Med anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor jämte motioner

NU 1978/79:17

Näringsutskottets betänkande 1978/79:17

med anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor jämte motioner och regeringens skrivelse 1978/79:7 med överlämnande av årsredovisning för Svenska Varv AB

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1978/79:49 (industridepartementet) om vissa varvsfrågor,

dels regeringens skrivelse 1978/79:7 (industridepartementet), varmed årsredovisning för år 1977 för Svenska Varv AB har överlämnats till riksdagen,

dels 25 motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels- i viss del -en motion om åtgärder inom den ekonomiska politiken för att förbättra sysselsättningen.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande (s. 2 resp. s. 4). En översikt över var i betänkandet de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 3 (s. 93).

Yttranden i ärendet har avgivits av försvarsutskottet (FöU 1978/79:3 y) och arbetsmarknadsutskottet (AU 1978/79:1 y). Yttrandena är fogade till detta betänkande som bilaga 1 (s. 75) resp. bilaga 2 (s. 80).

Styrelseordföranden direktör Per Ekström och verkställande direktören Erland Wessberg, Svenska Varv AB, och direktör Rutger Martin-Löf, statens förhandlare gentemot Kockums AB, har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet.

Synpunkter och önskemål i ärendet har vidare inför utskottet framförts av företrädare för Uddevalla kommun och Uddevallavarvet AB, för vissa privata mindre och medelstora varv, för Stålbyggnadsgruppen inom Sveriges mekanförbund samt Mekaniska verkstädernas riksförbund och för vissa företag som fungerar som underleverantörer till varven. Härvid har skrivelser överlämnats till utskottet.

Skrivelser har vidare inkommit från Sveriges redareförening och från Sveriges varvsindustriförening.

Utskottet har besökt Götaverken Öresundsvarvet AB och Landskrona kommun.

1 Riksdagen 1978/79. 17 samt. Nr 17

NU 1978/79:17

2 Propositionen

Huvudsakligt innehåll

I propositionen framläggs förslag till åtgärder för att underlätta en nödvändig minskning av den svenska varvsindustrins kapacitet och för att påskynda en omställning till framtidsinriktad produktion. Åtgärder föreslås också för att skapa sysselsättning för dem som inte kan beredas arbete i varvsindustrin.

Vidare föreslås vissa ändringar i riktlinjerna för lämnande av fartygskreditgarantier och stöd till beställare av fartyg.

Det föreslås att fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas att t. o. m. år 1981 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri - inkl. redan lämnade garantier - intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av högst 17 000 milj. kr. för finansiering i anslutning till produktion vid varven. Dessutom föreslås fullmäktige i riksgäldskontoret fö bemyndigande att - inkl. tidigare berny ndiganden - ikläda staten garantier till fartygsbeställare till ett sammanlagt belopp av 5 725 milj. kr. för upplåning i anslutning till beställning av fartyg hos svenska varv. För samma ändamål föreslås att ytterligare 675 milj. kr. anvisas till lån.

Svenska Varv AB föreslås få finansiellt stöd med 2 200 milj. kr.

Det föreslås att varvsindustrin ansluts till det s. k. SEK-systemet för statsunderstödd exportkreditgivning.

För de mindre och medelstora varven föreslås stöd om sammanlagt 14,5 milj. kr. för att förbättra deras marknadsföring och produktionsteknik.

Stora ekonomiska resurser föreslås ställas till förfogande för åtgärder för att lösa de sysselsättningsproblem som kan uppstå. Inom en ram av närmare 1 000 milj. kr. föreslås att regionalpolitiskt stöd upp till 300 milj. kr. skall kunna lämnas till företag i varvsregionerna, att de regionala utvecklingsfonderna i berörda län får medelstillskott av 30 milj. kr. och att tre investmentbolag bildas med 75 milj. kr. i sammanlagda resurser, ett för Göteborgsregionen, ett för Uddevallaregionen och ett för Malmö-Landskronaregionen. Vidare föreslås att Svenska Varv AB skall kunna erhålla 200 milj. kr. för alternativ produktion, att 125 milj. kr. skall användas för stöd till utvecklingsländer för import av fartyg från Sverige och att 265 milj. kr. skall stå till förfogande för ytterligare sysselsättningsåtgärder i varvsregionerna.

Förslag

I propositionen föreslås att riksdagen

1. godkänner de industripolitiska riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som föredragande statsrådet har förordat,

2. godkänner de ändrade riktlinjer för lämnande av garantier till svensk varvsindustri och lämnande av lån och garantier till beställare av fartyg som föredragande statsrådet har förordat,

NU 1978/79:17

3. godkänner de grunder för statsunderstödd exportkreditgivning till svenska varv genom AB Svensk Exportkredit som föredragande statsrådet har förordat,

4. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att till utgången av år 1981 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri - inkl. tidigare lämnade garantier - intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av högst 17 000 000 000 kr.,

5. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier till beställare av fartyg till ett sammanlagt belopp av högst 5 725 000 000 kr. - inkl. tidigare bemyndigande om 3 700 000 000 kr. - avseende upplåning i anslutning till beställning av fartyg hos svenska varv i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat,

6. vidtar åtgärder för att besvär över beslut av fullmäktige i riksgäldskontoret, som avser ekonomiskt stöd till varvs- och rederiföretag, skall kunna anföras hos regeringen,

7. bemyndigar regeringen att vid nämnden för fartygskreditgarantier inrätta en ordinarie tjänst för kanslichef med beteckningen p,

8. till Avskrivningslån till beställare av fartyg på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 675 000 000 kr.,

9. till Medelstillskott till Svenska Varv AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 200 000 000 kr.,

10. till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

11. till Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet i Uddevallaregionen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

12. till Bidrag till investmentbolag inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 63 000 000 kr.,

13. till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

14. till Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 265 000 000 kr.,

15. till Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer på tilläggsbudget I till statsbudgeten förbudgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.,

16. till Bidrag till mindre och medelstora varv på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 14 500 000 kr.,

NU 1978/79:17

17. till Åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 500 000 kr.,

18. till Regionalpolitisk! stöd: Lokaliseringslån inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 290 000 000 kr.,

19. till Teckning av aktier i investmentbolag inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag av 12 000 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen 1978/79:49 är följande:

1978/79:40 av Rune Torwald m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen förordats för att åstadkomma snabbaste möjliga strukturomvandling vid Göteborgs varven i kombination med tryggad sysselsättning för de anställda antingen vid varven eller annat företag i regionen,

1978/79:67 av Lennart Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att upprustning av järnvägslinjen Munkedal-Lysekil utförs oberoende av personalsituationen vid varven,

1978/79:68 av Lennart Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Skandiaverken skall omfattas av de stödåtgärder för alternativ produktion som föreslås i propositionen,

1978/79:69 av Lennart Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att de kommuner som ingår i länsarbetsnämndens Uddevalladistrikt ges möjligheter till de stödformer som föreslagits i propositionen,

1978/79:70 av Lars Schött m. fl. (m, c), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna

1. att de mindre och medelstora varven skall ges en likvärdig behandling med storvarven,

2. att varv med acceptabel kostnadstäckning ej skall bli föremål för nedskärning eller nedläggning,

3. att alla varvsorter vid fall av reducering av varvsverksamheten skall behandlas på samma sätt som berörda västkustkommuner,

1978/79:71 av Sten Svensson (m) och Sven Eric Lorentzon (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

NU 1978/79:17

anförts i motionen beträffande utvecklingen för de mindre varven i förhållande till varvsindustrin i övrigt,

1978/79:82 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att de små och medelstora varvens kapacitet inte skärs ned med större procent än de stora varvens,

2. att med bifall till den totalram som anges i propositionen 1978/79:49 för innevarande budgetår hos regeringen begära förslag om inrättande av en industriell utvecklingsfond med en låneram på 300 milj. kr.,

3. att små kommuner, som berörs av varvsnedskämingen, bör ha företräde att erhålla medel för att stödja nya, mindre, industriella projekt ur denna fond,

1978/79:83 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om fortsatt drift vid Götaverken Finnboda AB,

1978/79:84 av Ivar Högström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts i fråga om de mindre och medelstora varvens framtida produktionsinriktning,

1978/79:85 av Ella Johnsson (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att den i propositionen föreslagna omläggningen av järnvägslinjen Halmstad-Getinge ej kommer till stånd,

1978/79:86 av Karl-Anders Petersson (c) och Claes Elmstedt (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att de små och medelstora varven undantas från krav på reducering av sin verksamhet i avvaktan på en samlad bedömning av småvarvens situation,

1978/79:87 av Ulla Tillander m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. vad som anförts i motionen beträffande Kockums projekt angående utnyttjande av naturgas som energikälla,

2. vad som anförts i motionen beträffande formerna för statens övertagande av Kockums AB,

1978/79:127 av Hugo Bengtsson m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om omedelbara åtgärder för att klara yrkesutbildning och omskolning på varvsorterna i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen medger att erforderliga medel från anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder inom varvsregionerna får tas i anspråk för ändamålet,

1978/79:128 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställs

NU 1978/79:17

1. att riksdagen avslår propositionen 1978/79:49,

2. att riksdagen uttalar sig för att en samhällsägd produktionskedja måste upprättas, inkluderande gruv-, stål-, varvs- och rederinäringar,

3. att riksdagen uttalar sig för att seriösa ansträngningar görs för att introducera de svenska varvens produkter på den krisfria socialistiska marknaden och i utvecklingsländerna,

4. att riksdagen i enlighet med statens ägaransvar för den svenska varvsindustrin ger regeringen till känna vad som i övrigt framhålls i denna motion,

1978/79:129 av Gunnar Johansson (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår den i propositionen föreslagna nedbantningen av Uddevallavarvet,

2. att riksdagen uttalar att Uddevallavarvet frigörs organisatoriskt och ekonomiskt från Svenska Varv AB,

1978/79:130 av Torsten Karlsson (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av följderna av omstruktureringen inom varvsindustrin för varvens underleverantörer,

1978/79:131 av Eric Kronmark (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att under punkt 14 i propositionen även skall inrymmas ett förskott till försvarsramen på högst 72 milj. kr. att återbetalas från fjärde huvudtiteln i enlighet med planerat betalningsutfall,

1978/79:132 av Kjell Mattsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1978/79:49 i enlighet med vad som anförs i motionen uttalar sig beträffande

1. varvsnäringens struktur och planeringsperiodens längd,

2. effekten för Uddevallavarvet vid Skandiaverkens övergång till andra produkter i större utsträckning,

3. tolkningen av vad som avses med varvsregion och stödberättigade byggnadsinvesteringar,

4. arbetsmarknadspolitiska insatser i Uddevallaregionen,

5. översyn av statens organisation för varvsföretagen,

1978/79:137 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de industripolitiska riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som förordas i motionen,

2. anhåller att regeringen låter utreda en ändrad organisationsstruktur för de statliga varven i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen,

3. godkänner de ändrade riktlinjer för lån till beställare av fartyg som förordas i motionen,

4. hemställer att regeringen vid utgången av varje år till riksdagen redovisar en utvärdering av resultatet av vidtagna åtgärder för bl. a. kapacitetsminskningen vid varven.

NU 1978/79:17

5. uttalar att de mindre och medelstora varven skall garanteras ett likvärdigt stöd i förhållande till det som ges till de statliga storvarven,

6. avslår förslaget att till Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag om 125 000 000 kr.,

7. med avslag på förslaget att tillskapa ett särskilt organ för samordnad internationell marknadsföring till Bidrag till mindre och medelstora varv på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Finnboda Varv,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om tidigareläggning av statliga beställningar,

10. anhåller att regeringen snarast låter föranstalta om redovisning av de ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas och avses bli tillämpade inom den utvidgade delegationen för etableringsfrågor i enlighet med vad i motionen anförts,

1978/79:138 av Torkel Lindahl (fp), vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1978/79:49 beaktar vad i motionen anförts angående Uddevallaregionen,

1978/79:139 av Torkel Lindahl (fp), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1978/79:49 beaktar vad som anförts i motionen angående långsiktig forskning och utveckling för varven,

1978/79:140 av Inger Lindquist (m) och Ove Nordstrandh (m), vari hemställs att riksdagen godkänner de industripolitiska riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som förordats i motionen,

1978/79:141 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som förordats i motionen,

2. godkänner vad som i motionen anförts beträffande sysselsättningspolitiken vid de fyra storvarven,

3. till Särskilda sysselsättningsinsatser vid varven på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar 50 000 000 kr.,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande Kockums inlemmande i Svenska Varv,

5. godkänner vad som i motionen anförts beträffande de mindre och medelstora varven,

6. hos regeringen begär att en kommission för de mindre och medelstora varven snarast tillsätts med de uppgifter som anges i motionen,

7. bemyndigar regeringen att vidga verksamheten med tillfälligt sysselsättningsbidrag, s. k. 75-procentsbidrag, till de små och medelstora varven i enlighet med vad som anförts i motionen.

NU 1978/79:17

8. avslår regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag av 14 500 000 kr. till Bidrag till mindre och medelstora varv,

9. avslår regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag av 675 000 000 kr. till Avskrivningslån till beställare av fartyg och i stället anvisar 975 000 000 kr. till Stöd till strukturutveckling inom svensk rederinäring på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79,

10. hos regeringen begär åtgärder i fråga om färjebeställningar i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om nämnden för fartygskreditgarantier,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts angående varvens fartygsengagemang,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande resultatredovisning och förlusttäckning vid Svenska Varv AB,

14. ger regeringen till känna vad som anförts angående alternativ produktion,

15. till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion anvisar 350 000 000 kr. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/ 79,

16. till Styrelsen för teknisk forskning och utveckling på tilläggsbudget I anvisar 13 000 000 kr. att användas på skeppsteknisk forskning och utveckling,

17. ger regeringen till känna vad som anförts beträffande de regionala investmentbolagen,

18. avslår regeringens förslag om Bidrag till investmentbolag inom varvsregionerna och Teckning av aktier i investmentbolag inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten förbudgetåret 1978/79 och i stället till Särskilt medelstillskott till de regionala utvecklingsfonderna för utveckling av näringslivet inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.,

1978/79:142 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1978/79:49,

2. uttalar att inga ytterligare nedskärningar och avskedanden får företas inom varvsindustrin,

3. uttalar att den aviserade nedläggningen av Finnboda varv ej bör genomföras,

4. uttalar att målsättningen för svensk varvspolitik skall vara att bevara varvens kapacitet och utnyttja den för en framtida offensiv industripolitik,

5. hos regeringen begär förslag om förstatligande av samtliga varv och rederier,

6. uttalar att den nuvarande ledningen för den statliga varvskoncernen bör ersättas med en administration, där de arbetande har majoritet på alla nivåer

NU 1978/79:17

och där tekniker och administrativ expertis är inriktade på att förnya och utveckla varvens kapacitet,

7. hos regeringen hemställer om att ett program utarbetas för att vidga den inrikes sjöfartens roll,

8. hos regeringen hemställer om ett program för att förnya och effektivisera processindustrins bestånd av anläggningar,

9. hos regeringen hemställer om ett program för att inom energisektorn påskynda sådana utbyggnader vilka kan bilda grund för produktion vid varven,

10. hemställer hos regeringen om omedelbara garantier åt Kockums för byggande av tredje och fjärde LNG-tankern,

11. bemyndigar regeringen att i en årligen inför riksdagen redovisad plan ställa de medel till förfogande som krävs för att ovan angivna målsättningar för varvens utveckling och för sysselsättningens bevarande skall kunna uppfyllas,

12. hos regeringen hemställer om att i särskild ordning framlägga sysselsättningspolitiska program gällande varvsregionerna,

1978/79:143 av Nils Åsling m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att strukturförändringarna inom svensk varvsindustri skall ske i överensstämmelse med de allmänna näringspolitiska riktlinjer som redovisats i motionen,

2. att hos regeringen begära att en varvskommission tillsätts med den sammansättning som redovisats i motionen och med uppgift att presentera ett strukturprogram för varvsnäringen med den inriktning som redovisats i motionen,

3. att i avvaktan på ett långsiktigt strukturprogram för varvsnäringen

a) begränsa nu aktuella beslut om varvsindustrin i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,

b) begränsa neddragningen av varvsnäringens produktionskapacitet under 1979 till vad som är erforderligt med hänsyn till orderläge och allmänna marknadsförutsättningar,

c) hos regeringen begära att ett nytt förslag om varvsnäringens framtida struktur, volym och produktionsinriktning framläggs under hösten 1979,

4. att med bifall till den totalram som anges i propositionen 1978/79:49 för innevarande budgetår hos regeringen begära förslag om inrättande av en industriell utvecklingsfond, med de uppgifter som anförts i motionen och meden låneram på 300 milj. kr.,att presenteras i samband med tilläggsbudget

II.

Vidare behandlas följande motion i angiven del:

1978/79:1 av Lars Werner m. fl. (vpk), i vad avser yrkandet (8) att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om sysselsättningsgaranti och alternativ produktion inom varven så att sysselsättningen där ej minskar.

NU 1978/79:17

10 Denna motion - om åtgärder inom den ekonomiska politiken för att förbättra sysselsättningen - har väckts den 3 oktober 1978 med åberopande av 3 kap. 15 § riksdagsordningen, om motionsrätt med anledning av händelse av större vikt. Den har hänvisats till finansutskottet, som i angiven del har överlämnat den till näringsutskottet. 1 övriga delar behandlas motionen av finansutskottet (FiU 1978/79:10) och arbetsmarknadsutskottet (AU 1978/ 79:15). I vissa delar - bl. a. i vad avser det här aktuella yrkandet - omfattas den av näringsutskottets yttrande NU 1978/79:1 y till finansutskottet.

Motivering

I detta avsnitt refereras partimotioner från moderata samlingspartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna samt en gruppmotion av centerpartiets representanter i närings- och arbetsmarknadsutskotten.

I moderata samlingspartiets motion 1978/79:137 påpekas att de bedömningar av den svenska varvsindustrins utveckling som redovisas i propositionen är betydligt mer pessimistiska än de som gjordes år 1977. Resonemangen i motionen utgår från dels de expertutredningar som redovisas i propositionen, dels en företags- och samhällsekonomisk analys som har genomförts inom ekonomidepartementet. Den senare refereras utförligt. Där konstateras bl. a. att företagsekonomiskt betingade nedläggningskrav i princip motsvaras av ett samhällsekonomiskt betingat krav på att de resurser som f. n. används i varvsindustrin överförs till annan ekonomisk verksamhet, där de kan ge ett bättre bidrag till vårt välstånd. Kalkylerna i analysen utgår från tre olika alternativ för den fortsatta varvsproduktionen. En total nedläggning av verksamheten till 1980 är ett alternativ. Det andra innefattar fortsatt drift på 70 96 av nuvarande nivå vid Kockums varv, Uddevallavarvet och Cityvarvet i Göteborg och total nedläggning av Öresunds- och Arendalsvarven. Det tredje alternativet innebär fortsatt drift på nuvarande nivå av samtliga varvsenheter. Sammanfattningsvis anför motionärerna att slutsatsen av analysen är att den samhällsekonomiska vinsten av en krympning av verksamheten är betydande. Redan vid ett så optimistiskt prisantagande som 85 % självkostnadstäckning under hela perioden till 1980 uppgår den samhällsekonomiska vinsten av en övergång till det andra alternativet till 2,5 miljarder kronor. Kalkylen ger därför, säger motionärerna, ett mycket starkt stöd för uppfattningen att en krympning av driften vid varven till en nivå motsvarande detta alternativ är samhällsekonomiskt motiverad.

Motionärerna anger vissa riktlinjer för den svenska varvsindustrins utveckling till år 1980. En nedtrappning av kapaciteten vid nybyggnadsvarven till ca 6 miljoner direkta arbetstimmar bedöms som nödvändig. Denna nedskärning bör genomföras under en treårsperiod. Detta innebär att personalstyrkan vid storvarven minskas med ca 12 000 personer. På sikt innebär detta att driften vid två storvarv måste upphöra. Motionärerna anser att det är angeläget att varvens anpassning till en lägre produktionsnivå inte fördröjs. Företagsledningarna inom varvsgrupperna bör utifrån företags -

NU 1978/79:17

ekonomiska bedömningar föreslå hur neddragnings- och nedläggningsprocessen skall ske. Regeringen bör dock fatta det avgörande beslutet. Kapacitetsminskningen bör ske någorlunda jämnt över treårsperioden. En bedömning av läget och en utvärdering av de åtgärder som har genomförts bör ske årligen. Vid dessa ”kontrollstationer” bör behovet av ytterligare kapitaltillskott bedömas. Härvid bör man ta hänsyn till i vad mån varven har anpassat sig till den beslutade nedskärningstakten.

I fråga om de mindre och medelstora varven kritiserar motionärerna den nedskärning av kapaciteten med 30 % som förordas i propositionen. Någon generell av statsmakterna styrd nedtrappning av de mindre och medelstora varvens kapacitet bör inte ske. Stödet till dessa varv bör vara likvärdigt med det som ges till de stora statliga varven. Motionärerna påtalar att krisen vid storvarven och de statliga subventionerna synes ha lett till att storvarven har övertagit en del av den produktion som tidigare utförts vid de mindre och medelstora varven. De menar att det är ytterst oroande ur både företagsekonomisk och samhällsekonomisk synvinkel om de omfattande statliga subventionerna skulle utnyttjas i prisdumpande syfte. Vidare ifrågasätter de om något är att vinna genom att ett särskilt organ för internationell marknadsföring inrättas.

1 motionen aktualiseras även frågan om en förändring av Svenska Varv AB:s organisation. Motionärerna hävdar att vinsterna av en samordning inom en statlig varvsgrupp har visat sig vara begränsade. En uppdelning av de statliga varven på två grupper - en i Sydsverige och en i Västsverige - bör övervägas. I detta sammanhang berör de även Finnboda Varv och anför att detta varv bör behandlas på samma sätt som övriga mindre och medelstora varv och att Svenska Varv bör ges i uppdrag att söka finna köpare till varvet.

Beträffande finansieringen av varvens produktion anser motionärerna att fartygsbestäl lare bör svara för en större del av likviden än de 5 % som föreslås i propositionen. De föreslår att fartygsbeställaren själv skall svara för 10 % av finansieringen och att kreditgarantier skall uppgå till 70 % och avskrivningslån till 20 % av kontraktsbeloppet. Samma villkor för beställarstöd skall gälla även för de mindre och medelstora varven.

Det stöd som skall utgå för alternativ produktion vid varven bör enligt motionärerna på sikt vara företagsekonomiskt motiverat och konkurrensneutralt.

I motionen berörs också vissa statliga fartygsbeställningar. Motionärerna anser att beställningar som staten tidigarelägger inte bör reserveras för enbart de statliga storvarven.

Det stöd till fartygsexport till utvecklingsländer som föreslås i propositionen avvisas av motionärerna. I ett läge med överskott på tonnage och med hårdnande konkurrens för svenska rederier torde det inte vara förnuftigt att ytterligare skärpa konkurrensen genom tillförsel av fartyg som i sina fraktsatser inte behöver täcka vanliga produktionskostnader. Om en sådan

NU 1978/79:17

gåvoproduktion skulle komma till stånd bör kostnaderna täckas inom ramen för vårt u-landsbistånd och genom medel som har anslagits för sådant bistånd.

Motionärerna tar även upp underleverantörernas situation. Ett betydande antal underleverantörer till Svenska Varv kan komma att möta stora avsättningsproblem. För att deras anpassning i viss mån skall underlättas bör varvsföretagen ges i uppdrag att söka träffa fleråriga avtal med underleverantörer om inköp av en ökad andel svenska insatsvaror.

Även de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som förordas i propositionen kommenteras. Motionärerna ansluter sig i stort sett till förslagen. De hävdar dock att arbetsmarknadspolitiken bör få en sådan inriktning att den främjar arbetskraftens övergång från branscher som bedöms sakna utvecklingsmöjligheter på sikt till företag och branscher som har framtiden för sig. Såväl arbetsgivare som arbetstagare måste ställa realistiska krav när det gäller att besätta tillgängliga arbetsplatser, säger motionärerna. De hänvisar till förslag som de i en tidigare motion har framfört om översyn av gällande regler och deras tillämpning i ifrågavarande hänseenden.

En viss oro för innebörden och följderna av den samordnande verksamhet som skall anförtros delegationen för etableringsfrågor kommer fram i motionen. Motionärerna anser att det är angeläget att riksdagen får en fullständig redovisning av de ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas och för dem som avses bli tillämpade inom den utvidgade delegationen. Det bör också så snart som möjligt klarläggas hur gränsen skall dras mellan de befogenheter som åvilar delegationen och dem som åvilar statens industriverk och andra ämbetsverk.

I den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:141 understryks att de omfattande samhällsinsatser som är nödvändiga för sjöfartsnäringen bör ske inom ramen för en långsiktig och planmässig näringspolitik. Denna politik bör utformas så att insatserna från samhällets sida underlättar lösningar som i ett längre perspektiv kan bedömas vara marknadsmässigt riktiga. Ytterligare ett krav är att de omställningar som är nödvändiga sker i socialt acceptabla former. En annan utgångspunkt för förslagen i motionen är att den stora överkapacitet som föreligger inom varvsindustrin internationellt kommer att medföra stora förluster för den svenska varvsindustrin oavsett vilka åtgärder som vidtas. Det finns alltså enligt motionärerna inte några kortsiktiga statsfinansiella skäl att välja en hård nedläggningslinje. Den aktuella politiken bör utformas så att varvsindustrin får möjligheter att övervintra fram till dess en bättre balans uppträder på marknaden, samtidigt som man inleder arbetet på en nödvändig omställning av produktionsinriktning och struktur. Det är, menar motionärerna, en självklar förutsättning att dessa åtgärder planeras och genomförs i nära samråd med de anställda och deras organisationer.

Motionärerna utgår i sina förslag från propositionens underlag och

NU 1978/79:17

beräkningar. De accepterar därför en kapacitetsminskning för nybyggnadsvarven till ca 9 miljoner direkta arbetstimmar vid utgången av år 1980. De konsekvenser för varvens anställda som en omedelbar anpassning av arbetsstyrkan till denna nivå skulle leda till anser man vara omöjliga att godta. Motionärerna menar att det är nödvändigt att slå fast att det kunnande och den erfarenhet som i dag finns vid varven utgör en mycket betydelsefull resurs förden industriella utvecklingen. De föreslår därför att alla de som f. n. är anställda vid varven på de fyra stora varvsorterna skall garanteras fortsatt anställning t. o. m. år 1980. För att underlätta en övergång till nya och varaktiga arbeten för dem som blir övertaliga bör en särskild organisation bildas vid respektive varv. Denna organisation bör vara skild från den löpande produktionen. Den personal som blir övertalig genom kapacitetsneddragning och rationaliseringsåtgärder bör successivt föras över till denna speciella avdelning. Den berörda personalen skall dock få behålla sin anställning i företaget. Särskilda åtgärder, främst då utbildning, skall sättas in. Det bör ankomma på de fackliga organisationerna och företaget att gemensamt och i samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna utarbeta konkreta åtgärdsprogram. Kostnaderna för denna ”sysselsättningsgaranti” beräknas för hela perioden till 300 milj. kr., varav 50 milj. kr. under innevarande budgetår.

En förutsättning för motionärernas ställningstaganden är att Kockums Varv kommer att inlemmas i Svenska Varv AB. Detta är enligt motionärerna nödvändigt för att en samordnad planering av utvecklingen inom varvsindustrin skall komma till stånd. De understryker vidare att det på längre sikt är utomordentligt viktigt att Svenska Varv får en sådan organisation att företaget kan anpassas till en lämplig framtida produktions- och marknadsinriktning samtidigt som nödvändiga krav i fråga om sysselsättning kan uppfyllas.

Motionärerna tar upp frågan om storvarvens produktionsinriktning. De understryker i detta sammanhang att även Arendals- och Öresundsvarven - särskilt under de första åren - bör få en betydande del av de fartygsorder som Svenska Varv erhåller. Även vid dessa varv bör en tillräcklig fartygsproduktion kunna upprätthållas.

Förslaget i propositionen om kapacitetsminskning vid de mindre och medelstora varven kritiseras skarpt. Motionärerna anser att förslaget är otillräckligt underbyggt. Sammanfattningsvis konstaterar de att de marknads- och konkurrenskraftsbedömningar som ligger till grund för regeringens förslag är mycket kortsiktiga och helt otillräckliga som underlag för beslut som ställer närmare 1 400 personer utan arbete. Motionärerna anser att en särskild kommission bör tillsättas med uppgift att lägga fram en konkret plan för branschens utveckling. Kommissionen bör vidare undersöka de mindre och medelstora varvens möjligheter att i högre grad än vad som f. n. är fallet inrikta sig på specialfartyg. Kommissionen skall även lämna förslag till utformning och omfattning av ett statligt stöd till dessa varv. Till dess att ett

NU 1978/79:17

sådant strukturprogram har behandlats bör inga åtgärder som är avgörande för varvsenheternas framtid vidtas, hävdar motionärerna. De förordar att de mindre och medelstora varven ges möjligheter att temporärt få bidrag med 75 96 av sina lönekostnader enligt bestämmelserna om tillfälligt sysselsättningsbidrag till vissa företag med dominerande ställning på orten.

I motionen föreslås också att stödet till beställare av fartyg omvandlas till ett mer näringspolitiskt betonat stöd till strukturutveckling inom svensk rederinäring. Det främsta syftet med stödet bör vara att stimulera rederiföretagen att beställa mera utvecklingsbetonade och framtidsinriktade fartyg för att härigenom uppnå en ökad konkurrenskraft. Detta rederistöd bör ges en mer flexibel utformning än det nuvarande beställarstödet. Det bör kunna utgå med en glidande skala från 25 % till högst 40 % av kontraktssumman i form av avskrivningslån. Motionärerna anger vissa krav för att stöd skall kunna utgå. Projekten bör vara särskilt angelägna i fråga om teknisk förnyelse och tidsmässigt ligga så att de från beläggningssynpunkt är gynnsamma för varven. Vidare bör nämnden för fartygskreditgarantier ingående pröva de enskilda projektens betydelse inom ramen för ett mer samlat utvecklingsprogram. Staten bör också kräva att rederierna upprättar en långsiktig plan och att samhället tillförsäkras insyn i verksamheten. Stödet bör kunna utgå även för att finansiera ombyggnader och reparationer av fartyg. Motionärerna anser att det i vissa fall bör vara möjligt att varven hyr ut fartyg till rederier. Ett avtal härom bör kunna kombineras med optionsrätt vid förvärv. Sådana uthyrningsavtal bör även kunna slutas med utländska rederier. En förutsättning härför är att gällande regler för sjöfartspolitiken iakttas. Regeringens avvisande inställning till ett fortsatt stöd för fartyg som varven bygger i egen regi kritiseras i motionen. Motionärerna menar att stöd undantagsvis skall få utgå till s. k. lagerproduktion av fartyg. De uttalar också att bidrag bör kunna utgå även till fartyg som levereras efter den 31 december 1980, för att varven härigenom skall kunna få en mer långsiktig beläggning.

Den översyn av verksamheten vid nämnden för fartygskreditgarantier som aviseras i propositionen är angelägen och bör genomföras snarast, anser motionärerna. Nämnden bör få utvidgade befogenheter och handlägga frågor som rör en samordnad näringspolitik inom den svenska varvs- och rederinäringen. I samband härmed bör de fackliga intressena få en väsentligt vidgad representation.

Motionärerna erinrar om att det f. n. är aktuellt med upphandling av ett stort antal färjor för svenska rederier. Enligt deras mening bör det finnas goda förutsättningar för att dessa fartyg kan byggas av svenska varv med hjälp av det särskilda rederistödet. De önskar därför att regeringen snarast initierar överläggningar med företrädare för dels varven, dels de svenska färjerederierna för att säkerställa att sådana order kan placeras på svenska varv.

De svenska varven äger f. n. ett betydande antal fartyg. Motionärerna varnar förde icke önskvärda konsekvenser som en försäljning i större skala av dessa skulle kunna föra med sig. I polemik mot regeringens förslag menar de

NU 1978/79:17

att det torde vara svårt - och knappast lämpligt - för statsmakterna att ange närmare principer för hur och när varvens fartygsbestånd skall avvecklas. Det bör ankomma på företagsledningarna att göra de dispositioner beträffande fartygen som kan bedömas vara mest lämpliga från varvens synpunkt.

I fråga om det finansiella stödet till Svenska Varv anförs att företagets resultat i hög grad är beroende av kursutvecklingen för lånen och av solvensutvecklingen hos redare som har finansierat sina fartyg med krediter från varven. Eftersom det är mycket svårt att förutse förluster av denna typ uppstår en osäker planeringssituation såväl på den statliga sidan som för företagsledningarna. Motionärerna anser därför att det är angeläget att söka finna former för att i en annan och mer automatiskt verkande ordning kompensera varven för förluster av detta slag.

En rad synpunkter på verksamheten vid varven förs fram i motionen. Utvecklingen av alternativ produktion bör intensifieras, och ytterligare resurser bör tillföras varven. I detta sammanhang uttalas att Svenska Varv bör åläggas att senast den 1 juli 1979 redovisa erfarenheterna av sitt arbete med att utveckla alternativ produktion. Denna redovisning bör även innefatta en beräkning av eventuella behov av ytterligare samhällsinsatser för att stärka utvecklingen och marknadsföringen på detta område.

Den skeppstekniska forskningen nämns som ett område där det krävs väsentligt ökade insatser från statens sida för att stödja varvsproduktionens omstrukturering.

I fråga om fartygsexport till u-länder säger motionärerna att det kan finnas stora möjligheter för de svenska varven att medverka i det svenska uhjälpsprogrammet. De anser att det är angeläget att en utvärdering av de av regeringen föreslagna åtgärderna snarast kommer till stånd. Denna skulle ligga till grund för en bedömning av om väsentligt mera omfattande åtgärder kan vara motiverade på detta område. Vidare kommenterar motionärerna de insatser för att stimulera näringslivet i varvsregionerna som föreslås i propositionen. De anser att den föreslagna uppdelningen av det statliga stödet på regionala utvecklingsfonder och regionala investmentbolag är olycklig. De regionala utvecklingsfonderna borde själva få avgöra om medlen skall utnyttjas för olika stödprogram eller om särskilda investmentbolag skall bildas.

En permanent minskning av de svenska varvens kapacitet på nybyggnadssidan torde vara oundgängligen nödvändig, uttalas i den centerpartistiska gruppmotionen 1978/79:143. Motionärerna menar att det är oundgängligt att beslut om varvsnäringens framtida struktur och volym fattas så snart som möjligt. Detta är motiverat bl. a. med hänsyn till varvsindustrins betydelse för det svenska näringslivet. Följande riktlinjer för kommande näringspolitiska insatser lämnas. Resurser måste stegvis föras över från stagnerande och förlustbringande verksamheter till mera expansiva och konkurrenskraftiga delar av näringslivet. Krisbranschernas strukturproblem måste lösas genom att varuproduktionen läggs om till nya produkter, specialprodukter och

NU 1978/79:17

alltmer bearbetade varor. Detta innebär dock inte att svensk industri skall specialisera sig på några få ”niseher” eller att hela branscher skall avvecklas. Det finns, säger motionärerna, i varje foretag och i varje bransch någon del som är värd att satsa på för framtiden.

De strukturförändringar som är nödvändiga inom varvsindustrin kommer att medföra svåra sysselsättningsproblem. Det krävs därför åtgärder för att underlätta de anställdas möjligheter att få sysselsättning inom de mer expansiva delarna av näringslivet i varvsregionerna. Motionärerna kritiserar skarpt regeringens förslag till kapacitetsminskning såväl för storvarven som för de mindre och medelstora varven. De anser att riksdagen nu bör begränsa sitt beslut om nedskärning av storvarvens produktionskapacitet till ”vad som kan anses erforderligt med hänsyn till orderläge och allmänna marknadsförutsättningar för det närmaste året”. En klart uttalad målsättning härvidlag bör vara att en ny vårproposition skall läggas fram under hösten 1979. Det nu aktuella riksdagsbeslutet bör även innefatta nödvändigt statligt stöd till varvsindustrin. För att ge varvsindustrin klara riktlinjer för den framtida verksamheten och volymen bör en speciell varvskommission snarast tillsättas. I denna bör representanter för staten, varvsledningama och fackföreningsrörelsen ingå. Följande riktlinjer för varvskommissionens uppdrag lämnas. Den bör utarbeta förslag till en samordning av Kockums Varv och Öresundsvarvet för att härigenom skapa en konkurrensduglig enhet. 1 fråga om Arendalsvarvet bör kommissionen planera för en så snabb övergång som möjligt till alternativ produktion. En sådan övergång kan ske dels genom att man konverterar Arendalsvarvet till en tung mekanisk industri, dels genom att man utvecklar andra industrier i Göteborgsregionen. De mindre och medelstora varvens framtida produktionskapacitet och verksamhetsinriktning bör övervägas. Härvid bör man även undersöka möjligheterna till en ökad kustsjöfart.

Motionärerna understryker att en eventuell reduktion av de mindre och medelstora varvens produktionskapacitet under år 1979 bör begränsas till ”vad som kan bedömas nödvändigt med hänsyn till orderläge och småvarvens allmänna marknadsförutsättningar”. Upprätthållandet av sysselsättningen vid storvarven får inte ske på bekostnad av aktiviteterna vid småvarven.

I avvaktan på att varvskommissionen lägger fram förslag till långsiktiga insatser bör, anser motionärerna, en industriell utvecklingsfond ställas till regeringens förfogande. Denna fond skall ha till uppgift att underlätta omställningen av varvens produktion och att möta de sysselsättningsproblem som kan bli följden av kapacitetsneddragningen. Fonden skall också medverka vid finansieringen och genomförandet av stora och riskfyllda projekt, vilka bygger på en framtidsinriktad teknologi. Varvens underleverantörer skall kunna få stöd genom fonden. Utvecklingsfonden och de investmentbolag som regeringen föreslår inrättade för varvsregionerna bör samordna sin verksamhet. Syftet med fonden skall vara att genom invest -

NU 1978/79:17

mentbolagen stödja den industriella utvecklingen i berörda regioner. Fonden skall finansieras genom att en låneram om 300 milj. kr. avsätts. Motionärerna förordar att dessa medel anvisas inom den totalram för innevarande budgetår som anges i propositionen. Strukturförändringen måste ske i socialt acceptabla former, säger de vidare. De arbetsmarknadspolitiska insatserna måste ges en inriktning som gördet möjligt för de varvsanställda att erhålla arbete på bostadsorten. Samhällets insatser måste i första hand inriktas på åtgärder som främjar den yrkesmässiga rörligheten i stället för en ökad geografisk rörlighet.

I motionen 1978/79:142 från vänsterpartiet kommunisterna hävdas att Sverige hittills har saknat en verklig varvspolitik. Statens åtgärder har varit ”halvt panikartade, improviserade och utan perspektiv”. Vänsterpartiet kommunisterna säger sig vägra att ställa upp på den kapitulationspolitik som det anser prägla förslagen i propositionen. Partiet kräver en helt ny och långsiktig varvspolitik, grundad på en långsiktig plan och infogad i ett större industripolitiskt sammanhang. Resonemangen i motionen grundas på bedömningen att nedgången i sjöfarten kommer att följas av en uppgång under 1980-talet. Motionärerna anser dock att det är nödvändigt att räkna med att varven även vid en bibehållen kapacitet kommer att efter 1980 ha en större del av sin produktion inriktad på alternativa produkter och en mindre del på högsjöfartyg. De understryker att varven representerar en delvis säregen och viktig teknisk-industriell kapacitet med en betydande mångsidighet. Ytterligare minskning av varvens kapacitet hämmar och förstör deras förutsättningar och fördelar, säger motionärerna. Den hindrar också varven att spela en viktig roll i en möjlig kommande industriutveckling.

Grunderna för en ny, framtidsbetonad varvspolitik sammanfattas i bl. a. följande punkter.

Varvens kapacitet får inte skäras ned. Sysselsättningen och de arbetandes kunnande måste bevaras. Hela varvsnäringen liksom rederinäringen bör förstatligas. En ny ledning för Svenska Varv bör utses. Varvens produktionskapacitet bör behållas för en kostnadsmässigt och tekniskt effektiv tillverkning av avancerade specialfartyg. Garantier bör ges för att ytterligare två tankfartyg avsedda för LNG-transporter kan byggas vid Kockums Varv. Varvens kommande produktion bör planmässigt samordnas med en medveten förnyelse av Sveriges transportväsen samt av industrin och energisektorn. En plan bör snarast utarbetas för utveckling av den inrikes sjöfarten. En rad förslag till alternativ produktion bör genomföras. En plan för varven bör anknytas till andra planer för förnyelse av Sverige som industriell nation.

Vissa skrivelser till utskottet

Sveriges redareförening för fram en rad synpunkter på förslagen i propositionen 1978/79:49.

2 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 17

NU 1978/79:17

18 Vad gäller stödet till beställare av fartyg understryker föreningen att det är viktigt att man vid hanteringen av detta stöd tar hänsyn även till eventuella effekter på sjöfartens område. I detta sammanhang anför föreningen: ”Om beställningar åstadkommes med hjälp av ett generöst beställarstöd, men utan att den kommersiella bakgrunden är sund, dvs. om efterfrågan för eller konkurrenskraften hos vederbörande fartyg inte är tillräcklig, kommer detta i längden att leda till svåra problem för såväl beställare som varv.” Vidare anser föreningen att reglerna i propositionen borde göras flexiblare och att det i högre grad borde ankomma på industridepartementet att inom de av riksdagen fastställda ramarna disponera det tillgängliga stödet. Om skillnaden mellan svenska varvs självkostnad och världsmarknadspriserna överstiger de 25 % av kontraktspriset varmed avskrivningslån kan beviljas kommer stödet inte att få avsedd effekt. Enligt föreningens mening bör departementet ha fullmakt att från fall till fall överskrida 25-procentsgränsen för att tillföra svenska varv beställningar. I de fall då departementet prövar frågan om att överskrida 25-procentsgränsen bör hänsyn tas såväl till sysselsättningseffekten på vederbörande varv som till den sjöfartspolitiska angelägenheten av förnyelse och vidareutveckling av den svenska handelsflottan inom viktiga sektorer av sjöfarten. Samråd i sistnämnda hänseende får förutsättas ske med kommunikationsdepartementet.

I skrivelsen berörs även uttalandet i propositionen om möjlighet för regeringen att lämna dispens för beställarstöd vid leverans efter den fastställda tidsgränsen den 31 december 1980. Föreningen menar att det är viktigt att denna dispensregel utnyttjas flexibelt.

Redareföreningen visar även på hur vissa tillämpningar av förslagen i propositionen skulle kunna underlätta för varven att säkra beställningar. Bl. a. följande synpunkter anförs.

Konkreta önskemål om nybyggnad av fartyg föreligger hos vissa svenska rederier, som emellertid med hänsyn till sin framtida likviditets- och soliditetssituation av försiktighetsskäl inte vågar definitivt binda sig för dessa beställningar. Projekten framstår dock som i och för sig kommersiellt sunda. 1 nuvarande varvssituation skulle det givetvis vara synnerligen välkommet om dessa beställningar verkligen kunde bli av. Detta resultat kan nås genom följande arrangemang: I samarbete mellan Svenska Varv AB och vederbörande rederier utarbetas sedvanliga byggnadskontrakt beträffande de aktuella fartygen. Äganderätten till de färdiga fartygen skulle emellertid efter leveransen tills vidare kvarstanna hos varvet. Varvet skulle enligt byggnadskontraktet upplåta fartygen mot bareboat charter på tre å fem år till det beställande rederiet. Bareboat charter (fartygslega) innebär sammanfattningsvis att fartyget ställs obemannat till befraktarens disposition och att befraktaren helt för egen räkning sysselsätter fartyget i trafik. Hyresbeloppet skulle ställas i relation till världsmarknadspriset. Efter utgången av de tre å fem åren skulle rederiet ha option på att övertaga fartyget med äganderätt. Köpeskillingen skulle då fastställas med avdrag för erlagd charterhyra.

NU 1978/79:17

19 Förutsättningar för affären skulle vara att beställaren är ett välrenommerat rederi, att projektet är kommersiellt sunt samt att den närmare utformningen av kontraktsvillkoren sker vid sedvanliga kommersiella förhandlingar mellan varvet och rederiet. Redareföreningen anser att varje beställare bör gå in med ett eget kontantbidrag om 5 % av kontraktspriset. Så bör ske även i detta fall. Kontantbidraget bör avräknas från bareboatcharterhyran.

Redareföreningen delar regeringens uppfattning om lagerproduktionen av fartyg. Det skisserade förslaget om byggande av fartyg med bortfraktning på bareboat charter och option på övertagande av äganderätten skulle emellertid kunna utgöra en kompromiss. Varven skulle då visserligen bygga delvis på egen risk men med en tryggad sysselsättning av fartyget under viss tid. Projektet skulle vara i och för sig kommersiellt sunt, dvs. behov av fartyget skulle verkligen föreligga. Därmed skulle man avsevärt dämpa de olägenheter som den tidigare lagerproduktionen hade, nämligen att varven då byggde fartyg som passade dem själva produktionsmässigt och som de hoppades skulle röna efterfrågan på marknaden, dvs. en i påfallande hög grad spekulativ satsning.

Frågan om möjligheten att bygga färjor vid svenska varv tas upp i skrivelsen. Enligt Redareföreningen skulle en sådan produktion otvivelaktigt kräva särskilt tillskott från staten. Det skulle dock vara ett gynnsamt alternativ till neddragning eller en oviss alternativ produktion utan anknytning till fartyg. Föreningen för fram följande fyra synpunkter.

1. Ett antal färjor kommer att byggas för svenska rederiers räkning. Om inte särskilda åtgärder vidtas kommer beställningarna att gå till utländska varv. De svenska varven är inte konkurrenskraftiga ens om man tar hänsyn till beställarstödet. Vad som ytterligare behövs är emellertid inte särskilt mycket. Härtill kommer att varvens risktagande inte är lika stort som vid annan alternativ produktion, då man ger sig ut på helt oprövade områden.

2. Öresundsvarvet skall enligt propositionen bygga två färjor för Gotlandsbolaget. Man kan inte räkna med att Öresundsvarvet under de närmaste åren har kapacitet för ytterligare färjebyggen. Däremot skulle färjor kunna byggas med anlitande av Öresundsvarvets tekniska expertis, medan själva bygget utfördes i Göteborg.

3. I Göteborg har man arbetskraft -1, ex. snickare från Eriksberg - som är väl lämpade för de specifika arbetsuppgifter som ingår i byggandet av färjor.

4. Varvspolitiken, såväl i Sverige som utomlands, tenderar att skada sjöfarten. Särskilt är så fallet, om produktionen inriktas på fartyg inom sådana sektorer av sjöfarten som ännu ej berörts av sjöfartsdepressionen men där en överetablering lätt kan bli ett resultat av varvspolitiken. Bygger man de färjor som svenska rederier ändock kommer att beställa, undviker man denna skadeeffekt och flyttar sysselsättningen från utländska varv till svenska.

NU 1978/79:17

20 Sveriges varvsindustriförening vill att ökade resurser skall ställas till förfogande för skeppsteknisk forskning och utveckling. Föreningen anför att det med hänsyn till varvsindustrins ekonomiska situation är önskvärt att bidrag från styrelsen för teknisk utveckling kan lämnas med upp till 100 % av projektkostnaderna. En sådan möjlighet fanns inom ramen för det stöd som före budgetåret 1977/78 lämnades till forskning och utveckling på det skeppstekniska området.

Ett antal privata mindre och medelstora varvsföretag - Falkenbergs Varv AB, Kalmar Varv AB, Lunde Varv och Verkstads AB, Oskarshamns Varv AB och Åsiverken AB - anför bl. a. följande:

De mindre och medelstora varven behandlas i propositionen som en homogen och enhetlig grupp. En närmare analys visar emellertid att i gruppen ingår dels varvsföretag som visar mycket stora förluster i förhållande till omsättningen, dels varv som ger överskott. När man behandlar de mindre och medelstora varven som en generell grupp blir slutsatserna därför till en belastning för de lönsamma varven inom gruppen. Att på längre sikt ge stora statliga förlusttäckningsbidrag till statliga varv som konkurrerar med privata varv som inte får motsvarande statliga bidrag kan inte försvaras.

Propositionen innehåller ingen analys som visar varför kapaciteten skall dras ned med 30 % vid de mindre och medelstora varven men med endast 20 % vid de större varven. Det skulle var olyckligt om en procentsats för neddragning av de mindre varven fastställs redan nu. I stället bör inriktningen vara att de statliga förlusttäckningsbidragen till de mindre och medelstora varven inte skall utgå efter det att de medel som föreslås till sådant ändamål i den nu föreliggande propositionen är förbrukade.

Särskilt understryks att kapacitetsneddragningen vid de mindre och medelstora varven ej kan göras generellt. Målsättningen måste vara att sedan neddragningen är gjord de varvsenheter som finns kvar skall vara företagsekonomiskt väl rustade att konkurrera enbart med hjälp av de eventuella generella stödåtgärder till varvsindustrin som kan komma att erfordras även i framtiden.

Det bedöms vara värdefullt att en statlig utredningsman tillsätts för att tillsammans med berörda varv analysera varvens framtida förutsättningar och med uppdrag att föreslå erforderliga strukturåtgärder. Strukturåtgärderna måste syfta till att slå vakt om de enheter som har de bästa förutsättningarna för framtida lönsamhet och till att de enheter som inte bedöms ha förutsättningar att klara sig utan förlusttäckningsbidrag skall avvecklas i samhällsekonomiskt och socialt accepterade former. Det förutsätts vidare att det generella varvsstödet i form av avskrivningslån och kreditgarantier inte blir kopplat till krav på kapacitetsneddragningar.

I skrivelsen berörs även handläggningstiderna vid behandlingen av ärenden om statliga lån och kreditgarantier. I detta sammanhang uttalas att det ställs mycket stora krav på snabbhet i beslutsprocessen. Den formella

NU 1978/79:17

handläggningen av dessa ärenden anses av både varvs- och rederinäringen vara alltför byråkratisk. De flesta ärenden handläggs först av fartygskreditgarantinämnden, som hänskjuter ärendena till riksgäldsfullmäktige, varefter ärendena i de flesta fall slutligt avgörs i regeringen. Företrädare för riksgäldskontoret finns i fartygskreditgarantinämndens styrelse. För att handläggningen skall förenklas och tid därigenom vinnas borde fartygskreditgarantinämnden direkt underställas regeringen och riksgäldsfullmäktige frikopplas från de i propositionen behandlade låne- och garantiärendena.

Stålbyggnadsgruppen inom Sveriges mekanförbund samt Mekaniska verkstädernas riksförbund - tillsammans med representanter för berörda personalorganisationer- anför att en kraftigt minskad efterfrågan på stålkonstruktioner till följd av den låga investeringsnivån inom den tunga industrin har allvarligt försämrat sysselsättningen inom stålbyggnadsindustrin. Denna bransch har liksom varvsindustrin fått stora svårigheter att sysselsätta sin personal. Sedan krisen började har den tvingats friställa 15 % av de anställda. Branschens problem är emellertid huvudsakligen konjunkturberoende. De båda organisationerna säger sig välkomna att medel anslås för utveckling av alternativ produktion ”om man därmed menar nya produkter som höjer den totala sysselsättningen i landet”. De kan däremot inte acceptera att bidragen används som konkurrensmedel vid anbudsgivning inom stålbyggnadsföretagens verksamhetsområden och för redan utvecklade produkter. Följande önskemål framförs. Vid sitt beslut om bidrag till varvsindustrin bör riksdagen ange sådana styr- och kontrollmedel att inte en osund konkurrens med andra branscher kommer till stånd. En tidigareläggning av projekt i syfte att hjälpa upp sysselsättningen inom varvsindustrin får inte avse sådana produkter att arbetslösheten flyttas från en bransch till en annan.

Prövning av besvär över beslut av riksgäldsfullmäktige, m. m.

T. o. m. år 1970 prövades besvär inom riksdagens förvaltningsområde - riksdagens verk och den inre riksdagsförvaltningen - av bankoutskottet. Riksdagen beslöt det året att besvärsprövningen skulle överföras på regeringsrätten såvitt gällde vissa rättsfrågor och i övrigt på en särskild riksdagens besvärsnämnd. Möjligheten för riksdagen att låta regeringsrätten pröva vissa besvär skapades genom en lag (1970:279) om besvär över beslut av riksdagens organ. Därvid ägnades uppmärksamhet åt sakens konstitutionella aspekter. I propositionen (1970:23) med förslag till den nämnda lagen uttalade justitieministern att den föreslagna lösningen med hänsyn till regeringsrättens helt självständiga ställning i förhållande till regeringen inte torde ge anledning till några betänkligheter från konstitutionell synpunkt.

I fråga om besvär över beslut av riksdagens förvaltningsstyrelse eller förvaltningskontor eller av riksdagens verk finns bestämmelser i lagen om besvärsstadga för riksdagen och dess verk (RFS 1975:12, omtryckt RFS

NU 1978/79:17

1975:23, ändrad RFS 1977:6). Enligt 2 § denna lag får talan mot beslut av fullmäktige i riksgäldskontoret föras dels när det gäller vissa beslut i personalfrågor och vissa beslut rörande utlämnande av handling, dels mot ”annat beslut som rör enskild person”. Regeringsrätten prövar dels besvär som gäller disciplinär bestraffning, avstängning från tjänstgöring, m. m., dels besvär som gäller utlämnande av handling. Besvär över annat beslut prövas av riksdagens besvärsnämnd.

Riksdagens besvärsnämnd består enligt 9 kap. 5 § riksdagsordningen av ordförande, som skall inneha eller ha innehaft domarämbete och ej vara ledamot av riksdagen, och fyra andra ledamöter, valda inom riksdagen.

Det ankommer på riksgäldsfullmäktige att pröva frågor om garanti enligt förordningen (1976:482) om fartygskreditgaranti m. m. (omtryckt 1977:499), om statligt stöd enligt förordningen (1977:500) om statligt stöd till beställare av fartyg och om garanti enligt förordningen (1977:497) om statlig kreditgaranti till svenskt rederiföretag. Ansökan om garanti eller lån enligt någon av de båda förstnämnda förordningarna eller om garantiutfästelse enligt den sistnämnda förordningen skall inges till nämnden för fartygskreditgarantier, som med eget yttrande överlämnar handlingarna i ärendet till riksgäldsfullmäktige. Även i övrigt kan yttrande inhämtas från fartygskreditgarantinämnden i hithörande frågor. Uppkommer i visst fall fråga om garanti eller lån står i överensstämmelse med garantigivningens eller långivningens syfte eller med det risktagande som avses med garanti- eller långivningen, kan fullmäktige enligt förordningarna (26 §, 29 § resp. 15 §) hänskjuta ärendet till regeringens prövning.

Besvär över beslut av riksgäldsfullmäktige i sådana ärenden som här avses har anförts hos riksdagens besvärsnämnd i två fall.

I det ena fallet (1978:1) besvärade sig Sveriges redareförening och tre rederier över att vissa partrederier hade beviljats statligt stöd för byggande av ett visst slags fartyg utan att föreningen, som den hade begärt, hade fött presentera uppgifter om konkurrenssituationen m. m. inför fullmäktige. Besvärsnämnden fann efter särskild prövning att klagandena hade besvärsrätt i ärendet. Nämnden prövade således besvären och fann därvid ej skäl för ändring av fullmäktiges beslut. En ledamot av besvärsnämnden var skiljaktig och ville att nämnden skulle upphäva fullmäktiges beslut och återförvisa ärendet till fullmäktige för förnyad behandling, varvid klagandena skulle få tillfälle att muntligen lämna uppgifter.

1 det andra fallet (1978:3) anförde ett rederi besvär över visst villkor för statlig kreditgaranti (krav på solidarisk borgen). Besvären återkallades och blev således inte prövade av besvärsnämnden.

Riksgäldsfullmäktiges i propositionen (s. 27) åberopade skrivelse till regeringen rörande besvärsprövningen avgavs kort efter det att det förstnämnda ärendet hade anhängiggjorts. Den fortsatta skriftväxlingen samt beslutet i detta ärende är liksom det andra ärendet av senare datum än skrivelsen.

NU 1978/79:17

23 Utskottet

Bakgrund

Den svenska varvsindustrin befinner sig sedan ungefär tre år i ett mycket utsatt läge. Varvskrisen är ett internationellt fenomen och kan hänföras till främst följande faktorer: det osedvanligt stora antal order som placerades under åren 1973 och 1974, och då särskilt förstört tanktonnage, utbyggnaden av varvskapaciteten under början av 1970-talet, oljekrisen hösten 1973 och den därmed ändrade energisituationen samt den djupa och långvariga lågkonjunkturen i industriländerna. En viktig strukturell förändring inom den internationella varvsindustrin har varit tillkomsten av nya varvsländerJapan sedan slutet av 1950-talet och under 1970-talet vissa utvecklingsländer, främst Republiken Korea. Produktionskapaciteten inom världens varvsindustri överstiger kraftigt både den aktuella och den väntade efterfrågan på nya fartyg. Varvens orderstockar motsvarar knappt ett års produktion. För år 1979 är orderbeläggningen för flertalet länders varvsindustri synnerligen låg. I propositionen bedöms att varvskrisen nu går in i ett mer akut skede.

För att möta den överkapacitet inom världens varvsindustri som anses ofrånkomlig med hänsyn till den förutsedda utvecklingen på efterfrågesidan har medlemsländerna inom OECD i mars 1976 träffat en överenskommelse om vissa principer för varvspolitiken. Regeringarnas åtgärder för att lösa varvskrisen skulle i första hand sikta till en nedtrappning av kapaciteten. Åtgärder i syfte att uppnå en stegvis och socialt acceptabel nedtrappning skulle vidtas snarast och solidariskt av alla länder. Sverige blev det första land som lade fast ett program för minskning av varvskapaciteten. Riksdagen beslöt år 1976 (prop. 1975/76:121, NU 1975/76:73, rskr 1975/76:386) att den svenska varvskapaciteten skulle reduceras med 30 96 före utgången av år 1978 och att en viss ytterligare reduktion skulle ske under år 1979. Under det senaste året har vissa länder i Västeuropa fastställt program för en minskning av varvskapaciteten. Även i Japan synes åtgärder av detta slag vara på väg. Varvsländerna utanför Västeuropa, Japan undantaget, har fördubblat sin produktion av fartyg under perioden 1970-1976. Utbyggnaden i länderna utanför OECD-området - det gäller främst Republiken Korea, Brasilien samt flera statshandelsländer - tenderar att fortsätta under de närmaste åren. Hittills tillhör Sverige de länder som har dragit ned verksamheten mest. Under perioden första kvartalet 1975-tredje kvartalet 1978 reducerades antalet sysselsatta vid de svenska varven med ca 26 96. Danmark och Nederländerna minskade under samma period antalet varvssysselsatta med ca 30 96 resp. ca 27 96. Motsvarande tal för Japan, Förbundsrepubliken Tyskland och Belgien var ca 15 96. Finland, Storbritannien och Italien vidtog inte några nedskärningar under perioden. Utbyggnaden av ny varvskapacitet i länder utanför OECD synes komma att fortsätta under de närmaste åren. Under år 1977 svarade dessa länder för ca 15 96 av världsproduktionen av fartyg.

För att underlätta varvens omställning infördes år 1977 ett statligt stöd till

NU 1978/79:17

fartygsbeställare. Det består dels av avskrivningslån, som kan uppgå till 30 % av kontraktspriset på beställda fartyg, dels av kreditgarantier intill 70 % av kontraktspriset. Stödet har till syfte att överbrygga temporära svårigheter för varvsindustrin. Det är därför tidsbegränsat. Stödet skall vidare bidra till att den kapacitetsminskning som är nödvändig inom varvsindustrin sker i balanserad takt och i socialt acceptabla former. Det får inte bidra till nyetableringar inom varvsindustrin. Det tidigare införda systemet med statliga fartygskreditgarantier till varven utvidgades genom 1977 års varvspolitiska beslut till att gälla även för produktion i varvens egen regi. Vidare innebar beslutet att de tre statsägda varven sammanfördes till en varvskoncern, Svenska Varv AB. Utanför denna koncern står av de svenska storvarven endast Kockums Varv i Malmö. I detta sammanhang noteras att de förhandlingar som sedan en tid förts mellan staten och Kockums AB har lett till en principöverenskommelse om att staten skall överta Kockums Varv och huvudparten av Kockumskoncernen i övrigt.

Under våren 1978 fattade riksdagen (prop. 1977/78:174, NU 1977/78:76, rskr 1977/78:377) beslut om ytterligare finansiellt stöd till Svenska Varv AB och Kockums Varv. Detta stöd innefattade anslag för alternativ produktion vid varven. I samband härmed aviserades att regeringen avsåg att återkomma med förslag om ytterligare minskning av kapaciteten inom svensk varvsindustri. Detta förslag finns i den nu föreliggande propositionen. Det bygger på en utredning av den svenska varvsindustrins förutsättningar på längre sikt som har utförts inom industridepartementet. Analysarbetet har letts av en styrande kommitté bestående av bl. a. statssekreterarna i de sex departement som närmast berörs av varvsfrågorna. Fyra särskilda arbetsgrupper har behandlat olika problem för den svenska varvsindustrin. Särskilda strukturgrupper inom Svenska Varv och Kockums AB har utarbetat alternativa förslag till struktur för de svenska storvarven vid olika kapacitetsnivåer.

Med utgångspunkt i detta utredningsarbete konstaterar industriministern att det är osannolikt att obalansen på fraktmarknaderna för rå varutransporter och för oljetransporter kommer att hävas förrän tidigast under år 1981. Detta inne’bär att redarna - varvens kunder - ytterligare i flera år måste räkna med låg efterfrågan och i genomsnitt låga fraktsatser. Deras finansiella förmåga och villighet att beställa fartyg blir därför ringa. Den efterfrågan på fartyg som kan väntas avser främst styckegods- och specialfartyg av skilda slag. Detta är fartygstyper som de svenska storvarven har haft begränsad erfarenhet av under de senaste tio-femton åren. Behovet av att beställa stora tank- och bulkfartyg - som har utgjort huvuddelen av de svenska varvens produktion - är däremot praktiskt taget obefintligt. Prisrelationerna utgör ytterligare en svårighet för den svenska varvsindustrin. De undersökningar som har gjorts visar på att världsmarknadspriset förde svenska fartygstyperna f. n. ligger 30 å 50 % under de svenska varvens självkostnader. Mot denna bakgrund kan man räkna med att fortsatt produktion av tank- och bulkfartyg skulle föra med sig varaktiga och betydande underskott för varven och kräva orimliga

NU 1978/79:17

finansiella stödformer. Det finns f. ö. risk för att ett så omfattande stöd skulle komma i konflikt med internationella åtaganden på handelns område. Industriministern anser det nödvändigt att den svenska varvsindustrin söker nya marknader inom området för specialiserat och högteknologiskt tonnage. En sådan omställning kräver dock tid och resurser för utvecklings- och konstruktionsarbete och för marknadsföring. Den torde inte vara möjlig att genomföra annat än på en väsentligt lägre kapacitetsnivå. I propositionen uttalas att det därför är ofrånkomligt att den svenska varvskapaciteten måste reduceras ytterligare i förhållande till vad som hittills har planerats för år 1979. Det är dessa bedömningar som ligger till grund för regeringens förslag.

Den svenska varvsindustrins struktur

I detta avsnitt behandlar utskottet först förslag som rör kapacitetsminskning inom storvarven och därefter frågan om lämplig struktur för verksamheten vid dessa.

I propositionen understryks att de bedömningar av marknadsutvecklingen för varvsindustrins traditionella produkter som kan göras är synnerligen osäkra. Varvsföretagen har själva beräknat att den svenska varvsindustrin bör dimensioneras med hänsyn till ett marknadsutrymme som motsvarar 4-6 miljoner direkta arbetstimmar. Detta bör jämföras med att kapaciteten under år 1978 uppgår till ca 12,8 miljoner timmar. Industriministern anser att en viss försiktighet i nedskärningen av varven är motiverad med hänsyn till de osäkra framtidsbedömningarna och till varvens betydelse på de lokala arbetsmarknaderna. Han förordar att kapaciteten, förutom genom nedläggningen av Eriksbergs Mekaniska Verkstad, i ett första steg reduceras med minst 20 % jämfört med nivån vid utgången av år 1977. Denna nedskärning skall vara genomförd vid utgången av år 1980. Detta innebär att nybyggnadsvarvens kapacitet vid utgången av denna tvåårsperiod kommer att uppgå till ca 9 miljoner direkta arbetstimmar. Antalet anställda vid de storvarv som tillhör Svenska Varv beräknas minska med ca 2 850 personer. Härtill kommer att Kockums Varv under sommaren 1978 har redovisat planer på att minska antalet anställda inom fartygsproduktionen med ca 1 200 till ca 3 300 under en treårsperiod.

Den föreslagna kapacitetsminskningen avvisas helt i två motioner. I motionerna 1978/79:128 (apk) och 1978/79:142 (vpk) yrkas avslag på propositionen i dess helhet. I den förra motionen uttalas att den föreslagna nedskärningen med 20 % tydligen bara är en etapp, då man i propositionen även talar om ytterligare nedskärningar av antalet anställda efter 1980. Uttalandena i propositionen om att de svenska varven genom att höja den tekniska nivån väl kan hävda sig i den internationella konkurrensen talar enligt motionärerna för att en utveckling av varven bör ske. Vänsterpartiet kommunisterna kräver i motionen 1978/79:142 en ny och långsiktig

NU 1978/79:17

varvspolitik. Denna skall utgå från en långsiktig plan och infogas i ett större industripolitiskt sammanhang. Motionärerna grundar sina förslag på en optimistisk bedömning av den internationella utvecklingen för varven under 1980-talet. De anser att ytterligare kapacitetsminskningar inverkar negativt på varvens möjligheter att bidra till en kommande industriutveckling.

Med hänsyn till varvsindustrins troliga framtidsutsikter internationellt sett och följderna härav för de svenska varven gör utskottet liksom industriministern bedömningen att en viss ytterligare minskning av den svenska varvsindustrins kapacitet är ofrånkomlig. De båda nämnda motionsyrkandena torde även innebära ett avvisande av de framlagda förslagen till omfattande ekonomiska åtaganden från samhällets sida för att underlätta varvsindustrins omställning och för att lösa de sysselsättningsproblem som kan uppstå. Motionärerna har emellertid inte antytt hur de tänker sig att den svenska varvsindustrins akuta krissituation skulle kunna bemästras vid bortfall bl. a. av anslag om över 3 miljarder kr. under innevarande budgetår. Utskottet avstyrker motionerna i denna del. De synpunkter på åtgärder på skilda områden som motionärerna i övrigt presenterar tar utskottet upp i det följande.

Olika förslag rörande minskning av storvarvens produktionskapacitet förs fram i partimotioner från socialdemokraterna och moderata samlingspartiet samt i en centerpartistisk gruppmotion (av partiets representanter i närings- och arbetsmarknadsutskotten). De är samtliga knutna till förslag som rör verksamheten vid storvarven. Utskottet konstaterar att uppfattningarna är delade när det gäller takten för neddragning av varvens kapacitet. Socialdemokraterna stöder propositionens förslag om en tvåårig neddragningsperiod, medan moderata samlingspartiet anser att varven behöver en längre tid - tre år - för att planera för en nedskärning. Centerpartiets förslag innebär i realiteten att ställningstagandet uppskjuts ett år. Något mera i detalj är de tre partiernas ståndpunkter följande.

I motionen 1978/79:141 (s) godtas regeringsförslaget om en kapacitetsminskning med 20 % under en tvåårsperiod. Motionärerna är dock inte beredda att godta de konsekvenser för sysselsättningen vid varven som en omedelbar anpassning av arbetsstyrkan till denna nivå skulle medföra. De anger därför som en förutsättning för sitt ställningstagande att fortsatt anställning t. o. m. år 1980 garanteras alla dem som f. n. är anställda vid varven.

1 motionen 1978/79:137 (m) förordas en kraftigare kapacitetsminskning vid storvarven med ca 50 % till ca 6 miljoner direkta arbetstimmar. Denna föreslås bli genomförd någorlunda jämnt under en treårsperiod. En bedömning av läget och en utvärdering av de åtgärder som vidtagits skall ske årligen.

I motionen 1978/79:143 (c) förespråkas en mer genomgripande omstrukturering av varvsindustrin än som regeringen föreslår. Motionärerna anser att

NU 1978/79:17

en varvskommission bor tillsättas för att omgående ta itu med de problem som förestår inom v arvs verksam heten. I kommissionens arbete skall ingå att bedöma de mindre och medelstora varvens framtida produktionskapacitet och verksamhetsinriktning. På grundval av kommissionens förslag bör regeringen till hösten 1979 utarbeta en ny proposition. I avvaktan på ett sådant mera definitivt regeringsförslag bör riksdagen nu begränsa sitt beslut till ”vad som kan anses erforderligt med hänsyn till orderläge och allmänna marknadsförutsättningar under det närmaste året”.

I motionen 1978/79:132 önskas att riksdagen skall uttala sig för en i förhållande till regeringens förslag längre omstruktureringsperiod. Motionärerna anser att det är angeläget att varven fåren planeringsperiod om minst tre och helst fyra år.

Det är enligt utskottets mening ofrånkomligt att statsmakterna nu anger vissa riktlinjer för varvsnäringens fortsatta verksamhet. Den framtida sysselsättningen vid varven måste bestämmas med hänsyn till det marknadsutrymme som de kan påräkna. Den planeringsperiod om två år som förordas i propositionen finner utskottet väl avvägd, bl. a. med hänsyn till svårigheten att nu bedöma utvecklingen internationellt inom sjöfarten. I slutet av den förordade planeringsperioden bör det finnas större möjligheter än f. n. att göra hållbara bedömningar av marknaden under början av 1980- talet. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka att kapacitetsnedskämingen skall vara genomförd vid utgången av år 1980 i enlighet med propositionens förslag.

Vad här sagts innebär att utskottet bestämt tar avstånd från förslaget i motionen 1978/79:143 (c) om att riktlinjer nu skall anges bara på ett års sikt och att frågan om varvsnäringens struktur i sin helhet skall överlämnas till en ”varvskommission”. Det innebär också att motionen 1978/79:137 (m) avstyrks i här aktuell del.

Likaså avstyrks förslaget i motionen 1978/79:132 att omstruktureringsperioden skall omfatta fyra år.

De kapacitetsmål som i propositionen ställs upp för de svenska storvarven kommer att medföra svåra sysselsättningsproblem.

Industriministern understryker att stora krav kommer att ställas på företagsledningarna och på de fackliga organisationerna. I propositionen uttalas vidare att en förutsättning för att omställningsprocessen skall lyckas och företagen få rimlig möjlighet att överleva är att samtliga berörda parter samverkar för att lösa uppkommande problem. Kapacitetsneddragningen måste ske på ett sådant sätt att varven, när omställningsprocessen är genomförd, har en personalsammansättning som möjliggör en effektiv verksamhet vid samtliga enheter. För att detta skall uppnås krävs att varvsföretagen och de fackliga organisationerna kommer överens om sådana former för personalminskningen som den nya situationen kraver. Från skilda partiers sida framhålls - i motionerna 1978/79:137 (m), 1978/79:141 (s) och 1978/79:143 (c) - att den sysselsättningsminskning som blir ofrånkomlig

NU 1978/79:17

måste ske i socialt acceptabla former och att man därvid måste ta stor hänsyn till de anställdas situation. Denna synpunkt kommer fram även i ett flertal andra motioner.

I den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:141 föreslås att en sysselsättningsgaranti införs. Förslaget innebär i huvudsak att alla som f. n. är anställda vid varven skall garanteras fortsatt anställning t. o. m. år 1980. En särskild organisation, skild från den löpande produktionen, skall bildas vid resp. varv. Den personal som blir övertalig genom kapacitetsneddragningar och rationaliseringsåtgärder skall successivt föras över till denna organisation. Den berörda personalen behåller därmed sin anställning i företaget. För denna personal avses speciella åtgärder sättas in, exempelvis utbildning. Motionärerna har uppskattat kostnaderna för garantin för perioden t. o. m. år 1980 till ca 300 milj. kr., varav 50 milj. kr. för innevarande budgetår. De föreslår att ett särskilt anslag, Särskilda sysselsättningsinsatser vid varven, förs upp på statsbudgeten för detta ändamål.

Arbetsmarknadsutskottet, som har yttrat sig till näringsutskottet, avvisar förslaget. Detta tillstyrks dock av de socialdemokratiska ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet. Majoriteten anför att förslaget innebär att man skjuter svårigheterna framför sig. Ett genomförande av förslaget skulle kunna få olyckliga effekter på det sättet att det kan motverka att arbetskraften utnyttjar möjligheter som kan finnas att gå över till andra branscher. Man kan inte heller bortse från att det skulle skapa ett farligt prejudikat på svensk arbetsmarknad. Majoriteten hänvisar även till de omfattande sysselsättningsskapande åtgärder som föreslås i propositionen.

Den kraftiga minskning av personalen vid varven som blir erforderlig måste ske i socialt acceptabla former. Redan i dag är arbetsmarknadssituationen på varvsortema allvarlig. Det finns knappast några möjligheter att snabbt bereda arbete åt alla de människor som blir övertaliga vid den neddragning av varvens produktionsvolym som det nu är fråga om. Näringsutskottet anser därför att de anställda bör ges en anställningsgaranti. Några direkta friställningar bör inte komma i fråga under den angivna omstruktureringsperioden. En lämplig form för denna garanti torde vara den metod som man har använt vid omstruktureringen av handelsstålsindustrin. Efter förhandlingar mellan ledningen för Svenskt Stål AB och de fackliga organisationerna överenskoms att personalminskningarna vid de olika företagsenheterna skulle genomföras under en längre tidsperiod och utan direkta friställningar. Arbetsmarknadspolitiska medel skulle under tiden användas i den mån den ordinarie produktionen inte gav sysselsättning i tillräcklig omfattning. På liknande sätt bör arbetsmarknadspolitiska åtgärder som utbildning, interna beredskapsarbeten m. m. sättas in vid varven när produktionen inte ger möjligheter till full sysselsättning. Det bör ankomma på Svenska Varvs ledning att i nära kontakt med arbetsmarknadsverket och de anställdas organisationer utforma denna verksamhet.

Den personal som genom den nu beskrivna anordningen står utanför den

NU 1978/79:17

ordinarie produktionen bör Svenska Varv givetvis kunna utnyttja om särskilda behov uppträder. Det kan då exempelvis gälla kortvarigare beläggningstoppar eller speciella projekt. Detta bör dock inte innebära att den anställde t. ex. måste avbryta en påbörjad utbildning eller avböjer ett erbjudande om anställning utanför varvsföretaget.

De anslagsramar som föreslås för Svenska Varv och för de speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna torde under innevarande budgetår vara tillräckliga för den här angivna verksamheten. Skulle överskridanden bli nödvändiga får detta anmälas till regeringen. Utskottet avstyrker yrkandet i motionen 1978/79:141 (s) om att riksdagen utöver vad regeringen har föreslagit skall anvisa 50 milj. kr. till särskilda sysselsättningsinsatser vid varven. De önskemål i motionerna 1978/79:137 (m)och 1978/79:143 (c) som t har att göra med omställningsproblemen för de anställda tillgodoses genom vad utskottet här har föreslagit.

1 detta sammanhang vill näringsutskottet liksom arbetsmarknadsutskottet i anslutning till motionen 1978/79:40 betona vikten av ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingen och de här berörda varvens personalavdelningar så att man når bästa möjliga resultat för den enskilda individen.

En rad förslag rörande omstruktureringen av varvsindustrin läggs fram av vänsterpartiet kommunisterna i två motioner.

I motionen 1978/79:1 (vpk) - som väcktes innan regeringen avlämnade propositionen om varvsfrågorna - begärs att regeringen i syfte att motverka en minskning av sysselsättningen vid varven skall lägga fram förslag om en sysselsättningsgaranti. I motionen 1978/79:142 (vpk) önskas att riksdagen skall uttala att inga ytterligare nedskärningar och avskedanden får företas inom varvsindustrin och att målet för svensk varvspolitik skall vara att bevara varvens kapacitet och utnyttja den för en framtida offensiv industripolitik. Enligt ett annat yrkande i samma motion skall riksdagen bemyndiga regeringen att enligt en årligen inför riksdagen redovisad plan ställa de medel till förfogande som krävs för att de i motionen angivna målen för varvens utveckling och för sysselsättningens bevarande skall kunna uppfyllas. Motionärerna vill vidare att regeringen skall lägga fram förslag om förstatligande av samtliga svenska varv och rederier.

Ett par av dessa yrkanden ligger i linje med de förslag som utskottet har behandlat i det föregående. Utgångspunkten för de nu aktuella förslagen är dock en helt annan, nämligen att någon neddragning av varvens kapacitet inte får komma i fråga. Utskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens förslag om en kapacitetsminskning med 20 96. I den mån motionärernas synpunkter inte tillgodoses genom utskottets förslag ovan avstyrker utskottet de angivna motionsyrkandena.

I propositionen framläggs vissa förslag rörande storvarvens struktur. Det påpekas att dessa förslag inte påverkas av ett eventuellt statligt ägarengagemang i Kockums Varv. Udde val lavarvet bör genomföra en

NU 1978/79:17

begränsad minskning från f. n. ca 3 300 anställda till 2 600 vid utgången av år 1980. Om varvets åtgärder för att inrikta dotterbolaget Skandiaverken i Lysekil mot alternativ produktion blir framgångsrika kan enligt propositionen varvsproduktionen vid Skandiaverken överföras till varvet i Uddevalla. Detta skulle kunna innebära att behovet av personalavgång vid varvet minskar. Produktionen vid Arendalsvarvet bör successivt inriktas mot alternativa produkter. Den sammanlagda personalstyrkan vid de båda Göteborgsvarven - Arendalsvarvet och Cityvarvet - bör minskas med 1 400 personer till totalt 5 000 vid utgången av år 1980. Även dessa två varv bör väsentligen inrikta sin produktion på alternativa produkter samt fartygsreparationer. Även tillverkningen vid Öresundsvarvet i Landskrona bör på sikt i huvudsak avse alternativa produkter. Under tvåårsperioden bör antalet anställda minska med 700 personer till 2 500. Uttalandena i propositionen innebär att ett mål för de statliga storvarven blir att endast Uddevallavarvet skall vara huvudsakligen inriktat på nybyggnadsverksamhet. Propositionen tar även upp frågan om fördelningen av order på de olika varven. I detta sammanhang framhålls att möjligheterna att genomföra den ändrade produktionsinriktningen vid Arendalsvarvet och Öresundsvarvet beror av försäljningsutvecklingen för alternativa produkter. Det kan därför bli nödvändigt med viss fartygsproduktion vid dessa enheter. Inom Svenska Varv bör dock i första hand Uddevallavarvet beläggas med de fartygsorder som erhålls. Dessa riktlinjer tas upp i flera motioner.

Den föreslagna reduktionen av antalet sysselsatta vid Uddevallavarvet kritiseras i motionerna 1978/79:129 och 1978/79:132. 1 den förra föreslås att riksdagen skall avslå regeringens förslag om nedbantning av Uddevallavarvet. Motionärerna menar att man bör satsa på de varvsföretag som av egen kraft på ett någorlunda tillfredsställande sätt har klarat sig under lågkonjunkturen utan några inskränkningar och reduceringar av arbetsstyrkan. I motionen 1978/79:132 önskas ett riksdagsuttalande om verkningarna för Uddevallavarvet om Skandiaverken i större utsträckning övergår till annan produktion än varvsproduktion. Ifall Skandiaverkens ansträngningar att gå över till alternativ produktion lyckas bör detta, anser motionärerna, räknas som om Uddevallavarvets personal har dragits ner med 300 anställda, dvs. så många som nu sysselsätts vid Skandiaverken. Detta skulle innebära en personalminskning vid Uddevallavarvet med 400 i stället för - såsom förordas i propositionen - 700 personer.

I frågan om en kapacitetsminskning vid storvarven råder - med undantag för de två kommunistiska partierna - enighet om att en nedskärning är ofrånkomlig. Att denna bör ske i socialt acceptabla former har utskottet understrukit. Utskottet förutsätter att Svenska Varvs och de olika varvsenheternas ledning vid planering av nedskärningen på allt sätt söker bevara varvens effektivitet. Utskottet avstyrker förslagen om att riksdagen skulle göra uttalanden till förmån för ett särskilt varv inom den statliga varvskoncernen.

NU 1978/79:17

31 Fördelningen av inkommande order på de olika varven tas särskilt upp i motionerna 1978/79:141 (s) och 1978/79:140. Enligt den förra motionen bör vad som uttalas i detta ämne i propositionen tolkas så att även Arendalsvarvet och Öresundsvarvet skall få en betydande del av de fartygsorder som Svenska Varv kan erhålla, så att tillräcklig fartygsproduktion kan upprätthållas även vid dessa varv. Även i den senare motionen kritiseras uttalandet i propositionen att Uddevallavarvet i forsta hand skall beläggas med de fartygsorder som erhålls. Att på förhand binda beläggningsplaneringen på det sätt som sker i propositionen genom uttalandet om Uddevallavarvet måste vara felaktigt, sägs det i den senare motionen. Motionärerna anser att riksdagen inte bör ta ställning till var nya beställningar på fartyg skall läggas. Det bör ankomma på ledningen för Svenska Varv att träffa sådana avgöranden. Hemställan i motionen syftar till ett uttalande av riksdagen av denna innebörd. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det knappast kan vara lämpligt att på förhand binda varvsledningarna genom ett sådant uttalande som görs i propositionen om var eventuella fartygsorder skall placeras. En bedömning härav måste utgå från en rad faktorer av teknisk och företagsekonomisk natur, såsom effektivitetshänsyn och möjlighet att fullfölja tagna order. Ledningen för Svenska Varv bör ha frihet att i nära samarbete med ledningen för de berörda varvsenheterna göra nödvändiga avvägningar. Utskottet anser därför att riksdagen inte bör ställa sig bakom anvisningen i propositionen om beläggningsplaneringen inom Svenska Varv.

I motionen 1978/79:141 (s) aktualiseras också frågan om Kockums Varv skall inlemmas i Svenska Varv. Att så sker är enligt motionärerna nödvändigt om en samordnad planering av utvecklingen inom varvsindustrin skall kunna komma till stånd. Enligt hemställan i motionen bör riksdagen göra ett uttalande av denna innebörd. Som ovan sagts finns nu en preliminär överenskommelse om att staten skall överta Kockums Varv. Arbetet på att utforma förslag rörande de organisatoriska konsekvenserna av detta förvärv bör bedrivas i nära samverkan mellan Svenska Varvs ledning, de enskilda varvsföretagen inom Svenska Varv, Kockums Varv och berörda personalorganisationer. Något särskilt uttalande enligt yrkandet i motionen synes inte påkallat.

Synpunkter på Svenska Varvs organisation förs fram i flera motioner. 1 motionen 1978/79:137 (m) förordas att regeringen skall låta utreda en ändrad organisationsstruktur för de statliga varven. Motionärerna anser att dessa varv bör delas upp på två grupper - en i Sydsverige och en i Västsverige. Ett likartat förslag läggs fram i motionen 1978/79:87. Enligt detta bör man överväga en konstruktion med två varvsbolag som dotterbolag till Svenska Varv. Till ett av dessa - Sydvarv - skulle Kockums Varv och Öresundsvarvet anslutas. Även i motionen 1978/79:132 önskas en översyn av statens organisation för varvsföretagen. Motionärerna anför att varven är

NU 1978/79:17

så stora enheter att det knappast kan medföra några stordriftsfördelar att de är samlade i en enda koncern. Självständighet för de olika varven skulle stimulera till ännu högre effektivitet inom företagen. Enligt motionen 1978/ 79:129 bör riksdagen uttala att Uddevallavarvet organisatoriskt och ekonomiskt skall frigöras från Svenska Varv.

Utskottet vill erinra om att syftet med den enhetliga organisation för de statliga varven - Svenska Varv AB - som bildades 1977 var att de berörda varvens strukturella problem skulle kunna lösas på ett övergripande och rationellt sätt. Ytterligare ett motiv för att inrätta en särskild koncernledning var att varvens verksamhet såvitt möjligt skall diversifieras. De enskilda varvsföretagen borde, uttalades i propositionen 1978/79:139, få den rörelsefrihet som koncernledningen bedömde ekonomisk och rationell. Koncernledningen borde härvidlag överväga lämpligheten av att låta de olika varvsenheterna var för sig utgöra dotterbolag. Med anledning av dessa riktlinjer i propositionen samt ett flertal motionsyrkanden uttalade näringsutskottet bl. a. att varvsgruppens olika företag borde få behålla kvalificerade ledarfunktioner och äga ett stort mått av självständighet. Riksdagen godkände detta uttalande.

Ett statligt övertagande av Kockums Varv måste självfallet leda till en allmän översyn av organisationen av Svenska Varv, varvid man bl. a. får undersöka hur Kockums Varv bäst skall samordnas med de övriga varvsenheterna inom den statliga koncernen. Utskottet utgår från att översynen kommer att ske i nära samverkan mellan bl. a. Svenska Varv, de olika varvsenheterna inom koncernen, Kockums Varv och berörda personalorganisationer. Utskottet finner inte anledning att föreslå riksdagen att göra en särskild framställning till regeringen i denna fråga. Motionsyrkandena rörande omorganisation av Svenska Varv avstyrks alltså.

Den nuvarande ledningen för den statliga varvskoncernen bör enligt motionen 1978/79:142 (vpk) ersättas med en administration där de arbetande har majoritet på alla nivåer och där tekniker och administrativ expertis är inriktade på att förnya och utveckla varvens kapacitet. Motionärerna föreslår att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd. Riksdagen har två gånger tidigare avslagit motionsyrkanden med samma syfte som det nu föreliggande. Vid behandlingen år 1977 erinrade näringsutskottet (NU 1976/ 77:53 s. 13) om att ett långtgående medinflytande för de anställda, organiserat i fasta former, numera - med stöd av lagstiftning - tillhör de grundläggande villkoren för verksamheten inom företagen. Vad de statliga varven beträffar måste, sade utskottet, statsmakterna givetvis mot bakgrund av hela varvsindustrins läge fasta särskilt avseende vid att de anställdas synpunkter och erfarenheter tas till vara. En majoritetsställning för de anställda skulle emellertid inte vara förenlig med den intresseavvägning som måste åstadkommas inom den statliga varvskoncernen liksom när det gäller statliga företag i övrigt. Vad utskottet då anförde äger fortfarande giltighet. Utskottet avstyrker alltså nu det nämnda motionsyrkandet.

NU 1978/79:17

33 Mindre och medelstora varv

Även de mindre och medelstora varven har stora problem, vilka i första hand beror på återverkningar av den kris som de större varvsföretagen befinner sig i. Gruppen omfattar f. n. tolv företag med ca 4 600 anställda.

Tre av dessa varv - Karlskronavarvet AB, Götaverken Sölvesborg AB och Götaverken Finnboda AB-tillhör Svenska Varv. De mindre och medelstora varvens situation har analyserats av en särskild arbetsgrupp. Denna hävdar att det i framtiden inte finns utrymme för alla varvsenheter som f. n. arbetar på marknaden tonnage upp till 30 000 dwt. Industriministern ansluter sig i propositionen till arbetsgruppens bedömning av det framtida marknadsutrymmet. En kapacitetsminskning med minst 30 % anses böra genomföras under de närmaste åren. Det finns dock en risk för att en så kraftig neddragning, om den sker vid samtliga mindre och medelstora varv, kan medföra alltför stora negativa företagsekonomiska verkningar. För att en sådan utveckling skall motverkas förordas i propositionen att man skall överväga nedläggning av enskilda företagsenheter. Branschen bör själv vidta lämpliga åtgärder för att åstadkomma den önskvärda reduktionen. En förutsättning för fortsatt statligt stöd skall vara att sådana åtgärder kommer till stånd. Industriministern aviserar att en förhandlare skall utses för att initiera och leda de överläggningar som behövs. 1 övrigt föreslås bl. a. följande åtgärder till stöd för de mindre och medelstora varven. Marknadsföringen, främst internationellt, skall intensifieras genom att ett gemensamt marknadsföringsbolag inrättas. För att underlätta finansieringen av detta bolag skall staten skjuta till hälften av det totala beräknade medelsbehovet under en tvåårsperiod. Dessa medel, totalt 1,5 milj. kr., skall lämnas som bidrag under förutsättning att deltagande varvsföretag skjuter till lika mycket. Vidare föreslås ett statligt bidrag om 3 milj. kr., avsett för en ökad produktutvecklingsinsats under en tvåårig försöksperiod. Under en lika lång försökstid skall staten bidra med ett belopp av 10 milj. kr., avsett för stöd till en samordnad utveckling för att införa produktivitetsfrämjande teknik och utrustning. Totalt förordas att 14,5 milj. kr. skall anvisas för dessa ändamål under ett särskilt anslag för bidrag till de mindre och medelstora varven. Som en förutsättning för att medlen skall kunna utbetalas anges att lämpliga åtgärder för att uppnå den önskvärda kapacitetsminskningen har överenskommits.

De motionsyrkanden som anknyter till detta avsnitt i propositionen är mycket kritiska. Motionärerna ifrågasätter om varvens situation och framtidsutsikter har blivit tillräckligt grundligt genomlysta i utredningsarbetet.

Den förordade kapacitetsminskningen avvisas i motionerna 1978/79:137 (m), 1978/79:141 (s), 1978/79:143 (c), 1978/79:70 och 1978/ 79:86. Moderata samlingspartiet anser att någon generell av statsmakterna styrd nedtrappning av de mindre och medelstora varven inte bör ske. I motionen 1978/79:82 föreslås att riksdagen skall besluta att de små och

3 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 17

NU 1978/79:17

medelstora varvens kapacitet inte skärs ned med större procent än de stora varvens. Socialdemokraterna uttalar att de bedömningar av varvens marknad och konkurrenskraft som ligger till grund för regeringens förslag är mycket kortsiktiga och helt otillräckliga. De föreslår att en särskild kommission skall tillsättas med uppgift att lägga fram en konkret plan för de mindre och medelstora varvens utveckling.

1 motionen 1978/79:143 (c) anförs att en permanent minskning av de svenska varvens kapacitet torde vara oundgängligen nödvändig. Beslut härom bör dock anstå till dess den i motionen föreslagna varvskommissionen har lagt fram sina förslag. Hemställan i motionen 1978/79:86 är att de mindre och medelstora varven i avvaktan påen samlad bedömning av deras situation skall undantas från krav på reduktion av verksamheten. Ett riksdagsuttalande om att varv med acceptabel kostnadstäckning inte skall bli föremål för nedskärning eller nedläggning önskas i motionen 1978/79:70.

De mindre och medelstora varven är en heterogen grupp, i vilken ingår varv med mycket olika förutsättningar såväl tekniskt som marknadsmässigt. Storleken varierar kraftigt från Karlskronavarvet, som har ca 1 600 anställda, till ett företag med endast ca 60 anställda. Omsättningen har sedan 1960-talet ökat snabbt. Huvuddelen av produktionen är inriktad på nybyggnader, medan reparationer svarar för ca 10-15 % av omsättningen. Flera av varven är mycket beroende av statliga beställningar. I fråga om marknadssituationen och marknadsutsiktema finns i flera hänseenden skillnader mellan varven.

Arbetsmarknadsutskottet menar att det finns sysselsättningsskäl som talar för att de mindre och medelstora varven blir föremål för ytterligare utredning innan man tar ställning till kapacitetsfrågor m. m. Utredningsarbetet bör då innefatta även arbetsmarknads- och regionalpolitiska konsekvenser av att verksamheten skärs ned, och det bör bedrivas med sikte på att beslut skall kunna fattas senast hösten 1979. Arbetsmarknadsutskottet räknar med att det under mellantiden kan bli aktuellt med förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser.

Med hänsyn till vad här sagts och till den stora betydelse som de mindre och medelstora varven i flertalet fall har för sysselsättningen på resp. ort anser sig näringsutskottet inte på föreliggande underlagsmaterial kunna tillstyrka en så kraftig nedskärning som med 30 %. Utskottet förordar att ett konkret förslag rörande de mindre och medelstora varvens strukturutveckling utarbetas. En särskild kommission bör tillsättas för detta ändamål. I dess uppdrag bör ingå även att undersöka de mindre och medelstora varvens möjligheter att inrikta sin verksamhet på bl. a. specialfartyg. Vidare bör kommissionen utarbeta förslag till utformning och omfattning av ett statligt stöd till dessa varv. I avvaktan på att det här angivna utredningsarbetet har slutförts bör enligt utskottets mening inte vidtas åtgärder som kan vara av avgörande betydelse för de olika varvens framtid. Genom ett beslut av denna innebörd synes samtliga nu ifrågavarande motionsyrkanden bli tillgodosedda.

NU 1978/79:17

35 Varvsstödets inverkan på konkurrensförhållandena inom branschen tas upp i två motioner. Riksdagen bör enligt ett yrkande i motionen 1978/79:137 (m) uttala att de mindre och medelstora varven skall garanteras ett likvärdigt stöd i förhållande till det som ges till de statliga storvarven. Samma önskemål förs fram i motionen 1978/79:70, där motionärerna anser att riksdagen bör uttala att de mindre och medelstora varven skall behandlas likvärdigt med storvarven. I denna motion begärs också att alla varvsorter där varvsverksamheten reduceras skall behandlas på samma sätt som ”berörda västkustkommuner” (dvs. Göteborg och Uddevalla). Hemställan i motionen 1978/79:137 (m) innefattar också önskemål om att riksdagen skall uttala att företagsekonomiskt sunda konkurrensmetoder skall tillämpas. En likartad mening kommer fram i motionen 1978/79:71, där motionärerna anför att varvsstödet bör vara konkurrensneutralt. Motionärerna syftar uppenbarligen på att de privata varven inte - såsom de statliga - kan påräkna såväl stöd till fartygsbeställare som förlusttäckning i efterhand.

Utskottet hänvisar till vad som anförts i det föregående om tillsättande av en kommission för de mindre och medelstora varven och förutsätter att de här refererade synpunkterna och önskemålen kommer att beaktas i kommissionens arbete. Med vad här sagts finnér utskottet de nu ifrågavarande motionsyrkandena besvarade.

En del av de mindre och medelstora varven befinner sig i akuta svårigheter. För att det skall bli lättare för dem att vidmakthålla sysselsättningen till dess att ett strukturprogram har kunnat fastställas bör de enligt motionen 1978/ 79:141 (s) få möjlighet att enligt bestämmelserna om tillfälligt sysselsättningsbidrag till vissa företag med dominerande ställning på orten erhålla bidrag med 75 % av lönekostnader och sociala avgifter.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker detta förslag. Om det på någon ort skulle behövas insatser utöver vad som är möjligt med nuvarande medel räknar arbetsmarknadsutskottet med att regeringen återkommer till riksdagen. Dessutom, anförs det, bör regeringen vara oförhindrad att vid behov sätta in temporärt stöd av den typ som 75-procentsbidraget utgör. Därvid får, säger arbetsmarknadsutskottet, göras erforderliga justeringar i bidragsvillkoren, så att bidraget kan utgå till de mindre och medelstora varven. Näringsutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets bedömning och tillstyrker alltså motionen 1978/79:141 (s) i denna del.

I motionerna 1978/79:137 (m)och 1978/79:141 (s) kritiseras med helt olika motiveringar förslaget i propositionen att ett anslag om 14,5 milj. kr. skall anvisas för bidrag till de mindre och medelstora varven. I den förra motionen föreslås att det inte skall ges något statligt bidrag till ett gemensamt marknadsföringsbolag och att anslaget därför skall minskas med 1,5 milj. kr. till totalt 13 milj. kr. Enligt den senare mononen bör beslut om stöd till dessa olika ändamål fattas i anslutning till att statsmakterna tar ställning till branschutvecklingen i dess helhet.

Mot bakgrund av vad som har anförts i det föregående anser utskottet att

i

NU 1978/79:17

propositionens förslag till medelsanvisning till nu ifrågavarande ändamål bör avslås.

1 detta sammanhang behandlar utskottet yrkanden och synpunkter i fyra motioner som syftar till att verksamheten vid Finnboda Varv skall fortsätta. I motionen 1978/79:83 uttalas vissa farhågor för industrisysselsättningen i Stockholmsregionen. Motionärerna hävdar att en nedläggning av Finnboda Varv skulle få betydande negativa konsekvenser bl. a. för försvarsberedskapen. De menar att det inom ramen för en troligen oundviklig omstrukturering av varvsnäringen måste finnas utrymme för varvsverksamhet också i Stockholmsregionen. Enligt hemställan i motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om fortsatt drift vid Finnboda Varv. Även i motionen 1978/79:137 (m) önskas att riksdagen skall göra ett uttalande om Finnboda Varv. Detta skall i huvudsak innebära att Svenska Varv skall ges i uppdrag att söka finna köpare till varvet. Motionärerna anser att det är uppenbart att Stockholmsregionen har behov av ett beredskapsvarv och dockanläggningar för främst reparationer. Enligt motionen 1978/79:141 (s) saknas i fråga om de mindre och medelstora varven bedömningar av varvens roll i försvars- och katastrofberedskapen. I motionen 1978/79:142 (vpk) föreslås att riksdagen skall uttala att den aviserade nedläggningen av Finnboda Varv ej bör genomföras.

Försvarsutskottet har yttrat sig om Finnboda Varvs betydelse från försvarsberedskapssynpunkt. I yttrandet sägs att det står klart att varvet har stor betydelse för marinens beredskap på ostkusten och att varvets resurser är viktiga för kustsjöfarten under beredskap och krig.

Finnboda Varv tillhör gruppen mindre och medelstora varv. Det är därför enligt näringsutskottets mening naturligt att även detta varv bör omfattas av det utredningsuppdrag som utskottet i det föregående har förordat. I avvaktan på utredningens resultat och därav betingade strukturförslag bör verksamheten vid Finnboda Varv liksom vid övriga mindre och medelstora varv i görligaste mån upprätthållas. Utskottet vill härvid erinra om vad som nyss anförts om möjligheten att vid behov sätta in temporärt sysselsättningsstöd med 75 % av lönekostnader och sociala avgifter. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört.

Sammanfattningsvis bör alltså verksamheten vid Finnboda Varv liksom vid de övriga mindre och medelstora varven fortsätta till dess statsmakterna har fattat beslut om denna varvsgrupps framtida struktur. I den mån ett beslut av denna innebörd kommer att medföra behov av ytterligare medelstillskott förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med förslag härom.

Finansiering av varvens produktion

Det finansiella stödet till varvsindustrin utgår i form av dels avskrivningslån och kreditgarantier för varvens fartygsbyggande i egen regi och för

NU 1978/79:17

beställare av fartyg vid svenska varv, dels stöd för utveckling och försäljning av alternativa produkter, dels bidrag till Svenska Varv för att ge företaget en nödvändig finansiell bas.

Vissa förändringar i nu gällande riktlinjer för det statliga stödet till varvens produktion föreslås i propositionen. 1 huvudsak rör det sig om följande. Statliga garantier för varvens egen lagerproduktion bör inte ges utom såvitt gäller de tretton fartyg som storvarven har byggt eller har under produktion. Storvarvens innehav av fartyg, som f. n. uppgår till ett sextiotal fartyg, bör avvecklas. Innehavet finansieras inom ramen för det ordinarie fartygskreditgarantisystemet. Det statliga engagemanget uppgår vid utgången av år 1978 till närmare 5 500 milj. kr. Marknadsvärdet för dessa fartyg beräknas till ca 4 000 milj. kr. Det statliga risktagandet för dessa fartyg är betydande. Avvecklingen av statens garantiengagemang torde medföra att varven måste sälja fartygen. För att dessa försäljningar såvitt möjligt skall kunna ske i ordnade affärsmässiga former skall minskningen av garantiramen genomföras successivt under en treårsperiod. I propositionen uttalas att det bör ankomma på regeringen att årligen fastställa storleken av reduceringen under de enskilda åren samt fördelningen mellan olika varv. Beslut om vilka fartyg som måste avyttras bör i princip fattas av berört varv. Den särskilda ram som ställs till förfogande för detta ändamål skall vid ingången av år 1979 få uppgå till högst 5 500 milj. kr. inom den totala garantiram om 17 000 milj. kr. som förordas i propositionen.

Stödet till beställare av fartyg hos svenska varv föreslås finnas kvar även i fortsättningen men med följande ändringar i nu gällande regler. Stödet, som är temporärt, skall kunna utgå för kontrakt avseende fartygsbeställningar som har tecknats före utgången av år 1979. Fartygen skall levereras senast den 31 december 1980. För fartyg med särskilt lång byggnadstid bör undantag kunna medges efter prövning av regeringen. Det statliga stödet i form av lån och krediter till beställare av fartyg kan nu uppgå till 100 % av kontraktspriset. Beställaren måste dock inneha ett riskkapital som motsvarar minst 10 % av kontraktspriset. Dessa bestämmelser föreslås ändrade så att beställaren kontant får betala minst 5 % av kontraktspriset. Även lånegränsen ändras, från nuvarande 30 % till högst 25 % av kontraktspriset. Kreditgarantier skall som hittills kunna utgå med 70 % av kontraktspriset. De föreslagna förändringarna innebär att lån och kreditgarantier sammanlagt får uppgå till högst 95 %. Som säkerhet för lån bör accepteras pantbrev inom 95 % av kontraktspriset i stället för inom 30 % enligt nu gällande regler. Beställarstöd skall även lämnas för större ombyggnader av fartyg.

Förslagen om avveckling av stödet till lagerproduktion och försäljning av varvens egna fartyg behandlas i motionen 1978/79:141 (s). Motionärerna menar att stöd undantagsvis bör få utgå även för lagerproduktion av fartyg. En förutsättning skall då vara att denna verksamhet är av avgörande betydelse för att upprätthålla produktionskapaciteten. Motionärerna varnar också för de icke önskvärda konsekvenser som

NU 1978/79:17

en försäljning i större skala av de fartyg som varven äger kan föra med sig. Det torde, säger de, vara svårt - och knappast lämpligt för statsmakterna- att ange närmare principer för hur och när varvens fartygsengagemang skall avvecklas. Detta är frågor som det bör ankomma på företagsledningarna att avgcra.

Utskottet vill erinra om att lagerproduktionen av fartyg har reducerats kraftigt jämfört med tidigare planer. Av de 13 lagerfartyg som storvarven hittills har producerat eller har under produktion har fyra sålts med stora förluster. De återstående nio fartyg som färdigställs före utgången av år 1979 belägger inom Svenska Varv ca 5 % och inom Kockums Varv ca 23 % av produktionskapaciteten. Förutom dessa lagerproducerade fartyg ägs även ett betydande antal andra fartyg helt eller delvis av varven.

Stödet till lagerproduktion av fartyg, som infördes våren 1976, var avsett att underlätta för varven att begränsa verkningarna av en såsom det då bedömdes temporär beställningssvacka. Enligt de bedömningar som nu görs kan nedgången i varvskonjunkturen väntas bli långvarig. Vidare tyder gjorda marknadsbedömningar på att självkostnaden för svenskt fartygsbyggande kommer att väsentligt överstiga marknadspriset för de typer av standardfartyg som i första hand kommer i fråga vid produktion i egen regi. En fortsatt lagerproduktion skulle komma att uppskjuta den kapacitetsminskning vid storvarven som utskottet i det föregående har ställt sig bakom. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avslå det nu behandlade yrkandet i motionen 1978/79:141 (s) såvitt det gäller lagerproduktion och bifalla propositionen i ifrågavarande del.

Varvens fartygsinnehav är så omfattande att det sammantaget utgör Sveriges största rederiverksamhet. För de närmaste två åren beräknas driften av fartygen för Svenska Varv och Kockums Varv medföra ett årligt underskott om ca 300 milj. kr. Med hänsyn härtill ter det sig motiverat att varven avvecklar sina fartygsengagemang. I det väsentliga tillstyrker utskottet alltså propositionen på denna punkt. I anslutning till vad som anförs i motionen 1978/79:141 (s) vill utskottet emellertid tillägga följande. Det är tänkbart att omständigheterna under den treåriga avvecklingsperioden blir sådana att de försäljningsvillkor som kan uppnås framstår som orimliga. Svenska Varvs ledning får i så fall anmäla detta till regeringen. Enligt utskottets mening bör regeringen då vara oförhindrad att medge ytterligare anstånd med försäljningen. I övrigt avstyrker utskottet motionsyrkandet i nu aktuell del.

I detta sammanhang tar utskottet upp ytterligare ett önskemål i motionen 1978/79:141 (s) som rör varvens fartygsengagemang. Motionärerna anser att varven i vissa fall bör kunna hyra ut fartyg till rederier. Ett avtal härom bör då kunna kombineras med optionsrätt vid förvärv. Sådana uthyrningsavtal skulle även kunna slutas med utländska rederier. En förutsättning härför skulle dock vara att gällande regler för svensk sjöfartspolitik iakttas. Riksdagen bör, yrkas i motionen, göra ett uttalande av denna innebörd

NU 1978/79:17

rörande varvens fartygsengagemang.

Varven har redan flera båtar uthyrda. Av Svenska Varvs årsredovisning för år 1977 (regeringens skrivelse 1978/79:7 s. 251) framgår att ett av Svenska Varvs dotterbolag. Rederi AB Zenit, har haft som huvudsaklig uppgift att delta som partsredare i fartyg byggda vid koncernens nybyggnadsvarv samt att äga aktier och andelar i rederibolag som innehar sådana fartyg. Med anledning av rådande dåliga sjöfartskonjunkturer har bolaget därutöver övertagit och organiserat driften av fartyg som helt eller delvis har kommit att tillhöra koncernen på grund av att beställare har hävt kontrakt eller inte infriat kreditåtaganden. Bolaget har inte bedrivit någon befraktningsverksamhet i egen regi. Mot här angiven bakgrund finner utskottet inte anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i ämnet.

Bestämmelserna om stöd till beställare av fartyg behandlas i två motioner.

Ett förslag som går ut på en genomgripande förändring av stödet läggs fram i motionen 1978/79:141 (s). Enligt detta bör beställarstödet omvandlas till ett mera näringspolitiskt betonat stöd till strukturutveckling inom den svenska rederinäringen. Syftet med detta stöd skall vara att stimulera rederiföretagen att beställa mer utvecklingsbetonade och framtidsinriktade fartyg för att härigenom uppnå ökad konkurrenskraft. Stödet skall ges en mer flexibel utformning än det nuvarande beställarstödet och kunna utgå i form av avskrivningslån enligt en glidande skala från 25 % till högst 40 % av kontraktssumman. Liksom hittills bör stödet ge möjlighet till 100 % lånefinansiering. Vissa krav ställs upp för att stöd skall kunna ges. De innebär bl. a. att projekten skall vara angelägna i fråga om teknisk förnyelse och gynnsamma för varven från beläggningssynpunkt. Rederierna måste göra upp en långsiktig plan för sin verksamhet och tillförsäkra samhället insyn i denna. Stödet skall även kunna utgå för att finansiera ombyggnader och reparationer av fartyg. Motionärerna beräknar att detta utvidgade stöd kommer att medföra en merkostnad utöver regeringens förslag med ca 300 milj. kr. De vill att regeringen våren 1979 i samband med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten skall redovisa hur den bedömer det aktuella läget för denna verksamhet.

Stödet till beställare av fartyg är en temporär åtgärd. Enligt propositionen skall det kunna utgå för kontrakt för fartygsbeställningar som har tecknats före utgången av år 1979 och avser fartyg som skall levereras senast den 31 december 1980. Utskottet finner inte anledning att nu föreslå en så genomgripande förändring av stödets utformning som förslaget i motionen innebär. Utskottet avstyrker alltså det berörda motionsyrkandet och tillstyrker propositionen i däremot svarande del.

Enligt motionen 1978/79:137 (m) bör fartygsbeställare svara för en större del av likviden än de 5 % som föreslås i propositionen. Motionärerna vill att fartygsbeställaren själv skall erlägga 10 % av kontraktsbeloppet. Kreditgaranti skall ges för högst 70 % och avskrivningslån till 20 % av kontraktsbe -

NU 1978/79:17

loppet. Samma villkor skall gälla även för de mindre och medelstora varven.

Syftet med de skärpta kraven i fråga om lån och kreditgaranti är enligt propositionen att motverka spekulativ efterfrågan på fartyg. Möjligheten till 100 % lånefinansiering har ansetts bl. a. medföra risk att en icke marknadsbetingad efterfrågan stimuleras. Utskottet finner det helt rimligt att fartygsbeställare får svara för en viss kontantinsats. En så kraftig höjning av denna i förhållande till vad nu gäller som föreslås i motionen 1978/79:137 (m) skulle dock kunna medföra att de svenska rederiernas intresse för att beställa fartyg i Sverige påverkades negativt. Utskottet avstyrker alltså motionen i denna del. Detta innebär att propositionen i motsvarande del tillstyrks.

Statens utestående fartygskreditgarantier uppgick vid halvårsskiftet 1978 till ca 12 100 milj. kr. Denna ram bör enligt propositionen utökas till högst 17 000 milj. kr. för finansiering i anslutning till produktion vid varven. I propositionen anförs att en teknisk förändring bör göras i garantisystemet. För att ge en mer rättvisande bild av det statliga garantiengagemanget för fartygskrediter bör ramarna fortsättningsvis anges som ett högsta belopp för storleken av de utestående garantierna under en viss tidsperiod.

Finansieringen av den alternativa produktionen bör, uttalar industriministern, i största möjliga utsträckning ske genom befintliga system, såsom garantier från exportkreditnämnden (EKN) och lån från AB Svensk Exportkredit (SEK) för exportkreditfmansiering. Vissa temporära åtgärder är dock nödvändiga för att ytterligare underlätta för varven att övergå till alternativ produktion. De skall också begränsa riskerna för företagens underleverantörer. Åtgärderna avser främst delar av finansieringen under byggnadstiden och för tiden efter leverans samt garantier gentemot bank eller kund för fullgörande av leverans. Garantierna bör få en flexibel utformning och ges inom generella ramar. De bör få utnyttjas efter ansökan från varvsindustrin och beslut av regeringen i varje enskilt fall. Kostnaderna och villkor i övrigt bör bestämmas individuellt. En utgångspunkt för garantierna bör vara att varvsföretagen inte skall ges några konkurrensfördelar gentemot annan industri. Stödet bör begränsas till att avse kontrakt som tecknas senast den 31 december 1981. Behovet av garantier för finansiering av alternativ produktion beräknas uppgå till 3 500 milj. kr. I övrigt anges att de utestående garantierna för fartygsproduktion till externa beställare kan komma att utökas med ca 1 400 milj. kr. för perioden t. o. m. år 1981.

I syfte att underlätta för de svenska varven att konkurrera internationellt föreslås att SEK skall kunna lämna lån för att finansiera export av fartyg för vilka fartygskreditgarantier har lämnats. Sådana lån bör lämnas i svenska kronor eller lämplig utländsk valuta. Lån eller utfästelse om lån bör lämnas före utgången av juni månad 1981. Lån för fartygsexport bör kunna lämnas upp till 2 500 milj. kr. Detta belopp bedöms kunna rymmas inom den ram om 10 000 milj. kr. som har anvisats till SEK för svenska företags krediter vid exportförsäljning.

NU 1978/79:17

41 Utskottet tillstyrker i övrigt propositionens förslag till riktlinjer för lämnande av garantier och lån till produktion vid varven. Vidare tillstyrker utskottet riktlinjerna för finansiering av export av fartyg liksom förslaget om garantiram.

När riksdagen senast lämnade kapitaltillskott till Svenska Varv (prop. 1977/78:174, NU 1977/78:76, rskr 1977/78:377) avvägdes beloppet - 2 000 milj. kr. - så, att någon likvidationsplikt för den statliga varvskoncernen inte beräknades inträda före den tidpunkt då riksdagen väntades ta ställning till förslagen i en aviserad ny vårproposition. I denna, dvs. den nu föreliggande propositionen, föreslås ett medelstillskott under det innevarande budgetåret av 2 200 milj. kr., avsett att täcka förluster under åren 1978 och 1979 och sålunda vidmakthålla rimlig soliditet för företaget. Behov av ytterligare förlusttäckning under nästa budgetår aviseras. Utskottet godtar det resonemang om det finansiella stödet till Svenska Varv som förs i propositionen och tillstyrker förslaget om medelstillskott.

Utskottet noterar utan anmärkning den anmälan som i detta sammanhang (s. 24) görs av att vissa medel från anslaget Stöd till avfallsbehandling m. m. avses få användas för bidrag till Götaverken Cityvarvet i Göteborg med avsteg från den tidsbegränsning som i princip har gällt för sådan bidragsgivning.

I motionen 1978/79:141 (s) framhålls att Svenska Varvs resultat i avgörande grad är beroende av kursutvecklingen för lån som har tagits upp för lång tid sedan och av solvensutvecklingen hos redare som har fått krediter från varven. Kursförluster och kundförluster beräknas påverka resultaten kraftigt även under kommande år. Motionärerna betecknar det som angeläget att man söker finna former för att i mera automatisk ordning kompensera varven för sådana förluster. De vill att riksdagen skall anmoda regeringen att mot den angivna bakgrunden pröva frågan om nya former för förlusttäckning vid Svenska Varv.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att finansutskottet har kommit in på närbesläktade tankegångar i sitt just avlämnade betänkande FiU 1978/ 79:10 om inriktningen av den ekonomiska politiken samt åtgärder för att stimulera konsumtion och investeringar. Finansutskottet påtalar att de kraftiga kursrörelserna för en del utländska valutor i vissa fall skapar problem för svenska exportföretag. Problemen blir påtagliga när företagen på grund av marknadens struktur måste fakturera i en viss främmande valuta och sedan får vänta en längre tid på betalning. Finansutskottet betonar att Sveriges åtaganden i internationella sammanhang sätter mycket bestämda gränser för i vilka former kursgarantier kan lämnas. Likväl vill finansutskottet ”inte helt utesluta att man kan finna ytterligare framkomstvägar, varigenom man kan mildra de svårigheter som utan tvivel finns för vissa delar av vår exportindustri”. Det bör, uttalar finansutskottet, ankomma på regeringen att närmare överväga de problem som sålunda har tagits upp.

NU 1978/79:17

42 Näringsutskottet förutsätter att riksdagen kommer att ansluta sig till finansutskottets uttalande, som är enhälligt. I så fall tillgodoses det nyss nämnda yrkandet i motionen 1978/79:141 (s) till väsentlig del. Utskottet föreslår följaktligen att detta yrkande lämnas utan särskild åtgärd.

Nämnden för fartygskreditgarantier, m. m.

Nämnden för fartygskreditgarantier är rådgivande organ åt fullmäktige i riksgäldskontoret och regeringen i fråga om fartygskreditgarantier, statligt stöd till beställare av fartyg och kreditgarantier till svenska rederiföretag. De ärenden som nämnden yttrar sig i avser totalt mycket stora belopp, och statens åtaganden är förenade med avsevärda risker. Behovet av snabba beslut i stödfrågorna ökar ytterligare de krav som ställs på nämnden. I propositionen aviseras en förstärkning av nämndens kansli. Regeringen kan i huvudsak besluta om denna. Ett undantag utgör inrättandet av en ordinarie tjänst för kanslichefen hos nämnden. Därtill föreslås riksdagen lämna bemyndigande, något som utskottet tillstyrker. Industriministern meddelar i propositionen att han finner det motiverat att utvärdera nämndens hittillsvarande verksamhet och ta ställning till lämpliga former för dess fortsatta verksamhet. Dessa frågor skall därför, förklarar han, så snart som möjligt bli föremål för översyn.

Till detta uttalande anknyter motionen 1978/79:141 (s). Motionärerna - som bland sina förslag har att beställarstödet skall omvandlas till ett stöd till strukturutveckling inom svensk rederinäring - anser att fartygskreditgarantinämnden bör utvecklas till ett organ som kan handlägga frågor rörande en samordnad näringspolitik för den svenska varvs- och rederinäringen. Nämnden bör då, menar de, fl ändrad sammansättning och bl. a. innefatta ”en väsentligt vidgad representation för de fackliga intressena”. Härom vill de att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen. Fartygskreditgarantinämnden berörs också, utan något yrkande, i motionen 1978/79:71. Där efterlyses en organisatorisk lösning som kan förenkla handläggningen av låne- och kreditgarantiärenden och framför allt förkorta handläggningstiderna.

Utskottet anser att det är värdefullt att den angivna översynen kommer till stånd. Det är inte minst angeläget att man undersöker möjligheterna att förkorta handläggningstiderna. Översynen kan förutsättas ge en mångsidig belysning åt frågor som är förknippade med statens stöd åt sjöfarten och varvsindustrin. Med hänsyn härtill finns det enligt utskottets mening inte skäl för något särskilt uttalande i saken av riksdagen. Det nyss berörda yrkandet i motionen 1978/79:141 (s) avstyrks alltså.

Det organ som beslutar i de här avsedda stödfrågorna är fullmäktige i riksgäldskontoret. Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 22) möjliggör gällande bestämmelser att fullmäktige i vissa fall kan hänskjuta låne- och garantiärenden till regeringen. Så sker i betydande utsträckning.

NU 1978/79:17

43 Riksgäldsfullmäktige har, som i korthet redovisas i propositionen, föreslagit att beslut av fullmäktige i ärenden om statligt stöd till varv och rederier skall få överklagas hos regeringen. F. n. är det riksdagens besvärsnämnd som har att pröva besvär över sådana beslut. Regeringen har tagit upp fullmäktiges önskemål och föreslår alltså att riksdagen skall vidta åtgärder i det angivna syftet.

Konstitutionella skäl talar för att besvär över beslut av en myndighet som är underställd riksdagen prövas av ett besvärsorgan som riksdagen har utsett. Undantag från denna princip har hittills bara gjorts beträffande sådana rättsfrågor som naturligen bör prövas av förvaltningsdomstol. Riksgäldsfullmäktiges och regeringens förslag rörande besvärsprövningen är inte grundat på eller åtföljt av någon utredning som belyser de konstitutionella och praktiska spörsmål som förslaget aktualiserar. Uppenbarligen av konstitutionella hänsyn har regeringen överlämnat åt riksdagen att vidta åtgärder för en ändrad besvärsordning. Det är i första hand konstitutionsutskottet som bereder frågor om den författning som berörs, lagen (RFS 1975:12) om besvärsstadga för riksdagen. Det utskott som eljest i första hand bereder ärenden rörande riksgäldskontoret är finansutskottet.

Näringsutskottet finner inte skäl att nu påkalla dessa utskotts medverkan för att få frågan om en ändring av besvärsordningen utredd. Som nyss nämnts förestår en översyn av hur det statliga stödet till varv och rederier skall handläggas i första instans. Innan den saken är avgjord saknas en grundläggande förutsättning för en omprövning av besvärsbestämmelserna. Enligt utskottets mening bör riksdagen därför nu lämna regeringens förslag på denna punkt utan åtgärd. Om det visar sig motiverat att frågan tas upp på nytt bör den ses i ett vidare perspektiv. Det synes inte uteslutet att syftet med riksgäldsfullmäktiges förslag - att förebygga att praxis i låne- och kreditgarantiärenden kan komma att delvis utformas av riksdagens besvärsnämnd - kan uppnås på annat sätt än genom en sådan ändring i besvärsordningen som fullmäktige har angivit.

Regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska insatser i varvsregionerna

Den minskning av sysselsättningen på varvsorterna som blir en följd av neddragningen av varvsproduktionen kommer att innebära svåra påfrestningar främst i Göteborg, Landskrona, Malmö och Uddevalla. Men även orter utanför varvsregionerna med underleverantörer till varven kommer att få svårigheter.

I propositionen framhålls att det nu krävs speciella åtgärder i varvsregionerna, utöver de betydande insatser som statsmakterna har gjort för att värna om sysselsättningen i landet i övrigt. För att öka sysselsättningen och underlätta den nödvändiga omställningen i varvsregionerna bör därför stora ekonomiska resurser, 995 milj. kr., sättas in. Inom denna ram föreslås medel avsättas för bl. a. regionalpolitisk! stöd, utökade resurser till de regionala

NU 1978/79:17

utvecklingsfonderna, bildande av investmentbolag för att främja etablering och utvidgning av företag, utveckling av alternativ produktion vid varven, stöd till u-landsbeställningar från svenska varv och stöd till vissa omfattande och kostnadskrävande industriella projekt med stort risktagande.

Därutöver föreslås arbetsmarknadspolitiska insatser främst i form av tidigareläggning av statliga beställningar.

Det särskilda regionalpolitiska stödet skall enligt propositionen uppgå till 300 milj. kr. och lämnas i kommuner som ingår i Göteborgs, Landskronas, Malmös och Uddevallas lokala arbetsmarknader. Regeringen skall närmare ange vilka kommuner det blir fråga om. För stödet skall gälla samma regler som för lokaliseringslån till verksamhet utanför det allmänna stödområdet enligt förordningen (1970:180, omtryckt 1978:573) om statligt regionalpolitisk! stöd.

Besluten om detta särskilda regionalpolitiska stöd bör enligt propositionen fördelas så att länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län får besluta om stöd vid investeringar som uppgår till högst 3 milj. kr. och arbetsmarknadsstyrelsen vid investeringar mellan 3 och 8 milj. kr., medan regeringen beslutar i de fall investeringarna överstiger 8 milj. kr.

Med hänsyn till arbetsmarknadssituationen i Uddevallaregionen föreslås att regionalpolitiskt stöd i denna region skall kunna lämnas även i form av bidrag till byggnadsinvesteringar. Bidragsandelen skall dock i dessa fall begränsas till högst 10 % av stödberättigade investeringar. Av nämnda 300 milj. kr. avdelas 10 milj. kr. för detta ändamål.

Avsikten är att även kommuner utanför varvsregionerna men med underleverantörer till varven skall kunna utnyttja det regionalpolitiska stödet då sysselsättningsproblem uppstår.

Frågan om regionalpolitiskt stöd för byggnadsinvesteringar i Uddevallaregionen tas upp i motionen 1978/79:132. Motionärerna vill att uppförande av industrihus för uthyrning skall ingå bland stödberättigade projekt.

Motionsyrkandet avstyrks av arbetsmarknadsutskottet, som hänvisar till att gällande regler möjliggör att uppförande av industrihus kan utgöra beredskapsarbete eller få stöd över ett särskilt anslag. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag rörande det regionalpolitiska stödet. Näringsutskottet gör samma ställningstagande.

Åtgärder för att lösa sysselsättningsproblemen bör enligt propositionen bygga på initiativ på lokal och regional nivå, dvs. från företag, kommuner och länsorgan. I detta syfte föreslås att de regionala utvecklingsfonderna i de berörda länen erhåller ökade resurser, totalt 30 milj. kr. Vidare skall särskilda investmentbolag bildas för vardera Göteborgsregionen, Uddevallaregionen och Malmö-Landskronaregionen. Till dessa beräknas 75 milj. kr. för aktieteckning och bidrag.

De ökade resurser som de regionala utvecklingsfonderna i länen får bör enligt propositionen främst användas i de kommuner där särskilt regionalpolitiskt stöd kan lämnas enligt regeringens beslut. Stödet från utvecklings -

NU 1978/79:17

fonderna skall följa de regler som gäller för fondernas ordinarie verksamhet.

Investmentbolagens uppgift skall vara att stödja den industriella utvecklingen i regionen. Bolagen bör enligt propositionen utveckla egna projekt och finansiellt stödja nyetablering och expansion av företag, bl. a. genom aktieteckning.

I motionen 1978/79:40 begärs en omfördelning av medlen så att anslaget till regionala utvecklingsfonder höjs med 50 milj. kr. och anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder minskas med samma belopp. Motionärerna anser att minst 50 milj. kr. bör tillföras den regionala utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län, för att den skall kunna tillgodose de behov som finns under innevarande budgetår. På samtliga varvsorter finns det stora behov av olika åtgärder för att lösa sysselsättningsproblemen. Utskottet finner inte anledning att föreslå att Göteborgsregionen skall prioriteras före andra varvsregioner. Motionen avstyrks i denna del.

I motionen 1978/79:141 (s) föreslås en annan konstruktion av anslagen till investmentbolagen. Motionärerna vill att utvecklingsfonderna skall få även de medel som reserveras för investmentbolagen. Det får sedan bli fondernas sak att avgöra om investmentbolag skall bildas särskilt och hur omfattande verksamheten skall bli.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag när det gäller den sammanlagda nivån för bidragen till utvecklingsbolagen och investmentbolagen. Liksom motionärerna anser arbetsmarknadsutskottet att samtliga medel bör kanaliseras via utvecklingsfonderna.

Näringsutskottet har samma uppfattning. Det torde vara uppenbart att resultatet av de resurser som sätts in blir bäst om de regionala utvecklingsfonderna, som har kännedom om de lokala förhållandena, självständigt får avgöra hur medlen skall användas. Fördelningen av medlen mellan resp. regioner bör dock ske på det sätt som anges i propositionen. I detta sammanhang bör man, enligt utskottets mening, undersöka möjligheterna till samarbete med Svenska Industrietablerings AB (Svetab), som - enligt beslut av riksdagen förra året - har börjat etablera regionala investmentbolag, hittills i Bergslagen och Mellannorrland. Utmärkande för ett sådant investmentbolag är att det går in som minoritetsintressent i samband med nyetablering eller expansion av små företag. Engagemanget ges ofta formen av konverteringslån. Svetab disponerar också centrala resurser för verksamheten.

Inom den totala ramen om 995 milj. kr. föreslås dels Svenska Varv erhålla 200 milj. kr. under åren 1979 och 1980 för stöd till alternativ produktion, dels 125 milj. kr. ställas till förfogande förbidrag till fartygsexport till utvecklingsländer. Dessa två förslag återkommer utskottet till i det följande. Efter denna fördelning av medlen återstår 265 milj. kr., som enligt propositionen tas upp som ett särskilt anslag på tilläggsbudget I för budgetåret 1978/79. I denna summa ingår 250 milj. kr. som tidigare har anvisats för alternativ produktion

NU 1978/79:17

vid varven men som inte har disponerats. Medlen skall enligt propositionen användas för att vid behov ytterligare förstärka investmentbolag och regionala utvecklingsfonder, för att stödja alternativ produktion vid varven och för att efter beslut av regeringen i särskilda fall stödja projekt som är särskilt omfattande.

I propositionen framhålls att stödinsatserna skall avbrytas när arbetsmarknaden i en region åter fungerar normalt. Vidare bör beslut om stöd till ett enskilt företag kunna villkoras av att viss sysselsättningsnivå upprätthålls. Även andra villkor skall kunna ställas.

Arbetsmarknadsutskottet har ingen erinran mot anslagen och instämmer också i vad som anförs i propositionen. Näringsutskottet tillstyrker förslaget att 265 milj. kr. skall anvisas för bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna.

I motionen 1978/79:143 (c) föreslås att - i avvaktan på att den av motionärerna förordade varvskommissionen har slutfört sitt arbete - en industriell utvecklingsfond skall inrättas. Syftet med fonden skall vara att underlätta omställningen av varvens produktion och möta de sysselsättningsproblem som kommer att följa av varvens kapacitetsneddragningar. Fonden skall i samarbete med investmentbolagen stödja den industriella utvecklingen i varvsregionerna. Finansieringen av fonden skall ske genom att en låneram om 300 milj. kr. avsätts. Medlen skall enligt motionärerna anvisas inom den totalram som i propositionen anges för innevarande budgetår.

Även i motionen 1978/79:82 förordas att en industriell utvecklingsfond med en låneram på 300 milj. kr. skall inrättas. Motionärerna vill att små kommuner som berörs av en nedskärning av mindre varv skall ha företräde att erhålla medel ur denna fond för att stödja nya, mindre, industriella projekt.

Utskottet har i det föregående avvisat förslaget i motionen 1978/79:143 (c) om att en varvskommission skall tillsättas. I konsekvens därmed avstyrker utskottet också motionärernas förslag om att en särskild utvecklingsfond skall inrättas för temporära insatser. Syftet med den tilltänkta fonden tillgodoses i allt väsentligt genom att de regionala utvecklingsfonderna får nya uppgifter. Motionsyrkandet rörande små kommuner med mindre varv saknar aktualitet vid det ställningstagande i fråga om de mindre varven som utskottet har förordat. Utskottet avstyrker alltså de nu angivna motionsyrkandena.

Ytterligare önskemål om utnyttjande av medel från det nyssnämnda anslaget förs fram i motionen 1978/79:131 (m). Där föreslås att av beloppet om 265 milj. kr. högst 72 milj. kr. skall utnyttjas som förskott till den ekonomiska ramen för det militära försvaret, att återbetalas från fjärde huvudtiteln i enlighet med planerat betalningsutfall.

Motionären redovisar att arméns programplan innefattar anskaffning av flytande bromateriel för armén med planerat betalningsutfall av 30 milj. kr.

NU 1978/79:17

under budgetåren 1979/80-1983/84 och 42 milj. kr. under budgetåren 1984/ 85-1988/89. Materielen behövs för försvarsberedskapen och skall betalas inom försvarets ram, men en beställning kan av likviditetsskäl inte tidigareläggas. Produktion av denna bromateriel har stor likhet med skeppsbyggnad. Motionären uttalar att det från samhällsnyttans synpunkt är rimligt att sysselsättningsfrämjande medel används för ändamål inom landet och för objekt som i alla fall skall förverkligas senare.

Tillverkning av bromateriel för armén nämns även i motionen 1978/79:40 som exempel på produktion för svenska behov som kan bedrivas vid varven.

Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande att den planerade anskaffningen av bromateriel för armén är väl motiverad från försvarets synpunkt. Om en tidigareläggning bedöms vara angelägen för sysselsättningen vid vissa varv har försvarsutskottet inte något att erinra mot att medel förskotteras och återbetalas i enlighet med förslaget i motionen 1978/79:131. Regeringen bör dock väga detta objekt mot andra angelägna behov inom arméns materielområde. Likviditetsproblemen är där betydande. En minoritet inom försvarsutskottet avvisar motionsförslaget.

Näringsutskottet finner inte att det finns skäl att frångå den sedvanliga avvägning mellan olika i och för sig angelägna önskemål som sker i budgetarbetet. Utskottet förutsätter att regeringen i det nu pågående budgetarbetet prövar förutsättningarna för att av sysselsättningsskäl tidigarelägga beställningar av viss försvarsmateriel. Motionen avstyrks sålunda.

Särskilda medel - 125 milj. kr. - bör enligt propositionen ställas till regeringens förfogande förfartygsexport till utvecklingsländer. Dessa medel gör det möjligt att kombinera gåvoinslag med lån på fördelaktiga villkor. Härigenom skall utvecklingsländer- i första hand sådana som Sverige har utvecklingssamarbete med - kunna beställa fartyg vid svenska varv.

I propositionen påpekas att de kreditvillkor som skulle kunna bli aktuella skiljer sig från vad som annars är normalt vid fartygsexport och därför endast bör komma ifråga inom ramen för bilaterala överenskommelser mellan Sverige och det upphandlande u-landet. Vissa andra villkor beträffande kredittid och amorteringsfrihet uppställs också. Bl. a. bör kreditgivning till uländer alltid vara knuten till avtal på regeringsnivå mellan Sverige och det mottagande landet.

I motionen 1978/79:137 (m) avvisas detta förslag. Motionärerna anser att det i ett läge med överskott på tonnage och med hårdnande konkurrens för svenska rederier knappast kan vara välbetänkt att ytterligare skärpa konkurrensen genom tillförsel av fartyg som med sina fraktsatser inte behöver täcka vanliga produktionskostnader.

Utskottet vill erinra om att den form av förmånlig kreditgivning till utvecklingsländer som föreslås i propositionen praktiseras av flera andra länder. Vissa länder, bl. a. Norge och Förbundsrepubliken Tyskland, har

NU 1978/79:17

genom u-landsbistånd erhållit order av betydande omfattning från utvecklingsländer. Det kan inte förväntas att svenska varvs exportansträngningar primärt skall inriktas mot sådana länder. De möjligheter som i vissa fall kan uppkomma bör dock tas till vara. Utskottet tillstyrker alltså förslaget i propositionen och avstyrker motionsyrkandet.

För att största möjliga effekt av samhällets arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska insatser skall uppnås krävs en regional samordning. I propositionen föreslås att den skall främjas genom inrättande av särskilda arbetsgrupper. För Göteborgsområdet finns redan organisatoriska anordningar inom ramen för Göteborgsdelegationen. Motsvarande arbetsgrupper föreslås bli inrättade för Uddevallaregionen och för Malmö-Landskronaregionen. I grupperna skall ingå representanter för länsstyrelse, länsarbetsnämnd, regional utvecklingsfond samt investmentbolag som kan komma att bildas. Avsikten är vidare att företrädare för kommuner, företag och fackliga organisationer på lämpligt sätt skall knytas till grupperna.

Det krävs också en central samordning av insatserna i varvsregionerna. I dag finns en samordningsgrupp knuten till delegationen för etableringsfrågor inom industridepartementet. F. n. bedriver denna delegation bl. a. viss service med produktsökning i utlandet åt arbetsgrupper eller delegationer som finns inrättade i ett flertal län. I propositionen föreslås att den verksamheten skall utökas till att även betjäna de nya regionala arbetsgrupperna i varvslänen. Delegationen för etableringsfrågor bör vidare enligt propositionen få samordningsansvaret för den produktsökande verksamhet som bedrivs inom investmentbolagen, de regionala arbetsgrupperna, utvecklingsfonderna, statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling. För delegationens arbete och för redan verksamma grupper i länen har tidigare 13 milj. kr. anvisats. Ytterligare 5,5 milj. kr. föreslås nu bli anvisade med hänsyn till den planerade utökningen av verksamheten i varvsregionerna.

Arbetsmarknadsutskottet tar i sitt yttrande upp dessa förslag och påpekar att det redan finns regionala arbetsgrupper i ett stort antal län med sysselsättningsproblem. Med tanke på den planerade omställningen inom den svenska varvsindustrin anser arbetsmarknadsutskottet det naturligt att sådana grupper tillskapas även i de här berörda regionerna. Utskottet tillstyrker även att 5,5 milj. kr. för innevarande budgetår tillförs anslaget Åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län. Det tillskjutna beloppet bör dock inte exklusivt avse varvsregionerna. Medlen bör få användas också för att täcka bl. a. kostnader för arbetsgrupperna i Jämtlands och Gävleborgs län.

Näringsutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning i denna fråga.

Enligt motionen 1978/79:137 (m) kan det ifrågasättas om det ansvar som föreslås bli tilldelat delegationen för etableringsfrågor är förenligt med det departemental system som vi har i vårt land. Motionärerna anser det därför

NU 1978/79:17

angeläget att riksdagen får en fullständig redovisning av de ansvars- och beslutslinjer som tillämpas och avses bli tillämpade inom den utvidgade delegationen för etableringsfrågor. Det bör också klarläggas hur gränsdragningen är avsedd att ske mellan å ena sidan delegationen, å andra sidan statens industriverk och andra ämbetsverk. Motionärerna vill att en utredning av dessa frågor skall komma till stånd snarast möjligt under medverkan av förslagsvis riksrevisionsverket. Frågan skall därefter redovisas för riksdagen.

Arbetsmarknadsutskottet (majoriteten) avstyrker detta yrkande. Motivet för dess ställningstagande är att en viss central samordning av insatserna är naturlig, bl. a. för att undvika dubbelarbete. Med hänsyn till det angelägna i att verksamheten kommer i gång utan dröjsmål är det värdefullt, säger arbetsmarknadsutskottet, att samordningsuppgifterna kan läggas på ett befintligt organ, delegationen för etableringsfrågor, som f. ö. redan har arbetsuppgifter på området. Erfarenheter av verksamheten får avgöra om det finns behov av att ompröva den aktuella konstruktionen.

Näringsutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uttalande. Utskottens samstämmiga bedömning är alltså att det inte finns skäl att föreslå att man redan nu skall sätta i gång en undersökning rörande delegationen. Motionsyrkandet härom avstyrks följaktligen.

De sysselsättningsfrämjande åtgärder som föreslås i propositionen omfattar även ett stöd om 200 milj. kr. till Svenska Varv för alternativ produktion vid varven. Det är avsett för tillverkning under åren 1978 och 1979. Flera motioner anknyter till detta förslag.

I motionen 1978/79:141 (s) uttalas att utvecklingen av alternativ produktion bör intensifieras och ytterligare resurser tillföras varven. Bidraget till Svenska Varv bör enligt motionen höjas med 150 milj. kr. till totalt 350 milj. kr. Härav beräknas 50 milj. kr. för Kockums Varv. Regeringen sägs vidare böra föreskriva att Svenska Varv senast den 1 juli 1979 skall redovisa erfarenheter av verksamheten med att utveckla alternativ produktion samt eventuellt behov av ytterligare samhällsinsatser för att stödja denna produktion. Motionärerna fäster särskilt uppmärksamheten på kapitalbehovet i samband med referensanläggningar.

Utskottet finnér propositionens anslagsberäkning väl avvägd. Det stöd som nu föreslås är en första insats för att stärka varvsföretagens förmåga att själva klara en omläggning av sin produktion. Önskemålet om en särskild redovisning från Svenska Varv ger utskottet anledning att fästa uppmärksamheten på bolagets första årsredovisning, söm har överlämnats till riksdagen och behandlas i det följande (s. 57). Däri redogörs relativt utförligt för olika grenar av koncernens verksamhet. Utskottet räknar med att årsredovisningarna framgent kommer att ge ingående besked om den alternativa produktionen vid koncernens varvsenheter. Utskottet tillstyrker alltså anslagsberäkningen i propositionen. Något särskilt uttalande av

4 Riksdagen 1978/79. 17 samt. Nr 17

NU 1978/79:17

riksdagen i detta sammanhang finnér utskottet inte erforderligt. Motionen avstyrks såvitt nu är i fråga.

I motionen 1978/79:1 (vpk) hemställs om förslag om alternativ produktion vid varven så att sysselsättningen där ej minskar. Utskottet konstaterar att motionärernas önskemål i huvudsak är tillgodosett genom förslagen i propositionen.

Hemställan i motionen 1978/79:40 syftar till ett uttalande av riksdagen rörande Göteborgsvarven. Det skall gå ut på åtgärder enligt motionen för att åstadkomma snabbaste möjliga strukturomvandling vid dessa varv i kombination med tryggad sysselsättning för de anställda antingen vid varven eller annat företag i regionen. Motionärerna vill att riksdagen och regeringen skall slå fast att ”flytande produkter som bostadsriggar, hotell, fabriker och fartygsdockor” skall betraktas som alternativ produktion och få tillverkas vid Göteborgsvarven. Flera av dessa produkter tillverkas redan vid varvsföretagen. Utskottet finner inte anledning att föreslå riksdagen att göra en särskild framställning till regeringen med anledning av motionen.

Enligt motionen 1978/79:68 bör riksdagen ge regeringen till känna att Skandiaverken skall omfattas av de stödåtgärder för alternativ produktion som föreslås i motionen. Ett sådant uttalande ter sig överflödigt. I propositionen anges särskilt att Uddevallavarvet bör inrikta verksamheten vid dotterbolaget Skandiaverken mot alternativ produktion. Man kan därför utgå från att Skandiaverken kommer i åtnjutande av stöd för det ändamålet. Utskottet avstyrker motionen.

Inriktningen av varvens produktion i övrigt berörs i några motioner. Den tillverkning av fartyg för transport av flytande naturgas (Liquefied Natural Gas, LNG) som pågår vid Kockums Varv och detta företags planering för byggande av terminalsystem för naturgas tas upp i två motioner. Beträffande det senare projektet sägs i motionen 1978/79:87 att det finns många skäl, främst miljöhänsyn, som talar för att naturgas bör introduceras i Sverige. Om naturgas skall införas bör detta ske såväl via en terminalanläggning för LNG-transport som genom import via rörledning. Enligt motionärernas uppfattning har det projekt för naturgasimport som Kockums har planerat många fördelar. Kockums ligger vidare väl framme när det gäller att bygga LNG-fartyg. I motionen hemställs att riksdagen skall göra ett positivt uttalande om Kockums projekt rörande utnyttjande av naturgas som energikälla.

Det är otvivelaktigt en viktig sak som motionärerna har tagit upp. Frågan om naturgas i större omfattning skall utnyttjas som energikälla i Sverige kommer enligt vad som aviserats att behandlas i en kommande proposition. Det finns därför inte skäl att nu gå in därpå. Kockums Varv har producerat två LNG-fartyg år 1969 och har sedan dess ytterligare utvecklat tekniken kring denna fartygstyp. Det är angeläget att den kunskap om gasteknik som finns vid Kockums kan vidmakthållas och vidareutvecklas. Något särskilt uttalande av riksdagen synes inte erforderligt, varför utskottet avstyrker motionen i denna del.

NU 1978/79:17

51 Enligt hemställan i motionen 1978/79:142 (vpk) bör regeringen ge omedelbara garantier åt Kockums för byggande av en tredje och en fjärde LNG-tanker. I propositionen redovisas att några kontraktsslut avseende LNG-fartyg inte har skett under de senaste åren. Att avyttra LNG-fartyg som inte är knutna till något speciellt projekt kan, anförs det, vara förenat med stora svårigheter. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att staten - som nämnts ovan - kommer att överta Kockums Varv avstyrker utskottet det nu nämnda motionsyrkandet.

I samma motion önskas ett program för förnyelse och effektivisering av processindustrins bestånd av anläggningar och för påskyndande av sådana utbyggnader inom energisektorn som kan bilda grund för produktion vid varven. Med anledning av dessa yrkanden och ett yrkande i motionen 1978/ 79:128 (apk) som går ut på att riksdagen skall uttala sig för att varven ges tid att utveckla alternativa produkter vill utskottet erinra om att regeringens förslag innebär att samhället ger ett mycket kraftigt stöd för att underlätta en omläggning av varvens produktion. Utskottet finner inte skäl att förorda någon särskild framställning till regeringen.

1 motionen 1978/79:128 (apk) yrkas att riksdagen skall uttala ”att en samhällsägd produktionskedja måste upprättas, inkluderande gruv-, stål-, varvs- och rederinäringar”. Utskottet är inte berett att förorda ett så långtgående uttalande och avstyrker alltså motionsyrkandet.

Enligt ytterligare ett yrkande i samma motion skall riksdagen uttala sig för att seriösa ansträngningar görs för att introducera de svenska varvens produkter ”på den krisfria socialistiska marknaden och i utvecklingsländerna”. Utskottet har tidigare i höst (NU 1978/79:4) behandlat ett förslag som i allt väsentligt överensstämde med det nu föreliggande, bortsett från att det inte begränsats till att avse varvens produkter. Utskottet, som avstyrkte motionsyrkandet, påpekade då att en rad åtgärder har vidtagits för att öka Sveriges handel med de socialistiska länderna och att Sverige har starkt intresse av en vidgad handel med dessa länder. Utskottet finner inte att ett sådant särskilt uttalande som motionärerna önskar är motiverat. Motionen i denna del avstyrks.

I detta sammanhang behandlar utskottet även ett yrkande i motionen 1978/79:142 (vpk) enligt vilket ett program bör utarbetas för att vidga den inrikes sjöfartens roll. En utbyggnad av denna sjöfart skulle föra med sig en rad investeringar i anläggningar av olika slag som enligt motionärerna ligger väl till för tillverkning vid varven.

Sjöfartspolitiska utredningen (K 1977:05) har i uppdrag att utarbeta underlag för mera långsiktiga ställningstaganden från statsmakternas sida i fråga om en samlad sjöfartspolitik. Utredaren bör enligt direktiven bl. a. klarlägga sjöfartsnäringens samhällsekonomiska betydelse. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionsyrkandet.

De arbetsmarknadspolitiska insatserna innefattar bl. a. t id i ga re läggning av statliga beställningari betydande omfattning. Även vissa

NU 1978/79:17

större statliga anläggningsprojekt föreslås bli tidigarelagda. En förutsättning för att de sistnämnda arbetena skall kunna komma till stånd under detta budgetår är enligt propositionen att projekten kan bedrivas med i första hand övertalig varvspersonal. Tidigareläggning av vissa arbeten m. m. till en kostnad av drygt 1 200 milj. kr. beräknas vara möjlig att genomföra. Cheferna för berörda departement avser att senare återkomma till regeringen med förslag härom.

Det föreslås vidare att vissa arbeten i samband med utbyggnaden av Göteborgs hamn skulle kunna ske som beredskapsarbeten. Slutligen framhålls betydelsen av den fortsatta utbyggnaden av den arbetsförmedlande verksamheten.

Förslaget om tidigareläggning av statliga beställningar har föranlett ett antal motionsyrkanden.

I motionen 1978/79:137 (m) anförs att de föreslagna tidigareläggningarna inte bör reserveras för enbart de statliga storvarven. I många fall kan mindre och medelstora varv vara lämpligare tillverkare av de här aktuella fartygen, anser motionärerna.

Arbetsmarknadsutskottet anför att det inte kan finna att det i propositionen anges att de mindre och medelstora varven skall vara utestängda från möjligheten att få tidigarelagda beställningar från staten. Var en order skall placeras blir beroende av en bedömning i det enskilda fallet. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att samtliga varv kan bli aktuella i detta sammanhang och anser inte att det finns skäl att föreslå någon åtgärd på grund av motionsyrkandet.

Näringsutskottet, som delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning, avstyrker motionsyrkandet.

I motionen 1978/79:141 (s) uttalas att det är angeläget att de redovisade projekten kommer i gång snarast. Det bör emellertid inte föreskrivas att projekt skall utföras av övertalig varvspersonal. Samma regler som i övrigt gäller för beredskapsarbeten och tidigarelagda statliga industribeställningar bör gälla även för dessa arbeten. Något yrkande i frågan finns inte i motionen.

Arbetsmarknadsutskottet (majoriteten) säger i sitt yttrande att det inte delar motionärernas uppfattning. Systemet med tidigarelagda statliga order har till huvudändamål att upprätthålla sysselsättningen i företag som har akuta svårigheter. Detta passar bra in på varv som har övertalig personal. Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till resonemanget i propositionen på denna punkt.

Näringsutskottet har härvidlag samma uppfattning som arbetsmarknadsutskottet.

Bland de olika objekt som enligt propositionen kan komma i fråga när det gäller tidigareläggning av statliga beställningar märks färjor. 1 motionen 1978/79:141 (s) uttalas att det bör finnas goda förutsättningar för att beställningar av sådana fartyg kan göras vid svenska varv med hjälp av det

NU 1978/79:17

särskilda rederistöd som föreslås i motionen. Motionärerna önskar att regeringen snarast skall initiera överläggningar med företrädare för dels varven, dels de svenska färjerederierna för att säkerställa att order på färjor kan placeras på svenska varv. De hemställer att regeringen skall vidta åtgärder i detta syfte.

1 propositionen anförs att det är nödvändigt att med arbetsmarknadspolitiska medel stödja den fortsatta driften vid varven för att skapa ökat rådrum för omställningarna. Utskottet anser sig kunna utgå från att regeringen på allt sätt söker medverka till att statliga fartygsbeställningar placeras vid svenska varv. Något särskilt uttalande är därför inte påkallat, och motionsyrkandet avstyrks alltså.

I motionen 1978/79:137 (m) yrkas bl. a. att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad motionärerna anför om tidigareläggning av statliga beställningar. Motionärerna hävdar att mindre och medelstora varv i många fall kan vara lämpligare än de statliga storvarven som tillverkare av bl. a. örlogsfartyg. Enligt motionärerna bör det vara möjligt att samordna tullverkets behov av utsjöbevakningsfartyg med marinens behov att bygga om torpedbåtar till vedettbåtar. I sammanhanget nämns vidare minjaktfar tyg.

Försvarsutskottet påpekar i sitt yttrande att de ”materielobjekt” för försvaret som nämns i motionen 1978/79:137 inte är planerade för anskaffning. Frågan om ombyggnad av ytterligare motortorpedbåtar till vedettbåtar anses dock böra undersökas i samband med överväganden om samordning mellan tullverkets kustbevakning och marinen i fråga om utsjöövervakning. En sådan samordning blir ännu mera angelägen genom den tilltänkta utvidgningen av Sveriges sjöterritorium. Försvarsutskottet kan emellertid inte tillstyrka att sysselsättningsmedel förskotteras till försvarsramen för sådana objekt. Moderata samlingspartiets representanter menar dock att de objekt som motionärerna anger bör utnyttjas för att stödja sysselsättningen, särskilt vid små och medelstora varv.

Näringsutskottet anser sig inte kunna tillstyrka förslaget. En avgörande omständighet vid avvägningen mellan olika tänkbara objekt för sysselsättningsskapande åtgärder bör vara om det råder allmän enighet om att det är ett klart samhällsintresse att den tilltänkta investeringen skall komma till stånd.

Synpunkter på genomförandet av enskilda projekt redovisas i fyra motioner. I motionen 1978/79:67 begärs att järnvägslinjen Munkedal-Lysekil skall upprustas oavsett personalsituationen vid varven. Lunde Varv i Ådalen bör enligt motionen 1978/79:84 komma i fråga för byggandet av de medelstora miljöskyddsfartyg som aviseras i propositionen. Den i propositionen föreslagna omläggningen av järnvägslinjen Halmstad-Getinge bör enligt motionen 1978/79:85 inte komma till stånd. Ett yrkande i motionen 1978/79:132 syftar till att även hamninvesteringar skall tillkomma som arbetsmarknadspolitiska projekt.

NU 1978/79:17

54 Arbetsmarknadsutskottet avstyrker samtliga här aktuella motionsyrkanden. Enligt dess uppfattning bör det ankomma på regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna att ta ställning till de enskilda objekten. När det gäller hamninvesteringar erinrar arbetsmarknadsutskottet om möjligheterna till beredskapsarbeten för sådana projekt, vilka f. ö. även nämns i propositionen när det gäller Göteborgs hamn.

Näringsutskottet är i huvudsak av samma mening som arbetsmarknadsutskottet. I fråga om de miljöskyddsfartyg som nämns i motionen 1978/79:84 vill utskottet dock peka på att tullverket har behov av fyra fem sådana fartyg. Det bör därför övervägas om man inte i planeringen av vilka objekt som skall tidigareläggas kan ta hänsyn till de synpunkter som motionärerna fört fram. Det synes motiverat att riksdagen gör ett särskilt uttalande härom till regeringen. De övriga tre motionsyrkandena avstyrks.

Förslag som rör varvens underleverantörer läggs fram i motionerna 1978/79:130 och 1978/79:137 (m).

I den förra begärs en kartläggning av följderna av omstruktureringen inom varvsindustrin för varvens underleverantörer. Varven anlitar traditionellt ett stort antal underleverantörer, och det ligger i sakens natur att dessa drabbats och drabbas hårt av krympningen av varvsindustrin. Detta har i sin tur medfört arbetsmarknadsproblem på en del orter.

Arbetsmarknadsutskottet uttrycker i sitt yttrande sympatier för innehållet i motionen och utgår från att frågan uppmärksammas under det fortsatta arbetet med varvsfrågorna inom regeringskansliet. Dessutom erinrar arbetsmarknadsutskottet om att det i propositionen föreslås att kommuner med underleverantörer till varven om sysselsättningsproblem uppstår skall kunna få regionalpolitisk! stöd även i de fall då kommunen ligger utanför varvsregionema. Detta uttalande i propositionen understryks av arbetsmarknadsutskottet.

Näringsutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets resonemang. Någon särskild åtgärd på grund av motionen erfordras emellertid inte. Denna avstyrks således.

Ett betydande antal underleverantörer till Svenska Varv kan, uttalas i motionen 1978/79:137 (m), komma att möta stora avsättningsproblem. Motionärerna föreslår att varvsföretagen ges i uppdrag att söka träffa fleråriga avtal med underleverantörer om inköp av en ökad andel svenska insatsvaror.

Det är otvivelaktigt ett viktigt problem som motionärerna har tagit upp. För underleverantörsföretagen är det av stor betydelse om de har möjlighet att planera på längre sikt, vilket kan underlättas bl. a. genom att varven ingår fleråriga avtal. Utskottet räknar med att varven i fortsättningen söker att i så stor utsträckning som möjligt placera sina order inom landet. Utvecklingen bör följas av berörda myndigheter och Svenska Varvs ledning. En särskild framställning till regeringen i denna sak vill utskottet dock inte förorda.

NU 1978/79:17

55 I motionen 1978/79:127 begärs omedelbara åtgärder för att klara yrkesutbildning och omskolning på varvsorterna. Erforderliga medel härför föreslås kunna tas från anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder.

Som framhålls i motionen har under åren en omfattande yrkesutbildning bedrivits inom de stora varven med nära anknytning till pågående produktion. Utbildningen har främst tagit sikte på att utbilda ungdomarna till yrken som varvet i fråga har behov av. Åtskilliga yrkesområden har varit representerade, t. ex. plåtslagare, snickare, elektriker och svetsare.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionen. Det instämmer dock med motionärerna i att utbildningsavdelningarna vid dessa företag kan vara en tillgång när det gäller att klara den nuvarande varvskrisens verkningar. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att varven bedriver denna typ av utbildning i nära samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna. Det finns tidigare en samverkan på detta område, bl. a. inom ramen för stödet med den s. k. 25-kronan.

Näringsutskottet vill understryka den viktiga roll som verkstadsskolorna inom varvsföretagen har spelat och även fortsättningsvis kan spela. Utbildningen har givetvis i första hand tagit sikte på varvens behov, men den har även lett till en kompetens som är gångbar på många andra yrkesområden.

Med de svårigheter som ungdomar i dag har att få anställning är den chans till yrkesutbildning som företagsskolorna erbjuder särskilt betydelsefull. Utbildningen bör emellertid inte bedömas som enbart en arbetsmarknadspolitisk angelägenhet utan som ett allmänt samhällsintresse. Berörda myndigheter på kommunal, regional och central nivå bör i samråd med varvsföretagen söka finna en lösning på frågan hur varvens verkstadsskolor skall kunna fortsätta sin verksamhet. I detta sammanhang kommer finansieringsfrågan att stå i förgrunden. Övergångsvis bör, som motionärerna föreslår, erforderliga medel för ändamålet kunna utgå från anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder inom varvsregionen. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger till känna vad utskottet här har anfört med anledning av motionen.

I tre motioner, 1978/79:69,1978/79:132 och 1978/79:138, berörs frågan om avgränsningen av Uddevallaregionen. Skälet härtill anges vara den beskrivning av regionen som lämnas i propositionen och som innebär att Trollhättans och Vänersborgs kommuner har inräknats.

Det framgår av propositionen att man måste räkna med betydande svårigheter att i Uddevallaregionen ta fram nya arbetstillfällen som kompenserar bortfallet av varvsarbeten. Som tidigare nämnts föreslås därför vissa speciella insatser i denna region, exempelvis regionalpolitisk! stöd i form av bidrag till byggnadsinvesteringar.

Med anledning av motionerna anför arbetsmarknadsutskottet att det i det nu aktuella, relativt korta tidsperspektivet förefaller rimligast att Trollhättan

NU 1978/79:17

och Vänersborg inte anses tillhöra Uddevallaregionen. Enligt länsstyrelsen bör till denna räknas Uddevalla, Munkedal, Lysekil, Sotenäs, Orust och Färgelanda. Arbetsmarknadsutskottet lämnar denna avgränsning utan erinran och säger sig med det anförda ha besvarat samtliga nu ifrågavarande motioner, vilka enligt dess mening inte bör föranleda någon åtgärd.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker även ett yrkande i motionen 1978/ 79:142 (vpk) om speciella sysselsättningspolitiska program för varvsorterna. Arbetsmarknadsutskottet menar att det av dess yttrande framgår att man på olika plan kommer att arbeta med sysselsättningsproblemen på varvsorterna. Bl. a. kommer särskilda regionala grupper att inrättas för ändamålet. Utskottet kan inte finna att det därutöver finns behov av att ta fram sådana program som motionärerna önskar.

Näringsutskottet instämmer på dessa punkter med arbetsmarknadsutskottet. Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrks alltså.

Vad som i övrigt anförs och föreslås i propositionen beträffande insatser för att avhjälpa sysselsättningsproblem i varvsregionerna ger inte utskottet anledning till något särskilt uttalande.

Skeppsteknisk forskning och utveckling

Ett ökat stöd till skeppsteknisk forskning och utveckling förordas i två motioner.

I motionen 1978/79:139 erinras om att varvsindustrins och redarnas gemensamma organ för långsiktig utveckling och forskning, Stiftelsen Svensk skeppsforskning (SSF), skall läggas ned vid årsskiftet 1978-1979. Motionären anser att varven inte har några möjligheter att bli konkurrenskraftiga om de inte satsar på långsiktig forskning och utveckling. Ett villkor för det statliga stödet till varvsindustrin bör därför vara att varven snarast återupptar det långsiktiga forsknings- och utvecklingsarbetet. Motionären hemställer att riksdagen skall beakta vad som anförts i motionen angående långsiktig forskning och utveckling vid varven. Syftet med motionen synes vara att riksdagen skall påverka varvsföretagens och rederiernas interna bedömning av vilket behov som finns av det gemensamma organet SSF. Utskottet finner att detta inte är en uppgift för riksdagen och avstyrker alltså motionen.

Enligt motionen 1978/79:141 (s) bör 13 milj. kr. anvisas till styrelsen för teknisk utveckling för att användas till skeppsteknisk forskning och utveckling. Motionärerna påpekar att redan den analysgrupp som år 1977 utarbetade en rapport om en långsiktig verksamhetsplan för en statlig varvskoncern föreslog att ett stöd om 25 milj. kr. borde utgå för denna forskning. Det stöd som nu genom styrelsen för teknisk utveckling (STU) lämnas till skeppsteknisk forskning beräknar motionärerna uppgå till 12 milj. kr.

Statens skeppsprovningsanstalt utför - på uppdrag av myndighet eller enskilda-provningar och undersökningar av betydelse för skeppsteknik och

NU 1978/79:17

sjöfart. Anstalten bedriver också teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde. Uppdragsforskningen för statliga organ finansieras bl. a. av STU. De totala kostnaderna för skeppsprovningsanstaltens verksamhet uppgår för innevarande budgetår till ca 23,8 milj. kr. Härav svarar uppdragsverksamheten för ca 20 milj. kr.

Verksamheten vid statens skeppsprovningsanstalt byggs f. n. ut, vilket särskilt nämns i propositionen. Inom kort kommer anstalten att ta i bruk ett manöver- och våglaboratorium, där det bl. a. blir möjligt att utföra undersökningar och provningar av offshore-konstruktioner och andra flytande anläggningar.

Utskottet anser sig inte böra förorda den av motionärerna föreslagna ökningen av de anslagsmedel som är avsedda för skeppsprovningsanstalten. Utskottet förutsätter att behoven av ett ökat stöd till skeppsteknisk forskning och utveckling bedöms i det nu pågående budgetarbetet.

Årsredovisning för Svenska Varv AB

Riksdagen har begärt att regeringen varje år skall överlämna årsredovisningen för Svenska Varv AB till riksdagen. Årsredovisningen för år 1977 har överlämnats med regeringens skrivelse 1978/79:7.

I samband med sin behandling av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor har utskottet granskat denna årsredovisning och därvid inte funnit anledning till något särskilt uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen i dess helhet att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:128 yrkandet 1,

b) motionen 1978/79:142 yrkandet 1,

2. beträffande minskning av sto/varvens produktionskapacitet, m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:141 yrkandet 1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:132 yrkandet 1, motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 4 och motionen 1978/79:143 yrkandena 1-3 i ifrågavarande del godkänner de riktlinjer som utskottet har angivit,

3. beträffande anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB, m. m.

att riksdagen

a) med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 2 samt med

NU 1978/79:17

anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:143 yrkandet 3 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

b) avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 3,

4. beträffande samarbete mellan arbetsförmedlingen och vissa varv

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande bevarande av sysselsättningen vid varven, m. m. att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1 yrkandet 8 i ifrågavarande del,

b) motionen 1978/79:142 yrkandena 2, 4 och 11,

allt i den mån motionerna inte i dessa delar har tillgodosetts enligt utskottets hemställan under 3,

6. beträffande förstatligande av varv och rederier

att riksdagen avslår motionen 1978/79:142 yrkandet 5,

7. beträffande Uddevallavarvet att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:129 yrkandet 1,

b) motionen 1978/79:132 yrkandet 2,

8. beträffande beläggningsplaneringen inom Svenska Varv

att riksdagen med avslag på propositionen 1978/79:49 moment 1 i ifrågavarande del och med anledning av motionen 1978/ 79:140 och motionen 1978/79:141 yrkandet 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande Kockums Varv

att riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 4,

10. beträffande omorganisation av Svenska Varv att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:129 yrkandet 2,

b) motionen 1978/79:132 yrkandet 5,

c) motionen 1978/79:87 yrkandet 2 och motionen 1978/79:137 yrkandet 2,

11. beträffande Svenska Varvs administration

att riksdagen avslår motionen 1978/79:142 yrkandet 6,

12. beträffande mindre och medelstora varv

att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:70 och 1978/79:71, motionen 1978/79:82 yrkandet 1, motionerna 1978/79:83 och 1978/79:86, motionen 1978/79:137 yrkandena 1,5 och 8, det förstnämnda i ifrågavarande del, motionen 1978/ 79:141 yrkandena 5-7, motionen 1978/79:142 yrkandet 3 och

NU 1978/79:17

motionen 1978/79:143 yrkandena 1-3 i ifrågavarande del samt med avslag på propositionen 1978/79:49 moment 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

13. beträffande anslag till Bidrag till mindre och medelstora van att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 8 avslår

a) propositionen 1978/79:49 moment 16,

b) motionen 1978/79:137 yrkandet 7,

14. beträffande stöd till lagerproduktion av fartyg

att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:141 yrkandet 12 i ifrågavarande del godkänner i propositionen 1978/79:49 moment 2 angivna riktlinjer i ifrågavarande del,

15. beträffande avveckling av varvens fartygsinnehav

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49 moment 2 och motionen 1978/79:141 yrkandet 12 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande uthyrning av fartyg i varvens regi

att riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 12 i ifrågavarande del,

17. beträffande stöd till beställare av fartyg

att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:141 yrkandet 9 och med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 2 i motsvarande del och momenten 5 och 8

a) godkänner de riktlinjer för lån och garantier till beställare av fartyg som utskottet har angivit,

b) till A vskrivningslån till beställare av fartyg på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 675 000 000 kr.,

c) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier till beställare av fartyg till ett sammanlagt belopp av högst 5 725 000 000 kr. - inkl. tidigare bemyndigande om 3 700 000 000 kr. - avseende upplåning i anslutning till beställning av fartyg hos svenska varv i enlighet med vad som angivits i propositionen,

18. beträffande krav pä kontantinsats av fartygsbeställare, m. m. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:137 yrkandet 3 och med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 2 i motsvarande del godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

19. beträffande fartygskreditgaranti

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 4 bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att till utgången av

NU 1978/79:17

år 1981 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri - inkl. tidigare lämnade garantier - intill ett sammanlagt belopp av vid varje tidpunkt högst 17 000 000 000 kr.,

20. beträffande exportkreditgivning till svenska varv

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 3 godkänner i propositionen angivna grunder för statsunderstödd exportkreditgivning till svenska varv genom AB Svensk Exportkredit,

21. beträffande medelstillskott till Svenska Varv

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 9 till Medelstillskott till Svenska Varv AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 200 000 000 kr.,

22. beträffande täckande av kursförluster m. m. inom Svenska Varv

att riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 13,

23. beträffande kanslichefstjänst vid fartygskreditgarantinämnden att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 7 bemyndigar regeringen att vid nämnden för fartygskreditgarantier inrätta en ordinarie tjänst för kanslichef med beteckningen P,

24. beträffande fartygskreditgarantinänmdens uppgifter och organisation att

riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 11,

25. beträffande besvär över vissa beslut av riksgäldsfullmäktige att riksdagen avslår propositionen 1978/79:49 moment 6,

26. beträffande särskilt regionalpolitiskt stöd i varvsregionerna att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 18 till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 290 000 000 kr.,

b) med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 11 och med avslag på motionen 1978/79:132 yrkandet 3 i ifrågavarande del till Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet i Uddevallaregionen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

27. beträffande investmentbolag i varvsregionerna

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:141 yrkandet 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. beträffande medelstillskott till regionala utvecklingsfonder i varvsregionerna -

NU 1978/79:17

att riksdagen

a) med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 18 och med anledning av propositionen 1978/79:49 momenten 12 och 19 till Särskilt medelstillskott till de regionala utvecklingsfonderna för utveckling av näringslivet inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.,

b) med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 13 och med avslag på motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av

30 000 000 kr.,

29. beträffande bidrag till sysselsättningsätgärder inom varvsregionerna att

riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment

14 och med avslag på motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del till Bidrag till sysselsättningsätgärder inom varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av

265 000 000 kr.,

30. beträffande industriell utvecklingsfond för varvsregionerna

att riksdagen avslår motionen 1978/79:82 yrkandena 2 och 3 och motionen 1978/79:143 yrkandet 4,

31. beträffande tillverkning av bromateriel för armén att riksdagen avslår motionen 1978/79:131,

32. beträffande bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment

15 och med avslag på motionen 1978/79:137 yrkandet 6 till Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.,

33. beträffande åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 17 till Åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 500 000 kr.,

34. beträffande delegationen för etableringsfrdgor

att riksdagen avslår motionen 1978/79:137 yrkandet 10,

35. beträffande alternativ produktion vid varven att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1978/79:49 moment 10 och med avslag på motionen 1978/79:141 yrkandet 15 till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion på tilläggsbudget I till

NU 1978/79:17

statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

b) avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 14,

c) avslår motionen 1978/79:1 yrkandet 8 i ifrågavarande del,

36. beträffande alternativ produktion vid varv i Göteborgsregionen att riksdagen avslår motionen 1978/79:40 i ifrågavarande del,

37. beträffande alternativ produktion vid varv i Uddevallaregionen att riksdagen avslår motionen 1978/79:68,

38. beträffande inriktningen av varvens produktion att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:87 yrkandet 1 och motionen 1978/79:142 yrkandet 10 (LNG-fartyg),

b) motionen 1978/79:128 yrkandet 4 (flytande fabriker, hamnanläggningar m. m.),

c) motionen 1978/79:142 yrkandena 8 och 9 (anläggningar för processindustrin och inom energisektorn),

39. beträffande samhällsägd produktionskedja inom gruv-, stål-, varvs- och rederinäringarna

att riksdagen avslår motionen 1978/79:128 yrkandet 2,

40. beträffande export till socialistiska länder och utvecklingsländer att riksdagen avslår motionen 1978/79:128 yrkandet 3,

41. beträffande inrikes sjöfart

att riksdagen avslår motionen 1978/79:142 yrkandet 7,

42. beträffande riktlinjer för tidigareläggning av statliga beställningar att

riksdagen avslår motionen 1978/79:137 yrkandet 9 i ifrågavarande del,

43. beträffande riktlinjer för vissa beredskapsarbeten att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

44. beträffande statliga beställningar av färjor

att riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 10,

45. beträffande produktion av vissa objekt för försvaret

att riksdagen avslår motionen 1978/79:137 yrkandet 9 i ifrågavarande del,

46. beträffande beställning av vissa miljöskyddsfartyg

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:84 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. beträffande vissa objekt för tidigareläggning av beställningar att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:67 Gärnvägslinjen Munkedal-Lysekil),

b) motionen 1978/79:85 Gärnvägslinjen Halmstad-Getinge),

c) motionen 1978/79:132 yrkandet 4 (hamninvesteringar),

48. beträffande varvens underleverantörer att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:130,

NU 1978/79:17

b) motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

49. beträffande yrkesutbildning och omskolning på varvsorterna

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:127 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. beträffande avgränsningen av Uddevallaregionen

att riksdagen avslår motionerna 1978/79:69, 1978/79:132 yrkandet 3 i ifrågavarande del och 1978/79:138,

51. beträffande speciella sysselsättningspolitiska program för vaiysregionerna att

riksdagen avslår motionen 1978/79:142 yrkandet 12,

52. beträffande Stiftelsen Svensk skeppsforskning att riksdagen avslår motionen 1978/79:139,

53. beträffande anslagsmedel till statens skeppsprovningsanstalt att riksdagen avslår motionen 1978/79:141 yrkandet 16,

54. beträffande årsredovisning för Svenska Varv AB

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1978/79:7 till handlingarna.

Stockholm den 14 december 1978

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Sivert Andersson (s), Rune Johansson i Ljungby (s) och Hugo Bergdahl (fp).

Reservationer

1. beträffande minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. (mom. 2) av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Karl-Anders Petersson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Det är” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen att varvens produktionskapacitet skall minskas med 20 % under en tvåårsperiod innebär att långsiktiga beslut om varvsnäringens framtida struktur och volym skjuts upp. Utskottet ansluter sig till bedömningen i motionen 1978/79:143 (c) att dessa beslut måste fattas så snart som möjligt, bl. a. med hänsyn till den betydelse för svensk industri som varvsindustrin har. Ytterligare en väsentlig synpunkt i motionen är att allt

NU 1978/79:17

större resurser kommer att bindas i närings- och regionalpolitiska satsningar i varvsregionerna ju längre statsmakterna skjuter upp att besluta om varvsindustrins struktur. Detta blir till men för de delar av landet som har en mer ensidig näringslivsstruktur och svårare sysselsättningsproblem. Enligt utskottets mening bör ett långsiktigt beslut om sjöfartsnäringens struktur fattas senast hösten 1979.

För att utarbeta underlagsmaterial för detta beslut bör - såsom motionärerna föreslår-en speciell varvskommission omgående tillsättas. Representanter för staten, varvsledningarna och fackföreningsrörelsen bör ingå i kommissionen. Det bör även övervägas om kommissionen skall ha parlamentarisk representation. Kommissionen bör ha bl. a. följande uppgifter. Den skall utarbeta förslag till samordning mellan Kockums Varv och Öresundsvarvet. När det gäller Arendalsvarvet bör kommissionen planera för en så snabb övergång till alternativ produktion som möjligt. Vidare bör kommissionen i sin samlade bedömning av varvsnäringens framtida struktur även väga in de mindre och medelstora varvens framtida produktionskapacitet och verksamhetsinriktning. Härvid bör kommissionen bygga på det arbete som utförs i den utredning av de mindre och medelstora varvens struktur som utskottet förordar i det följande.

Riksdagen bör nu - i avvaktan på att en ny vårproposition läggs fram under hösten 1979 - endast besluta om en nedskärning av storvarvens produktionskapacitet till vad som kan anses erforderligt med hänsyn till orderläge och allmänna marknadsförutsättningar under det närmaste året. Detta beslut bör även omfatta de kapitaltillskott och kreditgarantier som är nödvändiga under innevarande budgetår. Vidare bör stödet till beställare av fartyg förlängas. Reglerna härför bör utformas så, att de mindre och medelstora varvens produktionsförhållanden tryggas på ett bättre sätt än vad som f. n. är förhållandet. Detta innebär att utskottet avstyrker motionerna 1978/79:137 (m) och 1978/79:141 (s) i den mån de går ut på en längre planeringsperiod.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49 moment 1 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1978/ 79:143 yrkandena 1-3 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:132 yrkandet 1, motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 4 och motionen 1978/79:141 yrkandet 1 i ifrågavarande del godkänner de riktlinjer som utskottet har angivit,

2. beträffande minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. (mom. 2) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Det är” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

NU 1978/79:17

65 Regeringens förslag rörande kapacitetsminskningen i varvsindustrin utgår enligt utskottets mening från en alltför optimistisk marknadsbedömning. Varvsföretagen själva har - som redovisas i propositionen - räknat fram en potentiell marknad som motsvarar 0-9 miljoner direkta arbetstimmar. De har angivit att det endast under mycket optimistiska förutsättningar är sannolikt att utfallet kan uppgå till 4-6 miljoner arbetstimmar. Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i motionen 1978/79:137 (m) att kapaciteten vid nybyggnadsvarven bör ligga på ca 6 miljoner direkta arbetstimmar. En anpassning till denna kapacitetsnivå på endast två år skulle emellertid kunna komma att innebära stora samhällsekonomiska kostnader och mänskliga uppoffringar. I stället bör en treårsperiod fastställas för nedskärningen. Härigenom får varvsföretagen rimliga möjligheter att planera sin verksamhet. Vidare kan man åstadkomma att övertalig personal i socialt acceptabla former kan föras över till andra arbetsplatser. Kapacitetsminskningen bör främst ske inom storvarven. Det kan bli nödvändigt att lägga ned driften vid två storvarv. I första hand bör det ankomma på företagsledningarna att efter företagsekonomiska bedömningar föreslå hur neddragningsprocessen skall ske. Det avgörande beslutet bör därefter fattas av regeringen. Det är väsentligt att kapacitetsminskningen sker någorlunda jämnt över treårsperioden. Utskottet anser därför att en bedömning av läget och en utvärdering av genomförda åtgärder bör göras vid utgången av varje kalenderår. Vid dessa tillfällen bör även behovet av kapitaltillskott prövas. Härvid bör beaktas i vilken mån varven har anpassat sig till den beslutade kapacitetsnedskärningen.

Vad här sagts innebär att utskottet avstyrker motionen 1978/79:141 (s) i här aktuell del. Det innebär vidare att utskottet avstyrker motionen 1978/79:143

(c).

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49 moment 1 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1978/ 79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 4 och med avslag på motionen 1978/79:132 yrkandet 1, motionen 1978/ 79:141 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:143 yrkandena 1-3 i ifrågavarande del godkänner de riktlinjer som utskottet har angivit,

3. beträffande anslällningsgaranll för personal vid Svenska Varv AB, m. m. (mom. 3) av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och KarlAnders Petersson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Den kraftiga” och slutar på s. 29 med ”har föreslagit” bort ha följande lydelse:

Långsiktiga beslut om varvsnäringens struktur och volym bör, som har uttalats i det föregående, skjutas upp ett år i avvaktan på att den föreslagna

5 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 17

NU 1978/79:17

varvskommissionen har utarbetat erforderligt underlagsmaterial.

De svåra struktur- och sysselsättningsproblem som är en följd av varvsnäringens situation måste lösas genom en aktiv och i planmässiga former genomförd näringspolitik och regionalpolitik. För att genomföra strukturförändringar inom varvsindustrin och tillskapa de nödvändiga nya arbetstillfällena krävs mycket stora ekonomiska resurser. Utskottet anser därför att en utvecklingsfond för den svenska varvsindustrin bör inrättas. Denna fond bör ha en övergripande funktion och nära samarbeta med de regionala utvecklingsfonderna.

Det är ofrånkomligt att den nödvändiga omställningen av varvsindustrin kommer att medföra svåra sysselsättningsproblem för de orter och regioner där varven har stått för en betydande del av arbetstillfällena. En förutsättning vid genomförandet av strukturförändringarna är att dessa sker i socialt acceptabla former.

Detta innebär att det kommer att ställas stora krav på samhället att tillhandahålla ersättningssysselsättning för dem som måste lämna varvsindustrin. Samhällets insatser bör i första hand inriktas på åtgärder som främjar den yrkesmässiga rörligheten i stället för en ökad geografisk rörlighet. Det kommer därför att krävas omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser under den tid det tar att utveckla alternativ produktion på varvsorterna.

Utskottet kan inte godta förslaget i motionen 1978/79:141 (s) om en tidsbegränsad anställningsgaranti för de varvsanställda. Denna innebär, som arbetsmarknadsutskottet påpekar, att man skjuter svårigheterna framför sig. Ett genomförande av förslaget skulle kunna få olyckliga effekter på det sättet att det kan motverka att arbetskraften utnyttjar möjligheter som kan finnas att gå över till andra branscher. Införande av en sådan garanti i de regioner där varven är belägna leder med nödvändighet till att motsvarande garantier måste utfärdas för orter och regioner där näringslivet inte har samma rika differentiering som i de fall vilka nu är i fråga. Från regionalpolitisk synpunkt kan sådana krav resas med större fog från en lång rad andra orter, t. ex. gruvorter och orter dominerade av skogsindustrin i norra Sverige samt orter som domineras av tekoindustri. Sådana orter med betydligt mera ensidigt näringsliv drabbas vid strukturförändringar i de flesta fall i högre grad.

Då det inte är klarlagt att samhället i samtliga fall kan utfärda sådana anställningsgarantier bör det inte heller ske i dessa fall.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att klarlägga de totala effekterna av att anställningsgarantier införs som generellt medel vid strukturförändringar inom näringslivet.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:141 yrkandena 2 och 3,

b) med anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:143 yrkandet 3 i

NU 1978/79:17

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

4. beträffande anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB, m. m. (mom. 3) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Den kraftiga” och slutar på s. 29 med ”har föreslagit” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att en sådan anställningsgaranti som föreslås i motionen 1978/79:141 (s) skulle kunna få olyckliga verkningar inte endast från arbetsmarknadspolitiska utan också från näringspolitiska synpunkter. Resultatet skulle kunna bli att ofrånkomliga strukturförändringar försenades. Det bör i detta sammanhang påpekas att sysselsättningspolitiken under 1970-talet har kommit att få i vissa hänseenden statiska effekter. Näringsutskottet har i det föregående förordat en kraftigare minskning av varvskapaciteten än den som föreslås i propositionen. Därvid har utskottet emellertid understrukit att nödvändiga strukturförändringar inom branschen måste ske i socialt acceptabla former. All hänsyn bör tas till de varvsanställdas behov av stöd från samhällets sida för att underlätta omställningsprocessen. Betydande arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska insatser i varvsorterna föreslås också i propositionen. Det är dock betydelsefullt att arbetsmarknadspolitiken får en sådan inriktning att den främjar arbetskraftens övergång från branscher som bedöms på sikt sakna utvecklingsmöjligheter till företag och branscher som har framtiden för sig. Med hänvisning till vad här anförts avstyrker utskottet motionen 1978/ 79:141 (s) i nu ifrågavarande del. Vad utskottet har anfört med anledning av motionsyrkandena i övrigt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:141 yrkandena 2 och 3,

b) med anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet 1 i

ifrågavarande del och motionen 1978/79:143 yrkandet 3 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande omorganisation av Svenska Varv (mom. 10) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Ett statligt” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Den strukturrationalisering som åsyftades vid bildandet av Svenska Varv kan inte sägas ha gett förväntade resultat. De direkta vinsterna av att

samordna flera varv i en enda statlig koncern har visat sig vara begränsade.

NU 1978/79:17

68 Nackdelarna däremot är uppenbara. Beslutsvägarna blir längre, och därmed försvåras en direkt kontakt mellan de olika varvsenheterna och företagsledningen. Det uppstår lätt konflikter mellan olika varvsregioner. Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i motionen 1978/79:137 (m) att Svenska Varvs organisation bör omprövas. En uppdelning av de statliga varven på två fristående varvsgrupper - en i Sydsverige och en i Västsverige - bör övervägas. Dessa båda varvsgrupper bör bli dotterbolag till Statsföretag AB. Enligt utskottets mening skulle en sådan lösning förbättra möjligheterna till de neutrala företagsekonomiska överväganden som är nödvändiga då den i det föregående förordade kapacitetsminskningen skall genomföras. Regeringen bör därför låta utreda en ändrad organisationsstruktur för Svenska Varv.

dels att utskottet under 10 bort hemställa 10. att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:129 yrkandet 2,

b) avslår motionen 1978/79:132 yrkandet 5,

c) med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 2 och med anledning av motionen 1978/79:87 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande stöd till lagerproduktion av fartyg (mom. 14) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

I den krissituation som de svenska varven f. n. befinner sig i bör man utnyttja alla möjligheter att upprätthålla produktionen på den av statsmakterna angivna nivån. Möjligheterna för varven att producera fartyg i egen regi bör därför inte avvisas kategoriskt, så som sker i propositionen. Utskottet anser att regeringen bör få medge att stödet i undantagsfall får utnyttjas även i det fall då något långtidsavtal inte har tecknats. En förutsättning för lagerproduktion skall dock vara att den är av avgörande betydelse för att upprätthålla produktionskapaciteten vid berörda varv. Vad här sagts bör riksdagen ge till känna för regeringen som sin mening.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:49 moment 2 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1978/ 79:141 yrkandet 12 i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

7. beträffande stöd till beställare av fartyg (mom. 17) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

NU 1978/79: i7

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Stödet till” och slutar med ”svarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att sjöfartskrisen inte endast berör varven utan även omfattar rederinäringen. Flera rederier har stora ekonomiska problem i fråga om såväl likviditet som soliditet. Att bibehålla och utveckla en konkurrenskraftig svensk sjöfartsnäring är ett väsentligt näringspolitiskt intresse. Starka skäl talar därför för att staten skall ta initiativ för att stödja såväl en utveckling mot en mer effektiv struktur på rederiområdet som en ökad orderbeläggning vid varven. Förslaget i motionen 1978/ 79:141 (s) syftar till att det nuvarande beställarstödet ombildas till ett stöd till rederinäringen. Detta skulle vara en verksam åtgärd i angiven riktning. De krav för att stödet skall utgå som motionärerna ställer upp och som har refererats i det föregående bör beaktas vid utformningen av föreskrifterna för stödet. Med det här anförda tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 9 och med anledning av propositionen 1978/79:49 moment 2 i motsvarande del och momenten 5 och 8

a) godkänner de riktlinjer för stöd till strukturutveckling inom svensk rederinäring som utskottet har angivit,

b) till Stöd till strukturutveckling inom svensk rederinäring på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten förbudgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 975 000 000 kr.,

c) (= utskottet),

8. beträffande krav på kontantinsats av fartygsbeställare m. m. (mom. 18) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

delsau den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Syftet med” och slutar med ”del tillstyrks” bort ha följande lydelse:

I den svåra situation som svensk sjöfartsnäring nu befinner sig i är det nödvändigt att underlätta beställningar av fartyg vid svenska varv. Utskottet kan därför tillstyrka att beställarstöd utgår så som föreslås i propositionen. Det är dock viktigt att motverka spekulativ efterfrågan av fartyg. Bl. a. av detta skäl finnér utskottet det befogat att fartygsbeställare får svara för en större del av likviden än de 5 % som föreslås i propositionen. Den skärpning av bestämmelserna för lån och kreditgarantier som motionärerna sålunda förordar kan utskottet godta. Utskottet tillstyrker alltså motionen i denna del.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 3 och med avslag på propositionen 1978/79:49 moment 2 i motsvarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

NU 1978/79:17

9. beträffande fartygskreditgarantinämnderts uppgifter och organisation (mom. 24) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det värdefullt att den angivna översynen kommer till stånd. En angelägen uppgift blir därvid, som framgår av motionen 1978/ 79:141 (s), att förbereda en omvandling av fartygskreditgarantinämnden till ett organ för en samordnad näringspolitik för rederierna och varvsindustrin. En sådan omvandling förutsätter att nämnden får ändrad sammansättning med bl. a. en bred representation för de fackliga intressena.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. beträffande industriell utvecklingsfond för varvsregionerna (mom. 30) av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Karl-Anders Petersson (alla c) som anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”angivna motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

I avvaktan på att varvskommissionen lägger fram förslag om varvsindustrins framtid bör medel ställas till förfogande för strukturomläggningar. Detta bör ske bl. a. genom en särskild industriell utvecklingsfond med nyss angivna uppgifter. Ett viktigt syfte med en sådan fond blir att den skall kunna stödja stora och riskfyllda projekt som bygger på en framtidsinriktad teknik. Fonden behöver därför avsevärda ekonomiska resurser. Utskottet förordar en låneram om 300 milj. kr. Det får ankomma på regeringen att snarast lägga fram förslag till riksdagen enligt de riktlinjer som här har angetts. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1978/79:82 och 1978/79:143 (c) såvitt de gäller inrättande av en industriell utvecklingsfond. Ett särskilt yrkande i den förstnämnda motionen går ut på att små kommuner med mindre varv skall ha företräde att erhålla medel ur fonden. Detta yrkande saknar aktualitet vid det ställningstagande i fråga om de mindre varven som utskottet har förordat och avstyrks därför.

dets att utskottet under 30 bort hemställa

30. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:82 yrkandet 2 och motionen 1978/79:143 yrkandet 4 och med avslag på motionen 1978/79:82 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

NU 1978/79:17

11. beträffande tillverkning av bromateriel för armén (mom. 31) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Näringsutskottet finnér” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning som försvarsutskottet har gjort. Ett villkor för att medel skall kunna utgå för tidigareläggning av flytande bromateriel för armén bör dock vara att en tidigareläggning bedöms vara angelägen från sysselsättningssynpunkt. Utskottet tillstyrker alltså att medel får förskotteras i enlighet med förslaget i motionen 1978/79:131 (m).

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:131 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande bidrag tillfartygsexport till utvecklingsländer (mom. 32) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 47 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 48 med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att erfarenheterna från andra länder av den biståndsform som nu föreslås i propositionen inte är positiva. Dessutom ifrågasätter utskottet i likhet med motionärerna om det är lämpligt att bidra till en ytterligare skärpt konkurrens på sjöfartsmarknaden och sålunda försämra de svenska rederiernas redan nu svåra situation. Utskottet tillstyrker motionsyrkandet och förordar alltså att riksdagen inte anvisar något anslag för det angivna ändamålet.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 6 avslår propositionen 1978/79:49 moment 15,

13. beträffande delegationen för etableringsfrågor (mom. 34) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Näringsutskottet instämmer” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet finnér i likhet med minoriteten i arbetsmarknadsutskottet att den aktuella konstruktionen bör omprövas. Delegationen tilldelas nu mycket långtgående uppgifter. Det kan ifrågasättas om denna ordning ryms inom ramen för vårt departementala system och står i överensstämmelse med principerna för svensk statsförvaltning.

Det är angeläget att riksdagen får en fullständig redovisning av de ansvars -

NU 1978/79:17

och beslutslinjer som nu tillämpas och avses bli tillämpade inom den utvidgade delegationen för etableringsfrågor. I denna redovisning bör man klarlägga hur gränsdragningen mellan å ena sidan delegationen och å andra sidan statens industriverk och andra ämbetsverk är avsedd att ske. Näringsutskottet tillstyrker alltså motionen 1978/79:137 (m) i här aktuell del.

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:137 yrkandet 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande alternativ produktion vid varven (mom. 35) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 49 med ”Utskottet finner” och slutar på s. 50 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening nödvändigt med omfattande insatser för att snabbt skapa förutsättningar vid varven för produktion inom andra områden än fartygsbyggande. Det anslag som föreslås i propositionen till Svenska Varv för alternativ produktion bör därför höjas med 150 milj. kr. till totalt 350 milj. kr. Utskottet räknar med att Kockums Varv kommer att anslutas till Svenska Varv och sålunda också blir delaktigt av stödet. Svenska Varv bör till halvårsskiftet 1979 redovisa sina erfarenheter av arbetet med att utveckla alternativa produkter. I detta sammanhang bör företaget även ange eventuella behov av ytterligare samhällsinsatser för att främja utvecklingen och marknadsföringen på detta område. Härvid bör särskilt kapitalbehovet i samband med referensanläggningar uppmärksammas. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1978/79:141 (s) i här berörd del.

dels att utskottet under 35 bort hemställa

35. att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1978/79:49 moment 10 och med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 15 till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 350 000 000 kr.,

b) med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) (= utskottet),

15. beträffande riktlinjer för vissa beredskapsarbeten (mom. 43) av Ingvar Svanberg,Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist,Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med

NU 1978/79:17

”Näringsutskottet har” och slutar med ”sorn arbetsmarknadsutskottet” bort ha följande lydelse:

I likhet med minoriteten inom arbetsmarknadsutskottet anser näringsutskottet att de kortsiktiga dellösningar som regeringen föreslår i form av tidigareläggning av vissa statliga anläggningsprojekt bör komm» till stånd utan krav på att arbetena skall bedrivas med i forsta hand övertalig varvspersonal. Som framhålls i motionen 1978/79:141 (s)bör samma regler som i övrigt gäller för beredskapsarbeten och statliga stödbeställningar, vilka innebär tidigareläggning, gälla även för dessa arbeten. I sammanhanget bör erinras om att ett betydande antal byggnads- och anläggningsarbetare i dag är arbetslösa i varvsregionerna. Utskottet finner det angeläget att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 43 bort hemställa

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om villkor beträffande sysselsättning av övertalig varvspersonal,

16. beträffande produktion av vissa objekt för försvaret (mom. 45) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Näringsutskottet anser” och slutar med ”till stånd” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till den uppfattning som förs fram av det moderata samlingspartiets ledamöter i försvarsutskottet. Visserligen är inte de materielobjekt för försvaret som nämns i motionen 1978/79:137 (m) inplanerade för anskaffning. Frågan om ombyggnad av ytterligare motortorpedbåtar till vedettbåtar synes dock böra undersökas i samband med överväganden om samordning mellan tullverkets kustbevakning och marinen i fråga om utsjöövervakning. Den tilltänkta utvidgningen av Sveriges sjöterritorium gör en sådan samordning ännu mera angelägen.

Näringsutskottet vill också peka på att konstruktion och byggande av ubåtar, torpedbåtar och minjaktfartyg vid svenska varv otvivelaktigt är av stor betydelse för bevarande av tillräcklig skeppsteknisk kompetens inom landet och sålunda kan bidra till att upprätthålla konkurrenskraften hos svensk varvsindustri. Mot denna bakgrund anser utskottet att de objekt som anges i motionen 1978/79:137 (m) bör utnyttjas för att stödja sysselsättningen, särskilt vid mindre och medelstora varv,

dels att utskottet under 45 bort hemställa

45. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:137 yrkandet 9 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

NU 1978/79:17

17. beträffande anslagsmedel lill statens skeppsprovningsanstalt (mom. 53) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”pågående budgetarbetet” bort ha följande lydelse:

Den svenska varvsindustrin står nu inför en period av omläggning till mer avancerade fartygstyper. Detta kommer att kräva stora forsknings- och utvecklingsinsatser. Utskottet tillstyrker därför det av motionärerna föreslagna tilläggsanslaget till STU om 13 milj. kr., avsett för skeppsteknisk forskning och utveckling.

dels att utskottet under 53 bort hemställa

53. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:141 yrkandet 16 till Styrelsen för tekniskforskning och utveckling på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.

NU 1978/79:17 75

Bilaga 1

Försvarsutskottets yttrande 1978/79: 3 y

om Finnboda varvs betydelse för försvarsberedskapen, ni. ni.

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 21 november 1978 beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att i anslutning till behandlingen av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor jämte motioner avge yttrande med försvarsberedskapssynpunkter på frågan om Finnboda varvs framtid. Den 28 november 1978 beslöt näringsutskottet bereda försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över de motioner som har väckts med anledning av propositionen 1978/79: 49, i den mån motionerna avser stödbeställningar för försvaret.

Utskottet

I propositionen 1978/79: 49 om vissa varvsfrågor behandlas (s. 11— 13) bl. a. problem för landets mindre och medelstora varv. Föredragande statsrådet (industriministern) bedömer (s. 12) att det, med hänsyn till den förändring som har skett på marknaden, inte torde finnas ett framtida utrymme för alla varvsenheter som f. n. arbetar på marknaden för mindre och medelstort tonnage upp till 30 000 dödviktston (dwt). Han anser därför att kapaciteten måste minska med minst 30 % under de närmaste åren. En sådan minskning av kapaciteten vid alla mindre och medelstora varv bedöms dock ge alltför stora negativa företagsekonomiska effekter. Av denna anledning bör enligt industriministerns mening övervägas att lägga ned enskilda varvsanläggningar. Han anser att branschen själv bör vidta lämpliga åtgärder för att åstadkomma den önskvärda kapacitetsreduktionen. Sådana åtgärder bör enligt hans mening vara en förutsättning för fortsatt statligt stöd. Han förordar att medel för bidrag till de mindre och medelstora varven anvisas på tillläggsbudget I för innevarande budgetår och uttalar att medlen bör kunna utbetalas när lämpliga åtgärder för att uppnå den önskvärda kapacitetsminskningen har överenskommits.

Till grund för propositionen ligger bl. a. en analys av marknadsoch konkurrensförutsättningarna för mindre och medelstora varv. Analysarbetet har omfattat en rad privatägda varvsföretag samt företag som tillhör Svenska Varv AB. I sistnämnda grupp ingår Götaverken Finnboda AB (Finnboda varv).

Finnboda varv är beläget inom området Henriksdal i Nacka kommun. Kajer m. m. ligger i den del av Saltsjön som är belägen mellan Henriksdal och Djurgården. Som framgår av årsredovisningen för år 1977 för Svenska Varv AB (skr 1978/79: 7 s. 23) är varvet ett av de största

NU 1978/79:17 (FöU 1978/79:3y)

reparationsvarven i östersjön med fem flytdockor och tre torrdockor. Varvet kan docka fartyg på upp 35 000 dwt. Till varvet hör en väl utbyggd maskin- och plåtverkstad. Antalet anställda vid varvet är ca 500. Därtill kommer personal hos underleverantörer som bedriver verksamhet inom varvsområdet. Varvet bedriver produktion inom tre olika produktgrupper, nämligen

— reparation och underhåll av fartyg

— tillverkning av stålkonstruktioner och maskinbearbetning

— tillverkning av stålpontoner och mindre flytetyg.

Under ledning av landshövdingen i Stockholms län har under sommaren och hösten 1978 arbetat en kommitté för att utreda Stockholmsregionens behov av fortsatt drift av Finnboda varv. Kommittén har i oktober 1978 färdigställt en rapport om utredningens resultat. I skrivelse den 26 oktober 1978 hemställde kommittén att regeringen i samband med den aktuella varvspropositionen skulle ta hänsyn till de särskilda skäl som kommittén redovisat för bevarande av Finnboda varv i Stockholmsregionen. Regeringen beslöt den 16 november 1978 att lämna framställningen utan åtgärd. I ett pressmeddelande från industridepartementet angavs att varvet får läggas ned om inga lokala intressenter vill ta över och driva varvet vidare.

I motionen 1978/79: 83 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om fortsatt drift vid Finnboda varv. Motionärerna uttalar farhågor för industrisysselsättningen i Stockholmsregionen samt åberopar resultaten av arbetet inom den kommitté som länsstyrelsen tillkallade i april 1978. Enligt motionärerna skulle en nedläggning av Finnboda varv få betydande negativa konsekvenser, bl. a. för försvarsberedskapen. Inom ramen för en troligen oundviklig omstrukturering av varvsnäringen måste det, anser motionärerna, finnas utrymme för varvsverksamhet också i Stockholmsregionen.

I motionen 1978/79: 137 (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Finnboda varv. Enligt motionärerna bör AB Svenska Varv ges i uppdrag att söka finna köpare till varvet. För motionärerna framstår det som uppenbart att Stockholmsregionen har behov av ett beredskapsvarv och dockanläggningar för främst reparationer.

Enligt motionen 1978/79: 141 (s) saknas i fråga om de mindre och medelstora varven bedömningar av varvens roll i försvars- och katastrofberedskapen.

Försvarsutskottet begränsar sitt yttrande om Finnboda varv till försvarsberedskapssynpunkter. Här bortses alltså från varvets betydelse för bl. a. fredstida katastrofberedskap och underhåll av isbrytare samt för det militära försvarets verksamhet i fred.

Av rapporten från den nämnda kommittén för utredning av Finnboda varvs fortsatta drift framgår (s. 34) att varvet är mycket svårt att ersätta

NU 1978/79:17 (FöU 1978/79:3y)

för marinens krigsreparationstjänst. Utan varvet skulle också råda stora svårigheter i samband med rustning vid mobilisering av i första hand hjälpfartyg. Försvarets materielverk har i samråd med övriga militära myndigheter bedömt att ett bortfall av Finnboda varv skulle medföra sänkt försvarsberedskap. Marinen ser med oro på utvecklingen att torrsättningsresurserna vid varvet kan komma att försvinna. Detta kan i så fall inte kompenseras inom regionen.

Utskottet har tagit del av underlag om Finnboda varv från marinen och från överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF).

Finnboda varv hör till de industrier som har planlagd verksamhet enligt krigsproduktionsbesked från ÖEF. Detta innebär att arbetsprogram, arbetskraftsbehov, viktiga behov av varor och tjänster samt underleverantörer finns skriftligt angivna. Av gällande handlingar, utskrivna i februari 1977, framgår bl. a. att varvet skall kunna svara för fartygsreparationer och ombyggnad av hjälpfartyg i händelse av mobilisering. Arbetet skall utföras i företagets verkstäder men vid behov även på annan plats. Företaget skall vara berett att ta emot personalförstärkning från annat varv enligt särskild specifikation, uppdelad efter yrkeskategorier. Alla torrsättningsresurser med personal skall disponeras för totalförsvaret. Flytdockorna skall kunna nyttjas på platser utanför varvsområdet.

Av underlag från chefen för Ostkustens örlogsbas framgår bl. a. att den av statsmakterna beslutade principen om samordning av militära och civila funktioner i totalförsvaret (jfr FöU 1976/77: 13 s. 16—17) har drivits långt när det gäller planläggningen för rustning, ombyggnad, reparation och underhåll av hjälpfartyg på ostkusten. Enligt örlogsbaschefen skulle ett bortfall av Finnboda varv medföra att chefen för marinen måste i grunden ompröva hur framför allt hjälpfartygsflottan skall mobiliseras och krigsrepareras.

I underlag från ÖEF redovisas en prioritering av svenska varv från ren försvarsberedskapssynpunkt. Av tolv bedömda varv ges fern, däribland Finnboda varv, högsta prioritetsgrad. Därmed står det enligt försvarsutskottets mening klart att varvet har stor betydelse för marinens beredskap på ostkusten och att varvets resurser är viktiga för kustsjöfarten under beredskap och krig.

Enligt önskemål från näringsutskottet tar försvarsutskottet i detta sammanhang också upp några andra motionsyrkanden med anledning av varvspropositionen som berör det militära försvaret.

I propositionen 1978/79: 49 hemställer regeringen bl. a. att riksdagen som bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna skall anvisa 265 milj. kr. på tilläggsbudget för innevarande budgetår. I motionen 1978/79: 131 (m) föreslås att av detta belopp skall utnyttjas högst 72 milj. kr. som förskott till den ekonomiska ramen för det militära försvaret, att återbetalas från fjärde huvudtiteln i enlighet med planerat betalningsutfall.

NU 1978/79:17 (FöU 1978/79:3y)

78 Motionären redovisar att arméns programplan innehåller en anskaffning av flytande bromateriel för armén med planerat betalningsutfall av 30 milj. kr. under budgetåren 1979/80—1983/84 och 42 milj. kr. under budgetåren 1984/85—1988/89. Materielen behövs för försvarsberedskapen och skall betalas inom försvarets ram men en beställning kan av likviditetsskäl inte tidigareläggas. Produktion av bromaterielen har stor likhet med skeppsbyggnad. Motionären framhåller att det från samhällsnyttans synpunkt är rimligt att sysselsättningsfrämjande medel används för ändamål inom landet och för objekt som senare i alla fall skall förverkligas.

Bromateriel för armén nämns också i motionen 1978/79: 40 (c) som exempel på varvsproduktion för svenska behov.

Utskottet konstaterar att den planerade anskaffningen av bromateriel för armén är väl motiverad från försvarets synpunkt. Om en tidigareläggning bedöms vara angelägen för sysselsättningen vid vissa varv har utskottet inte något att erinra mot att medel förskotteras och återbetalas i enlighet med förslaget i motionen 1978/79: 131. Regeringen bör dock väga detta objekt mot andra angelägna behov inom arméns materielområde. Likviditetsproblemen är där betydande.

1 motionen 1978/79: 137 (m) yrkas bl. a. alt riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad motionärerna anfört om tidigareläggning av statliga beställningar. Motionärerna hävdar att mindre och medelstora varv i många fall kan vara lämpligare än de statliga storvarven som tillverkare av bl. a. örlogsfartyg. Enligt motionärerna bör det vara möjligt att samordna tullverkets behov av utsjöbevakningsfartyg med marinens behov att bygga om torpedbåtar till vedettbåtar. I sammanhanget nämns vidare minjaktfartyg.

De materielobjekt för försvaret som nämns i motionen 1978/79: 137 är inte inplanerade för anskaffning. Frågan om ombyggnad av ytterligare motortorpedbåtar till vedettbåtar synes dock böra undersökas i samband med överväganden om samordning mellan tullverkets kustbevakning och marinen i fråga om utsjöövervakning. En sådan samordning blir ännu mera angelägen genom den tilltänkta utvidgningen av Sveriges sjöterritorium. Utskottet kan däremot inte tillstyrka att sysselsättningsmedel förskotteras till försvarsramen för sådana objekt.

Stockholm den 30 november 1978

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Eric Holmqvist (s), Georg Pettersson (c), Gusti Gustavsson (s), Gudrun Sundström (s), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Ulla Ekelund (c), Hans Lindblad (fp), Bertil Johansson (c), Axel Andersson (s), Nils Erik Wååg (s) och Eric Hägelmark (fp).

NU 1978/79:17 (FöU 1978/79:3y)

79 Avvikande meningar

1. Bengt Gustavsson, Eric Holmqvist, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Axel Andersson och Nils Erik Wååg (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 4 börjar ”Utskottet konstaterar” och slutar ”där betydande” bort ha följande lydelse:

Utskottet utgår från att regeringen — liksom tidigare skett — i det nu pågående budgetarbetet prövar förutsättningarna att av sysselsättningsskäl tidigarelägga beställning av viss försvarsmateriel. I sådant sammanhang torde även övervägas lämpligheten av att förskottera betalningsmedel och konsekvenser som detta medför för fullföljande av anskaffningsprogrammet inom den 5-årsperiod som nu löper. Utskottet förordar därför att motionen 1978/79: 131 avslås i denna del.

dels att sista stycket av utskottets anförande bort ha följande lydelse:

De materielobjekt för försvaret som nämns i motionen 1978/79: 137 är inte inplanerade för anskaffning. Utskottet kan därför inte tillstyrka att sysselsättningsmedel förskotteras till försvarsramen för dessa objekt.

2. Per Petersson och Gunnar Oskarson (båda m) anser att sista stycket av utskottets anförande bort ersättas av text med följande innehåll:

De materielobjekt för försvaret som nämns i motionen 1978/79: 137 är inte inplanerade för anskaffning. Frågan om ombyggnad av ytterligare motortorpedbåtar till vedettbåtar synes dock böra undersökas i samband med överväganden om samordning mellan tullverkets kustbevakning och marinen i fråga om utsjöövervakning. En sådan samordning blir ännu mera angelägen genom den tilltänkta utvidgningen av Sveriges sjöterritorium.

Konstruktion och byggande av ubåtar, torpedbåtar och minjaktfartyg vid svenska varv har stor betydelse för att behålla tillräcklig skeppsteknisk kompetens inom landet. Härigenom bidrar man verksamt till att upprätthålla konkurrenskraften hos svensk varvsindustri. Det finns också ett betydande intresse utomlands för svenska konstruktioner på detta område. Mot denna bakgrund anser utskottet att de objekt som anges i motionen 137 bör utnyttjas för att stödja sysselsättningen, särskilt vid små och medelstora varv.

NU 1978/79:17 80

Bilaga 2

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1978/79:1 y

över propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har anmodat arbetsmarknadsutskottet att yttra sig över propositionen 1978/79: 49 om vissa varvsfrågor jämte motioner, såvitt gäller sysselsättningsåtgärder och regionalpolitiska åtgärder.

Utskottet

Bakgrund

Varvsnäringen upplever i dag en allvarlig kris. Denna är främst orsakad av en alltför snabb ökning av fartygsproduktionen i början av 1970- talet, den långvariga lågkonjunkturen i industriländerna samt oljekrisen under åren 1973—1974. Överkapaciteten vid varven i världen är följaktligen betydande. Under de två senaste åren har nya order legat på en nivå som, mätt i dödviktston (dwt), är mindre än hälften av den aktuella leveransvolymen.

Vissa länder har redan vidtagit åtgärder för att anpassa produktionskapaciteten till efterfrågan. Sverige tillhör de länder som hittills dragit ned verksamheten mest. Under perioden l:a kvartalet 1975—3:e kvartalet 1978 reducerades antalet sysselsatta vid de svenska varven med 26 %. Danmark och Nederländerna reducerade under samma period antalet varvssysselsatta med 30 resp. 27 %. Motsvarande tal för Japan, Västtyskland och Belgien var 15 %. Finland, England och Italien vidtog inte några nedskärningar under perioden.

Varvsländerna utanför Västeuropa och Japan har fördubblat sin produktion av fartyg under perioden 1970—1976. Denna snabba produktionsökning är i huvudsak hänförlig till några få länder som har ökat sin varvskapacitet kraftigt under senare år. Främst gäller detta Sydkorea, Brasilien och USA men även flera öststater, såsom Sovjetunionen och Polen.

Marknadsutsikterna för de svenska varven är mycket osäkra. Efterfrågan på fartyg väntas inte vända förrän några år in på 1980-talet. Samtidigt räknar man med fortsatt utbyggnad av ny varvskapacitet i länder utanför OECD-området under de närmaste åren. Härtill kommer svårigheterna för de svenska varven att konkurrera prismässigt med de stora varven i vissa utvecklingsländer, främst Sydkorea.

De stora varven

Enligt gjorda bedömningar beräknas marknaden för de svenska nybyggnadsvarven i början av 1980-talet ligga mellan 0 och 9 milj. produk -

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

tionstimmar. Det sannolika utfallet bedöms av företagen uppgå till 4—6 milj. timmar. F. n. är kapaciteten ca 12,8 milj. timmar.

I propositionen framhålls att en försiktighet i nedskärningen av de svenska varven är motiverad. Detta med hänsyn till att bedömningarna om framtiden är osäkra samt till varvens betydelse på de lokala arbetsmarknaderna. Utöver redan beslutad nedläggning av Eriksbergs Mekaniska Verkstad föreslås i propositionen att kapaciteten i ett första steg reduceras med minst 20 % jämfört med nivån vid utgången av år 1977. Nedskärningen skall vara genomförd vid utgången av år 1980. Förslaget innebär en neddragning av kapaciteten till 9 milj. arbetstimmar i slutet av år 1980.

Den föreslagna nedskärningen av kapaciteten vid de svenska storvarven innebär följande förändringar i fråga om antalet anställda:

Nuläge

31/12 1980

Differens

Uddevallavarvet

3 300

2 600

— 700

Arendalsvarvet och

Cityvarvet, Göteborg

6 400

5 000

—1 400

Öresundsvarvet, Landskrona

3 250

2 500

— 750

Härtill kommer att Kockums varv under sommaren redovisat planer på att minska antalet anställda inom fartygsproduktionen med ca 1 200 till ca 3 300 under en treårsperiod.

I propositionen redovisas vissa förslag när det gäller finansieringsfrågan för varven. Bl. a. föreslås att ytterligare statliga garantier för produktion av fartyg i egen regi inte längre skall kunna lämnas. Statens garantiengagemang avseende varvens direkta och indirekta fartygsinnehav föreslås bli avvecklat. Beställarstöd för att underlätta omstruktureringen av varvsindustrin bör enligt propositionen utgå även i fortsättningen. Stödet skall utgå för beställningar som görs före utgången av år 1979 och där fartyget levereras före utgången av år 1980. Dessutom skall finansiering av fartygsexporten underlättas. Slutligen kan nämnas att Svenska Varv AB föreslås få ett kapitaltillskott på 2 200 milj. kr. för att täcka förlusterna under åren 1978—1979.

Regeringens förslag har föranlett ett stort antal motioner.

Socialdemokraterna godtar, bl. a. mot bakgrund av bristande resurser att göra egna marknadsanalyser, i motionen 141 regeringens förslag till neddragningstakt för de närmaste två åren. Däremot är man inte beredd att acceptera de personalpolitiska konsekvenser som skulle bli följden av en omedelbar anpassning av arbetsstyrkan till denna nivå. Därför föreslås att alla de f. n. anställda vid varven på de fyra orterna skall garanteras fortsatt anställning t. o. m. år 1980. Till den senare frågan om en s. k. sysselsättningsgaranti återkommer utskottet senare i framställningen.

Nils Åsling m. fl. (c) beklagar i motionen 143 att regeringen inte

6 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 17

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

är beredd att ta de offensiva grepp som behövs för en omstrukturering av varvsnäringen. I motionen föreslås därför att en varvskommission tillsätts som omgående kan ta itu med de problem som förestår inom varvsverksamheten. Representanter för staten, varvsledningarna och fackföreningsrörelsen bör enligt förslaget ingå i kommissionen. Parlamentariska inslag i kommissionen bör även övervägas. Enligt motionärerna bör i kommissionens arbete också ingå att bedöma de mindre och medelstora varvens framtida produktionskapacitet och verksamhetsinriktning. En proposition bör därefter läggas fram under hösten 1979. I avvaktan härpå bör riksdagen begränsa beslutet om nedskärningen av storvarvens produktionskapacitet till vad som kan anses erforderligt med hänsyn till orderläge och allmänna marknadsförutsättningar för det närmaste året.

Moderata samlingspartiet anser i motionen 137 att kapaciteten vid storvarven bör skäras ned med ca 50 % under en treårsperiod. I motionen hänvisas bl. a. till en inom ekonomidepartementet framtagen företags- och samhällsekonomisk analys, enligt vilken en halvering av nuvarande kapacitet är samhällsekonomiskt motiverad. Kapacitetsminskningen bör enligt motionärerna ske någorlunda jämnt över treårsperioden. Vid utgången av varje kalenderår bör emellertid en bedömning av läget ske och genomförda åtgärder värderas.

Vänsterpartiet kommunisterna och arbetarpartiet kommunisterna avvisar i motionerna 142 resp. 128 varje förslag som innebär neddragning av varvskapaciteten.

Som framgår av propositionen och motionerna är uppfattningarna delade om takten för neddragningen av varven. Enighet råder däremot om att omfattande insatser behöver sättas in i varvsregionerna för att hävda sysselsättningen under den omställning av storvarven som under alla omständigheter måste genomföras. Utskottet noterar också att de förslag till medelstilldelning för sysselsättningsskapande åtgärder som presenteras i propositionen har ett brett parlamentariskt stöd. Utskottet anser sig mot denna bakgrund kunna behandla olika förslag till åtgärder utan att därför ta ställning till till hur mycket och i vilken takt varven skall skäras ner.

De mindre och medelstora varven

De mindre och medelstora varven sysselsätter f. n. ca 4 600 personer. Storleken på företagen varierar kraftigt från Karlskronavarvet med ca 1 600 anställda till Marinteknik AB med ca 60 anställda. Den sammanlagda omsättningen uppgick år 1977 till omkring 750 milj. kr.

Även denna kategori svenska varv har betydande problem. Ett skäl härtill är att deras traditionella verksamhet som underleverantörer till storvarven i stort sett upphört. Lönsamheten har varit otillfredsställande under de senaste fyra åren, och någon förbättring kan inte väntas de närmaste åren.

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

83 Enligt propositionen bör kapaciteten skäras ned med 30 % de närmaste åren. Branschen bör själv vidta lämpliga åtgärder för att åstadkomma den önskvärda kapacitetsreduktionen. I propositionen framhålls dock att en nedläggning av enskilda varvsanläggningar bör övervägas.

I propositionen föreslås att 14,5 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget I för bidrag till de mindre och medelstora varven för innevarande budgetår. Medlen utbetalas när lämpliga åtgärder för att uppnå den önskvärda kapacitetsminskningen har överenskommits.

Socialdemokraterna anser i motionen 141 att regeringens förslag när det gäller de mindre och medelstora varven är dåligt underbyggt. Dessa varvs problem och utvecklingsmöjligheter bör därför närmare utredas i en speciell varvskommission.

I motionen 143 föreslår även Nils Åsling m. fl. (c) en fortsatt utredning av de aktuella varvens framtid. Motionärerna vill, som tidigare nämnts, att detta skall ske inom den varvskommission som centerpartiet förordar. En eventuell reducering av produktionskapaciteten under år 1979 bör begränsas till vad som kan bedömas som nödvändigt med hänsyn till orderläge och småvarvens allmänna marknadsförutsättningar, menar motionärerna.

Moderata samlingspartiet avvisar i motionen 137 tanken på en generell, av statsmakterna styrd nedtrappning av kapaciteten i dc mindre och medelstora varven. Dessa varv bör ges ett i förhållande till de statligt ägda varven likvärdigt stöd. Motionärerna förutsätter vidare att de mindre och medelstora varven individuellt anpassar sig till den speciella varvskonjunktur som råder för de fartygsprodukter som dessa tidigare inriktat sig på och att de struktur- och kapacitetsförändringar som kan komma i fråga för dessa varvsföretag sker på företagsekonomiska grunder.

Vänsterpartiet kommunisterna och arbetarpartiet kommunisterna avvisar i motionerna 142 resp. 128 tanken på neddragning av även denna varvskategori.

Enligt utskottets uppfattning finns det sysselsättningsskäl som talar för att de mindre och medelstora varven blir föremål för ytterligare utredning innan man tar ställning till kapacitetsfrågor m. m. Utredningsarbetet, vilket även bör innefatta arbetsmarknads- och regionalpolitiska konsekvenser av nedskärningar av verksamheten, bör bedrivas med sikte på att beslut kan fattas senast hösten 1979. Under mellantiden kan det bli aktuellt med förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser. I den mån det på någon ort skulle behövas insatser utöver vad som är möjligt med nuvarande medel räknar utskottet med att regeringen återkommer till riksdagen. Dessutom bör regeringen, såsom föreslås i motionen 141, vara oförhindrad att vid behov sätta in temporärt stöd av den typ 75 %-bidraget utgör. Därvid får självfallet göras erforderliga justeringar i bidragsvillkoren så att bidraget kan utgå till de mindre och medelstora varven.

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

84 Med det ovan gjorda ställningstagandet om ny utredning finns det inte anledning att gå närmare in på motionen 70 av Lars Schött m. fl. (m, c) i vilken de mindre och medelstora varven längs ostkusten särskilt uppmärksammas.

Regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder m. m.

Utskottet går härefter över till att behandla de i propositionen redovisade förslagen till regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder i berörda varvsregioner.

I propositionen framhålls att speciella åtgärder krävs i varvsregionerna, utöver de betydande insatser som satts in för att värna om sysselsättningen i landet i övrigt.

För att öka sysselsättningen i varvsregionerna föreslås att resurser sätts in, motsvarande 995 milj. kr. Medlen avser bl. a.

— regionalpolitisk stöd

— utökade resurser till de regionala utvecklingsfonderna

— bildande av investmentbolag för att främja företagsetableringar eller utvidgningar

— varvens utveckling av alternativ produktion

— stöd till u-landsbeställningar från svenska varv

— stöd till vissa omfattande och kostnadskrävande industriella projekt med stort risktagande

Därutöver föreslås arbetsmarknadspolitiska insatser främst i form av tidigareläggning av statliga beställningar.

Innan utskottet tar upp vissa enskildheter i regeringens förslag behandlar utskottet det yrkande till sysselsättningsgaranti som framställs av socialdemokraterna i motionen 141. Förslaget innebär i korthet att alla de f. n. anställda vid varven på de fyra stora varvsorterna skall garanteras fortsatt anställning t. o. m. år 1980. Enligt motionärerna bör därför en särskild, från den löpande produktionen skild organisation bildas vid resp. varv. Till denna organisation skall enligt förslaget successivt föras den personal som blir övertalig genom kapacitetsneddragningen och rationaliseringsåtgärder. Den berörda personalen behåller därmed sin anställning i företaget. För denna personal avses särskilda åtgärder sättas in, exempelvis utbildning. Genom systemet med sammanhållna enheter för den övertaliga personalen förbättras också i hög grad möjligheterna att nå framgång med de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, anför motionärerna.

I motionen har kostnaderna för garantin för perioden t. o. m. år 1980 uppskattats till ca 300 milj. kr., varav 50 milj. kr. för innevarande budgetår. Ett särskilt anslag föreslås bli uppfört på statsbudgeten för detta ändamål benämnt Särskilda sysselsättningsinsatser vid varven. Slutligen framhålls i motionen att den verkliga samhällsutgiften för dessa åtgärder blir väsentligt mindre — om ens någon.

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

85 Utskottet kan inte godta motionsförslaget sorn innebär att man skjuter svårigheterna framför sig. Ett genomförande av förslaget skulle kunna få olyckliga effekter på det sättet att det kan motverka att arbetstagare utnyttjar de möjligheter som kan finnas att gå över till andra branscher. Man kan inte heller bortse från att det skulle skapa ett farligt prejudikat på svensk arbetsmarknad. Med hänvisning till det anförda och till de omfattande sysselsättningsskapande åtgärder som föreslås i propositionen avstyrks motionsyrkandet om en sysselsättningsgaranti.

I detta sammanhang vill utskottet i anslutning till motionen 40 av Rune Torwald m. fl. (c) betona vikten av ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingen och varvens personalavdelningar så att man når bästa möjliga resultat för den enskilda individen.

Utskottet tar härefter upp de regional- och arbetsmarknadspolitiska förslag regeringen presenterar.

Det särskilda regionalpolitiska stödet skall enligt propositionen uppgå till 300 milj. kr. och lämnas i kommuner som ingår i Göteborgs, Landskronas, Malmös och Uddevallas lokala arbetsmarknader. Regeringen skall närmare ange vilka kommuner som skall ingå i dessa s. k. varvsregioner. Det skall vidare ankomma på regeringen att besluta om fördelningen av stödet mellan regionerna.

För stödet skall gälla samma regler som gäller för lokaliseringslån till verksamhet utanför det allmänna stödområdet enligt förordningen (1970: 180, omtryckt 1978: 573) om statligt regionalpolitisk! stöd. Länsstyrelserna avses få besluta om stöd vid investeringar som uppgår till högst 3 milj. kr., arbetsmarknadsstyrelsen vid investeringar mellan 3 och 8 milj. kr., medan regeringen beslutar i de fall investeringarna överstiger 8 milj. kr.

Med hänsyn till arbetsmarknadssituationen i Uddevallaregionen föreslås att regionalpolitisk! stöd skall kunna lämnas i denna region även i form av bidrag till byggnadsinvesteringar. Bidragsandelen föreslås dock begränsas till högst 10 % av stödberättigade investeringar. 10 milj. kr. av de nämnda 300 milj. kr. avdelas för detta ändamål.

Avsikten är även att kommuner med underleverantörer till varven utanför varvsregionerna skall kunna utnyttja det regionalpolitiska stödet då sysselsättningsproblem uppstår.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.

Frågan om regionalpolitisk! stöd för byggnadsinvesteringar i Uddevallaregionen tas upp i motionen 132 av Kjell Mattsson m. fl. (c). Motionärerna vill att uppförande av industrihus för uthyrning skall ingå bland stödberättigade projekt.

Utskottet är inte berett att biträda detta förslag utan hänvisar till de regler som finns för att stödja uppförande av industrihus som beredskapsarbete eller över ett särskilt anslag.

För att stärka möjligheterna till regionala och lokala initiativ föreslås

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

i propositionen att de regionala utvecklingsfonderna i de berörda länen erhåller ökade resurser samt att särskilda investmentbolag bildas för vardera Göteborgsregionen, Uddevallaregionen och Malmö-Landskronaregionen.

Till de regionala utvecklingsfonderna beräknas 30 milj. kr. i medelstillskott. De ökade resurserna som de regionala utvecklingsfonderna i länen härigenom får bör enligt propositionen främst användas i de kommuner där särskilt regionalpolitisk stöd kan lämnas enligt regeringens beslut. Stödet från utvecklingsfonderna skall följa de regler som gäller för fondernas ordinarie verksamhet.

Till de nya investmentbolagen beräknas 75 milj. kr. för aktieteckning och bidrag. Investmentbolagens uppgifter skall vara att stödja den industriella utvecklingen i regionen. De bör enligt propositionen utveckla egna projekt samt finansiellt stödja nyetablering och expansion av företag genom bl. a. aktieteckning.

I den socialdemokratiska partimotionen 141 föreslås en annan konstruktion av anslagen till investmentbolagen. Motionärerna vill att utvecklingsfonderna skall få även de medel som reserveras för investmentbolagen. Det får sedan bli fondernas sak att avgöra om investmentbolag skall bildas särskilt och hur omfattande verksamheten skall bli.

Utskottet ansluter sig till propositionen när det gäller den sammanlagda nivån för bidragen till utvecklingsfonderna och investmentbolagen. Utskottet ansluter sig vidare till förslaget i den socialdemokratiska motionen att samtliga medel skall kanaliseras via utvecklingsfonderna.

För att uppnå största möjliga effekt av samhällets arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska insatser krävs en regional samordning. I propositionen föreslås att det skall ske genom inrättande av särskilda arbetsgrupper. För Göteborgsområdet finns redan organisatoriska anordningar inom ramen för Göteborgsdelegationen. Motsvarande arbetsgrupper föreslås bli inrättade i Uddevallaregionen och för den gemensamma Malmö- och Landskronaregionen. I grupperna skall ingå representanter för länsstyrelse, länsarbetsnämnd, regional utvecklingsfond samt de investmentbolag som kan komma att bildas. Vidare är avsikten att företrädare för kommuner, företag och fackliga organisationer på lämpligt sätt skall knytas till grupperna.

Det krävs även en central samordning av insatserna i varvsregionerna. I dag finns en samordningsgrupp knuten till delegationen för etableringsfrågor inom industridepartementet. Delegationen bedriver f. n. bl. a. viss service med produktsökning i utlandet åt arbetsgrupper eller delegationer som finns inrättade i ett flertal län. I propositionen föreslås att den verksamheten även bör utökas till att omfatta de nya regionala arbetsgrupperna i varvslänen. Delegationen för etableringsfrågor bör vidare enligt propositionen få samordningsansvaret för den produktsökande verksamhet som bedrivs inom investmentbolagen, de regionala

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

arbetsgrupperna, utvecklingsfonderna, statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling.

För etableringsdelegationens arbete och för redan verksamma grupper i länen har tidigare anvisats 13 milj. kr. Ytterligare 5,5 milj. kr. föreslås nu bli anvisade till följd av den planerade utökningen av verksamheten i varvsregionerna.

Regionala arbetsgrupper finns redan som tidigare sagts i ett stort antal län med sysselsättningsproblem. Med tanke på den planerade omställningen inom den svenska varvsindustrin anser utskottet det naturligt att sådana grupper tillskapas även i de här berörda regionerna. Utskottet tillstyrker även att 5,5 milj. kr. tillskjuts anslaget Åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län för innevarande budgetår. Det tillskjutna beloppet bör dock inte avse varvsregionerna exklusivt. Av medlen bör få täckas bl. a. kostnader för arbetsgrupperna i Jämtlands och Gävleborgs län.

I moderata samlingspartiets motion 137 ifrågasätts om det ansvar etableringsdelegationen föreslås bli tilldelat ryms inom ramen för det departemental system som vi har i vårt land.

Motionärerna anser det därför angeläget att riksdagen får en fullständig redovisning av de ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas och avses bli tillämpade inom den utvidgade delegationen för etableringsfrågor. Det bör också klarläggas hur gränsdragningen är avsedd att ske mellan delegationen och industriverket samt andra ämbetsverk. En utredning av dessa frågor bör snarast möjligt komma till stånd under medverkan av förslagsvis riksrevisionsverket. Motionärerna vill att frågan därefter skall redovisas för riksdagen.

Utskottet finner det naturligt med en viss central samordning av insatserna, bl. a. för att undvika dubbelarbete. Med hänsyn till det angelägna i att verksamheten kommer i gång utan dröjsmål är det värdefullt att kunna lägga samordningsuppgifterna på ett befintligt organ, ctablcringsdelegationen, som f. ö. redan har arbetsuppgifter på området. Erfarenheter av verksamheten får avgöra om det finns behov att ompröva den aktuella konstruktionen. Utskottet finner inte skäl föreslå att man redan i dag skall sätta i gång en undersökning. Motionsyrkandet härom avstyrks följaktligen.

Till ett anslag, benämnt Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregioncrna, föreslås att 265 miij. kr. tas upp på tilläggsbudget I för budgetåret 1978/79. I den summan ingår tidigare anvisade 25 milj. kr. för alternativa produkter vid varven.

Medlen skall enligt propositionen användas för att vid behov ytterligare förstärka investmentbolag och regionala utvecklingsfonder, för att ytterligare stödja alternativ produktion vid varven samt för att efter beslut av regeringen i särskilda fall stödja projekt som är särskilt omfattande.

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

88 Utskottet har ingen erinran mot detta anslag.

Utskottet instämmer även i vad i propositionen anförs om att stödinsatserna skall avbrytas när arbetsmarknaden i en region åter fungerar normalt. Som framhålls i propositionen bör vidare beslut om stöd till ett enskilt företag kunna villkoras av att viss sysselsättningsnivå upprätthålls. Även andra villkor skall kunna ställas.

Som tidigare nämnts innefattar de arbetsmarknadspolitiska insatserna bl. a. tidigareläggningar av ett betydande antal statliga beställningar. Även vissa större statliga anläggningsprojekt föreslås bli tidigarelagda. En förutsättning för att dessa senare arbeten skall kunna komma till stånd under detta budgetår är enligt propositionen att projekten kan bedrivas med i första hand övertalig varvspersonal. Tidigareläggning av vissa arbeten m. m. till en kostnad av drygt 1 200 milj. kr. beräknas vara möjliga att genomföra. Cheferna för berörda departement avser att senare återkomma till regeringen med förslag härom.

Vidare föreslås att vissa arbeten i samband med utbyggnaden av Göteborgs hamn skall kunna ske som beredskapsarbeten.

Slutligen framhålls betydelsen av den fortsatta utbyggnaden av den arbetsförmedlande verksamheten.

Förslaget om tidigareläggningarna av statliga beställningar har föranlett ett antal motioner.

I motionen 137 av Gösta Bohman m. fl. (m) framhålls att de föreslagna tidigareläggningarna inte bör reserveras för enbart de statliga storvarven. I många fall kan mindre och medelstora varv vara lämpligare tillverkare av de här aktuella fartygen, anser motionärerna.

Utskottet kan för sin del inte finna att det i propositionen anges att de mindre och medelstora varven skall vara utestängda från möjligheten att få tidigarelagda beställningar från staten. Hur de konkreta orderna skal! läggas ut får ske efter en bedömning i varje enskilt fall. Utskottet utgår därvid från att samtliga varv kan bli aktuella i det sammanhanget. Som framgår av det anförda finns det inte skäl att föreslå någon åtgärd på grund av motionsyrkandet.

I den socialdemokratiska partimotionen 141 framhålls att det är angeläget att de redovisade projekten snarast kommer i gång. Det bör emellertid inte föreskrivas att projekt skall utföras av övertalig varvspersonal. Samma regler som i övrigt gäller för beredskapsarbeten och tidigarelagda statliga industribeställningar bör gälla även för dessa arbeten. Något yrkande i frågan återfinns inte i motionen.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning. Huvudändamålet med systemet med tidigarelagda statliga order är att upprätthålla sysselsättningen i företag som har akuta svårigheter. Detta passar bra in på varv som har övertalig personal. Utskottet ansluter sig till resonemanget i propositionen på denna punkt.

Synpunkter på genomförandet av enskilda projekt redovisas i fyra

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

motioner. I motionen 67 av Lennart Nilsson m. fl. (s) begärs att järnvägslinjen Munkedal—Lysekil skall upprustas oavsett personalsituationen vid varven. Ivar Högström m. fl. (s) anser i motionen 84 att Lunde Varv i Ådalen bör komma i fråga för byggandet av de medelstora miljöskyddsfartyg som aviseras i propositionen. Den i propositionen föreslagna omläggningen av järnvägslinjen Halmstad—Getinge bör enligt motionen 85 av Ella Johnsson (c) inte komma till stånd. Slutligen anser Kjell Mattsson m. fl. (c) i motionen 132 att även hamninvesteringar bör tillkomma som arbetsmarknadspolitiskt projekt.

Enligt utskottets uppfattning bör det ankomma på regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna att ta ställning till de enskilda objekten. När det gäller hamn investeringar vill utskottet erinra om möjligheterna till beredskapsarbeten för sådana projekt, vilket f. ö. även anges i propositionen när det gäller Göteborgs hamn.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden.

I motionen 127 av Hugo Bengtsson m. fl. (s) begärs omedelbara åtgärder för att klara yrkesutbildning och omskolning pä varvsorterna. Erforderliga medel härför föreslås kunna tas från anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder.

Som framhålls i motionen har under åren en omfattande yrkesutbildning bedrivits inom de stora varven med nära anknytning till pågående produktion. Utbildningen har främst tagit sikte på att utbilda ungdomarna till yrken som varvet i fråga har behov av. Åtskilliga yrkesområden har varit representerade, t. ex. plåtslagare, snickare, elektriker och svetsare.

Utskottet instämmer med motionärerna i att utbildningsavdelningarna vid dessa företag kan vara en tillgång för att klara och överbrygga den nuvarande varvskrisens följdverkningar. Utskottet utgår från att den här typen av utbildning på varven bedrivs i nära samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna. Det finns tidigare en samverkan på detta område bl. a. inom ramen för den s. k. 25-kronan. Med hänvisning till det anförda bör motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 130 av Torsten Karlsson (s). I motionen begärs en kartläggning av följderna av omstruktureringen inom varvsindustrin för varvens underleverantörer. Varven anlitar traditionellt ett stort antal underleverantörer och det ligger i sakens natur att dessa drabbats och drabbas hårt av krympningen av varvsindustrin. Detta har i sin tur fått arbetsmarknadsproblem på en del orter.

Utskottet har sympatier för motionen och utgår från att frågan uppmärksammas under det fortsatta arbetet med varvsfrågorna inom regeringens kansli. Utskottet vill dessutom erinra om att i propositionen föreslås att till kommuner med underleverantörer till varven skal! kunna

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

utgå regionalpolitisk* stöd om sysselsättningsproblem uppstår även om kommunerna ligger utanför varvsregionerna. Utskottet vill understryka uttalandet i propositionen. Någon särskild åtgärd på grund av motionen synes inte erforderlig.

I tre motioner aktualiseras avgränsningen av UddevalUiregionen. Skälet härtill anges vara bl. a. den beskrivning av regionen som presenteras i propositionen och som innebär att Trollhättans och Vänersborgs kommuner inräknats.

Som framgår av propositionen måste man räkna med betydande svårigheter att i Uddevallaregionen ta fram nya arbetstillfällen som kompenserar bortfallet av varvsarbeten. Som framgår ovan föreslås därför vissa speciella insatser i denna region, som exempelvis regionalpolitiskt stöd i form av bidrag till byggnadsinvesteringar.

När det gäller avgränsningen av regionen förefaller det rimligast i det nu aktuella relativt korta tidsperspektivet att Trollhättan och Vänersborg inte tas med. Enligt länsstyrelsen bör i Uddevallaregionen inräknas Uddevalla, Munkedal, Lysekil, Sotenäs, Orust samt Färgelanda. Utskottet har inte något att erinra mot denna avgränsning. Med det anförda har utskottet besvarat motionerna 69 av Lennart Nilsson m. fl. (s), 132 av Kjell Mattsson m. fl. (c) samt 138 av Torkel Lindahl (fp), som inte bör föranleda någon åtgärd.

Vad ovan anförts visar att man på olika plan kommer att arbeta med sysselsättningsproblemen på varvsorterna, bl. a. inrättas särskilda regionala grupper härför. Utskottet kan inte finna att det därutöver finns behov av att ta fram speciella sysselsättningspolitiska program för varvsorterna och avstyrker därför yrkandet därom i motionen 142 av Lars Werner m. fl. (vpk).

Sammanfattningsvis i anslagsfrågorna tillstyrker utskottet de förslag till medelsanvisning som ovan prövats med den ändring som angivits beträffande de särskilda medlen för de föreslagna investmentbolagen.

Stockholm den 7 december 1978

På arbetsmarknadsutskottets vägnar ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Bengt Fagerlund (s), Alf Wennerfors (m), Torsten Stridsman (c), Birger Nilsson (s), Gördis Hörnlund (s). Erik Johansson i Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m), Ingrid Ludvigsson (s), Arne Fransson (c), Bernt Nilsson (s), Pär Granstedt (c), AnnaGreta Leijon (s), Eric Hägelmark (fp) och Olof Johansson (c).

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

91 Avvikande meningar

1. Sysselsätfningsgaranti

av Bengt Fagerlund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Anna-Greta Leijon (alla s) som anser att den del av utskottets yttrande på s. [85] som börjar ”Utskottet kan” och slutar ”en sysselsättningsgaranti” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen kan mycket stora sysselsättningsproblem på de berörda orterna endast undvikas om det personalöverskott som uppkommer vid varven stegvis minskas under en längre tidsperiod. Starka skäl talar följaktligen för att alla som f. n. är anställda vid varven på de fyra varvsorterna skall garanteras fortsatt anställning t. o. m. år 1980. En sådan ordning skapar, som socialdemokraterna framhåller, ett rådrum som måste utnyttjas för kraftfulla åtgärder med syfte att underlätta en övergång till nya och varaktiga arbeten för dem som blir övertaliga vid varven.

Motionen 141 bör bifallas i här aktuell del.

2. Delegationen för etableringsfrågor

av Alf Wennerfors (m) och Filip Fridolfsson (m) som anser att den del av utskottets yttrande på s. [87] som börjar ”Utskottet finnér” och slutar ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Etableringsdelegationens ansvarsområde har utvidgats successivt sedan den tillkom. Nu föreslås i propositionen att ytterligare uppgifter skall läggas på delegationen, bl. a. samordning av den produktsökande verksamhet som olika organ bedriver.

Mot denna bakgrund delar utskottet motionärernas uppfattning att den aktuella konstruktionen bör omprövas. Det kan ifrågasättas om de långtgående uppgifter delegationen tilldelas ryms inom ramen för vårt departementala system och står i överensstämmelse med principerna för svensk statsförvaltning.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att riksdagen får en fullständig redovisning av de ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas och avses bli tillämpade inom den utvidgade delegationen för etableringsfrågor. Det bör därvid klarläggas hur gränsdragningen är avsedd att ske mellan delegationen och industriverket samt andra ämbetsverk. Som framhålls i motionen bör detta arbete komma till stånd snarast möjligt och resultatet redovisas för riksdagen.

Motionen 137 bör bifallas i här aktuell del.

NU 1978/79:17 (AU 1978/79:1 y)

3. Statliga industribcstäilningar

av Bengt Fagerlund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Anna-Greta Leijon (alla s) som anser att den del av utskottets yttrande på s. [88] som börjar ”Utskottet kan inte” och slutar ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen tillstyrkt det socialdemokratiska förslaget om en sysselsättningsgaranti för personalen vid storvarven. Därmed ökar förutsättningarna att mer långsiktigt lösa de problem för varvspersonalen som förestående neddragning av varvskapaciteten innebär.

De kortsiktiga dellösningar som regeringen föreslår i form av tidigareläggning av vissa statliga anläggningsprojekt bör enligt utskottets uppfattning komma till stånd utan krav på att arbetena skall bedrivas med i första hand övertalig varvspersonal. Som framhålls i motionen bör samma regler som i övrigt gäller för beredskapsarbeten och statliga stödbeställningar, som innebär tidigareläggning gälla även för dessa arbeten. I sammanhanget bör erinras om att betydande antal byggnads- och anläggningsarbetare i dag är arbetslösa i varvsregionerna.

Särskilt yttrande Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

av Alf Wennerfors (m) och Filip Fridolfsson (m) som anför:

I vår partimotion 137 tillstyrker vi de åtgärder som föreslås för att förbättra sysselsättningen i varvsregionerna. Vi framhåller i det sammanhanget även att sysselsättningspolitiken under 1970-talet kommit att få i vissa hänseenden statiska effekter. I motionen framhåller vi därför att det är betydelsefullt att arbetsmarknadspolitiken får en sådan inriktning att den främjar arbetskraftens övergång från branscher som bedöms på sikt sakna utvecklingsmöjligheter till företag och branscher som har framtiden för sig.

Vår syn i denna fråga redovisas mer utförligt i arbetsmarknadsutskottets betänkande AU 1978/79: 15. Vi hänvisar härtill.

NU 1978/79:17

Översikt över motionernas behandling

93 Bilaga 3

Motion

1978/79:

Referat av Utskottets motiveringen yttrande

s. s.

Utskottets hemställan (på s. 57 f.) mom.

Reservation

nr

1:8

29, 50

5,35

29, 45,

4,28,

46 f„ 50

29, 36

53 f.

55 f.

35,42

33 f.

10 (s. 70)

53 f.

53 f.

87:1

5 (s. 67)

55 f.

128:1

25 f.

:4

129:1

5 (s. 67)

46 f.

11 (s. 71)

1,2 (s. 63 f.)

44, 55 f.

26, 50

53 f.

31 f.

5 (s. 67)

26 f., 27 f„

2,3,

1,2, 3,

33 f„ 54

12,48

4 (s. 63 f.)

5 (s. 67)

8 (s. 69)

26 f.

1, 2 (s. 63 f.)

33 f., 35

12 (s. 71)

52,53

42,45

16 (s. 73)

48 f.

13 (s. 71)

NU 1978/79:17

94 Motion

Referat av

Utskottets

Utskottets

Reservation

1978/79:

motiveringen yttrande

hemställan

nr

s.

s.

(på s. 57 f.) mom.

55 f.

12 f.

26 f„ 31

2,8

1, 2 (s. 63 f.)

28 f.

3, 4 (s. 65 f.)

3, 4 (s. 65 f.)

33, 36

7 (s. 68)

9 (s. 69)

14 f.

37 f., 38 f.

14, 15, 16

6 (s. 68)

41 f.

49 f.

14 (s. 72)

49 f.

14 (s. 72)

17 (s. 73)

25 f.

15 f.

26 f., 33 f.

2, 12

1, 2 (s. 63 f.)

33 f.

2, 12

1, 2 (s. 63 f.)

16 f.

2,3, 12

1,2, 3,

4 (s. 63 f.)

16 f.

10 (s. 70)

NU 1978/79:17 95

Innehållsförteckning

s.

Ärendet 1

Propositionen

Huvudsakligt innehåll 2

Förslag 2

Motionerna

Yrkanden 4

Motivering 10

Vissa skrivelser till utskottet 17

Prövning av besvär över beslut av riksgäldsfullmäktige, m. m 21

Utskottet

Bakgrund 23

Den svenska varvsindustrins struktur 25

Mindre och medelstora varv 33

Finansiering av varvens produktion 36

Nämnden för fartygskreditgarantier, m. m 42

Regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska insatser i varvsregio nerna

43 Skeppsteknisk forskning och utveckling 56

Årsredovisning för Svenska Varv AB 57

Hemställan 57

Reservationer

1. Minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. (c) 63

2. Minskning av storvarvens produktionskapacitet, m. m. (m).... 64

3. Anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB, m. m.

(c) 65

4. Anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB, m. m.

(m) 66

5. Omorganisation av Svenska Varv (m) 67

6. Stöd till lagerproduktion av fartyg (s) 68

7. Stöd till beställare av fartyg (s) 68

8. Krav på kontantinsats av fartygsbeställare m. m. (m) 69

9. Fartygskreditgarantinämndens uppgifter och organisation (s)... 69

10. Industriell utvecklingsfond för varvsregionerna (c) 70

11. Tillverkning av bromateriel för armén (m) 71

12. Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer (m) 71

13. Delegationen för etableringsfrågor (m) 71

NU 1978/79:17 96

s.

14. Alternativ produktion vid varven (s) 72

15. Riktlinjer för vissa beredskapsarbeten (s) 72

16. Produktion av vissa objekt för försvaret (m) 73

17. Anslagsmedel till statens skeppsprovningsanstalt (s) 73

Bilagor

1. Försvarsutskottets yttrande om Finnboda varvs betydelse för försvarsberedskapen, m. m 75

2. Arbetsmarknadsutskottets yttrande över propositionen 1978/

79:49 om vissa varvsfrågor jämte motioner 80

3. Översikt över motionernas behandling 93

GOTAB 58971 Slockholm 1978