Doc 1961:41

Kungl. Maj:ts proposition nr it år 1961 1

Nr 41

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statens provningsanstalts organisation och verksamhet, m. m., given Stockholms slott den 2 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över bandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att verksamheten vid statens provningsanstalt från och med budgetåret 1961/62 organiseras på tre tekniska avdelningar, med därunder sorterande tolv laboratorier, samt en kansliavdelning. En­ ligt den nya personalplanen ökar antalet tjänster för kvalificerade tekni­ ker. Samtidigt förordas ökade medel till utrustningsändamål. I anslags- och redovisningshänseenden förordas övergång till i huvud­ sak samma principer som nu gäller vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Det innebär att åtskillnad görs mellan anstaltens all­ männa verksamhet och dess uppdragsverksamhet, därvid anstalten erhål­ ler en större ekonomisk rörelsefrihet i uppdragsverksamheten. Det förutsättes att frågan om en effektiv samordning i rationaliseringssyfte av tillgängliga statliga personella och materiella resurser på provningsområdet ägnas uppmärksamhet. Till avlöningar och omkostnader vid statens provningsanstalt förordas anvisande för budgetåret 1961/62 av sammanlagt 3 904 000 kronor, inne­ bärande en ökning med 830 000 kronor jämfört med nu löpande budgetår. Till utrustningsändamål har under omkostnadsanslaget och under sär­ skilt reservationsanslag beräknats isammanlagt 400 000 kronor, vilket är 200 000 kronor mera än som är anvisat för närvarande.

1 Bihang till riksdagens protokoll iOdl. i samt. Nr 41

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 februari 1961.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om statens provningsanstalts framtida organisation och verksamhet, m. m., och anför där­ vid följande. I årets statsverksproposition (X ht p. 28) har Kungl. Maj :t på hemställan av chefen för handelsdepartementet föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1961/62 beräkna a) till Statens provningsans fält: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 221 000 kronor; b) till Statens provningsanstalt: Omkostnader ett förslagsanslag av 137 000 kronor; c) till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 2 547 000 kronor; d) till Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag av 300 000 kronor. Hithörande frågor torde nu få upptagas till fortsatt behandling.

I. Inledning

För att verkställa översyn av den statliga provningsverksamheten och dess organisation med särskild inriktning på verksamheten vid statens provningsanstalt tillkallade chefen för handelsdepartementet i maj 1958, med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande, såsom sakkunniga professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Folke K. G. Odqvist, tillika ordförande, teknologie doktorn Bo Adamson, numera överdirektören vid statens prov­ ningsanstalt H. Lennart Simonsson samt byråchefen i handelsdepartemen­ tet Erik G. C. Berggren. De sakkunniga, som antog benämningen provningsanstaltsutredningen, överlämnade den 4 juli 1960 betänkandet Offentlig provningsverksamhet — Behov och resurser (SOU 1960:27). Enligt direktiven för utredningen åvilade det denna att undersöka, bland annat, förutsättningarna för en samordning i rationaliseringssyfte av den provningsverksamhet m. m. som äger rum inom statens provningsanstalt och motsvarande verksamhet vid branschforskningsinstitut, tekniska hög­

Kungl. Maj.ts proposition nr Al år 1961 3

skolor etc. På grundval därav skulle statens provningsanstalts organisation granskas och förslag framläggas om de jämkningar härutinnan, som kunde bedömas lämpliga. Även anstaltens finansiering skulle omfattas av under­ sökningen, därvid bland annat borde övervägas om ej rutinprovningsverk­ samheten kunde göras rent affärsdrivande, medan forskningsverksamheten bekostades med statsanslag och bidrag från andra håll. Utredningen har gjort en noggrann inventering av befintliga resurser för provning och forskning inom huvudsakligen den statliga sektorn. Resultatet härav visas i en till betänkandet fogad särskild redogörelse. På grundval av inventeringen framlägger utredningen i rationaliseringssyfte vissa förslag till samordning av tillgängliga personella och materiella resurser på provningsområdet. I övrigt förutsättes, att provningsanstaltens styrelse fort­ löpande håller kontakt med existerande provningsinstitulioner och succes­ sivt föreslår de åtgärder i samarbetssyfte, som styrelsen finner ändamåls­ enliga. Utredningen understryker i det sammanhanget värdet av ökad upp­ lysning om statens provningsanstalts verksamhet och av förbättrade kon­ takter mellan provningsanstalten och övriga provningsinstitutioner i riket; sakkunnigt planerad och genomförd informations- och kontaktverksamhet är den nödvändiga basen för ett framtida ömsesidigt utbyte de olika provningsinstutionerna emellan av erfarenheter och av personella och mate­ riella resurser, framhåller utredningen. Betingelserna för mer radikala åt­ gärder i samordningshänseende — exempelvis överflyttning av verksam­ hetsgrenar från statens provningsanstalt till andra institutioner — har lik­ väl av utredningen på anförda skäl bedömts mindre gynnsamma än för­ väntats. Här spelar särskilt in kravet i skilda situationer på tillgång till en auktoritativ och absolut objektiv provning. Många gånger är det också så, säger utredningen, att institutioner, som eljest skulle kunna tänkas överta viss gren av provningsanstaltens verksamhet, i sitt arbete inte täcker hela det aktuella området, och att möjligheterna — ekonomiska och andra — att bygga ut icke är för handen. Då måste ändå vid statens provningsanstalt finnas personal och utrustning för provningsuppdrag inom området. I dy­ lika fall har utredningen nödgats lägga vikten vid frågan om en ^organi­ sation av statens provningsanstalt och med utgångspunkt därifrån "sökt åstadkomma en effektivisering av provningsverksamheten. Statens provningsanstalts nuvarande personella och materiella resurser bedöms av utredningen under alla förhållanden otillräckliga, såväl när det gäller uppdragsverksamheten som i fråga om den egna forskningsverksam­ heten för åstadkommande av en ändamålsenlig provningsmetodik. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att provningsanstalten inom vart och clt av tolv bestämda arbetsområden successivt förstärkes, både i avseende på kvalificerad personal, utrustning och lokaler. Organisatoriskt indelas provningsanstalten i tre avdelningar med därunder sorterande tolv labora­ torier. För tjänst som avdelningschef förutsättes kompetens jämförlig med professors vid teknisk högskola. Av laboratoriecheferna bör som regel krä­ vas avlagd teknologie licentiatexamen eller motsvarande.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

Anstaltens höga nivå anses av utredningen intimt förknippad med den grad av forskning rörande provningsmetodik och materialkännedom, som där äger rum. För vidareutveckling och förnyelse i fråga om provningsmetoder och för inhämtande av ökade materialkunskaper föreslår utredningen inrättande av sex fasta forskartjänster. Statens provningsanstalts nuvarande uppsättning av maskiner och provningsutrustning anses omodern och i stor utsträckning otjänlig för sitt än­ damål. Utredningen föreslår därför en ej oväsentlig förstärkning av utrustningsanslaget. För att ge anstalten större ekonomisk rörelsefrihet i uppdragsverksam­ heten och underlätta för anstalten att snabbt ta upp nya arbetsuppgifter förordas en ny finansieringsform, av innebörd väsentligen att anstaltens inkomster av beställningar tas till uppbörd under anslagen. Summan av avlöningar och omkostnader vid statens provningsanstalt för budgetåret 1961/62 uppskattas av utredningen till något över 5 milj. kro­ nor. Det är 2,5 milj. kronor mer än för närvarande. Samtidigt förväntas emellertid anstaltens inkomster av uppdrag öka ej oväsentligt, nämligen från i riksstaten uppförda 2,7 till 3,6 milj. kronor. Under utrustningsanslaget föreslås höjning med 0,5 milj. kronor. Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av armétyg-, ma­ rin-, flyg- och fortifikationsförvaltningarna, försvarets forskningsanstalt, arbetarskyddsstyrelsen, statens brandinspektion, statens råd för byggnads­ forskning, statens institut för byggnadsforskning, järnvägsstyrelsen, bygg­ nadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision, överstyrelsen för yrkesutbildning, överstyrelsen för de tekniska högskolor­ na, kommerskollegium, statens hantverksinstitut, statens konsumentråd, statens tekniska forskningsråd, Sveriges standardiseringskommission, varudeklarationsnämnden, statens lönenämnd, lokaliseringsutredningen, Ingeniörsvetenskapsakademien, AB Atomenergi, Chalmers provningsanstalt, Jernkontoret, Svenska brandskyddsföreningen, Svenska nationalkommittén för fysik, Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund, AB Svensk Byggtjänst, Textilinstitutet i Borås, Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening, Landstingens inköpscentral, statstjänstemannaförbundet, civilför­ valtningens personalförbund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges civilingenjörsförbund och Svenska väg- och vattenbyggares riks­ förbund. Genom överstyrelsens för de tekniska högskolorna försorg har kollegienämnderna vid de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. Kommerskollegium har inhämtat yttran­ den från handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle samt Kooperativa förbundet och Sveriges hantverks- och småindustriorganisa­ tion. Sistnämnda organisation har i sin tur begärt yttranden från Bilverk­ städernas riksförbund och Målaremästarnas riksförening i Sverige. Betänkandet har hos de hörda myndigheterna och organisationerna vun­ nit en nästan hundraprocentig anslutning. Allmänt understrykes med olika utgångspunkter statens provningsanstalts otillräcklighet för närvarande.

Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1961 5

På flera håll menar man att utredningen snarare varit för blygsam i sina förslag om anstaltens upprustning än motsatsen. Med hänsyn härtill torde frågan om en förstärkning av de personella och materiella resurserna vid provningsanstalten nu böra underställas riksda­ gens prövning. Därvid må först lämnas en närmare redogörelse för inne­ hållet i betänkandet och i remissyttrandena över detsamma.

II. Betänkandet

Materialprovning Under den sammanfattande rubriken Materialprovning tecknar utred­ ningen den allmänna bakgrunden till frågorna om behovet i vårt land av en central statlig provningsanstalt och om de tänkbara formerna för ett sam­ arbete mellan denna anstalt och andra institutioner i riket, som bedriver provningsverksamhet. Utredningen slår inledningsvis fast, att noggrann kännedom om egen­ skaperna och funktionerna hos olika slag av material samt konstruktioner, halvfabrikat och färdiga produkter är en av grundvalarna för den indu­ striella verksamhet, som i dag bedrivs, liksom för den fortsatta utveckling­ en på det tekniska området. Behovet av materialundersökningar, material­ provning och materialkontroll1 ökar också ständigt. Främst sammanhänger detta med att allt fler materialtyper och materialkvaliteter förs ut på mark­ naden. Äldre och nyare material används också i nya kombinationer och i nya typer av konstruktioner och produkter. Samtidigt ställs ökade krav på materialens hållfasthet och beständighet. Ej minst har den hårdnande kon­ kurrensen mellan företag, länder och marknader medverkat till en skärp­ ning av fordringarna på kvalitet inom ramen för konkurrenskraftiga priser. Nya och bättre konstruktioner utan fördyrande överdimensionering förut­ sätter i allmänhet omfattande och exakta uppgifter om vad materialen verk­ ligen tål vid olika slag av påfrestningar. Stora provningsserier behövs också vanligen för att klarlägga förekommande variationer i materialens kvalitet. Särskilt gäller detta konstruktionsmaterial, exempelvis där säkerhetssyn­ punkten kräver beaktande eller där spridningen i provningsresultaten av naturliga skäl är stor. Vi möter emellertid på materialprovningsområdet, anför utredningen vi­ dare, ej endast en kvantitativ ökning. Allt mer förfinade och komplicerade mät- och provningsmetoder kommer till användning. Ett ständigt forsk­ nings- och utvecklingsarbete måste därför pågå för att rationalisera och för­ bättra provningsmetodiken. Tillgången på säkra och entydiga provningsmetoder är för övrigt en viktig förutsättning för det standardiserings- och normeringsarbete, som pågår i alla industriländer och som på det inter­ nationella planet sammanhålls av International Organisation for Standar-

1 I fortsättningen kommer för korthetens skull att talas om material även då konstruktioner, halvfabrikat och färdiga produkter avses.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

dization (ISO). Detta arbete har under senaste tid fått särskild aktualitet och betydelse genom tillkomsten av de gemensamma europeiska handelsmarknaderna, som kommer att ställa ytterligare krav på provningsresurserna inom landet. Efter understrykande av att uttrycket materialprovning, taget i sin vi­ daste betydelse, är ett sammanfattande begrepp för ett mycket stort antal skilda arbetsuppgifter, erinrar utredningen om att den ojämförligt största delen av provningsverksamheten i vårt land utförs vid industrilaboratorier. Särskilt de stora industrierna lägger årligen ned milliontals kronor på ma­ terialkontroll och på utvecklingsarbete inom materialområdet. Av naturliga skäl är detta arbete begränsat till sådana material och sådana konstruktio­ ner, som är av betydelse för respektive industri. Publicering eller annan del­ givning av framkomna resultat förekommer mera nu än förr, men dock endast i begränsad omfattning. Den mindre och medelstora industrin, liksom företag och enskilda inom distributions- och konsumtionsleden, saknar ofta resurser att själva utföra materialundersökningar. De kan i vissa fall vända sig till branschforsk­ ningsinstitut och kommersiella laboratorier av olika slag, men är oftast hänvisade till offentlig provningsanstalt. Tillgången i landet på kvalitativt högtstående offentlig provningsanstalt är emellertid motiverad även ur andra synpunkter. Härom anför utred­ ningen. För näringslivet i dess helhet finns behov av provningsinstitutioner, som är helt fria från kommersiella intressen och gruppintressen och som vid ekonomiska och andra överenskommelser samt vid tvister, domstolsför­ handlingar, tullfrågor etc. kan utföra undersökningar och provningar med erforderlig precision samt avge yttranden däröver, vilkas opartiskhet är ställda utom diskussion. Men resurser måste också finnas tillgängliga för genomförande av sådan provning, som stadgas i lagar och förordningar, respektive sådan provning, som erfordras för kontroll av att material och produkter uppfyller föreskrivna villkor. Även för kontroll och kalibrering av mätinstrument och sekundärnormaler, som används i landet, behövs of­ fentlig provningsanstalt. Från den statliga förvaltningens sida föreligger dessutom behov av provningsinstitutioner, som kan fullgöra den material­ provning etc., som fordras vid statliga och statsunderstödda verk och in­ stitutioner utan egna provningsmöjligheter. För såväl det statliga som det enskilda området måste även möjligheter finnas att utföra sådana avance­ rade och kanske sällan förekommande provningar, för vilka företagen eller institutionerna — även de större — ej kan beräknas skaft a sig egna resur­ ser. Till följd av att materialundersökningar samt metod- och materialforsk­ ning bedrivs vid allt flera institutioner, laboratorier och företag i landet finnes dessutom behov av en central, sammanhållande institution på mate­ rialprovningens område, vilken har god överblick över hela området, som kan sammanställa och bearbeta erfarenheter från olika håll, lämna erfor­ derliga anvisningar om hur och var provningar kan utföras samt ta så­ dana initiativ, som behövs för att rationalisera och utveckla provningsverk­ samheten i landet.

Utredningen pekar på att det ur bland annat dessa synpunkter i alla avancerade industriländer sedan länge ansetts naturligt och riktigt, att sta­

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961 7

ten på olika sätt medverkar i och befrämjar provningsverksamheten. I törsta hand har detta skett genom inrättandet av offentliga provnings- och torskningsinstitutioner. Genom sin obundna ställning har dessa offentliga institutioner förutsättningar att inta en ledande ställning på sitt område till gagn för den tekniska utvecklingen i landet, samtidigt som de utgör ett betydelsefullt komplement till de stora industriföretagens laboratorier. I det sammanhanget understryker utredningen kraftigt, att materialprov­ ning och materialforskning intimt sammanhänger med övrig verksamhet på det tekniska området och utgör en integrerad del av de insatser, som måste göras från såväl statens som industrins sida för att främja den tekniska utvecklingen och därigenom den fortsatta välståndsökningen i landet. Vad nu sagts visar, säger utredningen, att frågan om formerna för ar­ betet vid den centrala statliga provningsanstalten icke får bedömas ur i första hand snävt ekonomiska synpunkter. Mera bör beaktas hur de sam­ hälleliga kraven och önskemålen på verksamheten där bäst skall kunna uppfyllas inom en skälig ekonomisk ram. Utredningen hävdar att i ett litet land som Sverige bör likartad forskning och provning inte ske på flera ställen, såvida inte starka skäl talar härför. Institutioner som normalt sysslar med provningsverksamhet är bland an­ nat branschinstitut, tekniska högskolor, statliga forskningsinstitut samt andra mer eller mindre fristående provningsinstitutioner. Rörande möjlig­ heterna att få till stånd ett önskvärt samarbete mellan dessa organ och sta­ tens provningsanstalt anför utredningen. Man skulle naturligtvis kunna tänka sig att vissa arbetsområden förläggs till exempelvis branschinstitut, som i så fall har att ombesörja såväl forskning som rutinprovning inom området. För att provningarna skall få den officiella prägel, som ur många synpunkter är önskvärd, fordras emellertid att den offentliga provningsinstitutionen inspekterar och övervakar såväl provningsmetoder som provningarnas utförande. Härför behövs emellertid ytterst kvalificerad personal, och man får då räkna med en dubbelbesätt­ ning av sådan personal. Av samma anledning är det inte möjligt för en of­ fentlig provningsinstitution att svara för sådana provningar som utförs vid utländska provningsinstitutioner, hur väl ansedda dessa senare än må vara. En alltför omfattande decentralisering av verksamheten skulle dess­ utom medföra allvarliga olägenheter vid lösningen av sådana provningsuppdrag som fordrar samtidig medverkan av flera laboratorier. Tillgången till olika slag av specialister inom en provningsinstitution verkar dessutom stimulerande och befruktande på verksamheten där. Möjligheten att förlägga vissa arbetsområden till andra institutioner be­ skärs också av att inga institutioner vid förfrågan visat sig villiga att helt åtaga sig att svara för rutinprovning inom ett visst område samt att under­ ställa sig den inspektion och kontroll, som är en nödvändig förutsättning. Däremot har det från branschinstitut och tekniska högskolor uttalats att man gärna åtar sig sådana provningsuppgifter, för vilka man är ensam i landet beträffande utrustning och personal, under förutsättning att denna provningsverksamhet inte blir så omfattande, att den inkräktar på ordi­ narie arbete. Eftersom man inte i längden kan garantera att omfattningen av proven blir ringa, får det endast anses som en tillfällig hjälp för en'oftentlig provningsinstitution att på detta sätt få lämna vissa provningar till ett branschinstitut eller en teknisk högskola.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

En tänkbar rationalisering av provningsverksamheten vore, att rutinprov­ ning endast bedrevs vid den offentliga provningsinstitutionen. För tekniska högskolans del gäller en sådan överenskommelse med statens provningsanstalt. För branschinstitutens del hävdas, att man har vissa serviceskyl­ digheter mot de företag, som är medlemmar i stiftelserna för instituten och att denna service ofta består av rutinprovning. Dessutom utgör rutinproveu en nödvändig kontakt med branschen och provningarna kan ofta utnyttjas i forskningssyfte. Genom vad nu sagts torde stå klart, säger utredningen, att den offentliga provningsverksamheten bör koncentreras till eu central provningsanstalt, som skall överspänna ett flertal arbetsområden. Verksamheten vid denna kan vara geografiskt decentraliserad med filialer i olika landsändar för exem­ pelvis provning, där provkropparna är besvärliga att transportera, eller där uppdragsgivarna är koncentrerade till visst geografiskt område. Ett samarbete i forskningshänseende mellan olika institutioner är emel­ lertid önskvärt för att inte säga nödvändigt, och det ligger inom den centrala provningsanstaltens ram att med alla medel söka åstadkomma en sådan samordning beträffande metodforskning. I detta sammanhang bör med kraft betonas, att en väsentlig förutsättning för forskningen på detta liksom andra områden är en intim kontakt med motsvarande institutioner i utlandet, sär­ skilt i de nordiska länderna.

Verksamheten vid statens provningsanstalt

Nuvarande förhållanden Enligt § 1 instruktionen den 30 december 1922 (nr 623; ändrad 1939: 444, 1943:686, 1950:514) för statens provningsanstalt är anstaltens ar­ betsuppgifter att utföra provningar och undersökningar av material, konstruktionsdelar, instrument och apparater med avseende på deras meka­ niska, kemiska och fysiska egenskaper och beskaffenhet samt att i övrigt åtaga sig provtagningar, besiktningar, kontrolluppdrag och andra uppdrag liggande inom anstaltens kompetensområde. Provningarna, undersökning­ arna och uppdragen utförs dels på begäran av offentliga myndigheter och institutioner samt enskilda företag och personer mot betalning, dels i tekniskt-vetenskapligt syfte för utveckling av anstaltens arbetsmetoder och utarbetande av provningsmetoder inom nya arbetsområden, dels i det all­ männas eller vetenskapens intresse, i den mån det kan ske utan avsevärda extra kostnader för anstalten eller i den mån för ändamålet erforderliga särskilda medel ställs till anstaltens förfogande samt i den utsträckning övriga arbeten inom anstalten det medgiver. I anslutning därtill utnyttjas provningsanstalten och dess personal i stor utsträckning för kommittéarbete, särskilt avseende standardiseringsfrågor och materialfrågor, samt för besvarande av remisser och förfrågningar från statliga verk och institutioner, industrier, branschorgan och enskilda. Detta arbete innefattas i fortsättningen under rubriken expert- och informations­ verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1961 9

Verksamheten vid statens provningsanstalt är uppdelad på aderton a rbetsom råden. Dessa är närmare angivna i instruktionen, vartill här torde få hänvisas. Redogörelse för provningsanstaltens nuvarande yttre organisation — om­ fattande under styrelsen fem tekniska avdelningar, några filialer och en kontorsavdelning — lämnas senare. Uppdragsverksamheten, d. v. s. provningar och undersökningar på beställning av myndigheter, företag och enskilda, är den dominerande de­ len av arbetet vid provningsanstalten. Inkomsterna av uppdragsverksamhe­ ten utgör för närvarande cirka 2,4 milj. kronor och antalet utfärdade intyg drygt 14 000 för år. De statliga och kommunala uppdragen svarar för mel­ lan 20 och 25 procent av hela beställningsvolymen. Forsknings- och utvecklingsarbete i egentlig mening be­ drivs för närvarande i mycket ringa omfattning vid provningsanstalten. Det torde röra sig om bara någon procent av den totala verksamheten. Härvid bortses från det experiment-, konstruktions-, injusterings- och utrednings­ arbete, som syftar till att öka kunskaperna och erfarenheterna inom ett om­ råde eller som utförs för att förbereda uppdrag, vilka icke kan behandlas rutinmässigt. Omfattningen av dylikt förberedande arbete, för vilket kostna­ derna åtminstone delvis debiteras uppdragsgivaren, utgör nästan 20 procent av hela verksamheten vid anstalten. Huvuddelen av vad som i det följande betecknas med expertverk­ samhet och som avser besvarandet av remisser, publicering av rön och erfarenheter, deltagande i kommittéarbete m. m. ligger — liksom forsknings- och utvecklingsarbetet —- på den mest kvalificerade personalen. Dessa arbetsuppgifter motsvarar tidmässigt ungefär sex procent av den totala verk­ samheten vid anstalten. Någon systematisk information rörande provningsanstaltens resur­ ser och arbetsmetoder eller om materialprovning i allmänhet har icke före­ kommit från anstaltens sida. De mera väsentliga resultaten av forskningsoch utvecklingsarbetet vid anstalten redovisas i monografiserien Meddelan­ den från Statens Provningsanstalt eller i tekniska och andra tidskrifter. För kortare meddelanden av i huvudsak informativ karaktär utger provnings­ anstalten också en serie Cirkulär.

Utredningens förslag Innan utredningen närmare granskar formerna för den tekniska verk­ samheten vid statens provningsanstalt och lämnar rekommendationer där­ vidlag, sammanfattar utredningen — som en allmän bakgrund till hela be­ tänkandet — sin syn på det aktuella läget vid provningsanstalten. Utredningen understryker därvid med skärpa att provningsanstalten icke bär utvecklats i takt med det tekniska framåtskridandet och med de ökade behov och krav på materialprovning, som uppkommit under särskilt det senaste decenniet. Enligt utredningens bedömningar är det helt enkelt icke

10 Kungi. Maj.ts proposition nr 47 år 196i

möjligt för provningsanstalten att i dag fylla sina uppgifter. Utredningen motiverar. Anstalten har hållits nästan helt utanför den upprustning, som skett un­ der 1950-talet på det tekniskt-vetenskapliga området, och har ej heller be­ rörts i olika betydelsefulla utredningar, vilka gjorts beträffande den fort­ satta utbyggnaden på detta område. Följden har blivit att provningsanstal­ ten i dagens läge icke äger tillräckliga resurser för att inta den centrala och auktoritativa ställning, som — enligt vad utredningen tidigare angivit — fordras av en statlig offentlig provningsanstalt. Bristerna gäller såväl verk­ samhetens allmänna inriktning som den organisatoriska ramen. Särskilt är utrustningen i form av apparater och instrument samt lokaler i många stycken otillräcklig och gammalmodig. Men även bristen på tjänster för kva­ lificerade tekniker och vetenskapsmän utgör hinder för en önskvärd och med hänsyn till det tekniska framåtskridandet nödvändig utveckling av an­ stalten. Också den administrativa sidan, främst i vad avser det ekonomiska underlaget för verksamheten, släpar efter. Utredningen anser det därför icke möjligt för provningsanstalten att inom ramen för nu tillgängliga resurser uppfylla de krav, som rimligen måste ställas på verksamheten i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende.

Det är mot denna bakgrund, understryker utredningen, som förslag framlägges i det följande om en genomgripande rekonstruktion av anstaltens verksamhet och organisation. Frågorna om förstärkning av personalen, förnyelse av utrustningen och omläggning av anstaltens finansiering tas upp senare. Nu behandlas — i an­ slutning till redogörelsen nyss om nuvarande arbetsområden vid statens provningsanstalt, om uppdrags- och forskningsverksamheten där etc. — ut­ redningens förslag och rekommendationer beträffande den framtida inrikt­ ningen av verksamheten. Provningsanstaltens två huvudsakliga arbetsuppgifter bör enligt utred­ ningen vara att på uppdrag utföra provningar och undersökningar inom an­ staltens kompetensområde, samt att genom forsknings- och utvecklingsar­ bete främja provningsverksamheten i landet och öka anstaltens kvalifikatio­ ner för de upppgifter den har att lösa. Vidare räknar utredningen med att anstalten i utvecklingens intresse skall även i framtiden medverka till att ställa sakkunnig personal till förfogande för standardiserings- och liknande arbete, som bedrivs gemensamt av statliga och privata intressenter i kommit­ téer och dylikt. Ytterligare förutsätts att det skall ankomma på provnings­ anstalten att besvara remisser och förfrågningar, verka för ökad kännedom om materialprovningens mål och medel samt att på annat sätt främja in­ tresset för materialforskning och materialprovning. I fråga om den nuvarande uppdelningen på aderton arbetsområden anför utredningen, att densamma varit i huvudsak oförändrad sedan prov­ ningsanstalten tillkom år 1920. Med ledning av sina ingående undersökning­ ar av behov och resurser för provningar har utredningen funnit, att tolv arbetsområden är av särskild betydelse för den verksamhet, som bedrives vid provningsanstalten. Med hänvisning till att en dylik indelning skulle in­ nebära en modernisering och rationalisering förordar utredningen, att den­

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961 11

samma tills vidare skall vara grunden för provningsanstaltens arbete. De tolv arbetsområdena är följande. 1. Mekanisk och teknologisk provning och undersökning av byggnadsma­ terial av i huvudsak oorganisk karaktär jämte byggnadsdelar och byggnadskonstruktioner. 2. Mekanisk och teknologisk provning av metalliska konstruktionsmaterial och därmed likställda material samt konstruktionsdelar och konstruk­ tioner, maskiner och andra produkter, som tillverkats av dylika mate­ rial. Kontroll av provningsmaskiner samt besiktningar och kontroll vid verkstäder och materialtillverkande industrier. 3. Provning och undersökning av eldstäder, särskilt för bostadsuppvärmning, andra värmeapparater samt tillbehör till sådana, kylanläggningar och kylutrustningar, ventilationsanläggningar, fläktar, luftreningsaggregat och annan ventilationsteknisk utrustning. Mätning av värmegenomgångstal för isolationsmaterial, väggar och andra konstruktioner. 4. Brandtekniska undersökningar av byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner samt värdeskåp, branddörrar och liknande. Undersökning av brandsläckningsutrustning. 5. Kemisk analys av metaller samt oorganiska och organiska föreningar, material och produkter jämte fysikaliska och andra undersökningar av kemiskt-tekniska preparat och produkter. 6. Undersökning av kemiska, fysikaliska och mekaniska egenskaper hos material av huvudsakligen organisk karaktär, såsom plast och gummi, textila material, papper, arkiv- och fotomaterial, läder, trä och vägbeläggningar av organiskt ursprung. 7. Provning och undersökning av färger, lacker och andra bestrykningsmedel inklusive träskyddsmedel jämte ytor, som behandlats med sådana medel. 8. Metallografiska undersökningar jämte undersökning av korrosion hos metalliska material och föremål. 9. Provning och undersökning av fasta, flytande och gasformiga bränslen samt smörjoljor och andra smörjmedel. 10. Mättekniska undersökningar på det elektrotekniska området samt så­ dan fysikalisk-teknisk provningsverksamhet, som kan förenas därmed. Kontroll och kalibrering av instrument och mätenheter. 11. Ljud- och bullermätningar jämte vibrationsmätningar. Undersökning av ljudisolering och ljuddämpning hos material och konstruktioner. Kon­ troll och kalibrering av instrument. Undersökning i akustiskt avseende av mikrofoner, telefoner, högtalare, ljudmätare, tongeneratorer och an­ nan elektroakustisk utrustning. 12. Fysikaliska mätningar gällande ljus, temperatur etc. Kontroll och kali­ brering av instrument samt fysikalisk-teknisk provning av optisk ut­ rustning, icke elektrisk utrustning för reglering och automatik m. in. I

I anslutning till denna nya indelning i arbetsområden vill utredningen ock­ så ha ändring i antalet avdelningar och laboratorier hos provningsanstalten. På sätt närmare kommer att redovisas i avsnittet om anstaltens organisation förordas sålunda en minskning från fem till tre avdelningar, nämligen avdel­ ning A för mekanisk-teknologisk provning och undersökning av metalliska och oorganiska konstruktions- och byggnadsmaterial samt färdiga konstruk­ tioner och byggnadsdelar (arbetsområde 1—4), avdelning B för undersök­ ning av materials struktur och kemiska sammansättning samt deras därmed

12 Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

sammanhängande egenskaper och funktionssätt (5—9) samt avdelning C för elektriska och fysikaliska mätningar och undersökningar (10—12). När det gäller uppdragsverksamheten understryker utredning­ en ånyo att den fortgående snabba utvecklingen inom skilda områden av tekniken har medfört ökat behov av materialundersökningar och material­ kontroll. Härigenom har breddning ägt rum av underlaget för provningsanstaltens uppdragsverksamhet. En däremot svarande utbyggnad av provningsmöjligheterna har emellertid inte genomförts, främst beroende på att medel i tillräcklig omfattning ej stått till anstaltens förfogande. Särskilt be­ svärande har varit de ringa möjligheterna för anstalten att ta upp nya ar­ betsområden. Utredningen räknar med att vid bifall till förslagen i det föl­ jande om anställande av ytterligare kvalificerad personal vid provningsanstalten, komplettering av utrustningen, vidgat samarbete med andra in­ stitutioner, utbyggnad av filialverksamheten m. m., så kommer uppdrags­ verksamheten att i kvantitativt och kvalitativt hänseende kunna svara mot de krav, som staten och det enskilda näringslivet har anledning och rätt att ställa på en offentlig statlig provningsinstitution. Behovet vid provningsanstalten av ett fortlöpande, till sin omfattning ej oväsentligt forsknings- och utvecklingsarbete motiveras av utredningen med att bristen på lämpliga provningsmetoder i dag utgör ett allvarligt hinder för att provningar skall kunna utföras i den omfattning och med den grad av precision som den tekniska utvecklingen nödvändiggör. Tillskapandet av nya provningsmetoder förutsätter emellertid kännedom om i praktiken förekommande påfrestningar på materialen. Dylik kännedom är nämligen underlaget för varje bedömning av en provningsmetods tillförlit­ lighet och noggrannhet. Utredningen betonar därför vikten av att ett väsentligt utrymme bereds forsknings- och utvecklingsarbete av nu åsyftat slag samt att genom inrättande av fasta forskartjänster — varom förslag framlägges i ett senare avsnitt —- garantier skapas för att forskningsverksamheten vid provningsanstalten verkligen får avsett utrymme och ej skjuts åt sidan vid ökad uppdragsmängd. Ytterligare anföres.

Endast en provningsanstalt med forskning på programmet har förutsätt­ ningar att få den väl tränade personal med fördjupade kunskaper på sitt område och med en sund kritisk inställning till problemen, som är nödvändig om anstalten skall kunna tillfredsställande tjäna sitt ändamål. Forskning­ ens betydelse för verksamheten vid offentliga provningsanstalter observeras också allmänt i utlandet. Som exempel må anföras Bundesanstalt för Materialprufung i Berlin-Dahlem och Eidg. Materialprufungs- und Versuchsanstalt (EMPA) i Ziirich. Vid den förstnämnda anstalten utgör forsknings­ verksamheten, som emellertid delvis sker på uppdrag, ej mindre än cirka en tredjedel av hela verksamheten. I Zurich förutsätts en något mindre forskningsvolym. Utredningen har övervägt i vilken utsträckning forskningsverksamhet rim­ ligen bör bedrivas vid statens provningsanstalt och därvid stannat för att anstalten bör ges möjligheter att utföra egna forskningsarbeten i en omfatt­ ning, som svarar mot minst 15 procent av den totala verksamheten. Utred­ ningen anser det vara av väsentlig betydelse att garantier åstadkoms för att forskningsverksamheten vid provningsanstalten verkligen får det utrymme,

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1961 13

som kan komma att avsättas för densamma, och ej skjuts åt sidan vid ökad uppdragsmängd. I det syftet föreslår utredningen i det följande inrättande vid provningsanstalten av tills vidare sex fasta forskartjänster, tre inom av­ delning A och tre inom avdelning B. För avdelning C förordas inga sådana tjänster. Detta sammanhänger med den starkt forskningsbetonade inriktning som redan den löpande verksamheten vid de elektriska och mätteknislca la­ boratorierna har. Rutinmässiga undersökningar förekommer där i propor­ tionsvis mycket mindre omfattning än vid de andra laboratorierna. Behovet av kvalificerat forsknings- och utvecklingsarbete blir sålunda tillgodosett inom ramen för de elektriska och mättekniska laboratoriernas normala ar­ bete.

Utredningen förutsätter att antalet forskartjänster i framtiden skall suc­ cessivt anpassas till de aktuella behoven och till det totala omfånget av prov­ ningsverksamheten. En plan över forsknings- och utvecklingsarbetet skall årligen göras upp av anstaltens styrelse med angivande av de projekt, som skall bearbetas, samt de beräknade kostnaderna härför. Härutöver föreslår utredningen att arbetsplats hos provningsanstalten skall kunna beredas doktorander och licentiander vid universitet och hög­ skolor, som önskar utföra arbeten på materialprovningens område. Härige­ nom får dessa studerande tillfälle att utnyttja anstaltens utrustning, sam­ tidigt som anstalten lår ett värdefullt tillskott till forskningsverksamheten. Utredningen anser det lämpligt att i första hand provningsanstaltens styrelse närmare undersöker förutsättningarna för ett dylikt samarbete och framläg­ ger de förslag i frågan som kan befinnas motiverade. Utredningen betonar angelägenheten av att vid statens provningsanslalt bedrives en effektiv expert- och informationsverksamhet. För närvarande brister det härvidlag, särskilt på informationssidan. Betän­ kandet innehaller därför förslag till förbättring av i första hand formerna för publicering av inom provningsanstalten uppnådda arbetsresultat. Det he­ ter härom.

Resultat av forsknings- och utvecklingsarbeten vid provningsanstalten, vil­ ka kan beräknas ha allmänt intresse, bör som nu publiceras i Meddelanden från Statens Provningsanstalt eller i annan lämplig monografiserie eller tidskrift. Vid sidan härav bör sörjas för en fortlöpande och allsidig information om provningsanstaltens resurser för olika slag av provningar och undersökning­ ar. Det har nämligen visat sig, att bristande kännedom föreligger på många håll om anstaltens arbetsuppgifter och undersökningsmöjligheter. Detta torde ha bidragit till att anstalten icke utnyttjats i önskvärd omfattning. Den bris­ tande kännedomen om provningsanstaltens möjligheter kan också ha medfört onödig utbyggnad av provningsresurser på andra håll. Utredningen vill därför föreslå att anstalten vid sidan av monografiserien Meddelanden från Statens Provningsanstalt regelbundet utger ett informa­ tionsblad att tillställas industrier, företag, organisationer, verk och insti­ tutioner, vilka kan förväntas ha intresse av anstaltens verksamhet. Förutom uppgifter om anstaltens resurser för olika slag av provningar och undersök­ ningar bor däri inflyta också upplysningar och rekommendationer, som kan tänkas förbättra och förenkla kontakten mellan uppdragsgivarna och anstal­ ten. Får provningsanstalten möjligheter all ge ut ett sådant informations­

14 Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1961

blad, kan den nuvarande serien Cirkulär nedläggas. Utredningen vill i det sammanhanget ifrågasätta om inte även provningsanstaltens årsredogörelse bör kunna skrivas så, att den kan användas som allmän information för anstaltens uppdragsgivare om arbetet vid anstalten. En annan form för informationsverksamhet, som enligt utredningens me­ ning bör begagnas i större utsträckning än för närvarande, är tillfälliga eller regelbundet återkommande sammanträden, konferenser, symposier och dylikt med deltagande av experter från olika håll för behandling av gemensamma problem på materialprovningens område, ömsesidigt utbyte den vägen av kunskaper och erfarenheter på materialprovningsområdet är, menar utred­ ningen, rent av en förutsättning för att arbetet vid anstalten skall kunna utföras med erforderlig sakkunskap. Även studieresor till utlandet och mo­ dern facklitteratur anses av utredningen som nödvändiga medel i strävan­ dena att ge tjänstemännen nyttig information om utvecklingen inom anstal­ tens verksamhetsområde. När del gäller studieresor till utlandet föreslår utredningen att det skall få ankomma på provningsanstaltens styrelse att inom en given ekonomisk ram — åminstone 20 000 kronor för år — meddela beslut härom. För när­ varande förutsätter utlandsresor, även resor till de nordiska länderna, Kungl. Maj :ts godkännande i varje särskilt fall. Den egentliga expertverksamheten — besvarande av remisser och förfråg­ ningar, deltagande i kommittéer o. s. v. — anser utredningen bör kunna fort­ sätta efter ungefär samma riktlinjer som nu. Dock syns en viss rationalise­ ring böra genomföras när det gäller personalens deltagande i kommittéer av skilda slag. En viktig del av konsultationsverksamheten är att lämna uppgifter om var i landet — eller eventuellt utlandet — provningar och undersökningar kan utföras, för vilka provningsanstalten saknar egna resurser. Anstalten bör också på begäran kunna lämna anvisningar och råd om hur olika slag av provningar skall utföras.

Statens provningsanstalts organisation m. m. Nuvarande förhållanden Ledningen av statens provningsanstalt utövas av en styrelse, bestående av fem av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år utsedda ledamöter samt överdirek­ tören och chefen för anstalten. Av ledamöterna förordnas en efter förslag av kommerskollegium, en efter förslag av överstyrelsen för de tekniska högsko­ lorna, en efter förslag av Ingeniörsvetenskapsakademien och en efter förslag av Jernkontoret. Den återstående ledamoten representerar annan industri än järnhanteringen. Kungl. Maj:t utser en av ledamöterna att vara ordföran­ de i styrelsen. En av styrelsemedlemmarna är enligt Kungl. Maj:ts bestäm­ mande provningsanstaltens inspektör. Organisatoriskt är provningsanstalten uppdelad på fem tekniska av­ delningar och en kontorsavdelning. De tekniska avdelning­ arna är mekaniska avdelningen, byggnadstekniska avdelningen, bergske­

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1061 15

miska avdelningen, kemiskt-tekniska avdelningen samt elektriskt-fysikaliska avdelningen. Till vardera den mekaniska avdelningen och den elektriskt-fysikaliska är knuten en verkstad. Var och en av de tekniska avdelningarna svarar i sitt arbete för tre eller flera av de i instruktionen fastlagda arbetsområdena. Några fast organise­ rade arbetsgrupper, motsvarande dessa områden finns emellertid icke. Vis­ serligen förekommer på avdelningarna ett antal laboratorier,1 men dessa är mer att anse som bokföringstekniska enheter. Antalet personer inom dessa varierar inom vida gränser, liksom även »förste mannens» i varje enhet kapacitet och ansvarsställning. För rutinmässig provning av betongprovkroppar och betongrör har un­ der senare år inrättats ett antal filialer till provningsanstalten. De är i allmänhet förlagda till tekniska gymnasier, där tillgängliga laboratorieutrymmen och lärarpersonal kan utnyttjas. Filialer för provning av byggnads­ material finns nu i Härnösand, Karlskrona, Hälsingborg och Jönköping. Jönköpingsfilialen är fristående och lyder direkt under provningsanstaltens byggnadstekniska avdelning. Underhandlingar pågår för närvarande om in­ rättande av filialer för provning av byggnadsmaterial även i Borlänge, Luleå och Norrköping. I fråga om personal och lönesättning vid statens provningsanstalt erinras om att den närmaste ledningen av arbetet vid provningsan­ stalten utövas av överdirektören, som förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av högst sex ar. Tjänsten är inplacerad i lönegrad Bp 5. Kontorspersonalen omfattar sammanlagt 24 befattningshavare. Arbetet leds av en förste byrå­ sekreterare i Ao 23. Närmast under honom sorterar en kassör i Ae 13 och en registrator i Ao 10. Tjänsten som sekreterare åt överdirektören är in­ placerad i lönegrad Ag 10. Biblioteket förestås av en biblioteksassistent i Ao 12. övrig personal sysslar med kassa och bokföring samt löpande skriv­ arbeten och är inplacerad i sedvanliga lönegrader för biträdespersonal i statstjänst. Tjänsten som förste byråsekreterare tillsätts av Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen. Vid de tekniska avdelningarna sysselsätts för närvarande i runt tal 130 personer, varav drygt tio har högskoleutbildning och ett fyrtiotal gymnasieeller institutsutbildning, övriga anställda utgörs av biträden och verkstadspersonal med varierande lägre utbildning. Byggnadstekniska avdelningen är den största. Där arbetar något mer än 50 personer. Elektriskt-fysikaliska avdelningen har cirka 25 personer anställda och kemiskt-tekniska avdel-

lill mekaniska avdelningen hör tre enheter, nämligen allmänna laboratoriet, metallografiska laboratoriet samt en grupp för provning av skyddsutrustning. Den byggnadstekniska avdelningen ar delad på fem enheter, nämligen betong- och tegellaboratoriet, rör- och hålifasthetslaboratoriet, tralaboratoriet med provning även av eldsläckningsmateriel, brand- och värmeisoleringslaboratorlet samt steniaboratoriet. Den bergskemiska avdelningen är ej delad på laboratorier. Den ke­ mis!; t-tekniska avdelningen består av analyslaboratoriet, textil- och plastlaboratoriet, bränsle­ laboratoriet, oljelaboratoriet och asfaltlaboratoriet. Den elektriskt-fysikaliska avdelningen be­ står av fyra enheter, nämligen elektriska laboratoriet, ljud- och värmelaboratoriet iufttekniska laboratoriet och fotometriska laboratoriet.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

ningen omkring 20. Mekaniska och bergskemiska avdelningarna sysselsät­ ter 20 respektive 12 personer. Var och en av de tekniska avdelningarna förestås av cn avdelningschef, som tillsätts av Kungl. Maj:t efter anmälan av styrelsen. Tjänsterna som avdelningschef är inplacerade i lönegrad Ao 26. Av övrig ordinarie och extraordinarie personal är avdelningschefens närmaste medhjälpare placerade i lönegrad Ao eller Ae 23, utom vid byggnadstekniska avdelningen, där också en tjänst finns i lönegraden Ao 24. Därunder finns inrättade tjänster i löne­ graderna A 10—19 för gymnasie- eller institututbildade ingenjörer samt i lönegraderna A 1—12 för biträden och verkstadspersonal. Ordinarie och extra-ordinarie befattningshavare (utom avdelningschef) i lönegrad 21 och högre tillsätts av Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen. Nära hälften av personalen vid de tekniska avdelningarna är extra be­ fattningshavare. För dem tillämpas i allmänhet samma lönegrader som för den ordinarie och extra-ordinarie personalen. Men även ren arvodesanställning — timlön, daglön, månadsarvode — förekommer. Den extra persona­ len avlönas med anlitande av den i provningsanstaltens avlöningsstat upp­ förda, förslagsvis betecknade anslagsposten Avlöningar till tillfälliga biträ­ den. Storleken av denna personal, som antas av styrelsen, anpassas från tid till annan efter omfånget av uppdragsverksamheten. Omfattningen av nu­ varande personal med fördelning på lönegrader framgår av sammanställ­ ning på s. 25. I samband med en av statens sakrevision för ett par år sedan verkställd utredning om taxesättningen vid provningsanstalten granskades även, med tillhjälp av inventarieförteckningen, anstaltens bestånd av teknisk ut­ rustning. Därvid konstaterades att den utrustning, som fortfarande an­ vänds vid anstalten, i många fall är otidsenlig och mindre väl lämpad för sitt ändamål. Sakrevisionen fastställde avskrivningstiden till generellt tio år med hänsyn till den inom samtliga produktiva avdelningar synnerligen heterogena sammansättningen av maskin- och inventarieutrustningen och svårigheten att uppdela utrustningen i ur brukningssynpunkt likvärdiga grupper. För att ge en uppfattning om värdet av anstaltens utrustning nämner ut­ redningen, att sakrevisionen för budgetåren 1948/49—1957/58 d. v. s. en 1 O-årsperiod — med stöd av inventarieförteckningen framräknade ett an­ skaffningsvärde å drygt en milj. kronor. Härutöver finns äldre utrustning, som i brist på medel för nyanskaffningar fortfarande används, men som i ekonomisk mening för länge sedan är helt avskriven. Återanskaffningsvärdet å anstaltens totala utrustning har — med budgetåret 1960/61 som ut­ gångspunkt -— av utredningen uppskattats till 3 milj. kronor. Statens provningsanstalts nuvarande lokalutrymmen omfattar drygt 9 500 kvm, källarytor och kommunikationsytor inräknade. U tbyggnadsmöjligheterna inom befintligt område är begränsade. En av byggnadsstyrelsen nyligen verkställd utredning visar, att nybyggnads-

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961 17

ytorna utgör maximalt 75 procent av den nuvarande ytan eller cirka 7 000 kvm. Vad slutligen gäller de nuvarande formerna för provningsanstaltens f inansiering må erinras om att utgifterna för verksamheten bestrids genom anslag över riksstaten. För budgetåret 1960/61 är anslagen till avlö­ ningar och till omkostnader uppförda med 2 534 300 respektive 540 800 kronor. Härtill kommer det särskilda reservationsanslaget till utrustning med 200 000 kronor. Det blir sammanlagt 3 275 100 kronor. Utöver avlöningar och omkostnader samt anskaffning och underhåll av utrustning tillkommer kostnader för pensioner, tjänstebrevsrätt samt un­ derhåll av byggnaderna. Vidare tillkommer de s. k. kapitalkostnaderna. De utgörs av avskrivning och ränta å byggnader och utrustning samt av ränta å markvärde och driftkapital. Sistnämnda kostnader redovisas icke särskilt över hudgeten. Statens provningsanstalt uppbär även inkomster. De utgörs av ersätt­ ningar för utförda provningar och undersökningar. För budgetåret 1958/59 utgjorde inkomsterna vid anstalten cirka 2 500 000 kronor. Enligt rikssta­ ten för budgetåret 1960/61 beräknas inkomsterna komma att uppgå till 2 700 000 kronor. I fråga om taxesättningen erinras om att ersättningarna för ut­ förda provningar och undersökningar bestäms av provningsanstaltens sty­ relse i samråd med statens sakrevision. Därvid skiljs på fast taxa och tid­ taxa. Enligt den sistnämnda sker debitering efter åtgången tid. Den fasta taxan används för ofta förekommande provningar av mera standardiserad och rutinmässig karaktär, tidtaxan för uppdrag av speciell beskaffenhet. För provningar, som på uppdragsgivarens särskilda begäran äger rum med förtur, debiteras förhöjd avgift. Å andra sidan må rabatter medgivas i sär­ skilda fall. Underlaget för taxesättningen är angivet i kungl. brev den 29 september 1950. Det heter där, att avgifterna »skola för varje fall avvägas så, att de i huvudsak täcka statens självkostnader efter skäligt avdrag för de kost­ nader, som föranledas-av provningar och undersökningar enligt § 1 b) axinstruktionen eller till främjande av normering och standardisering». Det i citatet angivna stadgandet avser provningar och undersökningar i tekniskt-vetenskapligt syfte för utveckling av anstaltens arbetsmetoder och utarbetande av provningsmetoder inom nya arbetsområden. Utgifterna för dylika provningar och undersökningar, liksom för det arbete som bedrivs till främjande av normering och standardisering, skall alltså inte belasta uppdragsgivarna utan ersättas med statsmedel. Eljest är grundtanken att taxorna skall täcka de med uppdragsverksamheten förenade kostnaderna. Taxesättningen har nyligen granskats av statens sakrevision, som därvid utgick från de ekonomiska förhållandena under budgetåret 1957/58. Sak­ revisionens granskning avsåg närmast alt skapa en fast grundval för den framtida taxebestämningen. I avvaktan på resultatet av pågående utred- 2 fiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 41

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961

ning om provningsanstaltens organisation och verksamhet framlades icke preciserade förslag till ny taxa.

Utredningens förslag

I samband med redovisningen av utredningens förslag till ny indelning i arbetsområden vid statens provningsanstalt omnämndes (s. 11), att utred­ ningen också förordar ändring i antalet tekniska avdelningar och laboratorier. Utredningen anser att vart och ett av de föreslagna tolv arbetsområdena motiverar inrättande av ett eget laboratorium. De tolv laboratorierna låter sig sedan på ett ur ämnessynpunkt naturligt sätt fördelas på tre avdelning­ ar. Genom en dylik organisation skulle, enligt utredningens bedömningar, vinnas en tidsenligare och rationellare uppläggning av arbetet vid provningsanstalten. Den av utredningen ifrågasatta nya organisationsplanen har föl­ jande utseende.

Överdirektör Avdelning A Avdelning B Avdelning C Kansliavdelning Mekanisk-teknologisk Undersökning av ma­ Elektriska och andra provning och under­ terials struktur och fysikaliska mätningar sökning av metalliska kemiska sammansätt­ och undersökningar. och oorganiska kon­ ning samt deras där­ struktions- och bygg­ med sammanhängan­ nadsmaterial samt de egenskaper och färdiga konstruktio­ funktionssätt. ner och byggnadsde­ lar.

Avd. chef Avd.chef Avd.chef Byrådir. Forskargrupper Forskargrupper Elektriskt labora­ Expedition torium Byggnadslabora- Analyslabora­ Ekon. kontroll, torium torium Akustiskt labora­ statistik, inv. torium Laboratorium för Materiallabora­ Information, do­ jäm- och metall­ torium Laboratorium för kumentation, provning fysikaliska mät­ bibliotek Färg- och lackningar Värme- och ven- laboratorium Bokföring, kassa (andra än elektr. tilationstekniskt Skrivcentral, Laboratorium för och akustiska) laboratorium arkiv m. m. metallografi och Brandtekniskt la­ korrosion boratorium Laboratorium för Gemensam verk­ bränslen och stad smörjmedel

Filialer I Filial er

I fråga om kontorsavdelningen, eller kansliavdelningen, som utredningen vill att den skall kallas i fortsättningen, framhålles att med ut­ redningens inställning att uppdragsverksamheten skall vara i princip själv­ bärande följer krav på en fortlöpande eftergranskning av taxesättningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961 19

Härför bör inom kansliavdelningen inrättas en särskild sektion för statistik och efterkalkyl. Behovet av en viss ytterligare förstärkning av kansliperso­ nalen motiveras med att avdelningen, enligt vad utredningen tidigare före­ slagit, kommer att tillföras ökade arbetsuppgifter såvitt gäller dokumenta­ tion och information. Sektionen för kassa och bokföring däremot torde — trots en förväntad ökning av omslutningen — kunna bibehållas i stort sett oförändrad. Därvid förutsätts dock att medel i tillräcklig utsträckning ställs till förfogande för anskaffning av moderna kontorsmaskiner. Utredningen nämner i detta sammanhang, att redan under innevarande år på försök åt­ gärder vidtagits i ändamål att rationalisera debiteringen och bokföringen. Personalfrågorna behandlas senare. Utredningen anser det angeläget att filialverksamheten, sär­ skilt när det gäller provning av byggnadsmaterial, bibehålls och ytterligare utbyggs. Provning av byggnadsmaterial förekommer redan i jämförelsevis stor omfattning och kan beräknas få än större omfång och betydelse, med därav föranledd ökning av arbetsuppgifterna. Filialerna medför då en önsk­ värd avlastning av arbetet på provningsanstaltens byggnadslaboratorium i Stockholm, samtidigt som de kan verka stimulerande på intresset för byggnadsteknisk provning. Av särskild betydelse är den personliga kontakt, som kan etableras mellan filialens personal och de lokala uppdragsgivarna. Från­ varon av särskild provningsteknisk expertis på platsen medför i allmänhet inte några svårigheter, då provning av betongkroppar och betongrör som regel sker rent rutinmässigt. Utredningen anser emellertid att vid en fort­ satt utbyggnad av de byggnadstekniska filialerna bör beaktas möjligheterna att successivt taga upp även annan för byggnadsindustrin viktig provning. Enligt utredningens åsikt bör filialerna så långt möjligt förläggas i an­ slutning till tekniska gymnasier, varvid den där tillgängliga lärarpersonalen kan mot arvode utnyttjas för övervakning av arbetet. Övrig personal vid filialerna bör anställas direkt av provningsanstallen. Utredningen har diskuterat möjligheterna för provningsanstalten att öpp­ na filialverksamhet även på andra områden än det byggnadstekniska. Ut­ redningen har emellertid inte ansett skäl föreligga att nu ta initiativ i den riktningen, utom såvitt gäller det textiltekniska området. Utredningen bedö­ mer nämligen en alltför omfattande decentralisering av verksamheten vid provningsanstalten mindre lämplig. Bland annat fordrar lösning av ett provningsuppdrag ofta samtidig medverkan av flera laboratorier. Utredningen tillägger emellertid att frågan om utflyttning till filialer av olika grenar av verksamheten vid provningsanstalten bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. — Vad det textiltekniska området beträffar räknar utredningen med att materialprovningslaboratoriet vid textilinstitutet i Borås rätt snart kommer att fungera som filial till provningsanstalten när det gäller olika slag av tex­ tila provningar. Därvid kan erfarenheter också vinnas av hur en filial på ett utpräglat specialområde arbetar. Utredningen tar härefter upp frågan om personal och 1 ö n e s ä 11n i n g vid statens provningsanstalt mot bakgrunden av de tidigare förslå-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 1 år 1961

gen angående utvidgning och omdisposition av anstaltens arbetsuppgifter. Utredningen erinrar därvid om att under provningsanstaltens första år den akademiskt utbildade personalen utgjorde omkring 25 procent av hela per­ sonalkadern. Nu är motsvarande procentsiffra 7. Denna förskjutning i per­ sonalens sammansättning mot befattningshavare med lägre utbildning har medfört, säger utredningen, att många viktiga arbetsuppgifter vid provningsanstalten, särskilt sådana med syfte på den framtida utvecklingen, måst eftersättas. Bland annat har genom det växande underskottet på be­ fattningshavare med förmåga att självständigt handlägga inkommande upp­ drag och skriva intyg över utförda arbeten avdelningscheferna på ett föga rationellt sätt blivit i allt större utsträckning belastade med arbetsuppgifter, tillhörande den rutinmässiga delen av verksamheten. Utredningen understryker nu, att bristen på tjänster vid provningsanstalten för kvalificerade tekniker och forskare har utgjort hinder för en önsk­ värd och med hänsyn till det tekniska framåtskridandet även nödvändig ut­ veckling av anstalten. Arten av det arbete, som utförs vid provningsanstalten, ställer mycket stora krav på särskilt den ansvariga personalens kunskapsomfång, erfarenhet och omdöme. Inom varje laboratorium och arbets­ grupp möter personalen ofta nya problem och nya typer av mätningar och undersökningar. Många av de uppdrag, vilka inkommer från industrier och andra, gäller problem, som uppdragsgivaren ej anser sig ha möjlighet att lösa med anlitande av egna laboratorieresurser. Mer än hälften av alla upp­ drag, som lämnas till provningsanstalten, beräknas också vara av den ka­ raktären, att kvalificerad personal behövs för deras bearbetning. Även för rutinmässiga undersökningar och provtagningar erfordras ofta lång erfa­ renhet och gott omdöme hos vederbörande tjänsteman. Utredningen framhåller också vikten av att personalstyrkans storlek kan vid varje tidpunkt anpassas efter mängden av de arbetsuppgifter, som prov­ ningsanstalten får sig förelagda. Närmast tänker utredningen på de krav som uppdragsverksamheten ställer. För att inkommande uppdrag skall kun­ na behandlas utan onödigt dröjsmål — de allmänt långa väntetiderna kriti­ seras nu rätt hårt av uppdragsgivarna — är det nödvändigt att erforderliga kompletteringar och förändringar av personalen kan genomföras snabbt och smidigt. Utredningen förutsätter därför att provningsanstalten liksom för närvarande skall ha rätt att med anlitande av särskild anslagspost an­ ställa extra personal i behövlig omfattning. Men det är enligt utredningens bedömningar inte blott i fråga om upp­ dragsverksamheten, som en förstärkning av de personella resurserna är mo­ tiverad. Av den tidigare redovisningen framgår att utbyggnad anses behöv­ lig även när det gäller forsknings- och utvecklingsarbetet vid anstalten, lik­ som i fråga om expert- och informationsverksamheten. Under åberopande härav redovisar utredningen sina ställningstaganden rörande personalens storlek och lönesättning. Vid beräkning av kostnader­ na och jämförelser med nuläget använder sig utredningen av de för år 1961 beslutade lönerna. Med nuläget avses maj månad 1960. Till en början be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1961 21

handlas den ordinarie och extra-ordinarie personalen och därefter medelsbehovet för anställande av extra befattningshavare. Utbyggnaden förutsättes skola ske successivt med början budgetåret 1961/62. Beträffande tjänsten som överdirektör ifrågasätter utredningen icke änd­ ring i anställningsform eller lönegradsplacering. Vid bifall till vad utredningen föreslagit om ändrad avdelningsorganisation begränsas antalet tjänster som avdelningschef till tre mot för närva­ rande fem. Å andra sidan motiverar omorganisation och nytillkommande arbetsuppgifter ändrad kompetens och löneställning för avdelningscheferna. Genom sammanslagningarna vidgas nämligen avdelningarnas verksamhets­ område och ökas antalet underställda befattningshavare i kvalificerad ställ­ ning. Vid en utbyggnad av forsknings- och utvecklingsarbetet vid anstalten kommer också de nya avdelningscheferna att i väsentligt högre grad än nu få syssla med kvalificerat dylikt arbete. Utredningen tänker även på de ar­ betsuppgifter, som fordrar att kontakt på högt plan hålls med industrier och forskningsinstanser, svenska såväl som utländska. Med hänsyn härtill anser utredningen, att för tjänst som avdelningschef skall krävas kompetens jämförbar med den, som fordras för erhållande av professur vid teknisk högskola. Vid tillsättning skall tillämpas i princip samma sakkunnigförfa­ rande som där gäller. De sakkunniga bör utses av provningsanstaltens sty­ relse med hänsynstagande till förslag av överstyrelsen för de tekniska hög­ skolorna och Ingeniörsvetenskapsakademien. Genom den ökade kompeten­ sen hos avdelningscheferna blir det även möjligt att lägga ansvaret för provningsintygen på dessa. Nu vilar detta ansvar på anstaltens chef. Det ifråga­ satta utbytet av fem tjänster som avdelningschef i Ao 26 mot tre dylika tjänster i Bo 3 innebär netto en kostnadsminskning av 42 000 kronor för år. Utredningen har tidigare motiverat det ökade behovet av forsknings- och utvecklingsarbete vid provningsanstalten samt framhållit önskvärdheten av att garantier skapas för att detta utrymme ej får maka åt sig vid ökad uppdragsmängd. Under åberopande härav föreslår utredningen inrättande vid provningsanstalten av tills vidare sex tjänster som forskningsingenjör med inplacering i lönegrad högst Ae 23. Av dessa tjänster — för vilka endast personer med högskolekoinpetens bör ifrågakomma — skulle tre knytas till avdelning A och tre till avdelning B. Avlöningskostnaderna beräknas till 170 000 kronor för år. Det direkta ansvaret för det med provningsanstaltens uppdragsverksam­ het förenade laboratoriearbetet kommer att åvila föreståndarna för de olika laboratorierna. Deras skicklighet och erfarenheter blir i stor utsträckning avgörande för standaden på anstaltens arbete. I anslutning till den förut re­ dovisade organisationsplanen föreslår utredningen inrättande av tolv tjäns­ ter som laboratoriechef och indragning i samband därmed av närmast mot­ svarande tjänster i nuvarande organisation. För de nya tjänsterna lämpade personer bör kunna erbjudas sådana löneförmåner, att personbyte på tjäns­ terna i möjligaste mån undviks. För behörighet till tjänst som laboratorie­ chef bör enligt utredningen i allmänhet krävas teknologie licentiatexamen

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 / år 1961

eller motsvarande kompetens. Det nämnes att laboratoriecheferna vid exem­ pelvis de schweiziska och tyska provningsanstalterna praktiskt taget alltid har avlagt doktorsexamen. Tjänsterna föreslås skola inplaceras i lönegrad högst Ae 26. Sökande med lägre kompetens, dock lägst civilingenjörsexamen eller motsvarande, skall sålunda kunna inplaceras i lönegrad A 23 eller A 24, intill dess vederbörande kvalificerat sig för tjänst i A 26. De årliga kostna­ derna för tolv nya tjänster som laboratoriechef uppskattas av utredningen till cirka 425 000 kronor. Genom indragning av en tjänst som byrådirektör i A 24 och sju som förste avdelningsingenjör i A 23 minskar å andra sidan anslagsbehovet till avlöningar med 254 000 kronor för år. Kostnadsökningen netto blir alltså cirka 171 000 kronor. Vad härefter gäller den underlydande personalens sammansättning un­ derstryker utredningen önskvärdheten av att en för arbetet vid varje labo­ ratorium lämplig fördelning mellan akademiker, ingenjörer och biträden upprätthålls. Det är fördelaktigt om på de större laboratorierna finns, för­ utom laboratoriechefen, åtminstone en person med högskolekompetens, som kan självständigt handlägga svårare uppdrag samt författa och kontrollera intyg. Lämplig riktlinje för sammansättningen av personalen vid de ej allt­ för rutinbetonade laboratorierna är enligt utredningen att pa varje akade­ miker bör finnas två å tre ingenjörer och tre ä fyra biträden. Med hänsyn härtill kommer, anför utredningen, även inom ramen för den nya organisationen behov att föreligga av ett antal avdelningsingenjörer. För dessa tjänster bör i allmänhet krävas civilingenjörsexamen eller motsvarande, men även gvmnasie- eller institutsingenjörer med stor erfaren­ het skall kunna ifrågakomma. Utredningen uppskattar behovet till fem tjänster som förste avdelningsingenjör i lönegrad A 23 och fem tjänster som avdelningsingenjör i A 21. Tjänsterna förutsätts skola inrättas successivt i takt med utbyggnad av de olika laboratorierna. För budgetåret 1961/62 begränsas behovet till två förste avdelningsingenjörer i Ao 23 och fem avdelningsingenjörer i Ae 21. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande sju tjänster upptas med 205 500 kronor. Det sammanlagda behovet vid provningsanstalten av fast anställda ingen­ jörer med gymnasie- eller institutsutbildning samt arbetsledare uppskattar utredningen till 10 tjänster i lönegrad A 19, 27 tjänster i A 17 och 24 tjäns­ ter i högst Ae 15 samt en tjänst som verkmästare i A 14 och en tjänst som verkstadsförman i A 12. Förslaget om tjänster i högst Ae 15 förutsätter, att de två nuvarande tjänsterna som ingenjör i Ao 15 och biträdande ingen­ jör i Ao 13 utgår ur personalförteckningen. Utredningen utgår vidare från att för innehavare av tjänst som ingenjör i högst Ae 15 tillämpas den befordringsgång, som gäller för motsvarande personal vid kommunikationsverken. Med hänsyn till att utbyggnaden skall ske successivt och med beaktan­ de av att vid anstalten redan finns inrättade visst antal tjänster i de nu nämnda lönegraderna kommer för budgetåret 1961/62 att behöva nyinrättas 5 tjänster i Ae 19 och 7 tjänster i Ae 17 samt — i ersättning för de båda till indragning föreslagna tjänsterna — två tjänster i högst Ae 15.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 1 år 1961 23

Nuvarande tjänst som förste verkmästare i Ao 13 på byggnadstekniska laboratoriet bör med hänsyn till de arbetsledande funktionerna och ar­ betets art förändras till verkmästare i Ao 14. Dessutom föreslås en tjänst som verkstadsförman i Ae 12. Den sistnämnda tjänsten motiveras med be­ hovet av fackkunnig arbetsledare vid det brandtekniska laboratoriet för iordningställande för provning av byggnadskonstruktioner i full skala. För all nu åsyftad personal blir kostnadsökningen för budgetåret 1961/62 netto 407 000 kronor. Behovet av teknisk biträdespersonal bedömer utredningen till samman­ lagt 12 tjänster som tekniker i A 10, 35 tjänster som institutionstekniker (nu benämnda provberedare) i A 9, 20 tjänster som laboratoriebiträde i högst A 9 och tre tjänster som förrådsman i A 7. Därvid förutsätts, att två tjänster som förste laboratoriebiträde i Ao 10, tre tjänster som laboratorie­ biträde i Ao 9 och en tjänst som laboratoriebiträde i Ao 7 ävensom nu­ varande 18 tjänster som provberedare, varav en ordinarie och 17 extraordinarie, utgår ur personalförteckningen. Arbetet med provtagning och provberedning samt iordningställande och justering av apparater och in­ strument fordrar god kännedom och lång erfarenhet av dylikt arbete. För dessa arbetsuppgifter föreslås därför tjänster som institutionstekniker. För ledningen av institutionsteknikernas arbete jämte det arbete, som utförts av övrig biträdespersonal på de olika laboratorierna, erfordras enligt utred­ ningens uppfattning liksom nu tjänster som tekniker. Såväl tekniker som in­ stitutionstekniker bör kunna utföra vissa provningar och analyser. För enklare arbetsuppgifter bör liksom för närvarande användas personal i lägre löneställning. Med hänsyn till att omorganisationen skall ske succes­ sivt och efter frånräknande av redan existerande tjänster i de förenämnda lönegraderna föreslår utredningen inrättande för budgetåret 1961/62 av fyra tjänster som tekniker, två i Ao 10 och två i Ae 10 samt 22 tjänster som institutionstekniker, åtta i Ao 9 och 14 i Ae 9. Av de nya tjänsterna som institutionstekniker ersätter 18 nuvarande provberedare. Vidare föreslås 16 tjänster som laboratoriebiträde i högst Ae 9, varav sex i ersättning för de till indragning föreslagna motsvarande tjänsterna, samt tre tjänster som för­ rådsman i Ae 7. Innehavarna av sistnämnda tjänster skall på var och en av de tre avdelningarna handha inköpsverksamheten och tjänstgöra som godsmottagare. Kostnadsökningen för nu angivna förändringar blir för budgetåret 1961/62 469 000 kronor. Vid genomförande av utredningens organisationsplan kommer de under mekaniska och elektriskt-fysikaliska avdelningarna sorterande verkstäder­ na att sammanföras till en för hela anstalten gemensam verkstad under av­ delning A. Det bör ske från och med budgetåret 1961/62. Dit förs då också existerande tjänster som elektriker, hantverkare och fotograf. För verksta­ den föreslår utredningen i enlighet härmed följande fasta personalupp­ sättning, nämligen eu förste verkmästare i Ao 16, tre instrumentmakare i Ae 11, fyra mekaniker — två i Ao 9 och två i Ae 9 — en elektriker i Ae 9 och en hantverkare i Ae 8 samt en fotograf i Ae 9. Den för verkmästare­

24 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

tjänsten ifrågasatta lönegradsplaceringen motiveras med de mycket varie­ rande arbetsuppgifter, som de tolv nya laboratorierna kan komma att lämna till verkstaden. Det är också ett starkt önskemål att verkmästaren kan inta en jämförelsevis självständig ställning till laboratoriecheferna. Jämfört med nuvarande organisation för utförande av verkstadsarbeten vid provningsanstalten innebär utredningens förslag dels indragning av en tjänst som ingenjör i Ae 17, av en tjänst som tekniker i Ae 10 och en tjänst som provberedare i Ae 9, dels flyttning i lönegrad av tjänsten som fotograf (nuva­ rande tjänstebenämning ingenjörsbiträde) från Ae 12 till Ae 9, dels nyin­ rättande av en tjänst som förste verkmästare i Ao 16, en tjänst som instrumentmakare i Ae 11, en tjänst som mekaniker i Ae 9 och en tjänst som hantverkare i Ae 8. Kostnadsökningen för nu angivna förändringar blir för budgetåret 1961/62 30 000 kronor. För kansliavdelningen föreslås en endast måttlig förstärkning, som i sin helhet bör komma till stånd under budgetåret 1961/62. Merkostnaderna på personalsidan uppskattas av utredningen till 140 000 kronor. Utredningen anför som motivering i huvudsak följande. Med tanke på omfattningen och betydelsen av de arbetsuppgifter, som ligger på provningsanstaltens kansli, särskilt beträffande den ekonomiska förvaltningen, föreslår utredningen — efter jämförelse med förhållandena vid andra statliga institutioner av ungefär samma storlek som provningsanstalten — att förste byråsekreteraretjänsten förändras till byrådirektörstjänst i lönegrad Ao 24. För att chefen för kansliet skall kunna avlastas rutinbetonade personalärenden m. m. föreslår utredningen att en tjänst nyinrättas som kanslist i reglerad befordringsgång. Innehavaren av tjänsten skall även fungera som kanslichefens ställföreträdare vid förfall för denne. Ur ekonomisk synpunkt föreligger oavvisligt krav på att en fortlöpande kontroll införs av provningsanstaltens taxor. Utredningen föreslår därför nyinrättande av en tjänst som arbetsstudieingenjör. Tjänsten bör placeras i lönegrad Ae 15. Enligt vad utredningen tidigare förordat kommer publicerings- och in­ formationsverksamheten att öka ej oväsentligt. Denna verksamhet fordrar kvalificerad ledning. Utredningen anser att verksamheten av praktiska skäl kan inordnas under biblioteket och föreslår därför inrättande av en tjänst som biblioteksamanuens i reglerad befordringsgång. För det rutinmässiga arbetet inom biblioteket föreslås en tjänst som förste biblioteksbiträde i lö­ negrad Ae 9. I samband härmed bör tjänsten som förste biblioteksassistent i lönegrad Ao 12 utgå ur personalförteckningen. Härutöver bör tjänsten som sekreterare åt överdirektören extraordinariesättas i Ae 10. Å andra sidan har efter omläggning av registerföringen i upp­ dragsverksamheten arbetsuppgifterna för registratorn minskat så väsent­ ligt, att denna tjänst kan nedflyttas från lönegrad Ao 10 till lönegrad Ao 9 med benämningen kontorist. Innehavaren av sistnämnda tjänst skall i fort­ sättningen svara för anstaltens intygsarkiv samt för diarieföringen och arkiveringen av handlingar tillhörande officiella och allmänna ärenden. Slut­ ligen torde vid övergång till maskinell bokföring den lägre biträdespersonalen tills vidare kunna minskas med åtminstone en befattningshavare. Men vid ökad uppdragsvolym framöver kommer givetvis behovet av biträdespersonal att åter stiga.

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1961 25

Därutöver räknar utredningen med att provningsanstalten liksom nu skall äga rätt att antaga extra befattningshavare för såväl kansliavdelning och tekniska avdelningar som verkstad i den utsträckning provningsarbetet motiverar. Utredningen förutsätter att anstalten skall äga rätt att in­ rätta tjänster t. o. m. lönegrad Ag 26. Anslagsposten för extra personal bör även i framtiden kunna användas för arvoden till experter och andra kon­ sulter, som anlitas då de personella resurserna vid provningsanstalten äro otillräckliga för genomförandet av ett uppdrag. Vid bifall till utredningens organisationsförslag kommer medelsbehovet för anställande av extra be­ fattningshavare under budgetåret 1961/62 att minska med 647 000 kronor. Utredningens nu redovisade förslag i personalfrågan innebär för nästa budgetår en ökning av antalet tjänster i ordinarie eller extra ordinarie ställning med 54. Därvid har emellertid förutsatts, att flertalet nuvarande tillfälliga befattningshavare överföres från extra till ordinarie eller extraordinarie stat. Ser man till det totala antalet befattningshavare stannar personalökningen vid 35 befattningshavare. Detta senare kan utläsas av ef­ terföljande sammanställning, som också visar ökningen i lönekostnader.

Sammanställning över nuvarande antal anställda, föreslaget antal för budgetåret 1961/62 jämte lönekostnader beräknade enligt 1961 års löneläge

Tjänster Antal och lönegrad Lönekostnader Nuvarande 1961/62 Nuvarande 1961/62 Ökning 4- Minskn.—

Överdirektör 1 Bp 5 1 Bp 5 53 000 53 000 _

Kansliavdelning Chef 1 A 23 1 A 24 32 000 33 000 + 1000 Högre tjänster 4 A 15—10 5 A 15—10 69000 96000 + 27 000 Kontorister, 19 A 9—1 24 A 9—1 250 000 320 000 + 70 000 biträden m. fl. Tekniska avdelningar

l:e avdelningsingenjörer 14 A 24—19 17 A 23—19 410 000 461 000 + 51000 m. fl. Ingenjörer, verkmästare, 37 A 17—15 44 A 17—15 761 000 907 000 + 146 000 förman o lägre o lägre Tekniker, institutionstek- 65 A 10—7 68 A 10— 7 916 000 971 000 + 55 000 niker, laboratoriebiträ- o lägre o lägre den in. fl. V erkstad Chef 1 A 17 1 A 16 23 000 22 000 — 1000 övrig personal 14 A 12—7 14 A 11— 7 208 000 209 000 + 1000 o lägre o lägre Summa 161 196 2 906 000 3 809000 + 903 000

Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1961 27

Medel för upprustning av kansliavdelning och bibliotek föreslås skola upptas under delposten till omkostnader i den allmänna verksamheten. I fråga om provningsanstaltens nuvarande lokalförhållanden och anstaltens utbyggnadsmöjligheter anför utredningen, att vid ett genomförande av utredningens förslag till omorganisation förutsätt­ ningar kommer att finnas för en kraftig expansion av uppdragsverksamhe­ ten. Man måste räkna med att personalstyrkan vid anstalten då kommer att efter en övergångstid öka till åtminstone det dubbla mot för närvarande, d. v. s. från cirka 160 till cirka 350 personer. Om man härvid även beaktar de stora ytor, som krävs för utrustningen, är inte de förenämnda utbygg­ nadsmöjligheterna inom befintligt område, 7 000 kvm, tillräckliga. Det syns sålunda nödvändigt, säger utredningen, att lokalfrågan löses på annat sätt. Utredningen har diskuterat olika alternativ härför och yttrar i den frågan bland annat följande. Utöver nybyggnader inom nuvarande tomtområde finns vissa möjligheter till utökat lokalutrymme i direkt anslutning till anstaltens lokaler. Det har nämligen i olika sammanhang diskuterats, att statens väginstitut — som är beläget i nära anslutning till provningsanstalten — skulle flyttas till annan plats. Väginstitutets huvudbyggnad, som även innefattar vissa utrymmen för tekniska högskolans väglaboratorium, skulle med hänsyn tagen även till en mindre utbyggnad kunna tillföra provningsanstalten ytterligare cirka 5 000 kvm. De totala ytorna skulle härigenom uppgå till cirka 21 000 kvm, vilket torde vara tillräckligt för anstaltens behov inom överskådlig tid. Ytterligare ett sätt att lösa anstaltens lokalfråga på längre sikt är att flytta anstalten till annan plats. Med tanke på tekniska högskolans mycket stora utvidgningsbehov och ur rationell och ekonomisk synpunkt är det mycket som talar för att en flyttning av anstalten är den bästa lösningen av lokalfrågan. Härvid bör emellertid beaktas, att anstalten bör vara så lokali­ serad, att kontakten med tekniska högskolan och andra institutioner icke onödigtvis försvåras. Genom undersökningar, som verkställts av byggnads­ styrelsen, har framkommit, att ett tomtområde beläget strax nordväst Ul­ riksdals ridbanor skulle vara lämpligt och tillräckligt stort för att täcka utrymmesbehovet för såväl provningsanstalten som väginstitutet och en del andra liknande institutioner.

Utredningen anser sig emellertid inte böra nu ta en bestämd ståndpunkt i anstaltens lokalfråga. Dock understrykes, att en lösning måste komma till stånd snabbt, med hänsyn till att de nuvarande lokalerna är otillräckliga och delvis i dåligt skick. Utredningen nämner i detta sammanhang att 1955 års myntverksutredning hört sig för om möjligheten av att överflytta mynt­ verkets avdelningar för mått och vikt samt för kontroll av ädelmetaller till provningsanstalten. Provningsanstaltsutredningen har under hand meddelat myntverksutredningen, att hinder i och för sig inte synes föreligga härför, men att erforderliga lokalutrymmen saknas inom provningsanstaltens nuva­ rande tomt. Denna ger ej heller utrymme för det nya brandtekniska labora­ torium inom provningsanstalten, som förutsatts skola komma till stånd rätt snart och varom utredning för närvarande pågår hos byggnadsstyrelsen. Enligt utredningens mening ger inte nuvarande former för finansiering

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961 29

för allmänt arbete och cirka 50 procent av totala kostnaderna för administ­ ration. För närvarande täcker taxorna, förutom de direkt med uppdrags­ verksamheten förenade kostnaderna ingen del av allmänt arbete men 50 procent av administrationen. Utredningen ifrågasätter om det är berättigat att kräva full kostnadstäck­ ning för uppdragsverksamheten. Såvitt utredningen känner till uppställs icke krav härpå vid någon av de statliga provningsanstalterna i utlandet. Ej heller här i landet syns i allmänhet full kostnadstäckning föreligga vid institutioner, som bedriver offentlig uppdragsverksamhet. Ur samhällelig synpunkt bedömer också utredningen den offentliga provningsverksamhe­ ten ha så stor betydelse, att det är naturligt att staten skall lämna sitt bi­ drag till verksamheten. Utredningen anser det vara en rimlig avvägning att taxorna vid fullt genomförd omorganisation enligt utredningens förslag be­ stäms så, att uppdragsverksamheten svarar för dels de med densamma direkt förenade kostnaderna, dels 25 procent av de totala kostnaderna för allmänt arbete, dels 50 procent av de totala kostnaderna för administration. Utredningen anser det emellertid icke praktiskt möjligt att för närvaran­ de höja nu gällande taxor i vidare mån än som erfordras för att anpassa taxorna till redan beslutade lönehöjningar. För budgetåret 1961/62 skulle därvid — liksom sker för närvarande -— uppdragsverksamheten via tax­ orna belastas med, förutom de direkt med denna verksamhet förenade kost­ naderna, hälften av administrationen, men ingen del av det allmänna ar­ betet. På statsverket faller då hela kostnaderna inom grupperna forskningsoch utvecklingsarbete, expert- och informationsverksamhet samt allmänt arbete ävensom 50 procent av kostnaderna för administration. Vad slutligen gäller finansieringen av anstaltens verksamhet, är det utredningens uppfattning, att först om anstalten får arbeta under fri­ are ekonomiska förhållanden än nu, kan anstalten bli en effektivt arbetan­ de och konkurrenskraftig institution. Framför allt bör anstalten beredas möjligheter att inom vissa gränser själv disponera inkomsterna från upp­ dragsverksamheten. I sin uppdragsverksamhet möter anstalten för närva­ rande konkurrens från andra institutioner och företag, som i många fall har betydligt friare händer i bl. a. de ekonomiska frågorna. Det har synts utredningen naturligt att provningsanstalten erhåller en finansieringsform, som ger den möjlighet att arbeta på lika villkor. Efter olika överväganden har utredningen funnit, att del vid statens väginstitut tillämpade finansieringssystemet till en viss grad uppfyller de krav på ekonomisk självständighet, som enligt utredningens uppfattning bör upp­ ställas för anstaltens uppdragsverksamhet. Utredningen föreslår därför att nämnda finansieringssystem införs vid provningsanstalten. De nuvarande anslagen för avlöningar och omkostnader skulle därvid sammanföras un­ der ett anslag med rubriken Statens provningsanstalt. Under var och en av de i staten uppförda underrubrikerna Avlöningar och Omkostnader skiljer man sedan på statens provningsanstalts allmänna verksamhet och anstal­

30 Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

tens uppdragsverksamhet. Ersättningarna i anledning av uppdrag tas sam­ tidigt till uppbörd under anslaget. Med hänsyn till vad utredningen nu anfört och med beaktande av utred­ ningens i det tidigare framlagda förslag om förstärkning av de personella och materiella resurserna vid statens provningsanstalt skulle under förenämnda riksstatsanslag för budgetåret 1961/62 medel behöva anvisas en­ ligt följande.

Avlöningar:

Summa kronor 5 067 000

Särskilda uppbördsmedel:

Nettoutgift kronor 1 467 000

Statens provningsanstalt: Utrustning, reservationsanslag 700 000

Jämfört med de å riksstatens utgiftssida för budgetåret 1960/61 uppförda anslagen till avlöningar och omkostnader vid statens provningsanstalt samt den å riksstatens inkomstsida upptagna särskilda titeln för redovisning av anstaltens inkomster innebär utredningens förslag för budgetåret 1961/62 en kostnadsökning för statsverket av i runt tal 1,1 milj. kronor. Under utrustningsanslaget är ökningen 500 000 kronor från budgetåret 1960/61 till budgetåret 1961/62.

III. Yttrandena

Betänkandet har vid den omfattande remissbehandlingen blivit föremål för en mycket positiv bedömning. De hörda instanserna är över lag ense med utredningen om att statens provningsanstalt i dag inte förfogar över de personella och materiella resurser, som är motiverade av den tekniska och industriella utvecklingen och av de därmed sammanhängande ökade kraven på materialkontroll och på provningar av konstruktioner och färdigproduk­ ter. Nästan samtliga myndigheter och organisationer, som yttrat sig över utredningsförslaget, tillstyrker därför bifall till detsamma. I några utlå-

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961 31

tanden förordas till och med längre gående åtgärder i upprustningshänseende än dem, som innefattas i betänkandet. Häremot står i fråga om grunderna i betänkandet erinringar från bara ett fåtal instanser. Erinringarna är begränsade till vad utredningen anfört om formerna för provningsanstaltens samarbete med andra institutioner och i det sammanhanget uppkommande gränsdragningsproblem. Därjämte kommer avvikande meningar till uttryck rörande skilda detaljer i förslaget. Behovet av en ordentlig upprustning av statens provningsanstalt, per­ sonellt och materiellt, understrykes i remissen särskilt kraftigt av näringslivets företrädare. Exempelvis betonar Sveriges industriförbund, att vårt näringslivs industriella och tekniska utveckling utan tvivel kräver en provningsinstitution med avsevärt större möjligheter än vad statens provnings­ anstalt idag förfogar över. Förbundet tillstyrker därför livligt en betydande upprustning av provningsanstaltens resurser. Jernkontoret uttrycker sin stora tillfredsställelse över att utredningen kommit till stånd och uttalar aven sin uppskattning över det sätt på vilket den utförts. Kontoret har näm­ ligen den uppfattningen, att officiell provningsverksamhet, förlagd till en välutrustad statlig provningsanstalt med goda personella resurser, är nöd­ vändig för ett land som vårt med en hög industriell standard. Det torde vara odiskutabelt, säger Jernkontoret, att provningsanstalten tidigare inte getts tillräckliga resurser. Den har därför kommit att släpa efter i utvecklingen och kan inte idag uppfylla de anspråk, som näringslivet har rätt att ställa. En allmän upprustning och omorganisation framstår därför som i högsta grad. befogad, slutar Jernkontoret. Enligt Sveriges mekanförbund är ut­ redningens förslag till upprustning av anstalten, såväl i fråga om personal som utrustning, väl ägnade att föra fram anstalten till modern standard och satta den i stånd att fylla sin uppgift, d. v. s. att vara den högsta auktorite­ ten i landet på materialprovningsområdet och att leda utvecklingen. För­ bundet tillstyrker därför varmt en lösning efter de linjer som anges av ut­ redningen. Ungefär samma motivering för en genomgripande rekonstruktion av provningsanstalten anföres av järnvägsstyrelsen och av Ingeniörsvetenskapsakademien. Järnvägsstyrelsen tillägger, att om provningsanstaltens organisation hhr så utformad, att uppdragen kan utföras snabbt, och provningarna efter val tillratlalagd målsättning så inriktade, att provningsresultaten blir prak­ tiskt anvandbara, torde såväl statliga verk som enskilda — ej minst de senare — i okad omfattning komma att anlita anstalten. Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening framhåller, att anstaltens ör närvarande långa leveranstider berett föreningen och dess uppdragsgi­ vare inom näringslivet allvarliga olägenheter och irritation. Ofta måste un­ dersökas om inte erforderliga undersökningar kan utföras av annat labo­ ratorium, säger föreningen, och det har på leverantörshåll diskuterats, huruvida det skall bli nödvändigt att organisera ett industrins eget labora­ torium, för alt på ett bättre sätt än nu kunna tillgodose affärsintressenas krav på snabbare behandling.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

Med stor styrka hävdas från byggnadsbranschens sida nödvändigheten av en väsentlig upprustning av statens provningsanstalt med hänsyn till de betydande ekonomiska värden, som byggvarorna representerar. Exempel­ vis anför AB Svensk Byggtjänst — som är byggfackmännens gemensamma organ för information och dokumentation inom byggnadsfacket i sitt principiella tillstyrkande av utredningens förslag bland annat följande. Värdet av de byggvaror som används i vårt land är minst 4 miljarder kro­ nor om året. För närvarande framkommer i Sverige cirka 30 nya byggvaror per månad, ett antal som vid ökad internationell handel förmodligen kom­ mer att stiga. För att byggfackmännen skall kunna veta hur de skall val ja bland alla dessa varor och material, så att de bäst lämpade används, krävs en väsentlig upprustning av nuvarande möjligheter att utarbeta provningsmetoder och betydligt större möjligheter till utvecklingsprovning och rutin­ provning. Svensk Byggtjänst vill därför, utan att ta ställning till förslagets organisatoriska del, allvarligt tillstyrka den av utredningen föreslagna upp­ rustningen av statens provningsanstalt och vill även påpeka, att denna ut­ byggnad bör ske så snabbt som det över huvud taget är möjligt. Genom mindre lämpligt materialval, beroende på otillfredsställande provningsresurser och därav följande bristande kunskaper om materialen, förloras i vårt land belopp som torde kunna räknas i hundratals miljoner kronor per år. En snabb utbyggnad av statens provningsanstalt syns därför vara en synnerligen god ekonomisk investering. Till detta yttrande ansluter sig Svenska väg- och vattenbyggares riksför­ bund. Även byggnadsstyrelsen pekar på de problem, som sammanhänger med att inom byggnadsfacket ständigt nya material och nya konstruktioner förs ut i marknaden. Styrelsen anför härom. Då nya material och konstruktioner förs ut i marknaden uppkommer även behov av provningar för att klarlägga materialens egenskaper ur bl. a. ljud­ isolerings-, värmeisolerings- och brandteknisk synpunkt. Den tekniska ut­ vecklingen har också medfört att manga tekniskt komplicerade anordning­ ar numera förekommer inom husbyggandet. För vissa sådana anordningar, som är av mera väsentlig betydelse ur säkerhetssynpunkt, har det ansetts lämpligt att införa typprovning och typgodkännande, för att anordningarna generellt skall kunna godtas av byggnadsnämnderna. Därmed kan man räk­ na med ett ökat behov av officiell provningsverksamhet. Vid utarbetandet av anvisningar rörande byggnadsmaterial m. m. i olika sammanhang, bär av­ saknaden av officiellt vedertagna provningsmetoder många gånger försvå­ rat detta arbete. I Anvisningar till byggnadsstadgan (BABS 1960) förutsätts beträffande olika provningar, att dessa skall ske enligt arbetsförfaranden och metoder, vilka i allmänhet skall ha fastställts av statens provningsanstalt. Behovet av fastställda, allmänt vedertagna provningsmetoder framträder även när det gäller att entydigt redovisa och jämföra egenskaper hos bygg­ nadsmaterial, som provats vid olika officiella provningsanstalter eller vid in­ dustrilaboratorier. Det är därför angeläget, att statens provningsanstalt ock­ så ges resurser att utföra dylikt metodforskningsarbete och att snabbt publi­ cera och sprida resultaten. Kommerskollegium samt Kooperativa förbundet och handelskammaren i Gävle, vilka båda sistnämnda hörts av kollegium, anknyter till den ökning och differentiering av produktionen och av konsumtionen, som ägt rum i

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961 33

vårt land under efterkrigstiden. Kollegium anför i det sammanhanget bland annat följande. I takt med utvecklingen inom näringsliv och samhälle har skett en ytterst betydelsefull upprustning av den tekniska undervisningen och likaså en vär­ defull förbättring inom många sådana organ och institutioner, vilka är av­ sedda att lämna råd och hjälp eller att utöva kontrollerande och provande funktioner. I denna allmänna frammarsch har enligt kollegiets uppfattning statens provningsanstalt inte deltagit i erforderlig utsträckning. Anstaltens nuvarande standard och resurser kan inte anses motsvara de krav som vårt moderna samhälle och vår väl utvecklade industri måste ställa; än mindre kan anstalten utöva den ledande och samordnade funktion inom området, som borde vara naturlig för en institution av detta slag. Kommerskollegium hävdar vidare att verksamheten vid statens prov­ ningsanstalt är av sådan art, att anstalten även borde upprätthålla förbindel­ ser med utlandet i en helt annan omfattning än som hittills varit möjligt. Utvecklingen av mätmetoder, provningsnormer och varukontroll är — lik­ som standardiseringsarbeten — av internationell karaktär och räckvidd. Dess­ utom torde, anför kollegium, inriktningen mot stora och sammanhängande europeiska marknader komma att medföra ett ökat krav på internationell enhetlighet inom just det verksamhetsområde, där ländernas officiella provningsanstalter är avsedda att spela en ledande roll. Statens provningsanstalt kan enligt kollegiets mening inte på ett tillfredsställande sätt utnyttja ut­ vecklingen på det internationella fältet, ej heller fylla önskvärda och nöd­ vändiga uppgifter i det internationella varuutbytet, med mindre den utökning av anstaltens kvalificerade personal kommer till stånd, som föreslås av utredningen och som är påkallad redan med tanke på förhållandena inom landet. Statens hantverksinstitut anser, att utredningen på ett klart och över­ skådligt sätt angivit de tekniska och ekonomiska förutsättningar och behov, som motiverar en upprustning och utbyggnad av den offentliga provnings­ verksamheten. Ur de synpunkter, som institutet har att företräda, tillstyrkes därför att materialprovningen —■ i huvudsaklig anslutning till betänkandet — bereds väsentligt förbättrade möjligheter och ges en större bredd än tidigare. Statens konsumentråd förutser att varuprovningar, utförda på uppdrag av konsumenlinstitutioner eller organisationer, i framtiden kommer att få be­ tydligt ökad omfattning. Oavsett hur nu eller i framtiden organiserade organ på konsumentvaruområdet kan komma att utvecklas, står det enligt rådets mening klart, att en provningsanstalt med fullgod teknisk utrustning och kvalificerad personal har mycket stora uppgifter att fylla för konsumenter­ nas räkning. Detta bör tas hänsyn till vid utbyggnad av provningsanstaltens laboratorier och vid nyanställning av personal där. När även konsumenter­ nas krav beaktas, torde det visa sig, säger rådet, att provningsanstalten kom­ mer att behöva ännu större resurser än vad som föreslagits. Rådet anser det emellertid klokt att utbyggnaden sker etappvis enligt det föreliggande för­ slaget. 3 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 41

34 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

Statens sakrevision säger sig i samband med tidigare ekonomiska under­ sökningar av anstalten ha blivit övertygad om att en betydande teknisk upp­ rustning och modernisering erfordras. Den takt, i vilken denna kan genom­ föras, blir direkt beroende av den takt, i vilken anstalten kan erhålla provningsuppdrag. Det torde enligt revisionen inte vara realistiskt att räkna med att den för 1961/62 föreslagna ekonomiska ramen kommer att kunna fyllas med avseende på vare sig uppdragsmängden eller möjligheten att an­ ställa kvalificerad personal. Flera av de hörda instanserna har uttryckligen anslutit sig till den i be­ tänkandet redovisade uppfattningen, att det i riket måste finnas en neutral och offentlig provningsanstalt med en från industriella och kommersiella in­ tressen helt fristående ställning. Utredningens mening på denna punkt de­ las sålunda av till exempel Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening, Ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges standardiseringskommission, armétggförvaltningen, marinförvaltningen och järnvägsstyrelsen. Man menar i allmänhet på dessa håll att endast en på sätt utredningen angivit fristå­ ende provningsinstitution kan utföra undersökningar, vilkas opartiskhet är ställd utom diskussion, vilket är nödvändigt vid undersökningar i an­ ledning av tvister, domstolsförhandlingar o. dyl. Exempelvis är det vid konflikter mellan köpare och säljare i kvalitetsfrågor angeläget, att erfor­ derliga provningar kan utföras vid en offentlig provningsanstalt. Betänkandet har mött erinringar hos flygförvaltningen, statskontoret och lokaliseringsutredningen, hos alla tre instanserna på delvis samma skäl. Flygförvaltningen anser att utredningen inte givit klara besked, när det gäller provningsanstaltens kontakt med andra liknande institutioner i lan­ det. Förvaltningen anser dessutom att det — med hänsyn till förekomsten av industrilaboratorier, branschforskningsinstitut och provningsavdelningar inom statliga verk — i dag inte finns samma behov av en central statlig provningsanstalt som vid tiden för statens provningsanstalts tillkomst. Statskontoret hävdar att utredningen skjutit åt sidan frågorna om en samordning i rationaliseringssyfte mellan statens provningsanstalt och exis­ terande andra provningsinstitutioner i vårt land och i utlandet. Till följd härav är det i dagens läge inte möjligt, säger ämbetsverket, att med någon större grad av säkerhet bedöma, hur den centrala provningsanstalten slut­ giltigt bör organiseras och vilka resurser den bör utrustas med. För nästa budgetår bör begränsning ske till den anstaltsorganisation, som kan be­ dömas möjlig och försvarlig med hänsyn till bland annat gränsdragningsproblemen. Ämbetsverket säger sig emellertid vara medvetet om att anstal­ tens behov sedan länge är eftersatta och att en upprustning på såväl det tekniska som det personella planet är ofrånkomlig, om inte verksamheten skall stagnera. Ungefär samma synpunkter utvecklas av lokaliseringsutredningen, som anser en decentralisering av statens provningsanstalt möjlig, såväl genom att befintliga statliga och enskilda resurser på provningsverksamhetens område utanför statens provningsanstalt tas i anspråk som genom att filialsystemet

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961 35

utvidgas och förstärks. I avbidan på undersökningar härom bör enligt lokaliseringsutredningen utbyggnadsprogrammet inskränkas till att avse en upprustning m. m. på områden, där påtagliga brister föreligger beträffande landets samlade provningsresurser och där utbyggnadsbehovet anses lämp­ ligast böra tillgodoses inom provningsanstaltens ram. — Mot detta ytt­ rande har två av lokaliseringsutredningens ledamöter reserverat sig. De anser, att yttrandet bort inskränka sig till en plädering för en ökning av filialverksamheten utöver vad som föreslagits av provningsanstaltsutredningen. Under hänvisning till att en monopolställning alltid inverkar menligt på utvecklingen gör också styrelsen för Chalmers provningsanstalt uttalanden mot en centralisering till statens provningsanstalt av den officiella prov­ ningsverksamheten och den därmed sammanhängande metodforskningen och beklagar att utredningen i sitt arbete ej ägnat Chalmers provningsan­ stalt större uppmärksamhet. Styrelsen anför dock att den av utredningen före­ slagna upprustningen av statens provningsanstalts personella och tekniska resurser syns vara i huvudsak väl motiverad. Kollegienämnden vid Chal­ mers tekniska högskola — som uttalar sin tillfredsställelse över det fram­ lagda förslaget om upprustning av statens provningsanstalt — hemställer att frågan om stöd åt Chalmers provningsanstalt i form av ett statligt bygg­ nadslån upptas vid den slutliga behandlingen av provningsanstaltsutredningens betänkande. Andra remissinstanser, som yttrat sig i samordningsfrågan, exempelvis kommerskollegium, statens sakreuision och Kooperativa förbundet, biträ­ der emellertid utredningsförslaget: frågan löses lämpligen på sikt genom initiativ och aktiv medverkan av statens provningsanstalt. Kollegium till­ lägger, att riskerna för dubbelarbete vid utbyggnad av provningsanstalten ej behöver bli allvarliga, eftersom de olika verksamhetsfälten är så vida och arbetsuppgifterna så rikliga, att man även på områden där risk för dubble­ ring föreligger borde kunna åstadkomma en effektiv uppdelning och sam­ ordning. Statens tekniska forskningsråd slutligen anser visserligen önskvärt att — utan försening av statens provningsanstalts upprustning — förhållan­ det mellan provningsanstalten och andra organ, som utför provningar, exempelvis Chalmers provningsanstalt, på lämpligt sätt utreds. Rådet kan emellertid inte förorda den form av samordning, som innebär att statens provningsanstalt lägger ut provningsuppdrag till främmande institutioner —- utredningens ambition att den vägen spara pengar finner rådet endast delvis berättigad. Ett sådant arrangemang har nämligen stora nackdelar, säger rådet, eftersom provningsanstaltens arbetsuppgifter därvid riskerar att komma i efterhand. För högskolors och universitetsinstitutioners del föreligger dessutom en viss risk att rutinmässig provning via relativt lön­ samma anstaltsuppdrag inkräktar på de centrala uppgifterna för institu­ tionerna. I princip syns det därför rådet riktigt, att anstalten så långt möj­ ligt bereds tillfälle att själv utföra alla provningar. Undantag från denna

36 Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961

regel bör göras endast vid exempelvis provningar och undersökningar som sällan förekommer och som fordrar mycket dyrbar utrustning, vilken re­ dan finns tillgänglig på annat håll. Rutinprovningar vid främmande in­ stitutioner, som ej är filialer till anstalten, bör endast förekomma om de främmande institutionerna ifråga själva är inrättade för rutinprovningar och om provningsanstalten har möjlighet att fullständigt kontrollera deras provningsverksamhet, anser tekniska forskningsrådet. Nu har redogjorts för och exemplifierats remissinstansernas allmänna inställning till utredningsförslaget. Deras mening om skilda avsnitt av be­ tänkandet redovisas i det följande. Sammanfattningsvis kan sägas, att även när det gäller enskildheterna i betänkandet biträdes med stor majoritet ut­ redningens förslag till praktiska lösningar. Frågan om ny indelning i arbetsområden av verksamheten vid statens provningsanstalt har i remissen blivit mycket utförligt behandlad. De berörda branschintressenterna har därvid i allmänhet tillstyrkt eller lämnat utan erinran den av utredningen förordade grupperingen. Men ändringar ifrågasättes också rörande såväl antalet områden som arbets­ uppgifterna inom dessa. I det följande (s. 52) förutsättes, att det skall få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera, efter förslag av provningsanstalten, i dess instruktion fastlägga de nya arbetsområdena. Det syns därför ej erforderligt att i före­ varande sammanhang lämna en närmare redogörelse för innehållet i re­ missyttrandena, såvitt gäller provningsanstaltens indelning i arbetsområ­ den. Därutinnan må alltså hänvisas till akten i ärendet. Av den tidigare redogörelsen för remissinstansernas allmänna inställning till betänkandet framgår att dessa biträder vad utredningen sagt om att först efter upprustning av statens provningsanstalt kominer uppdrags­ verksamheten där att i kvantitativt och kvalitativt hänseende kunna svara mot de krav, som staten och det enskilda näringslivet har anledning och rätt att ställa på en offentlig statlig provningsinstitution. Ökade resurser för forsknings- och utvecklingsarbetet vid provningsanstalten tillstyrkes i allmänhet av dem, som i sina yttran­ den särskilt tagit upp den frågan. Från några håll, däribland överstyrel­ sen för de tekniska högskolorna, Chalmers provningsanstalt och Jernkontoret, betonas att forskningsverksamheten vid anstalten av olika skäl bör begränsas till sådana uppgifter, som kan anses vara av väsentlig betydelse för provningsverksamhetens utveckling. Exempelvis kan det, säger Jernkontoret, inte ligga inom anstaltens kompetensområde att närmare syssla med undersökningsmetoder, som används vid forsknings- och utvecklings­ arbete rörande material. Dylikt arbete bör utföras hos industriföretagen själva respektive branschforskningsinstituten. Sveriges industriförbund har ungefär samma uppfattning. Forskningsverksamheten hos anstalten bör enligt förbundets mening inskränkas till forskning ägnad att tjäna anstal­ tens och industriens behov av tekniskt mera utvecklade provningsmetoder inom anstaltens arbetsområde, över huvud taget bör inte, säger för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961 37

bundet, någon ändring i kompetensfördelningen mellan statens provningsanstalt och branschforskningsinstitut, industrilaboratorier etc. komma till stånd och ej heller bör anstalten när det gäller provning och metodforsk­ ning tilläggas några speciella befogenheter i förhållande till dessa institu­ tioner. Försvarets forskningsanstalt fäster uppmärksamheten på att det ofta är svårt att dra gränsen mellan forskning rörande provningsmetoder och allmän forskning. Provningsanstaltens forskningsverksamhet bör främst inriktas på de otillräckligt eller inte alls representerade områdena och sam­ ordnas med branschforskningsinstitutens. Statens institut för byggnadsforskning uttalar, att en provningsverksam­ het, som genom metodiorskning kan hålla takten med marknadsutveck­ lingen, är ett ettektivt skydd mot tekniska felinvesteringar. Värdet av att forskningen smidigt anpassas efter de nya behov, som successivt växer fram, framhålles även av Ingeniörsvetenskapsakademien, som i sammanhanget pekar på den möjlighet som finns för provningsanstalten att begära anslag från statens tekniska forskningsråd — då anslag därifrån kan erhållas utan läng tidsutdräkt innebär detta en möjlighet för anstalten att snabbt ta upp nya forskningsuppgifter. Från några håll göres uttalanden av innebörd närmast att de av utred­ ningen föreslagna forskningsresurserna är för njuggt tilltagna. Sålunda sä­ ger exempelvis Aktiebolaget Atomenergi, att det är nödvändigt att utrymme lämnas för forskning vid provningsanstalten i minst den omfattning som an­ ges i betänkandet, och statens tekniska forskningsråd fruktar att den före­ slagna lorskningsvolymen, 15 procent av totalomsättningen, snart kommer att visa sig otillräcklig, bland annat i betraktande av att provningsanstalten bör ha som väsentlig uppgift att vårda normaler för tekniskt-vetenskapliga storheter. Den av utredningen ifrågasatta forskningsvolymen får alltså inte vara en orubblig norm för forskningens omfattning, betonar rådet. Statens brandinspektion föreslår att den brandtekniska forskningen vid provnings­ anstalten ges möjlighet — personellt och materiellt — att bedriva också så­ dan brandteknisk forskning, som inte kan hänföras till ren metodforsk­ ning. Till skillnad från övriga föreslagna laboratorier vid anstalten blir nämligen, i vart fall för överskådlig framtid, anstaltens brandlaboratorium ensamt i sitt slag i landet. Samtliga remissinstanser, som varit inne på utredningsförslaget i vad detsamma gäller rationalisering av provningsanstaltens expert- och informationsverksamhet, tillstyrker bifall härtill och vill i flera fall gå längre än utredningen gjort. Sålunda anser försvarets forskningsan­ stalt och tekniska forskningsrådet att provningsanstalten bör få väsentligt ökade möjligheter att företa tjänsteresor till utlandet — en intim kontakt med utvecklingen i andra länder är en förutsättning för att verksamheten vid provningsanstalten skall kunna hållas på hög nivå, heter det i försva­ rets forskningsanstalts yttrande. Samtidigt betonar Ingeniörsvetenskapsaka­ demien — som hälsar förslagen om utvidgad publikationsverksamhet med tillfredsställelse — vikten av att provningsanstalten följer utvecklingen inom

88 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

svenskt näringsliv, så att anstaltens egna metoder inte blir föråldrade, utan att rön och erfarenheter på andra håll så mycket som möjligt utnyttjas. I det syftet föreslår akademien att näringslivet i egenskap av kund hos anstalten beredes plats i anstaltens styrelse. Även andra vägar bör enligt akademien skapas för kontakter på officiell väg mellan näringslivet och provningsanstalten. Ytterligare är det en viktig uppgift för provningsanstalten att i samarbete med olika standardiseringsorgan verka för standardisering av provningsmetoder i landet och utarbeta föreskrifter för hur olika provningar bör ske, framhåller — förutom Sveriges standardiseringskommission — AB Atom­ energi och AB Byggtjänst, vilket sistnämnda bolag särskilt pekar på bety­ delsen av tillgång till internationellt tillämpade provningsmetoder. Stockholms handelskammare tar i detta sammanhang upp en speciell frå­ ga, nämligen användningen av intyg och utlåtanden över provningar i för­ säljnings- och reklamsyfte. Härom anföres. Risk föreligger i dessa fall för vilseledande reklam som dessutom är äg­ nad att undergräva provningsinstitutionernas auktoritet och anseende. En­ ligt kammaren talar åtskilliga skäl för att vissa normer för publiceringen av provningsutlåtanden fastställs i administrativ väg. Vissa provningsinstitutioner har också i några fall utfärdat särskilda normer för publiceringen av från dem härrörande intyg och utlåtanden. Det är emellertid önskvärt, att dylika normer bli generellt gällande för hela den offentliga provnings­ verksamheten. Frågan bör enligt kammarens mening särskilt utredas i sam­ band med nu föreliggande utredning. Härvid bör även utredas frågan om uppdragsgivarnas möjlighet att bestämma provningarnas karaktär, om­ fattning och metodik samt därmed sammanhängande problem. Utredningens förslag till yttre organisation för statens provningsanstalt, d. v. s. uppdelningen på tre tekniska avdelningar med tolv labo­ ratorier därunder, biträdes helt av hland andra statskontoret, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning och över­ styrelsen för yrkesutbildning. Även Jernkontoret finner organisationsförslaget välbetänkt. Kontoret anser dock mindre lyckligt, att den mekaniska och teknologiska provningen av metalliska material är avsedd att handhas av ett laboratorium inom avdelning A, medan för de metallografiska under­ sökningarna förutses ett laboratorium inom avdelning B. Med den starka inriktningen inom avdelningen A på byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner samt den utpräglat kemiskt betonade arten av arbete inom avdelning B kan det dessutom förmodas, säger Jernkontoret, att chefskapet för dessa avdelningar kommer att anförtros personer, som saknar metallografisk-metallurgiska kvalifikationer. Provning och undersökning av metal­ ler kan därför befaras bli mindre väl tillgodosedd. Även arbetarskyddsstyrelsen har varit inne på frågan om järn- och metallaboratoriets placering. Styrelsen ifrågasätter riktigheten att inordna detsamma under avdelning A, som främst har karaktären av en byggnadsteknisk avdelning. I övrigt fin­ ner emellertid arbetarskyddsstyrelsen utredningens organisationsförslag in­ nebära en ändamålsenlig och rationell fördelning av anstaltens arbetsupp­ gifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1961 39

Under hänvisning till att byggnadsindustrierna alltjämt torde sakna till­ räckliga egna provningslaboratorier tillstyrker flygförvaltningen den före­ slagna avdelningen A med tillhörande laboratorier, dock att förvaltningen anser motiverat, att sammanslå laboratoriet för järn- och metallprovning med byggnadslaboratoriet till en enhet. Vad gäller den föreslagna avdel­ ningen B torde det enligt förvaltningen vara mera tveksamt om den bör utformas enligt förslaget. I vart fall bör allt kemiskt och fysikaliskt-kemiskt analysarbete sammanföras till ett gemensamt kemiskt laboratorium, dit rät­ teligen även korrosionsfrågor borde hänföras. Härigenom borde viss ratio­ nalisering kunna uppnås med ett färre antal laboratorier inom avdelningen som resultat. Flygförvaltningen tillstyrker utredningens förslag beträffande avdelning C. Försvarets forskningsanstalt bedömer avdelning C enligt det föreliggan­ de förslaget otillräcklig mot bakgrunden av det stora behovet av en upp­ rustning av de mättekniska resurserna i landet. Särskilt måste behovet av färgmätningar och vithetsmätningar beaktas. Rörande avdelningarna A och B konstaterar forskningsanstalten att det inom området för plaster har skett och fortfarande sker en mycket snabb utveckling, varvid de mekanis­ ka provningsmetoderna, såsom olika hållfasthetsprov, har kommit att släpa efter. Då en nödvändig väsentlig upprustning av detta område förutsätter anställande av bland annat kvalificerade hållfasthetsspecialister, anser forsk­ ningsanstalten lämpligt att plastfrågorna behandlas inom avdelning A och inte inom avdelning B, vilken i övrigt syns vara inriktad på kemiska pro­ blem. Svenska väg- och vattenbgggares riksförbund tror att den föreslagna in­ delningen på tre avdelningar med sammanlagt tolv laboratorier kan medföra vissa svårigheter ur byggnadsmaterialsynpunkt, eftersom många provning­ ar inom det byggnadstekniska området kommer att ske vid tio av de tolv laboratorierna. Förbundet ifrågasätter därför om inte en kontaktfunktion bör inrättas, som framför allt kan svara för den externa kontakten med företrädare för olika branscher inom materialprovningsområdet. Flera av remissinstanserna, av vilka kan nämnas statens tekniska forsk­ ningsråd och flygförvaltningen, pekar på det stora behovet av forskning och vård rörande normaler. Frågan om officiella normaler för fysikaliska storheter är av stor betydelse, säger statens tekniska forskningsråd, inte bara för provningsanstalten utan även för näringslivet i dess helhet. I vissa fall, såsom beträffande längd, vikt, tid, frekvens, många elektriska storhe­ ter etc., är normalernas vård och användning tillfredsställande ordnad. Men inom andra områden saknas normaler, eller också är normalerna otillfreds­ ställande. Man borde enligt forskningsrådet sikta mot att efter hand överföra alla normaler till provningsanstalten eller ställa dem under anstaltens skydd. Fn speciell utredning om dessa frågor syns dock rådet motiverad. Liknande synpunkter anföres av flygförvaltningen, som anser att verk­ samheten vid andra materialprovande laboratorier i landet i hög grad skulle vara betjänt av om arbetet vid provningsanstalten inom de föreslagna av­ delningarna B och C väsentligen kunde inriktas på framtagande och för­

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

sälj ning av pålitliga normaler på skilda områden. Exempelvis är behovet av olika analysnormaler stort liksom av normaler på de fysikaliskt betonade mätområdena. I förstnämnda fall vore ett samgående med National Bureau of Standards i USA kanske det lämpligaste. Även på hållfasthetsområdet fordras normaler och andra kalibreringsmöjligheter vid provning i såväl rumstemperatur som värme. En tillräckligt omfattande, säker och snabb serviceverksamhet av provningsanstalten på detta fält skulle enligt förvalt­ ningens mening säkerligen hälsas med stor tillfredsställelse av alla labora­ torier i landet. Vad härefter gäller filialverksamheten föreslås från flera håll anordnande av dylik verksamhet i större omfattning än utredningen i första hand räknar med, d. v. s. förstärkning av den byggnadstekniska provningen och öppnande av en filial för textilprovning vid textilinstitutet i Borås. Så­ lunda ifrågasätter Sveriges industriförbund och Sveriges mekanförbund om

det inte skulle vara av 7 värde att låta de högre tekniska läroverken utföra

även mekaniska provningar av åtminstone mera rutinmässig karaktär, exem­ pelvis drag- och hårdhetsprov. I regel finns redan utrustning härför till­ gänglig vid läroverken. Mekanförbundets medlemmar kunde måhända här­ igenom få en möjlighet att erhålla snabbare provningar till måttlig kostnad. Arbetarskgddsstgrelsen är inne på samma linjer. Med instämmande i ut­ redningens uttalande av att frågan om utflyttning till filialer av olika gre­ nar av anstaltens verksamhet skall uppmärksammas, framhåller styrelsen, att sådan utflyttning bör särskilt övervägas, då det är fråga om mera ru­ tinmässiga undersökningar och standardprov. Styrelsen påpekar dock i likhet med statens institut för bgggnadsforskning, såvitt gäller en decentra­ lisering inom byggnadsområdet — vikten av att filialernas arbete noga följs av provningsanstalten, så att enhetligheten i verksamheten inte äventyras. Bland annat är det angeläget, heter det i institutets yttrande, att full klarhet skapas beträffande auktorisationen av sådan decentraliserad provnings­ verksamhet. Även lokaliseringsutredningen gör uttalanden till förmån för ett utökat filialsystem med tanke på inte bara de lokaliseringspolitiska synpunkterna utan även kostnaderna och de fördelar för kunderna, som en nära kontakt med provningsverksamheten måste innebära. Överstgrelsen för yrkesutbildning vitsordar, att de till högre tekniska lä­ roverk förelagda filialerna ur undervisningssynpunkt får anses värdefulla och tillstyrker inrättande av de nya planerade filialerna i Borlänge, Luleå och Norrköping. Ej heller har styrelsen något att erinra mot att material provningsanstalten vid textilinstitutet i Borås knyts till provningsanstalten som filial. Textilinstitutet i Borås framhåller sin positiva inställning till det skisse­ rade samarbetet mellan institutet och provningsanstalten, vilket bör kunna gagna såväl ortens industrier som provningsanstalten och institutet. Emot utredningsförslaget och emot de nu nämnda remissinstanserna står i filialfrågan styrelsen för Chalmers provningsanstalt, som menar att i be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 4 1 år 1961 41

tänkandet inte anförts tillräckliga motiv för ett filialnät av föreslagen om­ fattning. Styrelsen hänvisar därvid till att samma höga krav måste ställas på en filial till en officiell provningsanstalt som på moderinstitutionen i av­ seende på objektivitet, opartiskhet och sakkunskap. Styrelsen har svårt att förstå hur dessa krav skall kunna tillgodoses med den föreslagna organisa­ tionsformen. Därtill kommer att den kontroll av filialernas verksamhet, som av styrelsen bedömes oundgängligen nödvändig, måste utövas av kvalificerad personal vid provningsanstalten. Med hänsyn till den omfattning en sådan kontroll måste ha, kommer den beräknade avlastningen av stockholmsanstalten troligen att bli endast obetydlig, om ens någon. De kortare trans­ porterna innebär enligt styrelsen inte heller någon kostnadsminskning av betydelse för uppdragsgivarna. Av den tidigare redogörelsen för remissinstansernas allmänna inställning till betänkandet framgår att dessa över lag vitsordar behovet av bland annat en väsentlig förstärkning av statens provningsanstalts personal och förbättring av lönesättningen för densamma. Till de förut återgivna uttalandena härom må läggas följande. Ur industrins synpunkt hälsar Sveriges industriförbund den föreslagna personalförstärkningen med tillfredsställelse och har i allt väsentligt intet att erinra däremot. Även Jernkontoret tillstyrker den av utredningen för­ ordade personalförstärkningen. Det är nödvändigt för provningsanstaltens kontinuerliga utveckling, säger kontoret, att befattningshavarnas kvalifika­ tioner är tillräckligt höga, så att den allmänna utvecklingen på anstal­ tens område kan följas upp och nyheter och framsteg beträffande provningsmetoderna bedömas och nyttiggöras. De föreslagna kvalifikationskraven syns kontoret vara i stort sett väl avvägda. Det undandrar sig arbetarskyddsstyrelsens bedömande, heter det i styrelsens yttrande, huruvida den föreslagna personalförstärkningen kommer att bli tillräcklig. Enligt styrel­ sens mening är det av största betydelse för anstaltens verksamhet och ut­ veckling att det finns tillgång till tillräcklig och kvalificerad personal, så att anstalten kan fylla uppgiften att vara en officiell ledande provningsinstitution med möjligheter att utveckla och anpassa verksamheten efter den tekniska utvecklingen. De av utredningen ifrågasatta kompetenskra­ ven biträdes. Järnvägsstyrelsen konstaterar att det är av största vikt, att de personella resurserna bli fullt i klass med de materiella. Det är möj­ ligt alt ej ens de föreslagna höjningarna av de ledande befattningarna kan locka verkliga toppkrafter, så att anstalten kan få avsedd auktoritet och — vilket är ett starkt önskemål — om möjligt bli jämförbar med motsvarande anstalter i utlandet, exempelvis EMPA i Schweiz. Svenska brandskydds­ föreningen slutligen betonar, att förslagen om förstärkning av personalen och om lönesättningen för denna är lika viktiga som upprustningen i öv­ rigt. Tillräcklig och kvalificerad personal är nämligen nödvändig för alt ned­ bringa ärendenas handläggningstid till rimlig längd och för att tillfredsställa de allt större kraven på användning av tekniskt och vetenskapligt högtstående

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

metodik och modern apparatur för provtagningar. De ledande befattning­ arna måste, säger inspektionen, få sådana ekonomiska villkor, att de kan besättas med kompetenta personer och att ombyten inte sker med täta mellanrum. Vad härefter gäller remissmyndigheternas inställning till de i betänkan­ det upptagna särskilda tjänsterna och grupperna av tjänster inhämtas ur yttrandena i huvudsak följande. Därest anstalten förstärks enligt utredningsförslaget, anser Sveriges ci­ vilingenjörsförbund motiverat att chefen för anstalten får generaldirektörs ställning. I samband därmed bör ledningen av anstalten på så sätt ratio­ naliseras, att beslut av rutinkaraktär fattas av generaldirektören i plenum med avdelningscheferna och chefen för kansliet. På flertalet håll, där den frågan tas upp, är man ense med utredningen om att avdelningscheferna i den nya organisationen måste besitta höga tek­ niska kvalifikationer och skicklighet som forskare. Vad betänkandet inne­ håller om avdelningschefernas lönesättning m. m. biträdes sålunda av ex­ empelvis försvarets forskningsanstalt, statens råd för byggnadsforskning, Sveriges civilingenjörsförbund och Statstjänstemannaförbundet. Även sta­ tens tekniska forskningsråd och Ingeniörsvetenskapsakademien lämnar i och för sig bland annat lönegradsplaceringen B 3 för avdelningscheferna utan erinran, men anser, i likhet med statskontoret, inte befogat att man för dessa tjänster skall kräva kompetens i alla delar jämförbar med den som behövs för erhållande av professur vid teknisk högskola. Ingeniörsve­ tenskapsakademien hänvisar därvidlag till den omständliga tillsättningsproceduren och att det inte är önskvärt att få personer av ensidig forskarläggning. Statens tekniska forskningsråd fö reslår att Kungl. Maj :t i stället skall, på förslag av provningsanstaltens styrelse, utse innehavare av tjänst som avdelningschef. Denna uppfattning delas av överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Överstyrelsen menar nämligen, liksom kollegienämnderna vid högskolorna, att kompetensvillkoren för tjänst som avdelningschef och för tjänst som professor ej är jämförbara, enär innehavare av professur har forskning och undervisning inom sitt ämnesområde till huvuduppgifter. Samma förfarande vid tillsättning är därför ej motiverat, över huvud taget anser överstyrelsen mindre lämpligt att uppställa särskilda kompetensvill­ kor för olika förekommande högre tjänster vid provningsanstalten. Statens lönenämnd slutligen ifrågasätter om för tjänsterna som avdelningschef bör gälla högre kompetenskrav och tillämpas högre löneställning än som gäller vid andra anstalter av motsvarande slag inom statsförvaltningen, där avdelningscheferna är placerade i B 1. Utredningens förslag om inrättande av tills vidare sex fasta tjänster som forskningsingenjör tillstyrkes i allmänhet av de instanser, som särskilt yttrat sig i frågan, exempelvis av statens tekniska forskningsråd, Jernkontoret, statens institut för byggnadsforskning och Sveriges civilingenjörs­ förbund, av tekniska forskningsrådet med understrykande av att forskarna måste få erforderliga hjälpkrafter till sitt förfogande. Statens råd för bygg­

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961 43

nadsforskning anser, att antalet forskartjänster bör utökas till åtta, efter­ som minst fyra bör knytas till de områden, som direkt berör byggnadsbranschen, nämligen till områdena för värmeteknik, akustik, ytbehandlingsmaterial och plast samt brandskydd. Försvarets forskningsanstalt för­ ordar inrättande av forskningstjänster även inom avdelning C, vilket ut­ redningen på redovisade skäl ej ansett böra ifrågakomma. — Statens lönenåmnd har ingen erinran mot den förordade lönegradsplaceringen högst Ae 23. Försvarets forskningsanstalt å sin sida menar att denna lönegradsplacering är för låg för att forskare med tillräcklig kompetens skall kunna anställas. Därför förordas ett mindre antal tjänster i högre lönegrader, ex­ empelvis laboratorer i B 1 och A 26. Även fortifikationsförvaltningen ifråga­ sätter om inte föreslagen lönesättning är väl låg med hänsyn till löneläget i allmänna marknaden. — Statskontoret anser, att med inrättande av sex tjänster som forskningsingenjör tills vidare bör anstå, till dess fastare grepp om tjänsternas innebörd och behörighet kan vinnas. Ämbetsverket hänvisar därvid till vad kontoret anfört rörande den oklara gränsdragningen mellan provningsanstaltens framtida arbetsuppgifter och motsvarande uppgifter inom andra statliga institutioner. Även Chalmers provningsanstalt ifrågasät­ ter lämpligheten av att inrätta speciella forskartjänster. Forskningen bör under avdelningschefernas direkta ledning anförtros åt den med hänsyn till uppgiftens art mest lämpade personen inom avdelningen. Rörande laboratoriecheferna hyser fortifikationsförvaltningen uppfatt­ ningen att den av utredningen föreslagna lönegradsplaceringen i Ae 26 — som lämnas utan erinran av statens lönenåmnd — är väl låg med hänsyn till löneläget i allmänna marknaden. Sveriges civilingenjörsförbund föreslår höjning av en av laboratoriecheferna på varje avdelning till Bo 1, därvid förutsättes att vederbörande utses till ställföreträdare för avdelningschefen. Det är enligt förbundets uppfattning vidare motiverat att övriga laboratorie­ chefer knyts fastare till avdelningarna genom inplacering på ordinarie stat Vad utredningen föreslagit om antal avdelningsingenjörer och lönesätt­ ningen för denna grupp godtas av statens lönenämnd och har ej heller i öv­ rigt föranlett särskilda erinringar från remissinstanserna, utom från statstjänstemannaförbundet, som är av uppfattningen att på längre sikt en ytter­ ligare utökning av antalet tjänster i här ifrågavarande lönegrader 19—23 syns påkallad, dels för att säkerställa en fullgod rekrytering, dels för att bereda avancemangsmöjligheter för dugliga ingenjörer med lägre utbild­ ning. Inom kategorien arbetsledare kan statens lönenämnd inte tillstyrka alt tjänsten som förste verkmästare i lönegrad A 13 på byggnadstekniska labo­ ratoriet förändras till tjänst som verkmästare i A 14. Tjänsten bär emeller­ tid med oförändrad lönegradsplacering erhålla benämningen tekniker. Den föreslagna tjänsten som verkstadsförman i A 12 anser sig lönenämnden på föreliggande material inte kunna pröva. Rörande den tekniska biträdespersonalens omfattning och lönesättningen inom denna grupp föreligger särskilda yttranden endast från Civilförvalt­

44 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

ningens personalförbund, som lämnar utredningsförslaget på denna punkt utan erinran, och från statstjänstemannaförbundet, som förordar att flera av de ifrågasatta extra tjänsterna förändras till extra-ordinarie. Statens lönenämnd anser sig inte kunna på grundval av betänkandet ta ställning till lönegradsplaceringen för tjänsterna för teknisk biträdespersonal. Lönegradsplaceringarna för personalen inom den föreslagna gemensam­ ma verkstaden anses av Civilförvaltningens personalförbund väl överens­ stämma med gällande normer och praxis för motsvarande personal på andra institutioner med likartade arbetsuppgifter. Statst jänstemannaförbundet framhåller att förste verkmästaren i lönegrad A 16 får ett synnerligen brett arbetsområde. Kunnighet och insikter i såväl mekanik som elektrofysik fordras av tjänstens innehavare. Därför bör inplacering ske i lönegrad A 17. Statens lönenämnd konstaterar att tjänsterna på den gemensamma verk­ staden har placerats i lönegrader, som ingår dels i lönegradsserien för s. k. mästare, dels i lönegradsserien för teknisk biträdespersonal. Nämnden ifrå­ gasätter huruvida inte lönegradsplaceringen för samtliga tjänster bör be­ stämmas med utgångspunkt i sistnämnda lönegradsserie. Vad slutligen gäller kansliavdelningens organisation framhåller Sveriges civilingenjörsförbund, att ett rationellt utnyttjande av den kvalificerade personalen vid provningsanstalten fordrar en väl utbyggd kontorsorganisation. Förbundet biträder ur den synpunkten utredningens förslag till kansli­ organisation, innebärande bland annat uppflyttning av chefen för kansliet från förste byråsekreterare till byrådirektör i lönegrad Ao 24. Även Statstjänstemannaförbundet finner nämnda lönegradsförändring väl motiverad. Den föreslagna kanslisttjänsten bör enligt förbundet inplaceras i lönegrad A 15 i stället för A 13, med hänsyn närmast till att kanslisten skall fungera som kanslichefens ställföreträdare. Under hänvisning bland annat till att amanuenstjänster bör inrättas endast som rekryteringsunderlag för högre tjänster förordar Sveriges akademikers centralorganisation, att den ifråga­ satta tjänsten som biblioteksamanuens i reglerad befordringsgång utbytes mot en tjänst antingen som bibliotekarie eller som förste biblioteksassistent. Enligt statens lönenämnd bör tjänsten som överdirektörens sekreterare inte ha högre löneställning än kontorist i lönegrad A 9. Nu återstår att redogöra för remissinstansernas inställning till förslagen om en successiv förnyelse av statens provningsanstalts tekniska utrustning och om anstaltens taxesättning och finansiering. Däremot torde från före­ varande sammanhang böra utelämnas byggnadsfrågorna. Spörsmålet om an­ skaffande av nya lokaler för statens provningsanstalt — och även en del and­ ra statliga institutioner, däribland statens väginstitut — är för närvarande under utredning i byggnadsstyrelsen, närmast med sikte på en utflyttning till området nordväst om Ulriksdals ridbanor. Byggnadsfrågor^ kommer sålun­ da att i annat sammanhang underställas Kungl. Maj :ts och sedermera även riksdagens prövning. Vad då gäller förslaget om förnyelse av den tekniska utrustning-

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961 45

en vid statens provningsanstalt kan konstateras, att alla instanser, som yttrat sig därom, med skärpa understryker vikten av att maskin- och inventarieutrustningen moderniseras och kompletteras, så att provningsverk­ samheten kan vidmakthållas och utvecklas i takt med tidens krav. Den me­ ningen deklareras av exempelvis arbetarskyddsstyrelsen, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund, statens institut för byggnadsforskning samt Svenska brandskyddsföreningen. På andra håll heter det samtidigt, att den i betänkandet framlagda utrustningsplanen är ett absolut minimum — sna­ rast är den tilltagen i underkant. Det säger Sveriges industriförbund, sta­ tens tekniska forskningsråd och statens råd för byggnadsforskning. Med hland annat motiveringen att provningsanstalten bör kunna utföra prov­ ningar med minst lika stor noggrannhet, som de bäst utrustade driflslaboratorierna, biträder Jernkontoret utredningens förslag och förutsätter därvid att alla praktiskt möjliga vägar till samarbete med andra institutioner, så­ som tekniska högskolan, branschforskningsinstituten m. fl., noggrant prö­ vas. Försvarets forskningsanstalt understryker de stora fördelar, som kan vinnas genom att provningsanstalten bland annat tillförs betydligt ökade resurser ifråga om provningsutrustning. Med hänsyn till de förhållandevis stora kostnaderna för anskaffning av dylik utrustning och för att undvika en dubblering av resurserna bör samordning ske med forskningsanstalten, när det gäller vissa provningsområden. I fråga om taxesättningen i statens provningsanstalts uppdrags­ verksamhet är såväl statskontoret som statens sakrevision ense med utred­ ningen om att taxehöjningar under budgetåret 1961/62 endast kan genom­ föras i begränsad utsträckning. Båda dessa instanser uttalar att frågan om den framtida kostnadstäckningen för uppdragsverksamheten bör anstå, tills de ekonomiska resultaten av en upprustad och i väsentliga avseenden omorganiserad provningsverksamhet börjar framträda och kan bedömas mera ingående. Först sedan några års erfarenheter vunnits, blir ett mera definitivt ställningstagande till taxesättningen möjligt, säger man. Ingeniörsvetenskapsakademien framhåller, att provningsanstalten genom en rationell organisation målmedvetet bör sträva efter att uppnå den kost­ nadstäckning, som utredningen angett vara möjlig efter fullt genomförd om­ organisation. Enligt akademien blir bidraget från det allmänna ändå rätt betydande. Styrelsen för Chalmers provningsanstalt och handelskammaren i Göteborg gör uttalanden till förmån för eu sådan taxesättning, att full kostnads­ täckning i uppdragsverksamheten vinncs. Del medför visserligen, säger han­ delskammaren, att näringslivet får betala något mer för utförda provningar än om statsanslag utgår för viss del av verksamheten, men det innebär ock­ så att anstalten måste inrätta sin budget efter affärsmässiga grunder i betydligt högre grad än då en stor del av kostnaderna bestrids med statsan­ slag. Övergång till friare former i finansieringen av uppdragsverksam­ heten tillstyrkes av nästan alla instanser, som i sina yttranden gått in på

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1961

den frågan. Sålunda framhåller statskontoret, att ämbetsverket redan år 1932 förordade det friare finansieringssystem, som nu föreslås av utred­ ningen. Vid en omläggning enligt utredningsförslaget torde provningsanstalten ges möjligheter till högst betydande inkomstökningar, anför statskon­ toret. Även statens sakrevision hänvisar till att den av utredningen föreslag­ na finansieringsformen i huvudsak överensstämmer med tankegångar, som framförts tidigare av revisionen vid utredningar om anstaltens ekonomi. Revisionen hänvisar också till att viss självfinansiering redan finns vid fle­ ra andra institutioner med verksamhet jämförbar med provningsanstaltens. Budgettekniska synpunkter torde därför ej kunna åberopas mot en enligt revisionens uppfattning välmotiverad ändring av anstaltens ställning i anslagshänseende. Även kommerskollegium pekar på att friare finansierings­ former finns på andra håll, bland annat hos statens hantverksinstitut, och att dessa gett goda resultat. När kollegium tillstyrker utredningsförslaget förutsättes dock, att ej väsentliga budgettekniska nackdelar eller principiel­ la svårigheter talar emot detsamma. Av andra instanser, som tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om övergång till nettoredovisning av uppdragsverksamheten, kan nämnas Jernkontoret, Sveriges industriförbund och styrelsen för Chalmers provningsanstalt. Riksräkenskapsverket förordar bibehållande av systemet med bruttoredo­ visning och anför därvid bland annat följande. Vid statens väginstitut upptas avlönings- och omkostnadsstaterna under ett gemensamt anslag, i vilket institutets inkomster redovisas såsom särskil­ da uppbördsmedel. Denna ordning, som infördes budgetåret 1939/40, moti­ verades med att väginstitutets utgifter skulle avräknas mot automobilskattemedlen. Något skäl att bibehålla denna redovisningsform torde för ovngt icke längre föreligga, då i likhet med vad som gäller beträffande förrättningsavgifter vid statens bilinspektion samt inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket, väginstitutets inkomster kan tillgodoföras automobilskattemedlen över en särskild inkomsttitel å riksstatens inkomstsida. Vid flertalet myndigheter med uppdragsverksamhet tillämpas liksom nu är fallet vid statens provningsanstalt, ett bruttoredovisningssystem innebä­ rande att utgifter och inkomster redovisas skilda från varandra. Inkomster­ na redovisas därvid på driftbudgetens inkomstsida under rubriken Uppbörd i statens verksamhet. Enligt riksräkenskapsverkets mening bör detta sy­ stem alltjämt tillämpas vid statens provningsanstalt. Då de av utredningen uppställda kraven på självständighet och rörlighet i medelsdispositionen enligt riksräkenskapsverkets mening kan tillgodo­ ses i samma utsträckning, oavsett om brutto- eller nettoredovisning i riksstaten tillämpas, föreslår ämbetsverket, att det uppdras åt provningsanstalten att i samråd med riksräkenskapsverket inkomma med förslag till redo­ visningens närmare utformning.

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1961 49

Omkostnaderna för frakt och spedition av provföremål bestrides i fort­ sättningen från anslaget till omkostnader i uppdragsverksamheten. I fråga om medelsbehovet under Omkostnader: Uppdragsverksamhet har styrelsen inte gjort någon motsvarande uppdelning på anslagsposter utan förutsätter, i likhet med utredningen, att anslaget i sin helhet skall få dispo­ neras efter uppkommande behov. Anslagsbehovet utgör erfarenhetsmässigt

omkring 20 procent av kostnaderna för avlöningar till den i uppdragsverk­

samheten sysselsatta personalen. Beloppet 750 000 kronor har bland annat framräknats med ledning härav. Styrelsen föreslår att av nämnda belopp

högst 2 000 kronor för år skall få användas som bidrag till representations­

kostnader i samband med uppdrag. Det har nämligen visat sig nödvändigt, säger styrelsen, att i vart fall de högre befattningshavarna vid anstalten ges möjlighet att utöva viss representation, när det är fråga om större uppdrags­ givare. För övrig representation, avseende i första hand utländska gäster, kommer liksom tidigare framställning om medelsanvisning att göras till Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.

V. Departementschefen

För den industriella och tekniska utvecklingen i landet är noggrann kän­ nedom om egenskaperna och funktionerna hos olika slag av material och konstruktioner en faktor av grundläggande betydelse. Behovet av materialundersökningar, materialprovningar och materialkontroll ökar också stän­ digt. Samtidigt reses krav på alltmer förfinade och komplicerade mät- och provningsmetoder. Den ojämförligt största delen av provningsverksamheten i vårt land ut­ förs vid industrilaboratorier. Särskilt de stora industrierna lägger årligen ned väsentliga belopp i anordningar för materialkontroll och för utveck­ lingsarbete inom materialområdet. Den mindre och medelstora industrin, liksom företag och enskilda inom distributions- och konsumtionsleden, sak­ nar ofta de ekonomiska möjligheterna att skaffa egna provningsresurser. De kan i vissa fall vända sig till branschforskningsinstitut och kommersiella laboratorier av olika slag men är merendels hänvisade till offentlig provningsanstalt. Den ledande offentliga provningsinstitutionen i vårt land är statens provningsanstalt. Dess huvuduppgifter är att på uppdrag av statliga myndighe­ ter och institutioner samt enskilda utföra provningar och undersökningar av material och konstruktioner ävensom åta sig besiktningar, kontrollupp­ drag och liknande inom anstaltens kompetensområde. Anstaltens ledning utövas av en styrelse, bestående av fem av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år utsedda ledamöter samt överdirektören och chefen för anstalten. Verk­ samheten är fördelad på fem tekniska avdelningar och en kontorsavdelning. Antalet anställda utgör för närvarande omkring 160 personer. Utgifterna för statens provningsanstalts verksamhet bestrids genom anslag 4 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 41

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 4 1 år 1961

över riksstaten. För budgetåret 1960/61 har till avlöningar, omkostnader och anskaffning av utrustning anvisats sammanlagt 3 275 100 kronor. Mot utgifterna svarar ej oväsentliga inkomster i form av ersättningar för utförda provningar och undersökningar m. m. Inkomsterna tas till uppbörd på riksstatens inkomstsida och beräknas för innevarande budgetår komma att uppgå till 2 700 000 kronor. Förutom vid provningsanstalten bedrivs provningsverksamhet pa manga andra håll inom den statliga och statsunderstödda sektorn, och stora belopp ställs av statsmedel årligen till förfogande för utveckling därav. Någon egentlig samordning av statens insatser på området exempelvis i form av gemensamt utnyttjande av dyrbarare instrument och apparater — förekom­ mer emellertid inte. Bland annat med hänsyn härtill och till de undan for undan ökade kraven på materialprovning m. m. tillkallade jag i maj 1958, med stöd av särskilt bemyndigande av Kungl. Maj :t, fyra sakkunniga (provningsanstaltsutredningen) med uppgift att granska den statliga provnings­ verksamheten och dess organisation med särskild inriktning på arbetet vid statens provningsanstalt. Utredningen avlämnade den 4 juli 1960 sitt betänkande. Som allmän bak­ grund ges däri en redovisning av i landet tillgängliga provningsresurser inom huvudsakligen den statliga sektorn. Förutsättningarna för ett ur eko­ nomiska och andra synpunkter önskvärt aktivt samarbete mellan de olika provningsinstitutionerna bedöms emellertid av utredningen som relativt be­ gränsade. Dock understryks att samordningsfrågan bör ägnas fortsatt upp­ märksamhet. — Vad angår verksamheten vid statens provningsanstalt kon­ staterar utredningen, att anstalten kommit att släpa efter i den tekniska ut­ vecklingen, såväl när det gäller uppdragsverksamheten som i fråga om forsk­ ningsarbetet rörande provningsmetodik och materialkännedom. För att av­ hjälpa bristerna föreslås en väsentlig förstärkning i personal- och utrustningshänseende. Vidare föreslås en organisatorisk omläggning av verksam­ heten, som enligt utredningen i fortsättningen bör fördelas på tre tekniska avdelningar med därunder sorterande tolv laboratorier. För att ge anstalten större ekonomisk rörelsefrihet i uppdragsverksamheten föreslås en ny finan­ sieringsform, som möjliggör fri disposition av inflytande inkomster. Utredningsförslaget har vid den omfattande remissbehandlingen blivit föremål för en positiv bedömning. Allmänt vitsordas att statens prov­ ningsanstalt i dag inte förfogar över de personella och materiella resurser, som den industriella och tekniska utvecklingen i landet nödvändiggör. I samordningsfrågan anser några av de hörda instanserna, att det finns ett större utrymme för konkreta samarbetsåtgärder än utredningen räknar med. Samtidigt understryks emellertid i allmänhet att detta förhållande inte får hindra en under alla omständigheter motiverad snar upprustning av sta­ tens provningsanstalt. För egen del har jag av innehållet i betänkandet och i remissyttrandena däröver blivit övertygad om behovet av en förstärkning av statens provnings­ anstalt för bättre anpassning av dess resurser till den moderna teknikens

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961 51

krav. Det synes likväl befogat att iaktta en viss moderation i utbyggnads­ takten. I första hand bör anstaltens yttre organisation ombildas på avdel­ ningar och laboratorier i huvudsaklig anslutning till utredningsförslaget och anstalten ges en finansieringsform, som bättre lämpar sig för uppdrags­ verksamheten. I avvaktan på närmare erfarenheter av den inverkan, som den nya organisationen kan få på anstaltens utnyttjandegrad och därmed även på förutsättningarna i framtiden att via taxorna erhålla täckning för de med uppdragen förenade kostnaderna — till vilket spörsmål jag återkom­ mer senare — anser jag mig i olika hänseenden inte kunna gå så långt som utredningen föreslagit. Antalet tjänster för kvalificerade tekniker bör emel­ lertid utökas. Även utrustningen i form av apparater och instrument behö­ ver moderniseras. Men innan jag tar upp dessa frågor till närmare behand­ ling, vill jag redovisa min syn på spörsmålet om en ur statsfinansiella och andra aspekter önskvärd samordning av statens insatser på provningsom rådet. I direktiven för utredningen förutsattes att ett vidgat samarbete mellan olika institutioner i riket, vilka helt eller delvis sysslade med provnings­ verksamhet, skulle kunna medverka till ett bättre ekonomiskt utbyte av de samlade resurserna på området. Olika former för samordning var tänk­ bara. I vissa fall kunde måhända en centralisering till statens provningsanstalt bedömas önskvärd, medan i andra fall en utflyttning av provnings­ verksamhet till exempelvis ett branschforskningsinstitut var den lämpli­ gaste vägen för att i besparingssyfte undvika onödigt dubbelarbete och dubbelanskaffning av utrustning. Det skulle ankomma på utredningen att undersöka möjligheterna till samarbete och rationalisering, såväl i fråga om själva provningsverksamheten som rörande forskningsarbetet för ut­ rönande av lämpliga provningsmetoder. Utredningen anför att den i samordningsfrågan mött svårigheter av skil­ da slag, när det gällt att finna de praktiska lösningarna. Myndigheter och institutioner inom den statliga och statsunderstödda sektorn, vilka till­ frågats, har i allmänhet inte velat eller ansett sig kunna ta över arbetsuppgifter från statens provningsanstalt. Samtidigt har bland annat branschforskningsinstituten ansett sig förhindrade att till förmån för statens prov­ ningsanstalt avstå från exempelvis förekommande rutinprovningar, vilka är en form av service från institutens sida i förhållande till deras huvud­ män. Ytterligare tillkommer — och det är enligt utredningen den kanske väsentligaste invändningen mot en alltför stark uppdelning av provnings­ verksamheten — att vi måste ha tillgång i landet till en provningsinstitution, som är helt fri från kommersiella intressen och som vid ekonomiska och andra överenskommelser samt vid tvister, domstolsförhandlingar, tull­ frågor etc. kan utföra undersökningar och provningar samt avge yttranden däröver, vilkas opartiskhet är ställd utom diskussion. Likväl finns även enligt utredningens bedömningar plats för olika former av samarbete på provningsområdet, men frågorna härom är möjliga att lösa endast på sikt och genom initiativ och aktiv medverkan av statens provningsanstalt.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961

Jag förstår att det kan möta svårigheter av skilda slag att effektivt sam­ ordna tillgängliga resurser på provningsområdet. Ansträngningarna att vin­ na en ur ekonomiska och andra synpunkter värdefull dylik samordning måste emellertid med kraft fortsätta. Den snabba tekniska utvecklingen kräver alltmer komplicerade instrument och apparater, representerande ofta mycket stora anskaffningsvärden. Förvärv på ett håll inom den stat­ liga och statsunderstödda sektorn av dyrbar utrustning, som redan finns tillgänglig på annat håll inom nämnda sektor, bör så långt möjligt undvi­ kas. Exempelvis framgår av betänkandet att branschforskningsinstituten och de tekniska högskolorna i allmänhet förklarat sig villiga att under vissa betingelser utföra sådana provningar, för vilka man är ensam i landet beträffande utrustning och personal. Jag förutsätter att statens provningsanstalt i sin verksamhet noggrant beaktar alla sådana möjligheter till sam­ arbete. Eljest är jag ense med utredningen om att det inte går att prak­ tiskt lösa alla dessa frågor på en gång. Det måste bli en uppgift för provningsanstalten på sikt. För planeringen därvidlag är det viktigt, att anstal­ ten fortlöpande håller kontakt — exempelvis genom samarbetsgrupper — med olika provningsinstitutioner här i landet och även i utlandet. Därur torde kunna växa fram konkreta förslag till samordning och rationalise­ ring, vilka det bör åligga provningsanstalten att i förekommande fall un­ derställa Kungl. Maj:ts prövning. Jag övergår härefter till att behandla utredningens förslag till en, enligt vad tidigare antytts, under alla förhållanden motiverad snar upprustning av verksamheten och organisationen vid statens provningsanstalt. Därvid må först erinras om att uppdragsverksamheten svarar för den do­ minerande delen, mellan 60 och 70 procent, av arbetet vid statens prov­ ningsanstalt. Vid sidan om denna verksamhet bedrivs — ehuru för närva­ rande i ganska begränsad omfattning — forsknings- och utvecklingsarbete för åstadkommande av ändamålsenliga provningsinetoder. Dessutom besva­ rar anstalten remisser och förfrågningar samt ställer personal till förfo­ gande för standardiserings- och liknande arbeten. Taxorna i uppdragsverk­ samheten är så avvägda, att de i princip skall täcka alla med denna verksam­ het förenade utgifter. Kostnaderna för de arbetsuppgifter vid provningsan­ stalten, som inte är direkt hänförliga till uppdragsverksamheten och som sammanfattas under begreppet allmän verksamhet, bestrids helt av staten. — I det följande behandlas utredningens olika delförslag i den ordning, de har upptagits i betänkandet och i den däröver nyss lämnade redogörelsen. Vad utredningen förordat om ny indelning i tolv arbetsområden kan jag i allt väsentligt tillstyrka. Den närmare gränsdragningen mellan dessa områden torde böra ankomma på Kungl. Maj :t. Jag avser att anmäla denna fråga i samband med förslag till ny instruktion för provningsan­ stalten. I likhet med utredningen är jag medveten om det ökade behovet vid prov­ ningsanstalten av forsknings- och utvecklingsarbete för att skaffa fram nya och förbättra existerande provningsmetoder inom anstal­

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961 53

tens arbetsområden. En ändamålsenlig provningsmetodik torde medverka till inte bara säkrare resultat i provningsarbetet utan även till förenkling och för­ billigande av detta arbete. Jag anser emellertid — och vill i det sammanhanget hänvisa till den av mig i det följande föreslagna nya organisationsplanen för statens provningsanstalt — att där förekommande forskningsuppgifter i huvudsak bör planeras, och delvis även utföras, av avdelningscheferna och laboratoriecheferna. Behovet av särskild personal för ifrågavarande uppgif­ ter torde därvid kunna begränsas till två befattningshavare, närmast som medhjälpare åt avdelningscheferna och laboratoriecheferna och med place­ ring en på avdelning A och en på avdelning B. Avlöningskostnaderna för de nya tjänsterna bör beräknas inom ramen för anstaltens inkomster av upp­ drag. Till frågorna om inrättande av dessa tjänster, om lönegradsplaceringen för desamma och om erforderlig medelsanvisning vill jag strax åter­ komma. Under rubriken expert- och informationsverksamhet tar utredningen upp sådana till den allmänna verksamheten hörande frågor som formerna för publicering av uppnådda arbetsresultat, tjänstemännens delta­ gande i konferenser m. m., behovet av studieresor till utlandet etc. Av utredningen i dessa sammanhang lämnade rekommendationer och förslag syns i allt väsentligt väl motiverade och bör biträdas. Dock torde frågor om tillstånd till och medelsanvisning för studieresor till utlandet även fortsättningsvis böra underställas Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall. Vad angår den organisatoriska ramen för verksamheten vid statens prov­ ningsanstalt må erinras om att anstalten för närvarande har fem tekniska avdelningar. Till dessa är knutna ett antal arbetsenheter, vilka emellertid inte utgör några fast organiserade grupper, motsvarande de i instruktionen fastlagda arbetsområdena. Utredningen föreslår att antalet tekniska avdelningar minskas till tre, nämligen avdelning A för mekanisk-teknologisk provning och undersökning av metalliska och huvudsakligen oorga­ niska konstruktions- och byggnadsmaterial samt färdiga konstruktioner och byggnadsdelar, avdelning B för undersökning av materials struktur och ke­ miska sammansättning samt deras därmed sammanhängande egenskaper och funktionssätt, samt avdelning C för elektriska och andra fysikaliska mätningar och undersökningar. Under avdelningarna föreslås inrättande, alltefter ämnestillhörighet, av sammanlagt tolv laboratorier, ett för varje arbetsområde. En dylik organisation anses av utredningen innebära en tidsenlig och rationell uppläggning av verksamheten. — Förslaget till or­ ganisationsplan, vars utseende framgår av tabell på s. 18, har i allmänhet till­ styrkts av remissinstanserna. Från bland annat Jernkontorets sida anförs dock vissa synpunkter i fråga om järn- och metallaboratoriets placering, och försvarets forskningsanstalt bedömer avdelning C otillräcklig mot bak­ grunden av kraven på en upprustning av de mättekniska resurserna i lan­ det. Statens tekniska forskningsråd och även flygförvaltningen har i sam­ manhanget tagit upp frågan om behovet av forskning och vård rörande nor­ maler, där enhetliga bestämmelser fär närvarande saknas. Man menar att

54 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

hela detta område, i vart fall på sikt, bör beredas plats inom statens provningsanstalt. För egen del anser jag att utredningens förslag till organisationsplan inne­ bär en ändamålsenlig avvägning och tillstyrker därför bifall till detsamma. Därest erfarenheterna skulle ge vid handen, att planen i vissa detaljer bör ändras, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om erforderliga jämkningar. Vad gäller behovet av forskning och vård rörande normaler är jag medveten om olägenheterna av nuvarande splittrade organisation. Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag emellertid fram­ hålla, att dessa och därmed sammanhängande frågor före slutligt ställnings­ tagande torde behöva underkastas särskild utredning och alltså inte böra prövas i detta sammanhang. Vad utredningen föreslagit om kansliavdelningens organisation och arbetsuppgifter föranleder inte här annat uttalande från min sida, än att jag vill understryka vikten av att åtgärder snarast vidtas i syfte att få ett lättöverskådligt system för redovisning av inkomster och utgifter i upp­ dragsverksamheten. Därav beror nämligen möjligheterna att skapa en rätt­ vis bestämning av taxorna, vilka bildar det ekonomiska underlaget föi hu­ vuddelen av provningsanstaltens verksamhet. Hittills vunna praktiska och ekonomiska erfarenheter av provningsanstal­ tens filialverksamhet — som visserligen bara gäller det byggnadstekniska området — är gynnsamma. I likhet med utredningen anser jag det angeläget att denna verksamhet, som är självbärande, byggs ut, och då till att omfatta även andra områden än det byggnadstekniska. F rågan om utökning åt filialnätet hänger nära ihop med vad jag tidigare sagt om en ur olika synpunk­ ter önskvärd samordning av tillgängliga personella och materiella resurser på provningsområdel. Därför hälsar jag med tillfredsställelse det i betänkandet omnämnda alternativet att filialvägen utnyttja materialprovningslaboratoriet vid textilinstitutet i Borås för olika slag av textila provningar. En fortsättning på den vägen bör vara möjlig. Exempelvis torde — som framhållits av Sveriges industriförbund och Sveriges mekanförbund — mera rutinmässiga under­ sökningar inom metallprovningsområdet i vissa fall med fördel kunna för­ läggas till de tekniska läroverken. Det bör ankomma på provningsanstaltens styrelse att närmare undersöka förutsättningarna härför och att jämväl i övrigt ägna filialfrågorna fortsatt uppmärksamhet. Förslag i ämnet torde i sedvanlig ordning böra underställas Kungl. Maj :ts prövning. Frågorna om personal och lönesättning vid statens provningsanstalt från och med nästa budgetår får bedömas mot bakgrunden av den av mig föreslagna nya organisationsplanen. I ett sammanhang prövas därför nu det totala behovet av tjänster vid provningsanstalten från och

med den 1 juli 1961, utan avseende vid om respektive tjänster har sina mot­

svarigheter i gällande organisation eller ej. Jag har tidigare förordat att verksamheten vid statens provningsanstalt från och med nästa budgetår uppdelas på tre tekniska avdelningar. Varje avdelning bör förestås av en avdelningschef. I likhet med statens tekniska

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961 55

forskningsråd och överstyrelsen för de tekniska högskolorna föreslår jag att avdelningschef skall utses av Kungl. Maj :t på förslag av provningsanstaltens styrelse. Kompetens, jämförbar med den som erfordras för er­ hållande av professur vid teknisk högskola, torde icke böra krävas. Tjänst som avdelningschef bör inplaceras i lönegrad Bo 1. Under åberopande av vad jag tidigare uttalat om effektivisering av provningsanstaltens forsknings- och utvecklingsarbete för åstadkommande av ändamålsenliga provningsmetoder föreslår jag inrättande i provningsanstaltens uppdragsverksamhet från och med nästa budgetår av två tjänster som förste forskningsingenjör i lönegrad Ae 24. Enligt den nya organisationsplanen skall under de tre avdelningarna sor­ tera sammanlagt tolv laboratorier. Fyra av dessa kommer tills vidare att vara av relativt liten omfattning, såvitt nu kan bedömas. För nästa budgetår torde för vart och ett av de åtta övriga laboratorierna böra inrättas en tjänst som laboratoriechef i högst lönegraden Ae 26. För behörighet till tjänst som la­ boratoriechef bör i allmänhet krävas teknologie licentiatexamen eller mot­ svarande kompetens. Sökande med lägre kompetens, dock lägst civilingen­ jörsexamen, bör kunna inplaceras i lägre lönegrad, Ae 23 eller 24, intill dess vederbörande kvalificerat sig för tjänst i Ae 26. För laboratoriechef stjäns­ terna, liksom för tjänsterna som avdelningschef, torde avlöningskostnaderna böra beräknas inom ramen för provningsanstaltens allmänna verk­ samhet. Vad gäller personalens sammansättning i övrigt bör, som utredningen framhållit, eftersträvas en ur arbetssynpunkt lämpligare fördelning mellan akademiker, ingenjörer och biträden. Utredningen pekar i detta samman­ hang på att sedan anstaltens tillkomst en förskjutning har ägt rum i per­ sonalens sammansättning mot befattningshavare med lägre utbildning, var­ igenom många viktiga arbetsuppgifter vid provningsanstalten, särskilt så­ dana med syfte på den framtida utvecklingen, måst eftersättas. I fråga om behovet av avdelningsingenjörer uppställer utredningen som en målsätt­ ning, att på de större laboratorierna skall finnas, utom laboratoriechefen, åtminstone någon person med högskolekompetens. Med godkännande i hu­ vudsak härav föreslår jag att för provningsanstaltens uppdragsverksamhet från och med nästa budgetår skall finnas fyra tjänster som förste avdelningsingenjör — varav en i Ae 24, en i Ao 23 och två i Ae 23 —■ samt fem tjänster som avdelningsingenjör i Ae 21. För tjänst som förste avdelnings­ ingenjör eller som avdelningsingenjör torde i allmänhet böra krävas civil­ ingenjörsexamen eller motsvarande kompetens, men även gymnasie- och institutsingenjörer med långvarig praktik bör kunna ifrågakomma. Eljest torde provningsanstaltens behov för nästa budgetår av ingenjörer med gymnasie- eller institutsutbildning böra tillgodoses genom sammanlagt ätta tjänster som avdelningsingenjör i Ae 19, åtta tjänster som ingen­ jör i Ae 17, tio tjänster som ingenjör i högst Ae 15, med inplacering enligt den inom kommunikationsverken tillämpade befordringsgången. Därjämte torde inom förevarande grupp av tjänster medel i enlighet med utrednings­

56 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

förslaget böra beräknas för en verkstadsförman i lönegrad Ae 12. Beträffan­ de nu nämnda tjänster torde i fråga om fördelningen på allmän verksamhet och på uppdragsverksamhet få hänvisas till efterföljande sammanställning över personalen. Behovet vid provningsanstalten under budgetåret 1961/62 av fast an­ ställd teknisk biträdes personal i uppdragsverksamheten har av mig be­ dömts till en tjänst som tekniker i Ao 13, två tjänster som tekniker i Ao 10, tre tjänster som tekniker i Ae 10, sex tjänster som institutionstekniker i Ae 9, åtta tjänster som laboratoriebiträde i högst Ae 9. Jag tillstyrker även inrättande inom provningsanstaltens allmänna verk­ samhet av en för de tekniska avdelningarna gemensam verkstad. För be­ tjäning därav torde medel här böra beräknas för en förste verkmästare i Ae 16, tre instrumentmakare i Ae 11 samt fyra mekaniker, varav två i Ao och två i Ae 9. Verkstaden bör dessutom tillföras en tjänst som fotograf i Ae9, en tjänst som elektriker i samma lönegrad samt en tjänst som hant­

verkare i Ae 8 .

Särskilt kraven på fortlöpande kontroll av provningsanstaltens taxor och effektivisering av informationsverksamheten kommer — på sätt utred­ ningen anfört — att medföra ökning av kanslipersonalens arbetsuppgifter. Under hänvisning härtill föreslår jag att vid nämnda avdelning från och med nästa budgetår skall finnas följande tjänster i ordinarie och extraordinarie ställning, nämligen en byrådirektör i Ao 24, en ingenjör i högst Ae 15 för arbetsstudier och med inplacering enligt den inom kommunikationsverken tillämpade befordringsgången, en kanslist i reglerad befordringsgång, en kassör i Ae 13, en förste biblioteksassistent i Ao 13, en kans­ liskrivare i Ae 10, tre kontorister, varav två i Ao och en i Ae 9, en förste

expeditionsvakt i Ao 8 , en expeditionsvakt i Ae 7, fem kanslibiträden, var­

av två i Ao och tre i Ae 7 samt ett kontorsbiträde i Ao 5 och sju kontorsbiträden i reglerad befordringsgång. Dessutom torde inom kansliavdelningen erfordras tre tjänster som förrådsman i lönegrad Ae 7, med uppgifter för innehavarna att biträda i provningsanstaltens rätt omfattande inköpsverk­ samhet samt att tjänstgöra som godsmottagare. Kanslipersonalen bör i avlöningshänseende fördelas mellan allmän verksamhet och uppdragsverk­ samhet enligt härefter följande personalsammanställning. Beträffande av mig föreslagna lönegradsplaceringar av tjänster vid an­ stalten får jag anmäla att överläggningar ägt rum med vederbörande per­ sonalorganisationer. Vad jag sålunda föreslagit angående ordinarie och extra ordinarie tjäns­ ter vid statens provningsanstalt från och med budgetåret 1961/62 sammanställes enligt följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961 57

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

åren uppskattar jag den för budgetåret 1961/62 erforderliga medelsanvis­ ningen för extra personal i uppdragsverksamheten till 848 000 kronor. Ytterligare torde när det gäller medelsbehovet till avlöningar böra för nästa budgetår beräknas 1 500 kronor i arvode åt provningsanstaltens in­ spektör, 20 000 kronor för vikariats- och övertidsersättningar samt 35 100 kronor till kompensation för höjda folkpensionsavgifter. I enlighet härmed bör till avlöningar vid statens provningsanstalt för budgetåret 1961/62 anvisas sammanlagt 3 193 000 kronor med den fördel­ ning på anslag och anslagsposter, som framgår av efterföljande hemställan. Jämfört med nu löpande budgetår innebär en medelsanvisning av denna storlek ökning med 659 000 kronor, varav emellertid cirka 300 000 kronor gäller förändringar av automatisk karaktär. Härefter torde behandlas — närmast i anslutning till provningsanstal­ tens petitaskrivelse för nästa budgetår — frågan om erforderlig medelsan­ visning till omkostnader. På samma sätt som i fråga om avlöningar­ na bör uppdelning däx-vid göras mellan provningsanstaltens allmänna verk­ samhet och dess uppdragsverksamhet. Under anslagsposten Sjukvård föreslår jag anvisande av 2 000 kronor inom den allmänna verksamheten och 4 000 kronor inom uppdragsverk­ samheten. Vad angår anslaget till reseersättningar har jag tidigare före­ slagit, att frågor om tillstånd till och medelsanvisning för studieresor till utlandet även i framtiden bör prövas av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. För sedvanliga tjänsteresor inom landet uppskattar jag medelsbehovet i provningsanstaltens allmänna verksamhet till 10 000 kronor. Samtidigt be­

räknar jag 50 000 kronor erforderliga för sådana resor inom landet eller

till utlandet, av vilka behov föreligger i uppdragsverksamheten och för vilka sålunda kostnaderna återdebiteras uppdragsgivare. Under anslagsposten Expenser bör anvisas 103 000 kronor i den allmänna verksamheten -— varav

35 000 kronor utgör engångsanslag för inköp av möbler m. m. — samt

125 000 kronor i uppdragsverksamheten. Till publikationsändamål och till anstaltens bibliotek torde inom den allmänna verksamheten upptas respek­ tive 7 000 och 15 000 kronor. Slutligen beräknar jag i uppdragsverksamhe­

ten 250 000 kronor för förbrukningsartiklar in. m., 100 000 kronor för lö­

pande underhåll och ersättningsanskaffningar i fråga om apparater och instrument —- till vilken fråga återkommes senare — samt 45 000 kronor för frakt och spedition av provföremål. Frågor om bidrag till representa­ tionskostnader torde liksom nu böra i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj :ts prövning. I regel torde såsom hittills bidrag böra förekomma endast till representation gentemot utländska besökande. I anslutning till vad jag nu föreslagit bör till omkostnader vid statens provningsanstalt för budgetåret 1961/62 anvisas 137 000 kronor i den all­ männa verksamheten och 574 000 kronor i uppdragsverksamheten, eller sammanlagt 711 000 kronor. Det är drygt 170 000 kronor mera än som är upptaget i nu gällande omkostnadsstat. Under reservationsanslaget Utrustning är för innevarande bud­

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961 59

getår anvisade 200 000 kronor, att användas för såväl löpande underhåll

och ersättningsanskaffningar som nyinköp. Utredningen har för nästa bud­ getår föreslagit väsentligt ökade anslag till utrustningsändamål. I provningsanstaltens omkostnadsstat skulle i avräkning mot medel, som flyter in i uppdragsverksamheten, uppföras 300 000 kronor för underhåll och ersättningsanskaffningar, och under reservationsanslaget skulle anvisas 700 000 kronor för köp av ny utrustning. Jag är medveten om att provningsanstaltens bestånd av apparater och instrument måste moderniseras och byggas ut. Jag kan likväl inte för nästa budgetår tillstyrka en så avsevärd medelsökning, som förutsatts i betänkan­ det. Vid min behandling nyss av omkostnadsanslaget förordade jag anvisan­

de i uppdragsverksamheten av 100 000 kronor till underhåll och ersättnings­

anskaffningar i fråga om den tekniska utrustningen. Därutöver torde un­ der det särskilda reservationsanslaget för nästa budgetår till nyanskaffning av dvlik utrustning böra anvisas 300 000 kronor. Vid bifall till dessa för­ slag kommer för budgetåret 1961/62 sammanlagt 400 000 kronor att stå till provningsanstaltens förfogande för utrustningsändamål, vilket är dubbelt så mycket som anstalten för närvarande disponerar över. Med hänsyn till att frågorna om provningsanstaltens lokalförhål­ landen och utbyggnadsmöjligheter är under utredning i byggnadsstyrelsen, anser jag mig inte böra här ta upp dessa frågor. De tor­ de i annat sammanhang komma att underställas Kungl. Maj :ts prövning. För att nå en rättvis taxesättning måste fast underlag finnas för beräkning av de verkliga kostnaderna för varje uppdrag. Utredningen har sökt dela in de totala kostnaderna för verksamheten vid statens provningsanstalt — avlöningar, pensioner, expenser och andra omkostnader samt kapitalkostnader — i olika grupper. På grundval därav lägger utredningen fram förslag angående hur stor del av nämnda kostnader, som bör täckas via taxorna. I huvudsak förordas bibehållande tills vidare av nu gällande taxor. Dessa ger visserligen inte full täckning för alla med uppdragsverk­ samheten förenade kostnader, vilket utredningen i princip anser att taxor­ na bör göra. Utredningen bedömer det emellertid inte praktiskt möjligt att för närvarande höja avgifterna i uppdragsverksamheten i vidare mån, än som erfordras för att anpassa desamma till redan beslutade lönehöjningar. Jag är i princip ense med utredningen om att full kostnadstäckning i upp­ dragsverksamheten bör eftersträvas. Dock må i detta sammanhang fram­ hållas, att provningsanstalten i sin verksamhet har en hel del »oekono­ miska» grenar, framför allt inom del elektriskt-fysikaliska området. Det är sällan förekommande provningar, som fordrar en dyrbar utrustning och mycket förberedande arbete i form av kalibrering av instrument, fastställan­ de av provningsmetoder etc. Med hänsyn härtill går det i allmänhet inte i dessa fall att via taxan få full ersättning för nedlagda kostnader. Men dessa olika frågor går inte att överblicka nu. Som statskontoret och statens sak­ revision har framhållit bör anstå med en närmare prövning av taxefrågan och av därmed sammanhängande spörsmål, till dess att de ekonomiska re­

60 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

sultaten av provningsanstaltens verksamhet efter omorganisationen börjar framträda och kan bedömas ingående. Det torde då, liksom gäller för när­ varande, få ankomma på Kungl. Maj :t — eller efter Kungl. Maj :ts bemyn­ digande statens provningsanstalt — att bestämma i taxefrågan m. m. Vad gäller finansieringen hävdar utredningen att först om sta­ tens provningsanstalt får arbeta under friare ekonomiska förhållanden än nu kan anstalten bli en effektivt arbetande och konkurrenskraftig institu­ tion. Under åberopande härav föreslår utredningen övergång för prov­ ningsanstaltens del till det finansieringssystem, som för närvarande tilllämpas vid statens väginstitut. Det innebär att anslagen till avlöningar och omkostnader sammanföres till ett anslag med rubriken Statens provnings­ anstalt och att inkomsterna i uppdragsverksamheten tas till uppbörd under anslaget. Förutsättningar skulle därvid skapas för en relativt stor frihet för provningsanstalten i fråga om dispositionen av inflytande uppdragsmedel. -— Vad utredningen föreslagit om ett friare finansieringssystem för provningsanstalten i dess uppdragsverksamhet har i allmänhet tillstyrkts av de remissinstanser, som särskilt yttrat sig däröver. Då provningsanstaltens verksamhet i stor utsträckning är affärsmässigt inriktad har jag förståelse för kraven på en viss självständighet och rör­ lighet i medelsdispositionen och vill medverka till att dessa krav blir i rim­ lig utsträckning tillgodosedda. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag mig emellertid inte kunna tillstyrka övergång till det vid statens väginstitut nu tillämpade finansieringssystemet. Vid flertalet myndigheter med upp­ dragsverksamhet används, liksom nu är fallet vid statens provningsanstalt, ett bruttoredovisningssystem, innebärande att inkomster och utgifter redo­ visas skilda från varandra, därvid inkomsterna tas till uppbörd på driftbud­ getens inkomstsida under rubriken Uppbörd i statens verksamhet. Även inom ramen för ett dylikt redovisningssystem — som kan utformas olika, alltefter den ifrågavarande verksamhetens karaktär — är det möjligt att tillgodose de förenämnda kraven på ekonomisk rörelsefrihet för vederbö­ rande myndighet. Mina överväganden har lett fram till att den form för bruttoredovisning, som tillämpas vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i dess uppdragsverksamhet, med fördel bör kunna användas också för statens prov­ ningsanstalt. I anslagshänseende bör alltså en skiljelinje dras mellan prov­ ningsanstaltens allmänna verksamhet och dess uppdragsverksamhet. Alla de med uppdragsverksamheten förenade synliga utgifterna för avlöningar och omkostnader sammanföres under ett anslag med rubriken Uppdrags­ verksamhet. För bestridande av synliga utgifter i den allmänna verksam­ heten uppföres ett anslag Avlöningar och ett anslag Omkostnader. Ytterli­ gare tillkommer reservationsanslaget Utrustning. Anslagen bör i riksstaten uppföras med belopp i enlighet med vad jag tidigare förordat angående erforderlig medelsanvisning till personal, omkostnader och utrustning samt rörande medlens fördelning mellan allmän verksamhet och uppdragsverk­ samhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 4 / år 1961 61

Anslaget för uppdragsverksamheten torde få disponeras intill ett belopp som svarar mot inflytande inkomster efter avdrag av de på uppdragsverk­ samheten belöpande osynliga kostnaderna i form av pensions- och kapital­ kostnader m. m. Kungl. Maj :t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande att, därest i samband med omorganisationen innehavare av ordinarie eller extra ordi­ narie tjänst ej kan beredas motsvarande anställning besluta om förande på övergångsstat av vederbörande ordinarie tjänst och att medge det över­ skridande av avlöningsanslag, som kan erfordras för bibehållande av extra ordinarie tjänstemän, ävensom att i övrigt besluta om erforderliga övergångsanordningar. Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att I. godkänna att statens provningsanstalls organisation från och med budgetåret 1961/62 utformas enligt de riktlin­ jer, som jag tidigare förordat; U. bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med det anförda fastställa personalförteckning för statens provningsanstalt att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1961/62; III. bemyndiga Kungl. Maj :t att i mån av behov föra ledigbliven ordinarie personal vid statens provningsanstalt på övergångsstat och att i övrigt vidta de övergångsanordningar, som kan bli erforderliga i anledning av omorganisationen; IV. godkänna följande avlöningsstat för statens provningsanstalts allmänna verksamhet att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1961/62:

Avlöningsstat 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags­

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 676 900

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

Summa kronor 1 249 000

V. bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1961/62 i den omfattning, som angivits i det föregående, medge över­ skridande av den i avlöningsstaten för statens provningsanstalts allmänna verksamhet uppförda anslagsposten Avlö­ ningar till övrig icke-ordinarie personal; VI. godkänna följande avlöningsstat för statens provningsanstalts uppdragsverksamhet att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1961/62:

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961 Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 61 100

2. Avlöningar till extra personal, jämte rörligt till- 848 000 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 774 800 243 800 5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, 16 300 Summa kronor 1 944 000

VII. på driftbudgeten under tionde huvudtiteln för bud­ getåret 1961/62 anvisa till a) Statens provningsanstalt: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 249 000 kronor b) Statens provningsanstalt: Omkostnader ett förslagsan­ slag av 137 000 kronor. c) Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett för­ slagsanslag av 2 518 000 kronor. d) Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservations­ anslag av 300 000 kronor. Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Barbro Blomberg