45 305 lO0 627 lO0

Källa: Fire Research Station /7/.

Data om brandskador och riskmönsrer vid bränder 51

Tabell 3.14 Dödsfall vid inredningsbränder 1970 i Storbritannien fördelade efter typ av inredning, rum där brand börjat och brandorsak

Brandorsak samt Bäddar Stoppade möbler Annan inredning Totalt rum där brand börjat Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal bränder dödsfall bränder dödsfall bränder dödsfall bränderdödsfall

Elektriska anordningar

Vardagsrum

Vardagsrum

Vardagsrum

Källa: Fire Research Station /7/.

terna (värme, brandgaser etc) utan också på den hastighet varmed dessa koncentrationer byggs upp samt på den exponerade personens förmåga att snabbt vidta skyddsåtgärd. Av undersökningen framgår var de 270 dödsoffren, fördelade på åldersgrupper, påträffades i förhållande till antändningsplatsen - 203 hade ej kunnat ta sig från platsen för brandens uppkomst, ytterligare 26 hade ej kunnat lämna rummet (se tabell 3.16). Förmågan till flykt varierade med offrens ålder. Dödsorsaken vid inredningsbränder är i ca 80 procent av fallen inandning av brandgaser. Det kan nämnas att motsva-

52 Dara om brands/radar och riskmönsrer vid bränder

Tabell3.l5 Dödsfall vid bränder i Storbritannien 1970, fördelade efter ålder och plats

Plats där dödsoffer Ålder Totalt påträffats 5 5-14 15-44 45-64 64 Okänd

Vid brandhärden 19 4 22 56 102 203 Utanför brandhärden, men i det rum där - 2 1 11 26 branden börjat 12 Utanför det rum där branden börjat 9 7 6 6 1 29 1 3 3 - 3 2 12 Okänd

Totalt 41 14 33 63 117 2 270 Andel (96) av dödsoffer som påträffats i det 76 29 73 90 97 - 85 rum där branden börjat

Källa: Fire Research Station /7/.

Tabell 3.16 Dödsfall vid bränder i Storbritannien 1970, fördelade efter dödsorsak och plats

Plats där dödsoffer påträffats Dödsorsak Totalt

Bränn- Rök eller Annan eller skador giftiga okänd orgaser sak

Vid brandhärden (t ex sittande i antänd stol. sängliggande) 39 156 8 203 Utanför brandhärden, men i 2 24 - 26 det rum där branden börjat Utanför det rum där branden 5 24 - 29 börjat Okänd 1 9 2 12

Totalt 47 213 10 270

Procent dödsoffer, som påträffats i det rum där branden börjat 87 85 80 85

Källa: Fire Research Station /7/.

rande andel för bränder i klädesplagg är 16 procent och för samtliga lägenhetsbränder 60 procent.

3.5 Sammanfattning

3.5.1 Inriktning av åtgärder

Som inledningsvis nämnts är kunskapen om brandforlopp, brandskador och i bränder inblandade produkter och material mycket begränsad. De fragmen-

Data om brandskador och riskmönster vid bränder

tariska uppgifterna i kombination med erfarenheter från fältet, framförallt från brandväsendet, har ändå givit utredningen en viss bild av förhållandena. Utländska undersökningar kompletterar dessa kunskaper på ett värdefullt sätt. Framförallt gäller det att minska brandriskerna hos den lösa inredningen i bostäder. Bäddar och stoppade möbler i kombination med rökning utgör den dominerande risken för uppkomst av brand i bostäder. Barn och gamla människor är de mest utsatta kategorierna. Något samband mellan ökad användning av syntetmaterial i stoppmöbler och antalet bränder kan inte påvisas. Trots detta anser utredningen att det finns anledning att ifrågasätta en okontrollerad ökning av sådana material i bostäder. Erfarenheten från Sverige och andra länder visar att bränder där syntetmaterial är inblandade innebär större skaderisker såväl for de boende som för brandmän. De föreliggande uppgifterna visar att stomme och fast inredning i byggnader spelar en sekundär roll för risken att brand skall uppstå och förorsaka person- och egendomsskador. Däremot sy nes byggnadens utformning - förekomst av stora fönster, stora sammanhängande volymer, öppna förbindelser mellan olika plan etc - spela roll för en brands utveckling och spridning. Utredningen anser emellertid att det vore olyckligt att lägga restriktioner på bostadens planutformning med hänsyn till brandspridningsrisken. Angelägna funktions- och trevnadsvärden kan då spolieras.

Åtgär-

derna bör därför inriktas på att minska risken för uppkomst av brand genom förändringar i materialens och produkternas egenskaper.

3.5.2 Databehov

På längre sikt är det nödvändigt att arbetet med att förebygga brandolyckor och reducera brandskador byggs på en bättre grund vad beträffar kunskaper än vad som finns idag. Det föreligger enligt utredningen såväl behov av löpande statistisk uppföljning som av mer ingående periodiskt återkommande eller punktvisa undersökningar. Den datainsamling som redan har startats utgör en god grund för en systematiskt utbyggd datainsamlings- och undersökningsverksam het. De instanser som agerar idag har redan etablerat visst samarbete och erfarenhetsutbyte. Detta samarbete kan givetvis stärkas och därmed resultera i bättre täckning av problemområdet och i gemensamma utgångspunkter för aktiviteterna. De utländska systemen för datainsamling och analys är också intressanta när det gäller uppläggning av utökade svenska insatser på området. Det finns behov av data avseende tex antalet brandolyckor, dödsfall, personskador, de drabbade personernas egenskaper och beteende, omständigheterna kring olyckorna, vilka produkter och material som först blivit antända eller på annat sätt deltagit i brandförloppet. Erfarenheten visar att det är lättast att erhålla uppgi fter om i brandförloppet inblandade material och produkter om man kännertill en viktig egenskap hos produkterna, nämligen antändligheten. Hur andra viktiga egenskaper (exempelvis förbränningsintensitet, rökutveckling, brandgasers toxicitet) återverkar på den skaderisk som är förknippad med produkten framgår ej annat än mycket indirekt. Detta innebär att det fn inte finns tillräckligt underlag för

54 Data om brandskador och riskmönsrer vid bränder

att dra slutsatser om brandriskerna hos nyare material jämfört med äldre material. Inriktningen av det fortsatta arbetet bör således bl a vara sådan att det blir av brandskadorna i relation till förändmöjligt att noga följa utvecklingen ringar av material och konstruktioner i bostäderna och ideras fasta och lösa inredning. Det måste också ställas resurser till förfogande för att studera effekterna av de åtgärder som successivt kommer att vidtas för att förbättra brandskyddet.

SOU l978z30

4 Verkan av rök och

värme, giftiga gaser

Förevarande kapitel ägnas åt att beskriva olika slag av påverkan som människan kan utsättas för vid brand. Framförallt behandlas reaktioner på utveckling av rök och giftiga gaser. Beskrivningen i avsnitt 4.l-4.2 bygger huvudsakligen på en artikel, “Comments on Fire Toxicity”, i augustinumret 1975 av Journal of Fire & Flammability/Combustion Toxicology/8/. Artikeln innehåller hänvisningar till ett flertal andra litteraturkällor.

4.1 Allmänt om toxicitet

Toxicitet kan definieras som den skadliga verkan som kemikalier eller andra ämnen har på levande vävnader. De främsta orsakerna till dödsfall eller invalidisering genom toxicitet vid brand är: värme, som kan ge direkta brännskador och/eller värmechock förekomst av kolmonoxid

ElElElDElEl

syrebrist förekomst av andra gaser som bildas på grund av värme förekomst av rök panik, chocktillstånd eller yttre (mekanisk) påverkan. Värme som bränner hudvävnad är den mest synliga orsaken till omedelbart dödsfall vid brand. Svårartade och omfattande brännskador kan resultera i en snabb kaliumökning i blodplasman till sådana nivåer som vanligen betraktas som oförenliga med liv. Brännskador på över 50 % är i allmänhet dödliga, särskilt om de drabbar små barn och äldre personer. Antändning av kläder uppges i flera undersökningar ha orsakat de allvarligaste brännskadorna. Fysiologiskt kan värmen vara skadlig genom att den förorsakar vätskeförlust, ivärzneclzock samt vävnadsskador, som medför ökad mottaglighet för infektioner. Den mänskliga förmågan att motstå påverkan av värme varierar inte endast med tid för exponering, fuktighet och skyddande klädsel, utan även med ålder och annan samtidig påfrestning. Figur 4.1 ger en viss uppfattning om några kritiska värden för reaktioner vid ökande temperatur. I en brandsituation kan påfrestningen inkludera ansträngning, chock, otillräcklig syretillgång och reaktion på rök och andra brandgaser. Temperaturen i brinnande byggnader kan med lätthet överstiga alla acceptabla gränser inom

56 Verkan av värme, rök och giftiga gaser

300°C

Brännskador mycket snabbt, toleranstid starkt beroende av skyddsklädsel

M U1 o o O l Jl

2 - 3 min toleranstid vid våt klädsel

- Toleranstid mindre än 4 min vid våt hud, 200°C tröskel för andningsfunktion

---ç- Oåterkallelig skada på torr hud inom 30 sek

-e Snabbt outhärdlig smärta vid torr hud Svårt andas genom mun ---i- 5 min toleranstid

Svårt andas genom näsa --áá 15 min toleranstid a: 20 min toleranstid 25 min toleranstid Brännskador mycket snabbt i torr luft

60 min toleranstid J Cirkulationsrubbningar 3 - 5 tim toleranstid 5ooc_ -/ Utmattning Risk för värmeslag % Värmebalansen kan inte upprätthållas / Effektivt arbete omöjligt -“ Sömnlöshet, värmeutslag, 14 dagars toleranstid Figur 4.1 Fysiologiska - 0°C Svettning börjar, önskvärt max i skyddsrum effekter av/ör/tojd temperatur /8/.

några få minuter. Av alla gaser som bildas i verkliga brandsituationer är ko/ntonoxid (CO) den gas som förorsakar flest dödsfall. Den allmänna fysiologiska effekten av ökande koncentrationer av denna fárg- och luktlösa gas visas i tabell 4.1. Fysisk ansträngning, ålder, hälsotillstånd och rökvanor kan inverka på den individuella mottagligheten. Kolmonoxid har, i motsats till de flesta gifter, inga kända bestående effekter, såvida inte syrebrist medfört sekundära vävnadsskad0r.K0lm0n0xid undantränger lätt syre från hemoglobinet i blodet (genom bildning av carboxyhemoglobin, HbCO) och hindrar

Verkan av värme, rök och giftiga gaser 57

Tabell 4.1 Fysiologisk reaktion på kolmonoxid /8/.

CO-halt i and- Reaktion ningsluften, “/n

0.0l Exponering kan tillåtas i flera timmar 0.04 - 0.05 lngen märkbar effekt efter l timme 0.06 - 0.07 Just märkbar effekt efter l timme 0.1 - 0.12 Obehag efter l timme (huvudvärk, yrsel) 0.15 - 0.2 Farlig vid inandning l timme (förlamning, medvetslöshet) 0.3 Farlig vid inandning 1/2 timme (enligt uppskattning) 1.0 Dödlig när gasen inandats l minut

därigenom tillförsel av syre till vävnader och avlägsnande av koldioxid från blodet. Oåterkalleliga vävnadsskador kan uppstå om hjärnan berövas syre under mer än 5-10 minuter. Halten kolmonoxid i andningsluften och exponeringstid kan korreleras med HbCO-halt i blodet. Vid riklig tillgång till syre kan emellertid kolmonoxiden åter avstötas, eftersom reaktionen HbOg + CO a! HbCO + 02 där Hb är hemoglobinet, är reversibel, dvs kan forsiggå i båda riktningarna. Bränder fordrar och förbrukar syre i mycket varierande mängder. En syrehalt av 15 % krävs i regel för att underhålla förbränning men så låga värden som 0 % har rapporterats från försöksbränder. Om man betraktar de fysiologiska effekterna av olika syrehalt, som visas i tabell 4.2, förefaller det vid en första anblick som om en människa i vissa fall skulle kunna överleva där en brand inte gör det. Vid bränder i byggnader eller i stängda rum kan emellertid syrehalten minska samtidigt som halten kolmonoxid ökar, vilket kan resultera i ett dubbelt krav på tillgång till syre. Effekterna av syrebrist vid bränder kan också försvåras genom värme, rök och andra förbränningsgaser. Det är därför möjligt att en syrehalt som i en viss brand inte orsakar allvarlig skada i en annan kan vara direkt avgörande för medvetslöshet eller dödsfall. Vid bränder kan även bildas koldioxid och många andra organiska och oorganiska gaser beroende på det brinnande materialets kemiska sammansättning och särskilda omständigheter vid branden. I tabell 4.3 visas vilka brandgaser som på senare tid har uppmärksammats mest i litteraturen, särskilt i samband med nedbrytning av polymerer (plaster). Genom experiment har visats att en utvärdering av dessa gasers toxicitet kan göras genom

Tabell 4.2 Verkan av reducerad syrehalt (02) i andningsluften /8/.

OZ-halt i and- Fysiologisk effekt ningsluften, %

21 Ingen 17 Försämrad muskelsamverkan; ökad andningshastighet 14 Farlig nivå for egna räddningsåtgärder 12 Yrsel. huvudvärk, snabb trötthet 9 Medvetslöshet 6 Dödlig inom 6 till 8 minuter

58 Verkan av värme, rök och giftiga gaser

Tabell 4.3 Fysiologiska effekter av andra brandgaser än CO. (Alla dessa gaser kan vara dödliga om koncentrationen är tillräcklig. l de vanligaste brandsituationerna kan dessa lörbränningsgaser förväntas inverka som bidragande snarare än som primär orsak till dödsfall.)

Upphov till brandgaser Framträdande fysiologiska effekter

Koldioxid (C02) Produceras i alla bränder. Typisk för Giftig i sig endast i höga koncentrationer men fullständig förbränning av organiska för- potentiell andningsstimulator eningar. underlättar absorption av giftiga föroreningar. Luftväxlingen i lungorna fördubblas vid 3 Jo C02.

Cyanväle (HC N) Kan bildas i varierande mängder vid Ett gift som snabbt leder till kvävning;ofullständig förbränning av olika produk- död. Giftverkan misstänkt på senare tid ter som ull, silke. nylon och polyuretan. vid vissa bränder som bl a om fattat stopp- Lättbrännbar. möbler och textilier. men definitiva data saknas. Kvävedioxid (N02) och andra oxider av kväve Produceras i små kvantiteter från tyger Kraftigt irriterande för lungorna och kan och i större kvantiteter från cellulosa- orsaka omedelbart dödsfall eller fördröjd nitrat och celluloid. skada. Ammoniak (NH3) Produceras vid förbränning av ull, silke, Karakteristisk lukt och outhärdliga irrinylon och melamin. Koncentrationerna i terande effekter vid koncentrationer som allmänhet låga i vanliga bränder i bygg- inte leder till döden ger troligen tillräcklig nader. Oorganisk förbränningsprodukt. varning för dess förekomst. K /orväle (HC I) Från pyrolys av vissa isoleringsmaterial l stort sett är den HCl som bildas vid för ledningar som polyvinylklorid (PVC), bränder troligen inte något allvarligt men även från klorerade akryler och livshot såvida man inte är förhindrad att material som behandlats med brandhäm- snabbt flytta sig från den plats där den mande medel. bildas. (Om man inte kan undkomma kan den irriterande verkan leda till invalidisering eller döden.) Starkt frätande. Halogenväten Från pyrolys av haloner som används Se klorväte. som brandsläckningsmedel och, i små mängder, från andra material innehållande halogener. Fluor- och brom/öreningar Från förbränning av lluoriserade lim eller Se klorväte. filmer och vissa andra brandhämmande material. Svave/väle (H25) Bildas vid ofullständig förbränning av Ett retmedel som kan orsaka förgiftning. svavelföreningar. Antändlig. Karakteristisk lukt av ruttna ägg vid mycket låga koncentrationer. Lika farligt som cyanväte. Svaveldioxid (S02) Bildas vid fullständig förbränning av Ett starkt retmedel, outhärdligt långt svavel och svavelföreningar. under dödlig halt.

Verkan av värme, rök och giftiga gaser 59

bestämning av förbränningsgaserna från ofullständig eller fullständig förbränning av några få typmaterial (baspolymerer). Det bör emellertid observeras att en mängd faktorer - inkluderande fysiska egenskaper hos bränslet, luftströmning och värmemängd - kan inverka på brandgaserna vid olika bränder. Rök som orsak till förgiftning vid brand inkluderar ofta en eller flera av de ovannämnda, eftersom rök i själva verket är en blandning av upphettade gaser, små vätskedroppar och fasta partiklar härledda från förbränning. All rök kan vara irriterande, orsaka värmeskador och resultera i panik och/ eller nedsatt siktbarhet. Detta kan leda till att människor trampar ner varandra i sina försök att nå utgångar eller inte kan lokalisera utgångar på grund av nedsatt sikt. Rökpartiklar kan innehålla absorberade retmedel såsom organiska syror, aldehyder och alkoholer. Rök från t ex trä och fett kan innehålla den i hög grad irriterande aldehyden akrolein. Värmen hos rök kan orsaka obehag och vävnadsskador i sig och även öka giftverkan av andra nedbrutna produkter som transporteras med röken.

4.2 Kliniska undersökningar av brandgasförgiftning

len studie av obduktionsprotokoll över 311 brandofferi New York City under 1966-67 drogs åtskilliga slutsatser: D mer än hälften av offren konstaterades ha dött inom 12 timmar, antingen på brandplatsen eller vid ankomsten till sjukhus. Rökforgiftning eller kvävning var den vanligaste primära diagnosen i dessa fall D kolmonoxidforgiftning drabbade 79 % av offren med en primär diagnos på rökförgiftning eller kvävning. Av 185 offer som överlevde kortare tid än 12 timmar hade 59 % av de 70 96 som undersöktes dödliga eller signifikanta halter av kolmonoxid i blodet D bland de 105 offren med mindre än 40-procentiga brännskador, vilka inte skulle ha kunnat förväntas dö av enbart dessa brännskador, hade ca 75 % även andningsvägarna angripna. l hela gruppen hade hälften kolmonoxidförgiftats, nästan lika många hade rökförgiftats eller kvävts och mer än 25 % hade skador på andningsorganen. Hos dem som dött inom 12 timmar påträffades kolmonoxid nästan lika ofta vid förekomst som vid frånvaro av ytliga brännskador - närmare bestämt hos 50 % respektive 39 %. En annan omfattande undersökning av dödsbränder har gjorts vid John Hopkins University. Under åren 1972-73 undersöktes i staten Maryland samtliga bränder, som lett till dödsfall inom sex timmar efter branden. Undersökningen omfattade bl a följande moment: D personliga data om dödsoffer (275 st) D sannolik orsak till brandens uppkomst och spridning D mänskligt uppträdande i brandsituationen D detaljerade obduktioner av så många offer som möjligt (99 fall) för biokemisk och klinisk information om dödsorsakerna.

60 Verkan av värme, rök och giftiga gaser

Tabell 4.4 Halt av carboxyhemoglobin (HbCO) i blodet hos personer. fördelade efter ålder. som omkommit genom brand samt pâvisbar halt av alkohol och påvisat hjärtfel /8/ .

HbCO-halt, % Ålderslördelning Pávisbar Påvisat halt av hjärtfel 10 år 10-60 år 6O år alkohol i (antal) blodet (antal)

Några av de viktigaste slutsatserna kan uttryckas sålunda (tabell 4.4). Om en HbC0-halt (carboxyhemoglobin) i blodet av mer än 50 % betraktas som dödlig, hade en majoritet av offren (59 °/o) inandats dödliga kvantiteter av CO. Hos ytterligare 11 offer var HbCO-halten tillräckligt hög (mer än 30 %)för att Figur 4.2 Förekomst av göra det nära nog omöjligt För en person i fara att vidta rationella åtgärder. alkohol i blodet hos vid Detta innebär att ca 70 % av dödsfallen kunde ha orsakats av CO enbart. Ett brand omkomna personer /8/.

Andel 100 l omkomna(si) l

80-

1 °loo 1 -2 °/m, 2 °loo m-a

40-

20*

Verkan av värme, rök och gifiiga gaser 61

förvånansvärt stort antal av de obducerade visade sig ha någon form av hjärtfel. Undersökningen pekar också på den betydelse alkohol spelar i dödsfallsstatistiken (lig 4.2). I 51-60 årsgruppen kunde alkohol sålunda spåras i ca 70 % av fallen. Vid en undersökning av ca 29 000 blodgivare i USA år 1969-72 visade sig HbC0-halten i blodet hos rökare vara 4-6 0/0 och hos icke rökare 1-2 % /9/. I en studie som gällde 1768 brandmän i Boston (USA) undersöktes kroniska lungeffekter. Brandmän med lång tids verksamhet i yrket led i högre grad av kroniska andningsbesvär än nyanställda brandmän i samma åldersgrupp. Cigarettrökning visade sig dock delvis utjämna effekten av denna yrkespåverkan.

4.3 Mätning av brandgasers giftighet

4.3.1 Ana/ytiska metoder En genomgång av litteraturen visar att försöken att kemiskt analysera brandgaser kan indelas i två typer av mätningar. Vid den ena söker man så långt möjligt identifiera uppkomna förbränningsprodukter med användning av bl a gaskromatografi och masspektrometri. Den andra typen av mätningar utgår från att risken är förknippad med ett fåtal utvalda gaser, vilkas förekomst bestäms kvantitativt. För den första kategorin analyser gäller att ett stort antal misstänkta material detaljstuderats kvalitativt och kvantitativt. Detta gäller t ex trä, ull, polyuretanskum, polystyren, polyetylen och PVC. I samtliga fall har ett stort antal kemiska sammansättningar kunnat identifieras - för polyuretan ett trettiotal, PVC ett sjuttiotal, trä åtskilligt över etthundra. Antalet kemiska föreningar som kan spåras tycks vara maximerat enbart av mätutrustningens kapacitet och känslighet. Det stora antalet identifierbara kemiska föreningar, med förgiftningseffekter, som kan förstärka eller försvaga varandra i samverkan, indikerar att enbart analytiska metoder ej räcker som underlag för en riskbedömning. Därtill kommer att den relativa sammansättningen av gaserna starkt kan variera med de experimentella betingelserna, främst uppvärmningshastighet och ventilation. Varje mätresultat gäller därför enbart för ett specifikt material sönderdelat på ett specifikt sätt. Sammantaget gör detta en extrapolering till reella brandmiljöer, där ett stort antal material är utsatta för ständigt växlande sönderdelningsförhållanden, utomordentligt osäker. Vid det andra sättet att tillämpa kemisk analysteknik förutsätter man att brandgasrisken är förknippad med vissa toxiska föreningar och inriktar analysen enbart på dessa. Detta tillvägagångssätt har varit det vanliga för de gasanalyser som gjorts i samband med fullskalebränder med delar av eller med hela möblemang, se kapitel 7 (avsnitt 7.2.4). De gaser som undersökts har vanligen förutom syrehalt varit CO, CO2,HC1, HCN, i några fall NOX, HF,SO2,NH3,COC12. Mätningarna har givetvis ej kunnat avgöra i vad mån det ursprungliga antagandet är riktigt, dvs att förgiftningsrisken beror endast på förekomsten av valda gaser. En riskbedömning på mätresultat som

62 Verkan av värme, rök och gi/tiga gaser

baserats på enbart denna förutsättning måste därför betecknas som otillförlitlig. Den slutsats som måste dras, se t ex /10/, blir därför att brandmiljön är så komplex att bedömning av risknivåer vid bränder i byggnaders inredning måste grundas på studium av brandgasernas effekt på levande organismer. Statens brandnämnd i samarbete med avdelningen för analytisk kemi vid Stockholms universitet och Stockholms brandförsvar genomför 1976-1978 ett projekt - finansierat av arbetarskyddsfonden - benämnt “kemisk analys av brandgaser”. Projektet syftar till att analysera brandgasprover från olika typer av bränder för att klarlägga vilka kemiska hälsorisker i första hand utsätts för i samband med brandsläckning i skilda miljöer. En brandpersonal väsentlig orsak till att projektet påbörjats är den ökade användningen av inom olika områden. l en nyligen utkommen delrapport /l 1/ plastmaterial (se bilaga C) framgår bl a att totalt 69 olika kemiska ämnen, varav många är ytterst giftiga, funnits i brandgaser från fem olika bränder (textilgrossist, soprum, källare och plastlager innehållande polyuretan). Utöver lägenhet, den alltid förekommande har man bl a funnit stora giftiga gasen kolmonoxid mängder av cyanider, bensen, metanol och ett flertal andra mer eller mindre Projektet kommer att pågå under åtminstone två år giftiga kolväteföreningar. till.

4.3.2 Biologiska metoder Vid exponering av djur för brandgaser finns en rad olika typer av reaktioner som kan vara relevanta. Mätdata kan huvudoch fysiologiska förändringar sakligen delas upp i två grupper U tid som förflyter till dess vissa beteenderubbningar inträder eller försöksdjuret dör El koncentration av giftiga gaser (CO, HCN) som bundits i blodet.

Undersökningar av denna mycket resurskrävande typ har framförallt genomförts vid Flammability Research Center, University of Utah /13/. /14/. Avsikten har bl a varit att finna metoder att identifiera den kritiska för olika material, inklusive samverkan mellan brandgaskomponenten rökpartiklar och själva brandgasen. Eftersom kolmonoxid bildas i varierande koncentrationer vid förbränning av allt organiskt material, naturligt eller syntetiskt, har man definierat förgiftningsrisken till följd av CO som ”normal”. Uppgiften blir då att påvisa den eventuella närvaron av ”exceptionella” toxiska faktorer, dvs toxiska förbränningsprodukter med effekter på levande organismer som inte kan hänföras till CO. Det symptomkomplex som fysiologiskt (beteendemässigt och biokemiskt) blir resultat av en CO-förgiftning har kartlagts så noga som möjligt. Med dessa basdata jämförs sedan effekten av andra förbränningsprodukter. Ett undersökning ges i /13/. Råttor exponeras för exempel på en sådan förbränningsgaserna från tre olika material, kallade material A, B och C. Material A producerade symptom på CO-inducerad syrebrist i kroppsvävnader, dvs ”normal” förgiftning. Material B producerade symptom på epilepsi (konvulsioner) hos försöksdjuren, som dog vid HbCO-halter under 10 °/o.

Verkan av värme, rök och giltiga gaser 63

Material C framkallade metabolisk acidos (ändring av syrabasförhållandet i blodet med minskning av alkalireserven) kombinerad med en förhållandevis mild C0-inducerad inre kvävning. Den primära toxiska påverkan av materialen B och C var alltså helt skild från material A. Denna typ av forskning är ännu mycket ung; det saknas tex nästan helt uppgifter om vilka i vår hemmiljö vanligen förekommande kemiska föreningar som från brandgassynpunkt får betraktas som exceptionella (jfr ovan) och därför måste ägnas särskild uppmärksamhet. De praktiskt användbara resultaten är ännu så länge få. Dock ges t ex i /l4/ en detaljerad beskrivning av det symptomkomplex som åtföljer exponering for brandgaser (inklusive rök) från trä och PVC. En fortsatt kartläggning av olika material bör så småningom leda dels till en identifikation av brandgaskomponenter som även i mycket små koncentrationer har allvarliga effekter, dels till att en snabbare och säkrare diagnos kan ställas på de brandskadade personer som förs till sjukhus. Som påpekas i /l4/ kräver detta också en förbättrad informationsuppsamling vid brandplatsen, bl a blod- och andningsprover tagna från en brandskadad så snart han eller hon har flyttats från brandmiljön samt prover från denna brandmiljö.

4.3.3 Brandgasers giftig/tet som materia/problem De svårigheter som föreligger att gradera material efter brandgasers giftighet kan visas med ett exempel från /l5/, se figur 4.3. Figuren visar hur starkt dödligheten hos råttor beror av forsöksbetingelserna. Exponeringarna gjordes med fyra material- PVC, PEL (polyeten). PIR (p0lyis0cyanurat)och björkträ - sönderdelade vid de tre olika konstanta temperaturerna 400, 600 och 800°C.

Dödlighet, % 100-

80-

60-

40-

20-

° I I l J\/ 400 500 800 Temperatur, °C ----- -- PEL lpolyetylen)

_ _ _ PIR (polyisocyanurat)

- - - Björk Figur 4.3 Tax/cite! hos PVC (polyvinylklorid) brandgaser/ISL

64 Verkan av värme, rök och giftiga gaser

Alla andra försöksvariabler hölls konstanta. Några av temperaturprolilerna skall kortfattat kommenteras. Trä som sönderdelas vid låga temperaturer utvecklar förutom CO en hög koncentration av aldehyder, exempelvis akrolein, formaldehyd och acetaldehyd, samt ketoner och alkoholer. Samma föreningar utvecklas även vid högre temperaturer, men sönderdelas då omedelbart vidare. Aldehyderna har en starkt irriterande verkan och orsakar svullnader i andningsorganen som försvårar syreupptagningen och frambringar, i samverkan med CO, en inre kvävning. Vid högre temperaturer är den inre kvävningen enbart COinducerad. Polyisocyanural frigör vid upphettning cyanväte, HCN. Detta ämnes extrema toxiska verkan (koncentrationer över 20 ppm betraktas som farliga för hälsan) samt den starka allmänna oron infor möjlig förekomst av detta ämne i brandmiljöer har medfört att produkter som frigör HCN undersökts i en rad laboratorier. Undersökningarna bekräftar i grova drag resultaten från figur 4.3 u vid högre temperaturer försvinner bildat HCN till följd av ytterligare oxidation från brandgasatmosfaren. Vid sönderdelningstemperaturen 600°C dog 96 % av djuren, medelvärdet av HbCO i blodet var 40 % och dödsfallen orsakade av HCN-förekomsten. Den slutsats som måste dras ur ligur 4.3 är att brandgasers giftighet inte är någon inneboende materialegenskap. Som framgår är den relativa gradehelt beroende av sönderdelningstemperaturen. Förgiftningsrisken vid ringen en brand skapas av kombinationen material - sönderdelningsmiljö. Skall material graderas måste alltså detta ske genom att en biologisk provningsmetod väljs ut där de termiska förhållandena simulerar den reella brand där En ändrad definition på denna “normalprodukten ifråga kan tänkas delta. brand” kan mycket väl ge en ändrad gradering av materialen. Ett stort antal provningsmetoder har framtagits. ett femtontal presenteras i översikten /12/.

4.3.4 Inredningskomponenters giftighet l denna utredning har valts att diskutera testresultat från en provningsmetod utvecklad vid University of San Francisco (USF) och NASA Ames Research Center. Denna provningsmetod har valts ut dels på grund av sin realism, temperaturförloppet simulerar väl en vanlig typ av inredningsbränder. dels på grund av den stora mängden publicerade mätdata av relevans för utredningen. Metoden och framtagna resultat finns närmare beskrivna i några tiotal artiklar som under åren 1975-1977 publicerats i Journal ofCombustion Toxicology, Journal of Consumer Product Flammability, Journal of Fire Retardant Chemistry. Hänvisning ges här bara till novembernumret 1976 av Journal of Combustion Toxicology /l6/, där ytterligare referenser ges. Den testmetod som tagits fram vid USF använder fyra möss i en exponeringskammare av genomsiktligt material, som tillåter fortgående observationer av försöksdjuren. Det material som skall provas sönderdelas i en ugn, som står i förbindelse med exponeringskammaren. Vid de resultat som redovisas här har provkroppen införts i ugnen vid en ugnstemperatur av 200°C. Temperaturen har sedan ökats med 40°C/min till 800°C och sedan bibehållits på denna nivå. Prövningen har avbrutits när samtliga försöksdjur

Verkan av värme, rök och giftiga gaser 65

har dött eller efter 30 min. Temperaturen i djurkammaren har vanligen inte överstigit 30 °C, syrehalten sjunker under de första 15 min till 16 % för att därefter hålla sig i området 12-16 %. För varje material upprepas provet 2 á 3 gånger. Provningsmetodens okänslighet vad gäller relativ materialgradering för ändringari temperaturprogram och ventilationsförhållanden har redovisats. I andra artiklar harjämförts toxiska data från ett femtontal provningsmetoder. Testresultaten var känsliga för sådana variabler som sönderdelningssätt (pyrolys med eller utan förbränning), temperaturprogram, ventilation och val av djurart. Dock kunde konstateras att material rangordnades i stort sett på samma sätt vid en jämförelse mellan provningsmetoder med likartade karakteristiska. Denna samstämmighet gör att resultaten från USFprovningarna, med en viss försiktighet, kan anses representativa för den typ av inredningsbränder som simuleras. I /16/ ges en sammanfattning av resultat från provning dels av inredningsmaterial i allmänhet, dels av specifika inredningsmaterial, med eller utan flamskyddstillsatser. Resultaten anges som medelvärde och standardavvikelse för Td (tid till död). Det framgår att for de 135 materialen varierade Td från 4 till 28 min, för olika träsorter däremot mellan 11 och 14 min. Td-värdena för flexibel polyuretan ligger i området 9 till 20 min. Detta innebär att generaliseringar om polyuretanets farlighet, mätt med avseende på brandgasernas toxicitet, förefaller sakna praktisk grund. Den större förbränningsintensiteten hos den nyare produkten medför dock en större produktion per tidsenhet av brandgaser samt högre temperaturer. Detta innebär att högre koncentrationer snabbare byggs upp av rök- och giftiga gaser. Variationsområdet för trä innebär dessutom även att föreskrifter i detta avseende inte kan baseras på trä som normaliserande material i den meningen att giftigheten hos brandgaser från trä skulle kunna betraktas som ”normala”. Dessa slutsatser bekräftas entydigt av undersökningar från en rad andra laboratorier. l samma artikel specialredovisas en undersökning av 49 stoppningsmaterial och 21 textilier, ingående i de nyssnämnda 135 materialen. Vad gäller stoppningsmaterial visar ull, fjäder och dun, tagel den största giftigheten. Lägsta giftighet uppvisas av neopren (gummi framställt genom polymerisation av kloropren, kloroprengummi). För klädseltygerna gäller att giftigheten tycks öka med ökad inblandning av ull eller polyester. En konstaterad större giftighet hos polyester jämfört med bomull bekräftas av andra undersökningar. Det måste understrykas att testresultaten ej får anses generella utan kan överföras till verkliga förhållanden endast i den mån dessa simuleras av provningsmetoden, i detta fall renodlad pyrolys. I en uppsats /17/ jämförs testresultat från 14 olika provningsmetoder, varav elva baserade på sönderdelning utan förbränning (pyrolys) och tre baserade på flamförbränning. Det kunde konstateras att den relativa graderingen av material varierade starkt med temperatur, ventilation, gaskoncentration, djurart och typ av termisk sönderdelning. För exempelvis ull gäller att testmetoder baserade på pyrolys genomgående visar stor giftighet hos materialet - sker förbränningen med flamma varierar rankningen från sämst (av sex material) till bäst (av 14). Giftighet hos brandgaser är alltså ej en renodlad materialegenskap utan en

66 Verkan av värme, rök och giftiga gaser

funktion av materialsammansättning i kombination med brandmiljö.

Åtgärder för att förbättra antändlighets- och flamspridningsegenskaperna i

heminredningskomponenter innebär oftast en ökad användning av flamskyddstillsatser(additiver). Under lång tid har det funnits en stark oro for att additiverna innebär en försämring vad gäller rökalstring och brandgasers giftighet. Vad gäller rökalstringen, se avsnitt 5.3.5. Vad gäller giftigheten beror oron inte minst på att de medel som använts,t ex fosfor och halogener, i andra användningsområden visat sig ha toxiska effekter på levande organismer. Stor uppmärksamhet väckte upptäckten /18/ att termiska sönderdelningsprodukter från styv polyuretan, baserad på s k TMP (trimetylpropan, polyol) och behandlad med fosfor, uppvisade en exceptionell toxicitet. I /10/ pekas på andra kemiska föreningar som framförts som lämpliga att användas som flamskyddstillsatser, dock utan att hänsyn tagits till att medlen klart innebär en risk för ökad toxicitet. Hit hör vissa typer av hydrokarboner och bifenyler. I det förut refererade arbetet /16/ undersöktes effekten av flamhämmande medel på relativa toxiciteten. Bland de material som studerades ingick polyuretanskum, bomullsvadd och PVC-tyg. Det kunde därvid generellt konstateras att material som behandlats för att minska antändligheten i

samtliga fall hade oförändrad eller något minskad giftighet. Återigen skall

understrykas att dessa slutsatser gäller enbart vid de sönderdelningsförhállanden som är utmärkande för provningsmetoden, dvs under renodlad pyrolys. Någon motsvarande undersökning vid flamförbränning synes inte ha publicerats eller eljest finnas tillgänglig.

4.3.5 Giftigher hos mâlningssysrem - I /19/ redogörs för en undersökning av fyra olika typer av målningsfärg baserade på PVC-akryllatex, polyuretan, linolja och emaljskydd. Färgerna applicerades på gipsskivor och sönderdelades vid 300°C genom enbart pyrolys. Dödsfall bland försöksdjuren inträffade endast för den alkydbaserade färgen, dödligheten var 20-procentig och inträffade 0-18 dagar efter exponeringen (medelvärde 6 dagar). Studier av lever, lunga och njure gav till de sena dödsfallen. En extrapolering från inget besked om orsaken till människa visade att termisk sönderdelning av ca 40 923 av försöksdjur skulle vara tillräcklig för att orsaka färgen på en vägg i ett bostadsrum dödsfall, kanske flera dagar eller veckor efter själva branden.

4.4 Sammanfattning

Vid brand utsätts människan för olika slag av påverkan, tex av värme, kolmonoxid och andra brandgaser, syrebrist, rök och mekanisk påverkan. Denna påverkan kan förutom till fysiska skador leda till chocktillstånd. De orsakerna till dödsfall vid brand är kolmonoxidförgiftning och vanligaste rökförgiftning eller kvävning orsakad av rök. under de senaste decennierna har Förändringarna på materialområdet inneburit att material och produkter, i stor utsträckning plaster, med från brandskyddssynpunkt sämre egenskaper nu används i den fasta och lösa

Verkan av värme, rök och gill/ga gaser 67

inredningen i byggnader. De mänskliga reaktionerna på utveckling av giftiga gaser och rök, framför allt vid bränder där dessa nya material och produkter varit inblandade, är därför av särskilt intresse. Undersökningar sy nes visa att generella slutsatser inte kan dras om plasters farlighet enbart med avseende på brandgasers toxicitet. De moderna produkterna har dock större lörbränningsintensitet, vilket bl a medför att höga koncentrationer av rök och giftiga gaser snabbare byggs upp. Skydd mot giftverkan av rök och andra brandgaser skulle sålunda kunna åstadkommas genom begränsning av rökutveckling som sådan, särskilt under det tidiga skedet av en brand, oavsett brandgasernas sammansättning.

5 Brand och

brandprovning

l det föregående (kapitel 3) har definierats några av de produkter som enligt tillgängliga data ofta förekommer i samband med oavsiktlig antändning och/ eller medverkar till fortsatt brandspridning. Det är emellertid också av intresse vilka faktorer som avgjort brandskadans storlek och art i det enskilda fallet. Det kan konstateras att många av dessa faktorer är av slumpartad karaktär och utanför myndigheternas kontroll, t ex ventilationsförhållanden (öppna eller stängda dörrar eller fönster) och placeringen av inredningskomponenter. Exempel på andra faktorer som i stor utsträckning ger slumpartat utslag men som bör kunna påverkas genom myndighetsåtgärder är tidpunkt för upptäckt av brand (brandvarnare) samt mänskligt beteende i brandsammanhang (ökad information och undervisning). Utformning av byggnader och viss fast inredning samt av det släckande brandförsvaret exemplifierar slutligen förhållanden som traditionellt regleras av myndigheter. Den slutliga utgången av ett brandförlopp bestäms av en komplicerad samverkan mellan dessa reglerade och oreglerade faktorer. lnverkan av att införa eller utöka restriktioner för enskilda produkter kan bara uppskattas genom att studera hur produktens egenskaper påverkar brandens förlopp och alstring av personfarliga förbränningsprodukter. Nedan summeras vissa baskunskaper i detta avseende. Dessutom sammanfattas det tekniska underlag som för närvarande existerar vad beträffar själva brandförloppet, grundläggande brandegenskaper framförallt hos syntetiska polymerer samt tillgängliga provningsmetoders användbarhet. Som bakgrundsreferens till kapitel 5 gäller /20/.

5.1 Brandens uppkomst och spridning

Vid normal användning och normala temperaturer befinner sig de flesta brännbara material ijämvikt med den omgivande luftens syre utan risk för spontan antändning. När energi tillförs en produkt av organiskt material antingen utifrån, tex från en glödande cigarett eller genom en elektrisk kortslutning, eller inifrån, såsom vid självantändning - och höjer temperaturen till nivåer över 200 °C börjar produkten brännbara frigöra gaser. Alstringen eller frigöringen av dessa gaser benämns här generellt pyrolys. Blandningen av pyrolysgaser och luftens syre kan antändas antingen av den ursprungliga energikällan eller spontant utan närvaro av yttre tändkälla. I båda fallen äger i flamman rum en oxiderande, exoterm reaktion, och värme

70 Brand och brandprovning

kan återföras till den brännbara produkten och öka den pågående termiska sönderdelningen. Härvid sker förbränningen eller oxideringen i gasfasen. dvs i blandningen och syre. En annan typ av Förbränning kallas av pyrolysgaser glödförbränning eller glödbrand och kan kortast beskrivas som förbränning utan flamma. Här sker den exoterma reaktionen (oxidationen) med bränslet i fast fas. Syre från omgivande luft reagerar direkt med det fasta materialet vid dess yta, som regel under stor energifrigörelse. För det riskmönster som är vanligast förekommande i samband med personskador, dvs antändning av stoppade inredningsenheter med cigaretter, vanligen som glödbrand. En kvalitativ beskrivning av ett börjar branden glödbrandsförlopp ges i lig 5.1 /2l/. Glödbrand kan uppstå t ex genom att ett tygstycke av bomull/viskos på ett försätts i glödförbränning, tex med en underlag av polyuretanstoppning cigarett. Stoppningsmaterial av denna typ är, som närmare visas i kapitel 7, utan klädsel relativt motståndskraftiga mot glödförbränning. l den form konsumenten möter produkten, dvs som färdig möbel, kan emellertid en mellan de olika materialen utvecklas. Glödförbränningen i samverkan framskrider som en sammanhängande, synlig mörkröd zon med tygskiktet av ca 600 °C. Under i tyget uppkommer i en temperatur glödbranden cellplasten en kombinerad glödbrand och pyrolys som sprider sig alltmer. Pyrolysprodukter från cellplasten, ibland kallad “gul rök”, avgår in i och förbrukas i tygets glödbrandzon. Därigenom ökas tygets förbränningshas-

Vit rök Förbränningsprodukter

u H För- G uI rok kol- Sekundär Primär ning glödbrand glödbrand Möbeltyg /

\ I /

Figur 5.1 Schemarisk _fiwnsräl/ning av .flexibel po/yilrøranskum vid glödbrand /2l/.

SOU |978:30 Brand och brandprovning 71

tighet och den mängd värme som utvecklas vid dess yta. Glödbrand i cellplasten initieras vid en temperatur av ca 250 °C och ger materialtemperaturer inom området 300-400 °C. Dessa temperaturer är inte tillräckliga för att producera märkbar mängd strålning inom det synliga området, vilket innebär att någon “glöd” inte observeras. För stoppningsmaterial av denna typ liksom av ull avstannar glödbranden vanligen när den primära glödbranden upphör. För stoppningsmaterial av bomull gäller motsatta förhållandet. Grundläggande frågor för denna från personsäkerhetssynpunkt mycket viktiga förbränningsprocess är bl a:

D Vilka faktorer bestämmer om fortgående och självspridande glödbrand uppträder? D Vad bestämmer spridningshastigheten? D Vilka är sönderdelningsprodukterna, speciellt de som går ut i brandrummet? D Under vilka Förhållanden sker en övergång från glödbrand till förbränning med öppen flamma? D Hur förändras en produkts egenskaper vad gäller glödbrand, om den behandlas för att bli mer resistent mot antändning med öppen låga?

Kunskaper för att besvara dessa frågor finns endast i mycket begränsad utsträckning. Teoretiska modeller för glödbrandsförloppet saknas helt, vunna erfarenheter har framtagits genom prövningar. Det finns andra från personrisksynpunkt väsentliga sammanhang där tillgängligt dataunderlag är bristfälligt. Sålunda visar engelsk statistik, se tabell 3.15, att 203 av 270 dödsofferi samband med möbelbränder påträffades vid brandhärden. Ytterligare 26 offer hittades i det ursprungliga brandrummet, liksom de 203 oftast med mycket ringa yttre brännskador. Typiskt händelseförlopp för en sådan dödsbrand är följande: En person befinner sig i en fåtölj eller säng med en tänkbar antändningskälla (cigarett, värmeelement) i närheten. Av någon orsak (sömn, berusning) reagerar personen i fråga inte för en uppkommen glödbrand, utan dukar så småningom under för rök eller toxiska gaser. Eventuellt kan glödbranden dessförinnan övergå i brand med öppen låga och den utvecklade värmen alarmera den hotade personen, som dock ofta inte hinner förflytta sig mer än ett par steg från brandplatsen innan inandad dos brandgaser har hunnit bli dödlig. Avgörande för personrisken är alltså hur koncentrationen av rök och toxiska gaser ökar på olika platser i brandrum och i utrymningsväg, ställd i relation till den tidpunkt då en person kan tänkas bli medveten om sin farliga situation. Det är dock svårt att systematisera experimentella data från fullskaleforsök vad gäller den lokala uppbyggnaden av förbränningsprodukters koncentrationsnivåer. Detta är bl a en naturlig följd av att variationer i rummets luftrörelser och ventilationsförhållanden, faktorer av i stort sett slumpmässig karaktär, har avgörande inflytande. Teoretiska analyser som för närvarande kan göras inskränker sig till enkla medelvärdesberäkningar av följande typ: Om en viss mängd bomullsvadd per minut förbränns genom glödning i ett tillslutet rum eller i ett rum med en viss luftomsättning per minut och om förbränningen antas uteslutande resultera i omvandling till C0 (kolmonoxid). hur snabbt ökar då brandrummets genomsnittliga CO-

72 Brand och brandprovning

koncentration? Det visar sig för övrigt att redan en glödbrand av mycket ringa utbredning- 100 gr förbränt material- kan ge dödliga koncentrationer av CO i sovrum av normal storlek. Sedan brand uppkommit i en brandcell, med eller utan föregående glödbrandsförlopp, är dess tidiga tillväxt- och spridningsskede starkt beroende av brandens läge i brandcellen och de luftströmmar som styr den ursprungliga flammans riktning. Om antändningen sker nära en vägg ökar detta risken för brandspridning även om väggen är av obrännbart material. Det strålningsutbyte som äger rum mellan flamma och vägg ökar nämligen flamtemperaturen jämfört med en fri brand. Vidare innebär närheten till en vägg mindre lufttillströmning och därmed minskad syretillförsel och ökad flamlängd, vilket i sin tur medför en ökad strålning mot omgivande föremål. Flamman tvingas dessutom mot väggen genom att luft kan tränga in enbart på den fria sidan. Om väggen består av brännbart material som med lätthet pyrolyseras, kan ett normalt bostadsrum snabbt vara helt övenänt även med en tändkälla av måttlig storlek. De beskrivna effekterna förstärks givetvis om den ursprungliga antändningen sker i ett hörn av rummet. Om den först antända produkten befinner sig på ett sådant avstånd från väggen att samverkan med denna kan försummas sker brandtillväxten på i huvudsak två sätt. Erfarenheter har visat att kritisk punkt uppnås när flammorna från ett ensamt brinnande föremål fått sådan längd att de når takhöjd. Detta medför på samma sätt som för samverkan mellan flamma och väggyta en förlängning av flamman som kraftigt ökar strålningsåterföringen mot brandhärden och andra föremål i rummet. En illustration av dessa effekter och inverkan av takytans egenskaper ges i figur 5.2. Om lågorna från det antända föremålet inte når taket, kan brandspridning i huvudsak endast ske genom att övrig inredning antänds av infallande strålning. Egenskaperna hos golvbeläggningen kan till sist spela en roll, eftersom spridning längs golvet utgör sista möjligheten för vidare brandtillväxt. En annan betydelsefull faktor för brandspridningen utgörs av tillgången till syre. Om dörrar och fönster är helt eller nästan helt stängda dör branden ut såvida inte rumstemperaturen dessförinnan är tillräckligt hög för att krossa fönsterglaset. Om detta sker eller om syre blir tillgängligt genom att en dörr öppnas, kan en explosionsartad brandutveckling ske med åtföljande exceptionella personrisker. Den första kritiska punkten i ett brandförlopp har förut angetts som det ögonblick då flammor första gången når taket. Ett kanske från personsäkerhetssynpunkt än mer avgörande skede inträffar när en brand övergår från att

Figur 5.2 Exempel på uppkomst och inledande spridning av en brand i en brant/cell /22/.

Brand och brandprovning 73

omfatta enstaka fasta eller lösa inredningsprodukter till att samtidigt omfatta hela rummet. Denna övergång, övertändning, kan ske mycket hastigt och innebär starkt ökade personrisker. Rumstemperaturen stiger kraftigt och omedelbart liksom utvecklingen av rök och andra brandgaser. Detta medför stora risker för personer i omgivande rum. Energifrigörelsen vid en fullt utvecklad brand innebär vidare att risken för ytterligare brandspridning starkt ökar. Allt detta innebär att en väsentlig del av brandriskerna hos en viss rumsinredning utgörs av dess benägenhet att orsaka en fullständig övertänd-

ning av brandrummet. Övertändningsförloppet vid rumsbränder är av

komplex natur och är ännu långt ifrån klarlagt. En god översikt ges dock t ex i /23/. Starkt förenklat kan förloppet beskrivas sålunda: Branden börjar genom att exempelvis en större möbel av typ stoppad fåtölj har antänts och blivit övertänd. En blandning av luft, oförbrända och förbrända pyrolysgaser samt rökpartiklar stiger upp mot taket. Beroende på den inbördes relationen mellan främst ventilationsförhållanden och mängden alstrade termiska sönderdelningsprodukter kan en större eller mindre del av denna gasmassa komma att fångas in i rummet i form av ett gas- och röklager närmast taket. Den successiva uppbyggnaden av detta gaslager, där ökad temperatur och ökad tjocklek båda ger en ökad nettoutstrålning, medför efter hand att brännbara föremål belägna i nedre halvan av brandrummet utsätts för strålningsnivåer tillräckliga att orsaka en spontan antändning. Vanligen sker denna antändning nära nog samtidigt, och en total övertändning av hela rummet blir följden. Kritisk temperatur för gaslagret närmast taket brukar anges till området 500-600 °C och motsvarande effektiv infallande strålningsnivâ för föremål i rummets nedre halva till 1,25-2,0 W/cmz. Det är i detta sammanhang av intresse att fastställa om en möbelkomponent ensam kan medföra att ett bostadsrum blir helt övertänt. Figur 5.3 visar för en serie fullskaleförsök den kombination av ventilationsöppning och maximal förbränningshastighet som gav övertändning (flashover) i ett mindre brandrum med obrännbara väggar. Som synes finns en övre gräns för

I I l I l I I I I INITIELL ieo - MASSA _ (kg) SYMBOL 18-36 0 150 - 45-55 A i, c» 50.74 n ä 140 - 80-91 v m5 93-1103 ,_ 120 › LU å z 100 - LD ( I g eo - Z 2 å so ä BRANSLEKONTROLLERAD ä LO - - LL _I FLem 5.3 Samband melg 20 - lan maximal _ /örbrän - 5 i l 2 l l i l l l l ningshasILe/iet. lig/iiillgáng 0 0.2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2 1,1. 1,5 1,8 och inträffat! öva/vändning LUFTFLODESFAKTOR AJ? m” i en brant/cell /24/.

74 Brand och brandprovning Tabell 5.1 Utrymningsförhållanden i sovrum /25/. Vägg- och tak- Sovrums- Ungefärlig tid (minuter) till

förbränningshastigheten som bestäms av tillgången till luft. Diagram av detta slag gällande reella brandbelastningar av typen stoppmöbler eller bäddutrustningar vore mycket värdefulla för en bedömning av dessa inredningskomponenters brandfarlighet. Även om en större brinnande inredningskomponent kan vara tillräcklig för att ensam åstadkomma en övertändning, är utslagsgivande inredningskombination kanske oftare en relativt liten antändningskälla och ett brännbart ytmaterial på väggar och i tak. Engelska försök genomförda 1950 ger en fragmentarisk men dock belysande bild av ytmaterialens betydelse /25/. Brand med träribbstaplar anordnades i vardagsrummet i ett testhus bestående av detta rum och ett sovrum. Båda rummen var klädda med träfiberskivor. I försök nr 2 täcktes väggar och tak med gipsskivor. Tabell 5.1 beskriver hur disponibel tid för säker utrymning av sovrummet, räknat från antändningen, berodde på val av ytbeklädnad.

5.2 Relevanta materialegenskaper

5.2.1 Brandens mina/skede Då värme från en yttre energikälla tillförs ett material orsakas en successiv uppvärmning och, om materialet härvid efter hand når sin sönderdelningstemperatur, börjar en eller flera av följande produkter att frigöras

D brännbara gaser, exempelvis metan, etan, formaldehyd, aceton, kolmonoxid D icke brännbara gaser, exempelvis koldioxid, klorväte, bromväte D vätskepartiklar, vanligen delvis sönderdelade polymerer D fasta partiklar eller polymerfragment D fast återstod på bränsleytan, kolskikt.

Den hastighet varmed denna uppvärmning sker är beroende av energikällans effekt och värmeövergångsförhållanden men även av vissa karakteristika för materialet självt, nämligen densitet, värmekapacitivitet och värmekonduktivitet. Förenklat gäller att den tid som åtgår för att höja yttemperaturen hos

Brand och brandprovn/ng 75

ett termiskt påverkat föremål till ett visst värde, t ex antändningstemperaturen, är direkt proportionell mot produkten av de tre nämnda faktorerna. Denna produkt brukar benämnas termisk tröghet. De brännbara gaserna antänder i närvaro av syre eller annat oxiderande ämne och förbränningen stanar. Materialkarakteristika för denna fas av förloppet är

D antändningstemperatur för de brännbara gaserna vid närvaro av flamma eller gnista D självantändningstemperatur för de brännbara gaserna D den minsta syrekoncentration som är nödvändig för att underhålla en fortgående antändning och förbränning.

Egenskaperna ovan sammanfattas ofta under begreppet antändlighet och den termiska trögheten är direkt avgörande for tiden tills antändning sker.

5.2.2 Brandens spridningssradizzm Värme från den initiella branden ackumuleras i systemet och höjer omgivningens temperatur genom ledning, strålning, konvektion eller direkt fysisk transport (flygbrand, smältande material). Följande materialegenskaper avgör risken för brandspridning

D antändlighet, se avsnitt 5.2.1 D flamspridningskarakteristika D förbränningsintensitet.

Flamspridning / 26/ liksom de flesta andra delprocesser inom brandförloppet är av komplex natur och för närvarande föremål för intensiva studier. Här återges endast några enkla kvalitativa resultat. För tunna skikt, tex fritt hängande textilier, gäller att både horisontell och vertikal spridningshastighet är omvänt proportionell mot tjockleken. Vertikal flamspridning är därvid också starkt beroende av textilens bredd. Flamspridning över ytan av en fast kropp kan ofta förenklat betraktas som en fortgående antändningsprocess, eftersom värme från flamman kontinuerligt upphettar och antänder nya ytor. För material av en viss minimitjocklek kommer flamspridningshastigheten sålunda att bestämmas av materialets termiska tröghet (jfr avsnitt 5.2.1). F örbränningsinrensiteren eller massförlusten per tidsenhet är en för personrisken direkt avgörande parameter, som bl a styr

D risken for sekundära antändningar eller övertändning av helt rum D alstringshastighet vad gäller rök och toxiska gaser D brandens släckbarhet - för varje släckningssystem (handbrandsläckare, sprinklersystem) finns ett visst gränsvärde vad gäller förbränningsintensiteten, utöver vilket systemet blir verkningslöst D risken for brandspridning från en våning till en annan under en fullt utvecklad brand - högre forbränningshastighet innebär längre flammor ut genom brandrummets fönster och större påverkan på ovanliggande fasadmaterial och fönsteröppningar /27/.

76 Brand och brandprovning

Förbränningsintensiteten för ett material bestäms starkt förenklat av kvoten mellan den värmemängd som återtransporteras till den pyrolyserande materialytan från omgivningen (den egna llamman eller andra brinnande material) och den mängd värme, förångningsvärmet, som åtgår för att sönderdela det ursprungliga materialet till brännbara gaser. Den är sålunda beroende av

D förångnings- eller pyrolysvärmet D den stökiometriska kvoten mellan bränsle och erforderlig mängd luft D frigiven värmemängd vid förbränning av en viktsenhet pyrolyserad gas D värmellöde från flamma till bränsleyta.

Förbränningsintensitetens fundamentala betydelse medför ett behov att finna metoder for klassindelning av material med avseende på denna egenskap. För bränderi liten skala, där värmetransport från flamma till yta domineras av konvektionen, finns teoretiska modeller utarbetade, som utmärkt korrelerar med experiment, se t ex översikten /28/. För större reella bränder sker energiåterföringen från flamma till bränsle på ett mer komplicerat sätt, i huvudsak genom strålning, och ovannämnda teori bryter samman. lntensivt arbete har de senaste åren lagts ner för att, vad gäller både naturliga och syntetiska polymerer, utarbeta laboratoriemetoder och teoretiska modeller med vars hjälp förbränningshastigheten vid reella bränder kan bestämmas. (Se vidare avsnitt 5.2.6.)

5.2.3 F ul/i utvecklad brand Bestämmande för en fullt utvecklad rumsbrand är förbränningsintensitet (räknat per ytenhet bränsle), tillgänglig bränsleyta samt rummets ventilationsöppningar (dörrar, fönster).

5.2.4 Släckningsegenskaper

Mycket få teoretiska undersökningar har gjorts för att klarlägga och kvantifiera sambandet mellan materialegenskaper och krävd släckningsinsats. En sådan undersökning genomfördes i /29/ för att bestämma optimal utformning av sprinklersystem i bostadslägenheter, i ett annat arbete /30/ undersöktes experimentellt och teoretiskt effektiviteten hos vatten för att släcka försöksbränder med termoplaster som bränsle. Båda arbetena påvisar det starka sambandet mellan erforderlig släckinsats och brandintensitet.

5.2.5 Rökutveckling Den del av det termiskt sönderdelade materialet som kallas rök (luftburna vätskedroppar och fasta partiklar) utgör en personrisk i flera avseenden. För det första minskas sikten, vilket direkt påverkar möjligheterna till utrymning. För det andra stör inandning av rök den normala andningsprocessen genom att beläggning uppstår i luftvägar och lungor, som därtill löper risk att brännskadas. För det tredje tjänstgör rök som bärare av toxiska gaser som kan absorberas på de fasta partiklarna och föras in i andningsorganen. Brandrök

Brand och brandprovning 77

medför sålunda risk för personskador på många olika sätt och är ofta livshotande även om inte rökkoncentrationen i sig är dödlig. Exempelvis kan röken genom sina irriterande och siktnedsättande egenskaper påverka brandhotade personer, fysiologiskt och psykologiskt, att stanna kvar på den plats där de råkar befinna sig och därmed kan de bli utsatta för sådan syrebrist eller hetta att döden följer. Egenskaper vad gäller rökutveckling är alltså av stor betydelse för de risker i samband med brand som material eller produkter för med sig. Det är därför av vikt att söka summera tillgängliga kunskaper vad gäller

D metoder att mäta rökutveckling D skillnaden i rökutveckling t ex mellan träbaserade och syntetiska material och mellan flamskyddsbehandlade och obehandlade material D möjligheter att genom föreskrifter minska personriskerna till följd av rök.

Som närmare avhandlas i bilaga B synes den röktäthetskammare, som utvecklats av NBS (National Bureau ofStandards, USA), erbjuda en realistisk metod att mäta rökutveckling från icke-termoplastiska material under olika sönderdelningsförhållanden. Skillnaden i rökutveckling. mätt enligt denna metod, vid förbränning med flamma respektive pyrolys (utan flamma) for några typiska material framgår översiktligt av figur 5.14. Det framgår bl a också att brandhämmande tillsatser i vissa fall ger ökad, men i andra fall minskad rökproduktion.

5.2.6 Brandegenskaper hos syntetmaterial jäm/örda med träbaserade material sammansättningen av de egenskaper som tillsammans avgör en produkts brandfarlighet gör att en jämförelse mellan olika materialtyper vad gäller den reella brant/situationen mycket ofta ej leder till någon bestämd slutsats. Ett försök att sammanfatta kunskapsläget redovisas nedan. Plaster tillhör en klass av material känd som syntetiska polymerer, dvs organiska substanser av hög molekylär vikt, framställda genom sammanslagning av enheter med lägre molekylvikt. Materialgruppen plaster är starkt heterogen, beträffande såväl fysiska former som kemisk sammansättning. På samma sätt varierar materialens beteende vid brandpåverkan, och att generellt tala om “plasters brandegenskaper” saknar mening. Det är ostridigt att övergången från träbaserade material till syntetiska polymerer har medfört en ny situation på brandskyddsområdet. Redan variationen i fysisk form och kemisk sammansättning skapar problem. Cellplaster » med material i gasform mer eller mindre jämnt fördelat inom polymeren - karakteriseras generellt av relativt låg massa per volymsenhet, stor yta per volymsenhet och låg värmekonduktivitet. Sålunda består enligt /31/ en viss typ av polyuretancellplast till 97 % av luft och till 3 % av fasta ämnen. Nedanstående tabell ger en jämförelse mellan några allmänna fysikaliska storheter för en viss cellplast av polyuretan och björkträ /32/.

78 Brand och brandprovning sou 197330

Egenskaper Polyuretanskum Björkträ

Densitet (kg/m3) 40 520 Värmekapacitivitet (kJ/kg K) l.l 1.2 Värmekonduktivitet (kW/m K) 2.2 x 10-5 13.0 x 1cr5

Att skillnad i densitet och därmed i specifik yta har en utslagsgivande betydelse för materials förbränningsintensitet gäller givetvis även vid en jämförelse mellan träbaserade material. Man behöver bara härvidlag tänka på skillnaden mellan massivt trä och träull. Den grundläggande kemiska strukturen för träbaserat material är i stort sett oförändrad från produkt till produkt. Därav följer att variationer i brandegenskaper blir begränsade och går att hjälpligt förutsäga med existerande provningsmetoder. Ett plastmaterial är som regel petroleumbaserat och kan därigenom ha förbränningsmekanismer som på grundläggande sätt skiljer sig från trämaterialens. Därtill kommer de mycket stora variationerna i kemisk uppbyggnad från ett enskilt plastmaterial till ett annat. lnte minst för brandegenskaperna är vissa polymerers förmåga att under avgörande pyrolysen bygga upp ett isolerande kolskikt som skyddar det underliggande materialet mot fortsatt nedbrytning och försvårar att pyrolysgaserna blandas med omgivande luft. De olikartade brandegenskaperna inom materialgruppen syntetiska polymerer har lett till den situationen att nu gällande provningsmetoder inte är helt tillräckliga av plastmaterial. En mer för att reglera användningen diskussion om denna problematik följer i avsnitt 5.3. Här detaljerad diskuteras översiktligt några av de allmänna egenskaper hos materialgruppen plaster som kan innebära speciella problem i brandsammanhang.

Anrändlighet: De olika komponenterna i begreppet antändlighet angavs summariskt i avsnitt 5.2.1. För en antändning i närvaro av yttre tändkälla (öppen flamma, mekanisk eller elektrisk gnista, glödande cigarett etc) gäller att avgörande materialegenskap är förmågan att underhålla en fortsatt förbränning när tändkällan har avlägsnats eller upphört. För trämaterial gäller empiriskt följande /28/: En tunn skiva av trä kräver en genomsnittstemperatur inom skivan av minst 320 °C för att utan utifrån underhålla en flamförbränning. Sker uppvärmning utifrån energiflöde konvektivt flammor spontant vid en yttemperatur av 450 °C. l det uppträder mer vanliga fallet med strålningsuppvärmning sker samma sak för yttemperatur i området 300 -4l0°C. t ex Kunskaperna om plaster är mycket begränsade. Tunna termoplaster, tyger, antingen antänds eller förstörs lokalt genom smältning inom någon sekund efter det att en liten flamma anbringats. Syreindex-provet (se bilaga B) visar att provmaterial av trä kan kräva en syrehalt upp till 28 % för att inte under miljöbetingelser. Många termosjälvslockna provningsmetodens plasteüobehandlade, dvs utan tillsatser) självslocknar inte, förrän syrehalten under de 21 procent som vanlig luft innehåller. Praktiskt ligger väsentligt innebär detta t ex att medan ytskiktet på en vertikal platta av massivt trä, i normal rumsatmosfär och utan yttre strålningspåverkan, inte underhåller eller sprider en lokal förbränning, så kräver exempelvis en skiva av PMMA

Brand och brandprovning 79

(plexiglas)endast att ett några mm tjockt ytlager upphettas till ca 270 °C för att kontinuerlig flamspridning skall äga rum. Med tillsatser kan kritiskt syreindexvärde höjas väsentligt. Andra termoplaster, tex PVC, kan ha kritiska syreindexvärden som är avsevärt högre, i området 40 och därutöver. Ett extremfall är Teflon med värdet 95.

SI/ukrursIabi/irel. Framförallt en del termoplaster mjuknar även vid mycket måttliga temperaturhöjningar för att efter hand smälta. För t ex polyetylen anges smältpunkten till 110-136 °C, för polypropylen till 110-175 °C /33/. Som normal högsta användningstemperatur anges i /34/ följande gränsvärden (beräknade som den temperatur då brotthållfastheten eller styvheten nedgått till 50 % av värdet vid rumstemperatur).

termoplaster 50-140 °C cellplaster 70-120 °C gummi 50-275 °c armerad härdplast 70-200 °C härdplast 95-200 °c

Vid en brand kan den dåliga strukturstabiliteten vid temperaturpåverkan medföra olika komplikationer. Den strålningsvärme eller de heta gaser som uppstår vid en brand kan medföra att plastföremål på relativt stort avstånd från branden kan mjukna eller smälta, utan att direkt delta i branden. Den låga smältpunkten kan dessutom medföra att termoplaster inkommer i brandförloppet som en vätskebrand och därigenom påbörjar ett nytt spridningssätt. Det smälta materialet kan därvid antändas genom strålning från branden i övrigt, genom brinnande droppar eller genom att något brinnande föremål kollapsar och faller ned i det smälta materialet.

Värmeinnehâ/I: Den effektiva värmemängd som kan utvecklas vid förbränning ligger för trä i området 11-17 MJ/kg, beroende på grad av fullständig förbränning. Som jämförelse kan nämnas att ungefärliga, teoretiska värmevärdet /33/ är för polyetylen 43 MJ/kg, polypropylen 43 MJ/kg, polystyren 40 MJ/kg, styv PVC 15 MJ/kg, karbamidplast 10-20 MJ/kg och för fluorplast (Teflon m m) obetydligt större än noll. Detta innebär att flera termoplaster vid en förbränning kan utveckla värmemängder jämförbara med eldningsolja. Därigenom transporteras stora värmemängder tillbaka till det brinnande materialet och förbränningen kommer att intensifieras. Ovannämnda värden gäller för plaster utan tillsatser. Med tillsatser kan en kraftig minskning av effektiva värmevärdet erhållas. Förbränningsintens/rer: Direkt avgörande för ett materials brandfarlighet är, som diskuterats tidigare, förbränningsintensitçten, dvs massförlusten per tidsenhet. För att material skall kunna värderas relativt varandra i detta avseende måste massförlusten per tidsenhet vara känd som en funktion av på det sätt denna varierar under ett reellt brandförlopp, från påverkan, spridnings- till släckningsstadiet. Ett hjälpmedel härför är de provningsmetoder för mätning av frigiven värmeeffekt (“rate-of-heat-release”) som framkommit på senare år, se bilaga B. Relativt små provkroppar av materialet utsätts här i en kontrollerad miljö för termiska påverkningar på olika konstanta nivåer, varigenom materialets uppträdande vid ökande påverkan - kan kartläggas.

80 Brand och brandprovning

20 (g/mzs)

ytenhet

per 30

g/m2s

-aU1

viktminskning

ytenhet

2G

per .nO

Viktminskning Genomsnittlig

0 20 40 60 80 Tid (min) Infallande värmeflöde (kw/mzl O Polyuretanskum O Trä Figur 5.4 Viktmiizskniitg per tidsenitet (förbränningsitttensiIeU/öi trä och styv cellplast av pøiyziretart /32/. Vänstra diagrammet ger iti/çunittskitirtg som funktion av tiden _lör den konstanta slrålningsniván 27 kW /m-. Hägra diagrammet visar hur den genomsnittliga 80 till 20 _lörbrärtningsintensiteten (räknad under den period da materialet minskarjrärt procent av den ursprungliga massan) varierar/ör* påverkan vid olika. konstanta strå/ ningsnivâer.

Ett exempel på provningsmetodiken ges i figur 5.4. Av vänstra diagrammet framgår exempelvis att styv polyuretan frigör brännbara gaser, rök etc mycket snabbare än trä. Det högra diagrammet illustrerar förhållandet att rangordningen mellan material i fråga om förbränningsintensitet beror på vid vilken påverkan produkterna jämförs. Vid låg termisk påverkan (före övertändning) avger polyuretan genomsnittligt mindre mängd brännbara gaser än trä. Vid högre påverkan, ungefär motsvarande förhållandena i ett övertänt rum, är förhållandet omvänt. Den refererade provningsmetodiken utgör dock bara en dellösning, fortfarande saknas en i sammanhanget väsentlig faktor - samverkan mellan bränsle och dess egen flamma. l nyligen publicerade rapporter /35/. /36/ från Factory Mutual Research Corporation, USA, redovisas för första gången en integrerad experimentell och teoretisk metodik för en lösning av problemet. Genom att kombinera resultat från jämförelsevis avancerad, småskalig laboratorieprovning med en studie av energibalansen vid bränsleytan bestäms de för förbränningsintensiteten väsentliga parametrarna (jfr 5.2.1) och en uppskattning av materialets beteende vid fullskalebränder kan göras. Resultaten, som sammanfattas i tabell 5.2, får anses som preliminära till dess ytterligarejämförelse med reella bränder har kunnat göras och den teoretiska

Brand och brandprovning 81

Tabell 5.2 Förbränningsintensitet för olika material under simulerade fullskaleförhållanden /35/. /36/.

Material Förbrännings- Förångnings- Värmeflöde Syreindex intensitet värme (J/g) från flamma (g/mz sek) (w/cm?)

bensen 165 490 8,08 0,13-0,l6 flexibelt polyuretan 54 l 343 7,25 0,19 styvt polyuretanskum 50 l 523 7,69 0,19, 0,22 polystyren 39 1 757 8.30 0,18, 0,19 brandhämmande styvt isocyanuratskum 37 1 523 5,64 0,26, 0,31 metylalkohol 36 l 197 4,31 0,11 brandhämmande styvt polyuretanskum 29 1 188 3,45 0,21 brandhämmande styvt

brandhämmande styvt fenolskum 12 3 736 4,48 brandhämmande glasfiberarmerat styvt polyisocyanuratskum 10 3 669 3,67 -

grundvalen studerats noggrannare. I tabellen anges förbränningsintensiteten i en situation där värmeflödet från flamma till bränsleyta motsvarar tänkbara nivåer vid fullskaleförsök. (Syreindexvärdena är hämtade ur annan litteratur än /35/ , / 36/ och kan avse material med något annan sammansättning än de vid Factory Mutual provade). Tabell 5.2 visar att kombinationen av förângningsvärme och strålningsegenskaper hos flamman avgör förbränningshastighet under reella bränder. Tabellen illustrerar också syreindexmetodens som indikationsinopålitlighet strument för egenskaper vid bränder i full skala. Jämförelse behöver här bara göras mellan polykarbonat och PMMA (plexiglas). Vid fullskalelörhållanden kommer polykarbonat att ha något större förbränningsintensitet än PMMA, medan syreindextalen är respektive ca 0,27 och 0,17.

Rökutveckling: Träbaserade material som brinner i det fria producerar som regel små mängder rök, medan förbränning i utrymmen med begränsad ventilation medför stark rökutveckling (se vidare 5.3.5). De plaster som producerar rök kan ha ett annat reaktionsmönster- vid begränsad ventilation stark rökutveckling som sedan i regel ökar med ökad ventilation. De resultat som framkommit räcker ej som för att i annat än extremfall underlag rangordna enskilda material med avseende på den risk materialens rökutveckling medför. lnte minst brandkårernas erfarenheter av rökfaran vid t ex nutida inredningsbränder pekar dock entydigt på att den ändrade material-

sou 197830 82 Brand och brandprovning

har medfört en ökad och i vissa fall kraftigt ökad sammansättningen rökproduktion.

med reell

5.3 Brandprovningsmetoder jämförda

brandpåverkan

5.3.1 Generella krav på provningsmetoder

kännetecknas bl a av Den situation som nu råder på brandforskningsområdet att via matematiska modeller analysera annat än vissa starkt svårigheten förenklade delprocesser av brandförloppet. Detta medför att provning utgör den enda realistiska möjligheten att gradera material, varfor föreskrifternas i sista hand kommer att avgöras av relevansen hos den praktiska betydelse provningsmetod på vilken Föreskriften och därav Följande krav är baserad. hänföras till endera Med avseende på sitt ändamål kan en provningsmetod av de båda grupperna

l. metoder för produkt- och tillverkningskontroll, 2. metoder för att förutsäga ett materials, en produkts eller ett systems beteende i en reell situation och den härigenom införda risken för skada med hänsyn till person och egendom - riskbedömningstest.

För att en brandprovningsmetod skall kunna hänföras till grupp 2. ovan är följande krav på metoden väsentliga /20/, /37/:

vilket innebär att provningen korrekt D praktiskt representativ påverkan, skall simulera och representativa karakteristika för ett brandförviktiga - inklusive som är relaterat till reell lopp ett antändningsförlopp, brandsituation, dvs objektets modellåtergivning vid D praktiskt representativt provob/ekt, provningen skall vara sådan att de erhållna resultatens praktiska tillämpning säkerställs, med hänsyn till brandsituatiøn. varmed menas att tex D bred tillämpning bör kunna varieras så vid provningen att resultaten blir brandpåverkan tillämpbara vid olika praktiska brandförhållanden,

D flexibilitet i tillämpning med hänsyn till provat objekt, varmed t ex avses att

resultaten från en brandprovning av ett material skall kunna användas för olika praktisk användning av materialet - i vägg. tak och golv, in- och

utvändiga beklädnader etc, skall D väldefinierade egenskaper/ör provat objekt, dvs en provningsmetod omfatta antingen en entydigt definierad förbränningsteknisk, fysikalisk, kemisk eller mekanisk egenskap eller en integrerad effekt, baserad på ett antal entydigt definierade egenskaper. Exempel på sådana egenskaper ges “ i avsnitt 5.2.6.

Från klassificeringssynpunkt är det dessutom angeläget att metoden uppvisar en tillfredsställande repeterbarhet och reproducerbarhet, dvs att provningsresultatet avseende samma material eller produkt är konstanta vid upprep-

Brand och brandprovning 83

ning av en provning såväl inom det egna laboratoriet som vid andra laboratorier. Det kan konstateras att existerande provningsmetoder under de senaste åren har blivit Föremål för en successivt ökad kritisk analys och värdering. Bland de faktorer som framtvingat denna utveckling kan nämnas

El ett stort antal bränder i olika länder med mycket omfattande och tragiska konsekvenser, El en snabb utveckling av nya material - särskilt inom plastområdet - nya konstruktioner med bl a lättare och tunnare strukturer samt förändrade karakteristika för bebyggelse, tex hårdare markutnyttjande inom småhusområden, l] en ökad kunskap om brandlörlopp och brandpåverkan vid varierande förutsättningar.

Analysen och värderingen /20/ har klargjort att ett flertal av nuvarande, allmänt tillämpade har stora begränsningar brandprovningsmetoder i praktisk resultattillämpning. Mest påtagligt gäller detta sannolikt materials beteende och medverkan vid brand. Inom detta fält finns Iaboratoriemetoder i modellskala lör en bestämning av materials brännbarhet, svårantändlighet samt medverkan till övertändning och rökutveckling. Dessa metoder har

VASTTYSKLAND 0 BELGIEN A DANMARK A FRANKRlKE HOLLAND D ENGLAND

GRADERING

Figur 5.5 Rangordning mellan 24 ytmaterial/ör invändig väggbeklädnad, bestämd vid 6 europeiska brandlaboratorier enligt i respektive land _lastställd metod .för klassi/icering med avseende pa° materials medverkan ach beteende vid brand (material 2 L 6 8 10 12 ll. 16 18 20 22 24 som bedömts riskabla ges TYP AV YTMATERIAL lág gradering) /38/ .

84 Brand och brandprovning:

utvecklats mot bakgrund av erfarenheter från bränder i trä och ursprungligen träbaserade material och produkter. Metoderna uppfyller ej grundläggande krav på att ge information om egenskaper eller fenomen som är funktionellt och distinkt definierade. Vid tillämpning på nya materialtyper-särskilt inom plastområdet - har de ofta visat sig ge en ofullständig information och ej sällan direkt felaktiga basdata för en bedömning av materials och ytskikts beteende under verkliga brandförhållanden.

5.3.2 Provningsmetoder för byggnadsdelar och fast inredning

En drastisk illustration till skiljaktigheter i riskbedömning som konsekvens med väldefinierade egenskaper eller av att provningsmetoder ej arbetar fenomen ges i figur 5.5 /38/. l figuren sammanställs resultat frånjämförande provningar som genomfördes i början av 1960-talet vid sex europeiska Frankrike, Holland och brandlaboratorier i Västtyskland, Belgien, Danmark, England i samarbete med ISO. Vid varje brandlaboratorium provades 24 olika med avseende och ytmaterial för invändig väggbeklädnad på medverkan lands gällande provningsstandard. På beteende vid brand enligt respektive materialen därefter i riskavgrundval av provningsresultaten rangordnades seende. Den horisontella axeln ger de 24 materialen ordnade efter den graderingen. Den vertikala ger materialets rangordning enligt genomsnittliga de sex laboratoriema. Detta innebär att om laboratorierna graderat materialen identiskt lika skulle samtliga punkter ha legat längs diagonal. Av samman- framgår en uppseendeväckande stor spridning i försöksresultat ställningen markerad for ytmaterialet 18, som rangordnades som det säkraste kraftigast av alla 24 vid provning enligt västtysk standard och som det mest riskfyllda ytmaterialen vid provning enligt dansk standard. Resultatet från den ovan citerade undersökningen är naturligtvis oroande men dock ej på något sätt förvånande med tanke på de undersökta metodernas olika uppbyggnad. För de sex provningsmetoderna och därpå baserad materialklassning gäller t ex följande

D varierande påverkan eller exponering i de olika metoderna eller kombination av D oenhetlighet vad gäller uppmätt materialegenskap materialegenskaper D varierande utformning av provningskammare o d.

En illustration till betydelsen av att enjämförelse mellan material enbart kan gavs i figur 5.4 för flexibla skumplaster och trä. göras för bestämd påverkan Exemplen kan mångfaldigas /39/. Vissa golvbeläggningsmaterial av styva skumplaster visar för påverkansnivåer under 8 kW/m? mindre forbränningsintensitet än trä, medan för ett värmeflöde över och ilamspridningshastighet 12 kW/m2 förhållandena är motsatta. Detsamma gäller för mattor av ull och nylon, med nylon minst “brandfarligt” vid låg påverkan. Slutresultatets känslighet för de energinivåer vid vilka provningsmodellen arbetar exemplifieras av figur 5.6. Figuren är tagen från en undersökning av llamspridningsproblemet i korridorer. En modell av korridoren uppvärmdes med gasbrännare som vid tre olika försök avgav effekterna 8.8, 10.6 och 13.2 kW. För en golvbeläggning av nylonmatta skedde vid de olika exponeringsnivåerna

Brand och 85

brant/provning

Helt övertänd

_ 13.2 kW

150 -

E U e E” 10.6 kW C T9 å g 100 - LL

Självslocknande

8.8 kW 50 _

Lufthastighet 0.5 m/s . . l v i r 4 12 20 28 Figur 5.6 Flamspriølning hos nylonmalta vid olika Tid i minuter påverkan /40/.

självslockning, brand med en relativt konstant llamspridning respektive snabbövertändning av hela korridoren /40/. Man kan förvänta sig att tre olika provningsmetoder, baserade på motsvarande påverkan, skulle komma att lämna vitt skilda bedömningar av denna produkt. Ett exempel bland många på hur man genom val av lämplig provningsmetod kan få ett material att framstå Produkten positivt ges i /41/. i fråga var ett polyuretanskum, behandlat med brandhämmande tillsatser, som provades enligt ASTM E 84 (tunneltest), enligt ASTM E 162 (strålningspaneltest) och enligt ASTM D 1692, se bilaga B. Rödeks brandegenskaper åsattes enligt de två första provningsmetoderna det godtyckliga skalvärdet 100 (högre sifTra anger större “brandfarlighet“).

SOIU 1978:30 86 Brand och brandprovning

av denna art föranlett Federal Trade Det förtjänar nämnas att förhållanden bestämmelser för marknads- Commission, USA, att 1975 föreslå särskilda Dessa bestämmelser innebär bl a förbud att föring av skumplastprodukter. referera till resultat av brandprovning i laboratorieskala såsom belägg för beteende vid verkliga brandförhållanden, se vidare bilaga D. produktens Det kan också nämnas att det amerikanska plastförbundet - Society of

Plastic Industry (SPI) - i samband härmed förband sig att under de närmaste fem åren satsa fem miljoner dollar för forskning och utveckling på området plastmaterial och brand. En följd av svårigheterna att med småskaliga laboratoriemetoder förutsäga ett materials, en produkts eller ett systems beteende i en reell brandsituation är ett successivt ökande intresse för provningsmetoder i naturlig eller halvskala. Detta gäller inte minst de i USA och Kanada framtagna hörntesterna (corner tests) /42/. De är primärt avsedda att ge information om reellt beteende vid brand av brännbara ytmaterial på väggar och tak. Vägledande för testernas utformning har därvid varit det tidigare nämnda förhållandet att brännbara vägg- och takytors bidrag till risken för övertändning (flashover) i en brandcell är särskilt markant, då antändningskällan befinner sig i något hörn av brandcellen. Hörntesterna används också för att ge information om brandbeteendet för väggfasta och lösa inredningskomponenter, t ex möbler. Utvecklingen av hörntesterna har ännu ej fört fram till någon standardiserad provningsmetod. Som följd härav uppvisar de hörntester som nu används i olika laboratorier en betydande variation i utrustningens geometri och i karakteristika för den primära antändningskällan. Generellt utförs testet i ett hörn med två väggar, golv och tak och med övriga två sidor öppna. Antändningskällan varierar - träribbstapel, mjölkkartonger och plastat papper i papperskorg eller gasbrännare. Av de mer omfattande undersökningar som gjorts beträffande sambandet tester och materials uppförande i reella mellan resultat från småskaliga utförd vid Underwriters Laboratobränder skall här nämnas en försöksserie ries i USA /43/. Härjämfördes bl a klassifikation av ytmaterial enligt ASTM. l de E 84 (se bilaga B) med samma materials beteende vid fullskalebränder. var huruvida fullständig övertändning av senare bedömningsgrunden eller inte för en given antändningskälla. Som försöksrummet skedde kriterium för detta användes en rökgastemperatur vid taket = 649 °C eller l rapporten görs konklusionen att fullständig övertändning av hela takytan. ASTM E 84 överensstämmer med “flamspridningsklassificering enligt materials beteende vid provning med hörntester i naturlig respektive skala”. Det är emellertid av intresse att notera att med hjälp av data från samma försöksserie kan dras en helt annan slutsats. Genom att som kriterium välja riden fram till övertändning fås följande jämförelse /44/ mellan flamsprid- (FSC) med E 84 (hörntest) och fullskaleförsök. ningsklassificering Tabellen visar att för material med samma flamspridningsklassificering tiden fram till fullständig övertändning varierar mycket starkt. Slutsatsen blir av småskaletester med fullskaleprov kan utfalla helt olika att kalibreringar beroende på val av riskkriterium. Generellt kan konstateras att varje enskild försöksuppställning vid fullskaleförsök representerar vad gäller riskmönster till andra fullskale- eller inget an nat än sig själv och medger inte extrapolering

Brand och brandprovning 87

risksituationer. Endast genom en känslighetsanalys. dvs en systematisk variation av grundläggande variabler som rumsutformning, ventilationslörhållanden, provobjekt och antändningskälla, kan generella uttalanden om ett materials eller en produkts brandbeteende göras. En sådan undersökning är också nödvändig lör en bedömning av användbarheten och allmängiltigheten hos en specificerad provningsmetod.

Material FSC Tid till övertändning

Härnresler obehandlad träliberskiva 54 10 min l0 s skumplast 59 1 min 22 s skumplast 75 40 s rödek 100 8 min 45 s Ful/ska/e/ärsök skumplast 22 l min 20 s skumplast 23 l min 40 s behandlad träñberskiva 23 (ej inom 20 min)

Problemet hur ytskiktssystem, exempelvis ett eller flera lager målarfárg, tapeter m m, ändrar underlagets benägenhet att medverka till flamspridning och hastig övertändning är komplicerat. Klart belyst är emellertid att denna ändring kan ha en avgörande inverkan på det inledande skede av brandförloppet där släckning utan hjälp av brandkår fortfarande är möjlig, dvs i stadiet före övertändning. Stort arbete har därför i många länder lagts ner på att korrelera resultaten från materialklassilicering via bänktester med försöksförlopp i naturlig skala. Några få resultat skall nämnas här. Fig 5.7 visar hur materialindex enligt den brittiska Fire Propagation Test (se bilaga B) kan kopplas samman med tid fram till övenändning lör ll olika material /45/. Fang vid NBS /46/ visade att resultatindex från strålningspanelmetoden ASTM E 162 (se bilaga B) kunde lineärt korreleras med maximala rumstemperaturen och därmed risken för övertändning under ett fullskaletörsök. En

Materialindex

Figur 5. 7 Förhållande 10- mel/an tid till övertändning vid _fii//ska/e/örsök / 45 / och materialindex vid provning enligt British

5 1b 15

Standard 4 76:6 (se avsnin Tid till övertändning, min B.2.6 i bilaga B).

88 Brand och brandprovning sou 197830

annan försöksserie med samma metod /47/ avseende resultat- eller flamett 25-tal olika spridningsindex för ytskiktsmaterial på tre underlag plywood, träfiberskiva (densitet = 320 kg/m3) samt gipsplatta gav bl a följande slutsatser

El målning och andra tunna täckskikt (0,1-0,25 mm) sänkte i de flesta fall index El i tjockleksomrâdet 0,25-1,25 mm medförde den låga termiska trögheten hos träñberskivan höga värden på flamspridningsindex; överhuvud gällde att ytskikt applicerade på detta underlag medförde relativt högt index jämfört med de två andra underlagen över hade underlaget mindre E] vid ytskiktstjocklekar 1,25 mm betydligt betydelse för den sammansatta konstruktionens flamspridningstendenser El vissa ytmaterial. exempelvis skivor av 3 mm kork eller 2 mm polystyren, värden och borde följaktligen vid gav höga på flamspridningsindex fullskaleförsök medverka till en mycket snabb övertändning av ett bostadsrum.

Nuvarande av ytskikt i klasserna l och II ger problem dels klassindelning beträffande reproducerbarhet hos den använda provningsmetoden (SIS 02 48 23, se bilaga B), dels vad gäller den allmänna svårigheten att värdera delkomponenter i en sammansatt konstruktion. Frågan är här vilka ytskikt som kan kombineras med underlag av gipsplatta så att den sammansatta konstruktionen uppfyller kraven för exempelvis klass I. På erfarenhetsmässiga grunder accepteras sedan länge ytskikt Sådana skivor har därför gipsskivor som ytmaterial i utrymningsvägar. kommit att betraktas som basunderlag“ i kombination med vilket olika bör värderas. Av hävd har därvid ett lag papptapet accepterats utan ytskikt Svårigheten uppkommer när andra ytskikt än papptapet skall provning. utvärderas. Genom variationer i egenskaper hos gipsskivornas pappskikt stora för även små variasamt genom övertändningsförloppets känslighet tioner i testets utförande blir reproducerbarheten mellan framförallt olika laboratorier Osäkerhet om de varierande resultaten vid dålig. föreligger provning enligt metoden motsvaras av en liknande spridning vad gäller reella i utrymningsvägar. Statens provningsanstalt har till utredbrandförlopp meddelat sin avsikt att på nordisk basis göra en samkalibrering för att ningen utröna i vilken dessa variationer är apparat- respektive materiutsträckning alberoende. Det är också provningsanstaltens avsikt att genom fullskaleföri både enrums- och korridorutformning på samma sätt som gjorts sök, (Meddelande 123) /49/, verifiera sambandet mellan bänktest och tidigare reellt brandförlopp.

5.3.3 Provningsmetoderför* lös inredning

ett antal laboratorietester för bestämning av enskilda Sedan länge existerar beteende vid brandpåverkan under så kontrollerbara inredningsmaterials förhållanden som möjligt. Exempel på provningsmetoder är SIS 65 00 82, SIS ASTM D 1692 och FMVSS 302, se bilaga B. Utformningen av 650083, av metoderna - små provforemål, termiskt påverkade av antändningskällor

Brand och brandprovning 89

låg intensitet och ibland kort varaktighet- medför emellertid att sambandet mellan resultat från dessa prov och den av testade material uppbyggda produktens beteende vid reell brandpåverkan ofta kan vara diskutabelt. Avgörande för relevansen är hur provningsmetoden simulerar den reella antändningssituationen. Problemet med att använda småskaliga laboratorietester som klassningsinstrument framgår av figur 5.8, framtagen vid TEFO /68/. Oxygenindextalet, se bilaga B, för ett antal cellplastmaterial har bestämts och återfinns på figurens horisontella axel. Samma material har sedan undersökts med fyra olika antändningstester. Av särskilt intresse i detta sammanhang är resultaten vid provning enligt metoderna 3a och 3b. (Dessa är identiska med i bilaga B beskrivna ASTM D 1692 respektive samma metod modifierad genom att provkroppen placeras på en glasväv i stället för på ett metallnät.) Bl a framgår klart att även små ändringar i en forsöksuppställning, ändringar som är försumbara i relation till den variation som uppträder i den reella antändningssituationen, medför stora förskjutningar av försöksresultaten. Problemen i samband med att bestämma textiliers antändnings- eller förbränningsegenskaper och med provningstekniken som sådan har ingående beskrivits av bl a Bernskiöld /48/. En illustration till svårigheten att tillämpa resultat från lågintensitetstester på reell brandmiljö ges i avsnitt 5.2.6 vad gäller materials förbränningsintensitet. l ett annat arbete /21/ demonstreras faran av att överföra denna tillämpning från en materialtyp till en annan, även om skillnaden mellan materialen till synes är obetydlig. I /21/ undersöktes bl a överensstämmelsen mellan syreindexmetoden (se bilaga B) och tendens att underhålla en glödförbränning för tre polyuretanskumtyper. De tre plasttyperna var samtliga vanlig polyuretan, den ena baserad på lågmolekylära polyoler, den andra på högmolekylära polyoler och den tredje behandlad med brandhämmande tillsatser. överensstämmelsen, där 1.0 motsvarar total överensstämmelse. var för de tre grupperna så skiftande som 0,90 - 0,33 respektive - 0,06, dvs varierade från mycket god till mycket dålig överensstämmelse. Detta resultat gällde som nämnts glödförbränning. Vid förbränning med flamma föreligger ej samma diskrepans, se avsnitt 7.2.4.

Antdnds (utbreder låga)

Antönds/Antünds ej

Antönds ej \ \ Figur 5.8 Resultat av \ provning: med några olika anländningslestez ijörhâllande Ii/l axvgenindeax Oxygenindex 15 20 25 /68/ .

90 Brand och brandprovning

5.3.4 Jämförelse SIS 02 48 23 (lâdmetoden”) -jiz//skaleförsök

Brandspridning Den i Sverige använda provningsmetoden - SIS 02 48 23, se bilaga B - för bedömning av ytmaterials benägenhet att bidra till snabb övertändning är i princip ett brandrum i liten skala, försett med en antändningskälla i form av en gaslåga. Provningsmetoden är väl ägnad att simulera viktiga delar av flamspridnings- och övertändningsprocessen. Detta visades bl a också i den jämförelse med fullskaleprov /49/ som föregick metodens godkännande som klassningsinstrument. I denna publikation konstateras: “Av rökgasernas temperatur och hastighet i temperaturstegringen erhålles underlag för en indirekt bedömning av provmaterialets benägenhet för hastig flamspridning och medverkan till övertändning.” Sedan l958,då /49/ publicerades, har kunskapsunderlaget ökat väsentligt dels vad gäller de påverkansnivâer som vägg- och takmaterial utsätts för i lägenhetsbränder genom antändning i möbler och annan inredning, dels hur dessa materials brandegenskaper inverkar på spridningsförloppet. Med tanke på att SIS 02 48 23 är det huvudsakliga instrumentet för värdering av ytskiktsmaterial vad avser brandrisker, görs här ett försök att belysa hur denna ökade kunskap kan användas för att bedöma resultat från provningsmetoden.

Återigen måste understrykas det faktum att det bidrag som ytmaterialen

ger till en hastig llamspridning och snabb övertändning varierar starkt från brand till brand, beroende inte minst på storlek och placering av antändningskällan. Vill man t ex genom fullskaleförsök demonstrera att vägg- och takytor har liten betydelse för brandspridningsförloppet, behöver man bara välja en så stor initiell tändkälla att värmellödet därifrån maskerar bidraget från ytmaterialen. Å andra sidan kan man, genom att välja en så liten brandbelastning att brandspridning från ett föremål till ett annat bara kan ske via innerytorna, med lätthet demonstrera att materialvalet för innerytorna är av helt utslagsgivande betydelse. SIS 02 48 23 korrelerar väl med en reell brandsituation av största betydelse för personsäkerheten, nämligen risken att en korridor eller annan utrymningsväg blockeras genom en hastig flamspridning från ett annat rum (den egentliga brandhärden). Även om det därigenom är sannolikt att metoden även kan användas för att indikera hastighet for övertändningsprocessen i bostadsrum, möblerade på vanligt sätt, har detta inte påvisats genom fullskaleförsök. Ett exempel på en i detta sammanhang användbar metoduppbyggnad erbjuder det förut nämnda hörntestet. Som nämnts är valet av antändningskälla kritiskt för utvärdering genom fullskaletester av innerytors bidrag till en brandspridning. Information behövs därför om den brandmiljö som skapas genom de vanligaste typerna av antändningskällor vid lägenhetsbränder, dvs möbler, papperskorgar etc. De första stegen mot ett erhållande av denna information har redan tagits. I /50/ redovisas bl a temperaturer strax under taket och alstrad strålning i olika punkter av brandrummet for inredningsbränder av ovan nämnt slag. Uppmätt maximal strålningsnivå på ca 0,5 m avstånd från brinnande fåtölj, papperskorg eller träribbstapel visade sig variera från ca 0,4 W/cmz till ca 5,5 W/cmz. Om resultaten från SIS 02 48 23 skall kunna användas för att indikera de

Brand och brandprovning 91

kombinationer av ytmaterial och lös inredning som medför risk för övertändning i vanliga lägenheter, måste data av nyssnämnda art relateras till den påverkan som ett material utsätts för vid provning enligt SlS 02 48 23. Tyvärr är denna ej uppmätt - en grov uppskattning visar att medelvärdet av värmeflödet in i lådans sex väggar är ca l W/cmz vid kalibreringsförsök med obrännbara provskivor. Lokalt är påverkan säkerligen avsevärt större, förmodligen inom området 5-10 W/cmz. Den i England använda provningsmetoden BS 47616 är delvis av samma principiella uppbyggnad som SIS 02 48 23, men anses allmänt /51/ vara av mindre hårdhet. Figur 5.9, hämtad från /52/, ger för BS 47626 tidsvariationen av värmeflödet in i provkroppen (av obrännbart material) under ett kalibreringsförsök. Påverkan stiger under en period om 20 minuter från 0,5 W/cm? till 5 W/cmz. Av en jämförelse med de strålningsnivåer från inredningsbränder som redovisats i /50/ framgår att redan den engelska metoden utsätter ytmaterial för en relativt hög påverkan. Den ovan nämnda värmeflödeskurvan gäller för kalibrering av provningsutrustningen med provskivor av obrännbart material. Vid provning av brännbara skivor höjs exponeringsnivån genom den värmeeffekt som frigörs från det provade materialet. Detta innebär en i viss mån paradoxal situation. Ett material med hög relativ gradering, och därigenom godkänt för användning även i t ex utrymningsvägar, kommer att provas under lägre påverkan än ett lägre graderat material. För att ge en rättvis bild av ett materials inverkan på det reella brandförloppet bör den relativa andel av den energifrigöring som kommer från det provade materialet simulera förhållandena vid den reella branden. Så länge det inte är utrett vid vilka nivåer SIS 02 48 23 arbetar vad gäller påverkan, försvåras i hög grad en rationell bedömning av provningsmetodens praktiska tillämpning. Det är därför angeläget att energibalansen vid provning enligt SIS 02 48 23 snarast studeras på kombinerad experimentell och teoretisk väg och att metodens påverkansnivåer samordnas med andra praktiska brandförloppssituationer än med dem som redovisas i Meddelande 123 /49/.

W/cmz

Värmeflöde

FLzur 5.9 Värmeflöde vid l kalibreringsjörsök med obränrzbart material enligt Tid min BS 4176:6 /52/.

92 Brand och brandprovning

Rökalstring Det råder en relativ enighet mellan nordiska brandlaboratorier att mätning av rökutveckling med SIS 02 48 23 ger diskutabla resultat och att en snar övergång till att beskriva materials rökutveckling medelst NBS Smoke Density Chamber (röktäthetskammare) är önskvärd, under förutsättning att problemen vid provning av termoplastiska material löses. len serie Nordtestprojekt har undersökts relationen mellan mätvärden från SlS 02 48 23 och NBS-kammaren samt, i något fall, jämförelse gjorts med fullskaleförsök. I /53/ redovisas rökutvecklingen hos dekorativa plastlaminater och målningssystem enligt de båda provningsmetoderna. Det konstateras att entydig korrelation mellan provningsresultaten saknas och att det ställer sig svårt att från dessa resultat dra slutsatser om de gränsvärden som bör väljas for att en klassificering av material enligt NBS-metoden skall överensstämma med en klassificering på basis av prövningar enligt SIS 02 48 23. Å andra sidan har danska undersökningar /54/ redovisats som antyder att gränsvärden for mätningar enligt NBS-metoden kan väljas så att någon mer omfattande omklassificering ej behövs. len serie fullskaleforsök /55/ har uppmätts den mängd rök som produceras av fyra olika ytskiktsmaterial - trä, spånskiva, cellplaster av polystyren och polyuretan. Med avseende på resultat från dessa försök rangordnades materialen likadant som vid provning med NBS-kammaren, däremot var överensstämmelsen med resultat enligt SIS 02 48 23 bristfällig.

5.3.5 Mätning av rökutveckling Den röktäthetskammare (Smoke Density Chamber) som utvecklats av NBS (National Bureau of Standards) synes erbjuda en realistisk metod att mäta

E) 10-

(m)

2_

genomsiktlighet

i

Specifik

O

Figur 5. l 0 Förhållande: trä u v I I "| mel/an optisk täthet och 0,02 0,05 0,1 0,2 0,5 1 2 5 10 genomsikt/Leker vid brand /56/. Optisk täthet

Brand och brandprovning 93

icke-termoplastiska materials rökutveckling under de olika termiska sönderdelningsforhållanden som karakteriserar reell brandmiljö. Den förefaller även erbjuda en möjlighet att på basis av provningsresultat förutsäga produktion av rök under verkliga bränder. Röktäthetskammaren beskrivs i bilaga B. Den vertikala monteringen av provkroppen innebär att metoden måste modifieras för att medge provning av termoplastiska material. Utvecklingsarbete av detta slag pågår för närvarande i bl a USA. l bilaga B definieras även bl a begreppen D (optisk

täthet), Ds (specifik optisk täthet), Dm (maximivärdet av Ds). Översättning av mätresultaten Ds till optiska tätheten D/L vid en reell brand sker via formeln

D/L = a DS/v, där a = involverad materialyta och v = brandrummets volym (observera att rummet förutsätts vara slutet med röken jämnt fördelad över hela volymen). Ljusstrålens längd L förutsätts som regel = l m. Undersökningar har gjorts vid en rad laboratorier för att fastställa det eventuella samband som råder mellan optisk täthet D och motsvarande siktsträcka eller genomsiktlighet i en reell brandsituation. En analys av tillgänglig information indikerar att oberoende av forsöksbetingelser som grad av utspädning och belysningsforhållanden i brandrummet kan ett åtminstone approximativt sådant samband finnas. Detta återges i figur 5.10 /56/. Figurerna 5.1 l-5.13 illustrerar hur röktätheten påverkar mänskligt beteende. Figur 5.ll ger gånghastigheten hos en brandman. utrustad med andningsmask och brandlampa. Vid experimenten var hinder i form av timmerstockar placerade i en 20 m lång, rökfylld utrymningskorridor. Figur 5.12 ger för personer helt utan andningsskydd gånghastigheten vid varierande optisk täthet och grad av irritationseffekt hos rökgaserna. Av figuren framgår att röktäthetsmätningarna enbart ger en del av de egenskaper som är relevanta för möjligheten till trygg utrymning. Fig 5. 13, slutligen, visar hur människor reagerar psykiskt för olika röktätheter. Ett antal försöksper-

E*

g fl _

*r

4, Korridorljus _

g o a: Normalt

o

g *.\ 0 A: Slöckt

m 1 0 Ö 0x m D 0x \ O A a* A å

C A\§ A

. *A oc: AA A Å C9 A \Å

.5 r- Q A

A\

8 Irriterande Icke-irriterande

rok rök

0 I I I u ä FILENIJ .I l Gánghasligher O .2 _Å , 6 _ 8 1 _ 0 1 _2 för brant/man med andg _ ningss/tjvdd och brand-

Optisk densitet lampa /56/.

94 Brand och brandprovning

Q

I

A: 1

158 Experiment

p x: Experiment

0= 3

3125 Experiment

E

F

1= A x-

3.9 “A

+- A

å x AA 2AxA›(A

A * C .6 A O

.g D Ao* Asgå

o o\ 0-0_ A O o x x o .3 d* x

I l l I › O_ Figur 5.12 Gånghaslighel 0 .2 t. .s 8 för personer utan and-

ningsskydd / 56/ . Optisk densitet

soner ombads att ta sig genom ett rum, fyllt av rök. Diagrammet visar hur många av dem som gav upp och återvände till utgångspunkten. Dessa och andra erfarenheter har medfört att genomsiktligheten i tex

röken

igenom

går J:- o I

ej

som

O

Procent

20-

O 10 \ O* o

°__O

tion vid nedsatt sikI på grund av rök /56/. Genomsiktlighet (m)

Brand och brandprovning 95

utrymningsvägar ansetts böra vara minst 10 m, motsvarande en optisk täthet på mellan 0,05 och 0,1. Detta gäller för obekanta lokaler, t ex hotellkorridorer. l hemmamiljö anses en utrymning kunna ske vid en siktnedsättning ner till 2-3 m, motsvarande en optisk täthet på ca 0,5. Genomförs en beräkning för ett rum, se tex /57/, visar det sig att även relativt små enskilda materialytor, tex en stolsits eller ett draperi, kan utveckla så mycket rök att det kan vara svårt att genom Föreskrifter reducera rökkoncentrationen till ofarliga nivåeri vanliga bostäder. Det kan dock finnas starka skäl att framförallt för inredningar tex i offentliga institutioner, vårdinrättningar, allmänna kommunikationsmedel eller eljest där sammansättning av det brännbara materialet kan effektivt kontrolleras, söka begränsa rökutvecklingsrisken. Ett sådant försök är ett förslag från FAA (Federal Aviation Administration) i USA till bestämmelser vad gäller materials rökutveckling /58/, varvid som kritisk tid valts 4 min med hänsyn till evakueringstiden för flygplan. Röktäthetskammaren simulerar förmodligen bättre än någon annan tillgänglig Iaboratoriemetod den reella brandmiljön. Sålunda provas materialet dels vid vanlig förbränning med flamma, dels under enbart pyrolys, dvs termisk sönderdelning utan förbränning, som båda förekommer vid en reell brand. Vidare är strålningsnivån densamma som förekommer i ett brandrum strax fore eller efter en övertändning. Provningstekniskt erbjuder metoden fördelar genom att all rök samlas upp i en tillsluten låda. Detta underlättar bestämning av de utvecklade rökgasernas optiska egenskaper. Den vertikala ljusmätningen minimerar mätfel till följd av rökgasens skiktning. Metodens svaghet ligger framförallt i att erhållna resultat ej är materialspecifika. Under brandförhållanden är rökgasernas optiska egenskaper en funktion av bl a förbränningsintensitet, syrekoncentration, materialets form och orientering, dvs faktorer som vid en provning är fastlåsta. Metoden föreskriver att material skall provas vid den tjocklek som används i verkligheten och detta möjliggör naturligtvis en jämförelse mellan tex två olika ytskikt. Skall jämförelser däremot göras mellan två olika materialtyper måste försöksresultaten normaliseras med hänsyn till initialvikt, viktsförlust eller tjocklek hos provkroppen. Skall denna normalisering kunna göras på basis av enstaka försök krävs att erhållet är direkt proportionellt

Dm-värde

mot nämnda provkroppsparametrar, något som gäller för vissa material men inte för andra. l tabell 5.3 /59/ visas hur material kan rangordnas helt olika, beroende på val av normaliseringsförfarande. Bl a kan följande observationer göras

D två glasfiberarmerade polyestrar A och B, den förstnämnda behandlad med brandhämmande tillsats (brom), erhöll på 790 resp 590.

Dm-värden

Normaliserades dessa värden med avseende på vikten blev

Dm-värdena lika (400). Pyrolys utan förbränning gav lägre Dm-värden. Tillsattes

rökhämmande tillsatser (aluminiumoxidtrihydrat) blev återigen normaliserade ungefär lika (120-140), men nu producerades mer rök

Dm-värden

vid försök med enbart pyrolys än vid förbränning med flamma D polystyren utvecklade stora mängder rök vid förbränning med ett normaliserat på 770. Brandhämmande tillsatser ökade rökut-

Dm-värde

96 Brand och brandprovning

vecklingen, men endast måttligt. För en termoplast med goda initiella rökegenskaper, polykarbonat, innebar tillsatsen av brandhämmande

medel i stort en fördubblad rökutveckling, mätt i Dm-värde

f] polypropylen hade också en renare Förbränning än polystyren och tillsatser ökade rökutvecklingen. Emellertid visade polypropylen vid enbart pyrolys en minskad rökutveckling med brandhämmande tillsats E] obehandlad flexibel polyuretan brann med mycket liten rökutveckling,

medan tillsatser ökade rökmängden högst betydligt, Dm steg från 70 till 240. Pyrolysprocessen framkallade emellertid så mycket rök (Dm =380) för

den obehandlade cellplasten att det här är fråga om ett fall där flamskyddsbehandling minskar rökfaran Cl för styv polyuretan nästan fördubblades rökproduktionen under förbräntillsatser. Sönderdelning med ning med flamma genom brandhämmande

Tabell 5.3 Rökutveckling för några material /59/.

Material Tjock- Vikt Förbränning Pyrolys lek (g) med flamma (utan flamma) (mm)

Dm Dm tm Dm Dm tm

10 g (min) 10 g (min)

Glas/iberurmørad polyester 2,2 19,7 790 400 3,8 530 270 19 Polyester A, BH 2,0 22,5 280 120 8,5 280 120 23 Polyester A, BH+RH 1,8 14,7 S90 400 3,4 300 200 22 Polyester B 2,5 25,1 110 40 14 340 140 24 Polyester B, RH Termoplastez 0,8 4,5 350 770 2,7 230 300 29 Polystyren 0,8 5,3 450 840 2,5 200 380 19 Polystyren, BH 80 150 7 10” 20” - Polykarbonat 0,9 5,5 260 - - - Polykarbonat, BH 0,9 6,1 160 13,2 1,0 4,7 140 300 16 210 560 17 Polypropylen 1,0 5,8 230 400 4,8 160 280 16 Polypropylen, BH Polyuretanslcum Flexibelt skum 25 5,2 70 140 6,9 380 730 10,8 Flexibelt skum, BH 1 25 5,4 240 440 3,9 290 540 11,0 Flexibelt skum, BH 2 25 5,7 300 530 2,8 250 440 13,3 25 4,9 270 560 1,9 110 220 11 Styvt skum 25 5,0 460 960 1,9 140 270 13 Styvt skum, BH Trä

Dm = maximivärdet av specifik optisk täthet, dvs ett uttryck För siktnedsättning (se vidare 3.2.8 i bilaga B). tm =tiden tills Dm uppnås BH = material behandlat med brandhämmande tillsatser RH :material behandlat med rökhämmande tillsatser a lnget maximum uppnått, angivet Dm gäller för 20 min provningstid

Brand och brandprøvning 97

enbart pyrolys gav i båda fallen relativt små mängder rök El rödek, som i USA används såsom standardmaterial (normerande mate-

rial) vad gäller flamspridning och rökalstring, hade Dm-värden på 400 resp

540 D skivor av pressad träfiber utvecklar liksom rödek betydligt mer rök under

enbart pyrolys än under en förbränning, Dm-värden 800 resp 140. Genom

brandhämmande tillsatser minskar rökproduktionen vid pyrolys men ökar vid Förbränning med flamma.

Förbränning med flamma Pyrolys (utan flamma)

Styvt polyuretanskum, BH

Polystyren, BH 800 Polystyren Flexibelt polyuretanskum 700

Styvt polyuretanskum po|ypropy|en

/ 500 \_ Flexibla polyuretanskum, BH Flexibla polyuretanskum, BH

Polypropylen, BH _JO Polyester A, BH o Polyester B -jPolystyrem BH -ÃTräfiberskiva 300 Polypropylen Polystyren Styvt polyuretanskum, BH p°lYkarb°natr BH m?? BH Polyester A, BH 0 Polypropylen, 200 Träfiberskiva, BH o Polyester B

Polykarbonat Polyester A, BH + RH Träfiberskiva, BH Rödek Rödek, Träfiberskiva

0 Figur 5.14 Maxima/a röklälhersvärden (Dm) BH = material behandlat med brandhämmande tillsatser normalisemde till 10 g RH = material behandlat med rökhämmande tillsatser ursprung/lg material /59/_

98 Brand och brandprovning

Resultaten kan sammanfattas som i Figur 5.14, som ger maximal röktäthetsrisk, normaliserad till bränslemängden 10 g. Figuren visar bl a att påståenden att plaster behandlade med brandhämmande tillsatser generellt ger högre rökproduktion än icke-behandlade plaster är felaktiga. Den viktigaste slutsatsen som kan dras ur enjämförelse mellan tabell 5.3 och figur 5.14 är emellertid att den enskilda rangordningen mellan olika material beror dels på typ av normaliseringsförfarande, dels på typ av termisk sönderdelning. Här ovan har olika material jämförts enbart vid de standardiserade termiska Förhållanden som råder under normal provning med röktäthetskammaren. Rökproduktionen vid olika påverkansnivåer har studerats av Chien och Seader /60/. I figurerna 5.15-5. 16 ges DS som funktion av tiden för olika konstanta strålningsnivåer inom området l,24-7,48 W/cmz för Douglas-gran och 2,55-7,40 W/cmz för flexibelt polyuretanskum. Tjockleken på provkropparna var ca 6 och 12 mm och vikten ca 17 resp 1,7 g. Försöken genomfördes utan pilotllamma, men för energinivåer över 5,56 W/cm? antände provkroppen av gran spontant. Höjdes strålningsnivån ytterligare till 6,32 W/cmz skedde spontan antändning efter ca 35 sekunder, innan pågående pyrolys hunnit alstra större rökmängder. Vid provningar med flexibelt polyuretanskum erhölls ingen spontan antändning men liksom för gran producerades större mängder rök snabbare när strålningsnivån ökades. Slutligen skall kort nämnas ventilationens inverkan på olika materialtypers rökproduktion /6l/. Försök gjordes med en röktäthetskammare, som modifierats för att tillåta olika grader av luftgenomströmning. Fig 5.17 visar hur for standardmaterialet rödek varierar med luftväxlingarna per timme

Dm

(DS)

» F

TÃTHET

533 nam/eur j l IOOO i 6I Ii i i li II

OPTISK

B00

SPECIFIK

Figur 5.15 Speci/ik optisk täthet DL/ör Douglas-gran vid olika sirålningsinlen-

siteter /60/. TID 1 minuter

Brand och brandprovning 99

I l l l

(Ds) 350 _ _

TÄTHET

140 non/an soo 240 ›- -

OPTISK

“ °° 3n _ ›---4 *#0

2.554 SPECIFIK

I 20 »- -

Figur 5.16 Speci/ik optisk * l ^ I l i täthet Dxfdr TDI-baserad

oo z 4 6 a _llexibel po/yuretanskum

_ _ vid olika sIrå/ningsinren- TID 1 minuter sireter /ø0/.

vid förbränning med flamma och vid enban pyrolys. Det visar sig vara relativt

lätt att avlägsna rök vid förbränning med flamma, betydligt svårare att göra detsamma vid termisk sönderdelning utan flamma. Fig 5.18 illustrerar den grundläggande skillnaden vad gäller rökalstring mellan naturliga polymerer och vissa syntetpolymerer. Figuren visar för tre akrylplaster och en poly-

?3 400- .C

ä å ° 300- .-1 1-3 d) 8 200 - Enbart pyrolys ä å E ° 100- Förbränning med flamma /

0 , , Figur 5.17 Ventilarionens 0 3 6 9 12 15 13 ejfekr pa maximal rökrälher vid _försök med rödek Antal luftväxlingar per timme /6I/.

Brand 100 och brandprovning

lm

13 400 -

täthet)

Förbränning med flamma 300-

optisk

specifik

200 -

(maximal

Dm

100-

Figur 5.18 Vemilationens effekt pä maximal röklälher vit/försök med :re 0 | I I I I l akrylp/asler (I3, 14, 17) 0 3 6 9 12 15 18 21 och en polysryrenplasl (16) /6I /. Antal luftväxlingar per timme

hur maximala specifika optiska tätheten varierar med antal Iuftväxstyren sönderfall. Vid enbart pyrolys uppträdde plastema lingar och typ av termiskt som trä med maximal röktäthet snabbt avtagande vid ökat antal ungefär luftväxlingar. Under flamförbränning däremot ökar röktätheten till en början med antalet Iuftväxlingar, vilket visar att en kraftig ökning av rökproduktion förhållanden. För kan vid fri är möjlig under välventilerade polystyren produceras minst tjugo gånger så mycket rök som om förbränning tydligen förbränningen sker med helt tillsluten rökkammare.

5.4 Internationell och nationell samverkan inom brand-

provningsområdet

Med den internationella handelns tillväxt ökar betydelsen av att brandteknisk klassificering sker efter internationellt godkända metoder. Två organisationer har huvudansvar för Standardisering inom detta område, nämligen ISO, Internationella Standardiseringsorganisationen, och IEC, Internationella Elektrotekniska Kommissionen. Av störst intresse För utredningen är arbetet inom ISO, i första hand de tekniska kommittéerna ISO/TC 92 - Fire

Brand och brandprovning 101

tests on materials, components and structures och lSO/TC 136 - Furniture. Av dessa kommittéer arbetar den förstnämnda med brandprovningsmetoder inte endast för byggnadsmaterial och -konstruktioner utan även för fast och lös inredning, medan den sistnämnda helt inriktar sig på möbler. Provningsmetoder med avseende på påverkan av brand behandlas även - i regel som deluppgifter - inom ett flertal andra av [S025 tekniska kommittéer. l september 1977 inrättades en stående samordningskommitté for brandprovningsmetoder inom ISO. Denna kommitté skall bl a ta ställning till hur ansvaret for standardiseringsarbetet skall fördelas mellan olika ISO-kommittéer. Samverkan inom Norden på detta område sker genom NORDTEST, som år ett gemensamt nordiskt organ med uppgift att främja utvecklingen inom provningsområdet. lnom NORDTEST har tagits fram en rapport /20/ som redovisar brandprovningsmetoders allmänna bakgrund, filosofi, utvecklingstendenser och framtidsbehov. Utredningen återkommer till denna rapport i avsnitt 8. På det nationella planet bildades i januari 1977 en samordningsgrupp, Brandprovsam, med uppgift att verka lör samordning av standardiseringen av brandprovningsmetoder i vid mening. l denna uppgift ingår att

1. vara forum för informationsutbyte mellan standardiseringsorgan, myndigheter och institutioner inom brandomrâdet 2. behandla grundläggande filosofi och riktlinjer for brandprovningsmetoder samt initiera utvecklingsarbete rörande angelägna projekt 3. föreslå fördelning och samordning av arbetsuppgifter mellan berörda standardiseringsorgan 4. som svensk referensgrupp samverka med ISO på brandprovningsområdet.

Brandprovsam består av en av standardiseringskommissionens styrelse utsedd ordförande samt företrädare för myndigheter och institutioner.

5.5 Sammanfattning

Ett brandforlopp från antändning till släckning innebär att berörda material utsätts for en termisk påverkan som varierar inom ett visst område under den tid branden varar. Maximivärdet av denna bestäms av brandens påverkan storlek. Olika material vitt skilda reaktionsmönster uppvisar när de genomlöper denna påverkansserie. Följden blir att relativa rangordningen mellan material med avseende på en viss riskkomponent, tex flamspridningstendens, ej är en gång for alla bestämd utan varierar med påverkan. Andra faktorer med starkt varierande inverkan på materials brandegenskaper är exempelvis ventilationsforhållanden och typ av termisk sönderdelning. Det beskrivna förhållandet har lett till att det existerar ett stort antal provningsmetoder, som alla arbetar med fixerade men olika värden på de uppräknade parametrarna och som därför kan lämna vitt skilda bedömningar av en och samma produkt. Det konstaterades i kapitel 3 att orsaken till olyckshändelser sällan entydigt

102 Brand och brandprovning

kan knytas till en viss produkt. Statistiken pekar på att det stora flertalet av de som normalt finns i bostäder kan medverka i bränder. Den enda produkter realistiska möjligheten att minska den produktrelaterade personskaderisken består därför i att skapa och vidmakthålla en viss generell minimistandard vad gäller brandegenskaper för både fast och lös inredning. De olika kraven på bör därvid relateras dels till de stadier av brandförloppet där produkten produkten erfarenhetsmässigt kan ha ett avgörande inflytande, dels till den eller de egenskaper som medför störst personrisk. En på senare tid kraftigt ökad satsning på brandforskning i en rad länder medför att möjligheten alltmer ökas att för enskilda material och produkter

identifiera kritiska brandsituationer specificera brandriskkomponenter

ElDElElEl

utforma lämplig småskalemetod kontrollera småskalemetod mot fullskaleförsök kontrollera fullskaleförsök mot verkliga bränder.

I stort kan de hittills framtagna provningsmetoderna hänföras till någon av kategorierna

1. metoder för framtagning av någon förbränningstekniskt viktig parameter under det påverkansområde som är aktuellt under reella bränder, exempelvis metoder för mätning av frigjord värmeeffekt per tidsenhet (rate-of-heat-release“), se B.2.7 i bilaga B, 2. metoder som simulerar en specifik risksituation, tex test för golv under strålningspåverkan (“flooring radiant panel test), se B.2.9 i bilaga B.

Till gruppen 1. ovan hör främst de metoder (på området “reaction-t0-fire“) som håller på att utarbetas inom ISO/TC 92. Förutom den nämnda metoden för mätning värmeeffekt omfattar detta arbete metoder for av frigjord av antändlighet, flamspridning och optisk täthet for utvecklad mätning kunna rökgas. Med tillgång till sådana metoder skulle material och produkter klassificeras, tex genom att på grundval av praktiska erfarenheter välja kritiska värden på ifrågavarande materialparametrar (tid till antändning, värmeeffekt etc). Eftersom dessa parametrar är starkt beroende av frigiven påverkan, kan man anknyta de valda kritiska värdena till olika påverkan alltefter den grad av säkerhet som påfordras eller eftersträvas. Tillvägagångssättet diskuteras i /62/, där för byggnader av tre olika riskklasser föreslås

följande påverkansnivåer i W/ cmz vid utvärdering av material eller produk-

ter.

Väggar, övre del 1.0 1.5 2.0 Väggar. lägre del Tak 3.0 3.5 4.0

Möbler 0.5 l .O 1.5

Brand och brandprovning 103

En mer metodisk utvärdering av provningsresultaten kräver till tillgång funktionellt underbyggda, teoretiska modeller vad gäller llamspridning, koncentration av värme, rök och giftiga gaser for de mest frekventa brandforloppssituationerna. Till detta måste kopplas modeller för beskrivning av mänskligt beteende under brandpåverkan. De senare åren har inneburit en mycket stark utveckling av provningsmetoder och matematiska modeller for brands uppkomst och tillväxt men även vad gäller bestämning av mänskliga reaktionsmönster. Forskningsresultaten är emellertid ännu långt ifrån fullständiga eller definitiva. Därför måste avslutningsvis konstateras att nya eller skärpta minimikrav beträffande fast och lös inredning i byggnader tills vidare måste anknytas till bedömnings- och provningsmetoder som baseras på de kunskaper som för närvarande föreligger.

sou 1978:30 105

6 Byggnadsdelar och fast inredning

6.1 Byggnadstekniskt brandskydd

l avsnitt 2.1 har redovisats gällande byggbestämmelsers allmänna utformning och innehåll i fråga om brandskydd. Som bakgrund till diskussion av tänkbara åtgärder för att minska brandriskerna beträffande byggnadsdelar och fast inredning ges här en översikt av bestämmelsernas inriktning i detalj.

6.1.1 Skydd mot uppkomst av brand Krav på åtgärder till skydd mot uppkomst av brand finns i Svensk byggnorm (SBN), bl a avsnitten om uppvärmningsanordningar och rökkanaler. Andra sådana krav återfinns i starkströmskungörelsen och förordningen om brandfarliga varor. Den viktigaste bestämmelsen från utredningens synpunkt torde emellertid vara avsnitt 37:31 i SBN 1975, där det bl a sägs att ”material i byggnadsdel inte får ha sådana egenskaper eller ingå i byggnadsdelen på sådant sätt att brand därav lätt kan uppstå eller att materialet vid ringa brandpåverkan av byggnadsdelen ger upphov till mycket snabb brandspridning eller snabbt utvecklar stor mängd rök”. Riktmärket för detta krav har varit att förhindra användning av material som från brandskyddssynpunkt har påtagligt sämre egenskaper än massivt trä. Provningsmetoder för detta ändamål finns f n endast i begränsad utsträckning. För material i form av skivor eller som kan formas till skivor kan tex användas samma provningsmetod som för ytskikt. För andra typer av material, byggnadsdelar etc ger tillgängliga provningsmetoder svårtolkade resultat och man får i många fall överväga provning under förhållanden som liknar de i praktiken rådande, t ex i naturlig skala. Material etc som inte uppfyller ovan angivna krav godtas endast om de skyddas mot direkt brandpåverkan under brandens inledningsskede, tex med hjälp av lämplig beklädnad.

6. 1.2 Unymningsvägar Utrymningsväg är den del av en byggnad som normalt omfattas av de strängaste brandskyddskraven. Beroende på typ av byggnad (brandsäker, brandhärdig m m) ställs krav på tex ytskikt på vägg- och takytor och i viss utsträckning även på golv. För att så långt möjligt säkerställa att utrymning

106 Byggnadsdelar och fast inredning SOU 1978130

påbörjas i tillräckligt god tid krävs i vissa fall installation av automatiskt verkande larmanordningar.

6.1.3 Brandteknisk stabilitet hos byggnadsstomme Krav på bärande förmåga hos en byggnadsdel som utsätts för brandpåverkan berör endast den situation som råder sedan en fullt utvecklad brand pågått någon tid och är därför av underordnat intresse från denna utrednings synpunkt.

6.1.4 Begränsning av brand- och rökspridning a) Brandspridning inom lägenhet eller liknande För att minska risken för ilamspridning och övertändning av en lokal ställs krav på bl a ytskikt på vägg- och takytor. Kraven graderas i relation till byggnadens typ, vilket t ex medför att i lägre byggnader såsom småhus 0 d idag inte råder några preciserade ytskiktskrav; dock är även i dessa fall avsnitt 37:31 i SBN 1975 (jfr avsnitt 6.1.1) tillämpligt. Beträffande textila golvbeläggningar har konsumentverket sammanställt ett förslag till riktlinjer, som bl a innefattar begränsning av antändlighet. Förslaget diskuteras för närvarande (april 1978) med branschen. b) Brandspridning mellan lägenheter eller andra brandceller För att hindra brandspridning mellan brandceller ställs krav på avskiljande förmåga hos byggnadsdel som är brandcellsbegränsande liksom vid genombrott (med exempelvis ventilationskanaler) av sådana byggnadsdelar. Vidare kan ställas krav på brandegenskaper hos fasader och fasadbeklädnader. c) Brandspridning mellan byggnader För att hindra brandspridning mellan byggnader ställs krav på brandmur eller minsta avstånd mellan byggnaderna. Hit hör vidare regler om taktäckningars flygbrandtålighet.

6.1.5 Anordningarför räddnings- och släckningsâtgärder

Vissa byggnadstekniska krav har till syfte att underlätta brandförsvarets räddnings- och släckningsinsatser. Härvid kan det tex vara nödvändigt att genom särskilda krav begränsa rökutveckling från byggnadsdelar och inredning. Kraven enligt avsnitt 37:31 i SBN 1975 är tillämpliga även i detta hänseende.

6.2 Allmänna brandtekniska krav

Oberoende av en produkts kemiska sammansättning, slutliga utformning och användningsområde kan generella krav ställas på produktens brandtekniska egenskaper med avsikt att därigenom uppnå en viss skyddsnivå. Som har visats i kapitel 5 kan en generell rangordning mellan material inte göras med resultaten från en enstaka provningsmetod som bas. Likväl är det i praktiken nödvändigt att föreskrifter av denna art anknyts till provningsmetod, så långt möjligt kopplad till det reella brandförloppet. Mot denna

Byggnadsdelar och _fásr inredning 107

bakgrund har utredningen diskuterat materialkrav inom bla följande områden:

Lättantändlighet

För att undvika material kan krävas lättantändliga att oxygen-index för materialet är större än ett specificerat gränsvärde. Bestämmelser med denna innebörd finns i bl a Norge. l krav av detta slag ligger ofta Föreställningen att oxygen-index för ett material, utöver ett mått på lättantändligheten, ger en allmän uppfattning om förbränningsegenskaperna. har konsta- Utredningen terat dels att andelen antändningar som börjar i byggnadens fasta inredning utgör en liten del av totala antalet, dels att oxygen-indextalet kan ge en missvisande bild av materialets förbränningsegenskaper under fullskaleförhållanden (se tabell 5.2). Någon föreskrift av denna typ förordas därför inte.

Förbränningsintensitet

Som nämnts i avsnitt 5.2.6 är förbränningshastigheten en från brandsäkerhetssynpunkt betydelsefull parameter. Ett rationellt krav gällande samtliga byggnadsmaterial skulle därför kunna vara en föreskrift med innebörd att den kurva som beskriver förbränningsintensitetens variation med påverkansnivån ej får överskrida en specificerad gränskurva. För närvarande saknas emellertid provningsmetoder för kvantifiering av ett sådant krav. Det är därför tills vidare nödvändigt att i detta avseende lita till iakttagelser vid “ad hoc”-provningar av olika slag.

Rökalstring

Brännbara byggmaterials egenskap att under brand alstra rök är ofta direkt avgörande för personriskerna. Av betydelse är därvid dels den hastighet varmed rök alstras, dels den totala mängden rök. Mest användbart instrument för att kvantiñera kraven synes vara den förut beskrivna röktäthetskammaren, se bilaga B. Särskilt bristen på studier som klargör sambandet - men även metodens olämplighet mellan mätresultat och fullskaleforsök för provning av material - har medfört att en helt termoplastiska generell bestämmelse täckande alla material för närvarande inte är möjlig att utforma.

Giftighet

Det framstår som önskvärt att på något objektivt sätt kunna material urskilja som vid brandpåverkan antingen producerar större mängder farliga produkter, av typen kolmonoxid, än vad som kan anses normalt eller som ger upphov till extremt toxiska ämnen. Liksom i fråga om rökutveckling är det emellertid av lika stort intresse huruvida utveckling av sådana produkter eller ämnen sker i det tidiga skedet av en brand eller först sedan branden utvecklats fullt. Det vetenskaplig-tekniska underlaget för bestämmelser i detta avseende är emellertid för närvarande bristfälligt.

108 och jäst inredning sou 197g; 30

Byggnadsdelar

Särskilda egenskaper hos cellplaster Önskvärt är att utfärdade bestämmelser i så hög grad som möjligt görs materialneutrala och att särbehandlade produkter specificeras enbart genom kvantitativt uttryckta kemiska och fysikaliska egenskaper. Utredningen har funnit att kombinationen cellplaster och brand rymmer så stora potentiella risker att en särskild behandling av denna materialgrupp framstår som nödvändig. Svårigheten att finna en invändningsfri definition i enbart kvantitativa termer av begreppet cell- eller skumplast och andra i brandavseende likformiga produkter är avsevärd. Som definition på begreppet cellplast har därför accepterats den beskrivning som ges i det förut refererade förslaget från Federal Trade Commission, USA (bilaga D): Cellplastprodukrer - innebär cellplastmaterial (definierade nedan) som används vid uppförande av byggnader och vid tillverkning av möbler. Med cellplastmaterial eller skumplastmaterial avses ett heterogent system bestående av åtminstone två faser, av vilka den ena är ett kontinuerligt organiskt polymermaterial och den andra är tillsatt for att fylla materialets hâlrum med en gas för att på så sätt uppnå en reduktion av massan per volymsenhet till mindre än 95 % av densiteten hos det oskummade organiska polymermaterialet. Begreppet cellplastmaterial inkluderar skummade och oskummade polymera eller monomera prekursorer (ursprungssubstanser, pre-polymer om sådan används) av cellplastprodukter samt flamhämmande medel, om de säljs for att användas i cellplastprodukter. Begreppet cellplastmaterial inkluderar inte mjukgörare, fyllmedel. katalysatorer, blåsmedel, färgämnen. stabilisatorer, Smörjmedel. ytspänningsnedsättande medel, pigment, reaktionskontrollerande medel eller processhjälpmedel. Till cellplastprodukter räknas inte golvbeläggningar, golvunderlag, mattor, mattunderlag eller underlag för syntetiskt gräs. Amerikanska normer har sedan 1975 /63/ generella krav på all cellplast för beträffande flamspridning och rökalstring. Kraven byggnadsändamål grundar sig på provningar enligt ASTM E 84 (tunnelmetoden, se bilaga B) 75 (flamspridning) och 450 (rökalstring). Liknande åtgärder med gränsvärden har övervägts av utredningen, som dock funnit att brandtekniska krav för att ha största effektivitet måste anknytas till produktens funktion. Det erfarensom insamlats vad gäller cellplastmaterialens användning som hetsunderlag eller inredningskomponenter redovisas summariskt i det fasta byggnadsföljande. De allmänna egenskaper som nödvändiggör en särbehandling av material och byggnadsdelar framställda av cellplast har berörts i kapitel 5. En genomgång av olika typer av cellplaster och deras användning inom byggnadsbranschen ges i “Plast og Brand, Cellplast”, nr 4 1976 /64/. Karakteristiskt for cellplaster är den stora specifika arean, dvs stor area per viktsenhet. låg densitet (ofta i storleksordningen 2-3 “ill av oskummat material)och mycket god värmeisolerande effekt. Detta senare gäller främst styva cellplaster med oftast slutet cellsystem, som behandlas i detta kapiteLej de flexibla skumplaster med öppna celler som används som stoppningsmaterial i möbler. Det höga gasinnehållet i styva cellplaster använda som isoleringsmaterial medför också en låg specifik värme per volymsenhet. Kopplad till inverkan av begreppet termisk tröghet på materials antändningsoch flamspridningsegenskaper (jfr avsnitt 5.2.1) innebär de nyss uppräknade egenskaperna

Byggnadsdelar och fäst inredning 109

U hög och i vissa fall mycket hög llamspridningshastighet (i storleksordning 10-100 ggr större än för massivt trä) El snabb och i vissa fall mycket snabb termisk sönderdelning och Förbränning (se fig 5.4) D ökad risk för brandspridning genom att materialet, om det är termoplastiskt, mjuknar och/eller smälter vid relativt låga temperaturer (sett från brandsynpunkt). Motsvarande generella uttalanden går ej att göra beträffande rökalstring och utveckling av toxiska gaser. Klan är emellertid att den ökande användningen av plastmaterial har ökat behovet av skärpt uppmärksamhet på de personrisker som brandgaserna alstrar vid bränder där plaster är berörda. Även om brandgaserna vid plastbränder till sin kemiska och/eller fysikaliska sammansättning ej skiljer sig från brandgaser från traditionella material, innebär nämligen den acceleration av brandförloppet som beskrivs av de uppräknade egenskaperna ovan en ökad risk för att personer fångas in eller av annan orsak ej lyckas undkomma. Samtidigt måste betonas att gruppen styva cellplaster är starkt heterogen vad gäller brandegenskaper. Cellplastprodukter baserade på tex polyisocyanurat eller fenolföreningar är relativt svårantändliga, har god formbeständighet vid brand, måttlig förbränningsintensitet och åtminstone vad gäller fenolplasten låg rökutveckling. Fenolskum är för övrigt exempel på styv cellplast med ett öppet cellsystem. Det bör också observeras att tendensen till extremt snabb flamspridning hos många cellplastmaterial kan motverkas av andra faktorer. Så medför t ex den ringa mängden brännbart material per volymsenhet att endast små värmemängder kan frigöras vid en förbränning för att underhålla en vidare flamspridning. Om materialet är termoplastiskt, t ex polystyren, så smälter värmen från en flamma mycket snabbt det material som är närmast, ibland försvinner materialet så snabbt från lågan att ingen antändning sker. Under andra förhållanden medför den starka dropptendensen en ökad spridningsrisk. Skumplastprodukter baserade på starkt korslänkade härdplaster kan uppträda helt annorlunda. Eftersom ingen smältning sker antänds plasten mycket snabbt, och för t ex obehandlad polyuretan sker en snabb flamspridning. Om materialet har behandlats med flamskyddsmedel eller på annat sätt har förmåga att bilda ett isolerande kolskikt (gäller tex de ovan nämnda fenolskummen) skyddar detta skikt det underliggande materialet. Fortsatt förbränning kräver i så fall en kraftig yttre termisk påverkan. En av de mest omfattande undersökningar som gjorts för att undersöka riskerna med att använda styva cellplaster som oskyddade innerytor redovisas i en undersökning från Fire Research Station, England /65/. I sammanlagt 90 olika försök, i modellskala och fullskala, studerades antändnings- och flamspridningsförloppen för vägg- och takbeklädnader av expanderad polystyren. Takplattorna hade en tjocklek av 9,5 eller 12,5 mm, väggbeklädnaden var 3 eller 5 mm tjock. Produkterna var avsedda att användas av människor som på egen hand reparerarsina bostäder. Materialen testades med och utan ytbehandling. De viktigaste slutsatserna var El om takplattorna saknar ytfinish och är applicerade på underlaget genom att lim fördelas över hela baksidan sker antändning endast med svårig-

i 110 Byggnadsdelar och/ast inredning s0U1973;30

het. Flamspridningstendenserna är små D om limmet appliceras endast punktvis deformeras plattorna lättare vid termisk påverkan, vilket medför en större antändlighet och tendens att medverka till flamspridning D målning med matt emulsionsfárg innebar en viss försämring av brandegenskaperna, behandling med målarfarg av brandhämmande typ medförde i stort sett ingen ändring D målning med alkydbaserad blank färg på plattor av polystyren medför en katastrofal försämring av brandegenskaperna. En mycket snabb flamspridning uppstår samtidigt som brinnande material faller ned på golvet, fortsätter att brinna och utgör en ytterligare spridningsfaktor. Slutsatsen beträffande cellplasters användning i byggnaders fasta delar eller inredning blir att starka skyddsåtgärder måste vidtas. om denna användning skall kunna accepteras. Det saknas dock för närvarande provningsmetoder för att tillförlitligt klassindela material av denna typ, se avsnitt 5.3.2, liksom även en ändamålsenlig metodik för klassning av material genom fullskaletester. Undersökningar med syfte att utarbeta en sådan metodik är dock planerade och delvis igångsatta, också i Sverige, se avsnitt 6.5.

6.3 Brandtekniska krav på material

Av vad som redovisats i avsnitt 6.2 framgår a) att skummade plaster eller cellplaster inte bör användas på sådant sätt att materialet blir direktexponerat vid brand, dvs att cellplast bör förses med lämplig beklädnad, åtminstone om ifrågavarande cellplast har ogynnsammare brandspridningsegenskaper eller större benägenhet för rökalstring än konventionell träbeklädnad, b) att oexpanderade eller oskummade termoplaster har så dålig strukturstabilitet att brandbeteendet måste fastställas vid tester i modell- eller naturlig skala, som efterliknar den reella brandsituationen, samt c) att vid sidan av redan existerande ytskiktsklasserl och Il (även benämnda flamsäkert resp flamhärdigt ytskikt) bör införas en klass lIl, med sådana kriterier att konventionell träbeklädnad faller inom denna klass.

6.3.1 Isoleringsmarerial l /64/ påpekas att cellplast av polystyren börjar flyta redan vid 150 °C och att den smälta styrenplasten avger brännbara gaser vid 230 °C. Ett annat exempel på den låga sönderdelningstemperaturen för styv cellplast ges i figur 6.1, hämtad från / 66/ . Då dessutom sönderdelningshastigheten kan vara mycket större än för träbaserade material, ger nuvarande krav vad gäller begreppet tändskyddande beklädnad i många fall lägre säkerhetsnivå än vad som kan accepteras. Det finns därför skäl att - när underliggande isoleringsmaterial - temperaturstegring utgörs av cellplast skärpa dessa krav från nu medgiven av högst 250 °C efter l0 min provning (enligt SIS 02 48 22. se bilaga B) till högst 150 °C temperaturstegring efter 15 min provning. Motsvarande behov av skydd mot värmepåverkan vid brand gäller även sådana fall då plast

och

Byggnadsdelar fast inredning 111

injekteras i befintliga konstruktioner. l de fall det kan påvisas att (den inte har ifrågavarande) cellplasten ogynnsammare brandspridningsegenskaper och inte heller större benägenhet för rökalstring än konventionell träbeklädnad,så bör materialet kunna godtas i samma utsträckning som trä. Härvid bör tändskyddande beklädnad enligt nu gällande krav vara tillfyllest i den mån sådan beklädnad föreskrivs i byggbestämmelserna.

6.3.2 Urvändiga beklädnader

Gällande bestämmelser, enligt SBN 1975 avsnitt viss 37z34l-z342, medger begränsad utvändig beklädnad av träpanel eller svårantändligt material, som härvidjämställs, under förutsättning att fasaden i hela sin höjd är åtkomlig för

%

m _. D j--D J_

c /0

80 _. /

70 -

Od m -1 C 8 9 o. 5 50 4 2 :ö u.

40 _ U . .. a Vlktforlust O Nitrogenförlust 30 _.

- . 20

10 - o 0 /

o l l ä 100 200 300 400 500 soo 700 300 Fi urá l Sönderde/ning g av sryvl pølyuretanskum Temperatur - C° /66/.

sou 197330

112 Byggnadsdelar och/ast inredning

brandsläckning. Detta synes kunna ersättas - med bibehållande av nämnda förutsättning beträffande åtkomlighet for brandsläckning - med ett krav att all utvändig beklädnad skall uppfylla kraven för klass III utom beträffande rökutveckling, varvid beklädnad utanpå cellplastisolering dessutom förutsätts uppfylla kraven enligt 6.3.1 på tändskyddande beklädnad. av beklädnader av termoplastiskt material är man Vad gäller provning i full eller nästan full skala, t ex hörntest alternativt hänvisad till provning SP Meddelande 123 /49/ eller 124 /67/. Sistnämnda forfarande enligt tillämpas regelmässigt.

6.3.3 lnvändiga beklädnader

ställs på Från de krav på ytskikt av klass I eller ll, som i olika sammanhang undantag, tex små avskilda invändiga beklädnader, gäller vissa generella utrymmen såsom badrum 0 d, samt begränsade väggytor av inredningska- Ett annat viktigt undantag är raktär såsom garderobs- och andra skåpsidor. småhus där några krav av detta slag normalt inte gäller. Det bör emellertid av brandfarliga produkter och observeras att de restriktioner mot användning material som föreskrivs i SBN l975,avsnitt 37:31 inte har någon motsvarande och sålunda gäller även för de enligt ovan undantagna begränsning ytorna. i SBN

Icke-termoplastiska material kan provas med avseende på kraven

röktäthetsmätning) samt medelst NBS:s 37:31 enligt SIS 02 48 23 (inkl röktäthetskammare, varvid väljs kriterier som for klass III för det fall krav på material måste tillämpas provning klass 1 och II inte gäller. Förtermoplastiska ex hörntest eller enligt SP Meddelande 123 i full skala eller nästan full skala,t /49/.

6.3.4 Underrak

För undertak gäller bestämmelsemâssigt samma regler som for invändig takbeklädnad (6.3.3) och därmed även samma synsätt beträffande provningsförfarande. Speciellt måste uppmärksamhet ägnas s k spänntak, som i många fall visat sig innebära stor risk for personskador, nämligen genom att redan vid ringa värmepåverkan från begynnande brand falla ned från taket, ofta i mening medverka i mjukt och klibbigt skick, och detta utan att i egentlig branden. Detsamma av termoplastiskt material. I båda fallen gäller även takplattor metoder ge endast kan småskalig laboratorieprovning enligt nu tillgängliga vid brandpåverkan, varfor provning i full bristfällig bild av händelseförloppet eller nästan full skala måste tillgripas. Sådana provningar ligger också till av vissa spänntaksfabrikat som lämnats av grund för de typgodkännanden planverket.

6.3.5 Golvbeläggningar avser endast utrymningsvägar och därmed inte Nu gällande bestämmelser inom exempelvis bostadslägenheter eller småhus, några golvbeläggningar men väl i gemensam entré och trappa i flerbostadshus. Dessa bestämmelser

Byggnadsdelar och fast inredning 113

synes ha fungerat väl i praktiken, liksom även tillhörande provningsmetod SIS 02 48 25, varför någon ändring inte omedelbart föranleds av denna utredning. De krav som Konsumentverket med stöd av 4 § MFL kommer att ställa på golvbeläggningar i allmänhet bör dock åtföljas av motsvarande byggbestämmelser. Dessa bör gälla inte endast bostäder utan även andra lokaler där människor vistas mer än tillfälligt.

6.4 Brandtekniska krav på byggnadsdelar

6.4.1 Fönster och dörrar För dörrblad gäller de undantag som ovan berörts (6.33) från de speciella kraven på ytskikt av klass I eller II, men däremot inte från den allmänna föreskriften i SBN 1975, avsnitt 37:31 om undvikande av särskilt brandfarliga produkter och material. Beträffande provning och lämpliga kriterier bör därför gälla samma som för sådan invändig beklädnad som inte krävs ha ytskikt av klass l eller II, dvs kriterier som för klass III. Vad gäller bågar, karmar 0 d torde med hänsyn till den förhållandevis ringa ytan undantag kunna göras från den allmänna regeln att cellplast inte bör vara omedelbart exponerad för brandangrepp. Bestämmelser angående rökutveckling ter sig inte heller nödvändiga eftersom rökalstringen är proportionell mot den exponerade ytan. Däremot bör kriterierna för klass Ill beträffande brandspridning uppfyllas, ty även en relativt liten yta med stark benägenhet för flamspridning kan oproportionerligt öka risken för brandspridning. Vad gäller dörrkarmar och dörrfoder helt eller delvis av PVC finns indikationer på att dessa produkter i allmänhet inte uppträder påtagligt ogynnsamt vid en brand, åtminstone om nyssnämnda kriterier uppfylls. Skärpt uppmärksamhet synes dock böra ägnas åtminstone foder till sådana dörrar som enligt byggbestämmelserna skall vara utförda i viss brandteknisk klass, dvs bereda visst motstånd mot brandgenomgång. Vid olika tillfällen har nämligen iakttagits en överraskande snabb brandspridning genom springan mellan karm och vägg till följd av alltför ringa brandmotstånd hos det täckande fodret. Beträffande rutor, takljuskupoler, skärmtak o d torde inte erfordras någon komplettering av nuvarande bestämmelser, som främst avser utrymningsvägar och som i övrigt utgörs av den allmänna föreskriften i SBN 1975, avsnitt 37:31, dvs ett krav på uppfyllande av kriterierna för ytskikt av klass III.

6.4.2 Lisrverk och beslag För listverk och beslag bör samma krav ställas som för bågar, karmar o d (6.4.1). Av speciellt intresse är emellertid dörrhandtag av lättsmält eller eljest termoplastiskt material, trots att de inte medför någon omedelbar personfara. I ett rum där temperaturen blivit så hög att dess dörrhandtag inte längre kan användas för att öppna en dörr, kan i allmänhet ingen levande människa uppehålla sig just då, men avsaknad av brukbara dörrhandtag kan likväl i vissa situationer fördröja brandförsvarets räddningsåtgärder i samband med brand. Detta kan avhjälpas genom att påfordra stålkäma i handtag av termoplastiskt eller alltför lättsmält material.

och

114 Byggnadsdelar fast inredning

6.4.3 Skâpinredningar

För här avsedd inredning (skåpsidor och luckor, lådor, hyllor, backar m m) bör gälla de krav som lägst gäller för invändig beklädnad på väggar och tak, dvs krav för ytskikt av klass lll i såväl brandspridnings- som rökutvecklingsavseende. Någon viss gräns för skåpstorlek, nedanför vilken några krav inte skulle gälla, torde vara opraktisk att upprätthålla.

6.4.4 Dekorarionselemenr För inredningsdetaljer i form av dekorativa balkar (attrapper) 0 d bör gälla samma som för bågar, karmar o d (6,4. 1), åtminstone så länge den exponerade en viss del - av storleksordningen 10 % - av den takyta de ytan understiger dekorerar. Är den sammanlagda exponerade ytan större bör i stället gälla samma krav som för invändig takbeklädnad.

6.4.5 VVS -urrusrning och VVS-armatur förlagda i tak eller i den högre halvan av ett Rör, rördelar rum motsvarar i brandtekniskt avseende dekorativa balkar (6.44) och bör underkastas samma krav som dessa.

6.4.6 Brandvarnare Brandvarnare är en kombination av rök- eller värmedetektorer och larmdon, Denna varselanordning är i första hand vanligen med inbyggd energikälla. avsedd för privat bruk i bostäder och har till syfte att så tidigt som möjligt åstadkomma en indikering om brand, direkt följd av en akustisk varselsignal. förekommande brandvarnarna är sådana som är De i Sverige vanligast för rök- och brandgaser och som oftast innehåller en mindre mängd känsliga radioaktivt ämne. Tillstånd för försäljning måste därför inhämtas från statens strålskyddsinstitut, som i samband med tillståndsgivningen gör en viss kontroll av funktionsdugligheten. l övrigt saknas för närvarande bestämmelser för brandvarnare. Bestämmelser om installation av brandvarnare i bostäder obligatorisk skulle sannolikt medföra vissa förbättringar i personsäkerheten. Erfarenheten visar att det främst är nattetid som en anordning av detta slag vore av värde. Ett krav skulle därför i första hand avse installation av brandvarnare i anslutning till bostadens sovrum, men även - för att kunna ge avsett skydd även vid sovrumsbränder (sängrökning) -inne i sovrummen. En svårighet med brandvarnare i bostäder, liksom med andra tekniska säkerhetsanordär emellertid att säkerställa att de ständigt är i funktionsdugligt skick. ningar, Byggnadsnämnder eller andra kommunala myndigheter (t ex brandmyndigskyldighet eller resurser att kontrollera detta. Det heter) har i dagsläget varken måste därför helt överlämnas till den enskilde att uppmärksamma och åtlyda eller akustiska som exempelvis utbyte av de optiska signaler påkallar förbrukad strömkälla Ett bristande underhåll resulterar dock inte i (batteri). omedelbart märkbara konsekvenser, som skulle kunna några negativa ett visst mått av underhåll från innehavamas sida. En brandvarnare garantera skick, är snarast olämplig eftersom den kan som inte är i funktionsdugligt

Byggnadsdelar och fäst inredning 115

inge en falsk trygghetskänsla. Så länge tillsynsfrågan i bostadshus inte är löst, bör mot bakgrund av det ovanstående inte införas någon bestämmelse med krav på installation av brandvarnare i bostäder. Det bör i stället ankomma på den enskilde konsumenten att fatta beslut om han vill installera brandvarnare. Konsumentverket har hösten 1977 påbörjat utarbetandet av riktlinjer för brandvarnare för att därigenom söka säkerställa funktion och säkerhet hos dessa.

6.4.7 Brand- och livräddningsredskap

Som framgår av avsnitt 2.2 erfordras normalt brandredskap (släckmateriel) i bostäder endast i områden. där den genomsnittliga insatstiden för brandförsvaret är längre än 10 minuter. Avsikten med brandredskap är nämligen att möjliggöra for dem som vistas i bostaden, till vilken brandförsvarets hjälp inte snabbt kan erhållas, att själva ingripa mot en begynnande brand och därmed rädda liv och egendom. På motsvarande sätt avses med livräddningsredskap (sådana krävs normalt inte alls)att nödutrymning skall kunna företas på egen hand med hjälp av dessa, om de normala utrymningsvägarna spärrats av brand. Av i huvudsak samma skäl som angivits för brandvarnare anser utredningen att rådande synsätt beträffande ifrågavarande redskap inte bör förändras (jfr avsnitt 2.2). Även här bör konsumenten själv besluta om han vill anskaffa särskild utrustning, såvida han inte genom brandsyneföreläggande enligt 12 § brandstadgan ålagts att anskaffa sådan utrustning. Konsumentverket har för avsikt att liksom for brandvarnare utfärda riktlinjer avseende handbrandsläckare och livräddningsredskap.

6.4.8 Elradiatorer

Hög yttemperatur på en elradiator kan medföra risk för såväl brännskador som brandskador. Gällande elbestämmelser, som bygger på internationella regler, medger för S-märkning en temperaturstegring med 125 °C, dvs en yttemperatur av nära 150 °C. Denna temperatur är från brännskadesynpunkt alltför hög. Med hänsyn härtill föreslog planverket 1971 regeringen att en högsta yttemperatur av 90 °C skulle fastställas, dock högst 60 °C för uppvärmningsanordningar i bamstugor. Den sistnämnda temperaturbegränsningen godtogs av regeringen och finns införd i Svensk byggnorm sedan 1973. Frågan om en allmän begränsning till högst 90 °C hänvisades däremot till fortsatt utredning, bl a med hänsyn till det angelägna i att undvika nationella särbestämmelser. Sedan en på senare tid ökad internationell förståelse för det svenska önskemålet om temperaturbegränsningar kunnat konstateras, särskilt som såväl USA som Kanada redan har vissa regler inom detta område, har planverket hösten 1977 åter föreslagit regeringen att införa den tidigare föreslagna temperaturbegränsningen. På längre sikt bör en begränsning till samma nivå som idag gäller för bamstugor eftersträvas. Med hänsyn till risken för brandskada föreskrivs att elradiator skall vara försedd med varningsanslag, med innehåll att den inte får övertäckas. I SBN påpekas angelägenheten av att elektrisk uppvärmningsanordning,där risk för

116 och

Byggnadsdelar fast inredning

övertäckning föreligger, förses med godkänt skydd mot övenäckoavsiktlig ning, såvida inte värmaren är utrustad med automatiskt verkande anordning för begränsning av yttemperaturen. Efter en uppmärksammad brand, där tre personer omkom, har överläggningar ägt rum mellan företrädare för industriverket, konsumentverket, planverket samt SEMKO och tillverkare. Det nu ett intensifierat arbete för att få fram i detta avseende säkra pågår elvärmare. Med hänsyn till sålunda pågående aktiviteter synes inte föreligga skäl att föreslå att ytterligare åtgärder vidtas.

6.5 Fullskaleprovning

Som antytts i avsnitt 6.2 är materialgruppen cellplaster starkt heterogen vad gäller brandegenskaper. Ett generellt förbud mot att använda cellplaster kan därför komma att utesluta vissa material med från brandsynpunkt godtagbara egenskaper. I kapitel 5 har beskrivits de problem som uppstår när existerande småskaliga brandprovningsmetoder, utvecklade för att klassificera träbaserade produkter, används för att bestämma brandegenskaper för nyare produkter av exempelvis typen termoplaster och styva cellplaster. Vidare har något diskuterats hur existerande fullskalemetod för bestämning av flamspridningsegenskaper hos ytbeklädnadsmaterial bör kompletteras med annan metod som mer funktionellt simulerar en brand i en rum i en lägenhet. En sådan metod måste vara i stånd att nyanserat klassificera material på grundval av väl definierade kriterier. Någon internationellt accepterad version av ett sådant test finns för närvarande inte, än mindre överenskommelse om kriterier för Främsta skälet till detta ligger i godkännande. fullskalemetodernas stora känslighet för även små ändringar i de yttre försöksbetingelserna. Det nödvändiga arbetet med att utveckla en fullskalemetod har dock påbörjats. l ett samprojekt mellan brandtekniska laboratoriet vid statens och institutionen för byggnadsstatik, LTH, undersöks hur provningsanstalt ett fullskaleprov skall utformas för att de vanligaste brandsituationerna. där ytmaterial ingår, skall kunna simuleras och en bedömning göras av hur dessa material deltar i branden och medverkar till att livshotande situationer uppstår. Bland de försöksvariabler vars inverkan kommer att kontrolleras kan nämnas rumsutformning (helt rum jämfört med hörntest), ventilationsförhållanden och val av tändkälla. Reproducerbarheten hos testmetoden skall om möjligt fastställas liksom korrelationen med nuvarande NORDTESTmetoder och de ISO-metoder som är under utveckling.

sou 1978:30 117

7 Lös

inredning

7.1 Brandegenskaper

De fasta byggnadsdelarna har oftast inte någon avgörande betydelse for personsäkerheten vid brand. Deras brandegenskaper är relativt väl kända och de ingående materialens roll i brandförloppen är i huvudsak kartlagda. Den lösa inredningen medverkar däremot ofta till en livshotande brandmiljö. Inredningen spelar en framträdande roll i brandförloppen och ingår i dessa i en rad olika stadier. Kunskapen om den lösa inredningens brandfar- Iighet är otillräcklig. Mångfalden av material och materialsammansättningar samt den snabba förändringen av materialtyper och -egenskaper, gör fältet mycket svåröverskådligt. Detta kan bl a medföra att förbättringar av vissa brandegenskaper leder till försämring av andra eller till uppkomst av nya olägenheter. Studier av den lösa inredningens brandfarlighet är därför mycket komplicerade. Såväl material som materialsammansättningar måste studeras och varje produktgrupp kartläggas. De primära brandegenskaperna måste fastställas och föreslagna åtgärder kontrolleras beträffande ofördelaktiga bieffekter. Andra från konsumentsynpunkt viktiga produktegenskaper bör bevakas i detta sammanhang. Det kan gälla komfort, hållbarhet, rengörbarhet, kostnaderna for anskaffning och drift samt toxiska och medicinska risker. Den tillgängliga kunskapen om brandfarlighet hos den lösa inredningen bygger i huvudsak på utländska undersökningar. Dessa har redovisats i kapitel 3-5. Man kan inte utgå ifrån att de slutsatser som har dragits av dessa undersökningar och de åtgärder som vidtagits utan vidare kan överföras till svenska förhållanden. De ger dock en viss vägledning även om situationen i många avseenden är svårbedömbar. I följande avsnitt presenteras produktområdesvis det material som utredningen anser relevant. För varje produktgrupp redovisas befintliga provningsmetoder. Materialet har delats in i fem olika produktområden: stoppade möbler, bäddar, gardiner, textila mattor samt möbler och möbeldetaljer av styv plast.

118 Lös inredning

7.2 Stoppade möbler

7.2.1 Definition

Med stoppade möbler avses stolar, fåtöljer, soffor och i tillämpliga delar bäddsoffor. För bädden i bäddsoffan gäller samma förhållanden som for

bäddar i avsnitt 7.3 nedan. Stoppade möblers huvudkomponenter är stomme, stoppning, eventuellt

skyddsskikt och klädsel.

7.2.2 Material

Stora förändringar i material har skett med tiden. Huvudtendensen har varit att naturmaterial ersatts av syntetiska material. Detta gäller samtliga

komponenter. Svenska textilforskningsinstitutet (TEFO) har for utredningens räkning undersökt vilka viktiga förändringar som skett i material för klädsel och

stoppning. Som framgår av figur 7.1 har under senare år det cellulosabaserade fibermaterialet ökat sin andel när det gäller möbeltyger. Motsvarande

undersökning av stoppningsmaterialen visar att numera nästan uteslutande plast (polyuretanskum) används. Det på 1950-talet vanliga stoppningsmaterialet poröst gummi har idag en obetydlig marknadsandel. De äldre materialen - vaddar och flock av bomull och blandningsmaterial, tagel och liknande - har ersatts av konstftbermaterial. De förändringar som skett för

porös plast illustreras i figur 7.13 i avsnitt 7.3. Figuren avser madrasser men utvecklingen är likartad för stoppade möbler. För amerikanska förhållanden

ton o I I I 3000- , I I I I I I O

x l

, viskos I I I I 2000-

/z°

I ,I I/ 0/

1000-

oaøfo un / bomull 0,/ ----- - syntetfiber

g -811-48-.72184-

Figur 7.1 Produktion av 0 ° möbe/vävnader i Sverige. 1968 1970 1972 1974

Lös inredning 119

100 vadd

80* polyuretanskum

skumgummi

bomullsvadd 401

20«

naturliga växtfibrer Figur 7.2 Förändringari produktionen av stopp-

19% 19g8 19163 19l67 19172 1975 ningsmarerial i USA /69/.

illustreras den förändrade materialsituationen av figur 7.2, hämtad från/69/. Äldre stoppmöbler är huvudsakligen uppbyggda på en stomme av trä med fjädersystem som bas för sitsen. Stoppningen består nästan helt av naturfiber med krollsplint, sisal och tagel samt har täckskikt av vadd och tunt tyg. Möbler från 40- och 50-talen har också spiralfjädrar med täckskikt av naturñber. Dessa möbler är vanligen stoppade med skumgummi. Andelen polyuretanskum är liten. Möbler från 60- och 70-talen har ofta stomme helt eller delvis av plast. Stoppningen är i regel polyuretanskum. Naturfiber förekommer i mindre omfattning. Allteftersom det äldre möbelbeståndet ersätts av möbler från 70-talet ökar således andelen plastmaterial. Oron for att stoppningsmaterialens brandegenskaper försämrats har

medfört att ett intensivt utvecklingsarbete påbörjats. Åtgärder som övervägs

för att minska brandriskerna är bl a D tillsats av llamskyddande medel D framtagning av förbättrad polyuretanskum, exempelvis de högelastiska formskummen, s k “kallskum” D ersättning av polyuretanskum med andra och brandhärdigare material, exempelvis syntetgummi av polykloropren (Neopren) D användande av brandhämmande mellanskikt mellan överdrag och stoppningsmaterial. Dessa mellanskikt kan vara utformade som textilier, baserade exempelvis på fenolföreningar, eller bestå av speciellt utformade skumplastmaterial.

7.2.3 Brandrisker Dataunderlaget forstoppmöblers roll i bostadsbränder sammanfattas i avsnitt 3.4. Huvudfrågorna är här, liksom för en rad andra produktomráden

120 Lös inredning

vilka är de vanligaste antändningskällorna?

LIEI i hur hög grad kan produktens brandrisk knytas till produktens antänd-

ningsegenskaper? utgör förbränningsintensiteten en riskfaktor av betydelse?

UD hur förändras karakteristiken för rök och giftiga gaser då produkten

modifieras för att bli mindre antändlig?

A n tänd/lgh e! Consumer Product Safety Commission (CPSC)i USA drar av tillgängliga data slutsatsen att den primära risken i samband med stoppmöbler och brand är antändning av möbeln med en brinnande cigarett, därav uppkommen glödbrand och utveckling av giftiga gaser. Ingenting talar for att förhållandena i Sverige avviker från detta.

F örbränningsintensitet Erfarenheter från en rad olika länder visar att bränder i lägenheter eller villor inredda med stoppade möbler kan ha ett annat, intensivare och snabbare förlopp än för 15-20 år sedan. Mycket ungefärliga siffror anger att tiden från det att en brand har initierats till dess att ett helt rum eller en hel lägenhet är övertänd har minskats från 15-20 minuter till 5-10 minuter. Innebörden av denna minskning framgår klarast om dessa tiderjämfors med insatstiden for brandkåren i Sverige. Dessa tider anges i avsnitt 2.2 för grupp I-bebyggelse (omfattande bl a bostadsbebyggelse i 4 våningar och högre) till högst 10 minuter och för grupp ll-bebyggelse (exempelvis villa- och radhusbebyggelse) till 20 minuter. l avsnitt 5.1 diskuteras den ökning av personrisken som inträder när branden övergår från att omfatta enstaka inredningskomponenter till övertändning av ett helt rum. Figur 5.3 antyder hur risken för övertändning beror på förbränningshastigheten. Sammantaget indikerar detta material att förbränningsintensiteten är den viktigaste brandriskfaktorn för stoppade möbler.

7.2.4 Riskbedömningsmeroder Först på senare år har ingående undersökningar gjorts om stoppade möblers roll i lägenhetsbränder. De egenskaper man försökt kartlägga är möblers känslighet för olika typer av 4antändningskällor, förbränningshastighet, rökalstring och, under den allra senaste tiden, toxicitet. För att få största möjliga systematik i kartläggningen har undersökningarna gällt dels enskilda komponenter av möblenstoppning och klädsel), dels skalmodeller av möbler där dssa komponenter sammanfogats, dels möbler i full skala. Slutligen har olika typer av fullständigt möblerade rum provats. Ett mål har ofta varit att från studier av delkomponenter eller förenklade skalmodeller kunna dra slutsatser om beteendet hos den fullständiga möbeln. Ett sådant samband måste verifieras för att det skall vara möjligt att utveckla en provningsmetod som dels är ekonomiskt realistisk, dels ger en rättvisande bild av vad som händer med produkter vid lägenhetsbränder.

Lös inredning 121

ldet Följande återges relativt detaljerat resultat av kända undersökningar. Betydande svårigheter kan dock föreligga att göra rättvisande jämförelser mellan undersökningsresultat från olika laboratorier. För bedömning av material och produkter kan man använda en brandfarlighetsprofil som är baserad på bedömningar av nedan uppräknade egenskaper. Uppräkningen överensstämmer till stor del med den genomgång av brandegenskaper som görs i kapitel 5 för material i allmänhet. På några punkter är den kompletterad med egenskaper av särskild relevans för material och produkter som används i inredningar. Relevanta egenskaper är tändrid (den tid det tar för att ett material skall ta eld och brinna självständigt kortare eller längre tid), mbredningshasrigher (hastigheten hos Iågans front i ett tygs plan eller brinnhastigheten mätt som viktförlusten per sekund), värme/Iöde (utvecklad värmemängd per sekund), släckbarhet, rökräther. giftighet hos gaser och smältbarher. Brandfarlighetsprofilen görs upp på basis av en brandfarlighetsskala med ändpunkterna - och +, som betecknar lägsta respektive högsta brandfarlighet. Man har inte några mätvärden att föra in utan endast kvalitativa bedömningar. För varje produkt som studeras avsätts för var och en av egenskaperna det uppskattade läget på skalan. Egenskaperna tändtid. utbredningshastighet, värmealstring och släckbarhet gäller antändningen och den första delen av brandens startförlopp. dvs den del som studeras ismåskaliga laboratorietester av typen SIS 65 00 82 eller ASTM D 1692. Erfarenheten visar att slutsatser från denna typ av tester ej kan dras om tex produktens förbränningsintensitet och rökutveckling i brandens fullt utvecklade skede. Bestämning av de senare egenskaperna kräver antingen prov i hel- eller halvnaturlig skala eller också användning av en provningsmetod där de termiska exponeringsförhållandena motsvarar dem som uppträder vid reell brand (exempelvis SIS 02 48 23, “ilooring radiant panel test, se avsnitt 7.5.4). Brandfarlighetsprofilen baseras på om branden underhålls aktivt av materialet (produkten) eller ej. Bedömningen av röktäthet och giftighet hos gaser har relevans då material respektive produkter brinner självständigt eller under sådan yttre påverkan (strålning) som möjliggör förbränning. Bedömningen beror i hög grad på om förbränningen är av glödningstyp eller lågtyp. Profilerna gör det möjligt att jämföra två olika produkter. Egenskaperna är inte vägda, dvs man har inte bestämt hur mycket en viss egenskap betyder i jämförelse med en annan.

7.2.4.1 Möbelklädsel Riskprofilen hos en möbelklädsel beror av tygets egenskaper och av antändningssituationens intensitet och varaktighet.

Några viktiga egenskaper hos ett tyg är: ñbermaterial (blandning) garntjocklek (ej aktuellt för tibertyg) trådtäthet (ej aktuellt för fibertyg) ytvikt tjocklek

122 Lös inredning

_ + - + brandfarlighet brandfarlighet tändtid m tändtid

utbrednings- I utbrednings- AI

hastighet hastighet

i

värmefl öde X r värmeflöde g

släckbarhet släckbarhet \.

á röktäthet röktäthet *ch

giftighet I giftighet ,/

hos gaser hos gaser

f

\ smältbarhet smältbarhet

Figur 7.3 Brand/árIigheIsprQ/iljär möbelryg. Figur 7.4 BrandfarIigheIsprq/ilför möbe/Iyg, PVC -belagd bomull. akryl.

_ + brandfarlighet tändtid

utbredningshastighet värmeflöde

släckbarhet

röktäthet

giftighet hos gaser smältbarhet

Figur 7.5 Brandfar/ighetsprøji//ör möbellyg, ull.

ytbeskaffenhet (slät, lugglörsedd) förmåga att bilda kolskelett samt Förmåga att smälta.

I figurerna 7.3-7.5 ges exempel på brandfarlighetsprofiler För tre möbeltyger. Proñlerna är framtagna vid TEFO och baseras på antändning med liten låga med en varaktighet av ca 1 sekund.

I (70) och (71) redovisas omfattande undersökningar där möbeltygers beteende studerats vid olika typer av antändningskällor såsom glödande låga med liten intensitet och låga av moderat intensitet. Nedan cigarett, redovisas resultaten i korthet.

Läs inredning 123

Antändning av glödande cigarett (l) Antändningsförsök med cigaretter visar att cellulosabaserade möbeltyger har en relativt hög riskpotential genom att de med lätthet underhåller glödforbränning.

(2) Glödförbränning i cellulosabaserade möbeltyger orsakad av cigaretter synes öka till omfattning med ökad ytvikt hos tyget.

(3) Tyger som innehåller lin i kombination med annat cellulosamaterial (bomull, rayon. acetat) underhåller med lätthet glödförbränning och kan därmed innebära större risk än andra tyger.

(4) Behandling av cellulosatyger med flamskyddsmedel är inte effektivt mot uppkomst av glödbrand (jfr dock slutsats (3), i avsnitt 7.2.4.3).

Antändning med liten låga (l) Exponerade for en antändningskälla av kort varaktighet (ca en sekund) och liten låga är flertalet möbeltyger inte speciellt lättantändliga.

(2) Tyger av cellulosa antänds i genomsnitt lättare vid denna typ av påverkan än tyger av termoplastiskt material.

(3) PVC och nylon är relativt motståndskraftiga mot flamma av låg intensitet medan akryltyger är lättantändliga och brinner snabbt.

(4) I de fall klädsel smälter vid påverkan utgör detta en klar risk om underliggande stoppning är lättantändlig.

(5) Förbränningsegenskaperna hos tyger av blandkvalitet är ofta svåra att förutse; blandkvaliteter kan ha bättre egenskaper än de ingående, rena fiberslagen.

(6) PVC-belagda tyger pâverkas av den underliggande textilen; PVC-belagd bomull är lättantändlig.

(7) Klädsel av polypropylen med polyeterskum som underlag, vilket används alltmer i stoppmöbler, kan antändas med en tändsticka och brinner därefter våldsamt. Ett tyg av 100 % polypropylen smälter snabbt, exponerar den underliggande stoppningen och ger inget skydd mot antändning.

Antändning med större flamma av typ bunsenbrännare (l) Möbeltyger(med undantag av ulLjfr figur 7.5)antänds i regel med lätthet även vid korta exponeringar (ca 3 sekunder).

(2) En gång antänt på detta sätt brinner som regel hela tygstycket upp, dvs självslockning förekommer inte.

124 Läs inredning

(3) Klädseltyger av syntetfrbrer brinner jämnt och med långsamt framskridande llamfront kombinerad med droppande av smält material. För cellulosafibrer sker förbränningen mycket snabbare, utan mjukning eller smältning, men med en betydande efterglöd i det kolskikt som återstår när flamfronten passerat.

7.2.4.2 Stoppning 1 figurerna 7.6-7. 10 visas brandfarlighetsprofilen for fem vanliga stoppningsmaterial utan klädsel. Följande allmänna kommentarer kan göras for profilerna: D Cellplaststoppning av konventionell polyuretantyp får anses ha relativt hög brandfarlighet genom att obeklätt material av denna typ med lätthet antänds även av en liten låga. Brandförloppet är snabbt och rökutvecklingen är hög. Cyanväte (HCN) kan bildas. Beträffande speciella undersökningar av polyuretan, se nedan. Stoppning av kallskum med polyuretan är mindre lättantändlig.

DD Akrylvaddar brinner med låga och får anses ha relativt hög brandfarlighet

genom att obeklätt material av denna typ med lätthet antänds även av en liten låga. D Polyestervaddar är mindre brandfarliga. De brinner endast långsamt och oregelbundet såvida de inte är för hårt fixerade med bindemedel. Dominerande stoppningsmaterial i möbler är polyuretanskum. Cigaretten är den vanligaste antändningskällan vid olycksbränder. I /72/ redovisas en undersökning av 37 olika polyuretanprodukter; 10 av vanlig typ, 18 med flamhärdande tillsatser samt 9 av kallskumtyp. Utskurna block (450x375x125 mm)utsattes förantändning av sex glödande cigaretter. placerade på olika ställen. 1 endast ett fall (polyuretan av kallskumtyp) uppstod glödförbränning av någon betydelse. Det mera orealistiska fallet med två eller tre cigaretter placerade bredvid varandra gav däremot glödförbränning i flera fall. I /70/ visas hur olika polyuretansammansättningar samt stoppningsmaterial av skumgummi reagerar på en rad olika naturliga antändningskällor av växande intensitet. Där framgår att flertalet polyuretanskum antänds och fullständigt brinner upp vid exponering för en brinnande tändsticka. Sammanfattningsvis gäller att de skillnader som finns mellan olika material vid antändningskällor av låg intensitet upphör när intensiteten ökar. Vid exponeringar av låg intensitet gäller att ju lägre densitet på skumplasten, desto mer lättantändlig är den. Vanlig polyuretan och skumgummi är mer lättantändliga än flamhärdade och nyframtagna varianter av polyuretan. Skumgummi, i motsats till polyuretan, uppvisar en fortsatt glödforbränning vid antändning med cigarett. Vanlig polyuretan antänds lätt av öppen låga, även en mindre sådan.

7.2.4.3 Kombinationer av möbelklädsel och stoppning Undersökningar av hur kombinationer av klädsel och stoppning uppträder i olika antändningssituationer finns tex redovisade i /70/ och /73/. 1 /70/

Lös inredning 125

b randfarlighet + + prandfarlighet tändtid tändtid

i

utbrednings- ut bredn ingshastighet hastighet värmef I öde värmefiöde

släckbarhet släckbarhet

röktäthet röktäthet

giftighet giftighet hos gaser hos gaser smältbarhet / smältbarhet

Figur 7.6 Brandfarlighetsprq/il/ör sioppnings- Figur 7.9 Brandfarlighetsprqfiljör sioppningsmaterial. bomullsvadd. material. akryl.

+ brandfarlighet brandfarlighet tändtid tändtid

0:-*

utbrednings- \ utbredningshastighet hastighet värmeflöde /J värmeflöde

/r-$--

släckbarhet \ släckbarhet

röktäthet

jti/

röktäthet O

giftighet giftighet a; / hos gaser hos gaser smältbarhet smältbarhet \

Figur 7. 7 Brandflzrlighetsprq/iljör sroppnings- Figur 7.l 0 BrandfarIigheIsprq/i//ör sroppningsmaterial. po/yeler. Vissa betingelser ger HCN- material. polyester. bildning. i brandfarlighet tändtid

utbredningshastighet

aiW

värmeflöde

släckbarhet

röktäthet

giftighet hos gaser smältbarhet Figur 7.8 Brandfarlighetsprq/il/ör sioppningsmarerial, po/yeier. kallskum. Vissa betingelser ger HC N-bildning.

126 Lös inredning

visas hur tre stoppningsmaterial får sina antändningsegenskaper modifierade genom att kombineras med olika slag av klädsel. För större antändningskällor är även täckt stoppningsmaterial sårbart, vilket förefaller särskilt markant vid vissa typer av klädsel, främst läderimitation av PVC-belagd väv utan flamhärdning samt akryltyg. Glödförbränning i stoppning av skumgummi kan startas även av mindre antändningskällor. I /73/ redovisas några resultat från en mycket brett upplagd försöksverksamhet på området stoppade möbler och brand. Förenklade skalmodeller av fåtöljer med stor variation på klädsel, stoppning och antändningskällor har testats. Antalet försök kan räknas i tusental och bildar bas för de föreskrifter som införts i delstaten Kalifornien. De har bl a lett till följande slutsatser:

(1) klädsel betyder mycket för effekten av cigarettantändning.

Yttre

(2) Användning av flamhärdat stoppningsmaterial i stället för obehandlat material kan a) reducera antalet cigarettorsakade glödbränder i möbler b) reducera flamspridning och minska risken för att stoppningen skall antändas c) väsentligt öka tiden till övertändning i brandrummet.

(3) Flamhärdning av ett mellanskikt av bomull eller liknande material mellan stoppning och klädsel medför ökat skydd mot att glödbrand sprider sig.

av polyuretanskum har betydligt bättre egenskaper än (4) Mellanskikt mellanskikt av bomull vid cigarettförsök.

(5) l regel erbjuder obeklädd stoppning av polyuretanskum gott motstånd mot glödbränder. För enstaka stoppningsmaterial gäller detta dock ej. Grundorsaken är ännu outredd, men tycks snarare vara den grundläggande kemiska sammansättningen än faktorer som densitet eller val av flamhärdande medel.

(6) Cellulosabaserade tyger innebär högre risk för fortsatt glödforbränning efter antändning. Risken ökar med ökad vikt per m2 hos tyget.

(7) Förutsatt att vikten per m2 är tillfredsställande uppför sig klädslar av termoplastiska material i regel väl vid cigarettester. Glödförbränning i tyget underhålls ej och inte heller överförs tillräcklig värme till den inre stoppför att där orsaka en glödförbränning. Glödförbränning kan dock ningen orsakas i stoppningen genom att möbelns inre blottläggs för termisk påverkan om det yttre tyget helt smälter.

(8) Möbelklädsel av PVC-belagd väv uppför sig tillfredsställande i cigarettprov. Ofta självslocknar cigaretten innan den är helt förbrukad.

(9) Flamhämmande tillsatser till cellulosabaserade möbeltyger förhindrar vanligen inte effektivt glödförbränning i tyget.

Läs inredning 127

(10) Valet av tränsmaterial kan vara avgörande för hela möbelns förmåga att motstå antändning. Tränsar av cellulosamaterial, jute, hampa eller papper visar starka tendenser att fungera som vekar.

(11) Användning av värmebarriärer eller värmeabsorbenter i form av tex laminerade aluminiumfolier kan öka förbränningsmotståndet. Många av dessa har emellertid ännu så länge dåliga mekaniska egenskaper.

7.2.4.4 Undersökning av individuella möbler

Mycket omfattande undersökningar i full skala av möblers beteende vid brandangrepp genomförs för närvarande vid ett antal utländska statliga och privata forskningsinstitutioner, tex National Bureau of Standards i Washington och Fire Research Station i Storbritannien. Det kan sålunda antas att kunskapsunderlaget kommer att förbättras radikalt inom de närmaste åren. Av nu tillgängliga arbeten, exempelvis /70/, /73/ och /74/, innehåller det förstnämnda den mest fullständiga utvärderingen. Man har där undersökt ett stort antal stoppade möbler inom följande kategorier: Äldre stoppade möbler - uppbyggda på fjädersystem, består nästan helt av naturfibrer med krollsplint, sisal eller tagel som stoppning, täckskikt av vadd och tunt tyg. 40-50-taIsmöbIer fjäderuppbyggda, vanligen stoppade med skumgummi. täckskikt av i regel naturfibrer. - Nyare stoppade möbler vanligen försedda med spiralfjädrar. stoppningen i regel polyuretanskum. naturfibrer kan förekomma i mindre omfattning. Tre typer av antändningskällor förekom: tänd standardcigarett placerad i vinkeln mellan sits och ryggstöd, en brinnande tändsticka antingen under stolen elleri kontakt med ryggstödet vid anslutning till sitsen, och antänt tidningspapper(en och en halv sida) hopskrynklat i vinkeln mellan sits och ryggstöd eller tre sidor hopskrynklade under stolen. Slutsatser som kan dras är följande:

Äldre stoppade möbler och stoppade möbler från 40-50-talen kan vara mer sårbara än nyare stoppade möbler för glödförbränning. Detta härrör från att man tidigare använt skumgummi i dynor och ett tunt täckskikt i många fall av cellulosa mellan stoppning och klädsel. Dessa material är känsliga för glödförbränning. Efter spridning över och inuti stolen eller soffan kan glödförbränningen övergå i flammor. De klädselmaterial som är lättantändliga och gynnar glödförbränning är sårbara vid kontakt med glödande cigaretter. Om dessa material ingår i möbeln kan detta leda till mycket snabbare utveckling från glödning till övertändning. l allmänhet resulterade antändning med en brinnande tändsticka i äldre och 40-50-talets stoppade möbler endast i begränsade skador, vare sig tändstickan placerades på sitsen eller under stolen eller soffan. De äldre möblerna blir troligen därför inte helt övertända om man råkar tappa en brinnande tändsticka på dem, såvida inte något annat mycket lättantändligt material (t ex tidningspapper) medverkar. Nyare stoppade möbler uppförde sig helt annorlunda, speciellt om klädseln var av en typ som med lätthet

Lös inredning

antändes av tändstickor. En brinnande tändsticka som tappats i bakre delen av sittdynan ledde till en snabb utveckling av en intensiv brand i stoppningen samt tät rökutveckling. Den lätthet med vilken antändning från en tappad brinnande tändsticka kan ske, och den följande snabba brandutvecklingen, utgör en klar risk för personskador och orsakar svårigheter vid brandbekämpning. De nyare möblerna liksom 40-50-talets stoppade möbler brann snabbt och lämnade trästommen i stort sett oskadad efter att elden hade självslocknat. Den äldre typen möbler brann mycket långsammare, men förbränningen blev ofta total och slutade först när allt brännbart material, inklusive trästommen, hade brunnit upp. Vid antändning genom brinnande tidningspapper, särskilt på sitsen, kan samtliga använda typer av stolar och sittmöbler förstöras. Vad gäller risken för person- och egendomsskador är en snabb utveckling av bränder farlig. Detta gäller inte minst genom den hastighet med vilken rök utvecklas och försvårar utrymning av tex ett vardagsrum. En annan faktor som kan vara av betydelse är att, där polyuretanskum används i stället för spiralljädrar och stoppning av naturmaterial, skumplasten i regel är hoppressad. Klädselmaterialet är således sträckt, så att det vid termisk påverkan spricker upp, varigenom skumplasten blottas och lättare antänds. De flesta försöken genomfördes med en trämöbel med släta ytor (byrå) uppställd nära stolen eller sittmöbeln. När intensiv brand utvecklades antändes trämöbeln på ytan, men slocknade av sig själv när intensiteten i branden i den brinnande stoppningen avtog. Självslocknandet hade troligen inte skett, om trämöbeln i stället hade varit en stoppad möbel. Undersökningarna visar sammanfattningsvis att äldre stoppade möbler i jämförelse med nyare stoppade möbler är mindre lättantändliga vid påverkan av öppen låga, är lika eller sämre vad gäller påverkan av glöd, brinner långsamt och med låga temperaturer samt att möbler i jämförelse med äldre stoppade möbler nyare stoppade antänds lättare av öppen låga, i en del fall kan antändning med en tändsticka leda till övertändning av hela möbeln, är säkrare mot påverkan av glöd, brinner snabbt och med höga temperaturer, utvecklar mera rök (delvis beroende på snabb förbränning).

7.2.4.5 Försök med fullständigt möblerade rum Fullskaleförsök med möblerade rum är som regel dyra att fullständigt De karakteriseras av att försöksförloppet, i genomföra och svåra att analysera. synnerhet under inledningsskedet, är utsatt för stora variationer. Detta gör att svårt att avgöra till vilken del skillnaden mellan tvâ det kan vara mycket försök beror på avsiktliga ändringar i försöksuppläggningen och till vilken del

Lös inredning 129

den beror på faktorer utanför försökets kontroll. Här redovisas resultaten från två försöksserien som båda belyser de förbättringar, som i brandavseende kan åstadkommas genom att materialen i möblerna förbättras.

Fullskaleförsök gjorda av NASA /75/ Avsikten med detta försöksprogram var att för brand med låga respektive glödbrand analysera de brandhämmande egenskaperna hos material som utvecklats i USA:s rymdprogram. Vidare skulle ett försök göras att uppskatta de fördelar från säkerhetssynpunkt som en användning av dessa material i bostäder och offentliga byggnader skulle medföra. Speciellt gällde undersökningen tre faktorer av primär betydelse for möjligheten att överleva en brand, nämligen El den snabbhet varmed branden utvecklas El den hastighet varmed brandgaskoncentrationen byggs upp i utrymningsvägar D koncentration av giftiga gaser. Fyra sovrum i full skala, inbördes lika så när som på de material som använts for möblerna, byggdes upp och antändes, Mätningar gjordes av temperatur, röktäthet, ventilationsförhållanden och utvecklade giftiga gaser. (l) Det typiska eller normala rummet, med möbler inköpta i handeln, antändes lätt och brann så snabbt att hela rummet var övertänt efter fyra minuter. Efter åtta minuter, då branden släcktes, var rummet nästan helt utbränt. (2) Det förbättrade rummet, möblerat med de från brandteknisk synpunkt bästa i handeln tillgängliga materialen, visade en påtaglig förbättringjämfört med det typiska rummet, genom att brandspridningen skedde långsammare. Emellertid medförde rökutvecklingen dålig sikt efter tre minuter. När branden släckts efter 29 minuter var möblerna i rummet förstörda. (3) “Rymdåldersrummet” möblerades helt med de mest brandtåliga syntetiska polymermaterial som kunde skaffas. Många av dessa material hade utvecklats genom NASA:s rymdprogram och de flesta var inte kommersiellt tillgängliga. Med de i försöksserien eljest använda antändningskällorna kunde antändning av möblerna inte ske. För att få i gång en brand krävdes en mycket kraftig antändningskälla, och den efterföljande förbränningen av möblerna blev ofullständig. (4) I det ”blandade rummet”, möblerat som rum enligt (l) med undantag av att sängutrustningen togs från rymdåldersmöbleringen, kom förloppet att begränsas till den del av rummet där antändning skedde. Försöket visar hur man till acceptabla kostnader kan begränsa brandspridning genom att på strategiska punkter ersätta nu använda inredningsprodukter med mera brandhärdiga sådana. Riskerna för personskador sammanhänger i stor utsträckning med ökningen i värmestrålning och siktnedsättning som ägde rum i inledningsskedet. I samtliga fall kom den största forgiftningsrisken från kolmonoxid. Risken måste i varje enskilt fall sättas i samband med berörda personers

Lös inredning

förmåga att under utrymning uthärda den värmestrålning och mängd heta rökgaser, som alstras i början av varje brand. Detta gäller personer som befinner sig i brandrummet när branden startar. För personer som vistas i andra delar av huset kan situationen givetvis bli en annan.

Brittiska fullskaleförsök med möblerade mm I den undersökning /70/, /74/ och /76/ av inredningars brandfarlighet som citerats tidigare, genomfördes som slutmoment en serie fullskalebränder av möblerade rum. För typen vardagsrum var antalet försöksbränder nitton. En översikt över möblemangets gruppering ges i figur 7.11. Provföremål var framförallt en komplett sittgrupp, dvs enheterna 1, 2 och 3 i figuren. Under försöken kontinuerliga mätningar av temperatur, röktäthet och gjordes sammansättning av brandgaser. Sammanfattningsvis gäller för antändlighet och förbränningsintensitet att tendenser och slutsatser från experiment med enskilda möbler väl bekräftas, dvs

El att äldre stoppade möbler är svåra att antända med öppen låga och att sker relativt långsamt. I ingen av försöksbränderna med brandspridning äldre stoppade möbler skedde någon fullständig övertändning av rummet. El att nyare stoppade möbler orsakar bränder i två steg. I det första steget sker under några minuter en intensiv förbränning av stoppningsmaterialet

med stark rökutveckling. Den energi som frigörs äri regel tillräcklig för att

D -4 2 3

|: 5

1 soffa 2,3 fåtöljer 4 byffé 5 bokhylla 6 matbord och stolar Figur 7.1] Möblering vid 7 bokhylla _försöksbränder i vardags- D dörr till korridor rum / 76/ . F fönster

Läs inredning 131

i steg två åstadkomma en förbränning av stommaterialet. Om stoppningen består av skumgummi i stället för polyuretanskum ökar dels rökutvecklingen, dels brandens förmåga att fortsätta trots mycket låga syrehalter i brandrummet. D att nyare stoppade möbler med stoppning av polyuretanskum alstrar stora mängder rök med en sådan hastighet att ökad personrisk orsakad av försvårad utrymning inte kan uteslutas. Sålunda inträdde 50 respektive 100 % siktnedsättning redan efter några få minuter, något som för äldre stoppade möbler tog 10-15 gånger längre tid. Det visade sig också att den tid som behövs för att temperaturen i brandrummet skall nå 300 °C är mycket längre för äldre möbler än för övriga typer av möbler. E] att huvudsaklig förgiftningsrisk i alla bränderna utgörs av kolmonoxid vartill kommer syrebrist. Detta visas av kemiska analyser av brandgaser. l ett av försöken med nyare möbler uppträdde dock cyanväte i sådan koncentration, ca 500 ppm, att förgiftningsrisken torde ha varit av samma storleksordning som av kolmonoxid. Total förgiftningsrisk beror förutom av brandgasernas sammansättning även av exponeringstidens längd, vilket innebär att om utrymning försvåras och fördröjs av rök ökar också de toxiska riskerna. El att tiden från antändning till den tidpunkt då rumstemperaturen ökat till ca 300 °C kunde ökas från 5 min till ca 60 min genom att klädsel och stoppning hos den provade sofTgruppen stegvis ersattes med allt brandhärdigare material. Liknande tendenser kunde iakttas i fråga om rökgasutveckling. En gradvis och påtaglig förbättring av stoppade möblers egenskaper genom relativt enkla ändringar av i möbeln ingående material är sålunda mycket möjlig.

7.2.4.6 Flamhämmande tillsatsers inverkan på rökalstring och

brandgasers giftighet

Åtgärder för att höja brandsäkerheten genom att minska inredningsmateria-

lens antändlighet och flamspridningstendenser kan få som konsekvens en ökad användning av tillsatser (additiver) med s k flamskyddande verkan. Dessa tillsatser kan vara permanenta och icke-permanenta med avseende på tvättbarhet (rengöring). För utredningens syfte är endast de permanenta tillsatserna av intresse. Den kortfattade sammanfattningen av problemet “tillsatser - ökad giftighet hos brandgaserna” som gjordes i avsnitt 4.3.4 gav följande resultat. Användningen av flamskyddstillsatser leder i enstaka fall till att brandgaserna uppvisar hög toxicitet, dvs förmåga att även i mycket små doser utveckla en hög biologisk aktivitet i exponerade organismer. Det finns skäl att misstänka, framförallt med tanke på tillsatsernas kemiska sammansättning, att brandgasernas generella toxicitet ökar med ökad förekomst av tillsatser. En studie /16/ visar att behandlingen av flexibla för polyuretanskum godkännanden enligt Kalifornien-normerna antingen inte hade någon statistisk signifikant effekt på toxiciteten eller också resulterade i en minskning. Behandling för godkännande enligt den norm som utarbetats av Federal

132 Lös inredning

Aviation Association (FAA-normen) medförde en minskning av toxiciteten. Ingen av de kombinationer ”polyuretan - tillsats” som studerades kunde jämställas med den produkt som vid andra undersökningar visat sig ge upphov till exceptionell toxicitet. - - För övriga typer av material tagel, bomullsvadd, polyuretanskum medförde användningen av tillsatser antingen oförändrad eller minskad toxicitet. Vad gäller problemet llamhämmande tillsatser - ökad rökutveckling gäller ofta att förekomsten av tillsatser leder till sämre sikt vid brand. Som visades i avsnitt 5.3.5 är detta dock en regel med många undantag. En undersökning /77/ av fyra flexibla polyuretanskum vid University of San Francisco bekräftar detta. Behandling av uretanplasterna med antimon- eller fosforföreningar ledde i samtliga fall till en minskad rökutveckling.

7.2.5 Tillgängliga provningsmetoder I avsnitt 7.2.4 har omnämnts en rad generella småskaletester for kontroll av inredningsmaterials brandegenskaper. Några beskrivs i bilaga B. De utgör exempel på den mycket stora flora av laboratorietester som för närvarande existerar. Utformningen av dessa metoder - med provföremål av någon decimeters storlek, termiskt påverkade av antändningskällor av låg intensitet och ibland kort varaktighet- medför emellertid att sambandet mellan resultat från dessa prov och den av testade material uppbyggda produktens beteende vid reell brandpåverkan ibland kan vara diskutabelt. Sådana metoder ger dock en om tex i de fall indikation den kompletta produktens lättantändlighet provningsmetoderna simulerar naturliga antändningssituationer. Även andra testmetoder har utvecklats eller är under utveckling. I regel testas därvid den färdiga produkten eller en skalmodell av denna med avseende på lättantändlighet i en antändningssituation som så noga som möjligt efterliknar den verkliga. Nedan lämnas exempel på sådana provningsförfaranden. Hur andra avgörande egenskaper i produktens riskprofil (förbränningsintensitet, flamspridning, produktion av rök och giftiga gaser) återverkar på den totala skaderisk, som är förknippad med produkten, framgår som regel inte.

Amerikanskt forslag till federal nom En amerikansk federal försöksnonn for stoppade möbler med hänsyn till brand har utvecklats vid National Bureau of Standards (NBS) i Washington /69/. Ett förslag till provningsförfarande överlämnades i oktober 1974 av NBS till Consumer Product Safety Commission (CPSC) for vidare åtgärd och har sedan studerats under två år vad gäller relevans och reproducerbarhet. Någon federal lagstiftning har ännu (januari 1978) inte trätt i kraft. Normen omfattar två delar. Del l är ett antändningstest med cigarett av en skalmodell av möbel. Avsikten är att testa en möbelklädsel med stoppning, täckskikt etc, arrangerat på samma sätt som i den verkliga möbeln. Tända cigaretter placeras på ett tiotal olika ställen och täcks med bitar av bomulls- och polyester/

Lös inredning 133

Möbeltyg på glasfiberunderlag

l l Förkolning Förkolning Förkolning 3,8 cm 3,8 - 7,5 cm 7,5 cm

Möbeltyg på bomullsvadd som underlag l l Klass A Klass B Klass C Klass D Figur 7.I 2 K /assj/iceringsres! för möbe/Iygøi /69/ .

bomullslakan. Möbelkonstruktionen godkänns, om den uppmätta längden på forkolningen i godtyckligt vald riktning inte överstiger 7,5 cm, mätt från närmaste punkt på cigaretten. Del 2 är ett klassiñceringstest för möbeltyger, avsett att dela in möbelklädslar i fyra klasser A, B, C och D, se tig 7.12. Även tillhörande kravspecifikationer redovisas. Som underlag for den testade klädseln används i en första provning glasñber i såväl horisontell som vertikal yta. Genom denna provning avskils klasserna C och D. För att differentiera mellan klasserna A och B utbyts i ett andra prov glasñbem mot bomullsvadd som vertikalt underlag. Antändningskälla är en glödande cigarett placerad i vinkeln mellan horisontell och vertikal yta. Om en möbelklädsel av en viss klass klarar skalmodelltestet enligt normens del 1 för en möbel med en specificerad kombination av stoppning, täckskikt etc, kan samtliga klädslar med samma klassificering godkännas for denna möbel utan vidare provning.

Brittiskt förslag till frivillig norm

I en brittisk handbok för möbeltillverkare, 1976 av British utgiven i september Plastic Federation tillsammans med övriga intresseorganisationer, betonas vikten av snara åtgärder från fabrikanthåll för en förbättrad kontroll av möblers brandfarlighet /79/. I handboken beskrivs ett förenklat klassindelningsförfarande med vars hjälp de farligaste produkterna bör kunna gallras ut. I förhållande till det amerikanska federala förslaget, som endast omfattar test av antändning vid påverkan av glödande cigarett, är den brittiska testproceduren mer mångsidig. Dels sker provning med avseende på olika slag av antändningskällor, dels beaktas utöver antändningslättheten också produktens forbränningsintensitet. Testapparaten består av en “modellstol” med bredd 450 mm, höjd 300 mm och sittdjup 150 mm. Klassindelningsregler ges med avseende på antändning för såväl klädsel som kombination av klädsel och stoppning. Vid test av enbart klädsel används av stoppning standardtyp. Stoppning provas utan klädsel med enbart ett tidningspapper som antändningskälla. Antändning för hel möbel bestäms med ledning av de enskilda delarnas klassindelning. Förbränningsintensiteten bestäms för ett givet system av tendensen till vertikal llamspridning, uttryckt i den tid det tar

Läs inredning

för en låga att sprida sig 100 mm. I normförslaget ges också rekommenderade godkännanderegler för olika typer av användarsituationer (tex bostäder, hotell etc).

7.2.6 Utveck/ingsarbere i Sverige Forskning och utveckling rörande brandegenskaper hos stoppade möbler bedrivs i huvudsak vid försvarets forskningsanstalt (FOA), statens prov- (SP), institutionen för byggnadsstatik vid Lunds tekniska ningsanstalt högskola (LTH), Svenska textilforskningsinstitutet (TEFO) och Möbelinstitutet (MI). Denna brandtekniska forskning kan indelas i tre områden: Det första området avser undersökningar med fullskalemodeller i form av möblerade rumsenheter. Sådan forskning bedrivs exempelvis vid LTH i samarbete med bl a TEFO och SP. En målsättning är att relatera brandförlopp i fullskaleförsök till simulering i delskala och provning enligt standardiserade eller andra provningsmetoder. Det andra området avser undersökningar i delskalemodell med såväl klädsel- som stoppningsmaterial. Sådan forskning sker företrädesvis vid TEFO, vars arbete sker i samverkan med intressegrupper som representerar verk och institutioner. Målsättningen är att ta fram näringslivet, statliga i samarbete med Standardiseringskommissionen i provningsmetoder, Sverige (SIS), samt att utarbeta övrigt bedömningsunderlag för produktut- Ett flertal rapporter har utarbetats för såväl klädslar som för veckling. kompletta, stoppade möbler. M1 följer arbetet vid TEFO och övrig forskning inom området för att erhålla underlag till Möbelfakta (ett deklarationssystem för möbler). Det tredje området avser enskilda produkter. Med stöd av medel från STU, Sveriges Plastforbund och Sveriges Möbelindustriförbund bedrivs ett antal projekt med målsättning att bla minska stoppmöblers brandfarlighet. Exempel på utvecklingsarbete är ett av Träförädlingsbyrån i samarbete med TEFO och LTH utformat projekt. Detta syftar främst till att utveckla stoppningsmaterial, madrasser od av polyuretanskum för att uppfylla acceptabla krav på brandsäkerhet, komfort etc.

7.3 Bäddar

7.3.1 Definition

Med bäddar avses såväl stomme som madrass och övrig utrustning. Den bädden kan bestå av fem till sju huvudkomponenter som var för kompletta struktur, utförande och vikt. sig kan variera när det gäller material,

7.3.2 Material TEFO har för utredningens räkning undersökt under vilka tidsperioder har skett vid utveckling av material för tillverkning av viktiga förändringar bäddutrustning. Den mest betydelsefulla förändringen gäller madrasser.

sou 1973; 30 Läs inredning 135

t kr 60 000 -

40 000 -

20 000*

j porös plast _ Figur 7.13 Produkiion av a d ra meter” l madrasser i Siverige.

Av figur 7.13 framgår att madrasskärnor för närvarande produceras nästan uteslutande av polyuretanskum. Äldre typer av täcken med vaddar bestående av bomull eller blandmaterial har i betydande omfattning ersatts av täcken med konstfibervaddar, företrädesvis av polyester. Tunna skikt av polyuretanskum tillsammans med vaddmaterial som fyllnadsmaterial förekommer i såväl täcken som kuddar. Kuddar tillverkas numera även med fyllnadsmaterial helt av riven polyuretanskum. Beträffande lakan och örngott har inga betydande Förändringar skett, bortsett från en övergång från lakan helt av bomull till lakan av bomull blandat med syntetñber(polyester). För filtar visar ullñbern en minskning i förhållande till konstñber (akryl).

7.3.3 Brandrisker En rad undersökningar visar att ett stort antal dödsbränder beror på att bäddutrustning antänts genom slarv vid rökning. Procentsiffran varierar från 15 till 35. Den förra siffran gäller enligt den identifiering av riskmönster som refererades i avsnitt 3.4, den senare siffran har nämnts för svenska

136 Lös inredning

förhållanden. Data från NFPA, USA, ger for en tvåårsperiod 1966-1968 en procentsiffra på 21 (gäller singelolyckor), medan data från Kalifornien år 1969 ger siffran 18 /80/. Tabellerna 3.13 och 3.14, som gäller Storbritannien 1970, visar att 151 av 270 dödsfall vid inredningsbränder berodde på brand i bäddutrustning. Totala antalet brandoffer det året var 627.

7.3.4 Riskbedömningsmetoder Behovet av en brandsäker bäddutrustning är väl dokumenterat. l motiven för den 1972 i USA antagna lagen om madrassers antändlighet heter det bl a ”Cigaretten tycks vara den primära antändningskällan. Cigaretten faller ned på sängen och brinner ner till madrassen. Forskning visar att den enda komponent i bäddutrustningen som kan avge tillräckligt med förbränningsprodukter för att producera en livsfarlig miljö är madrassen /80/. Senare framtagna NEISS-data (se avsnitt 3.3.1) visar att direkt antändning av madrasser endast sker i ett fåtal fall. Av de 193 olycksfall som rapporterades till NEISS under en 2 l/2 års period var 134 resultat av bränder där andra produkter än madrasser antändes först. l över hälften av fallen antändes sängkläderna först /80/. Data i tabell 3.9 visar samma tendens. Skall strategin med de amerikanska bestämmelserna fungera, får alltså kontakterna mellan en glödande cigarett och andra komponenter av bädden än madrassen inte alstra ett brandförlopp, som förstärker cigarettens påverkan på madrassen eller som i sig självt innebär en livshotande miljö. I ett försök att sammanfatta kunskapsläget redogörs nedan summariskt för några av de större undersökningar som genomförts för att genom laboratorieförsök påvisa bäddsammansättningar som innebär särskilda risker på grund av lättantändlighet, forbränningsintensitet eller rökutveckling. De slutsatser som dragits i avsnitt 7.2 om enskilda möbelmaterial samt om kombinationer klädsel-stoppning gäller i tillämplig grad även för madrasser.

Undersökning vid Southwest Research Institute /81/, Texas, USA_ l en försöksserie antändes 22 olika bäddar i ett rum av normal sovrumsstorlek. Rummet ventilerades genom att två fönster var öppna ca 5 cm. 120 av de 22 fallen var madrassen av resårtyp. En 75 kg trädocka var placerad i sängen för att ge bädden naturliga konturer. Antändning skedde i första hand genom att en glödande cigarett placerades på sängen ungefär på den plats där en utsträckt hand skulle befinna sig. Misslyckades antändning med en eller två cigaretter, antändes bäddutrustningen i stället med öppen låga (tändsticka eller metenamintablett). l 8 av de 22 fallen behövdes endast en cigarett for att antända bädden. Tabell 7.1 ger den tidpunkt i de 22 försöken då mänskliga toleransnivåer for temperatur och kolmonoxid (CO) uppnåddes.

Lös inredning 137

Tabell 7.1 - Antändningsförsök med bäddar, Southwest Research Institute /8l/. Tid (tim : min) för att uppnå vissa toleransnivåer Försök nr Toleransnivå, temp (°c) 140 - 100 - 65 - - 0.30 - 0.15 - Toleransnivå, CO (%) 0.045 vid exponeringstid 5 min 5 min 30 min 30 min 1 tim 2 tim Arlländning med vigarøll

An/ändning med IändsIic/ra

Studier vid Fire Research Station /82/ Denna undersökning inriktas främst på att för olika typer av madrasser bestämma förbränningsintensitet och rökutveckling. Dessa egenskaper är avgörande för konsekvenserna av sängbränder t ex i sjukvårdsinrättningar. Försöken gjordes med fullständiga bäddar. Främst varierades kombinationen av madrassklädsel och -stoppning, medan övriga komponenter ej ändrades. Antändningskällan, som var relativt kraftig, bestod av ungefär 100 g tidningspapper, placerat ungefär mitt på sängen i kontakt med det uppvikta lakanet och ñlten. Största förbränningsintensitet uppvisades av en standardmadrass av polyuretan med överdrag av nylon, som på 7 min åstadkom 550 °C temperatur i brandrummet och producerade så stora mängder rökgaser att den genomsnittliga sikten i en sal på 600 m3 skulle ha sjunkit till 5 m. Lägsta förbränningsintensitet iakttogs för madrasser av brandskyddsbehandlat polyuretan med överdrag av brandskyddsbehandlad bomull samt för tagelmadrass med överdrag av obehandlad bomull. Dessa kombinationer gav maximalt endast 60-65 °C temperatur i brandrummet och först efter mer än 20 min hade sikten nedgått till 10 m.

138 Lös inredning

Försök vid RAPRA, /70/, /74/ och /76/ Den i avsnitt 7:2 refererade engelska undersökningen av inredningsbränder omfattade även en försöksserie med skilda sovrumsmöbleringar. I huvudförsöksserien,jfr tabellerna 7.2 och 7.3, demonstrerades hur karaktären av en sovrumsbrand kan förändras om bäddutrustningen skiftar från äldre material till nyare. Exempelvis nåddes i försök B5 maximal rumstemperatur 100 °C efter 80 minuter. 1 försök B9 nåddes en temperatur av 690 °C efter 6 1/2 minut. Som sammanfattning kan konstateras att den forskning som gjorts beträffande bäddens brandfarlighet leder till följande slutsatser: El madrasser som underhåller en glödförbränning innebär en klar risk. Varje testmetod som gör anspråk på att realistiskt mäta antändningsrisken måste därför inkludera ett prov som även mäter glödförbränning El madrasser kan göras resistenta mot antändning med glödande cigarett genom att ett mellanskikt av specialbehandlat polyuretanskum placeras mellan överdrag och madrasskärna El obehandlade polyuretanmadrasser kan antändas med en tändsticka och brinner med stark intensitet

Tabell 7.2 - Materialkombinationer vid brandförsök enligt RAPRA /70/, /74/ och /76/. l samtliga försök bestod kuddvar och lakan av bomull respektive polyester. Försök nr Madrass Madrassvar Kudde Filt B 5 - Dun Ylle Fjäderuppbyggd B 6 Modifierat Brandskydds- Dun Ylle polyuretan behandlat B 7 Modifierat Brandskydds- Poly- Akryl polyuretan behandlat uretan B 8 Polyuretan Bomull Dun Ylle B 9 Polyuretan Bomull Poly- Akryl uretan

Tabell 7.3 - Brandförsök enligt RAPRA /70/ , /74/ och /76/ ; materialkombinationer se tabell 7.2. Försök nr B5 B6 B7 B8 B9

Maximal temp (°C) 100 445 500 570 690 Tid till max temp (min) 80 24 8 6,5 6,5 Siktförsämring till

efter(min)

Lös inredning 139

El en madrass, som ensam motstår mindre antändningskällor av typen glödande cigarett, kan mycket väl antändas och snabbt brinna upp om t ex sängkläder eller kudde först antänds och utsätter madrassen för värme och flamma. Närvaron av mellanskikt av polyuretan kan därvid medföra att förbränningshastigheten ökar El förbränningshastigheten i en antänd bädd kan märkbart reduceras genom lämpligt val av filt. Filtar av ull ger t ex ett gott skydd mot övertändning även om madrassen är gjord av polyuretan med lågt motstånd mot llamförbränning. Filtar av akryl, bomull eller polypropylen kan i sig ge upphov till allvarliga bränder.

7.3.5 Tillgängliga provningsmetoder Den provningsprocedur som krävs i den amerikanska madrassnormen FF 4-72 innebär i korthet att varje sida av madrassen testas för påverkan av 18 tända cigaretter med 9 placerade direkt på den obetäckta madrassytan och de övriga 9 också på madrassytan men inneslutna mellan bitar av lakansväv. Cigaretternas placering skall därvid omfatta flata ytor, hörn, räfflor etc. Madrassen underkänns om maximal forkolningslängd överstiger 5 cm.

7.3.6 Utvecklingsarbere i Sverige Forsknings- och utvecklingsarbetet för komplett bäddutrustning i Sverige följer i huvudsak samma linje som det arbete som bedrivs för stoppade möbler. specifikt för bäddar är dock att fler komponenter (5-7 st), som var för sig kan variera starkt i utförande och material, kan ingå. En viktig komponent är madrasserna av polyuretanskum som vid brand kan utveckla stor mängd värme. Vid TEFO bedrivs FoU-arbete med avsikt att skapa provningsmetoder och bedömningsunderlag för utveckling av såväl enstaka komponenter som kompletta bäddar. Av intresse är även det arbete som bedrivs vid Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri). Detta syftar till att utveckla provningsmetoder och bedömningsunderlag för sjukhusbäddar. Spri avser att under 1978 ge ut provisoriska råd och standarder för kontroll av bäddutrustning. Landstingens Inköpscentral (LIC) genomför försök med kompletta bäddar vid ett flertal sjukhus inom landet. Utvärdering av försöken torde kunna ske under 1978.

7.4 Gardiner

7.4.1 Definirion

Med gardiner avses hängande textilier vid fönster, i dörröppningar och .för rumsavskiljning (draperier). Arrangemangen kan vara mer eller mindre omfattande och bestå av ett eller flera skikt.

140 Lös inredning

Tabell 7.4 Produktion av gardin- och draperivävnader Gardin- och draperi- Ton per år vävnader 1968 1974

7.4.2 Material Av underlag som TEFO tagit fram för utredningens räkning framgår att produktionen i Sverige fördelade sig enligt tabell 7.4. Enligt TEFO utgör importen ca 50 % år 1977. En jämförelse med åren 1940-1950 ger vid handen att bomull och viskos då var dominerande fibermaterial. Gardiner produceras för närvarande till övervägande del av syntetfibrer av vilka akryl är det dominerande materialet.

7.4.3 Brandrisker Gardiner och draperier är särskilt känsliga från brandsynpunkt, eftersom de fritt hängande textilierna ger möjlighet till snabb vertikal brandspridning. Många av de vanligaste gardintyperna ger flammor i taket inom en halv till en minut efter antändning. Dessa flammor kan sedan antända annat brännbart material som möbler och på så sätt orsaka en snabb brandspridning. Tyger av termoplastiska fibrer kan producera smältande droppar eller bitar av smältande tyg som kan fortsätta att brinna på golvet och utgöra en antändningsrisk for mattor, stolar etc. Gardiner utgör en speciell risk om de hänger nära uppvärmningsanordningar. Barns lek med tändstickor är en annan antändningsorsak. Tabell 3.9 ger en uppfattning dels om gardinernas roll i antändningsstatistiken, dels om de vanligaste antändningssätten. Gardiner som först antänt föremål utgör en mindre andel i denna tabell. Den i tabell 7.4 angivna minskningen för viskosmaterialet har sannolikt mindre betydelse från brandrisksynpunkt eftersom bomuIls-, akryl- och viskosfibrer ger likvärdig värmeutveckling. Gardiner tillverkade av både syntetfibrer och naturfibrer (ull, lin, bomull etc) uppvisar varierande brandrisker, vilka svårligen kan bestämmas enbart med uppgifter om fiberinnehåll. Endast provning kan som regel ge tillförlitlig information om produktens brandfarlighet. Ett undantag utgör glasfibergardiner som i sig inte brinner. De kan dock underhålla brand på grund av brännbara färger och appreturmedel.

7.4.4 Riskbedömningsmetoder Laboratorieprov i hel- eller modellskala for att kvantitativt beskriva

gardiners

roll vid rumsbränder har i litteraturen beskrivits i ett fåtal fall. Av särskilt intresse är arbetet /83/, som beskriver värmetransportforloppet mellan ett

Lös inredning 141

brinnande vertikalt tygstycke och en närbelägen vägg. Undersökningen ger uppgifter om flamspridningshastigheten och termisk påverkan på väggens ytskikt för ett enstaka material men ej någon jämförelse mellan olika produkter.

7.4.5 Tillgängliga provningsmetoder Vid provning av antändligheten hos gardiner kan någon av de bänkmetoder med vertikalt placerat provningsmaterial som finns tillgängliga användas. En översikt av dessa ges i /48/, som också beskriver tillgängliga metoder för mätning av flamspridningshastigheten. Provstyckets längd varierar i dessa metoder från några tiotal cm till över 2 m. En NFPA-metod /84/ kräver en längd på textilen av 210 cm och bredd 12,5 cm. Provstycket hängs upp vertikalt och antänds i sin nedre kant med en gaslåga. Som godkännandekrav anges en maximal förkolningslängd av 25 cm. Flammor får förekomma högst 2 sek efter det att gaslågan avlägsnats. Risken för att brand ien gardin övergår i en fullt utvecklad rumsbrand beror inte bara på llamspridningsegenskaper utan även på den värmeeffekt som frigörs vid förbränningen. Utvecklingsarbete med en provningsmetod, som inkluderar även värmeeffekten, pågår vid National Bureau of Standards i Washington.

7.4.6 Utvecklingsarbete i Sverige De forskningsorgan som handhar FoU-verksamheten för stoppade möbler och bäddar bedriver i regel även utvecklingsarbete för gardiner och draperier. En av de viktigaste målsätttningarna är, liksom för bäddar, att utveckla permanenta tillsatsmedel som ökar brandsäkerheten och samtidigt klarar upprepade tvättar. Sedan några årtionden saluför som regel de större varuhuskedjorna ett antal gardin- och draperikvaliteter av glasfiberväv. Även om den bärande vävnaden i sig är svårantändlig har prövningar visat att fárg- och tillsatsmedel kan ge brandspridning. Utvecklingsarbete pågår på detta område. Varudeklarationsnämnden (VDN) utarbetade åren 1968-1971 en norm för ”Textiliers antändlighet” (VDN 3301) i vilken gardiner och draperier ingick. Underlaget till denna norm kan användas när nya regler för gardiner och draperier skall utvecklas.

7.5 Textila mattor

7.5.1 Delin/tion Med textila mattor avses heltäckande eller lösa golvbeklädnader. De vanligaste mattyperna definieras enligt SIS 83 25 05. Standarden upptar ca 20 typer, dock ej orientaliska mattor.

142 Lös inredning

7.5.2 Material Mattor förekommer i ett stort antal material och kvaliteter. De heltäckande mattorna har för närvarande större produktionsvolym än lösa mattor. Mattorna kan indelas i två huvudgrupper, nämligen tuftade och vävda. De tuftade hari allmänhet en grundväv på vilken stickas (tuftas) öglematerial för slityta. De tuftade mattorna, som nästan uteslutande har baksida av skummad plast eller gummi, dominerar heltäckningssidan. Tuftmattor förekommer även som lösa mattor. Denna grupp består emellertid huvudsakligen av vävda mattor. Vanliga material för slitytan hos tuftmattor är syntetñbrer som polyamid, akryl och polypropylen. llösa mattor förekommer slitytematerial som ull, lin, akryl och viskos_ ofta i blandningar. Utvecklingen av textilmaterialet har under senare årtionden inneburit en kraftig ökning av syntetñbrer. Av TEFO:s utredningar framgår att produktionen av heltäckningsmattor tog fart under 1960-talet i och med att tufttekniken vann insteg. Denna teknik är baserad på användning av garner av syntetñbrer. Produktionen av syntetfibermattor ökade därmed kraftigt, vilket framgår av nedanstående tabell.

Ton per år

1960 1964 1968 1970 1974

263 538 2 255 4 576 7 421

Produktionen under de närmaste åren kommer sannolikt inte att förändras i nämnvärd grad med avseende på fördelningen naturñbrer/syntetñbrer (se figur 7.14). Kontakter med näringslivet ger vid handen att den totala omsättningen nu nått en kulmen efter att ha ökat oavbrutet sedan 1960talet.

% syntøtfiber

60-4

30-

ull, bomull, rayon

bastfiber o d Figur 7. l 4 Fiber/örbrzrk-

Läs inredning 143

7. 5.3 Brandrisker Brandrisken vad gäller mattor varierar starkt mellan olika konstruktioner och material. Exempel härpå är att ryor med lingarn utgör stor brandrisk jämfört med nålfiltsmatta med slityta av exempelvis polyamid. Brandrisken hos mattor påverkas även av baksidans beläggningsmaterial. Den i figur 7.14 skisserade materialutvecklingen är gynnsam från brandrisksynpunkt eftersom de äldre naturñbrerna frånsett ull och viskos medför större brandrisker än de syntetñbrer som numera används. Från brandrisksynpunkt är mattor eller golvbeläggningar i allmänhet intressanta av huvudsakligen två skäl. Det första gäller i vilken utsträckning mattan kan antändas, det andra gäller i vilken grad mattan sprider branden från brandhärden till andra brännbara föremål i rummet. Den senaste egenskapen, utbredningshastigheten, har särskild betydelse för korridorer och andra utrymningsvägar. Mattors roll som först antänt föremål framgår av tabell 3.9. De utgör en ringa andel i denna tabell.

7.5.4 Riskbedömningsmetoder Ovan nämnda riskmönster bör leda till olika bestämmelser för mattor i vanliga rum och i korridorer. En sammanfattning av problemen har gjorts i /85/. Som bakgrund gäller att USA sedan 1970 har en föreskrift som anger att samtliga mattor skall provas med avseende på antändlighet. Som tändkälla används en metenamintablett. Provningsförfarandet överensstämmer i huvudsak med SIS 83 25 27 som beskrivs i bilaga B.

Spridning i brandens inledande skede (vanliga rum)

Golvmaterialens roll för utvecklingen av en rumsbrand berörs kortfattat i avsnitt 5.1. Där nämns att brandspridning oftast sker med hjälp av vägg- eller takytor eller genom strålningspåverkan från brandhärd till övriga inredningskomponenter. Spridning längs golvet utgör som regel sista möjligheten för brandtillväxt. Frågan uppstår då i vilken grad denna spridning förhindras om golvmaterialet klarar tablettprovet /85/. För att undersöka detta testades ett stort antal mattor med denna metod. Av de mattor som godkändes utvaldes ett antal som bedömdes ha klarat sig med minsta marginal. På dessa mattor placerades fyllda papperskorgar som antändes. l arton av nitton fall skedde ingen brandspridning. Endast för en av mattorna ägde en långsam flamutbredning rum. Försöket visar att en matta som klarar SIS 83 25 27 inte sprider brand från en brinnande inredningskomponent till en annan, ännu ej antänd sådan. Detta gäller under brandens inledande skede medan nivån på infallande strålning fortfarande är låg. Horisontell flamspridning är nämligen i allmänhet starkt beroende av yttre strålningspåverkan och om förvärmning av materialet äger rum. Exempel på brandrisksituationer med sådan förvärmning är när en korridor är förbunden med t ex ett övertänt bostadsrum.

144 Läs inredning

Brandspridning i korridor studier av detta har utförts vid National Bureau of Utförliga problem Standards, Washington /85/. En rumsbrand sprider sig till bredvidliggande korridor genom att stora mängder energi i form av uppvärmda brandgaser denna. Strålning från rökgaslagret och de uppvärmda

pumpas genom

träffar och underlättar flamspridning längs korridoren. väggarna golvet sjunker från brandrummet längs korridoren. Typiska Strålningspåverkan max- och minimivärden är 10-01 W/cmz. Kritisk egenskap blir i detta fall mattans förmåga att under strålningspåverkan vidmakthålla flamspridmåste vara, desto mindre brandfarligt är ningen. Ju högre denna påverkan materialet. En provningsmetod har konstruerats, som simulerar den strålningspåverkan som uppmätts vid fullskaleförsök (se bilaga B, strålningspaneltest). modeller har använts för att analysera och jämföra fullskale- Matematiska Provbitar som insamlats genom FFACTS (se försök och provningsmetod. avsnitt 3.3.1) och som alltså deltagit i reella olycksbränder har provats med metoden. Det konstaterades att mattor som medverkat aktivt i brandförlopp Nödvändig strålningspåverkan för flamspridej heller klarade provningen. ning hade ett lågt värde, 0.1 W/cmz. Erfarenheten från mattors medverkan i verkliga korridorbränder, uppmätsamt riskanalyser utförda ningar av dessa mattors kritiska strålningspåverkan med den matematiska modellen för spridningsförloppet har lett till följande för golvbeläggningar i korridor och andra utrymningsgodkännandekrav vägar /85/: skolor strålningsnivå av minst 0,5 l. Vårdanläggningar. etc, en kritisk W/cmz. och övriga byggnader, kritisk strålningsnivå av 0,25 2. Kontorsbyggnader W/cm2.

Det bör nämnas att ett vanligt parkettgolv (ek) med två lager syntetisk behandling har en kritisk strålningsnivå av 0.4 W/cmz. Den amerikanska undersökningen visar att om gränsen för godkännande sätts vid 0.5 W/cmz kommer urvalet av golvbeläggningar att begränsas till ca 50 % av nuvarande marknad. Bland de material som fyller kraven finns och ett stort antal produkter där matta och underlag från flertalet vinylmattor enhet. Mattor med separata underlag har större början är en integrerad svårighet att klara gränsen. borde även Slutligen kan påpekas att förutom den kritiska strålningsnivån som utslagsgivande parameter väljas tiden fram till dess att flamspridning upphör.

7.5.5 Tillgängliga provningsmetoder

Utredningen konstaterar mot bakgrund av det sagda att krav kan ställas på att mattor i bostadsrum bör klara den s k tablettmetoden (SIS 83 25 27). För mattor i korridorer och andra utrymningsvägar bör övervägas att ersätta eller nu använd provningsmetod, SIS 02 48 25, med en metod komplettera liknande den strålpanelmetod som framtagits i USA, se B. l .7 respektive B.2.9 i bilaga B.

Läs inredning 145

7.5.6 U rvecklingsarbete i Sverige FoU-arbete beträffande textila mattor har huvudsakligen utförts vid TEFO i samarbete med övriga nordiska forskningsinstitut på området. Arbetet ledde år 1976 till en överenskommelse mellan de nordiska varudeklarationsorganen (i Sverige konsumentverket) om ett märkningssystem med rubriken ”Nordisk klassning av textila golvbeläggningar (NCC). Förutsättning för märkning enligt NCC är att mattan uppfyller grundkraven på antändlighet eller- om den skall användas i utrymningsvägar - kraven enligt SBN 1975. För Sveriges del utarbetar konsumentverket riktlinjer med stöd av marknadsföringslagen. l dessa riktlinjer för heltäckande textila golvbeläggningar ingår samma krav på ”säkerhet och funktion” som ligger till grund för nyssnämnda NCC. Ytterligare FoU-arbete med avseende på brandfarlighet synes för närvarande inte erforderligt.

7.6 Möbler eller möbeldetaljer av styv plast

7.6.1 Definition

Med här behandlade produkter avses dels hela möbler, dels möbeldetaljer av typen luckor, lådor, profiler, dekorationsplattor etc.

7.6.2 Material Utvecklingen av plastmöbler var under 1970-talets första år mycket snabb i USA. Liknande tendenser kunde spåras i Europa. Fördelarna med plast i möbler ligger framförallt i att materialet medför förenklad tillverkning av komplicerade konstruktioner eller mönster. Eftersom formstycken i plast kan ges nära nog vilket mönster som helst, kan de efterbehandlas så att de imiterar en rad naturmaterial, tex trä. Plastmöbelmarknaden i USA är till stor del uppbyggd på tillverkning av sådana möbler. I Europa har användningen av plast delvis utvecklats annorlunda. Här har man i stället för att imitera utnyttjat plastmaterialens extrema formbarhet for möbler, uppbyggda av ”skal” eller andra hela formelement. Flera olika bearbetningstekniker hos plastmaterial kan användas beroende på seriernas storlek och särskilda krav (Plastvärlden nr 9/1974) /86/: D gjutning med polyester D formskumning av styv polyuretanplast D rotationsgjutning av olefin- och/eller ABS-plast D formsprutning av strukturell plast (också benämnda integralcellplaster) D formsprutning av massiv styrenplast. Mest intressant från utredningens synpunkt är de s k integral- eller strukturcellplasterna. Dessa är cellplastprodukter, som genom speciell teknik får ett i det närmaste homogent ytskikt. Beroende på plasttyp och teknik är övergången mellan ytskikt och kärna mer eller mindre skarp. Formgodset kommer därför att bli en skalkonstruktion fylld med en cellplast och

146 Lös inredning

1,3- 1,2- 1,1- - 1,0 0,9-

(g/cm3)

0,8- 0,7«

Densitet

0,6- 0,5 L- 0,4- 013- 0,2- Figur 7.15 Densilelens 0,1förde/ning över Ivärsniner av errførmsrycke av sryv /ntegraIcel/PUR /8 7/ .

och styvhet. Dessa karakteriseras därför av låg vikt samt hög hållfasthet material tillåter konstruktioner med starkt varierande tvärsnitt och kommer till användning även for framställning av stora enheter. nr 10/1973 /87/ ger Figur 7.15 och tabell 7.6, hämtade från Plastvärlden en beskrivning av några strukturcellplasters fysikaliska egenskaper. eller styv massiv plast förekommer i tex bord, stolar, Strukturcellplast Dessutom kan sådan plast även förekomma som sängar, soffor och bokhyllor. detaljer i form av tex skåpluckor, hyllor, lâd- och backsystem.

Tabell 7.6 Jämförelse mellan tillverkningsmetoderna formsprutad strukturcellplast och strukturcellPUR /87/.

Formsprutad Strukturcelltermoplastisk PUR strukturcellplast

Densitet (kg/dm3) 0,6 0.1 Formstyckenas maximala volym (dm3) 40 800 5-20 5-100 Godstjocklek (mm) Maximal flytväg: 50-100: l 100-200: l Godstjocklek Olikhet i godstjocklek 3:1 20:1 Ytfmish rå slät kan infärgas endast svart Färg ofta otillräckligt färg möjlig Cykeltid fordelaktig vid liten stor godstjocklek (gräns ungefär 12-16 mm)

Lös inredning 147

7.6.3 Brandrisker Möbelenheter eller möbeldelar tillverkade av strukturcellplast är som regel särskilt brandfarliga. Genom sin cellstruktur, dvs hög specifik yta (se avsnitt om cellplaster i 6.2), sitt höga energiinnehåll och avsaknaden av isolerande kolskikt kan produkter av detta material utveckla mycket stor forbränningsintensitet i synnerhet vid stora möbelenheter. kan bli Brandutbredningen mycket snabb med fullständig övertändning av ett bostadsrum på så kort tid

som 2 minuter. Åtföljande

rökutveckling kan bli mycket kraftig. Även möbler tillverkade av massiv plast rymmer större brandrisker än traditionella material som en följd av de skillnader i brandegenskaper mellan plaster och naturmaterial som beskrivs i avsnitt 5.2.6.

7.6.4 Riskbedömningsmetodei

Fullskaleforsök med plastmöbler har utförts vid University of California, Berkeley, USA. Försöken med strukturcellplastmöbler ledde till en petition till Consumer Product Safety Commission, USA. Häri hävdades att vissa produkter innebär sådan omedelbar risk for konsumenten att marknadsföringen bör förbjudas, om det inte genom fullskaleprov eller på annat sätt kan visas att brandriskerna hålls på acceptabel nivå. I en rapport / 88/ från RAPRA, England, redovisas en studie av lättantändlighet och förbränningsintensitet hos stapelbara stolar, både i enstaka exemplar och uppstaplade. Försöken visade bl a att en enstaka stol av polypropylen kunde antändas med en tändsticka och att en snabb brandspridning övergick i en intensiv, fullt utvecklad brand om stolar av detta slag var staplade på varandra. Andra plastmaterial hade en brandhärdighet som kunde jämställas med den traditionella plywoodstolens, dvs stolarna var efter forsökets slut endast obetydligt skadade.

7.6.5 Tillgängliga provningsmetoder

Avgörande egenskaper är primärt lättantändlighet och lörbränningsintensitet. Antändningsegenskaper kan fastställas med de metoder för stoppmöbler som diskuteras i avsnitt 7.2. Förbränningshastigheten kan antingen studeras genom en kartläggning av grundläggande forbränningsförsök, se tabell 5.2, eller genom fullskaleforsök. I båda fallen gäller att den experimentella tekniken ännu ej standardiserats nationellt eller internationellt.

Sammanfattning

Utredningen gör följande huvuduppdelning av inredningsprodukters brandegenskaper: El antändlighet D deltagande i brandtillväxt D brandgasernas beskaffenhet.

Begreppet “antändlighet” avser här tändtid, utbredning, vännealstring och släckbarhet i ett inledande skede av en brand. Deltagande i brandtillväxt”

148 Lös inredning

avser egenskaper som flamspridning, termisk stabilitet. förbränningsintensitet och släckbarhet i en brands senare skede. “Brandgasernas beskaffenhet” och kemiska sammansättning, främst den siktnedsätär deras fysikaliska tande och toxiska verkan. har betydelse för hela brandförloppet. Effekterna av dem Dessa egenskaper varierar emellertid beroende på brandens storlek och karaktär, som i sin tur också påverkas t ex av ventilationsförhållandena. Statistisk information och data från laboratorieexperiment har använts för att fastställa de vanligaste riskerna för olika produkter och hur dessa risker relateras till produktens brandfarlighetsprofil (se avsnitt 7.2.4). Personrisken har vanligtvis samband med uppbyggnaden av värme, rök och giftiga gaser i och utrymningsvägar. Hur snabb uppbyggnad av dessa livshovistelsemiljön tande komponenter som kan tillåtas beror huvudsakligen på utrymningssituationen i den brinnande Lämpliga åtgärder måste därmed byggnaden. bestämmas med hänsyn till byggnadens utrymningstid. som beskrivits ovan anger samtidigt tre skilda De tre huvudegenskaper kravnivåer, nämligen

kravnivå l: kontroll av antändlighet kravnivå 2: nivå 1 + kontroll av de produktegenskaper som ger snabb brandtillväxt kravnivå 3: nivå l + nivå 2 + kontroll av brandgasers siktnedsättande och toxiska verkan.

Kravnivåerna motsvarar ett allmänt åtgärdsmönster, som med variationer återkommer från produktgrupp till produktgrupp. Naturligtvis finns det avvikelser. Generellt emellertid att kravnivå l är primär, medan gäller nivåerna 2 och 3 ger miljöer med successivt högre brandtålighet. och personrisken i t ex ett bostadsrum beror i Brandspridningshastigheten hos Särskilt hög grad av brandtåligheten samtliga inredningsprodukter. som av sitt stora termiska viktiga är de produkter antingen på grund energiinnehåll (stoppmöbler, större möbler av styv plast, madrasser) eller på av sin stora (vägg- och takmaterial, större gardiner) grund ytutbredning ensamma förmår förvandla en brand i en del av rummet till en total

övertändning. huvuddelen i ett bostadsrum kravnivå l Om av inredningen uppfyller åstadkommes i förhållande till dagens läge en kraftig minskning av sannolikheten för antändning. Övertändning förutsätter då att den ursprungliga tändkällan är av större intensitet än normal tändsticka, cigarett, mindre ljus som är relativt sällan förekommande. För produkter med stort etc,något kan det dock vara motiverat att energiinnehåll och hög förbränningsintensitet ställa krav även på andra brandegenskaper än antändlighet. För skolor, hotell, och andra lokaler där ett större antal människor vistas måste samlingslokaler däremot högre krav ställas på miljön och risken för Övertändning minskas institutioner med svåra ytterligare. I än högre grad gäller detta speciellt tex och fängelser. Minskad risk kan utrymningsförhållanden, sjukhus erhållas antingen genom att kraven enligt nivå 1 ställs högre eller genom att nivå 2 eller 3 tillämpas. En kombination av dessa åtgärder blir förmodligen Om kan befaras är krav enligt nivå 2 vanligast. avsiktlig antändning eftersom antändningskänsligheten bl a med hänsyn till komnödvändiga,

Lös inredning 149

fortegenskaper ej kan sänkas under en viss gräns. Utredningen konstaterar att en del av de tillgängliga småskaliga laboratoriemetoderna har tekniska brister. Resultaten beskriver inte alltid den risk som är förknippad med materialet eller produkten under verkliga brandförhållanden. För sammansatta produkter gäller t ex att tillfredsställande provningsresultat hos samtliga delkomponenter ej garanterar en från brandskyddssynpunkt godtagbar färdig produkt.

8 Förslag till

åtgärder

8.1 Behov och möjligheter

Utredningens faktamaterial visar att brandskyddet i byggnader i vissa avseenden kan vara otillfredsställande. Utvecklingen har under senare år medfört att material, produkter och konstruktioner förändrats i mer brandfarlig riktning. Beprövade naturmaterial har ersatts av syntetmaterial som i en del fall dramatiskt ökat brandriskerna och medverkat till avsevärda föränd- ringar i brandlörloppen. Särskilt gäller detta den lösa inredningen stoppade möbler, bäddar, gardiner, textila mattor och styva plastmöbler. Behovet av åtgärder är därför stort inom detta område. Dessa åtgärder bör omfatta dels att klarlägga och beskriva brandriskerna hos olika material, produkter och konstruktioner. dels i att fastställa brandskyddskrav under vissa givna förutsättningar, dels att utveckla regelsystem med vars stöd skäliga säkerhetskrav kan garanteras. Viktigast är att tillse att man inte använder material, produkter och konstruktioner som innebär stora brandrisker. I första hand måste man minska riskerna for antändning och glödforbränning, foranledda av de vanligaste brandorsakerna, nämligen glödande cigaretter. brinnande tändstickor och ljus samt elektriska uppvärmningsanordningar. Dessutom måste man vara medveten om att produkten kan utsättas lör termisk påverkan som är kraftigare än de antändningskällor som nämnts ovan, tex genom att antändning skett av en annan inredningsdetalj, som i sin tur påverkar den aktuella produkten. Detta gör att krav även måste ställas på exempelvis produktens termiska stabilitet, flamspridningsegenskaper och lörbränningsintensitet. Sistnämnda faktor reglerar den hastighet varmed brandgaser bildas och bestämmer därmed hur snabbt en livshotande miljö uppkommer. Andra faktorer som är avgörande lör personsäkerheten är brandgasernas fysikaliska och kemiska karaktär (siktnedsättande egenskaper, irritation av ögon och andningsvägar samt toxicitet). På en och samma produkt kan således ställas en rad olika krav. Avvägningen mellan dessa lär göras lör varje produktgrupp och baseras på hur produkterna är avsedda att användas. Det är härvid nödvändigt att säkerställa att förbättring av en brandriskfaktor, t ex lättantändligheten, inte motverkas genom att andra egenskaper, exempelvis brandgasernas toxicitet, försämras vid modiñeringen av materialet. De kunskaper om plastmaterialens brandegenskaper som står till förfogande och de provningsmetoder som hittills utvecklats är begränsade.

152 till Förslag åtgärder

anser dock att möjlighet redan finns att värdera material och att Utredningen krav. De regelsystem som står till buds behöver kompletteras när uppställa att uppställa krav och att påverka utvecklingen mot det gäller möjligheten Gällande och andra bestämmelser bidrar till ökat brandskydd. Författningar att flera väsentliga brandskyddskrav upprätthålls och kan hävdas. men någon lagstiftning som siktar till att skapa en i alla avseenden övergripande brandtrygg miljö i byggnader finns inte. Brandlagstiftningen kan visserligen i en helhetssyn på den brandtekniska miljön, men sägas ha sin utgångspunkt dess betydelse för byggnaders lösa inredning är begränsad såsom framgår av avsnitt inriktas bestämmelser på byggnaden och dess 2.2. I övrigt gällande dvs byggnadsstadgan och Svensk fasta inredning (byggnadslagstiftningen, eller på skydds- och säkerhetsfrågor i allmänhet (arbetarskyddsbyggnorm) och marknadsföringslagen). Brandrisken är härvid en bland lagstiftningen om brandfarliga varor är inriktad på flera aspekter som beaktas. Förordningen mot brand och explosion. men den omfattar endast brandfarliga skydd vätskor och gaser. av rök och andra brandgaser finns för närvarande inte Vad gäller giftverkan tillgång till ändamålsenliga provningsmetoder. Detta har sin grund i problemets komplicerade natur, äsom närmare behandlats i det föregående(avsnitt vid FoU-arbete och vid utarbetande av 5.3), och måste uppmärksammas har därför inte funnit det möjligt att föreslå provningsmetoder. Utredningen andra konkreta åtgärder än som syftar till begränsning av rökutvecklingen som sådan. Dessa motverkar också den vanligaste orsaken till åtgärder i samband med brand, nämligen kolmonoxid (CO), som uppstår i förgiftning riskabla vid alla bränder inomhus. Särskilt om mängder praktiskt taget förbränning och rökutveckling sker snabbt kan giftiga ämnen ibrandgaserna medföra olägenheter. Riskerna för giftverkan kan sålunda minskas allvarliga genom krav på begränsning av rökutvecklingen under det tidiga skedet av en brand, oavsett brandgasernas sammansättning. Det bör vidare observeras att existerande eller tillkommande material kan till farligare än C0. generellt eller under vissa visa sig ge upphov brandgaser bestämda omständigheter. Det kan därför bli nödvändigt att. genom allmängiltiga krav på materialsammansättning och beteende vid brandpåverkan, förbjuda användning av sådana material. Utöver åtgärder avsedda att förbättra produkternas brandegenskaper tillkommer behovet av att påverka människors beteende, se vidare avsnitt 8.4. har även övervägt möjligheterna att förkorta insatstiderna för Utredningen brandförsvaret. Ju förr en brandstyrka kommer till en brandplats, desto större bör nämligen utsikterna att hindra brandspridning och bekämpa branden och därigenom rädda liv och egendom vara. Med hänsyn till de ökade brandriskerna i form av bl a snabbare antändning och ökad rökavglvning i dagens boende- och arbetsmiljö och andra vistelsemiljöer kan man spekulera i att dessa risker kan kompenseras med en förkortad insatstid för brandförsvaret. Det har emellertid visat sig attäven vid bränder i objekt, till vilka brandstyrkorna haft mycket korta insatstider, har stora såväl person- som egendomsskador uppstått till följd av fullt ut/ecklade bränder. Detta beror naturligtvis delvis på att bränderna pågått en tid innan brandkårerna fått larm men pekar samtidigt på att riskerna knapaast kan

Förslag ril/ åtgärder 153

elimineras i tillräcklig grad genom en förkortad insatstid. Naturligtvis uppnås generellt betydligt bättre förutsättningar för brandförsvaren att bekämpa en brand eller utföra den primära livräddningsinsatsen genom en sådan åtgärd. Nedskärningen måste dock göras radikalt- tillexempelvis 5 minuter för såväl grupp l- som grupp ll-bebyggelse. Riskerna för personer i branddrabbad lägenhet måste med hänsyn till fast och lös inredning med dagens material bedömas vara desamma åtminstone i dessa slag av bebyggelsetyper. Om endast hänsyn tas till brandspridningsrisken till angränsande lägenheter (byggnader) - framförallt via fönster i fasad - skulle, i konsekvens med gällande värden, insatstiden för grupp lI-bebyggelse förkortas med 10 minuter. En sådan nedskärning skulle betyda att insatstiden skärs ned från 10 resp 20 minuter till 5 minuter för både grupp l- och grupp Il-bebyggelse eller alternativt 5 resp 10 minuter, vilket kan jämföras med nu gällande insatstider som med vissa smärre ändringar gällt sedan 1963. Utredningen finner en sådan åtgärd alltför drastisk med hänsyn till de avsevärt ökade kostnader för kommunerna som en Förkortning av insatstiden skulle föra med sig, sett mot bakgrund av de osäkra förbättringar från personrisksynpunkt som skulle uppnås, eftersom brandförsvaret sannolikt ändå inte hinner fram till brandplatsen i tid för att kunna påverka det tidiga brandförloppet.

8.2 Byggnadsdelar och fast inredning

Främst genom byggnadslagstiftningen och dess tillämpningsbestämmelser regleras frågor avseende utförande av byggnadsdelar och byggnads fasta inredning. Efterlevnaden av föreskrifterna övervakas av byggnadsnämnden vid prövning av ansökan om byggnadslov och genom besiktningar på byggnadsplatsen. Emellertid har byggnadsnämnden, såsom tidigare påpekats (avsnitt 2.1), ingen praktisk möjlighet att hindra att sådana inredningsprodukter, som godkänts vid byggnadstillfállet, i efterhand ersätts med en brandfarlig motsvarighet. Detsamma är förhållandet om invändig tilläggsisolering utförs med brandfarligt material utan att förses med skyddsbeklädnad eller om man i väggar injekterar ett brandfarligt material, som borde förses med en invändig skyddsbeklädnad (avsnitt 6.3.1). Det finns därför behov av andra styrmedel, tex genom brandlagstiftningen och marknadsföringslagen. I fråga om lokaler som mera regelbundet underkastas brandsyn är brandlagstiftningen ett lämpligt komplement till byggnadslagstiftningen (avsnitt 8.3.2). l bostäder företas dock normalt inte regelbunden brandsyn enligt brandlagstiftningen, däremot har marknadsföringslagen (MFL) betydelse för produkter och material som förs in i bostäderna. Restriktioner eller förbud i byggbestämmelserna blir i stor utsträckning verkningslösa, om de inte kompletteras med motsvarande informationsplikt eller försäljningsförbud på sätt som marknadsföringslagen ger möjlighet till. Detta gäller särskilt sådana inredningsmaterial som är relativt enkla att ersätta. såväl beträffande tillgång på varianter i marknaden som beträffande själva utbytesproceduren. Exempel på produkter som bör kunna förbjudas med stöd av 4§ nämnda lag är enligt utredningens uppfattning dörrhandtag av

154 Förslag till åtgärder sou 1978:30

lättsmält eller eljest termoplastiskt material utan kärna av stål eller annat värmetåligt material (avsnitt 6.4.2).

8.2.1 Bestämmelser i byggnadsstadgan

Byggnadsstadgan använder begrepp som faran för brand” (44§ 1 mom), “brandfara” (44 § 5 och 7 mom)och ”vid brand“(44 §6 mom) för att beskriva brandrisker. Stadgan anger här grundregler för hur brandskyddssynpunkter skall beaktas vid byggande. Någon distinkt åtskillnad mellan den termiska påverkan som en brand medför och de risker som följer av utvecklad rök görs sålunda inte. Detta har dock inte utgjort hinder att i tillämpningsbestämmelserna till stadgan, dvs i Svensk byggnorm, använda sådan distinktion där Förståelsen för bestämmelsernas syfte därmed underlättas. Som exempel härpå kan nämnas kap 52 (Luftbehandlingsinstallationer), där reglerna är så utformade att det klart framgår vad som erfordras till skydd mot spridning av brand respektive spridning av brandgaser. Såsom tidigare påvisats medför inredningsbränder i nu använda syntetmaterial en tendens till kraftigare eller i vart fall snabbare rökutveckling än bränder i _inredning av naturmaterial. Nya material kan också alstra brandgaser med en sammansättning som har farligare giftverkan än som hittills varit vanligt. Det finns därför skäl för införande av restriktioner mot användning av material och produkter som vid brand utvecklar gaser som är farligare än normala brandgaser (främst kolmonoxid). Tillgången på lämpliga provningsmetoder är dock för närvarande bristfällig-tills vidare kan därför bedömningsgrunder av annan art behöva tillgripas. Något uttryckligt stöd för restriktioner i här avsett syfte finns inte i byggnadsstadgan. Det kan emellertid uppnås genom tillägg av “och vid i 44 § l mom första meningemvarvid meningen får följande lydelse: “Byggnad skall medavseende å konstruktion och inredning utföras så, att faran för och vid brand ej blir större än som betingas av hänsyn till dess ändamål, angränsande bebyggelse och omständigheterna i övrigt.” Utredningen förordar därför att 44 § l mom byggnadsstadgan ändras genom att kompletteras på angivet sätt. Eftersom en omedelbar sådan ändring inte framstår som oundgängligen nödvändig synes det vara tillräckligt att ändringen sker vid lämpligt tillfälle.

8.2.2 Bestämmelser i Svensk byggnorm Med hänvisning till vad som anförts i kap 6 framstår det som angeläget att kvantifiera kraven i avsnitt 37:31, SBN 1975 genom komplettering med preciserande anvisningstext. Föreskriften lyder: “Material i byggnadsdel får inte ha sådana egenskaper eller ingå i byggnadsdelen på sådant sätt att brand därav lätt kan uppstå eller att materialet vid ringa brandpåverkan av byggnadsdelar ger upphov till mycket snabb brandspridning eller snabbt utvecklar stor mängd rök. Material i innertak och väggar får inte ha sådana egenskaper att det vid ringa brandpåverkan defomieras eller eljest förändras på sådant sätt att särskild risk för personskador uppkommer.” Denna föreskrift tillkom i och med att SBN 1975 trädde i kraft. Utredarbete har bekräftat angelägenheten av föreskriften. Det bör ningens

Förslag till åtgärder 155

observeras att den inte är begränsad till sin tillämpning och att den sålunda gäller även för t ex småhus. Den gäller också for sådana utrymmen och ytor, för vilka görs undantag i SBN 1975 från eljest gällande brandtekniska krav på ytskikt (avsnitt 37:52). Den är sålunda tillämplig även för “små avskilda utrymmen, såsom badrum och dylikt och “för av begränsade väggytor inredningskaraktär, såsom garderobs- och andra skåpsidor samt överstycken och bröstningar vid dörrar och fönster. Dessa undantag tillkom i samband med införande av ytskiktskrav i dåvarande byggnadsstyrelsens anvisningar till byggnadsstadgan (BABS 1960). närmast i syfte att medge användning av konventionellt inredningssnickeri av massivt trä, spånskivor och liknande utan hinder av de nya ytskiktskraven. Utredningsarbetet har inte givit anledning till ändrat synsätt på denna punkt. Emellertid har på senare tid framkommit ett flertal inredningskomponenter, helt eller till stor del av material som har avsevärt ogynnsammare brandtekniska egenskaper än dessa träprodukter. En preciserande anvisningstext till avsnittet 37:31 bör sålunda ges sådant innehåll att fortsatt användning av dessa träprodukter medan godtas, inredning med brandfarligare material inte godtas. Tills vidare kan detta lämpligen ske genom hänvisning till provning enligt metod SIS 02 48 23 (se bilaga B) och jämförelse med en ny gränskurva 3, se figur 8.1, vad gäller flamspridningsegenskaper och med det kriterium beträffande rökutveckling som för närvarande gäller för ytskikt klass lI. Dessa två kriterier har föreslagits av de officiella nordiska brandlaboratorierna och är så gemensamt valda att de uppfylls av träbeklädnad men inte av exempelvis flertalet cellplaster eller porösa träfiberskivor.

700 _ °c .›- Gränskurva 3 --:\ _,-: a 600 -r - ,I _ø I a ,a

Gränskurva 2 . .-

,I 5o0 - ,

Gränskurva-l , ,- 400 .- ,

300 ,,,

Figur 8./ Gränskurvør 0 för rökgastemperatzir vid 0 1 2 3 4 5 5 7 3 9 10 provning enligt SIS min 02 48 23.

sou 197330 156 Förslag till åtgärder

Komplettering av SBN 1975 på detta sätt innebär införande av en ny klass. klass 111. Det är helt i överensstämmelse med intentionerna bakom ytskikt Föreskriften iavsnitt 37:31 liksom även med det förslag till gemensam nordisk brandteknisk som utarbetats inom Nordiska kommittén för klassindelning, (NKB) genom dess brandskyddsutskott och som fastbyggbestämmelser ställts av NKB i juni 1977 (NKB-rapport nr 29). Förfarandet täcker även det vägg- och takbeklädnad som behov att avgränsa träpanel från brandfarligare kommer att uppträda vid genomförande av NKB:s riktlinjer för byggnadstekniskt brandskydd i enfamiljshus (antagna i juli 1975, NKB-rapport nr 25). SBN 1975 för ett sådant genomförande har Förslag till erforderliga ändringari i december 1977 överlämnats till regeringen för fastställande. missvisande resultat om Provning enligt ovan angivna metod ger vanligen det provade materialet har termoplastiska egenskaper. För sådana fall måste därför för närvarande hänvisas till andra lämpliga provningar i hel eller halvstor skala, på samma sätt som sker i SBN Godkännanderegler 1975:9,

Brandskydd. Krav enligt den nya klassen, ytskikt klass 111, föreslås gälla i samma som ifrågavarande avsnitt 37:31 iSBN 1975,dvsiprincip för alla utsträckning

invändiga tak- och väggytor, där inte högre krav (ytskikt klass 1 eller 11)gäller.

Samma krav beträffande brandspridning -om än inte beträffande rökutveckling - bör gälla även för mindre ytor såsom exempelvis bågar och karmar till fönster samt dekorativa balk- och pelarattrapper. Detta krav är särskilt undantag bör endast angeläget om de placeras i tak eller nära taket. Generellt utsträckning såsom socklar. täcklister 0 d. Däremot bör gälla ytor av obetydlig kravet - dock utan anspråk beträffande rökutveckling - även gälla som

minimikrav för utvändig väggbeklädnad. som det inte heller finns skäl godta med brandspridningsegenskaper än träbeklädnad med ogynnsammare träpanel e d. Ovanstående förslag är i viss utsträckning förberett redan genom tillkomsten av SBN 1975. Det har även förankring i det harmoniseringsarbete som bedrivs inom ramen för NKB:s verksamhet och vari planverket medverkar från svensk sida. Det bör därför kunna genomföras relativt

snart. föreslår ytterligare två åtgärder - övergång till provning med Utredningen av rökalstring vid röktäthetskammare enligt NBS (se bilaga B) för mätning brandpåverkan samt komplettering av den nu tillämpade klassen tändskyddande beklädnad med en klass karakteriserad av bättre brandskyddande förmåga. Båda åtgärderna skulle innebära komplettering av nyligen antagna nordiska beträffande brandteknisk klassindelning. lnnan regler i riktlinjer dessa avseenden införs i SBN, bör därför överläggningar komma till stånd inom NKB i syfte att komma fram till gemensamt ställningstagande. med röktäthetskam maren ger helt andra möjligheter än provning Provning under olika former av brandpåverkan. enligt SIS 02 48 23 att mäta rökalstring Den ger därmed bättre möjligheter att åstadkomma byggnadsbestämmelser, eller riskabelt toleranta. Provningsmetoden är som inte är onödigt restriktiva i sin nuvarande utformning; den tillåter emellertid inte generellt användbar material och inte heller mätning av inte provning av termoplastiska vid olika ventilationsförhållanden. jfr avsnitt 5.3.5. Modifiering rökalstring

sou 1978:30 F örs/ag ri/I åtgärder 157

av metoden pågår emellertid inom ramen för arbetet inom ISO/TC 92 “reaction-to-fire” och kan förväntas leda till väsentliga förbättringar inom ett par år. Detta arbete bör följas med uppmärksamhet från svensk sida, inte minst genom brandlaboratoriet vid statens provningsanstalt. Tillgång till en bättre tändskyddande“ beklädnad än enligt nu gällande krav skulle ge större möjligheter att medge användning av åtskilliga isoleringsprodukter av cellplast med värdefulla egenskaper i andra än brandtekniska avseenden. Önskemålet om ett sådant bättre skydd skall också ses mot bakgrund av ett stigande intresse för att använda högvärdiga isoleringsmaterial.

8.3 Lös inredning

För lös inredning är underlaget för bestämning av brandegenskaper och säkerhetskrav ofullständigt. Det krävs utveckling av provningsmetoder och kravspecifikationer. Även regelsystem för ingripande mot brandfarliga produkter är ofullständiga och behöver ses över. Vid denna översyn måste hänsyn tas till att systemen skall fungera för olika slag av byggnader och gälla såväl nyanskaffning som befintlig inredning. Byggnader kan indelas i två huvudgrupper med avseende på användningen (se avsnitt 1.2). Den ena huvudgruppen utgörs av bostäder och den andra av byggnader som används för offentlig. kommersiell eller annan kollektiv verksamhet. För den lösa inredningen i bostäder svarar den boende, för den lösa inredningen i övriga byggnader den som ansvarar för verksamheten i byggnaden. Det kan vara stat, kommun eller enskild näringsidkare. Denna skillnad i ansvar medför behov av olika regelsystem när brandsäkerhetskrav skall uppställas.

8.3.1 Lös inredning i bostäder Ökat skydd mot brandrisk i bostäderna kan åstadkommas dels genom produktpåverkan, dels genom information till de boende om produkters och materials brandegenskaper. Den nya marknadsföringslagen är därvid ett lämpligt instrument. Mot bakgrund av lagens regler kan konsumentverket utarbeta riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning bl a med avseende på säkerhet. Beträffande marknadsföringslagens tillämpning och riktlinjernas funktion hänvisas till redovisningen i avsnitt 2.3. Konsumentverket arbetar med framtagning av riktlinjer för produktgrupperna möbler, bäddar, textila mattor, gardiner, halvhårda golv och väggmaterial. I dessa riktlinjer kommer regler för produkters brandegenskaper att ställas med utgångspunkt från tillgängliga provningsmetoder. Det står klart att vad som för ögonblicket krävs, åtminstone vad gäller den enskilda konsumentens skydd i hemmiljö, är ett snabbt införande av regler som gallrar ut de brandfarligaste produkterna och garanterar en minimistandard för vissa väsentliga egenskaper. För de flesta produkter gäller att den primära riskfaktorn är antändligheten. Den nuvarande avsaknaden av restriktioner för lös inredning gör att uppfyllande av även relativt milda

158 Förslag rill åtgärder sou 1978:30

fordringar i fråga om begränsning av antändlighet medför betydande sänkning av brandfarligheten. Det kan dessutom för produkter med stort energiinnehåll och hög förbränningsintensitet vara motiverat att ställa krav även på andra brandegenskaper än antändlighet. I kapitel 7 har angivits tre kravnivåer som kan upprättas med avseende på produkters brandegenskaper, där kravnivå l innebär kontroll av antändlighet. Utredningen har funnit att tillgängliga provningsmetoder ger möjlighet för sådana restriktioner. Det är mot denna bakgrund Konsumentverket har påbörjat sitt riktlinjearbete. Vad gäller brandrisk i bostäder har riktlinjearbetet i början av år 1978 kommit längst beträffande heltäckningsmattor. I denna riktlinje ingår en säkerhetsregel avseende antändlighet som innebär att en matta som säljs till konsument för enskilt bruk skall motstå en mindre antändningskälla som motsvarar en brinnande tändsticka eller ett ljus. För andra produkter kan reglerna avseende brandegenskaper bli mer omfattande. Det kan även bli aktuellt med särskilda informationsregler avseende brandegenskaper, vilket ej varit fallet för heltäckningsmattor. Konsumentverkets riktlinjer kommer att gälla produkter som säljs till konsumenter. l takt med hushållens nyanskaffning förbättras därmed brandskyddet i bostäderna. Riktlinjerna inverkar däremot inte på den inredning som redan finns i bostäderna. Den ökade information som når konsumenterna som en följd av riktlinjearbetet kan dock antas komma att öka allmänhetens medvetenhet om brandriskerna.

8.3.2 Lös inredning i andra lokaler än bostäder

[andra lokaler än bostäder kan inredningens brandegenskaper påverkas såväl genom produktpåverkan som genom krav riktade till dem som ansvarar för byggnadens inredning. Även i dessa fall kan produkter som uppfyller konsumentverkets riktlinjer vara tillfredsställande från brandskyddssynpunkt. I vissa fall måste emellertid kraven ställas högre. Det kan inte heller förutsättas att produkter, som enbart säljs till myndigheter och näringsidkare, alltid kommer att uppfylla konsumentverkets regler. Särskilt i lokaler som inreds av privata näringsidkare, t ex restauranger och hotell, kan risk finnas att brandfarliga produkter kommer till användning. Med hänsyn härtill samt till att behov finns att påverka den inredning som redan finns i lokalerna anser utredningen det angeläget att den befintliga av brandskyddet för dessa lokaler förstärks. Som framgår av regleringen avsnitt 2.2 förrättas idag brandsyn ialla byggnader som är särskilt brandfarliga eller där brand kan utgöra fara för ett större antal människor. Dessa byggnader utgör en betydande del av byggnadsbeståndet. Med stöd av gällande bestämmelser kan i och för sig den lösa inredningens beskaffenhet kontrolleras vid brandsyn. Detta sker dock ytterst sällan på grund av att föreskrifter för lös inredning saknas. För lokaler som inreds av stat, kommun eller privata näringsidkare bör därför enligt utredningens mening kompletterande åtgärder vidtas för att åstadkomma ökad brandsäkerhet hos den lösa inredningen. Utredningen finner det sålunda angeläget att föreskrifter för den lösa inredningen i andra byggnader än bostäder snarast utarbetas.

Förslag till åtgärder 159

Därvid kan konsumentverkets riktlinjer för skilda produkter utgöra en utgångspunkt. Som tidigare nämnts är det ofta fråga om samma produktslag som säljs till enskilda och som används i inredning av andra lokaler än bostäder. l den mån för viss lokal ej ställs särskilda krav på brandskydd, torde riktlinjernas regler vara omedelbart överförbara. Behov kan dock finnas att mer långtgående krav fastställs för vissa lokaler, exempelvis restauranger och vårdinrättningar. Krav på inredningens brandtålighet måste mot bakgrund av det sagda kunna riktas till den som ansvarar för dessa lokalers inredning. Detta bör lämpligen ske genom föreskrifter utfärdade av den centrala brandmyndigheten (statens brandnämnd) i samråd med berörda myndigheter. Utredningen föreslår att i gällande brandlagstiftning införs bestämmelser som ger statens brandnämnd befogenhet att utfärda erforderliga föreskrifter för inredning i andra lokaler än bostäder. Föreskrifterna bör gälla såväl redan befintlig inredning som nyanskaffning. För befintlig inredning kan behov finnas av särskilda Övergångsbestämmelser. Det finns anledning att särskilt beröra frågan om bevisbördan för att inredning uppfyller de föreskrifter som förutsätts komma att gälla för den lösa inredningen i andra lokaler än bostäder. För närvarande gäller att det ankommer på kommunen att genom brandsyneförrättaren göra de undersökningar som behövs för att fastställa om det föreligger brandtekniska brister. I första hand måste det emellertid anses ankomma på den som svarar för viss lokal, att tillse att den inte ges en utformning och en inredning som kan leda till brandfara. Därför bör gälla att denne har att påvisa att inredning och övriga anordningar uppfyller gällande brandskyddskrav. En bestämmelse med denna innebörd bör införas i brandlagstiftningen.

8.4 Information

Det kommer alltid i större eller mindre omfattning att inträffa brandtillbud och bränder. Även om förbättringar genomförs avseende byggnadernas fasta och lösa inredning kommer alla risker inte att kunna elimineras. Som ett komplement till lagstiftningsåtgärder har därför en väl avvägd och målinriktad information en uppgift att fylla. Orsaken till bränder och brandtillbud kan vara okunnighet eller ovarsamhet. Brandskador kan försvåras av att kunskapen om hur man skall agera när en brandolycka inträffar är bristfällig. Information som riktar sig till alla medborgare eller till grupper som har särskilda informationsbehov kan bidra till att reducera antalet bränder och brandskador. Man kan t ex varna allmänheten mot sängrökning, el radiatorer, öppen eld, brandfarliga hushållskemikalier etc. Information kan också lämnas om hur man skall bete sig vid bränder och brandtillbud: vad som kan göras for att släcka bränder, i vilka situationer och hur man skall behandla brand- och brännskador. Den institution som idag gör de största informationsinsatserna avseende bränder och brandförsvar är Svenska brandförsvarsföreningen (SBF). Föreningen har till uppgift att stödja brandförsvar och därmed förenlig verksamhet. Arbetsuppgifterna omfattar brandskydd. brandsläckning och

160 till åtgärder sou 1978:30 Förslag

annan räddningstjänst. Föreningen framställer informationsmaterial både för allmänheten och för sådana grupper som yrkesmässigt kommer i kontakt med brandförsvar. SBF framställer också undervisningsmaterial och bedriver en omfattande kursverksamhet. Det finns skäl att även erinra om de värdefulla insatser som görs i civilförsvarets regi när det gäller brandförsvar. Planverket, konsumentverket och statens brandnämnd har hittills endast i bed rivit information avseende bränder och brandförbegränsad utsträckning svar. Det finns inte heller särskilda medel avsatta för detta ändamål. Utredningen anser dock att myndigheterna har en uppgift att fylla när det gäller information och förutsätter att de andra åtgärder som föreslås i detta betänkande informationsåtgärder. Det är därvid av följs upp genom lämpliga vikt att ett samlat grepp tas på detta område.

8.5 Behov av forskning och utveckling (FoU)

8.5.1 Nationellt brandforskningsprogram Försvarets forskningsanstalt (FOA) har på uppdrag av styrelsen för teknisk utveckling (STU) utarbetat ett förslag till program för brandteknisk forskning och utveckling (STU-utredning nr 71-1977). De allmänna direktiven för denna utredning var följande: “Utredningen skall avse forskning för enbart området brand (ej allmän räddningstjänst). Utredningen skall icke behandla frågor om forskningens organisation och finansiering. Utredningen skall utgå från den nuvarande brandforskningen i landet, som drar en årlig kostnad av ca 3 Mkr. Med denna utgångspunkt skall utredningen föreslå den ytterligare som bör utföras om området tillförs 3 resp 9 Mkr/år, motsvarande forskning en fördubbling resp en fyrdubbling av nuvarande kostnad. Utredningen skall dessutom skissera ett program på tillskottsnivån 21 Mkr/år, motsvarande en åttadubbling av nuvarande resurser. Utredningen publicerades hösten 1977 och har därefter remissbehandlats. Remissinstansernas positiva reaktion har fått som resultat att STU nu (våren med näringslivet etablera ett nationellt 1978) har för avsikt att i samarbete brandforskningsprogram. Till grund för programmet skall ligga de mål och förordat. l väsentliga delar prioriteringar som brandforskningsutredningen blir också forskningsinnehållet det som föreslagits av utredningen. Emellertid har ambitionsnivån nu fastlagts till ett program av storleken +3 Mkr/år, dvs det lägsta av de alternativ som brandforskningsutredningen har tillsätts för att utarbeta ett FoU-program som behandlat. En arbetsgrupp Avtalet är avsett att kan ligga till grund för ett avtal mellan stat och näringsliv. träda i funktion under 1978. Brandriskutredningen tillstyrker genomförandet av detta nationella brandforskningsprogram.

8.5.2 Provningsmetoder Den begränsade tillgången på teoretiska dimensioneringsmodeller medför att effektiv kontroll av produkters brandegenskaper oftast måste baseras på utformning i kombination med praktisk provning. Provningsmetodernas

Förslag till åtgärder 161

valet av godkännandekriterier kommer därför att avgöra produkturvalet och därmed den av materialet beroende personrisken. Som en följd härav har en betydande del av utredningens arbete inriktats på att för olika produktgrupper undersöka befintliga provningsmetoders relevans. Detta gäller inte minst provning av produkter tillverkade av plaster. Som framhålls i avsnitt 8.1 har brist på tillförlitliga provningsmetoder medfört att utredningen, vad gäller skydd mot giftverkan av rök och andra brandgaser. inte funnit det möjligt att för närvarande ange andra åtgärder än sådana som främst syftar till att begränsa materialens rökutveckling som sådan. Aktuella provningsmetoder för detta ändamål bestämmer rökgasproduktionen genom mätning av brandgasernas genomsiktlighet. Därmed anges endast en mycket begränsad komponent av brandgasernas roll för personsäkerheten. Den forskning och utveckling som pågår i syfte att finna lämpliga metoder för att bestämma brandgasernas totala fysiologiska verkan på människokroppen bör emellertid noga följas och påverkas från svensk sida. Statens brandnämnd driver bl a ett projekt med analys av brandgaser (se avsnitt 4.3.1). Även produktkontrollnämnden arbetar med likartade frågor. Statens provningsanstalt har ansvaret för utarbetande och fastställande av provningsmetoder. Det råder vad gäller brandskyddskrav stor obalans mellan byggnaden och dess fasta inredning å ena sidan och byggnadens lösa inredning å andra sidan. Medan det beträffande byggnaden och den fasta inredningen till stor del är fråga om att vidareutveckla existerande provningsprocedurer, så måste vad gäller lös inredning i vissa fall helt nya metoder tas fram. Konsumentverkets riktlinjearbete för lös inredning spelar i detta sammanhang en viktig roll. Brandprovningsmetoders allmänna bakgrund, filosofi, utvecklingstendenser och framtidsbehov redovisas i det principdokument som på samnordisk bas tagits fram av NORDTEST /20/. Denna rapport sammanfattar forskningsbehov i samband med pågående och framtida utveckling av brandprovningsmetoder. Behovssammanställningen är strukturerad med hänsyn till forskning och utveckling i anslutning till gällande NORDTESTmetoder, till pågående verksamhet inom ISO/TC 92 (se avsnitt 5.4), till brandtekniska provningsmetoder för möbler. textilier och annan inredning i fullskala samt till provningsmetoder, föranledda av möjligheten att i vissa fall använda dimensioneringsmodeller. Utredningen föreslår att NORDTEST-rapporten läggs till grund för det fortsatta utvecklingsarbetet inom brandprovningsområdet. Speciellt finner utredningen angeläget att följande projekt ges hög prioritet. El Utarbeta provningsmetoder för lös inredning såsom möbler och textilier. Framtagna metoder bör vara klart kopplade till de åtgärder som beskrivs i avsnitt 8.1. För närvarande pågår förberedelser för internationell standardisering av provningsmetoder för brandegenskaper hos kompletta möbler inom ISO/TC 136 Furniture. El Arbeta aktivt inom ISO/TC 92 för att påskynda utvecklingen av materialprovningsmetoder inom området “reaction-to-fire. Speciellt bör beaktas att, om nu använda provningsmetoder skall kunna ersättas med de nya ISO-metoderna. är en grundförutsättning att “rate-of-heatrelease””-metoden visar sig vara funktionsduglig (se avsnitt 5.5).

162 Förslag till åtgärder

E] Utveckla ett hörntest (jfr avsnitt 5.3.2)elIer an nan typ av fullskaletesnsom kan standardiseras, i första hand för provning av ytskiktsmaterial ax typen eller skumplaster, i andra hand för provning av inredningstermoplaster komponenter. D Klarlägga hur gällande metoder godkända av NORDTEST avspeglar den produkten utsätts föri en verklig brandsituation. Hög prioritet påverkan bör här ges en energi- och massbalansstudie av SIS 02 48 23 (jfr avsnitt 5.3.4). Exempel på halvskalemetoder som bör ytterligare studeras utgör 124 /67/ beskrivna modellen för provning av den i SP Meddelande fasadmaterial. Metoden framtogs och korrelerades med fullskaleprov l950-talet. Det är önskvärt att provningsmetodens relevans för under vid dagens inredningsbränder studeras. fasadpåverkan

Statens provningsanstalt har huvudansvaret för det fortsatta utvecklingsarunderstryker betydelsen av detta betet inom provningsområdet. Utredningen och vill betona att det för fortsatt utvecklingsarbete i föreslagen åliggande krävs att erforderliga resurser ställs till provningsanstaltens omfattning förfogande.

8.6 Statistik

har i kapitel 3 framhållit att en centralt organiserad insamling av Utredningen och erfarenheter f rån inträffade bränder är av betydande värde som uppgifter underlag för åtgärder. Insamlingen bör avse uppgifter om typ av brand, kostnader mm. De objekt, brandförlopp, brandspridning, personskador, insamlade bör också kunna användas vid planering av forskning uppgifterna samt vid undervisning och övning av brandpersonal m fl. Statistiska (SCB) anser att en utredning av behov och centralbyrån för en svensk brandstatistik är nödvändig och att SCB:s förutsättningar erfarenheter därvid bör tas till vara. SCB har förklarat sig beredd att delta i ett sådant arbete. Visst arbete avseende datainsamling har redan initierais av en informell arbetsgrupp, den s k brännskadegruppen (se avsnitt 3.2.2). Syftet har varit att skapa större kunskap såväl om brännskadeproblem som om metoderna för datainsamling och analys inom området. föreslår att SCB får i uppdrag att i samarbete med berörda Utredningen myndigheter- statens brandnämnd, statens planverk och Konsumentverket - utreda möjligheterna att organisera en uppgifts- och erfarenhetsinsamling från inträffade bränder avsedd att ligga till grund för en ändamålsenlig och brandstatistik. En sådan utredning bör komma till stånd fortlöpande snarast.

8.7 Kostnadskonsekvenser

För byggnadsdelar och/ast inredning innebär utredningens förslag i huvudsak i Svensk byggnorm utvecklas och preciseras. att redan givna föreskrifter Detta kommer att medföra att betämmelserna i framtiden avser fler än vad som för närvarande är materialkombinationer och produktgrupper

sou 1978:30 Förslag till åtgärder 163

fallet. Med hänsyn till utvecklingen i övrigt torde kostnaderna för detta vara så begränsade att de knappast påverkar de totala kostnaderna fören byggnad. För vissa tillverkare och importörer kan dock i ett övergångsskede problem uppstå med att anpassa produktionen/importen till de nya kraven. I viss utsträckning torde sådana svårigheter kunna tex överbryggas genom dispenser under en övergångstid. Konsumentverket kommer med stöd av 4§ marknadsföringslagen och inom ramen för sitt riktlinjearbete att utarbeta regler för brandegenskaper hos produkter som marknadsförs som läs egendom till enskilda konsumenter. Kostnadskonsekvenserna för anskaffande av den lösa inredningen för bostäder måste bedömas mot bakgrund av ständiga förändringar på varumarknaden, såväl avseende priser som produktegenskaper. Viss del av en produktgrupp kan bli utslagen på grund av de nya säkerhetskraven. I många fall kan det dock visa sig att det inte är de billigaste produkterna som slås ut av brandsäkerhetsskäl. l andra fall kan konsumenterna bli hänvisade till produkter som är dyrare vid nyanskaffning. Eftersom det ofta gäller varaktiga produkter är det inte endast anskaffningskostnaden som är intressant, utan även kostnaden utslagen på hela användningstiden. Det är inte osannolikt att det högre priset vid anskaffning ibland kan kompenseras av bättre egenskaper, bl a hållbarhet. Med hänsyn till denna komplicerade bild torde det vara omöjligt att med rimlig säkerhet bedöma om införande av nya regler för lös inredning i bostäder överhuvudtaget höjer kostnaderna för konsumenten. Däremot är det här, liksom för den fasta inredningen, möjligt att tillverkningen och importen utsätts för vissa problem i övergångsskedet. Dessa bör dock kunna överbryggas på samma sätt som i det förra fallet. Statens brandnämnd föreslås få befogenhet att meddela föreskrifter för inredning i andra lokaler än bostäder. Utredningen förutsätter att brandnämnden i stor utsträckning kan använda Konsumentverkets riktlinjer som utgångspunkt när den ställer krav på sådana lokaler. l vissa fall måste dessa krav vara högre än för bostäder. De förstärkta brandsäkerhetskraven för andra lokaler än bostäder avser inte endast nyanskaffningar utan även befintliga inredningar. Detta innebär att brandmyndigheten kan komma att ställa krav på ändrad inredning, om den finner att inredningen inte fyller rimliga krav på brandtålighet. För sådana lokaler kan det vara angeläget att kraven införs omgående. De icke obetydliga kostnader som här punktvis kan uppstå, är ett pris som enligt utredningens uppfattning måste betalas för en säkrare miljö. Dessa kostnader kan motiveras även från arbetarskyddssynpunkt. Tillverkarna uppvisar i regel en god förmåga att utveckla nya produktvarianter och produktionsprooesser. Därför är det meningslöst att beräkna väntade kostnadskonsekvenser utan att ta hänsyn till den flexibilitet som sannolikt finns inom de berörda branscherna. På längre sikt kan även dessa kostnader ses som en övergångsföreteelse, eftersom produktionen sannolikt efter hand anpassas till de nya bestämmelserna. Den sammanfattande slutsatsen blir, att de kostnader som kan drabba konsumenter, företag, stat och kommuner därför att högre krav kommer att ställas på den fasta och lösa inredningen i byggnader totalt synes bli av ringa omfattning. Punktvis kan dock problem uppstå på marknaden. Vidare kan n märkbara kostnadsstegringar uppstå för vissa andra lokaler än bostäder.

i 164 Förslag till åtgärder

av dessa kostnader Föreligger för Något underlag För mer exakta beräkningar närvarande inte. Uppskattning av punktvisa kostnader kan göras i anslutning

till att beslut tas om vilka krav som skall ställas på begränsade produktom-

råden. Utredningens Förslag innebär också att flera myndigheter måste ta på sig Detta gäller brandnämnden, konsumentverket. nya eller utökade uppgifter. statistiska centralbyrån och statens provningsanstalt. Kostnaplanverket, derna avser uppgifter som närmare preciserats i olika avsnitt i kapitel 8.

Bilaga

A och

Begreppsförklaringar förkortningar

Begreppsförklaringar

Brandcell Brandcell ärdel av byggnad,som är avskild på sådant sätt att en brand kan förhindras sprida sig till annan del av byggnaden under viss tid. bestämd med hänsyn till byggnadens ändamål och höjd. 1 brandcellens omslutande konstruktioner kan ingå funktionellt betingade delar med mindre brandmotstånd än som svarar mot denna tid,t ex fönster och dörrar,om brandens spridning i anslutning till dessa kan hindras genom brandförsvarets ingripande med normal insatstid eller på annat sätt.

Brandfarlig vara Dels gasformig vara som vid en temperatur av +2l°C eller därunder kan antändas och brinna i luft (brandfarlig gas)\ dels flytande eller halvfast vara med en flampunkt av högst +60°C samt (oavsett flampunkten) dieselolja och eldningsolja (brandfarlig vätska). Se vidare SFS 1961:568 och 1973:584.

Brandgas Gas utvecklad vid brand. vanligen delvis oförbränd. Brandhärdig byggnad Med brandhärdig byggnad förstås en byggnad där skilda verksamheter skall vara åtskilda med konstruktioner. som skall kunna motstå 30 min brandprovning. l en brandhärdig byggnad gäller även krav på ytskikt och beklädnader på tak- och väggytor i utrymningsvägar samt på takytor i övriga utrymmen. Se vidare SBN 1975. kap 37. Brandsyn (regelbunden) Författningsenlig besiktning av byggnader, upplag eller anläggningar. som är särskilt brandfarliga eller där brand kan medföra fara för ett större antal människor. Regelbunden brandsyn förrättas av brandchefeller av brandbefal som han förordnar därtill. Andra slag av brandsyn är eldstadsbrandsyn och särskild brandsyn. Se vidare 12-14 §§ brandstadgan (SFS 1962:91). Brandsäker byggnad Med brandsäker byggnad förstås en byggnad där skilda verksamheter skall vara åtskilda med konstruktioner. som i regel skall kunna motstå 60 min brandprovning, för vissa bärverk dock 90 min. l en brandsäker byggnad gäller även krav på ytskikt och beklädnader på invändiga

166 A Bilaga

tak- och väggytor samt på golvbeläggning i utrymningsvägar. Vidare finns restriktioner beträffande användning av brännbart material i bl a ytterväggar. Se vidare SBN 1975. kap 37. Cellplast (skumplast) Genom tillsats av jäsmedel eller blåsmedel kan plast bilda ett skum med slutna celler, vilka ibland öppnas vid slutbehandlingen. Cellplast kan vara styv eller mjuk (flexibel). Se även plast. Densitet (täthet) Massa per volymsenhet (tex kg/m3). Se även Optisk täthet. Exoterm reaktion Reaktion som sker under avgivande av värme. Flamhärdigt ytskikt Se Ytskikt. Flamsäkert ytskikt Se Ytskikt. Flexibla polyuretanskum används främst som möbel- Flexibla polyuretanskum stoppningsmaterial och till madrasser. Det finns flera olika typer av flexibla polyuretanskum, tex polyeter. kallskum. Benämningen polyeter härrör från den typ av polyol som används vid framställningen. Polyolen kan vara en polyeter eller en polyester. l förstnämnda fallet erhålls skumplasten polyeter. Benämningen kallskum säger inte någonting om materialets sammansättning. Det är en äldre benämning som endast talar om att man inte behöver tillföra någon värme vid avformningen. Gaskromatografi. metod som utnyttjar gasformiga Gaskromatografi ämnens förmåga att fördela sig på så sätt att de delvis ett sug upp av en vätska (tex smält paraffin) på adsorbens (tex kiselgur) och delvis bärs vidare av en strömmande gas (tex kväve eller helium). Metoden utmärker sig i jämförelse med andra kromatograliska metoder för en synnerligen stor förmåga att skilja isomerer av organiska ämnen (t ex kolväten, ketoner och aldehyder). Den används ofta för skiljning av vätskor. vilka då först förgasas. Konvektion Konvektion innebär att värme överförs i en vätska eller en gas genom att delar med olika temperaturer blandas.

Ledning Ledning innebär att värme överförs genom direktkontakt mellan olika medier eller mellan delar av en kropp med olika temperaturer. Masspektrografi Läran om masspektrum, dvs fördelningen (spektrum) av atomer. molekyler eller molekylfragment med avseende på massa eller kvoten massa/laddning. Optisk täthet är ett mått på den minskning av ljus- Optisk täthet genomsläppligheten som kan orsakas av tex förekomst av rök. Plast Plast kan definieras som ett vid användningstemperaturen i regel fast material som oftast är plastiskt formbart genom tryck vid förhöjd temperatur.

Bilaga A 167

Plaster består i allmänhet av polymerer, fyllmedel och tillsatsämnen. Polymerer är högmolekylära organiska material vilka ingår i plaster som bärande komponent. Fyllmedel kan utgöras av ballast eller liberarmering. Tillsatsämnen kan utgöras av lärgmedel, mjukningsmedel, stabilisatorer, flamskyddsmedel m m.

Polyestervadd Polyestervadd är en vadd bestående av den syntetiska textilfibern polyester.

Polyeterskum, Populär benämning på flexibla polyuretanskum, se detta ”polyetercellplast” 0rd.

Polyuretan (PUR) Polyuretan är en polymer där man som råvaror vid framställningen utgår från en förening av isocyanattyp och en polyol. lsocyanaten reagerar med polyolen och man får en polyuretan.

Polyuretanskum Polyuretanskum får man genom att under kontrollerade former leda in gas vid reaktionen mellan isocyanat och polyol, eller låta den vid reaktionen bildade gasen vara kvar. Genom valet av isocyanat och polyol avgörs om det blir ett styvt eller ett flexibelt skum. Pyrolys Med pyrolys menas upphettning utan låga av ett brännbart material till temperaturnivåer över 200°C, varvid produkten börjar frigöra brännbara gaser. Vanligen används termen pyrolys bara om sådana fasta ämnen som vid värmepåverkan destilleras och efterlämnar en fast rest i form av kol (trä. papper, bomull etc). Andra fasta ämnen (naftalen. kamfer) övergår direkt i gasform utan att lämna någon fast rest - andra åter, t ex många termoplaster, smälter till en vätska som efter hand forångas. Speciftk area Area per viktsenhet. Exempelvis har en viss mängd trä i form av träull en väsentligt större specifik area än samma mängd massivt trä. Strålning Strålning innebär att värme överförs mellan ytor (med olika temperaturer) hos kroppar som är skilda åt av ett medium som är genomsläppligt för värmestrålar, tex luft eller glas.

Styva polyuretanskum Styva polyuretanskum används främst för isoleringsändamål. Till viss del används styvt polyuretanskum även som konstruktionsmaterial. se avsnitt 7.6.2 för definition av strukturell-PUR (också kallad integralcell- PUR). Stökiometri [äran om de mängdförhållanden i vilka kemiska ämnen omsätter sig med varandra. Termisk tröghet Produkten av densitet, värmekapacitivitet och värmekonduktivitet (behandlas närmare i avsnitt 5.2.1).

Termoplaster Termoplaster är plastiskt formbara vid upphettning och antar sirapsliknande konsistens vid högre temperaturer. Vid avkylning stelnar materialet igen. Processen kan

168 A SOU l978:30 Bilaga

upprepas och om plasten inte värms till så hög temperatur att den börjar sönderdelas, behåller den sina egenskaper. Tändskyddande beklädnad Med tändskyddande beklädnad förstås beklädnad av obrännbart eller annat för ändamålet lämpligt material som vid brandprovning enligt fastställd metod (se statens planverk godkännanderegler l975:9) under minst 10 minuter hindrar bakomliggande brännbara materials antändning. Se vidare SBN 1975, avsnitt 37:ll2.

Värmekapacitivitet Speciñk värmekapacitet. uttryckt i J/kg°C (J/kg K). den

värmemängd (J) som åtgår för att höja temperaturen hos l kg av ett material (ämne) l°C. Värmekonduktivitet Värmeledningsformåga (Å-värde), W/m°C (W/m K). Värmeöverföring Värmeöverföring kan ske genom ledning. strålning och konvektion; se dessa 0rd. Ytskikt Med ytskikt förstås den yttre del av en byggnadsdel eller beklädnad som kan bli utsatt for brandpåverkan i ett tidigt skede av en brand. Med flamsåkert ytskikt(klass Uförstás ytskikt.s0m på grundval av provning enligt fastställd metod (se statens planverk godkännanderegler 1975:9) bedöms dels endast i ringa grad medverka till övertändning. dels utveckla rök endast i ringa mängd. Med flamhärdigt ytskikt (klass ll) förstås ytskikt. som på grundval av provning enligt fastställd metod (se statens planverk godkännanderegler 1975:9) bedöms dels endast i måttlig grad medverka till övertändning. dels inte utveckla rök i stor mängd. (SBN 1975. avsnitt 37:1 13). Övertändning Med övertändning (eng flash-over) menas det skede då en brand. oftast ögonblickligen. övergår från att omfatta enstaka fasta eller lösa inredningsprodukter till att samtidigt omfatta hela rummet.

Bilaga A 169

Förkortningar

ASTM American Society for Testing and Materials BABS Byggnadsstyrelsens anvisningar till byggnadsstadgan BS British Standard, Byggnadsstadgan CPSC Consumer Product Safety Commission FAA Federal Aviation Association FF Flammable Fabric Act FFACTS Flammable Fabrics Accident Case and Testing System Fl DO Fire lncident Data Organization FMV Försvarets ntaterielverk FMVSS Federal Motor Vehicle Safety Standard FOA Försvarets forskningsanstalt FoU Forskning och utveckling FSAB Försäkringsbranschens Service AB FSC Flame Spread Classification ISO internationella Standardiseringskommissionen KO Konsumentombudsmannen LIC Landstingens Inköpscentral LTH Lunds tekniska högskola MFL Marknadsföringslagen MI Möbelinstitutet NASA National Aeronautics and Space Administration NBS National Bureau of Standards NCC Nordic Carpet Classification NEISS National Electronic lnquiry Surveillance System NFIRS National Fire lncident Reporting System NFPA National Fire Protection Association NKB Nordiska kommittén för byggbestämmelser RAPRA Rubber and Plastics Research Association RHR Rate of Heat Release SBF Svenska brandforsvarsföreningen SBN Svensk byggnorm SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk författningssamling SIS Standardiseringskommissionen i Sverige SP Statens provningsanstalt SPl Society of Plastic Industry Spri Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut STU Styrelsen för teknisk utveckling TEFO Svenska textilforskningsinstitutet USF University of San Francisco VDN Varudeklarzttionsnämnden

Bi1agaB Brandprovningsmetoder

1 bilagan beskrivs under angivna avsnitt följande provningsmetoder.

B.1 Provningsmetoder enligt svensk standard B.l.l SIS 02 48 21 (NORDTEST-metod NT FIRE 002) 8.1.2 SIS 02 48 22 (NORDTEST-metod NT FIRE 003) 8.1.3 SIS 02 48 23 (NORDTEST-metod NT FIRE 004) 8.1.4 SIS 02 48 25 (NORDTEST-metod NT-FIRE 007) 8.1.5 S1S 65 00 82 8.1.6 SIS 65 00 83 B.1.7 SIS 83 25 27

B.2 Andra provningsmetoder av intresse för utredningen B.2.1 Limiting Oxygen Index (LO1) test 8.2.2 ASTM E 84 (tunnelmetoden) 8.2.3 ASTM E 162 (strålningsmetoden) B.2.4 ASTM D 1692 8.2.5 FMVSS-302 B.2.6 British Standard 476:6 8.2.7 Rate of Heat Release (RHR) Apparatus B.2.8 NBS Smoke Density Chamber (röktäthetskammare) 8.2.9 Strålningspaneltest (flooring radiant panel test)

B.1 Brandprovningsmetoder enligt svensk standard (SIS)

8.1.1 SIS 02 48 21 SIS 02 48 21 (NORDTEST-metod NT FIRE 002lanvänds för bestämning av antändbarheten hos beklädnadsmaterial i skivform. Vid provningen fästs två pr0vkr0ppar(i skivform med dimension 800 x 300 mm) vertikalt på obrännbart underlag. Provkropparna placeras parallellt och vända mot varandra med ett inbördes avstånd av 50 mm och förskjutna 125 mm i vertikalled. Lågan från en gasbrännare riktas mot den lägre provkroppen. Den tid som åtgår till dess båda provkropparna brinner mäts. Se figur B.1.

172 B//üga B sou 1978:30

n 74

7:4_ 1.

o :› oo

F Ä

o A A å:)

E== Låg o ä .g

7%:

f-?Ãmkstycke

l/ /////.. / //Z

å Stödpaneler / ;e- *G1- ; Propanbrännare

3 á

7 Provkroppar 50 Figur B.l SIS 02 48 Zl.

B.1.2 SIS 02 48 22 SIS 02 48 22 (NORDTEST-metod NT FIRE 003) används För bestämning av beklädnaders brandmotstånd, dvs för att utröna om en beklädnad har sådana egenskaper att den skyddar ett brännbart underlag från antändning under en i förväg bestämd tid. Vid provningen fästs beklädnaden mot specificerad,

SOU. 1978:30 Bilaga B 173

undersidan av ett horisontellt placerat brännbart material och utsätts från undersidan för brand. För provningen används en brandprovningsugn i vilken temperaturen stegras efter ett bestämt temperaturtidssamband. Under provningen görs följande noteringar a) tidpunkten då beklädnaden spricker eller andra skador uppstår, b) tidpunkten då beklädnaden brinner eller genomsläpper brännbara gaser som antänds, c) tidpunkten då beklädnaden faller ner eller lossnar så att undersidan på, för provningen använd, träspånskiva direkt exponeras av elden samt d) temperaturen på undersidan av spånskivan.

B.l.3 SIS 02 48 23 SIS 02 48 23 (NORDTEST-metod NT FIRE 004) används for bestämning av ytskikts benägenhet för övertändning och rökutveckling. Metoden används för ytskikt och beklädnader i form av skivor eller på material som kan bearbetas till skivform. Med ytskikt förstås den yttre del av en byggnadsdel eller beklädnad som kan bli utsatt for brandpåverkan i ett tidigt skede av en brand. Ett ytskikts benägenhet för övertändning och rökutveckling definieras genom gastemperaturen och röktätheten i relation till tiden. För provning används en lådformig behållare (brännkammare) som täcks på insidan med provmaterial (figur B.2). Vid provning placeras provskivorna utefter bakre väggen, sidoväggarna och taket i brännkammaren, vilken tillsluts med ett lock. Provningsresultatet redovisas i diagramform med rökgastemperaturen och röktätheten som funktion av tiden.

B.l.4 SIS 02 48 25 SlS 02 48 25 (NORDTEST-metod NT FlRE 007) används för bestämning av golvmaterials (golvbeläggnings) förmåga att vid brand hindra brandspridning och skydda brännbart underlag från antändning samt av golvmaterials rökutveckling vid brand. Vid provningen placeras provkroppen (dimension ° 1 000 x 400 mm)- lutande 30 i sin längdriktning - mellan två lufttrummor. En specificerad brandhärd antänds och placeras vid provkroppens nedre kant. Genom den nedre lufttrumman blåses luft ut över golvbeläggningen och genom den övre lufttrumman sugs luft och rökgaser ut. Lufthastigheten skall vara ca 2 m/s. Under provningen noteras a) den eventuella tidpunkt då golvmaterialet antänds b) den tidpunkt då lågor och all glöd slocknar c) sambandet (registreras av skrivare) mellan tid och röktäthet i den övre lufttrumman.

Efter provningen noteras alla skador och deras storlek på såväl golvbeläggning som underlag.

Bilaga B

Ljuskälla - Fotocell

,x Termoelement

, F , ,

Provkroppar i Flamspän_ g

iQ

-Cyklon

Propanbrännare ä

fx S. i

[LX //i z A f . .. .. \ Sekundarluft ; . q -Observationsfonster 1

Figur B.2 SIS 02 48 23. Primärluft --Propangas

B.1.5 SIS 65 OO 82

SIS 65 OO 82 används för mätning av antändlighet hos en vertikalt hängande Provkroppen (dimension 300 x 50 mm) placeras vertikalt med fritt tygremsa. lufttillträde till båda sidor. En låga från en gasbrännare placeras under i 12 sekunder. Den tid som provkroppen därefter fortsätter att provkroppen brinna mäts, lågans utbredning samt efterglödningens varaktighet och utbredning observeras.

Bilaga B 175

B.l.6 SIS 65 OO 83 SlS 65 00 83 används lör mätning av lörbränningshastighet hos vävnader. Provkroppen (dimension 50 x 160 mm) placeras i en provhållare, avsedd för ° en exponerade yta av 40 x 150 mm, med en lutning av 45 mot horisontalplanet. Provkroppen placeras så att den är fri vid nedre kanten men infäst vid övre kanten och långsidorna. Antändningslågan skall träffa provkroppen 6 mm över dess nedre kant vinkelrätt mot provkroppens ovansida. Den tid som behövs lör att förbränningen skall sprida sig 127 mm längs provkroppen mäts. Lågan är riktad mot provet under hela provningstiden.

B.l.7 SIS 83 25 27 SIS 83 25 27 används lör bestämning av antändlighet hos textilmattor. Vid provningen placeras provkroppen (dimension 230x230 mm) plant med slitytan uppåt på botten i en låda utan lock (brandkammare). Ovanpå provkroppen placeras en stålram med ett cirkulärt hål (diameter 203 mm). 1 ramen placeras och antänds en metenamintablett. När eld och glöd upphört, mäts det kortaste avståndet mellan den lörbrända ytan och ramen. 1 provningsrapport skall dessutom i förekommande fall ges besked om brandens utbredning till grundstommen eller tvärs igenom provkroppen.

B.2 Andra av intresse för

brandprovningsmetoder

utredningen

Här lämnas en summarisk redogörelse lör andra brandprovningsmetoder av intresse för utredningen; för mer detaljerade beskrivningar hänvisas t ex till /5l/.

B.2.1 Limit/ng Oxygen Index (LOI) rest

Oxygen Index-metoden använder en vertikal glastub 60 cm hög och 8,4 cm i diameter, i vilken den stavformade provkroppen, 8 cm lång, fastsätts vertikalt. En blandning av syre och en annan gas - vanligtvis kväve - får passera nerifrån genom tuben. “Limiting Oxygen Index” är den minsta andel syre i gasblandningen som är nödvändig för att vidmakthålla en förbränning efter det att provkroppen antänts i sin övre del. Material med LOl 0,21 självslock nar således i vanlig luft, om antändnings- och lörbränningsomständigheter är likvärdiga med provningsmetodens. Självslockning under reella antändningslörhållanden kräver som regel att materialet har avsevärt större oxygen-index-värde än 0,21.

B.2.2 ASTM E 84 (runnelmeroden) Metoden är avsedd att användas för alla typer av byggnadsmaterial och är den helt dominerande provningsmetoden i USA och Kanada. Den mäteri första hand llamspridningen över materialets yta, men även bränsletillskottet och rökutvecklingen.

176 B Bilaga

Ofâk provets längd, 7600 (25 fot) .I +5 rä rrnnnnunnuu. nnur_ _.____==:=-á:1á ljr-J TI Il Il ll JP ll II ll ll ll II ll

LL. / .l

-,/:. - - - - - - - - --%-- 45:a.. sa B ,A i

ioná.,

19 707300 termoelement två uft -

uttag for foto- differentialcell manometer gaslågor ntag gasanalys

ventil 300

keramisk isolering asbest

saud- eller väzsketátni

fönster tegelstenar

två gaslågor

keramisk _ _V. isolering

Figur 8.3 - ASTM E84. Provningsappara/ui sedd _frän sidan respektive i genømskärning vid brännaränrløn.

Apparaturen består av en tunnel med längden 7,6 m (25 fot) och inre mått 445 x 305 mm. Se figur B.3. Tunneln är isolerad med keramiska material. finns ett antal små fönster. Taket utgör ett avtagbart Längs ena långsidan i vilket 7,6 x0,5 m, placeras. l tunnelns ena ände finns ett lock, provet, luftintag samt två gasbrännare så placerade att lågorna täcker hela provets bredd. Energitillforseln är 5,3 MJ/min. Tunneln kalibreras så att vid provning av rödek flammor når tunnelns bortre ände på 5,5 min. Denna flamspridningshastighet ges det godtyckliga skalvärdet 100. Resultaten beräknas som tre storheter:

liamspridningsindex (flame spread Classification, FSC) bränslebidragsindex (fuel contribution Classification, FCC) och rökutvecklingsindex (smoke development Classification, SDC).

Bilaga B

De tre storheterna behöver ej nödvändigtvis följa varandra och beräknas på följande sätt:

flamspridningsindex, FSC l. for material som sprider lågorna 19,5 fot (5,94 m) på tiden t min

?ti

a) t_ 5,5 min; FSC =

b) 1

?F75-

5,5 min; FSC = + 50

2. för material som sprider lågorna till avståndet d 19,5 fot (5,94 m) på 10 min a) 13,5 d 19,5; FSC =50 + 4,62 d b) d 5 13,5; FSC = 16,84 d (d i m)

bränslebidragsindex, FCC, beräknas ur ytorna under tid-temperaturkurvorna för provmaterialet, rödek och asbest genom _ provmaterial - asbest FCC _ _ 100 rödek- asbest rökutvecklingsindex, SDC, beräknas på liknande sätt ur ytorna under tidrök-intensitetskurvorna för provmaterialet och rödek provmaterial - SDC ___ .. 100, dvs i 96 av rödeks rökutveckling. rodek

B.2.3 ASTM E 162 (slrâlningsmetoden)

ASTM E 162, se principskiss i figur BA, använder en strålningskälla, vertikalt monterad och med en yttemperatur av 670 °C. Provkroppen placeras framför panelen med en vertikal lutning av 30° och antänds av en pilotflamma i sin övre del. Flamspridning nedåt, temperaturstegring i förbränningsgaser samt rökintensitet observeras. Resultatindex eller flamspridningsindex beräknas

Is

som produkten av en flamspridningsfaktor FS och värmeutvecklingen Q;

Is = F5 Q

.. _ 1 1 1

dar 1 + + + 1

FS -l +

+13 [F13 [9-(6 11249 115412

med t, . . . . t” = tiden i minuter från exponering fram till dess att flamfronten nått positionen 7.6.. . .38.1 cm (3-15) från övre kortsidan

och Q = maximal temperaturhöjning, normaliserad så att 15 för rödek = 100. Som jämförelsetemperatur används temperaturen när provkroppen består av obrännbart material, dvs 15 = 0 för t ex en asbestskiva.

B.2.4 ASTM D 1692 (identisk med ISO/DIS 3582) Metoden mäter horisontell hos flexibla Provlågutbredning cellplaster. kroppen (dimension 150 x 50 x 13 mm) placeras horisontellt på ett nät och utsätts för lâgan från en gasbrännare under 60 sekunder, se figur B.5. Tiden, som därefter åtgår till dess provkroppen slock nar eller lågan nått sträckan 12,5 cm på provkroppen, noteras. Om lågan slocknar innan den nått 12,5 cm,

178 B Bilaga

*** Temperaturmätningsdon

ProvkroppN

Strâlningspanel 300

FigurBA ASTME I62.

noteras tid och förbränd sträcka och provet klassificeras som SE (självslock- l

l nande). Om lågan når in 12,5 cm på provet, noteras tiden, Förbränningshas- | klassificeras som B (ej självslocknande) med tigheten beräknas och provet forbränningshastighet av X cm/min.

i å B.2.5 FMVSS - 302

mäter horisontell hos flexibla cellplaster. Fem Metoden lâgutbredning uttas 355x100x13 mm) och förses med två provkroppar (dimension tvärgående markeringar på avstånden 38 mm och 292 mm från ena kortsidan. J fixeras horisontellt i en hållare och antänds vid konsidan av l Provkroppen lågan från en gasbrännare. Tiden registreras från det lågan passerar den första

Nit omproviiapp Slaliv mednå: och brännare

Brännauörels lapp

Figur B.5 ASTM D 1692.

Bilaga B

lallvmøduawøfltlwlømøoaønpøvürøn

Figur 3.6 FMVSS - 302.

tvärgående linjen (38 mm från kortsidan) till dess lågan självslocknar eller passerar den andra tvärgående linjen. Medelvärde av bränntid i sekunder och brännsträcka i cm beräknas För de fem provkroppama, varefter medelbrännhastigheten kan beräknas.

B.2.6 British Standard 476:6 Metoden mäter den värmemängd som utvecklas från ett material, vilket utsätts för värme i en brännkammare, samt hastigheten i värmeutvecklingen. Brännkammaren (invändiga mått 190 x 190 x 90 mm)har en löstagbar vägg med hållare för provkroppen, se figur B.7. Provkroppen har dimensionen 228 x 228 mm samt högst 50 mm tjocklek. Värmetilllörseln per tidsenhet varieras mellan 527 W och 2327 W under provningstiden 20 minuter med hjälp av en gasbrännare och två elektriska element. Brännkammaren har ett luftintag (95 x 25 mm) på väggen mitt emot provkroppen samt en skorsten med 38 mm diameter och 190 mm höjd. lnuti skorstenen finns två termo-

skorsten med termoelement

-J-l-L-

el - element

prov inspektionsiönster 228 n 228 mm horisontell gaslåga “___-_ luftintag

Figur B. 7 British Slandard 4176:6.

180 Bilaga B

element, se figur B.7. Resultatet av provningen redovisas som ett index, I, vilket erhålls ur temperaturdifferenserna vid vissa tidpunkter mellan medeltemperaturkurvan för tre provningar och en kalibreringskurva.

B.2.7 Rate qfHeat Release (RHR) Apparatus

Apparater för samtidig mätning av antändningstider. llamspridningshastigheter, frigiven värmeelTekt och producerad rökmängd har på senare år framtagits vid olika institutioner. En av de mest använda har konstruerats vid Ohio State University, USA. Apparaten består väsentligen av en plåtlåda, ca 1,30 m hög, se lig 8.8, där provkroppar under noggrant kontrollerade förhållanden kan exponeras lör olika, konstanta strålningsnivåer.

B.2.8 NBS Smoke Density Chamber (räktärherskammare) Metoden mäter ett materials benägen het för rökutveckling. Mätningen sker i ett lådformat stängt utrymme, med volymen ca 0,5 m3. Provkroppen, med dimension 75 x 75 mm och vid praktisk användning normal tjocklek upp till 25 mm, monteras i en hållare mitt emot en strålningsugn, vilken ger en strålningsintensitet av 25 kW/mz på provkroppens yta. Varje material provas tre gånger med och tre gånger utan pilotlåga. Man mäter den reduktion i Ijusgenomsläpplighet som den utvecklade röken orsakar, med hjälp av en ljusstråle som passerar vertikalt genom provutrymmet. Den optiska tätheten, D, relateras till ljusgenomsläppligheten genom uttrycket D =log där T utgör ljusgenomsläppligheten i procent.

1%

Den specifika optiska tätheten, Ds, definieras genom uttrycket

v v lo-

log , där V är röktäthetskammarens volym,

1357M37: r

A är provets exponerade yta och L är ljusstrålens längd. Maximivärdet av Ds betecknas Dm och tiden tills Dm uppnås betecknas tm.

Rökmätare /

Strålningsapparat

-. Till gastillförsel

Tändlåga Luftfördelningsplatta

Figur 8.8 Ohio State University RHR -apparan _Lufttillflöde

Bilaga B 181

B.2.9 Srrâlningspaneltest ( f/Iooring radiant panel test)

Metoden mäter horisontell llamspridning hos golvbeläggningsmaterial. Metoden har utarbetats inom National Bureau of Standards (NBS) och föreslagits som standardiserad provningsmetod i USA. En horisontellt

placerad 100 cm lång provkropp utsätts för värmestrålning uppifrån från en strålningspanel belägen vid provkroppens ena ände och i 30° vinkel med horisontalplanet, se figur B.9. Provkroppen antänds efter 2 min vid denna ände av lågan från en gasbrännare. Strålningspanelen ger en avtagande

strålningsintensitet (l. l-0.1 W/cmz) utefter provkroppen. Strålningsintensiteten i den punkt där lågan slocknar är den minsta strålningspåverkan som erfordras För att vidmakthålla llamspridning på aktuellt golvbeläggningsmaterial.

Strålningspanel

Gräns för Antändflamspridning med

l /ning

l låga I Provkropp | l l l o 1 .o

i ZOZ

intensitet hos infal- ° 2 w/ cm

ll

lande o?

strålning Z 2-2 ---------- - - 0.3

l Figur B.9 Srrälningspanelres! (_/I00ring radiam panel test), principskiss.

sou 1978:30 183

Bilaga

C Masspektrometrisk brandanalys av

med

gaser gaskromatograf

(Detta avsnitt bygger på en uppsats av Sven Berg, Harald Frostling och Sven Jacobsson, Institutionen för analytisk kemi, Stockholms universitet)

Plastmaterial används mer och mer i industriella sammanhang och i det dagliga livet. Härav följer att brandgaserna innehåller nya ämnen och mer sammansatta blandningar av ämnen. I hög grad giftiga föreningar förekommer allt oftare, t ex fosgen (COC cyanväte (HCN) och karcinogener

12),

såsom polyaromater. Trots alla farliga gaser från plaster utgör kolmonoxid fortfarande den största faran för brandkårspersonal. Andra farliga riskmoment utgör koldioxidnivåer över 7 % och syrenivåer under 16 %. Tillsammans med eten är metan, etan och acetylen de gaser som i huvudsak är ansvariga för övertändning. Mycket hög exponering för brandgaser kan förorsaka allvarliga skador och tom dödsfall hos brandkårspersonal som bekämpar stora industribränder. Provtagning och analys har därför gjorts av utvecklade brandgaser vid verkliga bränder och närmast avsett den tillgängliga andningsluften för sådana brandmän som arbetat nära brandhärden utan rökdykarutrustning. Provtagningen har utförts av brandbefál vid Stockholms _brandförsvar med hjälp av nästan lufttomma glasampuller. Analys har därefter skett med gaskromatografi i kombination med masspektrometri. (Detaljerad beskrivning av instrument och analysmetoder har utelämnats här.) Enligt rapporten har analyserats 167 prover från verkliga bränder, se exempel på kromatogram i figur C 1. Provet från textilbranden visar ett mönster av kolväten med låg kokpunkt troligen härrörande från petroleumeter som använts vid rengöring. Detta exempel visar ett sätt att använda analysresultaten för att påvisa brandens ursprung om provet tagits på ett tidigt stadium. Provet från lägenhetsbranden visar typiska kemiska föreningar men topparna är högre än vanligt. Prover från källare och soprum ger i allmänhet höga toppar (höga koncentrationer). Dessa utrymmen har dålig ventilation varför förbränningen är ofullständig. Dessutom innehåller ofta prover från sådana utrymmen ett stort antal kemiska ämnen, inkluderande mycket ovanliga ämnen vars masspektra är svåra att uttolka. Särskilt intressant från arbetarskyddssynpunkt är kromatogrammet från en brand i ett varuhus med stora lagrade mängder polyuretan. Femtio ämnen kunde identifieras med kokpunkten varierande från -104°C till + 243°C. Halvkvantitativa analyser på några av dem (tabell C 1) utvisar att den totala mängden cyanider är hög. Mängden bensen är också hög - omkring 200 ppm.

184 Bilaga C sou 1978:30

De identifierade ämnena överensstämmer med vad andra forskare funnit som förbränningsprodukter från polyuretan som bränts under kontrollerade laboratorieförhållanden. Kromatogram från 28 Iägenhetsbränder har studerats. En sammanställning från dessa bränder visar en ganska låg total koncentration jämfört med andra typer av bränder. De vanligaste organiska föreningarna från bränder i lägenheter är parañiner, olefiner, lägre monoalkoholer och acetaldehyd.

TabellCl

Nr Brandgas A B C D E Nr Brandgas A B C D E

1 eten X X X X X 35 metylhexan X 2 etin (acetylen) X X X X X 36 n-heptan X etan X X x X 37 2-butanal (croton- 3 propen X X aldehyd) X 4 cyanväte X X 38 bensen 5 15 20 55 200 5 propin X X 39 dimetylfuran X X X 6 klormetan X 35 35 X 2-pentanon X 7 metanol X X 50 X X 40 melylheplan X 8 X X X 41 melylmorfolin X kIorcten(vinylk1orid) 9 etana1(acetaIdehyd) X 15 40 30 20 42 n-Oktan X 10 n-butan 10 43 1-okten X X X 11 l-buten X X X X 44 toluen 20 X X 15 25 12 1.3-butadien X X 15 X 45 pyridin X 46 cyclopentanon 50 13 mety1metanoat(mety1format) X 47 Cg-bensener 15 X X 14 1-buten-3-yn (vinyl- 48 klorbensen X X X X 49 furfural 5 15 X X acetylen) 15 etanol X X 50 styren 25 5 10 20 16 metylbutan X 51 C3-bensener X X X X X 17 n-pentan 15 52 terpener X X 18 I-penten X X X 53 metylstyren 19 furan 10 X 20 54 fenol X 20 metylcyanid X 35 55 S-metyl-Z-furaldehyd X 21 2-propanon (aceton) X X 15 X 50 56 acetofenon X 22 metylbuten X X 57 C4-bensener X 100 23 cyclopenten X 58 bensaldehyd X X X 24 cyclopentadien 59 bensofuran X 25 akrylonitril X X 50 60 bensonitril X 100 26 nitromentan X X X 61 diklorbensen X 27 dimetylbutan X 62 bensoylklorid X 28 metylpenten X 63 inden X X 29 n-hexan X 64 metylcyanobensen X 30 l-hexen X X 65 metylbensofuran X - X 66 triklorbensen X 31 ZA-dimetylpentan 32 etylcyanid 5 X 67 naftalen X X X 5 35 33 metylfuran X X X 68 metylnaftalen X X X metyletylketon 30 X X 69 bifenyl X X 34 metakrylonitril X

X :identifierad värde = koncentration i ppm

C 185 Bilaga

nusm « 77W

170412 50 J! l! I

N

33 |z l! I 1 24 I

57 i Y 52 s: 5; 3 u ä! II Is 5 i! il I

35 N 15 10 Ii Il i mm

Fig. C I. A-E Kromatogram från bränder i Stockholm, 1977. A :textil grosshandel, B = lägenher, C = soprum, D = källare, E = lager/aka! fylld med pølyureran. Identifiering av toppar se tabell C I.

. i .

tsracnssvøizw

...§5

sou 1978:30 187

Bilaga D Federal Trade Commission

(16 CFR Part 439):

Cellular Plastics Products

(Utdrag från Federal Register, Vol. 40, No, 142 - Wednesday, July 23, 1975) Disclosure of Combustion Characteristics in Marketing and Certification. Notice is hereby given that the Federal Trade Commission, pursuant to the Federal Trade Commission Act, as amended, 15 U.S.C. section 41 , et seq., the provisions of Part 1, Subpart B of the C0mmissions procedures and rules of practice, 16 CF R 1.7. et seq., and section 553 of Subchapter II, Chapter 5, Title 5 of the U.S. Code (Administrative Procedure), has initiated a proceeding for the promulgation of a Trade Regulation Rule concerning Disclosure of Combustion Characteristics in the Marketing and Certification of Cellular Plastics Products. Accordingly, the Commission has proposed the following Trade Regulation Rule and to amend Subchapter D, Trade Regulation Rules, Chapter 1 of 16 CFR by adding a new Part 439. Sec. 439.1 Definitions. 439.2 The rule. Authoriry: 38 Stat. 717, as amended (15 U.S.C. 41, et seq.).

§ 439.1 Definitions. (a) Cellular plastics product. Means cellular plastics material (as hereinafter defined) which is used in the construction of structures and, for the purpose of §439.2 (a) only, which is used in the manufacture of furniture. Cellular or foamed plastic material means a heterogeneous system comprised of at least two phases, one of which is a continuous polymeric organic material, and a second of which is deliberately introduced for the purpose of distributing a gas in voids throughout the material, thus achieving a reduction in mass per unit volume to less than 95 percent of the density of the unfoamed polymeric organic material. For purposes of § 439.2 (a) and (b), only, cellular plastics material shall include foamed and unfoamed polymeric or monomeric precursors (pre-polymer, if used) of cellular plastics products and flame retardants, when sold for use in cellular plastics products. Cellular plastics material shall not include plasticizers, fillers, extenders, catalysts, blowing agents, colorants, stabilizers, lubricants, surfactants, pigments, reaction

188 Bilaga D

control agents or processing aids. Cellular plastics product shall not include flooring, flooring underlay, carpeting, carpet underlay or synthetic grass underlay. (b) Structure. Means a building designed for industrial, commercial, agriculor residential occupancy, or other similar enclosure such as tural, institutional a storage tank or mine. Characteristics. Means flammability, ease of ignition, flame (c) Combustion spread, flashover, rate of heat release, total heat released, fuel contribution, and the products of combustion, including, but not limited to smoke development and release of gaseous products. Means sale, offering for sale, advertising, promotion or (d) Marketing. distribution, and the inducement of specification, purchase or use, or the inducement of adoption or acceptance under building codes. This definition shall apply whether the form of offer, advertisement, promotion or inducement is oral, visual or written. (e) Standard. Means any prescribed set of conditions or requirements, applicable to any product in any market, whether established by governmental authority, private organization or by agreement or custom. The term but is not limited to definitions; methods of test; specifications for includes, performance, design, construction, or composition; Classification; guidelines, codes and recommended practices.

(f) Certification. Means seals, statements ofapproval, labels, listings, endorsements or other forms of approval. or other indications that a product with or performs satisfactorily in relation to a standard. complies Means that the over-all effect ofa statement or (g) Clearly and conspicuously. disclosure be reasonably calculated to give notice to prospective purchasers or users prior to purchase and use. Important elements of such notice include, but are not limited to the context of such disclosure, color, graphics, type size and placement. fire conditions. Means the fire conditions to which one could (h) Actual reasonably expect a particular product to be subjected, including the expected configuration and spatial arrangement of materials and material quantity, assemblages, and ignition sources.

(i) Nonprofessional applicator. Means a person who does not regularly purchase or utilize cellular plastics products.

§ 439.2 The Rule. with the marketing of cellular plastic products, and in (a) In connection connection with the Certification of cellular plastics products, in or affecting Commerce, as ”Commerce” is defined in the Federal Trade Commission Act, it is an unfair method of competition and an unfair or deceptive act or practice within the meaning of section 5 of that Act: (1) To refer directly or indirectly to any standard or Certification or make any

Bilaga D 189

representation which deals in any manner with a combustion characteristic of a Cellular plastics product unless such standard, Certification, or representation is substantiated by a reasonable basis, which shall include competent scientific test(s) which determine, evalutate, predict or describe said combustion characteristic under actual fire conditions to the extent that such tests are recognized as probative given the then existing state of the art, and may include, but shall not be limited to, empirical data which document the performance of the product in actual fire conditions.

(2) This paragraph shall not prohibit references or representations required for compliance with Federal statutes or Federal regulation of a particular cellular plastics product for a specific end use, but such reference may be made only in connection with the marketing of the particular product for the specific end use covered by such statute or regulation. (3) A representation that a product contains flame retardants, without more, shall not be deemed to violate this section if such is the fact. Note l: The Commission recognizes that although certain standards or certifications presently exist which do not satisfy the substantiation standard, these standards or Certification may be useful for purposes unrelated to describing combustion Characteristics, such as control of product uniformity or quality. Nevertheless, because of the potential for abuse of the results of limited purpose testing, the Commission requires, without exception, compliance with the test of ”reasonable basis. . . under actual fire conditions in the marketing or Certification of cellular plastics products. Note 2: Reference to the following standards is impermissible at the present. This list is not considered to be exhaustive. However, future reference to a standard may be permitted if the standard is detennined to meet or is modified to meet the substantiation standard of this section.

(l) Test for flammability of plastics sheeting and cellular plastics, variously denoted as: ASTM Dl692; ANS K65.1l4; UL 94;

(2) Test for flammability of self-supporting plastics, variously denoted as: ASTM D635; ANS K65.21;

(3) Test for surface flammability ofbuilding materials using an 8-ft. (2.44-m) tunnel furnace, denoted as: ASTM D286. Note 3: The Commission considers that neither the standard entitled “Standard Method of Test for Surface Burning Characteristics of Building Material”, variously denoted as ASTM 15-84, UL 723, NFPA 255 and ANS 2.5, nor the standard entitled ”Standard Method of Test for Surface Flammability of Materials Using a Radiant Heat Energy Source”, denoted as ASTM E-l62, alone constitutes a “reasonable basis... under actual fire conditions” as required by this section. However, the Commission recognizes that reference to these standards is often necessary to obtain building code approval for a number of end uses of cellular plastics products. The Commission does not wish to eliminate from products the regulated buildning market where other substantiation exists for the product in its recommended end use.

190 D Bilaga

Therefore, the Commission will permit reference to these standards where the Cellular plastics product, if its recommended end use(s), does not pose a combustion hazard with respect to the combustion characteristic(s) measured by those standards under actual fire conditions, and that fact is substantiated as required by this section. Provided, Any reference to these standards must clearly and conspicuously disclose the following statement:

C aution:

This numerical (flame spread and/ or smoke density and/ or fuel contribution) (rating/ index) (does/do) not define the hazard presented by this material (or (NOTE: Insert products made from this material) under actual fire conditions appropriate word or phrase in text of statement).

Note 4. “Recognized as probative” does not necessarily imply formal adoption or acceptance by standards organizations, certifiers, government organizations or similar entities.

Note 5: Section 439.2 (a) requires a marketer to conduct only such variety and number of tests sufficient to establish a reasonable basis for a reference or representation; this section does not require that a product be subjected to every test which may be available to support a reference or representation.

(b) To use, directly or indirectly, such terminology as: ”non-buming”, ”slow burning”, “non-combustible”, SE, ”SB”, ”selfextinguishing”, ”NB”, ”FR”, or any term, expression or proprietary language which purports to describe or might be constructed to describe any combustion characteristic, unless such terminology retlects the performance of the product under actual fire conditions and is substantiated by a reasonable basis pursuant to § 439.2 (a).

Note: Included with this section are arbitrary or fanciful words, symbols or such as trademarks, that might have acquired a secondary depictions, meaning similar to the representations prohibited by this section.

(c) To fail to evaluate any Cellular plastics product on the basis of competent scientific tests, as defined in Section 439.2 (a), to the extent that such tests are and to fully and accurately disclose (1) any unreasonable combusavailable, tion hazards associated with the use of the product under actual fire conditions in reasonably foreseeable end uses, and (2) the need to follow pursuant to § 439.2 (d), to minimize the instructions, required to be furnished hazards indicated by such evaluation. The disclosure requirement may be met by use of the following statement:

Waming/ This product is /Iammab/e and may constitute a _fire hazard if improperly used or installed. It should not be left exposed or inadequately protected. Consult specific instructions/oi use accompanying this product.

Bilaga D 191

Any disclosure required by this paragraph shall appear clearly and conspicuously (l) on all advertisements (other than advertisements which disclose only the product name), speciñcations sheets, promotional materials and instructions for use; and (2) afñxed to the product or product package where it is sold for installation by a non-professional applicator. (d) T0 fail clearly and conspicuously to disclose (1) on all speciñcation sheets and instructions for use; and (2) afñxed to the product or product package where it is sold to a non-professional applicator, recommended end use instructions and installation instructions for a Cellular plastics product to minimize any unreasonable combustion hazards indicated by the evaluation required by § 439.2 (c) involved in reasonably foreseeable end uses.

Note: The requirement to provide instructions does not mitigate the separate disclosure requirements of § 439.2 (c).

E Referenser

Bilaga

tional Fire Protection Seminar, Karlsruhe, septem- /l/ Statistiska centralbyrån: Brännskadeundersök- ber 1976. ningen (Lägesrappon IV), januari 1978. /l5/ Herpol, C.: Biological Evaluation of the /2/ U.S. Consumer Products Safety Commission Products of Pyrolysis and Combustion ofMaterials. Flammable Fabrics Report, Fiscal Year l975. Fire and Materials, Vol l, No l, l976. /3/ Chandler, S.E.: Some Trends in Furniture Fires /l6/ Hilado, C.J. - Furst, A.: Relative Toxicity of in Domestic Premises. Building Research Estab- Pyrolysis Products of Some Materials Used in lishment, Borehamwood, 1976. Home Furnishings. Journal of Combustion Toxi- /4/ ATV:s Brandgruppe: Brandforskning på brand- cology, Vol 3, november 1976. stedet - en undersögelse af brande i villaer. Före- /l7/ Hilado, C.J.: Relative Toxicity of Products of drag vid Svenska Brandbefálets Riksförbunds Pyrolysis and Combustion of Polymeric Materials kongress i Lund, juni l976. Using Various Test Conditions. Journal of Consu- /5/ Fire Journal, november 1974. mer Product Flammability. september 1976. /6/ Fire Journal, maj 1976. /l8/ Petajan, J.H. m fl.: Extreme Toxicity from /7/ Baldwin, R. - Kamachandran, G. - Chandler, Combustion Products of a Fire-Retarded Polyure- S.E.: Furniture and Furnishings in the Home in the thane Foam. Science, Vol 187, februari 1975. United Kingdom - Some Fire Statistics. Interna- /19/ Skornik, W.A. m fl.: Toxicity of Thermal tional Symposium on Fire Safety of Combustible Decomposition Products of Various Paints of Materials, Edinburgh, oktober 1975. Combustion Toxicology, februari 1976. /8/ Montgomery, R.R. - Reinhardt, C.F. - Terrill, /20/ Pettersson, 0. - Magnusson, S.E.: Fire Test J.B.: Comments on Fire Toxicity. Journal ofFire & Methods - Background, Development Trends and Flammability/Combustion Toxicology. augusti Future Needs. NORDTEST-project 34-75. 1975. /21/ McCarter, R.J.: Smouldering of Flexible /9/ Stewart, R.D. m fl.: Carboxyhemoglobin Levels Polyurethane Foam. Journal of Consumer Proin American Blood Donors. Journal of the ducts Flammability, Vol 3,juni 1976. American Medical Association, augusti 1974. /22/ Klitgaard, P.S. - Williamson R.B.: The Impact /10/ Birky, M.M.: Review of Smoke and Toxic Gas of Contents on Building Fires. Report UCB FRG Hazards in Fire Environment. International Sym- 75-10, Fire Research Group, University ofCaliforposium on Fire Safety of Combustible Materials. nia, Berkeley, juli 1975. Edinburgh, oktober 1975. /23/ Quintiere, J.: The Growth of Fire in Building /l 1/ Berg, S. och Frostling, H.: Masspektrometrisk Compartments. Preprint No 7, presented at NBS/ analys av brandgaser. FoU-brand nr l, 1977. ASTM Symposium on Fire Standards and Safety, /l2/ Bemskiöld, A.: Flexibla skumplaster och eld. Gaithersburg, Maryland, USA, 5-6 april 1976. Delrapport 3: Giftighet hos pyrolys- och förbrän- /24/ Hägglund, B. -Jansson, R. - Onnermark, B.: ningsgaser. TEFO Rapport nr BFN 76103. Fire Development in Residential Rooms after lgni- /l3/ Petajan, J.H. m fl.: Assessment ofthe Relative tion from Nuclear Explosions. Försvarets forsk- Toxicity of Materials: Concept of a Limiting ningsanstalt, FOA Rapport C 20016 - D6 (A3), Toxicant. Fire Standards and Safety, ASTM STP Stockholm, november l974. 614, l977. /25/ Fire in Houses. Fire Research 1950. Her Majes- /14/ Einhorn, I.N. m fl.: The Physiological and tys Stationary Office, London. Toxicological Aspects of Combustion. 5th Interna- /26/ Thomas, P.H.: Some Physical Aspects of the

194 Bilaga E

Spread of Fire. FoU-brand, nr l, 1975. Flarn mability Studies ofCellular Plastics and Other /27/ Harmathy,T.Z.: A New Look at Compartment Building Materials Used for Interior Finish. File Fires. Part l: Fire Technology, Vol 8, No 3, augusti Subject 723, Underwriters Laboratories lnc. 1972 - Part 2: Fire Technology, Vol 8, No 4, /44/ Benjamin, l.A.: Development ofa Room Fire november 1975. Test. Fire Standards and Safety, ASTM STP 614, /28/ Friedman, R.: lgnition and Burning of Solids. ASTM 1977. Fire Standards and Safety, ASTM STP, 1977. /45/ Fire Hazard Evaluation for Flooring and Wall- /29/ Kung, H.C.: Residential Sprinkler- Protection coverings. European Flooring Institute and Euro- Study. Prepared for NBS, USA by FMRC, pean Wallcovering Association, december 1976. november 1975. /46/ Fang, J.B.: Fire Buildup in a Room and the /30/ Magee, R.S. - Reitz, R.D.: Extinguishment of Role of interior Finish Materials. NBS Tech. Note Radiation Augmented Plastic Fires by Water 879, juni 1975. Sprays. 15th Symposium (International) on Com- /47/ Gross, D. - Loftus, J.L.: Flame Spread Properbustion. ties of Building Finish Materials. ASTM Bulletin, /31/ Flexible Polyurethane Foam, lts Uses and maj 1958. Misuses. Handbook lssued by the British Rubber /48/ Bernskiöld, A.: lgnition and Burning Proper- Manufacturers Association, London. ties of Textiles. A Study of Test Methods. FoU- /32/ Roberts, A.F.: Polyurethane Foam: Some brand, nr 1, 1976. Studies Relating to lts Behaviour in Fire. Fire /49/ Bergström, M. - Larsson, G.: Flamspridning Technology, augusti l97l. hos ytbeklädnadsmaterial. Meddelande 123, Sta- /33/ Plast og brand, nr 1, april 1972. tens provningsanstalt. Stockholm, 1958. /34/ Plast inom byggnadstekniken. Programskrift /50/ Fang, J.B.: Measurements of the Behavior of 13, Statens råd lör byggnadsforskning. incident-al Fire in a Compartement. National /35/ Tewarson, A. - Pion, R.F.: Flammability of Bureau of Standards, U.S., NBSIR 75-679, mars Plastics: 1. Burning intensity, Combustion and 1975. Flame, Vol 26, 1976. /51/ Östman, B.: Brandprovningsmetoder för bygg- /36/ Tewarson, A. - Tamanini, F.: Research and nadsmaterial i Västeuropa och Nordamerika. Development For A Laboratory Scale Flammability Meddelande Serie B Nr 259, Svenska Träforsk- Test Method For Cellular Plastics. Factory Mutual ningsinstitutet 1974. Research Corporation, FMRC Serial No 22524, /52/ Hinkley,P.L.-Wraight,H.G.H.-Wadley,A.: augusti 1976. The Fire Propagation Test as a Measure of the Fire /37/ [SO/TC 92, An Examination of the Role and Hazard of a Ceiling Lining. Fire Research Station Philosophy of Fire Tests. Document ISO/TC 92 Note No 710, maj 1968. (See-ZOO) 390, maj 1975. /53/ Gundersen, W.: Rapport Vedrørende Nordtest /38/ Emmons, H.W.: Fire and Fire Protection. - Prosjekt 22-75: Brennbare Materialer under Scientific American, Vol 231, No 1,juli 1974. Brann. Korrelasjon - Smoke Density Chamber- /39/Smith, E.E.: How Can Product Fire Safety Be metoden og hittill Benyttede Metoder. Norges Evaluated? Safety and Products Liability, Proceed- Branntekniske Laboratorium, Universitetet ii ing of the 1974 S.P.l. 17 National Cellular Plastics Trondheim. Conference, TECHNOMlC, 1975. /54/ Bluhme: D.: Smoke Density Chamber-meto- /40/ Denyes, W. - Quintiere, J.: Experimental and dens Anvendlighet till Beskrivelse af Røgudvik- Analytical Studies of Floor-Covering Flammability lingen vid Brand i Boligstekstiler. Statsprøveanstalwith a Model Corridor. Consumer Product Flam- ten, Köpenhamn,januari 1976. mability, mars 1974. /55/ Oksanen, P. - Yli-Penttilä, M.: Nordtest- /41/ Bauman, M.R.: Relation ofCelluIar Plastics To projekt 21-75: Faran vid Brand i Verkliga Byggna- Our Fire Safety Problem. Safety and Product Lia- der, Sett i Sammanhang med Smoke Density bility, Proceeding of the 1974 S.P.l. 17 National Chamber-metoden. Brandtekniska Laboratoriet, Cellular Plastics Conference, TECHNOMlC, Statens Forskningscentral, Helsingfors, 1976. 1975. /56/ Jin, T.: Visibility Through Fire Smoke, Part 5. /42/ Williamson.R.B,-Baron,F.M.:ACornerFire Allowable Smoke Density for Escape from Fire. Test to Simulate Residental Fires. Journal ofFire & Report of Fire Research Institute of Japan, No 42, Flammability, Vol 4, april 1973. september 1976. _ /43/ Castino, G.T. - Beyreis, J.R. - Metes, W.S.: /57/ Robertson, A.F.: Estimating Smoke Produc-

Bilaga E 195

tion During Building Fires. Fire Technology, maj /75/ Hillenbrand, L.J. - Wray, J.A.: A Full-Scale 1975. Fire Program to Evaluate New Furnishings and /58/ Notice Proposed Rule Making 75-3, U.S. Textile Materials Developed by The National Aero- Federal Register 40, februari 1975. nautics and Space Administration. Contract No /59/ Grand, A.F.: Delining the Smoke Density NASW-l948, Columbus Laboratory, Columbus Hazard of Plastics. Journal ofFire & Flammability, Ohio, ClB/W 14/25/74, maj 1973. Vol 7, april 1976. /76/ Palmer, K.N. - Taylor, W. - Paul, K.T.: Fire /60/ Chien, W.P. - Seader, J.D.: Smoke Develop- Hazards of Plastics in Furniture and Furnishings: ment at Different Energy Flux Levels in an NBS Fires in Furnished Rooms. BRE Current Paper 2l/ Smoke Density Chamber. Fire Technology, Vol IO, 76, Fire Research Station, London, februari 1976. No 3, augusti 1974. /77/ Hilado, C.J. - Damant, G.H.: The Effect of /61/ Gaskill, J.R.: Smoke Hazard and Their Meas- Flame Retardants on Properties, Flammability and urement. Journal of Fire & Flammability, Vol 4, Relative Toxicity of Some Conventional Flexible oktober 1973. Polyurethane Foams. Journal of Fire Retardant /62/ Smith, E.E.: Relations of Performance Tests to Chemistry, maj 1976. Actual Fires. Fire Technology, februari 1976. /78/ Klitgaard, P.S. - Williamson. R.B.: The Impact /63/ Uniform Building Code 1976 Edition. lnterna- of Contents on Building Fires. Structural Engitional Conference of Building Oflicials. neering and Structural Mechanics, Department of /64/ Plast og Brand, Cellplast. Dansk Plastic- Civil Engineering, University of California, Berke- Sammanslutningen, nr 4, l976. ley, ClB/W l4/72/75,juli 1975. /65/ Malhotra, H.L.: Expanded Polystyrene Linings /79/ Furniture - An Approach to Reducing the Fire for Domestic Buildings. Fire Note No 12, Fire Hazard. Handbook Issued by The British Plastics Research Station, London, 1971. Federation, Publication No l45/l. september /66/ Woolley W. D. m ll.: The Thermal Decompo- 1976. sition Products of Rigid Polyurethane Foams. Fire /80/ Abolt, R.L.: Perspective on The Bedding Research Station, London, augusti 1975. Industry and Flammability. Journal of Fire & /67/ Johannesson, P. - Larsson, G.: Brandforsök Flammability/Consumer Product Flammability, med lätta, icke bärande ytterväggar. Meddelande december 1975. l24, Statens provningsanstalt, Stockholm, 1958. /8l/ Yuill, C. H.: The Life Hazard of Building and /68/ Bernskiöld, A.: Ytskikt och stoppningsmate- Upholstery Fires. Journal ofFire and Flammability, rial. Scanplast 77. oktober 1970. , /69/ U.S. Consumer Products Commission: Brief- /82/ Woolley, W.D. m ll.: Fire Behaviour of Beds ing Paper on The Flammability of Upholstered and Bedding Materials. Fire Research Note No Furniture, december 1976. 1083, Fire Research Station, Borehamwood, juni /70/ Palmer, K.N. - Taylor, W.: Fire Hazards of 1975. Plastics in Furniture and Furnishings; lgnition /83/ Alvares, N.J. - Blackshear, P.L.: Burning Rate Studies. BRE Current Paper 18/74, ClB/W 14/27/ and Heat Transfer from Vertically Burning Cotton 74. Cloth Panels. Journal of Fire & Flammability, /7l/ Damant,G.H.: A Survey ofUpholstery Fabrics januari 1970. and Their Flammability Characteristics. Journal of /84/ Fire Tests Flame Resistant Textiles, Films. Fire & Flammability/Consumer Product Flamma- NFPA No 701. bility, Vol 2, mars 1975. /85/ Benjamin, l.A.: Regulations of Floor Cover- /72/ Damant, G.H.: Cigarette lnduced Smoulder- ings. National Bureau of Standards, Washington, ing of Uncovered Flexible Urethane Foam. Journal september 1976. of Fire & Flammability, Vol 2,juni 1975. /86/ Plastvärlden nr 9/1974. /73/ Damant, G.H.: Flammability Aspects of /87/ Plastvärlden nr 10/1973. Upholstered Furniture. Journal ofFire & Flamma- /88/ Paul K.T.: Community Chairs Their Behability/Consumer Product Flammability, Vol 3, viour under Fire Conditions. RAPRA, England. mars l976. /74/ Palmer, K.N. - Taylor, W. - Paul, K.T.: Hazards of Plastics in Furniture and Furnishings: Characteristics of Burning. BRE Current Paper 3/ 75, Fire Research Station, London,januari 1975.

Statens offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

. Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. Kn. . Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn.

bwN

. Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar I delfrågor, Kn. . Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedöm« ningsunderlag. U, . Föräldrautbildning, S. . Ny skogspolitik. Jo. Skog för framtid. Jo. . Hyresrätt 2. Lokalhyra. Ju. . Ny konkurrensbegränsningslag. H. . Barnets rätt. t. Om förbud mot aga. Ju. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. E. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. E. . Arbete åt handikappade. A. . Praktikfrágor-átgärder i ett kort perspektiv. U. . Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. . Energi. I. . Öresundsförbindelser. K. . Öresundsförbindelser, Bilaga A. Ritningar. K. . Öresundsförbindelser, Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. K. . Bemanning av fartyg. K. . Energi, strukturomvandling och sysselsättning. A. . Växtförädling. Jo. . Ny renhållningslagstiftning. Jo. . Etablering av miljöstörande industri. Bo. . Hälso- och sjukvårdspersonalen. S. . Fortsatt körkortsreform. K. . Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. A. . Arbete i jordbruk och trädgård. A. . Brand inomhus. B.

Statens offentliga utredningar 1978

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Hyresrätt 2, Lokalhyra. [8] Barnets rätt. 1.Om förbud mot aga. [10]

Socialdepartementet Föräldrautbiidning. [5] Hälso- och sjukvärdspersonalen. [26]

Kommunikationsdepartementet 1975 års danska och svenska öresundsdelegationer. 1.Öresundsförbindelser. [18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. [19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll, [20] Bemanning av fartyg. [21] Fortsatt körkortsreform. [27]

Ekonomidepartementet Kapitalmarknadsutredningen. 1, Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. [1 1] 2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1.[12] 3. Kapitalmarknaden I svensk ekonomi. Bilaga 2-4. [ 131.

Utbildningsdepartementet Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömningsunderlag. [4]

Jordbruksdepartementet 1973 års skogsutredning. 1.Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för framtid. [71 Växtförädling. [23] Ny renháIlningslagstiftning. [24]

Handelsdepartementet Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16]

Arbetsmarknadsdepartementet Sysselsättningsutredningen. 1. Arbete åt handikappade. [14] 2. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22] 3. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. [28] Arbete i jordbruk och trädgård. [29]

Bostadsdepartementet Etablering av miljöstörande industri, [25] Brand inomhus. [30]

Industridepa rtementet Energi. [17]

Kommundepartementet Kyrkoministerns stat-kyrka grupp. 1.Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan, [1] 2. Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar i delfrágor. [3]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

.AÖ/“iue-

:xt-i L - L.. . - 1 JUN 1978 STOCKHOLM!

ME*

LiberFörlag

Allmänna Förlaget