Med anledning av propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte motioner

Näringsutskottets betänkande

1978/79:1

med anledning av propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1977/78:178 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att antaga av lagrådet granskade förslag till

1. lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

2. lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,

3. lagom ändring i lagen(1975:1154)om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror,

4. lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

Med anledning av propositionen har väckts fem motioner, som redovisas i det följande (s. 7).

Yttranden i ärendet har avgivits av konstitutionsutskottet (KU 1977/78: 3 y),skatteutskottet (SkU 1977/78:6 y)och socialutskottet (SoU 1977/78:3 y). Yttrandena är fogade till detta betänkande som bilagor 2-4 (s. 26 f.).

Skrivelser i fråga om den föreslagna lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker har ingetts av socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor, av Systembolaget AB samt (gemensamt) av Svenska handelskammarförbundet och Sveriges grossistförbund. Vidare har Sveriges riksidrottsförbund, Svenska bandyförbundet, Svenska cykelförbundet, Svenska ishockeyförbundet, Svenska livräddningssällskapet-Simfrämjandet och Svenska orienteringsförbundet samt Allmänna idrottsklubben (AIK), Falkenbergs bordtennisklubb och Katrineholms sportklubb tillställt utskottet uttalanden i ämnet. Från socialdepartementet har överlämnats kopia av en skrivelse från Ungdomens nykterhetsförbund med bifogade listor från en namninsamling för stoppande av all alkoholreklam.

Synpunkter på den föreslagna lagstiftningen har inför utskottet framförts dels av verkställande direktören för Systembolaget Rune Hermansson, dels av en delegation från Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar (NTS). NTS har därvid lämnat en skriftlig sammanfattning av sina synpunkter på frågan om förbud mot tobaksreklam.

1 Riksdagen 1978179. 17 sami. Nr I

NU 1978/79:1

2 Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll är följande.

Riksdagen begärde våren 1977 att regeringen skulle lägga fram förslag till förbud mot alkoholreklam. Redan tidigare har riksdagen uttalat sig för åtgärder i syfte att minska tobaksbruket. Förslaget i propositionen får ses mot bakgrund härav och av de allvarliga hälsorisker som är förbundna med bruket av alkohol och tobak. De föreslagna reglerna omfattar alla slag av marknadsföringsåtgärder som näringsidkare riktar till konsumenter och som avser spritdrycker, vin, starköl och öl samt tobak. Däremot lämnas lättöl utanför regleringen.

Grundregeln i förslaget är att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen, dvs. reklamen skall - i den mån den får förekomma - vara starkt begränsad och återhållsam. Förbud skall gälla mot marknadsföring som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol och tobak. Detta innebär att bl. a. utomhusreklam och direktreklam till konsumenter inte får förekomma.

Tidningsannonsering för spritdrycker, vin och starköl förbjuds utom i viss fackpress. Tobaksannonsering får förekomma endast i starkt begränsade och återhållsamma former och under förutsättning att i annonsen på ett framträdande sätt återges den varningstext och innehållsdeklaration som enligt lag skall finnas på varans förpackning.

Tillämpningen av lagstiftningen knyts till marknadsföringslagen och kommer alltså att handhas av konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen.

Den nya lagstiftningen har föreslagits träda i kraft den 1 januari 1979, om riksdagens beslut kunde fattas under riksmötet 1977/78. Propositionen avlämnades vid sådan tidpunkt att motionstiden utgick den 2 maj 1978.

Lagförslagen är av följande lydelse:

NU 1978/79:1

1 Förslag till

Lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser alkoholdrycker och som vänder sig till konsumenter.

Med alkoholdrycker förstås spritdrycker, vin, starköl och öl i den betydelse dessa beteckningar har i lagen (1977: 292) om tillverkning av drycker, m. m.

2 § Med hänsyn till de hälsorisker sorn är förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.

Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för sådan dryck.

3 § Handling som strider mot 2 § skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1975: 1418) anses vara otillbörlig mot konsumenter.

4 § Om förbud mot vissa marknadsföringsåtgärder finns bestämmelser i lagen (1977: 293) om handel med drycker.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

NU 1978/79:1

2 Förslag till

Lag med vissa bestämmelser oin marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror och som vänder sig till konsumenter.

2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak.

3 § Användes vid marknadsföring av tobaksvara kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift, skall annonsen återge sådan varningstext och innehållsdeklaration som enligt lagen (1975: 1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror skall finnas på varans förpackning. Har flera varningstexter fastställts för varan, skall minst en av dem återges. Vid upprepad annonsering skall de olika varningstexterna användas omväxlande och såvitt möjligt i lika stor omfattning.

Varningstext och innehållsdeklaration skall i annonsen framträda tydligt och återges i ändamålsenlig form.

4 § Handling som strider mot 2 eller 3 § skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1975: 1418) anses vara otillbörlig mot konsumenter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

NU 1978/79:1

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1975: 1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att förse förpackning till tobaksvara med föreskriven varningstext eller innehållsdeklaration eller som däri lämnar uppgift som är i väsentligt hänseende oriktig,

2. eljest bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1 §,

3. bryter mot 3 § dömes till böter.

Ansvar enligt denna lag inträder Ansvar enligt denna lag inträder

ej om gärningen är belagd med ej om gärningen är belagd med

straff i brottsbalken eller omfattas straff i brottsbalken eller omfattas

av vitesförbud enligt lagen (1970: av vitesförbud eller åläggande vid

412) om otillbörlig marknadsfö- vite enligt marknadsföringslagen

ring. (1975:1418).

Den som har åsidosatt vitesföreläggande eller vitesförbud dömes ej till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1* Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 1

NU 1978/79:1

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977: 293) om handel med drycker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller försäljning och införsel av spritdrycker, vin, starköl och öl (alkoholdrycker) samt lättöl, läskedrycker och andra alkoholfria drycker.

Beteckning i denna lag har samma betydelse som i lagen (1977: 292) cm tillverkning av drycker, m. m.

Föreskrifter om marknadsföring av alkoholdrycker finns, förutom i denna lag, även i lagen (1978: 000) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

NU 1978/79:1

7 Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1977/78:1952 av Eric Enlund (fp), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1977/78:178 beslutar att förbudet mot tidningsannonsering skall omfatta även öl och tobaksvaror,

1977/78:1953 av Tyra Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen med avslag på propositionen 1977/78:178 i vad avser förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror antar ett i motionen framlagt förslag till lag i ämnet (bilaga 1, s. 25),

1977/78:1957 av Torsten Bengtson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen i anslutning till lagstiftningen om marknadsföring av alkoholdrycker som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen,

1977/78:1961 av Karin Ahrland (fp) och Torkel Lindahl (fp), vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1977/78:178,

1977/78:1962 av Joakim Ollén (m), vari hemställs att riksdagen

1. avslår det i propositionen 1977/78:178 framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

2. hos regeringen begär förslag till lagstiftning beträffande marknadsföring av alkoholdrycker i huvudsaklig överensstämmelse med tobaks- och alkoholreklamutredningens förslag.

Motivering

1 det moderna samhället finns mycket som kan medföra skador för människan, anförs i motionen 1977/78:1961. Enighet råder, menar motionärerna, om att vi bör sträva efter att begränsa skadeverkningarna av t. ex. biltrafik, spel och alkohol- och tobaksbruk. Mycket fä vill däremot förbjuda bilar, Tipstjänst eller alkohol- och tobaksförsäljning. Dessa företeelser har nämligen också många positiva sidor - ”vin är en god måltidsdryck och många tycker att det är gott att röka”. Så länge alkohol och tobak faktiskt är tillåtna kan det bara uppfattas som en maktfullkomlig styrning från statens sida att förbjuda reklam för olika vinsorter eller bestämma vad som skall stå i tobaksannonser, hävdar motionärerna. De tillägger att förslagen i propositionen visserligen inte strider mot tryckfrihetsförordningen men att man ändå bör beakta de tryckfrihetsrättsliga konsekvenserna.

Tobaks- och alkoholreklamutredningen, vars betänkande (SOU 1976:63) ligger till grund för propositionen, föreslog varken totalt eller partiellt förbud

NU 1978/79:1

mot annonsering, påpekas i motionen 1977/78:1962. Motionären diskuterar för- och nackdelar av ett sådant förbud mot alkoholreklam som föreslås i propositionen. Enligt internationella erfarenheter går det inte att finna något samband mellan reklam och totalkonsumtion, uttalar han bl. a. Inte heller kan det ledas i bevis att alkohol reklamen leder till ett ökat missbruk. Starka sakliga skäl måste föreligga om förbud av skilda slag skall genomdrivas lagstiftningsvägen, säger motionären. Sådana skäl anser han inte finnas i detta fall. Tvärtom kan viktiga argument mot förbud anges. Ett långtgående förbud kan leda till att säljarna börjar använda olämpliga affärsmetoder, bl. a. i strävan att påverka detaljhandel och restauranger. Utländska intressen kan gynnas, då annonsering i utländska tidningar inte kan förbjudas. Konsumenternas behov av att kunna bevaka prisnivån och styra sina inköp tillgodoses inte. Förbudet kan kringgås genom reklam för varor som associerar till alkoholdrycker; härigenom kan konkurrenssnedvridande effekter uppstå. Enligt motionärens mening bör marknadsföringen av alkoholdrycker i stället regleras på det sätt som föreslogs av tobaks- och alkoholreklamutredningen (dvs. med en föreskrift att särskild måttfullhet skall iakttagas vid sådan marknadsföring).

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker är otillräckligt och ger inte effektiva garantier mot samhällsskadlig alkoholreklam, hävdas i motionen 1977/78:1957. Utnyttjandet av marknadsföringslagen är nämligen inte ett säkert instrument för att få bort annonsernas köp- och konsumtionsmaningar ur den offentliga miljön. Marknadsdomstolsförfarandet är fördelaktigt för näringsidkarna, säger motionärerna - endast ett upprepande av en förbjuden åtgärd efter vitesföreläggande drabbas av påföljd, och vitet skall dessutom utdömas av allmän domstol på talan av åklagare. Frånvaron av sanktion är, anför de vidare, en uppenbar brist vid uppsåtliga överträdelser av marknadsföringslagen i fall då gärningsmannen inte kan ha tvekat om en vidtagen åtgärds otillbörlighet. Det gäller, uppger motionärerna, att övervaka bortåt 12 000 näringsidkares reklam. Som en förutsättning för ett straffsanktionerat reklamförbud anges att lagstiftaren i förväg kan ställa upp klara och något så när uttömmande regler för vad som skall gälla. Erfarenheter från Finland och Norge, där man har efterkommit Nordiska rådets rekommendation om förbud mot alkoholreklam, skulle kunna utnyttjas, menar motionärerna. Lagrådet har yttrat att det inte ansett sig böra gå in på en bedömning av de rättspolitiska skäl som har motiverat lagförslagets uppläggning. Motionärerna tolkar detta som en i artig form gjord reservation mot det meningslösa och ineffektiva i att inte införa en straffsanktionerad förbudsregel. De finner att det föreslagna förbudet är väl lämpat för direkt straffbeläggning, på samma sätt som bl. a. illojal konkurrens redan har straffsanktionerats inom marknadsföringslagens ram.

Annonsförbudet gäller bara i fråga om spritdrycker, vin och starköl, konstaterar motionärerna. De menar emellertid att ett sådant förbud främst

NU 1978/79:1

behövs på ölområdet, där det råder hård konkurrens mellan olika märken. Undantag för öl gjordes, fastslår de, varken i de motioner vid föregående riksmöte vari krävdes förbud mot alkoholreklam eller i utskottsutlåtandena.

Mot bakgrund av sina önskemål skisserar motionärerna en alternativ utformning av förslaget till lag med vissa bestämmelserom marknadsföring av alkoholdrycker. Bl. a. införs en bestämmelse om att näringsidkare som uppsåtligen överträder annonsförbudet dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Krav på förbud mot kommersiell annonsering för öl framförs även i motionen 1977/78:1952. Motionären anför att regeringens lagförslag innebär avvikelse från riksdagens enhälliga framställning förra året, vilken rimligtvis åsyftade samtliga alkoholhaltiga drycker. Om det skall bli möjligt att rensa ut marknadsföring som uppmanar till tobaksbruk måste, hävdar motionären vidare, samma regelsystem gälla i fråga om tobaksvaror som i fråga om alkoholdrycker.

1 motionen 1977/78:1953, som handlar uteslutande om marknadsföringen av tobaksvaror, påpekas att Nordiska rådet har rekommenderat förbud mot tobaksreklam och att sådant har införts i Finland, Island och Norge. Motionärerna erinrar också om internationella strävanden att minska tobakens skadeverkningar. De åberopar forskningsresultat som tyder på att tobaksreklamen bidrar till att öka totalkonsumtionen av tobak. Synpunkten att tobaksreklamen skulle underlätta utvecklingen av mindre hälsoskadliga cigaretter underkänns. Ett argument för införandet av förbud mot tobaksreklam är enligt motionärerna att samhället därmed skulle inför allmänheten illustrera hur allvarligt det betraktar tobaksrökningens skadeverkningar. Motionärerna tillbakavisar påståendet att ett sådant förbud skulle gynna utländska intressen på bekostnad av svenska. Med hänvisning till norska erfarenheter hävdar motionärerna att det inte finns anledning att räkna med sysselsättningsproblem i den svenska tobaksindustrin till följd av ett reklamförbud och inte heller med någon omfattande smygreklam. Den enda form av tobaksreklam som de kan godta är att en tobakshandlare ger måttfullt utformade reklammeddelanden i tal eller skrift till en tobaksköpande kund.

Skrivelser till utskottet

Socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor förordar ett uttryckligt förbud mot alkoholreklam. Detta kan, menar nämnden, kompletteras med lagstiftning inom ramen för marknadsföringslagen. Nämnden anser dock ej åtgärder enligt en kompletterad marknadsföringslag vara tillräckliga utan vill ha ett absolut förbud mot alkoholreklam med lämpliga straffsanktioner.

NU 1978/79:1

10 Svenska handelskanimarförbundet och Sveriges grossistförbund erinrar om att de båda organisationerna under en följd av år har verkat för en återhållen och starkt reglerad alkoholreklam. Även kritiker vitsordar, säger organisationerna, att den självpåtagna granskningsverksamheten från branschens sida har haft en påtaglig effekt. Man kan således konstatera att svensk alkoholreklam i dags- och veckopress avsevärt skiljer sig från den som förekommer i utländska tidningar. De producenter som berörs av ett alkoholreklamförbud kan inte förväntas få ett minskat intresse för att marknadsföra sig på den svenska marknaden, säger organisationerna vidare. Det bör då beaktas att en öppen annonsering genom den svenska pressen bör vara att föredra framför andra informations- och marknadsföringsåtgärder, i all synnerhet som pressmedia är mycket lätta att övervaka och observera. Organisationerna menar att en lagfäst skärpt övervakning av marknadsföringen av alkoholdrycker - enligt det förslag som framlades av tobaks- och alkoholreklamutredningen - skulle vara att föredra framför ett totalförbud mot alkoholreklam. Ett sådant torde nämligen alltid kunna kringgås på olika sätt.

Systembolaget AB meddelar att dess propaganda för övergång till svagare drycker - ibland felaktigt kallad vinpropaganda - sedan ett antal år har praktiskt taget upphört. Bolaget medverkar i stället på andra sätt i statsmakternas intentioner att främja en inriktning på svagare drycker. Alltmera har bolaget övergått till en konsumentupplysning, som förutom direkt varuinformation vill ge upplysningar om riskerna med konsumtion av bolagets varor och om sätt att undvika dessa risker. Syftet är härvid att förse kunderna med sådana fakta som behövs för att de själva skall kunna bestämma sin konsumtion på sakliga grunder.

En del propagandabetonade inslag finns fortfarande kvar. Bl. a. har bolagets kampanjslogan ”Spola kröken” sådan karaktär. Men i huvudsak är konsumentupplysningen utformad så att den förmedlar fakta. Dess syfte är inte att direkt påverka. Bolaget säger sig vara klart medvetet om att propaganda inte är dess uppgift men väl saklig konsumentupplysning. Den information det här är fråga om sprids delvis genom annonser i pressen, delvis i samarbete med organ och organisationer som t. ex. skolan, polisen, statens trafiksäkerhetsverk, försvaret, sociala myndigheter, fritidsanläggningar och folkrörelser. Särskilt nämns ett samarbete med idrottsrörelsen, i vilket Sveriges riksidrottsförbund och ett trettiotal av de nationella specialidrottsförbunden har engagerat sig. Utvärderingar och enkäter visar enligt Systembolaget att många av kampanjerna har haft stort uppmärksamhetsvärde och att en stor majoritet finner det riktigt att bolaget lämnar konsumentupplysning av detta slag. Bolaget menar att det svarar för den enda mera omfattande till allmänheten spridda information om alkoholkonsumtionens risker som förekommer i Sverige. Bolagets budget för vad det betecknar som konsumentupplysning uppgår för år 1978 till drygt 7 milj. kr., dvs. ca en promille av bolagets årsomsättning.

NU 1978/79:1

11 Systembolaget återger ett antal uttalanden i propositionen som berör dess informationsverksamhet och anför därefter bl. a. följande. Även om det i bolagets annonsering och kanske framför allt i dess samarbete med idrottsrörelsen m. fl. finns vissa propagandainslag, är det uppenbart att konsumentupplysningen i sin nuvarande form inte kan anses avsedd att enbart bibringa allmänheten vissa värderingar eller påverka dess beteende i viss riktning. Inte heller är det fråga om ”åsiktsannonsering”. Syftet är i första hand att ge fakta för kundens eget ståndpunktstagande. Bolagets försäljningsverksamhet är otvivelaktigt marknadsföring, och dess konsumentupplysning faller inte utanför marknadsföringsbegreppet utan måste omfattas av lagförslaget. Om detta antas i oförändrat skick finner sig Systembolaget därför nödsakat att upphöra med de delar av konsumentupplysningen som sker utanför butikerna. Bolaget anser detta vara olyckligt och inkonsekvent med tanke på den starka betoningen på information i 1977 års alkoholpolitiska beslut. Därför hemställer bolaget om ett klart undantag för bolaget från den föreslagna lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.

Sveriges riksidrottsförbund framhåller att idrottsrörelsen bedriver en omfattande upplysningsverksamhet rörande alkoholfrågor och därför finner det naturligt att delta i Systembolagets kampanj - "Spola kröken" - för sundare alkoholvanor. Förbundet betraktar denna kampanj som ett verkningsfullt medel att ändra attityderna till alkoholkonsumtionen hos såväl unga idrottsutövare som den breda idrottspubliken. Det vore olyckligt, säger förbundet, om idrottsrörelsen skulle mista den möjlighet att producera material för sundare levnadsvanor som idrottens deltagande i "Spola kröken”-kampanjen ger. Liknande synpunkter framförs av de övriga idrottsorganisationer som har tillskrivit utskottet.

Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar (NTS) pläderar för ett tobaksreklamförbud. NTS anger en rad förhållanden som stöder påståendet att tobaksreklamen bidrar till ökad totalkonsumtion av tobak. Vidare bemöter NTS olika påståenden som skulle tala mot tobaksreklamförbud. Bl. a. anförs att en eventuellt önskvärd information om mindre skadliga rökverk bättre förmedlas genom den lagstadgade varudeklarationen och den officiella hälsoupplysningen än genom kommersiell annonsering.

Utskottet

Allmänt

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror är kringgärdad av ganska långtgående restriktioner. I fråga om alkoholdrycker finns en grundläggande bestämmelse i 16 § lagen (1977:293) om handel med drycker. De båda monopolbolagen för partihandel (AB Vin- och Spritcentralen) och detaljhandel (Systembolaget AB) är skyldiga att verka för att reklam och

NU 1978/79:1

andra marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl inte bedrivs på ett sätt som uppenbarligen står i strid mot syftet att all försäljning av alkoholdrycker skall skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. Frivilliga begränsningar i alkoholreklamen tillämpas enligt anvisningar som Nämnden för granskning av rusdrycksreklam - utsedd av Stockholms handelskammare - har antagit. Konsumentombudsmannen (KO) har träffat en överenskommelse med Föreningen Utländska vin- och spritproducenters ombud i Sverige om branschregler för marknadsföring av vin och spritdrycker samt starköl. Svenska bryggareföreningens medlemmar avstår frivilligt från att rikta starkölsreklam till konsumenter på den svenska marknaden. I fråga om reklam för öl (tidigare öl klass II) tillämpas frivilliga begränsningar. Författningsföreskrifter för marknadsföring av tobaksvaror finns i lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. KO och Svenska tobaksbranschföreningen har träffat en branschöverenskommelse om tobaksreklam. Huvudregeln är att reklamen skall präglas av balans och måttfullhet.

Det förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror som läggs fram i propositionen 1977/78:178 har sin bakgrund i ett mångårigt utredningsarbete, i rekommendationer av internationella organ, bl. a. Nordiska rådet, och i framställningar från riksdagen till regeringen. I samband med att riksdagen våren 1977 antog förslag till ett nytt samlat alkoholpolitiskt program begärde den att regeringen till riksmötet 1977/78 skulle komma med förslag om förbud mot alkoholreklam. År 1974 uttalade riksdagen att regeringen utan dröjsmål borde ge den tillfälle att ta ställning till ett program som innefattade åtgärder för en systematisk satsning i syfte att få till stånd en minskning av tobakskonsumtionen. Frågan om begränsning av tobaksreklamen var också aktuell när riksdagen år 1975 antog den ovannämnda lagen om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror.

De båda nya lagar som föreslås i propositionen har som grundregel att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror. Detta krav motiveras med hänvisning till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol och tobak. Reklamåtgärder och andra marknadsföringsåtgärder får inte vara påträngande eller uppsökande och får inte uppmana till bruk av varorna. Tidningsannonsering för spritdrycker, vin och starköl förbjuds, utom i fråga om skrifter som tillhandahålls bara på försäljnings- och utskänkningsställen. I tidningsannonser för tobaksvaror blir det obligatoriskt att återge sådan varningstext och innehållsdeklaration som enligt lag (se ovan) skall finnas på varuförpackningama.

De två lagarna anknyter till marknadsföringslagen (1975:1418). Tillämpningen kommer alltså att handhas av KO och marknadsdomstolen. Handlingar som strider mot de nyss berörda föreskrifterna skall vid tillämpning av marknadsföringslagen anses vara otillbörliga mot konsumenterna.

Konstitutionsutskottet konstaterar i yttrande till näringsutskottet (KU 1977/78:3 y) att lagförslagen i propositionen inte ger anledning till någon

NU 1978/79:1

erinran från tryckfrihetsrättslig synpunkt. I sak finns yttranden från skatteutskottet (SkU 1977/78:6 y) - endast beträffande marknadsföringen av alkoholdrycker - och från socialutskottet (SoU 1977/78:3 y). Dessa yttranden, som inte är enhälliga, tar näringsutskottet upp vid sin behandling i det följande av olika kontroversiella frågor i ärendet.

I motionen 1977/78:1961 hemställs om avslag på propositionen i dess helhet. Motionärerna erkänner visserligen att alkohol och tobak medför skadeverkningar, men de betecknar de föreslagna bestämmelserna om marknadsföringen av dessa produkter som ”en maktfullkomlig styrning från statens sida”. Varorna är ju inte förbjudna, och de har, säger motionärerna, många positiva sidor - ”vin är en god måltidsdryck och många tycker att det är gott att röka”.

Utskottet finner det naturligt att det råder delade meningar om den reglering som föreslås i propositionen. Vilken grad av restriktivitet som är lämplig kan man med fog diskutera. Kontentan av vad motionärerna anför tycks emellertid vara att varje samhällelig styrning av alkohol- och tobaksreklamen är förkastlig. Även de begränsningar som nu tillämpas strider mot den princip som kommer till uttryck i motionen. Enligt utskottets mening präglas motionärernas resonemang av en anmärkningsvärd brist på förståelse förde medicinska och sociala skäl som ligger till grund för regeringens förslag. Den föreslagna ändringen i lagen (1975:1154)om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror har motionärerna från sin utgångspunkt ingen anledning att motsätta sig.

Utskottet avstyrker motionen. Detta innebär att utskottet ställer sig positivt till lagstiftning med skärpta bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror. Den närmare utformningen av denna lagstiftning tar utskottet ställning till i de följande avsnitten rörande de båda varugrupperna.

Bestämmelser om marknads/öring av alkoholdrycker

Även i motionen 1977/78:1962 yrkas avslag på förslaget till lag med vissa bestämmelserom marknadsföring av alkoholdrycker. Utskottet vill anmärka att vid avslag på detta lagförslag även förslaget till lag om ändring i lagen (1977:293)om handel med drycker bör avslås-ändringen innebär att det förs in en hänvisning lill den förstnämnda lagen. Motionären ställer sig avvisande till ett förbud mot reklam för alkoholdrycker. Hans huvudmotiv är att ett sådant förbud kan leda till att säljarna börjar använda olämpliga affärsmetoder, bl. a. i sin strävan att påverka restaurangerna. I stället bör riksdagen enligt motionären begära förslag till en lagstiftning beträffande marknadsföring av alkoholdrycker som i huvudsak överensstämmer med det förslag som tobaks- och alkoholreklamutredningen lade fram i sitt betänkande (SOU 1976:63). Den väsentliga paragrafen i det förslaget överensstämmer ungefärligen med första meningen i 2 § i det lagförslag som motionären vänder sig

1** Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 1

NU 1978/79:1

emot. Innebörden är alltså att lagstiftaren inskränker sig till att föreskriva särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker.

En sådan bestämmelse som motionären förordar skulle, med hänsyn till de restriktioner för alkoholreklamen som redan tillämpas, knappast få någon större betydelse i sak. I likhet med skatteutskottet och socialutskottet anser näringsutskottet att bestämmelsen om särskild måttfullhet bör utformas såsom föreslås i propositionen och att dessutom ett annonsförbud bör införas. Den mera offensiva inställning till alkoholreklamen som riksdagen har uttalat sig för kräver ett förbud mot den kommersiella annonsering som nu i betydande omfattning bedrivs av vin- och spritproducenter och deras ombud. Utskottet avstyrker alltså motionen 1977/78:1962.

Som förut nämnts är propositionen delvis föranledd av riksdagens begäran till regeringen år 1977 att den skulle lägga fram förslag om förbud mot alkoholreklam. Denna begäran, som tillkom på förslag av socialutskottet (SoU 1976/77:4 y)och skatteutskottet (SkU 1976/77:40), innebar bifall till tre motionsyrkanden, av vilka ett avsåg ”reklam för alkoholdrycker”, ett ”reklam för alkoholhaltiga drycker” och ett ”alkoholreklam”. De två utskotten använde den sistnämnda termen.

I propositionen säger föredraganden (s. 37) att riksdagen inte har uttalat sig närmare om innehållet i det tilltänkta förbudet. Med hänsyn till den tidigare diskussionen och behandlingen av frågan om tidningsannonsering torde, fortsätter han, riksdagsbeslutet få uppfattas som ”avseende framför allt tidningsannonseringen för de alkoholstarkare varuslag, som är underkastade den strängaste regleringen vad gäller försäljning och servering”.

Enligt lagen om handel med drycker, vilken riksdagen antog vid samma tillfälle, är alkoholdrycker ett sammanfattande begrepp för spritdrycker, vin, starköl och öl. Det av regeringen föreslagna annonsförbudet gäller bara de tre förstnämnda varugrupperna och sålunda inte öl. Härvidlag begärs ändring i två motioner, 1977/78:1952 och 1977/78:1957. Lagförslaget innebär en avvikelse från riksdagens enhälliga framställning till regeringen, heter det i den förstnämnda motionen. Rimligtvis åsyftade nämligen riksdagen med sin begäran alla alkoholhaltiga drycker. Samma uppfattning hävdas i den senare motionen. Varken i någon av de aktuella motionerna vid riksmötet 1976/77 eller i de båda utskottens yttranden gjorde man undantag för öl, framhåller motionärerna.

En minoritet av sex ledamöter i skatteutskottet hävdar bestämt samma uppfattning som motionärerna. Föredragande statsrådets tolkning att riksdagens begäran om förbud mot alkoholreklam endast skulle avse systemvarorna har inte något stöd i riksdagsbeslutet, förklarar de. Samma mening får sägas komma till uttryck, ehuru på ett försiktigare sätt, i vad skatteutskottets majoritet anför. Dess formulering är att föredragande statsrådets tolkning ”inte torde ha något entydigt stöd i riksdagsbeslutet” och att detta lika väl skulle kunna ”ha tolkats som om det skulle avse samtliga alkoholdrycker”. Enhälligt anför skatteutskottet att det i propositionen föreslagna annonse -

NU 1978/79:1

ringsförbudet inte kan anses till fullo motsvara riksdagens önskemål om förbud mot alkoholreklam.

Näringsutskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att av maltdryckerna endast starköl bör omfattas av annonsförbudet. Utöver de skäl för denna linje som skatteutskottet och socialutskottet anger i sina yttranden vill näringsutskottet som en beaktansvärd omständighet nämna att, som föredragande statsrådet påpekar, ett annonsförbud för öl kan leda till en svårkontrollerad ökning av marknadsföringsaktiviteten i detaljhandeln. Öl säljs enligt uppgift i propositionen från 12 000 försäljningsställen. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1977/78:1952 och 1977/78:1957 i vad de avser förbud mot ölannonsering. Som socialutskottet uttalar bör emellertid frågan om ett sådant förbud omprövas ifall det skulle visa sig att regeln om särskild måttfullhet vid marknadsföringen inte är tillräcklig för att åstadkomma önskvärd begränsning av ölannonseringen.

I motionen 1977/78:1957 uttrycks starka farhågor för att marknadsföringslagens sanktionssystem - vitesförelägganden i anslutning till förbud mot upprepning av vissa marknadsföringsåtgärder - skall visa sig ineffektivt när det gäller att förhindra olämpliga beteenden vid marknadsföring av alkoholdrycker. Motionärerna föreslår att en straffbestämmelse införs. Överträdelse av annonseringsförbudet skulle falla under allmänt åtal.

Näringsutskottet instämmer i vad skatteutskottet - med hänvisning bl. a. till utfästelser från Svenska tidningsutgivareföreningen - anför på denna punkt (se s. 30) och avstyrker sålunda motionen 1977/78:1957 i nu nämnd del.

Systembolaget bedriver annonsering och annan informations- och propagandaverksamhet som innebär bl. a. att man ger upplysning om risker vid konsumtion av bolagets varor och strävar att främja en inriktning på svagare drycker. Vid remissbehandlingen av det utredningsbetänkande som ligger till grund för propositionen har Systembolaget framfört önskemål om att bli undantaget från den nya regleringen. Detta önskemål har bolaget på nytt framfört i skrivelse till utskottet och vid muntlig överläggning. Bl. a. hävdar Systembolaget att bolaget, om det blir underkastat de nya bestämmelserna, tvingas upphöra med den uppmärksammade kampanj under temat "Spola kröken” som genomförs i samarbete särskilt med idrottsrörelsen. Sveriges riksidrottsförbund, flera av dess medlemsförbund och några lokala idrottsklubbar har i skrivelser till utskottet poängterat att de tillmäter denna kampanj stort värde och är angelägna om att den kommer att fortsätta. För sin medverkan får idrottsorganisationerna ekonomisk ersättning av Systembolaget.

Frågan om Systembolagets annonsering m. m. berörs i propositionen. Konsumentupplysning som är inriktad på att styra konsumtionen till de svagare dryckerna måste anses falla utanför marknadsföringsbegreppet, uttalar föredraganden (s. 30 f.). Han tillägger att han inte kan finna att den föreslagna regleringen skulle medföra någon inskränkning av Systembolagets

NU 1978/79:1

nuvarande aktiviteter och att anledning därför saknas att göra ett generellt undantag för bolaget. Under begreppet kommersiell annons, säger föredraganden vidare (s. 39), faller inte s. k. åsiktsannonsering i fråga om alkohol eller de moment i propaganda för övergång från starkare till svagare alkoholdrycker som är inriktade på att påverka allmänhetens alkoholvanor. I specialmotiveringen till lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker konstateras först allmänt (s.47) att meddelanden som inte har rent kommersiella förhållanden till föremål, bland annat s. k. åsiktsannonsering, faller utanför tillämpningsområdet. I anslutning till 2 § diskuteras ingående hur gränsen skall dras mellan kommersiell och annan annons (s. 50 f.). Det understryks att ingripanden enligt den nya lagen kan ske endast mot meddelanden som dels utgör medel för marknadsföring av vara, dvs. är avsedda att främja avsättning av en vara, dels avser näringsidkares näringsverksamhet eller däri tillhandahållna varor. Bestämmelserna kan således inte, framhålls det, användas till stöd för ingripande mot meddelanden som är avsedda enbart att bibringa allmänheten vissa värderingar eller påverka dess allmänna beteende i viss riktning. Som exempel på något som i regel måste anses falla utanför lagens tillämpningsområde nämns annons- och reklamkampanjer som syftar till att minska alkoholkonsumtionen och främja en övergång till svagare drycker.

Systembolagets reklam och andra marknadsföringsåtgärder är visserligen belagda med särskilda restriktioner enligt 16 § lagen (1977:293) om handel med drycker. Utskottet finner det likväl uteslutet att bolaget skulle undantas från den nya lag som är avsedd att generellt åvägabringa större återhållsamhet i marknadsföringen av alkoholdrycker. Som framhålls i propositionen (s. 51) kan det ibland vara svårt att beträffande innehållet i annonser i tryckt skrift avgöra vad som skall bedömas enligt tryckfrihetsförordningens regleroch vad som skall bedömas enligt annan lag. Det är naturligt att Systembolaget får grundligt överväga innebörden och utformningen av sin annonsering mot bakgrund av de nya bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker. Man får i detta sammanhang inte bortse från erfarenheten att även rent negativa budskap om produkter i realiteten kan ha en säljfrämjande effekt när de sammankopplas med ett firmanamn eller ett varumärke som därigenom tilldrar sig ökad uppmärksamhet. De motivuttalanden som utskottet nyss har återgivit - och som utskottet i allo ansluter sig till - ger emellertid enligt utskottets mening vid handen att Systembolaget inte, som bolaget påstår, behöver finna sig nödsakat att upphöra med exempelvis ”Spola kröken”- kampanjen. Över huvud taget synes det finnas ett avsevärt tryckfrihetsrättsligt skyddat utrymme för fortsatt informationsverksamhet från Systembolagets sida i form av annonsering.

I detta sammanhang vill utskottet slutligen erinra om vad skatteutskottet vid sin behandling år 1977 av frågan om ett samlat alkoholpolitiskt program (prop. 1976/77:108) anförde om Systembolagets informationsverksamhet (SkU 1976/77:40 s. 76):

NU 1978/79:1

17 Frågan om Systembolagets roll i den kommande alkoholinformationen berörs inte närmare i propositionen, men förtjänar enligt utskottets mening viss uppmärksamhet med hänsyn till att bolaget för informationsändamål anslår summor som torde närma sig de sammanlagda anslagen för information enligt propositionen. Socialutskottet har pekat på att Systembolaget genom sin verksamhet har möjlighet att nå många som man inte kan informera genom vanliga kanaler. Denna iakttagelse torde emellertid endast gälla den information som sker i butikerna och som bolaget givetvis skall kunna bedriva enligt egna bedömningar. Det är å andra sidan enligt skatteutskottets mening självklart att när det gäller riksomfattande annonsoch reklamkampanjer en samordning måste ske mellan socialstyrelsens och Systembolagets verksamhet för att inte sådana åtgärder skall kollidera eller motverka varandras syften. Det bör därför på längre sikt kunna övervägas om inte viss del av Systembolagets informationsverksamhet bör överföras till socialstyrelsen i egenskap av centralmyndighet för alkoholinformationen. Det är även angeläget att Systembolagets erfarenheter på informationsområdet på lämpligt sätt kan komma socialstyrelsen till godo. Utskottet anser emellertid att dessa frågor i första hand bör lösas genom samråd mellan socialstyrelsen och Systembolaget. De fortsatta övervägandena bör ankomma på nämnden för alkoholfrågor som också skall kunna ta erforderliga initiativ i frågor av alkoholpolitisk art.

Enligt regeringens förslag skall lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker träda i kraft den 1 januari 1979. Utgångspunkten har därvid varit att riksdagen skulle kunna fatta beslut i saken under riksmötet 1977/78. Propositionen avlämnades emellertid så sent att detta inte var möjligt om ärendet skulle få tillfredsställande beredning. Som föredraganden anger i propositionen bör den nya lagstiftningen träda i kraft först sedan inte alltför kort tid har förflutit efter riksdagens beslut. Därigenom ges tid för utarbetande av riktlinjer för marknadsföringen, och näringsidkarna får tillfälle att anpassa sin verksamhet efter de nya bestämmelserna. Utskottet föreslår nu att datum för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1979.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker har berörts i början av detta avsnitt. Det ger inte anledning till erinran. Även denna lag bör dock träda i kraft den 1 juli 1979.

Bestämmelser om marknadsföring> av tobaksvaror

Tobaks- och alkoholreklamutredningen tog avstånd från tanken på att reklam för tobaksvaror skulle förbjudas, helt eller bara såvitt gäller annonsering. Vid remissbehandlingen har flera röster höjts för ett annonsförbud. Förslaget i propositionen innebär emellertid, som ovan nämnts, att regleringen inskränks till en föreskrift om särskild måttfullhet vid marknadsföring av tobaksvaror och ett åläggande för annonsörer att återge varningstext och innehållsdeklaration. Regeringens ställningstagande motiveras med att ett annonsförbud skulle motverka strävan att få konsumenterna att gå över till mindre hälsofarliga produkter och att det skulle försämra konkurrensläget för svenska produkter i förhållande till utländska. Risken för att utländska

NU 1978/79:1

foretag försöker kringgå ett annonsförbud genom olika former av smygreklam berörs också.

I två motioner, 1977/78:1952 och 1977/78:1953, begärs att reglerna för tobaksreklamen skall skärpas genom införande av ett likadant annonsförbud som skall gälla beträffande alkoholdrycker. Detta är nödvändigt, sägs det i den förstnämnda motionen, om man skall kunna rensa ut marknadsföring som uppmanar till bruk. Den senare motionen innehåller ett mera utförligt resonemang om saken. Motionärerna underkänner argumentet att reklamen skulle underlätta utvecklingen mot mindre skadliga cigaretter. Frågan om ”mindre skadlig rökning” innefattar långt fler dimensioner än ”mindre skadliga cigaretter”, menar de, och den information som kan vara behövlig förmedlas bäst av den innehållsdeklaration som skall förekomma på cigarettpaketen. Tanken att ett annonsförbud skulle missgynna den svenska produktionen av tobaksvaror tillbakavisas också. Härvidlag hänvisas till en undersökning av förhållandena i Norge, där det råder förbud mot tobaksreklam. Denna undersökning - som har utförts inom norska handelsdepartementets sektion för inrikeshandel och som utskottet har tillgång till - har gett till resultat att man inte av utvecklingen i Norge kan dra slutsatsen att reklamförbud leder till en förskjutning i förhållandet mellan hemmaproducerade och importerade tobaksvaror. Risken för smygreklam är enligt motionärerna inget stort problem -en sådan verksamhet mattas snart av och får i vart fall ringa omfattning jämfört med den förutvarande reguljära reklamen.

Hemställan i motionen 1977/78:1953 innehåller förslag till ändrad lagtext. Det innehåller en passus om annonsförbud. Vidare vill motionärerna skärpa den föreskrift som riktar sig mot påträngande och uppsökande reklam etc. Marknadsföringsåtgärd skall inte få företagas om den ”över huvud taget är ägnad att nå fram till andra än konsumenter av tobaksvaror”.

Utskottet finner motionärernas lagförslag vara mindre tillfredsställande i formellt hänseende. Om man vill införa förbud mot tobaksannonsering bör bestämmelsen härom utformas i direkt analogi med motsvarande bestämmelse i den lag som rör marknadsföringen av alkoholdrycker. Det nyss citerade skärpande tillägget synes vara väl kategoriskt formulerat. Det syfte som det är avsett att fylla tillgodoses i väsentlig mån redan genom den utformning som lagförslaget har i propositionen.

Socialutskottets majoritet tillstyrker regeringens förslag till bestämmelser om marknadsföringen av tobaksvaror och hänvisar härvid till vad föredraganden anför i propositionen. Tre reservanter rekommenderar ett annonsförbud; deras motivering överensstämmer i det väsentliga med den som finns i motionen 1977/78:1952.

Den föreslagna bestämmelsen om särskild måttfullhet vid marknadsföring av tobaksvaror innebär en välmotiverad skärpning jämfört med de i och för sig restriktiva regler som finns redan nu, i branschöverenskommelsen om tobaksreklam. Utskottet vill inte bestrida att de argument som anförs mot att

NU 1978/79:1

man tar steget till ett fullständigt förbud mot tobaksreklam delvis har begränsad räckvidd. Vid en samlad bedömning finner utskottet emellertid att övervägande skäl talar för att regleringen av marknadsföringen inom tobaksbranschen inte görs hårdare än vad som föreslås i propositionen. Berörda myndigheter bör givetvis följa utvecklingen och efter hand söka utvärdera den nya ordningen.

Utskottet tillstyrker sålunda det nu berörda lagförslaget i propositionen och avstyrker motionen 1977/78:1952 i motsvarande del och motionen 1977/ 78:1953.

Även den lag som nu behandlas bör träda i kraft den 1 juli 1979.

Den föreslagna lagen om ändring i lagen (1975:1154)om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror är föranledd av införandet av den nya marknadsföringslagen (1975:1418). Ändringen bör komma till stånd snarast. I praktiken torde det vara till fyllest att ändringen träder i kraft den 1 januari 1979. Utskottet tillstyrker således det nu nämnda lagförslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker att

riksdagen med avslag på

a) motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1962,

c) motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:1957 i häremot svarande del,

d) motionen 1977/78:1957 i övrigt

antager i propositionen 1977/78:178 framlagda förslag till dels lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

dels lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker,

dock med ändrad lydelse av ikraftträdandebestämmelsen i vardera lagen enligt utskottets förslag i det följande:

R ege ringens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli januari 1979. 1979.

2. beträffande bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror att riksdagen med avslag på

a) motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:1953

NU 1978/79:1

antager det i propositionen 1977/78:178 framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror, dock med ändrad lydelse av ikraftträdandebestämmelsen enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

3. beträffande viss formell lagändring

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del antager det i propositionen 1977/78:178 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror.

Stockholm den 7 november 1978

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Hugo Bengtsson (s), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp). Nils Erik Wååg(s), Birgitta Hambraeus(c), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Sven Eric Lorentzon (m) och Hugo Bergdahl (fp).

Reservationer

1. beträffande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (mom. 1) av Nils Erik Wååg (s) och Hugo Bergdahl (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Näringsutskottet ansluter” och slutar med ”av ölannonseringen” bort ha följande lydelse:

En förnyad prövning av hur långt annonsförbudet bör sträcka sig leder enligt näringsutskottets uppfattning till den bestämda slutsatsen att undantag inte bör göras för öl. Erfarenheterna av ölreklamen under mellanölsperioden är avskräckande. Öl är visserligen alkoholsvagare än mellanölet var, men det är en alkoholdryck, lätt tillgänglig på ett stort antal försäljningsställen där barn och ungdom utgör en betydande del av kundkretsen. En annonsering som drar ytterligare uppmärksamhet till ölet kan få mycket negativa

NU 1978/79:1

verkningar. Utskottet ansluter sig alltså till förslaget i motionerna 1977/ 78:1952 och 1977/78:1957 att annonsförbudet skall utsträckas till att gälla även öl.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:1957 i häremot svarande del och med avslag på

a) motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1962,

c) motionen 1977/78:1957 i övrigt

dels antager det i propositionen 1977/78:178 framlagda förslaget till lag om vissa bestämmelserom marknadsföring av alkoholdrycker, dock med ändrad lydelse av 2 § och ikraftträdandebestämmelsen enligt alternativt förslag i det följande:

R ege ringens förslag

Alternativt förslag

2 §

Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.

Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för sådan dryck.

Vid marknadsföring av alkoholdryck får ej användas kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för spritdrycker, vin och starköl.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli januari 1979. 1979.

dels antager det i samma proposition framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker, dock med ändrad lydelse av ikraftträdandebestämmelsen enligt alternativt förslag i det följande:

R ege ringens Jörslag A Iternativt förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli januari 1979. 1979.

NU 1978/79:1

2. beträffande bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror (mom. 2) av Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c) och Hugo Bergdahl (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Den föreslagna bestämmelsen” och slutar på s. 19 med ”motionen 1977/78:1953” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att riksdagen bör ta steget fullt ut och införa ett fullständigt förbud mot tobaksannonsering. De argument som anförs mot ett sådant förbud har verkningsfullt bemötts av reservanterna i socialutskottet, vilkas resonemang näringsutskottet i allt kan instämma i. Ett avgörande skäl för ett förbud är att tobaksannonseringen otvivelaktigt bidrar till att öka totalkonsumtionen av tobak. Ofrånkomligen medverkar den till att skapa intrycket att rökning är ett naturligt och allmänt accepterat inslag i vardagslivet. Att tillåta tobaksannonsering är oförenligt med strävan att motverka - med lagförslagets ord - ”de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak”. Utskottet förordar följaktligen att riksdagen såsom begärs i motionerna 1977/78:1952 och 1977/78:1953 gördén ändringen i lagförslaget att de särskilda reglerna beträffande tobaksannonsering i tidningar och tidskrifter byts ut mot ett förbud mot sådan annonsering.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:178 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:1953 och med avslag på motionen 1977/ 78:1961 i ifrågavarande del antager förslag till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror enligt alternativt förslag i det följande:

Förslag till

Lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringens förslag Alternativt förslag

1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror och som vänder sig till konsumenter.

2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak.

3 § Användes vid marknadsföring av Vid marknadsföring av tobaksvara tobaksvara kommersiell annons i får ej användas kommersiell annons i

periodisk skrift eller i annan skrift på periodisk skrift eller i annan skrift på

vilken tryckfrihetsförordningen är vilken tryckfrihetsförordningen är

NU 1978/79:1

23 Regeringens förslag

tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift, skall annonsen återge sådan varningstext och innehållsdeklaration som enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror skall finnas på varans förpackning. Har flera varningstexter fastställts för varan, skall minst en av dem återges. Vid upprepad annonsering skall de olika varningstexterna användas omväxlande och såvitt möjligt i lika stor omfattning.

Varningstext och innehållsdeklaration skall i annonsen framträda tydligt och återges i ändamålsenlig Jorm.

4 § Handling som strider mot 2 eller 3 § skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara otillbörlig mot konsumenter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Alternativt Jörslag

tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift.

3 § Handling som strider mot 2 § skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara otillbörlig mot konsumenter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Särskilt yttrande

beträffande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (mom. 1) av Sten Svensson (m) och Sven Eric Lorentzon (m):

Regeringens förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker bygger på ett tidigare principbeslut av riksdagen, nämligen dess beslut våren 1977 att hos regeringen begära förslag om förbud mot alkoholreklam. Det är tacknämligt att regeringen och utskottsmajoriteten har kommit fram till att ett sådant förbud inte bör vara så kategoriskt att det skall gälla även reklam för öl.

När frågan om alkoholreklamen behandlades i riksdagen våren 1977 gick i skatteutskottet bl. a. moderata samlingspartiets representanter emot majoritetens förbudslinje. De ansåg att man borde avvakta pågående överväganden inom handelsdepartementet på grundval av tobaks- och alkoholreklamutredningens betänkande (SOU 1976:63). I det betänkandet föreslogs inte något annonsförbud utan endast en regel om ”särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker”, dvs. samma bestämmelse som inleder det nu aktuella lagförslaget. Motionen 1977/78:1962 går ut på att regleringen borde fl denna form i stället för den som föreslås i propositionen.

Vi anser att starka skäl talar för motionärens uppfattning. Med hänsyn till

NU 1978/79:1

att förslaget i propositionen svarar mot vad en klar majoritet inom riksdagen har begärt vill vi emellertid inte motsätta oss att det genomförs. Vi vill dock betona att det är angeläget att berörda myndigheter noga följer hur marknadsföringen av spritdrycker, vin och starköl utvecklas efter annonsförbudet. De resurser som utländska vin- och spritproducenter hittills har använt för annonsering i vårt land frigörs nu för andra marknadsföringsaktiviteter. Det är inte uteslutet att vin- och spritreklamen därvid kommer att ta sig andra, mindre godtagbara former som det blir svårt att kontrollera och att ingripa mot. Därför bör annonsförbudet inte betraktas som något för all framtid givet utan kunna omprövas i ljuset av vunna erfarenheter.

NU 1978/79:1

25 Bilaga /

1 motionen 1977/78:1953 framlagt Förslag till

Lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs följande.

R ege ringens förslag Motionärernas förslag

1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror och som vänder sig till konsumenter.

2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklameller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak.

3 § Användes vid marknadsföring av tobaksvara kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift, skall annonsen återge sådan varningstext och innehällsdeklaration som enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehällsdeklaration på tobaksvaror skall finnas på varans förpackning. Har flera varningstexter fastställts för varan, skall minst en av dem återges. Vid upprepad annonsering skall de olika varningstexterna användas omväxlande och såvitt möjligt i lika stor omfattning.

Varningstext och innehällsdeklaration skall i annonsen framträda tydligt och återges i ändamålsenlig form.

4 § Handling som strider mot 2 eller J§ skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara otillbörlig mot konsumenter.

2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklameller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak eller som över huvud taget är ägnad att nå fram till andra än konsumenter av tobaksvaror. Sålunda är det vid marknadsföring av tobaksvaror ej tillåtet att använda t. ex. kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift.

3 § Handling som strider mot 2 § skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara otillbörlig mot konsumenter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

NU 1978/79:1 (KU 1977/78:3 y) 26

Bilaga 2

Konstitutionsutskottets yttrande 1977/78:3 y

över propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkohojdrycker och tobaksvaror

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror. Lagförslagen syftar till att begränsa reklamen för alkoholdrycker och tobaksvaror. I första hand innehåller förslagen allmänna krav på måttfullhet vid marknadsföringen av dessa varor. Därutöver föreslås särskilda regler för kommersiell annonsering i periodisk eller annan skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen (TF) är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Enligt förslagen skall sådan annonsering över huvud taget inte vara tillåten vid marknadsföring av sprit, vin och starköl. Ett motsvarande förbud föreslås inte beträffande tobaksvaror. I stället skall kommersiella annonser för dessa varor återge sådan varningstext och innehållsdeklaration som enligt gällande lagstiftning skall finnas på varans förpackning.

Konstitutionsutskottet, som begränsar sitt yttrande till att behandla frågan, om lagstiftningen är förenlig med TF, får erinra om att förbud mot kommersiell annons för alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror möjliggjordes genom en ändring i TF, som trädde i kraft år 1974 (prop. 1973:123, KU 1973:23). Enligt 1 kap. 9 § TF gäller således utan hinder av TF vad i lag är stadgat bl. a. om förbud mot kommersiell annons i den mån annonstexten används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Stadgandet innebär självfallet - vilket klart framgår av motivuttalandena (prop. 1973:123 s. 47) - att TF ej heller utgör något hinder mot mindre långtgående inskränkningar i den kommersiella annonseringen än förbud.

Utskottet får vidare erinra om de uttalanden som gjordes i prop. 1973:123 angående begreppet kommersiell annonsering (s. 46 f.). 1 anslutning till dessa uttalanden understryks i prop. 1977/78:178 att ingripanden endast skall kunna ske mot meddelanden som dels utgör medel för marknadsföring av vara, dvs. är avsedda att främja avsättningen av en vara, dels avser näringsidkarens verksamhet eller däri tillhandahållna varor. Detta uttalande står enligt utskottets mening väl i överensstämmelse med de intentioner som riksdag och regering ställde sig bakom i anslutning till ändringen av TF.

NU 1978/79:1 (KU 1977/78:3 y)

27 Mot bakgrund av det anförda har konstitutionsutskottet inte funnit anledning till någon erinran från tryckfrihetsrättslig synpunkt mot de aktuella lagförslagen.

Stockholm den 18 maj 1978

På konstitutionsutskottets vägnar KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c), Anders Björck (m), Holger Mossberg (s). Bertil Fiskesjö (c), Olle Svensson (s), Sven-Erik Nordin (c), Ove Karlsson (s), Lars Schött (m). Bengt Kindbom (c), Yngve Nyquist (s). Britta Hammarbacken (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Kerstin Nilsson (s), Marianne Stålberg (s) och Daniel Tarschys (fp).

NU 1978/79:1 (SkU 1977/78:6 y)

28 Bilaga 3

Skatteutskottets yttrande 1977/78:6 y

över propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte motioner

Till näringsutskottet

Sedan näringsutskottet berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte eventuella motioner får skatteutskottet, som begränsar sitt yttrande till att avse marknadsföringen av alkoholdrycker, anföra följande.

Den föreslagna lagstiftningen innebär att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen av alkoholdrycker. Tidningsannonsering för systemvaror, dvs. spritdrycker, vin och starköl, förbjuds. Detta förbud avser alltså inte öl, som dock omfattas av lagstiftningen i övrigt. Marknadsföring, som är påträngande, uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol, motsvarar inte kraven på särskild måttfullhet och blir följaktligen otillåten. I enlighet härmed får bl. a. utomhusreklam och direktreklam inte förekomma. Lagstiftningen innehåller inte några straffbestämmelser utan tillämpningen knyts till marknadsföringslagen, vilket från påföljdssynpunkt innebär att näringsidkare som marknadsför alkoholdrycker i strid mot bestämmelserna kan av marknadsdomstolen förbjudas vid vite att fortsätta härmed. Övervakningen av lagstiftningen utövas i första hand av konsumentombudsmannen (KO).

Det nu framförda lagstiftningsförslaget bygger i huvudsak på tobaks- och akoholreklamutredningens betänkande (SOU 1976:63) Reklamen för alkohol och tobak. Förbudet mot tidningsannonsering för systemvaror har dock inte föreslagits av utredningen. Till stöd härför åberopar föredragande departementschefen riksdagens begäran under våren 1977 att regeringen till innevarande riksmöte skulle lägga fram förslag om förbud mot alkoholreklam. I samband därmed gör föredraganden den tolkningen, att riksdagsbeslutet torde få uppfattas som avseende framför allt tidningsannonseringen för de alkoholstarkare varuslag, som är underkastade den strängaste regleringen vad gäller försäljning och servering, alltså systemvarorna.

Med anledning av propositionen har motionsvis framförts krav på såväl skärpningar av den föreslagna lagstiftningen som avslag på densamma.

I motionen 1977/78:1952 yrkas att förbudet mot tidningsannonsering också skall omfatta öl. Motionären anser att riksdagens tidigare begäran om

NU 1978/79:1 (SkU 1977/78:6 y)

förbud mot alkoholreklam rimligtvis måste åsyfta samtliga alkoholhaltiga drycker.

Samma krav framställs av motionärerna i motionen 1977/78:1957, där kritiska synpunkter framförs på att regeringen valt den av utredningen förordade anknytningen till marknadsföringslagen i stället för en ren förbudslagstiftning. Motionärerna menar också att förslaget fått den utformningen att en näringsidkare som avsiktligt bryter mot annonseringsförbudet i vissa fall kan göra detta utan någon påföljd, och de vill därför införa särskilda straffsanktioner för sådana fall. 1 motionens hemställan framställs emellertid inte några ändringsyrkanden.

Avslag på propositionen i sin helhet yrkas av principiella skäl i motionen 1977/78:1961 medan motionären i motionen 1977/78:1962 vill avslå propositionen i vad den avser annonseringsförbudet för systemvaror. 1 sistnämnda motion begärs i stället en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med tobaks- och alkoholreklamutredningens förslag.

Vad först gäller frågan om åtgärder över huvud taget behöver tillgripas mot alkoholreklamen vill utskottet erinra om att en betydande majoritet inom riksdagen sedan lång tid tillbaka ställt sig bakom kravet på förbud mot alkoholreklam och att detta senast manifesterades i samband med genomförandet av den alkoholpolitiska reformen 1977. Det nu framlagda förslaget är - som framgår av den tidigare redogörelsen - tillkommet bl. a. på riksdagens uttryckliga begäran. Utan att ånyo gå in på motiven för förbudsåtgärderna, motiv som för övrigt i huvudsak redovisas i propositionen, anser utskottet mot den angivna bakgrunden att åtgärder för att reglera marknadsföringen av alkoholdrycker bör genomföras. Utskottet kan med hänsyn härtill inte biträda avslagsyrkandet i motionen 1961. När det gäller åtgärdernas omfattning och utformning kan det i propositionen föreslagna annonseringsförbudet för systemvaror inte anses till fullo motsvara riksdagens önskemål om förbud mot alkoholreklam. Att urholka de nu föreslagna marknadsföringsreglerna genom att slopa annonseringsförbudet kan enligt utskottets mening inte komma i fråga, och utskottet avstyrker därför också bifall till motionen 1962.

Vad sedan gäller formen för ett förbud mot alkoholreklam kan med visst fog göras gällande att de nu föreslagna reglerna på ett bättre sätt tillgodoser intentionerna bakom reklamförbudskraven än vad en renodlad förbudslagstiftning skulle kunna göra. Det bör emellertid samtidigt understrykas att effekterna av den föreslagna lagstiftningen i hög grad blir beroende av hurden kommer att tillämpas av marknadsdomstolen och i vilka fall KO finner anledning att ingripa. Med hänsyn till de erfarenheter som föreligger på detta område bör det enligt utskottets mening inte finnas anledning befara att bestämmelserna blir verkningslösa.

Utskottet tillstyrker således den i propositionen föreslagna formen för att begränsa marknadsföringsåtgärderna på alkoholområdet. I fråga om det föreslagna annonsförbudet mot alkoholvaror har framförts krav på att det bör

NU 1978/79:1 (SkU 1977/78:6 y)

kompletteras med straffsanktioner och att det skall omfatta även öl.

I fråga om de i motionen 1957 framförda farhågorna för attén näringsidkare i månader skulle kunna annonsera för systemvaror utan någon påföljd finner utskottet att det inte finns anledning anta att en sådan situation skulle kunna uppkomma ens på teoretiska grunder och att den i praktiken är helt utesluten. Marknadsföringslagen inrymmer stora möjligheter för KO att med omedelbar verkan sätta in åtgärder som får snabbare effekt än ett eventuellt bötesstraff. I praktiken är det emellertid av större betydelse hur pressen och näringsidkarna respekterar ett annonsförbud. Utskottet har från tidningsutgivareföreningen erfarit att pressen vid bifall till propositionen inte kommer att införa annonser som kan anses strida mot annonseringsförbudet. Föreningen kommer att ha särskild information i denna fråga till sina medlemmar. I fråga om näringsidkarna, som i dessa fall huvudsakligen företräds av de s. k. vinagenterna, har systembolaget vitsordat att de lojalt samarbetat med monopolbolagen och varit känsliga för påpekanden. Det finns inte anledning tro att vinagenterna som företrädare för i de flesta fall internationellt välkända handelshus skulle riskera sitt eget och uppdragsgivarnas anseende och goda relationer till monopolbolag och statsmakter för de sannolikt obetydliga vinster som ett försök att överträda reklamförbudet skulle medföra, särskilt som de torde vara väl medvetna om att sådana överträdelser snabbt kan leda till en skärpning av lagstiftningen. Utskottet är således inte berett att förorda några särskilda straffsanktioner i den nu aktuella lagstiftningen.

Vad slutligen angår frågan om annonsförbudet också skall omfatta öl, vill utskottet framhålla att den av föredragande statsrådet framförda tolkningen att riksdagens begäran om förbud mot alkoholreklam endast skulle avse systemvarorna inte torde ha något entydigt stöd i riksdagsbeslutet. Det kan nämnas att i de motioner som skatteutskottet i sin hemställan åberopade till stöd för riksdagens begäran om reklamförbud gjordes inte något undantag för ölet. Riksdagsbeslutet skulle därför enligt utskottets mening lika väl kunna ha tolkats som om det skulle avse samtliga alkoholdrycker. En dylik tolkning hade självfallet inte utgjort något hinder för att ändå föreslå den utformning som förordas i propositionen med hänsyn till att en väsentligt annorlunda situation uppkommit på maltdrycksområdet genom mellanölets slopande. Konsumtionen av maltdrycker har minskat, ungdomens missbruk av öl har avtagit och staten har numera ett dominerande inflytande över maltdryckshanteringen. De nu föreslagna reglerna om särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker borde under dessa förutsättningar skapa tillräckliga garantier för att de kritiserade former av reklam som förekom vid mellanölets introduktion inte kommer att upprepas. Den statliga dominansen på området motiverar också att de enskilda bryggerierna bör ha möjligheter att göra sina produkter kända genom annonsering, om man vill tillgodose rimliga näringspolitiska intressen. Utskottet finner således att förslaget i propositionen bör kunna godtas även i denna del.

NU 1978/79:1 (SkU 1977/78:6 y)

31 I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet alltså bifall till propositionen i vad den avser alkoholdrycker och avstyrker bifall till motionerna i motsvarande delar.

Stockholm den 23 maj 1978

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson* (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s), T åge Sundkvist* (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Johan Olsson (c), Curt Boström (s), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Avvikande mening

av Erik Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Bo Forslund (s), som anser att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. [30] som börjar med ”Vad slutligen” bör ha följande lydelse:

Vad slutligen angår frågan om annonsförbudet också skall omfatta öl, vill utskottet framhålla att den av föredragande statsrådet framförda tolkningen att riksdagens begäran om förbud mot alkoholreklam endast skulle avse systemvarorna inte har något stöd i riksdagsbeslutet. Det bör erinras om att i de motioner som skatteutskottet i sin hemställan åberopade till stöd för riksdagens begäran om reklamförbud inte yrkades något undantag för ölet. Riksdagen antog genom ett samtidigt beslut en lagstiftning som klassificerade ölet som alkoholdryck. Det skulle därför enligt utskottets mening ha varit riktigare om föredraganden tolkat riksdagsbeslutet som om det var avsett att omfatta samtliga alkoholdrycker. Det måste ha stått helt klart för riksdagen i samband med detta beslut att reklamförbudet skulle avse det öl som skulle säljas efter mellanölets slopande. Under sådana förutsättningar anser utskottet att det inte finns några avgörande skäl för att undanta öl från annonseringsförbudet. Utskottet förordar därför att näringsutskottet med bifall till motionen 1952 i denna del hemställer att riksdagen beslutar den ändringen av 2 ij andra stycket i förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker att annonseringsförbudet skall gälla vid marknadsföring av alkoholdrycker.

I enlighet med det anförda tillstyrker skatteutskottet bifall till propositionen med ovan föreslagen ändring och avstyrker alltså de motionsyrkanden som inte tillgodosetts genom detta förslag.

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

32 Bilaga 4

Socialutskottets yttrande 1977/78:3 y

över propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte motioner. Med anledning av propositionen har väckts fem motioner, nämligen 1977/78:1952,1953, 1957, 1961 och 1962.

Utskottet

De huvudförslag som läggs fram i propositionen utgörs av förslag till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker och lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror.

Lagförslagen avser näringsidkares marknadsföring som vänder sig till konsumenter.

Förslagen innehåller grundläggande regler om att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen av alkoholdrycker - spritdrycker, vin, starköl och öl (utom lättöl)-och tobaksvaror. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av den produkt som marknadsföringen avser. Därutöver föreslås särskilda regler för kommersiell annonsering i periodisk eller i annan skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Enligt förslaget skall sådan annonsering över huvud taget inte vara tillåten vid marknadsföring av sprit, vin eller starköl. Ett motsvarande förbud föreslås inte beträffande tobaksvaror. I stället skall kommersiella annonser för dessa varor återge sådan varningstext och innehållsdeklaration som enligt gällande lagstiftning skall finnas på varans förpackning. Varningstext och innehållsdeklaration skall framträda tydligt och återges i ändamålsenlig form.

Tillämpningen av lagstiftningen knyts till marknadsföringslagen. Detta innebär att tillämpningen huvudsakligen skall ankomma på konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen.

Socialutskottet har i åtskilliga sammanhang behandlat frågan om åtgärder för att begränsa tobakskonsumtionen. Utskottets ställningstaganden, som

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

godkänts av riksdagen, har därvid skett mot bakgrunden av de allvarliga hälsorisker som är förbundna med bruket av tobak. Utskottet har uttalat sig för ett program som innefattar åtgärder för en systematisk satsning för att få till stånd en minskning av tobakskonsumtionen (SoU 1974:5 s. 21-24). Insatser på området har gjorts av statsmakterna framförallt under 1970-talet. Bl. a. antogs år 1975 lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. Förra året tillsatte regeringen en kommitté - tobakskommittén-som skall ge förslag till ett fortsatt åtgärdsprogram med syfte att minska tobakskonsumtionen och motverka dess skadeverkningar. Kommittén har nyligen lagt fram delbetänkandet (DsS 1978:7) Rökfria miljöer, i vilket föreslås begränsningar av tobaksrökningen i offentliga lokaler. Betänkandet remissbehandlas f. n.

Som en följd av de regler som gällt för ärendefördelningen mellan utskotten har socialutskottet haft anledning att överväga frågan om åtgärder på alkoholområdet huvudsakligen vid anslagsprövning beträffande förebyggande insatser på hälsoområdet. Utskottet behandlade emellertid den nu aktuella alkoholreklamfrågan i samband med att utskottet förra våren yttrade sig lill skatteutskottet över den alkoholpolitiska propositionen jämte motioner (SoU 1976/77:4 y). Utskottet förutsatte att regeringen inom en nära framtid skulle lägga fram förslag till förbud mot alkoholreklam. Skatteutskottet anslöt sig till denna uppfattning, och på förslag av nämnda utskott begärde riksdagen att regeringen till riksmötet 1977/78 skulle lägga fram förslag till sådant förbud (SkU 1976/77:40, rskr 1976/77:231). I detta sammanhang bör framhållas att det i den alkoholpolitiska propositionen underströks att alkoholfrågan måste sättas in i sitt sociala och samhällspolitiska sammanhang och att samordnade åtgärder därför måste vidtas på en mängd områden i syfte att nedbringa alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna. Riksdagens beslut stod i överensstämmelse med detta synsätt.

De förslag som läggs fram i propositionen måste ses mot den bakgrund som socialutskottet sålunda översiktligt tecknat. Lika litet som regeringen räknar utskottet med att ett genomförande av förslagen skall få någon avgörande betydelse då det gäller strävanden att begränsa tobaks- och alkoholkonsumtionen. Som framhålls i propositionen måste emellertid åtgärder mot reklamen för alkohol och tobak ses som en del av de åtgärdsprogram statsmakterna har initierat mot nämnda konsumtion.

Utifrån de synpunkter socialutskottet har att beakta är det av vikt att en lagstiftning mot marknadsföringen av alkoholdrycker och tobak kommer till stånd snarast möjligt.

Med hänsyn till det anförda och till vad i övrigt anförs i propositionen anser socialutskottet att en lagstiftning bör genomföras på grundval av förslagen i propositionen. Utskottet avstyrker därför dels motionen 1977/78:1961 av Karin Ahrland (fp) och Torkel Lindahl (fp) i vilken yrkas avslag på propositionen, dels motionen 1977/78:1962 av Joakim Ollén (m) i vilken yrkas avslag på förslaget till lag med vissa bestämmelserom marknadsföring av alkoholdrycker och begärs förslag till lagstiftning på området i huvudsaklig

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

överensstämmelse med vad tobaks- och alkoholreklamutredningen föreslagit.

Som framgår av den föregående framställningen skall enligt förslaget i propositionen förbudet mot kommersiell annonsering för alkoholdrycker avse spritdrycker, vin och starköl men däremot inte öl. Det är angeläget framhålla att med kommersiell annonsering inte avses s. k. åsiktsannonsering i fråga om alkohol eller de moment i den propaganda för övergång från starkare till svagare alkoholdrycker som är inriktade på att påverka allmänhetens alkoholvanor (se prop. s. 39 och 50-52).

Som skäl för att inte låta annonsförbudet omfatta även öl anförs i propositionen bl. a. att öl är en förhållandevis alkoholsvag dryck och att ett annonsförbud skulle i viss mån kunna inverka negativt på samhällets strävanden att främja övergången till svagare drycker. Utskottet anser att dessa skäl inte kan lämnas obeaktade. Med hänsyn härtill och då enligt den grundläggande regeln i det aktuella lagförslaget även vid ölannonsering särskild måttfullhet skall iakttas anser utskottet att riksdagen bör biträda propositionens förslag i här aktuellt avseende. Riksdagen bör dock vara beredd att utan dröjsmål ompröva sitt ställningstagande om det skulle visa sig att sistnämnda regel inte kommer att vara tillräcklig för att åstadkomma önskvärd begränsning av marknadsföringen av öl. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motionerna 1977/78:1952 av Eric Enlund (fp) och 1977/78:1957 av förste vice talmannen Torsten Bengtson m. fl. (c, m, fp) i motsvarande delar.

I sistnämnda motion, 1977/78:1957, tas också upp spörsmålet om vilken utformning sanktionssystemet bör ha vid överträdelser av annonsförbudet. Motionärerna förordar att sådana överträdelser skall straffbeläggas och därvid falla under allmänt åtal. De menar att den i propositionen valda metoden att anknyta till marknadsföringslagens regelsystem kommer att bli ineffektiv (beträffande förslaget i prop. se s. 44,45 och 53 i denna). 1 anslutning härtill vill utskottet erinra om att lagrådet ansett sig inte böra gå in på en bedömning av bärkraften i de rättspolitiska skäl som har motiverat den i propositionen valda lagtekniska lösningen (prop. s. 87).

Med hänsyn till avgränsningen av socialutskottets beredningsområde anser sig utskottet inte böra närmare gå in på motionsyrkandet. Utskottet vill dock i överensstämmelse med vad som tidigare uttalats framhålla att det är angeläget att lagstiftning som begränsar marknadsföringen av bl. a. alkoholdrycker så snart som möjligt kommer till stånd. Ett uppskov med genomförandet av lagstiftningen bör därför inte komma i fråga även om behov skulle bedömas föreligga av en närmare utredning av den i motionen förordade lösningen beträffande sanktionssystemet. Om en utredning av angivet slag skulle bli aktuell, synes den i propositionen föreslagna lösningen böra väljas i avvaktan på utredningsresultatet.

Det i propositionen framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelserom marknadsföring av tobaksvaror har-förutom i motionen 1977/78:1961, som

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

behandlats tidigare-mött erinringar i motionen 1977/78:1952 och i motionen 1977/78:1953 av Tyra Johansson m. fl. (s). I båda motionerna förordas, i likhet med vad som föreslås i propositionen beträffande alkoholdryck, att förbud mot kommersiell annonsering vid marknadsföring av tobaksvaror skall införas. I motionen 1977/78:1953 föreslås därjämte en skärpning av den grundläggande måttfullhetsregeln så till vida att motionärerna vill ha förbud mot reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd som över huvud taget är ägnad att nå fram till andra än konsumenter av tobaksvaror.

Socialutskottet har haft anledning att i olika sammanhang informera sig om och diskutera de problem som är förknippade med frågan om ett annonsförbud för tobaksvaror. De synpunkter som kan läggas på frågan har fått en utförlig belysning i propositionen och motionerna (se prop. främst s. 32-37).

Vid sina överväganden har utskottet kommit fram till att de skäl som talar mot ett annonsförbud avseende tobaksvaror är av den art att ett sådant förbud inte nu bör införas. Utskottet har vid sitt ställningstagande tagit hänsyn till vad i propositionen anförs om att ett långtgående reklamförbud skulle kunna försvåra produktutvecklingen av mindre hälsofarliga tobaksvaror och att detta i sin tur skulle minska möjligheterna att påverka konsumenterna att gå över till mindre hälsofarliga produkter. Utskottet har inte heller ansett sig kunna bortse från de huvudskäl i övrigt som anförs i propositionen mot ett annonsförbud men vilkas bärkraft det inte i första hand torde ankomma på socialutskottet att bedöma. Utskottet åsyftar härvidlag vad som anförs om riskerna för att vid ett annonsförbud de svenska tobaksprodukterna skulle komma i ett sämre läge i förhållande till de utländska.

Utskottet avstyrker således yrkandena om ett förbud mot kommersiell annonsering beträffande tobaksvaror och tillstyrker propositionen i motsvarande del. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet inte heller kan biträda motionen 1977/78:1953 i den mån den innehåller ett mera långtgående yrkande.

I övrigt föranleder propositionen eller motionerna inte något socialutskottets yttrande.

Stockholm den 31 maj 1978

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Erik Larsson (c). Evert Svensson (s). John Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s). Karl Leuchovius (m), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Ulla Tillander (c). Gunnar Biörck i Värmdö (m). Per Gahrton (fp). Stig Olsson (s) och Margot Håkansson (fp).

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

36 Avvikande meningar

1. beträffande frågan om förbud mot kommersiell annonsering skall omfatta även marknadsföring av öl av Margot Håkansson (fp) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. [30] som börjar med ”Sorn skäl” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Som redovisats i ett tidigare avsnitt begärde riksdagen förra året att regeringen till innevarande riksmöte skulle lägga fram förslag till förbud mot alkoholreklam. Enligt utskottets mening finns det inte skäl att från förbudet mot kommersiell annonsering undanta öl. Det råder en hård konkurrens mellan olika ölmärken, och ett annonsförbud för öl är därför starkt påkallat. Genom den omfattande reklam för mellanölet som bryggerierna utövade, blev mellanölet en ungdomsdryck, och det finns tyvärr inte anledning anta att bryggerierna mera väsentligt kommer att begränsa ölreklamen om inte förslaget i propositionen till förbud mot kommersiell annonsering vid marknadsföring utvidgas till att avse även öl. Utskottet tillstyrker således de aktuella motionsyrkandena.

2. beträffande frågan om förbud mot kommersiell annonsering vid marknadsföring av tobaksvaror av Evert Svensson (s), Per Gahrton (fp)och Margot Håkansson (fp) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Vid sina” och slutar med "långtgående yrkande” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis erinra om att Nordiska rådet rekommenderat införandet av förbud mot tobaksreklam. De sakliga skälen för ett sådant förbud är tunga. Som framhålls i en av motionerna finns det forskning som tyder på att tobaksreklam bidrar till att öka totalkonsumtionen av tobak bl. a. genom att skapa en bild av rökning och rökare som attraherar ungdomar. Det kan visserligen vara riktigt att tobaksreklamen kan användas på ett sätt som underlättar utvecklingen mot svagare, mindre hälsoskadliga cigarretter. En sådan utveckling befrämjas emellertid enligt utskottets mening lika väl genom innehållsdeklarationen på cigarrettpaketen som genom bl. a. den samhällsinformation som ges rörande tobakens skadeverkningar.

I debatten har ofta framhållits att de svenska produkterna skulle komma i ett sämre läge i förhållande till de utländska och att därigenom sysselsättningssvårigheter skulle uppstå inom Tobaksbolaget. I propositionen tillmäts dessa påståenden stor vikt (prop. s. 35 och 36). Bl. a. risken för smygreklam från utländska företag påpekas. Enligt utskottets mening är farhågorna i angivna hänseende överdrivna. Sysselsättningsfrågan kan inte få vara avgörande för vårt ställningstagande i fråga om bekämpande av tobaksbruket och dess skadeverkningar. Erfarenheterna från Norge ger f. ö. inte stöd för att några större problem uppstått i fråga om sysselsättningen. Även den smygreklam som förekommit har ganska snart avmattats. Möjligheten att bedriva smygreklam får naturligtvis inte hindra att man skapar regler som förhindrar förekomsten av den helt dominerande delen av reklamen.

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

37 På grund av det anförda tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1977/ 78:1952 och 1977/78:1953 om förbud mot kommersiell annonsering vid marknadsföring av tobaksvaror. 1 övrigt anser utskottet det f. n. inte motiverat med en skärpning av de i propositionen föreslagna reglerna beträffande marknadsföringen av tobak. Motionen 1977/78:1953 avstyrks därför i motsvarande del.

GOTAB 58676