Med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till lantmäteri- och kartväsendet jämte motioner
CU 1978/79:21
Civilutskottets betänkande 1978/79:21
med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till lantmäteri- och kartväsendet jämte motioner
Propositionen
I budgetpropositionen (prop. 1978/79:100 bil. 16 litt. D, s. 78-92) föreslås riksdagen att på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 anvisa
1. till Lantmäteriet: Vissa allmänna myndighetsuppgifter ett förslagsanslag av 39 528 000 kr.,
2. till Lantmäteriet: Förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
3. till Lantmäteriet: Mätning och kartläggning ett reservationsanslag av 58 422 000 kr.,
4. till Lantmäteriet: Försvarsberedskap ett reservationsanslag av 1 811 000 kr.,
5. till Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 7 388 000 kr.,
6. till Lantmäteriet: Utrustning ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.
Motionerna
Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1978/79:
1580 av Helge Hagberg (s) och Evert Hedberg (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till åtgärder i syfte att göra äldre lantmäterimaterial tillgängligt i samhällsplaneringen,
1592 av Sven Mellqvist m. fl. (s, c, m, fp, vpk) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att särskilda medel ställes till länsstyrelsens i Kopparbergs län förfogande för att man skall kunna komma till rätta med ägosplittringen,
2078 av Ingrid Diesen (m) vari hemställs att riksdagen beslutar om ändring av riktlinjerna för fastighetsbeteckningsreformen i enlighet med ett av de båda förslag som framlagts i motionen,
2098 av Lars Schött m. fl. (m, s,c) vari hemställs att riksdagen beslutar att i fastighetsregistret socken eller församling och ej kommun skall vara registerområde.
1 Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 21
CU 1978/79:21
2 Tidigare behandling m. m.
Fastighetsbeleckningsreformen
1968års riksdag(prop. 1968:1 bil. 4 s. 10,SU 1968:2,3LU 1968:5)godkände vissa riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen. Riktlinjerna innebar bl. a. att jordregistret och stadsregistret skall ersättas av ett för hela landet enhetligt fastighetsregister, byggt på ADB-teknik. Fastigheternas läge skall redovisas med koordinater. Reformen skulle genomföras så snabbt som möjligt jämsides med fortsatt utredningsarbete. Kungl. Maj:t hade att bestämma hur utredningsarbetet och reformgenomförandet skulle organiseras.
1 denna reform av fastighetsregistret ingick sålunda en beteckningsreform, innebärande att ett enhetligt beteckningssystem skulle införas. Detta skulle utformas på i princip samma sätt som det system som används i jordregistret. Kommunen skulle vara registerområde. Inom registerområdet skulle beteckning vara lokaliserande, dvs. innehålla ett namn med anknytning till allmänt kända geografiska begrepp. Kungl. Maj:t hade att utforma de närmare föreskrifterna. Dessa togs in i kungörelsen (1968:379)om uppläggande av nytt fastighetsregister, m. m. (RUK). Lantmäteristyreisen fick huvudansvaret för beteckningsreformens genomförande och har vid flera tillfällen utfärdat anvisningar om det fortsatta arbetet.
Vid riksdagsbehandlingen (3LU 1968:5) förutsattes att man skall slå vakt om de nuvarande namnen i registren och att beteckningsbyten skall ske med stor försiktighet bl. a. för att bevara i namntraditioner liggande kulturvärden. Samtidigt ströks också under vikten av att registerbeteckningarna inte blev mer komplicerade eller omfattande än som var oundgängligen nödvändigt.
1971 års riksdag (CU 1971:15) avslog motioner vari föreslagits samråd med ortsinvånama för att bevara hävdvunna ortnamn. Utskottet anförde att redan gällande bestämmelser gav utrymme för ett sådant samråd och förutsatte bl. a. en tillämpning därav, så att det i motionerna angivna intresset beaktades så långt det över huvud taget var möjligt.
1972 års riksdag (CU 1972:4) avslog motioner om ändringar av grunderna för registerreformen. Civilutskottet hade stannat för att antagna riktlinjer i frågan om valet av kommun som registerområde fortfarande borde gälla. Utskottet pekade bl. a. på möjligheten att inom riktlinjernas ram tillgodose syftet att bevara vissa namn genom att låta dessa antecknas som särskilt namn. Utskottet pekade vidare på möjligheten att genom uppmjukning av anvisningar i fråga om trakts minsta storlek tillgodose bevarandeintressen. Det ansågs av utskottet möjligt och förenligt med redan gällande anvisningar att låta socknar utgöra trakter med socknens namn eller att i andra fall använda gällande traktnamn, eventuellt i sammansättning med sockennamnet. Utskottet förutsatte att, om så visade sig lämpligt för att möjliggöra sammansättningar, undantag i vissa fall skall kunna medges från vad som
CU 1978/79:21
föreskrivits i RUK. om traktsnamns längd. I anslutning till ärendets beredning i utskottet uttryckte representanter för lantmäteristyrelsen och riksantikvarieämbetet ömsesidig förståelse för en tillämpning av riktlinjer och anvisningar som utskottet skisserat.
Vid 1973 års riksdag avstyrkte utskottet (CU 1973:7) bl. a. ett motionsyrkande om att socken fortfarande skulle vara registerområde. Utskottet hänvisade till den praxis i namnfrågorna som då kunde skönjas, och som innebar bl. a. att kulturhistoriskt intressanta by- och gårdsnamn kunde bevaras i sammansättning med ett sockennamn. 1 ett särskilt yttrande av en ledamot i utskottet förordades att en generell huvudregel borde övervägas, enligt vilken vid namnöverensstämmelse mellan by- eller gårdsnamn ett dubbel namn borde bildas genom sammansättning av sockennamnet med byeller hemmansnamnet.
I statsverkspropositionen 1973 (prop. 1973:1 bil. 4 s. 23) hade anmälts att frågan om bl. a. kommunernas indirekta kostnader utreddes inom dåvarande civildepartementet. Efter riksdagsbehandlingen av hithörande frågor i mars 1973 riktades detta utredningsarbete också mot beteckningsreformens kulturhistoriska effekter. Utredningsresultatet har publicerats i en rapport (Ds C 1973:4) som utgjorde underlag för förslagen i propositionen.
1974 års riksdag (prop. 1974:48, CU 1974:30) hade att ta ställning till ett förslag om ändringar i fastighetsbeteckningsreformen. Förslaget innebar bl. a. att en socken- eller områdeskod skulle ingå i registerbeteckningen. I motion (c) begärdes utredning av sättet för att fastställa ortnamn. Utskottet anförde bl. a. att det av flera skäl var nödvändigt att snarast få en definitiv och accepterad lösning av registerbeteckningsfrågan. Det noterades att de motsättningar som rått i frågan om en fastighetsregisterreform i huvudsak utgått från skilda inställningar till hur och i vilken mån man skall beakta krav på att bibehålla dels gällande sockenindelning, dels gällande by- och gårdsnamn.
1 fråga om registerområdet anslöt sig utskottet som tidigare till utgångspunkten att detta skulle vara kommunen och anförde:
Utskottet har tidigare uttryckt meningen att bevarandet av sockentraditionen inte i allt kan och bör bygga på registerbeteckningarna och att den eljest levande namntraditionen har väsentlig betydelse. Utskottet finner inte skäl att gå ifrån denna ståndpunkt. Eftersom jordregistersocknen upphör som indelningsenhet även med kodsystemet skulle koden endast innebära hänvisning till en grupp registerfastigheter. Enligt utskottets mening borde det primära intresset rikta sig mot att i första hand skapa ett bestående territoriellt sockenbegrepp, som ger möjlighet till kartredovisning och som därmed kan ha lokaliserande betydelse. Ett sätt att uppnå detta är att föreskriva att socken skall anges på registerkarta och på den ekonomiska kartan. Därav följer också att sockennamnet anges på kartorna. Utskottet förordar - efter att ha inhämtat lantmäteristyrelsens synpunkter på frågan - att dessa åtgärder genomförs. Utskottet har därvid förutsatt att den från kulturhistoriskt håll ofta åberopade kontinuiteten i socknen som geografiskt
CU 1978/79:21
begrepp skal! tillåta att sockengränserna fixeras till den omfattning som respektive jordregisterområde kan ha vid registerreformens genomförande. Hänsyn bör därför inte tas till de förändringar som skulle kunna föranledas av fastighetsbildning över sockengräns. Inte heller församlingsgränser påverkas nu av fastighetsbildning. I vilken mån sockengränserna och namnen härutöver tas upp i t. ex. kommersiella eller vetenskapliga specialkartor kan inte falla under riksdagens bedömning utan blir beroende av i olika sammanhang uttalade behov därav. Under alla förhållanden har med här förordad ordning skapats den grundläggande förutsättningen för att bibehålla ett sockennamn, nämligen att ange ett geografiskt område som namnets och därmed kulturtraditionens bärare. Av det sagda följder däremot inte att socknen skulle få någon given plats i den administrativa indelningen. Utanför jordregisterområdenas sockenindelning ligger som hittills stadsregisterområdena.
När det gällde by- och gårdsnamn noterade utskottet att huvudinvändningarna dittills riktat sig mot att namnbyten blivit nödvändiga dels i kollisionsfall, dvs. då samma namn funnits inom två eller flera socknar i kommunen, dels på grund av krav på minsta traktstorlek. Utskottet konstaterade att i de fall då namnöverensstämmelser föreligger leder det oeftergivliga kravet på att beteckningarna skall vara unika till namnbyte i den mån inte namnen särskiljs genom tillägg i någon form. Utskottet vägde bl. a. mot varandra dels ett alternativ där efter kommunnamnet traktnamnet bildades av en kombination av sockennamn eller motsvarande och gårdseller bynamnet (Aspa Altuna-Berga 2:3, Jönköping Gränna-Eken 4) med möjlighet att i manuell hantering sätta kommunnamnet sist, och ett alternativ som närmare anknöt till tidigare bruk (Backa 5:7 i Brunflo i Östersunds kommun, Eken 4 i Gränna i Jönköpings kommun). Utskottet ansåg att det senare förslaget hade uppenbara språkliga fördelar. Utskottet noterade emellertid att i tidigare hantering sockennamnet, trots att det ingått i den officiella beteckningen, ofta faller bort i hanteringen. De direkta namnkombinationerna ansågs bättre fylla kraven på enhetlighet och stabilitet och därmed lättare få avsedd användning. För att tillgodose önskemålen från kulturvårdssynpunkt att gällande by- och gårdsnamn i princip skall behållas frånfölls det tidigare kravet på viss traktstorlek och därmed även på att namnet skulle vara lokaliserande. Från kombinationsregeln skulle göras undantag då kombinationen var olämplig ur språklig synpunkt. Vidare borde det som dittills vara möjligt att byta namn av typen Prästbordet m. m. till sockennamn - en namntyp som torde representera en betydande andel, troligen närmare 50 % av alla kollisionsnamn. Även i vissa övriga fall skulle möjlighet finnas till namnändringar. Undantagsfallen skulle som dittills granskas ur bl. a. kulturhistorisk synpunkt genom riksantikvarieämbetet och ortnamnsarkivet i Uppsala. Möjlighet skulle kvarstå att anteckna särskilt namn på fastighet.
Utskottet anförde avslutningsvis:
CU 1978/79:21
5 Vad utskottet sålunda förordat torde - enligt vad utskottet erfarit - accepteras även av företrädare för kulturvårdens intressen. De kommunala synpunkterna har beaktats i allt väsentligt. Det förordade ansluter även till vad lantmäteristyrelsen och domstolsväsendets organisationsnämnd anfört och kan förenas med bl. a. statskontorets synpunkter. Enligt utskottets bedömning torde därmed de sökta förutsättningarna för en definitiv och accepterad lösning föreligga.
Riksdagen följde det enhälliga utskottet.
Vid riksmötena 1975 och 1975/76-1977/78 har beteckningsfrågorna inte aktualiserats i riksdagen.
Här skall även noteras riksdagens uttalande (KrU 1978/79:5) om behovet av en allsidig utredning på ortnamnsområdet. Uttalandet har sitt ursprung i en motion, föranledd av försök med nya bostadsadresser på landsbygden.
Beteckningsreformen har hittills genomförts i Uppsala län, där beslut om ändrade beteckningar trätt i kraft fr. o. m. 1976.1 länet fanns i jordregistret ca 3 800 traktnamn. 1 200 av dessa ändrades på följande sätt:
670 namn kombinerades med sockennamnet eller ändrades i fråga om stavning eller namnform (Ekeby i Alunda socken / Alunda-Ekeby; Vittbergaby / Vittberga).
270 namn av typen Prästbordet, Klockarbolet, Skoltomten, Kyrkogården m. fl. ersattes med sockennamn.
260 namn utgick (Eklunda / Ekeborg).
Ett åttiotal fastighetsägare framförde erinringar mot förslaget till traktnamn eller traktindelning. Omkring hälften av önskemålen tillgodosågs.
Omkring 1 500 ansökningarom särskilt namn kom in från fastighetsägare. Riksantikvarieämbetet begärde anteckning om ca 200 särskilda namn.
Uppsala län har angetts vara ett av de svåraste länen ur reformsynpunkt. På grund av att stora delar av länet hör till de äldsta kulturbygderna i landet har de gamla byarna ett enhetligt och typiskt namnskick av äldre typ. Socknarna är i allmänhet små och kommunerna stora. Många traktnamn förekommer därför på flera ställen inom en kommun.
Inför övergången till nytt fastighetsregister har fastighetsregistermyndigheten (FRM) i Stockholms län i samråd med riksantikvarieämbetet (RAÄ) och ortnamnsarkivet (OAU) i Uppsala tagit fram förslag till traktindelning och traktnamn för Norrtälje kommun. Förslaget har ställts ut i Stockholm, Norrtälje, Rimbo och Hallstavik och har också remitterats till kommunen.
Lantmäteriverket har lämnat följande uppgifter. Norrtälje kommun omfattar 25 jordregisterområden varav två med tomtbok samt ett stadsregisterområde. Antalet levande traktnamn (namn på trakt som innehåller minst en levande fastighet) uppgår till ca 1 220. Av dessa har 430 (35 96) föreslagits ändras eller utgå. Härmed avses alla namn som förändras utom de, för vilka sockennamn tilläggs traktnamnet (se nedan), attribut flyttas (t. ex. Norra Bofjärdsängen i stället för Bofjärdsängen Norra), stavningen justeras (t. ex. ä i stället för e) eller formen ändras (t. ex. Ilsholmen i stället för Ilsholm). Bland de nämnda 430 namnen kan några större kategorier urskiljas. En sådan grupp
CU 1978/79:21
kan klassas som appellativer. Till dessa kan räknas kombinationer av ”egentligt” ortnamn och appellativ (Håsta järnvägsområde, Hallsta avlopp etc.), där appellativet tagits bort. Dessutom förekommer vad man kan kalla appellativa benämningar av typen Ålderdomshemmet, Disponentbostaden etc. Sammantaget blir siffran för denna typ av namn 74. Vidare kan 36 av de 430 namnen beskrivas som namn på kyrktrakter såsom Kyrkogården, Prästgården, Klockargården och Komministerbostället. Av de återstående drygt 300 namnen som har föreslagits ändras eller utgå är omkring hälften avsöndringsnamn, dvs. namn som konstruerats i samband med att fastigheter avsöndrades i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Av de sammanlagt ca 1 220 levande traktnamnen har i föreliggande förslag 163 (13 96) kombinerats med sockennamn (t. ex. Blidö-Boda).
Totala antalet levande fastigheter inom trakterna i Norrtälje kommun är 40 100. Det innebär ett genomsnitt på 33 levande fastigheter per trakt. Motsvarande siffra för de 430 trakterna vars namn är föreslagna att ändras eller utgå är sju. Antalet levande fastigheter, vilkas namn är föreslagna att kombineras med sockennamn, uppskattas till 6 500.
Med anledning av förslaget till traktindelning och traktnamn för Norrtälje kommun har till FRM inkommit dels kommunens yttrande, dels särskild skrivelse från biträdande överlantmätare Åke Sätre och dels 82 skrivelser från enskilda fastighetsägare. Av de sistnämnda är 18 ansökningar om särskilt namn. Flera skrivelser avser samma namn och har därför behandlats gemensamt.
FRM har remitterat de inkomna skrivelserna från fastighetsägarna till OAU och RAÄ tillsammans med ett preliminärt ställningstagande. Därvid har FRM föreslagit bifall i 25 fall och avslag i 17.
Länsstyrelsen i Gotlands län har i maj 1977 i skrivelse till bostadsdepartementet gett uttryck för stark oro över konsekvenserna för Gotlands del av beteckningsreformen. Det uppges att ungefär hälften av gårdsnamnen måste kombineras med sockennamn, något som anses bli tungt och besvärligt att hantera. Det anförs att systemet skulle bli något redigare att tillämpa om samtliga gårdsnamn kombinerades med sockennamn. Länsstyrelsens förslag är emellertid att regeringen tar upp frågan om inte socknarna eller församlingarna skall utgöra registerområden. Skrivelsen har överlämnats till justitiedepartementets beredning.
Delprogrammet (1 b) Nytt fastighetsregister inom programmet Vissa allmänna myndighetsuppgifter täcker såväl kostnader hos lantmäteriverket (LMV) som hos överlantmätarmyndighetema (ÖLM). Vidare finansieras vissa kostnader som ligger på länsstyrelserna som fastighetsregistermyndighet (FRM) över anslaget till dessa (kommundepartementet). Fördelningen av dessa resurser framgår av följande sammanställning.
CU 1978/79:21
7 Budgetår
Lantmäteriet
Länsstyrelserna
Totalt
Därav till ÖLM
1977/78
3 445
1978/79
5 714
1 307
1979/80 (förslag)
1 380
191 LMV har i anslagsframställningen 1978 angett att med det ekonomiska utrymme som gavs 1978/79 det skulle ta 30-40 år innan landets samtliga fastigheter förts över till ett nytt register. 1 prop. 1977/78:15 föreslogs att drygt 600 000 fastigheter skulle föras över till ADB-register t. o. m. budgetåret 1981/82. Civilutskottet (CU 1978/79:5) hade ingen erinran mot detta. Utskottet uteslöt dock inte att en ökning av omläggningstakten kunde bli aktuell även under den första etappen. Frågor därom fick enligt utskottet prövas i anslutning till den årliga budgetbehandlingen.
Fastighetsstrukturen i Kopparbergs län
I flera län, bl. a. Kopparbergs, där strukturfrågorna har påtaglig regionalekonomisk betydelse behandlades strukturfrågorna i länsplaneringen 1974 och redovisades i länsplanerna. 1 planen för Kopparbergs län uttalades bl. a. att bildandet av gemensamhetsskogar inom stora delar av privatskogsbruket borde ges företräde. Vid behandlingen av 1974 års länsplanering (prop. 1975/ 76:211, AU 1976/77:7) uttalades att en samordning av den centrala och regionala planeringen på jordbrukets område med den regionalpolitiska planeringen borde eftersträvas.
I propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. tas också upp strukturfrågorna. Jordbruksministern anför (s. 30-31):
Väl arronderade fastigheter med lämplig storlek är en viktig förutsättning för ett aktivt och rationellt bedrivet skogsbruk. Staten har sedan länge medverkat på olika sätt i arbetet med att förbättra fastighetsstrukturen. Det sker dels genom lantmäteriverkets verksamhet med fastighetsbildningsfrågor, dels genom den statliga lantbruksorganisationen. Flera av medlen i jordbrukspolitiken är direkt inriktade mot skogsbruket. Det gäller t. ex. det statliga stödet till jordbrukets rationalisering, jordförvärvslagstiftningen och lantbruksorganisationens köp och försäljning av jordbruks- och skogsfastigheter. Stödet till jordbrukets rationalisering har nyligen setts över. Det gäller också jordförvärvslagstiftningen. 1 fråga om köp- och försäljningsverksamheten vill jag erinra om att lantbruksstyrelsen har fått i uppdrag att förmedla avsevärda arealer skogsmark som har bjudits ut till försäljning under det senaste året. Samtliga dessa åtgärder är viktiga led i arbetet att ytterligare förbättra fastighetsstrukturen. Lantmäteriverket har bedömt att bättre arronderingsförhållanden behövs för ca 3 milj. hektar skogsmark. För att ytterligare effektivisera verksamheten har lantmäteriverket i samråd med lantbruksstyrelsen utarbetat förslag om hur fastighetsregleringen i ökad utsträckning skall kunna bidra till att förverkliga uppsatta mål för struktur -
CU 1978/79:21
omvandlingen inom jordbruket och skogsbruket. Förslagen, som har redovisats i promemoria den 23 augusti 1978, bereds f. n. i regeringskansliet. Strukturrationaliseringen är ett tidskrävande arbete. I avvaktan på att det skall ge resultat är det enligt min mening angeläget att skogsägarna för att kunna bedriva verksamheten rationellt samverkar i ökad utsträckning inom de ägosplittrade områdena.
Anslagsfrågorna anmäls också i den nämnda propositionen (s. 227 ff).
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har 1976 antagit vissa riktlinjer för ett särskilt handlingsprogram för strukturrationaliseringsåtgärder inom jordoch skogsbruket. Programmet bygger på länsplanen och går ut på satsningar i vissa områden enligt en plan som redovisar de olika regleringsobjektens angelägenhetsgrad.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län begärde i maj 1977 hos regeringen (jordbruksdepartementet) att 1,4 milj. kr. skulle anvisas för den del av åtgärdsprogrammet som avsågs genomföras under budgetåret 1977/78. Framställningen biträddes av lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen. De begärda medlen avsåg för länsstyrelsens egen del 240 000 kr., för lantbruksnämnden 750 000 kr. och för skogsvårdsstyrelsen 420 000 kr. Framställningen bifölls inte.
Dåvarande jordbruksministern besvarade den 28 februari 1978 en fråga (s) om medverkan till att förbättra fastighetsstrukturen i Kopparbergs län. I svaret anfördes bl. a.
Jag anser att det är mycket angeläget att de verksamheter jag här har nämnt fortgår och att insatser görs på de områden där störst effekt kan väntas. Det är vidare angeläget att arbetet samordnas mellan olika myndigheter på det sätt som föreslagits i Kopparbergs län. Den begäran om särskilt anslag för att förbättra fastighetsstrukturen som inkommit från länsstyrelsen i Kopparbergs län har dock inte kunnat tillgodoses. Det bör ankomma på vederbörande myndigheter att företa erforderliga prioriteringar inom ramen för tillgängliga resurser.
En motsvarande fråga (s) besvarades den 14 december 1978 av nuvarande jordbruksministern. Han anförde bl. a.
Det är självfallet angeläget att på olika sätt komma till rätta med de dåliga fastighets- och brukningsförhållanden som råder i vissa delar av vårt land. Enligt vad jag erfarit har i Kopparbergs län ett projekt startats inom vilket länsstyrelsen, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen gemensamt arbetar med att förbättra fastighetsstrukturen i länet. Det är angeläget att detta arbete fortgår. Det ankommer på de berörda myndigheterna att inom ramen för tillgängliga resurser göra erforderliga prioriteringar.
1 utskottets betänkande CU 1976/77:27 behandlades ett motionsförslag (s) om utredning beträffande en mer aktiv fastighetsbildning. Utskottet anförde bl. a.
Motionsförslaget innebär bl. a. att parallellt med jordförvärvsutredningens arbete på bl. a. jordförvärvslagen en utredning skulle ta upp de frågor som knyter an till institutet fastighetsreglering. Det finns i denna senare del enligt
CU 1978/79:21
utskottets mening ett klart behov av samlade insatser för en översyn. Insatser på länsplanet, prioriteringar, samarbete och samråd samt information är fält som kan böra täckas med centrala rekommendationer och riktlinjer för myndigheternas arbete. Det är viktigt att fastighetsregleringarna kan ske i samarbete och utan tvång. Vidare finns ett behov av en översyn av de tillgängliga legala, ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för att fastighetsbildningssidan skall kunna ta sin del av det gemensamma ansvaret.
Utskottet har sålunda funnit att det föreligger ett behov av en samlad översyn också i fråga om fastighetsbildningens ansvar för den i tilläggsdirektiven till jordförvärvsutredningen angivna strukturomvandlingen. Det kan möjligen övervägas om jordförvärvsutredningens arbete först skall avvaktas innan fastighetsbildningsdelen tas upp. Utskottet har emellertid ansett sig i detta sammanhang böra begränsa sig till att förorda en översyn av frågorna om hur en mer aktiv fastighetsbildning också kan bidra till att förverkliga uppsatta mål. Det bör ankomma på regeringen att bedöma om de närmare formerna för en sådan översyn. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Riksdagen följde utskottet.
Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt lantmäteriverket (LMV) att i samråd med lantbruksstyrelsen utreda den av utskottet angivna frågan. Till regeringen häri augusti 1978 överlämnats en promemoria med förslag till åtgärder. Promemorian har remissbehandlats och är nu beroende på regeringens prövning.
Utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall har nyligen getts tilläggsdirektiv (dir. 1979:11). Utredningen skall avse frågan om begränsning av testamentariska förvärv samt problemen om avveckling av dödsbons fastighetsinnehav och upplösning av samägande.
Lantmäteriverket har i anslagsframställningen år 1978 föreslagit att under delprogrammet Allmänna utvecklingsarbeten skulle ges resurser (400 000 kr.) för information och metodutveckling rörande aktivare fastighetsbildning. Förslaget utgår från den nämnda promemorian om hur fastighetsreglering i ökad utsträckning skall kunna bidra till att förverkliga uppsatta mål för strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket. Förslaget har inte tillgodosetts i propositionen.
Under programmet Förrättnings- och uppdragsverksamhet - delprogrammet Särskilda skiftesverksamheter i Kopparbergs län - har i budgetpropositionen beräknats 2 788 000 kr. för statsbidrag till skifteskostnaderna. LMV hade begärt ökade resurser med 800 000 kr. och framhållit att slutförandet av lagaskiftesverksamheten fick ses som en helt nödvändig förutsättning för den för länet mycket viktiga strukturrationalisering som med länsstyrelsen som huvudman nu står för dörren.
CU 1978/79:21
10 Lantmäteriverkets forskningsarkiv
Lantmäteriverkets (LM V) forskningsarkiv innehåller ca 200 000 kartor från första hälften av 1600-talet fram till nutid. Dessa kartor anses utgöra ett kulturhistoriskt unikt och för forskningen mycket värdefullt material. Det används dels vid verkets arbete, dels av bl. a. riksantikvarieämbetet, kammarkollegiet, riksarkivet samt universitetens kulturgeografiska och arkeologiska institutioner.
LMV omlokaliserades till Gävle 1975. Vid 1974 års riksdag föreslogs i en motion (m) en utredning om möjligheterna att inordna verkets arkiv i riksarkivet. Utskottet (CU 1974:15) anförde:
Kartarkivet är i flera avseenden unikt och fyller omfattande funktioner utanför lantmäteriverkets löpande verksamhet. Utskottet har förutsatt att i samband med de organisationsbeslut som ankommer på Kungl. Maj:t även de i motionen anförda synpunkterna utreds och övervägs med beaktande även av de möjligheter som utvecklingen på mikrokopieringsområdet kan ge. Någon riksdagens åtgärd skulle därför inte vara erforderlig.
Sommaren 1975 tillsattes en arbetsgrupp med representanter från LMV, kammarkollegiet, riksarkivet och riksantikvarieämbetet för att förutsättningslöst utreda forskningsarkivets lokalisering och disposition, liksom vissa därtill anknytande frågor om kartlagning och kartkonservering.
1 slutrapporten (1977-01-31) föreslår gruppen bl. a. att hela forskningsarkivet mikrofotograferas och att kopior tillställs bl. a. riksantikvarieämbetet och riksarkivet. Projektet beräknades på sikt bli lönsamt. De totala kostnaderna har i LMV:s anslagsframställning 1978 beräknats till 4 220 000 kr., varav 1 060 000 kr. begärdes för budgetåret 1979/80. Vidare begärdes medel för kartkonserveringarna.
Enligt vad utskottet erfarit har i början av detta år kontakter tagits mellan LMV och arbetsmarknadsverket. Därvid har konstaterats vissa möjligheter till samverkan när det gäller kartlagning m. m. Några arbetsmarknadsmässiga bidrag för material- och lokalkostnader för mikrofotografering ansågs då inte möjliga.
Inom LMV pågår mikrofilmning av länens förrättningsakter i säkerhetssyfte. Hälften av länens aktbestånd har nu gåtts igenom.
Utskottet
I motionen 1978/79:2078 (m) föreslås riksdagen ändra riktlinjerna för fastighetsbeteckningsreformen enligt ett av två alternativ. Det ena är att socken och inte kommun skall vara registerområden - det andra är att traktnamnet skulle få bestå av tre ord (Backen i Brunflo) med registemumret placerat närmast före ordet "i”. Vidare föreslås riksdagen genom motionen 1978/ 79:2098 (m) besluta att socken eller församling och inte kommun skall vara registerområde. Motionerna utgår i huvudsak från bedömningar och erfarenheter av riktlinjernas tillämpning i Gotlands och Norrtälje kommuner.
CU 1978/79:21
11 Frågan om riktlinjerna för fastighetsbeteckningsreformen har, som ovan(s. 2 ff) angetts, vid flera tillfallen prövats av utskottet och riksdagen. Därvid har bl. a. även de nu av motionärerna förordade lösningarna tagits i beaktande.
Riksdagen beslöt 1968 att kommun skall vara registerområde. Det grundläggande motivet för detta var att den primärkommunala indelningen har stor betydelse inom all administration och förvaltning samt inom samhällsplanering m. m., medan socknen knappast används som administrativ enhet i något annat sammanhang än just vid fastighetsregistreringen.
Fastigheter i skilda socknar inom samma kommun har ibland samma beteckning. Ett oeftergivligt krav är att fastighetsbeteckningarna skall vara unika. För att uppnå detta har olika metoder övervägts. De alternativ som tilldrog sig det största intresset var dels den antagna metoden att vid namnkollision bilda ett traktnamn med by- eller gårdsnamnet (Altuna-Berg), dels det s. k. Sätreska förslaget som nu upprepas och vidareförs som ett av alternativen i motionen 1978/79:2078. Det Sätreska förslaget avsågs och avses komma till användning inte endast i kollisionsfallen utan även eljest i lokaliserande syfte. Vid denna prövning fann utskottet att det senare förslaget hade uppenbara språkliga fördelar och att det nära anslöt till tidigare bruk. Utskottet beaktade emellertid att i dåvarande hantering det efter numret placerade sockennamnet - trots att det ingår i den officiella beteckningen - ofta föll bort och ersattes med kommunnamnet med risk för förväxlingar. Slutsatsen blev att de direkta namnkombinationerna i kollisionsfallen ansågs bättre fylla kraven på enhetlighet och stabilitet och därmed lättare få användning i administrativa sammanhang. Det hänvisades också till alternativens olika lämplighet vid t. ex. kart- och blankettredovisning. Båda alternativen tillgodosåg också grundkravet från kulturvårdssynpunkt att gällande by- och gårdsnamn i princip skall kunna behållas.
Från huvudregeln att - då inte endast nummerändring är lämpligast - använda direkta kombinationsnamn kan undantag göras, t. ex. då kombinationen är olämplig ur språklig synpunkt, vid namn av typen Prästbordet etc. och när det gäller kulturhistoriskt inte värdefulla namn på obebyggda avsöndringar m. m. Undantagen skulle granskas ur bl. a. kulturhistorisk synpunkt genom riksantikvarieämbetet och ortnamnsarkivet i Uppsala. Möjlighet finns att i fastighetsregistret få antecknat särskilt namn på fastighet.
Ett enhälligt civilutskott konstaterade 1974 att den nu gällande lösningen accepterats av företrädare för kulturvårdens intressen och att de kommunala synpunkterna beaktas i allt väsentligt. Vidare anslöt denna ordning till vad lantmäteristyrelsen och domstolsväsendets organisationsnämnd förordat och kunde förenas med statskontorets synpunkter. Enligt utskottets bedömning skulle därmed förutsättningar föreligga för en definitiv och accepterad lösning.
CU 1978/79:21
12 Efter 1974 års beslut har vissa ytterligare erfarenheter av tillämpningen m. m. vunnits. I motionerna har bl. a. det utställda förslaget beträffande Norrtälje kommun åberopats som exempel. I motionen 1978/79:2078 (m) anförs emellertid att uppskattat mer än 20 500 fastigheter i denna kommun kommer att få sina namn ändrade till oftast långa namn, till klumpiga dubbelnamn m. m. Enligt vad utskottet inhämtat (s. 6) har av de ca 1 220 traktnamnen i förslaget 163 (13 96) kombinerats med sockennamn. Antalet därav berörda fastigheter uppskattas till ca 6 500 (16 96).
Vad i motionerna åberopats i fråga om erfarenheter från Norrtälje kommun har inte kunnat föranleda utskottet att gå ifrån sina tidigare bedömningar.
I motionerna åberopas som grund för ett beslut om ändrade riktlinjer även förhållandena på Gotland. Där skulle enligt uppgift ca 50 96 av gårdsnamnen förekomma i mer än en socken. Förutom alternativet med socken som registerområde har här även antytts möjligheten av att i enhetlighetens intresse låta alla traktnamn bli dubbelnamn.
Utskottet är inte berett att med hänsyn till den större andel kombinationsfall som bedömts bli aktuella på Gotland nu förorda något avsteg från gällande riktlinjer. Dessa förhållanden var kända för utskottet redan vid 1974 års beslut. Förutsättningarna för en särskild lösning för Gotlands del kan inte bedömas på föreliggande uppgifter. Ytterligare överväganden därom kan komma att göras inom regeringens kansli med anledning av framställning från länsstyrelsen i Gotlands län.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1978/79:2078 (m) och 2098 (m).
I motionen 1978/79:1580 (s) föreslås att riksdagen skall begära förslag till åtgärder i syfte att göra äldre lantmäterimaterial tillgängligt i samhällsplaneringen. Förslaget utgår från de svårigheter som utflyttningen av lantmäteriverkets forskningsarkiv till Gävle fört med sig. Motionärerna betonar kulturminnesvårdens behov av arkivet, särskilt riksantikvarieämbetets och forskningens.
Som ovan (s. 10) angetts har en översyn gjorts i fråga om arkivets lokalisering och disposition m. m. I valet mellan en omlokalisering och mikrofilmning av materialet förordades det sistnämnda alternativet. Lantmäteriverket har i anslagsframställningen 1978 begärt särskilda medel för bl. a. detta ändamål. Verket noterade att det självt svarade för endast 25 96 av utnyttjandet medan resten faller på externa användare. Totalt begärdes 1 885 000 kr. varav 1 060 000 kr. var det första årets kostnader för uppbyggnad av en mikrofilmservice till en total kostnad av 4 220 000 kr. Projektet ansågs på sikt bli lönsamt.
Utskottet ansluter sig till motionärernas bedömning att åtgärder måste vidtas för att bevara det unika och värdefulla materialet och göra det lättare tillgängligt. En mikrofotografering av arkivmaterialet och en förstärkt arkivvård torde vara den lösning som kan övervägas. Sådana åtgärder bör vidtas inom en inte alltför lång tid. Enligt vad utskottet erfarit har dessa och
CU 1978/79:21
anknytande frågor också nyligen diskuterats även mellan lantmäteriet och arbetsmarknadsstyrelsen. Utskottet äremellertid av budgetskäl inte berett att nu påkalla en anslagsökning. Motionen bör därför inte nu leda till föreslagen åtgärd från riksdagens sida.
Förslaget i motionen 1978/79:1592 (s, c, m, fp, vpk) syftar till att riksdagen skulle påkalla att särskilda medel ställs till förfogande för länsstyrelsen - medel i första hand för information och förberedande utredningsarbeten med sikte på en förbättring av fastighets- och ägarstrukturen i Kopparbergs län. Motionärerna för emellertid inte fram något direkt förslag om medelsanvisning.
Såvitt rör användning av fastighetsreglering för strukturrationalisering noteras att lantmäteriverket i samråd med lantbruksstyrelsen (se ovan s. 9) gemensamt förordat att strukturprogram skall upprättas i de län där behovet av genomgripande åtgärder bedöms kräva aktiva insatser från myndigheternas sida. Programmet skall närmast ses som ett sektorsdokument inom länsplaneringen och ett handlingsprogram för insatserna inom länet. Vidare anges att en saklig och allsidig information är nödvändig. Det har också noterats att bidrag till förrättningskostnader kan lämnas av lantbruksnämnderna enligt de bestämmelser som gäller för jordbrukets rationalisering. Planerings- och informationsinsatserna bör utföras inom ramen för deltagande myndigheters vanliga anslag - åtminstone i början bör de kunna utföras utan särskilda resurstillskott.
Lantmäteriverket har i anslagsframställningen 1978 begärt 400 000 kr. för ett metodikutvecklingsarbete i syfte att få till stånd ett så snabbt och billigt förfarande som möjligt vid större fastighetsregleringar. För lantbruksnämndernas del har angetts att vissa informationsinsatser kan stödjas med anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering.
Utskottet noterar att lantmäteri- och lantbruksmyndigheterna ställt sig bakom förslag som syftar till en planering av insatser för en mer aktiv fastighetsbildning i berörda län och centralt. Åtgärdernas allmänna inriktning torde vara obestridd. Förslagen bereds i regeringskansliet.
De här behandlade frågorna kan hänföras till jordbruks-, kommun- resp. bostadsdepartementens verksamhetsområden. Utskottet anser det önskvärt att regeringen i anslutning till sina ställningstaganden till lantmäteriverkets och lantbruksstyrelsens förslag också redovisar sina bedömningar av resursbehovet och ansvarsfrågorna. Anslag till länsstyrelserna behandlas i utskottets betänkande CU 1978/79:24. Utskottet förutsätter där att en väl motiverad framställning från länsstyrelsens sida om medel för att inleda en sammanhållen planering av insatserna kan prövas inom ramen för de medel som beräknats för Diverse ändamål, posten till regeringens disposition. Utskottet är emellertid nu inte berett att med hittills tillgängliga uppgifter föreslå något riksdagens uttalande i ämnet.
Vad i budgetpropositionen i övrigt anförts om medelsberäkningen m. m. har inte gett anledning till något utskottets uttalande.
CU 1978/79:21
14 Utskottet hemställer
1. beträffande fastighetsbeteckningsreformen att riksdagen avslår motionerna 1978/79:2078 och 2098,
2. beträffande lantmäteriverkets forskningsarkiv att riksdagen avslår motionen 1978/79:1580,
3. beträffande fastighets- och ägarstrukturen i Kopparbergs län att riksdagen avslår motionen 1978/79:1592,
4. beträffande anslag till lantmäteri- och kartväsendet att riksdagen för budgetåret 1979/80 på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln anvisar till
a. Lantmäteriet: Vissa allmänna myndighetsuppgifter ett förslagsanslag av 39 528 000 kr.,
b. Lantmäteriet: Förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
c. Lantmäteriet: Mätning och kartläggning ett reservationsanslag av 58 422 000 kr.,
d. Lantmäteriet: Försvarsberedskap ett reservationsanslag av 1 811 000 kr.,
e. Lantmäteriet: Bidrag tillförrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 7 388 000 kr.,
f. Lantmäteriet: Utrustning ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.
Stockholm den 13 mars 1979
På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON
Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure Jadestig(s), Anna Eliasson (c), Per-Erik Nisser (m), Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Karin Ahrland (fp), Per Olof Håkansson (s) och Georg Danell (m).
GOTAB 61688 Stockholm 1979