Med anledning av motioner om krigsmaterielindustrin

NU 1978/79:29

Näringsutskottets betänkande 1978/79:29

med anledning av motioner om krigsmaterielindustrin Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1978/79:287 av RolfHagel(apk)och AlfLövenborg (apk),vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med direktiv att skyndsamt framlägga förslag om ett förstatligande av den privatägda krigsmaterielindustrin,

1978/79:398 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för förstatligande av den svenska krigsmaterielindustrin,

1978/79:1005 av Nils Berndtson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att ett program skyndsamt utarbetas för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras genom en nedskärning av krigsmaterielproduktionen.

Motiveringen för yrkandet i motionen 1978/79:398 återfinns i motionen 1978/79:397 om ändrade bestämmelser för vapenexport, vilken behandlas av utrikesutskottet i betänkandet UU 1978/79:25.

Motionerna

I motionen 1978/79:287 sägs inledningsvis att målet för den privatägda krigsmaterielindustrin är detsamma som för privatkapitalistiska företag i allmänhet, nämligen att maximera profiten. Motionärerna anför att vittnesbörden om krigsmaterielindustrins inflytande på rustningspolitiken under det senaste halvseklet har varit legio och att det även i vårt land finns många exempel på denna industris aktivitet för att driva rustningskostnaderna i höjden. De påpekar att Sverige befinner sig bland de stater som har den högsta militärkostnaden per capita. Enligt motionärerna minskar trovärdigheten av Sveriges neutralitetspolitik till följd av svenska företags försäljning av krigsmateriel till utlandet. De erinrar om att den svenska folkriksdagen för nedrustning, som hölls i Stockholm i januari 1978, uttalade att avspänningspolitiken, för att bli trovärdig, måste följas av militär nedrustning och krävde att krigsindustrin läggs om till civil produktion. Motionärerna framhåller till sist att det parti som de företräder anser att en avgörande förutsättning för att Sverige skall komma ur kapprustningsspiralen, för att militärkostnaderna skall kunna sänkas kraftigt och för att en omläggning av krigsindustrin till civil produktion skall kunna påbörjas är ett förstatligande av AB Bofors, Saab -

1 Riksdagen 1978/79. 17 sam!. Nr 29

NU 1978/79:29

2 Scania AB m.fl. foretag som utvecklar och framställer krigsmateriel.

I den motivering till hemställan i motionen 1978/79:398 som lämnas i motionen 1978/79:397 hävdas bl. a. att det vore rimligt att all vapenexport till förtryckarstater stoppas, att stater som försvarar sin demokratiska regim mot inre och yttre fiender får köpa vapen och att befrielserörelser som kämpar för sitt folks frihet får göra detsamma. Detta mål kan enligt motionärerna uppnås samtidigt som den stränga restriktivitet och kontroll Sverige nu har i fråga om vapenhandel bibehålls. Motionärerna anser emellertid att, parallellt härmed, den svenska vapenindustrin bör ställas under samhällets kontroll genom att ägandet överförs till staten.

Under hela 1970-talet har från vänsterpartiet kommunisternas sida krävts att ett program utarbetas för övergång från militär till civil produktion inom den nuvarande krigsmaterielindustrin. Detta påpekande görs i motionen 1978/79:1005, som främst tar upp situationen förflygplansindustrinsdel. Det önskade programmet är enligt motionärerna motiverat bl. a. för att trygga sysselsättningen för arbetare och tjänstemän. I motionen hävdas att den aktuella debatten om den framtida flygplanstillverkningen visar på allvarliga försummelser i fråga om planeringen för civil produktion. Motionärerna menar att de ansvariga på olika nivåer uppenbarligen har utgått från att när Viggenprojektet är slutfört en ny miljardsatsning på militära flygplan skall följa. Ett avbrytande av den väldiga miljardrullningen till militärflyget framställs därför som ett oundvikligt hot mot anställningen för tusentals anställda vid Saab-Scania AB och en katastrof för bygden, främst Linköpings kommun, där 20 % av hela sysselsättningen och 40 % av industrisysselsättningen baseras på militär verksamhet. Statsmakterna, vilkas beslut utgjort själva grunden för utvecklingen inom flygplanssektorn, måste också, anförs det i motionen, ta ett särskilt ansvar för sysselsättningen genom att planera för alternativ produktion. Motionärerna pekar på att energi, sjukvård, miljö och kollektivtrafik är områden som behöver resurser.

1 motionen erinras vidare om att regeringen beslutat inrätta en delegation med uppgift att underlätta en övergång till civil verksamhet inom den militära flygplansindustrin och att delegationen skall bearbeta de förslag som flygindustrikommittén (Fö 1978:01) har framlagt. Motionärerna menar dock att regeringens åtgärd är otillräcklig. De anser att starka skäl talar för att en särskild utredning tillsätts med klara direktiv att utarbeta det av motionärerna önskade programmet.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Tidigare utredningar

Vid sin behandling år 1978 av motioner i samma ämne lämnade näringsutskottet (NU 1977/78:51) en översikt över vissa avslutade eller pågående utredningar m. m. rörande krigsmaterielindustrins situation i

NU 1978/79:29

3 Sverige. Översikten avsåg bl. a. krigsmaterielexportutredningens betänkande (SOU 1970:63) Svensk krigsmaterielexport, 1969 års försvarsforskningsutrednings delbetänkande (SOU 1970:54) Forskning för försvarssektorn, projektgruppens vid försvarsdepartementets planerings- och budgetsekretariat rapport år 1975 Försvarsindustriella problem, 1974 års försvarsutrednings delbetänkande (SOU 1975:6) Säkerhetspolitik och totalförsvar och dess slutbetänkande (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82 samt B3LA-beredningens rapport (Ds Fö 1977:7). För en närmare redogörelse för innehållet i dessa betänkanden hänvisas till 1978 års utskottsbetänkande.

Den i januari 1978 tillsatta flygindustrikommittén (FLIK) (Fö 1978:1; ordförande: f. d. generaldirektör Sten Wåhlin) har i uppdrag bl. a. att utreda alternativa projekt för flygindustrin som innebär att B3LA inte utvecklas. Kommittén har i november 1978 avgett delbetänkandet (Ds Fö 1978:8) Flygindustrikommitténs betänkande: Del I.

Kommittén, som alltså inte haft i uppgift att ta ställning till om utvecklingsarbetet på B3LA skall fullföljas, föreslår att anskaffningen av attackflyg närmast inriktas på det s. k. A 20-systemet. Om den tekniska osäkerheten i produktionen visar sig bli för stor eller om kostnaderna enligt detta alternativ blir för höga bör enligt kommittén ett principbeslut om anskaffande av utländska plan fattas snarast möjligt. Detta alternativ bedöms dock ha stora principiella och praktiska nackdelar jämfört med alternativet A 20. Kommittén anför vidare följande (s. 32 f.):

Oavsett vilket beslut om flygplanupphandlingen som kommer att fattas måste regeringen omedelbart ta initiativ till överläggningar med berörda företag och fackliga organisationer i syfte att snarast finna nya arbetsuppgifter som kan ge alternativ sysselsättning. För den personal som inte kan beredas sysselsättning på respektive ort krävs arbetsmarknadspolitiska insatser.

För att kompensera ett bortfall av det flygindustriella utvecklingsarbetet är det angeläget att man från samhällets sida är beredd att med olika insatser stimulera till sådant utvecklingsarbete som kan ge ett motsvarande bidrag till vårt lands teknologiska standard. Ett sådant stöd bör utformas så att man inom industrin utnyttjar och vidareutvecklar teknisk kompetens på hög nivå. Fluvudvillkoret härför är att det finns eller skapas marknader för produkter på hög teknologisk nivå och att det finns avnämare som kan betala vad det kostar att erhålla dem. I detta sammanhang bör också understrykas den möjlighet som statsmakterna har att inrikta den offentliga efterfrågan mot sådana produktområden som förutsätter en tekniskt avancerad industriproduktion. Exempel på sådana har kommittén bl. a. anvisat inom energi-, kommunikations- och sjukvårdsområdena.

1 en andra etapp avser kommittén att redovisa sina överväganden om den svenska robotindustrin.

Försvarets materielverk har utrett behovet av och möjligheterna att i framtiden utveckla och tillverka försvarsmateriel inom landet. Till grund för utredningen har legat försvarsgrenschefernas programplaner för perioden 1978/79-1982/83. En sammanfattande redogörelse för utredningen har lämnats i budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79:100 bilaga 7 s. 76 f.).

1* Riksdagen 1978/79. 17 samt. Nr 29

NU 1978/79:29

1 utredningen har behovet av en inhemsk försvarsindustrien kapacitet bedömts främst med hänsyn till krigsproduktionen och till risken för importbegränsningar och utlandsberoende i fredstid. Möjligheterna att på lång sikt bevara en inhemsk försvarsmaterielindustri med kapacitet för utveckling och produktion av olika materieltyper har bedömts genom att de medel som har avsatts i planerna jämförts med uppskattade ekonomiska miniminivåer för berörda industrier. Flygplans- och robotindustrin behandlas inte i detta sammanhang. Utredningen bedömer vilka materieltyper som vi behöver inhemsk kapacitet för men för vilka möjligheterna att behålla en sådan kapacitet är i riskzonen. Sådana materieltyper är enligt utredningen finkalibriga vapen, spränggranater, drivladdningar, krut och hylsor, ammunition till finkalibriga vapen, tändrör för eldrörsammunition, torpeder och utskjutningsanordningar, sjöminor och sjunkbomber med fällnings- och kontrollsystem, strids- och eldledningssystem för fartyg, övervattensfartyg, ubåtsbatterier samt maskeringsmateriel.

I utredningen behandlas vidare den totala sysselsättningen för försvarets räkning inom den svenska industrin och inom försvarets materielverks ansvarsområde. Sysselsättningen bedöms under perioden 1976-1983 minska väsentligt.

Mot bakgrund av försvarssektorns betydelse för sysselsättningen i Linköpings kommun tillsatte regeringen år 1974 en särskild arbetsgrupp under ordförandeskap av landshövding Per Eckerberg för bevakning av sysselsättningsfrågor i Linköping. Gruppen, som lagt fram förslag om upprättande av bl. a. en livsmedelsindustri, ett produktutvecklingscentrum och ett plastforskningsinstitut, skall upplösas med anledning av att regeringen nyligen tillsatt en delegation för beredning av frågor om civil verksamhet vid den militära flygindustrin (se nedan).

Planering för civil verksamhet inom krigsmaterielindustrin

Industriministern har i december 1978 tillkallat en delegation för beredning av frågor om civilt utnyttjande av flygindustriella resurser m. m. (Dir 1978/ 79:106). Ordförande är generaldirektör Tony Hagström. 1 delegationen ingår dessutom representanter för bl. a. styrelsen för teknisk utveckling (STU), näringslivet, berörda löntagarorganisationer, lokala intressenter samt vissa departement och myndigheter.

1 direktiven konstateras att anskaffningen av nästa attackflygssystem kommer att kräva minskade insatser av främst utvecklingspersonal i flygindustrin. I första hand anges det ankomma på berörda företag att inom andra verksamhetsgrenar nyttiggöra de resurser som inte krävs för militär produktion. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan också bli aktuella. Delegationen skall i samverkan med berörda företag och fackliga organisationer undersöka möjligheterna för berörd personal till civil sysselsättning både inom och utom flygindustrins ram. Delegationen skall därvid i första hand

NU 1978/79:29

undersöka vilka möjligheter till civil sysselsättning som finns inom flygindustrins ram och i vilken mån statliga insatser är nödvändiga för att sådan sysselsättning skall komma till stånd. Effekterna på konkurrenssituationen skall särskilt klarläggas. Därutöver skall delegationen tillsammans med berörda myndigheter och organisationer undersöka möjligheterna till utvecklingsprojekt inom andra områden, som bedöms vara angelägna för samhället. Särskilt nämns att delegationen bör undersöka förutsättningarna för att via den offentliga upphandlingen möjliggöra större projekt med betydande inslag av teknisk utveckling. Delegationen skall enligt direktiven arbeta skyndsamt. Dess förslag bör redovisas fortlöpande.

Regeringen har vidare i februari 1979 beslutat att en särskild utredare skall tillkallas med uppdrag att utarbeta långsiktiga alternativa produktions- och sysselsättningsplaner inom de delar av försvarsmaterielindustrin som inte omfattas av den militära flygindustrin och som således inte berörs av den nyssnämnda delegationens arbete. En utgångspunkt för uppdraget är enligt direktiven (Dir 1979:1) riksdagens begäran år 1978 om en planering av alternativ produktion för försvarsmaterielindustrin. 1 en första etapp av sitt arbete skall utredaren studera erfarenheterna från andra områden, t. ex. varven, där statsmakterna har beslutat sig för att verka för alternativ produktion. 1 direktiven uttalas att de industrier som tillverkar försvarsmateriel i första hand har ansvaret för att alternativ till den nuvarande produktionen utarbetas när försvarets beställningar inte räcker till för att upprätthålla nuvarande produktionsvolym. Förutsättningarna för att trygga sysselsättningen påverkas gynnsamt av att de berörda industrierna i flera fall tillhör stora koncerner med goda möjligheter att omfördela personella resurser, sägs det vidare. Utredaren skall ha nära samarbete med berörda tillverkare och med de anställda och deras organisationer. Utredningsarbetet bedöms kunna bedrivas utan att pågående omstruktureringar inom industrin stannar av. Bland utredarens uppgifter ingår att inventera möjligheterna till konkreta projekt inom andra samhällssektorer än försvaret vilka kan tänkas ha nytta av de erfarenheter och kunskaper som finns inom försvarsindustrin.

Regeringsbeslut i februari 1979 om B3LA

Statsminister Ola Ullsten har den 23 februari 1979 meddelat att regeringen fattat principbeslut om att avbryta utvecklingen av flygplansprojektet B3LA/ A 38. Utvecklingen av Jaktviggen för att förbättra attackförmågan fortsätter. Samtidigt kommer regeringen att satsa på en omläggning av flygindustrins produktion. Statligt stöd kommer att ges till lovande civila projekt.

I den presskommuniké som utfärdades i samband med regeringens tillkännagivande anförs bl. a. följande:

NU 1978/79:29

6 De berörda företagen har givetvis det primära ansvaret för att ta fram civila utvecklingsprojekt. Det faktum att både SAAB:s flygdivision och Volvo Flygmotor är delar av stora koncerner bör kunna underlätta en sådan övergång. Regeringen har nyligen tillkallat en delegation med uppgift att inleda förhandlingar i syfte att bibehålla utvecklingskapacitet inom flygindustrin och underlätta övergång till civil verksamhet. Delegationen skall göra en genomgripande inventering av möjligheterna att inom de berörda företagen utnyttja de flygindustriella resurserna för civil verksamhet. Enligt sina direktiv skall delegationen också tillsammans med berörda myndigheter och organisationer pröva utvecklingsprojekt inom för samhället angelägna områden. Delegationen kommer att fortlöpande redovisa resultat av sitt arbete för regeringen under våren och sommaren 1979.

SAAB har för sin del redan beslutat att satsa på civil flygplansutveckling och produktion. Bland sådana projekt kan nämnas passagerar- och transportflygplanet Transporter. Vidare för SAAB i dag diskussioner med utländska flygplantillverkare om deltagande i civila utländska flygplansprojekt. Regeringen är för sin del beredd att överväga statliga stödinsatser för civilflygplansprojekt som är realiserbara från marknadssynpunkt. 1 detta sammanhang bör ett skolflygplansprojekt studeras. Det arbete man nu lagt ner på B3LA/A 38 bör i viss utsträckning kunna nyttiggöras för ett sådant flygplan.

Volvo Flygmotor har framhållit att man är beredd att göra stora satsningar med egna medel i syfte att komma in på den civila flygmotormarknaden. För Volvo Flygmotors del torde såväl utländska samarbetsprojekt som en expansion inom området civilt motorunderhåll kunna innebära väsentliga tillskott. Även Volvo Flygmotor har framhållit behovet av statligt stöd för att gradvis öka beläggningen genom civila projekt.

Av betydelse för flygindustrin är rymdområdet. Sverige deltar i dag i samarbetet inom det europeiska rymdorganet ESA för utveckling av tele- och observationssatelliter och av bärraketen Ariane. Regeringen kommer inom kort att lägga en proposition om väsentligt ökade insatser i det europeiska rymdsamarbetet och om en utvidgad svensk rymdverksamhet. Denna satsning beräknas på sikt ge jobb åt ytterligare drygt 200 personer, främst inom SAAB och LM Ericsson.

Det finns i dag ett allmänt behov av att stimulera teknik- och produktutveckling inom svensk industri. Regeringen avser att under våren lägga fram förslag om insatser på detta område. 1 den industripolitiska proposition som regeringen aviserat kommer att föreslås att en fond skapas för stöd till större industriella utvecklingsprojekt. Fonden skall göra det möjligt att inrikta industriellt utvecklingsarbete mot mer långsiktigt betydelsefulla men därmed också mer riskfyllda projekt.

Oavsett dessa civila satsningar måste den personal minskas, som i dag sysslar med utveckling av militära flygplan. Regeringen kommer snarast att låta utreda arbetsfördelningen mellan flygindustrin, Förenade fabriksverken och försvaret. Man skall också försöka förenkla nuvarande ordning för materielanskaffning.

Förhandlingarna om fortsatt utvecklingsarbete på militära flygplan och robotar kommer att kontinuerligt följas av flygmaterielberedningen inom försvarsdepartementet.

NU 1978/79:29

7 Tidigare riksdagsbehandling av liknande motioner

Motionsyrkanden med samma innebörd som yrkandet i motionen 1978/ 79:1005 har tidigare behandlats åren 1971-1974,1976 och 1978 (NU 1971:54, 1972:43, 1973:11, 1974:24, 1975/76:26 och 1977/78:51).

När ämnet senast behandlades - på grundval av flera motioner med skilda yrkanden - underströk näringsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande att det var synnerligen viktiga frågor som hade aktualiserats av motionärerna. Utskottet framhöll med hänvisning till sina uttalanden tidigare år att det primära ansvaret för företagens produktionsinriktning måste åvila företagen själva. Dessa har under senare år genom statsmakternas beslut fått ett ökat ansvar för sina anställdas trygghet, anförde utskottet, som också fann det väl befogat att samhället deltar i en planering för eventuella omställningar och i vissa fall bidrar till att underlätta övergången till civil produktion. I betänkandet erinrade utskottet om att regeringen tillsatt en särskild arbetsgrupp för bevakning av sysselsättningsfrågor i Linköping samt om den i januari 1978 tillsatta flygindustrikommittén.

1 en motion hade föreslagits att riksdagen skulle hos regeringen begära en utredning av formerna för en alternativ produktions- och sysselsätta ngsplanering vid bl. a. de företag som är beroende av militära beställningar. Med anledning av denna motion underströk utskottet behovet av en långsiktig planering för försvarsindustrin. Grundregeln måste enligt utskottet vara att det i första hand är industrins sak att utarbeta alternativ till den nuvarande produktionen om statsmakterna inte kan fortsätta att upprätthålla hittillsvarande produktionsvolym. Om detta inte lyckades hade emellertid statsmakterna här som på andra områden det övergripande ansvaret. Med hänsyn till att de företag som tillverkar försvarsmateriel hade vissa svårigheter att utveckla lönsam civil produktion fanns det, sade utskottet, skäl för att en särskild utredning tillkallades med uppdrag att undersöka kostnader, metoder och ansvarsfördelning för en alternativ produktionsplanering för krigsmaterielindustrin. Riksdagen anslöt sig till detta uttalande. De övriga motioner som var aktuella avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Svar på frågor i riksdagen

Industriminister Erik Huss besvarade den 6 februari 1979 en fråga (1978/ 79:305) av Nils Berndtson (vpk) om direktiven för och sammansättningen av delegationen för beredning av frågor om civilt utnyttjande av flygindustriella resurser m. m. (se s. 4 f.).

Den 13 mars 1979 besvarade industriministern tre frågor av Christer Nilsson(s)(1978/79:380)och Åke Polstam (c)(1978/79:396,1978/79:397)om sysselsättningssituationen inom Saab-Scania AB i Linköping och om förutsättningarna för att bevara den svenska flygindustrins teknologiska

NU 1978/79:29

kunnande, m. m. Industriministern anförde att flygplansbeslutet får konsekvenser i första hand för den militära utvecklingen men att det i huvudsak inte påverkar produktions- och underhållsverksamheten under den närmaste tioårsperioden. Sysselsättningen inom tillverkning och underhåll av flygplan är således, sade han, tryggad under mycket lång tid framöver. Efterfrågan på utvecklingsarbete inom den militära flygplanssektorn kommer emellertid att minska. Flygplansbeslutet innebär att flygindustrin måste ställa om till en större andel civil produktion. Denna uppgift ankommer det i första hand på de berörda företagen att lösa, uttalade industriministern. Han hänvisade till att en sådan omorientering redan pågår och förklarade att regeringen är beredd att på olika sätt ge sitt stöd. Diskussioner om vissa konkreta projekt pågick mellan industridepartementet och berörda företag. Eftersom civil flygplansutveckling inte helt kan ersätta militär utveckling borde även möjligheterna att på annat sätt inom och utom flygindustrin öka efterfrågan på tekniskt avancerat utvecklingsarbete tas till vara. Även denna uppgift skulle det ankomma främst på de berörda företagen att lösa. Industriministern erinrade om den delegation som har nämnts i det föregående och meddelade att delegationen under våren och sommaren 1979 fortlöpande skulle rapportera resultat av sitt arbete. Slutligen fäste industriministern uppmärksamheten på den nyligen avlämnade propositionen (1978/79:142) om svensk rymdverksamhet. De insatser som föreslås där beräknas medföra värdefull stimulans försvensk högteknologiindustri och ökad internationell konkurrenskraft för svensk rymdteknik, sade han. Preliminära uppskattningar pekar på att ett par hundra arbetstillfällen på någon sikt kommer att skapas vid främst Saab-Scania och L M Ericsson.

Utskottet

I två av de motioner som utskottet behandlar i detta betänkande föreslås att riksdagen tar initiativ som skall leda till ett förstatligande av den svenska krigsmaterielindustrin. Enligt hemställan i motionen 1978/79:398 skall riksdagen direkt uttala sig till förmån för en sådan åtgärd. Motionärernas yrkande framförs i anslutning till ett yrkande om ändring av bestämmelserna för svensk vapenexport, vilket behandlas av utrikesutskottet (UU 1978/ 79:25). I motionen 1978/79:287 föreslås att en utredning tillsätts med direktiv att skyndsamt framlägga förslag om ett förstatligande av krigsmaterielindustrin. Motionärerna erinrar om att Sverige befinner sig bland de stater som har den högsta rustningskostnaden per capita och att den svenska folkriksdagen för nedrustning, som hölls i januari 1978, uttalade att avspänningspolitiken, för att bli trovärdig, måste följas av nedrustning. Ett förstatligande av AB Bofors, Saab-Scania AB och andra privatägda företag som framställer krigsmateriel är enligt motionärerna nödvändigt om Sverige skall komma ur kapprustningsspiralen och en omställning till civil produktion skall kunna påbörjas.

NU 1978/79:29

9 Att Sverige upprätthåller egen produktion av försvarsutrustning är en förutsättning för tilltron till den svenska neutralitetspolitiken. Det är väsentligt att den industri som tillverkar utrustning för försvaret är föremål för stark samhällelig insyn och kontroll. Denna kontroll kan åstadkommas och åstadkommes också på skilda sätt. Enligt utskottets mening förutsätter den emellertid inte att staten har ägaransvaret för industrierna i fråga. Det bör vidare påpekas att den del av produktionen som avser krigsmateriel är jämförelsevis liten i många företag. Att ett industriföretag till någon del tillverkar krigsmateriel kan knappast vara ett tillräckligt skäl för förstatligande av företaget i dess helhet. Att staten övertar endast delar av tillverkningen vid ett företag torde i regel vara svårgenomförbart, särskilt i de fall då krigsmaterielproduktionen är nära sammankopplad med civil produktion. Ett förstatligande av krigsmaterielindustrin kan inte heller sägas innebära att förutsättningarna för en omställning till civil produktion blir enklare. Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motionerna 1978/79:287 och 1978/79:398.

Förslaget i motionen 1978/79:1005 om att ett program för övergång från militär till civil produktion skall utarbetas har motiverats främst med sysselsättningspolitiska skäl. Motionärerna pekar framför allt på att Linköpingsregionen skulle bli hårt drabbad vid en driftinskränkning vid SaabScania till följd av minskade försvarsbeställningar. De menar också att ett särskilt ansvar för sysselsättningens upprätthållande ligger på statsmakterna, vilkas tidigare beslut har utgjort själva grunden för utvecklingen inom flygplanssektorn.

Av detta betänkande har redan framgått att regeringen i december 1978 tillkallat en delegation för beredning av frågor om civilt utnyttjande av flygindustriella resurser. Delegationen, som enligt direktiven skall arbeta skyndsamt, har att inventera möjligheterna för berörd personal vid flygindustrin till civil sysselsättning såväl inom som utom denna industris ram. Regeringen har som nämnts vidare i februari i år beslutat att en särskild utredare skall tillkallas med uppgift att ge förslag till alternativ produktionsoch sysselsättningsplanering inom försvarsmaterielindustrin i övrigt. Statsmakterna följer alltså med uppmärksamhet utvecklingen i sysselsättningshänseende inom försvarsmaterielindustrin. En sådan begäran om utredning som motionärerna föreslår finner utskottet med hänsyn härtill inte påkallad, varför utskottet avstyrker motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande förstatligande av krigsmaterielindustrin

att riksdagen avslår motionerna 1978/79:287 och 1978/ 79:398,

NU 1978/79:29

2. beträffande program för civilt utnyttjande av resurser för krigsma terielproduktion

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1005.

Stockholm den 13 mars 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s). Birgitta Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Rune Johansson i Ljungby (s) och Ulla Orring (fp).

GOTAB 61758 Slockholm 1979