Med anledning av propositionen 1978/79:57 om inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten jämte motioner

NU 1978/79:22

Näringsutskottets betänkande 1978/79:22

med anledning av propositionen 1978/79:57 om inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten jämte motioner

Ärendet

1 propositionen 1978/79:57 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska verksamheten som chefen för handelsdepartementet har förordat.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner. Utskottet behandlar i detta sammanhang också en motion som har väckts under allmänna motionstiden. Motionerna redovisas i det följande (s. 2).

Propositionen

I propositionen föreslås en ändrad inriktning av den statliga regionala konsumentpolitiska verksamheten.

Riksdagen beslutade år 1975 att kommunernas medverkan i konsumentpolitiken skulle byggas ut. Kommunerna skulle bl. a. svara för vägledning till enskilda konsumenter och för allmän information. Förslaget om ändrad inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten skall ses mot denna bakgrund.

Förslaget innebär att tyngdpunkten i det regionala konsumentpolitiska arbetet skall ligga inom områdena utredning, bevakning och kunskapsförmedling. Även vissa informationsuppgifter som samordning av allmän information i länet och anpassning av information till förhållanden inom länet skall utföras regionalt. Den regionala personalen skall vidare ge stöd till den kommunala konsumentpolitiska verksamheten och i ökad utsträckning delta i arbetet inom länsstyrelsen med frågor som har konsumentpolitisk anknytning. Fram till dess kommunerna byggt ut den konsumentpolitiska verksamheten skall den regionala personalen även ge vägledning och information till konsumenter som bor i kommuner som ännu inte har inrättat sådan verksamhet.

Den personal som arbetar regionalt med konsumentfrågor skall enligt förslaget även i fortsättningen vara inordnad i länsstyrelsernas planeringsavdelningar. Anvisningar för verksamheten skall utfärdas av konsumentverket.

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami Nr 22

NU 1978/79:22

2 Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1978/79:2155 av Ingegärd Oskarsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna angelägenheten av att den regionala konsulentverksamheten förstärks på sätt i motionen anförts samt vad som anförts om inriktningen av hemkonsulentverksamheten,

1978/79:2156 av Hans Pettersson i Helsingborg (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning av den lokala konsumentverksamhetens utbyggnadstakt samt av hur de olika modellerna av den lokala konsumenthjälpen fungerar,

1978/79:2157 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om att erforderliga åtgärder vidtas så att kommunernas utbyggnad av den egna konsumentverksamheten vid årsskiftet 1980-1981 fyller vissa minimikrav i enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen 1975:40.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1978/79:2027 av Sven-Olov Träff (m) och Ingrid Sundberg (m), vari hemställs att riksdagen uttalar att företrädare för kommunens näringsliv bör ges representation i de referensgrupper som knyts till de kommunala konsumentnämnderna.

Motivering

Vissa synpunkter och önskemål i fråga om inriktningen av den regionala konsumentpolitiska verksamheten förs fram i motionen 1978/79:2155. Motionärerna menar att hemkonsulenterna fram till dessatt den kommunala konsumentpolitiska verksamheten har byggts ut skall kunna ge rådgivning direkt till konsumenterna. Med sina kunskaper på områden som produktutformning och lagstiftningsfrågor torde hemkonsulenterna på ett värdefullt sätt komplettera de kommunala konsumentrådgivarnas rådgivnings- och informationsverksamhet. Ytterligare en viktig uppgift för hemkonsulenterna är enligt motionärerna att svara för information och utbildning på det konsumentpolitiska området. Hemkonsulenterna måste få möjligheter att medverka såväl vid uppläggning och genomförande av studiedagar för lärare som i allmänna informationsinsatser inom skolväsendet. Detta förutsätter, anför motionärerna, att hemkonsulenterna får en roll som samordnare mellan de olika utbildningsorganen i länen och att de får ansvaret för utbildningsinsatserna inom det konsumentpolitiska området. En förutsättning för att den regionala konsumentpolitiska verksamheten skall kunna

NU 1978/79:22

fungera effektivt är att den får förstärkta resurser. Motionärerna vill att en fast biträdestjänst skall inrättas på varje hemkonsulentexpedition. Vidare bör tillräckliga medel anslås för hemkonsulenternas rese verksam het.

Utbyggnaden av kommunernas konsumentpolitiska verksamhet aktualiseras i två motioner. I båda fallen kritiserar motionärerna kommunernas insatser i detta hänseende. I motionen 1978/79:2156 uttalas att de resurssvaga konsumentgrupperna i samhället fortfarande har ett mycket stort behov av hjälp. Motionären anser att det vore en felsatsning om statsmakterna -så som antyds i propositionen - skulle omfördela anslagen till konsumentpolitisk verksamhet från central till regional nivå i stället för att förstärka dem. Den lokala konsumentpolitiska verksamheten har enligt motionären inte utvecklats på det sätt som man räknade med då riksdagen år 1975 beslöt härom. Det finns ingen redovisning av hur den konsumenthjälp fungerar som har kommunstyrelse eller annan organisation till huvudman men, säger han, man kan anta att den lämnar mycket i övrigt att önska.

I motionen 1978/79:2157 avvisas regeringens ställningstagande till förmån för en frivillig utbyggnad av den lokala konsumentpolitiken. Motionärerna anför att utbyggnadsskedet för kommunernas verksamhet inte kan utsträckas hur långt som helst. Det borde vara ett rättvisekrav att konsumenterna har tillgång till ett visst minimum av konsumentinformation. Motionärerna menar därför att det finns fog för krav på att kommunerna skall åläggas en obligatorisk konsumentpolitisk verksamhet. Det finns, säger de, enighet om att en lokal förankring är den grundläggande förutsättningen för en fungerande konsumentpolitik. Det finns också erfarenhet som bekräftar att lokal konsumentverksamhet är nödvändig för den direkta kontakten med konsumenternas inköpsproblem.

I motionen 1978/79:2027 anförs att den lokala konsumentverksamheten bl. a. har till uppgift att genom kontakter med kommunernas näringsidkare bidra till att förbättra konsumenternas ställning. Vidare bör verksamheten syfta till att genom ett aktivt agerande i planerings- och trafikfrågor på olika sätt ge invånarna en bättre kommersiell service. Härför krävs dock ett effektivt samarbete såväl med ortens näringsliv som med representanter för konsumentorganisationerna. Från denna utgångpunkt kritiserar motionärerna sammansättningen av de referensgrupper som har tillsatts av lokala konsumentnämnder. Till dessa referensgrupper har man knutit representanter för fackföreningsrörelsen, studieförbund, kooperativa kvinnogillen samt andra konsumentsammanslutningar. Representanter för den lokala handeln eller serviceyrken ingår nästan aldrig i dessa referensgrupper, säger motionärerna. De anser att det ur principiell och praktisk synpunkt vore olyckligt om det lokala näringslivet ställdes utanför den konsumentpolitiska verksamheten. Om företagarnas organisationer knyts till konsumentnämndernas arbete finns det, säger de, all anledning att anta att näringsidkarnas förståelse för konsumentfrågor kommer att öka. Vidare kan en fortlöpande

1* Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 22

NU 1978/79:22

kontakt och samverkan i konkreta frågor bidra till att påskynda det konsumentpolitiska arbetet och göra det resultatinriktat.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Konsumentverket foijer löpande hur den kommunala konsumentpolitiska verksamheten utvecklats. Av en promemoria som har utarbetats i oktober 1978 och delvis kompletterats efter årsskiftet framgår bl. a. följande.

Konsumentpolitisk verksamhet i någon form finns i dag beslutad i 175 kommuner. I dessa kommuner bor 6,6 miljoner personer, dvs. ca 80 96 av landets befolkning. Under det senaste året har 17 kommuner startat verksamhet jämfört med drygt 50 under perioden juli 1976—juli 1977. Bland de 17 kommunerna märks stora kommuner som Göteborg och Uppsala.

Ansvarigt organ i kommuner med konsumentpolitisk verksamhet

juli 1975 juli 1976 juli 1977 okt. 1978 jan. 1979

Konsumentnämnd 10(14 96) 30(30 %) 54 (35 %) 64(37 %) 66 (38 %)

Kommunstyrelse/

annan nämnd 59 71 101 108 109

Totalt 69 101 155 172 175

Den noterade stagnationen i utbyggnadstakten kan till en del bero på att flertalet av de kommuner som ännu inte beslutat starta konsumentverksamhet är förhållandevis små. Referensgrupper har inrättats i 48 kommuner.

Samverkan mellan två eller flera kommuner har etablerats inom nio områden, omfattande sammanlagt 26 kommuner. En vägledare har på helener deltid anställts för konsumentverksamheten inom området. Det är ännu för tidigt att dra någon slutsats om denna arbetsform. Erfarenheterna tyder dock på att administrativt arbete och resor tar stor del av resurserna i anspråk. Överläggningar mellan kommuner om inrättande av ytterligare samverkansområden pågår inom ett tiotal områden.

1 de kommuner som beslutat om konsumentverksamhet finns stora variationer i fråga om de medel man satsat på konsumentpolitiska frågor. Detta avspeglas bl. a. i organisation och personalresurser. I fråga om personalresurser är det få kommuner som lever upp till den nivå som enligt förarbetena bedömts nödvändig i ett utbyggt skede, nämligen en heltidstjänst per kommun med 20 000-30 000 invånare. Det är däremot 71 kommuner som avsatt mindre än 10 timmar per vecka och därav 49 kommuner som avsatt mindre än 5 timmar per vecka. Det bör noteras att 55 av de 71 kommunerna med mindre än 10 timmar per vecka har under 20 000 invånare.

NU 1978/79:22

5 Konsumentvägledarens tjänstgörings- Antal kommuner tid per vecka

> 40 timmar 20-39 timmar 10-19 timmar 5- 9 timmar < 5 timmar

7 Tjänsteman ej tillsatt

172 Innehållet i den kommunala konsumentpolitiken varierar betydligt. Vägledning till enskilda konsumenter förekommer i varierande omfattning i samtliga kommuner. I kommuner med mera utbyggd verksamhet utgör vägledningsfunktionen endast ett led i arbetet.

1 de kommuner som har särskild konsumentnämnd eller annat speciellt organ (t. ex. utskott) för konsumentfrågor sker vanligen ett mera långsiktigt förebyggande arbete med utgångspunkt i bl. a. kunskaper om och erfarenheter av konsumentproblem. Detta arbete består bl. a. i kontakter med det lokala organisationslivet, åtgärder med anledning av lokala konsumentproblem, utredningar, interna och externa remisser samt samarbete med kommunens övriga förvaltningar i frågor som har anknytning till konsumentverksamheten.

Svenska kommunförbundet har år 1975 utarbetat förslag till arbetsuppgifter för referensgrupp i konsumentfrågor. Referensgruppen bör enligt detta förslag vara ett forum för diskussioner och åsiktsutbyte om den konsumentpolitiska verksamheten i kommunen. Den bör följa det kommunala konsumentpolitiska arbetet samt framföra synpunkter på verksamhetens inriktning på kort och lång sikt.

Vidare anges följande uppgifter för referensgruppen:

- väcka förslag om framställningar till centrala konsumentpolitiska organ om marknadsförhållandena i kommunen,

- följa kommunens informationsverksamhet på det konsumentpolitiska området samt lämna förslag till informationsinsatser,

- följa och lämna synpunkter på den informations-, opinionsbildningsoch utbildningsverksamhet som bedrivs av centrala konsumentpolitiska organ samt ta emot information om aktuell forskning, utbildningsbehov och lagstiftningsåtgärder,

- lämna synpunkter på remisser.

1 fråga om referensgruppens organisation uttalas att gruppen bör knytas till den kommunala nämnd som har det politiska ansvaret för konsumentverksamheten. Gruppens sammankomster skall vara diskussioner och åsiktsutbyte mellan kommunens representanter och företrädarna för de i gruppen

NU 1978/79:22

ingående organisationerna. Därav foijer att referensgruppens överläggningar inte skall utmynna i några formella beslut. De synpunktersom kommer fram skall föras vidare till det politiskt ansvariga organet som underlag för beslut rörande verksamheten. Överläggningarna bör därför inte dokumenteras i form av protokoll utan i form av sammanträdesanteckningar. Mot bakgrund av referensgruppens ställning inom den kommunala organisationen bör gruppen inte förfoga över någon egen budget utan i ekonomiskt avseende repliera på den nämnd som är ansvarig för de konsumentpolitiska frågorna.

Utskottet

Samhällets konsumentpolitiska verksamhet har byggts ut kraftigt under 1970-talet. På central nivå handhas den av konsumentverket, som inrättades år 1973. Verket har till uppgift att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Problem som rör konsumenternas köp och användning av varor och tjänster, distributionsfrågor, utbildning i konsumentfrågor samt stöd och uppföljning av den regionala och den kommunala verksamheten hör till verkets ansvarsområden. År 1975 fattade riksdagen beslut om en utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten (prop. 1975:40, NU 1975:26). Denna grundar sig på frivilliga åtaganden från kommunernas sida. Något statsbidrag utgår ej. Riksdagen underströk dock vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten byggdes ut i kommunerna. Den kommunala konsumentverksamheten bör främst inriktas på vägledning till enskilda konsumenter och allmän information, rapportering till centrala myndigheter och stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunerna. Den regionala verksamheten handhas av konsulenter vid länsstyrelserna. År 1976 uttalade sig riksdagen för att denna organisation skulle behållas även när den kommunala verksamheten hade blivit fullt utbyggd. Klarare riktlinjer borde dock skapas för en anpassning av den regionala organisationen till den kommunala verksamhetens utbyggnad.

I propositionen föreslås nu vissa riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska verksamheten. Utgångspunkten för regeringens ställningstagande är att den regionala instansens arbetsuppgifter bör anpassas till en utbyggd lokal konsumentpolitisk verksamhet. Propositionen bygger i allt väsentligt på de synpunktersom utredningen om regional konsumentpolitisk verksamhet har fört fram i sitt betänkande (SOU 1978:16). Länsstyrelsernas handläggare för konsumentfrågor - de nuvarande hemkonsulenterna - bör i framtiden huvudsakligen arbeta med bevakande, utredande och kunskapsförmedlande uppgifter. Detta innebär enligt propositionen att den regionala instansen kommer att svara för frågor som f. n. ankommer på konsumentverket men som är väl lämpade att handläggas regionalt. Vad avser avgränsningen mot den kommunala konsumentverksamheten uttalas att den regionala organisationen skall ge vägledning och information bara till konsumenter i

NU 1978/79:22

kommuner som ännu inte har startat konsumentverksamhet. Samarbetet mellan kommunerna och de regionala handläggarna (är dock byggas uppefter förutsättningarna i varje län.

Den stora betydelse som information och utbildning har för det konsumentpolitiska arbetet understryks i propositionen. I detta sammanhang framhåller föredraganden att det är angeläget med så klara gränser som möjligt mellan kommunal, regional och central konsumentverksamhet. När det gäller information bör det regionala arbetet inriktas på att genomfora kampanjer i länet och på att anpassa material till regionala förhållanden. Utbildningsinsatserna bör inriktas på planering och samordning och inte ta formen av direkt medverkan i undervisning. Rapporteringen till konsumentverket bör begränsas till konsumentproblem som är av direkt intresse för verkets arbete.

Den nuvarande verksamhetens organisation bibehålls. Verksamheten skall alltså liksom hittills ankomma på länsstyrelserna. Propositionens förslag innebär att de regionala handläggarna i högre grad än hittills skall medverka i länsstyrelsernas arbete på det konsumentpolitiska området. Anvisningar för den regionala verksamheten skall dock även i fortsättningen utfärdas av konsumentverket. Dessa anvisningar skall utarbetas i samverkan med den regionala personalen.

Regeringens förslag till riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska verksamheten godtas i de motioner sorn har väckts med anledning av propositionen. Vissa synpunkter på och önskemål om verksamhetens inriktning och de resurser som krävs förs fram i motionen 1978/79:2155. Motionärerna anser att handläggarna på regional nivå skall kunna ge vägledning och råd direkt till konsumenterna under den tid då kommunerna bygger upp sin konsumentpolitiska verksamhet. Vidare förordar de att konsulenterna skall fl en roll som samordnare mellan de olika utbildningsorganen i länen och ansvar för utbildningsinsatserna inom det konsumentpolitiska området. Hemställan i motionen går ut på att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.

1 propositionen konstateras att den takt varmed kommunerna bygger ut den konsumentpolitiska verksamheten kommer att variera såväl inom som mellan regioner. Det blir därför ofrånkomligt att de regionala handläggarna under ytterligare en tid måste arbeta med uppgifter som egentligen är kommunala. Det understryks dock att vägledning och information bör lämnas endast till konsumenter i kommuner som ännu inte har inrättat konsumentverksamhet.

I dagens läge fyller de nuvarande hemkonsulenternas direkta vägledning och information till konsumenterna en viktig funktion. Förutsättningen för en framgångsrik konsumentpolitik är en nära kontakt mellan samhällets organ och de enskilda konsumenterna. Det är därför angeläget att kommunerna tar sitt ansvar för rådgivning och stöd i konsumentfrågor. Under uppbyggnadsperioden måste, som motionärerna påpekar, ett ansvar på detta

NU 1978/79:22

område falla också på de regionala handläggarna. Utbildningsinsatser av olika slag kommer även framgent att vara en viktig uppgift för den regionala organisationen. Dessa insatser bör enligt propositionen inriktas på planering och samordning och inte ta formen av direkt medverkan i undervisning. Utskottet ansluter sig till denna inriktning av den regionala verksamheten. Detta bör dock icke utesluta att de regionala handläggarna kan medverka i undervisning vid exempelvis studiedagar för lärare eller i allmänna informationsinsatser inom skolväsendet. Utskottet konstaterar alltså att motionärernas synpunkter och önskemål i allt väsentligt tillgodoses genom de riktlinjer för den regionala verksamheten som anges i propositionen. Utskottet anser därför inte att det finns skäl för riksdagen att göra någon särskild framställning till regeringen med anledning av det nämnda motionsyrkandet.

I motionen aktualiseras även frågan om vilka resurser som krävs för den regionala verksamheten. Motionärerna förordar att en fast biträdestjänst inrättas på varje hemkonsulentexpedition. Vidare begär de att ”tillräckliga medel” skall anslås för de regionala handläggarnas reseverksamhet. Riksdagen föreslås göra ett uttalande av denna innebörd. Dessa önskemål anknyter till förslag som fördes fram av utredningen och som fick stöd av flertalet remissinstanser.

I likhet med motionärerna finner utskottet att den regionala organisationen bör fl resurser som gör det möjligt att dess uppgifter effektivt fullföljs. De nuvarande hemkonsulenterna är inordnade i länsstyrelsernas planeringsavdelningar. Någon organisatorisk förändring eller resursförstärkning föreslås inte i propositionen. Det ankommer på länsstyrelserna att i det årliga budgetarbetet göra en avvägning mellan olika krav på resurser och om så befinns lämpligt i sina anslagsframställningar föra fram förslag om resursförstärkning på detta område.

Med vad här sagts ansluter sig utskottet till de riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska verksamheten som förordas i propositionen.

Den kommunala konsumentpolitiska verksamhetens utbyggnadstakt kritiseras i två motioner. Enligt motionen 1978/79:2156 har verksamheten inte utvecklats på det sätt som man räknade med då riksdagen fattade sitt beslut år 1975. Motionären föreslår att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning av den lokala konsumentverksamhetens utbyggnadstakt samt av hur de olika modellerna av den lokala konsumenthjälpen fungerar.

Som framgår av redovisningen i det föregående följer konsumentverket noga uppbyggnaden av kommunernas konsumentpolitiska verksamhet. Så gör även Svenska kommunförbundet. Utskottet vill vidare erinra om att en viktig uppgift för de regionala handläggarna blir att rapportera konsumentproblem till konsumentverket. Utskottet anser därför inte att en särskild utredning så som föreslås i motionen är påkallad.

1 motionen 1978/79:2157 hemställs att regeringen skall vidta erforderliga

NU 1978/79:22

åtgärder för att kommunernas utbyggnad av den egna konsumentverksamheten vid årsskiftet 1980-1981 skall fylla vissa minimikrav i enlighet med riksdagens beslut år 1975 om kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. Motionärerna menar att det finns skäl som talar för att kommunerna borde åläggas att bedriva konsumentpolitisk verksamhet.

Enligt regeringens bedömning finns det inte nu skäl att forcera utbyggnaden av kommunernas konsumentverksamhet genom lagstiftning på området. Om utbyggnadstakten befinns vara oacceptabel får, uttalas det i propositionen, erforderliga åtgärder övervägas vid den då aktuella tidpunkten.

Utskottet vill understryka att det är angeläget att kommunerna bygger ut sin konsumentpolitiska verksamhet. Om konsumentpolitiken skall fungera enligt statsmakternas intentioner måste den ha en lokal förankring. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen och tar de initiativ som kan befinnas nödvändiga. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1978/79:2157.

Motionen 1978/79:2027 tar upp frågan om sammansättningen av de referensgrupper som är knutna till en del konsumentnämnder. Motionärerna önskar att riksdagen skall uttala sig för att kommunernas näringsliv bör ges representation i referensgrupperna.

En referensgrupp knuten till det kommunala konsumentpolitiska organet har inrättats i 48 kommuner. Gruppens uppgift är främst att vara ett forum för diskussion och åsiktsutbyte om den konsumentpolitiska verksamheten i kommunen. I referensgrupperna ingår representanter för olika organisationer som har anledning att syssla med konsumentfrågor, såsom studieförbund, fackliga sammanslutningar och kooperativa kvinnogillen. I några fall förekommer det att en representant för det lokala köpmannaförbundet ingår i referensgruppen. Det ankommer på kommunen att själv besluta om inrättande av en referensgrupp och om dess sammansättning. Självfallet kan denna variera efter de olika lokala förutsättningar som finns. Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något uttalande om hur referensgrupper för konsumentfrågor bör vara sammansatta.

Utskottet hemställer

1. beträffande förstärkning av den regionala konsumentpolitiska verksamhetens resurser, m. m.

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2155,

2. beträffande riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska verksamheten att

riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:57 godkänner där angivna riktlinjer,

3. beträffande utredning om utbyggnad av den lokala konsumentverksamheten att

riksdagen avslår motionen 1978/79:2156,

NU 1978/79:22

4. beträffande åtgärder för att stödja utbyggnaden av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2157,

5. beträffande sammansättningen av konsumentnämndernas referensgrupper att

riksdagen avslår motionen 1978/79:2027.

Stockholm den 27 februari 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Ingvar Carlsson (s), Margaretha af Ugglas (m), Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Rune Johansson i Ljungby (s) och Hugo Bergdahl (fp).

GOTAB 61598 Stockholm 1979