Forskning för försvarssektorn : delbetänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Forskning för försvarssektorn Delbetänkande avgivet av 1969 års försvarsforskningsutredning

Statens offentliga utredningar 1970: 54 Försvarsdepartementet

Forskning för försvarssektorn

Delbetänkande avgivet av 1969 års försvarsforskningsutredning Stockholm 1970

Stockholm 1970, Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

Till Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 februari 1969 tillkallade chefen för försvarsdepartementet den 14 april 1969 professorn vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet Arne Engström, tillika ordförande, rektorn vid Tekniska högskolan i Stockholm, professorn Göran Borg, direktören vid Saab-Scania AB Gunnar Lindström, forskningschefen hos försvarets forskningsanstalt Lennart Lundberg samt numera chefen för armématerielförvaltningen inom försvarets materielverk, generalmajoren Nils Sköld för att utreda försvarsforskningens framtida inriktning, ledning, organisation, samordning och ansvarsförhållanden. Ledamoten Lundberg avled den 18 oktober 1969. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den 1 november 1969 avdelningschefen hos försvarets forskningsanstalt Nils-Henrik Lundquist att som ledamot av utredningen efterträda Lundberg. Utredningen har antagit benämningen 1969 års försvarsforskningsutredning (FU69). Såsom experter åt utredningen förordnades den 26 november 1969 kanslirådet i försvarsdepartementet Lennart Grape, den 4 oktober 1969 professorn vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet Bengt Gustafsson och numera avdelningsdirektören vid socialstyrelsen Bo Oscarsson och den 9 februari 1970 förste forskningsingenjören hos försvarets forskningsanstalt Siv Bäcklund, SOU 1970: 54

kontraktsanställde tjänstemannen hos för« svarets materielverk, civilingenjören Tore Nordling samt byrådirektören vid försvarets civilförvaltning Björn Wallin. Till utredningens förfogande har vidare stått såsom sekreterare från och med den 14 april 1969 numera kanslirådet i försvarsdepartementet Klas Wahlström och såsom biträdande sekreterare från samma tidpunkt kontraktsanställde tjänstemannen vid försvarets forskningsanstalt filosofie licentiaten Lars Högberg. Såsom experter för särskilt uppdrag har utredningen gemensamt med 1969 års utredning för samordnad forskning anlitat avdelningschefen vid flygtekniska försöksanstalten Georg Drougge och experten Nordling för att tillsammans med ledamoten Borg belysa faktorer av betydelse för det långsiktiga behovet av resurser för flygteknisk forskning och utveckling. Uppdraget har slutförts och redovisats i särskild rapport (Fö stencil 1970: 10). Enligt direktiven bör utredningen bedriva arbetet och framlägga sina förslag i etapper. I denna första etapp har huvudvikten lagts vid att söka ange principiella former för inriktning och genomförande av det framtida försvarsforskningsprogrammet. Utredningen framlägger alternativa organisationsstrukturer för försvarsforskningsfunktionen och diskuterar ingående de olika alternativens för- och nackdelar. Den andra etappen avser detaljutfornv 3

ningen av den framtida försvarsforskningsorganisationen. Enligt utredningens mening bör ett av de framlagda huvudalternativen till organisatorisk principutformning läggas till grund för denna detaljutformning. Det fortsatta genomförandet av utredningsarbetet är enligt utredningens mening sålunda beroende av ställningstagandet till i detta delbetänkande framlagda förslag. Utredningen har enligt sina direktiv att lämna delresultat avseende försvarsforskArne Göran Borg Nils-Henrik

Landquist

ningens framtida inriktning, ledning, samordning, ansvarsförhållanden och finansiering senast under andra kvartalet 1970. Med detta delbetänkande är den första etappen av utredningsuppdraget fullgjord. Utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkandet Forskning för försvarssektorn. Stockholm den 29 juni 1970.

Engström Gunnar

Lindström

Nils Sköld I Klas

Wahlström

Lars Högberg

4 SOU 1970: 54

Innehåll

Kapitel 1 Utredningens direktiv. Ut redningsarbetets inriktning och bedri vande. Betänkandets disposition . 1.1 Utredningens direktiv 1.2 Utredningsarbetets inriktning 1.3 Utredningsarbetets bedrivande 1.4 Betänkandets disposition . . . Kapitel 2 Forskning för försvarssektorn 2.1 Försvarsforskningen i den totala forskningsbilden 2.2 Svensk försvarsforskning och den svenska säkerhetspolitiken 2.2.1 Säkerhetspolitiken och den allmänna näringsoch forskningspolitiken 2.2.2 Försvarsforskningen och forskningspolitiken 2.3 Uppbyggnad och utnyttjande av resurser för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling 2.4 Indelningsgrunder för särskiljande av olika typer av forsknings- och utvecklingsverksamhet. Försvarsforskningens huvudsyften Kapitel 3 Översikt över försvarsforskningen i Sverige 3.1 Inledning 3.2 Försvarets organisatoriska struktur och försvarsforskningens roll i denna 3.2.1 Huvudfaser i verksamheten i fredstid. Planeringshorisonten 3.2.2 Fredsorganisationens funktionella indelning 3.2.3 Former för samarbetet mellan forskningsfunktioSOU 1970: 54

9 9 11 13 13

15 15 3.4

Översikt över den icke objektbundna forskningen och utvecklingen för försvarssektorn

3.5 Verksamheten vid försvarets forskningsanstalt (FOA) 3.5.1 Inledning 3.5.2 FOA:s forskningsprogram 3.5.3 FOA:s organisation och resurser

17 18

20 3.7 22 22

22 22

nen och övriga funktioner inom totalförsvaret Statistisk översikt över totalförsvarsinriktad forskning och utveckling i Sverige 3.3.1 Enkät rörande totalförsvarsinriktad forskning och utveckling 3.3.2 Omfattning av och finansieringsvägar för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling

3.8 Flyg- och skeppsbyggnadsteknisk forskning 3.6.1 Flygteknisk forskning . . 3.6.2 Skeppsbyggnadsteknisk forskning Annan teknisk-naturvetenskaplig forskning 3.7.1 Fortifikatorisk och byggnadsteknisk forskning . . 3.7.2 Meteorologisk forskning. . Försvarsmedicinsk och beteendevetenskaplig forskning 3.8.1 Ledningsorganisation m. m 3.8.2 Forskargrupper och forskningsprogram 3.8.3 Militärpsykologiska institutet (MPI)

27 29 29 30 36 38 38 39 40 40 41 41 41 42 44 5

3.9 Annan forskning 3.9.1 Säkerhetspolitisk forskning 3.9.2 Militärhistorisk forskning 3.9.3 Övrig forskning 3.10 Forskningens samordning och planering Kapitel 4 Försvarets planeringssystem och forskningens roll i detta 4.1 Inledning 4.2 Nytt system för försvarsplanering — bakgrund 4.3 Säkerhetspolitik och försvarsplanering 4.3.1 Försvarets mål 4.3.2 Miljöstudier 4.3.3 Ramvillkor och ramstudier 4.3.4 Dimensionerande angreppsfall 4.3.5 Resursfördelning inom försvaret 4.4 Flexibilitet och adaptivitet i försvarsplaneringen 4.5 Försvarets indelning i program och produktionsområden 4.5.1 Indelning i avvägningsprogram 4.5.2 Indelning i organisatoriska huvudprogram 4.5.3 Indelning i produktionsområden 4.5.4 Begreppet uppdrag 4.5.5 Program- och produktionsansvar 4.6 Olika planer i försvarsplaneringen 4.6.1 Begreppet betingad plan. . 4.6.2 Perspektivplan och perspektivplanering 4.6.3 Programplan och programplanering 4.6.4 Systemplaner 4.7 Försvarsforskningens roll i försvarsplaneringen Kapitel 5 Avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" 5.1 Kapitlets uppläggning och syfte 5.2 Motiv för "Allmän försvarsforskning" som avvägningsprogram . . 6

44 44 44 44 45 46 46 46 46 46 47 48 50 50 51 53 53 54 55 56 56 57 57 59 60 63 64 66 66 67

5.3 Avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" — innehåll . . 5.4 Avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" — avgränsningsfrågor 5.4.1 Planeringsverksamhet och underlagslämnande verksamhet 5.4.2 Miljöstudier. Ramstudier. Planerings- och systemanalysmetodik m. m. . . . . 5.4.3 Framtagning av alternativa förslag till försvarets utformning 5.4.4 Sammanfattning av gränsdragningsfrågorna 5.5 Faktorer av betydelse för försvarsforskningens omfattning och ambitionsnivå 5.5.1 Inledning 5.5.2 Konsekvenser av gällande säkerhetspolitiska mål . . 5.5.3 Konsekvenser för försvaret av inrikespolitiska mål 5.5.4 Faktorer avhängiga ambitionsnivån för försvarsplaneringen 5.6 Indelningsgrunder och avvägningskriterier för avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" 5.6.1 Inledning. Principer för avvägningsförfarandet .. 5.6.2 Indelningsgrunder 5.6.3 Avvägningskriterier .... 5.7 Nedbrytning av mål och resurstilldelning för avvägningsprogrammet i delmål och resurser för olika forskningsproducerande enheter 5.7.1 Inledning 5.7.2 Systemorienterad underindelning 5.7.3 Underindelning i basteknologier 5.7.4 Indelning efter tillämpade vetenskapsområden .... 5.7.5 Sammanfattande synpunkter. Behov av flerdimensionell indelning

69 73

74 74 74 75

76 76 77 78

81 81 81 82 82

83 SOU 1970: 54

5.9 Försvarsforskningsprogrammets relation till olika myndigheter . . 5.8.1 Inledning 5.8.2 Behov på departementsnivå 5.8.3 Myndigheter inom det militära försvaret 5.8.4 Övriga totalförsvarsmyndigheter 5.8.5 Sammanställning av intressenterna på avnämarsidan inom totalförsvaret i avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" . . Sammanfattande synpunkter på avvägningsförfarande och programfunktion för försvarsforskningen

Kapitel 6 Produktionsfunktionen för försvarsforskningen 6.1 Problemställningar 6.2 Informations- och kontaktvägar 6.2.1 Inledning 6.2.2 Kontaktnät mot avnämarsidan 6.2.3 Kontakter med organ för högre utbildning och forskning 6.2.4 6.2.5

6.2.6 6.2.7 6.3

91 91 91 91 92

92 Sekretesshänsyn Sammanfattning

93 94

SOU 1970: 54

6.4.2 Universitet och högskolor

6.4.3 Utbildningsbehov i anslutning till avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" 100

6.4.4 Industrin

94 94 95 95

7.4 7.5

Centralisering och delegering av ansvar 103 Principiella synpunkter på uppdragsformuleringen 104 Förslag till precisering av innebörden i program- och produktionsansvar för försvarsforskningsfunktionen 105

Kapitel 8 Alternativa organisationsstrukturer 107 8.1 Syften 107 8.2 Organisatoriska lösningar av sambandet mellan försvarsforskning och perspektivplanering 108 8.2.1 Bakgrund och syfte 108 8.2.2 Berörda verksamheter och resurser 108 8.2.3 Ansvarsfrågor i anslutning till perspektivplaneringen . . 109 8.2.4

Alternativ PP 1: Anknytning till myndigheter ansvariga för organisatoriska huvudprogram 110

8.2.5 Alternativ PP 2: Direkt organisatorisk anknytning till myndigheter ansvariga för perspektivplaner . . . . 111

8.2.6 Alternativ PP 3: Samlat produktionsorgan för per-

100 Kapitel 7 Programansvar och produktionsansvar för försvarsforskningsfunktionen 102 7.1 Kapitlets bakgrund och syften . . 102 7.2 Några principiella problemställningar i anslutning till programoch produktionsansvar för försvarsforskningsfunktionen . . . . 102 7.3

93 Produktionsresurser för olika delar av försvarsforskningsprogrammet

Inledning. Sammanställning av produktionsresurser

86 Kontakter med industrin Kontaktnät inom och mellan olika försvarsforskningsorgan

Samordning av produktionsresurser 6.3.1 Inledning 6.3.2 Personella resurser 6.3.3 lnstrumentella resurser . . 6.3.4 Kritisk storlek på forskningsresurser 6.3.5 Samordning av produktionsresurser med avseende på forskningsprogram med artskild målinriktning

6.4.1 84 84

spektivplaneringsunderlag knutet till forskningsorganen 113 8.2.7 Andra alternativ 115 8.2.8 Schematisk framställning av informationsflödet i de tre alternativen 116 8.3 Huvudalternativ för organisation av försvarsforskningen — introduktion 116 8.3.1 Alternativa organisatoriska utformningar av resurserna för forskningsproduktion 116 8.3.2 Huvudalternativens uppbyggnad 117 8.4 Huvudalternativ 1 119 8.4.1 Alternativets huvuddrag och mål 119 8.4.2 Programstruktur 119 8.4.3 Produktionsstruktur 119 8.4.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt 121 8.5 Huvudalternativ 2 121 8.5.1 Alternativets huvuddrag och mål 121 8.5.2 Programstruktur 122 8.5.3 Produktionsstruktur . . . . 122 8.5.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt 123 8.6 Huvudalternativ 3 123 8.6.1 Alternativets huvuddrag och mål 123 8.6.2 Programstruktur 123 8.6.3 Produktionsstruktur . . . . 125 8.6.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt 126 8.7 Huvudalternativ 4 126 8.7.1 Alternativets huvuddrag och mål 126 8.7.2 Programstruktur 126 8.7.3 Produktionsstruktur 128 8.7.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning 8

och utveckling i samhället i övrigt Alternativens konsekvenser för nuvarande forskningsdelegationer 8.8.1 Inledning 8.8.2 Militärhistoriska forskningsdelegationen 8.8.3 Försvarsmedicinska forskningsdelegationen

128 129 129 129 129

Kapitel 9 Utredningens överväganden och förslag 131 9.1 Inledning 131 9.2 Utredningens syn på forskning för försvarssektorn 131 9.3 Utredningens syn vad gäller krav på den framtida organisationen av försvarsforskningen 132 9.4 Utredningens ställningstagande till de framlagda organisatoriska huvudalternativen 134 Kapitel 10 Sammanfattning 139 10.1 Utredningens direktiv. Utredningsarbetets inriktning m. m. . . 139 10.2 Försvarsforskningens anknytning till försvarets långsiktsplanering 140 10.3 Forskning för försvarssektorn . . 141 10.4 Totalförsvarets avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning"' (försvarsforskningsprogrammet) 141 10.5 Alternativa principlösningar för försvarsforskningens organisation 143 10.6 Utredningens överväganden och förslag 145

Bilagor 1 2

5 Begreppsförklaringar och förkortningar 148 Svensk försvarsforskning —• statistiska data av organisatorisk-ekonomisk natur 154 Sammanställning av formella ansvarsförhållanden inom försvarsforskningen 158 Statistiska uppgifter rörande insatser på forskning och försvar i vissa andra länder 165 Litteraturförteckning 171 SOU 1970: 54

1 Utredningens direktiv. Utredningsarbetets inriktning och bedrivande. Betänkandets disposition

1.1 Utredningens

direktiv

K u n g l . Maj:t b e m y n d i g a d e den 14 februari 1969 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att se över försvarsforskningens inriktning, ledning, organisation, s a m o r d n i n g och ansvarsf ö r h å l l a n d e n . D ä r v i d a n f ö r d e statsrådet och chefen för försvarsdepartementet bl. a. följande: Underlag för att utforma och genomföra vår säkerhets- och försvarspolitik och dess olika medel erhålls bl. a. genom försvarsforskning. Ansvaret för denna forskning är i dag delat. Den teknisk-naturvetenskapliga forskningen bedrivs huvudsakligen vid försvarets forskningsanstalt enligt allmänna bestämmelser i anstaltens instruktion. Anstalten skall vid sin planläggning av forskningsverksamheten samråda med överbefälhavaren om verksamhetens huvudsakliga inriktning. Försvarets materielverk disponerar årligen medel avsedda dels för allmän flygteknisk forskning och utveckling, som bl. a. i stor utsträckning finansierar verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten, dels för allmän robotforskning som i huvudsak används för icke typbundna forskningsuppgifter vid försvarets forskningsanstalt och industrier. Materielverket initierar också allmän och grundläggande skeppsteknisk forskning, som bedrivs vid statens skeppsprovningsanstalt och högskoleinstitutioner. Fortifikationsförvaltningen ansvarar för fortifikatorisk forskning genom sin egen forskningsbyrå, genom samverkan med försvarets forskningsanstalt och genom utlagda uppdrag. För försvarsinriktad medicinsk och psykologisk forskning gäller särskilda bestämmelser, grundade på förslag av den försvarsmedicinska forskningsutredningen lf—SOU

1970:54

(SOU 1962: 34) respektive försvarets personalbehandlingsutredning (SOU 1952: 40). Frågan om vår säkerhets- och försvarspolitiks utformning har blivit alltmer komplicerad och samtidigt i allt större utsträckning en totalförsvarsfråga. Detta är bl. a. en följd av tillkomsten av uran- och vätevapen, biologiska och kemiska stridsmedel, den snabba utvecklingen av vapenbärare och av teletekniken, de allt högre kostnaderna för utveckling, anskaffning, drift och underhåll av modern krigsmateriel samt metodutvecklingen på den psykologiska krigföringens område. Utvecklingen har också lett till en breddning av försvarsforskningen mot andra forskningsområden än de teknisk-naturvetenskapliga. De nya forskningsområdena har dock i vissa fall inte fått fasta former inom försvaret. Försvarsforskningens vidgning mot totalförsvaret och mot nya områden aktualiserar en översyn av forskningsverksamheten vid olika forskningsorgan. Underlag för beslut om försvarets framtida utformning tas f. n. fram genom studier och utredningar samt utveckling av materiel och metoder. Erfarenheten visar att forskningsinsatser behövs som grund för samtliga dessa områden. Frågan om försvarsforskningens inriktning och organisation måste bedömas med hänsyn till den totala aktivitet som behövs för den successiva utvecklingen av vårt totalförsvar. Ett viktigt problem är därvid att åstadkomma en lämplig uppgifts- och ansvarsfördelning mellan olika försvarsmyndigheter och forskningsorgan samt en samordning av verksamheten som medför att största effekt kan vinnas ur tillgängliga resurser inom och utom försvaret. Behovet att effektivt utnyttja samhällets forskningsresurser gäller hela den statliga sektorn. Samhällets engagemang inom främst teknisk forskning och utveckling kännetecknas av en växande ekonomisk insats. I den takt re9

surserna ökar och verksamhetens omfattning växer ställs också större krav på samordningsåtgärder i skilda avseenden. Med inrättandet av styrelsen för teknisk utveckling (prop. 1968: 68, SU 131, rskr 403) avsåg statsmakterna att i första hand samordna finansieringen av viss forsknings- och utvecklingsverksamhet. I propositionen härom berördes även frågan om en översyn av den organisatoriska ramen för vissa statliga tekniska forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor. Kungl. Maj:t har den 24 januari 1969 bemyndigat chefen för industridepartementet att tillkalla sakkunniga för utredning rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet. Denna utredning är avsedd att utgöra ett första led i en vidare översyn. Även försvarsforskningen berörs av utredningen. Mot bakgrund av vad jag har anfört bör en översyn ske av försvarsforskningens inriktning, ledning, organisation, samordning och ansvarsförhållanden. Översynen bör delvis bedrivas parallellt med nämnda utredning rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet. Översynen bör uppdras åt särskilda sakkunniga. En utgångspunkt för översynen bör vara att forskningen i hög grad skall målinriktas och prioriteras utifrån dess bedömda värde för totalförsvaret i relation till forskningens resurskrav. Härvid bör beaktas det system för långsiktsplanering som nu prövas för det militära försvaret och civilförsvaret. Övriga faktorer som i väsentlig grad kan påverka försvarsforskningens inriktning och organisation bör anges och beaktas av de sakkunniga. Som grund för rekommendationer i olika avseenden bör alternativa lösningar presenteras och diskuteras. Det är angeläget att de sakkunniga överväger olika ambitioner i fråga om forskningens inriktning och omfattning. Det bör bl. a. gälla de relativa prioriteringar som utifrån ett litet lands begränsade resurser bör ges olika forskningsområden under hänsyn till de krav på forskningens bredd, som vår alliansfria politik medför. Det kan även gälla olika ambitioner att tillämpa den grundläggande forskningens resultat i följande avseenden. (a) Forskning rörande grundläggande fysikaliska, kemiska, biologiska och medicinska samt andra fenomen som är eller bedöms bli av betydelse för totalförsvarets utformning. (b) Forskning, studier och utredningar beträffande den principiella uppbyggnaden och värdet av vapen- och hjälpmedelssystem eller andra för totalförsvaret intressanta objekt av systemkaraktär som kan komma i fråga för anskaffning eller som behövs som underlag för strategiska och taktiska bedömanden. Människans roll och kapacitet som komponent i så10

dana system skall därvid särskilt beaktas. (c) Allmänt tekniskt utvecklingsarbete i fråga om komponenter och utrustningar av intresse för totalförsvaret Översynen bör avse verksamheten vid etablerade forskningsorgan inom försvaret liksom utnyttjande av näringslivet, andra statliga forskningsinstitutioner samt universitet och högskolor för forsknings- och utvecklingsuppgifter för försvaret. Frågan om och i vilken utsträckning försvarets forskningsorgan skall kunna motta forsknings- och utvecklingsuppdrag från andra statliga myndigheter och forskningsinstitutioner samt från icke statliga beställare bör utredas. Det är vidare angeläget att forskningen kring totalförsvarets planeringsproblem och systemanalytiska metodfrågor ses över liksom denna forsknings anknytning till den praktiska planeringsverksamheten. Bl. a. bör som alternativ övervägas en starkare sammanhållning av resurserna än i dag och vilken organisationsform som därvid skulle vara lämpligast. Vid granskning av försvarsforskningens ledning, samordning och ansvarsförhållanden bör beaktas formerna och resurserna för olika intressenters medverkan vid bestämmandet av forskningens inriktning i stort över viss tidsperiod och vid uppgörandet av skilda forskningsprogram. Särskilt bör uppmärksammas olika möjligheter att skapa överblick över och samordning av försvarsforskningen oberoende av vilken myndighet, som initierat skilda forskningsuppdrag, och under vilka former dessa utförs. Försvarsforskningens finansiering bör uppmärksammas. Bl. a. bör som alternativ övervägas ett förfarande där viss grundläggande forskning bekostas genom direkta anslag över försvarsbudgeten medan annan forskning som läggs ut på olika forskningsorgan betalas av beställaren. Översynen av den framtida försvarsforskningen kommer att starkt beröra försvarets forskningsanstalt. Det kan uppstå skäl att överväga andra organisationsformer för forskningsanstalten såsom stiftelse eller bolag. Särskild uppmärksamhet kan beroende på uppdragsverksamhetens omfattning behöva ägnas åt personalens rekrytering m. m. i syfte att skapa ett flexibelt system. I fråga om forskningsanstaltens interna organisation bör de olika principiella krav definieras, som verksamhetens alternativa inriktning, ledning och ansvarsförhållanden ställer. En utgångspunkt bör därvid vara att organisationen bör medge stor flexibilitet och effektivitet med avseende på de befintliga materiella och personella resursernas användning och anpassning till gällande forskningsprogram. Organisationen bör också medge en smidig anpassning till forskningens möjliga inriktning och omfattning i framtiden. S O U 1970: 5 4

Utredningsarbetet bör bedrivas så att delresultat avseende försvarsforskningens framtida inriktning, ledning, samordning, ansvarsförhållanden och finansiering kan insändas till Kungl. Maj:t senast under andra kvartalet 1970 och delresultat avseende de skilda forskningsorganens verksamhet och organisation senast under första kvartalet 1971. Under utredningsarbetets gång bör samråd ske med utredningen rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet. Vidare bör kontakt hållas med kommittén för internationell politik och utredningen rörande organisation av anskaffningsverksamheten och därmed sammanhängande funktioner m. m. inom försvarets materielverk. 1.2 Utredningsarbetets

inriktning

Försvarsforskningens svarsplaneringen

anknytning

till

för-

En översyn av försvarsforskningen kan varken ses som en isolerad forskningsfråga eller en isolerad försvarsfråga. Detta framhålls i utredningens direktiv som pekar på de starka kopplingar som finns mellan försvarsforskningen och såväl andra verksamheter inom totalförsvaret som annan forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet. När det gäller anknytningen till försvaret framhålls i utredningens direktiv bl. a. att frågan om utformningen av vårt lands säkerhets- och försvarspolitik blivit alltmer komplicerad och samtidigt i allt större utsträckning en totalförsvarsfråga. För försvarsforskningen har detta bl. a. lett till en breddning mot andra forskningsområden än de tekniskt-naturvetenskapliga. För planeringen av försvarets framtida inriktning och utformning har denna utveckling medfört att ett ökat intresse kommit att ägnas åt problem som sammanhänger med planeringens metoder och organisation. En särskild arbetsgrupp inom försvarsdepartementet överlämnade i juni 1969 betänkandet "Planering och programbudgetering inom försvaret" 1 (SOU 1969: 25), vari redovisas förslag till nytt system för planering och programbudgetering för försvarsdepartementets verksamhetsområde. 1 SOU 1970: 54

I nämnda betänkande framhålls det nära samband som föreligger mellan försvarsforskning och i första hand den långsiktiga planeringsverksamheten (perspektivplaneringen). I utredningens direktiv understryks detta när det inledningsvis sägs att underlag för att utforma och genomföra vår säkerhets- och försvarspolitik och dess olika medel erhålls bl. a. genom försvarsforskning. Utredningen har mot denna bakgrund funnit att dess översyn av försvarsforskningen måste göras så att den nära anknytningen till systemet för försvarsplaneringen kommer till uttryck. Denna anknytning har fått tillmätas allt större betydelse i och med de successiva beslut om planeringssystemets införande som fattats av statsmakterna. Utredningen har funnit det nödvändigt att relativt detaljerat gå in på vissa frågor i anslutning till planeringssystemet, då de hittills inte behandlats i annat sammanhang och bedömts vara av stor betydelse för att belysa sambandet mellan planeringsverksamhet och forskningsinsatser. Detta gäller främst de organisatoriska formerna för perspektivplaneringens bedrivande. En ytterligare konsekvens av denna inriktning av utredningsarbetet har blivit att begrepp som program, programansvar, produktionsansvar, primär- och sekundäruppdrag osv. används för att beskriva verksamhetens inriktning, ansvarsförhållanden, finansiering m. m. Försvarsforskningens anknytning till planeringen av försvarssektorns framtida inriktning och omfattning understryker denna forsknings målinriktning. Utredningen har önskat markera detta redan i betänkandets titel "Forskning för försvarssektorn". I utredningens direktiv framhålls i detta sammanhang: En utgångspunkt för översynen bör vara att forskningen i hög grad skall målinriktas och 1 Begreppet "försvaret"' används här liksom i fortsättningen som synonym för försvarsdepartementets verksamhetsområde. Försvarsdepartementets verksamhetsområde omfattar sedan 1967 såväl det militära försvaret som civilförsvaret och det psykologiska försvaret. Därutöver ingår i försvarsdepartementet en särskild avdelning för samordning av totalförsvarets olika delar.

1 1

prioriteras utifrån dess bedömda värde för totalförsvaret i relation till forskningens resurskrav. Försvarsforskningens anknytning till övrig forskningsoch utvecklingsverksamhet i landet Behovet att effektivt utnyttja samhällets forskningsresurser föreligger oberoende av för vilken sektor av den statliga verksamheten forskningen bedrivs. Försvaret har under en följd av år svarat för en avsevärd del av de totala insatserna på framför allt teknisk-naturvetenskaplig forskning och utveckling. Därigenom har en betydande kunskapsuppbyggnad ägt rum såväl i olika forskningsorgan inom och utom försvaret som i industrin. Att effektivt kunna utnyttja detta kunskapskapital såväl för försvarets behov som för andra ändamål har av Kungl. Maj:t bedömts vara av sådan vikt att en särskild och samtidigt med denna bedriven utredning tillkallats av chefen för industridepartementet för att utreda frågan om samordning av viss statlig forskningsverksamhet. Utredningen har ansett starka skäl föreligga att ägna samspelet mellan försvarsforskning och annan forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet särskild uppmärksamhet. I de principlösningar av försvarsforskningens organisation som presenteras i kapitel 8 har utredningen därför angett i vilken omfattning och på vilket sätt detta samspel äger rum i respektive organisationsalternativ. Avgränsning gentemot objektbundet utvecklingsarbete Av den totala forsknings- och utvecklingsvolymen för försvaret utgörs huvuddelen av s. k. objektbundet utvecklingsarbete i direkt anslutning till upphandlingen av försvarsmateriel. Utredningen har inte funnit anledning att närmare gå in på de speciella problemen inom detta område, bl. a. därför att anskaffningsverksamheten — dit det objektbundna utvecklingsarbetet räknas — är föremål för särskild översyn i annat sammanhang. Möjligheterna till ett effektivt 12

samspel mellan den icke objektbundna forsknings-, utrednings- och studieverksamhet utredningen i första hand har behandlat och det objektbundna utvecklingsarbetet måste dock tillmätas stor betydelse bl. a. vid bedömningen av de organisatoriska principlösningar utredningen lagt fram. Internationella jämförelser Utredningen har funnit att internationella jämförelser måste göras med stor försiktighet och ger begränsat utbyte. Avgörande skillnader i mål för säkerhetspolitiken föreligger ofta. Direkta organisationsjämförelser försvåras vidare av olikheter i respektive länders statsskick och därpå grundade allmänna organisationsprinciper för statsförvaltningen. Huvudinriktning för första delbetänkande

arbetet

med

detta

Utredningen har inte funnit det motiverat att i denna etapp gå in på en detaljerad diskussion av inriktning och omfattning av verksamheten inom alla de områden som täcks av försvarsforskningen. Huvudvikten läggs i stället vid att analysera och ange procedurer och organ för avvägning av framtida försvarsforskningsinsatser inom olika ämnesområden i relation till totalförsvarets behov. På grundval av denna analys anges olika principlösningar för den framtida organisationen av försvarsforskningen. Bakom denna inriktning av utredningsarbetet ligger föreställningen att ett meningsfullt, detaljerat försvarsforskningsprogram endast kan anges på relativt kort sikt — vanligen bara några år framåt. Ändrade säkerhetspolitiska förhållanden jämte utvecklingen såväl inom olika vetenskaper och teknologier som inom samhället i stort kan ställa nya krav på försvarsforskningen och försvarsplaneringen. Utredningen har därför bedömt det angeläget att i första hand söka skapa en organisatorisk basstruktur, som har goda möjligheter att anpassa sig till och uppfylla tänkbara krav i dessa avseenden även på lång sikt. SOU 1970: 54

1.3 Utredningsarbetets

bedrivande

1.4 Betänkandets

disposition

Med utgångspunkt i direktiven anges i kapiUtredningsarbetets första etapp har pågått under tiden maj 1969—juni 1970. Under tel 1 inriktningen för arbetet med detta delarbetets gång har utredningen besökt och betänkande. I kapitel 2 redogörs för försvarsforskhaft överläggningar med representanter för ningens roll i den totala forskningsbilden. följande myndigheter och institutioner inom Indelningsgrunder för att särskilja olika tyförsvaret: överbefälhavaren, försvarets sjukvårdssty- per av forsknings- och utvecklingsverksamrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets het redovisas i anslutning till en precisering materielverk, försvarets forskningsanstalt, av försvarsforskningens huvudsyften. I kapitel 3 beskrivs översiktligt svensk militärpsykologiska institutet, försvarsmediförsvarsforsknings nuvarande innehåll och cinska forskningsdelegationen, civilförsvarsomfattning. Som grund för beskrivningen styrelsen och flygtekniska försöksanstalten. Utredningen har vidare haft överlägg- ligger bl. a. resultatet av den enkät avseenningar med representanter för styrelsen för de omfattning av och finansieringsvägar för teknisk utveckling, universitetskanslersäm- totalförsvarsinriktad forskning och utveckbetet, statens medicinska forskningsråds för- ling budgetåret 1967/68, som utredningen genomfört. svarsmedicinska sektion och Sveriges induFörsvarsforskningens roll i försvarsplanestriförbund. Slutligen har utredningen besökt industri- ringen och annan verksamhet inom totalföretagen Förenade fabriksverken, Saab- försvaret beskrivs i kapitel 4. Först presenteras grunddragen i försvarets planeringsScania AB och AB Bofors. Myndigheter, institutioner och företag system, bl. a. indelningen av försvaret i ett antal program av vilka programmet "Allmed vilka utredningen haft kontakt har män försvarsforskning" är av särskilt intresställt ett allsidigt material till förfogande. Utredningen genomförde under juni 1969 se för arbetet med detta delbetänkande. (med viss uppföljning våren 1970) en enkät Därefter anges sambandet mellan å ena siför att kartlägga omfattningen av och fi- dan av statsmakterna fastställda mål och nansieringsvägar för den totalförsvarsinrik- handlingsprogram för säkerhets- och förtade forskningen och utvecklingen i Sverige svarspolitiken och för detta ändamål nödbudgetåret 1967/68. Enkäten omfattade ett vändig planeringsverksamhet och å andra sidan den underlagsframtagande studie-, fyrtiotal myndigheter och institutioner väsentligen inom den statliga sektorn. För- forsknings- och utvecklingsverksamheten. I kapitel 5 behandlas olika avvägningsteckning över tillfrågade myndigheter och kriterier och principiella krav på avväginstitutioner framgår av bilaga 2. Samråd har ägt rum med 1969 års utred- ningsförfarandet för försvarsforskningsproning för samordnad forskning och försva- grammet (avvägningsprogrammet "Allmän rets materielanskaffningsutredning (UMA). försvarsforskning"). Vidare redovisas hur I samråd med 1969 års utredning för försvarsforskningsprogrammet kan brytas ned i mål för forskningsproduktionen på samordnad forskning har utredningen funolika nivåer. nit att vissa principiella patenträttsliga fråFaktorer av betydelse för bedömningen gor när det gäller uppdragsforskning utförd i samarbete mellan statliga organ och av olika former av samordning av forskindustrin synes behöva belysas mer ingåen- ningsproduktionen berörs i kapitel 6. I kapitel 7 preciseras innebörden i bede. Utredningarna avser att till respektive uppdragsgivare avge en likalydande skri- greppen program- och produktionsansvar velse i vilken understryks behovet av en för forskningsfunktionen. Vissa principiella samlad översyn av patenträttsliga frågor i synpunkter på fördelning av program- och produktionsansvar förs fram. anslutning till viss statlig verksamhet. SOU 1970: 54

Kapitel 8 ägnas först åt en beskrivning av avgränsnings-, resurs- och ansvarsfrågor i anslutning till sambandet mellan försvarsforskning och perspektivplaneringen inom försvaret. Därefter lämnas förslag till alternativa organisatoriska principlösningar av detta samband. Kapitlet fortsätter med en redogörelse för alternativa sätt att organisera produktionsresurserna för försvarsforskning. Slutligen redovisas olika huvudalternativ avseende kombinationen av de organisatoriska principlösningarna för sambandet forskning—perspektivplanering och organisationsalternativen för försvarsforskningens produktionsresurser. I kapitel 9 jämförs de organisationsalternativ utredningen närmare studerat. Kapitlet utmynnar i ett ställningstagande för ett av dessa alternativ. Detta föreslås av utredningen ligga till grund för de förslag om detaljutformning av den framtida forskningsorganisationen för försvarssektorn som avses redovisas i en senare etapp. Betänkandet avslutas med fem bilagor.

14 SOU 1970: 54

2 Forskning för försvarssektorn

2.1 Försvarsforskningen ningsbilden

i den totala

forsk-

Sambandet mellan forsknings- och utvecklingsinsatser å ena sidan och ekonomisk styrka och tillväxttakt å den andra har tilldragit sig stort intresse i den ekonomiska och politiska debatten under 1960-talet. Utan att gå in i detalj på hithörande frågor kan det konstateras att det uppstått en ökad medvetenhet om betydelsen av en stark forsknings- och utvecklingspotential effektivt kopplad till motsvarande industriella produktionskapacitet. Ett lands resurser i dessa avseenden har kommit att betraktas som instrument av stor betydelse för att förverkliga olika nationella mål, bl a. i fråga om politisk och ekonomisk handlingsfrihet. Den traditionella synen på forskning, tekniskt utvecklingsarbete, marknadsföring och produktion som relativt artskilda aktiviteter har också alltmer kommit att ifrågasättas. Målinriktad forskning — även av mer grundläggande natur — och systematiskt utvecklingsarbete har kommit att framstå som viktiga hjälpmedel i den långsiktiga planeringen inom såväl den offentliga som den enskilda sektorn. Den växande insikten om forskningens och den tekniska utvecklingens betydelse för samhällsutvecklingen återspeglas i ett stort antal offentliga utredningar liksom i tillkomsten av nya organ för forskningsplanering och stöd till forskning och tekniskt-in SOU 1970: 54

dustriellt utvecklingsarbete. I Sverige bildades forskningsberedningen 1962 för samråd mellan politiker och forskare i frågor rörande den långsiktiga inriktningen av den svenska forskningspolitiken m . m . När industridepartementet inrättades 1969 sammanfördes där frågor rörande teknisk forskning och utveckling inom en enhet. Ett år tidigare hade ansvaret för fördelning av statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m . m . organiserats i en ny statlig myndighet, styrelsen för teknisk utveckling. Samtidigt bildades Svenska Utvecklings AB, en statlig motsvarighet till de särskilda utvecklingsbolag som vuxit upp inom den enskilda sektorn. Som exempel på hur forskning och utveckling i ökad utsträckning ses som medel att lösa specifika samhällsproblem kan vidare nämnas förstärkningen av resurserna och den nya organisationen för miljövårdsforskning. Jämsides har forskningsråden expanderat starkt. Expansionen har inte bara omfattat de sedvanliga tekniska och naturvetenskapliga disciplinerna med sina stora krav på tung och dyrbar experimentell utrustning. Speciellt under senare år har även ökade satsningar skett på samhällsforskning i vid mening. Som ett exempel härpå bör nämnas inrättandet av Riksbanksfonden. Insikten om forskningens betydelse har tagit sig motsvarande uttryck inom den enskilda sektorn. Detta kanske främst återspeglas i ökade insatser på forskning och 15

utveckling i företagen — låt vara med relativt stora tids- och branschmässiga variationer. Olika företagsgrupper har därvid, som redan antytts, i flera fall bildat särskilda gemensamma utvecklingsbolag. Vidare bör nämnas tillkomsten av nya organ försämrad i forsknings- och utvecklingsfrågor inom t. ex. Sveriges Industriförbund och olika branschorganisationer. Ett växande intresse för forskningen och den tekniska utvecklingen har även kommit till uttryck inom organisationerna på arbetsmarknaden. Om efterkrigstidens expansion på området forskning och teknisk utveckling betraktas med utgångspunkt från vilka drivkrafter som stått bakom utvecklingen synes, vid sidan av de ekonomiska målsättningarna, behovet av avancerad teknisk utrustning för militära ändamål ha spelat en framträdande roll. Ett stort antal moderna tekniska produkter och planeringsmetoder, som i dag har kommit till användning inom en rad samhällsområden, har sitt ursprung i stora samordnade forsknings- och utvecklingsprojekt, motiverade av olika försvarsbehov. Försvarsforskningens centrala roll i den tekniska utvecklingen återspeglas i fördelningen av de nationella forsknings- och utvecklingsinsatserna på skilda samhällssektorer. I ett stort antal länder svarar sålunda försvaret i dag för mellan en femtedel och hälften av de totala nationella forskningsoch utvecklingsinsatserna. Sverige utgör i detta avseende inte något undantag, vilket framgår bl. a. av den internationella forskningsstatistik, som under senare år publicerats av bl a UNESCO och OECD (se vidare bilaga 4). Bland mindre och medelstora länder intar Sverige en tätplats i fråga om försvarsforskningens andel av den totala nationella forskningsbudgeten. Detsamma gäller vid betraktande av fördelningen av teknisk-vetenskaplig personal i forskarbefattningar. Även om statistikens uppläggning kan ha lett till någon överbetoning av dessa förhållanden har de en reell grund i flera faktorer i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken (se nästa avsnitt).

bilden av den målinriktade och tillämpade forsknings- och utvecklingsverksamheten. Huvuddelen av insatserna inom försvarsforskningen avser s. k. objektbunden materielutveckling, vanligen förlagd till industrin och med stark koncentration till vissa branscher. En inte obetydlig del består dock av avancerad naturvetenskaplig-teknisk forskning, som bedrivs inom särskilda laboratorier eller på kontrakt vid civila forskningsinstitutioner. Det ligger ej inom denna utrednings uppdrag att närmare söka kartlägga och analysera försvarsforskningens omfattning och struktur i ett internationellt perspektiv eller att närmare granska bakomliggande orsakssamband. Två faktorer ägnade att belysa bakgrunden till försvarsforskningens relativa och absoluta volym kan dock nämnas i detta sammanhang: •

De sammanlagda utgifterna i världen för försvarsändamål är betydande. De har sedan århundraden utgjort en stor andel av den offentliga konsumtionen. För världen totalt har utgifterna för försvarsändamål år 1966 uppskattats till ca 800 miljarder kr eller ca 7 % av världens bruttonationalprodukt mot ca 570 miljarder kr på utbildning och 270 miljarder kr på sjukvård. Sverige är ett av de få länder som satsar mer på utbildning och sjukvård än på försvar. Av världens totala försvarsutgifter faller över 80 % på NATO- och Warszawapaktblockens tekniskt avancerade försvar.

•

Vapensystem som utnyttjade de senaste teknologiska landvinningarna kom att spela en avgörande roll i de militära styrkeförhållandena redan före och under andra världskriget. Den säkerhetspolitiska och militära maktbalansen har i flera fall alltmer blivit en fråga om teknisk, industriell och ekonomisk kapacitet snarare än personell numerär.

Forskning och utveckling för försvarsändamål utgör således ett viktigt inslag i total16

SOU 1970: 54

2.2 Svensk försvarsforskning ka säkerhetspolitiken

och den svens-

2.2.1 Säkerhetspolitiken och den allmänna närings- och forskningspolitiken En utförlig beskrivning av den svenska säkerhetspolitiken återfinns i prop. 1968: 110 vari bl. a. framhålls: Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Säkerhetspolitiken förutsätter ett samspel mellan bl. a. utrikes-, handels- och försvarspolitiken. Försvarspolitik i traditionell mening är således endast ett av säkerhetspolitikens medel. Denna inriktning av säkerhetspolitiken betonar försvarets fredsbevarande roll. Försvarets struktur och omfattning bör alltså värderas med hänsyn till dess förmåga att verka stabiliserande och krigsavhållande i olika utrikespolitiska situationer och till dess effekt vid angrepp mot vårt land. Det mest kända uttrycket för vår säkerhetspolitik är principen om "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig". Denna princip har ibland angetts som målet för den svenska säkerhetspolitiken men anvisar närmast de medel som landet har valt att lita till i två skilda lägen, nämligen i fred och då krig har brutit ut i vår omvärld. Den svenska attityden i dessa två lägen utgör ett sammanhängande helt, nämligen "den traditionella svenska neutralitetspolitiken." I propositionen konstateras att en sådan säkerhetspolitik röner avsedd respekt i den rådande internationella miljön endast i kombination med ett angreppsavhållande och befolkningsskyddande totalförsvar. Med vår alliansfria politik följer en hög försvarspolitisk ambitionsnivå. Den vilja till oberoende som ligger i de angivna säkerhetspolitiska målen förutsätter att Sverige kan utforma, bygga upp och underhålla sitt totalförsvar utan stöd från andra länder. Potentiell egen tillverkningskapacitet vad gäller kvalificerad försvarsmateriel och SOU 1970: 54

däremot svarande kunskapsnivå är därvid en förutsättning för att nå önskad handlingsfrihet i förhållande till olika politiska blockbildningar. Detta gäller även om vi i fredstid väljer att köpa materiel utifrån i stället för att själv tillverka den. Den höga ambitionsnivå som målen för den svenska säkerhetspolitiken uttrycker får i vid mening forsknings- och näringspolitiska återverkningar. De krav den svenska säkerhetspolitiken måste ställa på forsknings-, utvecklings- och tillverkningskapacitet inom landet blev uppenbara redan under andra världskriget. Kraven har knappast minskats genom den betydelse vår alliansfrihet och handlingsfrihet har tillmätts i säkerhetspolitiken under senare år. Den förda politiken har inte bara medfört behov av en betydande utveckling av försvarsmateriel inom landet. I en omfattning som haft få motsvarigheter inom andra samhällssektorer har staten med utgångspunkt från försvarets specifika behov upphandlat objektbunden forskning och utveckling framför allt från industrin. Kostnaderna härför — vilka t. ex. kan innefatta framtagning av kompletta flygplansprototyper — redovisas separat och kommer således att — helt korrekt — återfinnas i forsknings- och utvecklingsstatistiken i stället för att ingå som en ej närmare specificerad andel av kostnaderna för inköp av färdigutvecklad materiel. Orsakerna till att försvarssektorn därvid i viss mån intagit en särställning synes främst sammanhänga med den rådande marknadssituationen för försvarsmateriel. Vid en diskussion av den svenska försvarsforskningen sedd i näringspolitiska sammanhang finns anledning att erinra om den internationella debatt om de stora ländernas växande dominans på den tekniska utvecklingens område som pågått under senare år. Tendenserna till en växande stormaktsöverlägsenhet på vissa centrala forskningsintensiva teknologi- och produktområden är givetvis av generellt intresse vid formuleringen av forsknings- och näringspolitiken liksom försvarspolitiken i små stater. Problemet synes dock särskilt angeläget att 17

observera för svensk del, framför allt mot bakgrund av vår strävan att hävda en självständig säkerhetspolitik i vid bemärkelse. Om forsknings- och utvecklingsresurserna betraktas i detta perspektiv kan knappast någon skarp gräns dras mellan försvarsforskning och annan forsknings- och utvecklingsverksamhet. Styrka, oberoende och handlingsfrihet på det säkerhetspolitiska området har flera beröringspunkter med motsvarande begrepp på det ekonomiska området. Vid bedömningen av sambandet mellan vår allmänna teknisk-vetenskapliga utvecklingspotential och säkerhetspolitiken bör erinras om att utformningen av det svenska försvaret sedan länge bygger på principen om ett totalförsvar. Detta innebär bl. a. att i krislägen skall landets totala resurser kunna mobiliseras för försvarsändamål. Värnpliktssystemet och andra åtgärder syftande till att civila resurser, t. ex. sjukvård, kommunikationer, viss industriell tillverkningskapacitet e t c . vid behov snabbt skall kunna tas i anspråk för totalförsvarsändamål är exempel härpå. Uppmärksammandet av samspelet mellan kvalificerade försvarsbeställningar, teknisk nivå i industrin och allmän ekonomisk styrka och konkurrenskraft har betonat vissa drag i totalförsvarsbegreppet och tillfört det delvis nya aspekter. Slutligen bör framhållas att mot bakgrund av såväl totalförsvarstanken som de säkerhetspolitiska problemställningarnas allmänna karaktär försvarssektorns intressen ej är begränsade till den teknisk-naturvetenskapliga forskningen och utvecklingen utan omfattar även samhällsvetenskaplig forskning i vid bemärkelse. 2.2.2 Försvarsforskningen och forskningspolitiken Forskning som finansieras över försvarsbudgeten skall ha tillämpningar inom totalförsvaret som primärt mål. För vissa forsknings- och utvecklingspropekt, vanligen av kortsiktig natur, kan detta innebära att såväl själva uppgiften som vissa restriktioner i metodikvalet anges av uppdragsgivare utanför själva forskningsorganen. För and18

ra projekt, vanligen av mera långsiktig natur, kan forskningsorganen själva ha ett betydande ansvar för att såväl uppgifts- som metodikval uppfyller målinriktningskraven. Som helhet bestäms inriktning och omfattning av försvarets forskningsprogram primärt av dess behov av forskning för att kunna uppfylla gällande mål för vår säkerhets- och försvarspolitik. Avvägningen av forskningsprogrammet sker följaktligen primärt inom ramen för det totala försvarsprogrammet och avser hur stora resurser som skall avsättas för forskning, vars syfte är att ge styrka och handlingsfrihet på längre sikt, jämfört med åtgärder syftande till mer kortsiktig styrka, exempelvis förbandsproduktion vari bl. a. ingår inköp av färdigutvecklad materiel. En direkt avvägning av försvarets forskningsprogram mot andra samhällssektorers forskningsprogram och mot den s. k. grundforskningen framstår därför knappast som meningsfull. Vilka produktionsresurser som i första hand bör användas för försvarsforskning kan däremot bli föremål för överväganden av allmänt forskningspolitisk natur, bl. a. siktande till ett optimalt utnyttjande av landets totala forskningsresurser för olika samhällssektorers behov. Sådana överväganden rörande tillgången till forskningsresurser och deras användning på såväl längre som kortare sikt får ej medföra en sådan omprioritering av olika samhällssektorers forskningsprogram att de i praktiken även innebär en omprioritering av i andra, överordnade sammanhang fattade beslut rörande de långsiktiga målen inom respektive samhällssektorer. Särskilt om sådana beslut i realiteten fattas på en relativt låg myndighetsnivå kan allvarliga ansvarsproblem uppstå. Ovan beskrivna syn på samspelet mellan olika samhällssektorers forskningsprogram och mer allmänt forskningspolitiska överväganden rörande uppbyggnad och utnyttjande av olika forskningsresurser utgör enligt utredningen en viktig utgångspunkt för bedömningen av olika organisatoriska ansvarsfördelningar.

SOU 1970: 54

2.3 Uppbyggnad och utnyttjande av resurser för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling Försvarsforskningens primära roll som ett medel att förverkliga de säkerhetspolitiska målsättningarna får givetvis inte innebära att försvarsforskningen isoleras från annan forsknings- och utvecklingsverksamhet i landet. I linje med totalförsvarstanken ligger att försvaret även i fråga om forskning och utveckling i möjligaste mån utnyttjar existerande produktionsresurser inom landet. Huvuddelen av den objektbundna materielutvecklingen är som nämnts förlagd till de tillverkande industrierna. För att tillgodose försvarets behov av forskningsresultat av mer grundläggande kunskapsuppbyggande natur utgör de samlade resurserna vid universitet, högskolor och forskningsinstitut en naturlig grund. Försvaret har därtill byggt upp egna forskningsresurser, som i sin huvuddel är samlade till försvarets forskningsanstalt (FOA). Dessa egna resurser har främst inriktats på teknisk-naturvetenskaplig och viss beteendevetenskaplig forskning, med starka tvärvetenskapliga och tvärteknologiska inslag. En följd av framför allt den objektbundna utvecklingens betydande volym är att försvarssektorn bidragit till att bygga upp kvalificerade resurser för forskning och utveckling i industrin. Utredningens kontakter med företag som erhållit mera betydande uppdrag från försvaret tyder på att försvarsbeställningarna haft stor inverkan på den allmänna kompetensnivån och därmed konkurrenskraften i dessa företag. Detsamma torde gälla ett stort antal med- och underleverantörer som deltagit i de större försvarsbeställningarna. Dessas viktigaste återverkningar synes bestå av indirekta effekter såsom allmänt ökad teknisk förmåga och ökad administrativ kompetens, t. ex. utveckling av metoder för teknisk planering och kvalitetskontroll. Därtill har i viss utsträckning kommit mera direkta s. k. "spinoff"-produkter, som direkt kunnat överföras till andra områden. Bedömningen av SOU 1970: 54

försvarsforskningens återverkningar synes härvidlag stämma överens med resultat från mera ingående undersökningar av dessa förhållanden som utförts i andra länder. Försvarssektorn har också aktivt främjat forskningen bl. a. vid universitet och högskolor samt vissa särskilda forskningsinstitut. Den försvarsmedicinska forskningen är sålunda huvudsakligen förlagd till universitet och högskolor. I några fall har stödfinansiering från försvaret i anslutning till olika forsknings- och utbildningsbehov bidragit till ett snabbare inrättande av högskoleinstitutioner än eljest varit möjligt. Möjligheterna till samverkan mellan försvarsforskningen och den civila sektorns forskning inskränks givetvis i viss mån av kravet på ett starkt samband mellan försvarsforskningen och andra funktioner inom försvaret. Härtill kommer i vissa fall andra inskränkande omständigheter, såsom krav på sekretess etc. Mot bakgrund av försvarsforskningens betydande andel av den totala forskningsvolymen i landet och behovet att hushålla med våra begränsade forskningsoch utvecklingsresurser finns emellertid både samhällsekonomiska och teknisk-vetenskapliga motiv att så långt möjligt samordna resurser för försvarsforskning och annan forskning. Ett viktigt inslag i forskningspolitiken måste alltid vara frågan om hur den kvalificerade teknisk-vetenskapliga personalen och dyrbar forskningsapparatur skall utnyttjas för skilda ändamål i samhället. I den mån sådana resurser kan utnyttjas samtidigt för flera samhällsfunktioner bör dessa möjligheter av ekonomiska skäl tillvaratas. En sådan samordning kan dessutom verksamt bidra till att skapa större, från samlad kompetens- och produktionsekonomisk synpunkt mer slagkraftiga forskningsenheter vid högskolor, andra statliga institutioner och företag i landet. En av de viktigaste formerna för samverkan synes vara personalutbyte och uppdragsforskning. Försök har gjorts under senare år för att förbättra särskilt universitetens och högskolornas forskningssamverkan med näringsliv och statliga myndigheter. På motsvarande sätt bör enligt utred19

ningen möjligheter finnas att i ökad utsträckning utnyttja försvarets forskningsinstitutioner för utbildnings- och forskningsuppdrag. I båda fallen gäller givetvis att uppdragen måste passa in i den ordinarie verksamheten vid respektive institution. Rent produktionsekonomiska rationaliseringssträvanden med utgångspunkt i ett samordnat utnyttjande av bl. a. instrumentella resurser får därvid vägas mot de eventuella nackdelarna av en ökad splittring i målinriktningen hos olika forskningsenheter. Detta torde speciellt behöva beaktas vid verksamhet av mer innovativ karaktär, där ingående kännedom om avnämarsektorns problem och behov utgör ett viktigt inslag i den kvalificerade personalens kompetensprofil.

2.4 Indelningsgrunder för särskiljande av olika typer av forsknings- och utvecklingsverksamhet. Försvarsforskningens huvudsyften I den officiella forskningsstatistiken förekommer ofta en indelning av forskningsoch utvecklingsverksamhet i grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Denna indelning synes inte ange skarpa skillnader i exempelvis enskilda forskares eller forskargruppers arbetssätt eller de teknisk-vetenskapliga kompetens- eller kvalitetskrav som ställs. Däremot återspeglar indelningen skilda former för verksamhetens inriktning och finansiering i stort liksom för resultatredovisning och resultatutnyttjande. Den s. k. grundforskningen kan uppdelas i två huvudgrupper, dels den fria grundforskningen och dels den riktade grundforskningen. Den fria grundforskningen motiveras av att nå en ökad förståelse för naturen och att öppna nya kunskapsfält och kan kanske främst betraktas som en kulturaktivitet. Utövaren har full frihet att välja forskningsområde men är självfallet underkastad ekonomiska restriktioner. Vanligtvis är det en individ eller ett fåtal, som i grupp bedriver forskningen, och forskningsmedlen ges ofta till individen eller gruppen. Den prak20

tiska nyttan av denna typ av forskning får i allmänhet ses på mycket lång sikt. Den riktade grundforskningen ingår som del i den målbundna forskningen. Forskningen inriktas mera efter program, där utomvetenskapliga kriterier, t. ex. behoven inom olika samhällssektorer, ingår. Medlen ges i allmänhet till en institution eller ett laboratorium som helhet. Den riktade grundforskningen kan ofta ha karaktär av kunskapsuppbyggnad för olika tillämpningsområden. Av denna typ av forskning förväntas möjliga praktiska tillämpningar inom en inte alltför avlägsen framtid. Den tillämpade forskningen kan sektorindelas i t. ex. utbildning, miljövård, hälsooch sjukvård, försvar, kommunikationer, livsmedelsförsörjning m. fl. Vanligtvis är det forskningslag som står för genomförandet. Medlen ges i regel till ett visst laboratorium och till ett större forskningsprogram. Den praktiska nyttan kan ses ganska omedelbart. Resultaten är vanligen tillämpbara inom relativt begränsade sektorer, eftersom forskningen är initierad i anslutning till specifika avnämarbehov. Utvecklingsarbetet, slutligen, är ett systematiskt utnyttjande av forskningens resultat för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av existerande sådana. Vanligtvis är det forskarlag, som genomför det, och arbetet är bundet till specifika utvecklingsobjekt. Det praktiska utnyttjandet avses bli omedelbart, och resultaten har en smal och specialiserad avnämarsektor. Ovannämnda indelningsgrunder synes bl. a. vara användbara vid planerings- och avvägningsdiskussioner rörande olika forskningsresursers utveckling och utnyttjande. En viktig fråga, som kan diskuteras i dessa termer, är formerna för och inriktningen av den långsiktiga kompetens- och kunskapsuppbyggnaden i olika forskningsproducerande organ — från den enskilda forskningsgruppens nivå upp till den nationella nivån. Avvägningar kan därvid få göras för olika forskningsorgan och för olika ämnesområden rörande i vilken utsträckning kunskapsuppbyggnad bör ske genom fri grundSOU 1970: 54

forskning, riktad grundforskning eller direkta '"kunskapsköp" från källor utanför det aktuella forskningsorganet (t. ex. i form av licenser, konsulttjänster — bl. a. avseende personalutbildning — eller en medveten omsättning av personalen i den takt dess utbildning anses föråldrad i förhållande till den teknisk-vetenskapliga utvecklingen). Vid diskussioner rörande forskningsverksamhetens inriktning mot olika tillämpningar, exempelvis inom en viss samhällssektor, synes ovannämnda indelningsgrunder behöva kompletteras med andra, som bl. a. beaktar den allt större betydelse som kommit att tillmätas målinriktad forskning, bedriven i nära samspel med långsiktsplaneringen. Inom försvarssektorn kom forskningsfunktionen tidigt att nära knytas till planeringsfunktionen. Detta har gällt såväl i Sverige som i andra länder. Avancerade planeringshjälpmedel som operations- och systemanalys m. m. utvecklades eller kom i många fall först till vidsträckt användning inom försvarssektorn. Kopplingen mellan forskning, utveckling och planering har successivt stärkts inom det svenska försvaret. Senast har detta kommit till uttryck i det nya planerings- och programbudgetsystem som nu är under införande (SOU 1969: 25, prop. 1970: 97). Denna utveckling har även medfört en successivt bättre precisering och definition av försvarsforskningens uppgifter i totalförsvaret. Tre huvudsyften för försvarsforskningen kan därvid särskiljas och formuleras enligt följande: 1. Forskning syftande till att ge underlag för att precisera totalförsvarets mål. 2. Forskning syftande till att ange och konkretisera alternativa handlingslinjer för att nå dessa mål. 3. Objektbunden forskning och utveckling för att säkerställa att målen kan förverkligas i enlighet med beslutade handlingslinjer. Dessa huvudsyften har fått bilda utgångspunkten för utredningens analyser och diskussioner av den svenska försvarsforskningens mål, inriktning och ansvarsförhållanden. SOU 1970: 54

3 Översikt över försvarsforskningen i Sverige

3.1 Inledning Syftet med detta kapitel är att ge en översiktsbild av försvarsforskningens nuläge i Sverige. Som bakgrund skisseras huvuddragen i totalförsvarets fredsorganisation. Allmän inriktning och omfattning hos olika delar av det svenska försvarets nuvarande forskningsprogram beskrivs i kapitel 3.3 och följande liksom försvarsforskningens organisation och finansieringsförhållanden. En sammanställning över formella ansvarsförhållanden mellan olika myndigheter när det gäller försvarsforskningens inriktning och bedrivande återfinns i bilaga 3. En kortfattad statistisk översikt över försvars- och forskningsinsatser i vissa andra länder återfinns i bilaga 4. 3.2 Försvarets organisatoriska struktur försvarsforskningens roll i denna

och

3.2.1 Huvudfaser i verksamheten i fredstid. Planeringshorisonten Huvuduppgiften för totalförsvarets fredsorganisation är att omsätta de mål för försvaret som statsmakterna fastställt i en inom givna resursramar välavvägd krigsorganisation, som kan träda i funktion vid mobilisering. Målen för totalförsvaret måste därvid brytas ned till delmål för dess olika komponenter, t. ex. för olika krigsförband. De komponenter som skall bygga upp det fram22

tida försvaret genomlöper först en planerings-, studie-, forsknings- och utvecklingsfas. Sedan följer en produktionsfas, innefattande personalutbildning, materielanskaffning, etc. De färdiga förbanden inlemmas i krigsorganisationen och ingår därmed i en vidmakthållandet as, innefattande repetitionsövningar och motsvarande. Olika moderniseringsåtgärder under vidmakthållandefasen för ett förband kan medföra tillfälliga återgångar till utvecklings- och produktionsfaserna. Förloppet åskådliggörs i figur 3.1. Tiden för faserna planering—produktion rör sig ofta om 5—10 år med vidmakthållandetider av storleksordningen 10—15 år. Dessa tider bestäms dels av den tekniska och ekonomiska livslängden hos de stora investeringarna i materiel och fasta anläggningar, dels av de tider som gäller för nyoch vidareutbildning av den värnpliktiga personalen. Ovannämnda tider ställer höga krav på långsiktsplaneringen inom försvaret. Därtill kommer kraven på att arbeta med en fredsorganisation och en krigsorganisation inflätade i varandra och att kunna gå över från fredsorganisation till krigsorganisation med kort varsel. 3.2.2 Fredsorganisationens funktionella delning

in-

Försvarets fredsorganisation är i huvudsak funktionellt indelad. Det långsiktiga planeringsarbetet är väsentligen förlagt till de SOU 1970: 54

centrala staberna och civilförsvarsstyrelsen med försvarsdepartementet som högsta sammanhållande organ. Förbandsutbildning och förbandsproduktion ligger på de olika fredsförbanden under ledning av de regionala staberna som även handhar stora delar av den operativa planläggningen. Materielutvecklings- och anskaffnings funktionen är sedan 1968 samlad i försvarets materielverk (FMV) genom sammanläggning av de tidigare försvarsgrensvisa tygmaterielförvaltningarna och intendenturverket. FMV fungerar därvid huvudsakligen som beställare och övervakare av försvarets utvecklingsoch produktionsuppdrag på industrin. Hälso- och sjukvårdsfunktionen finns sedan 1969 samlad under försvarets sjukvårdsstyrelse och anskaffning och vidmakthållande av fasta anläggningar under fortifikationsförvaltningen. Forskningsfunktionen, utom de delar som avser objektbunden materielutveckling, är till största delen samlad under försvarets forskningsanstalt (FOA) med smärre delar fördelade på andra myndigheter. 3.2.3 Former för samarbetet mellan forskningsfunktionen och övriga funktioner inom totalförsvaret Totalförsvarets storlek och den typ av funktionell indelning som valts förutsätter ett omfattande kontaktnät för informationsutbyte mellan de olika organisatoriska enheterna som säkerställer att verksamheten samordnas och inriktas med utgångspunkt från totalförsvarets mål. Inte minst gäller detta en så informationsintensiv del som försvarsforskningen, vars arbete skall bedrivas i nära anknytning till framför allt planering och materielanskaffning. Praktiskt har dessa krav på snabba och direkta informations- och kontaktvägar bl. a. förverkligats i ett väl förgrenat nät av studie- och underlagsgrupper vari ingår företrädare för planering, forskning och materielanskaffning. Dessa grupper karakteriseras bl. a. av: • Projektinriktning, dvs. deras arbete är inriktat på specifika planerings- och anskaffningsproblem, vanligen efter en bunden tidsplan. SOU 1970:54

•

Flexibilitet, dvs. en grupp kan inrättas, ändras eller upplösas i anslutning till variationer i behoven. Nära anknytning till å ena sidan ansvariga beslutsfattare, å andra sidan exempelvis forskande och anskaffande enheter, som besitter den detaljerade sakkompetensen i olika vetenskapliga, tekniska och kommersiella frågor. Förekomst på alla nivåer, från s. k. miljöutredningar på departementsnivå till studier av vapentekniska detaljproblem.

•

•

En central roll i studieverksamheten inom det militära försvaret intar dels försvarsstabens samstudier som innefattar studier över försvarsgrenarna, dels de försvarsgrensvisa s. k. funktionsstudieorganisationerna: markmålsutredningen (MUR), sjömålsutredningen (SUR) och luftmålsutredningen (LUR), som bl. a. syftar till stridsekonomiska värderingar av olika vapensystem. Strategiska och taktiska problem på olika nivåer utgör ett viktigt inslag i studieverksamheten. 1 Figur 3.2 avser åskådliggöra ovan diskuterade funktionella indelning av försvarets fredsorganisation med speciell tyngdpunkt på försvarsforskningsfunktionen. I figuren antyds även de verksamheter och organ som berörs av utredningens uppdrag enligt de avgränsningar som angavs i kapitel 1.2.

3.3 Statistisk översikt över totalförsvarsinriktad forskning och utveckling i Sverige 3.3.1 Enkät rörande totalförsvarsinriktad forskning och utveckling Utredningen genomförde under juni 1969 (med viss uppföljning våren 1970) en enkät för att kartlägga omfattningen av och finansieringsvägar för den totalförsvarsinriktade forskningen och utvecklingen i Sverige budgetåret 1967/68. Enkäten omfattade ett fyrtiotal myndigheter och organ, väsentligen inom den statliga sektorn, som med utgångspunkt från arten av sin verksamhet kunde antas finansiera och/eller bedriva to1

En mer detaljerad beskrivning av studiegruppernas roll i anskaffningsverksamheten återfinns i kapitel 5.4.3. 23

A v statsmakterna fastställd målsättning för det m i l i t ä r a försvaret

Krigsförband

Förbandsenheter (inklusive materiel) som skall ingå i krigsorganisationen,

Figur 3.1. Olika faser i ett krigsförbands tillkomst (jfr figur 3.2).

talförsvarsinriktad forskning och utveckling. Definitioner, avgränsningar, m . m . använda i enkäten framgår av bilaga 2. Genom att utredningen i första hand begränsat sig till den icke objektbundna forskningen och utvecklingen bedömdes det ej motiverat att utsträcka enkäten till att omfatta även industrier, etc. Huvuddelen av industrins insatser på forskning och utveckling för försvarsändamål torde dock ha täckts in då denna verksamhet till övervägande del finansieras genom uppdrag från de myndigheter som ingår i enkäten. Följande redovisning är väsentligen baserad dels på enkätresultaten, dels på uppgifter ur propositioner, regleringsbrev och officiell forskningsstatistik.

3.3.2 Omfattning av och finansieringsvägar för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling Enkäten lades upp så (bilaga 2) att den i största möjliga utsträckning skulle ge de totala kostnaderna för forsknings- och utvecklingsverksamheten, inklusive komplementkostnader för administration, lokaler, sociala avgifter etc. Detta gör att enkätens siffror endast i mycket begränsad utsträckning kan direkt jämföras med annan forskningsstatistik, titelredovisning i statsbudgeten m. m. Figur 3.3. visar den totala omfattningen av forsknings- och utvecklingsverksamheten för totalförsvarsändamål budgetåret 1967/68 fördelad på objektbunden respektive icke objektbunden verksamhet. Insatserna på SOU 1970: 54

A v statsmakterna fastställd målsättning för det m i l i t ä r a försvaret

O m r å d e , som berörs av FU-69 uppdrag

Kontakter med övriga statliga forskningsorgan, univ . & h ö g skolor,m m

Krigsförband

Förbandsenheter (inklusive materiel) som skall ingå i krigsorganisationen.

Figur 3.2. Organisatorisk struktur för utveckling och produktion av krigsförband (jfr figur 3.1).

produktionsområdet "Forskning och utveckling" under statsbudgetens fjärde huvudtitel budgetåren 1967/68—70/71 (de år då redovisning i programbudgettermer förekommit) framgår av figur 3.4. Absolutbeloppen är som nämnts ej direkt jämförbara med figur 3.3. då bl. a. vissa komplementkostnader av anslagstekniska skäl i statsbudgeten redovisats under andra produktionsområden. Figur 3.4. belyser dock storleksordningen av de tidsmässiga variationerna i insatserna, och återspeglar främst en nedgång i utvecklingsinsatserna på flygplanssidan i och med att fpl 37 går över i serieproduktion. Fördelningen av den icke objektbundna forskningen och utvecklingen för försvarsändamål på de tre ämnesområdena 1 "Naturvetenskap och teknik", "Medicin, m . m . " samt "Samhällsvetenskaper" framgår av fiSOU 1970: 54

gur 3.5. En uppfattning om den tidsmässiga utvecklingen av insatserna på totalförsvarsinriktad, icke objektbunden forskning och utveckling ger sammanställningen av FOA:s driftanslag för perioden 1945—1969 (figur 3.6.). Försvarsforskn ingsverksamhetens organisatoriskalfinansiella struktur belyses i figur 3.7. som anger finansieringsvägar och medelsströmmarnas storleksordning. En mer detaljerad sammanställning, som belyser hur olika myndigheter och organ fördelar medel för och/eller bedriver totalförsvarsinriktad forsknings- och utvecklingsverksamhet, återfinns i bilaga 2. Vad de personella insatserna beträffar, var budgetåret 1967/68 totalt ca 2 400 per1

För närmare definition se bilaga 2. 25

Mkr 600 500 400 300 200 100 -

1967/68 68/69 69/70 70/71

: objektbunden forskning och utveckling

Figur 3.3. Totala kostnaderna för statligt finansierad forskning och utveckling för försvarssektorn budgetaret 1967/68 enligt utredningens enkät. söner sysselsatta i totalförsvarsinriktad forsknings- och utvecklingsverksamhet vid de statliga myndigheter och organ som ingick i enkäten. Därtill kommer den personal som är sysselsatt framför allt i industrin på olika forsknings- och utvecklingsuppdrag finansierade av försvaret. Manårsinsatserna för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling vid de organ som omfattas av enkäten fördelar sig på olika utbildningskategorier enligt tabell 3.1. som ger dels totalsiffror, dels fördelningen vid några större forskningsorgan som berörs av utredningen. Jämförelser mellan enkätens siffror och den officiella forskningsstatistiken bör göras med stor försiktighet av ovan anförda skäl (vissa skillnader i definitioner, redovisningsmetoder m m; bl. a. ingår ej humanistisk samhällsvetenskaplig forskning m m i den officiella statistiken). Sammanlagt torde dock forskning för försvarssektorn budgetåret 1967/68 ha svarat för mellan 25 och 30 % av de totala forsknings- och utvecklingsinsatserna i landet. Andelen torde sedan dess ha minskat (figur 3.4.). Vidare måste beaktas att försvarssektorn i en utsträckning som har få motsvarigheter 26

budgetår

Figur 3.4. Insatserna på produktionsområdet »Forskning och utveckling»1 enligt programbudgetredovisningen av statsbudgetens försvarshuvudtitel (De absoluta beloppen är på grund av vissa skillnader i redovisningsformer ej direkt jämförbara med figur 3.3.). 1

Såväl objektbunden som icke objektbun-

den.

inom andra samhällssektorer tillämpar särredovisning av utvecklingskostnaderna vid upphandling av materiel, vilket gör att exempelvis kostnader för flygplanprototyper etc. redovisas i forsknings- och utvecklingsstatistiken (jfr kapitel 2.2.1 och 5.4.3). Av de totala försvarsforskningsinsatserna 1967/68 utfördes enligt enkäten ca 24 °/o av myn-

Samhällsvetenskaper ( beteendevetenskaper, ekonomi, m.m.)

Figur 3.5. Icke objektbunden forskning och utveckling för totalförsvarsändamål budgetåret 1967/68 (enligt utredningens enkät): Fördelning på ämnesområden. SOU 1970: 54

Mkr

1)

70 60 50 40 30 20 10 -

m

n I

1950 I

• •

-1—

'—I

'

1 FOA:s anslag är i realiteten oförändrat för budgetåren 69/70 och 70/71 men en omläggning av anslagsredovisningen har skett.

Figur 3.6. FOA:s driftanslag enligt regleringsbrev budgetåren 1945/46—1968/69 (olikheter i redovisningsgrunder gör att de absoluta beloppen ej är direkt jämförbara med enkätsiffrorna).

digheter och organ inom försvarssektorn, vilket motsvarar ca 99 % av dessa myndigheters totala forsknings- och utvecklingsverksamhet. Ca 74 °/o av försvarsforskningen 1967 68 utfördes i industrin (väsentligen objektbundet utvecklingsarbete) vilket torde motsvara storleksordningen 25—30 % av den totala forsknings- och utvecklingsverksamheten i industrin. De statliga forskningsoch utvecklingsuppdragen inom försvarssektorn är koncentrerade till verkstads- (speciellt flyg-) och elektronikindustrin. Drygt 1 %x av försvarsforskningsanslagen gick 1967 68 till universitet och högskolor'2, vilket uppskattningsvis torde motsvara mindre än 3 % av dessas totala forskningsverksamhet. Av detta svarade den försvarsmedicinska forskningen för över hälften.

3.4 Översikt över den icke forskningen och utvecklingen sektorn

objektbundna för försvars-

I följande avsnitt ges en översiktlig beskrivning av den icke objektbundna forskningsoch utvecklingsverksamheten för försvarssektorn. Syftet är därvid främst att söka belysa det stora antal vetenskaps- och tekSOU 1970: 54

nikområden som täcks av försvarsforskningen genom exemplifieringar av olika problemställningar. Den mer detaljerade översynen av de enskilda forskningsorganens verksamhet och arbetsformer skall enligt direktiven ske under utredningens andra etapp. Mot bakgrund av den avgränsning av sitt uppdrag som utredningen gjort (kapitel 1.2) har det ej ansetts motiverat att i detta sammanhang gå in på en närmare beskrivning av den objektbundna utvecklingen. Utvecklingsinsatsernas fördelning på olika vapenslag framgår dock approximativt av figur 3.7 (i medelsströmmen från Kungl. Maj:t till försvarets materielverk). Tyngdpunkten i beskrivningen har lagts på de olika forskningsprogrammen. Vissa speciella instrumentella och andra resurser vid olika försvarsforskningsorgan berörs dock kortfattat. Denna uppläggning framstår som naturlig mot bakgrund av tidigare angiven inriktning av utredningsarbetets första etapp (kapitel 1.2).

1 Drygt 6 % av den icke objektbundna forskningen och utvecklingen. 2 Ev. medel som gått via industrin är därvid ej medräknade.

) o C 3 to T3 v£ — J2 C c •aossF

c ^ b «

i) -— ~

.

O»

•x 5 c <u P* u t ox 3 QJ **- C C rf" O) TO 3? 3

Rört-»

00.z, zz M c oo-- £ '5 C

u. u. c a t ;

:

Än oc~ i o~8

"O

9 U — o3

K5 i - «> SJ

£ > •!§ 3

t- c ;g •S3 S

.z; i : C os3 c* ro • 3 C 6 J C

<

O- S 00

O)

O K

" a. "

CO 2 ra S> O 00 00 -Q . ^ .Q

O O SIS c ig

Figur 3.7. Finansieringsvägar och medelsströmmar för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling budgetåret 1967/68 enligt utredningens enkät (egenfinansiering i industrin ej medräknad).

Tabell 3.1. Manårsinsatser för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling budgetåret 1967/68 vid myndigheter och organ inom den statliga sektorn (exklusive utlagda uppdrag på industrier etc). M anar

Myndighet (motsvarande)

Totalt

Personal med civil akademisk utbildning

Personal med gymnasieutbildning 1

Övrig personal

Fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå

14 Försvarets forskningsanstalt

655 Militärpsykologiska institutet

2 95

Flygtekniska försöksanstalten

69 Statens skeppsprovningsanstalt

ca 2200

27 %

32%

41 %

Samtliga myndigheter och organ i enkäten

1 Häri ingår även personal med högre militär utbildning (MHS, m. m.), vilken i detta sammanhang i stor utsträckning torde motsvara akademisk utbildning. Anm. För medicinsk forskning var på anslag från försvarsmedicinska forskningsdelega-

tionen och statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska sektion anställda totalt ett 130-tal personer (inräknade i tabellen och i de i texten angivna totalsiffrorna). Därtill kommer viss personal vid försvarsgrenar, förvaltningar, FOA, m. m.

3.5 Verksamheten anställ (FOA)

skapsuppbyggande forskning inom olika tilllämpade vetenskaper och teknologier syftande till mer långsiktig metodikutveckling och underlagsframtagning med sikte på framtida tillämpningar inom totalförsvaret. Vidare bedrivs tillämpad forskning i direkt anslutning till framtagande och värdering av specifika systemlösningar och komponenter i samarbete med berörda myndigheter inom totalförsvaret. Därvid deltar FOA aktivt i det studie- och utredningsarbete som bedrivs av olika planerings- och anskaffningsansvariga myndigheter inom totalförsvaret (kapitel 3.2.3). För planering, budgetering och redovisning av verksamheten tillämpar FOA ett internt programbudgetsystem med forskningsuppdragen fördelade på olika tillämpningsområden: 1. Studier 2. Skydd mot kärnvapen 3. Skydd mot biologiska och kemiska stridsmedel 4. Konventionella stridsmedel 5. Tillämpad fysik

vid försvarets

forsknings-

3.5.1 Inledning FOA svarar med sin årsomsättning på ca 90 Mkr och ca 1 500 anställda för huvuddelen av insatserna på icke objektbunden forskning och utveckling för totalförsvarsändamål. FOA har enligt sin instruktion till uppgift att bedriva forskning för försvarsändamål, främst inom de naturvetenskapliga, teknisk-vetenskapliga och medicinska forskningsgrenarna i den mån sådan forskning ej ankommer på andra myndigheter och institutioner. Verksamheten är väsentligen inriktad på teknologier med tillämpningar inom konventionella vapensystem (ammunition, stridsdelar m.m.), tillhörande spanings- och sambandsteknik (optik, teleteknik m.m.); vidare på skydd mot nukleära, kemiska och biologiska stridsmedel (ABC-stridsmedel). Betydande insatser görs också på planerings- och systemanalysmetodik. Verksamheten består dels av s. k. kunSOU 1970: 54

6. Teleteknik 7. Bioteknologi 9. Övrig forskning (En omläggning till en indelning efter totalförsvarsinriktade basteknologier av den karaktär som beskrivs i kapitel 5 pågår f. n. inom FOA.) Uppdrag inom tillämpningsområdena fördelas i FOA:s resursorganisation som är uppdelad på avdelningar och institutioner, de senare vanligen med sin kompetens förlagd till vissa vetenskapsområden. FOA:s insatser inom ett tillämpningsområde (totalförsvarsinriktad basteknologi) byggs sålunda upp av insatser från ett flertal vetenskapsområden (och därmed forskningsinstitutioner). Detta anger verksamhetens tvärvetenskapliga karaktär. I följande avsnitt ges en översiktlig beskrivning av FOA:s verksamhet inom ovan angivna tillämpningsområden. Därefter skisseras huvuddragen i FOA:s organisationsstruktur, varvid de speciella instrumentella (motsv.) resurser FOA besitter inom olika vetenskaps- och teknologiområden kortfattat berörs. 3.5.2 FOA:s forskningsprogram Område 1. Studier Verksamheten inom detta område syftar dels till att effektivt utnyttja FOA:s kunnande i anslutning till planeringsbeslut i olika myndigheter inom totalförsvaret, dels till att säkerställa en fortlöpande anpassning av FOA:s forskningsprogram till totalförsvarets behov. Verksamheten omfattar deltagande i olika totalförsvarsmyndigheters studie- och utredningsverksamhet, egen studie-, utrednings- och prognosverksamhet samt tillhörande metodikutveckling. Utvecklingen av metodik för systemanalys tar främst sikte på de problem, som uppstår vid långsiktiga planeringsbeslut på hög nivå. Aktuella frågeställningar berör exempelvis beslutsstrategier och metoder för resursfördelning som ger god flexibilitet och anpassningsförmåga hos försvaret med hänsyn till de olika former av osäkerhet som långsiktsplanering oundgängligen måste arbeta med. Denna problematik återkommer 30

i all samhällsplanering och företagsplanering. Den är tvärvetenskaplig till sin natur och berör förutom naturvetenskaper och teknikområden exempelvis ekonomi, sociologi, planeringsteori, organisationsteori, beslutsteori, beteendevetenskap, prognosteknik. I relativt stor utsträckning har konsulter vid universitet och högskolor engagerats. FOA har sedan flera år bedrivit principiella studier inom prognosområdet. Prognosforskningen avses bl. a. ge synpunkter på metoder för utarbetande och presentation av de prognoser som erfordras som underlag för totalförsvarets perspektivplanering (se vidare kapitel 4). Inom området lägger FOA även ut uppdrag till utrikespolitiska institutet avseende säkerhetspolitisk forskning. Denna verksamhet har under senare tid delvis inriktats med hänsyn till miljöutredningarnas behov (se nedan och kapitel 4). Sålunda har tidigare konflikter analyserats och politiska modeller av Europa omkring 1980 bearbetats. Vid FOA studeras vidare metoder för beskrivning och urval av angreppsfall som kan utnyttjas för säkerhetspolitikens långsiktiga målstyrning (se kapitel 4). Som grund för miljöutredningarnas arbete insamlas och bearbetas ett omfattande underlag beträffande internationell politik, ekonomi, teknik etc. De matematiska vetenskaperna (matematik, matematisk statistik, optimeringslära m.fl.) är väsentliga stödvetenskaper till FOA:s övriga forsknings- och utredningsverksamhet, inklusive operationsanalys. Uppföljning av utvecklingen inom dessa områden sker i kontakt med Tekniska högskolan samt Stockholms universitet. I anslutning till olika studier och utredningar sker en betydande modellutveckling, ofta med tillhörande datorprogram, för simulering av olika händelseförlopp på ett för värderingsändamål lämpligt sätt. Viss forskningsverksamhet pågår vidare bl. a. i samverkan med Uppsala universitet, rörande vidgade och förbättrade metoder att använda datorer för simulering av komplicerade förlopp, dokumentation och anSOU 1970: 54

nan behandling av stora mängder alfabetisk och numerisk information. FOA utbildar och tillhandahåller vidare operationsanalytiker (OA-personal) åt olika planeringsansvariga myndigheter inom totalförsvaret för att som experter på studieoch planeringsmetodik enligt varje myndighets bestämmande biträda vid olika studier och utredningar. OA-personalen kan därvid bedriva egna utredningar, utveckla och tilllämpa OA-modeller, samt ge råd om tilllämpning av värderingskriterier och val av studiemetoder. FOA har f. n. OA-personal permanent placerad i försvarsstaben, försvarsgrensstaberna och civilförsvarsstyrelsen. Viss OA-medverkan har också lämnats bl. a. till överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och jordbruksnämnden. FOA utnyttjas i stor utsträckning som remissmyndighet av såväl totalförsvaret som andra myndigheter, inte minst i olika planeringsfrågor. Yttrandena utgör en form för kunskapsavtappning från FOA, som ofta berör många vetenskaps- och teknikområden. Några exempel på viktigare remisser som behandlats är offentliga utredningar rörande försvarets planerings- och ekonomisystem (SOU 1969: 25, 1968: 1, 1969: 24); vidare ÖB-utredningar samt taktiska-tekniskaekonomiska målsättningar för olika anskaffningsobjekt etc. (jfr figur 5.1). FOA medverkar regelbundet i revidering av försvarets teknisk-vetenskapliga prognoser. För försvarets studieverksamhet krävs dessutom mera konkreta exemplifieringar av miljöer och tekniskt och taktiskt underlag (t. ex. berörande vapenverkan, telekommunikationer etc.) för olika krigsspel. FOA deltar också i en vidare bearbetning av prognosunderlaget. Andra exempel på FOA:s medverkan i större utredningar är totalförsvarets miljöutredningar (se vidare kapitel 4), där FOA deltar med dels utrednings- och systemanalysexpertis, dels teknisk expertis. FOA har ledningsansvar för dessa utredningar. FOA har vidare deltagit i en nyligen avslutad ÖB-utredning om vårt framtida luftSOU 1970: 54

försvar med utrednings- och systemanalysexpertis samt med teknisk expertis och har nu ledningsansvar för en följdutredning härtill, avseende stridsledningssystemets utformning. Utom i dessa formaliserade utredningar pågår i en ständig växelverkan mellan FOA och övriga totalförsvarsmyndigheter en rad studier inom samtliga forskningsområden, som behandlas i det följande. Område 2. Skydd mot kärnladdningar Mål för forskningen inom området är att på grundval av verkansberäkningar ge underlag för utformning och uppbyggnad av skydd mot kärnladdningar, såväl för det militära försvaret som för befolkningsskyddet. Kraven på avtappning varierar inom vida gränser och kan gälla så vitt skilda behov som tekniskt underlag för anskaffning av elektroteknisk materiel, bistånd vid revidering av skyddsinstruktioner för krigsmakten och civilförsvaret samt underlag för beskrivning av verkan av angreppsanfall där kärnladdningar ingår. Vidare lämnas underlag för Sveriges medverkan i nedrustningsfrågor rörande kärnvapen. Studier av de totala verkningarna av en kärnladdningsinsats mot t. ex. trupp, mot bergskyddsrum eller mot civilbefolkning i en stad kräver dels grundkunskaper inom ett stort antal vetenskapsområden, dels särskilt utvecklad studie- och beräkningsmetodik. Studier av stötvågsverkan fordrar exempelvis kännedom om utbredning av olika typer av tryckvågor i luft, mark och vatten. Beskrivning av kr återbildning och uppkomst av radioaktivt nedfall fordrar bl. a. kunskaper om olika geologiska materials egenskaper. Forskning om värmestrålningens verkan innehåller meteorologiska atmosfärstudier, materialkunskap, kunskaper om brandspridningsförlopp m . m . Arbetsfältet radiakverkan innefattar bl. a. forskning om materials egenskaper vid höga temperaturer och om kortlivade fissionsprodukters sönderfall, vilket tillsammans med studier av fragmenteringsegenskaper ger grunddata beträffande uppkomsten av ra31

dioaktivt nedfall. Modeller för spridning av radioaktivt stoft bygger på meteorologiska beräkningar fram till dess stoftet nått marknära skikt. Resultat härav sammanställs efter hand med resultat från radiobiologisk forskning om upptagning och transport i livsmedelskedjan, och slutligen med biologiska och genetiska studier av verkan på människa från intern eller extern bestrålning. Underlag för verkan på elektronisk materiel tas fram genom studier och undersökningar av radioaktiv initialstrålnings påverkan på bl. a. elektroniska kretsar och system, arten och omfattningen av den elektromagnetiska pulsens verkan på olika objekt samt kärnladdningsexplosioners inverkan på jonosfären med därav följande svårigheter för telesamband. Kvantitativa verkansstudier inom ovannämnda områden kräver tillgång till grundläggande kunskaper om de processer som leder till energiutvecklingsfenomenet i en kärnladdningsexplosion. Forskning måste därför bedrivas för att t. ex. erhålla vissa grunddata inom områdena kärnfysik, hydrooch gasdynamik, plasmafysik, strålningsfysik samt materialfysik. Område 3. Skydd mot kemiska och biologiska stridsmedel Forskningen rörande biologiska och kemiska stridsmedel (B- respektive C-stridsmedel) är inriktad på skydd och syftar till att söka ta fram indikerings- och saneringsmetoder, motmedel och skyddsmateriel för såväl det militära försvarets som befolkningsskyddets behov. Forskningen inom B- och C-områdena ger även underlag för säkerhetspolitiska bedömningar på olika nivåer, vilket även inkluderar underlag för Sveriges agerande i exempelvis internationella nedrustningsförhandlingar rörande BC-stridsmedel. Verksamheten omfattar laboratoriemässiga studier av de substanser och smittämnen som en angripare kan komma att använda, vidare bedömningar av möjliga metoder för deras utspridning, deras utbredning efter spridning och hur de verkar på den mänskliga organismen, husdjursstocken och olika 32

ekologiska system. Bl. a. utarbetas utbredningsmodeller för gas—aerosol-moln. Gasers—aerosolers inträngning i olika skydd undersöks. Vidare studeras speciella spridningsmetoder för B-stridsmedel. Snabb information om förekomst av Boch C-stridsmedel är av betydelse för skyddets effekt. Forskningen gällande indikering avser dels indikering enligt fysikaliska metoder (C-stridsmedel) och dels enligt kemiska—biokemiska metoder (såväl B- som C-stridsmedel). Som underlag för B-indikering undersöks bl. a. luftens naturliga bakgrundsmikroflora. Vidare studeras metoder för snabbdiagnostik samt möjligheter till att genom kemisk analys påvisa infektioner i inkubationsstadiet. Arbetena drivs i vissa fall så långt som till framtagning av indikeringsinstrument och reagenssatser för fältbruk. Sanering efter beläggning med C-stridsmedel ägnas fortlöpande uppmärksamhet. Djupverkande saneringsmedel studeras, varjämte metoder för varmluftsanering vidareutvecklas. C-saneringsmetodernas tillämpning även för B-stridsmedel undersöks, men även speciell B-sanering prövas. Baserat på studier av de aktuella Cstridsmedlens kemiska och farmakologiska egenskaper bedrivs forskning i syfte att finna effektivare medicinska motmedel mot nervgaser och psykokemiska stridsmedel. Likaså studeras nya motmedel mot senapsgas. När det gäller motmedel mot B-stridsmedel studeras möjligheten att framställa och utnyttja virucider, virostatika och interferoninducerande ämnen. FOA deltar även i socialstyrelsens arbetsgrupp för översyn av vaccinberedskapen i landet. Den personliga skyddsutrustningen och det kollektiva skyddet är föremål för studium, där samspelet mellan skyddskomponenterna vid taktiskt utnyttjande är av särskilt intresse. Resultatet av studierna utnyttjas dels för utformning av ny skyddsmateriel och dels för modifiering av befintlig utrustning. En omfattande mikrobiologisk dokumentation och bearbetning av denna informaSOU 1970: 54

tion pågår kontinuerligt och avser att ge bl. a. en aktualitetsgradering av de smittämnen som kan tänkas komma till användning i ett framtida krig. Denna gradering utgör underlag för verksamhet gällande indikering, sanering och motmedel.

Område 4. Konventionella

stridsmedel

Forskningen har flera syften, bland vilka två av de viktigare är att åstadkomma sprängämnen och stridsdelar med bättre verkan och som vid given verkan har bättre lagrings- och hanteringsegenskaper. Explosivämnens känslighetsegenskaper studeras i samråd med berörda instanser som underlag för bedömningar rörande ämnenas användning och hantering. Detta innefattar även forskning kring explosivämnens stabilitet och förenlighet. Också civilt använda explosivämnen och instabila ämnen t. ex. väteperoxid innefattas i programmet. Expertis och undersökningsresurser ställs ofta till förfogande för utredning i samband med explosivämnesolyckor och tillbud till sådana. Samband mellan å ena sidan explosivämnens kemi och fysikaliska tillstånd, laddningens utformning och inneslutning och å andra sidan olika fysikaliska variabler vid detonationen kartläggs för att skapa grund för generell bedömning av nya stridsmedel och deras verkan. Sprängämnesfysiken ställer mycket stora krav på att materials egenskaper vid höga tryck och temperaturer kan mätas och studeras. Analyser av materials egenskaper har lett fram till datormodeller för beräkningar av bl. a. stötvågsförlopp. Inom området inhering behandlas frågor rörande risker vid korrosion i tändrör. Eltändare med korta tändtider utprovas och nya detonationsöverföringssystem undersöks. Utredningar om störningar i tändsystem utförs. Inom området drivämnen—innerballistik bedrivs forskning och utveckling av moderna kruttyper för såväl eldrörsammunition som raketvapen. Undersökning av åldringsegenskaper hos krut berör därvid exempelvis frågor av stor ekonomisk betydelse. Det2—SOU 1970: 54

samma gäller slitningsminskande tillsatser till krutladdningar. Innerballistiska problem vid olika vapentyper studeras teoretiskt och experimentellt, bl. a. för optimering av drivladdningar. Krutegenskaper under extrema miljöförhållanden är därvid ett arbetsfält, som i och med ökad användning av robotar, raketer och s. k. reatiler fått stor betydelse. Drivmetoder för robotar, raketer och torpeder bearbetas genom framtagning av utvecklingsunderlag för svenska motorkonstruktioner i samarbete med FMV och olika industrier samt uppföljning av den internationella utvecklingen, speciellt avseende tillförlitlighets- och livslängdsutvecklingen. Ammunition—-stridsdelar—ytterballistik ägnas ingående grundläggande och tillämpade studier. Resultaten sammanställs bl. a. till konstruktionsunderlag för nya stridsdelar. Sedan arbetena på riktad sprängverkan i huvudsak slutförts har tyngdpunkten förskjutits mot forskning avseende olika projektiltypers och splitters genomslag i varierande material, speciellt pansar. Ytterballistiska studier bedrivs dels matematiskt på digital- eller hybriddator, dels experimentellt vid en aeroballistisk skjutbana i Karlsborg med av FOA utvecklade registreringsanordningar. Vapensystems verkan och skydd studeras för att lämna underlag dels för krigsspel och andra operationsanalytiska studier, dels för pågående utveckling av vapen- och skyddssystem i samarbete med förvaltningar och industrier. I arbetet utnyttjas matematiska och matematisk-statistiska metoder för att i allmänhet i dator beräkna verkansoch skyddsdata. I detta sammanhang krävs underlag i form av vapen- och målbeskrivningar, vilket i allmänhet kräver stora experimentella insatser. Verksamheten behandlar verkan i markmål, verkan i sjömål, verkan i luftmål och verkan av flygburna vapen. Den omfattar också vapenverkan mot människa, dels stötvågsskador, skador från trubbigt våld och brännskador, dels skydd mot olika skadeverkningar. Omfattande försök med projektiler har givit underlag för alltmer generella simule33

ringsmodeller. Som ovan nämnts är modellerna i allmänhet datoranpassade. Målen beskrivs i motsvarande och anpassade modeller varigenom verkan i olika mål och med olika projektiler och splitter kan beräknas. För att klarlägga bl. a. för vapenverkan betydelsefulla faktorer i striden och sammanhangen i skeendet utförs s. k. stridsförloppsstudier. Arbetet, som omfattar rena materielförsök, försök med trupp, arbetsstudier och tekniska utredningar, planläggs i nära samverkan med staber och förvaltningar. En kontinuerlig verksamhet under lång tid har resulterat i ett stort ackumulerat kunnande i fråga om vapensystem och prestanda samt studie- och värderingsmetodik. Detta kunnande utnyttjas i tekniska systemutredningar, innefattande olika vapensystemstudier. Dessa systemstudier syftar dels till att genom tidig tillämpning, prövning och värdering av ny teknik (eller motsvarande) ge väsentligt underlag för FOA:s löpande forskningsplanering, dels till att ge underlag i tidiga skeden för stabernas och materielverkets målstudier och alternativstudier. Område 5. Tillämpad fysik Verksamheten inom detta område syftar i första hand till tillämpningar inom områdena optisk och akustisk spaning, målsökning och målavkänning (inklusive motmedel) samt styrnings- och reglerteknik. Inom den optiska fysiken är verksamheten baserad på grundläggande arbeten som faller inom vetenskapsområdena vågoptik, fysikalisk optik, atom- och molekylfysik, elektron- och plasmafysik samt fasta tillståndets fysik. Insatser görs bl. a. på studier och utveckling av gaslasrar, elektronoptiska metoder för ljusförstärkning, våglängdsomvandling och avlänkning av elektromagnetisk strålning, vidare på undersökningar av fotografiska material och processer samt studier av den optiska miljön i atmosfären och i vatten. De grundläggande arbetena jämte anknytande utveckling av optiska komponenter ger underlag för huvuduppgifterna inom 34

området. Dessa är att utveckla tekiiska hjälpmedel för spaning, siktförbättrinj vid mörker eller andra ogynnsamma betngelser, vapeninriktning och robotstyrning, zonrör, avståndsmätare och andra instrument där olika former av optisk teknik kai användas. Dessutom utförs arbeten beträffande utformning och utvärdering av motmedel mot optisk spaning och optiska linkar i vapensystem. Vidare görs teoretiska och experimeitella undersökningar inom området bildbeiandling och analys av spaningssystem. Verksamheten inom området berör bl. a. metoder för värdering av spaning och maskering, teknik för datorbehandling av bilder liksom för optisk bildbehandling samt grundläggande teknik och metodik för maskering inkluderande utveckling av speciella maskeringsfärger. Styrning, navigering och reglerteknic studeras såväl teoretiskt som experimeitellt. De teoretiska studierna sker till stcr del med utnyttjande av modern hybriddatorteknik, vilken är synnerligen lämpad för simulering av målsöknings- och styrningsförlopp. Arbetena inriktas bl. a. på att utveckla generella metoder och modeller sorr kan användas exempelvis vid utvärderingen av olika robotsystem. I det experiments a arbetet utvecklas och prövas systemkomponenter, såsom mekaniska gyron, lasergyrom accelerometrar, korrelatorer och fluidistorer samt studeras vissa system uppbyggda av sådana komponenter, exempelvis system för tröghetsnavigering. Inom området akustik studeras ljudvågornas utbredning i luft och vatten. Både grundläggande egenskaper hos ljudvågorna och möjligheterna att utnyttja dessa vid militära tillämpningar undersöks, varvid frågor gällande såväl störsäkerhet som motmedel behandlas. På det aeroakustiska området studeras ljudets utnyttjande i mikrofoner och högtalare men även dess negativa aspekter i form av buller och andra störningar. Möjligheterna att kvantisera mänskligt tal studeras i s. k. vokoderutrustningar. SOU 1970: 54

Verksamheten inom hy dr o akustiken omfattar bl. a. undervattenspaning med hjälp av passiva och aktiva hydrofoner, styrning av torpeder, undersökningar av buller från fartyg och torpeder samt teletekniska utlösningsanordningar vid minor. I översikter och tekniska systemutredningar inom forskningsområdet prövas ny teknik och framtida utvecklingsmöjligheter inom olika tillämpningsområden, dels för att ge grund för forskningens fortsatta inriktning, dels som ett led i försvarets långsiktigare studier.

Område 6. Teleteknik Insatserna inom detta område syftar till att ge underlag för utformningen av system för olika slag av teleteknisk informationsöverföring och informationsbehandling såsom samband, radar för spaning och stridsledning, robotstyrning m . m . Olika systems störkänslighet och möjligheterna att åstadkomma skydd mot telemotmedel är av stor betydelse. Häri ingår studier av spaning mot olika signaler och utveckling av motmedel och vilseledande åtgärder. För insatser inom teleteknikens tillämpningsområden krävs god kunskap om transmissionsmediets egenskaper och om funktionen hos antenner och kretsar för anpassningen av den teletekniska apparaturen till transmissionsmediet. Likaså krävs god förståelse för behandlingen av olika typer av signaler. FOA utför därför ingående undersökningar för att klargöra meteorologiska och geografiska faktorers inverkan på utbredningen av elektromagnetiska vågor, såsom dämpnings-, brytnings- och reflexionsförhållanden. Vidare utvecklas och konstrueras specifika antenner för kommunikation och styrning m . m . Nya elektronrör och halvledare studeras inom FOA för erhållande av kunskap om gränssättande parametrar vid olika apparatkonstruktioner. FOA utför vidare generella undersökningar av tekniken för insamling av signalSOU 1970: 54

data och för deras behandling vid olika tilllämpningar. Generellt studeras även olika frekvensområdens lämplighet för kommunikation, radar, styrning m.fl. militära tillämpningar. Denna kartläggning utförs i samarbete med försvarsstaben. Räckvidd, störkänslighet, viktförhållanden m.m. hos sambandsutrustningar på olika frekvensområden studeras och betydelsen av dessa egenskaper för sambandsbehoven på olika militära nivåer bedöms. Kunskap om målspaning och stridsledning med hjälp av radar förvärvas genom studier av signaltyper och apparatuppbyggnader, som kan användas för att realisera olika specifika egenskaper hos radarn. Försök med automatisering av vissa stridsledningsfunktioner utförs med hjälp av dator. Teleteknisk styrning och navigering av robotar och flygplan studeras. Stora insatser görs på undersökningar av störsäkerheten hos olika robottyper. Viss mätteknisk forskning utförs speciellt beträffande precisionsmätningar vid högre frekvenser, frekvensstabilitet och långvågsutbredning. FOA har gentemot krigsmakten och dess leverantörer ställning som primäranstalt för elektroteknisk normalietjänst. Spanings- och stridsledningssystem innefattar till sin natur ett större antal samverkande utrustningar, vilket gör att behovet av systemstudier är stort. Inom detta liksom inom övriga forskningsområden medverkar FOA därför i stor utsträckning i gemensamma studiegrupper, som initierats av stab eller försvarets materielverk och som behandlar problem inom de olika tillämpningsområdena. Område 7. Bioteknologi Insatserna inom detta område syftar till att belysa olika faktorer i samspelet miljö— människa—maskin som är av betydelse vid utformningen av olika vapen- och skyddssystem. (Samråd sker därvid med MPI m. fl. myndigheter.) Forskning bedrivs rörande utveckling och riktig användning av personlig fältutrust35

ning genom optimering av soldatens beklädnad i relation till svåra miljöförhållanden såsom låga temperaturer, vind och nederbörd. Vidare studeras soldatens prestation under dessa förhållanden genom mätning av mänskliga reaktioner av fysiologisk och psykologisk karaktär. Förhållandet människa—maskin studeras bl. a. vid manuell styrning av robotar. Grundvärden för olika typer av perception fastställs och används bl. a. vid konstruktion av sikten, spaningsutrustning och presentationsutrustningar. Luftförsörjningsfrågor och övriga miljöförhållanden i slutna och ventilerade skyddsrum och i ubåtar behandlas. Frågor gällande yttre miljö bearbetas när det gäller omhändertagande av avfall och rening av gaser. Insatser görs även på filtertekniska problem.

Område 9. Övrig

forskning

Inom materialområdet följs utvecklingen och kunskap om nya material och tillämpningar tillvaratas och sprids inom totalförsvaret. Huvuddelen av insatserna har gällt utrednings-, expert- samt informations- och dokumentationsverksamhet. Forskningen har hittills varit av relativt begränsat omfång och har huvudsakligen legat inom områdena polymerer, keramer, fiberarmerade material och beläggningar, vilket bl. a. innefattat plasmasprutning med keramiska material och beräkning och konstruktion av speciellt lätta detaljer av plast med höga hållfasthetskrav, t. ex. bärbara utskjutningsrör. En intern utredning om materialforskningens målsättning och organisation inom FOA framlades i november 1969 och fastställdes av styrelsen i januari 1970. Inom petroleumkemin sker uppföljning av petroleumteknikens utveckling och anknytande grunddiscipliner såsom reologi, tribologi (smörjning, friktion och förslitning), korrosion och korrosionsskydd, additivkemi samt brandstridsmedel. Vidare framställs nya potentiella medel för smörjning och temporärt korrosionsskydd av bl. a. eldvapen. Lagring av drivmedel stude36

ras med användning av accelererad experimentell teknik för undersökning av inhibitorer. För strömförsörjning undersöker man olika konventionella batteritypers driftegenskaper. Dessutom studeras mera okonventionella typer såsom bränslecellsystem, termogeneratorer, strömkällor baserade på radioaktiva isotoper m . m . En begränsad forskning över tillförlitlighetsproblem inriktas huvudsakligen på utveckling av modeller och metoder, som efter anpassning tillämpas inom försvaret i samband med planering, utveckling, anskaffning och vidmakthållande av ny materiel.

3.5.3 FOA:s organisation och resurser FOA är under styrelsen och generaldirektören organiserat på fyra avdelningar, en planeringsbyrå och en administrativ byrå (figur 3.8.). Figuren belyser också de olika avdelningarnas huvudsakliga kompetensområden. Huvuddelen av FOA är lokaliserad till kvarteret Garnisonen i Stockholm i nära anslutning till de centrala staber och förvaltningar, med vilka forskningsanstalten enligt ovan (kapitel 3.2.3) samarbetar. Omfattande delar av FOA:s verksamhet är vidare förlagda till laboratorier och försöksområden i Ursvik (norr om Stockholm) och Grindsjön, Sorunda (sydost om Stockholm). Därutöver förfogar anstalten över ett antal försöksstationer, som byggts upp där speciella krav på naturliga förutsättningar förelegat, exempelvis för antennprovningar, hydroakustik, etc. I detta sammanhang bör även nämnas den seismologiska mätstationen för detektering av kärnvapenprov, som FOA byggt upp och driver utanför Hagfors på speciellt uppdrag av Kungl. Maj:t. FOA.s instrumentella resurser kan å ena sidan beskrivas som standardinstrumentering inom de vetenskaps- och teknikområden som ovan beskrivits (kemi, fysik, teleteknik, etc). Å andra sidan är de vanligen sammanställda eller sammanbyggda till större utrustningsblock, speciellt anpassade till de tillämpningsområden anstalten arbeSOU 1970: 54

C FOA (Generaldirektör)

FOA styrelse

Administrativ byrå (FOA A) Personalärenden, inköp, förråd, bokföring, fastigheter, etc.

Planeringsbyrå (FOA P) Operations- och systemanalysmetodik, utredningar. F O A centralplanering

Avdelning 1 (FOA 1): Kemi och medicin Skydd mot BC-stridsn ledel Medicinskt A-skydd Miljöfaktorer Explosivämnen Vätskeraketer

Avdelning 2 (FOA 2): Fysik Optisk fysik, spaning, maskering Detonik, stridsdelar, verkan Krutraketer, ballistik Styr- och reglerteknik Bioteknologi (perception, styrning)

Avdelning 3 (FOA 3): Teleteknik Vågutbredning, komponenter, normalieverksamhet. Radar, stridsledning, styrning, navigering Informationsöverföring Telemotmedel Akustik Försvarets teletekniska l a b o r a t o r i u m (FTL) (typprov av komponenter, standardisering)

Avdelning 4 (FOA 4): Kärnfysik, kärnkemi, material Kärnvapen : verkan och skydd; detektion Materialfysik och materialkemi

Figur 3.8. FOA:s organisation. S O U 1970: 54

tar inom. Exempel på områden där anstalten besitter speciella resurser och kompetens är härvidlag: — utrustning för hantering och mekanisk bearbetning av giftiga eller explosiva ämnen på laboratorier, — specialinstrumenterade skjutfält, bunkrar, etc. för prov med sprängladdningar, eldvapen, stridsdelar, raketmotorer etc, — miljöprovningsanläggningar för simulering av klimatologiska och mekaniska påkänningar på olika komponenter och utrustningar, — bestrålningsanläggningar för simulering av olika effekter från kärnvapendetonationer, — mätningar av extremt snabba förlopp (t. ex. detonationer o. dyl.) med elektronisk och höghastighetsfotografisk teknik, — viss teleteknisk mätteknik: FOA svarar exempelvis för nationella tids- och frekvensnormaler m. m. (denna normalieverksamhet behandlas närmare av 1969 års utredning för samordnad forskning). Därtill kommer de speciella försöksstationer som ovan nämnts. Forskningsanstalten förfogar vidare över omfattande stöd- och serviceresurser för forskningsverksamheten, av vilka kan nämnas: — datorservice: forskningsanstalten är en av huvudintressenterna i Stockholms datacentral, sedan den under större delen av 1960-talet i egen regi drivit en av landets största digitala datoranläggningar. Inom FOA finns speciella sektioner för datorprogrammering och numerisk analys, vilkas personal samarbetar med de olika vetenskaps- och teknikinstitutionernas personal, när det gäller datatekniska tillämpningar (simuleringar, mätdatautvärdering etc). FOA förfogar dessutom över en egen stor hybriddator samt flera smärre anläggningar för datainsamling från olika försök etc, — konstruktionsoch verkstadsservice, bl. a. avseende avancerade finmekaniska och apparattekniska konstruktioner, — fältförsöksservice avseende datainsam38

ling från större fältförsök. Då så erfordras kan FOA erhålla biträde från försvarsgrenarna med viss personal, specialfordon, fartyg, flygplan etc. — biblioteks- och dokumentationsservice. Forskningsanstalten har vidare en omfattande kontakt-, informations- och utbildningsverksamhet, innefattande — rapporter och vetenskapliga publikationer, — speciella skriftserier, t. ex. "FOA orienterar OM" 1 , — studieresor, deltagande i och anordnande av kongresser, —• anordnande av speciella kontakt- och informationsdagar, i första hand för intressenter inom totalförsvaret, — olika former av intern utbildningsverksamhet. Den viktiga del i kontakt- och informationsverksamheten som deltagandet i olika studie- och underlagsgrupper inom totalförsvaret utgör har redan berörts (kapitel 3.2.3 och 3.5.2 ovan). FOA har vidare omfattande kontakter med universitet, högskolor och industri. I sin kontakt- och informationsverksamhet har FOA speciellt under senare år eftersträvat en i möjligaste mån öppen redovisning av sin verksamhet. Endast uppgifter med direkt anknytning till specifika vapentillämpningar har sekretessbelagts. 3.6 Flyg- och forskning

skeppsbyggnadsteknisk

3.6.1 Flygteknisk forskning Den flygtekniska forskningen i Sverige blev åren 1965—67 föremål för en särskild utredning som 1967 framlade sitt betänkande (Fö stencil 1967: 5 och 1967: 6). En av 1969 års utredning för samordnad forskning och 1969 års försvarsforskningsutredning gemensamt tillsatt expertgrupp har i en särskild rapport (Fö stencil 1970: 10) belyst faktorer av betydelse för det långsiktiga be1 En skriftserie som på ett kvalificerat populärvetenskapligt plan syftar till att orientera olika intressenter inom och utom totalförsvaret om FOA:s verksamhet och resurser.

SOU 1970: 54

hovet av resurser för flygteknisk forskning och utveckling inom landet med speciell hänsyn till utvecklingen efter 1967. Hithörande detaljproblem på resurssidan avses närmare beröras i denna utrednings senare etapp och torde även behandlas av 1969 års utredning för samordnad forskning. Icke objektbunden flygteknisk forskning och utveckling för försvarsändamål bedrivs vid flygtekniska försöksanstalten (FFA), institutionen för flygteknik, KTH, och vissa industrier. Uppdragsgivare är i huvudsak flygmaterielförvaltningen inom försvarets materielverk (FMV-F). Därutöver har FFA ett mindre anslag direkt över statsbudgeten (figur 3.7 och bilaga 2). Den icke objektbundna flygtekniska forskningen behandlar problem inom de aerodynamiska, hållfasthetstekniska och framdrivningstekniska områdena för att ge underlag för framtida objektbunden utveckling av flygplan och robotar inom landet liksom för att ge bedömningsunderlag beträffande utländska konstruktioner som kan bli aktuella för anskaffning. Den aerodynamiska forskningen omfattar studier av egenskaperna främst hos olika lyftande och kontrollerande element (vingar, vinge—kroppskombinationer, roder, höglyftanordningar, etc.) inom de mycket vida höjd—fartområden ett modernt stridsflygplan skall operera inom. Ett specialområde utgör strömningstekniska problem i samband med olika framdrivningsanordningar (utformning av luftintag, förbränningsrum m. m.). Den hållfasthetstekniska forskningen behandlar egenskaperna hos olika material och konstruktionselement med avseende på de speciella krav som ställs i olika flygplans- och robotkonstruktioner: extrema viktbesparingskrav; hållfasthet mot utmattning i miljöer som bl. a. i vissa fall kan innebära extrema påkänningar ur vibrationsoch temperatursynpunkt. Viktiga delar av den icke objektbundna flygtekniska forskningen berör olika metod- och mätproblem: vilka begränsningar gäller vid extrapolation från modellförsök exempelvis i vindtunnel till fullskalekonSOU 1970: 54

struktioner och hur skall dessa begränsningar minimeras genom lämplig försöks- och mätmetodik? Dessa frågor har ofta stor ekonomisk betydelse vid utvecklingen av olika flygplanskonstruktioner. När det gäller instrumentella resurser för den icke objektbundna flygtekniska forskningen spelar framför allt de vindtunnelanläggningar som i första hand byggts upp för den objektbundna utvecklingen en central roll. Huvuddelen av landets vindtunnelresurser är förlagda till flygtekniska försöksanstalten (FFA) i Bromma. FFA förfogar över anläggningar som täcker hastighetsområdet 0—7 Mach. FFA förfogar vidare över de kvalificerade instrument- och Verkstadstekniska resurser som erfordras för den aerodynamiska och hållfasthetstekniska verksamheten, bl. a. omfattande utrustning för datainsamling och bearbetning. Huvuddragen i FFA:s organisation framgår av figur 3.9. Betydande resurser (dock ej vindtunnlar) även för icke objektbunden flygteknisk forskning finns vid SAAB:?, konstruktionsoch utvecklingsavdelningar i Linköping. Till Svenska Flygmotor AB i Trollhättan är förlagda vindtunnelanläggningar som delvis är speciellt anpassade för arbete med framdrivningstekniska problem. Vid AB Bofors finns en tunnel speciellt avsedd för robotutveckling. Institutionen för flygteknik vid KTH förfogar över vindtunnlar, uppbyggda och utnyttjade dels för undervisning, dels för såväl forskning som objektbunden utveckling för försvarsändamål. Vid K T H finns vidare simulator för forskning och utveckling delvis av bioteknologisk natur rörande styrnings- och flygegenskaper.1 Vindtunnelresurser finns vidare vid institutionen för tillämpad termodynamik och strömningslära vid CTH. 3.6.2 Skeppsbyggnadsteknisk forskning Den skeppsbyggnadstekniska forskningen och utvecklingen berör problem rörande 1 I detta sammanhang tas ej upp de simulatorer som byggts upp för specifika objektbundna utvecklings- och utbildningsbehov.

(Generaldirektör) Kansli Personalfrågor, Ekonomi, Allmän administration Aerodynamiska avdelningen Aerodynamisk forsknings- och provningsverksamhet. Systemfrågor Hållfasthetsavdelningen Teoretisk och experimentell forsknings-, gransknings- och provningsverksamhet avseende hållfasthet hos material och konstruktionselement Mättekniska avdelningen Utveckling av mättekniska metoder och apparater (inkl. datorbehandling) för övriga avdelningars verksamhet. Mätteknisk service inklusive underhåll och kalibrering av mätutrustningar Driftavdelning Driftunderhåll och service. Projektering och konstruktion av nyanläggningar och modifikationer. Tillverkning av modeller, mätutrustning, etc. Förråd, bibliotek, m. m. Figur 3.9. Flygtekniska försöksanstaltens organisation.

skrovutformning, fartygs rörelse, manövrering och framdrivning samt anknytande vätskefysikaliska problem. Verksamheten är i stor utsträckning objektbunden till sin karaktär och bedrivs på uppdrag av marinmaterielförvaltningen (FMV-M) i samarbete mellan olika industrier vid statens skeppsprovningsansta.lt (SSPA) i Göteborg. SSPA förfogar över speciella experimentella resurser och teoretisk expertis. Bland de experimentella resurserna kan nämnas en 260 m lång skeppsprovningsränna, kavitationslaboratorium med två kavitationstunnlar, analogimaskiner för processimulering, etc.

3.7 Annan ning

teknisk-naturvetenskaplig

3.7.1 Fortifikatorisk forskning

och

forsk-

byggnadsteknisk

Fortifikatorisk forskning och utveckling bedrivs väsentligen i anslutning till projekteringen av olika befästningsanläggningar vid fortifikationsförvaltningen (FortF). Vidare har civilförsvarsstyrelsen behov av viss byggnadsteknisk forskning avseende vapenverkan i civila mål, skyddsrumskonstruktioner m . m . Verksamheten syftar till att ta fram underlag för dimensionering av såväl hela befästningsanläggningar som olika komponenter i dessa (dörrar, ventiler etc). VerksamSOU 1970: 54

heten vid fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå är huvudsakligen inriktad på hållfasthet hos byggnadskonstruktioner vid de dynamiska belastningar som uppstår vid olika typer av detonationer från såväl konventionella laddningar som kärnladdningar. FOA svarar därvid för vissa grundläggande data beträffande detonationsvågor från kärnladdningar m. m. FOA svarar även för underlag beträffande skydd mot strålning från kärnladdningar samt skydd mot BCstridsmedel. Splitterverkan i byggnader ligger också väsentligen inom FOA liksom vissa delar av brandforskningen. De instrumentella resurserna för fortifikatorisk forskning utgörs främst av FortF:s försöksstation i Rosersberg. Stationen förfogar över en stor stötvågstunnel, som medger fullskaleförsök på bl. a. skyddsrumsdörrar med hjälp av stötvågor från laddningar på upp till 100 kg TNT. Tunneln kompletteras av vissa mindre stötvågsrör. 3.7.2 Meteorologisk forskning Ansvaret för meteorologisk forskning och utveckling inom krigsmakten åvilar under chefen för flygvapnet militära vädertjänstens centralorgan (MVC) inom flygstaben. MVC har en särskild forskningsavdelning, vars arbete bl. a. inriktats på utveckling av datorbaserade prognos- och presentationssystem för krigsmaktens behov. Därutöver studerar FOA vissa meteorologiska frågor bl. a. i anslutning till vågutbredningsproblem. 3.8 Försvarsmedicinsk skaplig forskning

och

beteendeveten-

3.8.1 Ledningsorganisation, m. m. Den medicinska och beteendevetenskapliga forskningen för försvarssektorn har två huvudsyften. Det ena är att utveckla förbättrad utrustning och metodik för behandling och skydd när det gäller de olika skade- och angreppsformer som kan förekomma i en framtida krigssituation. Det andra är att kartlägga fysiologiska och psykologiska påfrestningar på människor i olika miljöer inom totalförsvaret i såväl freds- som krigstid, 21— SOU 1970: 54

för att ge underlag för teknisk systemutformning, utbildningsmetoder, personalurval, hälsokontroll etc. Hit kan även räknas den fortlöpande hälso- och sjukvården inom fredsorganisationen. Den försvarsmedicinska forskningens organisation är väsentligen baserad på betänkande avgivet av försvarsmedicinska forskningsutredningen (SOU 1962: 34; prop. 1963: 74). Organisationen har bl. a. sökt beakta att det inom ett antal medicinska forskningsområden knappast är möjligt eller meningsfullt att söka dra en klar gräns mellan vad som är av specifikt försvarsmedicinskt intresse och vad som är av allmänmedicinskt intresse. Detta hänger inte minst samman med att sjukvården i totalförsvaret väsentligen bygger på landets redan i fredstid existerande totala sjukvårdsresurser. Den försvarsmedicinska forskningens ledning är uppdelad dels på den försvarsmedicinska sektionen inom statens medicinska forskningsråd (vilket lyder under utbildningsdepartementet), dels på den under försvarsdepartementet lydande försvarsmedicinska forskningsdelegationen (FMFD). Medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska sektion stöder i första hand grundforskning med försvarsmedicinsk anknytning vid universitet och högskolor. Försvarsmedicinska forskningsdelegationen stöder tillämpad försvarsmedicinsk forskning och i viss utsträckning vad som med denna utrednings terminologi är att betrakta som objektbunden utveckling (jfr bilaga 2, figur 1). Av delegationen stödd verksamhet bedrivs dels vid universitet och högskolor, dels vid medicinska enheter knutna till olika försvarsmyndigheter. I det senare fallet kanaliseras anslagen i stor utsträckning över försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) som även har vissa egna anslag från Kungl. Maj:t, främst för objektbunden utveckling (figur 3.7). Såväl i medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska sektion som i försvarsmedicinska forskningsdelegationen skall stadgeenligt ingå ledamöter med sakkunskap rörande krigsmaktens, civilförsvarets och det civila medicinalväsendets behov och 41

möjligheter i fråga om försvarsmedicinsk forskning. FOA skall vara representerat i båda organen. Vidare skall delegationen vara representerad i rådssektionen och omvänt. Praktiskt handläggs samarbetsfrågor mellan rådssektionen och delegationen i ett gemensamt arbetsutskott. Rådssektionen och delegationen utger gemensamt tidskriften 'Törsvarsmedicin". Vissa myndigheter, i första hand FOA (se avsnitt 3.4 ovan) och statens bakteriologiska laboratorium har därutöver ett självständigt ansvar för viss medicinsk forskning för försvarsändamål. Militärpsykologiska institutet (MPI) svarar under ÖB för militärt inriktad psykologisk, pedagogisk och sociologisk forskning. Därutöver har som nämnts FOA viss verksamhet på främst det bioteknologiska området. Som framgår bl. a. av följande redogörelse torde det i vissa fall vara svårt att göra en klar åtskillnad mellan medicin och beteendevetenskap, t. ex. när det gäller forskning över påfrestningar på människor i extrema miljöer. 3.8.2 Forskargrupper gram

och

Navalmedicin Vid den under medicinska forskningsrådet sorterande forskargruppen för navalmedicin vid Karolinska institutet syftar verksamheten till att söka upptäcka och närmare klarlägga arten och graden av de fysiologiska och psykiska funktionsrubbningar som framkallas av sådana yttre miljöpåfrestningar som kan uppkomma vid dykning eller vistelse under förhöjt atmosfärtryck. Av FMFD stödd tillämpad dykerimedicinsk forskning vid marinens försöksanläggningar har bl. a. inriktats på att utveckla metoder för s. k. mättnadsdykning med olika gasblandningar för djup överstigande 100 meter. Av FMFD stödd ubåtsmedicinsk forskning bedriven av marinens forskningsgrupp vid Karolinska institutets hygieniska institution m.fl. har bl. a. berört toxikologiska, fysiologiska och psykologiska problem vid långvarig ubåtsvistelse.

forskningspro-

En stor del av den försvarsmedicinska forskningen bedrivs i särskilda forskargrupper knutna till universitet, högskolor och olika försvarsmyndigheter. Dessa grupper har ofta fått permanent karaktär och deras verksamhet (inkl. personallöner) finansieras i betydande utsträckning via anslag från medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska sektion och från F M F D . Följande beskrivning tar främst upp dessa gruppers verksamhet. Därutöver förekommer anslag även till andra forskargrupper, till enskilda forskare och till särskilda s. k. forskarutbildningsbefattningar. Armémedicin Medicinsk-bioteknologisk forskning med anknytning till markstridens problem bedrivs vid armémedicinska forskargruppen, bl. a. med stöd av FMFD. Gruppens verksamhet faller till stora delar inom området somatiska stressreaktioner. Vidare behandlas 42

bioteknologiska problemställningar i anslutning till arméns materiel. Problem vid skyddsrumsvistelser har tagits upp i samarbete med bl. a. civilförsvarsstyrelsen.

Flygmedicin Vid den under medicinska forskningsrådet sorterande forskargruppen för flygmedicin vid Karolinska institutet studeras bl. a. de fysiologiska verkningarna av speciella stressfaktorer som uppträder under flygning och de möjligheter som kan finnas att motverka eller neutralisera konstaterade, skadliga effekter. Bl. a. undersöks i människocentrifug olika inverkningar av accelerationskrafter på andnings- och cirkulationsfunktionerna. I form av projektanslag understöder rådet undersökningar i Stockholm och Lund rörande balanssinnets funktion. Flygmedicinska tillämpningsproblem bl. a. i anslutning till förarmiljön i olika flygplanstyper studeras vid flygmedicinska institutionen vid flygvapnets försökscentral i Malmslätt. Undersökningarna, som stöds av FMFD, omfattar bl. a. personlig skyddsutrustning inklusive syrgassystem och klimatiseringssystem; vidare bullerfrågor och datapresentationssystem. I betydande utsträckSOU 1970: 54

ning rör det sig om objektbundet utvecklingsarbete i nära samarbete med olika tillverkare. Skydd mot nukleära och biologiska stridsmedel (A- och B-stridsmedel) FOA:s insatser inom dessa områden har tidigare berörts. Under medicinska forskningsrådet sorterar forskargruppen för bakteriologisk bioteknik vid Karolinska institutet. Denna bedriver grundforskning bl. a. avseende mikrobiologisk apparat- och processutveckling av intresse för vaccinframställnings- och indikeringsfrågor. När det gäller de försvarsmedicinska aspekterna har gruppen bl. a. behandlat indikeringssystem samt andra problem i första hand berörande internationella avtal om rustningsbegränsning och förbud mot användande av B-stridsmedel. Därutöver stöder såväl rådet som F M F D verksamhet vid olika andra forskningsgrupper med anknytning till skydd mot A- och B-stridsmedel. För tillämpad forskning och utveckling beträffande vaccinfrågor m . m . bl. a. i anslutning till skydd mot B-stridsmedel svarar statens bakteriologiska laboratorium. Farmakologi, toxikologi, m.m. FOA:s insatser rörande skydd mot kemiska stridsmedel inom detta område har berörts tidigare. Under medicinska forskningsrådet sorterar därutöver forskargruppen för toxikologi vid Karolinska institutet. Denna bedriver bl. a. grundforskning beträffande vissa grupper av toxiska ämnen med effekt på centrala nervsystemet. Studiet av farmaka som påverkar centrala kolinerga mekanismer är därvid av grundläggande betydelse bl. a. för att finna förbättrade motmedel mot olika kemiska stridsmedel. Problem av liknande natur studeras med stöd av rådet av forskare i Stockholm och Lund. F M F D stöder vidare viss tillämpad försvarsfarmaceutisk forskning vid det under försvarets sjukvårdsstyrelse sorterande militärapoteket. Allmän

kirurgi

Klinisk chock- och brännskadeforskning syftande till förbättrade behandlingsmetoSOU 1970: 54

der bedrivs vid en under rådet sorterande grupp vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, samt vid en av F M F D stödd grupp vid Karolinska sjukhuset. Relativt sett stora resurser satsas av rådet via projektanslag till forskare i Stockholm, Göteborg och Malmö på en brett upplagd analys av olika patofysiologiska problem vid chocktillstånd. Problem rörande långtidsförvaring av blod studeras med stöd från rådet och F M F D i Stockholm och Uppsala. Ovannämnda insatser inom området allmän kirurgi har givetvis betydande allmänmedicinska tillämpningar vid behandling av olycksfall, etc. Speciell fysiologisk forskning Vid militärmedicinska undersökningscentralen (MMUC), som sorterar under försvarets sjukvårdsstyrelse, studeras med stöd av F M F D fysisk prestationsförmåga, innefattande bl. a. prestationsstudier och metaboliska undersökningar vid långtidsarbete samt fysiska urvalsfrågor. Resultaten utnyttjas bl. a. för befattningsanalyser och medicinska prövningsförfaranden vid inskrivning av värnpliktiga. I anslutning härtill stöder F M F D några långsiktiga projekt som kartlägger sociala och psykiska bakgrundsfaktorer av betydelse för individens värnpliktstjänstgöring. Även rådet stöder via projektanslag viss forskning över fysisk prestationsförmåga. Beteendevetenskaplig forskning FOA:s och MPFs verksamhet inom dessa områden berörs i kapitel 3.5 respektive 3.8.3. Den armé-, naval- och flygmedicinska forskningen har som ovan framgått flera beteendevetenskapliga inslag. Därutöver sorterar under medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska sektion forskargruppen för experimentell psykologi vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Gruppens verksamhet syftar bl. a. till att klarlägga arten och graden av de störningar i psykiska funktioner som framkallas av olika emotionella påfrestningar, miljöstress, m . m . Undersökningarna innefattar därvid bl. a. kvantitativa bestämningar av effekterna på 43

fysiologiska reaktioner, beteende och upplevelser. 3.8.3 Militärpsykologiska institutet (MPI) Militärpsykologiska institutet utgör under ÖB krigsmaktens centrala organ för militärt inriktad psykologisk, pedagogisk och sociologisk forskning och tillämpning. MPI skall sålunda dels biträda olika myndigheter inom krigsmakten med genomförande av olika studier, undersökningar och prov inom de psykologiska, pedagogiska och sociologiska områdena, när det gäller urval av personal, utformning av viss materiel etc, dels utföra för denna verksamhet erforderlig forskning och metodikutveckling. I det följande behandlas väsentligen endast forsknings- och utvecklingsverksamheten. Inom det arbetspsykologiska området utvecklar MPI olika urvalsprov, dels för den allmänna inskrivningen av värnpliktiga, dels för speciellt krävande befattningar, t. ex. flygande personal. Inom det psykoteknologiska området bearbetar MPI väsentligen problemställningar i anslutning till specifika vapensystem på uppdrag av respektive materielförvaltningar. Inom det pedagogisk-psykologiska området biträder MPI olika myndigheter med viss läromedels- och provutveckling. Inom det social psykologiska området utarbetar och genomför MPI på uppdrag av olika myndigheter vissa attitydundersökningar på såväl värnpliktig som fast anställd personal. Därutöver studeras vissa gruppsykologiska och gruppsociologiska problem. Inom det klinisk-psykologiska området studeras skilda faktorers inverkan på den psykiska prestationsförmågan i olika stridssituationer och andra extrema miljöer, i huvudsak på uppdrag av olika myndigheter inom totalförsvaret. I fråga om instrwnentélla resurser förfogar MPI över viss simulator- och databearbetningsutrustning.

3.9 Annan

forskning

3.9.1 Säkerhetspolitisk forskning 1 Säkerhetspolitisk forskning för totalförsvaret bedrivs bl. a. vid utrikespolitiska institutet på uppdrag av FOA (se kapitel 3.5). Högre utbildning och forskning avseende internationell politik har varit föremål för en särskild utredning (SOU 1969: 61). Utredningens förslag har vid tidpunkten för detta betänkandes framläggande ej föranlett några konkreta åtgärder. 3.9.2 Militärhistorisk forskning Militärhögskolan (MHS) bedriver enligt sin instruktion forskning, utredningar och studier rörande militärpolitiska och militärorganisatoriska förhållanden samt rörande krigföring under nyare tid. Som exempel på ett aktuellt problemkomplex kan nämnas Sveriges militära beredskap under andra världskriget. Verksamheten syftar främst till att ge underlag för undervisningen i militärhistoria vid MHS. Delegationen för militärhistorisk forskning stöder i första hand forskning avseende krigsföretag m. m. under äldre skeden i olika länders historia (i samråd med statens humanistiska forskningsråd). I samråd med MHS stöder delegationen även militärhistorisk forskning avseende senare tidsskeden, varvid ett aktuellt större projekt avser Sverige under andra världskriget, vari ingår delprojekt såväl vid MHS som vid universitet och högskolor. 3.9.3 Övrig forskning Utöver vad som framgått av ovanstående sammanställningar finansierar eller bedri1 I detta sammanhang kan även nämnas den från försvarssektorn helt fristående freds- och konfliktsforskning som bedrivs vid SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute). Dess verksamhet leds av en internationell styrelse och inriktas helt oberoende av nationella säkerhetspolitiska intressen. För att markera detta bidrar Sverige till finansieringen av SIPRPs verksamhet med ett speciellt anslag via utrikesdepartementet. SIPRPs verksamhet kan sålunda ej betecknas som forskning för försvarssektorn. Detta utesluter givetvis ej att av SIPRI framlagda resultat kan vara av värde som underlag för nationella säkerhetspolitiska studier i Sverige liksom i andra länder.

SOU 1970: 54

ver bl. a. myndigheter som civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt överstyrelsen för ekonomiskt försvar vissa forskningsprojekt av teknisk, ekonomisk eller samhällsvetenskaplig karaktär i anslutning till sina respektive verksamhetsområden. Motsvarande gäller för vissa affärsdrivande verk i anslutning till deras uppgifter inom totalförsvaret. Strategiska och taktiska problem behandlas som nämnts bl. a. i anslutning till studiegruppsverksamheten (avsnitt 3.2.3).

3.10 Forskningens ring

samordning

och

plane-

Enligt instruktionen (bilaga 3) åligger det ÖB att i samråd med försvarets forskningsanstalt och andra berörda myndigheter planlägga den huvudsakliga inriktningen av forskningen vid krigsmakten. Sektion 4 i försvarsstaben är därvid beredande organ åt ÖB. Samordningen av den långsiktiga forskningsplaneringen sker främst i samband med de med några års intervall 1 återkommande s. k. stora rullningarna av krigsmaktens långsiktsplanering. Vid rullningen av exempelvis FOA:s forskningsplaner äger därvid omfattande samråd rum mellan FOA och staber, förvaltningar samt andra myndigheter. Som underlag för FMFD:s och medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska sektions prioritering och inriktning av den försvarsmedicinska forskningen utarbetar försvarets sjukvårdsstyrelse 3-åriga behovsplaner enligt ÖB:s direktiv i samarbete med staber och förvaltningar. En årlig uppföljning sker bl. a. i samband med anslagsframställningen till Kungl. Maj:t som bl. a. för SjvS:s, FMV:s, FOA:s och MPI:s del sker via ÖB. Som redan framhållits sker dessutom en löpande samordning via verksamheten i för olika myndigheter gemensamma studie- och underlagsgrupper. Myndigheter med centralt planeringsansvar inom övriga delar av totalförsvaret (civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och överstyrelsen för SOU 1970: 54

ekonomiskt försvar; se bilaga 3) svarar även för forskningsplaneringen inom sina verksamhetsområden. De deltar exempelvis också i samrådsförfarandena i anslutning till FOA:s forskningsplanering.

1 För perspektivplaneringen avses intervallet bli fyra år.

4 Försvarets planeringssystem och forskningens roll i detta

4.1. Inledning I kapitel 1 angav utredningen inriktningen för arbetet med detta första delbetänkande. Därvid framhölls bl. a. att översynen av försvarsforskningen enligt direktiven bör göras så att den nära anknytningen till systemet för försvarsplaneringen kommer till uttryck. I kapitel 2 preciserades tre huvudsyften för försvarsforskningen. Det angavs i detta sammanhang att dessa syften har ett direkt samband med och kan härledas ur det system som används för att planera totalförsvarets framtida inriktning och utformning. Syftet med detta kapitel är att dels något mer i detalj beskriva vissa grundläggande principer för försvarsplaneringen, dels diskutera försvarsforskningens roll därvidlag.

4.2 Nytt system för grund

försvarsplanering—bak-

Som framhölls i kapitel 1.2 har en särskild arbetsgrupp inom försvarsdepartementet i juni 1969 överlämnat betänkandet "Planering och programbudgetering inom försvaret" (SOU 1969:25). I april 1970 har Kungl. Maj:t för riksdagen framlagt proposition om nytt system för planering och budgetering inom försvaret (prop. 1970: 97). I propositionen lämnas en redogörelse för det nya planeringssystemet och avsikten är att 1970 års höstriksdag skall yttra sig över systemet. Genom 46

beslut i januari 1970 har Kungl. Maj:t anbefallt myndigheterna att i avvaktan på riksdagens ställningstagande i sin planering utgå från bl. a. att perspektivplaner för perioden 1972/87 skall utarbetas och insändas till Kungl. Maj:t i början av år 1971 och att anslagsframställningar för budgetåret 1972/73 skall lämnas i programbudgetform. Det nya planeringssystemet har till sina huvuddrag utformats med hänsyn till de nya uppgifter för statsdepartementen som 1965 års departementsreform innebär. Den grundsyn som uttalas i prop. 1965: 65 är att departementen utgör regeringens stabsorgan där arbetet med planering och utformning av dess politik äger rum. Departementscheferna skall sålunda meddela riktlinjer för den planering som skall utformas inom underlydande verk och myndigheter. Utformningen av det nya planeringssystemet för försvaret knyter an till dessa strävanden.

4.3 Säkerhetspolitik

och

försvarsplanering

4.3.1 Försvarets mål Försvarets uppgift är primärt att vara fredsbevarande. I fråga om krigsmakten uttrycks detta i prop. 1968: 110 så att: "Krigsmakten skall ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att anfall mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med anfallet rimligen icke kan bedömas värda insatserna." SOU 1970: 54

Om landet likväl utsätts för angrepp så skall krigsmakten "i det längsta kunna förhindra att en angripare får fast fot på svensk mark". För civilförsvarets del har främst uppgifter som att "'skydda befolkning och egendom mot skador" samt att "rädda överlevande" framhållits i den av statsmakterna accepterade målsättningen för totalförsvaret. Målformuleringar av ovan angivet slag ger inte omedelbart vägledning för att lösa skilda planerings- och resursfördelningsproblem när det gäller försvaret utan måste kompletteras med utförligare anvisningar. De riktlinjer för planeringen vid verk och myndigheter som avses formuleras på departementsnivå bör som utgångspunkt ha mer precist angivna mål för verksamheten. Då det gäller att formulera mål för försvaret och dess framtida utveckling föreligger ett starkt behov av säkerhetspolitiskt underlag. I betänkandet SOU 1969: 25 uttrycks detta på följande sätt: "Genom att ge riktlinjer för försvarets planering skall statsmakterna säkerställa att försvaret utvecklas i överensstämmelse med intentionerna i vår säkerhetspolitik. De säkerhetspolitiska förutsättningarna måste preciseras så att det blir möjligt att ange mål för försvarets utveckling på kort och lång sikt. Målen bör i största möjliga utsträckning härledas ur beskrivningar av de miljöer i vilka vårt försvar skall kunna verka. Härigenom kan bedömningar göras av resursbehov och lämplig resursfördelning inom försvaret. Målen bör anges så att de kan brytas ned till delmål för planeringen på skilda nivåer inom försvaret. Härigenom underlättas en samordnad målinriktning av all planering." 4.3.2 Miljöstudier I överensstämmelse med dessa tankar behövs en systematiskt bedriven verksamhet med syfte att ge underlag för statsmakternas ställningstaganden rörande utformningen av vår säkerhets- och försvarspolitik. De s. k. miljöutredningarna 1 har fått denna uppgift. Problematiken kan belysas utifrån figur 4.1. Av figuren framgår den centrala ställning som vår säkerhets- och försvarspolitik intar vid målformuleringen. Den vänstra delen av figuren antyder att miljöSOU 1970: 54

studierna skall lämna underlag för säkerhets- och försvarspolitikens utformning. Vid denna utformning eftersträvas en sådan grad av precisering att försvarspolitiken avgränsar de framtida situationer i den internationella miljön, som skall tas till utgångspunkt för planeringen av försvarets utformning. Ett exempel på precisering av detta slag är det uttalande som görs i prop. 1968: 110: '"En inriktning av svensk försvarspolitik i överensstämmelse med dessa principer innebär att försvarsplaneringen skall utgå från sådana utrikespolitiska situationer i vilka en stormakts mål och resursinsats mot Sverige är begränsade i förhållande till hans globala säkerhetspolitiska mål och totala resurser. Dessa situationer karakteriseras av att en angripares värderingar av mål och resursinsats bestäms i huvudsak av andra säkerhetspolitiska och strategiska överväganden än hänsynen till angreppet mot Sverige." Det säkerhetspolitiska underlag som miljöstudierna skall lämna kan exemplifieras med följande studieområden: — stormakternas politiska doktriner i dag och möjliga doktriner i framtiden. — grundläggande drag i den internationella miljön avseende dess möjliga utvecklingar i politiskt, tekniskt, militärt, ekonomiskt och socialt avseende. 1 Kungl. Maj:t har uppdragit åt överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar att bedriva miljöstudier. Tre utredningar har tillsatts, nämligen: Krigsmaktens miljöutredning (KMU) Befolkningsskyddets miljöutredning (BMU) Miljöutredning för det ekonomiska försvaret (EMU). Enligt uppdraget till överbefälhavaren är syftet med studierna att underlätta att välja för svensk säkerhetspolitik relevanta angreppsfall och att ge underlag för bedömningar av det militära försvarets resursanspråk och den interna resursavvägningen. Enligt uppdraget till civilförsvarsstyrelsen är syftet med studierna att beskriva sådana angreppsfall, som kan tas till utgångspunkt för analys av befolkningsskyddets framtida utformning. Enligt uppdraget till överstyrelsen för ekonomiskt försvar är syftet med studierna att beskriva sådana angreppsfall som kan tas till utgångspunkt för analys av det ekonomiska försvarets resursanspråk och resursutnyttjande samt försörjningsberedskapens framtida utformning.

Utrikespolitiska hänsyn

Svensk säkerhetsoch försvarspolitik

Underlag om den internatio nella miljön

Dimensionerande angreppsfal (förslag)

Miljöstudier

Figur 4.1. Miljöstudier, säkerhets- och försvarspolitik och angreppsfall.

— dagens och framtida möjliga politiska spänningar. — krigsutlösande faktorer och spridningsmekanismer. — Sveriges möjliga betydelse för stormakterna i olika krigssituationer. — Sverige och nedrustningssträvanden i världen. — säkerhetspolitiken och de internationella integrationssträvandena. 4.3.3 Ramvillkor och ramstudier Den svenska säkerhets- och försvarspolitiken bestäms också av förhållanden inom landet (inre förutsättningar). För analys av dessa finns i dag inte någon särskild verksamhet organiserad t. ex. svarande mot miljöutredningarna. Inre förutsättningar beaktas i planeringssystemet genom att s. k. ramvillkor läggs på planeringen. Ramvillkoren är huvudsakligen av tre slag. En första typ av ramvillkor utgör de ekonomiska resursramar som ställs till försvarets förfogande samt de restriktioner som i övrigt är motiverade med hänsyn till sam48

hällets ekonomiska planering. De direkt ekonomiska planeringsramarna består främst i vissa likviditetsramar kompletterade med skilda slag av begränsningar för nya åtaganden (t. ex. vissa regler för maximal bemyndigandeskuld) samt en kvantitativ tilldelning av personella resurser genom värnpliktsuttaget. Det finns i detta sammanhang inte anledning att behandla de svåra politiska avvägningsproblem som föreligger vid fördelningen av resurser mellan försvarsändamål och övriga (civila) ändamål. För den interna försvarsplaneringen är det tillräckligt att känna till ramarna för tilldelning av likvida resurser respektive värnpliktskontingenter. Osäkerhet om den säkerhetspolitiska utvecklingen samt den framtida samhällsekonomiska — och därmed den statsfinansiella — situationen gör det emellertid motiverat att ange olika framtida resursramar för skilda planeringsalternativ. Därmed underlättas också en värdering av vilka effekter förändringar i resursinsatserna får för försvarets utformning. SOU 1970: 54

Utöver de direkt ekonomiska resursramarna tillkommer andra ramvillkor med ekonomisk innebörd motiverade av att försvaret tar i anspråk en relativt stor del av de samlade samhällsresurserna samt av att försvaret på vissa delmarknader — regionalt eller produktvis — har ett mycket stort inflytande. Sådana ramvillkor kan komma till uttryck bl. a. i vissa riktlinjer för regionoch beställningspolitik. För den mer långsiktiga planeringen tillkommer sådana villkor som kan uppställas i samband med en genomförd riksplanering. Andra ramvillkor kan komma att bestämmas av samhällets utbildnings-, hälsovårds- och arbetsmarknadspolitik. Som framhållits i kapitel 2.2.2 kan överväganden av allmänt forskningspolitisk natur också leda till olika avvägningsoch ansvarsproblem för målinriktad försvarsplanering. Vid utformningen av planeringssystemet för försvaret har det bedömts önskvärt att de skilda slag av ramvillkor för försvarsplaneringen som betingas av den samhälleliga politiken inom andra sektorer i ökad utsträckning kan formuleras explicit. Den andra typen av ramvillkor avser skilda politiskt och socialt betingade restriktioner för planeringen. Således torde det vara möjligt att formulera den svenska alliansfrihets- och neutralitetspolitiken som att antal olika ramvillkor som reellt griper in i och styr försvarsplaneringen. Exempel på sådana från den alliansfria utrikespolitiken härledda ramvillkor kan vara krav på att vissa vapensystem skall kunna bidra till neutralitetsskydd, krav på inhemsk produktion av vissa vapen eller komponenter eller krav på garantier beträffande inhemsk underhålls- och reparationskapacitet för importerade vapen. Andra politiskt betingade ramvillkor som har ett nära samband med vår säkerhetspolitik är ställningstagandet i kärnvapenfrågan samt deltagande i internationella överenskommelser som binder vårt handlande beträffande produktion och anskaffning av bakteriologiska och kemiska vapen. Därutöver kan tillfogas den defensiva inriktningen av vår försvarspolitik som innebär att skilda offensiva vapen eller sySOU 1970: 54

stem som kan utnyttjas för insatser mot en angripare ej anskaffas, även om dessa ur ett snävt stridsekonomiskt perspektiv skulle te sig lönsamma. Även om alla de restriktioner som utgör försvarsplaneringens politiska ramvillkor ej är systematiskt förtecknade eller preciserade i offentliga dokument torde hänsyn till dessa ramvillkor implicit tas i den löpande försvarsplaneringen genom att det föreligger en allmänt accepterad grundsyn på säkerhets- och försvarspolitiken och en försvarsdoktrin som automatiskt blir vägledande och styrande. Detta i sig gynnsamma förhållande utesluter dock icke önskemålet om att de politiska ramvillkoren erhåller sådana preciseringar att de blir bättre ägnade att ligga till grund för studie- och planeringsverksamhet inom försvaret — något som understrukits i beskrivningen av det nya planeringssystemet i SOU 1969: 25. En tredje kategori av ramvillkor som styr försvarsplaneringen är de vid planeringstillfället redan förvärvade resurserna — "försvarskapitalet". Detta utgörs i första hand av färdiga krigsorganisatoriska resurser som materiel i mobiliseringsförråd, utbildad personal i truppregister, befästningsanläggningar och övriga i krig användbara anläggningar som exempelvis skyddsrum för civilförsvaret. Normalt förutsätts — utan något formellt beslut — att försvaret under planeringsperioden får disponera över detta kapital. Oftast är det civila alternativanvändningsvärdet av dessa resurser endast en bråkdel av det militära användningsvärdet. Därtill kommer dispositionsrätten till skilda slag av fredsorganisatoriska resurser som lokaler för förvaltning, utbildning, förråd eller verkstäder, övningsfält, speciell utbildningsutrustning m . m . Ytterligare en del av försvarskapitalet utgöres av resurser under produktion, såsom materiel eller anläggningar som ej färdigställts, personal under utbildning, pågående forsknings- och utvecklingsarbeten etc. En viktig del av denna typ av ramvillkor utgörs därutöver av de dispositionsmöjligheter av det civila samhällets resurser som kan bli möjlig i krigstid. Rekvisitionslagstiftning kan i vissa fall vara ett 49

alternativ till inköp eller anskaffning av resurser under fredstid. Det framfördes tidigare att ingen organiserad studieverksamhet finns för att formulera ramvillkoren. Bland uppgifterna för en sådan systematisk ramstudieverksamhet kan nämnas: — samhällssystemet och försvaret. I denna rubrik inordnas frågor som försvarets sociala anpassning, värnpliktssystemet med dess olika delfrågor, befälsfrågan, demokrati inom försvaret, försvarets anpassning till utbildningsnivån etc. Andra frågor gäller samhället som totalförsvarssystem, t. ex. samhällets känslighet för olika bekämpningsformer med åtföljande sociala konsekvenser etc. — Samhällsekonomin och försvaret. Några underrubriker belyser problematiken: •

• • • •

försvarets resursanspråk och inre avvägning utifrån samhällsekonomiska värderingar försvaret och stabiliseringspolitiken försvaret och lokaliseringspolitiken försvaret och näringspolitiken försvaret och forskningspolitiken.

4.3.4 Dimensionerande angreppsfall Miljöstudierna avses drivas så långt att de resulterar i förslag till angreppsfall. Därmed avses en beskrivning av den säkerhetspolitiska utveckling som leder till en situation i vilken ett angrepp mot vårt land framstår som tänkbart. En förutsättning för att miljöstudierna skall kunna föras så långt är att säkerhets- och försvarspolitiken är så konkret utformad, att den bland möjliga angreppsfall avgränsar de angreppsfall som skall mötas med försvaret som primärt medel. En första ansats till en sådan mer precis formulering framgår av citatet från prop. 1968: 110 på sid. 47 ovan. Denna formulering utesluter sålunda sådana angreppsfall där angriparens säkerhetspolitiska mål och bedömning av lönsamheten bestäms endast med beaktande av angreppet på Sverige. Denna andra huvuduppgift för miljöstudierna åskådliggörs i den högra delen av 50

figur 4.1. Det som i figuren benämnts politiskt relevanta angreppsfall avser sådana fall som står i överensstämmelse med intentionerna i en konkret uttryckt säkerhetspolitik. Statsmakterna ger därmed myndigheterna en urvalsregel som gör det möjligt för dem att direkt inrikta arbetet på att ta fram angreppsfall som har politisk relevans. I det nya planeringssystemet tankes miljöstudierna resultera i en bank av möjliga angreppsfall i olika krissituationer. Från denna inventering av möjliga angreppsfall har statsmakterna sedan att träffa ett urval och en beskrivning av sådana fall som med hänsyn till den allmänna inriktningen av vår säkerhetspolitik och våra resurser bör utgöra målet för inriktningen av försvarets utveckling på lång sikt. Dessa dimensionerande angreppsfall uttrycker sålunda på ett konkretare sätt än tidigare framtidsmålen för försvaret och dess olika komponenter. Alla viktiga krav på det framtida försvaret kan inte uttryckas enbart med dimensionerande angreppsfall. Vissa tilläggskrav på försvaret kan behöva ställas, t. ex. avseende beredskap, uthållighet, skydd, verkan under neutralitetstillstånd och samverkan mellan olika komponenter inom totalförsvaret. Analyser av angreppsfall utnyttjas också för att ge underlag för tilläggskraven varvid alternativa möjligheter studeras. Det kan gälla krav på beredskap, som bl. a. måste anges genom bedömningar av möjlig förvarning vid angrepp. Denna förvarning innefattar dels den som kan erhållas genom att en successiv skärpning av den internationella situationen föregår angreppet (månader eller år), dels den som kan erhållas före angrepp i en krissituation (dagar eller mindre). 4.3.5 Resursfördelning inom försvaret Försvarets planeringsproblem kan nu formuleras som ett ekonomiskt resursfördelningsproblem. Inom ramen för dimensionerande angreppsfall, tilläggskrav och ramvillkor skall något slag av försvarseffekt maximeras. SOU 1970: 54

Det råder en betydande osäkerhet kring de framtida internationella konfliktmiljöer som kan uppstå. Vårt lands möjligheter att påverka den omgivande internationella miljön är dessutom starkt begränsade. Om det förutsätts att miljöstudierna kan drivas så långt att de resulterar i förslag till angreppsfall och en betydande enighet föreligger om att planeringen skall inriktas på vissa dimensionerande angreppsfall, bör ett samlat mått på försvarseffekt kunna knyta an till vårt försvars trovärdighet i samtliga dessa dimensionerande angreppsfall. Särskild tonvikt måste läggas på analyser av om vissa dimensionerande angreppsfall leder till låg försvarseffekt och om vår försvarssammansättning kan förändras så att ett ökat mått av balans mellan försvarseffekt i olika dimensionerande angreppsfall — en balanserad försvarseffekt —• kan åstadkommas. Därvid måste det göras troligt att resursavvägningen mellan försvarets olika delar är gjord så att mernyttan då resursinsatsen ökas marginellt är någorlunda lika för alla delar av försvaret. I vissa fall kan en sådan analys även ge vid handen att vissa av planeringens ramvillkor bör förändras.

4.4 Flexibilitet och adaptivitet i försvarsplaneringen Försvaret måste inriktas mot att kunna möta olika dimensionerande angreppsfall i en oviss framtid. Urvalet av för planeringen styrande angreppsfall är ett led i en politisk process och har ett avgörande inflytande på resursfördelningen i stort inom försvaret. Som en bakgrund för att belysa dessa förhållanden måste några begrepp och definitioner i anslutning till resursfördelning under osäkerhet beröras. Osäkerhet i fråga om framtiden, t. ex. avseende politisk, teknisk och ekonomisk utveckling samt om framtida värderingar, skapar betydande problem för planeringen på lång sikt. I det följande diskuteras olika slag av osäkerhet och skilda medel att beakta denna. Såväl i Sverige som i andra länder görs SOU 1970: 54

i fråga om försvarsplaneringen ofta en uppdelning av osäkerheten i genuin och upplösbar osäkerhet. Den genuina osäkerheten karakteriseras av att den inte kan minskas genom t. ex. studier och forskning. Exempel på denna typ av osäkerhet är de typer av angrepp som vårt land kan utsättas för i en framtid. I samband med diskussioner av genuin osäkerhet framhålls ofta att det är meningslöst att söka tilldela olika tänkbara utvecklingar eller framtida situationer bestämda sannolikheter. Den upplösbara osäkerheten karakteriseras av att den kan minskas, t. ex. genom forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Detta gäller bl. a. möjligheten för oss och andra nationer att i framtiden disponera vissa hypotetiska vapensystem med antagna prestanda. Gränsen mellan genuin och upplösbar osäkerhet kan dock vara flytande. Osäkerhetsbegreppet kan också diskuteras med utgångspunkt i den förvarningstid vårt land kan få i fråga om skilda utvecklingar t. ex. om nya tekniska hot till följd av tekniska genombrott eller om framtida situationer som exempelvis angrepp mot Sverige. Genom att jämföra förvarningstider med de tider som kan erfordras för egna motåtgärder erhålls en koppling till de medel som kan utnyttjas för att beakta osäkerheten. Den genuina osäkerheten är oftast av den beskaffenheten, att tiden för förvarning är otillräcklig för att motåtgärder skall kunna vidtas. Detta kan också vara fallet vid vissa typer av upplösbar osäkerhet, vilket bidrar till att gränsen mellan genuin och upplösbar osäkerhet ibland blir flytande. I figur 4.2 illustreras sambandet mellan förvarningstid (tf), tid för egna motåtgärder (tm) och de primära medel som står till buds för att beakta osäkerheten, flexibilitet och adaptivitet. Flexibilitet, som betonar volymoch kvalitetsmässiga egenskaper hos existerande och framtida krigsorganisation, blir medlet att beakta osäkerhet när förvarningstiden bedöms underskrida tiden för motåtgärder. Adaptivitet, som betonar egenskaper hos försvarets fredsorganisation vad gäller kunskaper i kombination med viss resursberedskap, vilka snabbt kan omsättas i pla51

tm

Flexibilitet

/ / £-

/

tf>tm Adaptivitet • tf

Figur 4.2. Primära medel att möta osäkerhet.

nering, utveckling och produktion av försvarssystem, blir huvudmedlet då förvarningstiden bedöms tillräcklig. En mer precis innebörd av termerna flexibilitet och adaptivitet kan ges utifrån figur 4.3. I denna figur antas punkten T 0 representera nuläget. För en viss framtida tidpunkt T har angetts ett antal osäkra alternativa utfall (A : —A,,) i fråga om möjliga typer av angrepp mot Sverige. Alternativen inkluderar olika kombinationer i fråga om politisk, strategisk, teknisk och ekonomisk utveckling under perioden To—T. Osäkerheten i tidpunkten T,, kring dessa alternativ är genuin. Ett problem för organisationen i tidpunkten T 0 är vilka angreppsfall som försvaret skall utformas för. Ju fler dessa är, desto större resurser måste avsättas för att bl. a. genom forskning och tekniskt utvecklingsarbete förbereda de försvarsalternativ (den krigsorganisation) som skall kunna möta dessa angreppstyper. Eftersom de totala resurserna antas givna måste då de resurser som kan behövas för att skapa kortsiktig styrka minskas. Beslut i denna fråga innebär att ett flexibilitetskrav ställs på försvaret. Detta krav innebär dels att ett område för flexibiliteten anges (i fig. 3 definierat som de angreppstyper, A 3 —A 7 , för vilka det framtida försvaret skall utformas), dels att skilda produkter eller effekter skall ges sådana egenskaper, att försvaret har en till52

fredsställande effekt oberoende av vilket av alternativen (A 3 —A 7 ) som kan bli aktuellt i en framtid. Flexibilitet innebär således i detta sammanhang, att försvaret skall utformas så att det ger en med hänsyn till våra resurser balanserad försvarseffekt för alla utvalda angreppstyper. Figur 4.3. belyser också innebörden av termen adaptivitet. Här förutsätts att organisationen under planeringen för alternativen A 3 —A 7 fortlöpande ökar sina kunskaper, så att det i växande grad blir möjligt att ställa om planeringen efter händelseutvecklingen. Vid tidpunkten T1 antas organisationen ha fått sådana indikationer att alternativet A 2 (eller ett icke tidigare förutsett alternativ) måste tas med i den fortsatta planeringen. Det ökade kunnandet inom organisationen antas ha lett till uppfattningen att tiden för motåtgärder är kortare än förvarningstiden. En anpassning till de ändrade förutsättningarna är därvid möjlig. En sådan anpassning kan också bli aktuell vid t. ex. ändrade tekniska förutsättningar för något redan inplanerat alternativ. Adaptivitet innebär sålunda anpassningsegenskaper hos organisationen till förändringar. Följande egenskaper hos försvarsorganisationen är väsentliga för att adaptivitets- (anpassnings-)kraven skall kunna tillgodoses: •

•

den utåtriktade informations- (underrättelse-)tjänsten skall medge långa förvarningstider organisationen skall medge korta anpassningstider bl. a. genom — en hög standard i fråga om forskning och tekniskt utvecklingsarbete — en hög standard inom och bredd på den egna krigsmaterieltillverkningen samt hög beredskap för igångsättning eller ökning av produktionen — beslutsprocesser och motivation som medför snabb reaktion vid ändrade förutsättningar.

Som ovan konstaterats kan ett säkerställande av en hög försvarskapacitet enbart utifrån flexibilitetskrav bli mycket dyrbart. Det förefaller rimligt att en lämplig avSOU 1970: 54

o

o

Planerinqstidpunkt

T i d p u n k t när angreppsfall A 9 indikeras

Tidpunkt när A 2 är inkluderad i den uppsättning angreppsfall över vilken en balanserad försvarseffekt föreligger i tidpunkten T

Tidshorisont för planeringen i tidpunkt T Q

Figur 4.3. Flexibilitet och adaptivitet.

vägning mellan flexibilitet och adaptivitet kan ge en och samma framtida försvarsförmåga till lägre kostnad. Det är i denna avvägningsfråga som den tidigare antydda betydelsen av den politiska processen för urval av angreppsfall kommer in och där s. k. adaptivitetstest utnyttjas. Granskningen av angreppsfallen utifrån uppställda test kan betraktas som ett sorteringsförfarande där de ordnas i tre grupper: • • •

en som slutligen definierar flexibilitetskravet, en som ställer krav på organisationens adaptivitetsegenskaper och en för angreppsfall som i första hand måste hanteras med politiska medel.

Adaptivitetstest utnyttjas för att välja ut de angreppsfall som skall tillhöra den andra av nämnda grupper. Tillämpningen av testen innebär en granskning av de politiska, ekonomiska, tekniska och militära förutsättningarna för aktuellt angreppsfall varvid frågan ställs om vår organisation kan ges sådana adaptivitetsegenskaper att det kan vara fördelaktigt att beakta angreppsfallet i SOU 1970: 54

fråga genom att enbart lita till adaptivitet. Detta kan således medföra förändrade krav i förhållande till dagsläget på adaptivitetsegenskaperna t. ex. i fråga om inriktning av forskningen. Det bör således observeras att såväl flexibilitetskravet som adaptivitetskravet kan medföra skilda krav på forskning och teknisk utveckling. Urvalsförfarandet av angreppsfall är den process där dessa krav konkretiseras och där den centrala politiska avvägningen mellan flexibilitet och adaptivitet görs. 4.5 Försvarets indelning i program och produktionsområden 4.5.1 Indelning i avvägningsprogram Planerings- och genomförandeverksamheten i det nya systemet har som utgångspunkt olika indelningar av försvaret. Vid beskrivning av resursfördelningen inom organisationen förutsätts att den huvudsakliga målstyrningen av försvaret utgörs av de dimensionerande angreppsfallen. För att möta angreppsfallen utnyttjas komponenter i krigsorganisationen. De olika 53

förbanden har sammanförts till ett antal avvägningsprogram. Följande indelning har i Kungl. Maj:ts direktiv för krigsmaktens perspektivplanearbete anbefallts försöksvis gälla för perspektivplan 1972/87: Rörliga markstridsförband Lokalt bundna markstridsförband Övervattensstridsförband Fjärrstridsförband Luftförsvarsförband Central och regional ledning Allmän försvarsforskning Gemensamma myndigheter och funktioner Huvudkrav på denna programindelning är att den skall spegla de mest väsentliga avvägningsproblemen på kort och lång sikt, att varje program omfattar krigsförband med i stort samma aktivitet och att programmen är oberoende i den meningen att samma krigsförband inte får ingå i mer än ett program. En programuppdelning enligt dessa principer medför, att varje program sett från övriga program utgör ett "sammanslaget förband". För avvägning inom ett program kan det då vara tillräckligt att känna den totala omfattningen av andra program. Den interna avvägningen inom t. ex. luftförsvaret bör inte påverkas av resursernas fördelning inom programmet lokalt bundna markstridsförband. Programindelningen kan således utnyttjas för en stegvis avvägning där först en preliminär avvägning görs mellan programmen varpå följer en detaljavvägning inom programmen. Detaljavvägningen kan ge anvisning om att den totala omfattningen av ett program bör ändras. Detta medför en ny avvägning mellan programmen. Vid programuppdelningen måste hänsyn tas till den befintliga försvarsorganisationen, bl. a. ledningsorganens ansvarsområden. Det har därför blivit nödvändigt att komplettera de rent krigsförbandsorienterade programmen med vissa stöd- eller hjälpprogram för t. ex. gemensamma resurser, ledning och allmän försvarsforskning. Följande mer detaljerade specifikation av 54

de krav som kan ställas på en programindelning ansluter till framställningen i SOU 1969: 25: • Mål för programmen bör kunna härledas ur aktuella angreppsfall. • Väsentliga avvägningsfrågor bör kunna diskuteras inom ramen för aktuella angreppsfall. • Indelningen bör kunna utnyttjas i försvarspolitiska diskussioner. • Sambandet mellan kostnader och effekt bör kunna studeras. • Från studie- och avvägningssynpunkt väsentliga försvarsfunktioner bör kunna hållas isär. • Resursbehov bör i största möjliga utsträckning kunna budgeteras på programmen och resursuppoffringen mätas. • Indelningen bör kunna utnyttjas såväl i långsiktsplaneringen som i den löpande genomförandeverksamheten. • Samma indelning bör kunna utnyttjas i perspektivplan och programplan, vid medelstilldelning och vid uppföljning. • En myndighet bör kunna ges ett samlat ansvar för planering, genomförande och kontroll av programmet. • Indelningen bör på kort sikt kunna tilllämpas med i stort sett nuvarande fredsorganisation och befintligt planeringsansvar. 4.5.2 Indelning i organisatoriska huvudprogram När kraven på programindelningen preciserats konstaterades i SOU 1969: 25 att flera av dessa är svåra att samtidigt uppfylla med en viss programindelning. Det bedömdes därför som nödvändigt på huvudprogramnivå att införa en programindelning som kompletterade indelningen i avvägningsprogram. En konsekvens härav är indelning i organisatoriska huvudprogram. Kännetecknande för denna indelning är att den tar en rad hänsyn till aktuell organisation och befintligt planeringsansvar. Indelningen blir därmed speciellt anpassad för den direkta genomförandeverksamheten. Följande indelning i organisatoriska huvudprogram har beslutats gälla fr. o. m. budgetåret 1972/73: SOU 1970: 54

Rörliga markstridsförband

Lokalt bundna markstridsförband

Övervattenstridsförband

Fjärrstridsförband

Luftförsvarsförband

Central och regional ledning

Allmän försvarsforskning

Gemensamma myndigheter och funktioner

/\

Armeförband

Marinförband

Flygvapenförband

Central och högre regional ledning

Figur 4.4. Delprogram (i figuren antydda med blanka smårutor) förs samman till huvudprogram av två slag — avvägningsprogram och organisatoriska huvudprogram.

1. Arméförband 2. Marinförband 3. Flygvapenförband 4. Central och högre regional ledning 5. Gemensamma myndigheter och funktioner 6.

Civilförsvar.

Att använda två programindelningar medför extra svårigheter när det gäller att åstadkomma en korrekt målnedbrytning från de styrande angreppsfallen då denna nu måste göras över avvägningsprogram ned till genomförandet i termer av organisatoriska program. Den nödvändiga kopplingen mellan de båda programindelningarna bedöms enligt SOU 1969: 25 kunna uppnås genom att huvudprogrammen bryts ned i mindre enheter — delprogram — vilka avgränsas på sådant sätt att de så entydigt som är möjligt kan transformeras från avvägningsprogram till organisatoriska huvudprogram. Förhållandet illustreras i figur 4.4. I prop. 1970: 97 noterar departementschefen programbudgetgruppens åsikt att SOU 1970: 54

'"frågor rörande försvarets utformning framför allt på längre sikt bör diskuteras och belysas med hjälp av indelningen i avvägningsprogram". I SOU 1969: 25 framhålls vidare att endast en programindelning på sikt bör förekomma, nämligen indelningen i avvägningsprogram.

4.5.3 Indelning i produktionsområden De skilda resurser som ingår i krigsförbanden förvaltas och/eller produceras inom fredsorganisationen. Denna kan förenklat beskrivas som ett antal fredsförvaltningar med i hög grad likartad produktion inom en och samma förvaltning. (Jfr kapitel 3 figur 3.2.) För att renodla beskrivningen i funktionella termer av verksamheten inom försvaret har fredsverksamheten indelats i ett antal produktionsområden. Följande indelning har beslutats gälla för krigsmakten fr. o.m. budgetåret 1972/73: Ledning och förbandsverksamhet Materielanskaffning Anskaffning av anläggningar m.m. Forskning och utveckling. 55

Kungl. Maj:t

Primäruppdrag (anslag) för produktion enligt fastställd budget och programplan

Petita, programplan

r \r Kombinerad program- och produktionsmyndighet

Förslag till petita och programplaner, uppföljning

Sekundäruppdrag

Sekundäruppdrag

Figur 4.5 Schematisk framställning av flödet av programplaner, petitor och uppdrag Kungl. Maj:t och produktionsmyndigheter i försvarets programbudgetsystem.

4.5.4 Begreppet uppdrag Verksamheten inom försvaret innebär att olika myndigheter levererar tjänster till varandra och till de olika programmen. För genomförandeverksamheten måste dessa tjänster fördelas på ett bestämt sätt på indelningen i program och produktionsområde samt knytas till organisationen. Detta sker genom s. k. uppdrag. Uppdragen utgör länkar mellan program och produktionsområden. I organisationen utgör de på motsvarande sätt länkar mellan olika organisationsnivåer såsom Kungl. Maj:t, programmyndighet, produktionsmyndighet och andra verkställande myndigheter. Uppdragens roll i detta senare sammanhang som uttryck för graden av centralisering resp. decentralisering i produktionsprocessen diskuteras i kapitel 7.4. I egenskap av länk mellan två organisationsenheter, på samma eller skilda nivåer, har uppdraget alltid en avsändare och en mottagare. 56

mellan

Uppdrag, som har Kungl. Maj:t som avsändare och produktionsmyndighet som mottagare, benämns primäruppdrag. Dessa uppdrag tjänar som styrmedel i den genomförandeverksamhet som leds av produktionsmyndighet och utförs vid verksamhetsställen på olika nivåer i organisationen. Uppdrag, som har en produktionsmyndighet eller annan verkställande myndighet som avsändare och en produktionsmyndighet eller annan verkställande myndighet som mottagare, benämns sekundäruppdrag. Figur 4.5 illustrerar sambandet Kungl. Maj:t — programmyndighet — produktionsmyndighet — primär- och sekundäruppdrag i försvarets programbudgetsystem. 4.5.5 Program- och produktionsansvar För de organisatoriska huvudprogrammen — i vissa fall för delprogram — och för produktionsområdena anges i SOU 1969: 25 översiktligt innebörden i program- respektive produktionsansvar: SOU 1970: 54

"För vart och ett av de försvarsgrensindelade huvudprogrammen liksom för huvudprogrammet Civilförsvar bör finnas en programansvarig myndighet — programmyndighet. För övriga föreslagna huvudprogram har det inte varit möjligt att ange en programansvarig myndighet. För dessa bör i stället finnas en programansvarig myndighet för varje delprogram inom respektive huvudprogram. Efter de planeringsriktlinjer som fastställts av Kungl. Maj:t och de direktiv som överbefälhavaren på grundval härav lämnar beträffande krigsmakten ankommer det på programmyndighet att genom sin programplanering styra fördelningen av uppgifter och resurser inom programmet. Därigenom inriktas verksamheten i stort för programmets utveckling. Programmyndighet skall också inge anslagsframställning för programmet till Kungl. Maj:t liksom en redovisning för programmets utveckling under närmast föregående budgetår. För verksamheten ansvariga myndigheter inom de olika produktionsområdena bör utses. De bör benämnas produktionsmyndigheter. Till dessa myndigheter, som inför Kungl. Maj:t har ansvar för att genomföra produktionen inom respektive område på ett rationellt sätt, har hänförts försvarsgrenscheferna i egenskap av ansvariga för förbandsproduktionen och de centrala förvaltningsmyndigheterna i egenskap av ansvariga för anskaffning och underhåll av materiel och anläggningar samt för forskning och utveckling. Produktionsmyndigheterna svarar för produktionen av den del av de försvarsgrensvisa programmen som ligger inom deras produktionsområde. De styr därigenom resursutnyttjandet genom sin planering av genomförandeverksamheten. Produktionsmyndighet svarar vidare för att det underlag till primäruppdragsförslag som myndigheten inom sitt fack har att lämna till programmyndighet ger programmet en ändamålsenlig utveckling från produktionssynpunkt. På produktionsmyndighet faller också ansvaret för samordningen med andra primäruppdrag inom produktionsområdet." Förslag till precisering av innebörden i begreppen program- och produktionsansvar för forskningsfunktionen lämnas i kapitel 7.5. 4.6 Olika planer i försvarsplaneringen 4.6.1 Begreppet betingad plan I kapitel 4.6.1 diskuterades olika slag av osäkerhet. Flexibilitets- och adaptivitetskrav, grundade på ett urval av för planeringen SOU 1970: 54

styrande dimensionerande angreppsfall som framhölls som medel att möta denna osäkerhet. Beaktandet av osäkerheten påverkar även utformningen av olika planer eller delar av planer för verksamheten inom försvaret. Förekomsten av osäkerhet medför att det blir nödvändigt att arbeta med s. k. betingade planer (beslutsstrategier). Innebörden i en betingad plan åskådliggörs i figur 4.6. med ett exempel hämtat från avvägningsprogrammet "Luftförsvarsförband". Exemplet är till en del fiktivt, till en del en rekonstruktion av ett tidigare skede av utvecklingen av vårt luftförsvar. Uppsättningen system i planen innefattar sådana som traditionellt faller under såväl flygvapnet (luftförsvarssystem = LF) som armén och marinen (luftvärnssystem = LV). Exemplet omfattar följande system: LV 1 Närdistansrobot (ex. Red Eye) L V 2 Konventionellt kanonluftvärn LV 3 Mellandistansrobot (ex. Hawk) LF 1 Långdistansrobot (ex. Bloodhound) LF 2 Jaktsystem utan allväderskapacitet LF 3 Jaktsystem med allväderskapacitet, egen produktion LF 4 Jaktsystem med allväderskapacitet, import. Den betingade planen sammansätts i detta fall av två beslutsträd, ett LV- och ett LF-träd. Val i de båda träden påverkar ömsesidigt varandra. I LV-trädet har LV 3-alternativet en egen gren beroende på att det är intressant endast vid mycket vida ekonomiska ramar. I planen tankes fyra beslutnivåer vara aktuella T 0 —T 3 . I tidpunkten T 0 beslutas att samtliga sju system skall komma i fråga för ytterligare analys. I tidpunkten T\ — inom LF-trädet — måste ett val göras mellan LF (1.0 + 2.0) eller LF (1.1 + 2.1 + 3 + 4) osv. Det är viktigt att notera att den betingade planen för avvägningsprogrammet Luftförsvarsförband har kontaktpunkter med motsvarande planer för andra avvägningsprograms framtida utveckling. Kopplingen till den existerande organisationen är inte minst viktig. 57

Nlärdistansrobot

Mellandistansrobot

LF1

Långdistansrobot

LF1.1 LF2.0

LF3

LF2

Jaktsystem utan allväderskapacitet

LF3

Jaktsystem med allväderskapacitet (egen produktion)

LF4 ^ * LF4

Jaktsystem med allväderskapacitet (import)

Tid ( Olika beslutstidpunkter)

Figur 4.6. Betingad plan för avvägningsprogrammet "Luftförsvarsförband".

Ett av problemen med betingade planer när antalet alternativ ökar är att planen snart blir ohanterlig. Som planeringsinstrument inrymmer den dock värdefulla principer och idéer och bl. a. följande möjligheter bör tillvaratas: — kravet på konkretisering, bl. a. av beslutsregler (kriterier) — beskrivningen av orsaks- och beslutssammanhangen mellan olika och delvis konkurrerande objekt inom en komplex organisation — stimulansen till alternativtänkande och alternativformulering — tidsbeskrivningen, som betonar planeringens dynamiska karaktär. Exemplet ovan på en betingad plan avsåg ett avvägningsprogram. I försvarsplaneringen finns anledning att formulera betingade planer för såväl större enheter — t. ex. för hela krigsmakten —• som för mindre enheter — t. ex. för enstaka system. Beroende på för vilken nivå planen utfor58

mas kommer graden av detaljinnehåll att variera. En betingad plan för krigsmaktens utveckling måste göras mycket översiktlig, där olika beslutspunkter relateras till omfattning på ekonomiska ramar, teknisk nivå på krigsmakten osv. Mest rik på detaljer blir planen för framtagning av ett enskilt system. Begreppet betingad plan är som tidigare framhållits nära kopplat till förekomsten av osäkerhet. Osäkerheten är främst knuten till planeringen på längre sikt. Planer som tjänar som underlag för handlandet på kort sikt kommer i stor utsträckning att vara obetingade och ger därmed uttryck för en i helt annan utsträckning programmerad verksamhet. I systemet för försvarsplanering används tre olika planer (förutom årsbudgeten) nämligen perspektiv-, program- och systemplaner. Dessa planer är nära kopplade till varandra och de kan beskrivas i termer som tidsutdräkt (kortsiktiga — långsiktiga), grad av frihet och osäkerhet i planerna (liten frihet — stor frihet, obetingad plan — betingSOU 1970: 54

ad plan), grad av detaljrikedom i planen (liten detaljrikedom — stor detaljrikedom). Planerna behandlas i det följande.

4.6.2 Perspektivplan ring

och

perspektivplane-

Perspektivplanen är en långsiktsplan för att möjliggöra att försvaret i framtiden kan ges alternativa utvecklingar. Den ses över ungefär vart fjärde år. Planhorisonten är tillräckligt avlägsen — 15 år — för att viktiga förändringar i försvarets organisation och innehåll skall kunna aktualiseras. Detta beaktas bl. a. vid ramvillkorens formulering. Bindningarna blir därmed få och handlingsfriheten stor. Osäkerheten blir omfattande med perspektivplanens planhorisont. Planen uppställs därför huvudsakligen som en betingad plan. Graden av detaljrikedom i planen bestäms av att betingade planer för avvägningsprogrammens framtida utveckling skall framgå av perspektivplanen. Planen anger sålunda alternativa utvecklingslinjer för försvaret och dess olika delar på avvägningsprogramnivå. Dess karaktär av betingad plan innebär att den översiktligt anger de grenar längs vilka alternativen kan realiseras och vid vilken tidpunkt förutsättningar för olika beslut kan föreligga. Perspektivplanen är resultatet av en omfattande studie-, forsknings- och utvecklingsverksamhet. Styrande för perspektivplaneringen är de dimensionerande angreppsfallen, tilläggskraven och ramvillkoren. Perspektivplaneringen kan uppdelas i två faser — en alternativ genererande fas och en verkställande fas. Perspektivplaneringens alternativ genererande fas syftar till att inventera och precisera alternativa sammansättningar av det framtida försvaret och att ange de alternativ som bedöms vara av intresse att ytterligare studera och utveckla. Beskrivet i termer av betingade planer innebär den alternativgenererande fasen att innehållet i de betingade planerna för avvägningsprogrammen tas fram. Alternativgenereringen kan tänkas ske i tre steg SOU 1970: 54

— generering av översiktliga alternativa sammansättningar av försvarets framtida utformning — urval av en uppsättning relevanta system — uppbyggnad och sammanställning av den betingade planen. Alternativa sammansättningar av försvaret kan — givet att fastställda angreppsfall, tilläggskrav och ramvillkor föreligger — beskrivas genom att bl. a. ange — grundläggande operativa principer — mål för avvägningsprogrammen — egenskaper hos organisationsbestämmande system inom programmen. De olika försvarsalternativen skiljer sig åt i dessa avseenden. Resultatet kan t. ex. bli skilda avvägningar mellan kvantitet och kvalitet beträffande personal, materiel och integrerade system som konsekvens av förändrade kostnads/effektrelationer vid olika ekonomiska ramar. Övervägda alternativa försvarssammansättningar genererar ett antal organisationsbestämmande system. Den uppsättning system som i planeringstidpunkten måste beaktas — och sålunda skall ingå i den betingade planen — för att göra det möjligt att före planhorisonten realisera varje övervägd försvarssammansättning benämns relevant systemuppsättning. När uppsättningen relevanta system tas fram torde det medföra att antalet system reduceras jämfört med vad som totalt genererats. Anledningen till att vissa system bedöms irrelevanta och således utsorteras bör därvid explicit anges. Perspektivplaneringens verkställande fas syftar till att successivt reducera det antal alternativ för försvarets sammansättning som kan komma att realiseras och precisera dessa. Beskrivet i termer av betingade planen innebär den verkställande fasen att vissa grenar i den betingade planen successivt försvinner och upphör att vara av intresse. Det innebär samtidigt att den betingade planen successivt överförs till att bli en obetingad plan som består av ett enda system. I exemplet ovan på en betingad plan för avvägningsprogrammet Luftförsvarsför59

6. Perspektivplan

Internationella miljön 4. Förslag till perspektivplan

1. Förslag till dimensionerande angreppsfall Angrepp inom Nordkalotten Angrepp mot Sydsverige Angrepp mot Västkusten Angrepp mot Mellansverige Angrepp mot Sydsverige och Mellansverige

Dimensionerande angreppsfall Tilläggskrav Alternativa försvarsutformningar representerande skilda principer till struktur och innehåll

2. Förslag till tilläggskrav Beredskap Uthållighet Etc

3. Förslag till ramvillkor Alternativa resursrestriktioner Politiska restriktioner Sociala restriktioner Etc

Svenska förhållanden (Flera återkopplingar) É—«—*—«

Mål Alternativa försvörsutformningar A

Program 1.

B

Program 1. Program 1.

5. Successiva förbättringar jämkningar av dim angreppsfall, tilläggskrav, ramvillkor och alternativa försvarsutformningar

Figur 4.7. Perspektivplanen växer fram. band kan detta innebära att t. ex. systemet LV 2 (konventionellt kanonluftvärn) väljs i beslutstidpunkten T 3 . Planen är sålunda inte längre betingad på avvägningsprogramnivå. Det kan också innebära att systemet LV 2 upphör att vara av intresse från perspektivplaneringssynpunkt och inordnas i ett organisatoriskt huvudprogram för slutligt utvecklingsarbete och genomförande. Det hindrar inte att planen för framtagning av systemet är betingad, t. ex. avseende den tekniska detaljutformningen. Det torde inte vara möjligt att generellt fastlägga vilken detaljeringsgrad en betingad plan skall ha på t. ex. avvägningsprogramnivå. Särskilda test får istället utföras i de skilda beslutspunkter systemet genomlöper för att utröna vilka faktorer som bedöms vara relevanta. Perspektivplaneringens verkställighetsfas har som utgångspunkt den uppställda betingade perspektivplanen. Den successiva reduktionen av antalet alternativ i planen kan ske först efter ett omfattande studie-, forsknings- och utvecklingsarbete. Den betingade perspektivplanen är sålunda av största betydelse för att inrikta detta arbete. 60

Figur 4.7. visar översiktligt hur perspektivplanen växer fram. 4.6.3 Programplan och programplanering Programplanen är en plan på kort sikt över det existerande krigs- och fredsorganisatoriska försvarskapitalets utveckling. Planen rullas varje år. Planhorisonten ligger så pass nära — 5 år — att endast obetydliga förändringar — utöver redan beslutade — i försvarets organisation och innehåll i de flesta fall kan aktualiseras. Bindningarna är därför många och handlingsfriheten tämligen ringa. Med programplanens planhorisont är osäkerheten betydligt reducerad jämfört med i perspektivplanen. Programplanen ställs därför upp huvudsakligen som en obetingad plan. Planens detaljindelning överstiger den för perspektivplanen och bestäms i hög grad av det årliga budgetarbetets krav på detaljinformation eftersom programplanen är utgångspunkt för budgetarbetet. Tillgängliga resursers fördelning under programplaneperioden på åtgärder som skapar operativ styrka på kort sikt och på åtgärder som förbereder framtida åtaganden SOU 1970:54

Planeringsprocess

Dimensionerande angreppsfall

Riksdagen

r

i A

,1 •

i

i

Programplaner

i

i i

A

f

1 Perspektivplaner

ng Genomförandeprocess

r L.

Är

Program-

A

planer

^

/ V

Organisatoriska ^ v huvudprogram /

1 Uppdrag

i Budget

LJr Figur 4.8. Riksdagen tar varje år del av programplaner och årsbudget för försvaret.

och därmed ger ökad långsiktig handlingsfrihet är av stor betydelse. Beslutssituationen inför en programplaneperiod karakteriseras av •

•

•

beslut som innebär resursuppoffring för att vidmakthålla befintligt krigs- och fredsorganisatoriskt försvarskapital. beslut av investeringskaraktär som innebär resursuppoffring under aktuell programplaneperiod och/eller under efterföljande perioder. beslut som innebär resursuppoffringar för forskning och utveckling för att förbereda framtida beslut av investeringseller vidmakthållande karaktär.

Vid givna ekonomiska ramar för en programplaneperiod blir omfattningen av de resurser som står till beslutsfattarens förfogande i hög grad bestämd av — vid programplaneperiodens början existerande försvarskapital — vid programplaneperiodens början existerande ekonomiska åtaganden knutna till beslut under tidigare programplaneperioder. SOU 1970: 54

Det ingående försvarskapitalet bestämmer i stort omfattningen av de åtgärder av vidmakthållande karaktär som måste vidtas under programplaneperioden. Det utgör också en viktig utgångspunkt för att bedöma behovet av det tillskott av försvarskapital som är nödvändigt för att en tillfredsställande operativ styrka på kort sikt skall föreligga. Ekonomiska åtaganden under tidigare programplaneperioder som skall likvideras under aktuell period måste frånräknas de resurser som står till beslutsfattarens disposition. På motsvarande sätt kommer beslut under aktuell programplaneperiod att inverka på graden av handlingsfrihet under följande perioder. Figur 4.8 illustrerar hur programplanen avses bli presenterad för riksdagen. Figuren anger att två skilda programplaner läggs fram. I själva verket är det i första hand en fråga om olika sätt att presentera samma plan men för två olika beslut. Den övre programplanen i figuren (med streckad ram) innehåller information som underlag för ställningstaganden till resursernas fördelning på åtgärder av vidmakthål61

62 SOU 1970: 54

lande-, investerings- och forsknings- och utvecklingskaraktär. Uppställningen av programplanen och motiveringarna för innehållet görs i avvägningsprogramtermer. Kopplingen till perspektivplanen är härvidlag väsentlig. Av motiveringarna skall framgå hur betingade planer för avvägningsprogram i perspektivplanen övergår till obetingade planer i programplanen. Den undre programplanen i figuren anger vilken utveckling av försvarskapitalet under programplaneperioden som är en följd av de ställningstaganden i resursfördelningsfrågorna som redovisas. Denna programplan är uppställd efter den organisatoriska programindelningen. Figuren antyder även den nödvändiga transformationen mellan avvägnings- och organisatoriska program som berördes på sid. 55. 4.6.4 Systemplaner Med system avses i detta sammanhang personal, materiel och/eller byggnader som organisatoriskt förts samman för att fylla en viss försvarsfunktion. Systemen kan vara av krigsorganisatorisk eller fredsorganisatorisk art. I planeringshänseende innebär system mot bakgrund av denna definition ett "investeringspaket". Komponenterna i detta är sinsemellan beroende av varandra men kan också påverka eller påverkas av faktorer

som ligger utanför den aktuella investeringen. För statsmakterna medför de moderna vapensystemens omfång och krav på ekonomiska insatser samt de allvarliga konsekvenserna av att välja fel system ett behov av ökad styrning. En sådan behövs även för att tillgodose samhällsekonomiska intressen vid investeringsplaneringen. Kraven på beslutsunderlagens kvalitet har skärpts i motsvarande grad. Systemplanerna utgör viktiga komponenter i såväl perspektiv- som programplanerna. Systemplaneringen kan uppfattas som den process som löpande transformerar perspektivplanens innehåll i programplanen. Denna sammanbindande roll illustreras i figur 4.9. Systemplanerna B, C och D "skuggar" programplanerna i proportion till deras behov av resurser för forskning och utveckling. I detta avseende representerar de tre systemplanerna olika utvecklingsstadier. Systemplan B är speciell. En del av planen är obetingad och efterfrågar bemyndigande eller anslagsmedel inom programplanen. Detta är t. ex. fallet när systemplanen avser utveckling av ett jaktsystem i ett antal olika versioner. De versioner som tas fram senare kräver fortfarande resurser för forskning och utveckling. Systemplan A är helt

Figur 4.9 (motstående sida). Översiktsbild av planeringssystemet — samband mellan perspektiv-, program- och systemplaner. Figuren illustrerar synen på perspektivplanen som en idéskiss och vision av framtiden — en informationsbank uppbyggd av bl. a. betingade systemplaner. Figuren söker vidare belysa hur underlag för mål, tilläggskrav och ramar för såväl perspektivplaneringen som genomförandeverksamheten enligt programplanerna tas fram genom fortlöpande miljö- och ramstudier. De krav på forsknings- och utvecklingsverksamhet, som perspektivplaneringen ger upphov till illustreras i figuren av den svaga, röda skugga, vilken perspektivplanen kastar över programplanerna för försvarsforskningen, där forskningsverksamhet i anslutning till olika systemplaner specifikt kan urskiljas (kraftigare röd skuggning). Figuren söker också belysa några skeden i den process som knyter ihop perspektiv- och programplaner. Systemplan A har genom fattade beslut blivit helt obetingad och därmed helt flätats in i programplanerna. Den generar där ett behov av objekt bunden utveckling (grå skuggning). Systemplan B består av en obetingad del inflätad i programplanerna och en betingad del som ligger kvar i perspektivplanen (exempelvis avseende senare, ännu ej beslutade, alternativa versioner av ett vapensystem). Systemplanerna C och D är som helhet betingade och ligger därmed enbart i perspektivplanen men generar behov av studie-, forsknings- och utvecklingsverksamhet i programplanerna (kraftigare röd skuggning). SOU 1970: 54

Målsättning och handlingsprogram för svensk säkerhets- och försvarspolitik, fastställda av statsmakterna

Verksamhet i planeringssystemet

Forsknings- och utvecklingsverksamhet

Prognoser, studier och forskning miljö- och ramstudier)

(Försvarsforskning med huvudsyfte 1)

Miljö- och ramstudier

(< *•<

—*1 Studier, forskning och tekniskt uti4 vecklingsarbete (alternativstudier)

(Försvarsforskning med huvudsyfte 2)

Successivt begränsat antal handlingsalternativ och precisering av dessa övergång till obetingade planer)

Programplaner

—\ ""^

Studier, forskning och tekniskt utvecklingsarbete

2 Objektbunden utveckling

• o Programplanering

"8 =

Obetingade systemplaner (Försvarsforskning med huvudsyfte 3)

Figur 4.JO. Sambandet mellan å ena sidan av statsmakterna fastställda mål och handlingsprogram för säkerhets- och försvarspolitiken och för detta ändamål nödvändig planeringsverksamhet och å andra sidan den underlagsframtagande studie-, forsknings- och utvecklingsverksamheten.

och hållet obetingad (inget valalternativ hålls öppet) och saknar därför intresse från perspektivplanesynpunkt. Det innebär emellertid inte att systemet saknar ekonomiska konsekvenser efter programplanehorisonten. Vissa resurser kan vara uppbundna för att möta framtida betalningar. Detta måste beaktas när systemet transformeras från perspektiv- till programplanen så att båda planerna ses över i detta avseende.

4.7 Försvarsforskningens neringen

roll i försvarspla-

Försvarets planeringssystem spänner över hela planeringscykeln från studier, långsiktsplanering, planering på kort sikt över årsbudgeten till uppföljning och redovisning. Årsbudgeten, uppföljning och redo64

visning har inte behandlats i beskrivningen ovan då dessa delar av systemet är av begränsat intresse i detta sammanhang. De verksamheter i försvarsplaneringen som diskuterats ovan kan sammanfattas i följande punkter: — sammanställning av underlag om internationell och inrikes miljö — framtagning av dimensionerande angreppsfall, tilläggskrav och ramvillkor — perspektivplanering alternativgenererande fas verkställandefas — perspektivplanering — programplanering — systemplanering För att möjliggöra ett genomförande av denna planeringsverksamhet är det nödvändigt att underlag tas fram genom studier, SOU 1970: 54

forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Som underlag för perspektivplaneringen •— för att möjliggöra statsmakternas ställningstaganden rörande försvarets målsättning — måste en systematisk miljö- och ramstudieverksamhet bedrivas. Såväl perspektivplaneringens alternativgenererande som verkställighetsfas måste baseras på ett omfattande underlag från studie-, forsknings- och utvecklingsarbete. I anslutning till programplanens obetingade planer har forskningsfunktionen till uppgift att biträda materielanskaffande och förbandsproducerande funktioner i det objektbundna utvecklingsarbetet. 1 Avsikten är därvid i första hand att säkerställa att kunskaper och erfarenheter som samlats inom forskningsfunktionen tillvaratas även i denna fas. Detta kan exempelvis ske genom att forskningsfunktionen biträder materielanskaffningsfunktionen i att uppträda som kompetenta köpare av utvecklingsarbete hos industrin. Det är även tänkbart att olika försvarsforskningsorgan direkt utför objektbundet utvecklingsarbete. Sambandet mellan å ena sidan av statsmakterna fastställda mål och handlingsprogram för säkerhets- och försvarspolitiken och för detta ändamål nödvändig planeringsverksamhet och å andra sidan den underlagsframtagande studie-, forsknings- och utvecklingsverksamheten framgår av figur 4.10. I ett fullt utbyggt, integrerat planeringssystem blir inriktningen av den långsiktiga studie- och forskningsverksamheten av stor betydelse. I samspelet mellan forskningsfunktion och perspektivplaneringsfunktion intar därvidlag miljö- och ramstudieverksamheten samt den s. k. alternativgenererande verksamheten en central ställning, eftersom dessa verksamheter bildar utgångspunkterna för hela perspektivplanearbetet. 1 Begreppet objektbundet utvecklingsarbete har här en vid innebörd och innefattar dels tekniskt utvecklings- och konstruktionsarbete i traditionell mening, dels även sådant arbete som befattningsanalyser och därur härledda krav på personalurvalsmetodik (t. ex. utveckling av testmetoder), allt med anknytning till beslutade enheter i krigs- eller fredsorganisationen.

3—SOU 1970: 54

5 Avvägningsprogrammet »Allmän försvarsforskning»

5.1 Kapitlets uppläggning och syfte Försvarsforskningens uppgifter i samband med planering och beslut om totalförsvarets framtida inriktning och omfattning diskuterades i föregående kapitel. Tre huvudsyften för försvarsforskningen som sammanfattar dessa uppgifter angavs redan i kapitel 2. I kapitel 4 presenterades vidare den indelning av försvarets verksamhet i program och produktionsområden, som ligger till grund för genomförandet av planerings- och budgetsystemet. Avvägningsprogrammens centrala roll som medel för att genomföra resursfördelningen inom försvarsorganisationen belystes. Bland avvägningsprogrammen ingår — som framgår av fig. 4.4 — programmet "Allmän försvarsforskning". Den följande framställningen i detta kapitel består i en närmare analys av detta avvägningsprogram. Syftet därmed är dels att söka skapa en ram inom vilken en närmare diskussion av försvarsforskningens inriktning, omfattning och samordning kan föras, dels att ge underlag för att formulera och värdera alternativa förslag till organisation av försvarsforskningen. En sådan uppläggning har framstått som naturlig mot bakgrund av den starka kopplingen mellan systemet för långsiktsplanering och försvarsforskningens syften sådana de formulerats av utredningen. Uppläggningen beaktar vidare avvägningsprogram66

mens centrala roll vid resursfördelningen inom försvaret. Den har också en stark förankring i direktiven till utredningen där det bl. a. framhålls att: "En utgångspunkt för översynen bör vara att forskningen i hög grad skall målinriktas och prioriteras utifrån dess bedömda värde för totalförsvaret i relation till forskningens resurskrav. Härvid bör beaktas det system för långsiktsplanering som nu prövas för det militära försvaret och civilförslaget." (Detta planeringssystem är nu under införande.) Sambandet mellan planeringssystemets utformning och försvarets organisatoriska utformning uttrycks generellt av programbudgetgruppen som betonar att den långsiktiga planeringen i avvägningsprogramtermer på sikt skall styra den organisatoriska utvecklingen inom försvaret. Detta noteras även i departementschefens uttalande i prop. 1970: 97 (jfr sid. 55). Mot denna bakgrund diskuteras följande frågor i detta kapitel: •

•

•

hur avgränsas avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning"? Vilka faktorer är av betydelse vid formulering av avvägningsprogrammets målsättning och för dess dimensionering? vilken ställning som intressenter i avvägningsprogrammet har olika myndigheter och andra organ? vilka krav ställs på metodiken för avvägningen av försvarsforskningsprogrammet mot övriga avvägningsprogram och för SOU 1970: 54

•

den inbördes avvägningen av olika delprogram och programelement inom försvarsforskningsprogrammet? Vilka kriterier för indelning av försvarsforskningsprogrammet är lämpliga därvidlag? hur bryts målsättning och resurstilldelning för avvägningsprogrammet ned i delmål och resurstilldelning för olika forskningsproducerande organisationsenheter?

Med denna uppläggning kommer kapitlet samtidigt att beskriva ett antal krav som ställs på programfunktionen (innebörd och utövande av programansvar) för verksamhet fallande under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Avgränsningen av avvägningsprogrammet visar sig även ange en lämplig avgränsning av utredningens uppdrag med avseende på det objektbundna forsknings- och utvecklingsarbetet (försvarsforskningens huvudsyfte 3 enligt sammanställningen i kapitel 2.4). Denna verksamhet hör nära samman med den direkta förbandsproduktionen (personalutbildning, upphandling av materiel och förnödenheter), vilket även beaktas i det nya planerings- och budgeteringssystemet vid fördelningen av produktionsansvar. Sålunda är exempelvis FMV produktionsmyndighet såväl för en stor del av materielanskafrningen liksom för det objektbundna forsknngs- och utvecklingsarbetet i anslutning till denna anskaffning. Som redan framhållits i kapitel 1 är anskaffningsverksamheten föremål för översyn av en särskild u:redning (UMA).

5.2 Motiv för "Allmön som awägningsprogram

försvarsforskning"

Avvägningar rörande resursernas fördelning pi program för den närmaste femårsperioden sker som beskrivits i kapitel 4 vid den åriga rullningen av programplanerna. En viktig avvägning måste därvid avse resursernas fördelning mellan insatser som kan ge maximal effekt i de operativa angreppsiall som preciserats för programplanepericden och insatser som syftar till ökad SOU 1970: 54

flexibilitet och adaptivitet och därmed ökad handlingsfrihet i framtida beslutssituationer. Graden av handlingsfrihet i ett visst framtida beslutstillfälle bestäms dels av antalet handlingsalternativ som då finns framtagna, dels av hur väl respektive alternativs möjliga konsekvenser har beskrivits. Fördelning av resurser på olika avvägningsprogram kan i de flesta fall göras med en hög grad av handlingsfrihet endast med stöd av underlag som utgör resultat av flera års studie-, forsknings- och utvecklingsarbete. Omfattningen av den reella handlingsfriheten vad gäller beslut om såväl resursfördelning som möjliga organisationsförändringar vid beslutstillfällen som ligger t. ex. fem år framåt i tiden bestäms således till väsentliga delar av de resurser som tilldelas sådant allmänt studie-, forsknings- och utvecklingsarbete som utförs inom ramen för löpande programplan. Beslutssituationen i avvägningstidpunkten sammanfattas härvid av betingade systemplaner som fortfarande tillhör perspektivplanen. Detta illustreras bl. a. i figur 4.9 som skisserade sambandet mellan perspektiv-, program- och systemplaner. Dessa forsknings- och utvecklingsuppgifter faller närmast inom ramen för det tidigare omnämnda huvudsyfte 2. Under löpande programplaneperiod utförs också en viss volym objektbundet studie-, forsknings- och utvecklingsarbete. Beslutssituationen i avvägningstidpunkten sammanfattas i detta fall av de obetingade systemplaner som intagits i programplanen. Detta arbete är närmast att hänföra till huvudsyfte 3 enligt sammanställningen i kapitel 2.4. Vid fördelning av den totala mängden forsknings- och utvecklingsverksamhet inom försvaret på avvägningsprogram finns anledning att särskilja forskningsuppgifter av allmän karaktär från den objektbundna forskningen och utvecklingen i första hand beroende på att de lämnar underlag för skilda slag av avvägningsbeslut. Därvid får bl. a. beaktas att avvägningen sker stegvis med en första avvägning mellan program. Denna följs av en detaljavvägning inom re67

spektive program. Mot bakgrund av de resultat som då erhålles kan en ny prövning av avvägningen mellan programmen få göras, etc. i ett fortlöpande anpassningsförfarande (jfr kapitel 5.6). Den objektbundna forskningen och utvecklingen (huvudsyfte 3) lämnar underlag för att genomföra detaljavvägningen inom ett program. Resursinsatser för denna forskning under programplaneperioden kan därför utan större svårigheter hänföras till aktuellt program. Forskning och utveckling syftande till att ta fram och precisera alternativa förslag till försvarets framtida utformning (huvudsyfte 2) lämnar underlag för avvägning mellan program. De resurser som i ett visst beslutstillfälle avses fördelas till sådana forsknings- och utvecklingsuppgifter kan inte på samma sätt som den objektbundna utvecklingen hänföras till andra avvägningsprogram under löpande programplaneperiod. Först i kommande programplaneperioder, när resultatet av forsknings- och utvecklingsarbetet kommer till användning vid avvägning t. ex. mellan krigsmaktens avvägningsprogram, är det möjligt att hänföra resursuppoffringen till dessa. Den verksamhet som faller under huvudsyfte 1 (underlag för målpreciseringen, m.m.) dimensioneras främst av den allmänna ambitionsnivån för försvarsplaneringen, sådan den bl. a. formuleras av statsmakterna. Resursuppoffringen för denna verksamhet bör vid planeringen kunna särskiljas från uppoffringen för ledning av den mer kortsiktiga verksamheten; detta dock inte av ekonomiska skäl utan för att den berör utnyttjandet av den mest kvalificerade personalen inom totalförsvaret. Ovanstående skäl, sedda i anslutning till de principiella krav på programindelningen som angivits i kapitel 4.5.1 talar starkt för att ett särskilt avvägningsprogram för studie-, forsknings- och utvecklingsverksamhet med huvudsyftena 1 och 2 enligt ovan avgränsas och ingår i planerings- och programbudgetsystemet för totalförsvaret.

5.3 Avvägningsprogrammet svarsforskning" — innehåll

"Allmän

för-

Med utgångspunkt från diskussionerna i kapitel 4 och 5.2 är de funktioner och aktiviteter inom totalförsvaret som bör hänföras till avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" i stort sett givna. Tabell 5.1 är en sammanställning av dessa. Programmet täcker med angiven omfattning sålunda sådan verksamhet som dels avser att ge underlag för att precisera totalförsvarets mål, dels avser att ange och konkretisera alternativa handlingslinjer för att nå dessa mål, dvs. verksamhet som faller under punkterna 1 och 2 i sammanställningen av försvarsforskningens huvudsyften i kapitel 2.4. Tabell 5.1 är uppgjord med utgångspunkt från att en funktion (verksamhet) skall uppfylla åtminstone ettdera av följande grundläggande kriterier för att hänföras till avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning": 1. Funktionens prestationer kan inte i planeringsskedet entydigt hänföras till visst krigsuppgiftsorienterat avvägningsprogram, dvs. resursuppoffringen under planeringsperioden för att utföra prestationerna kan inte fördelas på krigsuppgiftsorienterade program. 2. Funktionens prestationer består i underlag eller metodik för avvägningar mellan olika avvägningsprogram. Inte heller i detta fall kan resursuppoffringen fördelas på krigsuppgiftsorienterade program. Kriterierna går väsentligen direkt tillbaka på de skäl som ovan (kapitel 5.2) anförts för att ett avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning" ingår i planeringssystemet. Tillämpning av dessa kriterier ger en grov bild av innehållet i försvarsforskningsprogrammet. Vissa principiella avgränsningsfrågor, som kriterierna kan ge upphov till diskuteras närmare nedan.

SOU 1970: 54

5.4 Avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" — avgränsningsfrågor. 5.4.1 Planeringsverksamhet och underlagslämnande verksamhet Enligt de krav på programindelningen som angetts i kapitel 4.5.1 skall denna bl. a. medge en lämplig organisatorisk ansvarsfördelning i planerings- och genomförandeverksamheten. När det gäller avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" är det därvid av vikt att en avgränsning kan ske till själva perspektivplaneringsverksamheten, dvs. sammanställning och utarbetande av perspektivplanerna för totalförsvarets olika delar. Som framgår bl. a. av tabell 5.1 omfattar avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" framtagande av underlag och metodik för perspektivplaneringen. Slutlig värdering och sammanställning av detta underlag i samband med utarbetande och inlämnande till Kungl. Maj:t av perspektivplaner för totalförsvarets olika delar faller ej under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Hithörande organisatoriska ansvarsfördelningsfrågor berörs bl. a. i kapitel 5.8 och 8.2. 5.4.2 Miljöstudier. Ramstudier. Planeringsoch systemanalysmetodik m . m . Miljö- och ramstudier samt framtagande av planerings- och systemanalysmetodik kommer att ingå i avvägningsprogrammet utifrån i kapitel 5.3 angivna kriterier. Några avgränsningsproblem torde ej uppstå. 5.4.3 Framtagning av alternativa förslag till försvarets utformning Enligt tabell 5.1 kan begreppet "system" innefatta mycket stora enheter inom totalförsvaret (förbandsenheter och motsvarande). Som framgått av kapitel 4.6.4 avses s k systemplaner spela en central roll som underlag för successiva beslut rörande utveckling och produktion av sådana system. Systemplanerna utgör viktiga förbindelselänkar mellan program- och perspektivplanerna i och med att varje systemplan successivt övergår från en betingad till en obeSOU 1970: 54

tingad plan (jfr figur 4.9). För verksamhet som utföres med anknytning till systemplanerna kan gränsdragningsfrågorna mellan försvarsforskningsprogrammet och övriga avvägningsprogram bli något mer komplicerade. Ovan angivna avgränsningskriterier bör här kunna relateras till exempelvis skedesindelning och beslutspunkter i planerings- och anskaffningsfunktionerna. Vissa modifieringar av dessas nuvarande utformning kan bli motiverade som följd av det nya planeringssystemet. Nuvarande ordning, exemplifierad genom den beskrivning av materielanskaffningsförfarandet inom krigsmakten som ges i det följande, har dock fått bilda utgångspunkt för diskussionerna. Visst underlag som tagits fram inom UMA, har därvid beaktats.

Nuvarande ning inom

procedur för krigsmakten

Materielanskaffningen •

• • •

mäterielanskaff-

omfattar

förberedande utredningar, projektering, konstruktion o.d., därmed sammanhängande standardisering samt försök, utarbetande av tekniska bestämmelser för tillverkning eller upphandling, inköp, leveranskontroll och garantiövervakning, utarbetande av tekniska publikationer.

Till detta kommer underhåll, större översyner och modifieringar under materielens och anläggningarnas nyttoskede. Nuvarande procedur med tillhörande beslutspunkter för nyanskaffning av materiel illustreras i figur 5.1. Huvuddragen i skedesindelningen torde återkomma även i framtagandet av system och tillhörande systemplaner i det nya planeringssystemet, även om uppbyggnad och redovisning av systemplaner vid olika beslutspunkter kan komma att i viss mån avvika från nuvarande procedur (se vidare nedan). Som framgår av figuren inleds processen med ett allmänt studie- och utredningsskede. Denna verksamhet är knuten till den långsiktiga planerings-, studie- och forskningsverksamheten vid staber, FMV och 69

Tabell 5.1. Förslag till funktioner (verksamhet) ingående i a v v ä g n i n g s p r o g r a m m e t " A l l m ä n försvarsforskning". Funktion

Exempel på delfunktioner

Miljöstudier

Säkerhetspolitiska, tekniska och samhällsvetenskapliga prognoser, m. m. rörande internationella förhållanden

Analys av stormakternas politiska doktriner i dag och möjliga doktriner i framtiden. Grundläggande drag i den internationella miljön avseende dess möjliga utvecklingar i politiskt, tekniskt, militärt, ekonomiskt och socialt avseende. Analys av dagens politiska spänningar och möjliga framtida sådana Krigsutlösande faktorer och spridningsmekanismer. Sveriges möjliga betydelse för stormakterna i olika krissituationer. Sverige och nedrustningssträvandena i världen. Säkerhetspolitiken, den växande internationalismen och de internationella integrationssträvandena.

Ramstudier

Tekniska, ekonomiska och samhällsvetenskapliga prognoser rörande nationella förhållanden

Samhällssystemet och försvaret. I denna rubrik inordnas frågor som försvarets sociala anpassning, värnpliktssystemet med dess olika delfrågor, befälsfrågan, demokrati inom försvaret, försvarets anpassning till utbildningsnivån etc. Andra frågor gäller samhället som totalförsvarssystem, t. ex. samhällets känslighet för olika bekämpningsformer med åtföljande sociala konsekvenser etc. Samhällsekonomin och försvaret. Några underrubriker som kan belysa denna problematik: — Försvarets resursanspråk och inre avvägning utifrån samhällsekonomiska värderingar — Försvaret och stabiliseringspolitiken — Försvaret och lokaliseringspolitiken •— Försvaret och näringspolitiken — Försvaret och forskningspolitiken

70 Exempel på arbetsuppgifter och problemställningar

Anm

I funktionerna inräknas framtagande av underlag, tillhörande metodikutveckling o. dyl.

S O U 1 9 7 0 : 54

Tabell 5.1. (forts.) Funktion

Exempel på delfunktioner

Framtagande och precisering av underlag för att ange och värdera alternativa förslag till framtida utformning av försvaret.

Generering av förslag till framtida alternativ i fråga om försvarets organisation och innehåll. Analys av vilka grundläggande systemkomponenter (t. ex. förbandsenheter) som ingår i dessa. Ytterligare nedbrytning i delkomponenter (personal, materiel, m. m.) och successiv precisering av dessa. Systemanalytisk värdering av alternativa lösningar.

Framtagande av planerings-, systemanalys- och värderingsmetodik.

S O U 1970: 54

Metodik för planeringsfas. Metodik för resultatuppföljning och -värdering på central nivå för återkoppling till den långsiktiga planeringsverksamheten.

Exempel på arbetsuppgifter och problemställningar Grundläggande studier av långsiktig natur av olika försvarsmetoders strategi och taktik. Grundläggande fysikaliska, kemiska, medicinska och biologiska problem av betydelse för ur försvarssynpunkt intressanta teknologier. Medicinska och psykologiska problem, som påverkar systemet människa — vapen (maskin). Medicinska, psykologiska och pedagogiska problem som påverkar frågan om hur soldater och förband skall kunna utbildas så att de får tillräcklig färdighet, sammanhållning, anda och disciplin. Framtagande av generella principlösningar (t. ex. i form av laboratorieprototyper) till vapen-, hjälpmedelsoch skyddssystem eller andra för totalförsvaret intressanta objekt av systemkaraktär. Systemanalytiskt sökförfarande. Härmed avses systematiserad teknik för generering av framtida alternativ i fråga om försvarets organisation och innehåll. Utveckling av metoder för samtidig analys av resursfördelning över flera angreppsfall. Häri ingår även att finna goda och praktiskt användbara förenklingar av "ideala" resursfördelningsmodeller. Utformning av analyserna så att resultaten direkt kan användas för marginella anpassningsförfaranden. Utveckling av metoder för investeringskalkyl under osäkerhet. Exempel på problem av omedelbart intresse i det nya planeringssystemet: — Den kort- och långsiktiga avvägningen mellan perspektivplan och programplaner. — Fortlöpande lönsamhetskalkyl av systemplaner. Utveckling av planeringsförfaranden och planeringssystem.

Anm

För olika lösningar gränssättande parametrar, känslighetsanalys och förslag till kriterieval vid kommande beslut utgör viktiga delprodukter.

Tillstånd steg 1

Tillstånd steg 2

I

I

Kungl Maj: t

Uppföljning, yttrande

Försvarsgrenschef

Försvarsgrensstaber, FMV, FOA m. f l .

Preliminär TOEM Utkast till TTEM

Preliminär TTEM

Steg 1

Studier

Utredningar

Steg 1

Uppföljning, yttrande

Slutlig TTEM

Projektering

Truppförsök

Konstruktion

Försök

Steg 2

Tekniska Steg bestämmelser 2

OB Opera-j Kontroll tionsTOEM order

Krigsorga- j Kontroll nisa- | TOEM tion ! TTEM

Inköp

Kontroll

Verksamheten bedrivs i stor utsträckning i studie-, utrednings- och underlagsgrupper med för varje ändamål särskilt avpassad representation från olika myndigheter.

Figur 5.1. Schematisk framställning av nuvarande tvåstegsprocess för anskaffning av tyngre, organisationsbestämmande materiel.

FOA. Samordning av dessa myndigheters insatser sker i dag väsentligen via en rad system- och projektinriktade studie- och underlagsgrupper (jfr kapitel 3.2.3), där de olika myndigheterna är representerade med specialister på berörda fackområden (t. ex. radarteknik, detonik etc). Verksamheten i detta inledande skede har till uppgift att bedöma behov av och ta fram förslag till systemlösningar på grundval av miljöstudierna (med tillhörande tekniska prognoser), dimensionerande och operativa angreppsfall, analyser av tillhörande strategiska och taktiska problem, presumtiva motståndares utrustning etc. För krigsförband konkretiseras i nuvarande procedur förslagen till systemlösningar först i en preliminär taktisk, organisatorisk och ekonomisk målsättning (preliminär TOEM), med tillhörande utkast till taktisk, teknisk och ekonomisk målsättning (utkast till TTEM) för ingående organisationsbestämmande materiel. Preliminär TOEM och utkast till TTEM granskas av såväl försvarsgrensstab och för72

svarsgrenschef som försvarsstaben och överbefälhavaren innan de läggs till grund för fortsatt planerings- och utredningsarbete. I detta har ovannämnda studie- och underlagsgrupper fortfarande en viktig roll. Därvid sker en ytterligare precisering, som på materielsidan dokumenteras i en preliminär TTEM (PTTEM). PTTEM ingår i underlaget för ett beslut om fortsatt utvecklingsarbete i form av projektering, konstruktion, prototypframtagning och försök, vilket utgör nästa skede i anskaffningsprocessen. Arbetet läggs i stor utsträckning ut på industrin med FMV som beställare och övervakare i samråd med berörda staber. Då de ekonomiska åtagandena för försvaret redan i detta skede kan bli betydande och vissa bindningar för framtida serieanskaffning i praktiken ofta sker redan här erfordras som framgår av figur 5.1. Kungl. Maj:ts tillstånd för igångsättande av sådant utvecklingsarbete av större omfattning (serieproduktionsvärde över 10 Mkr eller utvecklingskostnader över 1 Mkr). På grund av de successivt ökande SOU 1970: 54

kraven på personella och ekonomiska resurser ju längre fram i anskaffningsprocessen ett projekt förs begränsas antalet alternativ i ett tidigt skede och huvuddelen torde sållas ut innan utkast till TTEM föreläggs överbefälhavaren. Beslut om serieanskaffning fattas av Kungl. Maj:t bl. a. på underlag av resultaten frän utvecklingsarbetet. Detta är det s. k. tvåstegsförfarande vid materielanskaffning, som nu tillämpas. Om utvecklingsarbetet är av relativt rutinmässig art och inte kan förväntas tillföra beslutsunderlaget väsentlig ny information av teknisk eller ekonomisk natur kan även beslut om s. k. direktanskaffning fattas. Konsekvenser av anskaffningsproceduren för avgränsning av avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" Då PTTEM föreligger och beslut om fortsatt utvecklingsarbete — vanligen i form av industriellt projekterings- och konstruktionsarbete — skall fattas bör ett anskaffningsobjekt vara tilldelat såväl ett eller flera krigsuppgiftsorienterade avvägningsprogram som organisatoriskt huvudprogram (försvarsgren eller motsvarande). Verksamhet fram till PTTEM (och motsvarande för de nya systemplanerna) utgör således vad som maximalt bör hänföras till avvägningsprogrammet '"Allmän försvarsforskning". Innan preliminär TOEM och utkast till TTEM föreligger och har granskats torde det enligt ovan diskuterade kriterier knappast vara meningsfullt att entydigt hänföra ett system (förband med ingående materiel eller motsvarande) till vare sig avvägningsprogram eller organisatoriskt huvudprogram. Syftet med arbetet fram till preliminär TOEM och utkast till TTEM är att ta fram och analysera olika alternativa förslag till system (programelement) som kan sättas samman till delprogram och därifrån till avvägningsprogram som underlag för bedömningar av olika försvarssammansättningar. Insortering i organisatoriska huvudprogram är av intresse först för genomförandeskedet, dvs. då beslut åtminstone motsvarande nuvarande steg 1 skall fattas. 31— SOU 1970: 54

Forsknings-, utvecklings-, studie- och utredningsverksamhet fram till preliminär TOEM och utkast till TTEM (och motsvarande för de nya systemplanerna) utgör således vad som minimalt bör hänföras till avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Verksamhet mellan utkast till TTEM och PTTEM (motsvarande) ligger sålunda enligt det ovan förda resonemanget i ett något diffust gränsområde mellan avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" och övriga avvägningsprogram. Systemplaner i det nya planeringssystemet — konsekvenser för avgränsningsfrågorna Huvuddragen i systemplaneringen enligt det nya planeringssystemet för försvaret beskrevs i kapitel 4.6 som även belyste systemplanernas viktiga roll som kopplingselement mellan perspektiv- och programplaner. Beslutspunkt då en systemplan får karaktären av obetingad plan framstår enligt denna beskrivning som naturlig för att avgränsa sådan forsknings- och utvecklingsverksamhet i anslutning till systemplanerna (perspektivplaneringens verkställandefas) som bör hänföras till avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Denna beslutspunkt innebär vanligen att systemet inordnas i ett organisatoriskt huvudprogram för slutligt utvecklingsarbete och genomförande. Som framhålls i programbudgetgruppens betänkande (SOU 1969: 25) kan en sådan beslutspunkt ej generellt fastläggas i en för alla system gällande, formaliserad procedur. Beslutspunkten kan få bedömas från fall till fall och torde i hög grad bli beroende av vald ambitionsnivå beträffande alternativplanering i anslutning till det aktuella systemet, dvs. bl. a. på vilka nivåer i systemet alternativ hålls öppna och på hur stark växelverkan kan vara med andra systemplaner. 5.4.4 Sammanfattning av gränsdragningsfrågorna Ovanstående resonemang i gränsdragningsfrågorna är förda väsentligen med utgångspunkt från principiella överväganden av planeringsteoretisk natur. De gränsdrag73

ningsproblem som kan uppstå berör främst hur stor del av verksamheten i anslutning till systemplaneringen som bör innefattas i avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Försök att ytterligare precisera gränsdragningen torde kräva mer ingående belysning av proceduren för framtagande av betingade systemplaner i det nya planeringssystemet. Detta framstår knappast som praktiskt meningsfullt innan erfarenheter föreligger från pågående framtagning av den första generationen perspektivplaner. Vid den ytterligare preciseringen bör bl. a. kravet att programindelningen bör kunna utnyttjas praktiskt i genomförandeverksamheten beaktas. Vissa hithörande organisatoriska ansvarsfördelningsfrågor berörs i kapitel 8.2. 5.5 Faktorer av betydelse för försvarsforskningens omfattning och ambitionsnivå 5.5.1 Inledning Av grundläggande betydelse vid diskussioner av försvarsforskningens omfattning och ambitionsnivå är ett antal faktorer som hänför sig till totalförsvarets primäruppgift att kunna avvärja och möta olika former av aggression. Dessa faktorer kan sammanföras i följande tre grupper: 1. faktorer främst avhängiga våra säkerhetspolitiska mål i relation till andra länder, 2. faktorer främst avhängiga inrikespolitiska mål i anslutning till vår försvarspolitik, 3. faktorer främst avhängiga ambitionsnivån för försvarsplaneringen, t. ex. beträffande alternativplanering och önskad handlingsfrihet på sikt. Dessa grupper av faktorer är ej inbördes oberoende. Ambitionsnivån för försvarsplaneringen är exempelvis i viss utsträckning beroende av samma utrikes- och inrikespolitiska faktorer som ingår i grupperna 1 och 2 såsom direkt dimensionerande för försvarsforskningen. Syftet med den tredje gruppen är dock att söka särskilja sådana faktorer som hänför sig till det säkerhetspolitiska och ekonomiska risktagandet i samband med olika planeringsbeslut och de 74

krav som därvid ställs med utgångspunkt från förekomsten av s. k. genuin, respektive upplösbar osäkerhet (jfr kapitel 4.4). Som påpekades redan i kapitel 2 svarar försvarsforskningen för en avsevärd del av de totala forsknings- och utvecklingsinsatserna i landet och torde därigenom ha ett betydande inflytande på den allmänna kompetensnivån såväl vid olika forskningsorgan som i industrin. Detta förhållande måste också tas hänsyn till vid avvägningen av försvarsforskningsprogrammet. Som framhållits i kapitel 4.3.3 är syftet med ramstudierna bl. a. att ge det erforderliga underlaget för sådana hänsynstaganden. 5.5.2 Konsekvenser av gällande säkerhetspolitiska mål Gällande mål för svensk säkerhetspolitik beskrevs i prop. 1968: 110, ur vilken utdrag återgavs i kapitel 2.2.1. De av statsmakterna fastställda målen för totalförsvaret (bl. a. citerade i kapitel 4.3) innebär ett konstaterande av att en sådan säkerhetspolitik är meningsfull, dvs. röner avsedd respekt i den rådande internationella säkerhetspolitiska miljön, endast i kombination med ett angreppsavhållande och befolkningsskyddande totalförsvar. Som konstaterades i kapitel 2 följer av vår alliansfria politik en hög försvarspolitisk ambitionsnivå. Den vilja till oberoende som ligger i de säkerhetspolitiska målen förutsätter att Sverige kan utforma, bygga upp och underhålla sitt totalförsvar utan behov av stöd från andra länder. Därmed menas exempelvis att landet i ett krisläge ej finner sig stå i avgörande beroendeställning till utländska materielleverantörer; något som ej utesluter vissa inköp utomlands i fredstid. Potentiella egna utvecklings- och tillverkningsmöjligheter när det gäller kvalificerad försvarsmateriel och däremot svarande kunskapsnivå är dock en förutsättning för att kunna uppträda som kompetent köpare och för att ernå önskad handlingsfrihet i relation till olika politiska blockbildningar. En egen teknisk profil när det gäller viss kvalificerad materiel (t. ex. elektronisk materiel) kan vidare stärka den angreppsavSOU 1970: 54

hållande effekten hos det egna försvaret, då det kan öka osäkerheten i en potentiell angripares bedömning av erforderliga resursinsatser. Denne kan därigenom se sig nödsakad att avsätta större resurser för att med oföräindrad säkerhetsmarginal nå målen för ett öv ervägt angrepp. Hänsynstagande till ovanstående traditionellt säkerhetspolitiska faktorer är naturligtvis, av stor vikt vid diskussioner av svensk försvarsforsknings ambitionsnivå och målsättning. Deras betydelse har knappast minskats genom den faktiska innebörd och utformning den svenska alliansfria utrikespolitiken fått under senare år. Som ett led i denna ingår bl. a. ett aktivt agerande i olika internationella organ (t. ex. FN:s nedrustningsförhandlingar). Genom att främja en öppen och saklig diskussion på det tekniskt-vetenskapliga planet har Sverige medverkat till att skapa opinion för ett avståndstagande från i första hand ABCstridsmedel och få till stånd internationella överenskommelser med detta syfte. Övervakningsfrågor av teknisk natur har därvid ofta intagit en framträdande roll. Ett sådant agerande ställer speciella krav på tillgång till teknisk-vetenskaplig kompetens och forskningsresultat av hög internationell kvalitet, såväl inom de berörda grundvetenskaperna som deras försvarstekniska tillämpningsområden. Agerandet i olika internationella organ har också kommit att ställa ökade krav på grundläggande och tillämpad forskning över olika konflikt- och aggressionsproblem. 5.5.3 Konsekvenser för försvaret av inrikespolitiska mål Det svenska försvaret är avsett att vara ett folkförsvar väsentligen bestående av värnpliktig personal. Detta innebär bl. a. följande: •

•

Krigsförbanden skall i ett krisläge kunna fullgöra sin funktion efter en mycket kort mobiliseringstid, trots att intervallen i fredstid mellan översyner av materiel och utbildning kan uppgå till flera år. Tiden för såväl grundutbildning som vi-

SOU 1970: 54

•

•

dareutbildning måste hållas nere utan att effektiviteten eftersatts. Detta är ett krav både för att hålla de direkta utbildningskostnaderna nere och för att minska samhällets indirekta kostnader för den inkallade personalens civila produktionsbortfall. Utbildningen för uppgifter i totalförsvaret skall bygga på, utnyttja och i möjligaste mån anpassas till den civila utbildningen. Detta torde inte minst vara betydelsefullt med den snabba utveckling på utbildningsområdet som för närvarande sker inom landet. Allmänt skall försvaret i största möjliga utsträckning söka bygga på resurser som existerar och tillskapas för olika fredliga ändamål, men som kan ha en alternativ försvarsanvändning.

Ovanstående faktorer kan ställa speciella krav som försvarsforskningen har att ta hänsyn till när det gäller såväl förbandsutformning som materiel och utbildningsmetoder. Dessa krav kan avsevärt skilja sig från dem som gäller i länder som väsentligen bygger sitt försvar på stående styrkor och/ eller skiljer sig avgörande från Sverige i fråga om den allmänna sociala miljön, och då speciellt allmän utbildningsbakgrund för den värnpliktiga personalen. 5.5.4 Faktorer avhängiga ambitionsnivån för försvarsplaneringen Ambitionsnivån för försvarsplaneringen anges i första hand genom kraven på omfattning och kvalitet gällande det underlag som skall ligga till grund för olika planeringsbeslut. Detta kan formuleras som krav från planeringsansvariga myndigheter (motsv.) på hur långt den s. k. upplösbara osäkerheten skall vara minskad i beslutsunderlaget. Sådana krav kommer exempelvis att bli direkt dimensionerande för miljö- och ramstudieverksamheten men påverkar även volym och kvalitet på underlaget för perspektivplaneringens alternativgenererande och verkställande faser. Ambitionsnivån för försvarsplaneringen anges också genom de krav på flexibilitet 75

och adaptivitet som ställs när det gäller försvarets framtida utformning. Som beskrevs i kapitel 4.4 innebär begreppet flexibilitet i detta sammanhang, att försvaret skall utformas så att det ger en med hänsyn till våra resurser balanserad försvarseffekt för ett antal angreppstyper, som anges i de dimensionerande angreppsfallen. Ju fler dessa är, desto större resurser kan behöva avsättas för att genom studier, forskning och tekniskt utvecklingsarbete säkerställa att de vapensystem som skall ingå i den framtida försvarsorganisationen gör det möjligt för denna att uppfylla flexibilitetskraven. Som vidare beskrevs i kapitel 4.4 uttrycker begreppet adaptivitet i detta sammanhang försvarets förmåga att anpassa sig till förändringar. Därmed förstås såväl försvarets förmåga att tidigt upptäcka signaler om förändringar i exempelvis den säkerhetspolitiska, tekniska och sociala utvecklingen som dess förmåga att på grundval av sådana signaler snabbt genomföra erforderliga praktiska åtgärder, som kan anpassa organisationen till sådana förändringar. Adaptiviteten betonar kraven på försvarets fredsorganisation vad gäller kunskaper i kombination med viss resursberedskap, vilka snabbt kan omsättas i planering, utveckling och produktion av försvarssystem, medan flexibiliteten betonar volym- och kvalitetsmässiga krav på de försvarssystem som produceras för den nuvarande och framtida krigsorganisationen. Adaptivitet skr av en formuleras vid den urvalsprocess som leder fram till de dimensionerande angreppsfallen och anknytande tillläggskrav och ramvillkor (kapitel 4.4). Adaptiviteten kan därvid uttryckas som ett tilläggskrav för att det risktagande som ligger i urvalet av dimensionerande angreppsfall och resursbegränsningarna skall kunna minskas. Detta krav anges med utgångspunkt från att vissa grupper och typer av angreppsfall under en viss planeringshorisont främst skall mötas med en hög beredskapsnivå i fråga om studier, forskning, utveckling och planering. En sådan grupp av angreppsfall kan ha ett betydande infly76

tande på dimensioneringen av avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" medan de endast i mycket begränsad utsträckning kan beröra övriga avvägningsprogram. Att försvarsforskningen för totalförsvaret sålunda kan komma att delvis behöva dimensioneras med utgångspunkt från andra grupper och typer av angreppsfall än exempelvis huvuddelen av krigsmakten är ytterligare ett skäl att ge "Allmän försvarsforskning" ställning av särskilt avvägningsprogram.

5.6 Indelningsgrunder och avvägningskriterier för avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" 5.6.1 Inledning. Principer för avvägningsförfarandet Med utgångspunkt från i föregående avsnitt angivna dimensionerande faktorer skall försvarsforskningsprogrammets inriktning och omfattning fastställas genom ett avvägningsförfarande. Detta avvägningsförfarande skall resultera i angivande av inriktning och omfattning av forskningsprogrammet och dess olika delar för en programplaneperiod (5 år). Denna avvägning skall ta hänsyn till den utveckling inom totalförsvarets övriga avvägningsprogram som skisseras för programplaneperiodens bortre del (3—5 år framåt i tiden) och i perspektivplanen (figur 4.9). Vidare skall försvarsforskningens tänkbara uppgifter under perspektivplaneperioden (åren 5—15) anges. Därur kan härledas behov av insatser inom programmet under programplaneperioden för att åstadkomma erforderliga förändringar i forskningsorganens kompetensprofil (personal och tyngre utrustning inklusive byggnader) till programplaneperiodens slut. Avvägningen skall som angavs i kapitel 5.2 ske stegvis, där stegen motsvaras av följande nivåer: 1. Avvägning mellan programmet "Allmän försvarsforskning" och övriga avvägningsprogram. SOU 1970: 54

2. Avvägning mellan olika delprogram inom avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". 3. Detaljavvägningar inom delprogrammen i samband med nedbrytning av avvägningsprogrammets mål till delmål för genomförandeverksamheten på längre och kortare sikt. Avvägningsförfarandet är en iterativ process med en stark återkoppling mellan stegen. Sålunda kan avvägningar mellan program ej göras utan återkopplingar till successiva avvägningar inom programmen, i första hand på delprogramnivå. Avvägningskriterierna skall i princip vara gemensamma för alla nivåer. (Detta torde vara en förutsättning för att erhålla en följdriktig målhierarki.) Kriterierna måste också formuleras så att de knyter an till indelningsgrunderna på olika nivåer (avvägningsprogram, delprogram, programelement, etc). Mot bakgrund av ovanstående principer för avvägningsförfarandet behandlas i följande avsnitt först indelningsgrunder för avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" på delprogramnivå, varefter olika avvägningskriterier beskrivs och diskuteras. Därefter behandlas i kapitel 5.7 indelningsgrunder för nedbrytningen i delmål för genomförandeverksamheten på längre och kortare sikt. 5.6.2 Indelningsgrunder Ett antal krav som kan ställas på indelningen i huvudprogram och delprogram har angivits i kapitel 4. Ett av dessa krav var att indelningen bör kunna utnyttjas såväl i långs ktsplaneringen som i (den löpande) genomförandeverksamheten. Detta krav har en speciell innebörd för avvägningsprogrammet 'Allmän försvarsforskning" mot bakgrund av det nära samspelet mellan forskningsverksamheten och totalförsvarets långsiktsplanering. Detta kommer till uttryck vid följande precisering av kravet: • Indelningen i delprogram inom försvarsfcrskningsprogrammet bör dels kunna ulnyttjas i de forskningsproducerande SOU 1970: 54

organens genomförandeverksamhet, dels kunna utnyttjas i planeringsverksamheten inom övriga avvägningsprogram. En indelning av avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" efter vad som kan betecknas som olika försvarsteknologier i vid bemärkelse har skisserats i figur 5.2. Denna indelning uppfyller i allt väsentligt de krav som angivits ovan och i kapitel 4, med undantag för de problem som alltid föreligger när det gäller att bedöma lönsamhet hos forskning och som behandlas närmare i följande avsnitt. (Möjligheterna att uppfylla kraven i anslutning till den organisatoriska ansvarsfördelningen behandlas i kapitel 8.) Indelningen efter försvarsteknologier knyter bl. a. an till det förslag till intern programindelning av FOA:s verksamhet som FOA utarbetat i samråd med berörda staber och förvaltningar 1 . Med utgångspunkt från figur 5.2 kan ytterligare några egenskaper hos den angivna indelningen i delprogram belysas. Utvecklingen inom olika teknologier har stor betydelse som underlag för den långsiktiga försvarsplaneringen. Uttryck för detta är bl. a. den fasta koppling mellan forskningsoch planeringsfunktion som så starkt betonats i bl. a. kapitel 4. Det måste därvid anses som en stor fördel att delprogrammen för långsiktig forskning och utveckling inom olika teknologier har en direkt knytning till målen för den långsiktiga planeringen (dvs. angreppsfallen). Sambandet mellan olika delprogram för försvarsforskningen och olika krav på adaptivitet kan också belysas med hjälp av figur 5.2. Som framgått av tidigare diskussioner i kapitel 4.4 och 5.5 innebär adaptivitetskraven bl. a. att vissa angreppsfall under en viss planeringsperiod främst möts med en hög beredskapsnivå i fråga om studier, forskning, utveckling och planering. Ani Se t. ex. FOA 1 Rapport C 1317—10. Förslaget bygger på erfarenheter från tidigare system för programbudgetering av FOA:s verksamhet, liksom på erfarenheter från amerikansk forskningsplanering. 77

Ambitionsnivå för försvarsplaneringen

Miljö och ramstudier

AJ^ Npi/

Försvarsteknologier (metoder och teknologier att möta olika aggressionsformer) Awägningsprogrammet "AHmän försvarsforskning"

Figur 5.2. Exempel på delprogram inom totalförsvarets avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning". Ambitionsnivån för försvarsplaneringen anger bl. a. krav på underlagets kvalitet när det gäller att möta och upplösa osäkerheten i framtida beslutssituationer. Denna ambitionsnivå blir • direkt dimensionerande för miljö- och ramstudieverksamheten. • dimensionerande för övriga delprogram via en bank av angreppsanfall, som omfattar dels för övriga avvägningsprogram dimensionerande angreppsfall, dels angreppsfall, som i första hand skall mötas med adaptivitet.

greppsfallsbanken i figur 5.2 kan även innehålla sådana fall vid sidan av de angreppsfall som har angetts som dimensionerande för övriga avvägningsprogram. Mot denna bakgrund torde den angivna programindelningen erbjuda stora fördelar ur planeringsteknisk synpunkt även vid relativt måttliga ambitionsnivåer i fråga om adaptivitet. 5.6.3 Avvägningskriterier Avvägningsförfarandet innebär att försvarsforskningsprogrammets inriktning och omfattning skall fastställas genom att erforderliga och möjliga resursinsatser i form av kvalificerad personal och pengar vägs mot förväntat resultatvärde. En fråga av grundläggande betydelse vid avvägningen mellan programmet "Allmän försvarsforskning" och övriga avvägnings78

program inom totalförsvaret är — som tidigare framhållits — fördelningen av resurser mellan åtgärder syftande till operativ styrka på kort sikt och åtgärder syftande till att ge såväl styrka åt totalförsvaret på sikt som viss handlingsfrihet rörande dess utformning. Motsvarande gäller även fördelningen av resurser inom försvarsforskningsprogrammet och berör balansen mellan forskningsprojekt syftande till tillämpningar på längre och kortare sikt. Formerna för och kraven på den långsiktiga utvecklingen av kunskaper och kompetens hos de forskningsproducerande organen måste därvid beaktas (jfr kapitel 2.4). Vissa avvägningskriterier är främst relaterade till vad som kan betecknas som yttre krav på avvägningsprogrammet, t. ex. i anslutning till de dimensionerande faktorer SOU 1970: 54

som angivits i kapitel 5.5. Andra kriterier är främst hänförbara till vad som kan betecknas som inre ramvillkor för forskningsverksamhetens bedrivande. Någon klar gräns mellan dessa typer av kriterier är det knappast möjligt eller meningsfullt att dra, bl. a. med hänsyn till den starka återkoppling mellan forskningsverksamhet och målformulering som föreligger inom olika delar av avvägningsprogrammet (figur 4.10). Detta har konsekvenser för fördelning och innebörd av programansvaret för försvarsforskningen (jfr kapitel 7). En närmare diskussion av avvägningskriterierna kan ske med utgångspunkt från begreppen relevans och lönsamhet. Relevans är naturligtvis en grundförutsättning för lönsamhet och kan om man så vill innefattas i lönsamhetsbegreppet. Relevans och lönsamhet är svårfångade begrepp i all forskningsplanering. Detta minskar inte behovet att så långt möjligt söka precisera dem, även om man är medveten om att det vid avvägningar av denna typ inte går att komma fram till rent kvantitativa kriterier. Vid avvägningen av försvarsforskningsprogrammet och dess olika delprogram gäller bl. a. följande relevanskriterier: •

målen för verksamheten skall kunna härledas ur de överordnade målen för totalförsvaret, sådana de bl. a. angivits i angreppsfallen (figur 5.2),

•

målen skall stå i överensstämmelse med de författningar, instruktioner och övriga anvisningar som statsmakterna utfärdat och som har tillämpning på totalförsvarets verksamhet,

•

forskningsprogrammet skall vara inriktat mot områden i totalförsvarets perspektivplaner, där den s. k. upplösbara osäkerheten (kapitel 4.4) är stor och berör frågor av väsentlig betydelse i olika framtida beslutssituationer,

•

milen skall vara rimliga i förhållande till det allmänna tekniska och vetenskapliga kunskapsläget i världen, kompetensprofil och kapacitet hos tillgängliga forskningsresurser och det tidsperspektiv som gäller för resultatavtappningen.

SOU 1970: 54

Relevanskriterierna får dock ej tolkas så snävt att forskningsprogrammet även i det långsiktiga perspektivet (5—15 år) i praktiken helt binds till exempelvis i dagsläget existerande organisationsformer och systemlösningar. De planeringsansvariga instanserna kan då ställas i en situation där de ej kan få fram det allsidiga underlag som krävs för att angivna mål beträffande alternativplanering, flexibilitet och adaptivitet inom totalförsvaret skall kunna uppnås. Under förutsättning att relevans enligt ovan föreligger beträffande målsättning och inriktning för olika delprogram inom försvarsforskningsprogrammet återstår en bedömning av den direkta lönsamheten, dvs. förväntat resultatvärde i förhållande till erforderliga resursuppoffringar. En ur planeringsteoretisk synpunkt optimal avvägning föreligger då en marginell ändring av resursinsatsen ger lika stor ändring i det totala resultatvärdet oberoende av det program (delprogram, programelement, etc.) där ändringen görs. En strikt tillämpning av denna regel förutsätter att såväl resursuppoffringar som resultatvärden kan på ett enhetligt sätt uttryckas i jämförbara talvärden över alla program och programdelar. Detta framstår som en praktisk omöjlighet för huvuddelen av försvarsforskningsprogrammen av bl. a. följande skäl: •

olika resultatvärden (exempelvis krigsavhållande effekt och viss politisk handlingsfrihet) inom totalförsvaret som helhet är över huvud taget svåra att kvantifiera. Som framhållits i kapitel 4 är också fastställandet av totalförsvarets mål och dess dimensionering ett uttryck för säkerhetspolitiskt risktagande. Bedömningen av försvarsforskningsprogrammets resultatvärde i förhållande till olika angreppsfall enligt figur 5.2 blir därmed också i viss utsträckning uttryck för ett sådant risktagande.

•

avvägningen mellan försvarsforskningsprogrammet och övriga avvägningsprogram är som tidigare påpekats i stor utsträckning en fråga om försvarseffekt på kortare sikt kontra försvarseffekt, hand79

lingsfrihet och risktagande på längre sikt. Även resultatvärden inom olika delar av försvarsforskningsprogrammet kommer att på samma sätt behöva bedömas med utgångspunkt från olika tidsperspektiv. Vissa delar av försvarsforskningsprogrammet kan sålunda ha klar anknytning till systemplaner för olika materielanskaffningsprojekt. Ju närmare man där kommer det objektbundna utvecklingsarbetet, i desto större omfattning bör det vara möjligt och lämpligt att göra en regelrätt kostnadseffektanalys inför olika planerade forsknings- och utvecklingsinsatser. Resursuppoffringen för dessa bör alltså väl uppvägas av resultatvärdet i form av exempelvis prestandahöjning hos ett visst vapensystem. Den teknisk-vetenskapliga genomförbarheten, som ingår som en faktor i lönsamhetskalkylen, bör i sådana fall vara hög. Värdet av forskningsinsatserna blir också starkt beroende av att resultat föreligger till bestämda tidpunkter. Dimensioneringen av sådana delar av forskningsprogrammet kommer därvid att i viss utsträckning —• även om direkt proportionalitet aldrig kan föreligga — knytas till olika planerade materielanskaffningsvolymer inom ramen för perspektivplanens skisser av utvecklingen inom övriga avvägningsprogram. Inte minst som grund för den alternativgenererande verksamheten kan andra delar av forskningsprogrammet behöva ha mer långsiktig och kunskapsuppbyggande karaktär. Syftet därmed kan bl. a. vara att ge de forskningsproducerande organen en sådan allmän kompetensprofil som gör att exempelvis effektivitet, teknisk-vetenskaplig genomförbarhet och kostnader för olika förslag till systemlösningar snabbt och säkert kan analyseras och värderas även i icke förutsedda beslutssituationer (t. ex. föranledda av en ändring i det utrikespolitiska läget). Dessa delar av forskningsprogrammet syftar till en sådan adaptivitet hos forskningsorganen som svarar mot anspråken på adaptivitet i hela försvarsorganisatitnen. För dessa delar av försvarsforskningsprogrammet är kvantitativa kostnads80

effektanalyser svåra att göra, bl. a. därför att vissa av de faktorer som är nödvändiga för en sådan kalkyl inte är kända med rimlig noggrannhet förrän forskningsresultaten föreligger1. I planeringsskedet torde man i sådana fall få nöja sig med en kvalitativ relevans- och riskprövning medan först uppföljningsskedet kan ge möjlighet till lönsamhetsbedömningar i kvantitativa ekonomiska termer. Avvägningsförfarandet för försvarsforskningsprogrammet måste ta hinsyn till dessa inneboende skillnader i möjl gheten att precisera lönsamheten hos olika delar av programmet. Ett starkt betonande av ekonomisk lönsamhet på kort sikt kan annars medföra icke avsedda konsekvenser för möjligheterna till en effektiv resaltatavtappning på längre sikt. En prioritering av olika verksamheter inom avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" grundad på kortsiktiga ekonomiska lönsamhetsbegrepp torde ej vara möjligt att förena mei programmets huvudsyften. Avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" sådant det skisscats i kapitel 5 upptar i dag en mycket liten del av försvarsbudgeten (ca 2 °/o). Marginella ändringar av försvarsforsknirgsprogrammets volym torde därför vara av begränsad ekonomisk betydelse vad beträffar utrymmet för övriga avvägningsprogram. Varken de skäl som tidigare anförts ur planeringsteknisk synpunkt eller några ancra skäl av ekonomisk natur talar sålunda for en schablonmässig dimensionering av försvarsforskningsprogrammets storlek i förhållande till övriga avvägningsprogram. Detta minskar inte kravet att varje del av försvarsforskningsprogrammet skall, så långt ovan diskuterade kriterier tillåter, kuina påvisas vara optimalt dimensionerad i förhållande till mål och resursramar för totalförsvaret. Därvid måste beaktas at; på kort sikt kommer dispositionen av de befintliga personella resurserna att vara av synnerligen 1

Man kan därvid exempebis få beakta att ett i sig negativt resultat (projtktet ogenomförbart) kan ha ett positivt resutatvärde — det har minskat den upplösbara osikerheten. SOU 1970: 54

stor betydelse. Detta gäller framför allt den mest kvalificerade och erfarna personalen såväl i själva forskningsorganen som i staber, förvaltningar och industrier. Vid en avvägning av försvarsforskningsprogrammet och dess olika delar torde det vara vanskligt att beskriva fördelningen av sådana personella resurser enbart i snävt kvantitativa, ekonomiska termer (lönekostnader, etc). Vid avvägningen av försvarsforskningsprogrammet behöver också dess relativa volym och därmed ofta starka inflytande på den allmänna tekniska och vetenskapliga nivån inom landet beaktas (jfr kapitel 2). Målinriktningen på totalförsvarets behov måste dock — som framhålls i kapitel 2 — alltid vara primärt styrande för dimensioneringen av olika delar av försvarsforskningsprogrammet. I den mån en ökad allmän samhällsnytta bedöms uppnås genom marginella resurstillskott till vissa delar av försvarsforskningsprogrammet ter det sig naturligt att i sådana fall söka samfinansiering med lämpligt annat forskningsprogram, exempelvis via STU eller annat organ. Vid knapphet på vissa forskningsresurser inom landet kan andra samhällssektorers behov av tillgång till dessa också få beaktas vid avvägningen av försvarsforskningsprogrammet (jfr kapitel 2.2.2).

5.7 Nedbrytning av mål och resurstilldelning för avvägningsprogrammet i delmål och resurser för olika forskningsproducerandi enheter 5.7.1 Inledning I tidigare avsnitt skisserades en indelning av avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" i olika försvarsteknologi-orienterade delprogram: • • • • •

Clika försvarsformers strategi och taktik. Konventionella militära teknologier. ABC-teknologier. Ekonomisk och social konfliktmetodik. Psykologisk konfliktmetodik.

DLrtill kom ett särskilt delprogram för miljc- och ramstudierna. SOU 1970: 54

Denna indelning är, som tidigare framhållits, avsedd att användas vid avvägningsdiskussioner på hög nivå (departement och perspektivplaneansvariga myndigheter) för att balansera insatserna på försvarsforskningsprogrammet i förhållande till övriga avvägningsprogram och i förhållande till för försvarsforskningsprogrammet dimensionerande angreppsfall (figur 5.2). Ett väsentligt krav på indelningen i delprogram angavs därvid vara att den skulle kunna utnyttjas såväl i de forskningsproducerande organens genomförandeverksamhet som i planeringsverksamheten inom övriga avvägningsprogram. Härför erfordras en ytterligare nedbrytning av delprogrammen i mindre programelement för vilka delmål och resursinsatser kan uttryckas med utgångspunkt från mål och insatser för de överordnade delprogrammen. Denna nedbrytning kan ske på olika sätt, av vilka två beskrivs i följande avsnitt. 5.7.2 Systemorienterad underindelning En tänkbar väg är att direkt söka göra en underindelning i olika vapensystem (skyddssystem, utbildningssystem etc.) som är eller kan bli föremål för anskaffning eller införande inom ramen för andra avvägningsprogram. En sådan indelning torde främja en fast knytning i första hand mellan forsknings- och anskaffningsverksamheten. Huvuddelen av forskningsverksamheten skulle kunna drivas och finansieras i form av ett antal större forskningsprojekt direkt knutna till systemplanerna för olika anskaffningsprojekt. En hård projektstyrning av antydd art i direkt anslutning till anskaffningsverksamheten torde medföra en viss risk för överbetoning av relativt kortsiktiga prioriteringar när det gäller forskningsprojekt. Forskningsområden utan starkare anknytning till på relativt kort sikt aktuella anskaffningsprojekt men med mer långsiktig betydelse kan komma att försummas. Detta torde framstå som mindre önskvärt vid en hög ambitionsnivå i fråga om alternativplanering inom ramen för perspektivplanerna och en däremot svarande ambitionsnivå för försvarsforskningsprogrammet. Vid en lägre 81

ambitionsnivå för försvarsforskningen som främst syftar till ett optimalt utnyttjande i olika vapensystem (motsvarande) av redan kända och i industrin väl etablerade teknologier kan dock en sådan systemorienterad underindelning av försvarsforskningsprogrammet te sig fördelaktig.

och utvecklingsbehov i direkt anslutning till olika anskaffningsprojekt, exempelvis vid analyser av vilka teknologier som är mest kritiska ur kostnads-effektsynpunkt vid ett specifikt system. Även vid industrikontakter torde indelningen i basteknologier erbjuda fördelar.

5.7.3 Underindelning i basteknologier Flertalet vapen- och skyddssystem bygger på ett relativt begränsat antal totalförsvarsinriktade basteknologier. Som exempel på sådana basteknologier kan nämnas framdrivnings- och utskjutningsteknik, stridsdelsteknik, spaningsteknik, sambandsteknik etc. Vid planläggningen av genomförandeverksamheten vid olika forsknings- och utvecklingsorgan är en sådan indelning i basteknologier vanligen en naturlig utgångspunkt för att samordna personella och andra resurser. Som exempel härpå kan anföras det tidigare nämnda, av FOA utarbetade förslaget till programindelning av sin egen verksamhet.

5.7.4 Indelning efter tillämpade vetenskapsområden

En av förutsättningarna för adaptivitet hos totalförsvaret torde vara en hög kompetensnivå inom vad som enligt ovan betecknats som totalförsvarsinriktade basteknologier. Med hög kompetensnivå avses därvid ingående kunskaper av såväl teoretisk som experimentell, tillverkningsteknisk (motsvarande) och ekonomisk/beteendevetenskaplig natur om sådana principlösningar och komponenter som de olika basteknologierna skall svara för i skilda vapen- eller skyddssystem. Vid ett eventuellt anskaffningsbeslut rörande ett specifikt system skall det vara möjligt att snabbt tappa av detta kunnande, exempelvis via en speciell projektgrupp och omsätta det i objektbunden utveckling och serietillverkning. Programelement i form av basteknologier bör således vara väl lämpade för att styra resursinsatserna så att den långsiktiga utvecklingen av forskningsorganens kompetensprofil kan anpassas bl. a. till adaptivitetskraven. Erfarenheterna från FOA:s forskningsplanering visar att indelningen i basteknologier även utgör en god grund för diskussioner av mer kortsiktiga forsknings82

Indelningen i s. k. totalförsvarsinriktade basteknologier angavs i föregående avsnitt som en lämplig utgångspunkt för planering av genomförandeverksamheten vid olika forsknings- och utvecklingsorgan. En viktig roll spelar därvid planering och uppföljning av utnyttjandet av forskningsorganens personella och instrumentella resurser liksom av den långsiktiga utvecklingen av forskningsorganens kompetensprofil. För bl. a. sådana ändamål torde indelningen i s.k. basteknologier i flertalet fall behöva kompletteras med en indelning efter vad som kan betecknas som tillämpade vetenskaper i mer traditionell mening, t. ex. förbränningsdynamik, aerodynamik, meteorologi, optik, etc. Skäl som talar för en sådan resursplanering efter tillämpade vetenskapsområden är bl. a.: • Ett antal tillämpade vetenskapsområden utgör en gemensam grund för flera olika basteknologier, varvid en hög kompetensnivå inom de tillämpade vetenskapsområdena är en förutsättning för en hög kompetensnivå i basteknologierna. Endast i undantagsfall torde instanserna inom en basteknologi bli så stora att denna teknologi ensam kan bära utveckling och vidmakthållande av en tillfredsställande kunskapsnivå inom alla berörda vetenskapsområden. En samordning av behoven inom flera basteknologier — med totalförsvarsinriktningen som gemensam nämnare — kan dock ge tillräckligt underlag för att utveckla och vidmakthålla en hög kompetensnivå inom en rad tillämpade vetenskaper. Med tillräckligt underlag förstås då vanligen att det skall kunna försörja en kvalificerad arbetsgrupp såväl SOU 1970: 54

med finansiella/instrumentella resurser som med tillräckligt kvalificerade och utvecklande arbetsuppgifter (jfr kapitel 6.3). • Rekrytering och utbildning av kvalificerad personal är sannolikt det mest betydelsefulla inslaget i den långsiktiga resursplaneringen för olika forskningsorgan. Särskilt utbildningsplaneringen kommer att behöva knytas till olika vetenskapsområden. • Ett väl fungerande samarbete med organ för högre utbildning och forskning inom och utom landet är av stor betydelse vid genomförandet av försvarsforskningsprogrammet. Detta gäller såväl möjligheterna att utnyttja resurser vid exempelvis universitet och högskolor för olika forskningsuppdrag som det allmänna informationsutbytet. Bl. a. torde ett sådant informationsutbyte vara en förutsättning för rimliga bedömningar av de långsiktiga konsekvenserna av utvecklingen inom olika vetenskapsområden i relation till de s. k. basteknologierna. Det ter sig naturligt att ett sådant samarbete och informationsutbyte i första hand knyts an till berörda vetenskapsområden (se vidare kapitel 6.2.3). 5.7.5 Sammanfattande synpunkter. Behov av flerdimensionell indelning Ovanstående diskussioner har antytt att en nedbrytning av målen för försvarsforskningsprogrammet till delmål för genomförandtverksamheten vid olika forskningsorgan far att ta hänsyn till ett relativt invecklat rätverk av starkt inbördes beroende verksimheter. Flera samordningskrav bör därvid kunna tillgodoses, i första hand C> samordning av resursbehov och kompetensutveckling inom olika s. k. totalförsvarsinriktade basteknologier då dessa lur karaktären av programelement gemensamma för avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" och organisatoriska delprogram för försvarsforskningsorganen, SOU 1970: 54

•

samordning av verksamhet inom basteknologierna syftande till framtagande och utveckling av olika systemlösningar (t. ex. vapensystem) oftast med direkt anknytning till andra avvägningsprogram och olika avnämarmyndigheter, • samordning av verksamhet och kompetensutveckling inom olika vetenskapsområden.

En liten del av ett sådant komplext nätverk är skisserat i figur 5.3. Det torde falla utom ramen för försvarsforskningsutredningens första etapp att utarbeta och i detalj beskriva ett sådant nätverk för hela försvarsforskningsprogrammet. Ett sådant nätverk är heller aldrig statiskt utan kommer med nödvändighet att behöva undergå en fortlöpande utveckling, dels på grundval av praktiska erfarenheter från planeringsverksamheten som sådan, dels på grund av utvecklingen inom olika teknik- och vetenskapsområden. Kraven på detaljrikedom vid nedbrytningen kan även variera med omfattningen av olika delar av försvarsforskningsprogrammet, vilken i sin tur kan variera med de dimensionerande angreppsfallen och ramvillkoren. Som utgångspunkt för planering av genomförandeverksamheten vid olika forskningsproducerande organ torde en underindelning av försvarsforskningsprogrammet i s. k. totalförsvarsorienterade basteknologier erbjuda stora fördelar. En sådan indelning ger bl. a. goda möjligheter att uppfylla de två första av de ovannämnda samordningskraven. För att bevaka den långsiktiga utvecklingen inom olika vetenskapsområden av vikt för basteknologierna och däremot svarande kompetensutveckling inom olika försvarsforskningsorgan torde det vara av betydelse att kunna planera och diskutera försvarsforskningsprogrammet med anknytning til! en indelning i vetenskapsområden. Denna betydelse torde öka med stigande ambitionsnivå för försvarsprogrammet, uttryckt i krav på långsiktighet i bedömningarna och hög fackkompetens och adaptivitet hos försvarsforskningsorganen. 83

Dimensionerande angreppsfall för krigsmaktens avvägningsprogr;

Dimensionerande angreppsfall för långsiktiga kompetensbehov inom olika försvarsteknologier

Explosivamnes kemi

Förbränningsdynamik

Aerodynamik

Materialfysik

Meteorologi

Optik

Beteende — vetenskaper

Tillämpade vetenskaper

Figur 5.3. Exempel på nedbrytning av en del av avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" efter totalförsvarsinriktade basteknologier och tillämpade vetenskaper för att ange delmål för genomförandeverksamheten. Bilden illustrerar hur systeminriktad verksamhet inom krigsmaktens avvägningsprogram (exemplifierad genom alternativet "eldrörsartilleri" ingående i system för indirekt eld mot markmål) bygger på kunskaper inom ett antal basteknologier och tillämpade vetenskaper. Principstrukturen för en sådan nerbrytning i basteknologier och grundvetenskaper har skisserats i figur 5.4. I figuren antyds också de olika samordningsförfaranden som kan erfordras. Dessa framstår som viktiga utgångspunkter för följande diskussioner om fördelning och innebörd av program- och produktionsansvar för försvarsforskningsprogrammet.

5.8 Försvarsforskningsprogrammets till olika myndigheter

relation

5.8.1 Inledning Avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning", dess målsättning, inriktning och dimensionering, har hittills belysts med tyngdpunkt på olika överväganden av väsentligen planeringsteknisk natur i anslutning till totalförsvarets planerings- och pro84

grambudgetsystem. Inte minst mot bakgrund av den starka koppling som därvid påvisats mellan forskning och planering är det av stor betydelse att försvarsforskningen får en fast anknytning till olika försvarsmyndigheters verksamhet. Det är därför motiverat att närmare analysera olika myndigheters relationer till avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" sådant det skisserats ovan. Med relationer avses därvid såväl olika myndigheters behov av att kunna påverka programmets inriktning och omfattning som deras behov av att snabbt kunna tillgodogöra sig resultaten och utnyttja dem i sin egen verksamhet. De myndigheter och andra organ, vilkas ställning som intressenter i försvarsforskningsprogrammet diskuteras i följande avsnitt, har väsentligen sin verksamhet och därmed sitt produktionsansvar förlagda till SOU 1970: 54

Ambitionsnivå för försvarsplaneringen

Angreppsfall

O

±2L Miljöstudier

O

O

Awägnmgsprpgrammat

o o

övriga awägningsprogram

annan Försvarsteknologier

"Aibnao försvarsforskning"

Balansering av resursbehov för objektsbunden utveckling

Långsiktigt resursbehov inom teknologier och för systemgenerande verksamhet

Förslag och uppdrag avseende objektbunden utveckling (systemlösningar)

Nedbrytning i totalförsvarsinriktade basteknologier

Cl

3 Industrikontakter

V Samordning av resursutveckling inom tillämpade vetenskaper

Kontakter med organ för högre utbildning och forskning

Figur 5.4. Översiktsskiss över faktorer som påverkar inriktning och dimensionering av totalförsvarets avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning", samt de samordningsbehov som föreigger vid nedbrytning av programmet till delmål för genomförandeverksamheten: Programmets inriktning och omfattning bestäms i anslutning till de dimensionerande angreppsfallen och av de krav som därvid ställs på upplösande av olika osäkerheter (ambitionsnivå för lörsvarsplaneringen). Den systeminriktade verksamheten skall därvid samordnas med planeringen inom övriga avvägningsprogram. Framtida resursbehov för objektbunden utveckling kan behöva beaktas. Genomförandeverksamheten skall samordnas efter basteknologier och tillämpade vetenskaper, bl. a. med beaktande av krav på s. k. kritisk storlek på forskningsresurser (jfr kapitel 6.3). Nedbrytningen i basteknologier och vetenskaper ger också lämpliga utgångspunkter för samarbetet med organ för högre utbildning och forskning samt industrin. SOU 1970: 54

8:

andra avvägningsprogram än "Allmän försvarsforskning". Den detaljerade sakkunskapen inom olika berörda vetenskaps- och teknikområden återfinns dock normalt i de forskningsproducerande organen. Därav följer att de bör kunna lämna tungt vägande bidrag till diskussionerna rörande försvarsforskningsprogrammets inriktning och omfattning. Med de forskningsproducerande organen avses i detta sammanhang såväl försvarets egna forskningsorgan som andra statliga och ickestatliga forskningsinstitut, universitet, högskolor och industrier. Deras ställning som intressenter i avvägningsprogrammet blir dock av delvis annan art än de myndigheters och organs som i första hand uppträder som avnämare av forskningsresultaten. Ett sådant särskiljande av avnämarmyndigheter och forskningsproducerande myndigheter är naturligt då det är fråga om målinriktad forsknings- och utvecklingsverksamhet. Vissa hithörande problemställningar berörs därvid i samband med preciseringen av program- och produktionsansvar för försvarsforskning i kapitel 7. 5.8.2 Behov på departementsnivå 1965 års departementsreform (prop. 1965: 65) innebär att den del av departementens verksamhet som rör planering och vidareutveckling tillmäts ökad betydelse. Den grundsyn som uttalades i propositionen betonar departementens ställning som regeringens stabsorgan, där arbetet med planeringen och utformningen av dess politik äger rum. En viktig uppgift för departementsorganisationen är att ta fram underlag som gör det möjligt för departementschefen att lägga fram riktlinjer för den planering som skall ske inom underlydande verk och myndigheter. Utformningen av det nya planeringssystemet för totalförsvaret knyter an till de strävanden som kommit till uttryck i 1965 års departementsreform. Mot denna bakgrund och med hänvisning till de syften som tidigare angivits för försvarsforskningen torde behovet öka på departementsnivå att uppträda som aktiv intressent i försvarsforskningsprogrammet. I 86

första hand gäller detta forskning med huvudsyfte 1 (underlag för målformulering). Även forskning med huvudsyfte 2 (systeminriktad forskning och utveckling) berörs dock i icke oväsentlig utsträckning mot bakgrund av de mycket långsiktiga konsekvenserna av beslut rörande exempelvis större vapensystem. Redan införandet av det s.k. tvåstegsförfarandet (kapitel 5.4.3) vid större materielanskaffningar kan i viss mån ses som ett uttryck härför, som dock framträder starkare i de i SOU 1969: 25 och prop. 1970: 97 angivna riktlinjerna för perspektivoch systemplanering. Vid sidan av försvarsdepartementet kan även andra departement ha anledning att i vissa frågor uppträda som intressenter i försvarsforskningsprogrammet. Exempelvis berör de säkerhetspolitiska studierna i viss mån även utrikesdepartementets verksamhetsområde, liksom ramstudierna över olika resursuttag för totalförsvaret till vissa delar berör i första hand finans-, utbildnings- och industridepartementens verksamhetsområden. 5.8.3 Myndigheter inom det militära försvaret Som ansvarig för utarbetandet av perspektivplanen för det militära försvaret har överbefälhavaren också det sammanhållande ansvaret för samordning, avvägning och inriktning av krigsmaktens behov av forskning och utveckling. Som redan påpekats är detta ansvar särskilt inskrivet i överbefälhavarens instruktion (se bilaga 3). Detta kan ses som ett uttryck för den omfattning och den betydelse forsknings- och utvecklingsfunktionen har inom krigsmakten ur såväl ekonomisk som teknisk och operativ synvinkel. Under överbefälhavaren kommer en rad myndigheter inom krigsmakten att i olika avseenden uppträda som intressenter i försvarsforskningsprogrammet. Som underlag för såväl den operativa planläggningen som för den samordning av krigsmaktens långsiktsplanering som åvilar försvarsstaben erfordras forskning, utredningar och studier. Miljöstudier, planerings-, systemanalys- och värderingsmetodik berörs SOU 1970: 54

därvid i första hand. Försvarsstaben och försvarsgrensstaberna är också såsom planeringsainsvariga huvudintressenter i den systemgenererande forsknings-, utredningsoch studieverksamheten, som syftar till att ta fram alternativa systemlösningar till vapen-, hjälpmedels- och skyddssystem. Genom sitt ansvar för utbildningen av personal är staberna vidare intressenter i forskning berörande medicinska, psykologiska och pedagogiska problem, som påverkar frågor hur soldater och förband lämpligen bör utbildas för att få tillräcklig färdighet, sammanhållning, anda och disciplin. Betydande intressen att bevaka i försvarsforskningsprogrammet har vidare de myndigheter, vilka under överbefälhavaren och försvarsgrenschefer svarar för krigsmaktens anskaffning och underhåll av fasta anläggningar, materiel och förnödenheter. Detta framgår av beskrivningen i kapitel 5.4.3 av anskaffningsprocessen, vilken omfattar •

• • •

förberedande utredningar, projektering, konstruktion och därmed sammanhängande standardisering samt försök, utarbetande av tekniska bestämmelser för tillverkning eller upphandling, inköp, leveranskontroll och garantiövervakning, utarbetande av tekniska publikationer.

Till detta kommer underhåll, större översyner och modifieringar under materielens och anläggningarnas nyttoskede. Produktionsansvarig för krigsmaktens anskaffning och underhåll av fasta anläggningar (befästningar och övriga byggnadsanläggningar) är fortifikationsförvaltningen, för anskaffning och underhåll av sjukvårdsmateriel sjukvårdsstyrelsen och för anskaffning och (centralt) underhåll av övrig materiel försvarets materielverk. I försvarets nya planerings- och ekonomisystem kommer de myndigheter som är produktionsansvariga inom olika anskaffningsområden väsentligen även att vara produktionsansvariga för till respektive anskaffningsområde hörande objektbundet forsknings- och utvecklingsarbete. Denna verkSOU 1970: 54

samhet faller som tidigare nämnts under huvudsyfte 3 för försvarsforskningen men ej under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Anskaffningen och den därtill hörande objektbundna utvecklingsverksamheten skall till väsentliga delar bygga vidare på resultat av verksamhet inom avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". De anskaffningsansvariga myndigheterna blir därmed huvudintressenter främst i de delar av programmet som berör forskning, utredningar och studier inriktade på olika vapen- och skyddssystem, etc. Jämfört med staberna kommer deras intresse att tränga djupare in på tekniska detaljfrågor, exempelvis berörande forskning och utveckling kring olika systemkomponenter liksom forskning kring olika gränssättande faktorer av mer grundläggande teknisk-vetenskaplig natur. Därutöver kommer naturligtvis miljöstudierna att lämna betydelsefullt underlag även för de anskaffande myndigheternas verksamhet. Ytterligare några myndigheter (t. ex. värnpliktsverket, försvarets radioanstalt) kan vidare ha speciella intressen att bevaka med utgångspunkt från behoven inom sina verksamhetsområden. 5.8.4 Övriga totalförsvarsmyndigheter För befolkningsskyddet har civilförsvarsstyrelsen ett sammanhållande planeringsansvar analogt med det som överbefälhavaren har för det militära försvaret. Inom civilförsvarsstyrelsen är olika organisatoriska enheter ansvariga för långsiktsplanering, operativ planläggning, utbildning och anskaffning. Civilförsvarsstyrelsen kommer därmed att med utgångspunkt från behoven inom sitt verksamhetsområde uppträda som intressent i försvarsforskningsprogrammet i principiellt sett samma avseenden som ovan behandlade militära staber och förvaltningsmyndigheter. Civilförsvarsstyrelsens intressen sträcker sig sålunda från miljöstudier till forskning och utveckling över grundläggande systemkomponenter. För det ekonomiska försvaret ligger det sammanhållande planeringsansvaret på överstyrelsen för ekonomiskt försvar och för det 87

psykologiska försvaret på beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Även dessa myndigheter har därmed intressen att bevaka inom försvarsforskningsprogrammet med utgångspunkt från behoven inom sina respektive verksamhetsområden. Motsvarande gäller även exempelvis vissa av de affärsdrivande verken (SJ, Televerket m. fl.) med avseende på deras totalförsvarsuppgifter. 5.8.5 Sammanställning av intressenterna på avnämarsidan inom totalförsvaret i avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" Tabell 5.2 söker sammanfatta diskussionen i ovanstående avsnitt av olika myndigheters ställning som intressenter i avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Ett försök har därvid gjorts att särskilja primära och sekundära programintressenter. Med primär programintressent avses därvidlag myndighet eller motsvarande med primärt intresse av att — med utgångspunkt från behoven inom sitt verksamhetsområde — kunna påverka inriktning och omfattning av en viss delfunktion inom avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Dessa myndigheter kommer därmed också att i flertalet fall vara huvudavnämare för de produkter och resultat som frambringas av respektive delfunktioner. Med sekundär programintressent avses myndighet som i sin verksamhet bl. a. har att utnyttja de produkter och resultat som framkommer inom en viss delfunktion. Dessa myndigheter kommer därmed också att i flertalet fall ha intresse av att bidra till diskussionerna kring inriktning och omfattning av angivna delfunktioner inom avvägningsprogrammet. Tabellen bör ej uppfattas som ett försök att ange skarpa och entydiga gränser för olika myndigheters ansvars- och intresseom• råden, utan endast som ansats till att översiktligt profilera olika myndigheters intressen med avseende på försvarsforskningsprogrammet. Tabellen speglar i viss mån också den ansvarsfördelning för olika funktioner som föreligger i första hand inom krigsmakten. Vidare antyds de kompetenskrav som 88

kan ställas på olika avnämarmyndigheter för att de effektivt skall kunna fullgöra sina funktioner som intressenter vid avvägningsprogrammets inriktning (jfr kapitel 7.2). Tabell 5.2 ger också en uppfattning om de samordningskrav som behöver uppfyllas för att åstadkomma en balanserad avvägning av det totala försvarsforskningsprogrammet med hänsyn till de olika avnämarintressena. Möjligheterna att tillgodose dessa samordningskrav får sannolikt tillmätas stor betydelse vid bedömningen av olika organisatoriska principlösningar för i första hand programfunktionen. 5.9 Sammanfattande synpunkter på avvägningsförfarande och programfunktion för försvarsforskn ingen I kapitel 5.5—5.7 analyserades principerna för inriktning och dimensionering av avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" med utgångspunkt från målen för den svenska säkerhetspolitiken och det svenska totalförsvaret, såsom de uttrycks bl. a. i de dimensionerande angreppsfallen, tilläggskraven och ramvillkoren. Av analysen framgick att bl. a. följande faktorer fick tillmätas stor betydelse därvidlag: •

Totalförsvarets avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning" kan behöva dimensioneras från delvis andra utgångspunkter (tänkbara angreppsfall) än andra avvägningsprogram, exempelvis inom krigsmakten. Detta innebär att en relativt schablonmässig inriktning och dimensionering av försvarsforskningen i förhållande till mål och resursinsatser inom övriga avvägningsprogram ej är lämplig. • Snävt kvantitativa ekonomiska lönsamhetskriterier är vanskliga att tillämpa vid inriktning och dimensionering av forskning, vars resultat skall utnyttjas på lång sikt. Detta gäller inte minst stora delar av avvägningsprogramme: "Allmän försvarsforskning", där resultatvärdet skall relateras till olika former av säkerhetspolitiskt risktagande. Programmet upptar också en ekonomiskt set: marginell del SOU 1970: 54

Tabell 5.2. Intressenter på avnämarsidan inom totalförsvaret i avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" Myndighet Produkter/ funktioner inom avvägningsprogrammet (jfr tabell 5.1) Försvarsforskning syfte 1

Dep. (FÖD, ÖB m.fl.) Fst

Fsgch Fsgst SjvS

FortF F M V Cfs

ÖEF

BN

ined Jiuvud-

1.1. Miljöstudier 1.2. Ramstudier 1.3 Planerings-, systemanalysoch värderingsmetodik i anslutning till försvarsforskning med huvudsyfte 1. Försvarsforskning med huvudsyfte 2 2.1. Generering av förslag till framtida alternativ (systemlösningar) för försvarets organisation och innehåll (underlag för perspektivplaneringens alternativgenererande fas) 2.2. Nedbrytning av systemlösningarna i grundläggande systemkomponenter och fortlöpande precisering av dessa genom forskning och utveckling (underlag för perspektivplaneringens verkställighetsfas) 2.2.1. Inom det teknisk-naturvetenskapliga, medicinska och bioteknologiska området 2.2.2. Inom det beteendevetenskapliga/pedagogiska området 2.3. Grundläggande forskning och utveckling beträffande för systemtillämpningar gränssättande faktorer på de teknisknaturvetenskapliga, medicinska och beteendevetenskapliga områdena. 2.4. Systemanalysoch värderingsmetodik i anslutning till försvarsforskning med huvudsyfte 2

• •

O

• •

o •

•

o

o o

• •

• •

• •

o

o

•

•

•

O O

O

o

o

•

•

Q O

C

•

)

•

0 O

•

•

%

Q

O

O

%

% O

#

#

#

%

%

%

O

•

•

#

#

#

•

•

•

•

•

•

•

= primär programintressent O = sekundär programintressent (definitioner: se kapitel 5.8.5.) av den totala försvarsbudgeten (ca 2 % ) . I detta fall får kvalitativa bedömningar av programmets värde för att skapa

kvalificerade personella resurser i staber, förvaltningar och forskningsorgan som den viktigaste resursavvägningen,

långsiktig handlingsfrihet utgöra grunden för dess inriktning och dimensionering. Utifrån programmets bedömda betydelse framstår sedan fördelningen av

I kapitel 5.8 analyserades vidare ett antal myndigheters ställning som avnämarintressenter i försvarsforskningsprogrammet.

SOU 19-0: 54

I en teoretiskt ideal organisationsmodell för försvaret existerar en i alla avseenden konsekvent utarbetad målhierarki, som helt genomsyrar försvarsorganisationen. I en sådan ideal modell blir kraven på inriktning och omfattning för exempelvis försvarsforskningsprogrammet identiska vare sig de härleds direkt ur de överordnade säkerhetspolitiska målen eller sammanställs ur önskemål från olika myndigheter som är intressenter i forskningsprogrammet. I praktiken torde en sådan överensstämmelse knappast kunna uppnås annat än genom förhandlingar. Det visar bl. a. de arbetsinsatser som hittills krävts vid de periodiskt återkommande rullningarna av FOA:s långsiktsplaner i samråd med berörda myndigheter. En väsentlig orsak härtill är otvivelaktigt det stora antal myndigheter (jfr tabell 5.2) som är intressenter i olika delar av försvarsforskningsprogrammet. Samtidigt har dessa myndigheter sitt huvudansvar förlagt till andra avvägningsprogram än försvarsforskning. De kommer därmed att i första hand bevaka var och en sina delar av försvarsforskningsprogrammet från de egna tekniska och organisatoriska utgångspunkterna och under delvis olika tidsperspektiv. Forskningsprogrammet skall sedan fastställas genom en avvägning av dessa krav mot tillgängliga resurser. Vissa intressekonflikter kan därvid uppkomma. Dessa torde i många fall vara av den typ som i modern företagsadministration benämns reella konflikter. Sådana konflikter anses önskvärda därför att deras uppkomst, uppmärksammande och efterföljande lösning anses gynna en totaloptimering av organisationens verksamhet. Mot ovanstående bakgrund kan huvuduppgifterna för programfunktionen för avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" formuleras på följande sätt: att kontinuerligt utveckla och genomföra förfaranden som ger en balanserad avvägning av försvarsforskningsprogrammet bl. a. med hänsyn till • de säkerhetspolitiska målen och målen för totalförsvaret, • önskvärd balans mellan lönsamhetsbedömningar på längre och kortare sikt, 90

• •

olika avnämarmyndigheters specifika behov, det internationella kunskapsläget och tillgängliga forskningsorgans kapacitet och kompetensprofil i nuläget och på sikt.

Avvägningsdiskussionerna kring försvarsforskningsprogrammet skall inte enbart åstadkomma överensstämmelse mellan de överordnade säkerhetspolitiska målen och olika intressenters delmål med avseende på själva försvarsforskningsprogrammet. Som framgått av kapitel 4 har försvarsforskningen en funktion som bl. a. kan beskrivas som en förmedlande länk mellan perspektivplaneringen och genomförandeverksamheten inom övriga program. Diskussionen i anslutning till försvarsforskningsprogrammets avvägning kan därför få stor betydelse för att säkerställa den långsiktiga överensstämmelsen mellan de säkerhetspolitiska målen och olika delmål för genomförandeverksamheten inom hela totalförsvaret.

SOU 1970: 54

6.1 Produktionsfunktionen för försvarsforskningen

Problemställningar

Föregående kapitel har väsentligen behandlat olika problemställningar med huvudsaklig anknytning till programfunktionen för avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning'*. Vidare har diskuterats principer för hur målen på avvägningsprogramnivå kan brytas ned till delmål som underlag för produktionsplaneringen för försvarsforskningen och de samordningskrav som därvid kan uppstå. Utredningen skall enligt sina direktiv gå in på organisation och arbetsformer för försvarsforskningsorganen mer i detalj först i ett andra delbetänkande. Som underlag bl. a. för en diskussion av ansvarsfördelningen i olika organisationsstrukturer är det dock motiverat att söka belysa några principiella krav som kan ställas på produktionsfunktionen med anknytning till följande problemställningar: •

•

informations- och kontaktvägar inom de försvarsforskningsproducerande organen, mellan dessa och olika avnämare inom totalförsvaret samt mellan de forskningsproducerande organen inom försvarssektorn och organ för högre utbildning och forskning inom och utom landet, samordning av forskningsresurser med tyngdpunkt på de personella resurserna och s.k. tvärvetenskapligt och tvärteknologiskt samarbete.

Avslutningsvis i kapitlet berörs vidare några allmänna frågor rörande utnyttjandet SOU 1970: 54

av olika existerande forskningsresurser inom landet för försvarsforskningsprogrammets behov. 6.2 Informations-

och

kontaktvägar

6.2.1 Inledning Forskningsorganens viktigaste slutprodukt liksom betydande delar av deras arbetsmaterial kan beskrivas som information i olika former. Speciellt gäller detta sådana verksamheter som miljöstudier, ramstudier och icke objektbunden forskning och utveckling vilka faller under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". En fungerande laboratorieprototyp är exempelvis i sig ett viktigt delmål. För planeringen på olika nivåer inom totalförsvaret är det dock främst det kunnande och de erfarenheter som kommit fram under arbetets gång som skall utnyttjas, t. ex. som underlag för ett beslut om fortsatt utveckling och anskaffning. Lämpliga former för inhämtande, bearbetning och spridning av information om forskningsbehov och forskningsresultat är således av stor betydelse för forskningsorganens effektivitet. Med de informationsmängder det är fråga om, exempelvis inom en organisation av FOA:s typ, ställs stora krav på urval, koncentration och presentation. Dessa krav kan vara synnerligen olika för de olika kontaktnät en organisation för målinriktad forskning har att arbeta med. 91

6.2.2 Kontaktnät mot avnämarsidan Avnämarsidan för försvarsforskning utgörs främst av olika planerings- och anskaffningsansvariga myndigheter enligt tabell 5.2. På informationsutbytet med dessa ställs följande krav (a) avnämarsidan måste kunna formulera och presentera sina forskningsbehov på ett sådant sätt att grundläggande förutsättningar och avgränsn ingår, tids- och noggrannhetskrav etc. är väl preciserade. Därvid måste bl. a. beaktas de skilda inriktningsoch styrningsformer som kan vara lämpliga för olika typer av forskning längs skalan riktad grundforskning — tillämpad forskning — utvecklingsarbete (jfr kapitel 2.4 och 7), (b) forskningsorganen måste kunna formulera och presentera sina resultat (liksom möjligheter att nå resultat) för avnämare med tyngdpunkt på konsekvenser och giltighetsområden avseende olika tillämpningar inom totalförsvaret. Information som primärt skall användas som underlag vid olika planeringsbeslut bör således normalt ej tyngas av för beslutsfattandet ej nödvändig detaljinformation om teknisk-vetenskaplig metodik etc. Höga krav föreligger oftast också på att av planeringsansvariga begärda leveranstider hålls — i förekommande fall med angivande av de kvalitetskompromisser som därigenom blivit nödvändiga. (c) Informationsutbytet mellan forskningsorgan och avnämare måste med uppfyllande av kraven (a)—(b) ovan kunna fungera effektivt såväl med hjälp av formella rapporter och skrivelser mellan myndigheter (motsvarande) som genom mer informella kontakter. I båda fallen bör ansvarsförhållanden för utlåtanden och bedömningar kunna klart uttryckas. Detta får dock inte i sig verka fördröjande på informationsflödet eller hämma en allsidig teknisk-vetenskaplig belysning av olika problemställningar. Viktiga funktioner som i första hand torde främjas genom informella kontakter är •

preliminär värdering i ett tidigt skede av forskningsbehov och forskningsuppdrag. (En viktig uppgift kan exempelvis vara

•

att genom samråd med anskaffande myndigheter och deras industrikontakter inhämta synpunkter på teknisk-kommersiell genomförbarhet.) viss uppföljning från forskningsorganens sida av hur forskningsresultaten utnyttjas på kundsidan, dels för att få underlag för en successivt förbättrad anpassning av forskningsverksamheten till kundernas behov, dels för att minska eventuella risker att exempelvis lämnat material utnyttjas utöver vad kvaliteten på det teknisk-vetenskapliga underlaget medger.

Systemet av för olika försvarsmyndigheter gemensamma studie- och underlagsgrupper (kapitel 3.2.3) synes ha en viktig funktion att fylla i detta sammanhang. 6.2.3 Kontakter med organ för högre utbildning och forskning Kontakterna med organ för högre utbildning och forskning är av stor betydelse för försvarsforskningen. Utbytet av dessa kontakter torde i många fall vara ömsesidigt. Ett minimikrav på försvarsforskningsorganen är därvidlag ett kontaktnät som fungerar medelst litteraturuppföljning, vidareutbildning av personal i samarbete med universitet och högskolor etc. Tidsfaktorn hos olika kontakt- och informationskanaler behöver dock ofta beaktas. Traditionell tidskriftsuppföljning är exempelvis — även med utnyttjande av moderna metoder (t. ex. datorer) — en informationskanal med ofta avsevärd fördröjning. I många fall kan man uppskatta att det rör sig om tider på 1—2 år från det en undersökning avslutats till dess en artikel via normala publiceringsoch distributionsvägar når intressenter i exempelvis andra forskningsinstitut. Sådana tidsfördröjningar jämte svårigheterna att sålla ut relevant information ur den enorma vetenskapliga publikationsfloden har lett till att direktkontakter mellan forskargrupper fått ökad betydelse. Dessa direktkontakter för inbördes utväxling av forskningsresultat kan ta formen av konferenser och symposier, studieresor och forskarutbyte, vanligen SOU 1970: 54

kompletterade och uppföljda av informell brevväxling. En förutsättning för att olika försvarsforskningsorgan effektivt skall kunna utnyttja sådana kontaktmöjligheter är att deras forskare och forskargrupper kan bidra med information av hög teknisk-vetenskaplig kv alitet. Betonandet av det direkta kontaktnätet för snabb informationsöverföring mellan forskningsinstitutioner innebär dock inte att de traditionella vetenskapliga tidskrifternas betydelse som formella referens- och dokumentationsorgan har minskat. Speciellt gäller detta sådana tidskrifter som tillämpar ett kvalificerat prövningsförfarande vid antagandet av insända bidrag. Regelbunden publicering i sådana tidskrifter ger en på internationella normer grundad värdering av forskningsorganens teknisk-vetenskapliga kompetens. Om försvarsforskningsorganen upprätthåller ett aktivt kontaktnät med inhemska universitet och högskolor, underlättas vidare rekrytering, vidareutbildning och omplacering av kvalificerad personal. Detta bidrar avgörande till adaptiviteten hos försvarsforskningsorganen, liksom till att kunnande som byggts upp inom dessa kan tillgodogöras inom utbildning och forskning utanför försvarssektorn.

6.2.4 Kontakter med industrin Som tillverkare av försvarsmateriel har industrin i huvudsak samma önskemål rörande informationsutbytet med försvarsforskningsorganen som ovan (6.2.2) anförts för övriga avnämare. Industrins speciella behov av informationsutbyte i anslutning till produktionstekniska och produktionsekonomiska problemställningar berörs vidare i avsnitt 6.4. Inom några av de tillämpade vetenskaper och teknologier som enligt analysen i kapitel 5 är grundläggande för försvarsforskningsprogrammet har vissa delar av industrin en sådan karaktär på verksamheten att de kan jämställas med exempelvis högskoleinstitutioner och forskningsinstitut. För försvarsforskningsorganens kontaktnät med sådana delar av industrin gäller samSOU 1970: 54

ma krav som ovan angivits för organ för högre utbildning och forskning. En viss cirkulation av kvalificerad personal mellan försvarsforskningsorganen och industrin torde vidare vara en av de former för ömsesidig överföring av kunskaper och erfarenheter som ger det effektivaste utbytet för såväl försvaret som andra samhällssektorer. 6.2.5 Kontaktnät inom och mellan olika försvarsforskningsorgan Kontaktnätet inom försvarsforskningsorganen har — förenklat uttryckt — till syfte att åstadkomma en sammansmältning av de båda tidigare nämnda informationsflödena mellan avnämarsidan och försvarsforskningsorganen och mellan dessa och andra forskningsorgan. Försvarsforskningsorganens samlade kunnande skall därigenom kunna tillvaratas med sikte både på närmast aktuella och framtida behov. Erforderlig enhetlighet i bedömningar och uttalanden i såväl formella som informella kontakter med avnämarsidan skall vidare säkerställas. Två primära krav kan ställas upp för detta interna informationsflöde •

en effektiv dokumentation och delgivning inom organisationen av såväl teknisk-vetenskapligt kunnande som information om olika avnämarbehov. Krav på innehåll och formell utformning skall därvid främst anpassas till interna behov, • en organisatorisk struktur som aktivt stimulerar informella kontaktvägar av värde för ett tvärvetenskapligt eller tvärteknologiskt samarbete kring gemensamma tillämpningsobjekt.

6.2.6 Sekretesshänsyn Sekretesshänsyn kräver i vissa fall begränsning av det fria informationsflödet inom försvarsforskningen. Detta torde i första hand gälla värderingar och bedömningar i anslutning till speciella försvarstillämpningar. Teknisk-vetenskaplig bakgrundsinformation av mer allmän natur och allmänt intresse, t. ex. metodikutveckling kan och bör vanligen redovisas öppet för att stimulera 93

till utnyttjande såväl inom som utom försvaret. Erfarenheterna av den öppnare redovisning som FOA tillämpat under senare år bl. a. via skriftserien "FOA orienterar OM" kan exempelvis betecknas som synnerligen positiva.

6.2.7 Sammanfattning Ovanstående diskussion av informationsoch kontaktvägar kan sammanfattas i följande punkter •

Höga krav ställs på informationsöverföringen mellan de forskningsproducerande organen och avnämarna inom totalförsvaret. Ansvaret härför ligger i första hand på de forskningsproducerande organen eftersom deras uppgifter bl. a. innebär att i viss mån uppträda som säljare av idéer och resultat med anknytning till försvarets utveckling på lång sikt. Det är därvid av största vikt att kontakterna mellan forskningsorgan och avnämare får karaktären av en fortlöpande dialog på olika nivåer rörande uppföljning och inriktning av forskningsverksamheten och tillvaratagande av resultaten.

•

Aktiva kontakter mellan försvarsforskningsorganen och andra forskningsorgan är av betydelse som instrument för en oberoende utvärdering grundad på internationella normer av forskningsorganens teknisk-vetenskapliga kompetensnivå. Sådana kontakter främjar också adaptiviteten hos forskningsorganen. De är vidare nödvändiga för att erhålla långa förvarningstider när det gäller tänkbara konsekvenser för försvarsplaneringen av utvecklingen inom såväl de teknisk-naturvetenskapliga som de samhällsvetenskapliga områdena, dvs. för att främja adaptiviteten i totalförsvaret.

•

Stor lyhördhet för informationsproblemen krävs på alla nivåer i forskningsorganisationen. Syftet skall därvid vara att främja att relevant information kommer fram via såväl formella som informella kanaler.

6.3 Samordning

av

produktionsresurser

6.3.1 Inledning Vissa av målinriktningen betingade samordningskrav har tidigare berörts i samband med avvägningen av försvarsforskningsprogrammet och proceduren för nedbrytning av detta i delmål för olika forskningsproducerande enheter. Figur 5.4 jämte bakomliggande diskussion antydde därvid att man i anknytning till försvarsforskningsprogrammets produktionsplanering kan urskilja följande samordningsbehov •

•

samordning av systeminriktad verksamhet med utnyttjande av olika s. k. totalförsvarsinriktade basteknologier. samordning av verksamheten inom dessa basteknologier med avseende på olika tillämpade vetenskapsområden.

I föregående avsnitt belystes hur dessa samordningsbehov bl. a. avspeglar sig i krav på informations- och kontaktvägar. Gemensamt för ovannämnda samordningsbehov är att de avser att främja forskningens inriktning, bedrivande och redovisning med avseende på totalförsvarets behov. Sådana av målinriktningen betingade samordningsbehov torde få tillmätas stor betydelse bl. a. vid bedömningen av organisatoriska åtgärder syftande till ökad effektivitet hos försvarsforskningen. Detta framhålls även i utredningens direktiv. Därtill kommer mer allmänna krav på ett ur driftekonomisk synpunkt rationellt utnyttjande av resurserna för forskningsproduktion. De resurser som därvid är mest betydelsefulla är de personella resurserna och de tyngre instrumentella resurserna. En mer ingående undersökning av produktionstekniska samordningsmöjligheter kräver en detaljanalys av ett stort antal delfunktioner inom forskningsorganen. En sådan detaljanalys faller utom ramen för detta betänkande. Hithörande frågor behandlas dessutom i ett större sammanhang av 1969 års utredning för samordnad forskning. I det följande belyses kortfattat några samordningsfrågor av ovanstående typer i anslutning till verksamhet som faller under SOU 1970: 54

avvägningsprogrammet forskning".

"Allmän

försvars-

fråga om. I huvudsak samma relationstal mellan personal- och instrumentkostnader synes återfinnas vid ett stort antal forskningsinstitutioner vilkas verksamhet har starka inslag av grundforskningskaraktär, vare sig den är riktad eller fri.

6.3.2 Personella resurser Följande förhållanden är av betydelse för en diskussion av samordningsfrågor beträffande de personella resurserna för försvarsforskning: •

•

•

resultatvärdet för avnämarna av försvarsforskningen är i hög grad beroende av fackkompetens och samarbetsförmåga hos personalen i försvarsforskningsorganen. Detta konstaterande har karaktären av en truism, men bör ses inte minst mot bakgrund av de höga krav på tvärvetenskaplig och systeminriktad samordning av forskningen som försvarsforskningsprogrammet ställer, ändringar i de personella resursernas sammansättning och kompetensprofil försvåras ofta av en betydande tröghet. Skälen härtill är bl. a. att det vanligen tar flera år att bygga upp en kompetensprofil som uppvisar en effektiv kombination av vetenskaplig fackkunskap och kännedom om problemställningarna inom tillämpningsområdena inom totalförsvaret. Dessutom kan personalpolitiska hänsyn bidra till trögheten. Med högre ambitionsnivå bl. a. beträffande alternativplanering i försvaret skärps samtidigt kravet på adaptivitet hos försvarsforskningsorganen. personalkostnaderna svarar för den tyngsta posten i budgeten för försvarsforskningsprogrammet. FOA:s verksamhet kan genom sin storlek och bredd anses representativ för programmet. Av FOA:s totalbudget om ca 100 Mkr (1968/ 69) svarade personalkostnaderna för ca 7 0 % . Samtidigt uppskattades anskaffningsvärdet (inkl. kostnader för egen tillverkning) för befintlig tyngre specialinstrumentutrustning till något över 50 Mkr. Detta är av storleksordningen sju gånger årsbudgeten för materielanskaffning, vilket synes rimligt med hänsyn till den produktionsekonomiska livslängden hos huvuddelen av de instrument det är

SOU 1970: 54

6.3.3 Instrumentella resurser Även om man för FOA som helhet finner att det totala anskaffningsvärdet för tyngre instrumentella resurser är mindre än personalkostnaderna för ett år, utesluter inte detta att man inom vissa delområden av försvarsforskningsprogrammet kan finna att investeringarna i instrumentella resurser utgör en mycket stor andel i budgeten. Exempelvis har anskaffningsvärdet av de befintliga tyngre instrumentella resurserna vid flygtekniska försöksanstalten uppskattats till ca 50 Mkr (1966), vilket är av storleksordningen fem gånger de årliga personalkostnaderna vid anstalten. 1 För resurser av denna typ måste också den relativt långa tiden (2—5 år) för teknisk projektering, konstruktion och intrimning beaktas (jfr specialutredningen redovisad i Fö stencil 1970: 10). 6.3.4 Kritisk storlek på forskningsresurser Ofta är det ur produktionsteknisk synpunkt inte motiverat att behandla de personella och instrumentella resurserna var för sig. En kvalificerad instrumentutrustning måste i många fall betraktas som en enhet ihop med den personal som behärskar apparaturens drift och tillämpningsområden. Vissa kombinationer av personella och instrumentella resurser kan därvid — oberoende av investeringarnas ekonomiska omfattning — få unik karaktär inom totalförsvaret eller inom landet som helhet. Sådana kombinationer måste ägnas särskild uppmärksamhet ur samordningssynpunkt. 1

Dessa resurser kan visserligen i första hand sägas vara dimensionerade efter behoven av objektbunden utveckling på flygplansidan dvs. fallande utanför avvägningsprogrammets ram. Deras existens är dock en förutsättning för den typ av handlingsfrihet som har en dimensionerande inverkan på avvägningsprogrammet. 95

Flera anknytningar finns därvid till frågor rörande s. k. kritisk storlek på forskningsresurserna. Därmed avses att det skulle finnas vissa kritiska nivåer för forskningsverksamhet uttryckt i personella och instrumentella resursinsatser. Under dessa nivåer anses effektiviteten bli låg, medan över dessa nivåer en utökning av verksamheten anses kunna ske till relativt låga marginalkostnader. Som grund för sådana resonemang anförs främst följande faktorer: •

en kvalificerad instrumentutrustning är av avgörande betydelse för produktiviteten inom många forskningsområden, såväl vad gäller grundforskning som tilllämpad forskning och utveckling. Instrumentens produktionsekonomiska livslängd har dock minskat i och med att prestanda i förhållande till kostnad snabbt ökat (kostnaden per elektronisk funktion bedöms exempelvis ha ungefär halverats under varje femårsperiod sedan en längre tid tillbaka). Samtidigt som dyrbarare och mer komplicerade men effektivare instrument erfordras kan sådana investeringar snabbt bli olönsamma om de inte omedelbart efter anskaffning får en hög utnyttjandegrad. Motsvarande gäller i stor utsträckning för forskningspersonalens kunskaper och kompetens.

•

för avancerad tillämpad forskning och utveckling krävs en allt bredare men samtidigt väl kvalificerad kunskapsbas inom ett antal vetenskapsområden. För försvarsforskningsprogrammet har detta redan berörts i kapitel 5.7.

•

resonemangen om kritisk storlek gäller förutom de direkta forskningsresurserna även ett antal tekniska och administrativa stödfunktioner av delvis mycket kvalificerad natur. Datorservice, inklusive programmering, har därvid under senare år kommit att inta en alltmer central roll. Vidare bör nämnas olika biblioteks- och verkstadsfunktioner. Tillgång till sådana stödresurser i tillräcklig omfattning har ofta avgörande betydelse för att olika forskningsgrupper skall kunna fungera effektivt.

96 Ett tillgodoseende av produktionsekonomiska samordningsbehov med anknytning till kritisk storlek kan bl. a. vara en förutsättning för att kunna bygga upp och vidmakthålla en för landet unik forskningsresurs inom ett visst vetenskaps-, teknologieller tillämpningsområde. FOA:s tillkomst och utveckling kan ses som ett uttryck för tidigare samordningssträvanden i denna riktning inom själva försvarssektorn. Andra exempel är branschforskningsinstituten och den strävan till att bygga upp särskilda forsknings- och servicecentra (typ Kemicentrum i Lund) i anslutning till universitet och högskolor, som kommit till uttryck i Sverige huvudsakligen under senare år. De vetenskapliga och teknologiska centra som vuxit upp kring vissa universitet och högskolor i främst USA synes därvid ofta ha utgjort förebilder. 6.3.5 Samordning av produktionsresurser med avseende på forskningsprogram med artskild målinriktning Lönsamheten hos olika samordningsförfaranden måste när det gäller tillämpad forskning räknas med avseende på resultatutfallet inom de tillämpningsområden en viss forskningsresurs skall betjäna. Lönsamhetsbedömningar vid planering av forskning är som framhållits i kapitel 5.6 ofta vanskliga redan vid ett tillämpningsområde. Problemen härvidlag synes ej förenklas om flera tillämpningsområden införes, även om en ökad riskspridning kan förväntas. När det gäller forskning för försvarssektorn pekar erfarenheter från FOA:s hittillsvarande verksamhet på att en nedbrytning av det nuvarande försvarsforskningsprogrammet efter tillämpade vetenskapsområden enligt kapitel 5.7 utgör en nödvändig och tillräcklig förutsättning för att programmet inom ramen för ett samlat produktionsorgan som FOA skall kunna försörja ett antal forskningsenheter (forskningsgrupper) som kan bedömas vara av kritisk storlek i tidigare angiven bemärkelse. En sådan forskningsenhet har således normalt sin kompetens och sina arbetsuppgifter inom en viss kombination av vetenskapsområden och SOU 1970: 54

tillämpningsområden (teknologier och systemtillämpningar inom totalförsvaret (fig. 5.3)). Underlaget för finansieringen och sysselsättningen av en sådan forskningsenhet kan öka antingen genom att ökade arbetsuppgifter och resurser tillförs enheten inom de tillämpningsområden den redan bearbetar, eller genom att uppgifter inom ytterligare tillämpningsområden (men avseende samma vetenskapsområden) tillförs forskningsenheten. I det förra fallet bör produktionsekonomiska fördelar med anknytning till resonemangen om kritisk storlek vanligen föreligga. I det senare fallet får eventuella produktionsekonomiska fördelar vägas mot eventuella nackdelar på grund av den ökade splittringen i målinriktningen. Frågor av ovanstående typ kommer att spela en central roll vid överväganden såväl rörande försvarsforskningsorganens interna struktur som rörande produktionsteknisk samordning av försvarsforskningen med annan forsknings- och utvecklingsverksamhet. Underlag och metodik av kvantitativ karaktär för sådana överväganden torde dock i stort sett saknas. Detta hänger som redan nämnts inte minst samman med de svårigheter som tidigare berörts i kapitel 5.6.3 när det gäller lönsamhetsbedömningar för den typ av verksamhet som ingår i avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Vid försök till närmare analys av de produktionsekonomiska fördelarna av en forskningsresurssamordning som samtidigt kan innebära en ökad splittring av målinriktningen måste de personella resursernas centrala roll beaktas (jfr kapitel 6.3.2). Samordningskraven kan dessutom behöva ses ur olika tidsperspektiv. De forskningsenheter, som ovan diskuterats kan — även om de är av s. k. kritisk storlek — i många fall bestå av mindre forskargrupper omfattande ett fåtal personer, vilkas verksamhet inom ett vetenskapsområde sålunda skall samordnas med avseende på olika avnämaruppdrag. Ansvaret för denna samordning vad gäller den forskningsprocuderande enhetens verksamhets4 _ S O U 1970: 54

planering på kortare sikt (1—3 år) torde i många fall med fördel kunna läggas så nära enheten som möjligt (ansvarsdelegering och målstyrning i genomförandeverksamheten; se vidare kapitel 7). Härigenom erhålles bl. a. korta kontakt- och beslutsvägar i anslutning till ledningen av den löpande forskningsverksamheten, vilket torde ha avsevärd betydelse ur effektivitetssynpunkt. En förutsättning torde härvidlag vara ett relativt begränsat antal avnämaruppdrag per forskningsenhet, vilka ej visar alltför stora skillnader i målinriktningen. En samordning på de forskningsproducerande enheternas nivå av ett större antal uppdrag med mer artskild målinriktning torde dock i många fall verka splittrande på själva forskningsverksamheten i enheterna. Orsaker härtill kan bl. a. vara det ökande antalet kontakter med olika avnämare och behoven av att sammanjämka deras skilda önskemål. Därvid kan även de ansvars- och prioriteringsproblem som berörts i kapitel 2.2.2 komma att aktualiseras. Alternativet torde i sådana fall vara att tillskapa kvalificerade planeringsresurser på mer central nivå. Dessa får till uppgift att fortlöpande ombesörja samordningen mellan olika avnämarbehov och omsätta dessa i produktionsplaner för forskningsenheterna, vilket skulle innebära en relativt central detaljstyrning av forskningsverksamheten. Krav på produktionsteknisk samordning över ett större antal avnämarområden med skilda målinriktningar synes sålunda kunna bli svåra att förena med strävanden till ansvarsdelegering för den mer kortsiktiga genomförandeverksamheten. Kostnaderna för den utbyggda centrala planeringen skall vidare bäras av de produktionsekonomiska vinsterna. Ansvarsdelegering i genomförandeverksamheten utesluter dock ej — som närmare berörs i kapitel 7 — att frågor av mer långsiktig natur rörande samordning av resursutveckling och resursutnyttjande kan och bör avgöras på mer central nivå. Ovannämnda överväganden är baserade såväl på synpunkter, vilka kommit fram inom FOA:s interna utredningsverksamhet 97

CO . ca t-* <-> CU <u

|§

—1

35 »5 — * «S c -6 g -^ c '^Z 0 C n — 'o -^ -^ PQ •->u

53 o P 0 c o c c

"O X -O rt et) c > * C/3 0 en L. c -i

_^-^

PQ 7 3 <*-( •—<

— •a tu

•U< <un >>> 5 •> C ^T ^ ^ S u C/3 >>>

c/3 OO "JJ

•M

o 2 0 J o <— C rt> 1/3

uijjsnpuj

M

oo oo

j s m Q O J JAO j o j o ^ s å o q 'o 53}ISJ3AlUn 5[J3A i p o JsjsqSipuÅpv •JSUI - a ° d " P J S -JAQ

6 Vi

•_

o

C

C4—I J~.

— ' > ta

o

VJJ

S3"

IH

:0

o oo o

IdW SHW

£

• •

• •

VOJ

oo

AWJ

•

•

d3Q

o u

-a -o^D c 73 O u- O

.£°ro

ra

53 •* o <->

—

^

c

—-

C/3

c/3

£?•« c =" H

98 O o

~>

ljösl mst ner todi

C *

h

•>

It]

;'•- a ro 9>

£*£ E te,> - * N c O x <<l

1—1 <—1 T—1

<N

i- : 0 o fc

c E O 3

k,

>H t<3

r-i (N

ra

<D

.S3 « 3 IS cc

— <U ro 4) £ cö fö >> ^o 60

a

ra

:ra Ä ti , CO g >

*£§>£$* _

ca

^

a c o 2 u c h u c o S « so & £ eo

C

•

•oo Oi

5 £-

o o

§>

•

o

o o

SMS

•

—

C

U

CU 00 2

ro -^ *: ^[ 2 <u c E

tu cu

°>

cd UD

cd

o o :c3

B

U IH

et

— C cu u — ". • ; j er,i o H S * 5 CU t - l M tu 2 o0— • b B0 n 02 CQ SOU 1970: 54

som på erfarenheter från industriellt utvecklingsarbete. 6.4 Produktionsresurser för olika delar av försvarsforskningsprogrammet 6.4.1 Inledning. Sammanställning av produktionsresurser I kapitel 3 gavs en översiktlig beskrivning av olika produktionsresurser för försvarsforskning. Tabell 6.1 ger en schematisk sammanställning av dessa med anknytning till olika delfunktioner (produktsektorer) inom avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Tabellen kan ge visst underlag för en översiktlig diskussion av olika samordningsbehov. Mer detaljerade överväganden torde kräva en nedbrytning efter basteknologier och vetenskapsområden enligt figur 5.3. En sådan nedbrytning torde bl. a. av sekretesskäl få redovisas i annat sammanhang. Som redan nämnts (kapitel 3) sker för FOA:s verksamhet denna typ av nedbrytning kontinuerligt inom ramen för den löpande forskningsplaneringen. I närmast följande avsnitt diskuteras några frågeställningar av mer principiell natur beträffande utnyttjandet av universitet, högskolor och industrier för produktion av försvarsforskning samt samspelet mellan dessa och försvarets egna forskningsorgan. Detta synes motiverat bl. a. med hänvisning till att såväl universitet, högskolor som industri enligt tabell 6.1 besitter produktionskompetens inom stora och tunga delar av försvarsforskningsprogrammet. Vidare kan uni-

Beteckningar i tabell 6.1. % : resurser för kvalificerad sammanhållande projektledning. Dessutom besitter resurserna stora och väsentliga delar av kunskapsunderlaget, erforderlig instrumenteli utrustning, etc. ^ : resurser för kvalificerad sammanhållande ledning. Dessutom besitter resurserna delar av kunskapsunderlaget, viss erforderlig instrumenteli utrustning, etc. O : resurser för väsentliga delar av kunskapsunderlaget inom olika specialområden. Dessutom besitter resurserna erforderlig instrumenteli utrustning etc. inom dessa specialområden. SOU 1970: 54

versitet och högskolor sägas ha en särställning både som avnämare och leverantör av kunskaper och kvalificerad forskarpersonal. I samband därmed tas utbildningsfrågor i anslutning till försvarsforskningsprogrammet upp i ett särskilt avsnitt. Industrin å sin sida intar en särställning när det gäller resurser för objektbunden utveckling och serietillverkning av försvarsmateriel. De synpunkter som framförs i det följande är i stor utsträckning grundade på utredningens kontakter med företrädare för universiteten, högskolorna och industrierna (kapitel 1). 6.4.2 Universitet och högskolor Universitet och högskolor har, som redan nämnts, forskningsresurser av hög kvalitet inom ett antal vetenskaps- och teknikområden, som faller inom avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". (Tabell 6.1.) I flera fall synes därvid en betydande kapacitet för målinriktad uppdragsforskning kunna byggas upp till relativt låga marginalkostnader. En strävan till att öka universitetens och högskolornas möjligheter att åta sig uppdragsforskning av tvärvetenskaplig natur har också kommit till uttryck, framför allt under senare tid. Universitetens och högskolornas organisatoriska struktur och karaktären på deras forskningsverksamhet har dock ofta gjort att de haft svårt att uppfylla kraven på en ur avnämarsynpunkt effektiv uppdragsforskning. Enligt universitetskanslersämbetets riktlinjer för sådan verksamhet ankommer det på varje universitetsinstitution (motsvarande) att besluta om den vill åta sig uppdragsforskning. (Beslut att åta sig uppdragsforskning skall sedan godkännas av universitets- eller högskoleledningen.) Därvid kan behöva beaktas att försöksverksamhet för närvarande pågår rörande formerna för ökat medinflytande från olika personal- och studerandegrupper i universitetsinstitutionernas ledning. Detta synes i vissa fall kunna påverka universitetens och högskolornas möjligheter att åta sig produktionsansvar för mer långsiktiga, målinriktade forskningsuppdrag. Beträffande andra samarbetsformer än uppdragsforskning 99

synes såväl försvarsforskningsorganen som universitet och högskolor sannolikt ha mycket att vinna på ett ökat ömsesidigt utbyte av såväl kvalificerad personal (ev. i form av s. k. kombinerade tjänster) som olika typer av utbildningspaket. Därtill kommer givetvis de allmänna krav på det ömsesidiga kontaktnätet och informationsutbytet som diskuterades ovan i kapitel 6.2.3.

6.4.3 Utbildningsbehov i anslutning till avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" Perspektivplanering av den art som beskrivits i kapitel 4 ställer höga krav på en fortlöpande utbildning av kvalificerad personal. Dessa krav är ej specifika för försvaret utan gäller för motsvarande planeringsverksamhet även inom andra sektorer. När det gäller exempelvis verksamhet som miljö- och ramstudier samt stora delar av den systeminriktade verksamheten torde existerande utbildningslinjer inom universitet och högskolor endast kunna erbjuda vad som i detta sammanhang kan betecknas som grundutbildning inom ett antal fackområden (teknologier, ekonomi, etc). Denna grundutbildning måste sedan kompletteras med speciella utbildningspaket anpassade till de särskilda krav ovannämnda verksamheter ställer på personalen: fördjupade kunskaper inom något eller några fackområden, överblick över ett antal andra teknologier och vetenskaper (såväl natur- som samhällsvetenskaper i vid bemärkelse) samt specialkunskaper i systemanalys-, planerings- och värderingsmetodik. Stora delar av sådana utbildningspaket torde kunna utformas så att de tillgodoser för flera samhällssektorer gemensamma utbildningsbehov. Det synes därför naturligt att sådan utbildningsverksamhet så långt möjligt samordnas med avseende på olika samhällssektorers behov och baseras på resurser vid universitet och högskolor. Utformning och genomförande (på uppdragsbasis) av lämpliga utbildningspaket därvidlag för försvarsforskningsprogrammets behov får tillmätas stor betydelse i samarbetet 100

mellan försvarsforskningsorganen och universitet och högskolor. Utbildningsbehov av ovannämnda typ förefinns inte bara inom själva försvarsforskningsorganen utan även inom andra myndigheter inom försvarssektorn och speciellt då deras centrala planeringsorgan. Tillgodoseendet av dessa utbildningsbehov torde vara en förutsättning för att de myndigheter som är intressenter i avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" effektivt skall kunna fullgöra sina funktioner i anslutning till programmets utformning (jfr kapitel 5.8 och 5.9). 6.4.4 Industrin Industrin har ett starkt intresse av att bli engagerad i ett tidigt skede när det gäller forskning och utveckling i samband med anskaffning av försvarsmateriel. Detta gäller såväl för att tidigt kunna förmedla produktionsekonomiska synpunkter i samband med olika förslag till tekniska lösningar, som för att bli informerad om de behov av tillverkningskapacitet som kan uppstå på sikt. Fördelarna med sådana tidiga engagemang synes i allmänhet uppväga eventuella nackdelar av kommersiell sekretess- och konkurrensnatur, som kan uppstå i samband med att flera företag kopplas in i detta skede. Flertalet industrier är dock främst intresserade av sådana uppdrag som synes ge rimliga möjligheter till framtida beläggning av tillverkningsresurserna. Endast ett fåtal industrier kan tänkas vara intresserade av enbart forsknings- och utvecklingsuppdrag. Industrins behov av att själv lägga ut uppdrag på försvarsforskningsorganen torde kunna beskrivas som relativt små, särskilt när det gäller tillämpningar utanför försvaret. Däremot synes i första hand företag utanför den sedvanliga försvarsindustrins krets välkomna ökade möjligheter att bli orienterade — såväl fortlöpande som i anslutning till specifika behov — om den kompetens som kan finnas tillgänglig inom olika försvarsforskningsorgan. Hithörande problemställningar torde behandlas i ett vidare sammanhang av 1969 års utredning för samordnad forskning. SOU 1970:54

S. k. spin off-effekter kan ofta behöva beaktas när det gäller utläggande av större försvarsforskningsuppdrag på industrin. Detta har redan berörts i kapitel 2. Vissa principiella patenträttsliga frågor när det gäller uppdragsforskning utförd i samarbete mellan statliga organ och industrin synes slutligen behöva belysas mer ingående. I samråd med 1969 års utredning för samordnad forskning har utredningen funnit att dessa frågor är av en sådan karaktär att de bör handläggas i annat sammanhang (se kapitel 1).

SOU 1970: 54

7 Programansvar och produktionsansvar för försvarsforskningsfunktionen

7.1 Kapitlets bakgrund och syften I kapitel 4 beskrevs indelningen i program och produktionsområden i det programbudgetsystem, som är under införande i försvaret. Vidare definierades den allmänna innebörden i begreppen organisatoriskt programansvar och produktionsansvar. Det framhölls därvidlag att indelningen i organisatoriska program — liksom indelningen i produktionsområden — avses att i första hand användas i genomförandeverksamheten. För verksamhetens långsiktiga inriktning används en indelning i avvägningsprogram (kapitel 4.5). Vidare konstaterades att på längre sikt bör eftersträvas största möjliga överensstämmelse mellan indelningen i avvägningsprogram och indelningen i organisatoriska program i enlighet med de i kapitel 4.5 angivna kriterierna. I kapitel 5 analyserades bl. a. hur avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" kunde brytas ned efter teknologier och tillämpade vetenskaper för att ange delmål för genomförandeverksamheten i form av produktionsuppdrag. Reglerna för hur denna nedbrytning skall ske och vilka myndigheter (enheter inom myndigheter) som skall genomföra nedbrytningen avgör i betydande utsträckning innebörd och fördelning av det organisatoriska programansvaret och produktionsansvaret för försvarsforskningen. Syftet med detta kapitel är att mot bak102

grund av kapitel 5 och de krav på produktionsfunktionen som diskuterats i kapitel 6 precisera innebörden av organisatoriskt programansvar och produktionsansvar för verksamhet som faller under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". I samband därmed ges också vissa synpunkter på uppdragsutformningen. Mot bakgrund av fattade beslut om programbudgetsystemets införande framstår det som naturligt att använda begreppen program- och produktionsansvar i diskussionen av olika organisatoriska principlösningar i följande kapitel. En ytterligare precisering av motsvarande förvaltningsrättsliga ansvarsförhållanden kan sedan ske i utredningens andra etapp då organisationsstrukturen enligt direktiven skall studeras mer i detalj 1 .

7.2 Några principiella problemställningar i anslutning till program- och produktionsansvar för försvarsforskningsfunktionen Enligt de grundläggande definitionerna för ett programbudgetsystem svarar programfunktionen för målformulering och kontrollerar måluppfyllelse medan produktionsfunktionen svarar för att av programfunk1

En allmän översyn av den förvaltningsrättsliga innebörden av begreppen programoch produktionsansvar torde initieras av Delegationen för införande av nytt system för planering och budgetering inom försvaret (PBD). SOU 1970:54

tionen angivna mål uppfylls i största möjliga utsträckning och på lämpligaste sätt. En sådan uppdelning kan medge relativt enkla organisatoriska ansvarsfördelningar när växelverkan mellan målformulering och produktion är relativt svag och kan uttryckas i enkla kvantitativa termer (antal producerade enheter, kostnad per enhet). För verksamhet fallande under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" gäller som bl. a. framgått av kapitel 4 och 5 ej dessa förutsättningar. Modeller för fördelningen av program- och produktionsansvar hämtade från exempelvis industriell produktion kan därför visa sig vanskliga att tilllämpa. För försvarsforskningsfunktionen gäller bl. a. att dess produktionsresultat i ej försumbar utsträckning är avsedda att direkt ge underlag för olika målformuleringar såväl för försvarsforskningsfunktionen själv som — på längre sikt — för hela den organisation den är satt att betjäna (figur 4.10). Återkopplingen mellan forskningsproduktion och målformulering kan i vissa fall vara synnerligen stark. Så är exempelvis fallet beträffande miljöoch ramstudieverksamheten som bl. a. har till syfte att ange områden, där forskningsoch utvecklingsinsatser kan få avgörande säkerhetspolitisk och försvarsteknisk betydelse och påverka såväl inriktningen av försvarsforsknngsprogrammet som målen för totalförsvaret som helhet. En betydelsefull komponent i produktionsarsvaret för försvarsforskning är ansvaret för den teknisk-vetenskapliga kvaliteten på det underlag som levereras bl. a. till försvarsplaneringen. Det kan därför vara motiverat att i vissa sammanhang redovisa den teknisk-vetenskapliga delen av produktionsansvaret skild från den mer administrativt inriktade delen, t. ex. avseende ekonomisk handlingsfrihet med avseende på förbrukning av olika slag av resurser inom givna totalramar. En nära anknytning till den teknisk-vetenskapliga delen av produktionsansvaiet har frågor rörande den löpande samordningen av olika forskningsuppdrag, bl. a. ned hänsyn till resonemangen om kriSOU 1970: 54

tisk storlek på olika forskningsenheter och de krav som ställs när det gäller dessa enheters långsiktiga kompetensutveckling inom olika vetenskapsområden (kapitel 6.3.5). Ansvar för att "följa utvecklingen inom verksamhetsområdet" är rutinmässigt inskrivet i flertalet myndighetsinstruktioner. Centraliseringen av ansvaret för forskningsverksamheten inom en samhällssektor — och då speciellt verksamhet av typ miljö- och ramstudier — får dock ej utformas eller uppfattas så att de enskilda myndigheternas ansvar för att "följa utvecklingen" minskar. Snarare kan kompetenskraven därvidlag skärpas på myndigheter som är avnämare av forskningsresultaten, bl. a. för att möjliggöra ett effektivt informationsutbyte med forskningsorganen i olika planeringsfrågor av central betydelse (jfr kapitel 5.8—5.9 och 6.2.2). Det kan dock vara naturligt att forskningsorganen åläggs ett visst samordningsansvar när det gäller insamlade och delgivning av information, vilket även kan innefatta tillhandahållande av vissa tyngre serviceresurser (bibliotek, datorservice, m. m.). Det kan vidare vara naturligt att forskningsorganen kan erbjuda viss utbildningsservice åt olika avnämarmyndigheter (jfr kapitel 6.4.3).

7.3 Centralisering och delegering av ansvar Programbudgetering förbinds vanligen med en stark decentralisering av ansvaret för produktionsplanering och produktionsmetoder. Det bör dock påpekas att programbudgettekniken i princip ej förutsätter men däremot möjliggör en sådan decentralisering av produktionsansvaret. Målformulering, planering, budgetering och uppföljning av en verksamhet i programtermer kan kombineras med en hårt centraliserad produktionsplanering. De ökade krav på preciseringar i målformulering och måluppfyllelse som ligger i programbudgettekniken tas ibland till intäkt för en sådan centraliserad produktionsplanering, som kan bli synnerligen resurskrävande inte minst för verksamheter av den art som fal103

ler under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". I många fall torde motivet för en sådan centralisering vara eller uppfattas som en bristande tilltro till de lokala organens lojalitet, vilket knappast torde bidra till att skapa en ökad motivation i arbetet. Med utgångspunkt från de effektivitetsvinster som kan förväntas, dels på grund av ökad motivation på lägre nivåer, dels på grund av minskade krav på komplicerad informationsbehandling i centrala organ rekommenderar försvarsdepartementets programbudgetgrupp i SOU 1969: 25 ett uppdragssystem för genomförandeverksamheten som i förhållande till nuvarande system möjliggör en betydande decentralisering. Vid genomförandet bör de verkställande myndigheterna ha stor frihet att välja produktionsteknik. Måluppfyllelsen kontrolleras i efterhand av uppdragsgivaren. Rekommendationerna i SOU 1969: 25 avser i första hand uppdrag till och mellan myndigheter inom försvarssektorn och från försvarssektorn till myndigheter och företag utanför sektorn. De torde dock i hög grad vara tillämpbara även inom myndigheterna. Detta gäller inte minst inom försvarsforskningsorganen, bl. a. därför att av deras personal förväntas i hög grad ett självständigt och kvalificerat tekniskt och vetenskapligt ansvar i genomförandeverksamhet och resultatredovisning. I SOU 1969: 25 påpekas dock olika förhållanden som försvårar decentralisering. Det framhålls bl. a. att olika former av osäkerhet i framtidsbedömningen medför behov av en central ledning. Möjligheterna till decentraliserad planering blir därför olika vid långsiktig och kortsiktig planering (se vidare betänkandet SOU 1969: 25 sid. 154— 155). Graden av decentralisering och självständigt ansvar kommer bl. a. till uttryck i uppdragsformuleringarna och de resursfördelningsprinciper som tillämpas vid planeringen (se t. ex. SOU 1969: 25 bilaga 1, kapitel 1).

7.4 Principiella synpunkter på uppdragsformuleringen I programbudgetterminologin är definitionsmässigt ett uppdrag ett instrument för överföring av information från beställare till producerande organ. Ett uppdrag skall allmänt ange vilka prestationer som skall utföras, beräknad resursåtgång, samt var och när leverans av resultatet skall ske. I vissa fall kan det vara aktuellt att i uppdraget ange det sätt på vilket prestationen skall fullgöras — produktionstekniken. Ett uppdrag skall således innehålla: •

•

•

Prestationsuppgift: vad som skall utföras (om möjligt preciserat kvantitativt och kvalitativt) med anknytning till program och produktionsområde. Resursuppgift: vilka resurser som beräknats erforderliga för att fullgöra uppdraget, såväl betalningsmedel (dels för närmaste budgetår, dels för framtida åtaganden) som övriga resurser. I vissa fall handlingsregler av produktionsplaneringsnatur — t. ex. regler för omdisponering av resurser, uppföljning samt prövningsrutiner vid avvikelser från prestations- eller resursuppgift och ev. restriktioner i övrigt.

Uppdrag fallande under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" till ett forskningsorgan kan (jfr kapitel 2.4 och 5.6.3) innefatta dels forskning med krav på specifik resultatavtappning i anslutning till arbetet med betingade systemplaner eller till specifika miljö- och ramstudieproblem (närmast svarande mot "tillämpad forskning" enligt kapitel 2.4), dels forskning med syfte att säkerställa forskningsorganens kunskaper och kompetens med avseende på tänkta framtida tillämpningar ("kunskapsuppbyggande forskning", närmast svarande mot "riktad grundforskning" enligt kapitel 2.4). Uppdragssystemet kan således utformas som styrande instrument av stor betydelse såväl för kortsiktig resultatavtappning från forskningsorganen som för dessas långsiktiga resursutveckling. För ledningsorgan för försvarsforskningsfunktionen på olika nivåer bör målen — SOU 1970: 54

med hänvisning till i föregående avsnitt nämnda principer om ansvarsdelegering — vara att få en sådan organisationsstruktur och kompetensprofil hos producerande enheter att stora uppdrag med entydig anknytning till avvägningsprogrammet lätt kan placeras ut i organisationen. Det kan sannolikt vara fördelaktigt inom stora organisationer att uppdragsformuleringen får uppvisa vissa variationer beträffande principerna för resursanvändning och ansvarsfördelning i produktionsfunktionen (jfr även kapitel 2.4). Uppdragen kan således innehålla mer eller mindre hårda begränsningar av produktionsplaneringsnatur, beroende dels på sakinnehållet i uppdraget (externa tidsgränser, hårda begränsningar beträffande tillgång på viss personal och utrustning), dels på grund av erfarenhetsmässiga bedömningar av hur stort ansvar som kan delegeras till viss organisationsenhet. Sådana organisationsinterna skillnader i uppdragsformuleringen utesluter ej att mål och resultat alltid redovisas på ett enhetligt sätt mot yttre kunder (överordnade programansvariga myndigheter).

7.5 Förslag till precisering av innebörden i program- och produktionsansvar för försvarsforskn ingsfun ktionen Mot ovanstående bakgrund har följande preciseringar av innebörden i program- och produktionsansvar för försvarsforskningsfunktionen bedömts lämpliga: Ansvar för totalförsvarets avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning" kan ej i egentlig mening tilldelas viss myndighet. Ansvarsfördelningen får beskrivas i anslutning till en förhandlingsprocedur. Syften med och krav på denna procedur har angivits i kapitel 5.6.1 och 5.9. Resultatet av proceduren bör kunna användas av Kungl. Maj:t som underlag för att ange riktlinjer för den (organisatoriska) programplaneringen av försvarsforskningsverksamheten. 1 En myndighet kan därvid tilldelas ett ansvar för att hålla samman denna förhandlingsprocedur (rullning av avvägningsprogrammet). Detta kan också kombineras med att myndigheten har organisatoriskt pro4f—SOU 1970: 54

gramansvar (se nedan) för genomförandet av större eller mindre delar av den verksamhet som faller under avvägningsprogrammet. Organisatoriskt programansvar för försvarsforskningsverksamhet innebär för en myndighet ansvar för genomförandet av ett eller flera delprogram eller programelement inom totalförsvarets avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning". Härigenom kopplas avvägningsprogrammet till myndighetsvisa (organisatoriska) delprogram eller programelement. En viss myndighets organisatoriska programansvar för försvarsforskningsverksamhet innebär sålunda: (med anknytning till den allmänna definitionen i kapitel 4.5.5) bl. a. •

att efter de riktlinjer för planeringen som anges av Kungl. Maj:t styra fördelningen av avvägningsprogrammets forskningsmängd (vad avser de delprogram/programelement) som ingår i en viss myndighets organisatoriska programansvar) i form av uppdrag på olika produktionsorgan inom och utom försvarssektorn inom programplanernas tidsperspektiv. Uppdragen formuleras normalt med utgångspunkt från teknologier eller systemtillämpningar (figur 5.4), • att inge anslagsframställning (petita, programplan), för till myndigheten hörande delprogram (programelement) till Kungl. Maj:t (på grundval av underlag från produktionsmyndigheterna) liksom en redovisning för utvecklingen inom delprogram (programelement) under närmast föregående budgetår, • att övervaka och anpassa i första hand den långsiktiga utvecklingen av de utnyttjade forskningsresursernas inom försvarssektorn storlek, struktur och beläggning, dels till avvägningsprogrammets behov (vad avser de delar för vilka myndigheten har organisatoriskt programansvar), dels till tillgången på andra forskningsresurser. Därvid skall även möjligheter och lämplighet att tillgodose be1 Jfr samspelet FOA—ÖB vid nuvarande procedur för rullning av FOA:s långsiktsplan.

hov av exempelvis objektbunden utveckling eller insatser åt kunder utom försvarssektorn beaktas. I en myndighets organisatoriska programansvar för försvarsforskningsverksamhet ingår således att inom ramen för Kungl. Maj:ts bemyndiganden ge ekonomiska återförsäkringar till underställda och sidoordnade produktionsorgan för verksamhet fallande under egna delprogram (programelement) under programplanernas tidsperspektiv. Organisatoriskt programansvarig myndighet skall vidare för produktionsorgan som blivit underställda programmyndigheten i detta avseende infordra motsvarande ekonomiska återförsäkringar från andra programmyndigheter för verksamhet åt dessa, som sådana produktionsorgan åtar sig. Produktionsansvaret för försvarsforskning avser (med anknytning till den allmänna definitionen i kapitel 4.5.5) ansvar för planering och genomförande av den löpande forskningsverksamheten inom programplanernas ram och Kungl. Maj:ts primäruppdrag. Därtill kan komma sekundäruppdrag från andra produktionsmyndigheter. Produktionsansvaret innebär ett långtgående ansvar för såväl resultat som produktionsresursernas kvalitet och ekonomiska utnyttjande. Med hänvisning till diskussionen i kapitel 5.7 innebär det bl. a. ansvar för erforderlig produktionsplanering med avseende på samordning och nedbrytning av den erhållna uppdragsmängden (primär- och sekundäruppdrag) efter basteknologier och tillämpade vetenskaper för att åstadkomma en rationell intern uppdragsstruktur i forskningsorganen. Vidare ingår ansvar för underlag till primäruppdragsförslag till programmyndigheten. Ovanstående innebörd av program- och produktionsansvar anses gälla då ej annat särskilt anges i följande diskussioner av principiella organisationsstrukturer. Sambandet programmyndighet — produktionsmyndighet — primär- och sekundäruppdrag i försvarets programbudgetsystem illustrerades i figur 4.5. 106

SOU 1970: 54

8 Alternativa organisationsstrukturer

8.1 Syften Utredningen har enligt sina direktiv att framlägga alternativa förslag beträffande försvarsforskningens inriktning och omfattning samt organisation, finansiering och ansvarsförhållanden. Detaljförslag beträffande organisation, finansieringsformer o. dyl. skall dock redovisas först i ett senare delbetänkande. Faktorer av betydelse för försvarsforskningens inriktning och omfattning har analyserats i tidigare kapitel liksom den allmänna organisatoriska ram för totalförsvaret, i vilken försvarsforskningen skall passa in. I kapitel 5 behandlades exempelvis olika avvägningskriterier och principiella krav på avvägningsförfaranden för försvarsforskningsprogrammet (avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning"). Vidare behandlades hur försvarsforskningsprogrammet skall kunna brytas ned i mål för forskningsproduktionen på olika nivåer. Några faktorer av betydelse för bedömning av olika former av samordning av forskningsproduktionen berördes i kapitel 6. Innebörden i program- och produktionsansvar för forskningsfunktionen har preciserats i kapitel 7, där vidare vissa principiella synpunkter på fördelningen av program- och produktionsansvar framfördes. På grundval av dessa diskussioner anges i det följande olika organisatoriska principlösningar för försvarsforskningsfunktioSOU 1970: 54

nen. En utgångspunkt har därvid varit att mot bakgrund av den starka splittring som antyds i tabellerna 5.2 och 6.1 åstadkomma en bättre samordning och överblick på såväl program- som produktionssida i enlighet med grundsynen i det nya planeringssystemet. Alternativen har vidare anpassats till olika mål för försvarsforskningen och dess organisation i anslutning till följande punkter, som utredningen funnit i första hand vara av betydelse för utformningen av försvarsforskningens framtida organisatoriska struktur: 1. Ambitionsnivå för försvarsforskningen i anslutning till i kapitel 5 angivna dimensionerande faktorer. 2. Organisatorisk fördelning av ansvar för framtagande av underlag och metodik för försvarets perspektivplanering. 3. Fördelning och delegering av ansvar inom själva forskningsorganisationen. 4. Försvarsforskningens samordning med övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet. Ur mängden av tänkbara organisationsalternativ har utredningen mot bakgrund av kriterier som senare redovisas valt ut fyra för närmare beskrivning. Syftet med de fyra alternativen är att belysa hur organisatoriska samordningskrav tillsammans med angivande av olika mål i anslutning till ovanstående fyra punkter och olika inbör107

des viktning av dessa kan leda till olika principlösningar för försvarsforskningens organisation. De avgörande skillnaderna mellan alternativen berör verksamheter fallande under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" sådant det skisserats i kapitel 5. I samtliga fall förutsätts den objektbundna utvecklingen bedrivas i form av sekundäruppdrag från de anskaffningsansvariga myndigheterna (FMV, SjvS m. fl.).

8.2 Organisatoriska lösningar av sambandet mellan försvarsforskning och perspektivplanering 8.2.1 Bakgrund och syfte I kapitel 4 och 5 beskrevs det nära samband som föreligger mellan verksamhet som faller inom avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" och i första hand perspektivplanering. Av dessa kapitel framgick bl. a. hur forskningsresultat kommer in som en viktig del av underlaget för olika planeringsbeslut, från miljö- och ramstudiernas underlag för de grundläggande målformuleringarna till underlag för övergång till obetingade planer exempelvis för olika vapensystem. I kapitel 4 beskrevs även hur dessa successiva beslut i planeringskedjan skapade olika forskningsbehov och sålunda hade en direkt återkoppling till inriktningen av försvarsforskningsprogrammet. Ur utredningens synpunkt är det således av principiell och grundläggande betydelse att ägna ingående uppmärksamhet åt de organisatoriska formerna för perspektivplaneringens bedrivande. Diskussionen kring olika planeringsfunktioner kan därvid behöva bli rätt ingående bl. a. mot bakgrund av att införandefasen av det nya planeringssystemet just har inletts och att perspektivplaneringen därigenom ännu har karaktären av försöksverksamhet. I närmast följande avsnitt behandlas vissa principiella avgränsnings-, resurs- och ansvarsproblem i anslutning till sambandet mellan försvarsforskning och perspektivplanering. Därefter anges alternativa organisa108

toriska principlösningar för detta samband. Dessa berör även centrala frågor rörande fördelningen av program- och produktionsansvar för försvarsforskningen. De organisatoriska principlösningarna för sambandet forskning—perspektivplanering kan sedan kombineras med olika organisationsalternativ för produktionsresurserna för försvarsforskning, vilket beskrivs i kapitel 8.3 och följande. 8.2.2 Berörda verksamheter och resurser Med det nära samband som föreligger mellan försvarsforskning och perspektivplanering är det av stor betydelse att vid behandlandet av organisationsfrågor i möjligaste mån skilja mellan verksamhet fallande under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" och det direkta arbetet med perspektivplanerna för totalförsvaret och dess olika delar. Verksamhet av underlagsframtagande karaktär fördes därvid enligt kapitel 5.4.1 till avvägningsprogrammet medan själva planeringsverksamheten ansågs omfatta slutliga sammanställningar, värderingar och urvalsbeslut av de perspektivplaneansvariga myndigheterna. Vid behandlingen av organisationsfrågor berörande samspelet mellan försvarsforskningen och perspektivplaneringen är i första hand följande verksamheter av betydelse: 1. Miljö- och ramstudier. Dessa avser som nämnts underlagsframtagande såväl för statsmakternas angivande av mål för totalförsvaret på lång sikt som för myndigheternas fortlöpande planeringsarbete (figur 4.9). 2. Den alternativgener er ande verksamheten. Denna omfattar dels ett kontinuerligt underlagsframtagande i form av förslag till alternativa systemlösningar på totalförsvarsnivå, dvs. omfattande stora delar av ett eller flera av exempelvis krigsmaktens avvägningsprogram. Vidare ingår de sammanställningar, värderingar och urval av förslagen, som perspektivplaneansvariga myndigheter gör inför inlämnandet av en viss perspektivplan till Kungl. Maj:t. 3. Planeringsverksamhet i anslutning till av Kungl. Maj:t fastställda perspektivplaner (verkställighetsfasen). Detta är en samSOU 1970:54

manställande och värderande verksamhet som innefattar urval och successiv precisering av de i punkt 2 ovan omnämnda förslagen till alternativa systemlösningar för en viss del av totalförsvaret (t. ex. krigsmakten). Slutmålet för denna verksamhet är övergången till obetingade planer, dvs. från perspektiv- till programplaner. 4. Analys av de forskningsbehov som uppkommer som resultat av de sammanställande och värderande verksamheterna enligt punkterna 2 och 3 ovan samt formulering och avvägning av tillhörande delar av försvarsforskningsprogrammet. Detta är i sig en sammanställande och värderande funktion som i första hand berör programplaneringen för försvarsforskningen. 5. Utveckling av systemanalys- och värderingsmetodik för perspektivplaneverksamheten. Detta är en underlagslämnande verksamhet, som tas med i detta sammanhang därför att den erfarenhetsmässigt torde behöva bedrivas i nära anknytning till det praktiska planeringsarbetet. De produktionsorgan som skall svara för underlagsframtagande med anknytning till de ovan angivna fem verksamhetstyperna måste äga ingående kännedom om nuvarande totalförsvarsorganisation ("existerande försvarskapital" enligt kapitel 4) bl. a. med hänsyn till analysen av tids- och kostnadsfaktorer förknippade med olika alternativa utvecklingslinjer för skilda delar av totalförsvaret. Vidare krävs ett kvalificerat kunnande inom såväl de teknisk-naturveter.skapliga som de allmänt samhällsvetenskapliga områdena, vilket torde vara en av förutsättningarna för överblick och allsidighet vid bedömningarna av olika långsiktiga utvecklingsmöjligheter. De i kapitel 6 diskuterade kraven på en effektiv informationsöverföring och tillvaratagande av knappa men högt kvalificerade personella resurser är också tillämpliga i deta sammanhang. Perspektivplaneringen torde, speciellt vid en hög ambitionsnivå när det gäller alternate planering, ställa krav på ökade resurser för ovan angivna verksamheter. En betydelsefull fråga som organisationsalternaSOU 1970: 54

tiven söker belysa blir därvid den organisatoriska fördelningen av dessa resurser. Alternativen speglar också hur de krav på resursernas kompetens, m.m., som angavs ovan, kan tillmätas olika vikt. 8.2.3 Ansvarsfrågor i anslutning till perspektivplaneringen Alternativen berör olika ansvarsfrågor i anslutning till perspektivplaneringsverksamheten. Vid en beskrivning av den organisatoriska ansvarsfördelningen i sådana sammanhang är det motiverat att skilja mellan sammanställande och värderande aktiviteter och underlagslämnande aktiviteter i anslutning till de verksamheter som berördes i föregående avsnitt. Införandet av programbudgetering inom försvaret gör det vidare motiverat att diskutera ansvarsförhållandena i termer av program- och produktionsansvar för dessa verksamheter. Liksom för försvarsforskningen i stort torde detta bl. a. vara en nödvändig förutsättning för att kunna belysa ansvarsfrågorna i anslutning till olika resurssamordningsproblem. I begreppet planeringsansvar för en myndighet får i första hand inkluderas både program- och produktionsansvar för den sammanställande och värderande verksamheten såväl i anslutning till perspektivplaneringens alternativgenererande fas som verkställighetsfasen (punkterna 2 och 3 i föregående avsnitt). Program- och produktionsansvar för sådant underlagsframtagande som är specifikt för myndighetens verksamhetsområde får också räknas in i planeringsansvaret. Exempel på sådant underlag är data om det existerande försvarskapitalet inom verksamhetsområdet eller de militära myndigheternas underlag för operativa målsättningar. Särskilt för mycket långsiktig planeringsverksamhet av den typ perspektivplaneringen utgör erfordras vidare i stor utsträckning underlag som berör eller är gemensamt för flera myndigheters verksamhetsområden, även inom andra samhällssektorer än försvaret. Exempel på verksamheter där sådant underlag tas fram är miljö- och ram109

studierna, den alternativgenererande verksamheten samt klarlägganden under verkställighetsfasen av hur betingade planer inom olika delar av totalförsvaret påverkar varandra. För sådant underlagsframtagande av gemensam natur kan i första hand program- men även produktionsansvaret åvila varje planeringsansvarig myndighet för sig eller överlåtas på ett separat organ. Oavsett vilken form som därvid väljs måste de myndigheter som har planeringsansvar för att kunna utöva detta tillförsäkras ett relativt långtgående inflytande på såväl program- som produktionssida för det gemensamma underlagsframtagandet. Dessa problemställningar har redan tidigare berörts i anslutning till tabell 5.2 och angivandet av primära och sekundära intressenter i försvarsforskningsprogrammet. 1 Perspektivplaneringen kommer som redan nämnts sannolikt att skärpa kraven på underlagsframtagande av gemensam karaktär speciellt med anknytning till de i föregående avsnitt berörda verksamheterna. Bl. a. torde statsmakterna och deras beredande organ, (departementen, parlamentariska utredningar och utskott) komma att ställa ökade krav på sådant underlag för sina bedömningar i långsiktiga planeringsfrågor. Följande organisationsalternativ söker i första hand belysa olika fördelning av produktionsresurserna och i viss mån även produktionsansvaret för framtagande av gemensamt underlag av de typer som ovan diskuterats. 8.2.4 Alternativ PP 1: Anknytning till myndigheter ansvariga för organisatoriska huvudprogram Mål Grundtankar i detta organisationsalternativ är att knyta arbetet med perspektivplaneringen så nära som möjligt till de myndigheter som har ansvaret för planeringen av den följande genomförandeverksamheten. Detta kan uttryckas så att produktionsansvaret för underlagsframtagning till perspektivplaneringen väsentligen delegeras till myndigheter ansvariga för de organisatoris110

ka huvudprogrammen 1—3 (armé-, marinoch flygförband) samt motsvarande för de ickemilitära delarna av totalförsvaret. Innebörd Alternativet innebär att miljö- och ramstudierna bedrivs i särskilda utredningar tillsatta av Kungl. Maj:t. Därvid beaktas de intressen olika departement har att bevaka i dessa studier. Eventuellt kan en mer permanent sekretariatorganisation inrättas vid FOA eller annan lämplig myndighet (ev. försvarsdepartementet), att produktionsansvaret för alternativgenereringen inom perspektivplaneringen väsentligen åvilar försvarsgrensstaber (motsv.). Detta gäller såväl underlagsframtagande som förberedande sammanställningar, värderingar och urval. Stabernas resurser för denna verksamhet förstärks, exempelvis genom att särskilda perspektivplaneringsenheter inrättas inom staberna med nuvarande större studie- och utredningsgrupper (typ markmålsutredningen /MUR/) och operationsanalysgrupperna som kärna. Till dessa enheter förs ytterligare personal dels från forskningsorganen, dels från huvudförvaltningarna. (Tyngdpunkten i den långsiktiga systemplaneringen förläggs därvid till staberna.) att ansvaret för direktiv till staberna, sammanställning av perspektivplanerna och slutlig värdering av alternativen åvilar ÖB/försvarsstaben. Viss förstärkning av försvarsstaben med systemanalys- och förvaltningspersonal kan erfordras. Exempelvis kan en fastare knytning mellan vissa delar av försvarsstabens perspektivplaneringsenhet och delar av FMV:s centrala långtidsplanering övervägas, att produktionsansvaret för verkställandefasen i perspektivplaneringen väsentligen 1 FOA:s nuvarande verksamhet kan också ses som exempel på sådant gemensamt underlagsframtagande för vilket FOA har vad som kan beskrivas som ett relativt självständigt produktionsansvar och där samarbetet med de planeringsansvariga myndigheterna säkerställts bl. a. genom det vittförgrenade rätet av gemensamma studie- och underlagsgnnper.

SOU 1970:54

åvilar försvarsgrensstaberna. Detta arbete kan exempelvis i huvudsak bedrivas i projektgrupper knutna till olika betingade systemplaner. Dessa grupper tillförs erforderliga resurser från forskningsorgan, förvaltningar och — via de senare — konsultföretag och industrier, att forskningsbehoven i anslutning till perspektivplanearbetet analyseras av stabernas perspektivplaneringsenheter (projektgrupper) i samråd med de forskningsproducerande organen och förslag till forskningsprogram därvid formuleras, att avvägning av krigsmaktens delar i avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" görs av ÖB/försvarsstaben i samråd med forskningsorganen (motsvarande för övriga perspektivplaneansvariga myndigheter), att forskningsverksamheten i anslutning till de betingade systemplanerna efter denna avvägning i princip bedrivs på uppdrag från staberna (motsv.). Detaljerna kring uppdrags- och finansieringsformer blir i viss mån beroende av den form för försvarsforskningens huvudorganisation som väljs (se kapitel 8.4 och följande), att forskning och utveckling kring planerings-, systemanalys- och värderingsmetodik hålls samman i en forskningsenhet som —liksom i nuläget — ställer utbildad personal till stabernas (motsv.) förfogande. Sammanfattande

beskrivning av alternativet

Alternativet har följande väsentliga karakteristika: •

•

•

ÖB har organisatoriskt programansvar för krigsmaktens perspektivplanering, medan försvarsgrensstaberna har fått väsentliga delar av produktionsansvaret sig delegerat. För Cfs, BN och ÖEF blir det väsentligen fråga om en myndighetsintern arbetsfördelning. Staberna (motsvarande) förses med förstärkta resurser för forsknings- och systemplanering. För viss gemensam verksamhet (miljöoch ramstudier m. m.) kan departementet delegera organisatoriskt programansvar

SOU 1970:54

och produktionsansvar till lämplig myndighet. • Alternativet medför små ändringar (möjligen med undantag av forskningsorganen) i nuvarande arbetsfördelning, och erforderliga ändringar kan i stor utsträckning regleras av respektive myndigheter i arbetsordningar (motsvarande). • ÖB:s och andra perspektivplaneansvariga myndigheters ansvar för långsiktsplaneringen inom sina respektive verksamhetsområden betonas, bl. a. genom att de ges ett uttalat programansvar för tillhörande delar av försvarsforskningsprogrammet (och resurser att utöva detta). • Även om perspektivplanen väsentligen redovisas efter avvägningsprogram får själva perspektivplaneringsarbetet en nära knytning till de organisatoriska huvudprogrammen, dvs. försvarsgrenar (motsvarande). En stark koppling kan därigenom erhållas mellan perspektivplanerings- och genomförandeverksamhet. 8.2.5 Alternativ PP 2: Direkt organisatorisk anknytning till myndigheter ansvariga för perspektivplaner Mål Detta organisationsalternativ syftar till att samla produktionsresurserna för perspektivplaneringen i största möjliga utsträckning direkt under de myndigheter (motsvarande) som har direkt ansvar för perspektivplaner för totalförsvarets olika delar (ÖB, Cfs, BN och ÖEF). Detta gäller även resurserna för sådant underlagsframtagande, som diskuterades i kapitel 8.2.2 och 8.2.3. En grundtanke i alternativet är att perspektivplaneringen bedrives relativt åtskild för totalförsvarets olika delar, bl. a. för att inte införa något som kan uppfattas som oklarheter eller ändrade tolkningar med avseende på arbets- och ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter och mellan myndigheter och statsmakter.

Innebörd Alternativet innebär att ett permanent produktionsorgan (i först hand sekretariat) inrättas för miljöoch ramstudier inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Representanter från olika myndigheter (motsvarande) inom och utom försvarssektorn kan förordnas att såsom experter eller motsvarande biträda organet. Utrikes-, finans- och industridepartementens verksamhetsområden bör exempelvis vara representerade. Organet förlitar sig väsentligen på utlagda forsknings- och utredningsuppdrag. Organet knyts organisatoriskt till lämplig myndighet inom totalförsvaret (se sammanfattningen nedan), att produktionsansvaret för alternativgenereringen (underlagsframtagning såväl som sammanställning och värdering) läggs i en perspektivplaneringsenhet i försvarsstaben (motsvarande för övriga totalförsvarsmyndigheter). Enheten tillförs vissa resurser för forsknings- och systemplanering (genom kommenderad tjänstgöring eller på annat sätt) från forskningsorgan (t. ex. FOA) och FMV. Enheten arbetar dock med aktivt utnyttjande av ÖB:s anvisningsrätt väsentligen genom utlagda forsknings- och utredningsuppdrag på försvarsgrensstaber, förvaltningar och forskningsorgan, att perspektivplaneringsenheten i försvarsstaben (motsvarande) även har den direkta ledningen av perspektivplaneringens verkställande fas. Arbetet kan exempelvis i huvudsak bedrivas i projektgrupper knutna till olika betingade systemplaner. Dessa grupper tillförs erforderliga resurser från staber, forskningsorgan (inom och utom försvaret), förvaltningar och — via de senare — även från industrier och konsultföretag. Ansvaret för systemplaneringen överförs successivt till försvarsgrenar och förvaltningar inför övergången till obetingade planer. Ansvarsdelegeringen kan regleras genom order och anvisningar av ÖB i varje särskilt fall och anpassas efter karaktären på det aktuella systemet (motsvarande för övriga totalförsvarsmyndigheter), att forskningsbehov i anslutning till per112

spektivplaneringen analyseras och förslag till inriktning, omfattning och målsättning för krigsmaktens delar av avvägningsprogrammet 'Allmän försvarsforskning*' formuleras av försvarsstabens perspektivplaneringsenhet i samråd med forskningsorganen (motsvarande för övriga totalförsvarsmyndigheter), att slutlig avvägning av försvarsforskningsprogrammet med hänsyn till olika perspektivplaneansvariga myndigheters samt miljö- och ramstudiernas behov görs av FöD vid ordinarie programbudgetbehandling (se vidare organisationsalternativen för försvarsforskningen som helhet), att forskningsverksamheten i anslutning till de betingade systemplanerna i princip bedrivs på uppdrag från perspektivplaneringsenheten i försvarsstaben (motsvarande). Detaljerna kring uppdrags- och finansieringsformer blir i viss mån beroende av den form för försvarsforskningens huvudorganisation som väljs (se kapitel 8.4 och följande), att forskning och utveckling kring planerings-, systemanalys- och värderingsmetodik hålls samman i en forskningsenhet som — liksom i nuläget — ställer utbildad personal till stabernas (motsvarande) förfogande. Sammanfattande

beskrivning av alternativet

Alternativet har följande väsentliga karakteristika: •

•

En huvuddel av perspektivplaneringsverksamheten bedrivs i centrala stabsorgan, direkt underställda perspektivplaneansvariga myndigheter (ÖB, Cfs, BN och ÖEF). Dessa har både program- och produktionsansvar för såväl själva perspektivplaneringen med tillhörande underlagsframtagande enligt kapitel 8.2.2 och 8.2.3 som för väsentliga delar av den till de betingade planerna knutna forskningsverksamheten. Detta kan ses som analogt med FMV:s produktionsansvar för den objektbundna utvecklingen. De i kapitel 8.2.2 och 8.2.3 diskuterade kraven på samordning bl. a. med hänsyn till informationsutbyte och hushållSOU 1970:54

•

•

•

•

•

ning med kvalificerade personella resurser kan exempelvis tillgodoses genom att försvarsstabens perspektivplaneringsenhet även får i uppgift att fungera som serviceorgan för sådan gemensam underlagsframtagning som diskuteras i kapitel 8.2.3. Sålunda kan exempelvis ett gemensamt sekretariat för miljöstudierna förläggas dit. Motivet är bl. a. att försvarsstaben i detta alternativ ändå kommer att förfoga över en huvuddel av inom totalförsvaret tillgängliga resurser för sådan gemensam underlagsframtagning. En nära samordning med krigsmaktens operativa planläggning kan också erhållas. De perspektivplaneansvariga myndigheternas ställning stärks genom att de tilldelas utökade egna resurser för i första hand system- och forskningsplanering. Samordningen mellan perspektivplanering och forskning säkerställs genom att stärka de perspektivplaneansvariga myndigheternas anvisande och uppdragsledande funktioner. Alternativet ger korta och entydiga ansvars- och beslutsvägar för perspektivplanering, underlagsframtagning och tillhörande forskningsplanering inom varje del (krigsmakten, befolkningsskyddet, psykologiska och ekonomiska försvaret) av totalförsvaret. Eventuella samordningsbehov mellan de olika delarna förutses tillgodoses genom Kungl. Maj:ts direktiv och anvisningar i anslutning till rullning av perspektivplanerna samt vidare genom myndigheternas egna initiativ. (Försvarsstaben kan dock ges vissa samordningsuppgifter.) Alternativet innebär relativt små ändringar av nuvarande arbetsförhållanden och erforderliga ändringar kan i stor utsträckning regleras av respektive myndigheter i arbetsordningar (motsvarande). Alternativet innebär måttliga organisatoriska förändringar som väsentligen berör vissa systemanalys- och planeringsenheter.

SOU 1970: 54

8.2.6 Alternativ PP 3: Samlat produktionsorgan för perspektivplaneringsunderlag knutet till forskningsorganen. Mål En grundtanke i alternativet är att se perspektivplaneringen som en gemensam angelägenhet för totalförsvaret och som en verksamhet, vilken bedrivs i ett nära samarbete mellan de perspektivplaneansvariga myndigheterna inbördes och mellan dessa och statsmakterna. Detta knyter bl. a. an till det synsätt som uttrycktes i 1965 års departementsreform och som innebar att de alltmer betydande konsekvenserna på lång sikt av ett ökat antal planeringsbeslut förutsätter nya samarbetsformer i långsiktiga planeringsfrågor mellan statsmakter och myndigheter. Alternativet betonar grundsynen på perspektivplanen som en idéskiss och vision av framtiden. Arbetet med att ta fram underlag till perspektivplanen bedöms därmed i detta alternativ behöva en starkare anknytning till forskningsverksamhet än till exempelvis traditionellt militärt stabsarbete för att inte alltför starkt kopplas ihop med och konkurrera med planeringen av den mer kortsiktiga genomförandeverksamheten. Ett ytterligare syfte är att främja samtliga perspektivplaneansvariga myndigheters tillgång till ett gemensamt och kontinuerligt uppdaterat kunskapsunderlag via kortaste möjliga kontakt- och informationsvägar, inte bara inom totalförsvaret utan också — bl. a. via forskningsorganen — till andra samhällssektorer. Innebörd Alternativet innebär att en för totalförsvaret gemensam serviceenhet för perspektivplaneunderlag av den gemensamma karaktär som nämnts i kapitel 8.2.3 inrättas, att denna serviceenhet knyts till försvarsforskningsorganen, som dels redan har denna ställning av gemensamma serviceorgan, dels svarar för väsentliga delar av produktionsresurserna för underlaget. Resursansvar för serviceenheten sammanförs med 113

resursansvar för forskningsorganen (se vidare strukturalternativen för dessa), att de perspektivplaneansvariga myndigheterna på grundval av direktiv från Kungl. Maj:t var och en inom sina delar av totalförsvaret svarar för perspektivplanearbetets inriktning samt sammanställningar, värderingar och rekommendationer i anslutning till perspektivplanerna inom sina respektive verksamhetsområden (jfr principdiskussionen i kapitel 8.2.3). Perspektivplaneansvariga myndigheter har även såväl programsom produktionsansvar var och en för sina delar av det underlagsframtagande som berör flera myndigheters verksamhetsområden även om huvuddelen läggs ut som sekundäruppdrag på serviceenheten, att gentemot serviceenheten har perspektivplaneansvariga myndigheter anvisningsrätt, att serviceenheten har produktionsansvar (primäruppdrag från Kungl. Maj:t) för miljö- och ramstudieverksamheten (men inte nödvändigtvis fullständiga egna produktionsresurser och resursansvar härför). Representanter från olika myndigheter inom och utom försvarssektorn liksom för näringslivet kan förordnas att såsom experter biträda enheten. Utrikes-, finans- och industridepartementens verksamhetsområden bör exempelvis vara representerade. Enheten förlitar sig därutöver väsentligen på utlagda forsknings- och utredningsuppdrag, att ansvaret för ledning, sammanställning och värdering av den alternativgenererande verksamheten inom respektive delar av totalförsvaret alltfort åvilar de perspektivplaneansvariga myndigheterna. Verksamheten kan exempelvis bedrivas i studiegrupper med ledning från den perspektivplaneansvariga myndigheten men med sekretariatsfunktion (underlags- och metodikframtagning) förlagd till serviceenheten. Till dessa grupper knyts representanter från försvarsgrensstaber, förvaltningar och forskningsorgan, att under perspektivplaneringens verkställighetsfas ansvarar serviceenheten för planerings- och värderingsmetodik vid arbetet med de betingade planerna. Den ansvarar vidare för en fortlöpande uppdaterad infor114

mationsbank över arbetet med samtliga betingade systemplaner och en uppföljning av hur de betingade planerna för olika delar av totalförsvaret kan påverka varandra, att forskningsbehov i anslutning till perspektivplanearbetet analyseras och förslag till forskningsprogram tas fram av serviceenheten, till denna knutna studiegrupper och forskningsorganen i samråd, att den slutliga avvägningen av forskningsprogrammet (avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning") sker i samråd mellan perspektivplaneansvariga myndigheter och forskningsorganen, inkluderande serviceenheten. (Se vidare alternativen för försvarsforskningens huvudorganisation.), att med utgångspunkt från det fastställda avvägningsprogrammet kan olika modeller väljas för organisatoriskt program- och produktionsansvar för genomförande av forskningsverksamheten i anslutning till de betingade systemplanerna (se vidare alternativen för försvarsforskningens huvudorganisation), att ansvaret för forskning, utveckling, utbildning och service i anslutning till planerings-, systemanalys- och värderingsmetodik för totalförsvarets behov åvilar serviceenheten i samarbete med universitet och högskolor. (Detta är det enda resursansvar för egentlig forskningsverksamhet som åvilar serviceenheten.) Sammanfattande

beskrivning av alternativet

Alternativet har följande väsentliga karakteristika: •

•

Perspektivplaneringen och karaktären på det därav betingade resursbehovet för gemensam underlagsframtagning har i alternativet bedömts motivera sammanhållna sekretariatfunktioner för denna verksamhet i form av en serviceenhet förlagd i anslutning till forskningsorganen. Därigenom främjas en samordning av perspektivplaneringen och tillhörande forskningsverksamhet inom hela totalförsvaret. Alternativet bygger därvid på en vidareSOU 1970: 54

utveckling av nuvarande studie- och underlagsgruppsverksamhet. • Alternativet innebär precisering av innebörd och fördelning av program- och produktionsansvar för de olika verksamheter med anknytning till perspektivplaneringen som diskuterades i kapitel 8.2.2 och 8.2.3. Samtidigt innebär alternativet en samordning av vissa kvalificerade resurser. • En samlad informations- och underlagsbank för totalförsvarets långsiktsplanering skapas i en särskild serviceenhet organisatoriskt knuten till försvarsforskningsorganen. Denna kan gemensamt betjäna myndigheter och statsmakter. Skapandet av en sådan bank överensstämmer med angivna mål för såväl 1965 års departementsreform som för försvarets nya planeringssystem. • Alternativet torde främja en bred kontaktyta mellan totalförsvarets långsiktsplanering och olika forsknings-, utvecklings- och utredningsaktiviteter i samhället i övrigt. • Oberoende av den ofta relativt snabba cirkulationen av personal i ledande militära stabsbefattningar säkerställs kontinuitet i perspektivplanearbetet genom vissa fasta basresurser för underlagsframtagning, etc. • Likställighet främjas mellan olika perspektivplaneansvariga myndigheter med avseende på tillgång till vissa kvalificerade forsknings- och utredningsresurser för perspektivplanearbetet. 8.2.7 Andra alternativ Grundläggande för sådana alternativ kan vara en långtgående strävan att centralisera planering av produktion och upphandling för den offentliga sektorns behov för att på denna väg åstadkomma en totaloptimering ur bl. a. industri- och allmänt näringspolitisk synpunkt. Produktionen för försvarsändamål blir en viktig del i ett sådant system inte minst genom sin hittillsvarande betydelse för den tekniska nivån i bl. a. industrin. En strävan kan också vara att i största SOU 1970:54

möjliga utsträckning söka basera försvaret på alternativanvändning av resurser som primärt tas fram och utnyttjas för andra ändamål. Försvarseffekten skall alltså väsentligen grundas på hög flexibilitet och adaptivitet (enligt definitionerna i kapitel 4) hos samhället som helhet. Det bör påpekas att metodiskt och statistiskt underlag för en sådan totaloptimering av samhällsplaneringen f. n. torde föreligga i ytterligt begränsad utsträckning. Det alternativ som skisseras i det följande kan därför också ses som ett mer konkret exempel på problemställningar som kan bli aktuella i ramstudiernas 15-årsperspektiv. En sådan skiss av ett tänkbart alternativ blir med nödvändighet grov i konturerna. Den har dock flera beröringspunkter med såväl aktuella diskussioner kring s. k. framtidsforskning som existerande centralplaneringssystem inom vissa länder i både Västoch Östeuropa. Ett tänkbart alternativ skisserat utifrån ovan antydda målsättningar skulle innebära att ett centralt statligt serviceorgan för perspektivplanering inrättas. Bl. a. beroende på inriktning och karaktär hos verksamheten vid organet kan olika former för departementstillhörighet och departementsanknytning tänkas, att detta serviceorgan är central produktionsmyndighet för miljö- och ramstudier samt perspektivplanering för större delen av den offentliga sektorn. Försvarsärenden kan exempelvis handläggas av en särskild enhet inom detta organ, att försvarsdepartementet fungerar som Kungl. Maj:ts programmyndighet gentemot det centrala serviceorganet i fråga om totalförsvarets perspektivplanering, att olika försvarsmyndigheters planeringsansvar väsentligen begränsas till programplanerna. Därutöver skall de biträda det centrala serviceorganet för perspektivplanering med expertis, underlag och bedömningar inom sina respektive verksamhetsområden (för krigsmaktens del exempelvis berörande operativa målsättningar, m. m.), att forskningsbehov för försvarsändamål 115

analyseras och forskningsprogram avvägs väsentligen inom centralorganet från breda forsknings- och näringspolitiska synpunkter. Olika försvarsmyndigheter har därvid att lämna prioriteringar ur väsentligen operativ synpunkt. Avvägningar som kan innebära säkerhetspolitiska risktaganden sker i samråd med försvarsdepartementet. Sammanfattningsvis får alternativet ses som en tänkbar följd av en långtgående strävan att centralisera vissa planerings- och produktionsfunktioner inom statsförvaltningen. En bedömning av alternativet kommer även att innefatta en bedömning av de betydande organisations- och ansvarsförändringar inom hela statsförvaltningen som är altern2itivets grundläggande förutsättning. En sådan prövning torde ligga utanför denna utrednings uppdrag. 8.2.8 Schematisk framställning av informationsflödet i de tre alternativen Med hänvisning bl. a. till diskussioner i kapitel 6.2 är informationsflödet av central betydelse i samspelet mellan perspektivplaneringsverksamhet och försvarsforskning. Som tidigare nämnts (kapitel 8.2.3) är det främst ifråga om formerna för framtagande av visst underlag av gemensam karaktär för flera myndigheter inom totalförsvaret som de tre alternativen skiljer sig åt. Informationsflödena för i första hand sådant underlag i de tre alternativen har starkt schematiskt skisserats i figur 8.1.

8.3 Huvudalternativ för organisation av försvarsforskningen — introduktion 8.3.1 Alternativa organisatoriska utformningar av resurserna för forskningsproduktion. Mot den bakgrund som angavs i kapitel 8.1 har utredningen till närmare behandling tagit upp följande fyra alternativ för organisationen av produktionsresurserna för försvarsforskningen. 116

Alternativ 1 för forskningsresursenas organisation (FR 1) I detta alternativ knyts resurserna för forskningsproduktion väsentligen till de anskaffande myndigheterna. Detta innelär också en nära knytning till genomförandeverksamheten under de organisatoriska huvudprogrammen 1—3, dvs. armé-, marin- och flygförband. Alternativ 2 för forskningsresursenas nisation (FR 2)

orga-

I detta alternativ samlas åtminstone på sikt huvuddelen av resurserna för forskningsproduktion inom försvarssektorn i en myndighet med stark central produktionsledning. Denna myndighet kan få såväl programsom produktionsansvar för betydande delar av försvarsforskningsprogrammet. Alternativ 3 för forskningsresursenas nisation (FR 3)

orga-

I detta alternativ ligger programansvaret för försvarsforskningen samlat i en särskild myndighet direkt under Kungl. Maj:t. Produktionsansvaret är delegerat och ligger väsentligen hos de myndigheter som har forskningsresurserna. En viss organisatorisk samordning av resurserna inom försvarssektorn är därvid på sikt tänkbar. Alternativ 4 för forskningsresursernas nisation (FR 4)

orga-

I detta alternativ ligger liksom i alternativ 3 programansvaret för försvarsforskningen i en särskild myndighet direkt mder Kungl. Maj:t. Den har även formellt produktionsansvar men inga produktionsresurser. Dessa är samlade i ett samordnat statligt forskningsproduktionsorgan utanför försvarssektorn men med genomförandearsvar för sekundäruppdrag inom försvarsfcrskningsprogrammet. Dessa alternativ för forskningsresursernas organisation beskrivs närmare i samband med de fyra huvudalternativ ftr den totala försvarsforskningsorganisationen, dvs. även innefattande organisationen för perspektivplaneringen, som utredningen -valt att lägga SOU 1970: 54

Kungl. Maj: t Kungl. Maj: t

Försvarsdepartementet

Försvarsdepartementet

j

Ramstudier i

Övriga perspektiv planeansvariga myndigheter

och l \ idier^v

l «Övriga • Försvarsstaben

Försvarsgrensstaber, förvaltningar

Forskningsorganisation

I

ÖB

perspektivplaneansvariga myndigheter

Vr

Försvarsdepartementet

I

i

Försvarsstaben Fst/PPE

- J

Forsknings•-* organisation

Övriga perspektiv planeansvariga myndigheter

Forskningsorganisation

X Försvarsgrensstaber, förvaltningar

Försvargrensstaber, förvaltningar

Fst/PPE | Försvarsstabens perspektivplaneringsenhet (utbyggnad av Fst/Plan) med vissa samordnings- och servicefunktioner i anslutning till för totalförsvaret gemensamt underlagsframtagande, bl a sekretariat för miljöstudier, m m.

Alternativ PP1

Alternativ PP2

Serviceenhet för perspektivplaneunderlag, innefattande bl a fast sekretariat för miljöoch ramstudier, m m.

Alternativ PP3

Figur 8.1. Informationsflödet för perspektivplaneringsunderlag (starkt schematiserat) för de tre förslagen till alternativa lösningar av det organisatoriska sambandet mellan försvarsforskning och perspektivplanering. Beteckningen "Forskningsorganisation" används i figuren som en samlande benämning på de alternativa utformningar av försvarsforskningsorganisationen som beskrivs i avsnitt 8.3 och följande. Forskningsorganisationens detaljutformning kan således variera mellan ovanstående alternativ.

fram. Dessa huvudalternativ behandlas närmare i följande avsnitt. 8.3.2 Huvudalternativens uppbyggnad De fyra alternativen för organisationen av resurserna för forskningsproduktion (FR 1 —FR 4) kan i princip fritt kombineras med de olika alternativen till organisatorisk lösning av sambandet forskning/perspektivplanering (PP 1—PP 3). Av det totala antalet kombinationer har utredningen valt att ta upp fyra huvudalternativ för den totala försvarsforskningsorganisationen till närmare behandling. Motiven för detta urval har väsentligen varit att vissa parvisa kombinationer av alternativ för forskningsresursernas organisation och perspektivplaneringens organisation framstått som mest naturliga med hänsyn till likheter i grundläggande målformuleringar och inbördes viktning av dessa i anslutning till de fyra punkter som angavs i kapitel 8.1. SOU 1970: 54

De fyra huvudalternativen omfattar följande kombinationer: Huvudalternativ 1: Kombination FR 1/PP 1 Huvudalternativ 2: Kombinationerna FR 2/ PP 2 och FR 2/PP 3 Huvudalternativ 3: Kombination FR 3/PP 3 Huvudalternativ 4: Kombination FR 4/PP 3 Dessa alternativ beskrivs närmare i följande avsnitt. Därvid används de olika ansvarsformerna (organisatoriskt programansvar, produktionsansvar, vetenskapsansvar m. m.) med i kapitel 7 definierad innebörd. De figurer som illustrerar alternativen belyser i första hand de formella vägarna för uppdrag och planeringsunderlag enligt försvarets programbudgetsystem. Dessa avses i samtliga alternativ vara kompletterade med ett finmaskigt nät av informations- och kontaktvägar i form av gemensamma studieoch underlagsgrupper etc. Erfarenheterna från nuvarande organisation pekar på att 117

—

c ro

/\

V

. c en o

<u

OJ : 0

p 1 T3

.c 2T o O c T3

E

f .

O h Z> CD E C f- CO c

j*:

o LL

ro — roo

(O O)

1_ O

O

trt

S c

c -*: CD •V : 0 in w

^> 5 •*=

o

'v> T3

c c ^ Dl ZD O O

g ro

SOU 1970:54

detta torde vara av avgörande betydelse för effektiviteten i verksamheten. 8.4. Huvudalternativ (se figur 8.2)

8.4.1 Alternativets huvuddrag och mål Alternativet uttrycker en strävan till att knyta forskningsorganen så nära som möjligt till de myndigheter som i dag volymmässigt är huvudavnämare av försvarsforskningen. Endast för försvaret starkt specifika produktionsresurser för forskning och utveckling bibehålls inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Dessa förläggs i möjligaste mån till de myndigheter forskningsorganen främst skall betjäna. (Försvarsteknisk forskning och utveckling till FMV; medicinsk och beteendevetenskaplig forskning och utveckling till SjvS.) Försvaret söker i övrigt i möjligaste mån utnyttja andra forskningsresurser i samhället (i begränsad omfattning universitet och högskolor men huvudsakligen industrier och konsultföretag). Alternativet är anpassat till en låg ambitionsnivå beträffande alternativplanering, där tyngdpunkten läggs på objektbunden utveckling i anslutning till obetingade planer och med utnyttjade av i industrin väl etablerade teknologier. Alternativet kombineras i första hand med alternativ PP 1 för perspektivplaneringen. 8.4.2 Programstruktur Avvägningsprogrammet 'Allmän försvarsforskning" rullas på sätt som beskrivits för alternativ PP 1 i avsnitt 8.2.4. Det organisatoriska programansvaret för forskning i anslutning till de betingade systemplanerna är fördelat på organisatoriska programelement under de perspektivplaneansvariga myndigheterna (ÖB, Cfs, etc). En central delegation för försvarsforskning inrättas i stort sett efter mönster av försvarsmedicinska forskningsdelegationen. Delegationen har organisatoriskt programansvar för viss s. k. kunskapsuppbyggande forskning. Detta innebär att den övervakar att SOU 1970: 54

erforderlig kompetens och kapacitet, bl. a. ur beredskaps- och rekryteringssynpunkt, finns vid universitet, högskolor och industrier och initierar viss kunskapsuppbyggande forskning som annars kunde åsidosättas. I speciella fall har även forskningsorganen inom materielverket och sjukvårdsstyrelsen möjlighet att söka medel för sådan forskning från delegationen. Produktionsansvariga inom respektive verk godkänner i sådana fall att viss forskningskapacitet tillfälligt frigörs för sådana uppdrag. För vissa speciella områden inom försvarsforskningen (t. ex. ABC-skydd e t c , dvs. främst områden där anknytning till vapenproduktion ej är aktuell) ligger vidare det organisatoriska programansvaret i delegationen. Delegationen kan också tilldelas organisatoriskt programansvar för miljö- och ramstudier. 8.4.3 Produktionsstruktur Försvarsforskning med huvudsyfte 1 (miljöoch ramstudier m. m.) bedrivs under de former som angivits i alternativ PP 1 för perspektivplaneringen. Produktionsansvariga för försvarsforskning med syfte 2 är i huvudsak samma anskaffningsansvariga myndigheter som är produktionsansvariga för motsvarande objektbunden utveckling (syfte 3). I detta huvudalternativ är det knappast motiverat att de perspektivplaneansvariga myndigheterna behåller större delar av produktionsansvaret för forskning med syfte 2 som angivits i alternativ PP 1. Försvarsforskningsdelegationen är produktionsansvarig för viss kunskapsuppbyggande forskning men har inga egna forskningsresurser. Produktionsresurser för försvarsteknisk forskning med syfte 2 svarande mot stora delar av nuvarande FOA ingår i FMV, exempelvis som en ny huvudavdelning för teknisk forskning och utveckling. Denna FMV-avdelning tar då över ansvaret för erforderliga speciella tekniska laboratorieresurser (t. ex. skjutfält av typ Grindsjön etc). Produktionsresurser för medicinsk och be119

31 ,?o >

a o >•

§1

I

• - 4-. — Q .

CTfCJ . C > —• = « 3 y j * ro

<

<u"0

o'2£ IJLO.3

UL O

O "5

C3>

V

<8>E

>.E

I5

P1

P 3

<^ i o--o ID o r

T3 < v ^

-i

ea .5? O)

0 C-D U- c°2

^3

cö

O

K «

3 w

120 SOU 1970: 54

teendevetenskaplig forskning och utveckling för försvarsändamål läggs under sjukvårdsstyrelsen. Till denna förs exempelvis huvuddelen av nuvarande resurser för forskning och utveckling inom områdena: — försvarsmedicinsk forskning och utveckling — BC-skydd —• medicinskt A-skydd — bioteknologi — psykologi — utbildningsmetoder Produktionsresurser för objektbunden utveckling (huvudsyfte 3) återfinns som i nuläget väsentligen inom industrin. På sikt är målet att inte heller för syfte 2 ha mer än absolut nödvändiga egna produktionsresurser inom den egna organisationen. Universitet och högskolor, men framför allt konsulter och industri avses att i högre grad svara för erforderlig produktionskapacitet för försvarsforskning och utveckling. Detta innebär att ingen marginalkapacitet skall finnas inom försvarsforskningsorganen för uppdrag utanför försvarssektorn. Verksamheten såväl med syfte 2 som 3 bedrivs helt i form av projekt knutna till systemplanerna. Finansieringen sker väsentligen i form av primäruppdrag från Kungl. Maj:t till berörda myndigheter (främst FMV, SjvS) som i sin tur lägger ut uppdrag på universitet och högskolor, industrier etc. En mindre del av uppdragen kanaliseras via den ovannämnda forskningsdelegationen. Delegering av produktionsansvar sker enligt respektive produktionsmyndigheters eget bestämmande. Den vetenskapliga delen av produktionsansvaret ligger i viss utsträckning i försvarsforskningsdelegationen i form av uppföljning av verksamhetens vetenskapliga kvalitet och bevakning av det långsiktiga kompetensbehovet. Delegationen kan därutöver exempelvis själv svara för viss vetenskaplig prognosverksamhet i anslutning till miljö- och ramstudierna.

SOU 1970: 54

8.4.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt Alternativet uttrycker en strävan till att göra försvarets direkta behov av sådan samordning mycket små. Vissa möjligheter till samordning finns dock via försvarsforskningsdelegationens bevakning av den långsiktiga utvecklingen av försvarets resursbehov. Försvarssektorns egna produktionsresurser för forskning och utveckling liksom de resurser som genom uppdrag byggs upp och underhålls vid universitet och högskolor, industrier och konsultföretag hålls snävt anpassade till försvarets behov och sysselsatta med specifika försvarsprojekt. Mottagarna av uppdragen får väsentligen själva ombesörja eventuell erforderlig samordning med forsknings- och utvecklingsverksamhet utanför försvarssektorn. 8.5 Huvudalternativ (se figur 8.3)

8.5.1 Alternativets huvuddrag och mål Alternativet uttrycker en strävan till att samla produktionsresurserna för forskning inom försvarsdepartementets verksamhetsområde under en myndighet (FOA), inom vilken produktionsansvaret koncentreras till ett starkt centralt stabsorgan för produktionsplanering och produktionsledning. 1 stabsorganet ingår projektledning och vetenskapliga råd. Om därutöver alternativ PP 3 väljs för perspektivplaneringsfunktionen, ger detta uttryck för en stark strävan att samla både program- och produktionsansvar för försvarsforskning med huvudsyfte 1 och 2 till en myndighet (underalternativ FR 2/PP 3). Alternativet kan även kombineras med alternativ PP 2 för perspektivplaneringen (underalternativ FR 2/PP 2) varvid FOA själv har organisatoriskt programansvar för viss kunskapsuppbyggande forskning m. m. medan de perspektivplaneansvariga myndigheterna har både program- och produktionsansvar för forskningsverksamhet knuten till betingade systemplaner. Produktionsansvaret för de perspektivplaneansvariga myndig121

heterna innebär i praktiken utläggande av ett antal sekundärupdrag på FOA som har genomförandeansvar för dessa. Alternativet ger genom sin koncentration av resurser och ansvar mycket korta kontakt- och beslutsvägar inom försvaret. Forskningsresurserna för syfte 1 och 2 kan om så önskas anpassas så nära som möjligt till försvarets behov med ett relativt ringa utbyte av uppdrag med organ utanför försvarssektorn. Alternativet kan, beroende på detaljutformningen, ge uttryck för en hög ambitionsnivå i fråga om alternativplanering, flexibilitet och adaptivitet men behöver ej nödvändigtvis göra detta. 8.5.2 Programstruktur Underalternativ FR 2/PP 2 FOA har organisatoriskt programansvar för sådana delar av försvarsforskning med syfte 2 som ej har direkt knytning till betingade systemplaner hos olika perspektivplaneansvariga myndigheter. FOA har sålunda programansvar för den långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen för försvarets behov, väsentliga delar av forskningen kring skydd mot ABC-stridsmedel, sådan medicinsk forskning som i dag faller under FM FD och ej kan betraktas som objektbunden etc. Avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning'' rullas på sätt som beskrivits för alternativ P 2 i avsnitt 8.2.5. Underalternativ FR 2IPP 3 All försvarsforskning med huvudsyfte 1 och 2 samlas i det organisatoriska delprogrammet FOA. Detta kommer att innefatta en stor del av nuvarande FOA:s verksamhet, sådana delar av FMFD:s verksamhet som ej kan betecknas som objektbunden utveckling (jfr avsnitt 8.8.3), viss beteendevetenskaplig och flygteknisk forskning, m. m. Serviceenheten för perspektivplaneunderlag (SPU) utgör även stommen i FOA:s centrala produktions- och projektledning. Avvägningsprogrammet 'Allmän försvarsforskning*' rullas i SPU i samråd med de perspektivplaneansvariga myndigheterna. 122

8.5.3 Produktionsstruktur I underalternativ FR 2/PP 3 är FOA produktionsansvarig för försvarsforskning med syfte 1 och 2. I underalternativ FR 2/PP 2 har FOA i praktiken samma ansvar vad gäller forskning med syfte 2 även om det formellt till stor del är ett genomförandeansvar för sekundäruppdrag från perspektivplaneansvariga myndigheter. Därjämte kan FOA bl. a. via sekundäruppdrag åläggas ett utökat genomförande- och samordningsansvar för s. k. objektbunden utveckling (syfte 3). Produktionsresurserna för försvarsforskning med syfte 1 och 2 är väsentligen samlade i FOA. FFA kan stå kvar som självständig myndighet eller på sikt inordnas i FOA. Universitet och högskolor utnyttjas i den utsträckning så är möjligt. Produktionsresurser för objektbunden utveckling återfinns liksom i nuläget väsentligen inom industrin. Verksamheten bedrivs i stor utsträckning i form av projekt med direkt anknytning till de betingade systemplanerna (jfr kapitel 5.7.2). Ett starkt centralt projektledningsorgan finns i FOA:s ledning (i alternativ FR 2/PP 3 knutet till SPU). Till detta organ kan personal kommenderas t. ex. från olika perspektivplaneansvariga myndigheter. Syftet skulle därvid vara att erhålla en fast knytning mellan en centraliserad produktionsledning för forskningen och olika studieoch utredningsgrupper i de perspektivplaneansvariga myndigheterna. S. k. kunskapsuppbyggande forskningsprojekt knyts direkt till teknikområden och syftar huvudsakligen till principstudier av olika delkomponenter i vapensystem och dylikt. Finansieringen (syfte 1, 2 och delar av syfte 3) sker i underalternativ FR 2/PP 3 väsentligen i form av primäruppdrag från Kungl. Maj:t till FOA (för verksamhet med syfte 3 har uppdragen annan programmyndighet än FOA). Fördelning på sekundäruppdrag inom FOA görs av det centrala projektledningsorganet, som även handhar inkommande sekundäruppdrag. I underalternativ FR 2/PP 2 finansieras soim redan SOU 1970: 54

nämnts större delar av verksamheten via sekundäruppdrag från perspektivplaneansvariga myndigheter. Delegering av produktionsansvar sker väsentligen endast inom projekt efter bedömande av det centrala projektledningsorganet. Den vetenskapliga delen av produktionsansvaret utövas av vetenskapliga råd, vilka liksom projektledningen ingår i centrala stabsorgan i FOA. 8.5.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt I princip skall endast marginalkapacitet finnas för uppdrag utanför försvarssektorn. Sammanförandet av huvuddelen av ansvaret och produktionsresurserna för forskning och utveckling inom försvaret till ett organ, FOA, torde dock ge bättre möjligheter än i nuläget till samordning med andra organ för forskning och utveckling. 8.6 Huvudalternativ (se figur 8.4)

8.6.1 Alternativets huvuddrag och mål Alternativet uttrycker en strävan till samlat organisatoriskt programansvar och samlat produktionsansvar för forskning inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Program- och produktionsansvar ligger dock på skilda myndigheter. Alternativet uttrycker vidare en strävan till ökad samordning av försvarsforskningen med övrig forskning inom landet både avseende exempelvis långsiktig resursuppbyggnad och möjlighet för försvarsforskningsorganen att åta sig forskning åt uppdragsgivare utom försvarssektorn. Det nära sambandet mellan försvarsforskningen och perspektivplaneringen betonas genom att alternativ PP 3 väljs för perspektivplaneringsfunktionen. 1 Alternativet innebär att väsentliga produktionsresurser för framför allt försvarsforskning med huvudsyfte 1 och 2 bibehålls inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Alternativet ger slutligen uttryck för en hög ambitionsnivå beträffande flexibilitet SOU 1970: 54

och adaptivitet såväl i försvarsplaneringen som beträffande själva forskningsproduktionsorganen. 8.6.2 Programstruktur En styrelse för försvarsforskning (SFF) inrättas. SFF får programansvar för ett organisatoriskt delprogram omfattande försvarsforskning med huvudsyfte 1 och 2 dvs. omfattande huvuddelen av nuvarande FOA:s verksamhet, de delar av FMFD:s verksamhet som ej kan betecknas som objektbunden utveckling (jfr kapitel 8.8.3), viss beteendevetenskaplig och flygteknisk forskning m. m. I styrelsen bör ingå representanter för ÖB (sannolikt på nivån chefen för försvarsstaben), civilförsvarsstyrelsen och andra perspektivplaneansvariga myndigheter liksom för FMV. Styrelsen för teknisk utveckling bör sannolikt vara representerad på GDnivå. Vidare bör försvarsindustrin och universitets- och högskoleforskningen vara representerad. Bl. a. mot bakgrund av det nya planeringssystemet kan starka skäl föreligga för att även en styrelserepresentant med politisk bakgrund ingår. Vid sammansättningen av SFF bör också beaktas att styrelsen innefattar personer med medicinsk och samhällsvetenskaplig bakgrund. Styrelsens arbetsformer får utredas närmare i ett senare sammanhang. En aktivt arbetande styrelse (ca 1 dag per månad) kompletterad med vissa nämnder och en mindre, fast kansliorganisation kan därvid i första hand övervägas. SPU (serviceenheten för perspektivplaneunderlag) kan organisatoriskt hänföras till styrelsen eller till själva forskningsorganen. SPU:s upgifter i förhållande till SFF och de forskningsproducerande organen bör i båda fallen vara klart angivna och diskuteras översiktligt i det följande. Avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" rullas i styrelsen i samråd med 1 I princip torde även en kombination med PP 2 vara tänkbar. En sådan kombination torde dock ej förete sådana skillnader jämfört med det tidigare behandlade alternativet FR 2/PP 2 att det motiverar en närmare beskrivning i detta sammanhang.

ni ^4

4*±

Q-

>

er C

w

il E 5 w £

Q-

E

3 SOU 1970: 54

de forskningsproducerande organen med SPU som beredande. Genom SPU:s sammansättning och arbetsformer (jfr kapitel 8.2.6 ovan) säkerställs under beredningsfasen ett fortlöpande samråd mellan olika intressenter i avvägningsprogrammet (jfr kapitel 5.8) och de forskningsproducerande organen. 8.63. Produktionsstruktur Produktionsansvaret för försvarsforskningen med syfte 1 är delat mellan SPU och de perspektivplaneansvariga myndigheterna enligt de principer som beskrivits i kapitel 8.2.6. Produktionsansvar för försvarsforskning med syfte 2 åvilar väsentligen de faktiska forskningsproduktionsorganen, dvs. nuvarande FOA-avdelningar, FFA, m. fl. (se vidare nedan angående produktionsresurser). Vissa delar av produktionsansvaret för syfte 2 kan även ligga på perspektivplaneansvariga myndigheter och sekundäruppdrag läggas ut på SPU och forskningsproduktionsorganen (se vidare beskrivningen av alternativ PP 3 i kapitel 8.2.6). Produktionsansvaret för den objektbundna utvecklingen (syfte 3) åvilar liksom i nuläget myndigheter med ansvar för anskaffningsverksamhet. SFF kan inom ramen för sitt organisatoriska programansvar (jfr kapitel 7) ges vissa samordningsuppgifter beträffande den långsiktiga fördelningen av resursuttaget för objektbunden utveckling för försvarsändamål på olika produktionsställen (egna forskningsorgan, andra statliga forskningsinstitut, universitet och högskolor, industrier). Produktionsresurserna för försvarsforskning med syfte 2 har i stort nuvarande struktur. Nuvarande FOA-avdelningar kan exempelvis med smärre ändringar ingå i ett samlat produktionsorgan. FOA-avdelningarna, FFA och MPI kan på sikt inordnas under någon form av gemensam ledning. (Faktiska skillnader i ansvars- och finansieringsförhållanden mot nuläget torde bli små när det gäller den löpande genomförandeverksamheten av forskningsprogrammet; se nedan.) Universitets- och högskoleinstitutioner SOU 1970: 54

liksom industrier och andra företag intresserade av uppdragsforskning kan konkurrera om försvarsforskningsuppdragen från SFF. Finansieringen sker väsentligen i form av primäruppdrag från Kungl. Maj:t till produktionsorganen. Uppdrag på universitet, högskolor och industrier etc. kan läggas ut dels direkt från SFF, dels från forskningsproduktionsorganen. Samspelet mellan program- och produktionsorgan. Ansvarsdelegering Grundtanken bör vara att produktionsorganen ges stor frihet under ett ansvar som närmast motsvarar lönsamhetsansvaret i industrin. Gränserna för handlingsfriheten anges i första hand genom att SFF ger ramar för dels större investeringar, dels personal, dvs. sådana åtaganden som binder styrelsen såsom programorgan på lång sikt. I övrigt bör produktionsorganen ha stor handlingsfrihet (målstyrning) på driftsanslagssidan. Försvarsforskningsprogrammet utformas genom kontakter och diskussioner i första hand mellan produktionsorganen, SPU och de perspektivplaneansvariga myndigheterna på grundval av riktlinjer från SFF. Programmen fastställs av S F F efter formell remiss till de perspektivplaneansvariga myndigheterna och slutgiltigt av statsmakterna; därefter överlämnas ansvaret till produktionsorganen. Produktionsorganen svarar därvid för att en lämplig projektoch uppdragsstruktur 1 utvecklas exempelvis inom FOA-avdelningarna (motsvarande) och mellan avdelningarna och andra forskningsorgan och myndigheter (innefattar t. ex. verksamhet i studie- och underlagsgrupper, etc). Fördelning av ansvar för projektledning mellan SPU och övriga forskningsorgan kan vid behov göras av S F F t. ex. i samband med programbudgetbehandlingen. Projektledning bör därvid i mycket begränsad utsträckning läggas i SPU. SPU 1 Nedbrytning efter basteknologier och vetenskapsområden enligt kapitel 5.7.

skall kunna lämna ifrån sig stora problemkomplex till de forskningsproducerande organen. Detta kan beskrivas som att SPU inriktar sig på att "sälja problem" till forskningsorganen. Den vetenskapliga delen av produktionsansvaret är i stor utsträckning delegerad till avdelningarna. SPU biträder SFF med uppföljning av verksamheten efter basteknologier och systemtillämpningar (figur 5.4.). Ovanstående ansvarsdelegering utesluter ej att SFF vid behov initierar en hårdare centralstyrning av vissa projekt eller kallar in utomstående vetenskaplig expertis för översyn av vissa forskningsområden. 8.6.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt Kunder även utanför totalförsvaret bör i detta alternativ kunna få goda möjligheter att på affärsmässig bas utnyttja olika forskningsresurser inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Inga principiella hinder föreligger för att produktionsorganen i samråd med SFF åtar sig produktionsansvar även för större, långsiktiga forskningsuppdrag från andra sektorer. Försvarsforskningsorganen har ett enkelt och entydigt ansvar direkt mot Kungl. Maj:t/försvarsdepartementet (via SFF) för tillgodoseende av försvarets forskningsbehov men är därutöver i stort sett likställda med andra forskningsorgan. Vad avser den långsiktiga utvecklingen av resursstrukturen inom försvarsforskningsorganen har SFF ett uttalat samordningsansvar mot forsknings- och utvecklingsorgan inom andra samhällssektorer. 8.7 Huvudalternativ (se figur 8.5)

8.7.1 Alternativets huvuddrag och mål Alternativet uttrycker en strävan att förena huvuddragen i alternativ 3 med långtgående organisatorisk samordning av vissa statliga forskningsresurser och forma dem till produktionsorgan för forskningsprogram inom ett flertal samhällssektorer. 126

Samordningen av produktionen kan exempelvis ta formen av ett särskilt statligt bolag för främst teknisk forskning och utveckling. Försvarssektorn har endast i mycket begränsad utsträckning egna produktionsorgan för forskning och utveckling. Speciella försvarsforskningsavdelningar eller dylikt får dock sannolikt inrättas inom det samordnade statliga produktionsorganet för teknisk forskning och utveckling. Organisatoriskt programansvar för försvarsforskning med huvudsyfte 1 och 2 förs samman i en särskild styrelse för försvarsforskning (SFF). För perspektivplaneringsfunktionen väljs i det följande alternativ PP 3 med serviceenheten för perspektivplanering (SPU) organisatoriskt förlagd till SFF. Ett val av alternativ PP 2 är även i princip tänkbart. Styrelsens funktioner torde dock i detta fall bli så begränsade och i huvudsak av sådan natur (samordningen mellan två departements verksamhetsområden) att de ej motiverar en särskild myndighet utan lämpligen fullgörs direkt av försvarsdepartementet . Ett SPU enligt alternativ PP 3 skulle även kunna förläggas till det samlade forskningsproduktionsorganet, exempelvis som ett led i en utveckling av den typ som skisserats i kapitel 8.2.7. Även i detta fall torde styrelsen inte ha några nämnvärda funktioner att fylla som ej med fördel kan förläggas direkt till försvarsdepartementet. 8.7.2 Programstruktur SFF får som nämnts programansvar för ett organisatoriskt delprogram omfattande försvarsforskning med huvudsyfte 1 (delar; se kapitel 8.2.6) och 2 innefattande nuvarande FOA:s verksamhet, sådana delar av FMFD:s verksamhet, som ej kan betecknas som objektbunden utveckling (se kapitel 8.8.3), viss beteendevetenskaplig och flygteknisk forskning m. m. Anslagsfördelningen till olika produktionsorgan handhas inom SFF av SPU, eventuellt kompletterad med vissa vetenskapliga delegationer och nämnder. SFF:s sammansättning kan bli SOU 1970: 54

& T3

SOU 1970: 54

likartad som i huvudalternativ 3, dock med ökad tyngdpunkt på försvarsrepresentationen, då samordningen med forskning och utveckling inom andra samhällssektorer i detta alternativ åvilar andra organ än SFF. 8.7.3 Produktionsstruktur Produktionsansvar för försvarsforskning med syfte 1 åvilar SFF/SPU och de perspektivplaneansvariga myndigheterna enligt i avsnitt 8.2.6 beskriven fördelning. SFF får formellt produktionsansvar för försvarsforskning med syfte 2 även om huvuddelen direkt vidarebefordras i form av sekundäruppdrag till det samlade statliga forskningsproduktionsorganet, universitet och högskolor, etc. Genomförandeansvar för försvarsforskning med syfte 2 kommer således att väsentligen åvila det samordnade statliga forskningsproduktionsorganet. Produktionsansvaret för den objektbundna utvecklingen (syfte 3) ligger liksom i nuläget hos samma myndigheter som har produktionsansvar för motsvarande anskaffningsverksamhet. Produktionsresurser är — med undantag av SPU — i huvudsak forskningsorgan som ej är underställda vare sig SFF eller försvarsdepartementet. SFF är för produktionen av försvarsforskning väsentligen beroende av statliga organ i första hand för teknisk forskning och utveckling (FOA, FFA, AE, SSPA SP, m. fl). Dessa organ har sammanförts under någon form av gemensamt ledningsorgan. Underlag för en närmare utformning av en sådan struktur torde kunna hämtas i betänkande som framläggs av 1969 års utredning för samordnad forskning. Stiftelse eller bolagsform för de forskningsproducerande organen kan ligga nära till hands i detta alternativ. Annan departementstillhörighet för FOA och F F A är därvid aktuell. Vissa myndigheter inom försvarssektorn med väsentligen andra uppgifter än forskning och utveckling kan dock behålla smärre forskningsenheter som arbetar i direkt anknytning till myndighetens ordinarie verksamhet. Exempel på sådana 128

enheter är FMV:s försökscentraler, delar av MPI, FortF:s forskningsbyrå, vissa försvarsmedicinska forskningsgrupper, o.dyl. Universitets- och högskoleinstitutioner liksom industrier och andra företag kan konkurrera om försvarsforskningsuppdragen från SFF. Verksamheten bedrivs i stor utsträckning på projektbas med anknytning till systemplaner och specifika problem inom olika teknikområden (jfr huvudalternativ 2). Forskare och andra representanter för de olika forskningsproducerande organen ingår som hittills direkt i olika försvarsmyndigheters studie- och underlagsgrupper. Finansieringen sker i form av primäruppdrag från Kungl. Maj:t till SFF och vidare i form av sekundäruppdrag. På sikt och exempelvis som ett led i en utveckling av den typ som skisserats i kapitel 8.2.7 kan primäruppdrag ges direkt till det samlade statliga produktionsorganet. Delegeringen av produktionsansvar från SFF till i första hand det samlade statliga produktionsorganet för teknisk forskning och utveckling behöver vara mycket stor för att främja den samordning som är alternativets huvudmål. Samma principer som skisserats under alternativ 3 ovan torde därvid bli vägledande, samtidigt som de ansvarsdelegeringsproblem som berörts i kapitel 6.3.5 får beaktas. I praktiken innebär detta att produktionsansvaret för stora delar av i första hand det tekniska underlaget för försvarets perspektivplanering läggs utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde. Också den vetenskapliga delen av produktionsansvaret delegeras i stor utsträckning. 8.7.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt Såväl behov som möjligheter till samordning av försvarsforskningen med övrig forskning och utveckling i landet kan i detta alternativ närmast beskrivas som totala. Denna samordning sköts i stor utsträckning inom det statliga forskningsproduktionsorganet. Detta kan även innebära att det — SOU 1970: 54

åtminstone indirekt när knapphet på resurser föreligger — får möjlighet att i viss utsträckning styra försvarets tillgång till vissa forskningsresurser på såväl längre som kortare sikt och därigenom påverka inom försvarssektorn gjorda prioriteringar av försvarsf orskn ingsprogrammet. 8.8 Alternativens konsekvenser rande forskningsdelegationer

för

nuva-

8.8.1 Inledning I samtliga fyra huvudalternativ förutsätts organ av typ forskningsnämnder eller motsvarande ingå i de myndigheter som har organisatoriskt programansvar för försvarsforskningsprogrammet eller delar därav. Dessa nämnders sammansättning och uppgifter kan variera mellan de olika huvudalternativen. I samtliga alternativ torde dock forskningsuppdrag inom områden där försvaret ej har egna forskningsresurser att i betydande utsträckning kanaliseras via sådana nämnder (motsvarande). Hithörande frågor förutsätts behandlas mer ingående i ett senare sammanhang i samband med den närmare översyn av de enskilda forskningsorganens verksamhet och organisation som anges i utredningsdirektiven. Principerna för att inordna nuvarande fristående forskningsdelegationer i utredningens fyra huvudalternativ till ny försvarsforskningsorganisation anges nedan. 8.8.2 Militärhistoriska forskningsdelegationen Den nuvarande militärhistoriska forskningsdelegationens uppgifter förutsätts övertas av en forskningsnämnd för samhällsvetenskapliga frågor, som förutsätts ingå i alla fyra huvudalternativen (i försvarsforskningsdelegationen i alternativ 1, i FOA:s ledning i alternativ 2 samt i SFF i alternativ 3 och 4). Bl. a. anknytningen till delprogrammet "Olika försvarsformers strategi och taktik" inom avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" får därvid beaktas.

8.8.3 Försvarsmedicinska forskningsdelegationen Den nuvarande försvarsmedicinska forskningsdelegationen finansierar, med de definitioner och gränsdragningar som gjorts i kapitel 4 och 5, såväl icke objektbunden som objektbunden försvarsmedicinsk forskning och utveckling. 1 Icke oväsentliga delar av den verksamhet delegationen finansierat vid försvarsgrensanknutna försöksstationer (motsvarande) har exempelvis haft direkt anknytning till specifika ubåts- eller flygplanssystem. Sådan medicinsk forskning och utveckling som är direkt knuten till specifika vapensystem förutsätts i samtliga alternativ finansieras i form av uppdrag från de anskaffande myndigheterna (materielförvaltningarna) på samma sätt som sjukvårdsstyrelsen finansierar den objektbundna utvecklingen av sjukvårdssystem för krigsmakten. Motsvarande förutsätts gälla även för beteendevetenskaplig och bioteknologisk forskning och utveckling. För försvarsmedicinska forskningsdelegationens verksamhet får de fyra huvudalternativen i princip följande konsekvenser: I huvudalternativ 1 framstår det som naturligt att delegationens uppgifter övertas av forskningsplaneringen inom försvarets materielverk och försvarets sjukvårdsstyrelse, där den senare kan tänkas åläggas sammanhållande fackansvar (motsvarighet till tekniskt samordningsansvar). I huvudalternativen 2—4 förutsätts de delar av delega tionens verksamhet som ej avser objektbunden utveckling enligt ovan att överföras till en medicinsk forskningsnämnd, som organisatoriskt knyts till FOA:s ledning i alternativ 2 och till SFF i alternativ 3 och 4. Som angivits i figurerna 8.3.—8.5. kan denna forskningsnämnd även åläggas samordningsansvar beträffande resursutnyttjandet för den objektbundna medicinska forskningen och utvecklingen. I en sådan forskningsnämnds samordningsansvar förutsätts även ingå exempelvis de delar av statens bakteriologiska laboratoriums forskningsverksamhet som avser 1

5—SOU 1970: 54

Jfr bilaga 2, figur 1 129

skydd mot B-stridsmedel. Under en sådan nämnds ansvar faller vidare anknytningen till den mer grundläggande medicinska forskning som finansieras av statens medicinska forskningsråd och som ofta är av gemensamt intresse för försvaret och andra samhällssektorer. De närmare formerna för samarbetet med det medicinska forskningsrådet blir bl. a. beroende av detaljutformningen av forskningsnämndernas organisation i de fyra huvudalternativen och förutsätts därför behandlas i ett senare sammanhang. I samtliga alternativ förutsätts slutligen att nämndorganisationen byggs upp så att den främjar ett nära samarbete mellan medicinsk, beteendevetenskaplig och bioteknologisk forskning och utveckling för försvarsändamål.

130 SOU 1970: 54

9 Utredningens överväganden och förslag

9.1 Inledning I kapitel 1 angav utredningen inriktningen för arbetet med detta första delbetänkande. I enlighet därmed har huvudvikten lagts vid att söka ange principiella former för inriktning och genomförande av det framtida försvarsforskningsprogrammet. Forskningsinsatserna för försvarssektorn bör därvid kunna balanseras med hänsyn till såväl totalförsvarets specifika behov inom olika ämnesområden som den totala tillgången på produktionsresurser för forskning och utveckling inom landet. Utredningen framhåller i detta sammanhang att det är av betydelse att söka skapa en organisatorisk struktur, som smidigt kan anpassa sig dels till ändrade mål för försvarsforskningen, dels till krav som kan ställas med utgångspunkt från övergripande avvägningar mellan olika samhällssektorers forskningsbehov. Utredningen har sökt att relativt ingående behandla försvarsforskningens roll i det svenska totalförsvaret (kapitel 4). Därvid har utredningen angivit faktorer, som bör vara styrande för försvarsforskningens framtida inriktning, ledning, samordning, ansvarsförhållanden och finansiering (kapitel 5—7). Förslag till alternativa lösningar avseende olika organisations- och ansvarsfrågor har lagts fram (kapitel 8). Utredningen framhåller att valet mellan dessa alternativ i betydande utsträckning påverSOU 1970: 54

kas av grundläggande värderingar och målformuleringar som hänger samman med bl. a. samspelet mellan försvarsplanering, försvarsforskning och annan forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet. I följande avsnitt anger utredningen sina överväganden och värderingar i anslutning till ett antal sådana principiella frågeställningar som beskrivits tidigare i betänkandet. Dessa överväganden utmynnar i ett ställningstagande för ett av huvudalternativen till organisatorisk principstruktur. 9.2 Utredningens syn på forskning för försvarssektorn Följande avsnitt sammanfattar den syn på forskning och utveckling för försvarssektorn som utredningen formulerat. I avsnittet berörs ett antal faktorer som enligt utredningen i första hand bör beaktas vid val av organisatorisk struktur för försvarsforskningen. Utredningen har funnit att översynen av försvarsforskningen måste göras så att den nära anknytningen mellan försvarsforskningen, systemet för försvarsplaneringen och andra verksamheter inom totalförsvaret kommer till uttryck. Enligt denna syn kommer försvarsforskningens inriktning och omfattning att i första hand bestämmas av de mål statsmakterna nu och i framtiden anger för vår säkerhetspolitik och vårt totalförsvar (kapitel 5). 131

Utredningens syn innebär vidare att de ekonomiska resurser som satsas på försvarsforskning i första hand skall vägas inom ramarna för försvarsbudgeten mot satsningar på andra åtgärder som kan ge höjd försvarseffekt. Beroende på storleken av försvarsforskningsinsatserna vid olika tidpunkter kan denna avvägning innefatta olika grad av säkerhetspolitiskt risktagande (kapitel 5). Dessa förhållanden bör enligt utredningen beaktas vid överväganden rörande ansvarsfördelningen inom försvarsforskningsorganisationen. Likaså bör beaktas att underlag för statsmakternas prövning och formulering av målen för vår säkerhetspolitik och vårt totalförsvar i stor utsträckning erhålles genom försvarsforskningen och därtill direkt knuten studie- och utredningsverksamhet. Försvarsforskningens nära anknytning till olika aktiviteter inom totalförsvaret innebär enligt utredningen dock inte att försvarsforskningen kan behandlas fristående från övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet i landet. Uppbyggnad, underhåll och utnyttjande av Sveriges totala resurser för forskning och utveckling — såväl vid särskilda forskningsorgan som i industrin — berör i hög grad försvarssektorn, inte minst mot bakgrund av att den under en följd av år svarat för en avsevärd del av de sammanlagda forsknings- och utvecklingsinsatserna inom landet (kapitel 2 och 3). I detta sammanhang måste bl. a. beaktas att de totala forsknings- och utvecklingsresurserna liksom den allmänna kunskapspotentialen är av synnerligen stor betydelse för landets framtida sociala och ekonomiska utvecklingsmöjligheter. Detta gäller speciellt med avseende på komplicerade systemtillämpningar byggande på en bred grund av teknologiskt och i vid bemärkelse samhällsvetenskapligt kunnande. Sveriges säkerhetspolitiska ställning och handlingsfrihet torde också i hög grad vara beroende av dess allmänna ekonomiska styrka och kunskapspotential, varvid de samlade forsknings-, utvecklings- och tillverkningsresurserna spelar en betydande roll. 132

Krav på ett med hänsyn till flera samhällssektorers behov samordnat utnytjande av vissa forskningsresurser kan resa; från sådana principiella utgångspunkter som ovan antytts. Därtill kan även kommi rent produktionsekonomiska samordningskrav. De avvägnings- och ansvarsproblerr som därvid kan behöva beaktas har berörts i kapitel 2. Utredningens överväganden och förslag rörande val av framtida organisation för försvarsforskningen är grundade på gällande, av statsmakterna fastställda mål för säkerhets- och försvarspolitiken. Samtidigt har beaktats de krav statsmakterna ställt beträffande adaptivitet och handlingsfrihet i långsiktsplaneringen. Dessa krav har kommit till uttryck såväl i försvarets nya planeringssystem som i 1965 års departementsreform, vilken senare utgör en viktig grund för planeringssystemet. Principdiskussionerna i kapitlen 4—7 rörande samspelet mellan försvarsforskning och försvarsplanering torde endast i begränsad utsträckning beröras av ändrade mål för säkerhets- och försvarspolitiken. Däremot kan naturligtvis försvarsforskningsprogrammets inriktning och omfattning påverkas i betydande grad, liksom i viss mån val av ansvarsfördelning och organisatorisk struktur. 9.3 Utredningens syn vad gäller krav på den framtida organisationen av försvarsforskningen Utredningsdirektiven anger att ett viktigt mål för utformningen av den framtida organisationen av försvarsforskningen bör vara att åstadkomma en bättre samordning och överblick på såväl program- som produktionssida, dvs. såväl i fråga om utformningen av försvarsforskningsprogrammet som dess genomförande. Med hänsyn till de problemställningar som utredningen i tidigare kapitel framhållit som väsentliga för denna etapp av utredningsarbetet, och som sammanfattats i föregående avsnitt, har utredningen funnit att faktorer av avgörande betydelse för utformningen av den framtida organisationen SOU 1970: 54

kan sammanfattas under följande fyra huvudpunkter: 1. Ambitionsnivå för försvarsforskningen i anslutning till i kapitel 5 angivna dimensionerande faktorer. 2. Organisatorisk fördelning av ansvar för framtagande av underlag och metodik för försvarets perspektivplanering. 3. Fördelning och delegering av ansvar inom själva forskningsorganisationen. 4. Försvarsforskningens samordning med övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet. Valet mellan de huvudalternativ till framtida försvarsforskningsorganisation som utredningen presenterar i kapitel 8 blir som tidigare framhållits i hög grad beroende av de mål som anges för försvarsforskningsprogrammet och forskningsorganisationen och den vikt som därvid tillmäts olika faktorer i anslutning till ovanstående fyra huvudpunkter. Den framtida organisationen måste också enligt utredningen ta till vara och bygga vidare på de värdefulla kontakt- och samarbetsformer mellan olika myndigheter som existerar i nuvarande organisation. Utredningen anser mot bakgrund av de diskussioner som förts i tidigare avsnitt och kapitel: / anslutning till punkten 1: Ambitionsnivå för försvarsforskningen i anslutning till i kapitel 5 angivna dimensionerande faktorer. att det, oberoende av de säkerhetspolitiska målen, föreligger starka krav på olika former av anpassningsförmåga hos totalförsvaret (flexibilitet och adaptivitet med den planeringstekniska innebörd som angivits i kapitel 4). Detta gäller såväl i förhållande till ändringar i det säkerhetspolitiska läget som till ändrade inrikespolitiska ramvillkor (t. ex. ändrade ekonomiska resursramar eller ändrad utbildningsbakgrund hos värnpliktig personal). Tillkomsten av det nya planeringssystemet kan ses som ett exempel på hur dessa krav kommit till uttryck. att krav på långsiktig handlingsfrihet i försvarsplaneringen bl. a. kan mötas med SOU 1970: 54

adaptivitet, vilket vid begränsade resurser medför mindre styrka på kort sikt. Detta innebär ett säkerhetspolitiskt risktagande, som bör ske på bästa möjliga kunskapsunderlag. att krav som kommer till uttryck i ovanstående två punkter ej kan tillgodoses utan en långsiktigt inriktad forsknings-, studieoch utredningsverksamhet i anslutning till totalförsvarets långsiktsplanering. Detta gäller inte minst mot bakgrund av de tidsperspektiv man måste räkna med i fråga om såväl utbildning som framtagning av materiel inom totalförsvaret. att detta talar för att ett avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning" avgränsas. Detta inriktas och dimensioneras i förhållande till de långsiktiga säkerhetspolitiska målen enligt de riktlinjer som angivits i kapitel 5. Programmet skall ge naturliga anknytningspunkter för den s. k. objektbundna utvecklingsverksamheten, som i första hand dimensioneras med utgångspunkt från mer kortsiktiga mål för genomförandeverksamheten . att gällande mål för landets säkerhetspolitik och försvarsplanering ställer krav på en hög ambitionsnivå inom ett sådant avvägningsprogram innefattande i tabell 5.1. exemplifierade problemställningar. att ovanstående punkter talar för att höga krav ställs på försvarsforskningsorganen såväl i fråga om kunskaper om totalförsvaret som när det gäller vetenskaplig kompetens för att säkerställa underlagets allsidighet och vetenskapliga kvalitet. Härför erfordras bl. a. möjligheter till ett väl fungerande kontaktnät både inom försvaret och med organ för högre utbildning och forskning inom och utom landet. Kraven gäller inom såväl de tekniska, naturvetenskapliga, medicinska som de samhällsvetenskapliga områdena. / anslutning till punkten 2: Organisatorisk fördelning av ansvar för framtagande av underlag och metodik för försvarets perspektivplanering. att perspektivplanering enligt det nya planeringssystemet är en aktivitet som bör ses 133

som en gemensam angelägenhet för hela totalförsvaret. Det nya planeringssystemet för försvaret och 1965 års departementsreform ger därvid enligt utredningen erforderliga riktlinjer för samarbetsformerna på den nivå det här är fråga om. Utredningen anser att det nya planeringssystemet härvidlag anger och avgränsar de politiska instansernas ansvarsroll visavi försvarsforskningsfunktionen (kapitel 4). att resurserna för framtagning av underlag för totalförsvarets perspektivplanering av gemensamt intresse för flera myndigheter (kapitel 8.2) bör samordnas i en gemensam serviceenhet, med en fast basorganisation direkt knuten till försvarsforskningsorganen (alternativ PP 3 enligt kapitel 8.2). Vid denna enhet tjänstgör personal från olika totalförsvarsmyndigheter med permanenta eller mer tillfälliga uppdrag. En sådan lösning synes enligt utredningen mest rimlig då den dels hushållar med knappa men högt kvalificerade personella resurser, dels markerar kraven på vetenskaplig kvalitet och integritet i underlagsframtagningen. Lösningen kan dessutom genomföras utan att ändra olika myndigheters planeringsansvar. / anslutning till punkten 3: Fördelning och delegering av ansvar inom själva forskn ingsorgan isationen. att ett organisatoriskt programansvar för verksamhet fallande under avvägningsprogrammet ''Allmän försvarsforskning" bör åläggas en myndighet direkt under Kungl. Maj:t. Det organisatoriska programansvaret för försvarsforskningen bör därvid ha den i kapitel 4 och 7 angivna innebörden. att instruktioner, arbetsordningar, etc. för denna myndighet bör utformas så att de beaktar forskningsbehoven hos olika myndigheter och organ som är intressenter i försvarsforskningsprogrammet enligt kapitel 5.8. att ansvarsfördelningen inom försvarsforskningsorganisationen i övrigt karakteriseras av central sammanhållning av långsiktsplanering och uppföljning, medan en höggradig delegering av genomförandean134

svaret eftersträvas till själva forskningsorganen jämte anknytande, för olika försvarsmyndigheter gemensamma studie- och underlagsgrupper på olika nivåer. / anslutning till punkten 4: Försvarsforskningens samordning med övriga forsknings- och utvecklingsverksamheter inom landet. att samarbetet och samordningen mellan försvarsforskningen och annan forskning och utveckling inom landet måste tillmätas stor betydelse med utgångspunkt från den grundsyn utredningen tidigare formulerat och de kvalitetskrav utredningens ställningstaganden under ovanstående punkter ger uttryck för. Såväl principiella som rent produktionsekonomiska skäl kan härvid föreligga (kapitel 2 och 9.2). att värdet av produktionsekonomiska samordningssträvanden för att exempelvis uppnå vissa stordriftsfördelar (kritisk storlek på forskningsresurser; kapitel 6.3) måste vägas mot de nackdelar som kan komma av en splittring i målinriktningen hos de forskningsproducerande enheterna, speciellt mot bakgrund av att de personella resurserna spelar en dominerande roll för verksamhet som faller under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". att klara ansvarsförhållanden måste föreligga när det gäller prioriteringar på produktionssidan mellan olika samhällssektorers forskningsprogram (kapitel 2.2.2). att de organisatoriska formerna för forskningsverksamheten bör med beaktande av de två närmast föregående punkterna främja ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte och resursutnyttjande mellan olika samhällssektorer. Detta gäller speciellt inför ändringar i inriktningen och omfattningen av olika sektorers forskningsprogram. 9.4 Utredningens ställningstagande till de framlagda organisatoriska huvudalternativen Vid en sammanvägning av de synpunkter och krav som utredningen enligt föregående avsnitt ansett vara väsentliga för utformningen av den framtida försvarsforskningsSOU 1970: 54

organisationen har utredningen funnit huvudalternativ 3 mest lämpat att läggas till grund för de mer detaljerade organisationsförslag som utredningen har att utarbeta och framlägga i en senare etapp. Utredningen har därvid ingående diskuterat de olika alternativens för- och nackdelar i anslutning till de krav som kan ställas på såväl program- som produktionsorgan för försvarsforskningen (jfr. kapitel 5 och 6). T det följande sammanfattas de skäl som utredningen ansett väga tyngst vid valet av huvudalternativ 3 såsom det som i första hand bör komma in som principstruktur för den framtida organisationen av försvarsforskningen. Diskussionen koncentreras därvid i stor utsträckning på enligt utredningens mening avgörande nackdelar hos alternativen 1. 2 och 4, medan fördelarna i huvudsak angivits i kapitel 8, väsentligen i de målsättningsavsnitt som inleder beskrivningarna av varje alternativ. Huvudalternativ 1 (organisatorisk knytning av försvarsforskningsproduktionen till de anskaffande myndigheterna) har enligt utredningen följande betydande nackdelar jämfört med i första hand huvudalternativen 2 och 3: ® alternativet är i första hand anpassat till en mycket låg ambitionsnivå för såväl försvarsforskning som förvarsplanering. Detta gör att alternativet knappast står i överensstämmelse med nuvarande mål för vår säkerhets- och försvarspolitik • av de fyra alternativen har detta bedömts medföra de största riskerna för isolering av försvarsforskningen från övrig forskning och utveckling inom landet. • alternativet innebär relativt genomgripande organisatoriska förändringar, som under en övergångstid kan förväntas medföra betydande omställningskostnader. Den organisatoriska uppdelningen kan vidare försvåra det tvärvetenskapliga samarbetet mellan teknisk-naturvetenskaplig och medicinsk-beteendevetenskaplig forskning och utveckling. Med nuvarande storlek på såväl FMV som SOU 1970: 54

FOA torde dessa nackdelar ej komma att uppvägas av några administrativa eller andra organisatoriska fördelar. Huvudalternativ 4. (Ett samlat statligt produktionsorgan för i första hand teknisk forskning och utveckling sorterande under annat departement än försvarsdepartementet. Under det senare finns väsentligen endast en programmyndighet för försvarsforskningen.) Detta alternativ innebär enligt utredningen följande betydande nackdelar jämfört med i första hand alternativen 2 och 3: •

alternativet innebär en fördelning mellan två skilda departements verksamhetsområden av å ena sidan programansvar, å andra sidan faktiskt produktionsansvar och produktionsresurser för avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". För forskningsverksamhet av den volym och med de syften det här är fråga om ställs därvid höga krav på utvecklande av delvis nya planerings- och arbetsformer vid sidan av hittills existerande inom svensk statsförvaltning, varvid bl. a. de ansvarsproblem som berörts i kapitel 2.2.2 får beaktas (jfr även kapitel 8.2.7). 9 alternativet innebär omfattande organisationsändringar, vilka kan leda till omställningsproblem, som bl. a. genom förlängda kontakt- och beslutsvägar under en lång övergångstid kan försvåra det centrala samspelet mellan försvarsforskning och försvarsplanering. Att detta samspel fungerar väl torde — som tidigare framhållits — vara en av förutsättningarna för adaptivitet hos totalförsvaret. Alternativet innebär därmed också i viss mån ett avsteg från de principer om en långtgående samordning av den målinriktade forskningsverksamheten med olika avnämarfunktioner som i olika sammanhang (bl. a. prop. 1968: 68) ansetts vara av grundläggande betydelse för effektiviteten när det gäller målinriktad forskning och utveckling. Om det samlade produktionsorganet vidare inriktas enbart på teknisk forsk135

ning och utveckling kan detta försvåra möjligheterna till en ökad integrering av teknisk-naturvetenskaplig, medicinsk och beteendevetenskaplig forskning när det gäller systemtillämpningar inom försvaret. En sådan ökad integrering framstår ur andra synpunkter som nödvändig. • mot bakgrund av volym och karaktär på resursbehovet för försvarsforskningsprogrammet (kapitel 6) torde enligt utredningen de produktionsekonomiska vinsterna — speciellt med den osäkerhet som för närvarande vidlåder sådana bedömningar — knappast kunna uppväga alternativets risker för effektivitetsförluster. Dessa kan uppstå dels på grund av ökad splittring i målinriktningen — varvid hänsyn bl. a. får tas till de resurser som kan krävas för en ökad detaljstyrning av forskningsverksamheten (kapitel 6.3.5) — dels på grund av de övergångssvårigheter som ovan antytts. Huvudalternativen 2 och 3. (Båda alternativen innebär att existerande produktionsresurser för försvarsforskningsprogrammets behov i stort bibehålls inom försvarssektorn samtidigt som programorgan inom andra samhällssektorer bereds ökade möjligheter att utnyttja dessa resurser. I alternativ 2 sammanförs programansvar, produktionsansvar och huvuddelen av produktionsresurserna för verksamhet fallande under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" i en myndighet. I alternativ 3 läggs programansvaret på en särskild styrelse, medan produktionsansvaret i stort delegeras till de forskningsorgan där resurserna finns.) Med lämplig detaljutformning synes båda dessa alternativ kunna uppfylla huvuddelen av de krav som i första hand skilda myndigheter inom försvarssektorn kan ställa på den framtida försvarsforskningsorganisationen. Alternativ 2 har dock enligt utredningen följande nackdelar, i första hand jämfört med alternativ 3: • koncentrationen av huvuddelen av resurserna för försvarsforskningen till ett 136

•

centralt ämbetsverk med samlat program- och produktionsansvar (underalternativ FR 2/PP 3) har bedömts medföra risker för att existerande resursstruktur vid konstanta eller krympande ekonomiska ramar för försvarsforskningsprogrammet blir alltför styrande även på den långsiktiga programutformningen. jämfört med de andra alternativen torde det också föreligga en större tendens till att i första hand främja en utbyggnad av egna resurser inom myndigheten framför att lägga ut uppdrag på andra forskningsorgan såväl inom som utom försvarssektorn.

Ovanstående nackdelar får enligt utredningen anses väga tungt då adaptivitet (anpassningsförmåga) hos försvarsforskningsorganen till olika krav som ställs i första hand inom försvaret men även från andra samhällssektorer är av central betydelse. Redan måttliga krav på adaptivitet inom totalförsvaret, torde ställa höga krav på anpassningsförmåga inom försvarsforskningsorganen med hänsyn till de tidsfaktorer som är styrande för försvarsplaneringen. Vissa av de nackdelar som ovan antytts föreligger i mindre grad i underalternativet FR 2/PP 2 där stora delar av programansvaret kan läggas hos de perspektivplaneansvariga myndigheterna (se vidare kapitel 8.2.5). Detta leder däremot till en ansvarsfördelning när det gäller försvarsforskningen som strider mot den grundsyn på perspektivplaneringen med anknytande forskningsverksamhet som utredningen uttryckt i närmast föregående avsnitt. Mot alternativ 3 har utredningen funnit att följande huvudinvändningar i första hand kan anföras: •

alternativet medför, bl. a. genom tillskapandet av en särskild programmyndighet, ansvarsförhållanden som kan leda till förlängda kontakt- och beslutsvägar i olika planeringsfrågor (i jämförelse med i första hand alternativ 2). Detta gäller speciellt i betraktande av den doSOU 1970: 54

Programplaner, petita

\^

\y Samordning av resursutveckling

Primäruppdrag

_y> Sekundäruppdrag

Figur 9.1. Huvudalternativ 3: Det alternativ, som utredningen anser i första hand skall läggas till grund för den framtida forskningsorganisationen för försvarssektorn. (Figuren är identisk med figur 8.4.)

•

minerade roll krigsmakten i dag har som avnämare av försvarsforskningsresultaten. alternativet medför, genom att betydande forskningsresurser som FOA ligger kvar inom försvarssektorn, att samordning i ett vidare sammanhang av olika statliga forskningsresurser mot bakgrund av olika samhällssektorers behov försvåras (i jämförelse med i första hand alternativ 4).

Utredningen har funnit att en lämplig detaljutformning av alternativ 3 bör kunna i huvudsak eliminera de nackdelar som alternativet enligt ovan skulle kunna innebära i jämförelse med i första hand alternativen 2 och 4. Vid detaljutformningen av alternativ 3 bör också goda möjligheter finnas att beakta olika synpunkter och förslag som 5f—SOU 1970: 54

i annat sammanhang kommer att framläggas av 1969 års utredning för samordnad forskning. Utredningen framhöll redan i inledningen till detta avsnitt att en principutformning av den framtida försvarsforskningsorganisationen enligt huvudalternativ 3 uppfyller huvuddelen av de krav som utredningen i avsnitt 9.3 angav som väsentliga härvidlag. Ett av dessa krav gällde hög adaptivitet hos försvarsforskningsorganen med hänsyn till tänkbara framtida forskningsbehov, såväl inom försvarssektorn som inom andra samhällssektorer. Ett val av alternativ 3 ger därvid enligt utredningen erforderlig handlingsfrihet beträffande den långsiktiga utvecklingen av försvarsforskningsorganisationen och dess samordning med annan forsknings- och utvecklingsverksamhet inom lan137

det. Samtidigt är de omedelbara organisatoriska förändringarna relativt små och bör ej ge nämnvärda övergångssvårigheter. Mot bakgrund av betänkandet som helhet och de sammanfattningar och ställningstaganden som gjorts i detta kapitel anser utredningen därför att en principstruktur enligt huvudalternativ 3 (se figur 9.1. nedan och detaljbeskrivningen i kapitel 8.6) i första hand skall läggas till grund för de förslag om detaljutformning av den framtida forskningsorganisationen för försvarssektorn, som utredningen har att utarbeta och framlägga i en senare etapp.

138 SOU 1970: 54

10 Sammanfattning

10.1 Utredningens direktiv. tets inriktning m. m.

Utredningsarbe-

Utredningen skall enligt direktiven framlägga alternativa förslag beträffande försvarsforskningens inriktning, omfattning och målsättning samt organisation, finansiering och ansvarsförhållanden. Detaljförslag avseende de enskilda försvarsforskningsorganens organisation, arbets- och finansieringsformer o.dyl. skall redovisas först i ett senare delbetänkande. Alternativa principlösningar för försvarsforskningens organisation presenteras Huvudvikten läggs i detta delbetänkande vid att söka ange principiella former för hur det framtida försvarsforskningsprogrammet skall inriktas. Ett mål för utredningsarbetet har varit att skapa en principorganisation för försvarsforskningen inom vars ram en smidig anpassning kan ske dels till ändrade mål för försvarsforskningen som sådan, dels till krav som kan ställas med utgångspunkt från övergripande avvägningar mellan olika samhällssektorers forskningsbehov. Utredningen framlägger alternativa organisatoriska principlösningar för försvarsforskningsfunktionen och diskuterar ingående de olika alternativens för- och nackdelar. Ett av de övervägda huvudalternativen föreslås läggas till grund för arbetet i nästa etapp med att detaljutforma forskningsorganisationen för försvarssektorn. SOU 1970: 54

Avgränsning gentemot objektbundet lingsarbete

utveck-

Det sätt på vilket det s. k. objektbundna utvecklingsarbetet handläggs från ansvarsmässig, organisatorisk och finansiell synpunkt framgår av övervägda organisationsalternativ. De speciella problemen inom detta område berörs dock inte, bl. a. därför att anskaffningsverksamheten — dit det objektbundna utvecklingsarbetet räknas — är föremål för särskild översyn i annat sammanhang. Försvarsforskningen bilden

i den totala

forsknings-

Som bakgrund till den fortsatta framställningen i betänkandet lämnas i kapitel 2 en översiktlig beskrivning av försvarsforskningens roll i den totala forskningsbilden. Utredningen konstaterar bl. a. att i ett stort antal länder, däribland Sverige, svarar försvaret i dag för mellan en femtedel och hälften av de totala nationella forskningsoch utvecklingsinsatserna. I sammanhanget anges olika faktorer som belyser bakgrunden till försvarsforskningens omfattning. Av den enkät utredningen genomfört beträffande omfattningen av och finansieringsvägar för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling i Sverige budgetåret 1967/68 framgår bl. a. att den totala omfattningen av statligt finansierad forsknings- och utvecklingsverksamhet för totalförsvarsändamål uppgick till ca 580 139

mkr varav ca 115 mkr avsåg icke objektbunden verksamhet. Av den senare svarade FOA för närmare 70 %. att av de totala försvarsforskningsinsatserna utfördes 24 % av myndigheter och organ inom försvarssektorn, vilket motsvarade 99 % av dessa myndigheters totala forsknings- och utvecklingsverksamhet. 74 % av försvarsforskningen utfördes vid industrin medan universitet och högskolor svarade för ca 1,5%. Den totala manårsinsatsen för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling vid de statliga myndigheter och organ som omfattats av enkäten var ca 2 200 manår. att forskning för försvarssektorn sammanlagt torde ha svarat för mellan 25 och 30 % av de totala forsknings- och utvecklingsinsatserna i landet. (Samtliga siffror får tolkas med stor försiktighet. Se vidare kapitel 3.) Översiktlig beskrivning av den svenska försvarsforskningen I betänkandet lämnas en översiktlig beskrivning av den svenska försvarsforskningen med tyngdpunkt på den icke objektbundna delen. Syftet är därvid att belysa det stora antalet vetenskaps- och teknikområden som berörs av försvarsforskningen. Utredningen går dock i detta betänkande inte in på detaljbeskrivningar eller värderingar av bl. a. det vetenskapliga innehållet, med hänsyn till att en mer ingående översyn av verksamhet och arbetsformer vid de enskilda försvarsforskningsorganen görs i nästa delbetänkande.

10.2 Försvarsforskningens anknytning försvarets långsiktsplanering

till

Nära samband mellan försvarsforskning perspektiv planering

och

Verksamheten inom försvarets område kräver planering på lång sikt bl. a. mot bakgrund av att utveckling och anskaffning av modern krigsmateriel fordrar allt längre tid och allt större ekonomiska resurser. Metoderna för den långsiktiga planeringen har utvecklats och förbättrats efter hand. De reformer på planeringsområdet som påbörjats och förutses de närmaste åren har behandlats i kapitel 4, där huvuddragen i försvarets nya planeringssystem återges. I utredningens direktiv framhålls det nära 140

samband som föreligger mellan försvarsforskning och i första hand den långsiktiga planeringsverksamheten (perspektivplaneringen). Utredningen har därför funnit det nödvändigt att vid översynen av försvarsforskningen relativt detaljerat beröra vissa frågor i anslutning till planeringssystemet, då de hittills inte behandlats i annat sammanhang och bedöms vara av stor betydelse för att belysa sambandet mellan planeringsverksamhet och forskningsinsatser. Detta gäller främst de organisatoriska formerna för perspektivplaneringens bedrivande. Utredningen har som utgångspunkt för att särskilja och formulera försvarsforskningens syften sökt precisera sambandet mellan planeringsverksamheten och därför erforderlig studie-, forsknings- och utvecklingsverksamhet (se kapitel 4). Försvarsforskn ingens h u v ud sy ft en Tre huvudsyften för försvarsforskningen har urskilts: 1. Forskning syftande till att ge underlag för att precisera totalförsvarets mål. 2. Forskning syftande till att ange och konkretisera alternativa handlingslinjer för att nå dessa mål. 3. Objektbunden forskning och utveckling för att säkerställa att målen kan förverkligas i enlighet med beslutade handlingslinjer. Till huvudsyfte 1 hänförs s. k. miljö- och ramstudier omfattande bl. a. tekniska och samhällsvetenskapliga prognoser rörande internationella resp. nationella förhållanden. Forskning med huvudsyfte 2 omfattar bl. a. framtagande och precisering av underlag för alternativa förslag om försvarets framtida utformning. Under detta syfte faller exempelvis de teknisk-naturvetenskapliga, medicinska och beteendevetenskapliga forskningsinsatser som erfordras som underlag för beslut om objektbunden utveckling och produktion av framtida komponenter i krigsorganisationen (t. ex. förband med ingående materiel, etc). De speciella problem som sammanhänger med det objektbundna utvecklingsarbeSOU 1970:54

tet, dvs. med forskning med huvudsyfte 3, har som framhållits i kapitel 10.1 inte berörts i denna utredningsetapp.

10.3 Forskning för

försvarssektorn

Försvarsforskning — målinriktad forskning De av statsmakterna angivna målen för vår säkerhetspolitik förutsätter en hög försvarspolitisk ambitionsnivå: Sverige skall kunna utforma, bygga upp och underhålla sitt totalförsvar utan stöd från andra länder. Utredningen har inte haft anledning att behandla de svåra politiska avvägningsproblem som föreligger vid fördelningen av resurser mellan försvarssektorn och övriga samhällssektorer. Vid den interna försvarsplaneringen, dvs. vid fördelningen av resurser inom sektorn för olika försvarsändamål, kan enligt utredningen tilldelade ramar t. ex. avseende likvida medel för ett visst budgetår betraktas som givna. Försvarsforskningsprogrammets inriktning och omfattning bestäms därför primärt av försvarets behov av forskning för att kunna uppfylla gällande mål för säkerhets- och försvarspolitiken. De resurser som satsas på försvarsforskningen skall därför i första hand vägas inom ramen för försvarsbudgeten mot satsningar på andra åtgärder som kan ge höjd försvarseffekt. En direkt avvägning av försvarsforskningsprogrammet mot andra samhällssektorers forskningsprogram framstår därför enligt utredningen knappast som meningsfull. Samspelet mellan försvarsforskning och annan forsknings- och utvecklingsverksamhet i landet Försvarsforskningens nära anknytning till olika aktiviteter inom totalförsvaret innebär enligt utredningen inte att försvarsforskningen kan behandlas fristående från övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet i landet. Uppbyggnad, underhåll och utnyttjande av Sveriges totala resurser för forskning och utveckling — såväl vid särskilda forskningsorgan som i industrin — berör i hög grad försvarssektorn, inte minst med tanke SOU 1970: 54

på att den under en följd av år svarat för en avsevärd del av de sammanlagda forsknings- och utvecklingsinsatserna inom landet (kapitel 2 och 3). Bl. a. mot bakgrund av sådana behov av samordning av landets resurser för forskningsproduktion som härrör från allmänna krav på ett rationellt nyttjande av dessa resurser har utredningen ansett starka skäl föreligga att ägna samspelet mellan försvarsforskning och annan forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet särskild uppmärksamhet. Därvid får enligt utredningen beaktas de personella resursernas stora betydelse när det gäller den icke objektbundna forskningsoch utvecklingsverksamheten för försvarssektorn. Exempelvis överstiger FOA:s årliga personalkostnader anskaffningsvärdet för vid FOA befintliga instrumentella resurser. Detta utesluter inte att vissa områden, t. ex. flygteknisk forskning, kräver mycket omfattande instrumentinvesteringar. Utredningen har också uppmärksammat det betydelsefulla samarbete som sker mellan planerande, forskande och anskaffande funktioner i form av för olika totalförsvarsmyndigheter gemensamma arbetsgrupper (s. k. studie- och underlagsgrupper, m. m.).

10.4 Totalförsvarets avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning" (försvarsforskn in gs program met) Försvarets indelning i avvägningsprogram Planerings- och genomförandeverksamheten i det nya planeringssystemet för försvaret har som utgångspunkt olika indelningar av försvaret (kapitel 4). När det gäller den interna försvarsplaneringen, dvs. fördelningen av resurserna inom försvarsorganisationen, förutsätts att målen för försvaret anges i form av s. k. dimensionerande angreppsfall. För att möta angreppsfallen utnyttjas komponenter i krigsorganisationen. De olika förbanden har sammanförts till ett antal avvägningsprogram. Följande indelning har i Kungl. Maj:ts direktiv för krigsmaktens perspek141

tivplanearbete anbefallts att försöksvis gälla för perspektivplan 1972/87: Rörliga markstridsförband Lokalt bundna markstridsförband Övervattenstridsförband Fjärrstridsförband Luftförsvarsförband Central och regional ledning Allmän försvarsforskning Gemensamma myndigheter och funktioner. Analys av avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" ger utgångspunkter för utredningens ställningstaganden och förslag 1 kapitel 5 analyserar utredningen totalförsvarets avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning" närmare. Utredningen anser att en sådan analys möjliggör dels att en ram skapas inom vilken en diskussion av försvarsforskningens inriktning, omfattning och samordning kan föras, dels att viktiga utgångspunkter erhålls för att formulera och värdera alternativa förslag till organisation av försvarsforskningen. Avgränsning av försvarsforskningsprogrammet gentemot andra avvägningsprogram inom försvaret En översiktlig bild av innehållet i avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" kan erhållas genom att utgå från att en forskningsfunktion (verksamhet) skall uppfylla åtminstone ettdera av följande grundläggande kriterier för att hänföras till programmet: 1. Forskningsverksamhetens resultat kan inte i planeringsskedet entydigt hänföras till visst annat avvägningsprogram, dvs. resursuppoffringen under planeringsperioden för att utföra prestationerna kan inte fördelas på andra avvägningsprogram. 2. Forskningsverksamhetens resultat består i underlag eller metodik för avvägningar mellan olika avvägningsprogram. Inte heller i detta fall kan resursuppoffringen fördelas på andra avvägningsprogram. Forskning med huvudsyfte 1 och 2 faller med tillämpning av dessa kriterier under 142

avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Forskning med huvudsyfte 3 förs däremot till andra avvägningsprogram inom försvaret. Vissa principiella avgränsningsfrågor uppkommer vid tillämpning av dessa kriterier. Det gäller t. ex. gränsdragningen mellan planeringsverksamhet och underlagslämnande verksamhet. Av särskild betydelse är att en avgränsning kan ske av avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" till själva planeringsverksamheten, dvs. slutlig sammanställning och värdering av underlag och utarbetande av perspektivplanerna för totalförsvarets olika delar. Enligt utredningens mening (kapitel 5) omfattar försvarsforskningsprogrammet framtagande av huvuddelen av underlag och metodik för perspektivplaneringen. Slutlig värdering och sammanställning av detta underlag i samband med utarbetande av de av Kungl. Maj:t infordrade perspektivplanerna för totalförsvarets olika delar faller däremot ej under programmet. Hithörande organisatoriska ansvarsfördelningsfrågor diskuteras i kapitel 8. Ett annat viktigt gränsdragningsproblem berör frågan om hur stor del av verksamheten i anslutning till systemplaneringen som bör falla under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". Utredningen framhåller härvidlag (kapitel 5) att avgränsningskritcrierna bör relateras till exempelvis skedesindelning och beslutspunkter i planerings- och anskaffningsfunktionerna.

Försvarsforskningsprogrammets ring

dimensione-

Utredningen diskuterar (kapitel 5) ett antal faktorer som hänför sig till totalförsvarets primäruppgift att kunna avvärja och möta olika former av aggression och är av betydelse vid avvägningen av försvarsforskningens omfattning och ambitionsnivå. Dessa faktorer har sammanförts i följande tre grupper: 1. Faktorer främst avhängiga av landets säkerhetspolitiska mål i relation till andra länder. SOU 1970: 54

2. Faktorer främst avhängiga av inrikespolitiska mål i anslutning till landets försvarspolitik. 3. Faktorer främst avhängiga av ambitionsnivån för försvarsplaneringen, t. ex. beträffande alternativplanering och önskad handlingsfrihet på sikt. Indeln ingsgrunder programmet

för

försvarsforskn ings-

Utredningen berör först frågan om olika indelningsgrunder på delprogramnivå. Det framhålls att en indelning av programmet efter vad som kan betecknas som olika metoder och teknologier att möta skilda aggressionsformer (t. ex. olika försvarsformers strategi och taktik, konventionella militära teknologier, teknologier för skydd mot ABC-stridsmedel osv.) i allt väsentligt uppfyller de krav på indelningen i delprogram som utredningen formulerar bl. a. för avvägningar inom försvarsforskningsprogrammet och mellan detta och övriga avvägningsprogram. Ett viktigt krav på indelning i delprogram är också att den skall kunna utnyttjas såväl i de forskningsproducerande organens genomförandeverksamhet som i planeringsverksamheten inom övriga avvägningsprogram. För att detta krav skall kunna uppfyllas erfordras en ytterligare nedbrytning av delprogrammen i mindre enheter — programelement — för vilka delmål och resursinsatser kan uttryckas med utgångspunkt från mål och insatser för de överordnade delprogrammen. Nedbrytningen i programelement kan ske på olika sätt. Utredningen framhåller att programelement i form av totalförsvarsinriktade basteknologier (t. ex. framdrivningsoch utskjutningsteknik, stridsdelar, fordon och farkoster osv.) har många fördelar. I kapitel 5 diskuterar utredningen avslutningsvis ett antal myndigheters ställning som avnämarintressenter i försvarsforskningsprogrammet.

SOU 1970: 54

10.5 Alternativa principlösningar svarsforskningens organisation

för

för-

Principlösningarna syftar till bättre samordning av försvarsforskningens program- och produktionsfunktion Med hänvisning till det programbudgetsystem som är under införande inom försvarssektorn har utredningen funnit det naturligt att i första hand beskriva den organisatoriska ansvarsfördelningen i termer av program- och produktionsansvar. 1 Utredningen har utformat principlösningarna för försvarsorganisationen bl. a. med syftet att åstadkomma en jämfört med nuläget bättre samordning av såväl programsom produktionsfunktion för försvarsforskningen. Principlösningarna har anpassats till olika mål för försvarsforskningsfunktionen Utredningen har funnit att de ställningstaganden som görs i anslutning till nedanstående punkter uttrycker olika mål för försvarsforskningsfunktionen och i väsentlig grad styr dess organisatoriska utformning. Dessa punkter är: — ambitionsnivån för försvarsforskningen — formerna för att organisatoriskt fördela ansvar för framtagande av underlag och metodik för försvarets perspektivplanering — grad av ansvarsdelegering inom själva forskningsorganisationen — omfattning av försvarsforskningens samordning med övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet. 1 I programbudgetsystemet svarar programfunktionen för målformulering och kontrollerar måluppfyllelsen. Myndighet som är ansvarig för programfunktionen sägs ha programansvar. Med detta ansvar följer bl. a. att årligen till Kungl. Maj:t inge anslagsframställning för programmet i fråga. Produktionsfunktionen svarar för att av programfunktionen angivna mål uppfylles i största möjliga utsträckning och på lämpligaste sätt. Myndighet som från Kungl. Maj:t genom s. k. primäruppdrag mottar medel för att finansiera produktionens utförande vid den egna myndigheten eller vid annan producerande myndighet säges ha produktionsansvar.

Dessa förhållanden återspeglas i de fyra huvudalternativ till principlösning av försvarsforskningens organisation som utredningen framlägger och analyserar. Huvudalternativ

1 Alternativet uttrycker en strävan till att knyta forskningsorganen så nära som möjligt till de myndigheter som i dag volymmässigt är huvudavnämare för försvarsforskningen. Alternativet har enligt utredningen bl. a. följande egenskaper: — alternativet innebär en låg ambitionsnivå vad gäller alternativplanering och därmed sammanhängande försvarsforskning. Tyngdpunkten läggs på det objektbundna utvecklingsarbetet. — framtagande av underlag för perspektivplaneringen förläggs till staber (motsv. för de icke militära delarna av totalförsvaret) och förvaltningar. — graden av ansvarsdelegering inom forskningsorganisationen blir i stort en myndighetsintern fråga vid de anskaffande myndigheter dit försvarsforskningen förläggs. — alternativet medför risker för isolering av försvarsforskningen från övrig forskning och utveckling inom landet. Huvudalternativ

2 Alternativet uttrycker en strävan till att samla produktionsresurserna för forskning inom försvarsdepartementets verksamhetsområde under en myndighet. Två underalternativ ingår som skiljer sig åt i fråga om formerna för framtagande av underlag för perspektivplaneringen. Alternativet har enligt utredningen följande egenskaper: — alternativet kan, beroende på detaljutformning, ge uttryck för en hög ambitionsnivå i fråga om alternativplanering och därmed sammanhängande försvarsforskning men behöver ej nödvändigtvis göra det. — i det ena underalternativet förstärks perspektivplaneansvariga myndigheters 144

(ÖB:s, civilförsvarsstyrelsens, m.fl.) resurser för forskningsplanering, systemanalys, m . m . Dessa myndigheter bedriver själva huvuddelen av det underlagsframtågande som erfordras för perspektivplaneringen inom sina respektive verksamhetsområden. De kan i samband därmed tilldelas betydande program- och även produktionsansvar för tillhörande forskningsverksamhet (som då läggs ut i form av projekt på olika forskningsorgan). I det andra underalternativet tillskapas i forskningsorganen en särskild serviceenhet för perspektivplaneunderlag (se huvudalternativ 3 nedan). — huvuddelen av produktionsresurserna för verksamhet fallande under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" förläggs till en myndighet (FOA). För denna verksamhet får FOA åtminstone i det senare av de ovannämnda underalternativen ett samlat program- och produktionsansvar. Inom FOA koncentreras produktionsansvaret till ett starkt centralt stabsorgan för produktionsplanering och produktionsledning. I stabsorganet ingår projektledare och vetenskapliga råd, samt representanter för olika totalförsvarsmyndigheter. Delegering av ansvar för produktionens genomförande sker väsentligen endast inom projekt. — ökade möjligheter (jämfört med i dag) till samordning med andra organ för forskning och utveckling inom landet torde föreligga. Huvudalternativ 3 Alternativet uttrycker en strävan till en jämfört med nuläget ökad samordning av såväl program- som produktionsfunktion för försvarsforskningen. Program- och produktionsansvar förläggs till skilda myndigheter. Alternativet har enligt utredningen bl. a. följande egenskaper: — alternativet ger uttryck för en hög ambitionsnivå vad gäller alternativplanering och därmed sammanhängande försvarsforskning. SOU 1970: 54

— en för totalförsvaret gemensam serviceenhet för perspektivplaneunderlag (SPU) inrättas och knyts till försvarsforskningsorganen. Perspektivplaneansvariga myndigheter har såväl program- som produktionsansvar för den underlagsframtagande verksamheten inom resp. myndigheters verksamhetsområde. Huvuddelen av verksamheten läggs dock i form av sekundäruppdrag på serviceenheten. För miljö- och ramstudierna har serviceenheten produktionsansvar. — som programorgan inrättas en styrelse för försvarsforskning med anslagsfördelande, beredande och samordnande uppgifter. Särskilt betydelsefullt är styrelsens samordningsansvar för den långsiktiga utvecklingen av försvarsforskningsprogrammet och -resurserna. Produktionsresurser som FOA, FFA m.fl. bibehålls inom försvarssektorn. En närmare organisatorisk samordning av dessa resurser är på sikt tänkbar. En grundtanke med alternativet är att produktionsorganen ges stor frihet vid forskningsproduktionens genomförande under ett långtgående ansvar för produktionsresursernas kvalitet och ekonomiska utnyttjande. — alternativet uttrycker en strävan till en jämfört med nuläget ökad samordning av försvarsforskningen med övrig forskning i landet. Kunder även utanför totalförsvaret bör i detta alternativ få goda möjligheter att på affärsmässig bas utnyttja olika forskningsresurser inom försvaret. Huvudalternativ 4 Alternativet uttrycker en strävan till långtgående organisatorisk samordning av i första hand statlig teknisk forskning och utveckling. Organisatoriskt innebär alternativet att produktionsresurserna för denna •forskning sammanförs till ett enda produktionsorgan. Detta organ betjänar forskningsprogram inom ett flertal samhällssektorer, bl. a. försvarssektorn. Inom försvaret finns väsentligen endast en programmyndighet för försvarsforskning. SOU 1970: 54

Alternativet har enligt utredningen bl. a. följande egenskaper: — alternativet tillåter en hög ambitionsnivå för försvarsforskningen. — fördelningen av ansvar för framtagande av perspektivplaneunderlag överensstämmer med fördelningen enligt huvudalternativ 3. Väsentliga delar av produktionsresurserna för underlagsframtagandet ligger dock i detta alternativ utanför försvarssektorn. Försvarssektorns tillgång till dessa resurser kan delvis komma att bestämmas av myndighet utanför sektorn. — delegeringen av faktiskt (om än ej formellt) produktionsansvar från försvarets programmyndighet till det samlade statliga produktionsorganet måste bli omfattande, om den samordning av produktionsfunktionen som är alternativets huvudmål skall kunna förverkligas. — försvarsforskningens samordning med övrig forskning och utveckling i landet är i detta alternativ närmast total.

10.6 Utredningens slag

överväganden

och

för-

Utredningens ställningstagande till framlagda principlösningar för försvarsforskningens organisation grundas på en ingående analys av organisationsalternativens för- och nackdelar. En viktig utgångspunkt för denna analys utgör utredningens överväganden i anslutning till de organisationsstyrande punkter som angivits i avsnitt 10.5. Utredningen anser beträffande ambitionsnivån för försvarsforskningen att det föreligger starka krav på olika former av anpassningsförmåga hos totalförsvaret. Detta gäller såväl i förhållande till ändringar i det säkerhetspolitiska läget som till ändrade inrikespolitiska ramvillkor. att krav på långsiktig handlingsfrihet i försvarsplaneringen bl. a. kan mötas med s.k. adaptivitet, vilket vid begränsade resurser medför mindre operativ styrka på kort sikt. Detta innebär ett säkerhetspoli145

tiskt risktagande, som bör ske på bästa möjliga kunskapsunderlag. att krav som kommer till uttryck i ovanstående två punkter ej kan tillgodoses utan en långsiktigt inriktad forsknings-, studieoch utredningsverksamhet i anslutning till totalförsvarets långsiktsplanering. att detta talar för att ett avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning" avgränsas. Detta inriktas och dimensioneras i förhållande till de långsiktiga säkerhetspolitiska målen. att gällande mål för landets säkerhetspolitik och försvarsplanering ställer krav på en hög ambitionsnivå inom ett sådant avvägningsprogram. att ovanstående punkter talar för att höga krav ställs på försvarsforskningsorganen såväl i fråga om kunskaper om totalförsvaret som när det gäller vetenskaplig kompetens för att säkerställa underlagets allsidighet och vetenskapliga kvalitet. Härför erfordras bl. a. möjligheter till ett väl fungerande kontaktnät både inom försvaret och med organ för högre utbildning och forskning inom och utom landet. Beträffande fördelningen av ansvar för framtagande av perspektiv planeunderlag framhåller utredningen att perspektivplanering enligt det nya planeringssystemet är en aktivitet som bör ses som en gemensam angelägenhet för hela totalförsvaret. att resurserna för framtagning av underlag för totalförsvarets perspektivplanering av gemensamt intresse för flera myndigheter samordnas i en gemensam serviceenhet, med en fast basorganisation direkt knuten till försvarsforskningsorganen. Utredningen anser beträffande grad av ansvarsdelegering inom själva forskningsorganisationen att ett organisatoriskt programansvar för verksamhet fallande under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" åläggs en myndighet direkt under Kungl. Maj:t. att instruktioner, arbetsordningar, etc. för denna myndighet utformas så att de beak146

tar forskningsbehoven hos olika mynd gheter och organ som är intressenter i försvarsforskningsprogrammet. att ansvarsfördelningen inom försvarsforskningsorganisationen i övrigt karakteriseras av central sammanhållning av långsiktsplanering och uppföljning medar, en långtgående delegering av genomförandeansvaret till själva forskningsorganen eftersträvas. När det gäller omfattningen av försvarsforskningens samordning med övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet i landet anser utredningen att samarbetet och samordningen mellan försvarsforskningen och annan forskning och utveckling inom landet måste tillmätas stor betydelse. att värdet av produktionsekonomiska samordningssträvanden för att exempelvis uppnå vissa stordriftsfördelar måste vägas mot de nackdelar som kan komma av en splittring i målinriktningen hos de forskningsproducerande enheterna. att klara ansvarsförhållanden måste föreligga när det gäller prioriteringar på produktionssidan mellan olika samhällssektorers forskningsprogram. att de organisatoriska formerna för forskningsverksamheten bör med beaktande av de två närmast föregående punkterna främja ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte och resursutnyttjande mellan olika samhällssektorer. Utredningens val av principorganisation försvarsforskn ingen

för

Efter att ha ingående diskuterat de övervägda alternativens för- och nackdelar, har utredningen funnit huvudalternativ 3 mest lämpat att läggas till grund för utformningen av den framtida försvarsforskningsorganisationen. Utredningen konstaterar därvid att alternativet 3 uppfyller huvuddelen av de krav som ovan angivits som väsentliga. Ett val av alternativ 3 ger också enligt utredningen erforderlig handlingsfrihet bl. a. beträffande den långsiktiga utvecklingen SOU 1970: 54

av försvarsforskningsorganisationen och dess samordning med annan forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet. Samtidigt är de omedelbara organisatoriska förändringarna relativt små och bör ej ge nämnvärda övergångssvårigheter. Organisatoriskt innebär alternativ 3 att en styrelse för försvarsforskning inrättas med anslagsfördelande, beredande och samordnande uppgifter. Styrelsen får organisatoriskt programansvar för verksamhet som faller under totalförsvarets avvägningsprogram "Allmän försvarsforskning". att en serviceenhet inrättas för framtagande av underlag för perspektivplaneringen inom försvaret. Serviceenheten knyts till försvarsf orskn ingsorganen. att existerande produktionsresurser (FOA, FFA m. fl.) för försvarsforskningsprogrammets behov i stort bibehålls inom försvarssektorn samtidigt som programorgan inom andra samhällssektorer bereds ökade möjligheter att utnyttja dessa resurser. Utredningen föreslår att huvudalternativ 3 i första hand läggs till grund för de förslag om detaljutformning av försvarsforskningsorganisationen som utredningen skall utarbeta och framlägga i en senare etapp.

SOU 1970:54

Bilaga 1

Begreppsförklaringar och förkortningar

Adaptivitet

Med adaptivitet avses i detta betänkande väsentligen en medvetet utvecklad förmåga hos försvarets fredsorganisation att åstadkomma erforderlig anpassning av försvarets krigsorganisation till ändrade förutsättningar i t. ex. politiskt, strategiskt, ekonomiskt eller tekniskt avseende. (Sid 51 ff.) Jämför även flexibilitet.

A Iternativ genererande fas (i perspektivplaneringen)

Del av perspektivplaneringen där förslag om alternativa framtida utformningar av försvaret och dess olika delar tas fram. (Sid 59). Jämför även verkställande fas.

Angreppsfall

En beskrivning av en hypotetisk framtida händelseutveckling som leder till ett angrepp eller risk för angrepp mot Sverige. Angrepp avser åtgärd som en eller flera nationer kan vidta för att mot vår vilja uppnå egna politiska fördelar eller hindra andra nationer från att vinna politiska fördelar av Sverige. Angrepp kan avse olika sådana åtgärder alltifrån politiska krav eller politiska krav i förening med hot eller styrkedemonstration till militär invasion. (Sid 50.) Jämför även dimensionerande och operativa angreppsfall.

Avvägningsprogram

Funktionell indelning av totalförsvaret avsedd att användas vid analys och diskussion av resursfördelningen i perspektiv- och programplaner i anslutning till de dimensionerande angreppsanfallen (se dessa ord). (Sid 53 ff.)

Betingad plan

Plan som upptar ett antal alternativa framtida handlingslinjer med tillhörande beslutspunkter. Valet mellan handlingslinjerna kan vara betingat dels av resultat av verksamhet inom ramen för planen fram till en viss beslutspunkt (t. ex. forsknings-, studie- och utredningsresultat), dels av händelser utanför planen (t. ex. beslut knutna till andra betingade planer eller ändrade säkerhetspolitiska eller ekonomiska förutsättningar). (Sid 57.)

Delprogram

Indelning av totalförsvaret i komponenter som används för sammansättning av såväl avvägningsprogram som organisatoriska huvudprogram (se dessa ord) (sid 55 med figur 4.4). Delprogram inom avvägningsprogrammet "Allmän försvarsutformning" exemplifieras i fig. 5.2, sid 78. Jämför även program.

Dimensionerande angreppsfall

Angreppsfall som av statsmakterna angivits att ligga till grund för totalförsvarets utveckling på lång sikt. De uttrycker mål för perspektivplaneringen av totalförsvarets krigsorganisation (sid 50). Jämför även angreppsfall, respektive operativa angreppsfall.

148 S O U 1970: 5 4

Flexibilitet

Med flexibilitet avses i detta betänkande främst volym- och kvalitetsmässiga egenskaper hos totalförsvarets existerande och framtida krigsorganisation. I perspektivplaneringen innebär flexibilitetskravet att en balanserad försvarseffekt skall förefinnas i förhållande till samtliga dimensionerande angreppsfall (se detta ord) (sid. 51). Jämför även adaptivitet.

Försvarspolitik

Ett av medlen inom säkerhetspolitiken

Genuin osäkerhet

Osäkerhet i planering som ej kan minskas genom t. ex. studier och forskning (sid. 51).

Grundforskning

Systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Begreppet innefattar såväl ren grundforskning där ingen restriktion är lagd på forskningens inriktning som riktad grundforskning, där forskningens syfte är att lägga en grund som kan tänkas ge tillämpningar, vanligen inom ett visst område (sid 20). Jämför även kunskapsuppbyggande forskning.

Huvudsyften för försvarsforskningen

Av FU-69 använd indelning av forsknings- och utvecklingsverksamheten för försvarssektorn utgående från denna verksamhets uppgifter i totalförsvaret. En indelning efter tre huvudsyften används: 1. Forskning syftande till att ge underlag för att precisera totalförsvarets mål. 2. Forskning syftande till att ange och konkretisera alternativa handlingslinjer för att nå dessa mål. 3. Objektbunden forskning och utveckling för att säkerställa attt målen kan förverkligas i enlighet med beslutade handlingslinjer (sid 21).

Kunskapsuppbyggande forskning

Delproduktionsområde inom produktionsområdet (se detta ord) "Forskning och utveckling" i försvarets programbudgetsystem. Med kunskapsuppbyggande forskning avses i detta sammanhang väsentligen s. k. riktad grundforskning (se grundforskning) av betydelse för totalförsvaret, exempelvis omfattande metodikutveckling eller grundläggande undersökningar av teknisk-naturvetenskaplig, medicinsk eller beteendevetenskaplig natur (sid 20).

Miljöstudier

Systematiskt bedrivna studier och analyser av den internationella miljön med syfte att ge underlag för statsmakternas ställningstaganden rörande utformningen av vår säkerhets- och försvarspolitik. Miljöstudierna skall ta fram dels angreppsfall (se detta ord) som är av intresse för den svenska försvarsplaneringen, dels annat underlag av betydelse för utformningen av svensk säkerhetspolitik (sid 47).

Obetingad plan

Plan som i princip endast upptar en handlingslinje med den detaljeringsgrad som erfordras för planeringsbeslut på en viss nivå. Med obetingad plan avses i detta betänkande planer där eventuellt återstående beslut ej är av nämnvärt intresse för perspektivplaneringen (se perspektivplan) för totalförsvaret (sid 58 och 63).

Objektbunden forskning och utveckling

Se tillämpad

Operativt fall

Angreppsfall (se detta ord) som statsmakterna anbefallt att ligga till grund för det operativa krigsförberedelsearbetet.

angrepps-

Organisatoriskt program

S O U 1970: 54

(se detta ord).

forskning,

Indelning av totalförsvaret främst avsedd att användas vid resursfördelningen för genomförandeverksamheten (formulering och redovisning av uppdrag) enligt programplanerna (se detta ord). De organisatoriska programmen är knutna till existerande fredsorganisation och förekommer som organisatoriska huvudprogram indelade i delprogram (sid 54). 149

Perspektivplan

Perspektivplanen är en långsiktsplan som anger alternativa utvecklingslinjer för försvaret och dess olika delar på avvägningsprogramnivå med utgångspunkt från dimensionerande angreppsfall, tilläggskrav och ramvillkor. Den ses över (rullas) ungefär vart fjärde år. Planhorisonten är tillräckligt avlägsen — 15 år — för att viktiga förändringar i försvarets organisation och innehåll skall kunna aktualiseras. Osäkerheten blir omfattande med denna planhorisont. Perspektivplanen uppställs därför som en betingad plan som översiktligt anger de linjer efter vilka olika alternativ kan förverkligas och vid vilken tidpunkt förutsättningar för olika beslut kan föreligga (sid 59).

Primäruppdrag

Uppdrag (se detta ord) som lämnas av Kungl. Maj:t till underlydande produktionsmyndighet (se produktionsfunktion) (sid 56 med figur 4.5).

Produktionsfunktion

I programbudgetsystemet svarar produktionsfunktionen för att av programfunktionen angivna mål uppfylls i största möjliga utsträckning och på lämpligaste sätt. Myndighet som från Kungl. Maj:t genom s. k. primäruppdrag mottar medel för att finansiera produktionens utförande vid den egna myndigheten eller vid annan producerande myndighet säges ha produktionsansvar och benämns produktionsmyndighet. Produktionsmyndighet svarar för att det underlag till primäruppdragsförslag myndigheten har att inlämna till programmyndighet enligt dennas direktiv ger programmet en från produktionsmässig synpunkt ändamålsenlig utveckling. Dessutom svarar produktionsmyndighet för samordningen med andra primäruppdrag inom produktionsområdet. Jämför även programfunktion (sid 56 med figur 4.5 samt sid 106).

Produktionsområde

Indelning av verksamheten inom försvaret i fredstid efter funktionella termer (sid 55 ff), som bl a utnyttjas vid formulering och fördelning av uppdrag (se detta ord) i programbudgetsystemet. Produktionsområdena indelas i delproduktionsområden.

Program

Sammanfattande benämning på verksamheter inom ett bestämt, avgränsbart resursavvägningsområde. Verksamheter sammanförs i program med hänsyn till inriktning och slutprodukt (vara eller tjänst). För varje program skall kvalitativa och kvantitativa mål kunna uppställas, resursbehovet avgränsas och måluppfyllelsen kontrolleras. För ett program bör finnas en ansvarig myndighet. Jämför avvägningsprogram och organisatoriskt program.

Programbudget

En programbudget inom försvaret (myndighetsvis eller totalt) utgör en sammanställning av uppdrag för ett visst budgetår redovisad efter organisatoriska program och produktionsområden (se dessa ord). Jämför även programplan (figur 4.8, sid 61).

Programelement

Underindelning av delprogram

Programfunktion

I programbudgetsystemet svarar programfunktionen för målformulering och kontrollerar måluppfyllelsen. Myndighet som är ansvarig för programfunktionen sägs ha programansvar. Myndighet med programansvar för organisatoriskt program (se detta ord) (huvudprogram eller delprogram) nämns programmyndighet (sid 56 med figur 4.5 samt sid 105).

Programplan

Programplanen utgör ett för givna resurser angivet handlingsprogram för ett programs utveckling under de närmaste fem åren. Planen skall redovisa programmets förändring över tiden samt inplanerad kort- och långsiktig handlingsfrihet. Planen redovisar därvid förväntade prestationer i förhållande till resursutnyttjande (kostnader) och till angivna mål.

(se detta ord).

S O U 1970: 54

Med programplanens planhorisont är osäkerheten betydligt reducerad jämfört med perspektivplanen. Programplanen ställs upp huvudsakligen som en obetingad plan. Resursfördelningen anges med anknytning till organisatoriska program och produktionsområden men motiveras med utgångspunkt från avvägningsprogrammen (se dessa ord). Programplanen ses över varje år varvid programbudget (se detta ord) utarbetas och fastställs för närmast följande budgetår (sid 60 ff och figur 4.8, sid 61). Ramstudier

Systematiskt bedrivna studier och analyser av utvecklingen inom landet (t. ex. ekonomiska faktorer) i syfte att ge underlag för statsmakternas ställningstaganden rörande utformningen av vår säkerhets- och försvarspolitik och angivande av ramvillkor (se detta ord) för planeringen (sid. 48).

Ramvillkor

Av statsmakterna angivna utgångspunkter för planeringen, väsentligen av inrikespolitisk natur (sid. 48).

Sekundäruppdrag

Uppdrag från eller inom en myndighet som föranletts av ett erhållet primäruppdrag (se dessa ord) (sid 56 med figur 4.5).

Systemplan

Systemplaner sammanfattar sådan information som är av betydelse för ställningstaganden till nyanskaffningar, uppsättning av större, resurskrävande system o dyl. De skall också underlätta överblicken över och medge en sammanhållen ledning av dessa investeringsobjekt (personal, materiel, anläggningar). Till systemplanerna är bl. a. knutna kostnads/effektanalyser samt uppföljning av utvecklings- och anskaffningsalternativ. Systemplaner i form av betingade planer med alternativa handlingslinjer tas fram i perspektivplaneringens alternativ genererande fas (se dessa ord). Genom successiva urvalsbeslut i verkställande fasen överförs systemplanerna till obetingade planer och ingår i programplanerna för genomförande (sid 63 och figur 4.9, sid 62).

Säkerhetspolitik

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Säkerhetspolitiken förutsätter ett samspel mellan bl. a. utrikes-, handelsoch försvarspolitiken. Försvarspolitik i traditionell mening är således endast ett av säkerhetspolitikens medel." (Prop. 1968: 110.)

Ta k t is k-organ i sa torisk-ekonomisk målsättning (TOEM)

Sammanställning av taktiska uppgifter som ett visst förband (vapensystem) med en definierad organisation skall eller bör kunna lösa för en viss kostnad. TOEM utnyttjas som underlag för studieverksamhet och för förbandsproduktion (sid 72).

Taktisk-teknisk-ekonomisk målsättning (TT EM)

Sammanställning av taktiska och tekniska krav som inom en viss ekonomisk ram skall eller bör uppfyllas av ett visst enskilt objekt eller grupp av objekt (sid. 72).

Tilläggskrav

Av statsmakterna angivna förutsättningar för planeringen, vilka främst avser den internationella miljön, och som ej kan eller bör uttryckas genom dimensionerande och operativa angreppsfall (se dessa ord). (Sid. 50.)

Tillämpad

forskning

S O U 1970: 54

Systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte. (Sid. 20.) I försvarets programbudgetsystem utgör tillämpad objektbunden forskning, utveckling och försök och tillämpad (ej objektbunden) forskning vardera ett delproduktionsområde (se dessa ord). Med tillämpad objekt151

bunden forskning, utveckling och försök avses verksamhet direkt knuten till i materielplaner eller motsvarande (obetingade systemplaner) upptagna objekt (sid 69 ff. samt bilaga 2, sid 155). Totalförsvaret

Vanligen använt som sammanfattande benämning på de totala resurser det svenska samhället förfogar över för att möta och avvärja angrepp. Totalförsvaret omfattar i första hand — det militära försvaret (krigsmakten) — civilförsvaret (befolkningsskyddet) —• det psykologiska försvaret — det ekonomiska försvaret (sid 11).

T otalför svarsinriktade basteknologier

Teknologier (motsvarande) av grundläggande betydelse för en rad olika vapen- och skyddssystem etc. inom totalförsvaret. Totalförsvarsinriktade basteknologier föreslås av FU-69 som grund för indelningen i programelement (se detta ord) av avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning" (sid 82 ff.).

Uppdrag

Ett uppdrag beskriver en bestämd del av genomförandeverksamheten inom försvaret. Den åsyftade verksamheten bestäms genom att beskriva de tjänster som skall levereras mellan olika myndigheter, varför de skall levereras samt var och när de skall levereras. Uppdraget skall innehålla uppgift om förväntade prestationer (mål) och däremot balanserad resursberäkning samt handlingsregler. Uppdrag skall vara knutna till organisatoriska program och produktionsområden (se dessa ord). Jämför även primäruppdrag och sekundäruppdrag (sid. 56 med figur 4.5).

Upplösbar osäkerhet

Osäkerhet i planering som kan minskas genom t. ex. studier och forskning (sid 51).

Utvecklingsarbete

Utvecklingsarbete omfattar att systematiskt och metodiskt utnyttja forskningsresultat, vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsenliga förbättringar av redan existerande sådana (sid 20). Jämför även tillämpad forskning.

Verkställande fas (i perspektivplaneringen)

Del av perspektivplaneringen som syftar till att begränsa och precisera antalet alternativa handlingslinjer inför beslut om övergång till obetingade planer för genomförandeverksamheten (sid. 59). Jämför även alternativ genererande fas.

152 S O U 1970: 5 4

AE Ast BN BNP C CA Cfs CFV CM CTH Dep FCF FFA FFV FMFD FMV FMV-A FMV-F FMV-I FMV-M FOA FortF FoU FRA FRI FS Fsg Fsgch Fst FTL FU-69 FÖD GD KTH MA MFR MHS MMUC MPI MS OA SBL SCB SFF SIPRI SjvS SP SPU SSPA STU SVA UI UKÄ UMA VPV ÖB ÖEF

S O U 1970: 54

AB Atomenergi Arméstaben Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar Bruttonationalprodukt Chef Chefen för armén Civilförsvarsstyrelsen Chefen för flygvapnet Chefen för marinen Chalmers tekniska högskola, Göteborg Departement Försvarets civilförvaltning Flygtekniska försöksanstalten Förenade fabriksverken Försvarsmedicinska forskningsdelegationen Försvarets materielverk Försvarets materielverk, armématerielförvaltningen Försvarets materielverk, flygmaterielförvaltningen Försvarets materielverk, intendenturmaterielförvaltningen Försvarets materielverk, marinmaterielförvaltningen Försvarets forskningsanstalt Fortifikationsförvaltningen Forskning och utveckling Försvarets radioanstalt Försvarets rationaliseringsinstitut Flygstaben Försvarsgren Försvarsgrenschef Försvarsstaben Försvarets teletekniska laboratorium 1969 års försvarsforskningsutredning Försvarsdepartementet Generaldirektör Kungl tekniska högskolan, Stockholm Militärapoteket Statens medicinska forskningsråd Militärhögskolan Militärmedicinska undersökningscentralen Militärpsykologiska institutet Marinstaben Operationsanalys Statens bakteriologiska laboratorium Statistiska centralbyrån Styrelsen för försvarsforskning (FU-69 förslag) Stockholm International Peace Research Institute Försvarets sjukvårdsstyrelse Statens provningsanstalt Serviceenhet för perspektivplaneringsunderlag (FU-69 förslag) Statens skeppsprovningsanstalt Styrelsen för teknisk utveckling Statens veterinärmedicinska anstalt Utrikespolitiska institutet Universitetskanslersämbetet Försvarets materielanskaffningsutredning Värnpliktsverket Överbefälhavaren Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Bilaga 2

Svensk försvarsforskning — statistiska data av organisatorisk/ekonomisk natur

2.1 Utredningens enkät: tillfrågade heter, m. m.

myndig-

I kapitel 3 redovisat material är bl. a. baserat på en enkät som utredningen gjorde i juni 1969 med viss uppföljning våren 1970. Enkäten omfattade väsentligen myndigheter och organ inom den statliga sektorn, vilka bl. a. på grund av arten av sin verksamhet kunde förmodas bedriva och/eller finansiera forsknings- och utvecklingsverksamhet för totalförsvarsändamål. Följande myndigheter, institutioner, m. fl. ingick i enkäten: Överbefälhavaren Chefen för armén Chefen för marinen Chefen för flygvapnet Försvarets civilförvaltning Försvarets sjukvårdsstyrelse Fortifikationsförvaltningen Försvarets materielverk Försvarets forskningsanstalt Försvarets radioanstalt Värnpliktsverket Militärhögskolan Militärpsykologiska institutet Delegationen för militärhistorisk forskning Försvarsmedicinska forskningsdelegationen Krigsvetenskapsakademin Civilförsvarsstyrelsen Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar Försvarets rationaliseringsinstitut Flygtekniska försöksanstalten Fotalförsvarets upplysningsnämnd Postverket Sprängämnesinspektionen Statens bakteriologiska laboratorium Statens institut för byggnadsforskning 154

Statens institut för folkhälsan Statens järnvägar Statens medicinska forskningsråd Statens naturvetenskapliga forskningsråd Statens provningsanstalt Statens råd för atomforskning Statens skeppsprovningsanstalt Statens vattenfallsverk Statens veterinärmedicinska anstalt Statens vägverk Styrelsen för teknisk utveckling Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Sveriges radio Feleverket Utrikespolitiska institutet Överstyrelsen för ekonomiskt försvar Därutöver har underlag inhämtats från SIPRl (Stockholm International Peace Research Institute) samt följande företag: AB Atomenergi, Förenade fabriksverken och Feleutredningar AB. Syftet med enkäten var främst att söka kartlägga medelsflödet för den statligt finansierade forskningen och utvecklingen för försvarsändamål budgetåret 1967 68. Enkäten torde ha fångat in huvuddelen av den forsknings- och utvecklingsverksamhet för försvarsändamål som bedrivs i industrin då denna verksamhet till övervägande del torde finansieras via statliga medel. I följande avsnitt redogörs mer i detalj för enkätens uppläggning. Vidare redovisas ytterligare några resultatsammanställningar vid sidan av dem som redan givits i kapitel 3. SOU 1970: 54

2.2 Definitioner i enkäten

och avgränsningar

Avgränsa ing av forskning (FoU)

och

använda utveckling

För avgränsning av forsknings- och utvecklingsarbetet (FoU) /' allmänhet användes statistiska centralbyråns definitioner och anvisningar för den officiella forskningsstatistiken enligt vilka FoU omfattar: Grundforskning: att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap utan någon tillämpning i sikte. Tillämpad forskning: att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap men med en bestämd tillämpning i sikte. Utvecklingsarbete: att systematiskt utnyttja forskningsresultat och vetenskaplig kunskap för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av redan existerande sådana. I definitionerna framhålls vidare att i allt arbete som hänförs till FoU skall finnas ett nyhetselement. Ett normalt konstruktionsarbete, som helt följer redan utstakade banor och etablerade rutiner skall alltså ej räknas till FoU. Vid t. ex. serieproduktion är utvecklingen och konstruktionen av prototypen att hänföra till FoU-arbete, däremot ej tillverkningen av den första serieenheten. Någon distinktion mellan grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete gjordes ej i denna enkät. Vid uppföljningen ombads dock olika försvarsmyndigheter (motsvarande) söka ange vad som kunde anses som objektbunden forskning och utveckling. Därmed avses sådant FoU-arbete som är direkt knutet till i materielplaner (motsvarande) upptagna objekt. Till objektbundet utvecklingsarbete räknas exempelvis även utveckling av specifika test att användas vid inskrivning av värnpliktiga och urval av personal till olika befattningar. Enkäten sökte fånga in omfattningen av totalförsvarsinriktad forskning och utveckling enligt följande definition: Med totalförsvarsinriktad FoU avses FoU som bedrivs därför att den är av intresse för totalförsvaret i vid bemärkelse. Sålunda inkluderas inte bara teknisk-naturvetenskaplig SOU 1970: 54

och medicinsk forskning med sikte på tillämpningar inom totalförsvaret utan även exempelvis: — samhälls- och beteendevetenskaplig FoU, som är av intresse t. ex. för säkerhetspolitiska studier, utbildning och personalplacering inom försvaret eller för det psykologiska försvaret. — teknisk och ekonomisk FoU kring nationella försörjningsproblem (t. ex. beredskapslagring av bränsle, livsmedel, läkemedel etc.) som kan uppstå p. g. a. kris- och krigssituationer, naturkatastrofer etc. även långt utanför Sveriges gränser. — FoU kring skydd av vitala kommunikationssystem (t. ex. post, järnvägar, tele, radio o tv) i olika krissituationer. (Det framhölls att om tveksamhet förelåg huruvida viss FoU-verksamhet var totalförsvarsinriktad enligt ovan borde den tas med i redovisningen men tveksamheten och ev. skäl härför påpekas.) FoU-insatserna skulle vidare anges fördelade på följande ämnesområden, också de baserade på statistiska centralbyråns anvisningar för den officiella FoU-statistiken: A. Naturvetenskap omfattande: matematik; fysik, mekanik, elektronik och astronomi; kemi, fysikalisk kemi; biologi, botanik, zoologi, biokemi och biofysik; geologi och jordvetenskaper, meteorologi och geofysik. B. Teknologi omfattande: metallurgi, gruvvetenskap; maskinteknik och mekanisk teknologi; byggnadsteknik; elektroteknik; elektronisk teknologi; nukleärteknologi; kemisk och petrokemisk teknologi; aeronautisk teknologi, geodesi, allmän teknologi. C. Medicin, m. m. omfattande medicin, odontologi och farmaci. D. Lantbruksvetenskaper, m. m. omfattande: lantbruksvetenskap, skogsvetenskap och veterinärvetenskap. E. Samhälls- och beteendevetenskaper, m. m. omfattande: ekonomisk forskning; psykologisk, pedagogisk och sociologisk forskning; statsvetenskaplig och säkerhetspolitisk forskning etc. I praktiken har det varken visat sig möjligt eller meningsfullt att i redovisningen skilja mellan områdena A och B; ej heller mellan områdena C och D.

1 : anslag direkt från Kungl. Maj: t ( primäruppdrag ) Mkr

'tffffy

5 0 0 -J

: anslag från andra myndigheter, m.m. ( sekundäruppdrag )

FMV

Mkr

15 -

300,

r

200 FOA zzzza

5 MFR CiwC

VJJV.J

FMFD

Fnrt F

MPI

SSPA

Cfs

Ii!

•

•

'. andel utlagda uppdrag av total omsättning för totalförsvarsinriktad FoU

: andel objektbunden FoU

exklusive försvarets teletekniska laboratorium resterande del avser reserverade medel, m. m. :i svårdefinierat

2 Bilaga 2. Figur 1. För ett antal myndigheter belyser figuren: a) verksamhetens omfattning och finansiering (primär/sekundäruppdrag) b) verksamhetens karaktär (fördelande/bedrivande; objektbunden/ej objektbunden FoU) Data avser totalförsvarsinriktad FoU budgetåret 1967/68. (Förkortningar: se bilaga 1) 2.3 Principer för redovisning av medelsströmmar, m.m.

kostnader,

Enkäten syftade till att fånga in de totala kostnaderna för totalförsvarsinriktad FoU. I kostnaderna för FoU-verksamheten skulle därför inräknas sociala avgifter1 för personalen och kostnader för lokaler, gemensamma servicefunktioner (administration, verk156

städer, etc). Skäliga belopp härför som borde belasta FoU-verksamheten skulle skattas i förekommande fall. 1

I de fall pålägg för sociala avgifter inte var inräknade i erhållna anslag eller medel skulle dessa beräknas och adderas till övriga kostnader. Om exakta uppgifter om storleken av de sociala avgifterna var svåra att ange skulle 23 % pålägg på lönekostnaden användas som beräkningsgrund. SOU 1970: 54

2.4 Sammanställningar

0/ /o

50 FOA

FFA

SSPA

IFR

Bilaga 2. Figur 2. Den totalförsvarinriktade FoUverksamhetens andel av den totala omsättningen på FoU-verksamhet vid några myndigheter och institutioner (motsvarande) angivna i bilaga 2, figur 1 (för de övriga är andelen 100 %), Data avser budgetaret 1967/68. (Förkortninger: se bilaga 1).

av enkätsvaren

Väsentliga delar av det statistiska material som erhölls i enkäten har redan redovisats i kapitel 3. Därvid framhölls att jämförelser med annan forskningsstatistik måste göras med stor försiktighet, då redovisningsgrunder, inte minst beträffande s. k. komplementkostnader, ofta kan skilja sig avsevärt mellan olika undersökningar. I denna bilagas figur 1 och 2 redovisas ytterligare några diagram som främst belyser verksamhetens karaktär hos olika myndigheter och organ (motsvarande) som bedriver och/eller finansierar totalförsvarsinriktad FoU.

I personalsiffran skulle ej enbart inräknas aktiva forskare (motsv.) utan även biträdespersonal, sekreterare och dyl. som betjänar FoU-verksamheten. I den mån det kunde finnas flera intressenter för en viss FoU-verksamhet skulle den andel av totalkostnader och personal som borde hänföras till totalförsvarsintresset anges (uppskattas). Infordrade uppgifter avsåg som nämnts budgetåret 1967/68 (eller närmast motsvarande redovisningsperiod) och inkluderade bl. a. — total omsättning på FoU-verksamhet — omsättning på totalförsvarsinriktad FoU-verksamhet — inkommande anslag och medel för totalförsvarsinriktad FoU fördelade på anslags- (uppdrags-) givare och ämnesområden enligt ovan — utgående anslag och medel (uppdrag) avseende totalförsvarsinriktad FoU fördelade på mottagare och ämnesområden enligt ovan — personalinsatser i manår fördelade på olika utbildningskategorier enligt tabell 3.1 (kapitel 3) — antal anställda i dels totalförsvarsinriktad FoU-verksamhet dels FoU-verksamhet totalt den 31 december 1967. SOU 1970: 54

Bilaga 3

Sammanställning av formella ansvarsförhållanden inom försvarsforskningen1

3.1 Inledning Ett flertal utredningar, som berör olika delområden av försvarsforskningen har verkställts under de senaste åren. På grundval av dessa utredningar har vederbörande departementschef föreslagit riktlinjer för forskningsverksamhetens bedrivande, däri ofta inbegripet principer för ansvarsfördelningen mellan olika organ. Då så erfordrats har riksdagen i princip godkänt de föreslagna riktlinjerna. Instruktionerna för de berörda forskningsorganen har utformats med allmänna stadganden, som i och för sig inrymmer ansvar enligt föreslagna riktlinjer. Begreppet ansvar för totalförsvarsinriktad forskning är vidsträckt och inbegriper ansvar för olika forskningsskeden och forskningsområden, förutom för initierande, kontrollerande och samordnande verksamhet. Då flera organ har till uppgift att verka inom ett vidsträckt område, som exempelvis berör någon eller några av de naturvetenskapliga, tekniskt-vetenskapliga eller medicinska forskningsgrenarna uppkommer problem angående vad respektive organ skall ansvara för. Genom den generellt sett allmänna utformning, som det formella ansvaret fått i gällande instruktioner löses inte dessa problem vad avser försvarsforskningen. Detta innebär att bestämmelserna om det formella ansvaret inte ger en klar bild av ansvarsförhållandena vad gäller forskningen för försvarssektorn (med undantag 158

för det militärhistoriska forskningsområdet). Den praktiska betydelsen av ovissheten om ansvarets omfattning minskar bl. a. genom bestämmelser om samråd och bestämmelser, varigenom vissa organ tillförsäkras visst inflytande i andra organ. För att belysa ovanstående problemställningar, bl. a. som bakgrund till utredningens alternativa förslag till principstrukturer för den framtida försvarsforskningsorganisationen, återges i följande avsnitt utdrag ur instruktioner (motsvarande) för ett antal myndigheter och organ av intresse i detta sammanhang. Utdragen är försedda med hänvisningar till gällande författningar, utredningar m. m. I avsnitt 3.2 återfinns myndigheter med centralt planeringsansvar för totalförsvarets olika delar (för krigsmakten: överbefälhavaren med försvarsgrenscheferna; för civilförsvaret: civilförsvarsstyrelsen; för det psykologiska försvaret: beredskapsnämnden för psykologiskt försvar; för det ekonomiska försvaret: överstyrelsen för ekonomiskt försvar). I avsnitt 3.3 återfinns övriga myndigheter förtecknade i alfabetisk ordning.

1 Utförd på utredningens uppdrag av byrådirektör Björn Wallin, försvarets civilförvaltning.

SOU 1970: 54

3.2 Myndigheter svar

med centralt

planeringsan-

Överbefälhavaren (ÖB) S F S 408/ 68, 404/69 ÖB har under Kungl. Maj:t ledningen av krigsmakten och är i vad på honom ankommer ansvarig för att krigsmakten äger beredskap, krigsduglighet och tjänstbarhct i övrigt. ÖB leder den operativa verksamheten inom krigsmakten samt leder och samordnar bl. a. budgetarbetet och långsiktsplaneringen inom krigsmakten. Det åligger honom särskilt att i samråd med försvarets forskningsanstalt och andra berörda myndigheter och institutioner planlägga den huvudsakliga inriktningen av forskningen vid krigsmakten. ÖB leder och samordnar signalskyddstjänsten inom totalförsvaret. ÖB meddelar försvarsgrenscheferna, krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter, försvarets radioanstalt och (med vissa undantag) värnpliktsverket direktiv för långsiktsplaneringen samt får meddela direktiv med allmänna riktlinjer för verksamheten förutom till de nämnda myndigheterna även till försvarets fabriksverk och militärpsykologiska institutet. ÖB får anvisa forsknings-, utrednings- och studieuppgift ät försvarets forskningsanstalt, militärpsykologiska institutet och militärhögskolan, utrednings- och studieuppgift åt försvarets sjukvårdsstyrelse. ÖB skall samverka med myndigheter och institutioner utanför krigsmakten vilkas verksamhet berör totalförsvaret. Chefen för armén (CA) S F S 4 0 9 / 6 8 , 405/69 CA, underställd ÖB, har ledningen över armén och är i vad på honom ankommer ansvarig för att armén äger beredskap, krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt. Om ledningen av hälso- och sjukvården samt den militärpsykologiska verksamheten inom armén finnes särskilda föreskrifter. CA leder och samordnar budgetarbetet och utarbetar långsiktsplaneringen inom armén. CA får meddela krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter och (med vissa undantag) värnpliktsverket anvisningar bl. a. i anslutning till överbefälhavarens direktiv för långsiktsplanering. CA får anvisa sådan forsknings-, utredningsoch studieuppgift som berör armén åt försvarets forskningsanstalt och militärpsykologiska institutet, utrednings- och studieuppgift som berör armén åt försvarets sjukvårdsstyrelse. CA skall samverka med övriga försvarsgrenschefer och krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter samt med andra myndigheSOU

1970:54

ter och institutioner, vilkas verksamhet berör armén. Chefen för marinen S F S 410/68, 406/69

(CM)

CM, underställd ÖB, har ledningen över marinen och är i vad på honom ankommer ansvarig för att marinen äger beredskap, krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt. Om ledningen av hälso- och sjukvården samt den militärpsykologiska verksamheten inom marinen finnes särskilda föreskrifter. CM leder och samordnar budgetarbetet och utarbetar långsiktsplaneringen inom marinen. CM får meddela krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter och (med vissa undantag) värnpliktsverket anvisningar bl. a. i anslutning till överbefälhavarens direktiv för långsiktsplanering. CM får anvisa sådan forsknings-, utredningsoch studieuppgift som berör marinen åt försvarets forskningsanstalt och militärpsykologiska institutet, utrednings- och studieuppgift som berör marinen åt försvarets sjukvårdsstyrelse. CM skall samverka med övriga försvarsgrenschefer och krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter samt med andra myndigheter och institutioner, vilkas verksamhet berör marinen. Chefen för flygvapnet S F S 411/68, 407/69

(CFV)

CFV, underställd ÖB, har ledningen över flygvapnet och är i vad på honom ankommer ansvarig för att flygvapnet äger beredskap, krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt. Om ledningen av hälso- och sjukvården samt den militärpsykologiska verksamheten inom flygvapnet finnes särskilda föreskrifter. C F V leder och samordnar budgetarbetet och utarbetar långsiktsplaneringen inom flygvapnet. CFV leder vädertjänsten, flygsäkerhetstjänsten, flygtrafikledningstjänsten och den militärmeteorologiska forskningen inom krigsmakten. CFV får meddela krigmaktens centrala förvaltningsmyndigheter och (med vissa undantag) värnpliktsverket anvisningar bl. a. i anslutning till överbefälhavarens direktiv för långsiktsplanering. C F V får anvisa sådan forsknings, utredningsoch studieuppgift som berör flygvapnet åt försvarets forskningsanstalt och militärpsykologiska institutet, utrednings- och studieuppgift, som berör flygvapnet åt försvarets sjukvårdsstyrelse. C F V skall samverka med övriga försvarsgrenschefer och krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter samt med andra myndigheter och institutioner, vilkas verksamhet berör flygvapnet. 159

Utredningar, myndigheter

m. ni. som

berör

ovanstående

1958 års försvarsledningskommitté SOU 1960: 12 "Krigsmaktens högsta ledning", 1960 års försvarsledningsutredning SOU 1961: 7 "Enhetlig ledning av krigsmakten", prop. 1961: 109 (SU 90, rskr 258) SOU 1961: 66 "Totalförsvarets högsta ledning", prop. 1962: 108 (SU 101, rskr 244) Civilförsvarsstyrelsen S F S 676 65 (269.66, 196/67) K b r 26.5.1965, 28.6.1968 (Civilförsvarslag och civilförsvarskungörelse) Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för civilförsvaret och skall bl. a. planlägga civilförsvarsåtgärder som är gemensamma för hela landet eller större delar därav samt i övrigt leda och övervaka planläggningen av civilförsvaret. Styrelsen skall följa utvecklingen av forskning och teknik inom områden som berör civilförsvaret och själv eller genom annan bedriva forsknings- och försöksverksamhet i mån av tillgång på medel samt enligt föreskrifter av Kungl. Maj:t anskaffa materiel som behövs för civilförsvaret. Styrelsen skall samarbeta med överbefälhavaren, socialstyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Enligt Kbr 26.5.1965 ålägges försvarets forskningsanstalt och fortifikationsförvaltningen att giva civilförsvarsstyrelsen del av i övrigt framkomna forskningsresultat i den mån resultaten kunna vara av intresse för civilförsvaret. Enligt Kbr 28.6.1968 ålägges civilförsvarsstyrelsen att nära samverka med fortifikationsförvaltningen i frågor som rör försöks- och forskningsverksamhet samt byggnadstekniska och övriga konstruktions- och utvecklingsarbeten inom det skyddsrumstekniska området. SOU 1958: 13, prop. 1959: 114 (SU 85, rskr 233). Beredskapsnämnden för svar SFS 681/65 (562/67)

psykologiskt

för-

Nämnden är central myndighet för den psykologiska försvarsberedskapen och skall leda och samordna planläggningen av landets psykologiska försvar och, i den mån det icke ankommer på andra organ, själv ombesörja att behövliga förberedelser vidtages. Nämnden skall bl. a. följa utvecklingen och 160

bedriva forskning på den psykologiska krigföringens område samt bedriva och främja forskning på det psykologiska försvarets område och angränsande fält. SOU 1953: 27, prop. 1954: 162 (SU 144, rskr 337). Överstyrelsen för ekonomiskt S F S 659/65 (167/67), 80/69

försvar

Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för den ekonomiska försvarsberedskapen med uppgift att samordna landets försvarsförberedelser på det ekonomiska området för att vid bl. a. krig det totala försvarets behov av förnödenheter må kunna tillgodoses. Styrelsen skall, i den mån det icke ankommer på annan myndighet, inom ramen för tillgängliga medel ombesörja, att förberedelser i detta syfte vidtages. Styrelsen skall, i den mån det ej ankommer på annan myndighet, bl. a. följa och främja sådan forskning som är av betydelse för landets ekonomiska försvarsberedskap. Prop. 1961: 84 (SU 118, rskr 301).

3.3 Övriga

myndigheter

Delegationen för K b r 16.3.1962

militärhistorisk

forskning

Delegationen är ett sammanhållande, rådgivande och övervakande organ för militärhistorisk forskning med huvudsaklig uppgift att medelst anslag främja forskning och därmed sammanhängande verksamhet inom sitt område. I första hand må anslag utgivas för forskning avseende krigsföretag m. m. under äldre skeden i olika länders historia, varvid nära samarbete skall åvägabringas med statens humanistiska forskningsråd. Delegationen må jämväl efter samråd med chefen för militärhögskolan bevilja anslag för forskningsuppgifter avseende aktuella militärhistoriska frågor. Prop. 1962: 37 (SU 33, rskr 93). Flygtekniska SFS 632/68

försöksanstalten

Anstalten har till uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet. Anstalten skall mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet, med uppmärksamhet följa utvecklingen av den flygtekniska forskningen i länder som intager en ledande ställning inom området samt systematiskt samla, ordna, bearbeta och offentliggöra forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde. F ö 1967:6, prop. 1968:109 (SU 124, rskr 282). S O U 1970: 5 4

Fortifikationsförvaltningen S F S 827 65, 390/68 K b r 26.5.1965 Förvaltningen är central förvaltningsmyndighet för fortifikations- och byggnadsväsendet vid krigsmakten och skall bl. a. för krigsmakten anskaffa fortifikations- och byggnadsmateriel, bedriva sådan planläggnings-, forskningsoch konstruktionsverksamhet som fordras för att hålla god krigsberedskap i fortifikatoriskt hänseende samt följa den tekniska utvecklingen, bearbeta insamlat material och tillhandahålla upplysningar i detta hänseende. Förvaltningen skall vid fullgörande av sina uppgifter och vid utvecklingen och inriktningen på lång sikt av sin verksamhet i princip följa överbefälhavarens direktiv och försvarsgrenschefs anvisningar. Förvaltningen skall hålla överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna (såvitt rör försvarsgrenen) underrättade om sin verksamhet. Förslag till anslagsframställning hos riksdagen avges genom överbefälhavaren. Kbr 26.5.1965, se Civilförsvarsstyrelsen. 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga Fö 1962:4. prop. 1963: 107 (SU 73, rskr 189). Försvarets civilförvaltning S F S 825/65 (388/68) K b r 4.3.1960 (2.6.1961) Förvaltningen är central förvaltningsmyndighet för bl. a. kassa- och räkenskapsväsendet inom krigsmakten samt är krigsmaktens patentorgan och handhar därmed förenad verksamhet. Försvarets forskningsanstalt S F S 833 65 (391/68) K b r bl. a. 26.5.1965 Anstalten har till uppgift att bedriva forskning för försvarsändamål, främst inom de naturvetenskapliga, teknisk-vetenskapliga och medicinska forskningsgrenarna i den mån sådan forskning ej ankommer på andra myndigheter och institutioner. Anstalten skall inom de områden som är eller kan förväntas bli av betydelse för rikets försvar bedriva forskning, inhämta kännedom om annan sådan forskning som bedrives inom riket, samordna och främja denna verksamhet samt följa den vetenskapliga utvecklingen. Anstalten skall vidare planlägga forskningsverksamheten, bearbeta forskningsuppgifter samt fördela uppgifter på andra forskningsorgan som står till förfogande för ändamålet. Det åligger anstalten att medverka till standardisering och biträda med kontroll av materiel och metoder för försvarsändamål samt 6 — S O U 1970: 54

att främja utveckling och samordning av den operationsanalytiska verksamheten inom totalförsvaret och tillhandahålla expertis för denna verksamhet. Vidare åligger det anstalten att lämna andra myndigheter och institutioner råd och bistånd i naturvetenskapliga, teknisk-vetenskapliga eller medicinska frågor som berör försvaret samt att biträda vid undervisning och utbildning av personal i de avseenden som berörs av anstaltens verksamhet. Anstalten skall vid sin planläggning av forskningsverksamheten samråda med överbefälhavaren om verksamhetens huvudsakliga inriktning. Anstalten skall i princip upptaga arbetsuppgift, som anvisas av överbefälhavaren, försvarsgrenschef eller central förvaltningsmyndighet inom totalförsvaret. Förslag till anslagsframställning hos riksdagen avges genom överbefälhavaren. Kbr 26.5.1965, se Civilförsvarsstyrelsen. Prop. 1954: 110 (bifölls) m. fl. Försvarets S F S 387/68

materielverk

Verket är central förvaltningsmyndighet för tyg- och intendenturförvaltningen vid krigsmakten. Verket skall för krigsmakten anskaffa materiel och andra förnödenheter inom verkets verksamhetsområde och tillse att förnödenheterna är ändamålsenliga och brukbara samt förvaras på lämpligt sätt. Vidare skall verket bl. a. anskaffa signalskyddsmateriel för totalförsvaret och vara centralt organ för standardiseringsverksamheten inom krigsmakten samt följa den tekniska utvecklingen inom verkets verksamhetsområde och bearbeta insamlat material och tillhandahålla upplysningar i detta hänseende. Verket skall vid fullgörande av sina uppgifter och vid utvecklingen och inriktningen på lång sikt av sin verksamhet i princip följa överbefälhavarens direktiv och försvarsgrenschefs anvisningar. Verket skall för godkännande underställa försvarsgrenschef större materielprojekt, mera betydelsefulla försök o. dyl., vilket berör försvarsgrenschefens verksamhetsområde. Verket skall hålla överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna (såvitt rör försvarsgrenen) underrättade om sin verksamhet. Förslag till anslagsframställning hos riksdagen avges genom överbefälhavaren. F ö 1967: 13, prop. 1968: 107 (SU 106, rskr 234).

Försvarets S F S 340/68

rationaliseringsinstitut

sjukvårdsstyrelse

S F S 403/69 Styrelsen leder krigsmaktens hälso- och sjukvård samt är central förvaltningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen inom krigsmakten. Styrelsen är chefsmyndighet för militärapoteket, militärmedicinska undersökningscentralen samt de centrala sjukvårdsförråden och läkemedelscentralerna. Styrelsen skall bl. a. i samråd med berörda myndigheter samordna den militärmedicinska forskningen och inrikta verksamheten vid krigsmaktens medicinska forskargrupper samt i samarbete med annan medicinsk expertis, överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna tillse att den medicinska forskningens rön kommer hälso- och sjukvården inom krigsmakten till godo. Vidare skall styrelsen anskaffa sjukvårdsmateriel och andra förnödenheter inom styrelsens verksamhetsområde för krigsmakten, tillse att förnödenheterna är ändamålsenliga, brukbara och förvaras på lämpligt sätt samt följa den tekniska utvecklingen inom styrelsens verksamhetsområde, bearbeta insamlat material och tillhandahålla upplysningar i detta avseende. Styrelsen skall vid fullgörande av sina uppgifter och vid utvecklingen och inriktningen på lång sikt av sin verksamhet i princip följa överbefälhavarens direktiv och försvarsgrenschefs anvisningar. Styrelsen skall på begäran tillhandahålla överbefälhavaren, försvarsgrenschef och värnpliktsverket medicinskt underlag för den verksamhet som de leder. Styrelsen skall hålla överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna (såvitt rör försvarsgrenen) underrättade om sin verksamhet. Förslag till anslagsframställning hos riksdagen avges genom överbefälhavaren. SOU 1962:34, prop. 1963:74 (SU 86, rskr 213). SOU 1966: 35, prop. 1969: 110 (SU 105, rskr 249).

forskningsdelegationen

K b r 13.6.1969

Institutet är central förvaltningsmyndighet för rationaliseringsverksamheten inom den del av statsförvaltningen som hör till försvarsdepartementet. Institutet skall bl. a. följa och samordna rationaliseringsverksamheten, taga initiativ till rationaliseringsåtgärder, planlägga och efter samråd med berörda myndigheter utföra eller medverka vid rationaliseringsundersökningar. Fö 1965:7, prop. 1966:110, Fö 1967:11, prop 1968: 35 (SU 94, rskr 217).

Försvarets

Försvarsmedicinska

Delegationen skall dels vara ett rådgivande, sammanhållande och planerande organ för tilllämpad försvarsmedicinsk forskning, dels främja tillämpad försvarsmedicinsk forskning och därmed sammanhängande verksamhet genom att inom sitt område bevilja anslag. Delegationen skall nära samarbeta med statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska sektion, försvarets forskningsanstalt och berörda totalförsvarsmyndigheter och delegationen har rätt att av myndigheter påkalla de upplysningar och det biträde som behövs för delegationens verksamhet och som myndigheterna kan lämna. SOU 1962:34, prop. 1963:74 (SU 85, rskr 212).

Krigsvetenskapsakademien S t a d g a r 9.11.1962 Akademiens ändamål är att främja krigsvetenskaperna, följa deras utveckling och sprida kunskaper i hithörande frågor.

Militärapoteket SFS 838/65 Försvarets sjukvårdsstyrelse är chefsmyndighet för apoteket, som bl. a. är krigsmaktens centrala organ för dess läkemedelsförsörjning. Apoteket skall bl. a. tillverka, anskaffa och kontrollera läkemedel samt utföra försök med och undersökningar av läkemedel och läkemedelsberedningar som är lämpliga för krigsmakten. Vid apoteket må i mån av tillgång på medel den som är anställd vid apoteket och, efter beslut av sjukvårdsstyrelsen, andra forskare inom det farmaceutiska området beredas tillfälle till forskning.

Militärhögskolan S F S 379/64 (848/65, 492/66) Högskolan, som lyder omedelbart under överbefälhavaren, handhar den militärhistoriska forskningen inom krigsmakten. Högskolan skall verkställa utredningar och studier rörande militärpolitiska och militärorganisatoriska förhållanden samt rörande krigföring under nyare tid. Om uppgifter, som ankommer på delegationen för militärhistorisk forskning, är särskilt stadgat. Prop. 1962: 37 (SU 33, rskr 93).

S O U 1970: 54

Militärpsykologiska S F S 836/65, 232/67

institutet

Institutet leder under överbefälhavaren den militärpsykologiska verksamheten inom krigsmakten. Institutet skall bedriva militärt inriktad psykologisk, pedagogisk eller sociologisk forskning om arbetsbetingelser och psykiska kvalifikationer, utbildning, bedömning och betygssättning, anpassning, motståndsvilja, disciplin och ledarskap samt psykiska reaktioner under strid. Vidare skall anstalten bl. a. utföra psykologisk systemanalys av vapen och annan krigsmateriel. Institutet skall i princip upptaga arbetsuppgift som anvisas av överbefälhavaren, försvarsgrenschef, försvarets forskningsanstalt, central förvaltningsmyndighet inom krigsmakten eller värnpliktsverket. SOU 1952:40, prop. 1955: 110 (SU 128, rskr 300). Statens bakteriologiska S F S 786/65

laboratorium

Laboratoriet har till uppgift att inom humanmedicinens mikrobiologiska och epidemiologiska områden bl. a. utföra praktisk-vetenskapliga undersökningar, framställa bakteriologiska preparat och bedriva vetenskaplig forskning. Laboratoriet skall bl. a. genom vetenskaplig forskning söka vinna insikt om hur epidemiska sjukdomar bäst bekämpas och biträda socialstyrelsen och myndigheterna inom krigsmakten i frågor av betydelse för den civila och militära beredskapen. Laboratoriets forskning skall noga avgränsas från eller, om det är lämpligt, samordnas med andra institutioners. Prop. 1954: 128 (SU 107, rskr 256). Statens institut S F S 673/65

för

byggnadsforskning

Institutet har till uppgift att bedriva sådan forsknings- och försöksverksamhet som är ägnad att främja rationell utveckling av planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet. Institutet bör företrädesvis inrikta sin verksamhet på sådana problem, som är väsentliga för utvecklingen inom byggnadsområdet men icke uppmärksammas från andra forskningsinstitutioners eller enskilda forskares sida. Prop. 1960: 1 (5 huvudtiteln p 94) SU 5 (s. 58). Statens institut för folkhälsan S F S 787/65 (143/68) Institutet har till uppgift att handha utredningsoch forskningsverksamhet som är ägnad att S O U 1970: 54

främja folkhälsan, i den mån verksamheten inte ankommer på annan statlig myndighet. Det åligger institutet bl. a. att handlägga frågor av allmänt omgivningshygienisk natur, om yrkesarbetets hygien och om födoämnenas hygieniska beskaffenhet och värde från folknäringssynpunkt. SOU 1957:6, prop. 1958:83 (SU B 42, rskr B 62). Statens medicinska forskningsråd K b r 30.6.1959 (ändring senast 26.9.1969) Forskningsråd skall, medelst anslag och annorledes, inom sitt område främja forskning och därmed sammanhängande verksamhet ävensom befordra samverkan mellan forskning inom rådets område och forskningen inom angränsande discipliner. Forskningsråd skall följa utvecklingen inom sitt forskningsområde och uppehålla nära kontakt med forskare, vetenskapliga institutioner och med näringslivets organisationer på de områden, som kunna beröras av rådets verksamhet samt stödja forskningsprojekt, som är särskilt betydelsefulla för vetenskapens utveckling och vid behov taga initiativ till främjande av sådana projekt och deras utnyttjande. Vidare skall forskningsråd inom sitt område bl. a. främja och taga initiativ till samarbete med andra länder samt främja publicering av vetenskapliga forskningsresultat. SOU 1962:34, prop. 1963:74 (SU 85, rskr 212). Statens naturvetenskapliga Kbr 30.6.1959 (ändring senast 26.9.1969)

forskningsråd

Se Statens medicinska forskningsråd. (Kommittén för forskningsorganisation och forskningsekonomi, Meddelande nr 19 ang. rådets tillkomst, organisation och anslagspolitik.) Statens provningsanstalt S F S 650/65 (124/66) Anstalten utför på uppdrag provningar och undersökningar av material och konstruktioner och därmed förenad verksamhet och, i den mån anstaltens utrustning och förhållandena i övrigt medger det, andra provningar och undersökningar samt bedriver teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde. Anstalten skall samarbeta med industriföretag och andra enskilda organisationer och statliga myndigheter och institutioner, som beröras av anstaltens verksamhet, samt systematiskt bl. a. samla, ordna och bearbeta forskningsre163

sultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde. SOU 1960:27, prop. 1961:41 (SU 41, rskr 121). Statens råd för atomforskning K b r 30.6.1959 (ändring senast 26.9.1969) Se Statens medicinska forskningsråd. (Kommittén för forskningsorganisation och forskningsekonomi, Meddelande nr 26 ang. rådets tillkomst, organisation och anslagsutveckling.) Statens skeppsprovningsanstalt S F S 651.65 (753/68) Anstalten utför på uppdrag provningar och undersökningar av betydelse för skeppsteknik och sjöfart och, i den mån anstaltens utrustning och förhållandena i övrigt medger det, andra provningar och undersökningar samt bedriver teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde. Vid anstalten skall tillfälle beredas studerande och lärare vid Chalmers tekniska högskolas sektion för skeppsbyggnad att utföra bl. a. forskningsarbeten. Anstalten skall systematiskt bl. a. samla, ordna och bearbeta forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde. Statens veterinärmedicinska S F S 806 65

anstalt

Anstalten utför praktisk-vetenskapliga undersökningar, vetenskaplig forskning och andra arbeten, som äga samband därmed, inom veterinärmedicinens och livsmedelshygienens områden. Anstalten skall på uppdrag utföra mikrobiologiska, patologisk-anatomiska, kemiska och parasitologiska undersökningar inom sitt verksamhetsområde, bereda och tillhandahålla bakteriologiska preparat samt fortlöpande pröva metoderna för diagnostiska undersökningar och för framställning av bakteriologiska preparat så att de motsvara vetenskapens och den tekniska utvecklingens krav. Anstalten skall vidare genom försök söka vinna insikt om hur kreaturssjukdomar bäst bekämpas. Anstaltens forskning skall noga avgränsas f:ån eller, om det är lämpligt, samordnas med andra institutioners. Även i övrigt bör anstalten samarbeta med andra institutioner som ha likartade arbetsuppgifter. Anstalten skall utgiva meddelanden över anstaltens verksamhet och forskningsresultat. SOU 1962: 33, 1964: 12, prop. 1965: 38 (SU 6, rskr. 165). 164

Styrelsen för teknisk S F S 404/68 (486/69)

utveckling

Styrelsen utgör central förvaltningsmyndighet för initiativ och stöd till samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Styrelsen skall följa den tekniska utvecklingen och därvid hålla kontakt med forskare, institutioner och företag, organisera och stödja samarbete inom teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt främja kontakter mellan myndigheter, näringsliv och forskningsinstitutioner. Vidare skall styrelsen bl. a. taga initiativ till teknisk forskning av betydelse för näringsliv och samhälle, planera och fördela statligt stöd till teknisk forskning, främja internationellt tekniskt samarbete samt planera och svara för förvaltningen av statliga forskningsstationer. Fi 1967: 13, prop. 1968: 68 (SU 131, rskr 403). Utrikespolitiska

institutet

Institutet är en ideell förening med ändamål att främja kunskap om och intresse för utrikespolitiska frågor samt undervisning och forskning som rör internationell politik, främmande länders förhållanden och internationella organisationer. Institutet bedriver vetenskaplig forskning i internationell politik. Värnpliktsverket SFS 341/68 (410/69) Verket är centralt organ för inskrivning och personalredovisning inom krigsmakten. Verket skall bl. a. leda andra inskrivningsoch personalredovisningsmyndigheters verksamhet och i samråd med berörda myndigheter samordna personalprövning och bedömning av värnpliktiga. Verket skall vid fullgörande av sina uppgifter och vid utvecklingen och inriktningen på lång sikt i princip följa överbefälhavarens direktiv och försvarsgrenschefs anvisningar. Verket skall hålla överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna (såvitt rör försvarsgrenen) underrättade om sin verksamhet. Förslag till anslagsframställning hos riksdagen avges genom överbefälhavaren. F ö 1966: 5, prop. 1968: 34 (SU 92, rskr 214).

S O U 1970: 5 4

Bilaga 4

Statistiska uppgifter rörande insatser på forskning och försvar i vissa andra länder 1

Utmärkande för 1960-talet är bl. a. det starkt ökade intresset för insamling av statistiska data rörande forsknings- och utvecklingsverksamheten i olika länder. Genom insatser främst av OECD:s och UNESCO:s forskningspolitiska avdelningar har framtagits ett tämligen omfattande statistiskt material, som möjliggör vissa internationella jämförelser. Osäkerhetsmarginalerna är emellertid fortfarande betydande. Rent allmänt kan sägas att alla statistiska data inom dessa områden bör tas med stark reservation. Detsamma gäller även och kanske särskilt för militära sifferuppgifter. Felen härrör främst från osäkerheter i själva grundmaterialet. Ofta har angetts endast uppskattade eller budgeterade värden, som kan skilja sig från verkligt utfall. Svårigheterna att få in tillförlitliga uppgifter är stora, särskilt i länder, som sent påbörjat sammanställningar av detta slag av statistik, eller där en del av den privata sektorn lämnar ofullständiga uppgifter. Val av kriterier för redovisningen växlar, särskilt gäller detta jämförelser mellan öst- och västländer. Valutajämförelser är därtill alltid vanskliga. Detta gäller inte minst öststater, som saknar konvertibel valuta. Här måste i många fall anges såväl en officiell kurs som "icke kommersiell kurs". Benoit-Lubell (1) anger t. ex. för militära utgifter 1 rubel = 2,4 $ mot officiella kursen 1 rubel = 1,11 $. En ligt R. W. Davies m. fl. (2) uppskattas en SOU 1970: 54

s. k. forskningsrubel till 2,5—3,5 $. Kostnadsläget för löner och laboratoriekostnader t. ex. ger inte alltid en rättvisande bild av effektiviteten i verksamheten. Därest inte dubbla värden medtagits i denna framställning anges officiella värden, vilket gör att öststaternas och kanske särskilt Sovjets insatser torde bli betydligt underskattade. En ytterligare felkälla tillkommer genom skillnader mellan olika länders budgetår. I de flesta fall härrör uppgifterna från kalenderåret 1967, i övriga från redovisningsåret 1967/1968. På grund av omfånget av föreliggande statistiska material har det inte varit möjligt att kommentera alla punktvisa bristfälligheter, även om de är kända. Avsikten med denna redovisning är främst att på ett överskådligt sätt presentera det officiella statistiska material, som f. n. finns inom dessa områden för år 1967, det senaste någorlunda statistiskt täckta året. Kommentar

till diagrammen

Diagram 1 De sovjetiska värdena är angivna efter officiell kurs och torde sannolikt motsvaras av en betydligt större forskningsinsats än vad som framgår av diagrammet. 1 Sammanställda på utredningens uppdrag av förste forskningsingenjör Siv Bäcklund, försvarets forskningsanstalt.

2,5 % 120 - r

•USA

110 --

100 --

2,0 %

/

90 --

/ /

80 --

1,5% •5

70 •-

60 - -

/

/

/

/

/

/ /

/

/

/ i Schweiz

50 - -

Storbritannien 0 / * Sovjet

40 - -

/ /

(

• Frankrike

. ^Nederländerna

•/

• •

y

s •

•T- i i i • y Västtyskland Tjeckoslovakien ,

/

30 --

/ / / / y

20 -•

/

/

/

/ /

/

/ 1,0%

fa SVERIGE Vw/

Kanada

^

/ 'Norge

0,5 %

•Danmark

^

'

/

/ / ^»Belgien / /»Japar^ t ^Ungern ^ '/ / s" • Finland^ — / ^ ' " ^ f ^ »österriife ~~ /

A / , ^ -tre

/

^Jugoslavien i—i—i L_i

i i

i |

i i i i I

i i_i

i_|

• i . • I

5000 Bruttonationalprodukt (BNP) per capita i $

Bilaga 4. Diagram 1. Olika länders totala satsning på forskning och utveckling i förhållande till bruttonationalprodukten 1967.

Diagram 2 Bruttonationalprodukten (BNP) för Sovjet är ett försiktigt uppskattat värde, som grundar sig på olika expertvärderingar enligt de angivna statistiska källorna. Angivet BNPvärde kan likväl synas högt efter officiell kurs. Beräkningssätt, som anses mer rättvisande, kan dock ge betydligt högre värden på Sovjets BNP än det här angivna. Sovjets 166

nettomaterielprodukt 1967 var 250 miljarder $. För Polen har endast angetts nettomaterielprodukten. Inom forskning-utveckling beräknas enligt flera källor värdet av Sovjets satsning under senare delen av 1960-talet ha motsvarat eller t. o. m. överstigits USA:s. Antalet högskoleutbildade vetenskapsmän och ingenjörer (QSE) i FoU-verksamhet beräknas under större delen av 1960-talet ha varit SOU 1970: 54

högre i Sovjet än i USA. Laboratoriestandarden i utrustning etc. bedöms dock fortfarande vara betydligt bättre i USA. (3) De militära kostnaderna i Sovjet är svåra att beräkna. Expertbedömningarna växlar från 20—30 % över det officiellt angivna värdet. 16 miljarder $, till 30—35 miljarder $ (4) De totala försvarskostnaderna för olika länder har huvudsakligen hämtats från SIPRI:s årsbok för 1968/69. När det gäller försvarskostnader finns knappast någon statistik som tillåter tillförlitliga jämförelser. Uppgivna siffror anger inte alltid verkliga utfallsvärden och uppgifterna växlar ofta betydande i olika källor. För försvarsforskning och utveckling torde osäkerhetsmarginalerna vara ännu större. Särskilt gäller detta uppgifter om industriforskning samt kärn- och rymdforskning för militära ändamål. Redovisade värden har hämtats från statsbudgetar och diverse andra källor. En noggrannare redogörelse för dessa kommer att publiceras i SIPRI:s årsbok för 1969 70. USA:s försvarsforskningsutgifter för 1967/68, 7 598 miljarder $, gäller militära funktioner exklusive atomenergikommissionen. Enligt amerikanska bedömningar (5), som bl. a. grundar sig på ett uppskattat värde av en forskningsrubel, skulle Sovjetunionens satsning på försvars-, atom- och rymdforskning totalt vara av samma storleksordning som USA:s. En mycket kraftigt ökad satsning på försvars- och rymdforskningens områden har skett under senare år i Sovjet, medan de amerikanska utgifterna behållits på i det närmaste konstant nivå. Siffrorna för fransk försvarsforskning kan synas väl höga. Det är bl. a. oklart om posten "studier, forskning och prototyptillverkning*' i budgeten motsvarar enbart forskning-utveckling. Kärnforskningsandelen torde dock vara lågt räknad. Utgifterna för kärnvapenprogrammet 1967—1968 var ovanligt stora och innehåller förmodligen icke särredovisade FoU-kostnader för försvarsändamål. De engelska försvarsforskningsutgifterna ter sig låga jämfört med de franska. De SOU 1970: 54

torde sannolikt ligga högre än det uppgivna värdet. Därtill kommer forsknings- och utvecklingskostnader för den privata kommersiella försvarsindustrin, som inte redovisar dessa separat. Enligt Harlow (6) uppskattas dessa till 1—2 % av de statliga försvarsforskningsutgifterna, men detta kan vara väl lågt räknat.

Diagram 3 När de totala forsknings- och utvecklingsinsatserna fördelas på antalet högskoleutbildade vetenskapsmän och ingenjörer (QSE) sysselsatta i forsknings- och utvecklingsarbete ligger Sverige högst bland jämförda länder. Till detta bidrar att Sverige har det högsta antalet tekniker och övriga anställda per QSE (uppgifter saknas dock för USA, Sovjet, Storbritannien, Kanada, Danmark, Österrike, Schweiz och Japan). Antalet QSE är i Kanada extrapolerat från tidigare kända värden. Uppgifterna om försvarskostnaderna i % av BNP varierar. De högsta värdena hänför sig i regel till beräkningar enligt NATOkriterier, men osäkerheterna i använda värden, särskilt BNP-värdena, ger ingen klar bedömningsgrund. De värden, som beräknats från i denna översikt angivna värden, har markerats med punkter. Försvarskostnaderna i % av statsbudgeten avser kostnader på driftsbudgeten. För Sverige var de 18,1 % mot i medeltal 22,1 % för övriga i jämförelsen medtagna länder. (7) På grund av de stora osäkerheterna i uppskattningarna har några procentuella värden för Sovjets försvarsforskningskostnader i relation till totala försvarsutgifter eller totala forsknings- och utvecklingsinsatser ej angivits. Vidare har för försvarsforskningskostnaderna i % av de totala forsknings- och utvecklingskostnaderna beräknade gränsvärden angetts för Frankrike och Kanada.

•s

I

i

I

I

'

'

'

1 I I I

I

1 '

•

•

1 I I I

I

I

t

- E

•g

tf

<

1! 2

i

i

i

•

.

i

•

g

s

s

1 I

€

.

i

•

.

I

i

•

i

i

i

i

i

C

< ,

U O

'

i

.

'

K

.

i

'

i

i

i

i

i

i

1 •

.

i

•

.

'

l

1 O)

°

• ••

'

<

•

c c £ -

o

, 1 , 1

'

i 11

X

Q

•

,

,

,

I I I

•

•a

•

,

.

.

1 I I O o o o

I o

I

I

g

=g

•

8 '

§

'

'

'

1 •a

,

,

,

• •

I

I I 1

,

1 J^

II

i

,

•

,

S

S

°

1 '

• • 1

J ® J

•

,

o

'

o

'

.

1 O 1 1

1 I

I I 1

I

1 1

s

>c

o

^ 1

11 1• • • • • • • •

.

»•

tf

IO

' 1

c

«

Q»

• •<

• •

O O) o> r-

1 Q

a

I T

5 1

,

c

i

,

t-

••

«

••

i

•• • • ©

™ *

> ™ £ 55

•

c

ä -J

il

Ö> E

i

—

1 UJ c

i

1 ti i! B

.

c 'S

•g-

<

'

s

1 I

o ° o

§

i

I l l

•

.

i

-> w

I

•• • •

£

"5*— v

i

'

<t

o

• ••

i

,

i

o

u. a. t1

i

1 O

.

i = •| g |

£

i

« O Q.I-

•

g

i =

1 ÖZ £ f

—U >

•

,

,

1 F :«1 ca. C3

K J-.

'

'

'

i

'

1 >

'

'

^

•— 5 ,fi u • >

—

1 E c c

1 zs l 1

ft

III i j

•

mt 1 1

c

El E 1J

,

•

• ,

,

MS 1

,

i|

«,

••

•

3CQ

y-

•

c

|

B

• • •• 1

.

1 O» .

,

ö a b "7i 1

i

1 CQ

•

£ -

•

u

i

< 3

V)

«

!*—»<

•

•

O

1 O

|g

t«H

*•

> 11 ifJl O • • • •»

40-

w

•

•Oo

i •

z>m*zii) w • «*•• Q

I II > ••

<5 £ L C

•

<z m 5 S ii)

••• •

o

• • •

epeuax

g

o

! •J

11 5 55

•• o

A

s

S

o Z

i

• •

o

Polen

o

•

Italien

• Österrike

°

• Finland

o

« Jugoslavien

S

Rumänler Jugoslav!

Sovjet

Tjeckoslo Danmark

•• • •

• A

1 •

•

f

o, SVERIGE u Kanada (u)

i

Z D

m Frankrike, Rumänien. Ungern • Belgien, Norge

iS

Japan Ungern

| |

ti

| < • • °

o

i

«•©• i

Schweiz Polen Belgien

• • E •

*J

i 11| i

• Västtyskland

•

VC

'

9) Storbritannien (u)

•* i

e

3=0^°

•i •

'

Italien Japan

i1i

å

SOU 1970: 54

« Uj T, £ i. u> Z D Cl) aBjON

Polen Japan t) Nederländerna

<

>

• o !

*

IS

I

Ii

>

=

.* oil

m w

_

s

Västtyskla Ungern Nederländ SVERIGE Jugoslavle

5-o

• • • •• • •

Q=

c

W

SI'S

' O u> = •

M

ia|A0S

•

5 . S 1 ! SE

•

i 1°

•

u

<

i i I- ' oB

•

°

• ••

i

i

£

•

Z Z«"i

•!•»

c

S

mi

if *> «•

I

O —

D

•°

m

•» •

o

1 o

•

o

'-> . C

-

<» eå

>

' O ;c "O SS ; i o

Q 1 1 >N a. « S a1

=

>

5 3 c

Källförteckning 1 E. Benoit, H Lubell: ' T h e World Burden of National Defence'' (Disarmament and World Economic Interdependence, ed E. Benoit, Oslo, 1967). 2 C. Freeman. A. Young: The R & D Effort in Western Europe, North America and the Soviet Union, OECD, Paris 1965. 3 R. W. Davies, M. J. Berry: The Research and Development Effort in the Soviet Union: A Reconsideration of the Manpower Data (Science Policy in the USSR, OECD Paris, 1969). Narodnoe hozjastvo SSSR v 1967 godu. Statisticeskij economiceskij ezegodnik. CSU, Moskva 1968. Se även: Robert Adamson: Mobilizing Soviet Science (Scientific Research 1968.01.22). Moscow News nr 5/1970. John S. Foster Jr: Statement. . . (Se referens nr 5 nedan sid. 1855 och 1862). 4 Military Balance 1967—1968. The Institute for Strategic Studies, London, 1967. 5 John S. Foster. Ir: Statement. (Authorization for Military Procurement, Research and Development. Fiscal Year 1970, Hearings before the Committee on Armed Services United States Senate, 1969, sid. 1773). 6 C. J. E. Harlow: The European Armaments Base: A Survey Part 2: National Procurement Polices (Defence, Technology and the Western Alliance, The Institute for Strategic Studies, London, 1967). 7 National Accounts Statistics 1958—1967, OECD Paris. 1969.

Defence Research, The House of Commons, London, 1969. Bundesbericht Forschung III, V/4335, Bad Godesberg, 1969. Summary White Paper on Science and Technology, The effect of science and technology on economy and society, Science and Technology Agency, Tokio, 1969. Håkan Hedberg: Den japanska utmaningen, Stockholm, 1969. Proceedings of the Special Committee on Science Policy nr 4, The Senate of Canada, Ottawa 1968. SCB: Teknisk och naturvetenskaplig forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige 1967. Avskrift av rapport till OECD, Stockholm, 1969. Statsbudgetar m. m.

Viktigare statistiska källor i urval UNESCO:s serie av forskningspolitiska översikter för berörda länder. UNESCO: Statistics on research and experimental development activities, 1967. OECD:s serie av forskningspolitiska översikter för berörda länder. OECD: The Overall Level and Structure of R & D Efforts in OECD Member Countries, Paris 1967. O E C D : Observer nr 38, februari 1969. SIPRI Yearbook 1968/69: World Armaments and Disarmament, Stockholm, 1969. N S F : Federal Funds for Research, Development and Other Scientific Activities, 1966— 1969. D G R S T : Les Moyens Consacrés en 1967 å la Recherche et au Développement par 1'Etat, Numero Special du Progres Scientifique, 1969. Les dépenses des Armées 1964—1965, T Courderc, Paris. Second Report from the Select Committee on Science and Technology, Session 1968—69, 170

S O U 1970: 5 4

Bilaga 5

Litteraturförteckning

Följande litteraturförteckning begränsar sig till ett urval av tidigare utredningar, propositioner, m. m., som behandlar verksamheter med anknytning till FU-69:s utredningsuppdrag. Myndighetsvis förteckning över gällande författningar, senaste utredning som behandlat myndighetens verksamhetsområde, m. m. återfinns i bilaga 3. Vissa internationella översikter, bl. a. av statistisk natur återfinns vidare i källförteckningen i bilaga 4. 1. SOU 1952: 40. Militärpsykologi och personaltjänst (Betänkande II avgivet av Försvarets personalbehandlingsutredning) 2. SOU 1961:66. Totalförsvarets högsta ledning (Betänkande II avgivet av 1960 års försvarsledningsutredning) (jfr prop 1962: 108) 3. SOU 1962: 34. Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret (Betänkande avgivet av Försvarsmedicinska forskningsutredningen) (jfr prop 1963: 74) 4. SOU 1966: 5. Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige (Betänkande avgivet av fredsforskningsutredningen) 5. SOU 1966: 35. Militärsjukvården (Betänkande II avgivet av 1962 års försvarssjukvårdsutredning) (jfr prop 1969: 110) 6. SOU 1968: 1. Ekonomisystem för försvaret 1 (Betänkande avgivet av 1964 års försvarskostnadsut redning) 7. SOU 1969: 24. Ekonomisystem för försvaret 2 (Betänkandet avgivet av 1964 års försvarskostnadsutredning) 8. SOU 1969: 25. Planering och programbudgetering inom försvaret (Betänkande avgivet av försvarsdepartementets programbudgetgrupp) (jfr stencil Fö 1970: 1—5 och prop 1970: 97) 9. SOU 1969: 61. Studier i internationella reS O U 1970: 54

10.

11.

12.

13.

14.

15. 16. 17. 18. 19.

20.

21. 22. 1

lationer (Betänkande avgivet av 1967 års kommitté för internationell politik) Stencil Fö 1967: 5. Flygtekniska försöksanstaltens ekonomiska förhållanden (Delutredning utförd på uppdrag av FFA-utredningen) Stencil Fö 1967: 6. Flygtekniska försöksanstalten — framtida organisation och arbetsuppgifter (Betänkande avgivet av FFAutredningen) (jfr prop 1968: 109) Stencil Fö 1967: 13. Försvarets materielverk (Betänkande avlämnat av försvarets materielförvaltningsutredning 1966) (jfr prop 1968:107) Stencil Fi 1967: 13. Ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete (jfr prop 1968: 68) Stencil Fö 1970: 1. Summary of the new planning, programming and budgeting system. Stencil Fö 1970: 2. The execution process. Stencil Fö 1970: 3. Planning and planning documents Stencil Fö 1970: 4. The goal-setting procedure Stencil Fö 1970:5. Swedish national security policy Stencil Fö 1970: 10. Synpunkter på dimensionerande faktorer för flygteknisk forskning och utveckling (PM upprättad av en särskild arbetsgrupp på uppdrag av 1969 års försvarsforskningsutredning och 1969 års utredning för samordnad forskning) Stencil I 1970: 2. Samordnad teknisk forskning (Betänkande avgivet av 1969 års utredning för samordnad forskning) 1 Prop 1962: 108 angående ny organisation av totalförsvarets högsta ledning m. m. Prop 1963: 74 angående den försvarsmedicinska forskningens organisation m. m.

Överlämnat den 21 aug. 1970. 171

23. Prop. 1965: 65 angående anslag för budgetåret 1965/66 till statsdepartementen m. m. (1965 års departementsreform) 24. Prop 1968: 68 angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete 25. Prop 1968: 107 angående organisation m. m. av försvarets materielförvaltning i central instans m. m. 26. Prop 1968: 109 angående vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret (bl. a. FFA) 27. Prop 1968: 110 angående vissa anslagsfrågor m. m. rörande det militära försvaret och civilförsvaret 28. Prop 1969: 110 angående vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret (bl. a. militärsjukvårdens ledning) 29. Prop 1970: 97 angående nytt planeringsoch budgetsystem inom försvaret 30. Forskningssamverkan universitet och högskolor— näringsliv (Promemoria utarbetad av en arbetsgrupp inom universitetskanslersämbetet 1967). 31. FOA 1 Rapport C 1317—10, juli 1969. Delrapport 1 från PREST: Värderingar vid FOA (Rapport avgiven av en intern arbetsgrupp inom FOA med uppgift att studera relevans- och lönsamhetskriterier för bruk inom FOA) 32. 1VA Rapport nr 20 1969. Svenskt institut för framtidsstudier (utredning och förslag från IVA:s kommitté för framtidsstudier) 33. FOA 2 Rapport A 2521—10, mars 1970. STRUKTUR:s huvudrapport (Rapport avgiven av en intern arbetsgrupp inom FOA:s med uppgift att se över F O A organisation. Rapporten bygger på ett omfattande material från interna FOA-utredningar. Hänvisningar till rapporter, m. m. där detta material är dokumenterat återfinns i denna rapports litteraturförteckning.)

/

& , , „ ..._

, ka

SOU

1970:54