Betänkande 1978/79:CU20

CU 1978/79:20

Civilutskottcts betänkande 1978/79:20

med anledning av propositionen 1978/79:79 om ändring i lagen (1976:296) om kriskoppling m. m. jämte motioner

Propositionen

Regeringen har i propositionen 1978/79:79 (handelsdepartementet) föreslagit riksdagen att anta ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1976:296) om kriskoppling m. m. (bil. 1 till detta betänkande).

Lagen (1976:296) om kriskoppling m. m. innehåller bestämmelser om att vissa byggnader med central varmvattenberedning skall utrustas med bl. a. en särskild anordning (kriskoppling) som möjliggör tillförsel av kallt vatten till tappvarmvattensystem i samband med central avstängning av varmvattnet. Lagen ställer vidare krav på att dessa byggnader skall förses med en mätare med vilken man kan avläsa vilken volym kallt vatten som tillförs varmvattenberedaren.

Lagen trädde i kraft den 1 januari 1977. Beträffande byggnader, som har uppförts eller för vilka byggnadslov har beviljats före den 1 januari 1977, äger lagen dock tillämpning från och med den 1 januari 1979.

Undantag från lagens krav kan medges, men f. n. endast efter prövning i enskilda fall. I propositionen föreslås att generella undantag skall kunna föreskrivas. Syftet är att förenkla tillämpningen och undvika byråkratiskt krångel. Förslaget innebär också att beslut om undantag i särskilda fall liksom tillsynen enligt lagen skall kunna delegeras till byggnadsnämnderna.

Motionerna m. m.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1978/79:

1064 av Kurt Söderström (m) vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1978/79:79,

2. beslutarom generell dispens från lagen (1976:296)om kriskoppling m. m. intill utgången av år 1981,

1598 av Ivar Nordberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om dispenser från lagen (1976:296) om kriskoppling m. m.

Vid utskottets beredning av ärendet har synpunkter lämnats utskottet genom företrädare för handels- och bostadsdepartementen samt överstyrelsen för ekonomiskt försvar och statens planverk. Föreningen Sveriges VVS-inspektörer har inkommit med en skrivelse.

1 Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 20

CU 1978/79:20

2 Tidigare behandling m. m.

Kriskoppling

Energiberedskapsutredningen (EBU) föreslog i september 1975 (SOU 1975:60-61) - i syfte att förbereda ev. påkallade restriktioner i varmvattenförbrukningen - särskilda anordningar vid central varmvattenberedning. Anordningen (s. k. kriskoppling) skall göra det möjligt att på ett enkelt sätt hindra tillförsel av tappvarmvatten till förbrukarna och leda in kallt vatten i systemet. Enbart avstängning bedömdes medföra risker bl. a. för översvämningar på grund av att kranar kan stå öppna då restriktionerna upphör.

EBU framhöll vidare att betydande besparingar i varmvattenförbrukningen kan genomföras genom en individuell mätning av förbrukningen. Med hänsyn till de tekniska komplikationerna - det ansågs praktiskt omöjligt att basera en varmvattenransonering på individuell mätning för varje hushåll - avstod utredningen emellertid från att föreslå detta. Däremot föreslogs att krav skulle ställas på en central flödesmätare för varje fastighet, varigenom hushållens förbrukning av energi för bostadsuppvärmning resp. förbrukning av tappvarmvatten kan åtskiljas och sparinsatserna beräknas. Enligt utredningen(SOU 1975:60 s. 292) skulle den centrala mätaren under kristid tjäna som mätare på hushållens sparinsatser. Fastighetsägaren skulle, som ett naturligt led i en lokal sparkampanj, informera hyresgästerna om förbrukningsutvecklingen i fastigheten.

Utredningens förslag innebar vidare att kraven när det gällde befintliga fastigheter skulle tas in i en särskild kriskopplingslag men att motsvarande krav skulle tas in i Svensk byggnorm som förutsättning för byggnadslov vid ny- och ombyggnad.

Riksdagen (prop. 1975/76:152, FöU 1975/76:35) antog våren 1976 ett förslag till den nu gällande lagen om kriskoppling m. m. Dåvarande handelsministern anförde till regeringsprotokollet (prop. s. 124-126) bl. a. följande:

Jag delar EBU:s mening att en begränsning av varmvattenförbrukning i kristid bör förberedas genom installation av en anordning som möjliggör en riskfri avstängning av varmvattentillförseln. Inom bostadsdepartementet pågår f. n. en genomgripande översyn av byggnadslagstiftningen. Det skulle därför kunna övervägas att göra prövningen av frågan om en kriskopplingslag i det sammanhanget. Som jag tidigare har anfört har emellertid besparingsmöjligheterna krympt genom de olika sparåtgärder som redan vidtagits. En god beredskap kräver därför att frågan om kriskoppling löses skyndsamt. Jag ansluter mig därför till EBU:s förslag såvitt det rör det befintliga byggnadsbeståndet och förordar att kriskoppling där skall vara införd senast den 1 januari 1979. Lagen bör dock enligt min mening omfatta både det befintliga byggnadsbeståndet och nybyggnad eller sådan ombyggnad som enligt byggnadsstadgan äratt anse som nybyggnad. För nybyggnad bör lagen träda i kraft den 1 januari 1977.

CU 1978/79:20

3 Kriskopplingsbestämmelserna bör tills vidare tas in i en särskild lag men kan senare arbetas in i en samlad bygglagstiftning.

EBU framhåller att betydande besparingar i varmvattenförbrukning kan genomföras genom en individuell mätning av förbrukningen. Med hänsyn till de tekniska komplikationerna vill EBU inte föreslå att föreskrift härom införs. Däremot föreslås att i kriskopplingslagen och i SBN införs föreskrift om central varmvattenmätare varigenom hushållens förbrukning av energi för bostadsuppvärmning resp. förbrukning av tappvarmvatten kan åtskiljas och sparinsatserna beräknas.

Bostadsstyrelsen påpekar att som villkor för statliga bostadslån till nybyggnad från den 1 juli 1976 gäller att det i bostadshus skall finnas möjlighet att mäta den individuella förbrukningen av varmvatten, el och gas. Detta gäller även för bostadslån till ombyggnad om inte särskilda skäl däremot föreligger. Med hänsyn bl. a. till svårigheterna att genomgående få till stånd en individuell mätning av varmvattenförbrukningen är det enligt min mening värdefullt om sparinsatserna i fråga om förbrukningen av varmvatten i viss mån kan följas genom central mätning. Jag tillstyrker därför EBU:s förslag om att särskilda mätare bör installeras som möjliggör detta. I det tidigare nämnda yttrandet över ransoneringslagsutredningens betänkande framhåller Sveriges fastighetsägareförbund att en installation av en central varmvattenmätare ställer sig betydligt dyrare än en kriskoppling. Jag vill emellertid framhålla att en enkel mätare som endast registrerar tillförseln av kallt vatten till varmvattenberedare är fullt tillräcklig för att ändamålet med åtgärden skall tillgodoses.

Försvarsutskottet, som enhälligt tillstyrkte lagförslaget, anförde i dessa delar:

I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet det vara betydelsefullt att man vid behov av reglerings- och ransoneringsåtgärder på energiområdet kan disponera ett stort antal olika åtgärder med varierande styrka och effekt. Detta ger önskvärd handlingsfrihet att anpassa åtgärderna i takt med lägets utveckling. De olika åtgärder som föreslås finnér utskottet ägnade att ge sådan handlingsfrihet.

Statens planverk föreslog i rapport 41 Energihushållning i befintlig bebyggelse (september 1977) bl. a. att kriskopplingslagens bestämmelser inarbetas i byggnadslagstiftningen, att byggnadsnämnd skulle få befogenhet att medge undantag då särskilt skäl föreligger och att övergångstiden för lagens tillämpning på befintlig bebyggelse skulle förlängas till utgången av år 1979. Rapporten - dock inte i dessa delar - behandlades i förslaget till energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76).

I propositionen (s. 4 n.) nämns ett yttrande från statens planverk till regeringen över ansökningar om undantag från kriskopplingslagen. I yttrandet (1978-09-28) erinrar planverket om sitt förslag till regeringen i den ovan nämnda rapporten. I yttrandet förordar planverket att en översyn av kriskopplingslagen bör göras, i första hand vad gäller lagens tillämpning i fråga om befintlig bebyggelse. Därvid borde särskilt uppmärksammas behovet av en förenkling av formerna för undantag från lagen, t. ex. i de fall

CU 1978/79:20

ombyggnad eller ändring av värmeinstallationer är avsedd att ske inom en nära framtid. Planverket föreslog att, i avvaktan på en sådan översyn och därav föranledda åtgärder, undantag från tillämpning av lagen medges för befintlig bebyggelse till och med utgången av år 1981. Verket anför i yttrandet att, även om det är förhållandevis enkelt att installera själva kopplingsanordningen, både denna anordning och vattenmätaren dock bör undantas för att inte åtgärder skall behöva ske vid två tillfallen.

Kriskopplingslagen faller inom regeringen inom handelsdepartementets verksamhetsområde. Regeringens med stöd av lagen meddelade föreskrifter, förordningen (1976:663) om kriskoppling m. m., bereds inom bostadsdepartementet.

I förordningen föreskrivs bl. a. att statens planverk utövar allmän tillsyn över efterlevnaden av lagen och föreskrifterna. Vidare sägs att föreskrifter samt allmänna råd rörande konstruktion och utförande av anordningarna meddelas av statens planverk. Verket skall också meddela föreskrifter i övrigt för verkställighet av lagen och förordningen.

Genom ändring i 56 § första stycket byggnadsstadgan (prop. 1976/77:46, CU 1976/77:5) har föreskrivits att byggnadsnämnderna vid prövning av byggnadslovsansökan skall tillse att kraven i kriskopplingslagen är uppfyllda.

1 Svensk byggnorm (SBN 1975 39:51) refereras kriskopplingslagens bestämmelser. I kommentarerna till SBN (nr 1977:3 Energihushållning m. m.) utvecklas detta med bl. a. exempel på hur kriskopplingen kan utföras. Vissa ytterligare synpunkter har publicerats i statens planverk-aktuellt 1977:5 (s. 202-203). Bl. a. anförs att mätningar under normal drift syftar till att fastställa hur stor del av byggnadens totala energiförbrukning som går åt för varmvattenberedning. I en krissituation skall mätresultaten utnyttjas för att fastställa den mängd energi som åtgår för varmvattenberedning under de tider då vattenvärmaren är inkopplad - genom avläsning före och efter varje period då varmvattnet varit inkopplat.

Enligt uppgift har kostnaden för kriskoppling och mätare inte särskilt redovisats i den utgångsstandard för värmeproducerande anläggning som konstituerar tilläggsbelopp till grundbelopp i låneunderlaget för bostadslån. EBU (SOU 1975:60 s. 288) angav dåvarande kostnader för kriskoppling till 1 200-1 500 kr. och för totalvattenmätare till lika mycket. Föreningen Sveriges VVS-inspektörer har angett ett exempel, där åtgärder för ca 6 000 lägenheter kostat ca 500 000 kr., dvs. 80-85 kr. per lägenhet.

Dispensprövningen sker nu hos regeringen (handelsdepartementet). Ansökningar ges in till planverket som, efter yttrande dit från överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), överlämnar handlingarna med eget yttrande till regeringen, där ärendena avgörs på handelsdepartementets föredragning efter gemensam beredning med bostadsdepartementet. Enligt vad som upplysts har dispens ännu inte medgetts i något ärende. Ca 200 ansökningar

CU 1978/79:20

har inkommit. Dessa berör ett stort antal - uppskattningsvis 10 000-15 000 lägenheter.

Kriskopplings- och mätaranordningar har - utom vid nybyggnad med byggnadslov fr. o. m. 1977 - installerats i ca 25 procent av det befintliga byggnadsbeståndet enligt bedömningar som har gjorts inom installationsbranschen.

Ransoneringslagen (1978:268)(prop. 1977/78:75, FöU 1977/78:13), som är en fullmaktslag, träder automatiskt i tillämpning om riket kommer i krig. 1 andra krissituationer får regeringen enligt 6 § bl. a. ge föreskrifter om hushållning med försörjningsviktiga förnödenheter, t. ex. energi. Har reglering införts i fråga om energi får enligt 38 § förbrukare som har tillgodogjort sig mer energi än som har tilldelats honom åläggas att utge en s. k. överförbrukningsavgift, en sanktion vars syfte är att förmå förbrukaren att inte överskrida sin tilldelning. Sådan avgift kan dock endast åläggas den som i väsentlig mån har kunnat påverka förbrukningen. 1 flerfamiljshus tilldelas fastighetsägaren i allmänhet den mängd värmeenergi som får förbrukas underviss ransoneringsperiod. Fastighetsägaren kan dock endast i begränsad omfattning ensam påverka förbrukningen. Han råder exempelvis inte över förbrukningen av tappvarmvatten, bortsett från det fall att han fåf stänga av tappvarmvattnet. Mer värmeenergi än vad som tilldelats fastighetsägaren för fastighetens behov kan sålunda förbrukas utan hans förskyllan. Att ålägga honom att utge överförbrukningsavgift i en sådan situation har ansetts obilligt.

Den utredning som föregick nämnda proposition, ransoneringslagen (H 1974:02), hade i betänkandet (Ds H 1975:3) Ny ransoneringslag föreslagit en bestämmelse som skulle göra det möjligt att i vissa fall fördela överförbrukningsavgiften mellan fastighetsägare och hyresgäster (övervältring). Utredningen hade därvid jämställt värmeenergi från fjärrvärmeverk med annan ledningsbunden energi.

Föredragande departementschefen anförde härom till regeringsprotokollet följande (prop. 1977/78:75, s. 62n.-64ö.).

Utredningen synes ha jämställt värmeenergi från fjärrvärmeverk med annan ledningsbunden energi. Flera remissinstanser, bl. a. Hyresgästernas riksförbund och Svenska värmeverksföreningen, har påpekat att ett fjärrvärmeuppvärmt hus tekniskt fungerar på samma sätt som ett hus med egen oljepanna. Fastighetsägaren kan i båda fallen ensam styra temeperatumivån i huset genom en central regulator. Lika litet som i ett oljeeldat hus kan däremot fastighetsägaren i ett fjärrvärmeuppvärmt hus påverka förbrukning av tappvarmvatten annat än vid direkt avstängning. Genom kriskopplingslagen (1976:296) kommer det att från den 1 januari 1979 finnas möjlighet att i flerfamiljshus dels stänga av tillförseln av tappvarmvatten, dels mäta förbrukningen av sådant vatten. Detta gäller lika för alla berörda fastigheter med central varmvattenberedning, oavsett uppvärmningsform. Enligt min mening är det därför mindre lämpligt att behandla förbrukning av ledningsbunden värmeenergi från fjärrvärmeverk annorlunda än förbrukning av värmeenergi i oljeeldade fastigheter.

CU 1978/79:20

6 Till den förändrade bilden av kollektivmätningsproblematiken som jag här har tecknat bör läggas den uppgift som Svenska värmeverksföreningen också har lämnat, nämligen att energi för uppvärmning erfarenhetsmässigt svarar för ca 70 % av årsvärmebehovet. Energin för tappvarmvattenberedning svarar för resterande 30 96. Som värmeverksföreningen har påpekat skulle, sedan mätning av förbrukningen av tappvarmvatten har gjorts möjlig, tilldelningen av värmeenergi i försörjningskriser kunna delas upp för vaije fastighet på tappvarmvattenberedning och på uppvärmning.

Om tilldelningen av värmeenergi delas upp på det sätt som jag här har skisserat skulle fastighetsägaren ändå vara ansvarig för att förbrukningen under en ransoneringsperiod inte överstiger den sammanlagda tilldelningen för uppvärmning och framställning av tappvarmvatten. Skulle förbrukningen under en ransoneringsperiod trots allt överstiga den sammanlagda tilldelningen bör det först konstateras om överförbrukningen är att hänföra till förbrukning av värmeenergi för uppvärmning eller för framställning av tappvarmvatten. Fastighetsägaren skulle sedan med avseende på uttag av överförbrukningsavgift göras ansvarig endast förden överförbrukning som är att hänföra till förbrukning för uppvärmningsändamål. Den här antydda metoden bör kunna användas i såväl (järrvärmeuppvärmda som oljeeldade hyreshus.

Några remissinstanser har under hänvisning till överförbrukningsavgiftens karaktär av sanktion riktat kritik mot utredningens förslag att avgiften i vissa fall skulle kunna övervältras från fastighetsägare till hyresgäster. De har särskilt pekat på att avgiften då kommer att drabba den sparsamme lika hårt som den slösaktige. De har också anfört att avgiften kommer att påföras alla i kollektivet oavsett om den enskilde förbrukaren har haft möjlighet att på något avgörande sätt påverka överförbrukningens storlek eller inte. Samma invändningar har rests mot en ordning som skulle innebära att fastighetsägaren esam svarade för överförbrukningsavgifter vid kollektivleveranser.

Jag delar remissinstansernas kritiska synpunkter på övervältringen. Med hänsyn härtill och då det, som jag nyss har visat, inte är nödvändigt för genomförandet av en energiransonering att möjlighet till övervältring finns, anser jag inte att någon bestämmelse bör tas in i ransoneringslagen som gör det möjligt att vid kollektivleveranser fördela överförbrukningsavgifter på de slutliga förbrukarna. Tillämpningsföreskrifter rörande överförbrukningsavgifter bör utformas så att det framgår att endast den som i väsentlig mån har kunnat påverka förbrukningen får åläggas att utge sådan avgift.

Lagen (1978:277) med bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbrukningsmätning av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m. m. (prop. 1977/78:132, NU 1977/78:56) ger regeringen rätt att meddela föreskrifter som gäller utförande, beskaffenhet, egenskaper, användning, överlåtelse, provning, kontroll eller besiktning av bl. a. vissa vattenmätare, nämligen sådana som leverantör använder för att mäta hushållsförbrukning av vatten eller värmeenergi. Regeringen avser att uppdra åt planverket att utarbeta närmare föreskrifter för typgodkännande av vattenmätare. Föreskrifterna kommer att utarbetas i samarbete med statens provningsanstalt. Lagen täcker sålunda inte direkt de i kriskopplingslagen föreskrivna vattenmätarna. Ansvaret för att ställda krav uppfylls åvilar inte mätarens leverantör utan distributören av vatten.

CU 1978/79:20

7 Typgodkännande kan vidare ges av planverket för t. ex. produkter när det gäller frågan om de bedömts uppfylla i byggnadsstadgan eller i Svensk byggnorm ställda krav.

Som ovan noterats har planverket genom förordningen om kriskoppling m. m. bemyndigats att meddela bl. a. föreskrifter samt allmänna råd rörande konstruktion och utförande av anordningarna.

Individuell mätning

Regeringens förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/ 78:76) redovisade även bedömningar av frågan om individuell mätning av tappvarmvattenförbrukning (s. 320-322). Kriskopplingslagens bestämmelser berördes inte av förslaget.

Genom ändring i byggnadsstadgan (BS) år 1975 infördes en ny paragraf, 44 a § BS, enligt vilken byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning. Samtidigt ändrades 48 a § BS så att kravet beträffande värmehushållning gällde även vid sådan ändring av byggnad som är hänförlig till nybyggnad. Kravet omfattade endast de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordrades för att dessa delar skall uppfylla skäliga anspråk på god värmehushållning. 44 a och 48 a §§ BS har därefter ändrats, så att begreppet värmehushållning bytts ut mot begreppet energihushållning med dess vidare syftning.

Regeringen har 1976 fastställt av planverket meddelade föreskrifter rörande tillämpningen av bl. a. 44 a § BS samt bemyndigat planverket att utfärda råd och anvisningar. Detta har därefter skett. Föreskrifterna gäller fr. o. m. 1977-01-01, men är inte bindande i fråga om byggnad för vilken byggnadslov sökts före 1977-07-01. Föreskrifterna innebär bl. a. att bostadslägenhet eller motsvarande, utom enbostadshus med egen värmepanna, skall förses med mätanordning som möjliggör bestämning av energiförbrukning för uppvärmning av det tappvarmvatten som förbrukas i lägenheten eller motsvarande. I de tidigare nämnda kommentarerna till energihushållningsnormerna (1977:3, K 39:52) anförs bl. a. att de mätare som installeras bör uppfylla rimliga krav på mätnoggrannhet, något som exempelvis kan styrkas genom typgodkännande. Dispens från kravet på anordning för lägenhetsvis mätning av tappvarmvatten kan medges av byggnadsnämnden.

Som förutsättning för bostadslån gäller enligt 9 a § bostadsfinansieringsförordningen att lägenheterna förses med bl. a. anordning för individuell mätning av tappvarmvatten. Dispens från kravet kan ges vid ombyggnad.

Utskottet kommer senare att behandla motionen 1978/79:784 som rör kraven på individuella mätanordningar. Proposition har aviserats om energisparstödet. En tidigare som eventuell till maj 1979 aviserad proposition rörande frågor om bränsleklausuler och om individuell mätning och debitering av energiförbrukning kommer enligt vad utskottet erfarit inte att läggas fram. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att tillkalla en särskild

CU 1978/79:20

utredare med uppdrag att skyndsamt utreda frågan om mätning, individuellt eller i mindre kollektiv, av energi för uppvärmning och beredning av tappvarmvatten.

Utskottet

Kraven i kriskopplingslagen vid central varmvattenberedning gäller dels möjlighet att avbryta leveranserna av tappvarmvatten och att tillföra kallt vatten till tappvarmvattensystem, dels mätare som registrerar tillflödet av vatten till varmvattenberedare. Från lagens tillämpningsområde undantas bl. a. tvåfamiljshus och byggnad som huvudsakligen är inrättad för industriändamål eller för hälso- och sjukvård. Ytterligare undantag kan fall för fall medges av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Det nu framlagda lagförslaget öppnar möjlighet för regeringen att föreskriva generella undantag. I propositionen (s. 4) anges att sådana undantag från kravet på mätare skulle kunna ges för byggnader huvudsakligen inrättade för kontor, förvaltning, undervisning, handel eller förråd. Lagförslaget ger dock möjlighet att dispensera inte endast från kravet på mätarutrustning i vissa typer av byggnader utan också i andra fall. Samma dispensmöjligheter gäller även för själva kriskopplingsanordningen.

Nu gällande lag trädde i kraft vid ingången av år 1977 men fick tillämpning på befintlig bebyggelse först efter en tvåårig övergångstid vid ingången av år 1979.

De båda motionerna utgår motivmässigt i huvudsak från ett planverkets ovan (s. 3-4) nämnt yttrande över vissa ansökningar om undantag från tillämpning av kriskopplingslagen. Motionen 1978/79:1064 (m) utmynnar i förslagen att riksdagen skulle avslå propositionen och besluta om en generell dispens från tillämpning av lagen intill utgången av år 1981. Motionens motivdel antyder dock att syftet torde begränsa sig till att dispensera från kravet på mätarutrustning. Å andra sidan förordas i motionen planverkets förslag som enligt ovan gäller befintlig bebyggelse men inom denna såväl kriskopplingsanordningen som mätaren. 1 motionen 1978/79:1598 (s) godtas lagförslaget som sådant med de möjligheter som därigenom öppnas för regeringen att föreskriva generella undantag. Motionsyrkandet är att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om dispenser från lagen. Där anförs dels att förestående reparation eller ombyggnad bör kunna grunda dispens från kraven på såväl kriskoppling som mätare, dels att generell dispens för mätare bör medges t. o. m. utgången av år 1981.

Som en av grunderna till förslagen om generell dispens har i båda motionerna angetts att det inte är rationellt att kräva åtgärder i värmeanläggning när fjärrvärmeinstallation eller genomgripande reparation m. m. är aktuell inom de närmaste åren. Enligt utskottets mening kan emellertid dessa förhållanden inte antas vara så frekventa att de kan grunda ett generellt undantag - förhållandena måste konstateras i det enskilda fallet. Utskottet

CU 1978/79:20

delar i och för sig motionärernas uppfattning att ett förestående ingrepp i anläggningen bör kunna grunda ett uppskov. Motsvarande gäller också när byggnad skall rivas. Det av regeringen framlagda lagförslaget ger möjlighet till en förenklad dispensprövning i dessa ärenden efter riktlinjer som f. n. utformas.

I båda motionerna anges som grund för vidgade generella undantag från mätarkravet också att nu tillgängliga mätare inte fyller de anspråk som rimligen kan ställas, en uppfattning som stöds av planverkets uttalanden. Från andra håll har däremot uppgetts att mätarna - av samma typ som används för debitering av vattenavgifter-har godtagbar mätnoggrannhet och driftsäkerhet. Vilka anspråk som man kan ställa beror enligt utskottets mening närmast på vilket syfte som mätningarna skall tillgodose. Ärdet fråga om att i en sparkampanj stödja frivilliga åtgärder kan kravet på mätnoggrannhet inte ställas alltför högt. Skulle det däremot bli fråga om att t. ex. använda mätarna inom ramen för ransoneringssystemen får kraven ställas högre. Ovan (s. 6-7) har redogjorts för gällande ordning i fråga om offentlig kontroll inkl. typkontroll liksom beträffande typgodkännande, grundat på byggnadslagstiftningen.

Utskottet har dock ansett att den avgörande frågan för bedömningar av dispenskraven måste vara en vägning av å ena sidan de praktiska användningsmöjligheterna när det gäller att främja energisparande och försörjningsberedskap mot, å andra sidan, kostnads- och resurskraven. Försörjningsberedskapsintressena har, mot bakgrund av den senaste tidens händelser på oljemarknaden, under senare tid fått ökad aktualitet. Utskottet vill emellertid inte dra en alltför markerad gräns mellan dessa intressen och energisparandet i allmänhet. Vid en sådan vägning har utskottet till en början ansett att kravet på kriskopplingsanordningen som sådan inte bör efterges eller generellt skjutas upp. När det däremot gäller mätanordningen har utskottet inte övertygats om att hittills redovisade motiv för ett obligatorium har en sådan tyngd att kravet bör hävdas. En sådan bedömning blir naturligen gällande för såväl ny som befintlig bebyggelse. Alternativen att med denna utgångspunkt antingen bemyndiga regeringen att förordna om en generell dispens eller genom ändring i ikraftträdandebestämmelserna skjuta upp lagens tillämpning anser utskottet inte principiellt lämpliga. Detta leder i sin tur till slutsatsen att kravet på mätare helt bör avstås, vilket bör få uttryck i första hand genom ändring i 1 § första stycket kriskopplingslagen. Förslag till lag om ändring i lagen om kriskoppling m. m. fogas härtill som bilaga 2. De frågor som kan aktualiseras då byggnadslov lämnats men inte utnyttjats torde få lösas i tillämpningen utan särskilda övergångsregler. Av förslaget föranledd redaktionell ändring i 56 § första stycket byggnadsstadgan får göras i lämpligt sammanhang.

Utskottet har med det anförda inte tagit ställning till några ransoneringstekniska frågor, t. ex. utformningen av överförbrukningsavgiften.

Utskottet har inte heller tagit ställning till hur kravet på kriskoppling skall

CU 1978/79:20

lösas lagtekniskt på längre sikt. Skulle frågan om centrala mätanordningar åter aktualiseras genom den aviserade utredningen om mätning av viss energi får bedömningarna därav också göras obundna av detta ställningstagande till kriskopplingslagens utformning.

När det gäller tillsynen har utskottet inte någon erinran mot lagförslaget.

I propositionen anförs att frågorna om beslutanderätt i dispensärenden och om tillsyn bör prövas ytterligare av regeringen. I samband därmed skall övervägas också planverkets roll när det gäller tillsynen. Med utskottets här gjorda ställningstagande i huvudfrågan torde dessa överväganden nu inte behöva innebära några komplikationer. Dispens- och tillsynsfrågorna bör lösas med sikte på att de anpassas till den organisation som i övrigt kommer att bevaka normkraven på byggandet, särskilt i vad rör energisparåtgärder.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1978/79:1064 och 1598 antar utskottets härvid som bilaga 2 fogade förslag till lag om ändring i lagen (1976:296) om kriskoppling m. m.

Stockholm den 6 mars 1979

På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s). Oskar Lindkvist (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Anna Eliasson (c), Maj-Lis Landberg (s), Per-Erik Nisser (m), Birgitta Dahl (s), Magnus Persson (s), Karin Ahrland (fp), Elvy Olsson (c), Roland Brännström (s) och Rolf Dahlberg (m).

CU 1978/79:20

11 Bilaga I

Regeringens Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:296) om kriskoppling m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1976:296) om kriskoppling m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Vid varmvattenberedning, gemensam för flera bostäder eller lokaler (central varmvattenberedning), skall finnas installerade dels särskild anordning (kriskoppling) eller annan lämplig regleringsanordning som möjliggör tillförsel av kallt vatten till tappvarmvattensystem i samband med central avstängning av varmvattnet, dels mätare som registrerar tillflödet av vatten till varmvattenberedare.

Denna lag gäller ej vid central varmvattenberedning för endast två bostadslägenheter eller för byggnad som huvudsakligen är inrättad för industriändamål eller för hälso- eller sjukvård. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får särskilda fall besluta om ytterligare undantag.

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag gäller ej vid central varmvattenberedning för endast två bostadslägenheter eller för byggnad som huvudsakligen är inrättad för industriändamål eller för hälso- eller sjukvård. Regeringen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag.

Regeringen eller, enligt regeringens bestämmande, byggnadsnämnd eller annan myndighet får i särskilda fall besluta om undantag från bestämmelse i lagen.

§

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av byggnadsnämnd eller annan myndighet enligt regeringens bestämmande.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

CU 1978/79:20

12 Bilaga 2

Civilutskottets Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:296) om kriskoppling m. m.

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1976:296) om kriskoppling m. m. samt 1 och 2 §§ lagen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Lag om kriskoppling m. m.

Vid varmvattenljeredning, gemensam för flera bostäder eller lokaler (central varmvattenberedning), skall finnas installerad dels särskild anordning (kriskoppling) eller annan lämplig regleringsanordning som möjliggör tillförsel av kallt vatten till tappvarmvattensystem i samband med central avstängning av varmvattnet, dels mälare som registrerar tillflödet av vatten till varmvattenberedare.

Denna lag gäller ej vid central varmvattenberedning för endast två bostadslägenheter eller för byggnad som huvudsakligen är inrättad för industriändamål eller för hälso- eller sjukvård. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får /' särskilda fall besluta om ytterligare undantag.

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas

Föreslagen lydelse Lag om kriskoppling

1 §

Vid varmvattenberedning, gemensam för flera bostäder eller lokaler (central varmvattenberedning), skall finnas installerad särskild anordning (kriskoppling) eller annan lämplig regleringsanordning som möjliggör tillförsel av kallt vatten till tappvarmvattensystem i samband med central avstängning av varmvattnet.

Denna lag gäller ej vid central varmvattenberedning för endast två bostadslägenheter eller för byggnad som huvudsakligen är inrättad för industriändamål eller för hälso- eller sjukvård. Regeringen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag.

Regeringen eller, enligt regeringens bestämmande, byggnadsnämnd eller annan myndighet får i särskilda fall besluta om undantag från bestämmelse i lagen.

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas

CU 1978/79:20

13 Nuvarande lydelse

av myndighet som regeringen bestämmer.

Föreslagen lydelse

av byggnadsnämnd eller annan myndighet enligt regeringens bestämmande.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

GOTAB 61649 Stockholm 1979