Forskningen inom försvaret : förslag till ny organisation för FOA, FFA, MPI och viss försvarsmedicinsk forskning : slutbetänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

CO

CO

Forskningen inom försvaret Förslag till nyorganisation för FOAfFFArMPI och viss försvarsmedicinsk forskning

Slutbetänkande avgivet av 1969 års försvarsforskningsutredning

Statens offentliga utredningar 1972:8 Försvarsdepartementet

Forskningen inom försvaret Förslag till ny organisation för FOA, FFA, MPI och viss försvarsmedicinsk forskning

Slutbetänkande avgivet av 1969 års försvarsforskningsutredning Stockholm 1972

ISBN 91-38-01433-5

K L Beckmans Tryckerier AB. Stockholm 1972.

Till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Den 14 februari 1969 bemyndigade Kungl. Maj: t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att utreda försvarsforskningens framtida inriktning, ledning, organisation, samordning och ansvarsförhållanden. De av chefen för försvarsdepartementet den 14 april och 1 november 1969 utsedda sakkunniga, som antagit benämningen 1969 års försvarsforskningsutredning ( F U - 6 9 ) , har den 29 juni 1970 överlämnat ett första delbetänkande, "Forskning för försvarssektorn" (SOU 1970: 54). Den 30 april 1971 meddelade Kungl. Maj: t tilläggsdirektiv för utredningens fortsatta arbete. I särskild skrivelse uppdrog vidare Kungl. Maj: t den 30 juni 1971 åt utredningen att i samband med utredningsarbetet även pröva frågan om den framtida lokaliseringen av försvarets forskningsanstalt i samråd med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet. Med skrivelse den 28 december 1971 har utredningen överlämnat ett andra delbetänkande, "Försvarsforskningens ledning" (Stencilerat betänkande Fö 1971:5). I betänkandet lämnas förslag till ny ledningsorganisation för försvarsforskningen enligt de riktlinjer tilläggsdirektiven anvisar. Utredningens ledamöter är professor Arne Engström, ordförande, professor Göran Borg, direktören Gunnar Lindström, avdelningschefen Nils-H Lundquist och generalmajoren Nils Sköld. Utredningen har i den nu redovisade etappen biträtts av de tidigare förordnade experterna, professor Bengt Gustafsson, numera kanslichefen Bo Oscarsson, civilingenjören Tore Nordling, lagmannen Stig Marcus SOU 1972:8

och överingenjören Sigfrid Wennerberg samt av professor Gunnar Ström, den sistnämnde förordnad den 1 5 juni 1972. Sekreterare och biträdande sekreterare åt utredningen har varit kanslirådet Klas Wahlström resp. fil.lic. Lars Högberg och direktör Henric Bildt, den sistnämnde förordnad den 1 april 1972. På uppdrag av utredningen har försvarets rationaliseringsinstitut utrett organisation och dimensionering av vissa stödfunktioner inom forskningsorganisationen. Uppdraget har slutförts och redovisas i särskild rapport (Stencil Fö 1972:3). Rapporten bör enligt utredningens mening kunna utgöra en utgångspunkt för organisation och dimensionering av berörda stödfunktioner i den föreslagna forskningsorganisationen med beaktande av de synpunkter institutet anfört i rapportmissivet. I detta delbetänkande lämnas förslag till organisation av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn. Därvid berörs främst de delar av försvarets forskningsanstalt som ej behandlades i det andra delbetänkandet, dvs. avdelningarna 1—4 och den administrativa byrån. Vidare berörs flygtekniska försöksanstalten, fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå, militärpsykologiska institutet samt vissa stabs- och förvaltningsanknutna medicinska forskningsgrupper som delvis finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegationen. Delegationens för lokalisering av statlig verksamhet förslag om utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande försvarets forskningsanstalt (SOU 1972: 55) har beaktats. Ledamoten Lundquist har beträffande vis3

sa delar av utredningens försiag anmält avvikande mening vilken redovisas i en reservation. I och med de förslag som lämnas i detta betänkande avseende de forskningsutförande enheternas organisation föreligger en totalbild av utredningens förslag rörande forsk-

ningen inom försvaret. Med detta betänkande har utredningen slutfört sitt uppdrag. Utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkandet "Forskningen inom försvaret". Stockholm den 9 oktober 1972

Arne Engström Göran Borg Nils-H Lundquist

Gunnar

Lindström Nils Sköld /Klas Wahlström Lars Högberg

4 SOU 1972:8

Innehåll

I

Utredningens överväganden och förslag

Kapitel 1 Utredningens direktiv. Utredningsarbetets inriktning och bedrivande. Betänkandets disposition . . . 1.1 Direktiv. Föregående utredningsetapper 1.2 Utredningsarbetets inriktning . . 1.3 Utredningsarbetets bedrivande 1.4 Betänkandets disposition . . . . Kapitel 2 Principer för organisatorisk gruppering av forskningsresurserna inom försvarssektorn 2.1 Inledning 2.2 Behovsbildens struktur: efterfrågan på forskningsresultat och forskningskompetens inom försvarssektorn 2.3 Utredningens överväganden rörande den långsiktiga utvecklingen vad avser tillgången på forsknings- och utvecklingskapacitet inom landet 2.4 Utredningens överväganden rörande funktionella samband av betydelse för forskningsresursernas gruppering 2.5 Utredningens slutsatser rörande principer för organisatorisk gruppering av försvarssektorns forskningsresurser 2.6 Särskilda konsekvenser av 1972 års försvarsbeslut

Kapitel 3 Nuvarande organisation 3.1 Den totala organisationsbilden SOU 1972:8

8 8 12 13 14

16 16

24 30

32 32

3.2 Genomgång av nuvarande organisation — utgångspunkter och syften. Kapitlets fortsatta uppläggning . 3.3 Tillämpningsområde 5: Studie-och utredningsmetodik 3.4 Tillämpningsområde 2: Fordon och farkoster 3.5 Tillämpningsområdena 1 och 3 (Teknisk informationsbehandling samt vapensystem och deras verkan inkl. A-, B- och C-skydd). FOA:s organisation 3.6 Människan i totalförsvaret . . . . 3.7 Utredningens överväganden rörande övrig forskning Kapitel 4 Alternativa organisationsstrukturer 4.1 Inledning 4.2 Samband mellan de forskningsutförande enheternas organisatoriska gruppering och vissa ledningsfunktioner på central nivå 4.3 Övervägda modeller för resursorganisationen 4.4 Detaljutformning av en tillämpningsområdesanknuten forskningsorganisation 4.5 Personalbehov, m. m. i alternativ 1-3 Kapitel 5 Funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för forskningsresursernas framtida lokalisering . . . 5.1 Bakgrund 5.2 Några huvudpunkter i FU-69:s promemoria till lokaliseringsdelegationen, FOA:s remissyttrande här-

34 36 36

39 46 49

51 51

51 52

54 69

75 75

över och lokaliseringsdelegationens 7.4 Lokaliseringsfrågan 97 förslag 76 7.5 Jämförelse med huvudalternativen 5.3 Inverkan av utlokaliseringsalterna2 och 3 i delbetänkande 1 . . . . 98 tivet på kontakterna avnämare — 7.6 Funktionella mål och förvaltningsforskningsorgan 78 rättsliga medel 98 5.4 Inverkan av utlokaliseringsalternativet på det interna samarbetet inom försvarsforskningsorganisaReservation av ledamoten Nils-HLundtionen 80 quist 101 5.5 Inverkan av utlokaliseringsalternativet på samverkan med universitet och högskolor, andra forskningsor1 1 Bilagor gan samt industrin 82 5.6 Skillnader mellan Umeå och LinBilaga 1 Vissa data rörande nuvarande köping med avseende på kontaktresursorganisation 107 vägarna 83 Bl.l Uppläggning och syfte 107 5.7 Personalavgångar och därmed samBl.2 Specialistfunktioner inom förmanhängande produktionsstörsvarsforskningsorganisationen . . 107 ningar i samband med en omlokaliBl.3 Myndighetsvisa beskrivningar av sering 84 nuvarande organisation och histo5.8 Merkostnader för försvaret i utlorisk bakgrund 110 kaliseringsalternativet 84 5.9 Slutsatser 85 Bilaga 2 Översiktlig beskrivning av försvarsforskningsprogrammet jämte olika Kapitel 6 Överväganden och förslag totalförsvarsmyndigheters prioriteringar rörande forskningsresursernas framtida inom detta 126 organisation 87 B2.1 Inledning 126 6.1 Utgångspunkter 87 B2.2 Allmän beskrivning av program6.2 Efterfrågan på forsknings- och utinnehåll 126 vecklingskapacitet för försvaret . 88 B2.3 Programbudgeter 129 6.3 Behov av forsknings- och utveckB2.4 Prioriteringar och avvägningar 129 lingsresurser inom sektorn och samverkan med annan forskning . 6.4 Egenskaper hos forskningsresurserna 6.5 Alternativ till nuvarande organisation 6.6 Omställningsproblem 6.7 Val mellan alternativen 1 och 2 för forskningsresursorganisationen . . Kapitel 7 Forskningsorganisation för försvarssektorn - sammanfattning av utredningens överväganden och förslag i delbetänkande 1-3 7.1 Bakgrund 7.2 Utredningens slutförslag . . . . 7.3 Medel för en samordnad målinriktning av forskningsverksamheten i utredningens slutförslag 6

88 89 89 91 92

94 94 95

97 Bilaga 3 Exempel på handläggning av olika typer av ärenden i försvarsforskningsorganisationen B3.1 Inledning B3.2 Rullning av programplan . . . . B3.3 Handläggning av remisser och utredningsärenden, m. m B3.4 Personalfunktioner - anknytning till planeringsprocedur, m. m. . . Bilaga 4 Block av specialist funktioner, ingående i organisationalternativen 1-3

137 137 137 142 144

148 B4.1 Inledning 148 B4.2 Vissa gränsdragningsfrågor berörande fördelning av specialistfunktioner mellan blocken 148 SOU 1972:8

Bilaga 5 Utvecklingslinjer för organisationen av medicinsk forskning inom tillämpningsområdet "Människan i totalförsvaret" 157 B5.1 Inledning: Definitioner, AvgränslJI 157 mngar 15 B5.2 Nuläge 8 B5.3 Ansvarsfördelningsfrågor vad gäller inriktning och finansiering av företrädesvis medicinsk forskning för försvarsändamål 160 B5.4 Krav på forskningsutförande enhet 164 B5.5 Perspektivskiss för organisation av försvarsmedicinska institutioner 166 Bilaga 6 Stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorganisation B6.1 Uppdraget. Vissa begrepp m. m. B6.2 Vissa ingångsvärden B6.3 Personalfunktioner B6.4 Ekonomifunktioner B6.5 Organisationsanknutna administrativa stödfunktioner . . . . B6.6 Platsanknutna administrativa stödfunktioner B6.7 Fastighetsanknuten teknisk service B6.8 Teknisk service B6.9 Datorer m. m B6.10 Sammanfattning

169 169 170 171 172

B8.6 Transport- och personalkostnader av engångsnatur i samband med omlokalisering. Produktionsbortfall 187 B8.7 Merkostnader för den löpande verksamheten efter omlokaliseringen 188 Bilaga 9 Förslag till tidsplan för genomförande av organisationsförändringar 190 Bilaga 10 Sammanställning av behov av vissa instruktionsändringar, m. m. .192 B10.1 Bakgrund I92 B 10.2 Förslag till instruktion för SFF 192 B 10.3 Förslag till principutformning av avsnittet "Uppgifter" i blivande instruktion för olika forskningsinstitut inom försvarssektorn . 192 B 10.4 Behov av ändringar i vissa övriga myndigheters instruktioner . . 194 Förkortningar

*95

173 174 176 176 177 178

Bilaga 7 PM beträffande samarbete mellan FFA och flygtekniska laboratoriet, KTH 180 Bilaga 8 Sammanfattning av vissa utredningar i lokaliseringsfrågan, m. m. . B8.1 Inledning B8.2 FOA: s kontaktnät med avnämare och forskningsorgan B8.3 FOA: s beredskapsuppgifter . . B8.4 Attityder till en utlokalisering bland FOA: s personal B8.5 Behov av merinvesteringar i byggnader och fasta anläggningar i utlokaliseringsalternativet . . .

SOU 1972:8

\ 83 183 183 186 186

Utredningens överväganden och förslag Utredningens direktiv, utredningsarbetets inriktning och bedrivande. Betänkandets disposition.

1.1 Direktiv.

Föregående

utredningsetapper

Kungl. Maj: t bemyndigade den 14 februari 1969 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att se över försvarsforskningens inriktning, ledning, organisation, samordning och ansvarsförhållanden. Därvid anförde statsrådet och chefen för försvarsdepartementet följande. "Underlag för att utforma och genomföra vår säkerhets- och försvarspolitik och dess olika medel erhålls bl. a. genom försvarsforskning. Ansvaret för denna forskning är i dag delat. Den teknisk-naturvetenskapliga forskningen bedrivs huvudsakligen vid försvarets forskningsanstalt enligt allmänna bestämmelser i anstaltens instruktion. Anstalten skall vid sin planläggning av forskningsverksamheten samråda med överbefälhavaren om verksamhetens huvudsakliga inriktning. Försvarets materielverk disponerar årligen medel avsedda dels för allmän flygteknisk forskning och utveckling, som bl. a. i stor utsträckning finansierar verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten, dels för allmän robotforskning som i huvudsak används för icke typbundna forskningsuppgifter vid försvarets forskningsanstalt och industrier. Materielverket initierar också allmän och grundläggande skeppsteknisk forskning, som bedrivs vid statens skeppsprovningsanstalt och högskoleinstitutioner. Fortifikationsförvaltningen ansvarar för fortifikatorisk forskning genom sin egen forskningsbyrå, genom samverkan med försvarets forskningsanstalt och genom uflagda uppdrag. För försvarsinriktad medicinsk och psykologisk forskning gäller särskilda bestämmelser, grundade på förslag av den försvarsmedicinska forskningsutredningen (SOU 1962: 34) resp. försvarets personalbehandlingsutredning (SOU 1952:40). Frågan om vår säkerhets- och försvarspolitiks utformning har blivit alltmer komplicerad och samtidigt i allt större utsträckning en totalförsvarsS

fråga. Detta är bl. a. en följd av tillkomsten av uran- och vätevapen, biologiska och kemiska stridsmedel, den snabba utvecklingen av vapenbärare och av teletekniken, de allt högre kostnaderna för utveckling, anskaffning, drift och underhåll av modern krigsmateriel samt metodutvecklingen på den psykologiska krigföringens område. Utvecklingen har också lett till en breddning av försvarsforskningen mot andra forskningsområden än de teknisk-naturvetenskapliga. De nya forskningsområdena har dock i vissa fall inte fått fasta former inom försvaret. Försvarsforskningens vidgning mot totalförsvaret och mot nya områden aktualiserar en översyn av forskningsverksamheten vid olika forskningsorgan. Underlag för beslut om försvarets framtida utformning tas f. n. fram genom studier och utredningar samt utveckling av materiel och metoder. Erfarenheten visar att forskningsinsatser behövs som grund för samtliga dessa områden. Frågan om försvarsforskningens inriktning och organisation måste bedömas med hänsyn till den totala aktivitet som behövs för den successiva utvecklingen av vårt totalförsvar. Ett viktigt problem är därvid att åstadkomma en lämplig uppgifts- och ansvarsfördelning mellan olika försvarsmyndigheter och forskningsorgan samt en samordning av verksamheten som medför att största effekt kan vinnas ur tillgängliga resurser inom och utom försvaret. Behovet att effektivt utnyttja samhällets forskningsresurser gäller hela den statliga sektorn. Samhällets engagemang inom främst teknisk forskning och utveckling kännetecknas av en växande ekonomisk insats. I den takt resurserna ökar och verksamhetens omfattning växer ställs också större krav på samordningsåtgärder i skilda avseenden. Med inrättandet av styrelsen för teknisk utveckling (prop. 1968: 68, SU 131, rskr 403) avsåg statsmakterna att i första hand samordna finansieringen av viss forsknings- och utvecklingsverksamhet. I propositionen härom berördes även frågan om en översyn av den organisatoriska ramen för vissa statliga tekniska forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor. Kungl. Maj: t har den 24 SOU

1972:8

januari 1969 bemyndigat chefen för industridepartementet att tillkalla sakkunniga för utredning rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet. Denna utredning är avsedd att utgöra ett första led i en vidare översyn. Även försvarsforskningen berörs av utredningen. Mot bakgrund av vad jag har anfört bör en översyn ske av försvarsforskningens inriktning, ledning, organisation, samordning och ansvarsförhållanden. Översynen bör delvis bedrivas parallellt med nämnda utredning rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet. Översynen bör uppdras åt särskilda sakkunniga. En utgångspunkt för översynen bör vara att forskningen i hög grad skall målinriktas och prioriteras utifrån dess bedömda värde för totalförsvaret i relation till forskningens resurskrav. Härvid bör beaktas det system för långsiktsplanering som nu prövas av det militära försvaret och civilförsvaret. Övriga faktorer som i väsentlig grad kan påverka försvarsforskningens inriktning och organisation bör anges och beaktas av de sakkunniga. Som grund för rekommendationer i olika avseenden bör alternativa lösningar presenteras och diskuteras. Det är angeläget att de sakkunniga överväger olika ambitioner i fråga om forskningens inriktning och omfattning. Det bör bl. a. gälla den relativa prioritering som utifrån ett litet lands begränsade resurser bör ges olika forskningsområden under hänsyn till de krav på forskningens bredd, som vår alliansfria politik medför. Det kan även gälla olika ambitioner att tillämpa den grundläggande forskningens resultat i följande avseenden. (a) Forskning rörande grundläggande fysikaliska, kemiska, biologiska och medicinska samt andra fenomen som är eller bedöms bli av betydelse för totalförsvarets utformning. (b) Forskning, studier och utredningar beträffande den principiella uppbyggnaden och värdet av vapen- och hjälpmedelssystem eller andra för totalförsvaret intressanta objekt av systemkaraktär som kan komma i fråga för anskaffning eller som behövs som underlag för strategiska och taktiska bedömanden. Människans roll och kapacitet som komponent i sådana system skall därvid särskilt beaktas. (c) Allmänt tekniskt utvecklingsarbete i fråga om komponenter och utrustningar av intresse för totalförsvaret. Översynen bör avse verksamheten vid etablerade forskningsorgan inom försvaret liksom utnyttjandet av näringslivet, andra statliga forskningsinstitutioner samt universitet och högskolor för forsknings- och utvecklingsuppgifter för försvaret. Frågan om och i vilken utsträckning försvarets forskningsorgan skall kunna motta forsknings- och utvecklingsuppdrag från andra statliga myndigheter och forskningsinstitutioner samt från icke statliga beställare bör utredas. Det är vidare angeläget att forskningen kring totalförsvarets planeringsproblem och systemanalytiska metodfrågor ses över liksom denna forsknings anknytning till den praktiska planeringsverksamheten. Bl. a. bör som alternativ övervägas en starkare sammanhållning av resurserna än i dag och SOU

1972:8

vilken organisationsform som därvid skulle vara lämpligast. Vid granskning av försvarsforskningens ledning, samordning och ansvarsförhållanden bör beaktas formerna och resurserna för olika intressenters medverkan vid bestämmande av forskningens inriktning i stort över viss tidsperiod och vid uppgörandet av skilda forskningsprogram. Särskilt bör uppmärksammas olika möjligheter att skapa överblick över och samordning av försvarsforskningen oberoende av vilken myndighet, som initierat skilda forskningsuppdrag, och under vilka former dessa utförs. Försvarsforskningens finansiering bör uppmärksammas. Bl. a. bör som alternativ övervägas ett förfarande där viss grundläggande forskning bekostas genom direkta anslag över försvarsbudgeten medan annan forskning som läggs ut på olika forskningsorgan betalas av beställaren. Översynen av den framtida försvarsforskningen kommer att starkt beröra försvarets forskningsanstalt. Det kan uppstå skäl att överväga andra organisationsformer för forskningsanstalten såsom stiftelse eller bolag. Särskild uppmärksamhet kan beroende på uppdragsverksamhetens omfattning behöva ägnas åt personalens rekrytering m . m . i syfte att skapa ett flexibelt system. I fråga om forskningsanstaltens interna organisation bör de olika principiella krav definieras, som verksamhetens alternativa inriktning, ledning och ansvarsförhållanden ställer. En utgångspunkt bör därvid vara att organisationen bör medge stor flexibilitet och effektivitet med avseende på de befintliga materiella och personella resursernas användning och anpassning till gällande forskningsprogram. Organisationen bör också medge en smidig anpassning till forskningens möjliga inriktning och omfattning i framtiden. Utredningsarbetet bör bedrivas så att delresultat avseende försvarsforskningens framtida inriktning, ledning, samordning, ansvarsförhållanden och finansiering kan insändas till Kungl. Maj: t senast under andra kvartalet 1970 och delresultat avseende de skilda forskningsorganens verksamhet och organisation senast under första kvartalet 1971. Under utredningsarbetets gång bör samråd ske med utredningen rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet. Vidare bör kontakt hållas med kommittén för internationell politik och utredningen rörande organisation av anskaffningsverksamheten och därmed sammanhängande funktioner m. m. inom försvarets materielverk." U t r e d n i n g e n antog n a m n e t 1969 års försvarsforskningsutredning. Utredningen skulle som framgår av o v a n n ä m n d a direktiv bedrivas i två etapper. Resultatet av den första e t a p p e n redovisade utredningen i principbet ä n k a n d e t " F o r s k n i n g för försvarssektorn" ( S O U 1 9 7 0 : 5 4 ) , vilket överlämnades till chefen för försvarsdepartementet den 2 9 j u n i 1 9 7 0 . B e t ä n k a n d e t analyserade bl. a. försvarsforskningens roll i försvarsplane-

ringen och m y n n a d e ut i fyra huvudalternativ till principiell u t f o r m n i n g av försvarsforskningens framtida organisation. Av dessa förordade utredningen för sin del huvudalternativet 3. Detta innebar bl. a. förslag o m i n r ä t t a n d e t av en styrelse för försvarsforskning ( S F F ) som central p r o g r a m m y n d i g h e t för inriktning o c h finansiering av den s. k. icke o b j e k t b u n d n a försvarsforskningen. Utredningens b e t ä n k a n d e remissbehandlades u n d e r hösten 1970. På grundval av b e t ä n k a n d e t o c h r e m i s s y t t r a n d e n a däröver m e d d e l a d e Kungl. Maj: t den 3 0 april 1971 tilläggsdirektiv för u t r e d n i n g e n s fortsatta arbete. Därvid anförde statsrådet och chefen för försvarsdepartementet bl. a. följande: "I betänkandet (SOU 1970:54) Forskning för försvarssektorn har 1969 års försvarsforskningsutredning (Fö 1970: 17) lagt fram förslag med olika alternativ rörande försvarsforskningens principiella organisation. Utredningens överväganden grundas på en hög målsättning vad gäller försvarsforskningens allmänna inriktning och omfattning. Utformningen av de olika organisationsalternativen präglas i mycket hög grad av försvarets planeringssystem. Det föreligger ett behov av ökad samordning inom försvarsforskningen, mellan försvarsforskningen och andra aktiviteter inom försvarssektorn liksom också mellan försvarsforskningen och den civila forskningen. Detta samordningsbehov kan tillgodoses genom organisatoriska åtgärder och/ eller utveckling av samarbetsformerna. Det saknas emellertid f. n. förutsättningar för långtgående organisatoriska åtgärder för forskningssamordning mellan samhällets olika sektorer. Det är därför nödvändigt att nu begränsa ambitionsnivån vad gäller organisatoriska förändringar. I samordningsfrågor har försvarsforskningsutredningen haft att samråda med 1969 års utredning (I 1970: 14) för samordnad forskning som i betänkandet (I 1970: 2) Samordnad teknisk forskning har redovisat resultatet av sitt arbete. Förslag till åtgärder på grundval av betänkandet prövas f. n. inom industridepartementet. Försvarsforskningsutredningen bör i sitt fortsatta arbete beakta resultatet härav. Försvarsforskningsutredningen skall enligt sina direktiv i nästa betänkande lämna detaljförslag rörande försvarsforskningens framtida organisation. Organisationsförslaget skall i första hand tillgodose samordningen av försvarets forskningsbehov och utnyttjandet av dess egna forskningsresurser. Sådana lösningar bör väljas som i framtiden kan komma att främja en samordning med övriga sektorer i samhället. Behovet av samordning med samhällets övriga sektorer kan tillgodoses genom utveckling av samarbetsformerna. Det åligger utredningen enligt de ursprungliga direktiven att undersöka, i vilken 10

utsträckning försvarets forskningsorgan skall kunna motta forsknings- och utvecklingsuppdrag från andra statliga myndigheter och forskningsinstitutioner samt från icke statliga beställare. Försvarets möjligheter att repliera på andra sektorer i forskningshänseende bör också beaktas. Försvarsplaneringen omfattar såväl perspektivplanering som försvarsplanering på kortare sikt inom totalförsvaret. Det föreligger ett nära samband mellan försvarsforskningen och i första hand den långsiktiga planeringsverksamheten. Samspelet mellan försvarsforskningen och försvarsplaneringen bör säkerställas i den nya organisationen. En utgångspunkt för utredningens fortsatta arbete bör emellertid vara att en klar åtskillnad upprätthålls mellan å ena sidan ansvaret för att bedriva forskningsverksamhet och förvalta forskningsresurser och å andra sidan ansvaret för att bedriva studier och utredningar som erfordras i samband med planeringsverksamheten inom olika delar av totalförsvaret. Försvarsforskning innefattar i enlighet med den officiella forskningsstatistikens definitioner all den riktade grundforskning (kunskapsuppbyggande forskning) och tillämpade forskning som bedrivs för totalförsvarsändamål. Tillämpad forskning kan därvid ingå som ett led i det s. k. objektbundna forsknings- och utvecklingsarbetet. Sådan objektbunden verksamhet, främst av teknisk-naturvetenskaplig karaktär, svarar volym- och kostnadsmässigt för huvuddelen av forsknings- och utvecklingsinsatserna för försvarsändamål. Planeringen inom totalförsvaret skall grundas på de mål och riktlinjer som anges av statsmakterna. Utredningen skall utgå från att det sammanhållande ansvaret under Kungl. Maj: t för den studie- och utredningsverksamhet bl. a. i form av ram- och miljöstudier som föregår statsmakternas beslut i ovannämnda avseenden kommer att ligga på ett särskilt organ med anknytning till försvarsdepartementet. Detta organ bör även ha det sammanhållande ansvaret för den forskning som behövs för denna studie- och utredningsverksamhet. Det skall ankomma på angivna organ att administrera framtagandet av underlag för statsmakternas direktiv beträffande perspektivplaneringen, svara för utvärdering av materialet och lägga fram härpå grundade förslag. Arbetet torde komma att bedrivas i nära kontakt med berörda departement. Det ankommer inte på utredningen att lägga fram organisationsförslag beträffande den verksamhet som nu berörts. Ansvaret för att bedriva övrig studie- och utredningsverksamhet i anslutning till perspektivplaneringen inom totalförsvarets olika delar bör fortfarande åvila överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar i enlighet med gällande instruktioner och givna direktiv. Föreliggande samordningsbehov får tillgodoses genom Kungl. Maj: ts direktiv och anvisningar. Dimensioneringen av försvarsforskningens resurser bör bedömas bl. a. med hänsyn till den totala aktivitet som behövs för den successiva utvecklingen av vårt totalförsvar. Det gäller därvid - som framgår av direktiven - att åstadkomma en lämplig uppgifts- och ansvarsfördelning mellan olika förSOU

1972:8

svarsrryndigheter och forskningsorgan. Verksamheten bör vidare samordnas på ett sådant sätt att störste effekt kan vinnas ur tillgängliga forskningsresurser inom och utom försvaret. Som utredningen framhåller bör man eftersträva en ökid samordning och överblick på såväl program- som produktionssidan inom försvarsforskningen. Utredningens organisationsförslag bör därvid grundas på en översyn av forskningsverksamheten vii befintliga forskningsorgan och syfta till en samordnad ledning av denna verksamhet. En utgångspunkt bör därvid vara den fördelning av ansvar som här gjorts mellan ansvar för utredningsverksanhet och ansvar för studier och forskning. En samordning av försvarsforskningen bör ske inom ramen för utredningens huvudalternativ 3 med de modifieringar som betingas av den här angivna målsättningen. Alternativet innebär att ansvarat för försvarsforskningen samordnas i avsikt att mcjliggöra en starkare sammanhållning av forskningsresurserna inom försvarssektorn. Det ger också - som utredningen framhåller - erforderlig handlingsfrihet när det gäller den långsiktiga utvecklingen av försvarsforskningsorganisationen och dess samordning med annan forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet. För ledning och samordning av den försvarsinriktade forskningen inrättas ett särskilt organ, motsvarande den av utredningen föreslagna styrelsen för försvarsforskning (SFF). Detta organ skall lyda direkt under Kungl. Maj: t. Det innebär i huvudsak att et; organ får ansvaret för samordningen av all försva-sforskning enligt de principer som skisseras i det följande. Med tillkomsten av ett sådant centralt samordnande organ skapas förutsättningar för ökad målinriktning av forskningsverksamheten inom försvarssektorn och samordning med den civila forskningen. Ledningsfunktionen inom SFF skall utövas av en styrelse och en chef. SFF skall vara organiserad på ett sådant sätt att samverkan med försvarsmyndigheter och med forskningsorgan inom andra samhällssektorer främjas. Vid SFF skall finnas personal för tecnisk och ekonomisk planering, annan erforderlig expertis och ett kansli som tillgodoser behovet av stödfunktioner. Behovet av fast personal skill bedömas restriktivt och bör i första hand tillgocoses genom omfördelning av nu tillgängliga resurser. Den vertikala samordningen inom försvarsforskningen begränsas för SFF: s vidkommande i allt väsentligt till central sammanhållning av forskningsoch resursplanering. Det innebär, att ansvaret för genomförandet skall åvila de forskningsproducerande orjanen. Följande förändringar bör övervägas på produeentsidan. Den teknisk-naturvetenskapliga forskningen och utvecl.lingen samordnas under SFF med undantag för objektbunden forskning och utveckling. De organ som härvid närmast kommer i fråga är försva-ets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstal:en och fortifikationsförvaltningen. Målsättningen bör vara att genomföra en strukturrationalisering av dessa organ. På sikt kan det bli fråga om att föra samman forskningsverksamheten i denna SOU

1972:8

del till ett produktionsorgan. För forskningsanstaltens del kommer omorganisationen att innebära förändringar. Anstaltens övergripande ansvar för försvarsforskningen försvinner, vilket får till följd att styrelsens funktion faller bort. Ledningen kan utövas av verkschefen ensam. Även planeringsbyråns funktioner kommer att beröras av omorganisationen. För flygtekniska försöksanstalten innebär omorganisationen i huvudsak endast att styrelsen kan utgå ur organisationen. Inom fortifikationsförvaltningen är det endast forskningsbyrån som berörs av omorganisationen. Det bör undersökas om den inte lämpligen bör utgå ur fortifikationsförvaltningen och knytas till försvarets forskningsanstalt eller annat forskningsorgan. När det gäller försvarsmedicinsk, beteendevetenskaplig och annan forskning av icke teknisk-naturvetenskaplig karaktär är organisationen inte så renodlad. I vilken utsträckning försvarsforskningen på här berörda områden lämpar sig att samordnas i förvaltningshänseende och inordnas under SFF beror bl. a. på den framtida uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan olika försvarsforskningsorgan inbördes och mellan dessa och andra forskningsorgan. Utredningen bör med utgångspunkt i sin principiella uppfattning söka nå fram till en lösning som på enklaste sätt tillgodoser samordningsbehovet och samtidigt främjar tvärvetenskapliga insatser. Det ankommer på utredningen att lägga fram förslag till organisation och ansvarsfördelning i anslutning till den principorganisation som skisserats i det föregående. Härvid bör särskilt klarläggas hur fördelningen av program- och produktionsansvar bör ske mellan avnämare, SFF och de forskningsproducerande organen för olika slag av forskningsverksamhet. Begreppen program- och produktionsansvar skall därvid ha den innebörd som anges i föreskrifterna för försvarets programbudgetsystem. Förslag skall lämnas rörande SFF: s sammansättning, uppgifter, verksamhetsformer och resursbehov. Vidare skall mot bakgrunden av angivna principlösning förslag lämnas rörande forskningsanstaltens framtida uppgifter och organisation, grundade på en översyn av anstaltens nuvarande verksamhet. Slutligen skall de organisatoriska konsekvenserna för övriga forskningsorgan utredas och redovisas. Samarbetet med organ på planeringssidan bör härvid uppmärksammas. Utredningen skall översiktligt redovisa den personal som i nuläget är sysselsatt med försvarsforskning och framtagande av forskningsunderlag för försvarsplanering. Personalbehovet i den nya organisationen skall redovisas för respektive organ och enheter inom dessa. Möjligheter till personalbesparingar skall tillvaratas. Organisationsförslagen skall åtföljas av förslag till instruktion för SFF. Utredningen skall vidare föreslå de ändringar i gällande instruktioner, som påkallas av omorganisationen. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas samarbetsformerna. Bl. a. bör garantier skapas för olika intressenters medverkan vid bestämmandet av forskningens allmänna inriktning. 11

I övrigt har utredningen att följa den allmänna målsättning för utredningsarbetet som anges i de ursprungliga direktiven. Det är angeläget att organisationen får en sådan utformning att den främjar en anpassning till förväntade behov på längre sikt. Samarbetet och samordningen mellan försvarsforskningen och annan forskning och utveckling inom landet måste tillmätas stor betydelse i detta sammanhang. Utredningen bör i det fortsatta arbetet samverka med försvarets rationaliseringsinstitut samt i frågor som har anknytning till dess verksamhet med försvarets personalnämnd. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt." I anslutning till ovannämnda tilläggsdirektiv uppdrog Kungl. Maj: t åt försvarets rationaliseringsinstitut att medverka i det fortsatta arbetet. I särskild skrivelse av den 30 juni 1971 uppdrog vidare Kungl. Maj: t åt 1969 års försvarsforskningsutredning att i samband med utredningsarbetet även pröva frågan om den framtida lokaliseringen av försvarets forskningsanstalt. Samråd skulle därvid ske med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet. Med utgångspunkt i tilläggsdirektiven beslöt utredningen att dela upp slutförandet av utredningsuppdraget på två deletapper. Till den första deletappen fördes detaljutformningen av förslag till ny ledningsorganisation enligt de riktlinjer tilläggsdirektiven anvisar. Inom denna första deletapp föll sålunda förslag till uppgifts- och ansvarsfördelning mellan avnämare, SFF och de forskningsproducerande organen när det gäller försvarsforskningens inriktning, finansiering och bedrivande samt förvaltningen i stort av olika forskningsresurser inom försvarssektorn. Denna deletapp redovisades i delbetänkandet "Försvarsforskningens ledning" (Stencil Fö 1971:5) som överlämnades till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet den 28 december 1971. Samtidigt redovisade FRI i en på utredningens uppdrag utarbetad rapport (Stencil Fö 1971:6) förslag rörande utformningen av ett ekonomiskt redovisningssystem för SFF:s ansvarsområde. Deletappen mynnade sålunda ut i detaljförslag till arbetsformer och organisation för SFF samt till finansieringsvägar och redovis12

ningssystem för olika delar av försvarsforskningen. Delbetänkandet "Försvarsforskningens ledning" samt den därtill knutna FRI-rapporten har remitterats till överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, militärhögskolan, militärpsykologiska institutet, civilförsvarsstyrelsen, försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, socialstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, statskontoret, riksrevisionsverket, styrelsen för teknisk utveckling, universitetskanslersämbetet, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarsmedicinska forskningsdelegationen, statens medicinska forskningsråd, statens veterinärmedicinska anstalt, Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens Riksförbund (SR) samt Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO). Remisstidens utgång är satt till den 1 december 1972. Till den sista deletappen av utredningsarbetet fördes den i direktiven angivna översynen av organisationen av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn. Föreliggande betänkande omfattar denna etapp. 1.2 Utredningsarbetets

inriktning

Utredningsarbetet i denna etapp har sålunda inriktats på att pröva organisationen av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn. 1 Hit hör i första hand försvarets forskningsanstalt (FOA), flygtekniska försöksanstalten (FFA), fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå, militärpsykologiska institutet (MPI), jämte vissa stabs- och förvaltningsanknutna medicinska forskningsHärmed förstås i detta sammanhang enheter inom myndigheter redovisade under fjärde huvudtiteln SOU 1972:8

grupper som delvis finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegationen (FMFD). Vid prövningen av forskningsresursernas organisation har utredningen funnit det lämpligt att särskilja två grupper av frågor nämligen: • frågan om gruppering av de forskningsutförande enheterna i lämpliga organisatoriska block med hänsyn till funktionsmässig samhörighet mellan skilda slag av forskningsverksamhet • frågan om förvaltningsrättslig precisering av gränsdragningen mellan dessa blocks uppgifter och befogenheter, dels inbördes, dels i förhållande till centrala ledningsfunktioner. När det gäller utredningens överväganden och förslag i anslutning till den sista frågan har förslagen i delbetänkande 2 rörande utformningen av försvarsforskningens ledningsorgan varit en viktig utgångspunkt. Däremot har frågan rörande grupperingen av de forskningsutförande enheterna i lämpliga organisatoriska block under SFF-nivån kunnat behandlas relativt fristående från överväganden rörande SFF: s förvaltningsrättsliga ställning. Vid sin översyn av forskningsresursernas organisation har utredningen funnit att förändringar i förhållande till nuläget är motiverade vad gäller FOA:s avdelningsstruktur och organisationen av viss medicinsk och beteendevetenskaplig forskning för totalförsvarsändamål. Utredningen presenterar därför i detta betänkande tre tiilämpningsinriktade organisatoriska strukturer som alternativ till nuvarande organisation. Utredningen förordar ett av alternativen — det som i betänkandet benämns organisationsalternativ 2. Förutsättningarna för utredningsarbetet har i vissa avseenden förändrats under arbetet med denna etapp. Därvid bör särskilt nämnas 1972 års försvarsbeslut samt delegationens för lokalisering av statlig verksamhet förslag om partiell utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA (SOU 1972:55). 1972 års försvarsbeslut har sålunda medSOU 1972:8

fört att försvaret delvis ställts i en ny planeringssituation när det gäller inriktningen och genom de ekonomiska och personella ramvillkor beslutet innebär. Detta torde få vissa konsekvenser för forskningens sakinnehåll och innebär under alla förhållanden en stark kostnadspress på forskningsorganen likaväl som på andra myndigheter inom totalförsvaret. Lokaliseringsdelegationen har föreslagit en utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Linköping och Umeå. Nämnda förändringar i förutsättningarna för arbetet tillsammans med den viktiga utgångspunkt för arbetet i denna etapp, som utredningens tidigare förslag utgjort, härlett fram till att två av de organisationsstrukturer, som utredningen presenterar innebär mer omfattande förändringar av FOA:s nuvarande organisation än vad tilläggsdirektiven anger. Sålunda faller i dessa alternativ — förutom anstaltens styrelse - även dess verksledning bort. Utredningen har utformat ett av de presenterade alternativen med utgångspunkt i de förslag om utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA som delegationen för lokalisering av statlig verksamhet framlagt. På utredningens uppdrag har FRI utrett organisation och dimensionering av vissa stödfunktioner i forskningsorganisationen. FRI:s rapport 1 visar därvid på möjligheter till avsevärda personalbesparingar i förhållande till nuläget.

1.3 Utredningsarbetets

bedrivande

Utredningsarbetets sista etapp har pågått under tiden januari—oktober 1972. Under arbetets gång har utredningen och/eller dess sekretariat för att komplettera material som inhämtats under tidigare utredningsetapper besökt och haft överläggningar med följande myndigheter och institutioner inom försvaret: överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, militärpsykologiska 1

Stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorganisation (Stencil Fö 1972:3) 13

institutet, försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten och armémedicinska forskargruppen. Utredningen har vidare haft överläggningar med socialstyrelsen. Myndigheter och institutioner med vilka utredningen haft kontakt har ställt ett allsidigt material till förfogande. Under föregående utredningsetapp sände utredningen i juli 1971 ut en enkät till olika myndigheter som ett led i utredningens översyn av verksamheten vid berörda forskningsorgan. En del av enkäten riktades till avnämarna av forskningsresultat. En andra del riktades till forskningsproducerande organ inom försvarssektorn. Den del som riktades till avnämarna omfattade en begäran om en översiktlig och väsentligen kvalitativ beskrivning av det framtida behovet av insatser från olika forskningsorgan i anslutning till olika studie-, utrednings- och anskaffningsfrågor som aktualiseras inom ramen för myndigheternas perspektiv- och programplanering (motsv.). Denna del av enkäten ställdes till överbefälhavaren, försvarets materielverk, civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Den del av enkäten som riktades till forskningsorganen omfattade en motsvarande begäran om en likaledes översiktlig och väsentligen kvalitativ beskrivning av möjliga och lämpliga framtida insatser från forskningsorganen med hänsyn dels till den vetenskapliga utvecklingen och relevanta tillämpningar härav inom totalförsvaret, dels till de restriktioner som sätts av befintlig resursorganisation. Denna del av enkäten ställdes till försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, militärpsykologiska institutet, flygtekniska försöksanstalten, försvarsmedicinska forskningsdelegationen, statens medicinska forskningsråd samt statens skeppsprovningsanstalt. Enkäten har följts upp under denna utredningsetapp. Utredningen har följt den s. k. stora rullningen av FOA:s forskningsplaner, som ägde rum under vintern-våren 1971-1972. Efter avslutad rullning har be14

rörda myndigheter beretts tillfälle till kompletterande föredragningar inför utredningen. Företrädare för huvudavdelningen för flygmateriel inom försvarets materielverk ( F M V - F ) samt flygtekniska försöksanstalten (FFA) har vidare inför utredningen presenterat en kartläggning av behovet av investeringar i experimentella resurser för viss flygteknisk forsknings- och provningsverksamhet. Denna kartläggning, som initierats av FMV—F, har utförts av en arbetsgrupp med företrädare för bl. a. F M V - F , FFA och berörda industrier. Utredningen har i enlighet med sina direktiv haft att samråda med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet i frågan om FOA:s framtida lokalisering. Utredningen utarbetade därvid en promemoria, som behandlade funktionella och ekonomiska faktorer som utredningen med hänsyn till försvarsforskningens effektiva bedrivande funnit vara av betydelse för en prövning av nämnda lokaliseringsfråga. Dessa faktorer var enligt utredningen relativt oberoende av forskningsresursernas detaljorganisation. FOA anmodades yttra sig över promemorian i samråd med företagsnämnden. Promemorian överlämnades till lokaliseringsdelegationen tillsammans med FOA: s yttrande. 1.4 Betänkandets

disposition

Med utgångspunkt i direktiven och utredningens överväganden i tidigare utredningsetapper beskrivs i kapitel 1 uppläggningen av arbetet med detta delbetänkande. I kapitel 2 diskuteras skilda principer för den organisatoriska grupperingen av forskningsresurserna. Förslag om en tillämpningsorienterad gruppering lämnas. I kapitel 3 går utredningen igenom nuvarande organisation med syftet att kartlägga var organisationsändringar i första hand synes behöva övervägas. Tre alternativ till nuvarande organisation av forskningsresurserna inom försvaret presenteras i kapitel 4. Med hänsyn till att ett av de presenterade SOU 1972:8

organisationsalternativen utformats med beaktande av de förslag lokaliseringsdelegationen lämnat om en utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA, belyser utredningen i kapitel 5 funktionella och ekonomiska följdverkningar för försvarsforskningen vid ett eventuellt val av detta utlokaliseringsalternativ. I kapitel 6 presenterar utredningen sina överväganden och förslag rörande forskningsresursernas framtida organisation. I och med de förslag som lämnas i detta delbetänkande rörande organisationen av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn föreligger en totalbild av utredningens förslag rörande forskningen inom försvaret. I kapitel 7 ger utredningen därför en sammanfattning av de överväganden och förslag i centrala organisationsfrågor som utredningen presenterat i detta och tidigare delbetänkanden. Betänkandet avslutas med tio bilagor.

SOU 1972:8

2.1 Principer för organisatorisk gruppering av forskningsresurserna inom försvarssektorn

Inledning

Utredningen konstaterade redan i sitt första delbetänkande att ett meningsfullt, detaljerat försvarsforskningsprogram endast kan anges på relativt kort sikt - vanligen bara några år framåt. Ändrade säkerhetspolitiska förhållanden, den vetenskapliga utvecklingen liksom den allmänna samhällsutvecklingen inom landet kan ställa förändrade krav på såväl försvarsplaneringen som försvarsforskningen. Utredningen framhöll därför att anpassningsförmåga - i detta sammanhang närmast liktydigt med förmåga till inre förnyelse - är en väsentlig egenskap hos försvarsforskningsorganisationen. De förslag utredningen framlagt i tidigare delbetänkanden om en styrelse för försvarsforskning syftar också bl. a. till att främja denna anpassningsförmåga genom åtgärder som berör vissa ledningsfunktioner på central nivå i försvarsforskningsorganisationen. Svårigheten att i detalj specificera försvarsforskningsorganens arbetsuppgifter på lång sikt och det därmed sammanhängande kravet på anpassningsförmåga innebär dock inte att det blir av mindre betydelse hur de forskningsutförande enheterna organisatoriskt grupperas. Denna gruppering bör sålunda enligt utredningens mening bygga på en grundstruktur som även ger viss långsiktig stabilitet. Motiv härför är bl. a. behovet av kontinuitet i kontakterna med avnämarna 16

och kännedomen om deras problem vilket utredningen framhållit vara av stor betydelse när det gäller tillämpad forskning. Detta underströks även av ett flertal remissinstanser i yttranden över utredningens första delbetänkande. Vidare torde en någorlunda stabil grundstruktur vara en förutsättning för en långtgående decentralisering av planerings- och beslutsfunktioner i den löpande verksamheten. Betydelsen av en sådan decentralisering betonades också i remissyttrandena över delbetänkande 1, bl. a. med hänsyn till organisationens förmåga att kontinuerligt anpassa sina insatser till de problem som med kort varsel dyker upp i den löpande forsknings-, utrednings- och studieverksamheten. Mot bakgrund av bl. a. de diskuterade kraven på såväl anpassningsförmåga som viss långsiktig stabilitet bör enligt utredningens mening förslag rörande organisatorisk gruppering av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn främst grundas på överväganden rörande långsiktiga utvecklingslinjer i anslutning till följande grupper av styrande faktorer •

efterfrågan från skilda delar av totalförsvaret på forskningsresultat och forskningskompetens • tillgång på forskningsresurser i första hand inom landet med beaktande av resurser för såväl fri grundforskning som tillämpad forskning och utveckling utförd SOU 1972:8

för andra avnämare än försvaret • samband av vetenskaplig eller annan art mellan olika typer av verksamheter inom försvarsforskningsorganisationen. I följande avsnitt utvecklar utredningen närmare sin syn på långsiktiga utvecklingstendenser i anslutning till nämnda grupper av styrande faktorer. På grundval härav kan enligt utredningens mening vissa slutsatser dras rörande lämpliga principer för de forskningsutförande enheternas organisatoriska gruppering. Dessa principer framläggs avslutningsvis i kapitlet. Inverkan av 1972 års försvarsbeslut behandlas i ett särskilt avsnitt.

2.2 Behovsbildens struktur: efterfrågan på forskningsresultat och forskningskompetens inom försvarssektorn 2.2.1 Fem tillämpningsområden beskriver dominerande delar av behovsbilden För sina bedömningar rörande efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet inom försvarssektorn har utredningen funnit följande indelning i tillämpningsområden lämplig: 1. system och metoder för teknisk informationsbehandling, innefattande insamling, bearbetning, överföring och presentation av information jämte därtill knutna motmedel. Närmast berörda militära funktioner är exempelvis spaning, samband, målföljning och målavkänning, navigering, m. m. samt därmed sammanhängande stridsledningsfunktioner 2. vapen och deras verkan, innefattande bl. a. vapen konstruktion, verkan i olika typer av mål samt skydd mot vapenverkan. En skiljelinje bör därvid med hänsyn till olikheter i målsättning dras mellan å ena sidan konventionella vapen som ingår eller avses ingå i krigsmaktens utrustning och å andra sidan nukleära, biologiska och kemiska vapen (A-, B- och C-vapen), där anskaffning ej är aktuell enligt gällande försvarspolitik och där behovet av forskningsinsatser enbart avser skyddsfrå2-SOU

1972:8

gor och därmed sammanhängande hotbildsunderlag jämte visst underlag i frågor rörande rustningsbegränsning och kontroll 3. fordon och farkoster, bl. a. för användning som vapenbärare eller s. k. systemplattformar. Hit hör sålunda markfordon av olika slag, fartyg och andra sjöfarkoster samt flygplan och andra luftfarkoster 4. människan i totalförsvaret. Detta område innefattar bl. a. människan som objekt för vapenverkan (ett gränsområde till område 2), hälso- och sjukvård inom totalförsvaret samt individens och gruppens prestationsförmåga och beteende såväl i krigsmiljö som inom den arbetsmiljö som betingas av försvarets fredstida verksamhet 5. planerings- och utredningsmetodik med angränsande områden, innefattande bl. a. system- och operationsanalys samt visst underlag för miljö- och ramstudier. Motiven för val av denna indelningsgrund är väsentligen följande: • indelningen anger områden där försvaret historiskt sett haft och enligt gällande planer alltjämt har en omfattande efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet. Indelningen tillåter därvid — vilket är nödvändigt i det långsiktiga perspektivet - att denna efterfrågan kan diskuteras utan att gå in på detaljfrågor, exempelvis berörande utvecklingen inom enskilda vetenskapsområden • områdena 1—4 har ett nära samband med vad som kan betecknas som grundläggande komponenter och delfunktioner ingående i flertalet förband (motsv.) i försvarets krigsorganisation, medan planeringsmetodikområdet (område 5) till stor del berör frågor sammanhängande med avvägningen mellan dessa komponenter och delfunktioner samt mellan olika förbandstyper. Eftersom en huvuddel av försvarsforskningsinsatserna syftar till att bidra med underlag rörande den framtida utformningen av förband (motsv.) i krigsorganisationen och däri ingående materiel ger den den valda indelningen en lämplig 17

1. System för teknisk informationsbehandling insamling

överföring-

bearbetning

presentation

motmedel

styr- och reglerteknik

••

2. Fordon och fakoster (systemplattformar) mark

sjö

luft

framdrivningsteknik

1—»•

FÖRBAND I KRIGSORGANISATIONEN (motsv.)

3. Vapensystem och deras verkan (konventionella vapen och ABC-vapen) konstruktion

verkan i specificerade mål

skydd mot vapenverkan

•

organisation (inkl. underhåll, försörjning, utbildning)

•

materiel

•

strategi och taktik

bioteknologi

4. Människan i totalförsvaret

— •

0 bjekt för v apenverk an

hälso- och s ukvård

prestationer och beteende i krigs- och fredsmiljö

5. Planerings- och utredningsmetodik

Figur 2.1 Indelning av försvarsforskningen i fem tillämpningsområden. Fyra av dessa har nära anknytning till grundläggande komponenter och delfunktioner i krigsförband (motsv.). Det femte området (planeringsmetodik) berör avvägningen mellan dessa komponenter och delfunktioner samt mellan olika förbandstyper. Några delområden av gränsområdeskaraktär har vidare antytts. 18

SOU 1972:8

anknytning mellan mål för avnämarplaneringen och mål för forskningsplaneringen vilket är av väsentlig betydelse när det gäller tillämpad forskning. Figur 2.1 belyser denna anknytning. Den valda indelningen ger därvid en lämplig utgångspunkt för överväganden rörande samspelet mellan planerande, forskande, anskaffande och utbildande funktioner inom försvaret. Eftersom indelningen i de fem tillämpningsområdena valts med utgångspunkt från de dominerande dragen i behovsbilden när det gäller försvarsforskningen gör den ej anspråk på att med den angivna detaljeringsgraden ge en entydig eller helt täckande indelning av försvarsforskningsprogrammet. Detta har också antytts i figur 2.1 genom att ange några ur forskningssynpunkt intressanta delområden som ej rent definitionsmässigt torde kunna entydigt hänföras till enbart ett av de fem huvudområdena. Enligt utredningen påverkar dock sådana gränsdragningsfrågor inte den valda indelningens användbarhet för de överväganden i stort som görs i det följande. En annan invändning mot den valda indelningen skulle kunna vara att den i första hand är anpassad till krigsmakten såsom huvudavnämare. Forskningsbehoven också inom övriga delar av totalförsvaret torde dock' i huvudsak kunna knytas till de angivna fem tillämpningsområdena. Det bör vidare betonas att vad som ovan diskuterats är strukturering av behovsbild och tillämpningsmål vad avser försvarsforskningen. Sambandet mellan tillämpningsområden och forskningens teknisk-vetenskapliga sakinnehåll tas upp i avsnitt 2.4 nedan och utvecklas vidare i de organisatoriska övervägandena i kapitel 3 och 4.

Anknytning till formell programindelning enligt försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE) De valda områdena anknyter nära till den interna indelning av försvarsforskningsprogrammet som FOA och dess avnämare f. n. använder inom ramen för försvarets planeSOU 1972:8

rings- och ekonomisystem (FPE), och som utredningen också med vissa modifikationer utnyttjade i sin enkät till avnämar- och forskningsmyndigheter rörande behovsbildens utveckling (jfr bilaga 2, underbilaga B2.1) Detta är naturligt eftersom denna programindelning har utformats med hänsyn till samma motiv som ovan redovisats. Den här redovisade områdesindelningen lämpar sig sålunda i och för sig väl för att utnyttjas i FPE: s procedurer för planering och budgetering. Vägarna härför har utredningen beskrivit i de två tidigare betänkandena. Därvid betonades att utredningen ej såg som sin uppgift att föreslå en detaljerad programindelning utan detta borde i första hand ankomma på den föreslagna styrelsen för försvarsforskning. Med hänvisning härtill används FPE:s formella begreppsapparat återhållsamt i det följande. Utredningen vill därmed också understryka att dess överväganden rörande forskningsresursernas organisation har sin utgångspunkt i verksamhetens reella innehåll och tillämpningsmål och ej i formella krav ställda av FPE i sig.

2.2.2 Utredningens överväganden rörande efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet inom de fem tillämpningsområdena I det följande redovisar utredningen sina överväganden rörande den långsiktiga efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet (FoU-kapacitet) inom de fem tillämpningsområden som beskrevs i föregående avsnitt, nämligen 1. teknisk informationsbehandling 2. vapen och deras verkan, med skydd mot A-, B- och C-vapen som ett speciellt delområde 3. fordon och farkoster 4. människan i totalförsvaret 5. planerings- och utredningsmetodik. Syftet är därvid inte att söka komma fram till en detaljawägning av insatserna inom dessa områden utan att belysa faktorer i den långsiktiga behovsbilden som utredningen i 19

första hand anser vara av betydelse för resursorganisationens utformning. Säkerhetspolitiken styr behovet av FoUkapacitet i stort inom de primärt tekniska tillämpningsområdena (nr 1-3 ovan) Ett grundläggande drag i den svenska säkerhets- och försvarspolitikens allmänna inriktning är den vikt som tillmäts den nationella handlingsfriheten inom ramen för en alliansfri politik. Som utvecklades närmare i utredningens första delbetänkande (SOU 1970:54) är upprätthållande av kunskapsberedskap inom både forskningsorgan och försvarsindustrin av stor betydelse för att denna handlingsfrihet skall få ett reellt innehåll, t. ex. när det gäller att i olika säkerhetspolitiska lägen kunna tillgodose behoven av inhemsk utveckling och produktion av försvarsmateriel. Nämnda krav på handlingsfrihet vid materielanskaffningen skapar sålunda en långsiktig, grundläggande efterfrågan på FoU-kapacitet inom främst områdena teknisk informationsbehandling, konventionella vapen och deras verkan samt fordon och farkoster. Huvuddelen av denna FoU-kapacitet avser s. k. objektbundet utvecklingsarbete förlagt till industrin. För att kunna uppträda som kompetent beställare av detta arbete behöver försvarssektorn upprätthålla viss egen FoU-kapacitet, dels för att kunna göra kvalificerade bedömningar av vad den teknisk-vetenskapliga utvecklingen kan innebära ur hotbildssynpunkt, dels för att med utgångspunkt däri och i de riktlinjer som gäller för försvarsplaneringen kunna placera väl definierade FoU-uppdrag hos industrin. Tillgång till egna försvarsanknutna forskningsorgan torde vidare vara av stor betydelse för deltagande i informationsutbyte med andra länders försvarsforskningsorgan i enlighet med gällande samarbetsavtal. Även om volym och detaljinnehåll kan variera bedömer utredningen att försvarssektorns grundläggande efterfrågan på FoUkapacitet inom dessa områden kommer att bestå på lång sikt under förutsättning att ovannämnda grunddrag i den svenska säker20

hets- och försvarspolitiken ej ändras. I denna bedömning har då vägts in sådana faktorer som att omfattande FoU-insatser görs internationellt inom dessa områden, vilket fortlöpande förändrar den tekniska hotbild det svenska försvaret ställs inför, samt vidare att det i olika sammanhang bedömts vara av stor betydelse att kunna utrusta försvaret med materiel som är specifikt anpassad till svenska förhållanden. När det gäller nukleära, biologiska och kemiska vapen (A-, B- och C-vapen) bedrivs ingen vapenutveckling inom landet. Enligt gällande mål för försvarsplaneringen skall dock ett skydd mot sådana vapen upprätthållas. Dessa skyddsåtgärder skall bl. a. säkerställa att sårbarheten inte blir stor även för mycket små insatser av sådana vapen (höja den s. k. insatströskeln) samt att, om sådana vapen likväl kommer till användning, minska konsekvenserna av angreppet. Sådana skyddsåtgärder förutsätter ett grundkunnande rörande hotbild och verkansmekanismer. Så länge nämnda mål för försvarsplaneringen gäller och A-, B- och C-vapen utgör ett reellt inslag i den internationella hotbilden bedömer utredningen sålunda att försvarssektorn kommer att ha en bestående, långsiktig efterfrågan på FoU-kapacitet vad gäller skydd mot dessa vapen. Motsvarande gäller den efterfrågan som konstitueras av Sveriges aktiva agerande i olika nedrustningsoch övervakningsfrågor rörande A-, B- och C-vapen.

Krigsmiljöns krav och värnpliktssystemet styr efterfrågan inom tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret För utformningen av olika arbetsuppgifter inom totalförsvaret jämte urval och utbildning av personal för dessa uppgifter krävs bl. a. ett grundkunnande om individens och gruppens fysiska och psykiska prestationsförmåga och beteende vad avser olika arbetsuppgifter och arbetsmiljöer, samt om hur dessa egenskaper hos individerna och-grupperna påverkas av den allmänna samhällsutvecklingen. Detta skapar en fortlöpande, SOU 1972:8

långsiktig efterfrågan på FoU-kapacitet av- Planerings- och utredningsmetodik seende människans betingelser i totalförsvaret. Utredningen vill därvid — utan inbördes Behovsbilden vad avser detta område diskugradering - framhålla två försvarsspecifika terades relativt utförligt i utredningens andra 1 faktorer med starkt styrande inverkan på delbetänkande i anslutning till utredningens överväganden rörande FOA P: s framtida denna efterfrågan. För det första skall försvarets personal organisation. Utredningen har ej funnit ankunna arbeta i två organisationer och miljöer ledning att ompröva de bedömningar som - den krigstida och den fredstida. Dessa kan därvid gjordes. Dessa innebar att försvarssekendast i begränsad utsträckning göras sam- torn torde uppvisa en bestående långsiktig manfallande, bl. a. på grund av de extrema efterfrågan på FoU-kapacitet vad avser plaförhållanden som råder i krig. De krav som nerings- och utredningsmetodik jämte vissa områden (säkerhetspolitik, krigsmiljön och krigsuppgifterna ställer mås- angränsande te sålunda analyseras och omsättas i bl. a. m. m.). lämpliga urvals- och utbildningsåtgärder i fredstid. 2.2.3 Jämförelse med myndigheternas beFör det andra är det faktum att den dömningar rörande försvarsforskningens insvenska krigsmakten bygger på den allmänna riktning för den närmaste programplanepevärnpliktens princip av stor betydelse för rioden. den långsiktiga efterfrågan på FoU-kapacitet inom tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret. Skälen härtill är bl. a. omfattningen av den med värnpliktssystemet sammanhängande urvals- och utbildningsverksamheten jämte kraven på kort utbildningstid. Även andra delar av totalförsvaret än krigsmakten såsom befolkningsskyddet och det psykologiska försvaret engagerar betydande befolkningsgrupper i krigs- och krislägen, vilket ytterligare förstärker efterfrågan på grundkunnande inom olika delar av tilllämpningsområdet Människan i totalförsvaret. Vidare efterfrågas FoU-kapacitet för att lösa bioteknologiska frågor i anslutning till materielutvecklingen samt för att belysa olika frågor rörande människan som objekt för vapenverkan. Denna efterfrågan bedömer utredningen också ha långsiktig karaktär av väsentligen samma skäl som ovan redovisats för berörda teknikområden. Därtill kommer efterfrågan på FoU-kapacitet i hälso- och sjukvårdsfrågor, vilken efterfrågan dock vanligen är mindre försvarsspecifik till sin karaktär.

I bilaga 2 sammanfattas de bedömningar avseende främst den tillämpade, ej objektbundna forskningens inriktning och omfattning som olika avnämar- och forskningsmyndigheter redovisat till utredningen i samband med den s. k. stora rullningen av FOA:s forskningsplaner samt i anslutning till utredningens enkät. Dessa bedömningar avser främst den närmaste programplaneperioden (5 år), vilket innebär ett något kortsiktigare perspektiv än utredningens ovan redovisade överväganden. För denna period redovisar avnämarmyndigheterna ingen nedgång i efterfrågan på forskningsinsatser inom de av utredningen diskuterade fem tillämpningsområdena, utan insatserna under programplaneperioden begränsas främst av tillgängliga ekonomiska resurser. En viss osäkerhet i bedömningarna rörande de volymmässiga insatserna under programplaneperioden synes föreligga vad beträffar flygteknisk forskning och vissa delar av humanområdet. Inom det flygtekniska området sammanhänger osäkerheten med avvaktan på beslut rörande den framtida krigsflygplanutvecklingen inom landet. Inom humanområdet torde osäkerheten 1

"Försvarsforskningens ledning", stencil Fö 1971:5 s. 40 samt s. 601. SOU 1972:8

främst sammanhänga med den något splittrade bilden såväl på forskningens planeringssom dess utförandesida vilket försvårar en samlad överblick över insatserna inom området. Myndigheterna har vidare anmält att till utredningen redovisade bedömningar rörande forskningens inriktning och omfattning av tidsskäl har fått göras utan full överblick över konsekvenserna av 1972 års försvarsbeslut. Utredningens syn på hur 1972 års försvarsbeslut i stort kan påverka forskningens inriktning redovisas avslutningsvis (avsnitt 2.6) i detta kapitel. 2.3 Utredningens överväganden rörande den långsiktiga utvecklingen vad avser tillgången på forsknings- och utvecklingskapacitet inom landet Utredningen har i tidigare delbetänkanden framhållit att försvarsforskningsprogrammets inriktning och omfattning i första hand är en fråga om en intern avvägning av resursanvändningen inom försvarssektorn. I denna avvägning måste dock hänsyn tas även till frågor rörande ett samordnat utnyttjande av landets totala forskningsresurser. Sålunda kan det även ur försvarssektorns synpunkt ha ekonomiska fördelar att samordna genomförandet av vissa delar av försvarsforskningsprogrammet med genomförandet av andra sektorers forskningsprogram. Överväganden av denna art har också ingått som ett naturligt led i inriktningen och dimensioneringen av verksamheten inom olika delar av försvarsforskningsorganisationen. Som exempel kan bl. a. nämnas den försvarsmedicinska forskningen. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla vissa utvecklingstendenser som särskilt betydelsefulla. Sålunda har det under 1950- och 1960-talen skett en stark tillväxt av forskningsinsatser och forskningsresurser också inom andra samhällssektorer än försvaret. Under de senaste åren torde denna tillväxt relativt sett ha varit starkast utanför försvarssektorn. Som exempel kan nämnas utbyggnaden inom universitets- och högsko22

leväsendet med bl. a. de nya universitets- och högskoleenheterna i Umeå och Linköping, vidare ökningen av anslagen till forskningsråden och tillkomsten av nya forskningsfinansierande organ, såsom riksbanksfonden, styrelsen för teknisk utveckling, delegationen för transportforskning, arbetarskyddsfonden samt olika organ inom miljöområdet. I den allmänna forskningspolitiken har därvid social forskning i vid bemärkelse, inkluderande livsvetenskaperna tilldelats en hög prioritet (se bl. a. prop. 1969:1). Vidare har tillämpad, sektorsanknuten forskning kommit att tillmätas ökad betydelse som integrerad del av verksamheten också inom andra samhällssektorer än försvaret. Ovannämnda utvecklingstendenser har medfört, och medför alltfort, en allmän breddning och fördjupning av det tekniska och vetenskapliga grundkunnandet inom landet på en rad områden, däribland även sådana där försvarssektorn på ett avgörande sätt bidragit till att forskning tagits upp inom landet. Dessa utvecklingstendenser innebär en avsevärd ökning av antalet avnämare och producenter av forskning inom olika vetenskapsområden. Frågor rörande ett samordnat utnyttjande av vissa forskningsresurser måste därför - som utredningen framhållit redan i tidigare delbetänkanden - ägnas ökad uppmärksamhet. Speciellt torde detta gälla tillämpad, sektorsanknuten forskning inom områden som har ett nära tekniskt eller vetenskapligt samband med delar av försvarsforskningsprogrammet och där vissa grundläggande tillämpningsproblem ej har utpräglat försvarsspecifik karaktär. Särskilt inom stora delar av den medicinska och biovetenskapliga forskningen torde det sålunda enligt utredningens mening finnas goda förutsättningar för ett samordnat utnyttjande av vissa forskningsresurser. Hit hör bl. a. frågor rörande hälso- och sjukvård. Därtill kan exempelvis nämnas de nära teknisk-vetenskapliga samband som föreligger mellan viss miljötoxikologisk forskning och försvarets forskning kring skydd mot A-, Boch C-stridsmedel. Vid sidan av ovannämnda allmänna utSOU 1972:8

vecklingstendenser vad avser den totala tillgången på FoU-kapacitet inom landet, vill utredningen också framhålla en viktig försvarsspecifik utvecklingstendens. Denna sammanhänger med det successivt ökande intervallet mellan större utvecklingsuppdrag till försvarsindustrin avseende tekniskt likartade materielobjekt. Detta gör att frågor rörande vidmakthållande av försvarsteknisk FoUkapacitet i industrin enligt utredningens mening måste ägnas särskild uppmärksamhet.

2.4 Utredningens överväganden rörande funktionella samband av betydelse för forskningsresursernas gruppering

specialiserade servicefunktioner. Dessa kopplingar är komplicerade och varierar i viss utsträckning med den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Utvecklingen inom försvarsforskningen har dock enligt utredningens bedömning stabiliserats i så måtto att det går att urskilja vissa kopplingsmönster som synes uppvisa långsiktig styrka och stabilitet. Därmed avses t. ex. att det torde vara svårt eller omöjligt att göra meningsfulla FoU-insatser inom ett tillämpningsområde utan tillgång till en viss minimikompetens inom vissa grundläggande tekniska eller vetenskapliga fackområden.

Några sådana kopplingsmönster som utredningen bedömer vara av långsiktig betydelse för forskningsresursernas organisatorisKarakteristiskt för tillämpad tvärvetenskaplig forskning av den omfattning som försva- ka gruppering är i korthet följande: • insatser inom tillämpningsområdet Tekret bedriver är mångfalden av funktionella nisk informationsbehandling måste bygga samband mellan olika verksamheter. Det är på tillgång till tekniskt-vetenskapligt därvid knappast möjligt att entydigt definiegrundkunnande med tyngdpunkten inom ra någon viss typ av funktionella samband de områden av fysiken som har anknytsom ensam kan läggas till grund för olika ning till elektromagnetisk vågutbredning verksamheters organisatoriska gruppering. (inom större delen av det elektromagneEn sådan gruppering måste sålunda enligt tiska spektret) samt elektronisk och oputredningens mening baseras på en kombinatisk teknik. Ett karakteristiskt drag är tion av flera skilda typer av funktionella därvid det allt närmare samband som samband. Utredningen har bedömt att fölutvecklas mellan optisk och elektronisk jande tre typer av funktionella samband i teknik första hand är av betydelse för överväganden • insatser inom tillämpningsområdet Forrörande olika verksamheters organisatoriska dons- och farkostteknik måste bygga på gruppering: tillgång till tekniskt-vetenskapligt grund• samhörighet vad avser gemensamma tillkunnande med tyngdpunkten förlagd till lämpningsmål, särskilt med hänsyn till de vissa specialområden med främst fysikafem grundläggande tillämpningsområden lisk anknytning (aero- och hydrodynasom diskuterades i avsnitt 2.2 ovan mik, olika fordonsoch farkosttypers • samhörighet vad avser metodisk och anmekanik och därtill knuten hållfasthetslänan kompetens inom grundläggande tekra, inkl. viss materialfysik) niska eller vetenskapliga fackområden lik• insatser inom tillämpningsområdet Konsom för dessa specifik mätutrustning ventionella vapensystem och deras verkan m. m. måste bygga på tillgång till tekniskt-veten• samhörighet vad avser utnyttjande av skapligt grundkunnande med tyngdpunkvissa specialiserade serviceresurser, t. ex. ten förlagd till vissa områden av fysiken datorservice, djurhus, skjutfält m. m. (mekanik, termodynamik, gas- och hydroAv särskilt intresse är att undersöka vilka dynamik, kontinuumdynamik samt viss kopplingar som därvid finns mellan de tre materialfysik) och kemin (sprängämnesolika typerna av samhörighet, dvs. mellan och drivmedelskemi, förbränningsreaktiotillämpningsområden, grundläggande teknisner) ka eller vetenskapliga fackområden och vissa SOU 1972:8

• insatser inom tillämpningsområdet Skydd mot nukleära stridsmedel måste bygga på tillgång till tekniskt-vetenskapligt grundkunnande med tyngdpunkter inom följande områden - kärnfysik och kärnkemi jämte viss anknytande plasmafysik, m. m. för kunskap om grundläggande källtermer för verkan - vissa områden av fysiken med nära anknytning till dem som ovan angetts för konventionella vapen för kunskap om kärnvapens mekaniska och termiska verkan - radiofysik, radiokemi och radiobiologi för kunskap om radiakverkan • insatser inom tillämpningsområdet Skydd mot kemiska stridsmedel måste bygga på tekniskt-vetenskapligt grundkunnande med tyngdpunkten inom vissa kemiska och medicinska ämnesområden (toxiska ämnens kemi, biokemi, farmakologi), medan tillämpningsområdet Skydd mot bakteriologiska stridsmedel främst har anknytning till det medicinska ämnesområdet (bakteriologi, epidemiologi, hygien). Båda dessa tillämpningsområden (skydd mot B- och C-stridsmedel) kräver vidare grundkunnande inom området konventionella vapen för vissa utspridningsfrågor samt har viss skydds- och saneringsteknik gemensam. Såväl genom sina tekniskvetenskapliga anknytningar som genom att endast människan utgör objekt för verkan har de båda områdena Skydd mot B-stridsmedel respektive C-stridsmedel i viss mån karaktär av gränsområden mellan de två huvudområdena Vapensystem och deras verkan och Människan i totalförsvaret • insatser inom tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret måste bygga på tillgång till vetenskapligt grundkunnande dels inom stora delar av det medicinska området, dels inom sådana områden som psykologi, pedagogik och sociologi » insatser inom tillämpningsområdet Planerings- och utredningsmetodik måste bygga dels på tillgång till ett vetenskapligt 24

grundkunnande inom vissa områden med samhällsvetenskaplig anknytning (ekonomi, planeringsteori, m. m.), dels på översiktskunnande inom övriga berörda tilllämpningsområden • samtliga tillämpningsområden kräver tillgång till specialiserad dator- och programmerarservice jämte anknytande grundkunnande inom den tillämpade matematiken. Andra speciella stödfunktioner och faciliteter som kan behöva ägnas särskild uppmärksamhet är - försöksområden (skjutfält, sprängplatser, m. m.) främst för insatser inom tillämpningsområdet Konventionella vapensystem och deras verkan - vindtunnlar - kemiska analys- och syntesfaciliteter - experimentdjursfaciliteter - kliniska faciliteter. Utredningens bedömningar i ovannämnda avseenden är bl. a. grundade på material som redovisats i anslutning till utredningens besök vid olika forskningsorgan samt svaren på utredningens enkät. Figur 2.2 ger en översiktsbild över de funktionella samband som ovan beskrivits. Såväl figur 2.2 som textbeskrivningen innebär som alla översikter över komplicerade samband en schematiserad och förenklad framställning. Mer detaljerade diskussioner av vissa funktionella kopplingar tas också upp i samband med utredningens överväganden och förslag i konkreta organisationsfrågor i kapitel 3 och 4.

2.5 Utredningens slutsatser rörande principer för organisatorisk gruppering av försvarssektorns forskningsresurser 2.5.1 Begreppet specialistfunktion De långsiktiga utvecklingstendenser vad avser bl. a. efterfrågan och tillgång på FoU-kapacitet, som diskuterats i tidigare avsnitt kan enligt utredningens mening läggas till grund för vissa slutsatser rörande lämpliga principer för organisatorisk gruppering av försvarssektorns forskningsresurser. Vid denna gruppering är det enligt utredSOU 1972:8

"6 £E 3 E

I(/3

oz

O UJ

cqui

« o

ii c o> re c

prestationer och beteende

D) +•'

ii f§

9 a ? o -

Sui -<iu 6 , "Jl- -* ._ .2 ._ > o) » o)

Q_ C If)

T

"*

(D

£ CD

u

t T) n

TO -a

3 F

%

:jD

I

a>

-C

A«l 2 ra o

£ m

c

ca

T7

CD

É a O)

>

iffi a €/> 7 <J 5 »> (J a

CD

-L

E b

T , a

a

> 3

o

ill I £ U « -* R

u5 8-55 5 SOU 1972:8

ningens mening lämpligt att utgå från en funktionell beskrivning av olika enheter i resursorganisationen som anknyter till de skilda slag av fackkompetens som dessa enheter svarar för. Utredningen har därvid funnit det lämpligt att begreppsmässigt arbeta med följande tre typer av specialistfunktioner: 1. Systeminriktade specialist funktioner, vilkas fackkompetens i första hand är relaterad till ett visst tillämpningsområde eller del därav. Inom detta besitter de systeminriktade specialistfunktionerna ingående kunnande om avnämarnas tillämpningsproblem. De har vidare tillräcklig kompetens inom berörda tekniska och vetenskapliga fackområden för att bl. a. kunna sammanställa vissa prognoser och allmänt pröva realiserbarheten ur teknisk-vetenskaplig synpunkt av förslag till principlösningar för system och systemkomponenter. De kan därvid behöva stöd av den fördjupade fackkompetens som representeras av de vetenskapligt inriktade specialistfunktionerna (se nedan). 2. Vetenskapligt inriktade specialistfunktioner som har kompetens för fördjupade forskningsinsatser inom vissa mer grundläggande tekniska eller vetenskapliga fackområden och därvid kan förse systeminriktade funktioner med erforderligt underlag. 3. Specialiserade stödfunktioner, såsom datorservice, konstruktionskontor och verkstäder, bibliotek, m. m. För att ge en konkret anknytning till nuvarande organisation kan nämnas att en institution inom FOA vanligen svarar för en eller ett fåtal specialistfunktioner. Specialistfunktionsbegreppet utnyttjas också vid beskrivningen av nuvarande resursorganisation i bilaga 1. Av denna framgår sålunda vilka specialistfunktioner som ingår i nuvarande organisation.

2.5.2 Organisatorisk gruppering av specialistfunktioner Systeminriktade specialistfunktioner rade efter de fem grundläggande ningsområdena ger basstruktur

gruppetillämp-

Inom försvarsforskningsorganisationen — liksom inom varje organisation för tillämpad forskning - måste verksamhetens målinriktning mot olika avnämartillämpningar tillmätas stor betydelse vid utformningen av organisationsstrukturen. Detta har understrukits inte minst i utredningens ursprungliga direktiv. Utredningen anser att denna målinriktning bäst främjas om man för de forskningsutförande enheterna utgår från en basstruktur av systeminriktade specialistfunktioner organisatoriskt samgrupperade efter de fem grundläggande tillämpningsområden som utredningen angav i avsnitt 2.2 nämligen 1. teknisk informationsbehandling 2. fordon och farkoster 3. vapen och deras verkan med skydd mot A-, B- och C-vapen som särskilda delområden 4. människan i totalförsvaret 5. planerings- och utredningsmetodik, m. m. De mot de systeminriktade specialistfunktionerna svarande organisationsenheterna bör sålunda sammanföras efter ansvars- och kompetensområden som motsvarar ovannämnda tillämpningsområden eller större delområden inom dessa. En sådan organisatorisk basstruktur främjar enkla och direkta kontaktvägar med avnämarna, vilket utredningen tidigare i olika sammanhang - liksom flertalet remissmyndigheter inom försvarssektorn — framhållit vara av avgörande betydelse såväl för att målinrikta forskningen som för att avnämarna skall tillgodogöra sig forskningsresultaten. Samtidigt betonas forskningsorganisationens uppgift att samla teknisk-vetenskaplig fackkompetens inom för försvaret centrala tillämpningsområden så att sambruk av denna kompetens underlättas tvärs över försvarsgrenar och andra delar av totalförsvaret. Genom att en sådan basstruktur inte är direkt beroende av utvecklingen inom enskil-

26 SOU 1972:8

da vetenskapsområden får organisationen också en viss långsiktig stabilitet. Vetenskapligt inriktade specialistfunktioner krävs för fördju pad fackkompe tens Basstrukturen av systeminriktade specialistfunktioner kräver tillgång till mer vetenskapligt inriktade specialistfunktioner inom för respektive tillämpningsområden centrala vetenskapsområden. Detta är nödvändigt för att den systeminriktade verksamheten effektivt skall kunna tillgodogöra sig resultat från andra forskningsorgan, och för att försvarets forskningsorgan skall kunna vidmakthålla och förnya sin kompetens i takt med den vetenskapliga utvecklingen. Egna resurser bör därvid i första hand byggas upp inom områden som har något eller några av följande egenskaper: •

försvaret har långsiktiga behov av fördjupade forskningsinsatser av sådan volym att det fortlöpande kan förse en forskningsgrupp av erforderlig minimistorlek för området med vetenskapligt vidareutvecklande arbetsuppgifter • området är försvarsspecifikt, t. ex. genom att försvaret är ensam eller dominerande avnämare för tillämpad forskning inom området eller av sekretesskäl. Vetenskapligt inriktade specialistfunktioner inom närliggande fackområden bör om möjligt samgrupperas såväl organisatoriskt som geografiskt/lokalmässigt. Detta främjar vidmakthållandet av en hög fackkompetens, bidrar till att skapa en god forskningsmiljö och underlättar sambruk av vissa specialiserade stödfunktioner. Organisatorisk samgruppering av systeminriktade och vetenskapligt inriktade specialistfunktioner Vetenskapligt inriktade specialistfunktioner kan organisatoriskt samgrupperas med systeminriktade specialistfunktioner enligt olika alternativ. Stor hänsyn måste därvid tas till de olika typer av funktionell samhörighet som diskuterades i avsnitt 2.4 ovan. Hithörande frågor tas upp i kapitel 4. SOU 1972:8

2.5.3 Anknytning till olika avnämarmyndigheters löpande verksamhet vad avser planering, materielanskaffning, utbildning, m. m. En stor del av informationsöverföringen mellan avnämare och forskningsorgan bör, liksom i nuläget, ske genom att forskningsorganen utnyttjas som remissinstanser samt genom att personal från forskningsorganen medverkar i olika studie- och utredningsgrupper knutna till respektive avnämarmyndigheter. Därutöver bör forskningsorganen i viss utsträckning medverka i avnämarnas mer rutinmässiga löpande verksamhet inom tilllämpningsområdena. Syftet är därvid att ytterligare främja informationsöverföringen genom att forskningsorganen direktexponeras för olika avnämarproblem. Vidare kan sambruk av vissa specialiserade serviceresurser underlättas, vilket är av betydelse inte minst ur flexibilitetssynpunkt. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla vissa typer av medverkan från forskningsorganens sida i avnämarnas löpande verksamhet som särskilt betydelsefulla inom de olika tillämpningsområdena. Inom de primärt tekniska tillämpningsområdena {teknisk informationsbehandling, fordon- och farkostteknik, konventionella vapensystem och deras verkan) är sålunda nära kontakter i tekniska frågor mellan försvarsforskningsorganen, försvarets materielverk och berörda försvarsindustrier av stor betydelse. Dessa kontakter skall bl. a. syfta till att ge industrin effektiv tillgång till det kunnande som finns inom försvarsforskningsorganen och samtidigt direktexponera dessa för industrins kunnande och problem inom t. ex. det tillverkningstekniska området. Nämnda syften främjas enligt utredningens mening bäst om forskningsorganen engageras i ett visst mått av objektbundet utvecklingsarbete i nära samarbete med industrin. Inom tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret bör forskningsorganen medverka i viss utsträckning bl. a. i löpande utbildnings-, urvals- och prövningsverksamhet såväl avseende värnpliktig som annan personal. 27

Förutom vad som allmänt anförts ovan angående främjande av informationsutbytet kan anknytning till löpande verksamhet inom de medicinska och beteendevetenskapliga områdena vara en förutsättning för att forskningsdata skall kunna baseras på ett tillräckligt stort undersökningsmaterial. Därtill kommer att viss medicinsk forskning knappast kan bedrivas utan nära anknytning till kliniska resurser. Inom tillämpningsområdet Planerings- och utredningsmetodik har utredningen redan i delbetänkande 2 understrukit behovet av anknytning till avnämarnas löpande planerings- och utredningsverksamhet, bl. a. via O A-organisationen. Generella riktlinjer för omfattningen av forskningsorganens medverkan i avnämarnas löpande verksamhet inom olika tillämpningsområden kan enligt utredningens mening ej anges, utan denna omfattning får bestämmas av avnämare och forskningsorgan i samråd. I delbetänkande 2 föreslog också utredningen att SFF bör ha ett samordnande ansvar i sådana frågor. Därvid skulle bl. a. tillses att kunskapsuppbyggnaden i forskningsorganen ej eftersatts samt att långsiktig stabilitet i resursbeläggningen främjas.

2.5.4 Samordning med forskning utom försvarssektorn Olika typer av samordning Olika vägar för samordning av i första hand den statliga tekniska forskningen belystes i 1969 års utrednings för samordnad forskning betänkande (stencil I 1970: 2) jämte remissyttrandena häröver. Förslag till konkreta organisatoriska åtgärder i anledning härav övervägs f. n. inom Kungl. Maj:ts kansli. Utan att föregripa eventuella sådana förslag vill utredningen för sin del framhålla vissa aspekter på samordningsfrågorna som särskilt betydelsefulla. Samordning på programnivå. Betydande samordningseffekter torde enligt utredningens mening främst kunna erhållas genom att delar av försvarsforskningsprogrammet 28

läggs ut som större, sammanhållna uppdrag med inplanerad flerårig löptid på forskningsorgan utanför försvarssektorn. På motsvarande sätt bör omvänt försvarets forskningsorgan kunna utnyttjas av uppdragsgivare utanför försvarssektorn. En sådan s. k. programsamordning torde bl. a. förutsätta • viss samhörighet mellan olika beställare vad avser tillämpningsmål för forskningen • betydande samhörighet vad avser tekniskt-vetenskapligt sakinnehåll i olika beställares forskningsprogram • utvecklad förmåga hos berörda beställare och forskningsorgan att administrera större program för tillämpad, målinriktad forskning. Utredningen finner ej anledning att här framlägga konkreta förslag i programsamordningsfrågor utan dessa bör lösas genom förhandlingar mellan berörda beställande och forskningsutförande organ. Enligt förslagen i delbetänkande 2 har SFF därvidlag viktiga uppgifter att fylla. Utredningen vill dock framhålla att goda funktionella förutsättningar för en samordning av nämnd art i första hand synes föreligga inom stora delar av de medicinska och biovetenskapliga områdena (tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret). Diversifierad uppdragsforskning. Med s. k. diversifierad uppdragsforskning förstås i detta betänkande att en forskningsutförande enhet söker åta sig mindre, kortfristiga forskningsuppdrag för ett stort antal olika uppdragsgivare inom varje område där enheten har fackkompetens att erbjuda, vilket även kan innefatta rena stödfunktioner. Sådan diversifierad uppdragsforskning bör enligt utredningens mening endast utgöra en mindre del av totalomsättningen vid försvarssektorns forskningsorgan. Erfarenheter från bl. a. flygtekniska försöksanstalten pekar på att sådan uppdragsforskning visserligen ger finansiella tillskott men vanligen föga av de immateriella intäkter som också är av betydelse ur forskningssamordningssynpunkt, t. ex. bidrag till den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom anstaltens primära verksamhetsområden. Vid större omfattning hos SOU 1972:8

presenterande vetenskapliga specialistfunktioner som funnit en alltmer vidgad avnämarkrets utanför försvarssektorn till universitets- och högskoleorganisationen. Som exempel på en sådan överföring kan nämnas den professur inom området optimeringslära och systemteori som tillsattes 1968 vid Kungl. tekniska högskolan. De administrativa procedurerna för en sådan överföring är dock ofta komplicerade och långdragna. De torde därför behöva vidareutvecklas, bl. a. för att bättre kunna hantera de prioriteringskonflikter som ibland uppstår vid en sådan överföring mellan å ena sidan den fria grundforskningens intressen och å andra sidan avnämarintressen inom olika tillämpningsområden

den diversifierade verksamheten kan effekterna bli klart negativa, bl. a. genom att den mest kvalificerade personalen i första hand får sättas in på sådan uppdragsforskning med hänsyn till lönsamheten på kort sikt, samt genom den administrativa merbelastning verksamheten orsakar.

Samverkan med universitet och högskolor Samverkan mellan försvarssektorns forskningsorgan och universitet och högskolor är av stor betydelse för att säkerställa informationsutbytet med den fria grundforskningen och den högre utbildningen. En strävan till att öka universitetens och högskolornas möjligheter att åta sig forskningsuppdrag av tvärvetenskaplig natur har också kommit till uttryck, framförallt under senare tid. Universitetens och högskolornas organisatoriska struktur och karaktären på deras forskningsverksamhet har dock gjort att de haft vissa svårigheter att åta sig och bedriva en ur avnämarsynpunkt effektiv uppdragsforskning. Inte minst torde detta vara fallet då enhet vid universitet eller högskola skall åta sig utförandeansvar för mer omfattande långfristiga forskningsprogram av tvärvetenskaplig karaktär och med stark målinriktning på bestämda beslutspunkter i avnämarnas planering. Förutsättningarna för samverkan med andra forskningsorgan kring projekt av mer kunskapsuppbyggande karaktär torde däremot vara bättre. Samverkan mellan försvarssektorns forskningsorgan och universitet och högskolor torde därför enligt utredningens mening tills vidare lämpligen bedrivas främst enligt följande linjer •

samverkan kring gemensamma forskningsprojekt, främst av kunskapsuppbyggande karaktär, inom områden av betydelse för försvaret, t. ex. i form av ekonomiskt stöd till universitets- eller högskoleinstitution. Detta stöd kan ofta med fördel kombineras med placering av enskilda forskare eller forskningsgrupper ur försvarets forskningsorgan vid berörd institution

•

successiv överföring av forskargrupper re-

SOU 1972:8

•

samverkan vad avser forskarutbildning, genom att kvalificerade forskare vid försvarssektorns forskningsorgan utnyttjas som föreläsare och handledare i enlighet med de riktlinjer som utarbetats av UKÄ. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla det betydelsefulla i att sådana forskare med mer omfattande handledningsuppgifter regelmässigt bereds tillfälle delta i fakultetssammanträden (motsv.) där forskningsfrågor behandlas

•

köp av konsulttjänster från enskilda forskare vid universitet och högskolor.

Samverkan med industrin Behovet av och fördelarna med en nära samverkan mellan försvarssektorns forskningsorgan, försvarets materielverk och industrin i fråga om tekniskt utvecklingsarbete i anslutning till försvarets materielanskaffning har tidigare understrukits (avsnitt 2.5.3). Vissa särskilda frågor sammanhängande med 1972 års försvarsbeslut behandlas vidare i avsnitt 2.6 nedan. Av vad som anförs i dessa avsnitt framgår att samarbetet mellan försvarets forskningsorgan och industrin väsentligen kommer att ha karaktären av programsamverkan kring olika materielutvecklingsfrågor. Denna samverkan skall säkerställa att industrins och forskningsorganens samlade 29

tekniska och vetenskapliga kunskapspotential tillvaratas på bästa sätt. Det omedelbara målet kan därvid avse kunskapsöverföring i anslutning till ett aktuellt utvecklingsobjekt. Ett annat mål som i nuvarande planeringsramar får allt större betydelse blir att mot bakgrund av gällande säkerhetspolitiska mål upprätthålla kompetens inom landet för utveckling och tillverkning av kvalificerad försvarsmateriel. Industrins behov av att utnyttja försvarssektorns forskningsorgan för diversifierad uppdragsforskning för tillämpningar utanför försvaret torde däremot kunna betecknas som små.

dana lösningar måste sannolikt utvecklas med mycket nära anknytning till tillverkande industrier och väsentligen bygga på ett begränsat spektrum av väl prövade men ej nödvändigtvis i nuläget operativa — material och komponenter. Att ta fram sådana lösningar torde i flera fall innebära något av en teknisk utmaning till planerande, forskande, anskaffande och tillverkande organ. Kraven på enkla och billiga system torde sålunda i vissa avseenden medföra förändringar men ej nödvändigtvis sänkning av ambitionsnivån för försvarsforskningen •

2.6 Särskilda konsekvenser av 1972 års försvarsbeslut De överväganden utredningen redovisat i tidigare avsnitt i detta kapitel är ej specifikt knutna till 1972 års försvarsbeslut utan kan snarast sägas återfalla på vissa grunddrag i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken, vilka legat fast i en rad successiva försvarsbeslut. Specifika konsekvenser av 1972 års försvarsbeslut på forskningssidan har också bl. a. av tidsskäl kunnat inarbetas endast i begränsad utsträckning i det underlag som olika myndigheter inom totalförsvaret redovisat till utredningen. Det är dock uppenbart att om de långsiktiga riktlinjer för försvarets utveckling som angivits i 1972 års försvarsbeslut fullföljs i statsmakternas successiva, årliga rullningar av programplanerna kommer detta att få betydande konsekvenser även för forskningssidan. Detta har även påpekats av 1970 års försvarsutredning, som dock ej går närmare in på arten av dessa konsekvenser. FU-69 vill för sin del framhålla följande drag i 1972 års försvarsbeslut som särskilt betydelsefulla i forsknings- och utvecklingssammanhang: • höga krav ställs enligt försvarsbeslutet på att få fram enkla och billiga alternativ till komplexa och kostnadskrävande system. Därmed torde avses lösningar som är tekniskt effektiva samtidigt som de är enkla och billiga ur såväl tillverknings-, utbildnings- som underhållssynpunkt. Så30

försvarsbeslutet innebär att försvaret måste arbeta utifrån mycket hårda ekonomiska och personella ramvillkor, i första hand under den närmaste programplaneperioden. Speciellt gäller detta resursförbrukningen vid centrala myndigheter och funktioner, vilken måste noga prövas med hänsyn till utbildningsorganisationens och materielanskaffningens behov. Speciellt måste därvid uppmärksammas att personalkostnaderna under senare år relativt sett visar en starkare ökning än tillgängliga totalramar för försvaret • för materielanskaffningen torde försvarsbeslutets ramvillkor innebära en förstärkning av de tendenser som redan tidigare gjort sig gällande, nämligen — längre intervall mellan nya utvecklingsprojekt och minskade seriestorlekar främst vad gäller komplexa system - ökade insatser på att genom moderniseringar, modifieringar och förbättrad underhållsteknik ge befintliga system längre operativ livslängd. Samtidigt har i 1972 års försvarsbeslut framhållits betydelsen av att en långsiktig handlingsfrihet kan upprätthållas vad gäller utveckling och tillverkning av försvarsmateriel inom landet. Nämnda drag i 1972 års försvarsbeslut föranleder enligt utredningens mening inga principiella förändringar i de överväganden, bl. a. rörande riktlinjer i stort för forskningsresursernas organisatoriska gruppering, som utredningen tidigare redovisat. Däremot torSOU 1972:8

de beslutet medföra att vissa faktorer i dessa överväganden och riktlinjer får tillmätas särskild betydelse, genom att vissa problem accentueras i avvägningen mellan försvarsforskningens mål och resurstilldelning. Sålunda torde samverkan mellan försvarsforskningsorganen och försvarsindustrin få ägnas stor uppmärksamhet, bl. a. med hänsyn till kraven på enkla och billiga system samt i anslutning till allmänna frågor rörande vidmakthållandet av kompetens för materielutveckling inom landet. Vidare torde bl. a. kraven på korta utbildningstider för huvuddelen av den värnpliktiga personalen ge ökad tyngd åt efterfrågan på kunnande inom tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret, främst då avseende individens och gruppens prestationsförmåga och beteende. Vid bedömningar av vilka organisatoriska konsekvenser 1972 års försvarsbeslut kan få för försvarsforskningen är det enligt utredningens mening viktigt att särskilja två grupper av faktorer, där den ena gruppen hänför sig till behovet av förändringar i försvarsforskningsprogrammets inriktning och omfattning och den andra till behovet av förändringar i utförandeorganisationen.

gör vidare att mycket höga krav ställs på en rationell utförandeorganisation för försvarsforskningsprogrammet. 1972 års försvarsbeslut innebär sålunda enligt utredningens mening avsevärt förstärkta motiv för att överväga och genomföra även relativt omfattande rationaliseringsåtgärder, särskilt sådana som skapar förutsättningar för att vidmakthålla organisationens fackkompetens och stärka dess anpassningsförmåga inom för försvaret centrala forskningsområden, oaktat de krav på personalminskningar som ställs i gällande programplaner.

Förändringar i försvarsforskningsprogrammets detaljerade inriktning och dimensionering som följd av försvarsbeslutet måste som utredningen tidigare framhållit avgöras i en direkt förhandlingsprocedur mellan avnämare och forskningsorgan. Utredningen betonade redan i sitt första delbetänkande 1 att ingenting därvid talade för en schablonmässig dimensionering av försvarsforskningsprogrammet i förhållande till övriga avvägningsprogram. Flera av de konsekvenser av försvarsbeslutet som ovan diskuterats pekar också på behov av förändringar men ej nödvändigtvis sänkningar i ambitionsnivån för försvarsforskningen. Arten av dessa förändringar gör emellertid att försvarsbeslutet enligt utredningens mening accentuerar behovet av en samlad awägningsprocedur för all icke objektbunden försvarsforskning. Försvarsbeslutet och det därmed sammanhängande uppdraget 2 till ÖB om en minskning av antalet anställda inom krigsmakten SOU 1972:8

"Forskning for försvarssektorn", SOU 1970:54, s. 80 2 Kungl. Maj:ts skrivelse 1971-12-03 (FÖD dnr 2291/71) 31

3.1 Den totala

Nuvarande organisation

organisationsbilden

En huvuduppgift för utredningsarbetet i denna etapp är, att i enlighet med direktiven pröva organisationen ax forskningsutförande enheter inom försvarssektorn.1 Hit hör i första hand försvarets forskningsanstalt (FOA), flygtekniska försöksanstalten (FFA), fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå, militärpsykologiska institutet (MPI), jämte vissa stabs- och förvaltningsanknutna medicinska forskningsgrupper som delvis finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegationen (FMFD). Vid prövningen av dessa enheters organisation måste också hänsyn tas till forskningsutförande enheter utanför försvarssektorn som används eller kan användas för icke objektbunden försvarsforskning. Hit hör t. ex. statens skeppsprovningsanstalt (SSPA), statens bakteriologiska laboratorium (SBL), vissa universitets- och högskoleinstitutioner samt vissa försvarsindustrier. Dessa enheter påverkas själva i flertalet fall endast indirekt av utredningens organisatoriska överväganden. Försvarsforskningen är målinriktad forskning. Vid utformningen av försvarsforskningsorganisationen måste därför även beaktas den organisatoriska strukturen hos avnämarmyndighe terna inom totalförsvaret. Hit hör främst 1. myndigheter med centralt planeringsansvar (ÖB med försvarsgrenscheferna, civil32

försvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar) 2. förvaltningsmyndigheter med ansvar för utveckling och anskaffning av materiel och anläggningar. Dessa myndigheter har därmed också huvudansvaret för kontakterna mellan olika forskningsorgan och industrin. Försvarets materielverk intar en dominerande ställning inom denna myndighetsgrupp, som därutöver innefattar försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen. Civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar bör räknas in även i denna grupp. Utredningens uppdrag omfattar ej avnämarmyndigheternas interna organisation men denna kan i viss utsträckning påverka forskningsorganisationens utformning, t. ex. vad avser fördelningen av viss kapacitet för tekniska systemstudier, m. m. (s. k. systeminriktade specialistfunktioner i detta betänkandes terminologi 2 ). Den totala organisationsbilden framgår av figur 3.1. Detaljbeskrivningar av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn vars organisation prövas i detta betänkande återfinns i bilaga 1. Sammanfattande Härmed förstås i detta sammanhang enheter inom myndigheter redovisade under fjärde huvudtiteln. 2 Se kapitel 2, avsnitt 2.5.1. SOU 1972:8

•n O

ti.—— v

Qj

1 H

W j i

ö ~.É

CD

u — *-* £ o </> C m •M CD

w

c u

CD

C . * cg « i w •O) C C ^

>

W» •*-> Q .

T! • -

3 D j? :£ fe < .E

£

CD Q ) I

£

O <

,?£« \

,• .¥

ro

Flygrr edicins ca ir tution en i Ma Imsl (FMV -F:FC FM)

•

•

•

CO

(0

*£ c

c •B E

a a

•o

ro

ro c

r

Navalmedicin forskargruppe (NMFG)

a o>

CD

Militä medici under »ökning len (IV MUC)

i=

CD 0) O

Armemedicin forskargruppe (AMFG)

"• :S

o

ro

•

.• _

'— Ol ro J2 "D « = C

;ro ro

go roUCSIUro b; o 3 O

E O) *-"

>. *i

(D

f>

E | S -o 0}

ro Q, :Ö 2 S J2 C 0) O)

c c

tO

•tce o

>. TO u o

J3 60

+-

>

il ^ 5

c .k

o '£

c

:0.C

£ 0

ro

n

CD T3

Q)

o.E U- c

o

CD

CO

•

s

J£

OJ —

"8 5

><-

B c

0 J2

:CD

CD * * -

a: c

Fm

E

a»

I

,a 3 t - .—

2.S

•

c QJ 13 O CD

n "O

O 0

ö 0 to

• •

m JZ C

+-> (A C CO 0 LO

tu

O

J*

C .12

.* c S ro

LU

tx

> {/i rr O u_ i

*-> T)

r

OJ

-a

F

.*3 nen j * <> / Ti i*

< r £ h

CD JJ

O

C

<s>

O

V)

:0

.*

C C tf»

ra

1-2 >

1 3

Q> C Dl >

<C

£g!fc

•

k0)

o g u. o

.¥

etslä hög cons

:0

•O

T :cO

M-

JC

CD

•

3-SOU 1972:8

S

o

ii cd

fe

C u

s

cu •O C

nn

1 c

tu ,2 -a

O P-

tu

f>! Ä »O

S ••—>

CU

CN

I sr

i? c u -

-a c

.5

3 > o

< < co > > < • •

>» g

ro

O

= £8 tr

C

E o

— C

Håilfa (spec i fasta 1 tioner

CD

(/>

ygtek stal te FA)

OJ

—

a5 .1 s

ro 8 c

m

Q) : 0 g Q.

:U

it: j *5: 0 > *~ 1_a

CO

g 3

ra Qij

£ <^ : > Q

OJ OJ j , ; C ^ «

B E j: QT:™>2

/

b, 'C 33

beskrivningar av dessa enheters nuvarande verksamhet och organisation återfinns dock i anslutning till de överväganden som görs i detta kapitel. 3.2 Genomgång av nuvarande organisation - utgångspunkter och syften. Kapitlets fortsatta uppläggning Den genomgång av forskningsorganisationen som utredningen företar i det följande syftar till att kartlägga var organisationsändringar i första hand synes behöva övervägas vad gäller de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn, bl. a. med utgångspunkt i deras samspel inbördes och med olika avnämarmyndigheter i den löpande verksamheten. Frågor rörande vissa centrala ledningsfunktioner för forskningens inriktning och dimensionering i stort berörs ej närmare i detta kapitel, eftersom de behandlats i föregående delbetänkande. 1 En utgångspunkt för genomgången av nuvarande resursorganisation utgör de principer för organisatorisk gruppering av forskningsresurser som diskuterades i föregående kapitel. Av särskild betydelse är sålunda enligt utredningen att kartlägga den organisatoriska samgrupperingen av bland annat s. k. systeminriktade och vetenskapligt inriktade specialistfunktioner 2 med hänsyn till olika typer av funktionell samhörighet, främst då - samhörighet vad avser gemensamma tilllämpningsmål, särskilt inom de fem tilllämpningsområden, som utredningen angav inledningsvis i kapitel 2 - samhörighet vad avser metodisk kompetens inom grundläggande tekniska eller vetenskapliga fackområden - samhörighet vad avser utnyttjande av vissa specialiserade servicefunktioner. Vad som därvid bör eftersträvas vid organisationsutformningen är ett samlat hänsynstagande till dessa funktionella samband som dels bidrar till målinriktningen, bl. a. genom korta kontakt- och beslutsvägar inom forskningsorganisationen och mellan denna och dess avnämare för huvuddelen av de frågor 34

som uppkommer i den löpande verksamheten inom tillämpningsområdena, dels bidrar till en hög fackkompetens, bl. a. genom att underlätta vidmakthållandet av kompetenscentra av s. k. kritisk storlek. Anknytningar till s. k. objektbundet utvecklingsarbete i samarbete med industrin, rutinmässig provningsverksamhet e. d. är i detta sammanhang också av betydelse, bl. a. för att säkerställa kopplingen mellan forskning och tillämpning och för att möjliggöra sambruk av vissa resurser. Med hänsyn till den vikt som tillmätts de fem tillämpningsområdena behandlas organisationsfrågorna i detta kapitel i stort tillämpningsområdesvis. För varje tillämpningsområde beskriver sålunda utredningen översiktligt avnämarorganisation och forskningsutförande enheter samt framlägger sina överväganden rörande behovet av organisationsändringar vid berörda forskningsutförande enheter inom försvarssektorn. Figur 3.2 anger översiktligt volymen av olika forskningsutförande enheters insatser inom olika tillämpningsområden. Figuren belyser FOA:s dominerande roll inom den icke-objektbundna försvarsforskningen. Eftersom en huvuddel av den icke objektbundna försvarsforskningen inom tillämpningsområdena 1 (Teknisk informationsbehandling) och 3 (Vapensystem och deras verkan, inkl. A-, B- och C-skydd) utförs vid FOA och också utgör mer än tre fjärdedelar av FOA:s budget så behandlas dessa områden i ett sammanhang tillsammans med frågor rörande FOA:s avdelningsstruktur (exkl. FOA P).

"Försvarsforskningens ledning", Stencil Fö 1971:5. I kapitel 7 nedan sammanfattas några huvudpunkter i detta betänkande. Se kapitel 2, avsnitt 2.5. SOU 1972:8

Mkr 40-

30-

©

innefattar viss forskning av medicinsk och biovetenskaplig karaktär (för FOA:s del ca 13 Mkr)

©

befästningsteknik (skall i princip fördelas även på skydd mot A-vapen)

©

finansierad via FMV (programmyndighet CFV) försvarsmedicinsk forskning

® ©

inkluderar viss forskning med tillämpningar inom skydd mot A-, B- och C-vapen

©

F F A primäruppdrag

FortF

© 20-

FFA

CD

BN

FMV 10-

©

(SAAB

MFR

FFA

® ©

KTH)

FMFD

©

SBL

MPI

FOA

FOA

FOA

FOA

ro

•o

FOA

FOA

FOA

v 9! i T>

c

c

5 <

s F 3 CO

c

1 > m

c

(0

U

TI JZ

5 SE

c

O

c

0) c

OJ

E

OJ

a

6?

S

0 E

E

3 >

OJ

CO

B

E

a

c

CO

Jl

•a TI

> c > CO c ^

"E

CO

£1

>•

OJ

FOA

ro >

:0

ai O Jt

ro c 0

-D O LL

en.*

~Z> - .*E i-

o

O

=0 £ — O)

c

-ti 'E

J2 'c c

0):0

*3£

:ro

Studie - och utredningsm etod med o mråd et sammanhä ngan forskn ing s amt medverk än i vissa s tudie r och utredni ngar

FOA

CO

Figur 3.2 Översikt över den icke objektbundna försvarsforskningens fördelning på olika tillämpningsområden och forskningsutförande enheter. Siffrorna avser i flertalet fall budgetåret 1972/73. För FOA:s del har överensstämmelse härvid antagits mellan FU-69 tillämpningsområden och tillämpliga interna FOA-program. (Förkortningar: se s. 195). SOU 1972:8

Tillämpningsområdena och därmed sammanhängande organisationsfrågor behandlas i följande ordning Tillämpningsområde

Studie- och utredningsmetodik Fordon och farkoster

I första hand behandlade forskningsutförande enheter i nuvarande organisation (enheter utom försvarssektorn inom parentes) FOAP FFA, (flygtekniska laboratoriet vid KTH, SSPA)

Teknisk informations-' behandling Vapensystem och FOA 1-4 deras verkan, inkl. A-, B- och C-skydd . Människan i totalför- MPI, specialmedicinska svaret forskargrupper finansierade ay FMFD, (specialmedicinska grupper finansierade av statens medicinska forskningsråd)

FU-69 överväganden Utredningen föreslog i delbetänkande 2 av skäl som där redovisades bl. a. att de forskande och utredande enheterna vid nuvarande FOA P, inkl. OA-organisationen, skulle bilda en särskild utredningsavdelning inom den föreslagna styrelsen för försvarsforskning. Den interna organisationen av de forskande och utredande enheterna vid nuvarande FOA P är enligt utredningen väl anpassad till de principer för organisatorisk gruppering av forskningsresurser som diskuterats ovan. Utöver vad som anförts i delbetänkande 2 finner därför FU-69 inte anledning att närmare gå in på den föreslagna utredningsavdelningens interna organisation. 3.4 Tillämpningsområde koster

3.3 Tillämpningsområde redningsmetodik

5: Studie- och ut-

2: Fordon och far-

3.4.1 Markfordon Forskningsavnämare

Forskningsavnämare Avnämare för forskningsresultaten inom detta område är sekretariatet för säkerhetspolitiska studier och långsiktsplanering inom försvarsdepartementet, samt myndigheter med centralt planeringsansvar inom totalförsvaret.

Avnämare för FoU-insatserna inom detta område är väsentligen huvudavdelningen för armémateriel (FMV-A) inom försvarets materielverk som har s. k. typansvar för anskaffning av markfordon inom krigsmakten. Forskningsutförande

Forskningsutförande

enheter

Försvarsforskningen utförs inom detta område väsentligen av nuvarande FOA P, varvid vissa uppdrag läggs ut på andra forskningsorgan. För mer vetenskapligt inriktade specialistfunktioner svarar sålunda vissa enheter vid FOAP, varav en placerad vid matematiska institutionen vid KTH, samt, på uppdrag från FOA P, Utrikespolitiska institutet. S. k. systeminriktade specialistfunktioner motsvaras inom detta område närmast av OA-organisationen jämte vissa utredningsenheter vid nuvarande FOA P. 36

enheter

Försvarsforskningen inom området utförs väsentligen inom industrin på uppdrag av FMV-A och avser objektbundet utvecklingsarbete. För systeminriktade specialistfunktioner inom delområdet markfordonsteknik svarar sålunda väsentligen FMV-A i samarbete med berörda industrier. FOA bidrar bl. a. med vissa framkomlighetsstudier som bedrivs i samarbete med avnämare inom och utom försvarssektorn (sekretariatet för fordonmarkforskning).

SOU 1972:8

3.4.2 Sjöfarkoster 1 Forskningsavnämare Avnämare för FoU-insatserna inom detta område är väsentligen huvudavdelningen för marinmateriel (FMV-M) inom försvarets materielverk som har s. k. typansvar för anskaffning av sjöfarkoster inom krigsmakten. Forskningsutförande

enheter

Försvarsforskningen inom området utförs väsentligen inom industrin och vid statens skeppsprovningsanstalt (SSPA) på uppdrag av FMV-M och avser objektbundet utvecklingsarbete. För systeminriktade specialistfunktioner inom delområdet sjöfarkostteknik 1 svarar sålunda väsentligen FMV-M i samarbete med berörda industrier. FOA bidrar inom vissa gränsområden till andra tillämpningsområden (bl. a. framdrivningsteknik för torpeder och vissa sårbarhetsstudier). FOA:s insatser är volymsmässigt små såväl i förhållande till FOA: s budget som till de totala insatserna inom delområdet. 3.4.3 Flygplan och andra luftfarkoster 2 Forskningsavnämare Avnämare för FoU-insatser inom detta område är väsentligen huvudavdelningen för flygmateriel (FMV-F) inom försvarets materielverk som har typansvar för anskaffning av flygmateriel inom krigsmakten. Forskningsutförande

3.4.4 FU-69 överväganden rörande resursorganisationen inom tillämpningsområde 2: Fordon och farkoster Allmänt I delbetänkande 2 framlade utredningen förslag syftande till mer flexibla finansieringsformer inom området, bl. a. för viss flygteknisk forskning vid FFA och för tyngre investeringar såsom vindtunnelanläggningar. Därutöver har utredningen ej funnit anledning att i detta betänkande överväga några mer omfattande förändringar i nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning vad gäller forskningen inom tillämpningsområde 2: Fordon- och farkostteknik; detta mot bakgrund av de erfarenheter som redovisats till utredningen av nuvarande organisation och de principer som utredningen diskuterade i föregående kapitel. Vissa särskilda frågor rörande FFA förtjänar dock enligt utredningens mening en utförligare diskussion.

enheter

Försvarsforskningen inom området utförs väsentligen inom industrin och vid FFA på uppdrag av FMV. För de systeminriktade specialistfunktionerna inom området svarar väsentligen FMV-F i samarbete med i första hand SAAB-SCANIA: s flygplandivision. Förutom FFA och industrin utnyttjas det flygtekniska laboratoriet vid KTH till en stor del av sin kapacitet för FoU-uppdrag inom området. FOA bidrar med viss materialforskning, samt bevakar därutöver ur hotbildssynSOU 1972:8

punkt den internationella tekniska utvecklingen vad gäller vissa vapenbärare, bl. a. för A-vapen. (FOA:s insatser inom rakettekniken behandlas i avsnitt 3.5.3 nedan.) Verksamheten inom området visar en karakteristisk variation i tiden mellan å ena sidan omfattande och strikt objektbundna FoU-insatser i anslutning till beslutade stridsflygplanprojekt och å andra sidan mer begränsade FoU-insatser, t. ex. för att belysa aerodynamiska problem i anslutning till alternativa principutformningar av övervägda framtida stridsflygplan.

FFA Huvuddragen i FFA: s verksamhet och organisation framgår av figur 3.3 samt bilaga 1. 1 Innefattar väsentligen skrovkonstruktion, framdrivning jämte anslutande hydrodynamik och fartygsmekanik. 2 Innefattar väsentligen skrovkonstruktion, framdrivning jämte anslutande aerodynamik och flygplansmekanik. Avionik- och robotsystem behandlas väsentligen under tillämpningsområde 1 och 3 nedan.

Personal3

Styrelse

C FFA (generaldirektör)

Kansli: Personalfrågor, ekonomi, allmän administration

Aerodynamiska

avdelningen:

Aerodynamisk forsknings- och provningsverksamhet, systemfrågor

75 Hållfasthetsavdelningen: Teoretisk och experimentell forsknings-, granskningsoch provningsverksamhet avseende hållfasthet hos material och konstruktionselement

Mättekniska

avdelningen:

Utveckling av mättekniska metoder och apparater (inkl datorbehandling) för övriga avdelningars verksamhet. Mätteknisk service inkl. underhåll och kalibrering av mätutrustningar

4i

Driftavdelning: Driftunderhåll och service. Projektering och konstruktion av nyanläggningar och modifikationer. Tillverkning av modeller, mät utrustning, etc. Förråd, bibliotek m m

74 244

1972-07-01 (omräknat till helårsanställda)

Figur 3.3 Flygtekniska försöksanstaltens organisation.

Nuvarande verksamhet. FFA: s verksamhetsområde är vad gäller totalförsvaret enligt utredningens mening väl avgränsat, i första hand på tillämpningsområdessidan. Anstalten har under senare år - av finansiella skäl och i enlighet med statsmakternas direktiv i ökad utsträckning ägnat sig åt en diversifierad uppdragsforskning på den civila marknaden. Sådan uppdragsforskning svarade bud-

ts

getåret 1969/70 för omkring en fjärdedel av anstaltens omsättning. Den diversifierade uppdragsforskningen har sålunda tillfört FFA betydande ekonomiska intäkter. Däremot har den enligt FFA ej på ett tillfredsställande sätt bidragit till att upprätthålla eller vidareutveckla personalens kompetens inom anstaltens primära verksamhetsområden. Den framtida inriktningen av verksamheSOU 1972:8

av den 28 okt. 1971 därvidlag gav anstalten ten vid FFA jämte vissa därtill knutna goda vitsord. Med hänsyn härtill och till det investeringsfrågor - bl. a. de som anmälts starka lönsamhetstryck anstalten arbetat unrörande nya vindtunnlar (se bilaga 2) - är der har utredningen ej funnit skäl att ompröenligt utredningens mening starkt beroende va F F A : s interna organisation. Anstalten av överordnade beslut som måste fattas inom bör därför också enligt utredningen kunna ge ramen för försvarets långsiktsplanering. Desvärdefullt jämförelseunderlag i vissa organisasa beslut berör inriktningen och omfatttionsfrågor. ningen av den framtida utvecklingen av Därutöver har en expertgrupp på utredstridsflygplan inom landet samt vilken grad ningens uppdrag prövat vissa frågor rörande av handlingsfrihet som därvid eftersträvas. en närmare organisatorisk samordning av De nämnda överordnade frågorna faller ej FFA och det flygtekniska laboratoriet vid inom ramen för utredningens uppdrag. FUKTH. Expertgruppens rapport redovisas i 69 vill dock i avvaktan på nämnda överordbilaga 7. nade beslut i själva anskaffningsfrågorna hänvisa till tidigare utredningars bedömningar, som i stort delats av statsmakterna , 3.5 Tillämpningsområdena 1 och 3 (Teknisk att ett vidmakthållande av en kvalificerad informationsbehandling samt vapensystem flygteknisk verksamhet vid FFA av ungefär och deras verkan inkl. A-, B- och C-skyddj. nuvarande omfattning torde vara en av förutFOA: s organisation sättningarna för att nuvarande handlingsfri3.5.1 Forskningsavnämare het i fråga om inhemsk flygplanutveckling ej skall minska. Teknisk informationsbehandling jämte konI samband med andra överväganden röranventionella vapensystem och deras verkan de den organisatoriska grupperingen av Huvudavnämare för forskningsresultaten inforskningsresurserna inom försvarssektorn om dessa områden är de centrala militära bör möjligheterna prövas att tillföra FFA staberna och förvaltningsmyndigheterna. Reviss ytterligare verksamhet som dels anknysultaten skall främst ge underlag för utformter till för FFA centrala kompetensområden, ningen av framtida förbandstyper och däri dels kan utnyttja FFA: s omfattande erfareningående materiel. Övriga totalförsvarsmynheter vad gäller ett nära tekniskt samarbete digheter efterfrågar främst vissa verkans- och med industrin. Detta bör enligt utredningens skyddsstudier för specifika mål eller måltymening kunna leda till ett totalt sett bättre per, jämte viss medverkan i bl. a. sambandsresursutnyttjande inom försvarssektorn, särfrågor. skilt i jämförelse med en ytterligare diversifierad uppdragsforskning vid FFA. Som exempel på sådan verksamhet kan redan här Skydd mot A-, B- och C-vapen nämnas viss reglerteknisk forskning samt ÖB har det sammanhållande ansvaret för forskning kring material för höghållfasta skydd mot A-, B- och C-vapen inom krigslättkonstruktioner. makten. För befolkningsskyddet mot A- och Organisation. FFA är storleksmässigt jämC-vapen svarar civilförsvarsstyrelsen, för förbart med en avdelning inom FOA. Även i skyddet mot B-vapen socialstyrelsen. Underövrigt finns påtagliga organisatoriska likheter lag inom området efterfrågas även av övermellan FFA och enskilda FOA-avdelningar styrelsen för ekonomiskt försvar. Efterfrågan eftersom de senare bl. a. har ett långtgående på FoU-kapacitet avser dels hotbilder och internt budgetansvar och förfogar över egna verkansstudier som underlag för strategiska resurser för flertalet drift- och servicefunkoch taktiska överväganden samt planläggning tioner. FFA:s organisation har setts över i olika omgångar - senast av RRV som i en rapport SOU 1972:8

1 Fö stencil 1967: 6, prop. 1968: 109. 39

av olika skyddsåtgärder, dels biträde med utveckling av viss skyddsmateriel och utbildning av personal. Därtill efterfrågar utrikesoch försvarsdepartementen underlag i frågor rörande internationell rustningsbegränsning och kontroll. Ett karakteristiskt drag i efterfrågan på FoU-kapacitet inom A-, B- och C-skyddsområdena är sålunda att den inte är koncentrerad till krigsmakten i samma utsträckning som när det gäller konventionella vapen resp. teknisk informationsbehandling. Vidare sträcker sig forskningsorganens ansvar ofta längre in i materialanskaffningsverksamheten, eftersom bl. a. försvarets materielverk och civilförsvarsstyrelsen ej har fullständig egen teknisk berednings- och kontrollkapacitet för anskaffning av viss skyddsmateriel.

3.5.2 Forskningsutförande enheter - organisationen i stort Verksamhetens

fördelning

Den icke objektbundna försvarsforskningen inom tillämpningsområdena Teknisk informationsbehandling samt Konventionella vapensystem och deras verkan utförs huvudsakligen vid FOA (fig. 3.2). Därtill kommer den fortifikatoriska forskning som bedrivs vid FortF:s forskningsbyrå (se avsnitt 3.7.1 nedan). Den icke objektbundna forskningens resultat används främst som underlag för stabernas och förvaltningarnas planeringsoch utvecklingsarbete avseende framtida krigsförband och däri ingående materiel. Därvid torde en huvuddel av resultaten kanaliseras in i planerings- och anskaffningsverksamheten via de för staber och förvaltningar gemensamma studie- och underlagsgrupperna vari även personal från forskningsorganen ingår.1 Såväl avnämare som forskningsorgan har starkt betonat dessa gemensamma arbetsgruppers betydelse för ett effektivt ömsesidigt informationsutbyte rörande forskningsbehov och forskningsresultat. Forskningsorganen, främst FOA, utnyttjas även som remissinstans av staber och förvaltningar i olika planerings- och anskaffningsärenden. 40

Forskning rörande skydd mot A-, B- och C-stridsmedel bedrivs väsentligen vid FOA. (Se avsnitt 3.5.3 och 3.6.2 nedan.) Objektbunden forskning och utveckling inom tillämpningsområdena Teknisk informationsbehandling samt Konventionella vapensystem och deras verkan utförs huvudsakligen vid industrin på uppdrag av FMV. 2 Direkta uppdrag till FOA avseende medverkan i sådant utvecklingsarbete förekommer endast i relativt begränsad omfattning. FOA har i detta sammanhang bl. a. anfört följande motiv mot att sådan uppdragsverksamhet upptar alltför stor del av FOA: s omsättning: •

vissa risker finns att kortsiktiga avnämarbehov får alltför stort inflytande på verksamhetens inriktning på bekostnad av mer långsiktiga behov. En stor volym kortfristiga utvecklingsuppdrag kan också ge alltför stor osäkerhet i den ekonomiska planeringen • tilltron till FOA:s ställning som opartisk rådgivare till FMV i anskaffningsfrågor kan minska • vissa problem kan uppstå när det gäller att hantera kommersiella sekretessfrågor. FOA och FMV har å andra sidan inför utredningen föredragit exempel på utvecklingsprojekt som givit goda resultat och där ovannämnda problem kunnat hanteras på ett tillfredsställande sätt. Av ovan beskrivna former för FoU-verksamhetens bedrivande framgår bl. a. att samverkande systeminriktade specialistfunktioner återfinns vid såväl FOA, FMV som industrin. Den närmare fördelningen av systeminriktade, resp. vetenskapligt inriktade specialistfunktioner vid FOA tas upp i avsnitt 3.5.3 nedan.

En närmare beskrivning av detta kontaktnät återfinns i kapitel 5. Försvarsindustrin bedriver därutöver viss egenfinansierad FoU. Denna torde dock av skäl som anförts i kapitel 2, avsnitt 2.3 vara av relativt begränsad omfattning i förhållande till utlagda uppdrag från FMV. (Detta gäller i första hand årliga totalbelopp och ej enskilda objekt.) SOU 1972:8

FU-69 överväganden rörande fördelning i stort

verksamhetens

Nära och direkta kontakter mellan forskare och avnämare i teknisk-vetenskapliga fackfrågor har tidigare framhållits vara av avgörande betydelse för informationsöverföringen. Det är därför av stor vikt att etablerade kontaktlinjer bibehålls även i framtiden för att säkerställa forskningsorganens aktiva medverkan på alla nivåer inom totalförsvarets studie- och utredningsverksamhet. En basstruktur av systeminriktade specialistfunktioner i forskningsorganen som bl. a. medverkar i avnämarnas studie- och underlagsgrupper har därvidlag mycket viktiga uppgifter att fylla. Utredningen har ej funnit anledning att närmare gå in på fördelningen av teknisk systemutredningskapacitet mellan FOA, FMV och industrin inom de berörda områdena. Utredningen hänvisar i detta sammanhang till sina uttalanden i delbetänkande 2 att omfattningen av och ambitionsnivån för forskningsorganens medverkan i avnämarnas studie- och utredningsverksamhet och objektbundet utvecklingsarbete får fortlöpande avvägas i en förhandlingsprocedur mellan avnämare och forskningsorgan enligt vissa i delbetänkande 2 närmare angivna riktlinjer.1 Som exempel på resultat av en sådan förhandlingsprocedur mellan avnämare och forskningsorgan kan nämnas att FOA f. n. torde åta sig att inom ramen för det organisatoriska delprogrammet 5.5 Försvarets forskningsanstalt bestrida kostnaderna för huvuddelen av sin egen medverkan i forsknings- och utredningsverksamhet fram till det s. k. beslutssteget 2 i systemplaneringsproceduren2, dvs. avsevärt förbi den beslutspunkt efter vilken FU-69 i delbetänkande 2 föreslog att kostnadsredovisning skulle ske mot delproduktionsområdet 4.1 "Tillämpad, objektbunden forskning, utveckling och försök". Utredningen finner att en viss ökning bör eftersträvas vad gäller sådan verksamhet, närmast av teknisk utvecklingskaraktär, som bedrivs i direkt samverkan mellan FOA och industrin på uppdrag av FMV (bland annat SOU 1972:8

s. k. genomströmningsuppdrag och motsv.). Hittillsvarande erfarenheter visar enligt utredningen på att betydande positiva effekter står att vinna bl. a. med hänvisning till vad som anförts i kapitel 2, avsnitt 2.5-2.6 angående samverkan mellan försvarsforskningsorganen och industrin. Erfarenheterna visar vidare att därmed sammanhängande problem ej behöver utgöra allvarliga hinder. Utredningen vill i detta sammanhang också erinra om att det enligt dess förslag i delbetänkande 2 därvid ankommer på SFF att i avvägningsproceduren bevaka att den kunskapsuppbyggande forskningen ej eftersatts samt att forskningsorganen erhåller ett långsiktigt planeringsunderlag vad gäller verksamhetens sakinnehåll i stort och de ekonomiska ramarna härför. Möjligheterna till ett utökat samarbete med universitet och högskolor, i första hand i anslutning till viss kunskapsuppbyggande forskning och forskarutbildning, bör också noga bevakas (jfr kap. 2, avsnitt 2.5.4). Utredningen har i övrigt inte funnit skäl att pröva mer omfattande principiella förändringar i nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning inom tillämpningsområdena Vapen och deras verkan, inkl. A-, B- och C-skydd, och Teknisk informationsbehandling mellan å ena sidan nuvarande FOA-avdelningar 1-4, betraktade som helhet och å andra sidan övriga forskningsorgan inom och utom försvarssektorn. Frågor rörande vissa enskilda specialistfunktioner tas upp i kapitel 4 liksom vissa frågor rörande hanterandet av större remisser och utredningsuppdrag berörande flera tillämpningsområden (se även bilaga 3 i detta betänkande). För frågor rörande utformningen av vissa centrala ledningsfunktioner hänvisas till delbetänkande 2 samt till kapitlen 4, 6 och 7 nedan. 1 Det kan i detta sammanhang erinras om att UMA i sitt betänkande "Materielanskaffning inom försvaret" tog upp frågor rörande FMV: s tekniska beredningskapacitet bl. a. inom det teletekniska området (Fö stencil 1970: 12, s. B 204-205). 2 Se FU-69 delbetänkande 2 "Försvarsforskningens ledning" (Stencil Fö 1971: 5) s. 28 f. och 36 f.

3.5.3 FOA: s avdelningsstruktur Verksamhetens

fördelning

Huvuddragen i FOA: s organisation och verksamhet framgår av figur 3.4. Eftersom nuvarande FOA P: s uppgifter och organisation behandlats i annat sammanhang berör följande överväganden väsentligen endast de nuvarande FOA-avdelningarna 1-4. Tabell 3.1 belyser fördelningen av FOA-avdelningarnas insatser på olika tillämpningsområden. Därvid bör beaktas att fullständig korrespondens ej råder mellan de interna FOA-programmen och de tillämpningsområden som utredningen avgränsat i detta betänkande. Överensstämmelsen är dock sådan att tabell 3.1 torde ge en tillfredsställande bild av fördelningen i stort. Den närmare fördelningen av olika specialistfunktioner på avdelningarna redovisas närmare i bilaga 1. I stort fördelar sig sålunda verksamhet och resurser inom tilllämpningsområdena skydd mot A-, B- och C-vapen, konventionella vapen och deras verkan samt teknisk informationsbehandling enligt följande: Skydd mot A-vapen. Systeminriktade specialistfunktioner återfinns främst vid FOA 4. Mer vetenskapligt inriktade specialistfunktioner återfinns inom FOA 4 (väsentligen fysikalisk och kärnkemisk inriktning) samt FOA 1 (radiobiologisk inriktning). Specialistfunktionerna vid FOA 4 utnyttjas även i viss utsträckning inom tillämpningsområdet konventionella vapen. Skydd mot B- och C-vapen. FOA: s verksamhet inom områdena B- och C-skydd är väl samlad till FOA 1. Inom B-skyddsområdet avser insatserna främst uppföljning av hotbild jämte vissa anknytande indikeringsproblem. Vaccinutveckling och vaccinberedskap åvilar statens bakteriologiska laboratorium (SBL) (se vidare avsnitt 3.6.2). Inom C-skyddsområdet avser insatserna utöver hotbilduppföljning och indikeringsfrågor även viss kemisk/farmakologisk forskning kring motmedel samt viss skyddsmaskutveckling och kontroll m. m. Vissa kemiska specialistfunktioner (bl. a. organisk-kemisk 42

analys och syntes) utnyttjas även för insatser inom området konventionella vapen. Konventionella vapen och deras verkan. Systeminriktade specialistfunktioner återfinns främst vid FOA 1 och FOA 2 (vid FOA 1 med tyngdpunkt förlagd till marina tillämpningar), samt i viss utsträckning inom FOA 4 (med tyngdpunkt på tillämpningar inom civilförsvaret). Vetenskapligt inriktade specialistfunktioner återfinns såväl inom FOA 1 som FOA 2. Dessa funktioners inbördes samhörighet diskuteras närmare nedan. Teknisk informationsbehandling. Systeminriktade specialistfunktioner återfinns i FOA 3 (med tyngdpunkt på radio- och radarteknik för spanings-, sambands- och målföljningsändamål) och FOA 2 (med tyngdpunkt på optisk teknik för samma ändamål). Vetenskapligt inriktade specialistfunktioner är fördelade enligt samma mönster (elektromagnetisk vågutbredning och elektroniska grundelement vid FOA 3, motsvarande funktioner inom det optiska området vid FOA 2). Därutöver har FOA 2 vissa specialistfunktioner med anknytning till reglerteori och reglerteknik som utnyttjas även för insatser inom området konventionella vapen (robotstyrning, m. m.).

FU-69 överväganden rörande nuvarande avdelningsstruktur FOA: s nuvarande avdelningsstruktur anknyter, delvis av historiska skäl, till de allmänna vetenskapsområdena kemi och medicin (FOA 1), fysik (FOA 2), teleteknik (FOA 3) samt de senare tillkomna områdena kärnfysik och kärnkemi 1 (FOA 4). Avdelningarnas nuvarande verksamhetsområden kan dock i flera avseenden inte betecknas som särskilt väl avgränsade, varken efter vetenskapsområden eller tillämpningsområden (FOA-program). Inom området konventionella vapen och deras verkan uppvisar sålunda vissa specialistfunktioner vid FOA 1 och FOA 2 betydande gemensamma intresse- och kompetensområden, såväl vad avser tillämpningsVerksamheten under senare år omriktad bl. a. till materialfysik och materialkemi. SOU 1972:8

FOA styrelse

C FOA (Generaldirektör)

Administrativ

Planeringsbyrå

(FOA P)

OA-grupper vid Fst, Ast, MS och FS samt Cfs, ÖEF.SocS

Operations- och systemanalys, utredningar, FOA centralplanering

1 (FOA 1): Kemi och

11,80c

22,15

23,05

22,35

2 (FOA 2): Fysik

Optisk fysik, spaning, maskering Detonik, stridsdelar, verkan Krutraketer, ballistik Styr- och reglerteknik Bioteknologi (perception, styrning)

Avdelning

21,15°

medicin

Skydd mot B- och C-stridsmedel Medicinskt A-skydd Miljöfaktorer Explosivämnen Vätskeraketer

Avdelning

Personal e 720701

byrå (FOA A)

Personalärenden, inköp, förråd, b o k f ö r i n g , fastigheter, etc

Avdelning

Budget 72/73 Mkr a

3 (FOA 3):

Teleteknik

Vågutbredning, komponenter, normalieverksamhet Radar, stridsledning, styrning, navigering Informationsöverföring Telemotmedel Akustik Försvarets teletekniska

laboratorium

(FTL) 56

(typprov av komponenter, standardisering)

Avdelning

4 (FOA 4): Fysik och kemi

icarnvapen, verxan ocn sicyuu, ueieicciun Materialfysik och materialkemi

a

14,30d

114,80

1554 Prisläge aug 1972. Löneläge 1972/73. Avser endast primäruppdrag, anslag F5

b

Inkl 2,05 Mkr som s k GD-medel

c

Varav 1,85 Mkr för FOA centralplanering

d

Därutöver disponeras 1,4 Mkr för detektionsseismologisk verksamhet mm (inom delprogrammet H 5) FRI:s beräkningsmetod ( d v s exkl vissa tjänstlediga, m m). Enligt det av FOA normalt använda redovisningssättet uppgick antalet anställda till 1593. Härav är 127 ej avlönade ur anslag F5. Av dessa 127 avlönas 9 ur anslag H5 och resten på betalda uppdrag.

e

Figur 3.4 FOA: s organisation. SOU 1972:8

Efi

•a CJ

g

g

E5 •a a vt 3

t»

.

s 00 o c -o C

v c

c

s

^*

g

:cn O

c3

fe

-0:0 p

o3<2 E

rr, o

O

SS Oi

c : .os

T»

-J le

.2 c .0 c D, ro . o.

SI •o c > > CD

M a, , co ra

gI B5E£ ej C \ O \£>

au,

.SJ2 ES

•O c

^> , CL>a. , C / > C3

"! 2 .22

c > OJ * -

•o o

3.S.

rt

•a c > > CL»

M

•H H l

O.

OJ

ii

CM^.

•O G.

an OJ

•O C

.acuc

CCJ

rcj

< n ( ) isu, 44

ES W) I-I o <l> hn - a EX al

O "1

-— t *-<

P° SOU 1972:8

mål som ur teknisk-vetenskaplig facksynpunkt. Till dessa gemensamma områden hör bl. a. detonik och förbränningsdynamik. Likaledes finns inom området teknisk informationsbehandling för FOA 2 och FOA 3 gemensamma intresse- och kompetensområden såväl vad avser tillämpningsmål (t. ex. inom spanings- och målföljarteknik) som ur teknisk-vetenskaplig facksynpunkt. Utredningen vill här bl. a. peka på den snabba utveckling som under senare år skett genom sammansmältningen av optisk och elektronisk teknik i den s. k. optroniken. Orsakerna till nuvarande fördelning av avdelningarnas verksamhetsområden torde få sökas i en kombination av olika faktorer hänförbara till utvecklingen inom olika vetenskaps- och tillämpningsområden. I och för sig vittnar sålunda utvecklingen av verksamheten både vid FOA som helhet och inom de olika FOA-avdelningarna om god anpassningsförmåga såväl till behovsbildens utveckling som till den vetenskapliga utvecklingen. Det bör dock erinras om att FOA därvid - bortsett från de senaste åren befunnit sig i ett läge med ökande ekonomiska och personella ramar. Den handlingsfrihet som resurstillväxten givit har gjort det enklare att lösa vissa samordningsproblem. Verksamheten har bl. a. kunnat breddas i den bemärkelsen att olika tillämpningsprojekt inom delvis närliggande vetenskaps- och teknikområden i viss utsträckning kunnat bearbetas parallellt vid olika avdelningar. Trots avdelningarnas delvis överlappande verksamhetsområden torde det sålunda finnas få exempel på egentligt dubbelarbete. Otvivelaktigt hänger detta samman med effekten av olika interna samordningsåtgärder. Ambitionsnivån för FOA:s interna planeringssystem har sålunda successivt höjts. Detta har bl. a. dokumenterats genom det material utredningen delgivits i anslutning till FOA: s interna organisationsutredningar och i anslutning till den under budgetåret 1971/72 genomförda stora rullningen av FOA:s forskningsplaner. Andra exempel på interna samordningsåtgärder utgör den nära samverkan i robotfrågor som successivt utSOU 1972:8

vecklats mellan FOA 2 och FOA 3 samt inrättandet av olika samarbetsråd inom bl. a. databehandlings- och biblioteksområdena. Utredningen konstaterade också i sitt förra delbetänkande att det betydelsefulla samarbetet mellan FOA och dess avnämare i fråga om forskningens inriktning och forskningsresultatens utnyttjande har byggts upp på ett sätt som i många avseenden är planeringsmässigt föredömligt. Den ovan beskrivna överlappningen i avdelningarnas ansvarsområden på såväl vetenskaps- som tilllämpningssidan ger dock upphov till relativt komplicerade samordningsprocedurer vid beredningen av vissa typer av ärenden som berör flera avdelningars ansvarsområden, eftersom avdelningarna ur ledningsmässig och administrativ synpunkt utgör relativt självständiga enheter - vilket i och för sig är naturligt med hänsyn till deras storlek. Som exempel på sådana ärenden kan nämnas större forsknings- och utredningsprojekt, remisser i tekniska frågor från avnämarna samt vissa frågor rörande den långsiktiga resursplaneringen bl. a. med anknytning till var kompetenscentra inom vissa fackområden skall upprättas och vidmakthållas. Den senare typen av problem accentueras givetvis i en period med konstanta eller krympande ekonomiska resursramar då det gäller att skapa utrymme för insatser inom delvis nya forsknings- och tillämpningsområden där behoven bedöms angelägna av såväl avnämare som forskningsorgan. De nämnda förhållandena torde enligt utredningens mening dels ha en fördröjande effekt på forskningsorganens anpassning till förändringar i behovsbilden, dels återverka på de arbetsinsatser som krävs av såväl FOA verksledning med centralplaneringen som av forskarna i anslutning till t. ex. olika planeringsärendens formella beredning. Mot ovanstående bakgrund har utredningen funnit det motiverat att närmare undersöka om förändringar i nuvarande avdelningsstruktur kan ge totalt sett entydigare ansvarsområden för avdelningarna på såväl tillämpnings- som vetenskapsområdessidan i syfte att bl. a. erhålla enklare berednings45

och beslutsvägar och förbättrad förmåga hos organisationen att skapa och vidmakthålla kompetenscentra av kritisk storlek, inte minst med hänsyn till gällande ekonomiska planeringsramar för försvaret. I princip synes två vägar därvid möjliga. Den ena vägen är att söka fördela specialistfunktionerna på jämfört med nuläget fler men till storleken mindre avdelningar som också är mer specialiserade antingen till ett visst vetenskapligt fackområde eller till tekniska systemfrågor inom ett visst tillämpningsområde. Dessa avdelningar är administrativt mindre självständiga än nuvarande FOA-avdelningar och kompletteras därför av relativt nuläget starkare centrala funktioner för planering, administration och teknisk service. Den andra vägen är att söka gruppera specialistfunktionema i enheter av i stort nuvarande avdelningars storlek men med entydigare ansvarsfördelning såväl vad avser vetenskaps- som tillämpningsområden. Utredningen återkommer till dessa frågor i kapitel 4 i föreliggande betänkande.

görs främst av de militära staberna samt värnpliktsverket. Underlag av bioteknologisk karaktär samt rörande extrema fysiska miljöpåverkningar efterfrågas även av försvarets materielverk. Specialmedicinska tillämpningsfrågor rörande påfrestningar på människan i extrema miljöer handläggs inom försvarets sjukvårdsstyrelse av dess specialmedicinska sektion. Civilförsvarsstyrelsen har inom sitt verksamhetsområde motsvarande underlagsbehov som militära staber och förvaltningar. Det psykologiska försvaret efterfrågar också i viss utsträckning FoU-kapacitet inom det beteendevetenskapliga området.

3.6.2 Forskningsutförande enheter Tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret karaktäriseras som helhet av en relativt stark fackmässig gränsdragning mellan medicinsk och beteendevetenskaplig forskning. Resursstrukturen inom området är komplicerad och framgår närmare av tabell 3.2 och bilagorna 1 och 5. I stort är strukturen följande.

3.6 Människan i totalförsvaret Forskningsorgan utom

försvarssektorn

3.6.1 Forskningsavnämare Hälso- och sjukvård, m. m. Det sammanhållande ansvaret för planläggning av landets totala sjukvårdsorganisation i krig åvilar socialstyrelsen. För samordningen av olika statliga och kommunala organs insatser finns därvid bl. a. ett särskilt beredskapsråd knutet till socialstyrelsen. Ansvaret för krigsmaktens sjukvårdsorganisation i krig och fred åvilar försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS). Sjukvårdsstyrelsen handlägger vidare i samarbete med berörda militära staber och försvarets materielverk frågor rörande anskaffning av sjukvårdsmateriel för krigsmakten och vidare vissa frågor rörande livsmedelsförsörjning, hygien, m. m. Civilförsvarsstyrelsen handlägger vissa medicinska frågor, bl. a. inom ramen för undsättningsorganisationen. Individens och gruppens prestationer och beteende. Avnämare inom krigsmakten ut46

Inom det medicinska området replierar försvaret i första hand på den samlade medicinska forskning som bedrivs inom landet. Statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska sektion (MFR/FMS) och försvarsmedicinska forskningsdelegationen (FMFD) ger därvid bl. a. anslag till forskargrupper och enskilda forskare vars verksamhet ehuru av allmänmedicinsk betydelse har ett särskilt intresse ur försvarssynpunkt. Sålunda har bl. a. särskilda grupper tillkommit under MFR/FMS för flyg- och navalmedicinsk, kirurgisk, farmakologisk, toxikologisk och bakteriologisk forskning samt för experimentell psykologi. Bortsett från viss finansiering i form av projektanslag som sker via FMFD har ovan beskriven verksamhet ingen fastare organisatorisk knytning till myndigheter inom försvaret (redovisade under fjärde huvudtiteln). Statens bakteriologiska laboratorium SOU 1972:8

Tabell

3.2 Översikt över viss medicinsk, kemisk/biologisk och beteendevetenskaplig forsk-

ning för totalförsvarsändamål. Personal fasta grupper (motsv.)

Årsbudget (Mkr.)

Summa årsbudget (Mkr.)

A. Myndigheter (motsv.) utanför fjärde huvudtiteln Statens bakteriologiska laboratorium, försvarsmedicinsk verksamhet

1,23°

10 Statens medicinska forskningsråd, försvarsmedicinska sektionen: Grupper: 3 12 3 7 7 6

brännskadeforskning (Uppsala) flygmedicin (Stockholm) experimentell psykologi (Stockholm) bakteriologisk bioteknik (Stockholm) navalmedicin (Stockholm) toxikologi (Stockholm)

0,19 0,64 0,21 0,37 0,41 0,34 2.21

Övriga anslag Statens medicinska forskningsråd totalanslag försvarsmedicin

4.37*

B. Myndigheter inom fjärde huvudtiteln Försvarets forskningsanstalt

(FOA):

Medicinsk och kemisk/biologisk forskning kring vapenverkan och skydd (konventionella vapen samt A-, B-och C-vapcn) ca 1 20^ Viss bioteknologisk forskning

ca

10°'

ca

SCr5

ca 13 3,0 ca 16ö

Summa FOA (medicinsk forskning, m. m.) Militärpsykologiska institutet (MPI) Försvarsmedicinska forskningsdelegationen Bidrag till vissa grupper:

3,5ö«

(FMFD):

armémedicin (AMFG) (Stockholm) navalmedicin (NMFG) (Stockholm) flygmedicin (FMV-F:FCFM) (Linköping) militärmedicinska undersökningscentralen (MMUC) (Stockholm) Övriga anslag FMFD totalt

if

0,40 0,22 0,57

4/

0,18

7/

2,13 3,50?

a

1972/73 * 1971/72 c basanslag. Vissa projektanslag kan tillkomma " exkl. vissa stödfunktioner, bl. a. verkstad och djurhus e inkl. sekundäruppdrag / viss personal på värdmyndighetens stat ej inräknad g budget 73/74

SOU

1972:8

(SBL) har instruktionsmässigt ansvar för epidemiskydd och vaccinberedskap samt därmed sammanhängande forskning kring skyddet mot B-stridsmedel inom totalförsvaret. SBL har för detta ändamål ett särskilt anslag som redovisas under socialdepartementets huvudtitel.

Forskningsorgan vid myndigheter svarssektorn

inom för-

Vissa specialmedicinska forskargrupper har inrättats med organisatorisk anknytning till myndigheter inom försvaret varvid finansiering till viss del sker via FM FD, till viss del via de staber och förvaltningar till vilka respektive grupper är knutna. Hit hör - armémedicinska forskargruppen i Stockholm - navalmedicinska forskargruppen vid marinens dykerikontor i Stockholm - flygmedicinska institutionen vid försökscentralen i Malmslätt. Grupperna är väsentligen inriktade på fysiologiska och bioteknologiska frågor specifika för krigstida och fredstida arbetsmiljö och arbetsuppgifter inom respektive försvarsgren. Vid den under försvarets sjukvårdsstyrelse sorterande militärmedicinska undersökningscentralen studeras vidare fysisk prestationsförmåga och därmed sammanhängande fysiska urvalsfrågor, bl. a. som underlag för prövningsförfaranden vid inskrivning av värnpliktiga. FMFD stöder vidare vissa forskningsprojekt vid marinens och flygvapnets medicinska undersökningscentraler i Karlskrona, resp. Stockholm samt vid de regionala inskrivningscentralerna. Sammanfattningsvis syftar verksamheten vid de nämnda specialmedicinska forskargrupperna i betydande utsträckning till att skapa ökad kunskap om individens och gruppens prestationsförmåga och beteende med avseende på de arbetsuppgifter och miljöer som försvaret erbjuder i krig och fred. Försvarets sjukvårdsstyrelse har via sin centralplanering och specialmedicinska sektion visst fackansvar för gruppernas verksamhet. 48

Den psykologiska forskningen vid militärpsykologiska institutet (MPI) är till en del direkt inriktad på tillämpningar inom den psykologiska urvals- och prövningsverksamhet för vilken MPI är fackansvarig. Vidare bedriver MPI viss bioteknologisk forskning huvudsakligen på uppdrag av försvarets materielverk. MPI utför också vissa sociologiska undersökningar bland försvarets personal. MPI: s verksamhet berör sålunda också i betydande grad frågor kring individens och gruppens prestationsförmåga och beteende. FOA bedriver viss bioteknologisk forskning (perceptionspsykologi) samt viss forskning kring påkänningar i extrema miljöer (främst köldforskning). FOA:s forskning kring människan som objekt för vapenverkan, vari ingår viss medicinsk forskning med anknytning till skyddet mot A-, B- och C-stridsmedel har behandlats i avsnitt 3.5.3 ovan.

3.6.3 FU-69 överväganden Grupperingen av forskningsresurserna inom tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret ger vid första anblicken ett starkt splittrat intryck. Bakom grupperingen ligger dock i allmänhet starka funktionella motiv specifika för området, t. ex. behov av tillgång till vissa lokalt bundna tekniska eller kliniska faciliteter. Bl. a. den spridda grupperingen av de forskande enheterna skapar emellertid ett starkt avnämarbehov av en samlad kanal för redovisning, dels av forskningens resultat och möjligheter att nå resultat, dels av olika avnämarproblem och dessas inbördes prioritering. Särskilt synes detta vara fallet med forskningen kring individens och gruppens prestationsförmåga och beteende. Vad som därvidlag eftersträvas är bl. a. en förbättrad helhetsbild av människans betingelser i totalförsvaret med hänsyn till förbands- och befattningsutformning i krigsorganisationen, utformning av utbildningssystem, materielutformning m. m. samt för att överhuvud skapa en god arbetsmiljö inom försvaret. Utredningen finner det mot denna bakSOU 1972:8

grund angeläget att, utöver den samordning av programplaneringen som föreslogs i delbetänkande 2, även pröva vissa organisatoriska åtgärder syftande till en ytterligare förbättrad sammanhållning av främst viss forskning kring individens och gruppens prestationer och beteende. Härför talar främst inriktningen på gemensamma tillämpningsmål, vilket enligt de principer som diskuterades i kapitel 2 bör tillmätas stor betydelse. Åtgärderna bör bl. a. främja en ökad samverkan mellan forskning inom de medicinska och beteendevetenskapliga fackområdena i linje med den utveckling som inletts vid vissa specialmedicinska grupper, bl. a. AMFG. Anknytningen till rutinmässig medicinsk och psykologisk verksamhet inom försvaret, såsom urvals- och prövningsverksamheten vid värnpliktsverkets inskrivningscentraler och fysisk och psykisk hälsovård vid fredsförbanden, bör vidare vara stark. Den ömsesidiga kopplingen mellan den bioteknologiska forskningen och forskningen inom de primärt tekniska tillämpningsområdena måste vidare säkerställas. Tillsammans talar dessa krav enligt utredningen för bibehållandet av en relativt starkt decentraliserad resursstruktur inom området med grupper liksom i nuläget utplacerade vid olika avnämarmyndigheter inom totalförsvaret. Dessa grupper bör dock vad avser forskningsverksamheten och därmed sammanhängande fackansvar hållas samman inom en fastare organisatorisk ram än i nuläget. Utredningen förutsätter vidare att programmet för de specialmedicinska grupper som sorterar under statens medicinska forskningsråd prövas i sedvanlig ordning vid uppkommande vakanser på chefstjänsterna bl. a. mot bakgrund av den organisation som då finns inom försvaret för närliggande specialmedicinsk forskning. En nära samverkan måste vidare säkerställas mellan planerande och forskande organ i frågor rörande hälso- och sjukvård i krig och fred. Hit hör t. ex. frågor rörande katastrofmedicinsk beredskap, läkemedelsförsörjning samt hygieniska och epidemiologiska frågor. Nära kontakter mellan i första hand social4-SOU

1972:8

styrelsen och berörda myndigheter inom försvarssektorn (främst centrala staber, Cfs, SjvS och olika forskningsorgan) bör därför främjas, såväl vad gäller medicinska forskningsfrågor som planeringsmetodiska frågor. De kontakter som inletts genom placering av viss OA-personal ur nuvarande FOA P vid SocS synes mot ovanstående bakgrund och med hänvisning till vad FU-69 anfört i delbetänkande 2 kunna bilda ett viktigt led i den totala forskningsorganisationen på den försvarsmedicinska sidan. I fråga om forskning kring skydd mot B-stridsmedel har, enligt vad FU-69 inhämtat, nyligen inletts en utredning inom socialstyrelsen bl. a. syftande till en precisering av behovet av forskning inom detta område mot bakgrund av miljöutredningarnas resultat. FU-69 förutsätter att bl. a. resultaten av nämnda utredning kommer att utnyttjas av socialstyrelsen och den föreslagna styrelsen för försvarsforskning i samråd för en samlad inriktning av den forskning rörande skyddet mot B-stridsmedel som bedrivs vid SBL, FOA och övriga forskningsorgan. Särskilt bör därvid SBL:s uppgifter inom olika försvarsmedicinska områden uppmärksammas, bl. a. mot bakgrund av de organisationsförslag rörande den försvarsmedicinska forskningen som FU-69 framlägger i kapitel 4 och därmed sammanhängande frågor rörande SBL: s och FOA: s framtida lokalisering. En mer detaljerad diskussion av vissa organisationsfrågor sammanhängande med medicinsk och beteendevetenskaplig forskning för totalförsvarsändamål återfinns i bilaga 5 som är en expertpromemoria utarbetad på utredningens uppdrag.

3.7 Utredningens överväganden rörande övrig forskning 3.7.1 Fortifikatorisk forskning Vid fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå bedrivs viss fortifikatorisk forskning och utveckling väsentligen i direkt anknytning till projekteringen av olika befästningsanläggningar. Forskningsbyrån förfogar över 49

en försöksstation i Rosersberg för bl. a. stötvågsprov i full skala på vissa befästningskomponenter, t. ex. skyddsrumsdörrar, m. m. FU-69 har efter kontakt med FRI, som på Kungl. Maj: ts uppdrag utreder FortF: s organisation, prövat frågan om forskningsbyråns framtida organisationstillhörighet. Vid denna prövning har de funktionella sambanden mellan forskningsbyrån och övriga delar av FortF befunnits så starka att någon förändring av forskningsbyråns organisationstillhörighet ej bedöms lämplig. Bl. a. har den nära kopplingen mellan mer rutinmässig provningsverksamhet inom området bedömts vara värdefull. Föreliggande samordningsbehov med övrig försvarsforskning kan enligt utredningen tillgodoses genom den samordnade programplaneringen i SFF enligt utredningens förslag i delbetänkande 2. Utredningens ställningstagande i denna fråga påverkas ej av lokaliseringsdelegationens förslag om en flyttning av FortF till Eskilstuna.

3.7.2 Övrig forskning För övrig forskning finansierad via anslag under fjärde huvudtiteln har utredningen ej funnit anledning att föreslå organisationsändringar utöver den ändring av finansieringsvägar för viss militärhistorisk forskning m. m., som föreslogs i delbetänkande 2. För MHS bör sålunda samma princip gälla som för andra universitet och högskolor, dvs. visst utrymme för forskning är inräknat i undervisningsanslaget till MHS medan tillläggsanslag söks via SFF. Detta torde inte behöva medföra några större förändringar i förhållande till nuläget, utöver att delegationen för militärhistorisk forskning blir en del av SFF: s nämndorganisation.

50 SOU 1972:8

4.1 Alternativa organisationsstrukturer

Inledning

Utredningen fann vid de överväganden som redovisades i föregående kapitel motiverat att i första hand överväga vissa förändringar väsentligen berörande följande delar av nuvarande resursorganisation: • huvuddelen av FOA utom de delar av planeringsbyrån som behandlades i delbetänkande 2, • militärpsykologiska institutet (MPI) samt vissa medicinska forskningsgrupper i nuläget redovisade under staber, förvaltningar och försvarsmedicinska forskningsdelegationen. För dessa delar av resursorganisationen presenterar utredningen i detta kapitel konkreta alternativ till nuvarande organisatoriska struktur. Ett av dessa alternativ är utformat med utgångspunkt i de förslag om en partiell utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA, som delegationen för lokalisering av statlig verksamhet framlagt i sitt slutbetänkande (SOU 1972: 55). De alternativa utformningarna av resursorganisationen sätts även in i sitt sammanhang med den totala försvarsforskningsorganisationen, dvs. inkluderande de centrala ledningsfunktioner som utredningen behandlade i delbetänkande 2.

SOU 1972:8

4.2 Samband mellan de forskningsutförande enheternas organisatoriska gruppering och vissa ledningsfunktioner på central nivå I delbetänkande 2 framlade utredningen förslag rörande utformningen av vissa centrala ledningsfunktioner avseende försvarsforskningens inriktning och finansiering i stort. De förslag som presenteras i det följande berör främst forskningsresursernas organisatoriska struktur upp till en nivå som i stort motsvarar nuvarande avdelningsnivåer inom FOA. Figur 4.1 sammanfattar i en översiktsbild huvuddelarna i den totala försvars forskningsorganisationen. Förslagen i delbetänkande 2 rörande utformningen av försvarsforskningens ledningsorgan är givetvis en utgångspunkt för de överväganden rörande de forskningsutförande enheternas organisation som görs i detta betänkande. Därvid är det enligt utredningens mening möjligt och lämpligt att i viss utsträckning särskilja två grupper av frågor, nämligen — grupperingen av de forskningsutförande enheterna (olika specialistfunktioner) i lämpliga organisatoriska block med hänsyn till funktionell samhörighet mellan olika typer av verksamheter — förvaltningsrättslig precisering av gränsdragningen mellan dessa blocks uppgifter och befogenheter, dels inbördes, dels i förhållande till centrala ledningsfunktioner. 51

Sålunda kan frågor rörande grupperingen av de forskningsutförande enheterna i lämpliga organisatoriska block under SFF-nivån behandlas relativt fristående från de frågor rörande SFF:s förvaltningsrättsliga ställning m. m. som utredningen behandlade i delbetänkande 1 och 2. Utredningen återkommer till dessa frågor dels längre fram i detta kapitel, dels i kapitel 6 och 7, vilket senare innehåller en sammanfattande översikt över utredningens överväganden och förslag i delbetänkandena 1-3.

En utgångspunkt har vidare varit att systeminriktade, respektive vetenskapligt inriktade specialistfunktioner ej bör integreras på alltför låg organisatorisk nivå. För det första finns det i sådana fall vissa risker för att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden eftersatts, genom att de vetenskapligt inriktade specialistfunktionerna i alltför hög grad engageras i kortsiktiga utredningsproblem. För det andra försvåras i sådana fall möjligheterna att skapa och vidmakthålla vetenskapliga kompetenscentra av kritisk storlek på grundval av det samlade behovet från flera systeminriktade specialistfunktioner.

4.3 Övervägda modeller för resursorganisationen

Modellerna bygger sålunda liksom nuvarande organisation på tillämpningar av den s. k. matrisprincipen. Det grundläggande draget i en matrisorganisation för tillämpad forskning är att grupper inriktade på olika tillämpningsprojekt skall kunna arbeta tvärs över olika formella organisatoriska gränser. Tillämpning av matrisprincipen ger viss handlingsfrihet vid olika specialistfunktioners organisatoriska gruppering, bl. a. när det gäller att ta hänsyn till den funktionella samhörig-

4.3.1 Utgångspunkter I syfte att kunna grunda förslag om förändringar i nuvarande organisation på ett så brett underlag som möjligt har utredningen studerat olika modeller för organisatorisk samgruppering av olika specialistfunktioner med anknytning till de principer som redovisades i kapitel 2, avsnitt 2.5.

T

SFF i plenum

centrala ledningsfunktioner SFF utredning sa vd

SFF planeringsavd

SFF administrativa avd

forskningsdel

forskningsutförande funktioner Nuvarande FOAavd 1 —4 med verksledning

Vissa fristående forskningsgrupper

Figur 4.1 Huvuddelarna i den totala försvarsforskningsorganisationen. 52

SOU 1972:8

heten i följande avseenden (jfr kapitel 2, avsnitt 2.4): • samhörighet vad avser gemensamma tilllämpningsmål • samhörighet vad avser metodisk kompetens inom grundläggande tekniska eller vetenskapliga fackområden • samhörighet vad avser utnyttjande av vissa specialiserade stödfunktioner. Denna handlingsfrihet innebär dock inte enligt utredningens mening att olika organisationsalternativ blir likvärda. Utredningen har därför närmare studerat två alternativ till den typ av matrisorganisation som f. n. tillämpas vid i första hand FOA (jfr kapitel 3, avsnitt 3.5.3). Dessa två organisationsmodeller beskrivs översiktligt i det följande.

Blocken har sålunda sina ansvarsområden i möjligaste mån entydigt definierade i anslutning till de fem tillämpningsområden som angavs i kapitel 2. Blocken består av systeminriktade specialistfunktioner inom dessa tillämpningsområden kompletterade med vetenskapliga specialistfunktioner med hänsyn till de funktionella samband som diskuterades i kapitel 2, avsnitt 2.4. Blocken är vidare administrativt relativt självständiga enheter och förfogar över egna serviceresurser av bl. a. teknisk och administrativ natur. Sammanfattningsvis kan modellen betecknas som en tillämpningsområdesanknuten eller - med anknytning till industriell terminologi — produktsektoranknuten organisation. 4.3.3 Modell B

4.3.2 Modell A

I denna modell sammanförs specialistfunktionerna — i princip inom en gemensam myndighetsram — i organisatoriska block enligt följande • ett antal block av typ forskningsavdelningar i storleksordningen 50—150 persoTillämpningsområde Vetenskapsområden ner med ett renodlat ansvar för att , (tyngdpunkt) upprätthålla och utveckla den tekniska Människan i total- Psykologi; vissa och vetenskapliga kompetensen inom ett försvaret inklusi- medicinska specialantal fackområden, förslagsvis grupperade ve människan som områden, bl. a. objekt för vapen- psykiatri och fyenligt följande verkan (även verkan siologi; radiobioav A-, B- och logi; kemi (med — kemi C-vapen) tyngdpunkt på bio— medicin och biologi kemi) — beteendevetenskaper (psykologi, socioVapensystem och Fysik (med tyngdderas verkan punkt på mekanik, logi, pedagogik) termodynamik, etc. — fysik, huvudinriktning mekanik samt kärnfysik); viss kemi (explosiv— fysik, huvudinriktning elektronik ämnen och förbrän— tillämpad matematik och databehandningsreaktioner) ling Teknisk informa- Fysik (med tyngdtionsbehandling punkt på elektromagne • en teknisk systemavdelning, bestående av (spaning, samband, tisk vägrörelenheter som främst svarar för kontinuitet etc.) se); tillämpad elektronik; kommui kunnandet rörande tekniska systemstunikationsteori dier och teknisk systemutveckling Flygteknik, m. m. Aerodynamik; meka(motsv.) inom de tre tillämpningsområdenik; hållfasthetslära jämte anknyna tande material— teknisk informationsbehandling forskning Planerings-och Planeringsteori — vapensystem och deras verkan med utredningsmetodik Ekonomi skydd mot A-, B- och C-vapen som ett S. k. politiska vetenskaper särskilt delområde — människan i totalförsvaret

I denna modell sammanförs specialistfunktionerna i organisatoriska block av ungefär nuvarande avdelningsstorlek vid FOA ( 2 0 0 - 4 0 0 personer) enligt följande Block 1

3 FFA

SFF:s utredningsavdelning

SOU 1972:8

Systemavdelningen är det organisatoriska block som i första hand skall svara för kontakterna med avnämarna • en gemensam drift- och serviceavdelning med ett renodlat ansvar för olika tekniska stödfunktioner • gemensam verksledning, centralplanering och centraladministration. FFA jämte SFF med sin utredningsavdelning förutsätts även i detta alternativ utgöra särskilda organisatoriska block. Sammanfattningsvis kan modell B betecknas som en utpräglad, vetenskapsområdesanpassad matrisorganisation med en renodling av vetenskapsansvar, tekniskt systemstudieansvar (motsv.) samt drift och serviceansvar ända upp till avdelningsnivå. 4.3.4 Jämförelse mellan modellerna A och B För att få ned antalet alternativ i de slutliga övervägandena har utredningen i ett första steg vägt modellerna A och B mot varandra. Utredningen har därvid funnit att modell A i första hand bör komma ifråga i de fortsatta övervägandena rörande resursorganisationens utformning av främst följande skäl: • modell A torde ge de enklaste kontaktoch beslutsvägarna inom och mellan de organisatoriska blocken i resursorganisationen och vidare mellan dessa och avnämarna samt de centrala ledningsorgan som ingår i SFF, bl. a. genom att modell A möjliggör en mer långtgående decentralisering av planerings- och beslutsansvaret och därmed ger enklare administrativa procedurer. Detta bör underlätta en effektiv målinriktning av verksamheten för totalförsvaret. Motiv av samma art ligger till grund för de strävanden till divisionalisering som under senare år blivit framträdande när det gäller industriell organisation •

modell A torde ge de minsta övergångssvårigheterna genom att ändringarna i de avdelningsinterna arbetsformerna vid exempelvis nuvarande FOA blir måttliga. 'De totala organisationsändringarna blir också mindre än i modell B

•

de särskilda fördelar som modell B synes erbjuda avser främst möjligheter till samordning av vissa vetenskapliga specialistfunktioner med avnämare och producenter av forskning inom andra samhällssektorer. Dessa fördelar kan emellertid vara svåra att uppnå i praktiken och de torde under alla förhållanden endast kunna uppnås på längre sikt. De är vidare bl. a. beroende av utvecklingen utanför försvarssektorn. Modell A ger därvid viss handlingsfrihet för en långsiktig utveckling i riktning mot modell B samtidigt som de omedelbara rationaliseringsvinster som kan tas ut i förhållande till nuvarande organisation torde bli väl så stora som i modell B. Det torde vidare finnas större risker i modell B för att de vetenskapliga specialistfunktionerna i alltför hög grad isolerar sig från den mer tillämpade verksamheten.

4.4 Detaljutformning av en tillämpningsområdesanknuten forskningsorganisation 4.4.1 Inledning Med utgångspunkt i resultatet av den jämförelse mellan två olika organisationsmodeller som redovisades i föregående avsnitt har utredningen närmare studerat tre olika alternativ till detaljutformning av den tillämpningsområdesanknutna organisationsmodellen (modell A) genom omgruppering av befintliga forskningsresurser. Dessa alternativ skiljer sig åt väsentligen genom att specialistfunktionerna grupperats i organisatoriska block som givits olika förvaltningsrättslig ställning gentemot varandra och gentemot de centrala ledningsfunktioner som representeras av den föreslagna styrelsen för försvarsforskning. Mot bakgrund av FU-69 tilläggsdirektiv i lokaliseringsfrågan har ett av alternativen utformats med utgångspunkt i lokaliseringsdelegationens förslag om en partiell utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA. SOU 1972:8

4.4.2 Block av specialistfunktioner gemensamma för de tre alternativen Samtliga tre alternativ utgår från följande block av specialistfunktioner och däremot svarande organisationsenheter (forskningsinstitutioner eller motsv.) vid FOA och andra forskningsorgan (se även figur 4.2): Block 1 eller ABC-skyddsblocket har sitt ansvarsområde på tillämpningssidan väsentligen avgränsat till människan som objekt för vapenverkan med tyngdpunkt på skyddet mot A-, B- och C-stridsmedel. Till blocket hörande specialistfunktioner har sin veten-

skapliga tyngdpunkt inom områden som biofysik, biokemi, toxikologi, mikrobiologi, radiofysik, radiokemi och radioekologi. Blocket byggs upp av institutioner främst ur nuvarande FOA 1 enligt närmare specifikation i särskild tabellsammanställning i bilaga 4. Totalt omfattar blocket i nuläget ca 260 personer varav ca 140 ingår i stödfunktioner som berörs av FRI:s uppdrag. Block 2 eller vapen- och verkansblocket har sitt ansvarsområde på tillämpningssidan väsentligen avgränsat till konventionella vapensystem och deras verkan jämte vissa frågor rörande verkan av nukelära vapen och

Block 1.

Block5.

ABC-skydd (Människan som objekt för vapenverkan med tyngdpunkt på A-, B- och C-vapen)

MPI, m m

ca 260 personer

ca 55 personer

9 Block 2.

r

Konventionella vapensystem och deras verkan

Block 6.

1 Specialmedicinska forskningsgrupper m m, bl a •

armémedicin

•

navalmedicin

•

flygmedicin

•

militärmedicinska undersökning scentralen

ca 500 personer

Block 3. Teknisk informationsbehandling ca 430 personer FTL ca 60 personer

ca 35 personer (personal vid vissa värdmyndigheter tillkommer)

Block 4. FFA, m m ca 300 personer

1 Uppskattad personalstyrka med hänsyn till nuvarande storlek på ingående institutioner och schablonmässig överföring av nuvarande stödfunktioner utan hänsyn till möjliga personalreduceringar bl a enligt F R I : rapport (se bilaga 6)

2 Inkl vissa arvodesanställda på sekundäruppdrag till MPI

Figur 4.2 Funktionellt sammanhängande block av specialistfunktioner SOU 1972:8

skyddet häremot (inkl. vissa detekteringsfrågor). Till blocket hörande specialistfunktioner har sin vetenskapliga tyngdpunkt inom områden som organisk kemi (särskilt explosivämneskemi) och anknytande kemisk teknik, vidare gas- och termodynamik, förbränningsdynamik, högtrycksfysik och tillämpad mekanik (med särskild anknytning till ballistik). Därtill kommer vissa specialområden som kärnfysik, den kondenserade materiens fysik och seismologi. Blocket byggs upp av institutioner ur nuvarande FOA 1, FOA 2 och FOA 4 enligt särskild tabellsammanställning (se bilaga 4). Totalt omfattar blocket i nuläget ca 500 personer varav ca 210 ingår i stödfunktioner som berörs av FRI:s uppdrag. Block 3 eller tekniska informationsbehandlingsblocket har sitt ansvarsområde på tillämpningssidan väsentligen avgränsat till området teknisk informationsbehandling (spaning, samband m. m.). Till blocket hörande specialistfunktioner har sin vetenskapliga tyngdpunkt inom områden som elektromagnetisk vågutbredning, elektronisk, akustisk och optisk teknik (inkl. optronik), kommunikations- och signalbehandlingsteori m. m. Blocket byggs upp av nuvarande FOA 3 jämte vissa institutioner ur nuvarande FOA 2 enligt särskild tabellsammanställning (se bilaga 4). Totalt omfattar blocket i nuläget ca 430 personer varav ca 140 ingår i stödfunktioner som berörs av FRI.s uppdrag. Härtill kommer försvarets teletekniska laboratorium (FTL) med ca 60 personer. Block 4 eller FFA-blocket har samma ansvarsområdesavgränsning på tillämpningssidan som FFA i nuläget, dvs. flygteknik med vissa angränsande områden. Till blocket hörande specialistfunktioner har sin tekniskvetenskapliga tyngdpunkt förlagd till områden som aerodynamik, flygmekanik och hållfasthetslära jämte därmed sammanhängande mätteknik. Blocket består av nuvarande FFA jämte vissa delar ur nuvarande FOA (främst materialforskning samt viss styr- och reglerteknik) enligt särskild tabellsammanställning (se bilaga 4) och omfattar ca 300 personer inkl. administration, drift och service. Frågor rörande flygtekniska 56

laboratoriet vid KTH tas upp i särskild PM (bilaga 7). Block 5 eller MPI-blocket har sitt ansvarsområde på tillämpningssidan väsentligen avgränsat till individers och gruppers psykiska prestationsförmåga och beteende jämte tillhörande urvalsproblem och bioteknologiska frågor. Till blocket hörande specialistfunktioner har sin vetenskapliga tyngdpunkt förlagd till områden som psykologi, pedagogik och sociologi. Blocket består främst av nuvarande MPI jämte sektion 202 vid nuvarande FOA (se tabellsammanställning i bilaga 4) och omfattar ca 55 personer inkl. administration, drift och service. Block 6 eller de specialmedicinska forskningsgrupperna används endast som en sammanfattande beteckning på de försvarsgrensanknutna specialmedicinska forskningsgrupper som delvis finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegationen (FMFD), nämligen armémedicinska forskargruppen (AMFG) (viss anknytning till arméstaben), navalmedicinska forskargruppen (NMFG) (knuten till marinstaben), flygmedicinska institutionen (FMV-F: FCFM) i Malmslätt (knuten till FMV:s försökscen trål) samt militärmedicinska undersökningscentralen (MMUC) (knuten till försvarets sjukvårdsstyrelse). Gruppernas ansvarsområden på tillämpningssidan har främst anknytning till individens och gruppens fysiska prestationsförmåga i speciella markstrids-, marina respektive flygmiljöer, samt därmed sammanhängande urvals- och prövningsfrågor. Till blocket har vidare förts institutionen för miljöfaktorer vid FOA 1. Blocket omfattar f. n. ca 35 personer varav huvuddelen (ca 25 st.) är arvodesanställda på FMFD anslag. Till dessa 35 kommer ett mindre antal personer redovisade på värdmyndigheternas (staber och förvaltningar) stat. Blocken 1-5 är bildade genom att specialistfunktionerna samgrupperats med hänsyn till olika typer av funktionell samhörighet (jfr avsnitt 4.3.1 ovan och kapitel 2, avsnitt 2.4). Eftersom tillämpad målinriktad forskning skall vara blockens huvuduppgift har SOU 1972:8

Tabell 4.1 Relationer mellan blocken 1-3 och nuvarande avdelningsstruktur och programbudget vid FOA. Tabellen belyser dels hur blocken huvudsakligen byggs upp av ett fåtal större enheter ur nuvarande FOA-avd., dels verksamhetens inriktning på gemensamma tillämpningsmål i form av blockens andel av de nuvarande interna FOA-programmen A - E . Block

1 2 3

Antal pers. (inkl. befintliga stödfunktioner enl. tabellbilaga)

Andel (%) av blockets personal som i nuläget tillhör FOA-avd.

ca 260 ca 500 ca 430

94 18

62 13

6 20 5

Blockets andel av budgeterade resurser på nuvarande FOA-program (%) A (Askydd)

B (Bskydd)

C (Cskydd)

D (Vapen E (Samoch band, verkan) spaning)

23 w

ca80L ca 20»

6a 92

18<* e

e

9c ca 85

a

sjukvård, skador av konventionella vapen " organisk kemi ^styrsystem " EMP och strålverkan på elektroniska system e resterande delar av A- och D-programmen faller på materialforskning

därvid samhörighet vad avser gemensamma tillämpningsmål tillmätts något större tyngd än övriga faktorer. Utredningens bedömningar av den funktionella samhörigheten inom blocken är grundade på det material som redovisats i samband med besök vid berörda FOA-avdelningar och övriga forskningsorgan och som svar på utredningens enkät, m. m. I stort belyses dessa funktionella samband i tabell 4.1. Av tabellen framgår att specialistfunktionerna inom blocken i flertalet fall är nära organisatoriskt samgrupperade i nuläget (institutioner inom samma FOA-avd. eller motsv.) och/eller att verksamheten inom blocken redovisas inom samma interna FOA-program (motsv.) i FPE. I bilaga 4 som beskriver detaljgrupperingen av specialistfunktioner inom blocken behandlas även vissa gränsdragningsfrågor bl. a. avseende följande specialistfunktioner - organisk kemi, m. m. — styrsystemteori med anknytande systemteknik samt styr- och reglerteknik - viss bioteknologisk forskning — materialforskning.

SOU 1972:8

4.4.3 Principer för inordnande av blocken av specialistfunktioner i organisationsenheter avgränsade i administrativt (förvaltningsrättsligt) avseende Bl. a. mot bakgrund av de erfarenheter som redovisats av nuvarande organisation har utredningen funnit starka skäl tala för en administrativ grundstruktur bestående av förvaltningsmässigt relativt självständiga enheter av ungefär nuvarande avdelningsstorlek ( 2 0 0 - 4 0 0 personer). En decentralisering av handläggningen av huvuddelen av de löpande ärendena i forskningsorganisationen till enheter av denna storlek ger betydande fördelar eftersom långa formella berednings- och beslutsvägar vanligen allvarligt försvårar den tekniskt-vetenskapliga informationsöverföringen inom forskningsorganisationen och mellan denna och dess avnämare. Utredningen kan vidare med hänvisning till FRI:s utredning (se bilaga 6) konstatera att enheter av denna storlek i flertalet fall även utgör en tillräcklig bas för vissa specialiserade stödfunktioner av teknisk och administrativ karaktär och att de stordriftsvinster som kan uppnås genom ytterligare samordning av sådana funktioner i många fall är begränsade. Bl. a. visar erfarenheterna från FFA på för57

delarna av att forskande funktioner och stödfunktioner är sammanförda i måttligt stora enheter under gemensam ledning och arbetande under ett gemensamt lönsamhetstryck. Angivna gränser för enhetsstorleken ( 2 0 0 - 4 0 0 personer) får ej betraktas som absoluta. Bl. a. påverkas de av vilka behov enheterna har av särskilt personalkrävande service av relativt rutinartad karaktär. Grupperingen av specialistfunktioner i block som visar stark inre funktionell samhörighet har, jämte en strävan till administrativ decentralisering enligt ovan anförda principer, utgjort viktiga utgångspunkter för utformningen av de tre alternativ till forskningsresursernas organisation som presenteras i det följande. Dessa alternativ förutsätter alla en styrelse för försvarsforskning (SFF), utformad enligt delbetänkande 2, som centralt ledningsorgan. De tre alternativen är Alternativ 1: Forskningsresurserna organiseras under SFF i ett sammanhållet FOA, bestående av block 1-3, samt FFA, MPI och vissa myndighetsanknutna medicinska forskargrupper. Alternativ 2: Forskningsresurserna organiseras under SFF i fyra institut: ett för vapenteknik, ett för informationsbehandlingsteknik, ett för flygteknik och ett för medicin och beteendevetenskaper. Alternativ 3: Detta alternativ är utformat med utgångspunkt från lokaliseringsdelegationens förslag om en utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Linköping och Umeå. Alternativet uppvisar en institutsstruktur enligt alternativ 2, modifierad med hänsyn till de ramvillkor som delegationens förslag innebär. De modeller för organisationen av den medicinska och beteendevetenskapliga forskningen som ingår i alternativen 1 och 2 är i princip oberoende av den teknisk-naturvetenskapliga forskningens organisation i dessa alternativ.

4.4.4 Organisationsalternativ 1: Sammanhållet FOA med ändrad avdelningsstruktur; FFA, MPI och medicinska grupper bibehåller i stort nuvarande organisation Organisatorisk

struktur

Alternativets organisatoriska struktur i stort framgår av figur 4.3. FOA. FOA är i detta alternativ en sammanhållen myndighet för främst teknisknaturvetenskaplig försvarsforskning. FOA är organiserat på tre forskningsavdelningar: A-, B- och C-skydd (block 1) vapensystem och deras verkan (block 2), teknisk informationsbehandling (block 3), jämte verksledning och centraladministration. Organisationen av stödfunktioner för administrativ och teknisk service belyses i FRI:s rapport (se även bilaga 6). Avdelningen för ABC-skydd förutsätts därvid repliera på vapen- och verkansavdelningen vad gäller vissa serviceresurser. FFA. FFA (block 4) har i stort oförändrad organisation och oförändrade uppgifter jämfört med nuläget med undantag av att anstalten tillförs ansvaret för viss materialforskning och reglerteknisk forskning m. m. (se bilaga 4). MPI. MPI (block 5) har i stort oförändrad organisation som i nuläget men får ett utökat ansvar för bioteknologisk forskning med beteendevetenskaplig anknytning inom försvaret. Bl. a. åläggs institutet att ha viss bioteknologiskt utbildad personal stationerad vid andra forskningsorgan enligt samma principer som nu gäller i OA-organisationen. Vissa specialmedicinska grupper, m. m. (Block 6jl. De specialmedicinska grupper som i nuläget delvis finansieras av FMFD organiseras i princip enligt följande • nuvarande armémedicinska forskargruppen (AMFG), militärmedicinska undersökningscentralen (MMUC) och institution 190 (miljöfaktorer) vid FOA sammanförs vid lämplig tidpunkt till en enhet för armé- och allmän försvarsmedicin. För en diskussion av tänkbara organisatoriska utvecklingslinjer för medicinsk och beteendevetenskaplig forskning för försvarsändamål hänvisas till särskild expertpromemoria redovisad i bilaga 5.

58 SOU 1972:8

en—

ra

ill

•

JC C 0)

IP!

1=8 = 1 8 Q- c O »- -Q

w I a) » • D C

E*

lå

o

< o

8.S.2

I/J

V

5 C

oi _* CD oo o n

-Y

c A;

< u.

XI

a=o o in «• S mS c

i

o

Y U- u. -U o C

ro c3

^

Avd 3 Teknisk informationsbehandling (block 3) ca 290 pers + FTL

3 J3 Q) CA (A

o C tu

g K trt tu

c

.

8 OJ

> ro CM a c <» c _* O

(1

c c

W

Q j t l tO U O ) ro <j O) .Q

ca

<> 5 Sä

E i:

T3 •a _

\ •£.*

a o

• om " o

^~

>

< o

(A

ö

S

c c .3 c ca

s

O

15S fe, SOU 1972:8

Enhetens verksamhet skall vara inriktad företrädesvis på fysiologisk, ergonomisk och psykiatrisk forskning av intresse för 'totalförsvaret med ett speciellt ansvar för markstridsmiljöns problem. Enheten bör liksom nuvarande AMFG och MMUC ha anknytning till Karolinska sjukhuset eller Karolinska institutet, bl. a. för tillgång till kliniska faciliteter • nuvarande navalmedicinska forskargruppen bör lämpligen knytas till marinens föreslagna dykericentral i Sjödal (Hårsfjärden) under förutsättning att förslaget om en sådan central förverkligas. Pågående samarbete med medicinska forskningsrådets navalmedicinska grupp vid Karolinska institutet utvecklas där så är möjligt ytterligare •

för den flygmedicinska institutionen vid FMV:s försökscentral i Malmslätt förutsätts inga större förändringar Chef för varje grupp är en försvarsläkare som tillika har till uppgift att vara rådgivare åt respektive försvarsgrenschef i specialmedicinska frågor inom gruppens verksamhetsområde. Finansieringen av gruppernas verksamhet och personal bör ske enligt de principer FMFD anfört i sina petitor under senare år. Detta innebär att resurser för objektbunden materielutveckling och rutinmässig provningsverksamhet redovisas under respektive stabs- eller förvaltningsprogram medan resurser för ej objektbunden forskning tillskjuts av SFF. I förhållande till nuläget torde detta innebära att vissa arvodesbefattningar vid grupperna som betalas av FMFD förs över till berörd stabs- eller förvaltningsmyndighets stat. För att tillgodose berörd personals berättigade krav på anställningstrygghet och kunna ge verksamheten viss långsiktig stadga bör SFF ha rätt att på sin stat inrätta ett begränsat antal extra tjänster vid grupperna. Därtill bör liksom i nuläget kunna komma arvodes- och konsultbefattningar av mer tidsbegränsad karaktär. Personal redovisad på SFF anslag är dock liksom i nuläget administrativt underställd de staber och förvaltningar där grupperna är placerade. Totalt sett torde ovannämnda förslag med de mål 60

och ramar för forskningen inom berörda områden som anges i gällande programplaner ej behöva medföra någon nämnvärd ökning av personal finansierad över fjärde huvudtiteln. Specialmedicinska sektionen i försvarets sjukvårdsstyrelse1 får ett i förhållande till nuläget något utökat berednings- och samordningsansvar gentemot SFF och dess programnämnd vid rullningen av programplanerna för gruppernas forskning. Närmast motsvarar detta det ansvar som åvilar avdelningschefsnivån vid FOA (se vidare nedan samt bilaga 3). Lokalisering En fortsatt sammanhållen lokalisering av FOA till Stockholmsregionen förutsätts i detta alternativ. Avdelningarna 1 och 2 lokaliseras väsentligen till Ursviksområdet med Grindsjön som försöksstation. Härigenom skapas bl. a. goda förutsättningar för samordning av sådana specialistfunktioner som organisk-kemisk analys och syntes, vidare viss specialiserad biblioteksservice, m. m. På sikt kan även övervägas att helt eller delvis flytta övriga delar av FOA till Ursviksområdet om FOA och byggnadsstyrelsen så finner lämpligt, bl. a. med hänsyn till det samlade statliga lokalbehovet på Östermalm. Militärpsykologiska institutet och sjukvårdsstyrelsen förutsätts lokaliseras till Karlstad enligt tidigare riksdagsbeslut. För de specialmedicinska grupperna liksom för FFA förutsätts oförändrad lokalisering i förhållande till nuläget. (I den mån lokaler blir tillgängliga överflyttas materialforskningen successivt till FFA i Bromma från Ursvik.)

Ansvarsfördelning och beslutsprocesser Handläggning av olika typer av ärenden. Handläggningen av följande typer av ärenden Denna består av chef, tre specialläkare (en för varje försvarsgren) samt en militärpsykolog (redovisad på MPI stat). SOU 1972:8

vid i första hand FOA i en organisation utformad enligt alternativet 1 har närmare analyserats: - programplanering (stor och liten rullning av forskningsplaner) — remisser och utredningsärenden. Analysen redovisas i bilaga 3. Därutöver har FRI i sin rapport analyserat vissa personaladministrativa funktioner och kameralfunktioner, m. m. (bilaga 6). Dessa analyser syftar inte till konkreta förslag om en viss arbetsordning i organisationsalternativet utan främst till att ge erforderligt underlag för överväganden rörande lämplig ansvarsoch uppgiftsfördelning mellan olika ledningsfunktioner. Enligt analysen får de olika ledningsnivåerna vid FOA följande uppgifter: Avdelningsledningens uppgifter blir i detta alternativ väsentligen följande • att löpande leda och samordna verksamheten inom de tillämpnings- och vetenskapsområden avdelningen svarar för enligt erhållna uppdrag från SFF via FOA verksledning (i princip ett eller ett fåtal sammanhållna årsuppdrag) samt andra uppdrag avdelningen åtar sig enligt verksledningens bemyndigande • att i samarbete med SFF:s programsekretariat bereda förslag till programplan enligt SFF:s och verksledningens anvisningar samt plädera för förslaget vid den fortsatta beredningen inom SFF • att i övrigt fullgöra de uppgifter som idag åvilar avdelningsledningarna inom FOA vad avser löpande administration av verksamheten. FOA verkslednings uppgifter kommer i alternativet 1 att koncentreras till • personalplaneringsfrågor (på grundval av ramar i stort från SFF) • samordning av för avdelningarna gemensamma serviceresurser, även av mer kvalificerad natur. (Även här kan SFF ge vissa ramar i stort, framför allt avseende större investeringar och samordning med forskningsorgan utanför försvarssektorn) • ev. erforderlig tids- och resursmässig samordning i anslutning till forsknings- och SOU 1972:8

utredningsprojekt som kräver insatser från flera avdelningars sida. Ett grundläggande drag i alternativet är sålunda den relativt långtgående och jämfört med nuläget ökade decentraliseringen till avdelningsnivån av ett antal planerings- och beslutsfunktioner. En viktig förutsättning för denna decentralisering är att avdelningarnas ansvarsområden i alternativet är relativt väl avgränsade såväl vad avser tillämpningsområden (program) som vetenskapsområden. FRI har i sin rapport (se även bilaga 6) närmare behandlat utformningen av vissa lednings- och stödfunktioner på avdelningsoch FOA-nivå i detta alternativ. Sammanfattning av karakteristiska per hos alternativ 1

egenska-

Sammanfattningsvis har alternativ 1 till forskningsresursernas organisation följande karakteristiska egenskaper: • ingen utlokalisering av forskningsutförande enheter utöver vad som beslutats av riksdagen beträffande bl. a. MPI • förändringar i FOA:s interna avdelningsorganisation i riktning mot en tillämpningsområdesanpassad blockstruktur samt därmed och med inrättandet av SFF sammanhängande förändringar i vissa centrala ledningsfunktioner. Förändringar av vissa stödfunktioner i enlighet med de riktlinjer som anges i FRI:s rapport • fastare organisation av vissa specialmedicinska forskningsgrupper. I samband därmed tilldelas försvarets sjukvårdsstyrelse ett i förhållande till nuläget utökat samordnings- och beredningsansvar för gruppernas programplanering vad avser forskningsverksamheten. 4.4.5 Motiv för undersökning av alternativ med fristående institut Av beskrivningen av ansvarsfördelning och beslutsprocesser i organisationsalternativet 1 ovan framgår att det i sig finns viktiga uppgifter för en sammanhållen verksledningsfunktion vid ett så stort verk som FOA 61

även efter tillkomsten av SFF. Den allmänna inriktningen av dessa uppgifter avviker dock i betydande grad från dem som nu gäller för FOA verksledning och även från vad som traditionellt inom statsförvaltningen anses höra till en verkslednings uppgifter. Det torde därför finnas en ej försumbar risk att en ambitiös verksledning strävar att utvidga ovannämnda arbetsuppgifter i en omfattning som dels innebär en dubblering av vissa av SFF:s funktioner, dels minskar de positiva effekterna av en omfattande decentralisering av beslutsansvaret till avdelningsnivån. Det kan därför finnas skäl att närmare undersöka om det är möjligt att gå ytterligare ett steg i decentralisering. Detta skulle innebära att FOA verkslednings funktioner fördelas mellan SFF och avdelningsledningsnivån och att man i samband därmed av avdelningarna skapar fristående institut. Ett sådant ytterligare decentraliseringssteg kan även tas inom ramen för en sammanhållen försvarsforskningsmyndighet (huvudalternativ 2 i FU-69 delbetänkande 1) varvid SFF med obetydligt ändrad sammansättning och uppgifter utgör en sådan samlad forskningsmyndighets centrala ledningsfunktioner, medan forskningsavdelningar inom denna myndighet svarar för forskningens utförande med i stort de uppgifter och befogenheter som anges för instituten i det följande. Med hänvisning till de motiv utredningen redovisat i delbetänkande 1 och 2 för SFF:s förvaltningsrättsliga ställning gentemot de forskningsutförande enheterna beskrivs dock i det följande ett sådant decentraliseringssteg i form av ett organisationsalternativ med fristående institut. Som framgår av den sammanfattning av utredningens överväganden och förslag i delbetänkande 1-3 som ges i kapitel 7 nedan innebär ett sådant organisationsalternativ i viss mening ett närmande till huvudalternativet 2 i delbetänkande 1. Därför är de organisationsförslag som framläggs i det följande enligt utredningens mening i stor utsträckning relevanta även för detaljutformningen av en sammanhållen forskningsmyndighets interna organi62

sation om en sådan lösning skulle ånyo aktualiseras. Ett starkt bidragande skäl till att undersöka organisationsalternativ som innebär en ytterligare decentralisering av det formella förvaltningsansvaret är vidare lokaliseringsdelegationens förslag om en partiell utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA. Framför allt frågor rörande personalcirkulation och samordning av serviceresurser får i utlokaliseringsfallet ökad lokal anknytning, vilket ytterligare försvagar motiven för en särskild verksledningsfunktion för FOA. Konsekvenserna av utlokaliseringsförslaget bedöms enligt utredningen härvidlag vara sådana att de i sig motiverar det formella avsteg från utredningsdirektiven som en undersökning av alternativ med fristående institut innebär. Utlokaliseringsförslagets funktionella konsekvenser påverkar i viss utsträckning den organisatoriska grupperingen av de sex blocken av specialistfunktioner. Utredningen har därför valt att belysa två alternativ innefattande fristående institut, nämligen • institutsstruktur vid vad utredningen anser vara ur funktionell synpunkt lämpligaste lokalisering av forskningsresurserna (organisationsalternativ 2) • institutsstruktur med beaktande av lokaliseringsdelegationens förslag om partiell utlokalisering av vissa forskningsresurser till Linköping respektive Umeå (organisationsalternativ 3).

4.4.6 Organisationsalternativ 2: Institutsstruktur med ur funktionell synpunkt lämpligaste lokalisering av forskningsresurserna Organisatorisk

struktur

Alternativets struktur i stort framgår av figur 4.4. Huvuddelen av forskningsresurserna inom försvarssektorn är i detta alternativ organiserade i fyra administrativt självständiga institut, nedan försedda med arbetsnamnen FOA-V, FOA-I, FFA och FOA-MB. FOA-V. FOA-V (forskningsanstalten för vapenteknik) består av specialistfunktionerSOU 1972:8

"O

r

£ E 8™ c y »

' : " T I

a> a c

i€i Q. O C >

< C)

CO

IL LL

CO

—

.<£ c

<

c o

TI O

.£'£ E» CD

b

j±:

<r o

c u

OJ

A

c

fg fS "Ol

IL.

L

<J

< sC c/) 3

ro

JY

•

OJ

>

cn c

—

in

tö BO -C C

w

ro

OJ OJ

5ä cn O

£

cn aå O cn C O

C

"O

CD

OJ

E O

OJ

o n

CA

o

O

>

Q C O a LL cn

ro

Q LL

cn

O)

"L7>

IL

C/1

:C

>

O

ro C ro

11.

cl

Q 11

C

O ? jjj O< • a — O) a > n c •co LL LL (A

OJ

"C

t

C o O

afl O)

f!

ro s CJ JCc c ro ro ro C D > O OJ

F

•o

"O > •

t/j

ro O

a

>

c

GO C O • o ro 01 CN C

ro > oO

>

Q

o

CA

.9 i

u

5 g

CD

<

C

a o CN

*•

så

" O -2 : 0_ tn cc + U_

1=

ert

>

OJ cn C

c n

> — 15 ro c a a cro = S 12 CJ

LL

Cl

o

OJ

ro

ro

OJ

n

OJ

OJ

2 c -o -2 a 5. t-

SOU 1972:8

o o

CN

CO

^

LO

CD

r-»

na inom vapen- och verkansblocket samt ABC-skyddsblocket (block 1 och 2 enligt avsnitt 4.4.2). Institutet blir relativt stort (omkring 600 anställda) utgående från nuvarande storlek på ingående specialistfunktioner och FRLs riktvärden för vissa stödfunktioner. Till storleken bidrar de särskilda drift- och serviceresurser som erfordras vid försöksstationen i Grindsjön. Ev. administrativa nackdelar (jfr avsnitt 4.4.3) sammanhängande med storleken uppvägs enligt utredningen av att en nära samverkan möjliggörs mellan ABC-skyddsblocket och vapenoch verkansblocket. Betydelsen härav, bl. a. med hänsyn till sambruk av vissa kemiska specialistfunktioner har starkt betonats i det underlag FOA lämnat utredningen. Olika typer av inre organisatorisk struktur i detta institut är tänkbara. Ett alternativ är sålunda att ABC-skyddsblocket bildar en relativt självständig enhet inom institutet. Ett annat alternativ är en matrisorganisation, i tillämpliga delar utformad enligt modell B i avsnitt 4.3 ovan. En sådan modell torde uppvisa vissa fördelar på denna organisationsnivå dvs. inom ett institut med den storlek och verksamhetsinriktning som FOA-V får. Utredningen finner dock inte anledning att närmare gå in på institutets interna organisation. FOA-L FOA-I (forskningsanstalten för informationsbehandlingsteknik) består av det tekniska informationsbehandlingsblocket (block 3 enligt avsnitt 4.4.2). FFA. FFA (block 4) har i stort oförändrad organisation och oförändrade uppgifter jämfört med nuläget med undantag av att anstalten tillförs ansvaret för viss materialforskning, m. m. FOA-MB. Jämfört med alternativ 1 ovan tas i detta alternativ ytterligare ett steg mot en starkare organisatorisk sammanhållning och samordning av befintliga resurser för medicinsk och beteendevetenskaplig forskning inom försvarssektorn. Detta sker genom att dessa resurser (huvuddelen av blocken 5 och 6) ställs under en gemensam chef och inordnas organisatoriskt i en försvarets medicinsk-beteendevetenskapliga forskningsan64

stalt (FOA-MB). Denna består av • en lednings-, planerings- och utredningsenhet om ett fåtal handläggare. Denna enhet torde bl. a. överta vissa av den nuvarande specialmedicinska sektionens i SjvS funktioner gentemot de specialmedicinska grupperna. Det kan i samband därmed övervägas att låta FOA-MB helt överta sektionens uppgifter, varvid FOAMB åläggs ställa expertis i specialmedicinska frågor till generalläkarens förfogande • en försvarspsykologisk enhet till vilken förs de forskande funktionerna vid nuvarande MPI jämte tillhörande delar av administrativa stödfunktioner samt vissa bioteknologiska enheter vid nuvarande FOA. MPI:s återstående rutinmässiga uppgifter vad avser prövningspsykologisk verksamhet med inskrivning av värnpliktiga övertas av värnpliktsverket •

en enhet för armé- och allmän försvarsmedicin uppbyggd som i alternativ 1 ovan • en navalmedicinsk enhet uppbyggd som i alternativ 1 ovan • en flygmedicinsk enhet uppbyggd som i alternativ 1 ovan, dvs. i stort som i nuläget. De försvarsgrensanknutna enheterna har sålunda väsentligen samma organisatoriska ställning som i alternativ 1, bortsett från att forskarbefattningarna redovisas på FOA-MB stat i stället för på SFF stat. Det bör dock övervägas att redovisa enhetscheferna på FOA-MB stat och i instruktion för tjänsten föreskriva delat huvudmannaskap enligt samma principer som gäller för professorer, som tillika är klinikchefer vid landstingsanknutna undervisningssjukhus. FOA-MB bör på uppdrag av värnpliktsverket ha utförandeansvar för metodutveckling och utbildning av medicinsk och psykologisk personal vid inskrivningscentralerna. FOAMB bör även medverka i rutinmässig medicinsk och psykologisk urvals- och prövningsverksamhet t. ex. avseende flygande personal, dykare, m. m. G'fr bilaga 5). FOA-MB har vidare vissa bioteknologiska specialister utplacerade vid FOA-I och FOA-V. SOU 1972:8

•

Lokalisering Av skäl som närmare utvecklas i kapitel 5 har utredningen funnit att en i huvudsak samlad lokalisering av försvarsforskningsresurserna till storstockholmsregionen är lämpligast. Instituten föreslås därför i detta alternativ lokaliseras enligt följande: FOA-V lokaliseras till Ursvik och Grindsjön som i alternativ 1. FOA-I lokaliseras väsentligen till kv. Garnisonen (dvs. som i nuläget). På sikt kan ev. en utflyttning till Ursvik övervägas av samma skäl som i alternativ 1. FFA, dvs. block 4, lokaliseras till Bromma som i nuläget. FOA-MB. Ledningsenhet och försvarspsykologisk enhet föreslås lokaliseras till Ursvik. Detta främjar en önskvärd nära samverkan med övriga institut liksom sambruk av vissa specialiserade stödfunktioner (bl. a. datorservice och kvalificerad dokumentations- och biblioteksservice inom det medicinska området). Vidare ligger Ursviksområdet ur kommunikationssynpunkt väl till när det gäller kontakter med den samlade medicinska och beteendevetenskapliga forskningskapacitet som finns tillgänglig i Stockholm-Uppsalaregionen. De specialmedicinska enheterna är i övrigt lokaliserade som i alternativ 1. Sammanfattning av karakteristiska per hos alternativ 2

egenska-

Sammanfattningsvis har alternativ 2 till forskningsresursernas organisation följande karakteristiska egenskaper • en sammanhållen lokalisering av huvuddelen av de forskningsutförande enheterna inom försvaret till storstockholmsregionen • nuvarande FOA delas på två självständiga institut under SFF: ett för vapen och verkan (inklusive skydd mot A-, B- och C-stridsmedel), ett för informationsbehandlingsteknik. Lednings- och stödfunktioner vid nuvarande FOA fördelas mellan instituten och SFF på sätt som framgår av följande avsnitt och FRI:s rapport (se även bilaga 6) 5-SOU

1972:8

sammanförande av vissa resurser för totalförsvarsinriktad medicinsk och beteendevetenskaplig forskning under en gemensam ledning i ett institut. I detta ingår förutom en mindre ledningsenhet en försvarspsykologisk enhet jämte specialmedicinska grupper med i stort bibehållen anknytning till olika försvarsgrenar i förhållande till nuläget.

4.4.7 Ansvarsfördelning och beslutsprocesser vid alternativ med fristående institut Berörda ledningsfunktioner forskningsorganisationen

i den

totala

I organisationsalternativ där forskningsresurserna är grupperade i fristående institut (förutom alternativ 2 även alternativ 3 nedan) påverkas förutom verksledningsnivån i FOA även vissa funktioner inom SFF sådana de beskrevs i delbetänkande 2. Totalt sett berörs sålunda följande funktioner och däremot svarande organisationsenheter • verksledningen vid FOA med tillhörande centraladministration, vars funktioner föreslås fördelas mellan institutsledningarna och SFF, där bl. a. en särskild chefsnämnd föreslås inrättas • programnämnderna, vars funktioner inte i egentlig mening förändras, men vars kontaktvägar till de forskningsutförande enheterna blir något direktare • den s. k. M-nämnden i SFF, vars uppgifter delvis övertas av chefsnämnden. Dessa ändringar kan i sin tur få vissa återverkningar som berör SFF i plenum. De funktioner som enligt ovan påverkas av steget till alternativet med fristående institut diskuteras närmare i det följande. Framställningen bygger därvid på den analys som redovisas i bilaga 3.

Institutsledningens

uppgifter

Institutsledningens uppgifter blir väsentligen följande: • att löpande leda och samordna verksamheten inom de tillämpnings- och veten65

skapsområden institutet svarar för enligt erhållna uppdrag från SFF (i princip ett eller ett fåtal sammanhållna årsuppdrag) samt andra uppdrag institutet åtar sig • att i samarbete med programsekretariatet i SFF bereda förslag till programplan enligt SFF:s anvisningar samt plädera för förslaget vid den fortsatta beredningen inom SFF • att i övrigt fullgöra en verkslednings funktioner enligt verksstadgan. Jämfört med avdelningsledningens uppgifter i alternativ 1 innebär detta i första hand en utökning av ansvaret i vissa ekonomi- och personalfrågor och en däremot svarande förstärkning av vissa administrativa funktioner i samband med att nuvarande centraladministration vid FOA bortfaller. FRI har i sin rapport (se bilaga 6) närmare behandlat utformningen av vissa lednings- och stödfunktioner vid instituten, samt fördelningen av vissa centrala stabsfunktioner vid nuvarande FOA mellan instituten och SFF.

Progra mnämn derna Programnämndernas sammansättning och uppgifter i anslutning till beredningen av programplanerna och uppföljningen av programmets genomförande förändras formellt föga jämfört med delbetänkande 2. Instituten företräds lämpligen av avdelningsplanerare eller motsvarande. I och med tillkomsten av en chefsnämnd (se nedan) får den i delbetänkande 2 föreslagna M-nämnden ändrade uppgifter i alternativet med fristående institut. M-nämndens uppgifter blir sålunda helt analoga med övriga programnämnders och nämnden bör därmed ges en väsentligen likartad sammansättning som övriga programnämnder. Den decentralisering som den tillämpningsområdesanknutna organisationen medger, öppnar betydande möjligheter för programnämnderna att finna flexibla arbetsformer. Dessa möjligheter förstärks vid alternativet självständiga institut. Vid s. k. stor rullning kan således tyngdpunkten läggas vid nämndernas beredande uppgifter gentemot

66 SFF. I intervallen däremellan kan de fungera som en form av institutsråd, bl. a. då som en kontaktväg för att säkerställa att samarbetet med avnämarna ej bryts på lägre nivåer. Arbetsinsatserna i anslutning till årlig rullning torde också på ett enklare sätt än i nuläget kunna anpassas till omfattningen av de avvägningsfrågor som aktualiseras i samband med rullningen av avnämarnas planer. Med hänsyn till institutens självständiga ställning och chefsnämndens uppgifter (se nedan) bör övervägas att regelmässigt välja ordförande i programnämnder ur avnämarkretsen. Chefsnämndens gifter

sammansättning

och

upp-

Vissa samordningsuppgifter, främst i anslutning till olika remiss- och utredningsärenden, motiverade i delbetänkande 2 förslag om att chefen för utredningsavdelningen i SFF adjungerades till FOA verksledning. Bl. a. dessa delar av verksledningens funktioner bör tillgodoses i alternativet med självständiga institut, lämpligen genom inrättandet av en särskild chefsnämnd. Denna föreslås bestå av chefen för SFF (tillika ordförande) och institutscheferna. Vidare bör avdelningscheferna inom SFF ha närvaroskyldighet vid behandlingen av frågor som rör respektive avdelningars ansvarsområden. Chefsnämndens uppgifter är rent rådgivande och innebär ingen begränsning av GD SFF:s och institutschefernas beslutsbefogenheter. Nämnden skall sålunda vara ett forum för beredning och samråd i bl. a. följande frågor • ansvarsfördelning och samordning av resursinsatser vid genomförandet av forskningsuppdrag som bearbetas av flera institut • ansvarsfördelning och samordning av resursinsatser i anslutning till remiss- och utredningsuppdrag som berör flera instituts verksamhetsområden • uppföljning av remisser och utredningsuppdrag bl. a. i samband med ärenden som GD SFF har att ta ställning till i militärledningen. SOU 1972:8

Det bör vidare övervägas att låta chefsnämnden överta vissa av de uppgifter som i delbetänkande 2 föreslogs åvila M-nämnden i anslutning till beredning av frågor rörande avvägningen mellan olika tillämpningsområden 1 (program). Chefsnämnden bör dock i sådana ärenden förstärkas med företrädare för avnämarsidan ("stor chefsnämnd"). Två alternativ är därvid i första hand möjliga: 1. Chefsnämnden kompletteras med ordförandena i programnämnderna. Dessa ordförande hämtas ur avnämarkretsen 2. Chefsnämnden kompletteras med planeringschefer (motsv.) från avnämarsidan i likhet med vad som föreslogs för M-nämnden i delbetänkande 2. Dessa alternativ diskuteras närmare i anslutning till SFF:s i plenum sammansättning och uppgifter (se nedan). Klart är dock att en sådan chefsnämnd inom en försvarsforskningsorganisation med fristående institut uppvisar påtagliga likheter med militärledningen i dess roll inom krigsmakten. SFF i plenum Alternativet med fristående institut gör att sammansättningen av SFF i plenum torde behöva omprövas i förhållande till förslagen i delbetänkande 2. En viktig fråga är därvid om institutscheferna skall ingå i SFF i plenum. I princip skulle detta innebära att SFF i plenum blev nära identisk med stor chefsnämnd enligt ovan. Denna modell synes leda till orimliga ansvarsroller. Instituten är sålunda i princip underställda SFF i större avvägningsfrågor och institutscheferna är därvid rådgivande till GD SFF. Som ledamöter i SFF i plenum skulle institutscheferna dock samtidigt ha beslutanderätt på nivån närmast över GD SFF. Mot bakgrund av det ovan anförda torde följande sammansättning av SFF i plenum och nämndorganisationen ge en lämplig balans mellan representation från avnämare och forskningsorgan i alternativet med fristående institut: SFF i plenum består av GD SFF (ordföSOU 1972:8

rande), avnämarföreträdare på verkschefsnivå samt fristående expertis. Institutschefer åläggs närvaroskyldighet i likhet med vad som nu gäller för FOA:s avdelnings- och byråchefer gentemot FOA styrelse. Instituten är självständiga myndigheter under Kungl. Maj:t vilket bör uppväga avsaknaden av formell representation i styrelsen. Liten chefsnämnd består av GD SFF (ordförande) och institutscheferna. Nämndens uppgifter är de som ovan angivits. Stor chefsnämnd består av liten chefsnämnd samt ordförandena i programnämnder (och eventuellt även resursnämnden). Dessa ordförande hämtas ur avnämarkretsen varvid minst en, t. ex. för M-nämnden, bör hämtas ur försvarsstaben. Sammanfattning av förändringar förhållande till delbetänkande 2

i SFF i

Sammanfattningsvis medför sålunda ett organisationsalternativ med fristående institut följande förändringar i vissa ledningsfunktioner i SFF, vilka behandlas i delbetänkande 2: SFF.s i plenum uppgifter ändras ej i förhållande till delbetänkande 2. Däremot kan sammansättningen påverkas. Stor chefsnämnd, bestående av GD SFF 2 , institutschefer och avnämarföreträdare (tilllika ordförande i SFF.s programnämnder) övertar väsentligen de uppgifter som föreslogs åvila den s. k. M-nämnden i delbetänkande 2 i anslutning till beredningen av vissa avvägningsfrågor inom SFF:s hela ansvarsområde. Vid s. k. stor rullning av programplaner kan därutöver inkallas chefskonferenser där avnämarna är företrädda på samma nivå som i nuläget. Liten chefsnämnd, bestående av GD SFF och institutscheferna 1 övertar i stort vissa av nuvarande FOA verkslednings funktioner vad gäller samordning av forsknings- och utredningsprojekt som berör flera avdelDvs. i stort motsvarande nuvarande FOA-program. 2

Avdelningschefer i SFF har närvaroskyldighet. 67

ningars (instituts) verksamhetsområden (se ovan). I förhållande till nuläget breddas dessa funktioner till att omfatta samtliga tillämpningsområden och forskningsinstitut inom försvaret. Därtill kommer att vissa stabsfunktioner i nuvarande FOA som ej föreslogs överföras till SFF i delbetänkande 2 i detta alternativ lämpligen placeras i styrelsen. Hit hör främst resterande delar av inst. 810 (Cplan) samt inst. 850 (Und).

4.4.8 Organisationsalternativ 3: Institutsstruktur med beaktande av lokaliseringsdelegationens förslag om utflyttning av forskningsverksamhet till Umeå och Linköping Förutsättningar En utgångspunkt för detta alternativ är lokaliseringsdelegationens förslag om en partiell utflyttning av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Umeå och Linköping (SOU 1972: 55). Enligt delegationens förslag skall därvid funktioner avseende medicin, psykologi och kemi samt övriga beteendevetenskaper som sammanhänger med människan i ett totalförsvarssystem lokaliseras till Umeå medan funktioner som avser teknisk informationsbehandling, spaning, samband, m. m. skall lokaliseras till Linköping. De utlokaliserade organisationsenheterna bör därvid enligt utredningens mening sammansättas av block av specialistfunktioner som enligt diskussionen i avsnitt 4.4.2 uppvisar funktionell samhörighet, särskilt med avseende på gemensamma tillämpningsmål. De utlokaliserade delarna av forskningsorganisationen bör vidare vara så stora att de vad avser verksamhetens ledning och administration samt tillgång till viss specialiserad service, m. m. kan utgöra relativt självständiga enheter dit detaljplanering och genomförande av större delar av försvarsforskningsprogrammet kan decentraliseras. (Jfr avsnitt 4.4.3.) Med hänsyn till följderna av utlokaliseringen för kontaktnätet inom försvarsforskningsorganisationen utgör det ovan anförda enligt utredningen nödvändiga arbets68

förutsättningar för försvarsforskning på de föreslagna lokaliseringsorterna. (Se vidare kapitel 5 nedan.) Nämnda förutsättningar pekar sålunda enligt utredningen mot en organisationslösning med fristående institut av den typ som beskrevs i alternativ 2 ovan men med vissa modifikationer betingade av delegationens val av Umeå som lokaliseringsort för försvarsforskning med medicinsk-beteendevetenskaplig anknytning. Organisationsstruktur Medicinsk och beteendevetenskaplig forskning. Utredningen har funnit att det inte är möjligt att uppfylla vissa minimikrav på samordningen av medicinsk-beteendevetenskaplig forskning för försvarsändamål och samtidigt uppfylla alla ramvillkor beträffande personalantal i olika utlokaliserade myndighetsblock som lokaliseringsdelegationen föreslagit i etapp 1 (beslutad av riksdagen) och etapp 2. Någon form av kompromiss med dessa ramvillkor blir därför nödvändig. FU-69 skisserar i det följande två modeller för organisationen av medicinsk-beteendevetenskaplig forskning för totalförsvarsändamål i utlokaliseringsfallet. I det ena av dessa alternativ (3 a) sammanförs en huvuddel av block 1 (ABC-skydd), 5 (MPI, m. m.) och 6 (vissa specialmedicinska grupper) till en medicinsk-beteendevetenskaplig försvarsforskningsanstalt (FOA-MB) i Umeå. Härigenom tillgodoses enligt utredningens mening åtminstone vissa minimikrav på samlokalisering av resurser för medicinskbeteendevetenskaplig forskning för försvarsändamål. Det innebär vidare att Umeå-enheten kan ges den av delegationen föreslagna volymen (ca 300 personer). Alternativ 3 a innebär emellertid också att vissa funktioner vid nuvarande MPI ej följer MPI till Karlstad utan i stället lokaliseras till Umeå. I det andra alternativet (3 b) utlokaliseras endast block 1 (ABC-blocket) till Umeå. Med hänsyn till den inriktning och omfattning verksamheten i Umeå då får föreslås ABC-blocket underställas chefen för FOA-V SOU 1972:8

(dvs. som i alternativ 2 ovan). Umeåenheten förutsätts därvid utgöra en i löpande administrativa frågor relativt självständig filialenhet till FOA-V. FOA-MB organiseras som i alternativ 2 med ledningsenhet och försvarspsykologisk enhet i Karlstad och övriga enheter i Stockholm och Linköping (flygmedicin). Alternativet innebär minskad blockstorlek i Umeå i förhållande till delegationens förslag men innebär å andra sidan ingen överflyttning av personal från Karlstad till Umeå. Det är enligt utredningens mening i hög grad tveksamt om alternativ 3 b uppfyller minimikraven vad gäller samlokalisering och därmed sammanhängande möjligheter till samordning av medicinsk och beteendevetenskaplig forskning för försvarsändamål. Bl. a. försvåras en önskvärd ökad samverkan mellan medicinsk och beteendevetenskaplig forskning. Behovet av samlokalisering med avnämarmyndigheter är dock bättre tillgodosett än i alternativ 3 a. För övriga forskningsresurser torde i första hand följande organisationsstruktur få övervägas i utlokaliseringsfallet. FOA V (forskningsanstalten för vapenteknik) består av vapen- och verkansblocket (block 1) med ABC-blocket som en filialenhet i Umeå i alternativ 3 b enligt ovan. Eftersom Ursviksområdet enligt delegationens förslag på sikt skall utrymmas av FOA bör i samband därmed en samlad lokalisering av block 2 (vapen och verkan) till Grindsjöområdet övervägas 1 . Förutsättningarna härför får närmare belysas i en detaljutredning efter beslut i de övergripande lokaliseringsfrågorna. FOA-I (forskningsanstalten för informationsbehandlingsteknik) består liksom i alternativ 2 av det tekniska informationsbehandlingsblocket (block 3). FOA-I förutsätts lokaliseras till Linköping. Det bör dock övervägas att låta nuvarande FOA-inst. 350 (Hydroakustik) ligga kvar i Stockholmsregionen med hänsyn till dess behov av tillgång till i regionen befintliga marina försöksplatser. FTL :s speciella ställning och samarbetsbehov, särskilt med FMV, motiverar enligt FU-69 mening en mera ingående översyn av SOU 1972:8

dess verksamhet och organisationstillhörighet. Ur lokaliseringssynpunkt kan såväl Stockholm som Linköping övervägas. Detta bör ske i samband med en sådan översyn, vilken med hänsyn till den beslutade förläggningen av FMV provningsenhet till Linköping bör ske skyndsamt (se även avsnitt 4.5.3 nedan). Sektion 315 (strömförsörjning) har en med FTL mycket likartad ställning ur samverkanssynpunkt och dess organisatoriska ställning och lokalisering bör därför prövas i sammanhang med FTL. FFA. För FFA (block 4) sker ingen ändring jämfört med alternativen 1, 2 och nuläget. Figurerna 4.5 och 4.6 anger huvuddragen i alternativ 3 a och 3 b. Följder av en utlokalisering Följderna av en utlokalisering enligt alternativ 3 a och 3 b belyses närmare i kapitel 5. Ansvarsfördelning och beslutsprocesser Den inbördes fördelningen mellan instituten av ansvaret för olika tillämpningsområden (utförandeansvaret för olika delar av försvarsforskningsprogrammet) ändras mellan FOA-V och FOA-MB i alternativ 3 a i förhållande till alternativ 2 men eljest påverkas ej den ansvarsfördelning och de beslutsprocesser som beskrivs i avsnitt 4.4.7. Ev. kan SFF som programmyndighet i ökad utsträckning få utfärda föreskrifter om att instituten skall utnyttja varandras resurser för viss inbördes uppdragsforskning, t. ex. i bioteknologiska frågor och kring skyddet mot A-, B- och C-stridsmedel.

4.5 Personalbehov, m. m. i alternativ

1-3

4.5.1 Förutsättningar FU-69 har tidigare framhållit att det inte ankommer på utredningen att pröva detaljav1 Detta utesluter inte en viss samordning av datorservice, m. m. med SFF som förutsätts lokaliserad till kv. Garnisonen.

o

ro CN O

f-

O)

»ID

•o

CO

- ^ o •SS1»

£

Xt •C

o *-

_

= £-*

S CD e t

r O o -o OJ -a E F b O) rolJ>_ cn rCJ

.+_

00 "T

OJ

if t? £E + LL

Q.

O

gc O

c M E0 •

)

_l

—

<D

C CD

»

—

0) C

0 t

1É 8 2

J<

C g'CD a> a c

S-=E Q_

O

C

Q O XI

< LL LL.

J£

£%

Z% o a O

«

"Ic-

SS IX)

>

B

a. LL LL CO

."* c c c

A:

c

< ro

|C 8

St

5 äj t "0 Z> c?

o +3

>

ca CD O

o

c

™

ro

ro

n

cn c

:1) -Q

-O

OJ

2 E T3s S D ro C

•

—

O

a

C

E ro in

(A .1

K LL t-

70 CU C

o Q a CN

> cd

B cd

C 0

CA

o

ro

C/1

ca M O

-C 11}

ro •mq

c

•c

XI

ro

n

^^ em

T3 c OJ OJ

B

cd

äo

o •o

•*» k. OJ CO

3 k,

SOU 1972:8

CD C .O CD ' S •«•

•o i-

c g'5

l|| O

O

C

/

C

" =>

o

C w -g 0) Q C Q.

C 5

Jril o

>E ffl 2

£« O o w£

XI

1 <

co2

LILL

s.?

> *-» LILL CO

*-< cn .2 c

.£ c

E OJ

< ro

St OJ CD

Q-

il

01) C •c

3 ra cn

O

X3 C

:ro > ro tö

—

U

g

a

Cl)

ifl -Q

._

ro

-Q

3CTJ

Q 3

IN

EtO

CDJ 3 O » oj

•;0

5' J oi ^

OJ

c '

> <

ro

5§

E 3

s+!

O

C

n ro S T ) c

c CD XI

X) ro

•n

-* T?~ oo : 2Srr — J 3 + LU x i 2 .ro x i Q) C—

> QL — ^ CD C D "• ° >- co

u £ £ S> c

« ^ ro ra

p v_

•. n u

om

-Q Jj( X Q)

c o

.i;

0 rn 0

V 0)

F fl

ro CO

cn

c o

_J rLL

ro cn

•o "0 s

3 .bo

3 °l <

SOU 1972:8

O

4^ -Q

vägningen av nuvarande programplaner för försvarsforskningen vad gäller t. ex. i planerna angivna kompetens- och tillämpningsmål för verksamheten. Detta innebär dock inte enligt utredningens mening att de personella och andra resurser som behövs för planens genomförande är oberoende av organisationsstrukturen. Följande dimensioneringsöverväganden utgår sålunda i princip från i förhållande till gällande programplaner oförändrade mål när det gäller underlag till avnämarna under perioden och fackkompetens i forskningsorganen vid periodens slut. Med hänvisning till vad som anförts i utredningens direktiv och med beaktande av de riktlinjer som f. n. gäller för programplaneringen inom försvaret har utredningen med hjälp av FRI ägnat särskild uppmärksamhet åt personalbehovet i forskningsorganisationen. De dimensioneringsöverväganden som därvid gjorts redovisas i det följande. Dessa avser • vissa stödfunktioner, främst av karaktären administrativ och teknisk service • överföring av vissa enheter till annan huvudman • följder av organisatorisk samgruppering i alt. 1-2 av vissa institutioner som i nuläget tillhör skilda avdelningar vid FOA (motsv.). Därutöver görs en sammanställning av vissa befattningar på verksledningsnivå, m. m. (motsv.) i alternativen 1-3, vilket är av intresse mot bakgrund av de förslag till SFF:s organisation och uppgifter som framlades i delbetänkande 2. Utredningens dimensioneringsöverväganden sammanfattas avslutningsvis i avsnitt 4.5.6. Det merbehov av personal som uppstår i utlokaliseringsalternativet behandlas i kapitel 5. 4.5.2 Dimensionering tioner

av vissa

stödfunk-

FRI har på utredningens uppdrag utrett organisation och dimensionering av vissa stödfunktioner i forskningsorganisationen. Resultatet redovisas i bilaga 6 och särskild 72

rapport. FRI:s rapport visar därvid på möjligheter till personalbesparingar i förhållande till nuläget. Dessa sammanhänger främst med • minskat antal avdelningar/institut i förhållande till nuläget med färre enheter för teknisk och administrativ service som följd • något sänkt intern servicenivå i vissa avseenden. Behov av jämfört med nuläget höjd ambitionsnivå för vissa personalfunktioner har dock kunnat tillgodoses • något minskad totalvolym hos forskningsverksamheten i enlighet med vad som anges i gällande programplaner • vissa tekniska rationaliseringar och övergång till köp av tjänster i ökad omfattning. Möjligheterna till personalbesparingar skiljer sig därvidlag inte åt i nämnvärd grad mellan alternativen 1 och 2 i förhållande till av FRI angivna osäkerhetsgränser. Av FRI angivna siffror kommenteras i avsnitt 4.5.6. 4.5.3 Överföring av vissa enheter till annan huvudman Inom försvarsforskningsorganisationen har vid olika tidpunkter etablerats vissa enheter vars verksamhet med tiden fått en så vid syftning mot intressenter såväl inom som utom försvaret att det lämpliga i försvarets huvudmannaskap för verksamheten kan ifrågasättas. Sådana frågor bör bli föremål för fortlöpande prövning i den nya organisationen och FU-69 har i delbetänkande 2 understrukit SFF:s uppgifter därvidlag. Som exempel på sådana, nu aktuella, verksamheter kan nämnas försvarets teletekniska laboratorium som främst bedriver typprovning av olika telekomponenter och viss anknytande tillförlitlighetsforskning. Kungl. Maj:t bör enligt utredningens mening ge lämplig myndighet i uppdrag att utarbeta förslag om F T L s framtida ställning, uppgifter och lokalisering mot bakgrund av den nya organisatoriska situationen vid FOA och FMV (se även avsnitt 4.4.8). Ett annat exempel är jonosfärobservatoriet i Uppsala där FOA i olika sammanhang SOU 1972:8

föreslagit överföring till universitetsorganisationen. Verksamheten finansieras redan idag till omkring hälften via anslag från forskningsråd, m. m. 4.5.4 Följder av organisatorisk samgruppering av vissa institutioner (motsv.) i alternativ 1 och 2 Eftersom fackkompetensen inom vissa områden enligt främst alternativen 1 och 2 samlas inom ett institut eller en avdelning, mot flera i nuläget, synes det ej orimligt att anta att denna fackkompetens i stort kan vidmakthållas med en i förhållande till nuläget något minskad bredd på viss forskning av enbart kunskapsuppbyggande karaktär. Detta kan möjliggöra vissa personalbesparingar på sikt. Till dessa kan även bidra allmänt ökat sambruk av viss specialiserad teknikerpersonal, m . m . som ingår i berörda enheter. Områden som bör uppmärksammas i detta sammanhang är bl. a. elektroniska och optroniska komponenter, detonik och explosivämnen samt raketteknik. 4.5.5 Vissa befattningar på verksledningsnivå, m. m. Chefstjänstemän. Antalet chefstjänstemän på verksledningsnivå i nuläget och i alternativ 1—3 framgår av tabell 4.2. Tabellen redovisar jämförbara befattningar på FOA verkslednings- och institutschefsnivå. Övriga befattningar i centrala ledningsfunktioner. I de förslag som framlades rörande SFF:s organisation i delbetänkande 2 föreslogs bl. a. en överföring till SFF av vissa funktioner vid nuvarande FOA Cplan. Dessa förslag berörde ej kontakt- och informationsfunktionen och studierektorfunktionen — vilka behandlats av FRI - samt därtill ca 5 befattningar i andra funktioner. De senare torde i alternativ 1 alltjämt behövas för uppgifter inom FOA verksledning. De befattningar som ingår i dessa funktioner har emellertid ej medtagits i beräkningarna av personalbehovet i instituts/avdelningsledningsfunktioner. SOU 1972:8

Slutsatser rörande centrala ledningsfunktioner. Merbehovet av personal i förhållande till nuläget i de ledningsfunktioner som föreslogs överföras till SFF beräknades i FU-69 delbetänkande 2 till ca 6. Av det ovan anförda framgår att det totala merbehovet av personal i centrala ledningsfunktioner i hela forskningsorganisationen i förhållande till nuläget torde bli av samma storlek i alternativ 1 medan något merbehov knappast torde uppstå i alternativ 2. I alternativ 3 (utlokaliseringsaltemativet) kan personalbehovet påverkas av att befattningshavare i dessa funktioner behöver tillbringa mer tid på resor.

4.5.6 Sammanfattande överväganden rörande personalbehovet i alternativen 1 och 2 FOA har med utgångspunkt i ÖB:s direktiv konstaterat att antalet personer anställda på FOA:s primäruppdrag skall minska med 1 0 0 - 1 5 0 personer fram till 1977/78 l . FOA har bedömt att denna minskning kan genomföras i anslutning till normala personalavgångar. Denna minskning avser såväl direkta forskningsfunktioner som stödfunktioner. En rimlig bedömning är att vid en total minskning om ca 150 personer ca 70 personer avser de stödfunktioner som FRI särskilt undersökt. Enligt FRI:s rapport (se även bilaga 6) innebär den bedömda möjliga personalreduktionen inom stödfunktionerna en minskning på ca 240 personer. Denna minskning faller i allt väsentligt på funktioner vid nuvarande FOA. Av denna minskning är enligt FRI åtminstone ett 100-tal personer det bedömda resultatet av en rationalisering av verksamheten. Därmed förstås att behov av funktionen ej längre föreligger, (bl. a. på grund av föreslagna organisationsändringar), att funktionen löses med sänkt ambitionsnivå eller att samma funktioner kan lösas med insats av färre personer, t. ex. genom tekniska rationaliseringsåtgärder. Den enligt FRI möjliga ytterligare minsk1

FOA 1973/74.

anslagsframställan

för

budgetåret

Tabell 4.2 Chefstjänstemän på verksledningsnivå. Nuläge

Alternativ 1

3 C FOA CFOAP C FOA Cplan C FOA A

C SFF C SFF-U C SFF-P C SFF-A

C SFF C SFF-U C SFF-P C SFF-A

C SFF C SFF-U C SFF-P C SFF-A

C FOA 1 C FOA 2 C FOA 3 C FOA 4

C FOA CFOAl C FOA 2 C FOA 3 C FOA A a

C FOA-V

C FOA-V

C FOA-I

SousC FOA-V (Umeå)(endast alt. 3 b)

C FOA-MB

C FOA-I

CFFA

CFFA

CFFA

C FOA-MB

CMPI

CMPI

Summa a

11 CFFA 8

funktioner vid nuvarande FOA Cplan som ej överförts till SFF ingår.

ningen av personalen, dvs. ca 140 tjänster, återspeglar i huvudsak en av FRI förordad ändring av produktionstekniken genom att en övergång från produktion i egen regi till köp av tjänster föreslås för att tillgodose vissa funktioner. Utredningen delar FRI:s principiella uppfattning att en minskning av viss verksamhet som bedrivs i egen regi till förmån för ökat köp av tjänster innebär fördelar, bl. a. genom ökad flexibilitet, även om det inte nödvändigtvis innebär att verksamheten under aktuell period kan utföras till lägre kostnad. Köp av tjänster i ökad omfattning inom stödfunktioner ligger också i linje med de synpunkter utredningen i andra sammanhang framfört på forskningssidan rörande samverkan mellan försvarets forskningsorgan och universitet, högskolor och industrier (se kapitel 2, avsnitt 2.5.4). Så stora personalbesparingar som FRI diskuterar, framför allt i samband med en övergång till köp av tjänster i ökad omfattning, torde endast kunna realiseras genom en fördelning över en längre tidsperiod med utnyttjande av sedvanliga personalpolitiska medel (normala personalavgångar, eventuellt förstärkta med bestämmelser om utnyttjande av nedre pensioneringsgräns). När det gäller den minskning av personal, 74

9 (8 i alt. 3 a)

som är resultat av rationaliseringar bör det dock enligt utredningens mening vara möjligt att inom ramen för en normal personalavgång i allt väsentligt realisera den av FRI angivna minskningen av stödfunktionerna dvs. ca 100 personer under femårsperioden fram till 1977/78. Detta innebären bedömd möjlig minskning av personal i stödfunktioner på ytterligare ett 30-tal personer utöver vad som enligt ovan bedömts ingå i den personalminskning på upp till 150 personer som FOA diskuterar i petita och programplan. En enligt utredningen rimlig bedömning är därför att det sammanlagda resultatet av rationaliseringar inom stödfunktioner och av förändringar i organisationsstrukturen vad gäller forskningsresurserna bör möjliggöra en personalminskning vid FOA om ca 180 personer (avseende FOA primäruppdrag) under femårsperioden fram till 1977/78, utan att i programplanen angivna mål påverkas nämnvärt. I siffran 180 personer ingår den av FOA i petita och programplan angivna möjliga minskningen om 100-150 personer. Däremot har ej inräknats ev. personalbesparingar möjliggjorda genom överföring av verksamhet till annan huvudman eller genom köp i ökad omfattning av vissa servicetjänster. SOU 1972:8

5 Funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för forskningsresursernas framtida lokalisering

5.1 Bakgrund Kungl. Maj: t uppdrog i tilläggsdirektiv åt FU-69 att i samråd med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet pröva frågan om FOA: s framtida lokalisering. Som ett första led i denna prövning utarbetade FU-69 en promemoria daterad 1972-03-07. Denna promemoria behandlade funktionella och ekonomiska faktorer som utredningen med hänsyn till försvarsforskningens effektiva bedrivande funnit vara av betydelse för en prövning av nämnda lokaliseringsfråga. Dessa faktorer var enligt FU-69 relativt oberoende av forskningsresursernas detaljorganisation. FOA anmodades yttra sig över promemorian i samråd med företagsnämnden. Promemorian överlämnades till lokaliseringsdelegationen tillsammans med FOA:s yttrande. Delegationen har därefter avlämnat förslag (SOU 1972: 55) om en utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Linköping och Umeå. I kapitel 4 har FU-69 i enlighet med sina direktiv redovisat tre alternativ till nuvarande organisation av forskningen inom försvarssektorn. Vid utformningen av två av dessa (alternativ 1 och 2) har hänsyn ej tagits till regionalpolitiska faktorer. Med beaktande enbart av interna arbetsförhållanden inom försvarsforskningsorganisationen och existerande samarbete mellan denna och såväl dess SOU 1972:8

avnämare som andra forskningsorgan har FU-69 funnit att starka funktionella skäl talar för en sammanhållen lokalisering av försvarets forskningsorgan till Stockholmsregionen. Detta har bildat utgångspunkt för utformningen av alternativen 1 och 2. Alternativ 3, fortsättningsvis benämnt utlokaliseringsalternativet, har utformats med utgångspunkt i de förslag lokaliseringsdelegationen lämnat om utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Umeå och Linköping. FU-69 har därvid uppfattat delegationens förslag såsom angivande huvudsaklig sakinriktning och omfattning på de verksamheter vid nuvarande FOA vars utlokalisering bör övervägas om hänsyn tas även till regionalpolitiska faktorer. Vid den närmare utformningen av utlokaliseringsalternativet fann därvid FU-69 att utlokaliseringen enligt delegationens förslag av vissa funktioner vid nuvarande FOA även sammanhänger med den framtida lokaliseringen av annan forskning, främst av medicinsk/beteendevetenskaplig karaktär, som f. n. handhas av andra försvarsmyndigheter än FOA. Det utlokaliseringsaltemativ med två underalternativ (alternativ 3 a och b) som utredningen beskrivit i kapitel 4 anger sålunda två enligt FU-69 mening möjliga detaljutformningar av försvarsforskningsorganisationen inom de lokaliseringsramar delegationen föreslagit. I detta kapitel sammanfat75

tar FU-69 de funktionella och ekonomiska konsekvenser ett val av detta utlokaliseringsalternativ bedöms få för arbetsförhållandena inom försvarsforskningsorganisationen. Eftersom dessa konsekvenser, som inledningsvis framhölls, var relativt oberoende av detaljorganisationen överensstämmer innehållet i detta kapitel på flertalet punkter med innehållet i den promemoria FU-69 överlämnade till lokaliseringsdelegationen. Komplettering har dock skett ifråga om redovisning av följdverkningar och beräkningar av vissa merkostnader, m. m. med utgångspunkt från aktuella lokaliseringsförslag för berörda funktioner vid såväl FOA som olika avnämarmyndigheter. Detta kapitel syftar sålunda till att ge en samlad bild av de funktionella och ekonomiska faktorer som utredningen bedömt vara av betydelse för den fortsatta prövningen av försvarsforskningens lokalisering mot bakgrund av de organisations- och lokaliseringsförslag som nu föreligger. Kapitlet är upplagt så att avsnitt 5.2 sammanfattar huvudpunkterna i FU-69: s tidigare nämnda promemoria, FOA: s remissyttranden häröver samt lokaliseringsdelegationens förslag. I följande avsnitt av kapitlet liksom i bilaga 8 behandlas olika funktionella och ekonomiska konsekvenser av utlokaliseringen mer i detalj. Härvid diskuteras såväl temporära konsekvenser sammanhängande med själva genomförandet av en utlokalisering som konsekvenser av mer bestående karaktär. Kapitlet avslutas med några sammanfattande slutsatser av FU-69 inför lokaliseringsfrågans fortsatta prövning av statsmakterna.

5.2 Några huvudpunkter i FU-69: s promemoria till lokaliseringsdelegationen, FOA:s remissyttrande häröver och lokaliseringsdelegationens förslag 5.2.1 Huvudpunkter i FU-69 :s promemoria till delegationen I den tidigare nämnda promemorian som FU-69 överlämnade till lokaliseringsdelega76

tionen framhöll FU-69 följande grupper av funktionella och ekonomiska faktorer som varande av särskild betydelse för frågan om FOA: s framtida lokalisering: • behovet av samverkan mellan de forskningsutförande enheterna och avnämarna av forskningsresultaten. Dessa avnämare återfinns främst inom centrala staber och förvaltningsmyndigheter inom försvarssektorn • behovet av samverkan mellan olika forskningsutförande enheter inom den totala försvarsforskningsorganisationen • behovet av samverkan mellan försvarsforskningsorganisationen och andra forskningsutförande enheter inom t. ex. universitet, högskolor och industri, bl. a. med avseende på möjligheter att rekrytera och vidmakthålla en kvalificerad forskar- och teknikerpersonal • kostnader i samband med en ev. omlokalisering. Dessa är dels av löpande karaktär och sammanhänger då främst med upprätthållandet av ovannämnda typer av samverkan, dels av engångskaraktär och avser då främst direkta flyttningskostnader och ev. andra omställningskostnader. Dessa faktorer behandlas som tidigare nämnts mer i detalj i avsnitt 5.3-5.8 nedan varvid innehållet i promemorian kompletterats och konkretiserats vad avser inverkan på kontaktmönster, vissa kostnadsberäkningar m. m. med utgångspunkt från delegationens lokaliseringsförslag.

5.2.2 FOA:s och företagsnämndens punkter på en omlokalisering

syn-

FOA:s yttrande — avgivet i samråd med företagsnämnden - över FU-69: s promemoria rörande funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för FOA: s framtida lokalisering återges oavkortat i bilaga 8 (underbilaga 8.1). Anstalten ansluter sig i yttrandet i stort till den redovisning av dessa faktorer som givits i promemorian och som inarbetats i avsnitten 5.3 och följande. Anstalten önskade dock kraftigare än som SOU 1972:8

gjorts i promemorian framhålla vikten av vissa faktorer, nämligen - behovet av nära kontakter med universitet och högskolor samt av tillgång till en allsidig arbetsmarknad på lokaliseringsorten för kvalificerad teknisk och vetenskaplig personal - personalpolitiska konsekvenser av en ev. utlokalisering, dels av allmän natur, dels sammanhängande med förväntade bortfall av personal på nyckelbefattningar - behovet av interna kontakter mellan avdelningar och byråer, vilket enligt anstalten starkt talade för en samlad lokalisering av anstalten till en och samma ort. 5.2.3 Lokaliseringsdelegationens förslag Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet redovisar i sitt i juli 1972 framlagda betänkande (SOU 1972:55) sina överväganden över ovannämnda material enligt följande. "Delegationen har inte funnit att samverkanskraven vare sig internt eller med staber och försvarets materielverk är så starka att en omlokalisering av delar av FOA inte är möjlig. Ett krav är att mottagningsorten har en lämplig "miljö". Enligt delegationen bör det vara möjligt att omlokalisera de funktioner vid FOA som avser medicin, psykologi och kemi samt övriga beteendevetenskaper som sammanhänger med forskningen kring människan i ett totalförsvarssystem. Antalet anställda vid dessa delar uppgår till 300 å 400. Vidare bör de funktioner vid FOA som avser teknisk informationsbehandling, spaning, samband, etc. med 400 anställda kunna omlokaliseras. Organisationen för och avgränsningen av de enheter som enligt delegationen bör omlokaliseras bör närmare utredas av FU-69." I fråga om val av lokaliseringsorter föreslår delegationen att de funktioner vid FOA som avser medicin, psykologi och kemi samt övriga beteendevetenskaper som sammanhänger med forskningen kring människan i ett totalförsvarssystem lokaliseras till Umeå. Som skäl anför delegationen bl. a. att Umeå tillsammans med Linköping är den enda av de föreslagna lokaliseringsorterna med högre utbildning och forskning av någon större omfattning. Ur regionalpolitiska synpunkter har Umeå företräde vid valet mellan dessa båda orter. Genom en lokalisering av angivna SOU 1972:8

delar av forskningsanstalten samt, vilket också föreslås, statens bakteriologiska laboratorium till Umeå, bör enligt delegationen de båda institutionernas krav på lämplig vetenskaplig miljö kunna tillgodoses. Samtidigt kommer ifrågavarande verksamheter tillsammans med de medicinska institutionerna att bilda ett medicinskt centrum av betydande värde. Vidare föreslår delegationen att de funktioner vid FOA som avser teknisk informationsbehandling, spaning, samband etc. lokaliseras till Linköping. Som skäl för valet av lokaliseringsort anför delegationen bl. a. att de enheter som sysslar med informationsbehandling m. m. kräver tillgång till teknisk högskola med inriktning bl. a. på elektronik m. m. och en industriell närmiljö av besläktat slag. Enligt delegationens mening uppfylls dessa krav vid en förläggning i Linköping. Såväl Umeå som Linköping bedöms vidare av delegationen allmänt ha goda förutsättningar att ta emot statlig verksamhet. I samband med utlokaliseringen till Umeå av delar av FOA: s verksamhet föreslår delegationen att Ursviksområdet utrymmes helt av FOA och att viss verksamhet därvid överförs till Grindsjön, Sorunda. Enligt delegationen bör slutligen den föreslagna styrelsen för försvarsforskning med till denna förda delar av nuvarande FOA vara förlagd till Stockholm. Övriga försvarsmyndigheter. Delegationen har ej föreslagit någon utlokalisering av de delar av centrala militära staber och försvarets materielverk med vilka av utlokaliseringsförslaget berörda delar av FOA har kontakter. Följande föreslagna och i några fall beslutade omlokaliseringar av myndigheter inom försvarssektorn är emellertid av betydelse i detta sammanhang: • försvarets sjukvårdsstyrelse, värnpliktsverket och militärpsykologiska institutet skall enligt beslut av 1971 års riksdag omlokaliseras till Karlstad • fortifikationsförvaltningen föreslås flytta till Eskilstuna och civilförsvarsstyrelsen föreslås flytta till Karlstad enligt förslag från delegationen. 77

5.3 Inverkan av på kontakterna

utlokaliseringsalternativet avnämare-forskningsorgan

ningarna kommer försvarets materielverk främst. Samarbetet med andra totalförsvarsmyndigheter såsom civilförsvarsstyrelsen och 5.3.1 Kontaktnätets omfattning och uppgiföverstyrelsen för ekonomiskt försvar har ter dock under senare år ökat i omfattning. FU-69 har i olika sammanhang framhållit att Denna tendens kan väntas bestå. Det löpansamspelet mellan målinriktad forskning och de samarbetet sker väsentligen genom att långsiktig planering inom försvarssektorn i personal från FOA ingår i olika s. k. studieflera avseenden är föredömligt. Ett viktigt och underlagsgrupper samt andra tekniska led häri är det löpande samarbete som byggts samarbetsgrupper som arbetar med planeupp mellan FOA och olika avnämarmyndig- rings- och anskaffningsfrågor inom resp. heter. Härigenom sker en omfattande överfö- myndigheter. Dessa grupper är i övrigt väring av specialistkunnande och forskningsre- sentligen sammansatta av personal ur studiesultat utöver vad som kommer till uttryck i och planeringsavdelningar eller motsvarande formella skriftliga rapporter o. d. Dessa kan vid staberna och berörda tekniska sakenheter ofta betraktas som en sammanfattande do- vid försvarets materielverk (motsvarande gälkumentation av en informationsöverföring ler för övriga totalförsvarsmyndigheter). som i stor utsträckning äger rum genom FU-69 har med medverkan från FRI direkta kontakter mellan personal vid FOA företagit vissa undersökningar som i stort och avnämarmyndigheterna under det löpan- belyser omfattningen och bredden av konde arbetet på olika forsknings- och utred- takterna mellan FOA och i första hand ningsprojekt. staberna och försvarets materielverk i anStatsdepartementen. S. k. miljö- och ram- knytning till ovannämnda gemensamma arstudier har hittills väsentligen bedrivits i betsgrupper, m. m. Dessa undersökningar rearbetsgrupper i vilka ingår företrädare för dovisas mer i detalj i bilaga 8. Resultaten olika myndigheter inom totalförsvaret samt visar bl. a. att närmare tvåhundra personer, tjänstemän från berörda departement. FOA, dvs. grovt räknat varannan till var tredje främst då FOA P, har här medverkat med kvalificerad handläggare (forskare) vid FOA, betydande personella och andra insatser. Ett är engagerade i sådana kontakter med i särskilt sekretariat för säkerhetspolitiska stu- genomsnitt ca två uppdrag per person. Kondier, knutet till försvarsdepartementet, in- taktfunktionerna är vidare utspridda över rättades den 1 juli 1972 för ledning och samtliga FOA-avdelningar och enheter inom samordning av miljö- och ramstudieverksam- dessa. En på undersökningsresultaten jämte heten . Ett fortlöpande behov av nära kon- representativa kommentarer grundad upptakter mellan detta sekretariat och nuvaran- skattning ger vid handen att en typisk de FOA, främst FOA P, torde föreligga. UD kontaktfrekvens vad gäller personliga samanlitar vidare FOA för tekniskt och studie- manträffanden - formella såväl som informetodiskt underlag till säkerhetspolitiska mella - torde ligga mellan 1 å 2 ggr per ställningstaganden, t. ex. i anslutning till månad och 1 å 2 ggr per vecka för berörda nedrustningsförhandlingarna. Den informa- befattningshavare och uppdrag. Kontaktfretionsöverföring det här är fråga om kräver på kvensen varierar starkt mellan olika grupper grund av ärendenas natur ofta snabba och och tidsperioder. Sådana variationer är kapersonliga kontakter. Detta kontaktbehov rakteristiska då kontaktintensiteten väsentlitorde också kvarstå i framtiden. gen styrs av i avnämarnas planerings- och utredningsverksamhet fortlöpande påträffaMyndigheter inom totalförsvaret. FOA de problem. Kontaktnätets bredd och flexihar ett mycket nära samarbete med olika myndigheter inom totalförsvaret. Kontakter- biliteten i kontaktfrekvensen har av såväl na med centrala militära staber och förvalt- avnämare som forskningsorgan bedömts vara 1 Prop. 1972:45. ningsmyndigheter dominerar. Bland förvalt78

SOU 1972:8

av synnerligen stort värde. Genom att undersökningarna begränsades till formellt dokumenterade kontakter har här redovisade resultat karaktären av nedre gräns för kontakternas omfattning. Kontakterna avser i allt väsentligt vad som i utvärderingen av lokaliseringsdelegationens kontaktundersökning KOMM-71 1 betecknades som planeringssamverkan, dvs. har till syfte att ändra eller vidareutveckla pågående verksamhet inom eller utom myndigheterna. Kontakterna bygger sålunda ofta på tidigare personlig bekantskap mellan de medverkande. Varje enskild kontakt ingår i en kedja av tidigare och efterföljande kontakter. Den löpande kontakten upprätthålls växelvis med telefon- och personkontakter. Vid kontakterna behandlas vidare i stor utsträckning sekretessbelagda frågor. Förutom det ovan behandlade nätet av gemensamma arbetsgrupper spelar den s. k. OA-organisationen en mycket betydelsefull roll i kontakterna mellan FOA och avnämarna. I denna ingår f. n. ett 25-tal operationsanalytiker som fackmässigt utbildas av nuvarande FOA P och redovisas på dess personalstat. Dessa operationsanalytiker är utplacerade på sju myndigheter med centrala planeringsuppgifter inom totalförsvaret (försvarsstaben, arméstaben, marinstaben, flygstaben, civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och socialstyrelsen) och står i sin egenskap av metodexperter till dessa myndigheters förfogande för biträde i den löpande planeringsverksamheten. En systematisk personalcirkulation mellan grupperna i kombination med gemensamma symposier, etc. utgör enligt FOA viktiga medel för utbytet av planeringsmetodiska erfarenheter och för vidmakthållande och utveckling av gruppernas fackkompetens. Mot bakgrund av vad som ovan anförts framhöll FU-69 i sin promemoria till delegationen att kontakterna med olika avnämare måste tillmätas mycket stor betydelse vid en prövning av FOA:s framtida lokalisering. Särskilt gällde detta behovet av en samlokalisering med de centrala staberna och förvaltningsmyndigheterna inom försvaret vilkas SOU 1972:8

lokalisering delegationen samtidigt prövade. FU-69 har också i de överväganden rörande organisatorisk gruppering av försvarets forskningsresurser som redovisas i kapitel 2—4 starkt understrukit behovet av nära och direkta kontaktvägar mellan de forskningsutförande enheterna och deras avnämare, dvs. de som skall använda forskningsresultaten som underlag för bl. a. planering och materielanskaffning. Detta sammanhänger med att en grundläggande svårighet med tillämpad forskning är att forskare inte utan vidare inser vilka tillämpningar som behövs och att användarna av forskningsresultaten inte utan vidare känner till forskningens möjligheter. Det är därför nödvändigt med ofta upprepade jämförelser mellan vad forskarna anser möjligt och vad avnämarna anser sig behöva. Grunden för den löpande styrningen av FOA: s forskning är därför de informationer som byts vid direkta personliga kontakter mellan forskare och handläggande personal vid olika myndigheter inom totalförsvaret. Rörande dessa kontakter framhöll ÖB i sitt remissyttrande över FLT-69 första delbetänkande (SOU 1970: 54) bl. a. följande: "Jag ifrågasätter möjligheterna att i större omfattning centralt göra sådana analyser ledande till forskningsbehov och forskningsplaner. Det torde i stället vara så att forskningsbehoven växer fram hand i hand med de problem som väcks på stor bredd rakt igenom hela organisationen. Brister eller luckor i kunskapsunderlaget utgörande incitament för forskning framkommer såväl då perspektivplaneunderlag tas fram som när alternativ skall värderas och konkretiseras. Det synes också väsentligt att kartläggningen av forskningsbehoven på alla nivåer sker i intim samverkan med forskningsorganen. Endast därigenom säkerställer man att potentiella forskningsresultat av främst innovativ karaktär uppmärksammas. Problemformulering och analys av forskningsbehov måste även i framtiden kunna ske på alla nivåer rakt igenom hela organisationen. En sammanställning av behoven i form av forskningsplaner kan dock ske centralt." 5.3.2 Konsekvenser av utlokaliseringsalternativet Utlokaliseringsalternativet (alternativ 3 enligt kapitel 4, avsnitt 4.4.8) innebär i förhål1 SOU 1972:55 s. 26 f 79

lande till nuläget och övriga alternativ avsevärt förlängda geografiska avstånd mellan utlokaliserade FOA-enheter och dessas huvudavnämare i form av centrala staber och förvaltningsmyndigheter inom försvaret. Med hänvisning till vad som anförts i föregående avsnitt är det enligt utredningen av synnerligen stor betydelse att etablerade kontaktlinjer bibehålls för att säkerställa forskningsorganens aktiva medverkan på alla nivåer inom totalförsvarets studie- och utredningsverksamhet. Utlokaliseringsalternativet kommer därför bl. a. att medföra direkta merkostnader i form av ökade teleavgifter, rese- och traktamentsersättningar samt produktionsbortfall i form av ökad spilltid i samband med resor. Dessa merkostnader uppskattas i avsnitt 5.8 nedan.

I promemorian till lokaliseringsdelegationen konstaterade utredningen att de nuvarande FOA-avdelningarna 1 - 4 utgör relativt självständiga enheter, dels vad avser vissa servicefunktioner, dels i så måtto att behovet av samverkan mellan olika specialistfunktioner i anslutning till tekniska systemutredningar, m. m. i väsentlig utsträckning kan tillgodoses inom resp. avdelningars ram. Utredningen konstaterade vidare i kapitel 3 ovan att detta delvis sammanhänger med att verksamheten

Större betydelse än dessa direkta merkostnader torde emellertid enligt utredningen i längden få tillmätas de strukturella förändringar som det ökade geografiska avståndet kan medföra, såväl vad gäller kontaktnätet som sådant, som därmed sammanhängande arbetsfördelning mellan avnämarmyndigheter, utlokaliserade enheter och andra forskningsorgan. Om avnämarmyndigheterna sålunda finner att de geografiska avstånden ur deras synpunkt avsevärt försvårar målinriktningen av forskningsverksamheten och tillgodogörandet av dess resultat kommer detta att leda till en benägenhet att förstärka egna utredningsorgan, och/eller anlita geografiskt mer näraliggande forsknings- och konsultorgan. Sådana effekter kan enligt utredningens mening endast i begränsad omfattning motverkas t. ex. genom en central styrning av forskningsuppdragens detaljfördelning. Åtgärder syftande till att skapa en god forskningsmiljö som kan attrahera kvalificerad personal och som i övrigt ger utlokaliserade forskningsorgan en hög kvalitetsmässig konkurrenskraft blir i sådana sammanhang väsentliga men ersätter inte behovet av direktkontakter forskare—avnämare.

- med förankring i uttalade avnämarbehov - har breddats så att olika tillämpningsprojekt inom delvis närliggande vetenskaps- och teknikområden har kunnat bearbetats parallellt vid olika avdelningar. De förändringar i nuvarande organisationsstruktur som FU-69 rekommenderar i kapitel 4 innebär i samtliga tre alternativ att forskningsresurserna alltjämt grupperas i administrativt relativt självständiga enheter av ungefär nuvarande avdelningsstorlek vid FOA. Enligt FU-69 innebär organisationsförändringarna jämfört med nuläget bl. a. entydigare ansvarsområden främst på tillämpningssidan för dessa enheter och därmed förenklade kontakt- och beslutsvägar i vissa frågor. Jämfört med nuläget sådant det redovisades i nämnda promemoria till delegationen innebär därför av FU-69 rekommenderade organisationsändringar ingen ökning utan snarare en viss minskning av behovet av samverkan i den löpande verksamheten mellan enheter på samma organisatoriska nivå som nuvarande FOA-avdelningar. Trots detta finner FU-69 att betydande samverkansbehov mellan olika delar av den totala forskningsorganisationen kvarstår. Dessa avser främst

5.4 Inverkan av utlokaliseringsalternativet på det interna samarbetet inom försvarsforskningsorganisationen 5.4.1 Samarbetsmönstret inom forskningsorganisationen i nuläget och enligt FU-69 organisationsförslag

1. planering av verksamheten i stort i anslutning till årlig rullning av programplaner m. m. 80

SOU 1972:8

förslag därutöver väckts om att överväga en successiv överföring av viss flygmedicinsk forskning från Stockholm till Linköping.) • vapen- och verkansblocket bildar en försvarsforskningsanstalt för vapenteknik (FOA-V). FOA-V lokaliseras till Stockholmsregionen, varvid Ursviksområdet utryms och en huvuddel av i första hand FOA-V: s experimentella verksamhet förläggs till Grindsjön, Sorunda. Även om utlokaliseringsalternativet sålunda har stora delar av blockstrukturen gemensamma med alternativen 1 och 2 medför det enligt FU-69 mening avsevärt större sammanlagda förändringar i förhållande till nuläget av de geografiska och organisatoriska kopplingarna mellan olika delar av den totala försvarsforskningsorganisationen. Möjligheterna till nära samarbete mellan de olika blocken av specialistfunktioner begränsas sålunda enligt utredningens mening av de ökade geografiska avstånden. Med hänvisning 5.4.2 Inverkan av utlokaliseringsalternativet till de tre typer av samverkansbehov som angavs i slutet på följande avsnitt vill utredSamtliga tre alternativ till nuvarande organiningen därvid särskilt framhålla följande sation som FU-69 diskuterar i kapitel 4 utgår effekter av utlokaliseringsalternativet från en gruppering av s. k. systeminriktade • effekten på löpande samverkan mellan och vetenskapligt inriktade specialistfunktioFOA-V, FOA-I och FOA-MB samt SFF:s ner i vissa, för alternativen gemensamma utredningsavdelning i anslutning till forskblock (se kapitel 4, avsnitt 4.4). Utlokalisenings- och utredningsprojekt samt avnäringsalternativet (alternativ 3) innebär därvid marremisser som berör flera anstalters • det s. k. blocket för teknisk informationsansvars- och kompetensområden. Denna behandling lokaliseras till Linköping och samverkan har samma karaktär som och bildar där en försvarsforskningsanstalt för ingår också ofta i det ovan behandlade informationsbehandlingsteknik (FOA-I) kontaktnätet med avnämarna. De geogra• det s. k. ABC-skyddsblocket bildar, jämte fiska avstånden mellan anstalterna synes vissa delar av det s. k. MPI-blocket och därvid få samma inverkan på kontakterna delar av det s. k. specialmedicinska forskmellan anstalterna inbördes som mellan ningsgruppsblocket en försvarsforskningsdessa och avnämarmyndigheterna (jfr avanstalt för medicin och beteendevetensnitt 5.3.2 ovan) 2 skap (FOA-MB) lokaliserad till Umeå (alternativ 3 a). Alternativt lokaliseras en1 dast ABC-blocket till Umeå som en filialErfarenheter redovisade från Bell Telephone enhet till FOA-V (alternativ 3 b). MPI- Laboratories, allmänt ansett som ett av världens framgångsrika laboratorier för målinriktad blocket lokaliseras i alternativ 3 b till mest forskning, pekar i samma riktning. (I Morton i Karlstad medan de specialmedicinska "The R & D Game: Technical Men, Technical grupperna bibehåller nuvarande lokali- Management & Research Productivity, MIT Press, 1969). 2 sering till Stockholm och Linköping. (I Viss verksamhet vid nuvarande MPI och SjvS särskild expertpromemoria (bilaga 5) har föreslås sålunda överföras till FOA-MB.

2. löpande samarbete kring systemutredningar, m. m. vanligen i nära samarbete med avnämarna 3. samarbete i vissa vetenskapliga fackfrågor och sambruk av vissa serviceresurser. Dessa samverkansbehov kan enligt utredningens mening tillgodoses tillfredsställande vid en administrativt relativt decentraliserad organisation av de forskningsutförande enheterna (som ger korta formella beredningsoch beslutsvägar) om dessa samtidigt är nära geografiskt samlokaliserade inbördes och i förhållande till avnämarna. Administrativa föreskrifter (t. ex. rörande formella berednings- och beslutsvägar för vissa typer av ärenden) och geografisk samlokalisering (som främjar informella samarbetskontakter) kan i detta sammanhang ses som varandra kompletterande medel både när det gäller att främja forskningens målinriktning och skapa en god forskningsmiljö1

6-SOU

1972:8

• effekten på löpande samverkan mellan samtliga anstalter och SFF i fråga om dator- och programmerarservice. Utlokaliseringsalternativet medför därvid behov av ett ökat antal programmerare inom forskningsorganisationen jämfört med en sammanhållen lokalisering (se vidare avsnitt 5.8). Utlokaliseringen medför vidare behov av ökad datorkapacitet på lokaliseringsorterna och kan innebära behov av ökade investeringar i datoranläggningar på dessa orter. (I den mån datoranläggningarna är av olika typ kan därvid samutnyttjandet av programvara inom försvarsforskningsorganisationen försvåras) • effekten på löpande samverkan mellan ABC-skyddsblocket och FOA-V. Utlokaliseringsalternativet kommer enligt utredningens mening att medföra behov av dubblering av vissa kvalificerade specialistfunktioner för bl. a. organisk/kemisk analys och syntes jämfört med den samlade lokalisering till Ursviksområdet som föreslås i alternativen 1 och 2 (se vidare avsnitt 5.8) utlokaliseringsalternativet (både underalternativet 3 a och 3 b) innebär en i förhållande till nuläget ökad geografisk spridning av resurser för medicinsk och beteendevetenskaplig forskning för försvarsändamål vilket försvårar möjligheterna till en ökad sammanhållning och samordning av forskningen inom området. En sådan samordning har såväl FU-69 som olika totalförsvarsmyndigheter bedömt önskvärd.

5.5 Inverkan av utlokaliseringsalternativet på samverkan med universitet och högskolor, andra forskningsorgan samt industrin 5.5.1 Nuvarande samverkan När det gäller kontakter med andra forskningsorgan skiljer sig FOA i princip inte från andra forskningsinstitutioner, utöver att bredden och omfattningen på FOA:s verksamhet gör att kontakterna berör ett stort antal vetenskapsområden. Sammanställ82

ningen i bilaga 1, tabell B 1.3-7 över vid FOA företrädda tekniska och vetenskapliga specialiteter belyser närmare detta förhållande. Universitets- och

högskolekontakter

FOA har en i förhållande till totalomsättningen relativt begränsad volym uppdrag utlagda på andra forskningsorgan. Antalet från FOA utlagda uppdrag till universitet och högskolor uppgick under 1971 till 73. Av dessa hänför sig ett 60-tal till Stockholm-Uppsalaregionen. Uppdragens totala omfattning var ca 3,5 milj. kr. 1 2 De formella uppdragen ingår i ett samarbetsnät av delvis informell natur med olika universitets- och högskoleinstitutioner och motsvarande. Utöver de fall där direkt samarbete bedrivs torde sålunda flertalet forskare upprätthålla någon form av kontakt med universitets- och högskoleinstitutioner bl. a. genom att delta i vissa seminarier och föreläsningar inom sitt fackområde. Mot ovanstående bakgrund framhöll FU-69 i sin promemoria till delegationen att geografisk närhet till universitet eller högskola med för FOA centrala vetenskapsområden representerade utgör ett tungt vägande krav på nuvarande och framtida lokaliseringsort. Möjligheter till nära kontakter med olika universitets- och högskoleinstitutioner torde vara av stor betydelse bl. a. för att skapa och vidmakthålla en god forskningsmiljö, och då inte minst i fråga om rekrytering och vidareutbildning av kvalificerad forskar- och teknikerpersonal. FU-69 påpekade vidare att berörda universitet och högskolor också har sxort utbyte av en samlokalisering genom att den lokala basen för forskningsverksamhet breddas. Andra uppdragskontakter takter

och

industrikon-

Utöver uppdragen till olika forskningsinstitutioner har FOA f. n. uppdrag utlagda på ett 2 Se tabell B8.3 i bilaga 8. Avser i stort totala omfattningen av uppdrag bearbetade/utlagda under 1971. Betalningsutfallet kan i vissa fall fördela sig på flera budgetår. SOU 1972:8

fyrtiotal industrier och konsulter inom och utom landet till en omfattning av totalt ca 2,8 milj. kr 1 . Myndigheter och företag utanför försvarssektorn har till FOA lagt ut uppdrag om tillsammans ca 4,8 milj. kr 1 . Av detta belopp faller drygt hälften på styrelsen för teknisk utveckling och forskningsråden. Av återstoden avser närmare 1 milj. kr komponentprövning etc. utförd av FTL. FOA: s kontakter med försvarsindustrin är omfattande. De ankommer i första hand på nuvarande FOA 1, FOA 2 och FOA 3 och avser främst Bofors, Förenade Fabriksverken, LME, Philips Teleindustri, Svenska Radio AB och SAAB-SCANIA. Flertalet industrikontakter är betingade av olika uppdrag som försvarets materielverk lägger ut på berörda industrier. Industrikontakterna uppvisar för samtliga FOA-avdelningar en koncentration till södra och mellersta Sverige. 5.5.2 Inverkan av utlokaliseringsalternativet Såväl Umeå som Linköping har institutioner för högre utbildning och forskning inom vissa för de utlokaliserade enheterna viktiga ämnesområden. Inom dessa områden föreligger sålunda förutsättningar för att de utlokaliserade enheterna skall kunna knyta lokala vetenskapliga kontakter. Detta är dock en process som kan kräva en relativt lång upparbetningstid. Stockholmsregionen erbjuder dock de totalt sett bästa förutsättningarna för att etablera vetenskapliga kontakter med olika universitets- och högskoleinstitutioner, bl. a. på grund av en allsidigare täckning av olika vetenskapsområden. FU-69 bedömer sålunda att utlokaliseringsalternativet främst får följande effekter på samverkan mellan berörda försvarsforskningsenheter och andra forskningsorgan samt industrin • etablerade kontakter med universitets- och högskoleinstitutioner i Stockholmsregionen blir svårare att upprätthålla. Vissa av dessa kan successivt överflyttas till de nya lokaliseringsorterna SOU 1972:8

•

även om arbetsmarknaden för kvalificerade forskare och tekniker breddas på lokaliseringsorterna genom utflyttningen av berörda försvarsforskningsenheter och andra forskningsorgan, t. ex. SBL, torde orterna ändå inte ur rekryteringssynpunkt bli jämförbara med Stockholmsregionen • även om underlaget för viss kvalificerad service till forskningsverksamhet breddas på lokaliseringsorterna genom utflyttningen finns dock risk för att köp av sådana servicetjänster på lokaliseringsorterna blir svårare, dyrare och förknippade med längre leveranstider jämfört med Stockholmsregionen. Som exempel på sådan service kan nämnas tillgång till stora datorer, specialiserad vetenskaplig biblioteksservice samt viss specialiserad laboratorieoch instrumentservice •

särskilt för till Umeå utlokaliserade enheter torde det bli svårare att upprätthålla nuvarande industrikontakter och att etablera nya sådana, eftersom en huvuddel av de för samarbete aktuella industrierna är lokaliserade till södra och mellersta Sverige. Sammanfattningsvis torde ovannämnda förhållanden innebära nackdelar för utlokaliserade försvarsforskningsenheter även om vissa positiva effekter erhålls på lokaliseringsorterna, särskilt vad gäller universiteten och högskolorna på dessa orter, vartill kommer de allmänna regionalpolitiska effekterna. 5.6 Skillnader mellan Umeå och med avseende pä kontaktvägarna

Linköping

De föreslagna lokaliseringsorterna Umeå och Linköping skiljer sig enligt utredningens mening i betydande grad när det gäller de sammanlagda kontaktavstånden till avnämare och övriga delar av forskningsorganisationen, och därmed ifråga om möjligheterna att tillgodose olika samverkansbehov. Sålunda torde Linköpingsenheten (FOA-I) få sina kontakter utanför regionen starkt 1 Avser i stort totala omfattningen av uppdrag bearbetade/utlagda under 1971. Betalningsutfallet kan i vissa fall fördela sig på flera budgetår.

koncentrerade till Stockholm. FMV har vidare redan i nuläget väl upparbetade kontaktvägar till försvarsindustrin och egna provningsenheter i Linköpingsregionen. Dessa kontakter berör delvis samma teknikområden som de FOA-I arbetar inom. Umeåenheten får sina avnämar- och forskningskontakter geografiskt betydligt mer utspridda, vilket inte minst med hänsyn till enhetens lokalisering ger mycket långa sammanlagda kontaktavstånd. Umeåenheten har sålunda väsentliga avnämargrupper dels i Stockholm (centrala staber och FMV) dels i Karlstad (SjvS, VPV1 och, enligt delegationens förslag, Cfs), dels slutligen i Eskilstuna (FortF enligt delegationens förslag). Umeåenheten har vidare samverkansbehov med försvarsforskningsorgan i både Stockholm och Linköping 1 där vissa forskningsgrupper bl. a. fackmässigt är underställda Umeåenheten. Umeåenhetens förlängda kontaktvägar till huvuddelen av den industri, med vilken berörda FOA-funktioner samarbetar, har tidigare påtalats.

5.7 Personalavgångar och därmed sammanhängande produktionsstörningar i samband med en omlokalisering En omlokalisering orsakar erfarenhetsmässigt stora påfrestningar på berörd personal och leder också till vissa personalavgångar och därmed sammanhängande produktionsstörningar. För att effektivt bedriva forskning inriktad på olika tillämpningsmål inom de områden FOA arbetar krävs, som tidigare framhållits i detta betänkande, i hög grad samverkan mellan en rad olika specialistfunktioner. Varje sådan specialistfunktion representerar ofta en unik kombination av kompetens inom ett tekniskt eller vetenskapligt fackområde och olika aktuella tillämpningsområden. Flertalet sådana specialistfunktioner bärs upp av ett fåtal kvalificerade befattningshavare med långvarig erfarenhet inom verksamhetsområdet 2 och med ett välutvecklat personligt kontaktnät inom forskningsorganisationen och med olika avnämar84

myndigheter som ett viktigt komplement till den egna fackkompetensen. Ett samtidigt bortfall i samband med en ev. omlokalisering av några sådana personer inom ett fåtal specialistfunktioner kan således leda till avsevärda störningar i resultatavtappningen till avnämarna genom att förutsättningar för en effektiv samverkan mellan olika specialistfunktioner och med avnämarna då ej längre föreligger. Återställande av kompetensnivån inom en specialistfunktion kan ta åtskilliga år ( 5 - 1 0 år) i anspråk, särskilt om erfaren personal saknas som handledare. Den minskade effektivitet i forskningsverksamheten som ett förväntat personalbortfall av ovannämnda art kan medföra har av FOA bedömts kunna medföra väl så stora kostnader för försvaret som andra följder av en utlokalisering. FOA har i februari 1972 genomfört en undersökning av personalens attityder till en utlokalisering. Resultaten redovisas översiktligt i bilaga 8, avsnitt B8.2. Dessa ger anledning förmoda att övergångsproblem av ovannämnd art blir särskilt påtagliga i Umeåalternativet. 5.8 Merkostnader för försvaret i utlokaliseringsalternativet Avsnitten 5.3—5.7 ovan har behandlat olika kvalitativa effekter av utlokaliseringsalternativet på arbetsförutsättningarna inom försvarsforskningsorganisationen. Vissa av dessa effekter förorsakar merkostnader för försvaret, vilka således skall ställas mot de förväntade regionalekonomiska vinsterna av utlokaliseringsalternativet. Dessa merkostnader för försvaret i utlokaliseringsalternativet är svåra att uppskatta bl. a. genom att vissa effekter ej kan kvantifieras men ändå kan vara av mycket stor betydelse. Som exempel kan nämnas ev. försämrad kvalitet på forskningsresultaten i samband med personalbortfall, m. m. som följd av flyttningen, vilket kan 1

Främst alternativ 3 a.

2 Detta gäller ej enbart forskarpersonal med akademisk utbildning utan också i många fall konstruktörer, tekniker och instrumentmakare. SOU 1972:8

leda till sämre beslutsunderlag i materielanskaffningsfrågor av avsevärd ekonomisk räckvidd. Utredningen har emellertid, bl. a. med utgångspunkt i lokaliseringsdelegationens uppskattade schablonbelopp, gjort vissa överslagsberäkningar av de merkostnader som i första hand kan komma att uppstå i anslutning till utlokaliseringsalternativet. Dessa merkostnader är:

A. Engångskostnader kaliseringen

i samband med omlo-

Al. Merinvesteringar i byggnader och fasta anläggningar. En undersökning som utredningen låtit en konsultfirma inom byggnadsfacket utföra visar att dessa under vissa förutsättningar skulle kunna begränsas till omkring 6 milj. kr 1 av en total nyanläggningskostnad på ca 110 milj. kr. 1 3 A2. Direkta flyttningskostnader innefattande även särskilda ersättningar till berörd personal, m. m. Dessa kostnader har med användning av delegationens schablonmodell 2 uppskattats till ca 20 milj. kr 3 . A3. Kostnader för produktionsbortfall i samband med att den kvalificerade personalen måste arbeta med nedmontering, uppmontering och intrimning av komplicerad experimentell utrustning i stället för med avnämarnas problem. Enligt grova bedömningar av FOA skulle dessa kostnader uppgå till 1 5 - 2 5 milj. kr i utlokaliseringsalternativet. I första hand kostnadsposterna Al och A2 kommer att föranleda direkta merutgifter på berörda myndigheters budget i samband med utflyttningen 3 . Posten A3 kommer sannolikt ej att erfordra ökade betalningsmedel över statsbudgeten utan får kompenseras genom att en motsvarande nedgång i forskningsverksamhetens effektivitet får accepteras under en övergångsperiod. SOU 1972:8

B. Merkostnader för den löpande heten efter omlokaliseringen

verksam-

Bl. Merkostnader för upprätthållande av kontaktnät; enligt delegationens beräkningsmetod ca 3,5—4 milj. kr/år, åtminstone under de första åren efter en omlokalisering. B2. Merkostnader för dubblering av vissa specialistfunktioner (framförallt datorprogrammering och organisk/kemisk analys och syntes) på grund av att sambruk av dessa försvåras inom försvarsforskningsorganisationen. Dessa merkostnader är svåra att uppskatta men kan uppgå till omkring 3 milj. kr/år. Såväl kostnadsposterna Bl som B2 kommer vid oförändrad ambitionsnivå i övrigt för forskningsverksamheten att uppträda som merutgifter på berörda myndigheters budget. 2 3 Posterna Bl och B2 har uppskattats innebära ett merbehov av personal inom försvarsforskningsorganisationen motsvarande ett 70-tal heltidstjänster. Lönekostnaderna för dessa ingår i ovan angivna belopp. De beräkningar som ligger till grund för kostnadsuppskattningarna under punkterna A och B ovan redovisas mer i detalj i bilaga 8. 5.9

Slutsatser

Med hänsyn tagen enbart till arbetsförhållandena inom försvarsforskningsorganisationen torde en partiell utlokalisering enligt delegationens förslag innebära betydande merkostnader och påfrestningar. Dessa är framförallt knutna till behovet av att upprätthålla nära kontakter dels inom försvarsforskningsorganisationen med dess olika delar, dels mellan 1 1971 års priser. De framtida kostnaderna är bl. a. beroende av hur markpriserna i Stockholm utvecklas i förhållande till byggnadskostnadsindex. Osäkerheten i kostnadsuppskattningarna är satt till 20%. 2 SOU 1972: 55, bil. 2. 3 FU-69 förutsätter att dessa ej inräknas i de planeringsramar för försvaret som skulle gälla om en utlokalisering ej kommer till stånd.

dessa och avnämarmyndigheterna inom försvaret. Härtill kommer att ett bortfall av kvalificerad personal på vissa nyckelbefattningar i samband med en omlokalisering kan få långvariga effekter på forskningsverksamheten. Försvarsinterna förhållanden talar sålunda starkt för en fortsatt samlad lokalisering av försvarsforskningen till Stockholmsregionen.

86 SOU 1972:8

Överväganden och förslag rörande resursernas framtida organisation

6.1 Utgångspunkter

Utredningen har som grundläggande princip för inriktningen och dimensioneringen av s. k. sektorsanknuten målinriktad forskning och utveckling bl. a. anfört följande i delbetänkande 2. "Forskning avsedd att tillgodose behov inom en viss samhällssektor inriktas och dimensioneras väsentligen utifrån samma mål som gäller för planeringen inom sektorn. Mål för sektorsinriktad forskning bör således behandlas i anslutning till samma beslutsprocess som gäller för planeringen i övrigt inom sektorn." Försvarsforskningen hänger således nära samman med övrig verksamhet inom totalförsvaret och är därmed ett av medlen för att uppnå de mål som statsmakterna uppställt för säkerhetspolitiken. Detta innebär att olika försvarsmyndigheter, främst ÖB och försvarsgrenscheferna samt andra myndigheter med centralt planeringsansvar inom totalförsvaret, måste tillförsäkras ett starkt inflytande på forskningens inriktning och dimensionering samt väl fungerande kontaktvägar till de forskningsutförande enheterna. Dessa grundläggande principer för forskningen för försvarssektorn, som utredningen behandlat i två tidigare delbetänkanden, utgör en viktig utgångspunkt för de överväganden och förslag rörande den framtida organisationen av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn som utredningen presenterar i detta kapitel. SOU 1972:8

forsknings-

En prövning av organisationen av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn innefattar följande frågor: • vilken omfattning och karaktär har sektorns behov av forsknings- och utvecklingskapacitet? • vilken forskning bedrivs lämpligen i egen regi inom sektorn? • hur bör de forskningsutförande enheterna vara organisatoriskt grupperade för att tillgodose följande, i sammanhanget väsentliga krav: - effektiv målinriktning av verksamheten som tillfredsställer avnämarnas behov av forskningsresultat som är tids- och innehållsmässigt anpassade till de beslutssituationer avnämarna står inför i planerings- och anskaffningsverksamheten - anpassningsförmåga såväl till förändringar i behovsbilden på avnämarsidan som till den vetenskapliga utvecklingen ~~ tillgång till hög vetenskaplig kompetens. Detta är en förutsättning för • effektivitet i forskningsverksamheten och undvikande av dubbelarbete genom att rätt utnyttja det totala internationella utbudet av forskningsresultat • balanserade bedömningar av var osäkerheter i till avnämarna redovisat underlag måste accepteras, bl. a. med hänsyn till tidskraven, och med denna osäkerhet samman87

hängande kvarstående problem som bör bli föremål för fortsatt forskning • forskningsorganens förmåga till inre förnyelse. 6.2 Efterfrågan på forskningslingskapacitet för försvaret

och utveck-

Utredningen har funnit, att så länge nuvarande mål för säkerhets- och försvarspolitiken gäller kommer totalförsvaret att ha en långsiktig efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet (FoU-kapacitet) inom främst följande fem tillämpningsområden 1. system och metoder för teknisk informationsbehandling 2. fordon och farkoster 3. vapen och deras verkan med skyddet mot A-, B- och C-vapen som ett särskilt delområde 4. människan i totalförsvaret 5. planerings- och utredningsmetodik (inkl. visst underlag för studier och utredningar på hög organisatorisk nivå inom totalförsvaret). Den FoU-kapacitet som efterfrågas inom dessa tillämpningsområden är i stor utsträckning speciell för försvaret. Efterfrågan inom områdena 1-3 ovan sammanhänger sålunda nära med behovet av att kunna göra kvalificerade bedömningar av den teknologiska hotbilden som underlag för avvägningar av olika totalförsvarskomponenter samt med behovet av att upprätthålla en utvecklingsoch tillverkningskapacitet för viss försvarsmateriel inom landet. Därtill kommer efterfrågan på underlag i frågor rörande rustningsbegränsning och kontroll. De tekniska krav som ställs inom områdena är ofta starkt försvarsspecifika, och stor hänsyn måste tas till militära sekretesskrav beträffande FoUinsatser som är direkt knutna till materielutveckling. Inom område 4, Människan i totalförsvaret, sammanhänger de försvarsspecifika inslagen i efterfrågan främst med de speciella påfrestningar som individer och grupper utsätts för i krigsmiljö och de uppgifter som 88

bl. a. försvarets fredstida utbildningsorganisation därmed ställs inför. De försvarsspecifika dragen i efterfrågan inom område 5, Planerings- och utredningsmetodik m. m. sammanhänger direkt med försvarets uppgifter att inom ramen för begränsade personella och ekonomiska resursuppoffringar i fred planera och investera i utbildning och materiel för en krigsorganisation som inom totalförsvarets ram omfattar stora delar av samhället.

6.3 Behov av forsknings- och utvecklingsresurser inom sektorn och samverkan med annan forskning De resurser som bör satsas på forskning och utveckling inom de nämnda fem tillämpningsområdena är som utredningen framhållit i tidigare delbetänkanden i första hand en fråga om en intern avvägning inom försvarssektorn med hänsyn till de totala mål och resursramar som angetts för sektorns verksamhet. Utredningen har, bl. a. efter hörande av olika planeringsansvariga myndigheter inom totalförsvaret, funnit att efterfrågan på FoU-kapacitet inom nämnda tillämpningsområden har en sådan långsiktighet och karaktär att det är motiverat att försvaret förfogar över egna forskningsutförande enheter inom ur försvarets synpunkt centrala delar av dessa områden. Utredningen har därför - liksom i delbetänkande 1 — funnit starka skäl tala för att försvarets nuvarande forskningsutförande myndigheter behåller försvarsdepartementet som huvudman. En betydande samverkan med annan forskning bör dock alltfort ske och där så är möjligt utbyggas. Utredningen vill i detta sammanhang särskilt framhålla •

samverkan med industrin inom de primärt tekniska tillämpningsområdena ( 1 - 3 ) • samverkan inom tillämpningsområde 4 med annan medicinsk och beteendevetenskaplig forskning. Förutom inom sådana delområden som allmän hälso- och sjukvård bör enligt utredningens mening goda förutsättningar för samverkan också finSOU 1972:8

nas inom sådana delområden som bioteknologi och miljötoxikologi • samverkan med universitet och högskolor i forskarutbildningsfrågor samt i fråga om viss långsiktig, kunskapsuppbyggande forskning. Därutöver bör det enligt utredningens mening prövas om ej vissa mindre enheter inom nuvarande försvarsforskningsorganisation bör överföras till annan huvudman. Dessa frågor har närmare behandlats i kapitel 4. 6.4 Egenskaper hos forskningsresurserna Utredningen har funnit att de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn i första hand bör grupperas i organisatoriska block med uppgift att inför avnämarna, dvs. olika totalförsvarsmyndigheter, svara för den teknisk-vetenskapliga fackkompetensen inom vart och ett av de fem nämnda tillämpningsområdena eller större sammanhållna delar därav. En sådan gruppering främjar enkla och direkta kontaktvägar med avnämarna vilket är av stor betydelse för såväl forskningens målinriktning som forskningsresultatens effektiva utnyttjande. Eftersom den långsiktiga efterfrågan på FoU-kapacitet mer är knuten till dessa tillämpningsområden än till enskilda vetenskapsområden skapar en gruppering i sådana block också förutsättningar för en viss långsiktig stadga hos organisationsstrukturen. En sådan långsiktig stadga är enligt utredningen av stor betydelse bl. a. för att säkra kontinuiteten i informationsöverföringen mellan avnämare och forskningsorgan såväl inom som utom försvarssektorn. Blocken måste kännetecknas av en hög fackkunskap inom de tillämpningsområden de ansvarar för. Detta innebär att de bl. a. skall ha en allsidig kännedom om olika avnämarproblem på tillämpningssidan. De skall därvid komplettera kunnandet inom t. ex. staber och förvaltningar med kapacitet för fördjupade studier och bedömningar — vid behov grundade på egna försök — av vad den teknisk-vetenskapliga utvecklingen kan SOU 1972:8

innebära, dels ur hotbildssynpunkt, dels vad gäller möjligheter till egna systemlösningar. Blocken måste därmed också karakteriseras av en hög kompetens inom för tillämpningsområdet centrala vetenskapsområden. Detta är för det första en förutsättning för att de i sin verksamhet skall kunna tillgodogöra sig resultaten från annan forskning, bl. a. genom att upprätthålla goda kontakter med andra forskningsorgan. För det andra måste blocken kunna tillgodose behov av fördjupade forskningsinsatser inom vissa grundläggande tekniska och vetenskapliga fackområden som är unika och specifika för försvaret. Utredningen vill i detta sammanhang starkt betona kravet på hög vetenskaplig fackkompetens. Detta är nödvändigt både för verksamhetens effektiva bedrivande (undvikande av vetenskapligt dubbelarbete) och för att forskningsorganens trovärdighet, bl. a. i sin rådgivande funktion, ej skall kunna ifrågasättas ur vetenskaplig synpunkt. Inom blocken bör således återfinnas såväl mer systeminriktade specialistfunktioner som mer vetenskapligt inriktade specialistfunktioner. Den inbördes avvägningen mellan dessa kan behöva variera i tiden och från område till område, bl. a. beroende på den kompetens som finns tillgänglig på avnämarsidan och vid andra forskningsorgan.

6.5 Alternativ till nuvarande organisation Med utgångspunkt från den tillämpningsområdesanknutna blockstrukturen har utredningen i kapitel 4 beskrivit tre alternativ till nuvarande organisation av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn. I samtliga dessa alternativ förutsätts en styrelse för försvarsforskning enligt förslaget i utredningens delbetänkande 2 utgöra centralt ledningsorgan. I alternativ 1 är forskningsresurserna organiserade enligt följande • ett sammanhållet FOA, bestående av en avdelning för A-, B- och C-skydd (människan som objekt för vapenverkan), en avdelning för vapensystem och deras ver89

kan och en avdelning för teknisk informationsbehandling • FFA och MPI med i stort oförändrade uppgifter och oförändrad organisation i förhållande till nuläget • befintliga specialmedicinska forskargrupper för vilka SjvS får ett något utökat samordningsansvar. I alternativ 2 är forskningsresurserna organiserade enligt följande • en försvarsforskningsanstalt för vapensystem och deras verkan (FOA-V) inklusive skydd mot A-, B- och C-vapen • en försvarsforskningsanstalt för teknisk informationsbehandling (FOA-I) • en medicinsk-beteendevetenskaplig försvarsforskningsanstalt (FOA-MB) uppbyggd kring vissa funktioner vid nuvarande FOA, MPI forskande funktioner samt specialmedicinska enheter med i stort samma typ av geografisk och organisatorisk anknytning som i nuläget • FFA med i stort oförändrade uppgifter och oförändrad organisation i förhållande till nuläget. Alternativ 3, det s. k. utlokaliseringsalternativet, är utformat med utgångspunkt från delegationens för lokalisering av statlig verksamhet förslag om en utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Linköping och Umeå. Alternativ 3 anknyter i stort till den organisatoriska strukturen i alternativ 2. Det har två underalternativ (3 a och 3 b; se kapitel 4) som skiljer sig åt bl. a. beträffande fördelningen av vissa medicinska och beteendevetenskapliga forskningsresurser. Utlokaliseringsalternativet Utredningen har i kapitel 5 ingående behandlat de funktionella och ekonomiska faktorer som ur främst försvarets synpunkt är av betydelse för ett ställningstagande till utlokaliseringsalternativet. Utredningen har därvid funnit att ett val av detta alternativ, både i förhållande till nuvarande organisation och i förhållande till utredningens alternativ 1 och 2, innebär 90

betydande merkostnader och påfrestningar såväl för försvarsforskningsorganisationen som för försvaret som helhet. Utifrån de arbetsuppgifter och arbetsvillkor som gäller för försvarsforskningen finner utredningen sålunda starka funktionella och ekonomiska skäl tala för en fortsatt sammanhållen lokalisering till Stockholmsregionen av försvarets forskningsutförande enheter. Utredningen finner därför inte anledning att här ytterligare gå in på detta alternativ, utan hänvisar till kapitel 5. Alternativ 1 och 2 Utredningen har mot bakgrund av de detaljdiskussioner som redovisats i tidigare kapitel funnit att den tillämpningsområdesanknutna blockstruktur som karakteriserar alternativen 1 och 2 visar så påtagliga fördelar i förhållande till nuvarande organisation att en övergång till en sådan organisatorisk struktur enligt utredningens mening är starkt motiverad. Dessa fördelar i förhållande till nuvarande organisation hänför sig främst till att den tillämpningsområdesanknutna blockstrukturen på samma organisatoriska nivå (dvs. i stort motsvarande avdelningsnivån vid nuvarande FOA) ger entydigare ansvarsförhållanden för och därmed totalt sett bättre sammanhållning av verksamhet som dels har gemensamma tillämpningsmål, dels visar en betydande grad av teknisk/vetenskaplig samhörighet. Den tillämpningsområdesanknutna blockstrukturen bör därför ge bättre förutsättningar i förhållande till nuläget att vid angivna resursramar vidmakthålla en hög fackkompetens såväl vad gäller försvarsspecifika tillämpningar som inom mer grundläggande vetenskaps- och teknikområden. Detta är inte minst av betydelse med de ekonomiska och personella ramvillkor som gäller för försvaret i nuvarande läge. Den tillämpningsområdesanpassade blockstrukturen enligt något av alternativen 1 och 2 i kapitel 4 ger också enligt utredningens mening möjligheter till personalbesparingar utöver de FOA angivit i sin programplan vad gäller såväl SOU 1972:8

vissa forsknings- och utredningsfunktioner som funktioner för administrativ och teknisk service inom ramen för en i stort oförändrad ambitionsnivå för försvarsforskningsprogrammet som helhet. Dessa dimensioneringsöverväganden redovisas närmare i kapitel 4 och bilaga 6. Den tillämpningsområdesanknutna blockstrukturen bör vidare i förhållande till nuläget ge direktare och mer decentraliserade kontakt- och beslutsvägar såväl gentemot avnämarna som inom forskningsorganisationen i en huvuddel av den löpande verksamheten. Detta bör vara till fördel både för forskningens målinriktning och när det gäller att skapa en god forskningsmiljö. Enligt utredningens mening bör sålunda den tillämpningsområdesanknutna blockstrukturen skapa goda förutsättningar för ett effektivt informationsflöde längs axeln kunskapsuppbyggande forskning -» tillämpad forskning -> objektbunden utvecklings-, försöks- och provningsverksamhet inom varje tillämpningsområde. Detta är av stor betydelse både för ett effektivt resursutnyttjande och för organisationens förmåga till inre förnyelse och anpassning till förändringar i behovsbilden. I sådana sammanhang är sålunda möjligheterna att låta personal inom blocken cirkulera mellan olika arbetsuppgifter längs nämnda axel enligt utredningens mening av större vikt än möjligheterna att låta personal cirkulera mellan tillämpningsområdena. Personalcirkulation mellan olika tillämpningsområden försvåras enligt utredningens mening oberoende av organisationsstruktur av att de olika tillämpningsområdena var för sig har en relativt särpräglad profil vad gäller den kvalificerade personalens teknisk-vetenskapliga fackinriktning. Den tillämpningsområdesanknutna blockstrukturen ansluter också väl till de principer för sektorsanknuten forskning som utredningen diskuterat i tidigare delbetänkanden. Viktiga egenskaper hos resursorganisationen är i detta sammanhang: • sektorns egna forskningsresurser anpassas i första hand efter verksamhet inriktad på sektorsspecifika tillämpningar, detta för SOU 1972:8

att undvika de nackdelar som är förknippade med en splittring i målinriktningen på tillämpningssidan • samordning med forskning inom andra samhällssektorer sker främst genom s. k. programsamordning inom områden där olika sektorers tillämpningsmål är likartade samt genom ett brett tekniskt och vetenskapligt samarbete med universitet och högskolor, andra forskningsorgan samt industrin. Utredningen har ej funnit att en gruppering av forskningsresurserna i block efter de angivna tillämpningsområdena och för dessa centrala vetenskapliga fackområden skulle erbjuda några allvarliga nackdelar, t. ex. i form av en i förhållande till nuläget ökad överlappning av olika organisationsenheters vetenskapliga ansvarsområden. Dels har blocken sina vetenskapliga tyngdpunkter förlagda till relativt skilda områden, dels kan enligt utredningens mening kvarstående behov av samordnat utnyttjande av vissa vetenskapliga specialistfunktioner i allmänhet lösas genom en lämplig geografisk samlokalisering av blocken kompletterat med enhetliga rutiner för kostnadsredovisning m. m. inom försvarsforskningsorganisationen. De svagheter som vidlåder den tillämpningsanpassade blockstrukturen sammanhänger med kvarstående samverkansbehov mellan blocken inbördes samt mellan blocken och andra forskningsorgan. Dessa samverkansbehov ändrar något karaktär i förhållande till nuläget men blir dock inte mer omfattande totalt sett än de som nu förekommer på motsvarande organisatoriska nivå och bör också kunna tillgodoses genom de samverkansformer som beskrivits i kapitel 4.

6.6 Omställningsproblem

En övergång till den tillämpningsområdesanknutna blockstrukturen innebär relativt betydande förändringar i förhållande till FOA: s nuvarande organisation och även när det gäller organisationen av viss forskning inom det medicinsk-beteendevetenskapliga området. Detta kan otvivelaktigt ge upphov 91

till vissa omställningsproblem och därmed förknippade kostnader. Därvid bör dock beaktas att för majoriteten av FOA: s personal innebär alternativen 1 och 2 väsentligen förändringar av de förvaltningsrättsliga lydnadsförhållandena för stora och i nuläget relativt väl sammanhållna grupper av forskningsinstitutioner (motsv.) medan verksamhetens sakinnehåll och geografiska placering knappast berörs i förhållande till gällande programplaner. Utredningen vill i detta sammanhang också erinra om konsekvenserna av 1972 års försvarsbeslut och den utvecklingstrend, som bl. a. redovisas i FOA: s senaste petita och programplaner i fråga om förhållandet mellan tillgängliga ekonomiska ramar för femårsperioden och personalkostnaderna. Försvarsforskningen — liksom försvaret som helhet — torde mot bakgrund härav med stor sannolikhet att under alla förhållanden ställas inför betydande omställningsproblem. Huruvida det ena eller andra organisationsalternativet under sådana omständigheter ger avsevärt större eller mindre totala övergångskostnader t. ex. under en femårsperiod blir mycket svårt att bedöma. Egenskaper hos organisationsstrukturen som anpassningsförmåga och möjligheter att vidmakthålla kompetenscentra av kritisk storlek blir däremot av stor betydelse i ett sådant läge. FOA-personalens åldersstruktur visar vidare att betydande pensionsavgångar kommer att ske under den närmaste fem- till tioårsperioden. Det är därvid av stor betydelse att rekrytering och vidareutveckling av den personal som skall ersätta avgångarna kan ske mot bakgrund av en organisatorisk ram för FOA, som kan förväntas ligga fast i sina huvuddrag under en längre tidsperiod. Sammanfattningsvis bör därför ev. övergångskostnader enligt utredningens mening inte behöva utgöra ett tungt vägande skäl mot en övergång till en tillämpningsområdesanknuten blockstruktur.

6.7 Val mellan alternativen forskningsresursorganisationen

I och 2 för

Skillnaderna mellan utredningens alternativ 1 och 2 betingas dels av graden av organisatorisk sammanhållning av vissa resurser för medicinsk och beteendevetenskaplig forskning, dels av frågan om tre av blocken (teknisk informationsbehandling, vapen och verkan och ABC-skydd) skall bilda relativt självständiga avdelningar inom en gemensam myndighetsram (FOA) eller ingå i två relativt självständiga institut (FOA-I resp. FOA-V); i båda alternativen under SFF som programmyndighet med de uppgifter och befogenheter som föreslogs i delbetänkande 2. Frågan om den medicinsk-beteendevetenskapliga forskningens organisation och F O A : s organisation kan därvid behandlas oberoende av varandra.

Medicinsk-beteendevetenskaplig

forskning

I fråga om den medicinsk-beteendevetenskapliga forskningen anser utredningen att såväl områdets betydelse som avnämarnas uttryckta behov starkt talar för ett val av organisatorisk lösning enligt alternativ 2. Detta alternativ bör därför sättas som mål för utvecklingen av organisationen av den medicinsk-beteendevetenskapliga forskningen för totalförsvarsändamål. Detta mål bör förverkligas successivt varvid ett första steg lämpligen utgörs av de åtgärder som föreslås inom ramen för alternativ 1, innebärande möjlighet att inrätta vissa fasta tjänster vid nuvarande specialmedicinska forskningsgrupper. Vid detaljutformningen av organisationen bör bl. a. beaktas de synpunkter som framförs i den särskilda expertpromemorian i bilaga 5.

FOA: s o rga n isa tio n I fråga om organisationen av den forskning som nu väsentligen bedrivs vid FOA uppvisar båda alternativen i betydande utsträckning likartade fördelar av den art som ovan angavs för en tillämpningsområdesanpassad blockSOU 1972:8

struktur. De ytterligare fördelar som alternativ 1 kan ge genom den starkare administrativa sammanhållningen av de tre berörda blocken i en myndighet i stället för två skall emellertid vägas mot de nackdelar som kan vara förknippade med existensen av en särskild berednings- och beslutsnivå för just dessa block i förhållande till den samlade programmyndigheten SFF. Dessa nackdelar, bl. a. i form av risker för administrativt merarbete, har diskuterats i kapitel 4, avsnitt 4.4.5. Det merbehov av samordning av institutens verksamhet på SFF-nivån som kan uppstå i alternativ 2 i förhållande till alternativ 1 bör enligt utredningens mening väl kunna tillgodoses genom SFF och den chefsnämnd som ingår i alternativ 2, med mindre risker för administrativt merarbete än i alternativ 1. Utredningens dimensioneringsöverväganden rörande personalbehovet i vissa centrala ledningsfunktioner tyder i någon mån härpå, även om skillnaderna mellan alternativen 1 och 2 är små, särskilt i förhållande till de totala personalbesparingar som är möjliga vid en omorganisation (se kapitel 4, avsnitt 4.5).

tas som neutral i förhållande till olika forskningsutförande enheter. Mot bakgrund av vad som ovan anförts förordar därför utredningen en utformning av den framtida organisationen för de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn enligt de linjer som anges i alternativ 2 i kapitel 4. En övergång till den nya organisationen torde — inte minst av personalpolitiska skäl - behöva ske stegvis. Utredningen föreslår därför att detaljplanering och successivt genomförande av erforderliga organisationsändringar anförtros åt en organisationskommitté enligt den tids- och arbetsplan i stort som framgår av bilaga 9.

Risker för att kompetenstvister uppstår i utövandet av programfunktionen mellan å ena sidan SFF-nivån och å andra sidan FOA-verksledningsnivån torde vidare föreligga i alternativ 1. Detta innebär att valet mellan alternativen 1 och 2 i detta delbetänkande för utformning av forskningsresursernas organisation måste sättas in i sitt sammanhang med de förslag rörande utformningen av försvarsforskningens centrala ledningsfunktioner som FU-69 framlagt i tidigare delbetänkanden. En sammanfattning av dessa förslag återfinns i kapitel 7 nedan. Utredningen har i dessa tidigare delbetänkanden betonat betydelsen av en stark och oberoende programfunktion för försvarsforskningen i vilken är säkerställt ett starkt inflytande för olika totalförsvarsmyndigheter och som därutöver kan verka för ett samordnat utnyttjande av olika forskningsresurser inom och utom försvarsforskningen. Utredningen har därvid också framhållit det viktiga i att denna programfunktion uppfatSOU 1972:8

7 Forskningsorganisation för försvarssektorn—sammanfattning av utredningens överväganden och förslag i delbetänkande 1—3

7.1 Bakgrund Det utredningsuppdrag som slutredovisas med detta betänkande innebar enligt direktiven en totalöversyn av försvarsforskningen, dess inriktning, omfattning och organisation, vilket även innefattade samspelet såväl med annan verksamhet inom försvaret som med annan forskning. Uppdragets omfattning och komplexitet har nödvändiggjort en redovisning av arbetet i flera steg, varigenom utredningens successiva ställningstaganden kunnat bli föremål för en öppen diskussion. Förutsättningarna för utredningsarbetet har i vissa avseenden förändrats under arbetets gång. Därvid bör särskilt nämnas 1972 års försvarsbeslut samt delegationens för lokalisering av statlig verksamhet förslag. 1972 års försvarsbeslut har sålunda medfört att försvaret delvis ställts i en ny planeringssituation genom de förändringar i inriktningen och i de ekonomiska och personella ramvillkoren som beslutet innebär. Detta torde få vissa konsekvenser för forskningens sakinnehåll och innebär under alla förhållanden en stark kostnadspress på forskningsorganen likaväl som på andra myndigheter inom totalförsvaret. Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet har föreslagit en partiell utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Linköping och Umeå, vilket utred94

ningen i enlighet med sina direktiv beaktat vid utformningen av ett av organisationsalternativen. Nämnda förändringar i förutsättningarna har emellertid närmast understrukit nödvändigheten av den organisatoriska grundsyn som utredningen gav uttryck för i delbetänkande 1 och som bl. a. starkt betonade behovet av en forskningsorganisation med god anpassningsförmåga. Utredningen har vidare kunnat konstatera att de principer för sektorsanknuten målbunden forskning, som diskuterades i delbetänkande 1 och 2, synes ha förutsättningar att få en bred tillämpning med de variationer i detaljutformningen som betingas av de specifika förhållanden inom olika sektorer av samhället 1 . I och med de förslag som lämnas i detta delbetänkande rörande organisationen av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn föreligger en totalbild av utredningens förslag rörande forskningsorganisationen för försvarssektorn. Mot ovanstående bakgrund har utredningen därför funnit skäl att i detta slutkapitel ge en sammanfattning av de överväganden och förslag i centrala organisationsfrågor som utredningen presenterat i detta och tidigare delbetänkanden.

1 Se bl. a. SOU 1972:59 "Att välja framtid", betänkande avlämnat av den s. k. arbetsgruppen för framtidsstudier. SOU 1972:8

7.2 Utredningens slutförslag Den av utredningen förordade detaljutformningen av den totala försvarsforskningsorganisationen (i fortsättningen benämnt utredningens slutförslag) utgörs av en styrelse för försvarsforskning (SFF) enligt delbetänkande 2 och en resursorganisation enligt alternativ 2 i detta delbetänkande. En jämförelse mellan utredningens slutförslag och nuvarande organisation visar att utredningen främst bedömer följande förändringar som viktiga: Gemensam program funktion Försvarsforskningen utgör en del av den totala verksamheten inom totalförsvaret. Det är därför ett krav att försvarsforskningen inriktas och dimensioneras utifrån de säkerhetspolitiska mål statsmakterna fastlägger. Detta tillgodoses bäst om en gemensam programfunktion skapas för all icke objektbunden försvarsforskning. Detta innebär att sådan forskning, oberoende av var den bedrivs och av om den är av teknisk/naturvetenskaplig, medicinsk, beteende- eller samhällsvetenskaplig karaktär, skall inriktas och dimensioneras i stort i en gemensam avvägningsprocedur. Denna avvägningsprocedur ansluter i sin principiella utformning nära till den som nu tillämpas för FOA:s verksamhet. En myndighet skall sålunda såsom programmyndighet ha ansvaret för genomförandet av denna avvägningsprocedur. I den gemensamma programfunktionen skall vidare ingå ansvaret för forskningsorganens s. k. rådgivande funktion gentemot myndigheter med centralt planeringsansvar. Motiven och formerna härför beskrivs närmare i delbetänkande 2. Organisatoriskt realiseras den gemensamma programfunktionen genom inrättandet av en särskild styrelse för försvarsforskning (SFF). I denna ingår huvuddelen av nuvarande FOA P med i stort sett oförändrade arbetsuppgifter och personal. SFF får därigenom en personalstyrka på ca 120 personer. Något merbehov av befattningar på denna nivå i förhållande till nuvarande organisation torde ej uppstå i det av utredningen SOU 1972:8

förordade slutförslaget. I resursorganisationen (se nedan) möjliggör slutförslaget personalbesparingar. Slutförslaget bibehåller i allt väsentligt de former för forskningens målinriktning som visat sig ändamålsenliga i nuvarande organisation och som bygger på successiva kontakter på alla nivåer mellan forskningsorganen och olika myndigheter inom totalförsvaret. Slutförslaget innebär därvid möjligheter till minskningar av de arbetsinsatser som krävs av såväl avnämarmyndigheter som forskningsorgan i anslutning till rullningen av programplanerna.

Tillämpningsområdesanknuten tur

resursstruk-

I slutförslaget grupperas de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn i institut i stort motsvarande avdelningsnivån inom FOA. FFA ingår i organisationen som ett sådant institut. Instituten får med utgångspunkt i de mål och ramar i stort för verksamheten som SFF anger ett självständigt ansvar för forskningens utförande inom följande fyra tillämpningsområden • teknisk informationsbehandling (FOA-I) • vapensystem och deras verkan (FOA-V) med skydd mot A-, B- och C-stridsmedel som ett särskilt delområde • flygteknik (FFA) • människan i totalförsvaret (FOA-MB). SFF:s utredningsavdelning har ett motsvarande ansvar som instituten inom tillämpningsområdet Planerings- och utredningsmetodik (jämte viss anknytande samhällsvetenskaplig forskning). Institutens självständiga utförandeansvar innebär bl. a. ansvar för verksamhetens detaljerade teknisk/vetenskapliga sakinnehåll, för den löpande resultatöverföringen till avnämarna och för resultatens vetenskapliga kvalitet. Förutom den samhörighet vad beträffar tillämpningsområde som karakteriserar verksamheten inom varje institut finns även en betydande grad av teknisk/vetenskaplig samhörighet inom varje sådant institut. Denna organisatoriska gruppering av forskningsre95

surserna bör enligt utredningen ge korta kontakt- och beslutsvägar både gentemot avnämarna och inom forskningsorganisationen samt därutöver främja vidmakthållandet av en hög fackkompetens inom instituten. I samband med omstruktureringen av resursorganisationen uppkommer möjligheter till personalminskningar. Sålunda bedömer utredningen att det sammanlagda resultatet av rationaliseringar inom stödfunktioner och strukturförändringar i organisationen bör möjliggöra en personalminskning fram till 1977/78 vid de enheter som ingår i nuvarande FOA om ca 180 personer, utan att i programplanen angivna mål för försvarsforskningen påverkas nämnvärt. Jämfört med den minskning på upp till 150 personer som FOA diskuterar i petita och programplan innebär detta således en ytterligare minskning på ett 30-tal personer. Dessa ingår huvudsakligen i stödfunktioner som teknisk och administrativ service, och minskningen möjliggörs genom både tekniska rationaliseringar och sänkta serviceambitioner. FRI har i en undersökning gjord på uppdrag av utredningen pekat på möjligheter till personalminskningar på ytterligare ca 140 personer, även dessa huvudsakligen inom funktioner för administrativ och teknisk service. Nämnda minskning uppstår huvudsakligen genom en övergång från egenproduktion till köp av tjänsterna ifråga. Tillkomsten av SFF underlättar enligt utredningens mening ett realiserande av dessa ur flexibilitetssynpunkt önskvärda personalminskningar. Med användande av sedvanliga personalpolitiska medel (normala avgångar, eventuellt kompletterade med bestämmelser om utnyttjande av nedre pensioneringsgräns) kan dock nämnda ytterligare personalminskningar realiseras endast över en längre tidsperiod.

Förvaltningsrättslig avgränsning av programfunktion och utförandefunktion Enligt utredningens slutförslag bör en klar förvaltningsrättslig gräns dras mellan pro9ö

gramfunktion och utförandefunktion. Det är därvid enligt utredningens mening viktigt att denna gräns dras på väsentligen samma sätt för alla tillämpningsområden och forskningsutförande enheter, detta för att programfunktionen ej skall riskera att bli partisk i avvägningsfrågor — eller uppfattas som sådan. Det är vidare viktigt att programfunktionens ställning blir stark men att dess uppgifter begränsas till forskningens inriktning och dimensionering i stort. Därför får den i utredningens förslag bl. a. en kraftfull ekonomisk direktivrätt gentemot forskningsorganen och ett däremot svarande ansvar för sysselsättningen vid forskningsorganen. Detta är enligt vad utredningen framhållit i delbetänkande 1 och 2 av betydelse för att undvika tendenser till alltför stark styrning från befintliga resurser på den långsiktiga programutformningen och för att främja ett samordnat utnyttjande av olika forskningsorgan inom och utom försvarssektorn. Den närmare organisatoriska utformningen av programfunktionen beskrivs i delbetänkande 2. Den nämnda förvaltningsrättsliga gränsen dras i utredningens förslag genom att programfunktion och utförandefunktion hänförs till skilda myndigheter. Samspelet mellan programfunktion och utförandefunktion regleras dels i form av vissa direktiv- och anvisningsrätter, dels genom att vissa samrådsförfaranden som f. n. tillämpas vid rullningen av FOA:s forskningsplaner får en organisatorisk och instruktionsmässig förankring i de s. k. programnämnderna i SFF. Genom programnämnderna avses sålunda balans skapas mellan avnämarinflytande och forskningsinflytande på forskningens inriktning. Vidare underlättas möjligheterna för företrädare för forskningsorgan utanför försvarssektorn att medverka vid programberedning och uppföljning. Härigenom främjas bl. a. förutsättningarna för ett samordnat utnyttjande av olika forskningsorgan inom och utom försvarssektorn. Vidare främjas den allsidiga vetenskapliga kvalitetsprövning, som är en grundläggande förutsättning för all kvalificerad forskning. SOU 1972:8

7.3 Medel för en samordnad målinriktning av forskningsverksamheten i utredningens slut förslag För den samordnade inriktningen i stort av institutens verksamhet svarar den för instituten gemensamma programfunktionen i SFF. Programfunktionen fastställer sålunda inriktningen och omfattningen i stort av institutens verksamhet i samverkan dels med berörda institutsledningar (sakinnehåll i stort, personella konsekvenser), dels med avnämarmyndigheter (behovsbild, ekonomisk belastning på planeringsramar för olika delar av totalförsvaret). Den sammanhållna programfunktionen för forskningens inriktning och dimensionering i stort kombineras i utredningens slutförslag med en relativt långtgående decentralisering av ansvaret för att genomföra forskningsprogrammet, dvs. för ledning av den löpande forskningsverksamheten och dennas detaljerade teknisk/vetenskapliga sakinnehåll. Forskningsorganens medverkan i avnämarnas studie- och underlagsgrupper spelar en viktig roll för den löpande samordningen av den direkt avnämarinriktade verksamheten. Ledningsansvaret för verksamheten i studieoch underlagsgrupperna åvilar i enlighet med tilläggsdirektiven till utredningen ytterst de centralt planeringsansvariga myndigheterna inom totalförsvaret men vissa ledningsuppgifter kan av dessa för tillämpliga delar av verksamheten delegeras till forskningsorganen. För den koordinering av de skilda institutens verksamhet som därvid kan erfordras på central nivå svarar i utredningens slutförslag den s. k. chefsnämnden (se kapitel 4 och bilaga 3). Med utgångspunkt i institutens självständiga fackansvar inom respektive tillämpningsområden blir det därvid en viktig uppgift för chefsnämnden att säkerställa ett väl löpande samarbete på lägre nivåer i gemensamma projektgrupper, etc. Genom att instituten i utredningens slutförslag i stor utsträckning är geografiskt samlokaliserade skapas dessutom goda förutsättningar för ett informellt samarbete inom 7-SOU

1972:8

forskningsorganisationen, vilket bidrar till samordningen av institutens verksamhet och underlättar sambruk t. ex. av olika specialiserade serviceresurser. Behovet av samverkan mellan olika delar av försvarsforskningsorganisationen kring fördjupade vetenskapliga forskningsinsatser inom olika områden torde kunna tillgodoses via i stort likartade mekanismer som gäller för den direkt avnämarinriktade verksamheten. Behovet av samverkan i sådana frågor mellan olika delar av försvarsforskningsorganisationen och andra forskningsorgan såsom universitet och högskolor torde dessutom vara väl så stort som behovet av samverkan internt inom försvarsforskningsorganisationen. Bakom ovan redovisade förslag ligger insikten om att en effektiv målinriktning och samordning av försvarsforskningen i hög grad är en fråga om att säkerställa att problem och problemlösningar blir kända och riktigt uppfattade inom berörda enheter såväl på forsknings- som avnämarsidan. Nära och direkta kontakter av såväl formell som informell natur på alla nivåer mellan olika delar av forskningsorganisationen samt mellan denna och dess avnämare blir därför av mycket stor betydelse. Föreskrifter om formella berednings- och beslutsvägar för olika typer av ärenden, geografisk/lokalmässig och organisatorisk/administrativ samgruppering av olika enheter inom forskningsorganisationen blir därmed varandra kompletterande medel både när det gäller att främja forskningens målinriktning och skapa en god forskningsmiljö.

7.4 Lokaliserings frågan Med lokaliseringsdelegationens förslag som utgångspunkt har utredningen utformat ett särskilt organisationsalternativ där två av de tidigare nämnda instituten med något annorlunda sammansättning än i utredningens slutförslag är förlagda till Linköping respektive Umeå. Som närmare framgår av kapitel 5 innebär en sådan utlokalisering betydande merkostnader och påfrestningar såväl för 97

försvarsforskningsorganisationen som för dess avnämare inom totalförsvaret. Försvarsinterna förhållanden talar sålunda enligt utredningens mening för en fortsatt samlad lokalisering av försvarsforskningen till Stockholmsregionen.

7.5 Jämförelse med huvudalternativen 3 i delbetänkande 1

2 och

Vid sina överväganden rörande utformningen av den totala försvarsforskningsorganisationen i delbetänkande 1 konstaterade utredningen att de i nämnda betänkande beskrivna huvudalternativen 2 (program- och utförandefunktion samlade i en myndighet) och 3 (program- och utförandefunktioner i skilda myndigheter) båda kunde ges en detaljutformning som uppfyller huvuddelen av de krav utredningen bedömde såsom viktiga. En jämförelse mellan å ena sidan utredningens slutförslag, sådant det framgår av detta betänkande och delbetänkande 2, och å andra sidan huvudalternativen 2 och 3 i delbetänkande 1 visar följande1 • ett karakteristiskt drag är i samtliga fall den samlade programfunktionen för försvarsforskningens inriktning och dimensionering i stort. I utredningens slutförslag har programfunktionen (SFF) tilldelats befogenheter i form av ekonomisk direktivrätt, m. m. och ett däremot svarande ansvar för sysselsättningen i stort inom forskningsorganen. Nämnda befogenhets- och ansvarsfördelning skiljer sig ej nämnvärt från vad som gäller mellan verksledning och avdelningsnivån i huvudalternativ 2 i delbetänkande 1 • slutförslaget karakteriseras av en långtgående decentralisering av ansvaret för forskningens utförande med utgångspunkt i de mål och ramar i stort för verksamheten som programfunktionen angivit. Slutförslaget innebär i samband därmed även decentraliserade kontaktvägar till avnämarna. I nämnda avseenden ansluter slutförslaget mer till huvudalternativ 3 än 2 i delbetänkande 1. Denna decentralisering är dock möjlig även inom 98

ramen för huvudalternativet 2 i delbetänkande 1 vid samma organisatoriska gruppering av forskningsresurserna på FOA-avdelnings/institutsnivån som i utredningens slutförslag • inga påtagliga stordriftsfördelar torde, enligt resultatet av FRI:s översyn, erhållas genom en ökad organisatorisk samgruppering av resurser för administrativ och teknisk service, något som huvudalternativet 2 i delbetänkande 1 i princip möjliggör i förhållande till slutförslaget. Denna slutsats är dock beroende av forskningsorganisationens totala storlek. Utredningen har emellertid ej funnit stöd i avnämarnas anmälda efterfrågan på FoUkapacitet för några antaganden om en nedskärning av forskningsorganisationen till den storlek den hade i mitten på 1950-talet (ca 700 personer) då en av Kungl. Maj: t tillsatt utredning senast tog ställning för ett sammanhållet FOA. Sammanfattningsvis torde sålunda utredningens slutförslag uppfylla de krav som ställdes i anslutning till både huvudalternativen 2 och 3 i delbetänkande 1 avseende bl. a. • avnämarnas, dvs. främst olika totalförsvarsmyndigheters, möjligheter att påverka inriktningen av försvarsforskningsprogrammet • kontaktmöjligheterna på olika nivåer mellan avnämarna och de forskningsproducerande organen. 7.6 Funktionella ga medel

mål och

förvaltningsrättsli-

Om programfunktionens uppgifter på central nivå (sådana de beskrevs i delbetänkande 2) accepteras liksom principen om ett så långt möjligt decentraliserat ansvar för forskningens utförande, blir utredningens slutförslag och huvudalternativen 2 och 3 i delbetänkande 1 likvärda på alla väsentliga punkDärvid bör beaktas att vissa frågor rörande den s. k. SPU-enheten i delbetänkande 1 fått sin lösning genom inrättandet av sekretariatet för säkerhetspolitiska studier och långsiktsplanering vid försvarsdepartementet. SOU 1972:8

ter. Eventuella skillnader mellan alternativen betingas mot ovanstående bakgrund väsentligen av vilka förvaltningsrättsliga medel som bedöms lämpliga, dels för att åstadkomma den önskvärda avgränsningen mellan programfunktion och utförandefunktion, dels för att säkerställa samverkan mellan olika delar av forskningsorganisationen. I princip är därvid flera vägar möjliga utöver det alternativ utredningen förordat: Ett alternativ är att samla programfunktion och utförandefunktioner för försvarsforskningen inom en gemensam forskningsmyndighet som i huvudalternativ 2 i delbetänkande 1. I Kungl. Maj.ts instruktion för myndigheten anges avdelningars (motsv.) inom myndigheten antal och verksamhetsområden i stort. I övrigt ges i instruktionen inga närmare anvisningar för ansvarsfördelningen inom myndigheten och olika ärendens handläggning utöver vad som erfordras enligt allmänna verksstadgan. Avgränsningen av programfunktion och utförandefunktion överlämnas åt verkschefen att avgöra i intern arbetsordning eller motsvarande. Utredningen har, som framgått av tidigare delbetänkanden, ansett att en sådan lösning är otillfredsställande och att en klar förvaltningsrättslig precisering och förankring av den för försvarsforskningen gemensamma programfunktionens ställning i förhållande till olika forskningsutförande organ är nödvändig. Ett annat alternativ är att samla programfunktion och utförandefunktion inom vad som formellt är en myndighet gentemot Kungl. Maj: t. I sin instruktion för myndigheten föreskriver emellertid Kungl. Maj: t en mer preciserad ansvarsfördelning mellan olika enheter inom myndigheten samt ger ytterligare anvisningar för handläggningen av vissa typer av ärenden. Härigenom kan bl. a. avgränsningen av programfunktion och utförandefunktion samt olika intressenters inflytande på programfunktionen ges den förvaltningsrättsliga förankring som en Kungl. Maj:ts instruktion innebär. Med en i förhållande till utredningens slutförslag i stort oförändrad ansvars- och uppgiftsfördelning SOU 1972:8

mellan SFF-nivån och institutsnivån skulle ett sådant alternativ t. ex. kunna innebära att institutens instruktioner med i stort oförändrat innehåll skrivs in som en del av SFF: s instruktion varigenom chefen för SFF formellt blir chef även för instituten. Utredningen har emellertid ej kunnat finna några förvaltningsrättsliga eller andra fördelar med en sådan organisationsutformning. Däremot föreligger bl. a. vissa risker för att alltför många detaljärenden rörande institutens löpande verksamhet hänskjuts till chefen för SFF för prövning, vilket kan medföra en onödigt ökad belastning på såväl chefen personligen som på berörda stabsorgan. En modell med fristående institut torde också ge bättre möjligheter att anpassa olika delar av utförandeorganisationen till de särskilda betingelser som gäller för forskningsverksamheten inom olika områden och där skillnaderna mellan t. ex. å ena sidan viss teknisk och å andra sidan viss medicinsk forskning kan vara stora. Samtidigt innehålls ändå kravet på en enhetlig programfunktion för forskningens inriktning och dimensionering i stort, liksom kraven på en inbördes samverkan mellan olika forskningsutförande enheter inom och utom försvaret, bl. a. genom de direktiv- och anvisningsrätter SFF och olika avnämarmyndigheter inom totalförsvaret får. Enligt utredningens mening bör därför dess slutalternativ, med SFF och instituten som formellt fristående myndigheter men kopplade med bl. a. samma typ av direktivoch anvisningsrätter som ÖB och försvarsgrenscheferna har gentemot FMV, vad gäller anskaffnings- och utvecklingsverksamheten, i första hand läggas till grund för den framtida försvarsforskningsorganisationen. Utredningens slutförslag, bestående av en styrelse för försvarsforskning och fristående forskningsinstitut ger sålunda de totalt sett bästa möjligheterna att tillgodose följande väsentliga vetenskapliga och demokratiska krav på försvarsforskningsorganisationen ur såväl avnämarnas som forskningsproducenternas synpunkt: •

säkerställande av totalförsvarsmyndigheternas inflytande på forskningens inrikt99

ning och dimensionering i enlighet med av statsmakterna angivna säkerhetspolitiska mål • insyn i proceduren för forskningens inriktning bl. a. för att säkerställa att den vetenskapliga kvaliteten upprätthålls och att behoven av samverkan med forskning inom andra samhällssektorer tillgodoses • decentraliserade och nära kontakter mellan forskningsorganen och olika avnämare till forskningsresultaten inom totalförsvaret • säkerställande av totalförsvarets tillgång till forsknings- och utvecklingsresurser med hög fackkompetens och som kan erbjuda en god forskningsmiljö.

100 SOU 1972:8

Reservation av ledamoten Nils-H Lundquist

I FU-69 delbetänkande 2 anförde jag i ett särskilt yttrande, att jag fann även andra organisationslösningar för försvarsforskningens ledning än den föreslagna vara möjliga, och jag redovisade ett exempel på en lösning, som med utgångspunkt från vissa värderingar kunde vara att föredra. Jag återkommer senare till dessa värderingar, men jag vill inledningsvis notera detta särskilda yttrande som ett uttryck för tveksamhet inför möjligheten att på detta utredningsstadium avge en entydig, klart motiverbar rekommendation beträffande ledningsorganisationen. Under utredningens fortsatta arbete har jag funnit ytterligare skäl för denna tveksamhet. Utredningen har, med utgångspunkt från förslaget i delbetänkande 2, funnit sig böra föreslå en organisationslösning på resurssidan, som innebär en uppspaltning av FOA i flera separata myndigheter, vilket formellt torde innebära ett avsteg från direktiven. Jag ser detta som en indikation på att utredningens tidigare arbetshypotes, att ledningsorganisationen kan lösas oberoende av resursorganisationen, inte är hållbar. En omprövning av slutsatserna i delbetänkande 2 borde ha skett i denna arbetsetapp. Jag kan därför endast i vissa delar ansluta mig till utredningens överväganden och slutförslag. Vad beträffar de principiella övervägandena avviker min uppfattning från utredningsmajoritetens i följande avseenden: SOU 1972:8

1 Den organisatoriska relationen mellan programansvar och genomförandeansvar Utredningen förordar en organisationslösning, där programansvaret har lagts till en myndighet, skild från de forskningsproducerande instanserna, med starka utredningsoch planeringsorgan och med starka direktivrätter. Några alternativ ifråga om programfunktionens utformning har inte explicit diskuterats i delbetänkande 2, och utredningens överväganden har inte övertygat mig om behovet av en så stark programfunktion, eller ens av en organisatorisk separation av program- och genomförandeansvar. Det kan erinras om att FOA - som de facto haft en planering i programtermer sedan ca 10 år — i dagens läge fungerar både som programmyndighet och som forskningsproducent, utan att några väsentliga olägenheter häri har påtalats. Fördelarna med den föreslagna organisationen anses vara bättre tillgodoseende av avnämarnas behov av inflytande på programmet och bättre flexibilitet vid växlande behovsbild och medelstillgång. De möjliga vinsterna härvidlag är inte åskådliggjorda i jämförelse med t. ex. ett system som svarar mot nuvarande procedur vid FOA. Enligt min uppfattning är de diskutabla och, i den mån de är reella, mycket blygsamma, och de väger lätt jämfört med de olägenheter och risker som konstruktionen innebär. Dessa är: • oklarhet i befogenhetsgräns mellan 101

programmyndighet och forskningsproducerande instanser, särskilt vad beträffar ansvaret för forskningsresursernas utveckling • ökad formalisering och byråkratisering av planeringsproceduren. Nya planeringsrutiner måste läggas upp i anslutning till den föreslagna, tidigare oprövade programnämndsorganisationen, och den ökade organisatoriska distansen mellan program- och resurssida medför risker för uppväxande av parallellorganisationer för planeringen • risk för att programmyndigheten felbedömer möjliga omläggningar eller rationaliseringar inom resursstrukturen, med personalawecklingskriser som följd. Detta innebär dels risker för att planeringen fjärmas från realproblemen och av de i forskningsproblemen engagerade upplevs som störande och ovidkommande, dels risker för konflikter mellan program myndighe t och forskningsproducerande organ, som för att lösas fordrar appell till högre instans.

2 Behovet av samverkan mellan olika försvarsforskningsfunktioner Utredningen har i sina överväganden ansett huvudvikten i samverkansbehoven ligga på den samordnade programplaneringen. Samordningen på utförandesidan är tillgodosedd områdesvis, genom att forskningsresurserna i förslaget är grupperade så att de viktigaste samverkanslinjerna ligger inom de separata instituten. Detta ändrar dock inte på det faktum att betydande samverkansbehov föreligger mellan instituten, både vad gäller samordning av forsknings- och utredningsinsatser i större projekt och vad gäller samutnyttjande av grundläggande kunskapseller materielresurser. Detta gäller inte bara mellan instituten inbördes, utan också mellan instituten och utredningsavdelningen i SFF, i fråga om projekt som kräver såväl fackvetenskapliga som studiemetodiska insatser. Det instrument som utredningen föreslår för denna samordning — chefsnämnden - är 102

ganska svagt, eftersom det inte kan åläggas några beslutsbefogenheter gentemot de självständiga institutscheferna. SFF kan givetvis tänkas använda sin direktivrätt, men det torde vara opraktiskt att utnyttja den för ingripanden i den löpande genomförandeverksamheten. Ingendera metoden är jämförbar i effektivitet med en reguljär orderväg inom en sammanhållen linjeorganisation. Utredningen har betonat värdet av en långtgående decentralisering av ansvaret för forskningens genomförande. Jag anser för min del att utredningens slutförslag innebär en överbetoning härav, som leder till mindre goda förutsättningar för den erforderliga samverkan i genomförandeprocessen. Reservantens

överväganden

I utredningens ursprungliga direktiv heter det bl. a.: "Ett viktigt problem är . . . att åstadkomma en lämplig uppgifts- och ansvarsfördelning mellan olika försvarsmyndigheter och forskningsorgan samt en samordning av verksamheten som medför att största effekt kan vinnas ur tillgängliga resurser inom och utom försvaret." I tilläggsdirektiven understryks detta ytterligare: "Organisationsförslaget skall i första hand tillgodose samordningen av försvarets forskningsbehov och utnyttjandet av dess egna forskningsresurser." För att åstadkomma denna samordning fordras dels en samlad programplanering för all tillämpad, icke objektbunden försvarsforskning, dels möjligheter att effektivt samordna forskningsinsatserna och forskningsresursernas utnyttjande i genomförandearbetet. Bägge dessa funktioner är väsentliga, och organisationslösningen får inte vara sådan att den ena funktionens utformning försvårar möjligheterna att rationellt tillgodose den andra funktionen. Det enklaste och effektivaste sättet att åstadkomma samordning av genomförandeverksamheten är att samla produktionsansvaret för försvarsforskning inom en organisaSOU 1972:8

tion under en chef med direkt linjemässig orderrätt till ingående enheter. Detta behöver inte hindra en betydande delegering av ansvar, om användandet av orderrätten i huvudsak begränsas till samordningsfrågor. En sådan organisation ger också bästa förutsättningen för en samlad representation av försvarsforskningens rådgivande funktion i militärledningen (motsv.). Det bästa underlaget för att belysa hur forskningsresultaten utnyttjas vid ställningstaganden inom försvaret är att finna i de forskningsutförande organens arbete med de konkreta uppgifterna, inte i planerna för detta arbete. Chefen för en samlad utförandeorganisation är därför naturligen den främste företrädaren för försvarsforskningen.

Med den ovan skisserade huvudinriktningen på översiktliga och långsiktiga uppgifter förefaller dock en sådan lösning överdimensionerad. Motiven för en sådan organisationsstatus måste prövas noga, så att inte ovidkommande eller oförenliga uppgifter inkluderas och anförs som argument för ansvarsområdets vikt och volym. En annan möjlighet är att skapa en "liten" myndighet under Kungl. Maj: t med ansvar klart begränsat till långsiktigt planerande och samordnande uppgifter. En sådan myndighet torde få svårigheter att etablera erforderliga kontakter med ansvariga nivåer inom avnämarmyndigheter och forskningsorgan, och därigenom att allmänt sett hävda sitt existensberättigande.

En sammanhållen utförandeorganisation ger också andra positiva effekter, t. ex. möjligheten att genomföra personalomflyttningar mellan enheterna vid belastningsväxlingar, främst av icke specialiserad personal, och möjligheten att centralt tillhandahålla viss t. ex. administrativ service, som inte kan motiveras vid varje enhet för sig. Vad beträffar formerna för att tillgodose det sammanhållna programansvaret bör man se den centrala instansens uppgift väsentligen i att svara för avvägningen inom programmet och uppföljningen av dess utfall i stort och på lång sikt, samt för åtgärder för dess utveckling - i samspel med utvecklingen inom andra samhällssektorer - också främst på lång sikt. Den detaljerade, mera kortsiktiga programformuleringen och -uppföljningen bör så långt möjligt delegeras till åtgärder av direkt engagerade enheter på avnämar- resp. forskarsida. En sålunda definierad central uppgift förutsätter goda kontakter på hög ansvarig nivå bland avnämarmyndigheterna, men den kräver inte någon stor kontinuerligt arbetande organisation för sitt genomförande.

Det finns slutligen också möjligheter att etablera programfunktionen i någon form av organisatorisk samordning med genomförandefunktionen. En sådan samordning är betydelsefull, därigenom att den kan ge grund för en entydig förankring av ansvaret för beslut om större, långsiktiga resursutvecklingsfrågor i organisationsstrukturen; frågan om de hör hemma under programansvaret eller genomförandeansvaret behöver inte uppkomma. Den är också praktiskt fördelaktig, eftersom den kan dra nytta av de arbetskontakter på olika nivåer, som måste finnas för genomförandefunktionens behov. Sett mot här anförda resonemang bör det vara inom detta fält som man i första hand bör söka den lämpligaste organisationslösningen.

Man kan finna flera olika, möjliga organisatoriska former för att realisera en central programfunktion enligt ovan. En separat myndighet med "tungt" myndighetsansvar under Kungl. Maj: t är, som i utredningsmajoritetens förslag, en tänkbar möjlighet. SOU 1972:8

Man bör också se organisationsproblemen ur en annan synvinkel. En faktor av betydelse för arbetseffektiviteten, som uppmärksammats starkt i de senare årens debatt, är personalens förutsättningar att finna tillfredsställelse i arbetsuppgiften och i de allmänna miljöbetingelserna omkring denna. Det finns skäl att påpeka, att organisationslösningar som formellt kan förmodas fungera effektivt, inte säkert gör det, om den engagerade personalen inte förstår eller godtar de motiv som åberopats. Utredningen har inte anlagt sådana aspekter på organisationsfrågan i sina övervägan103

den. Jag anser det väsentligt, att den framtida organisationen och dess målsättning får en sådan utformning och presentation, att den förstås och accepteras av en majoritet av personalen. Mina invändningar mot utredningens förslag är delvis även baserade på denna grund. Man har, särskilt inom FOA, genom en lång utvecklingsperiod nått fram till ett arbetssätt, som av praktiskt taget alla engagerade upplevs som effektivt; om man nu ersätter detta med en annan organisation, som i vissa avseenden radikalt avviker från den tidigare, och som inte uppvisar några uppenbara fördelar gentemot denna, så är det svårt att se motivationen för personalen att acceptera och anpassa sig till den nya organisationen. Detta förstärker de risker för konflikter och formalisering som jag tidigare påpekat. Det är också troligt att omorganisationen som sådan kommer att medföra vissa personalavgångar, mer omfattande ju större omorganisationen är. Det finns skäl att uppmärksamma detta särskilt, eftersom den kvalificerade personalen sedan många år är specialinriktad på sina uppgifter och därför inte möjlig att omedelbart ersätta.

En alternativ

organisationsskiss

I betänkandets avsnitt 7.5 och 7.6 påpekas, med hänvisning till utredningens alternativdiskussion i delbetänkande 1, möjligheten av andra förvaltningsrättsliga konstruktioner än den i utredningens slutförslag angivna, där andra avvägningar mellan program- och utförandeansvar och andra samverkansmekanismer kan realiseras. Det är enligt min mening inom denna ram, som den lämpligaste organisationsbilden bör sökas. Mot bakgrund av det ovan anförda förefaller det mig, att den bör vara att finna enligt följande linjer. De forskningsproducerande organen inom försvaret sammanhålls i princip (se kommentar nedan) inom en produktionsmyndighet, här neutralt betecknad som försvarsforskningsorganisationen. Den står — under Kungl. Maj: t - under ledning av en chef och en styrelse. Chefen deltar i militärledningens 104

behandling av frågor som berör försvarsforskningen eller påverkas av dess resultat. Styrelsen har att fullgöra en verksstyrelses normala uppgifter. Den har därjämte att ansvara för delprogrammet "Gemensam försvarsforskning", dvs. att i samråd med överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen hos Kungl. Maj: t äska medel och föreslå programplan för delprogrammet samt att besluta om medelsfördelning och definition av forskningsuppgifter enligt fastställd programplan. Styrelsen har också att samråda med motsvarande organ inom andra samhällssektorer före mera omfattande resursutvecklingsbeslut. Till hjälp vid beredningen av programplaneärenden har styrelsen ett programsekretariat. Försvarsforskningsorganisationen är indelad i ett antal avdelningar för forskning; härtill bör också komma en central administrativ enhet och en stabsenhet. Organisationens chef och cheferna för här nämnda enheter bildar en verksledning. Chefen för försvarsforskningsorganisationen beslutar i verksledningen i bl. a. frågor som avser genomförandet av forskningsuppgifter, berörande mer än en avdelning. För att närmare klargöra organisationens funktionssätt tillfogas här några kommentarer. Styrelsen bör vara sammansatt av representanter för avnämare samt för civil vetenskap, annan statlig forskning och industri. Chefen för försvarsforskningsorganisationen bör ingå, men behöver inte vara ordförande. Genom att utse en annan person till ordförande, och genom att låta programsekretariatet vara direkt underställt styrelsen, kan man markera styrelsens ställning som obunden av resursorganisationen, när den beslutar i frågor rörande programplanerna. Programsekretariatet har likartade, till stor del samma programuppgifter som FOA Cplan nu, men motsvarande uppgifter för övriga forskningsproducerande orgai tillkommer. Nuvarande planeringsrutiner kan i stor utsträckning bibehållas i den nya organisationen, dock med vissa modifikationer. SOU 1972:8

Frågan om särskilda programnämnder skall användas för beredningen eller ej förefaller i denna organisationsform inte särskilt framträdande och bör lämpligen överlämnas till styrelsens framtida bedömande; dock måste FMFD:s och delegationens för militärhistorisk forskning uppgifter på grund av ärendenas art behandlas i nämndform. Programsekretariatet bör dessutom ha att följa upp långsiktiga tendenser beträffande resursbehovens utveckling inom försvarsforskningen, liksom planer för resursutveckling inom andra samhällssektorer, som underlag för åtgärder av styrelsen. Grupperingen av forskningsresurserna i avdelningar kan i huvudsak ske på sätt som utredningen anger. Sålunda bör enheter i stort motsvarande de i kap. 4 beskrivna FOA-V, FOA-I och FOA-MB samt FFA ingå som avdelningar; dessutom bör FOA P OAoch utredningsdel (= SFF utredningsavdelning i delbetänkande 2) ingå som avdelning jämställd med de övriga. FortF forskningsbyrå bör alltfort tillhöra FortF, men dess arbete inom delprogrammet "Gemensam försvarsforskning" administreras av styrelsen som sekundäruppdrag. Det bör observeras att FOA P intar en särställning genom att dess arbetsuppgifter till övervägande del består i genomförande av eller medverkan i utredningar; FOA-MB får till arbetssätt och personalstruktur en helt annan karaktär än de övriga avdelningarna; beträffande FFA domineras arbetsbiiden av de stora objektbundna uppdragen från FMV och SAAB-SCANIA. Det kan vara nödvändigt att låta dessa speciella förhållanden komma till förvaltningsrättsligt uttryck genom särskilda instruktioner och arbetsordningar. Vad beträffar FOA-MB och FFA, för vilka samarbetsbehovet med övriga avdelningar är relativt begränsat, kan man även överväga en ställning som självständiga myndigheter, dock med bibehållet programansvar för styrelsen. Det är viktigt, att styrelsen vid utövandet av programfunktionen begränsar sig till avvägningar i stort och långsiktiga tendenser. Programsekretariatet bör därför vara en SOU 1972:8

ganska liten enhet, och arbetsfördelningen mellan programsekretariatet och produktionsenheterna vid programskrivningen bör vara sådan, att programsekretariatets material kan koncentreras på väsentligheter och inte tyngas ned av alltför stor detaljrikedom. Det kan vidare övervägas, att styrelsen till sitt förfogande har en särskild arbetsgrupp för policy-studier, med uppgift att relativt kontinuerligt överblicka faktorer av betydelse för det framtida försvarsforskningsprogrammets utformning. En sådan grupp bör dock inte ha en permanent organisation utan sammansättas av för viss tid tjänstgörande befattningshavare med normal hemvist i forskningsorganisationen och hos avnämarna. Det kan därför lämpligen överlämnas åt styrelsen att närmare överväga detta. Vissa interna planeringsorgan kommer utöver programsekretariatet att erfordras inom försvarsforskningsorganisationen. Med den avdelningsstruktur som här förutsätts och med angiven arbetsfördelning gentemot programsekretariatet, kan man räkna med att planberedningen kommer att kunna drivas ganska långt i programtermer redan på avdelningsnivå. Det bör sålunda t. ex. vid planrullningar vara avdelningscheferna som i första hand företräder forskningsorganisationen, men förslagen bör givetvis presenteras i programtermer. Varje avdelning bör sålunda ha en planeringsenhet. Det föreligger dock behov av ett stabsorgan till förfogande för chefen för försvarsforskningsorganisationen, med uppgift att dels samordna avdelningarnas arbete med planeringsunderlaget, dels bereda chefens samordningsåtgärder i genomförandeverksamheten. FOA A bör kvarstå som gemensamt administrativt serviceorgan. Behov av ev. förändringar kan övervägas mot bakgrunden av FRI: s utredningsmaterial. Särskilt bör behovet av organisatoriska former för att genomföra och successivt förnya en målinriktad personalpolicy uppmärksammas. I utredningens tilläggsdirektiv förutsätts uttryckligen tillkomsten av ett organ, med styrelse och chef, som motsvarar SFF i 105

delbetänkande 1. Jag anser emellertid, att om man med SFF förstår styrelsen och dess ordförande, programsekretariatet och den eventuella policy-gruppen, så svarar den här framlagda organisationsskissen väl emot tilläggsdirektivens grundmening att organisatoriskt samla ansvaret för försvarsforskningens programplanering. Den svarar också vad ambitionsnivån beträffar mot förutsättningen: "Den vertikala samordningen inom försvarsforskningen begränsas för SFF: s vidkommande i allt väsentligt till central sammanhållning av forsknings- och resursplanering." Den svarar slutligen också mot tilläggsdirektivens perspektiv att på sikt föra samman forskningsverksamheten till ett produktionsorgan. Jag förordar sålunda en organisationslösning enligt här angivna huvuddrag framför utredningsmajoritetens slutförslag.

106 SOU 1972:8

11 Bilagor

Bilaga 1

Vissa data rörande nuvarande resursorganisation

B1.1 Uppläggning och syfte I denna bilaga ges en sammanfattande beskrivning av organisation och resurser vid olika forskningsorgan inom försvarssektorn. Syftet är därvid att ge en kompletterande bakgrund till de överväganden och förslag om organisationsändringar som utredningen lägger fram i kapitel 3, 4 och 6. Utredningen har funnit att en funktionell beskrivning och analys av forskningsresursernas organisation lämpligen utgår från det s. k. specialistfunktionsbegreppet. Detta begrepp preciseras inledningsvis och en sammanställning av den indelning i olika specialistfunktioner som används i betänkandet presenteras. Därefter ges med utgångspunkt från nuvarande organisation myndighetsvisa beskrivningar av organisation och resurser vid av utredningen berörda forskningsorgan inom försvarssektorn. Olika data för nuvarande forskningsorganisation har därvid sammanställts i tabellform. För varje myndighet (motsv.) ges också en kort översikt över dess historiska utveckling. Bilagan bygger bl. a. på följande mer utförliga sammanställningar vilka finns deponerade i utredningens arkiv. 1. Beskrivning av specialistfunktioner inom nuvarande försvarsforskningsorganisation (FU-69 PM 72-10-09). (Sammanställning SOU 1972:8

av svar på FU-69 enkät till olika forskningsorgan hösten 1971.) 2. Översiktlig inventering och värdering av vissa anläggningstillgångar (FRI/Orrje & Co PM 71-12-21). Därutöver hänvisas till den nulägesbeskrivning av funktioner för administration, drift och teknisk service inom försvarsforskningsorganisationen som ges i FRI:s rapport "Stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorganisation" (Fö stencil 1972:3; se även bilaga 6).

Bl.2 Specialistfunktioner fo rskn ingso rganisa tio nen

inom

försvars-

Bl.2.1 Begreppet specialistfunktion Försvarsforskningen - liksom annan tillämpad forskning — har ofta starkt tvärvetenskaplig karaktär. Därmed avses att lösandet av olika tillämpningsproblem kräver tillgång till hög kompetens inom ett flertal skilda tekniska och vetenskapliga fackområden. I en organisation för tillämpad forskning som t. ex. FOA kan kompetensen inom ett sådant fackområde sägas representera en specialistfunktion. Försvarsforskningsprogrammet — sådant det beskrivs i bilaga 2 — är indelat väsentligen efter tillämpningsområden och insatserna inom varje tillämpningsområde fordrar oftast en nära samverkan 107

mellan flera olika specialistfunktioner. Det kan vara lämpligt att för diskussion av resursorganisationen urskilja följande huvudtyper av specialistfunktioner: 1. Systeminriktade specialistfunktioner vilkas fackkompetens i första hand är relaterad till ett visst tillämpningsområde eller del därav. Inom detta besitter de systeminriktade specialistfunktionerna ingående kunnande om avnämarnas tillämpningsproblem. De har vidare tillräcklig kompetens inom berörda tekniska och vetenskapliga fackområden för att bl. a. kunna sammanställa vissa prognoser och allmänt pröva realiserbarheten ur teknisk-vetenskaplig synpunkt av förslag till principlösningar för system och systemkomponenter. De kan därvid behöva stöd av den fördjupade fackkompetens som representeras av de vetenskapligt inriktade specialistfunktionerna (se nedan). 2. Vetenskapligt inriktade specialist funktioner som har kompetens för fördjupade forskningsinsatser inom vissa mer grundläggande tekniska eller vetenskapliga fackområden och därvid kan förse systeminriktade funktioner med erforderligt underlag. 3. Specialiserade stödfunktioner, som har till främsta uppgift att betjäna både system- och vetenskapligt inriktade specialistfunktioner med ofta mycket kvalificerad service av teknisk eller annan art. Som exempel kan nämnas programmering och datordrift, konstruktion och verkstad, bibliotek och dokumentation. Hit kan man även föra traditionella administrativa funktioner. En specialistfunktion — särskilt ifråga om vetenskapligt inriktade sådana - motsvarar i stort sett en forskargrupp (ett forskarlag) med tillhörande biträdespersonal. I FOA:s linjeorganisation, som arbetar med nivåerna avdelning (byrå), institution och sektion, svarar vanligen en institution för någon eller några — i så fall närliggande — specialistfunktioner. Motsvarande gäller för övriga forskningsorgan. 108

B 1.2.2 Beskrivning av resursorganisationjn i termer av specialistfunktioner I en enkätskrivelse av den 7 juli 1971 till berörda forskningsorgan inom försvars;ektorn begärde FU-69 bl. a. en översiltlig beskrivning av forskningsverksamheten efter en indelning i främst vetenskapligt inriktade specialistfunktioner. Syftet var därvid att som bakgrund för utredningens överväjanden i olika organisationsfrågor ta fram underlag av följande karaktär: •

översikter över vilka vetenskapliga specialiteter som är företrädda i försvarsforskningsorganisationen och hur vetenskaplig samhörighet återspeglas i dennj • översikter över kopplingarna mellan oika vetenskapliga specialiteter och de tillämpningsområden som försvarsforskningsprogrammets olika delar representerar. Det underlag som erhölls genom enkäten har sedermera kompletterats bl. a. i samband med utredningens besök vid olika forskningsorgan. I anslutning till enkäten fick berörda forskningsorgan själva föreslå lämplig indelning av verksamheten i specialistfunktioner och dessas benämning för att uppnå en lämplig avvägning mellan krav på klassifikation efter strikt vetenskapliga discipliner och hänsyn till faktisk kompetensprofil hos befintliga forskargrupper (motsv.). Den indelning i specialistfunktioner, som framgår av tabell B 1.1 och som mycket nära ansluter till forskningsorganens förslag, används i tabelluppställningar etc. i betänkandet. Därtill kommer stödfunktioner som avser teknisk och annan service samt administration. Dessa funktioner behandlas i FRI:s rapport (se även bilaga 6). Tabellen med de olika specialistfunktionerna ger en allmän bild av den vetenskapliga bredden inom försvarsforskningsorganisationen. Benämningarna används i detta betänkande bl. a. för att i kortast möjliga form karakterisera i första hand den vetenskapliga inriktningen hos olika organisationsenheter (FOA-institutioner eller motsvarande). En SOU 1972:8

Tabell

BLI

Indelning i specialistfunktioner

1.

Samhälls- och

beteendevetenskaper

1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6

Politiska vetenskaper Organisations- och planeringsteori Prognosteori National- och företagsekonomi Militärpsykologi Experimentell psykologi (inkl. viss bioteknologi) Medicin och biologi

2.1 Fysiologi och ergonomi (inkl. flyg- och navalmedicin samt viss bioteknologi) 2.2 Psykiatri 2.3 Invärtes medicin 2.4 Kirurgi 2.5 Övriga kliniska specialiteter 2.6 Experimentell traumatologi och biofysik 2.7 Röntgendiagnostik 2.8 Radiofysik och radiobiologi 2.9 Bakteriologi, hygien, epidemiologi 2.10 Klinisk laboratorieverksamhet (utom bakteriologi) 2.11 Övrig medicinsk teknik 2.12 Farmakologi och toxikologi 2.13 Mikrobiologi 2.14 Övriga teoretiska (och prekliniska) ämnen 2.15 Parasitologi 2.16 Radioekologi

4.8 Kärnfysik 4.9 Laserfysik (atom- och molekylfysik) 4.10 Optronik 4.11 Optik 4.12 Elektroniska grundelement 4.13 Radio-och radarteknik 4.14 EMP. Strålverkan på elektroniska grundelement 4.15 Elektromagnetisk vågutbredning 4.16 Geofysik och atmosfärfysik (egenskaper vid elektromagnetisk vågutbredning) 4.17 Atmosfärens fysik (spridning och deposition av luftburna spårämnen) 4.18 Seismologi och mikrobarologi 4.19 Akustik och hydroakustik 5.

5.1 Metrologi 5.2 Materialfysik och -kemi 5.3 Hållfasthetslära; speciella lättkonstruktioner 5.4 Hållfasthetslära; byggdynamik 5.5 Tillämpad aerodynamik och flygmekanik 5.6 Skeppsteknik 5.7 Energikällor 5.8 Kryoteknik 5.9 Styr- och reglerteknik 5.10 Maskeringsteknik 6.

Matematik Styrsystemteori med anknytande systemteknik Optimeringslära Kommunikationsteori Informationsbehandling anknuten till bildbehandling Informationsbehandling anknuten till dokumentation Övrig databehandling med anknuten tillämpad matematik

3.

Kemi

3.1 3.2 3.3 3.4 3.5

Organisk kemi Analytisk kemi Kemiteknik Biokemi Explosivämneskemi

6.2 6.3 6.4 6.5 6.6

Fysik 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7

Förbränningsdynamik, tillämpad mekanik (krutforskning, ballistik) Termodynamik (gasdynamik) Termisk strålning, brand Högtrycksfysik, detonik Gas- och hydrodynamik, kontinuumdynamik Kondenserade materiens fysik Plasmafysik

Övriga tekniska ämnen

7.

Övriga specialistfunktioner

7.1 Utredningsledning och ningsmetodik Teknisk systemanalys" Militär strategi och taktik Militärhistoria

7.2 7.3 7.4

tillämpad

utred-

a I sig flera olika specialistfunktioner med var och en sin inriktning mot olika teknik- och tillämpningsområden.

SOU

1972:8

kort beskrivning av verksamhetens sakinnehåll inom varje specialistfunktion återfinns i en särskild promemoria som finns deponerad i utredningens arkiv (FU-69 PM 1972-10-09 "Beskrivning av specialistfunktioner inom nuvarande försvarsforskningsorganisation"). Denna promemoria utgör en sammanställning av svaren på ovannämnda enkät från FU-69 till forskningsorganen och ger en starkt koncentrerad beskrivning av den verksamhet som innefattas i varje specialistfunktion. Avslutningsvis bör framhållas - som bl. a. FOA gjorde i sitt svar på utredningens enkät — att specialistfunktionerna inte i sig ger en heltäckande beskrivning av forskningsorganens resurser och kompetens. Bl. a. återspeglas sålunda inte alltid kunnandet om olika avnämarproblem på ett rättvisande sätt och inte heller förmågan till samverkan mellan olika specialistfunktioner mot gemensamma tillämpningsmål.

Bl.3 Myndighetsvisa beskrivningar av nuvarande organisation och historisk bakgrund B. 1.3.1 Försvarets forskningsanstalt (FOA) Organisationen i stort Huvuddragen i FOA:s nuvarande organisation framgår av figur B 1.1. Figuren anger även de huvudsakliga arbetsområdena för de olika organisationsenheterna samt kostnadsfördelning under 1972/73 och ungefärligt antal anställda.

Lokalisering Huvuddelen av FOA: s verksamhet är lokaliserad till tre platser i storstockholmsområdet, nämligen Linnégatan 89 (Kv. Garnisonen) i Stockholm; Ursvik, Sundbyberg och Grindsjön, Sorunda (S om Stockholm). På Linnégatan 89 är FOA A, FOA P, FOA 2 (del), FOA 3 inkl. FTL och FOA 4 (del) placerade. I Ursvik är FOA 1 och FOA 4 (del) placerade. I Grindsjön är delar av FOA 2 placerade. Därtill kommer viss 110

personal placerad vid olika laboratorier, försöksstationer o. dyl. inom och utom stockholmsregionen. Personalens fördelning på olika tjänsteställen framgår av tabell B 1.2. Tabell Bl.2 FOA-personalens fördelning på olika tjänsteställen (inkl. vissa tjänstlediga) Linnégatan 89

Ursvik

Grindsjön

Övr. Stockholm"

115 Upp- Övr. sala landet* ~~T7

~

a Bl. a. 25 st. operationsanalytiker fördelade på 7 myndigheter inom totalförsvaret. * Bl. a. försöksstationer i Karlsborg, Hagfors och Kiruna.

Byggnader och fasta anläggningar FOA:s byggnader och fasta anläggningar finns beskrivna och värderade i FRI/Orrje & Co PM "Översiktlig inventering och värdering av vissa anläggningstillgångar". FOA:s lokalbehov 1971 anges där till ca 74 000 m2 . Härtill kommer särskilda försöksområden. I Ursvik och Grindsjön disponerar sålunda FOA markområden om totalt ca 800 ha (varav 50 ha vatten, som ingår i skyddsområde). Utöver till FOA hörande anläggningar bör nämnas Stockholms datamaskincentral för högre utbildning och forskning, också belägen i Kv. Garnisonen. Denna är f. n. utrustad med en IBM 360/75 med omfattande kringutrustning. Datacentralen beläggs f. n. av FOA till 1 5 - 2 0 % av kapaciteten. Beslut har också fattats om anskaffning av en dialogdator "Simon" (PDP-10) med planerad driftstart i februari 1973.

Ledning och administration De fyra avdelningarna FOA 1 - 4 utgör relativt självständiga enheter i linjeorganisationen. Varje avdelning har sålunda en egen administrativ enhet som bl. a. innefattar en avdelningsexpedition samt vissa decentraliserade personal- och ekonomifunktioner. Koordineringen av avdelningarnas verksamhet på central nivå sker i FOA verksledSOU 1972:8

C FOA (Generaldirektör)

FOA styrelse

Budget 72/73 Mkr a

Personal e 720701

21,15°

11,80c

22,15

23,05

22,35

354 Administrativ byrå (FOA A) Personalärenden, inköp, förråd, bokföring, fastigheter, etc

Planeringsbyrå (FOA P) Operations- och systemanalys, utredningar FOA centralplanering

OA-grupper vid Fst, Ast, MS och FS samt Cfs, ÖEF.SocS

Avdelning 1 (FOA t): Kemi och medicin Skydd mot B- och C-stridsmedel Medicinskt A-skydd Miljöfaktorer Explosivämnen Vätskeraketer

Avdelning 2 (FOA 2): Fysik Optisk fysik, spaning, maskering Detonik, stridsdelar, verkan Krutraketer, ballistik Styr- och reglerteknik Bioteknologi (perception, styrning)

Avdelning 3 (FOA 3): Teleteknik Vågutbredning, komponenter, normalieverksamhet Radar, stridsledning, styrning, navigering Informationsöverföring Telemotmedel Akustik Försvarets teletekniska laboratorium

(FTL)

(typprov av komponenter, standardisering)

56 Avdelning 4 (FOA 4): Fysik och kemi Kärnvapen, verkan och skydd; detek ion Materialfysik och materialkemi

a

14,30d

114,80

1554 Prisläge aug 1972. Löneläge 1972/73. Avser endast primäruppdrag, anslag F5

° Inkl 2,05 Mkr som s k GD-medel c

Varav 1,85 Mkr för FOA centralplanering Därutöver disponeras 1,4 Mkr för detektionsseismologisk verksamhet mm (inom delprogrammet H 5)

8 Figur BLI

FRI:s beräkningsmetod ( d v s exkl vissa tjänstlediga, m m). Enligt det av FOA normalt använda redovisningssättet uppgick antalet anställda till 1593. Härav är 127 ej avlönade ur anslag F5. Av dessa 127 avlönas 9 ur anslag H5 och resten på betalda uppdrag.

FOA: s organisation

SOU 1972:8

ning. I verksledningen ingår — förutom GD - avdelningscheferna samt cheferna för FOA P och FOA A. Vidare deltar chefen för centralplaneringen. Ärenden i verksledningen bereds bl. a. genom regelbundna kontakter mellan respektive avdelningsadministrationer och C FOA A, samt mellan de olika avdelningsledningarna och centralplaneringen. En översiktlig beskrivning av vissa planeringsfunktioner, m. m. ingår vidare i bilaga 3.

Detaljbeskrivning av avdelningarna De olika avdelningarnas interna organisation framgår av följande tabellsammanställningar (tabell B 1.3-7) vilka bl. a. upptar företrädda specialistfunktioner och instrumentella resurser. För en detaljbeskrivning av stödfunktioner för teknisk och administrativ service hänvisas till FRI:s rapport (stencil Fö 1972:3).

Historisk

utveckling

Den teknisk-naturvetenskapliga forskningen för försvarsändamål kan sägas ha startat under 1920- och 1930-talen. Den bedrevs på många olika håll, dels vid högskole- och universitetsinstitutioner, dels vid av försvarsgrensförvaltningarna m. fl. organiserade laboratorier. Försvarets forskningsanstalt (FOA) — bildades 1945 då i huvudsak all teknisk-naturvetenskaplig försvarsforskning utanför industrin (försvarets kemiska anstalt, militärfysiska institutet samt viss nämndverksamhet) sammanfördes under gemensam ledning. De väsentligaste undantagen vår de år 1940 organiserade FFA (se nedan) och SSPA, som alltjämt är självständiga organ utanför krigsmakten. (FFA sorterar sedan den 1 juli 1963 under försvarsdepartementet. SSPA sorterar under industridepartementet.) FOA organiserades ursprungligen med tre forskningsavdelningar — en för vardera kemi/medicin (FOA 1), allmän fysik (FOA 2) och teleteknik (FOA 3) - samt med ett kansli. År 1959 bildades nuvarande FOA 4 (kärnfysik och -kemi). Hit överfördes då 112

delar av FOA 1 och 2. 1958 tillkom en särskild planeringsenhet — FOA P — som sedermera (1962) blev planeringsbyrån. Denna blev dels FOA: s centrala planeringsorgan, dels organ för teknisk koordinering av försvarets OA-verksamhet. Kansliet ombildades 1958 till den nuvarande administrativa byrån. Verksamheten dominerades till en början av experimentellt arbete dels i anknytning till aktuella materielärenden och i samarbete med de militära förvaltningarna dels i fristående, FOA-initierade utvecklingsprojekt utan djupare förankring i krigsmaktens behov. I samband med att långsiktsplaneringen för krigsmakten började införas under 1950-talet accentuerades behovet av att samordna forskningen med avnämarnas planläggning för att få ett förbättrat planeringsunderlag. Samarbetet med förvaltningarna tog form först, men med efter hand ökande omfattning kom FOA:s verksamhet att inriktas på stöd åt stabernas studie- och utredningsverksamhet, sedermera också de civila totalförsvarsmyndigheternas verksamhet. Samarbetet med avnämarna liksom mellan avdelningarna utvecklades efter hand. Det främsta formella uttrycket härför är bl. a. den årliga proceduren för rullning av FOA: s planer som härrör från mitten av 1950-talet. Denna procedur har successivt utvecklats och är nu anknuten till FPE-systemet. Detta system bygger till stor del på studier inom FOA P. Ett grunddrag i planeringsproceduren är samarbetet på alla nivåer vilket säkerställs genom kontaktmän och huvudkontaktmän inom olika områden både från FOA och avnämarnas sida. Huvudkontaktmannafunktionen inom FOA kompletterades av de särskilda programföredragande (PF)som tillkom 1971. PF har bl. a. ett samordningsansvar inom varje programelement för FOA (FOA-program). Vidare bör nämnas de ledare för s. k. sammansatta uppdrag som tillsätts för forsknings- och utredningsuppdrag som berör flera FOA-avdelningar. Kontaktmannafunktionen fick och har alltjämt sin betydelse inte minst i det underSOU 1972:8

Tabell

B1.3

FOA 1

Nuvarande institution (motsv.) 100

Avdelningsledning (Ursvik)

120 Experimentell försvarsmedicin (Ursvik)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

Experimentell traumatologi och biofysik (2.6) Farmakologi och toxikologi(2.12) Biokemi (3.4)

Operations- och observationsrum

Biokemisk lab.utr.

130 Kemiteknik (Ursvik)

Kemiteknik (3.3)

Drivmedelskemi, Kem. tekn. lab.utr., sprängkorrosionskemi, säkra rum filterteknik, pulverkemi, reaktionskinetik, m. m.

150 Radiobiologi (Ursvik)

Radiofysik och radiobiologi (2.8)

Inkl. radiopatologi Bestrålningsutr. Histopatolooch genetik giskt lab.

160 Drivmetoder (Ursvik)

Termodynamik, gasdynamik (4.2)

Vätskeraketmotorer Provceller för motorer. Datainm. m. samlingsutrustning Viss hydromekanik

165 Tillämpad mikrobiologi (Ursvik)

Mikrobiologi (2.13)

170 Explosivämnen (Ursvik)

Explosivämneskemi (3.5)

180 Tillämpad organisk Organisk kemi (3.1) kemi (Ursvik)

190 Miljöfaktorer (Ursvik)

107 Tillämpad fysik (Ursvik)

Fysikalisk-kemisk mätteknik

101105 Planering, utredningar m. m. (Ursvik)

Teknisk systemanalys Verkan av konven(7.2) tionella stridsmeSkeppsteknik (5.6) del främst mot Dokumentation och sjömål. bibliotek (6.5) Skydd mot B- och C-strid smedel

106 Statistisk försöksplanering och beräkning (Ursvik)

Databehandling med anknuten tillämpad matematik (6.6)

140 Teknisk service (Ursvik)

Mätteknik, konstruktion, verkstad Rapportcentral, foto Djurhus

110 Administration (Ursvik)

Exp., förråd, maskincentral, transport- och ekonom igöromål, inköp etc.

Mikrobiologisk lab.utr.

Inkl. viss detonik

Främst toxisk kemi Apparatur för strukturbestämningar (inkl. smådatoranslutning). Synteslab. för toxiska substanser

Fysiologi och ergonomi Särskilt klimat(2.1) forskning Parasitologi (2.15)

Totalt antal personer: 347 (FRI beräkningsUppskattade investeringar metod) i instrumenten utrustning: 10 mkr 8 - S O U 1972:8

Kemilab. och laddningstillverkning (sprängsäkra rum). Bunkrar m. m. Mätning av snabba förlopp. Smådator.

Köld- och klimatkammare med datainsaml.utr.

Tabell

Bl.4

FOA 2

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

Inkl. avd.planering

200 Avdelningsledning (L 89)

201 Spaningssignalbehandling (L 89)

Optisk-elektronisk lab.utr. och InformationsbehandAnknytning till ling anknuten till experimentell psy- databehandlingsutr. bildbehandling (6.4). kologi (1.6) Kommunikationsteori (6.3)

202 Bioteknologi (L89)

Experimentell psykologi (1.6)

208 Ytterballistik (Karlsborg)

Tillämpad mekanik (4.1)

242 Urladdningsfysik (Uppsala)

Laserfysik (4.9)

Inkl. viss plasmafy- Spektrografer, lasrar, pulssik (4.7) oscilloskop

250 Detonik (Grindsjön)

Högtrycksfysik, detonik (4.4) Teknisk systemanalys (7.2) Gas- och hydrodynamik. Kontinuumdynamik (4.5)

Skjutfält med bunkrar. Utr. för mätning och reg. av snabba förFrämst verkan mot lopp. luft- och markmål

260 Allmän fysik (L89)

Spektrometrar, lasrar, fjusförLaserfysik (4.9) Optronik (4.10) Anknytning till vi- stärkar- och TV-utr. m. m. Optik(4.11) suell perception Kryoteknik (5.8) (1.6) Geofysik och atmosfärfysik (4.16)

270 Krutraketer (Grindsjön)

Förbränningsdynamik, Inkl. viss krutkemi tillämpad mekanik (4.1) Termodynamik, gasdynamik (4.2) Gas- och hydrodynamik, kontinuumdynamik (4.5)

280 Styr- och reglerteknik (L 89)

Styr- och reglerteknik(5.9)

Elektromekaniska komponenter och fluidik

290 Styrsystemforskning (L 89)

Styrsystemteori med anknytande systemteknik (6.1) Styr- och reglerteknik (5.9) Tekn. systemanalys (7.2) Optimeringslära (6.2)

Innefattar bl. a. Hybriddator matematisk metodutveckling och systemsimulering

206 Optisk systemteknik (L 89)

Teknisk systemanalys (7.2)

Främst avseende områdena optronik, kommunikation, perception etc.

220 Tekniska system, samordning, information (L 89)

Teknisk systemanalys (7.2) Bibliotek och dokumentation (6.5)

Främst avseende vapen och vapenbärare

114 Bl. a. perceptions- Lab. för bioteknologiska experipsykologi och bild- ment inkl. smådator etc. behandling Skjutbana med mät- och reg.utr.

Kemilab. och drivladdn.-tillverkning (sprängsäkra rum). Bunkrar på skjutfält. Provbänkar. Mätning av snabba förlopp.

Elektromekanisk precisionsmätutr. Reglertekn. lab.utr.

SOU

1972:8

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

207 Tillämpad mateDatabehandling med matik, databehand- anknytande tillämpad ling (L 89) matematik (6.6)

230 Instrument. Teknisk service (L89)

Maskeringsteknik (5.10) Kryoteknik (5.8) Optik (4.11) Optronik (4.10)

210 Avdelningsadministration (L 89 och Grindsjön)

Exp., rapportcentral. Drift och verkstad, Grindsjön

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

Elektronisk och Optisk, mekanisk och elektromekanisk konstruk- nisk mätutrustning tion och verkstad Verkstadsutrustning Höghastighetsfotografi Viss färgkemi

Totalt antal personer: 377 (FRI beräkningsUppskattade investeringar metod) / instrumen tell u trustning 15 mkr

SOU

1972:8

Tabell

B1.5

FOA 3

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

300306 Avdelningsledning (L 89)

315 Strömförsörjning (L89)

Energikällor (5.7)

340 Elektroniska grundelement (L 89, Frösunda och Sandkullen)

Elektroniska grundelement (4.12)

Antenner, ferriter och vissa aktiva komponenter

345 Vågutbredning (L 89, Frösunda, Uppsala och Kiruna)

Elektromagnetisk vågutbredning (4.15) Geofysik och atmosfärfysik (4.16)

Viss kommunikationsteori Inkl. bl. a. jonosfär- Mätstationer med sandar- och fysik mottagarutr.

350 Akustik (L89)

Akustik och hydroaku- Inkl. viss teknisk stik (4.19) systemanalys Geofysik och atmosfärfysik (4.16)

Akustisk-elektronisk mätutr. Försökstank. 2 försöksstationer vid kusten

360 Radarspaning och stridsledning (L89)

Radio- och radarteknik (4.13) Teknisk systemanalys (7.2)

Inkl. viss informationsbehandling anknuten till bildbehandling

Radar- och datorutrustn., delvis ställd till förfogande av FMV

370 Styrnings- och navigeringssystem (L89)

Radio- och radarteknik (4.13) Optronik (4.10) Teknisk systemanalys (7.2)

Inkl. viss styroch reglerteknik

Radar- och TV-utr., m. m.

380 Informationsöverföring (L 89)

Radio- och radarteknik (4.13) Kommunikationsteori (6.3) Teknisk systemanalys (7.2) Databehandling med anknuten tillämpad matematik (6.6)

Instrument för studier av informationsöverföringsmedel

390 Signalspaningsmedel och telemotmedel (L 89)

Radio- och radarteknik (4.13) Teknisk systemanalys (7.2)

Teleteknisk mätutrustning

330 Information och dokumentation (L89)

Dokumentation och bibliotek (6.5)

Inkl. bibliotek, rapportcentral och för FOA gemensam reprocentral

320 Teknisk service (L89)

Metrologi (5.1)

Riksmätplats för Tids- och frekvensnormaler, gevissa elektromagmensam instrumentpark netiska storheter Mätdatabearbetning Konstruktion och verkstad. Fältförsök

310 Administration (L89)

116 Inkl. avdelningsplanering, samordning i robotfrågor, Fysikalisk-kemisk och elektronisk lab.utr. Sändare och mottagare med mätutr. Mäthall

Exp., m. m.

SOU

1972:8

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

900 Elektroniska grundelement (4.12)

Komponenttypprov, standardisering, tillförlitlighet etc.

Försvarets teletekniska laboratorium (L 89)

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

Totalt antal personer: 354 (exkl. FTL, som har 56 anställda) (FRI beräkningsmetod) Uppskattade investeringar i instrumentell utrustning (exkl. FTL) 15 mkr

SOU

1972:8

Tabell B 1.6 FOA 4 Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

400 Avdelningsledning (L 89)

430 Material (Ursvik)

Materialfysik och materialkemi (5.2) Analytisk kemi (3.2)

Kompostmaterial, keramer och vissa metallegeringar

Kemisk-fysikalisk analys- och provutrustn.

460 Teoretisk fysik, Databehandling (L 89 och Ursvik)

Kärnfysik (4.8) Plasmafysik (4.7) Kondenserade materiens fysik (4.6) Databehandling med tillämpad matematik (6.6) Gas- och hydrodynamik, kontinuumdynamik (4.5)

Inkl. viss reaktorfysik

Acceleratorer och kärnfysikalisk mätutrustning, nu delvis i "malpåse". Viss experimentell verksamhet i Uppsala

470 Stötvågs- och Termisk strålning, värmeverkan, detek- brand (4.3) tion (L 89, Ursvik Seismologi och mikoch Hagfors) robarologi (4.18) Gas- och hydrodynamik, kontinuumdynamik (4.5)

Inkl. viss teknisk systemanalys (verkan)

Värmestrålnings- och stötrörsanläggning. Experimentplats (brandforskning) i Rosersberg. Seismologiskt observatorium i Hagfors.

480 Radioekologi (L89,m.m.)

Radioekologi (2.16) Atmosfärens fysik (4.17) (spridning av spårämnen) Radiofysik och radiobiologi (2.8) Kärnfysik (4.8)

Radiofysisk, radiokemisk och raInkl. viss radioke- diobiologisk mätutrustn. (inkl. misk analys, m. m. smådator), bl. a. placerad vid LHS, VHS och Forskningsinst. för atomfysik

490 Kärnladdningars verkan på elektriska system (Ursvik)

EMP. Strålverkan på elektroniska grundelement (4.14) Kondenserade materiens fysik (4.6) Kärnfysik (4.8)

Inkl. viss radiokeinstrumentteknik och anknytning till energikällor

420 Utredning, dokumentation (L 89, m. m.)

Teknisk systemanalys (skydd mot kärnvapen inkl. vissa strategiska och taktiska frågor) (7.2) Bibliotek och dokumentation (6.5)

410 Planering Avdelningsadm. Teknisk service

Bestrålningsanläggningar (bl. a. stor röntgenblixt) och tillhörande mätapparatur

Exp., rapportcentral och verkstad, strålskyddstjänst

Totalt antal personer: 183 (FRI beräkningsmetod) Uppskattade investeringar i instrumentell utrustning 18 mkr

118 SOU 1972:8

Tabell

Bl.7

FOA P

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Inkl. viss service gemensam för FOA, FMV, m. fl.

800 Byråledning

802 FOA Index

Informationsbehandling anknuten till dokumentation (6.5)

805 Allmänna forskningsfrågor

Prognosteori (1.3), m. m.

820 Operationsanalysmetodik

Optimeringslära (6.2) Databehandling med tillämpad matematik (6.6)

830 Miljö- och ramstudier

Politologi(l.l) Prognosteori (1.3)

Utlagda uppdrag påUI

840 Stabernas OAverksamhet

Utredningsledning och tillämpad utredningsmetodik (7.1)

OA-grupper fördelade på Fst, Ast, MS, FS, Cfs, ÖEF och SocS

860 Utredningar Planering

National- och företagsekonomi (1.4) Databehandling med tillämpad matematik (6.6)

870 Systemanalysmeto- Optimeringslära dik (6.2) National- och företagsekonomi (1.4) Organisations- och planeringsteori (1.2)

Inkl. grupp vid KTH

801 Byråadm.

Inkl. viss dokumentation och bibliotek m. m.

810 FOA centralplane- Prognosteori (1.3) ring

Inkl. krigsplanläggning, personalutbildning, kontaktoch informationsverksamhet, rapportredaktion. Programföredragande tjänstemän och kommenderade officerare placerade vid denna inst.

Totalt antal personer:

SOU

1972:8

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

Personalen delvis ej formellt anställd vid FOA

122 (FRI beräkningsmetod)

lags- och studiegruppsarbete som avnämarnas staber och förvaltningar bedriver som underlag för planerings- och anskaffningsbeslut. Former skapades här för att på olika nivåer överföra information mellan FOA och dess avnämare, dels så att FOA ger underlag och råd, dels så att FOA får underlag för inriktning av sin forskning. Ett annat betydelsefullt inslag vid utvecklingen av samarbetsformerna var tillkomsten av en de facto fungerande, men inte instruktionsmässigt definierad verksledning. Begreppet "FOA ledning" växte fram under 1960-talet allteftersom de gemensamma föredragningarna (som från början huvudsakligen endast behandlade ärenden av personaloch ekonomiadministrativ natur) alltmer inriktades mot policyfrågor och gemensamma forskningsproblem. FOA:s utveckling sådan den återspeglas av antalet anställda under åren 1945-1972 framgår av underbilaga B 1.1 (s. 1 25).

B 1.3.2 Flygtekniska försöksanstalten FFA:s organisation i stort framgår av figur B 1.2 som även anger huvuddragen i verksamheten vid de olika organisationsenheterna.

Anstalten är i sin helhet lokaliserad till Bromma. De budgeterade kostnaderna för 1972/73 är 19,5 mkr, varav 14,9 mkr är personalkostnader. Av intäkterna kommer 1,8 mkr via primäruppdrag under det att övriga intäkter avser sekundäruppdrag och industriuppdrag, beräknat för 1972/73 respektive 12,4 och 4,9 mkr. För flygteknisk, icke objektbunden forskning avser FFA därvid totalt 1,3 mkr varav 0,2 mkr för kunskapsuppbyggande forskning. En sammanställning över personella och instrumentella resurser m. m. vid FFA presenteras i tabell B 1.8. Flygtekniska laboratoriet vid KTH behandlas i bilaga 7.

Historisk

utveckling

FFA tillkom 1940 efter förslag av den s. k. Malmerska utredningen som initierades av Ingenjörsvetenskapsakademien. Anstalten avsågs betjäna såväl flygvapnet som luftfartsmyndigheten och flygindustrin ifråga om flygteknisk forskning och utveckling. Den skulle ursprungligen omfatta tre avdelningar - för aerodynamik, hållfasthetsteknik och

Tabell B1.8 FFA Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Aerodynamiska avdelningen

Tillämpad aerodynamik och flygmekanik (5.5)

Vind tunnlar med mätutrustning (ansk. kostnader 45 mkr)

Hållfasthetsavdelningen

Hållfasthetslära, speciella lättkonstruktioner (5.3)

Provdon med mätutrustning (ansk.kostnader 5 mkr)

Mättekniska avdelningen

Allmän mätteknik

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

Inkl. mätteknisk service och databehandling

Datorutrustning, kalibreringsoch registreringsinstrument (ansk.kostnader 5 mkr)

Driftavdelningen

Teknisk drift och service, konstruktion och verkstad, bibliotek

Mek. verkstad samt instrumentoch snickeriverkstäder (ansk.kostnader 2 mkr)

Verksledning och kansli

Ekonomi, personal, allmän adm.

Totalt antal personer: 244 Uppskattade investeringar i instrumentell utrustning: 57 mkr 120

SOU 1972:8

Personal9

Styrelse

C FFA (generaldirektör)

Kansli: Personalfrågor, ekonomi, allmän administration

Aerodynamiska

avdelningen:

Aerodynamisk forsknings- och provningsverksamhet, systemfrågor

75 Hål If as thetsavdelningen : Teoretisk och experimentell forsknings-, granskningsoch provningsverksamhet avseende hållfasthet hos material och konstruktionselement

Mättekniska

avdelningen:

Utveckling av mättekniska metoder och apparater (inkl datorbehandling) för övriga avdelningars verksamhet. Mätteknisk service inkl. underhåll och kalibrering av mätutrustningar

4i

Driftavdelning: Driftunderhåll och service. Projektering och konstruktion av nyanläggningar och modifikationer. Tillverkning av modeller, mät jtrustning, etc. Förråd, bibliotek m m

74 244

1972-07-01 (omräknat till helårsanställda)

Figur Bl.2

Flygtekniska försöksanstaltens organisation.

flygmekanik — samt en kontors- och en verkstadsavdelning. Verksamheten koncentrerades på aerodynamik och hållfasthetsteknik under det att den flygmekaniska verksamheten aldrig kom till stånd. I den aerodynamiska verksamheten förfogade anstalten över en låghastighetstunnel (90 m/s) och en spintunnel. 1944 tillkom en höghastighetstunnel (300 m/s). Någon stor överljudstunnel disponerades inte förrän 1955 (M SOU 1972:8

1,25—4). Mindre överljudstunnlar fanns dock tillgängliga vid FFA från 1946 och vid flygtekniska institutionen vid KTH, som 1947 förutom en låghastighetstunnel förfogade över en mindre överljudstunnel (M 1,2—1,8) och från 1952 också över en tunnel för högre hastigheter (M 2 - 4 ) . År 1958 beslöts att en supersonisk-hypersonisk tunnel, närmast för robotutveckling, skulle uppföras. Denna invigdes 1965. I anslutning till 121

utvecklingsarbetet med flygplan 37 byggdes anstaltens resurser ut ytterligare och moderniserades. Bl. a. byggdes en s. k. trisonisk tunnel med möjlighet att kontinuerligt variera machtalet genom hela fartområdet. Denna färdigställdes 1966. Eftersom flygvapnet fram till slutet av 1960-talet var den praktiskt taget enda kunden och eftersom flygvapnets behov av flygteknisk forskning minskade kraftigt allteftersom utvecklingsarbetet med flygplan 37 fullföljdes, blev en kraftig nedskärning av verksamheten nödvändig. För att dämpa effekten av denna nedgång utvidgade anstalten sin marknad till industrin m. m., från mitten av 1960-talet även ifråga om uppdrag av icke flygteknisk natur, där anstaltens resurser och kompetens likväl kunde utnyttjas. I nuläget har ca en fjärdedel av uppdragsverksamheten ej anknytning till försvaret. Utvecklingen vid FFA sådan den återspeglas i antalet anställda under åren 1945—1972 framgår av underbilaga Bl.l (s. 125).

B 1.3.3 Forskningsbyrån vid förvaltningen

andra världskriget. Vissa av resurserna vid betongtekniska byrån gick upp i en särskild forskningssektion inom befästningsbyrår vid den 1948 inrättade fortifikationsfönaltningen. Då förvaltningens organisation ssnare ändrades skildes forskningsfunktionerna ut ur befästningsbyrån, som samtidigt blev avdelning, och bildade en särskild forskningsbyrå direkt underställd förvaltningens chef. Ursprungligen studerades betongs egenskaper, men verksamheten inriktades snart mot problem förenade med skydd mot konventionella vapen. I mitten av 1950-talet omriktades verksamheten praktiskt taget helt mot skydd mot kärnladdningars mekaniska verkan. Omkring mitten av 1960-talet skedde dock åter en viss förskjutning mot konventionella vapen. En försöksstation uppfördes 1948 där en stötvågstub i erforderlig storlek stod klar 1956. En ny station nära den tidigare kom i bruk i mitten av 1960-talet med en större och modernare tub. Den gamla stationen är nu under successiv avveckling.

fortifikationsBl.3.4 Militärpsykologiska institutet (MPI)

Organisation, m. m.

Organisation, m. m.

Byrån ingår i FortF och är direkt underställd generaldirektören. Antalet anställda är 32. Den specialistfunktion som är företrädd vid byrån är hållfasthetslära, med speciell anknytning till byggdynamik (5.4 i tabell Bl.l). Byrån är lokaliserad till FortF lokaler i Stockholm samt till försöksstationerna nära Rosersberg. Försöksstationerna har stötvågstuber av vilka den största är avsedd för laddningar upptill 100 kg TNT. Byråns kostnader 1971/72 var totalt 2,2 mkr varav personalkostnader 1,3 mkr.

MPI är organiserat på fyra avdelningar: administrativa avdelningen, allmänna avdelningen, prövningsavdelningen och psykoteknologiska avdelningen. Dessutom tjänstgör kommenderade officerare från armén och flygvapnet vid institutet. Antalet anställda är 32 (vartill kommer ett 20-tal tillfälligt anställda) Institutet företräder specialistfunttionen militärpsykologi (psykologi, sociolog., pedagogik etc.) (1.5 i tabell B l . l ) . Institutet är i sin helhet lokaliserat till Stockholm, men skall 1975/76 flytta till Karlstad. Disponerad lokalyta i nuvarande lokaler är ca 1 500 m 2 . De budgeterade kostnaderna för M?I verksamhet 1972/73 uppgår totalt till ca 3,5 mkr, därav ca 1,2 mkr för s. k. setalda uppdrag. Av de totala kostnaderna jvser ca 1,9 mkr forskning och utveckling (därav ca en tredjedel kunskapsuppbyggande verksam-

Historisk

utveckling

Verksamheten vid forskningsbyrån inom FortF har traditioner från den betongtekniska byrån inom industrikommissionen under 122

SOU 1972:8

het). Ca 0,8 mkr avser tillämpad prövningsverksamhet medan resten, också ca 0,8 mkr, avser central ledning och administrativ service m. m. för hela fackområdet (forskning och tillämpning). Totalt är lönekostnaderna ca 2 mkr.

Historisk

utveckling

Militärpsykologisk verksamhet började organiseras i vårt land redan på 1930-talet men fick större omfattning först i samband med försvarsberedskapen under andra världskriget. Verksamheten bedrevs då främst i rent tillämpad form som personalprövning och leddes huvudsakligen av dåvarande centrala värnpliktsbyrån. Särskilt inom marinen bedrevs samtidigt viss socialpsykologiskt inriktad forskning rörande anpassnings- och ledarskapsproblem m. m. Även sedan militärpsykologiska institutet (MPI) inrättades (1955) och påbörjade sin verksamhet låg tyngdpunkten under flera år på tillämpad prövningsverksamhet. Forsknings- och utvecklingsverksamhet ägnades också till stor del åt prövningssidan, t. v. kulminerande i den provutveckling m. m. som genomförts för det nya inskrivningssystemet samt i arbetet med en ny urvalsmetodik för flygande personal. Med hänsyn till kraven från olika avnämare har efter hand en allt större andel av institutets resurser ägnats åt forskning och utveckling även inom andra delar av verksamhetsområdet. Psykoteknologisk (bioteknologisk) medverkan i samband med materielutveckling och -anskaffning har sålunda lämnats sedan omkring 1960. För närvarande medverkar MPI vid utvecklingen av nya luftvärns-, artilleri-, attackrobot- och stridsledningssystem. På det socialpsykologiska området har sedan 1960-talets början genomförts en rad undersökningar rörande främst de värnpliktigas inställning till olika förhållanden under militärtjänstgöring m. m. Under de senaste åren har forskningen i ökad utsträckning avsett frågor rörande ledarskap och ledarträning, gruppdynamik o. d. SamtiSOU 1972:8

digt har inom samtliga fackområden andelen kunskapsuppbyggande forskning ökat.

B 1.3.5 Försvarsmedicinsk forskning Organisation, m. m. Den försvarsmedicinska forskningens nuvarande organisation redovisas i bilaga 5. Historisk

utveckling

Den försvarsmedicinska forskningen har traditioner från 1600-talet. Karolinska institutet som bildades 1810 hade ursprungligen som främsta uppgift att utbilda läkare till armén och flottan. Verksamheten har bedrivits vid många olika organ, företrädesvis högskole- och universitetsinstitutioner. Ledningsorganisationen var länge också den splittrad men kompletterades efter hand t. ex. med försvarets sjukvårdsstyrelse (1943) 1 statens medicinska forskningsråd (1945) (som även fick hand om försvarsmedicinsk forskning) flygmedicinska nämnden (1946) sedermera flyg- och navalmedicinska nämnden (1948) försvarsmedicinska nämnden — inom medicinska forskningsrådet (1949). År 1963 tillskapades en mera enhetlig ledningsorganisation i det att ledningen anförtroddes två organ, dels försvarsmedicinska sektionen (tidigare -nämnden) inom medicinska forskningsrådet, dels en nyinrättad försvarsmedicinsk forskningsdelegation (FMFD). Den förstnämnda skulle svara för ledning av grundforskningen och knöts till dåvarande ecklesiastikdepartementets område under det att FMFD skulle svara för den tillämpade forskningen och sortera under försvarsdepartementet.

1 Ursprungligen försvarets sjukvårdsförvaltning till 1949.

Bl.3.6 Övriga forskningsorgan Utöver de ovan beskrivna forskningsorganen finns inom försvarssektorn ett antal andra organ som bedriver forskning. De berörs i princip inte av utredningens förslag utom i vissa fall beträffande formerna för medelstilldelning. Vid militärhögskolans (Stockholm) militärhistoriska avdelning (MHA) finns 11 anställda. Avdelningens budget för 1972/73 omfattar kr 631 000 varav kr 621 000 avser personalkostnader. Delegationen för militärhistorisk forskning disponerar för 1972/73 ett anslag om kr 100 000 som fördelas på bl. a. universitet och högskolor. Anslaget till delegationen förvaltas av militärhögskolan. Militära vädertjänstens centralorgan (MVC) inom flygstaben i Stockholm bedriver visst utvecklingsarbete bl. a. avseende prognos- och presentationsteknik för vädertjänstens inom krigsmakten behov men redovisar f. n. inga insatser på icke objektbunden forskning. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar bedriver och stöder viss forskningsverksamhet. De medel som under 1972/73 står till förfogande för forskning inom nämndens område är kr 360 000 varav för personalkostnader avses kr 151 000.

124 SOU 1972:8

Underbilaga BLI Antalet anställda vid FOA och FFA åren 1945-1972 Är

FOA

FFA

1945 1946 1947 1948 1949

124 203 272 386 412

60 63 76 102 113

1950 1951 1952 1953 1954

465 525 583 587 667

131 153 166 190 219

1955 1956 1957 1958 1959

754 805 939 1 015 1097

249 258 280 276 255

1960 1961 1962 1963 1964

1 192 1 299 1440 1551 1550

263 272 293 312 311

1965 1966 1967 1968 1969

1 577 1633 1 630 1552 1539

280 268 230 210 215

1970 1971 1972

1558 1583 1 580

225 235 244

SOU 1972:8

Bilaga 2

Översiktlig beskrivning av försvarsforskningsprogrammet jämte olika totalförsvarsmyndigheters prioriteringar inom detta

B2.1 Inledning Syftet med denna bilaga är att först ge en kortfattad översikt över verksamheten vid olika försvarsforskningsorgan i programtermer, dvs. över verksamheten sammanförd efter tillämpningsmål, oberoende av var den bedrivs. Därefter ges en översikt över de avvägningar och prioriteringar avseende skilda delar av försvarsforskningsprogrammet som olika totalförsvarsmyndigheter redovisat under den s. k. stora rullningen av FOA:s programplaner under vintern-våren 1971 — 1972 och i särskilda föredragningar inför FU-69, bl. a. i anslutning till utredningens enkätskrivelse av den 7 juli 1971. Bilagan begränsar sig i allt väsentligt till verksamhet och myndigheter som berörs av FU-69 uppdrag, dvs. så kallade icke objektbunden försvarsforskning vid FOA, FFA och MPI samt forskning finansierad av försvarsmedicinska forskningsdelegationen.

B2.2 Allmän beskrivning av programinnehåll B2.2.1 Inledning Utredningen har i tidigare delbetänkanden uttalat att en indelning av försvarsforskningsprogrammet i s. k. basteknologier torde vara lämplig för att möjliggöra en mellan forskningsorgan och avnämare samordnad planering och genomförande av forskningen. I 126

samarbete med forskningsorgan och avnämarmyndigheter har utredningen i anslutning till sin enkät använt en indelning av försvarsforskningsprogrammet i 78 basteknologier sammanförda under 11 huvudrubriker. Dessa anknyter nära till de fem huvudsakliga tillämpningsområden för försvarsforskningen som utredningen angivit i kapitel 2 (eller större delområden inom dessa). Detaljindelningen under huvudrubrikerna överensstämmer i stort med den som FOA har i sin programplanering. Under rubriken "H. Människan i totalförsvaret" har dock gjorts en annan indelning än den som FOA behöver för sin verksamhet inom FOA-programmet "Humanteknik". Indelningen i basteknologier framgår av underbilaga B2.1. Följande beskrivning av forskningsprogrammet är indelad i enlighet med ovan nämnda elva huvudrubriker och är väsentligen en sammanställning av berörda myndigheters programplaner och anslagsframställningar. Olika forskningsorgans engagemang i olika basteknologier under olika huvudrubriker (delområden) 1 framgår av matrisen överst på nästa sida. Den kompetens som finns vid forskningsorganen kan i många fall utnyttjas även inom andra områden än vad matrisen anger. Verksamheten vid FOA är, vad gäller den Delområdet psykologiskt försvar ej med. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar har programansvar för denna verksamhet (se B2.1.10). SOU 1972:8

FOA FFA FortF MPI SSPA Med. grp. a

A

B

Askyddsteknik

Bskyddsteknik

Cskyddsteknik

Ammu-

X

X

X

x

C

D

E ni-

tionsoch vapenteknik

F

G

Stridsledmngsinformationsoch styrteknik X

H

Fordons- Tilloch förfarkost- litligteknik hetsoch försörjningsteknik X X

X

M

N

Människan i totalförsvarer0

Övergripande studier och utredningar

X

X

Befästningsteknik

X* X X

x

X

X

X

Häri ingår FOA-programmet Humanteknik Även hänförbar till A-, C- och D-områdena

ej objektbundna försvarsforskningen, volymmässigt dominerande inom alla delområden utom F, H och N. (Se underbilaga B2.2.) Övriga organs insatser är antingen marginella i förhållande till FOA eller på något sätt samordnade därmed. Inom F-området dominerar av FMV-F utlagda uppdrag på bl. a. FFA, industrin och KTH. Inom H-området är insatserna fördelade på många organisatoriskt skilda organ. Sammanhållning sker via MFR, FMFD och FOA. B2.2.2 A-skyddsteknik (A) Verksamheten inom detta område har som mål dels att förse totalförsvaret och säkerhetspolitiken med beskrivningar, synteser och prognoser rörande kärnladdningshotet, dels att kartlägga och (även ur kostnadssynpunkt) värdera behovet av skyddsåtgärder. Detta innefattar medverkan vid avvägning och balansering mellan olika åtgärder för att reducera såväl den direkta skadeomfattningen som resulterande följdverkningar efter en kärnladdningsinsats. Som underlag härför studeras effekten av olika verkansformer samt bedöms verkan mot enskilda objekt och system.

B2.2.3 B-skyddsteknik (B) Målet för verksamheten är att upplösa osäkerheten om B-laddningshotet och dess kaSOU 1972:8

raktär och att ge underlag för utformning av skyddsutrustning och förebyggande åtgärder för att begränsa verkan av angrepp med biologiska stridsmedel.

B2.2.4 C-skyddsteknik (C) Målet för verksamheten är att upplösa osäkerheten om C-laddningshotet och dess karaktär och att ge underlag för utformning av skyddsutrustning och förebyggande åtgärder för att begränsa verkan av angrepp med kemiska stridsmedel.

B2.2.5 Ammunitions- och vapenteknik (D) Verksamheten syftar till att lämna underlag för utveckling av systemkomponenter och för bedömning och optimering av vapensystems effekt. Tyngdpunkten i verksamheten ligger på framdrivning och på verkan av och skydd mot konventionella vapen. Verksamheten omfattar teoretiskt och experimentellt forskningsarbete samt utredningar. Stor vikt läggs vid möjligheterna att genom utnyttjande av datorer studera ett ökat antal alternativa explosivämnen, drivsystem, tändsystem, stridsdelskonstruktioner samt skyddssystem för människor och materiel. Säkerhetsfrågorna vid lagring och hantering beaktas särskilt. 127

B2.2.6 Stridslednings-, styrteknik (E)

informations-

och

B2.2.9 Människan i totalförsvaret (H) (inkl. bl. a. FOA-programmet Humanteknik)

Verksamheten syftar till att ta fram underlag för förbättrade metoder för övervakning, spaning, stridsledning och förvarning samt för förbättrade eldledningssystem. Vidare tas fram underlag för utveckling av sambandssystem varvid särskilt studeras signalskyddsmetoder samt underlag för förbättring av styr- och navigeringstekniken samt tekniken för utlösningsanordningar. En ökad satsning sker på de möjligheter som optroniken och datortekniken ger. En väsentlig beståndsdel av verksamheten är att skapa kunskap om en presumptiv angripares möjligheter till s. k. telekrigföring.

Verksamheten inom området syftar till ökat kunnande om individens och gruppens prestationsförmåga och beteende bl. a. i de extrema miljöer som karakteriserar viss verksamhet inom totalförsvaret samt därmed sammanhängande prövnings- och urvaismetodik av medicinsk och psykologisk karaktär. Vidare skall verksamheten ge under.ag för lösandet av olika problem rörande sanspelet människa-maskin (bioteknologi). Därtill kommer underlag för hälso- och sjukvårdsverksamheten inom totalförsvaret. Verksamheten är fördelad mellan FOA, MPI och olika medicinska grupper (se bilaja 5). FOA.s insatser på problem avseende människan som objekt för vapenverkan redovisas under områdena A (A-skyddstekak), B (B-skyddsteknik), C (C-skyddsteknik) och D (Ammunitions- och vapenteknik).

B2.2.7 Fordons- och farkostteknik (F) Verksamheten inom FFA är väsentligen inriktad mot basteknologin "luftfarkoster", men kompetens finns och viss verksamhet bedrivs inom alla övriga delar av området utom "fordon". Verksamheten vid SSPA är inriktad mot basteknologierna "sjöfarkoster och svävare", "robotar och torpeder" samt "systemstudier". Inom FOA består verksamheten av i huvudsak tre delar: materialforskning (liksom FFA), rörlighets- och transportstudier och petroleumteknik. De olika aktiviteterna avser var och en flera basteknologier. FOA:s insatser inom raketmotorområdet redovisas under FOA-program D.

B2.2.8 Tillförlitlighetsteknik (G)

och

försörjnings-

Vid FOA är målet för denna verksamhet att upprätthålla erforderligt kunskapsläge för rådgivnings-, service- och konsultverksamhet avseende tillförlitlighets- och försörjningsfrågor. Målet är vidare att skapa underlag bl. a. i form av analytiska modeller och simuleringsmodeller - för totalförsvarsmyndigheternas studier och utredningar inom materielunderhållsområdet samt att ernå ökad kunskap rörande energiförsörjning. 128

B2.2.10 Psykologiskt försvar (P) Verksamheten behandlar problem incm opinionsbildning och -mätning, masskonmunikation och propagandaanalys. B2.2.11 Befästningsteknik (N) Verksamheten syftar till att ta fram uiderlag för dimensionering av såväl hela befästningsanläggningar som olika komponenter . dessa (dörrar, ventiler etc.) Verksamheten lur således starka anknytningar till områdena "A-skyddsteknik" samt " Ammunition- och vapenteknik".

B2.2.12 Planerings- och utredningsnutodik inkl. medverkan i övergripande studi;r och utredningar (M) Verksamheten avser att skapa ökade förutsättningar för tillämpning av vetenslapliga tänkesätt och metoder i samband mec totalförsvarets långsiktsplanering och för itnyttjande (inriktning) av forskningsinsatse". Detta sker ytterst genom direkt deltaginde i SOU 1972:8

totalförsvarets planerings- och utredningsverksamhet, dvs. genom medverkan i de studier och den planering som sker vid olika myndigheter och på olika nivåer för att skapa underlag för beslut om hur olika delar av totalförsvaret skall utvecklas och utnyttjas. Som grund härför erfordras dels viss grundläggande forskning, dels överblick över den tekniska utvecklingen.

B2.2.13 Vissa åtgärder för rustningsbegränsning och kontroll FOA biträder utrikes- och försvarsdepartementen med visst tekniskt och studiemetodiskt underlag för Sveriges deltagande i olika internationella förhandlingar rörande rustningsbegränsning och kontroll. Hit hör bl. a. FOA:s detektionsseismologiska verksamhet. (Dessa finansieras till sin huvuddel över det särskilda delprogrammet H5 under fjärde huvudtiteln.)

B2.3

Programbudgeter

En översikt över försvarsforskningsresursernas fördelning inom de olika huvudområdena (programelement) uttryckt i budgeterade kostnader för 1972/73 framgår av underbilaga B2.2. Översikten omfattar kostnader budgeterade inom delproduktionsområdena tillämpad, ej objektbunden forskning (dpo 4.2) och kunskapsuppbyggande forskning (dpo 4.3). Inom det särskilda delprogrammet "H5. Vissa åtgärder för rustningsbegränsning och kontroll" är budgeterat 1,4 mkr för 1972/73. Detta ingår ej i underbilaga B2.2 och B2.3 redovisade siffror. FOA programbudget avseende delprogram "5.5. Försvarets forskningsanstalt" för 1972/73 uttryckt i beräknade kostnader per avdelning och FOA-program framgår av underbilaga B2.3. Under perioden 1973/74-1977/78 avses enligt av ÖB anvisade planeringsramar den årliga omslutningen för FOA minska med ca 3 %. 9-SOU

1972:8

B2.4 Prioriteringar och avvägningar B2.4.1 Överbefälhavaren Med ledning av vad som framkommit under den stora rullningen av FOA:s programplaner under 1971/72 har överbefälhavaren i samråd med civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar gett FOA rekommendationer för inriktningen av dess forskningsverksamhet under perioden 1973/74-1977/78. ÖB anger därvid även vilken medelstilldelning FOA har att räkna med för den verksamhet inom delprogrammet "5.5 FOA", som bestrids av primäruppdrag. Angående den allmänna inriktningen säger ÖB: "Forskningen skall ge underlag för att skapa idéer till olika sammansättningar av det framtida försvaret och härvid medverka i förverkligandet av dessa intentioner och idéer. Krav på kompetensnivå och resurser för tillämpad forskning skall bedömas utifrån dessa utgångspunkter. Noggranna val av mål och en kunskapsuppbyggnad som möjliggör smidig anpassning till varierande tillämpningar är väsentliga. Verksamheten skall läggas upp med beaktande av följande allmänna krav. Alla möjligheter att samordna försvarsforskningen och att genom information minska omfattningen av egen forskning bör tillvaratas. Forskningsverksamheten måste liksom tidigare samordnas med avnämarnas studier, utredningar och tidsplaner för utveckling och (eller) anskaffning av vapensystem (motsv.). Verksamheten vid forskningsanstalten bör så långt som möjligt koncentreras till tillämpad, ej objektbunden forskning samt mot denna svarande kunskapsuppbyggande forskning. Därtill utförs i viss omfattning objektbunden forskning på beställning från myndigheter (sekundäruppdrag). Dessa uppdrag bör även planeras på flera års sikt. Beträffande programmen A-, B- och C-skyddsteknik gäller att FOA har särskilt ansvar för bevakning av den internationella tekniska hotbilden och dennas förändringar. Detta innebär mer än ett renodlat forskningsansvar. Det är väsentligt att det finns sådan balans i totalförsvarets sammansättning och utformning att möjligheterna till fortsatt försvar inte förloras redan vid hot om eller begränsad insats av A-, Beller C-stridsmedel mot vårt land. Verksamheten inom dessa program bör syfta till att ge myndigheter på alla nivåer tekniskt underlag rörande verkan av och skydd mot ABC-stridsmedel samt till kvalificerad analys av de risker i skyddshänseende som av olika skäl (t. ex. kostnadsskäl) tas vid avvägningar och systemutformningar. 129

Den organisationsbestämmande materiel, som utvecklas eller planeras idag kommer att kvarstå inom krigsmakten under hela 1980-talet och i flera fall under större delen av 1990-talet. Begränsade ekonomiska ramar medför, att materielen som regel måste ges längre livslängd än tidigare. Modernisering och underhåll måste därför tillmätas ett allt större intresse. För civilförsvarets del är forskning rörande olika vapens direkta och indirekta verkningar syftande till förbättrade skydds- och räddningsmöjligheter väsentlig. På grund av vapensystemens snabbt stigande kostnader skärps kravet på förskningsunderlag för att uppnå bästa avvägning mellan effekt och kostnad. Strävan skall vara att studera och ge underlag till tekniskt enklare och mindre komplexa lösningar som alternativ till mer kostnadskrävande system. Behov av forskning kring människans roll i olika försvarsfunktioner föreligger. Viktigt är bl. a. att människans roll och arbetsmiljökrav studeras vid utformning av olika vapen-, skydds- och stödfunktioner. Samspelet mellan olika skyddsåtgärder bör noga beaktas vid bearbetning av skyddsproblem och forskningen bör ges en sådan bredd att den kan ge underlag för lösningar, som representerar olika risktaganden och kostnadsnivåer. Det är viktigt att tillräckliga resurser avsätts för studie- och planeringsverksamheten. Utöver ovanstående skapas förutsättningar inom FOA för framtagandet av underlag som erfordras för vårt lands agerande i nedrustningssammanhang. Härvid beaktas och särredovisas med delprogrammet H 5 sammanhängande verksamhet, vilken bestrids från anslag utanför krigsmaktens ram." Vad ÖB i sina r e k o m m e n d a t i o n e r säger om de olika FOA-programmen kan sammanfattas enligt följande: A-programmet (A-skyddsteknik) är av stor betydelse, delvis av betydelse, men att forskning rörande EMP 1 är av m y c k e t stor betydelse. B-programmet (B-skyddsteknik) är av stor betydelse, samtidigt som forskning rörande snabba indikerings- och identifieringsm e t o d e r är av m y c k e t stor betydelse. C-programmet (C-skyddsteknik) är av stor betydelse, men att forskning som syftar till att upplösa osäkerheten om C-hotet är av m y c k e t stor betydelse och skall i första h a n d klarlägga effekterna av binära Claddningar. D-programmet ( A m m u n i t i o n s - och vapent e k n i k ) är av stor betydelse dock att det s o m rör lagrings- och hanteringssäkerhet

är av m y c k e t stor betydelse liksom underlag för tekniska systemstudier avseende vapensystems effekt. E-programmet (Stridslednings-, informations- och s t y r t e k n i k ) är av s t o r betydelse. I de delar som avser signalspaning, vissa tillämpningar inom strilsystemet avseende bl. a. störskydd, m o t m e d e l s s y s t e m samt siktes-, spanings- och eldledningsutrustningar baserade på optisk o c h o p t r o nisk teknik är emellertid forskningen av m y c k e t stor betydelse. ÖB angav särskilt att en höjning av k o m p e t e n s e n inom optisk och optronisk tillämpningsteknik bör eftersträvas. F-programmet ( F o r d o n s - och farkostteknik) är av betydelse, delvis av stor betydelse. Ökad k u n s k a p om fiberkompositer anges ha m y c k e t stor betydelse. G-programmet (Tillförlitlighets- och försörjningsteknik) är av betydelse, delvis av stor betydelse i vad avser underlag för optimering av materielsystem. H-programmet ( H u m a n t e k n i k ) är av s t o r betydelse och ifråga om studier r ö r a n d e människans prestationsförmåga och beteende i samverkan med materiel av m y c k e t stor betydelse. M-programmet (Övergripande studier och utredningar) är av mycket stor betydelse, delvis av stor betydelse. Särskilt n ä m n s totalförsvarets OA-organisation samt metodik för miljö- och ramstudier och för perspektiv- och systemplanering. ÖB r e k o m m e n d a t i o n e r till FOA anger i huvudsak endast prioriteringen av den tillämpade, ej o b j e k t b u n d n a forskningen och behandlar inte den k u n s k a p s u p p b y g g a n d e . ÖB säger sig utgå från att balans skapas mellan den k u n s k a p s u p p b y g g a n d e och den tillämpade forskningen. Beträffande den flygtekniska forskningen har företrädare för försvarsstaben i särskild föredragning inför FU-69 i juni 1972 framhållit att flygtekniska försöksanstalten ( F F A ) inte tillhör krigsmakten och att ÖB De kraftiga elektromagnetiska störningar som alstras av kärnladdningsexplosioner. SOU

1972:8

därför inte ger några direktiv för vare sig programplanerna eller anslagsframställningen. Det framhölls emellertid att programansvaret för FFA:s programelement "Uppdragsverksamhet" ligger hos uppdragsgivarna och att FMV till FFA anmält att "betydande reduktion" kommer att ske av det uppdrag från FMV om 13 mkr som beräknats för 1972/73. Dessa 13 mkr utgör 2/3 av FFA: s beräknade budget år 1972/73 och inemot 3/4 av aktuellt programelement. Vidare uppgavs från försvarsstabens sida att FMV beställningar fortsättningsvis sannolikt mera kommer att anknyta till objektbunden flygteknisk forskning. Ävenså framhölls de problem för FFA som sammanhänger med varierande beläggning i takt med periodiciteten för den militära flygplanutvecklingen. Problemen blir besvärande nu när tiden mellan flygplanprojekten blir längre samtidigt som svensk flygindustri inte exporterat nämnvärt och alltså fått små serier. I föredragningen framhölls slutligen att FFA överskottskapacitet även fortsättningsvis bör tillvaratas genom att inrikta verksamheten mot sådant som intresserar organ utanför försvarssektorn. Ovannämnda föredragning av försvarsstaben behandlade även verksamheten vid militärpsykologiska institutet (MPI) varvid bl. a. framhölls följande: "Överbefälhavaren har i sina allmänna riktlinjer för MPI verksamhet angivit att tyngdpunkten skall läggas på tillämpning av psykologiska och sociologiska metoder, kunskaper och erfarenheter i samarbete med försvarets myndigheter vid t. ex. personaluttagning och fram tagning av vapensystem. Följande forskningsverksamhet inom MPI är särskilt angelägen mot bakgrund av framtagen behovsbild - psykoteknologisk forskning knuten till olika vapensystem sammanhängande med den växande insikten om den mänskliga faktorns betydelse inom vapen- och materielsystem tillika med ökat aktgivande på anpassnings- och trivselproblem. - utveckling av urvalsmetoder för kvalificerade befattningar för att öka systemens prestanda och minska systembortfall. - komplettering av inskrivningsprövningen med vissa mer befattningsinriktade prov samt införande av personlighetsmätande metoder vid sidan av prestationsmätande sådana." SOU 1972:8

Bland särskilt angelägna försvarsmedicinska forskningsbehov framhåller överbefälhavaren en ökad satsning beträffande skyddet mot biologiska stridsmedel, vidare militärpsykiatriska problem som aktualiserats genom det nya inskrivningssystemet med dess förbättrade möjligheter till adekvat personalurval, problem som berör motivation m. m. i samband med utbildning och tjänstgöring och problem med relation till det ökade narkotikamissbruket. Bland andra viktiga och aktuella områden framhåller behovsplanen tillämpad forskning rörande dokumentationssystem, som kan väntas ha väsentlig betydelse för hela den försvarsmedicinska forskningen. Behovsplanen upptar därutöver liksom tidigare ett stort antal projekt inom områdena flyg- och navalmedicin, övriga fysiologiska problem, kirurgi och invärtes medicin m. fl. områden som till sin uppläggning ofta direkt ansluter till olika myndigheters materielutvecklings- och försöksverksamhet. Vidare har överbefälhavaren framhållit vikten av insatser i form av forskarutbildningsbefattningar inom försvarsmedicinen. Betydelsen av återkoppling till statens medicinska forskningsråd har betonats liksom behovet av att stödet till forskargrupper av mer permanent karaktär förs över till respektive myndigheters anslag. B2.4.2 Civilförsvarsstyrelsen Civilförsvarsstyrelsen har i skrivelser daterade 1971-09-27 och 1972-05-30 till FU-69 angett huvuddragen av sina behov av forskningsinsatser. Styrelsen anser att dess forskningsbehov i allt väsentligt är oberoende av tidigare och nu aktuella planeringsramar. Styrelsens behov är i huvudsak marginella i förhållande till krigsmaktens. Dock framhålls särskilt behovet av ökade insatser inom B-skyddsområdet (som bör samordnas med insatser för C-skyddsområdet). Vidare framhålls den stora betydelsen av insatser inom tillämpningsområdet "Människan i totalförsvaret" (Humanområdet) för undsättningsorganisationens utformning och effektivitet. Cfs säger härom: 131

"Inom humanområdet framstår programdelarna Hl samt H8 och H9 som de väsentligaste för civilförsvarsstyrelsen. Forskningsbehoven härvidlag är främst bundna till människans utveckling på sikt ur medicinsk och social synvinkel. För civilförsvarsorganisationens långsiktiga utveckling är det av grundläggande betydelse att kartlägga hur människan kan tänkas reagera som individ och i grupp inför påfrestningar samt vilka attityder och värderingar hon kan tänkas ha. Nedanstående frågeställningar är exempel som belyser problemområden vilka bör behandlas genom tvärvetenskapliga forskningsinsatser: -

Förändras människan fysiskt på 15-20 års sikt så att gränsen för civilförsvarsplikt måste sänkas (kan höjas)? - Kan man med bibehållen motivation och effektivitet kräva att civilförsvarsenheter under längre tid (beredskap) lever primitivt, t. ex. förläggs i tält? - Vilka framtida krav måste under olika förhållanden ställas på "ledning av allmänheten" för att dennas motståndsförmåga skall bevaras och utvecklas? - Kan nuvarande auktoritära ledningssystem inom t. ex. undsättningskårerna fås att fungera även om 20 år? " Slutligen framhålls behovet av insatserna inom D-programmet beträffande verkan mot människor i stadsbebyggelse och behovet av insatser av forskningspersonal inom den studieorganisation som styrelsen f. n. håller på att bygga upp.

B2.4.3 Övriga avnämare Socialstyrelsen har det sammanhållande ansvaret för planläggning av sjukvårdens organisation i krig vilket även inkluderar åtgärder rörande skyddet mot B-stridsmedel utanför krigsmakten. Inom socialstyrelsen pågår f. n. en utredning syftande till en översyn av krigssjukvårdens organisation, bl. a. mot bakgrund av miljöutredningarnas resultat. Resultaten av nämnda utredning torde bl. a. kunna utnyttjas för en samordnad inriktning och prioritering av forskning för krigssjukvårdens behov, inklusive befolkningsskyddet mot B-stridsmedel. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har intressen i främst A-, B-, C-, Doch M-områdena samt till en del också G-området. I anslutning till rullningen av FOA:s programplaner under 1971/72 fram132

höll representant för ÖEF att utvecklingen inom A-, B- och C-områdena är väsentlig. Hänsynstagande till dessa stridsmedels verkan kan få stora ekonomiska konsekvenser när det gäller att bygga upp ett skydd inom det ekonomiska försvaret. Synpunkterna gäller även för konventionella stridsmedels verkan. ÖEF-representanten framhöll även utvecklingen inom datorområdet och rörande metoder för planering och styrning som angelägna liksom OA-personalens medverkan i studier. Studier av den inre miljön (svenska samhället) och dess utveckling är av särskilt stor betydelse för ÖEF.

B2.4.4 FOA Den programplan, som utgör en dokumenterad redovisning av de beslut som den stora rullningen mynnat ut i från FOA:s sida, återspeglar de prioriteringar som ÖB och andra avnämarmyndigheter gjort. För den kunskapsuppbyggande forskningen avdelas resurser som utgör en viss del av de totala resurserna för varje program. I inledningen till sin programplan för perioden framhåller FOA bl. a. "De anspråk på forskningsresultat som framförts vid de konferenser, som föregått programplanens utarbetande, har varit mycket stora och helt omöjliga att tillgodose inom tillgänglig, i förhållande till nuläget minskad resursram. Efterfrågan har varit särskild stor inom FOA-programmen M. Övergripande studier och utredningar, D. Ammunitionsoch vapenteknik och E. Stridslednings- informations- och styrteknik. Utgångsförutsättningarna att tillgodose behoven har varit olika. Speciellt gäller detta inom M-programmet, där balansen mellan tillgång och efterfrågan under senare år ej varit tillfredsställande. Trots en successivt minskande ram har det därför varit nödvändigt att ytterligare förstärka resurserna till stöd för detta program. Detta har i sin tur medfört ännu större åderlåtningar på andra, även högt prioriterade program, som D- och E-programmen. FOA bedömer dock att forskningsanstalten - inom de givna ekonomiska begränsningarna - med nu planerade, relativt genomgripande förändringar åstadkommit en avvägning som motiveras av de mest angelägna avnämarbehoven. "Översikter; prognoser" samt "Samspelet individ-verksamhet-miljö" och "Samspelet gruppverksamhet-miljö". SOU 1972:8

Inom vitala områden har verksamheten omstrukturerats för att alltjämt vid aktuella tidpunkter möjliggöra avtappning av forskningsresultat enligt prioriterade önskemål. Inom andra områden har ambitionsnivån måst sänkas - i vissa fall ganska kraftigt. Det har också varit nödvändigt att i stor utsträckning fördela FOA resurser i tiden på sådant sätt att olika uppgifter bearbetas efter varandra varvid tidpunkten för avnämarnas behov av resultat beaktas. FOA strävan är dock fortfarande att åtminstone inom ett antal delområden upprätthålla en hög teknisk-vetenskaplig kompetens och att bibehålla en balanserad avvägning mellan tillämpad, ej objektbunden forskning och kunskapsuppbyggande forskning."

B2.4.5 Flygtekniska försöksanstalten Behovet av framtida vindtunnelinvesteringar har utretts på FMV-F:s uppdrag av en särskild expertgrupp med företrädare för FMV-F, FFA och berörda industrier. Företrädare för expertgruppen har föredragit resultaten av utredningen för FU-69. Gruppens rapport mynnar ut i förslag om investering i en ny transsonisk vindtunnel om ca 60 milj. kr och en ny låghastighetstunnel om ca 20 milj. kr. Vid föredragningen framkom bl. a. att befintlig utrustning vid FFA ej anses kunna ge acceptabel mätnoggrannhet i det transsoniska området även vid utveckling av stridsflygplan med måttliga prestanda. Vidare framhölls att vindtunnelfrågan f. n. kan bli starkt bestämmande för den tidsperiod som krävs för utvecklingen av ett nytt stridsflygplan inom landet.

SOU 1972:8

Underbilaga B2.1 Indelning i totalförsvarsinriktade gier (motsv.) Basteknologi

A-skyddsteknik (A) Uppföljning och värdering av kärnladdningshotet. Prognoser. Översikter Kärnladdningars egenskaper Verkan av kärnladdningsexplosioner Skydd mot A-stridsmedel Sjukvård (A-skador) B-skyddsteknik (B) Uppföljning och värdering av B-laddningshotet. Prognoser. Översikter B-stridsmedels egenskaper och verkan Utspridning och utbredning Indikering och identifiering Skydd mot B-stridsmedel jämte tekn. systemstudier Sjukvård (B-skador) C-skyddsteknik (C) Uppföljning och värdering av C-laddningshotet. Prognoser. Översikter C-stridsmedels egenskaper och verkan Utspridning och utbredning Indikering och analys Skydd mot C-stridsmedel jämte tekniska systemstudier Sjukvård (C-skador) Ammunitions- och vapenteknik (Dj Explosivämnesteknik Eldrörsteknik med anslutande ballistik Raketmotorteknik med anslutande ballistik Stridsdelsteknik och stridsdelars verkan Målanalys Skydd mot stridsdelars verkan Systemstudier Översikter och hotbildsunderlag Stridslednings-, informations- och styrteknik (E) Spaning och lokalisering Samband Eldledning Styrning, navigering och målavkänning Datorteknik Motmedel Systemstudier Översikter och hotbildsunderlag Fordons- och farkostteknik (EJ Fordon Sjöfarkoster och svävare Luftfarkoster Rymdfarkoster Robotar och torpeder Övriga transportmedel Systemstudier Översikter och hotbildsunderlag Framdrivningsteknik (motorer och kraftöverföringar, exkl. raketmotorer) 134

basteknolo-

Motsvarar FOA-programdel

Tillförlitlighets- och försörjningsteknik (G) Materielunderhållsteknik Tillförlitlighets- och kontrollteknik Lagring Trafik och transport Energiförsörjning Översikter och systemstudier Sjukvårdsmaterielförsörjning (inkl. läkemedelsförsörjn.)

G 1 G 2 G 3 G 4 G 5 G 6 —

Människan i totalförsvaret (Humanområdet) (Hj Översikter, prognoser H 1, (del) Hälsovård och fältepidemiologi i fred och krig Hälsokontroll och arbetarskydd H 6 Sjukvårdsproduktion inom invärtes medicin, m. m. i — (inkl. bl. a. läkemedelsforskning) Sjukvårdsproduktion inom kirurgi D 7, (del) (inkl. W. a. blod- och vätskeforskning) Sjukvårdsproduktion inom övriga medicinska specialiteter Allmänpsykiatrisk och psykologisk verksamhet — Utomhusmiljö och beklädnad H 2 Vatten och livsmedel (exkl. epidemiologiska frågor) H 4 Extrema miljöer (marin och flyg, slutna rummet, m. m.) H 3 Samspelet individ-verksamhet-miljö 1 H c Samspelet grupp-verksamhet-miljö J Urvalsmetodik m. m. (inkl. särskilda fysiologiska problem) Utbildningsmetodik (inkl. systemstudier och uppföljning) — Systemstudier rörande freds- och krigssjukvård inom totalförsvaret H 1, (del) Psykologiskt försvar (P) Opinionsbildning och opinionsmätning Masskommunikation Propagandaanalys Befästnings- och skyddsrumsteknik (bärande och stötupptagande konstruktioner)

— —

(N)

Planerings- och utredningsmetodik inkl. medverkan i övergripande studier och utredningar (M) Försvarets OA-organisation Forskningsorganens medverkan i | miljöstudier I Forskningsorganens medverkan i [ ram studier Forskningsorganens medverkan i perspektivplanering Forskningsorganens medverkan i system- och programplanering (inkl. budgetering och uppföljning) Prognoser Övriga utredningar och sammanställningar Uppföljning och bevakning av forskning utanför FOA Explorativ bevakning av nya teknikgrenars totalförsvarsbetydelse SOU

M 1

M 3

M 4 M 5 M 6 M 7 M 8 1972:8

Underbilaga B2.2 Mkr översikt över försvarsforskningsresursernas budgeterade fördelning inom olika huvudområden (Avser s k icke objektbunden forskning, dvs. delproduktionsområde 4.2 och 4.3 för budgetåret 1972/73 där ej annat anges)

40-

30-

a

Avser 1971/72

b

FFA primäruppdrag

c

Programmyndighet CFV

20-

FFAU

FMV C MFRa

(SAAB

10-

FFA KTH) FMFD SBL MPI FortF FOA

FOA

FOA

FOA

FOA

FOA

FOA

BN

FOA

I

1 FOA

c

ra c E-* E

TJ •D

>

"O

ro

3 slä

2"D

cÉ

•D

>•

.*> « CD

O

CD

o

SOU 1972:8

"O

mo * c .2 ra SE

T3 T>

-o

>-

JÉ

E E

<

•o

O 1/1

C/3

r-

lii

ö

Q) 1_~

ra > ra

t "O ^

CD d

Q.

o JC ra J> — c o i - roa E^ h 'Z -o CT

ra crara So 5!r,

Q. E :Q

Underbilaga

B2.3

FOA programbudget

för

1972/73

Kostnadernas fördelning på avdelningar och FOA-program ( m k r ) (Prisläge aug. 1972. Löneläge 1 9 7 2 / 7 3 . Avser endast primäruppdrag, anslag F 5 ) Avd.

1 Program

1,95

B

C

3,35

6,25

0,40

D

E

F

G

H

M

0,25

0,35

0,25

1,70

0,45

22,15

9,55 10,55

0,90

0,75

0,90

23,05

1,45

0,05

22,35

1,65

0,05

0,45

14,30

0,05

0,05

9,85

9 95

7,60

20,85

10,25

0,05

0,05

1,30

0,50

p

S:a

(utom Cplan) Samkostn.

3,05

0,70

1,25

8,80

0,70

0,50

0,50

3,25

23,00

S:a

15,65

4,10

7,55 22,70 40,95

3,65

2,30

2,95 14,95

114,80

4,25

Härtill kommer delprogrammet H 5 "Vissa åtgärder rörande rustningsbegränsning och kontroll" (1,4 mkr).

136 SOU

1972:8

Bilaga 3

B3.1

Exempel på handläggning av olika typer av ärenden i försvarsforskningsorganisationen

Inledning

I denna bilaga exemplifieras en tänkbar utformning av proceduren för rullning av programplan samt av handläggningsgången för vissa remisser och utredningsärenden. Avslutningsvis berörs behovet av att integrera personalfunktioner på olika nivåer i planeringsprocessen. I bilagan anförda exempel är avsedda att ge en mer utförlig bakgrund till de ansvarsfördelningsfrågor som diskuteras i kapitel 4. Däremot skall den ej ses som förslag till detaljutformning av berörda procedurer i den nya organisationen. En sådan detaljutformning bör åvila berörda myndigheter.

B3.2 Rullning av programplan B3.2.1 Procedur vid stor rullning 1971/72 I den procedur för stor rullning av FOA programplan som utnyttjades under vintern—våren 1971/72 intog tre procedursteg en central ställning vad gäller kontakter och samråd mellan FOA och avnämarna, nämligen - chefssammanträden — dvs. sammanträden på högsta nivå med avnämarna i syfte att mot bakgrund av läget vid FOA och tänkbar teknisk/vetenskaplig utveckling få en preliminär bild av forskningsbehoven SOU 1972:8

— programkonferenser — dvs. programvisa konferenser med avnämarna i syfte att ge FOA tillräckligt underlag för att utarbeta förslag till programplan, som inom tilldelad ram ger möjlighet att på ett balanserat sätt tillgodose totalförsvarets samlade behov av forskning — prioriteringskonferens med avnämarna (i försvarsstabens regi) i syfte att slutligt pröva och ta ställning till FOA:s förslag till programplan och ge underlag för ÖB rekommendationer för inriktningen av FOA: s verksamhet. Varje sådant nu nämnt steg föregicks av att FOA GD gav anvisningar för hur underlaget för respektive steg skulle arbetas fram samt av själva underlagsframtagandet. FOA har därvid framhållit att det s. k. framtidssynearbetet, som pågick under sommaren och hösten 1971 var av central betydelse vad gäller framtagande av underlag inom FOA för rullningsproceduren. De två första av de nämnda procedurstegen följdes av en särskild bearbetning av den information som erhållits. Denna bearbetning gav i sin tur underlag för anvisningarna för nästa steg osv. Det sista av de nämnda stegen utmynnade i ett underlag för ÖB rekommendationer för inriktning av FOA:s verksamhet. Dessa rekommendarioner tillsammans med annat under rullningen sammanställt underlag gav FOA det slutliga 137

material som krävdes för att utforma den nya programplanen för perioden 1973/74-1977/78. Man kan dela in den utnyttjade proceduren i tre faser (I—III). Varje fas kan därefter indelas i fyra steg nämligen — anvisningar (a) — utarbetande av underlag (b) — "centralt steg" enligt ovan i form av konferenser med företrädare för avnämarmyndigheterna (c) — bearbetning (d) Vid utformning av proceduren i den nya organisationen bör samma principer utnyttjas som tidigare. I närmast följande avsnitt skall ges exempel på hur proceduren kan utformas i de två alternativen "sammanhållet FOA" och "fristående forskningsinstitut". Härvid kommer ovanstående litterering av procedurstegen att utnyttjas för att underlätta jämförelser. B.3.2.2 Stor rullning vid alternativ "sammanhållet FOA" Proceduren nedan avser bland forskningsorganen enbart FOA, men andra försvarsforskningsorgan bör på ett enkelt sätt kunna anslutas till proceduren. De olika procedurstegen är relaterade till nuvarande procedurer via ovan angiven litterering. la. Proceduren inleds med SFF:s anvisningar för stor rullning. Dessa är väsentligen av formell natur såtillvida att de huvudsakligen omfattar tidsplaner, underlagets disposition etc. I b. Inom forskningsorganen tas underlaget till en framtidssyn för försvarsforskningen fram. Det omfattar bedömningar på flera nivåer av — den tekniskt/vetenskapliga utvecklingen på lång sikt samt med anledning härav tänkbara potentiella tillämpningar — med anledning därav önskvärda konsekvenser för egen organisation — personella och instrumentella konsekven138

ser samt synpunkter på arbetsmiljö, lokaler, lokalisering etc. Bedömningarna från olika nivåer överlämnas till SFF (som tidigare utfärdat anvisningar om form och innehåll). De högre nivåerna gör därvid sammanfattande bedömningar. FOA GD gör dock denna sammanfattande bedömning endast ifråga om konsekvenser för resursutvecklingen, innefattande t. ex. • •

allmän syn på personalutvecklingen behov av tyngre, gemensamma investeringar • utvecklingen av gemensamma serviceresurser. Avnämarna tar å sin sida fram en översiktlig bild av det framtida behovet av studier, utredningar, forskning och utveckling. Denna bild är ett av perspektivplaneringens resultat. Ev. kan också en mer preciserad bild av avnämarnas behov av forskningsorganens medverkan i studier och utredningar tas fram. Samtidigt som underlag tas fram inom avnämar- och forskningsorgan kommer statsmakternas anvisningar för programplaneringen inom totalförsvaret. Dessa kan endast förväntas innehålla ramar för ekonomi och ev. också personal samt vissa riktlinjer för totalförsvarets inriktning. I c och d. Inom SFF sker en beredning av perspektivplaneansvariga myndigheters (PPAM) direktiv. Syftet är - liksom för de nuvarande chefskonferensernas — att få en preliminär bild av forskningsbehoven relaterande till möjligheterna att tillgodose dem. Det första ledet i beredningen är att SFF med utgångspunkt i det underlag som forskningsorganen ger och som beskrivits ovan utformar en framtidssyn för försvarsforskningen. Denna skall alltså bli resultatet av en systematisk inventering av möjlig tekniskvetenskaplig utveckling samt ett därpå grundat urval av de problem som bör angripas under kommande programplaneperiod och tiden närmast därefter. Det samlade materialet analyseras därefter SOU 1972:8

i programnämnderna (eller ev. bara av dessas "forskardel") och i resursnämnden i syfte att åstadkomma en första ansats i planeringsprocessen. Resultatet av dessa analyser sammanställs i den s. k. M-nämnden i SFF. M-nämnden är sammansatt av företrädare för avnämare och forskningsorgan på planeringschefsnivå (motsv.). Denna sammanställning behandlas av SFF i plenum varefter materialet överlämnas till perspektivplaneansvariga myndigheter såsom SFF:s förslag till deras preliminära direktiv för stor rullning av programelementet "Gemensam försvarsforskning". II a. SFF: s förslag bereds därefter internt inom perspektivplaneansvariga myndigheter. De preliminära direktiven kan omfatta — total planeringsram för programmet (myndighetens andel) — ev. synpunkter på önskvärd fördelning mellan kunskapsuppbyggande forskning och tillämpad forskning (mål för forskningsverksamheten på längre och kortare sikt) — vissa allmänna synpunkter på prioriterade problemområden — viktigare beslutspunkter som kräver att vissa projekt inryms, t. ex. av typen luftförsvarsutredningen, utredning om fjärrstridsförband etc. På grundval av ovannämnda direktiv ger SFF uppdrag till forskningsorganen (FOA etc.) att föreslå programplan för sin verksamhet. Detta uppdrag kan innehålla: — planeringsramar (ekonomi, personal) som utgör en första ansats till avvägning mellan "FOA-program" (grupper av basteknologier) och deras fördelning på olika forskningsorgan — fördelning av planerings- och ledningsansvaret för särskilt prioriterade utredningsprojekt berörande mer än ett forskningsorgan — en första ansats till avvägning mellan kunskapsuppbyggande och tillämpad forskning samt ett angivande av prioriterade forsknings- och utredningsområden SOU 1972:8

— resurser som bör beräknas för tillämpad objektbunden forskning samt för uppdrag från andra samhällssektorer (i det sistnämnda avseendet tar SFF under beredningen samråd med myndigheter med programansvar för forskningen inom andra samhällssektorer). Detta material tas i huvudsak fram inom SFF under beredningen av de preliminära direktiven (se steg I c och d ovan). En anpassning med hänsyn till perspektivplaneansvariga myndigheters ställningstaganden bör kunna ske inom programsekretariatet som underlag för beslut av SFF i plenum. FOA GD omsätter SFF:s uppdrag i planeringsanvisningar till FOA: s avdelningar. Detta behöver endast göras som en komplettering omfattande riktlinjer för resurs- och personalutvecklingen inom olika avdelningar samt en fördelning av ledningsansvaret för större projekt. Områden inom vilka offerter för sekundäruppdrag skall utarbetas anges (efter samråd med FMV). Vidare bör anvisningarna omfatta ekonomiadministrativa regler samt former för det samråd om det tekniska sakinnehållet som skall tas med avnämarna. Programsekretariatet inom SFF kan biträda i denna beredning. 77 b. Inom avdelningar utarbetas för respektive FOA-program och under institutionernas medverkan ett underlag för en med avnämarna gemensam, programvis beredning. Programsekreterarna inom SFF kan biträda i detta underlagsarbete speciellt i de fall när delar av programmet ligger utanför den avdelning som har beredningsuppgiften. Underlaget skall ge en grov beskrivning av programmets innehåll och omfattning vid tidpunkten för rullningen. Vidare redovisas översiktligt kända önskemål om förändringar och de forskningsinsatser som sådana förändringar måste föranleda liksom härför erforderliga resurser. 77 c. Varje avdelning genomför en med avnämarna gemensam, programvis beredning. Denna, som görs med iakttagande av de av SFF angivna ekonomiramarna, kan göras vid konferenser med deltagande motsvarande en något vidgad programnämnd. 139

Syftet med beredningen är att få tillräckligt underlag för att kunna utarbeta förslag till plan för resp. FOA-program som inom tilldelad ram ger möjlighet att på ett balanserat sätt tillgodose olika avnämares intressen. Även om dessa konferenser sker i avdelnings regi kan det vara lämpligt att FOA GD deltar, ev. som ordförande. Programsekreterarna inom SFF bör även delta. Hd. Bearbetningen närmast efter den programvisa beredningen innebär att respektive avdelning förtecknar de forskningsbehov som bör tillgodoses och skisserar mål för insatserna. Detta sker i samråd med ev. andra berörda forskningsorgan och under resp. programsekreterares (SFF) medverkan. Realiserbarhet från tekniskt-vetenskaplig och resursmässig synpunkt och möjliga insatser inom alternativa ekonomiska ramar redovisas för FOA GD. Illa. FOA GD ger därefter anvisningar för det fortsatta planeringsarbetet inklusive preliminär tilldelning av resurser per FOAprogram och per avdelning. Dessa anvisningar bör föregås av en föredragning inför SFF i plenum tillsammans med cheferna för övriga forskningsorgan som föredrar sina delar. Härigenom ges SFF en möjlighet att underhand komplettera sitt tidigare uppdrag (II a). 777 b. Med ledning av vad som framkommit under programkonferenserna och de eventuella kompletterande anvisningar som SFF och FOA GD ger utarbetas inom FOA: s avdelningar förslag till planer för de program som respektive avdelning svarar för. Förslagen skall ge en bild av det programinnehåll som enligt avdelningens uppfattning bör inrymmas i given ram men därutöver också vilka konsekvenser en begränsad ökning och minskning innebär. Planerna skall omfatta FOA del av resp. program men utformas så att det går att se sammanhangen till de delar av programmet som åvilar andra forskningsorgan. Programsekreterarna inom SFF medverkar särskilt i sistnämnda avseende. I anslutning till att förslagen utarbetas tas också konsekvenserna på personalsidan fram 140

som underlag för FOA: s personalplan. Förslaget till FOA: s programplan innehåller dels sammandrag av de olika planerna dels vissa för hela FOA gemensamma förhållanden och sammanställningar. Bl. a. klargörs de resursförändringar som erfordras totalt och mellan olika avdelningar. Huvuddragen av FOA personalplan anges. 777 c. Den slutliga prioriteringen görs i SFF:s regi och syftar till att slutligt pröva och ta ställning till forskningsorganens programplaner. Programvis prioritering sker i programnämnderna. Den avslutande beredningen sker med M-nämnden som sammanhållande. Denna beredning utmynnar i förslag till de perspektivplaneansvariga myndigheternas slutliga direktiv - närmast en motsvarighet till vad som nu kallas "ÖB rekommendationer". III d. Sedan de perspektivplaneansvariga myndigheterna efter SFF:s förslag gett sina slutliga direktiv utarbetas den slutliga programplanen och dras efter beredning i M-nämnden inför SFF i plenum som fastställer den. Programplanen utgör sedan underlag för forskningsorganens och SFF:s anslagsframställning och förslag till primäruppdrag. Programplanen utformas med tanke på att årsuppdrag till forskningsorganen senare skall kunna utformas utan alltför stor omarbetning.

B3.2.3 Stor rullning vid alternativ "fristående institut" Beskrivningen bygger dels på att forskningsresurserna är grupperade i fyra fristående institut under SFF enligt utredningens alternativ 2 eller 3 dels på en något annorlunda nämndorganisation jämfört med alternativet sammanhållet FOA. FOA: s verksledning utgår. Vissa av dess uppgifter övertas av en s. k. liten chefsnämnd bestående av C SFF (ordf.) samt institutscheferna (avdelningschefer i SFF har närvaroskyldighet). Vid rullning av programplanerna kompletteras denna chefsnämnd med företrädare för avnämarna. Dessa föreSOU 1972:8

trädare är tillika ordförande i programnämnderna i SFF. Denna s. k. stora chefsnämnd övertar M-nämndens uppgifter vad gäller beredning gentemot SFF i plenum av vissa övergripande avvägningsfrågor i samband med rullningsproceduren. M-nämndens uppgifter begränsas i alternativet fristående institut till beredning av frågor inom det s. k. M-programmet (Planerings- och utredningsmetodik, m. m.). M-nämnden ges därmed en med övriga programnämnder analog sammansättning. Beskrivningen av proceduren omfattar skillnader och likheter med den procedur som föreslås i alternativet "sammanhållet FOA". Samma litterering av procedurstegen används. 7 a. Som vid "sammanhållet FOA". 7 b. I huvudsak som vid "sammanhållet FOA". De sammanfattande bedömningarna rörande resursutvecklingen i anslutning till forskningsorganens underlag bereds i resursnämnden och görs slutligt i liten chefsnämnd. 7 c och d. I huvudsak som vid "sammanhållet FOA". Sammanställningar av resultaten av analyserna i programnämnder och resursnämnd bereds i stor chefsnämnd med biträde av programsekretariatet (planeringsavdelningen). 77 a. I huvudsak som vid "sammanhållet FOA". Dock måste uppdelningen på forskningsorgan göras något mer detaljerad bl. a. vad avser fördelning av ledningsansvaret för större projekt. Viss beredning kan därvid göras i liten chefsnämnd. 77 b. Som vid "sammanhållet FOA". 77 c. Som vid "sammanhållet FOA". lid. Bearbetning sker som vid "sammanhållet FOA" men redovisning görs i en gemensam föredragning av forskningsorganens chefer inför SFF i plenum. 777 a. Anvisningar ges av SFF. 777 b. Varje forskningsorgan gör förslag till programplan för sina delar av de olika tillämpningsområdena i samråd med andra organ som arbetar inom samma område. Sammanhållande för detta område är i regel ett forskningsinstitut för varje område. SOU 1972:8

777 c FOA".

och

d. Som

vid

"sammanhållet

B3.2.4 Jämförelse med nuvarande procedur för stor rullning Den programvisa beredningen på avdelningsinstitutsnivå som ingår i ovan beskrivna rullningsprocedurer bör ge goda förutsättningar för att avsevärt reducera volymen av den skriftliga detaljinformation som behöver cirkulera mellan olika organisatoriska nivåer inom ramen för rullningen. För att underlätta jämförelser mellan skisserad ny procedur och den nuvarande har en sammanställd bild av de olika procedurerna gjorts i underbilaga B3.1. I underbilaga B3.2 ges en bild i flödesform av proceduren i alternativ "sammanhållet FOA". B3.2.5 Procedur för årlig rullning Stor rullning av programplanen för det föreslagna delprogrammet "Gemensam försvarsforskning" bör följa samma tidsrytm som perspektivplaneringen. Liksom perspektivplanerna avses bli framtagna i princip vart fjärde år bör stor rullning också äga rum vart fjärde år. Emellertid skall även under fyraårsperioden en ny programplan tas fram årligen — årlig rullning. Denna procedur bör visserligen i vissa avseenden likna stor rullning men bör å andra sidan vara avsevärt mindre grundlig, kanske främst när det gäller graden av systematik vad gäller att ifrågasätta planeringsförutsättningarna, och engagera färre organisatoriska nivåer, främst på avnämarsidan. Systemet med programnämnder torde dock ge möjlighet att på ett relativt enkelt sätt hantera partiella justeringar av programmet som i nuläget anses kräva stor rullning. Detta torde vara av betydelse mot bakgrund av de flexibilitetskrav FPE ställer i anslutning till de årliga budgetbesluten och femåriga planeringsramarna. I allt väsentligt bör beredningen kunna ske i SFF:s nämnder med ledning av det 141

underlag som avnämar- och forskningsorgan presenterar i huvudsak via resp. organs representanter i nämnderna. Proceduren för årlig rullning kan utformas i stort enligt följande (littera i procedurbeskrivningen anger de formella likheterna (och olikheterna) med stor rullning). 7 a. Som vid stor rullning. 7 b. Forskningsorganen utarbetar förslag till förändringar av inriktning inom och avvägning mellan programmen baserade bl. a. på önskemål från avnämarna om nya forskningsuppgifter. Programsekreterarna sammanställer resultaten av den uppföljning som programnämnderna gjort under året. I c och d. Materialet analyseras i programnämnderna och i resursnämnden i syfte att åstadkomma en första ansats i planeringsprocessen. Resultat sammanställs i M-nämnden. (Chefsnämnden vid självständiga institut.) Sammanställningen behandlas av SFF i plenum varefter materialet överlämnas till perspektivplaneansvariga myndigheter som SFF:s förslag till deras direktiv för årlig rullning.

hänsyn till att planeringshorisonten skall skjutas ett kalenderår bortåt i tiden. II b och c samt Illa och b. Inom avdelningarna (instituten) utarbetas förslag som föredras i resp. programnämnder för preliminärt godkännande. Konsekvenser på personalsidan klarläggs. Programsekreterarna adjungeras till FOA (instituten) under dessa procedursteg. Sammanställning av de olika planerna samt klargörande av de förändringar som erfordras i planerna beträffande personal och investeringar görs inom FOA. (I alternativet självständiga institut: beredning i chefsnämnden.) 777 c och d. Den slutliga prioriteringen sker i programnämnderna och resursnämnden. Efter slutlig beredning i programsekretariat och M-nämnden (chefsnämnden) dras den sålunda totala programplanen för delprogrammet för SFF i plenum som slutligt fastställer den som underlag bl. a. för anslagsframställningar och förslag till primäruppdrag.

Anm. Detta procedursteg är formellt likt motsvarande steg i stor rullning. Skillnaden är dock att ambitionsnivån för såväl underlaget som för själva beredningen är lägre. Normalt sket ingen omarbetning av framtidssynen. 77a. SFF: s förslag bereds internt inom perspektivplaneansvariga myndigheter. Direktiven omfattar vilka (marginella) förändringar i stort som bör göras i förhållande till gällande plan beroende på t. ex. tidigare oförutsedda, viktigare behov av underlag. SFF uppdrar till forskningsorganen att föreslå programplan för sin verksamhet. Det omfattar de önskvärda förändringar i gällande planer som i stort bedöms erforderliga. Uppdraget formuleras preliminärt i anslutning till procedursteg I c och anpassas nu inom programsekretariatet som underlag för beslut av SFF i plenum. FOA GD (institutscheferna) kompletterar SFF:s uppdrag i fråga om nödvändiga förändringar för resursplaneringen bl. a. med

B3.3 Handläggning av remisser och utredningsärenden, m. m. (Avser alternativet "sammanhållet FOA", men kan enkelt appliceras på "självständiga institut")

142 B3.3.1 Remisser från Kungl. Maj: t, centrala förvaltningsmyndigheter (motsv.) utom försvarssektorn (t. ex. STU, UKÄ) Sådana ställs normalt till samtliga direkt berörda myndigheter, dvs. var för sig till SFF, FOA, FFA, etc. Forskningsorganen bör normalt delge SFF sina yttranden. Detta bör ske regelmässigt i de fall både SFF och de olika forskningsorganen står på remisslistan. Det bör vidare vara möjligt att ställa sådana remisser enbart till SFF med tillägget "efter hörande av FOA (FFA, etc.)". Instruktionsmässigt är detta möjligt med de föreslagna anvisningsrätterna. Forskningsorganen bör ha möjlighet att avböja remisser som har karaktär av obetalda konsultuppdrag för myndigheter utom förSOU 1972:8

svarssektorn. Remitterande myndighet får i sådana fall vända sig till SFF, vilken har formell anvisningsrätt och i egenskap av program- och produktionsmyndighet bör ge vissa riktlinjer för omfattningen av "gratiskonsultationer". B3.3.2 Initiering av medverkan i större systemutredningar (motsv.) inom totalförsvaret. Remisser från programmyndighet ("stabsremisser") Härmed avses främst systemutredningar på delprogrameller programelementnivå (motsv.) inom försvaret, och där forskningsorganisationens medverkan avser både studiemetodiska frågor och rådgivning inom flera olika teknikområden, företrädda av skilda FOA-avdelningar (motsv.). Hemställan om medverkan från forskningsorganen i sådana större projekt tas normalt upp av avnämarna med SFF. Ärendet bereds av utredningsavdelningen i nära kontakt med planeringsavdelningen (bl. a. finansieringsaspekter, medverkan av utomstående forskningsorgan) samt med FOA via chefens för utredningsavdelningen adjungering till FOA verksledning. Beredningen bör mynna ut i beslut om tillsättande av gemensam projektgrupp och uppdragsledare för forskningsorganisationens medverkan. I alternativet fristående institut sker beredningen i s. k. liten chefsnämnd. Gruppens och uppdragsledarens uppgifter och befogenheter bör därvid preciseras bl. a. med utgångspunkt i ambitionsnivån för forskningsorganisationens medverkan (FU-69 delbetänkande 2, s. 24). För större utredningsuppdrag torde tidsperspektivet i planeringen normalt bli sådant att resursinsatserna i allt väsentligt hinner avvägas och beslutas inom ramen för den vanliga, årliga rullningen av programplanerna (se avsnitt B3.2 ovan). Forskningsorganens medverkan i sådana utredningsuppdrag bör normalt avslutas med en remiss från berörd stab (såsom programansvarig) till SFF. Remissen lottas på utredningsavdelningen, som formellt hör berörda SOU 1972:8

FOA-avdelningar angående behandlingen av olika tekniska sakfrågor. Utredningsavdelningen sammanställer en SFF-remiss som utgör en sammanvägning av metodsynpunkter och tekniskt-vetenskapliga saksynpunkter. Avdelningarnas tekniskt-vetenskapliga remissyttranden biläggs normalt SFF-remisser. Behov av någon samlad intern beredning inom FOA innan synpunkter överlämnas till SFF torde ej föreligga. En sådan beredning kan i sak knappast tillföra något eftersom den teknisk-vetenskapliga fackkompetensen representeras av avdelningarna medan metodkompetensen och överblicken över avnämarbehoven ligger i SFF:s utredningsavdelning. Remisserna diskuteras givetvis i FOA verksledning (liten chefsnämnd) med chefen för SFF:s utredningsavdelning adjungerad. En sådan diskussion kan inledas med vad som från SFF.s sida kan betraktas som en föredragning av avdelningarnas (motsv.) synpunkter i ett remitterat ärende.

B3.3.3 Remisser och utredningsärenden rörande tekniska fackfrågor på systemkomponentnivå (motsv.) ("Förvaltningsremisser") Remisser och utredningsärenden av mer begränsad omfattning och rörande tekniskvetenskapliga fackfrågor kan som hittills tas upp direkt mellan t. ex. en huvudavdelning vid FMV och den FOA-avdelning avnämarmyndigheten bedömer svara för kompetensen inom området. I den mån sådana frågor leder till mer omfattande och långsiktiga resursengagemang kan detta behandlas som ett led i den ordinarie årliga rullningen. Tillfrågad FOA-avdelning får bedöma i vilken utsträckning ärendet kan erfordra samråd med andra avdelningar eller SFF. FOA verksledning med chefen för utredningsavdelningen adjungerad utgör ett naturligt forum för att diskutera behovet av sådana samråd i tveksamma fall. I den mån en förfrågan görs som led i ett större utrednings- eller anskaffningsprojekt (motsv.) måste det ankomma på den myndighet som ställer frågan att ange samrådsbehovet så att ärendet kan följas upp vid en ev. kommande 143

remiss via SFF. Detta är dock mest en praktisk registerföringsfråga som kan lösas genom en viss samordning mellan avnämare och forskningsorgan i form av gemensamma tillämpningsföreskrifter att tas in i berörda myndigheters arbetsordning (motsv.). SFF skall som ansvarig för den rådgivande funktionen verka för att en sådan samordning kommer till stånd.

B3.3.4 Egeninitierade system- och systemkomponentprojekt Inom forskningsorganisationen bör det finnas visst resurs- och befogenhetsutrymme att på eget initiativ ta upp studier av principiella system- och systemkomponentlösningar. Sådana initiativ skall kunna tas såväl av SFF: s utredningsavdelning som av FO A-avdelningarna. I den mån sådana egeninitierade projekt kräver medverkan från flera avdelningar blir detta i första hand en fråga om att initiativtagande enhet kan "sälja" problemställningarna till andra berörda sakenheter. FOA verksledning med chefen för utredningsavdelningen i SFF adjungerad utgör även här ett naturligt forum för att diskutera sådana samarbetsprojekt. Varje avdelning (inklusive utredningsavdelningen) beslutar således i princip själv vilka resurser den är villig att satsa i sådana samarbetsprojekt. Det blir således fråga om en förhandlingssituation mellan avdelningarna där dessutom följande resursfördelningsvägar får beaktas - större projekt måste behandlas i årlig rullning - interna sekundäruppdrag mellan avdelningarna kan utnyttjas - FOA GD kan främja samarbete genom viss egen planeringsreserv. När det gäller egeninitierade projekt bör utredningsavdelningen vara likställd med FOA-avdelningarna, dvs. SFF: s formella anvisningsrätt till FOA när det gäller utredningsuppdrag etc. bör kunna utövas (under löpande budgetår) av utredningsavdelningen endast i fråga om avnämarinitierade uppdrag. 144

Ev. konflikter får lösas i FOA verksledning eller genom beredning i programnämnderna som ett led i ordinarie rullning. Vad som ovan sagts om FOA-avdelningar och FOA verksledning ersätts i tillämpliga delar av institut och s. k. liten chefsnämnd i alternativet "fristående institut".

B3.4 Personalfunktioner - anknytning planeringsprocedur, m. m.

till

B3.4.1 Allmänt En forskningsanstalts viktigaste produkt är information och kunnande i olika former. Anstaltens viktigaste produktionsresurs och mest betydelsefulla kapitaltillgång - låt vara av immateriellt slag - utgörs av den samlade mängd av kunnande och erfarenhet som finns hos den kvalificerade personalen. Personalkostnaderna är också den dominerande posten i forskningsbudgeten inom flertalet områden. Personalfunktionerna måste därför tillmätas stor betydelse i försvarsforskningsorganisationen, särskilt om god flexibilitet eftersträvas. Även om frågor rörande personalreduceringar på kort sikt kan stå i förgrunden torde dock frågor rörande rekrytering och vidareutveckling av personal vara av minst lika stor betydelse för organisationens utveckling på längre sikt. Av det ovan anförda framgår att personalfrågor utgör ett synnerligen viktigt inslag i resursplaneringen inom forskningsorganisationen.

B3.4.2 SFF: s roll SFF:s roll i personalfrågor beskrivs i delbetänkandet "Försvarsforskningens ledning" (Stencil Fö 1971:5). Uppgifterna är i starkt sammandrag att följa personalutvecklingen i stort att i anslutning till programplaneringen ange personalramar för berörda forskningsorgan. Därmed avses i princip endast totalramar (övre gränsvärden) för varje myndighet utan uppdelning på olika kategorier SOU 1972:8

att genom resursnämnden erbjuda ett forum för kontakter och samråd mellan olika myndigheter i personalfrågor. Genom att resursnämnden hör till SFF har den också möjlighet att ekonomiskt stödja vissa samordningsåtgärder. (T. ex. för flera myndigheter gemensamma utbildningsprogram)' . Beslut om olika samordningsåtgärder åvilar dock normalt respektive myndigheter att vid förändringar i forskningsprogrammet som medför större personalproblem initiera och medverka i ad hoc-grupper sammansatta av företrädare för närmast berörda myndigheter. SFF svarar därvid för kontakterna med andra centrala forskningsmyndigheter (UKÄ, STU m. fl.).

B3.4.3 Personalfunktioner i resursorganisationen Som framgått av beskrivningen ovan av såväl proceduren för rullning av programplanerna som handläggningsgången vid olika remisser och utredningsärenden spelar i detta sammanhang olika personalfrågor (t. ex. av typen bemanningsplanering på kort och medellång sikt) en viktig roll. Det är därför naturligt och nödvändigt att personalfunktioner på olika nivåer medverkar vid beredningen av dessa ärenden. Förslag till utformning av personalfunktionerna har åvilat FRI inom ramen för dess medverkan i FU-69. FRI har därvid samverkat med den interna utredningsgrupp (den s. k. personalplaneringsgruppen) som utreder formerna för FOA personalplanering. FRI förslag till utformning av personalfunktionerna i de olika alternativ till resursorganisation som presenterades i kapitel 4 framgår av bilaga 6, samt FRI:s separata rapport. (Stencil Fö 1972:3).

1 FRI föreslår också i sin rapport (stencil Fö 1972: 3) att den nuvarande studierektorsfunktionen vid FOA överförs till SFF och görs gemensam för hela forskningsorganisationen.

10-SOU 1972:8

Underbilaga B3.1 Översikt över rullningsprocedurer Nuläge (procedur vid rullning 1971/72)

Stor rullning i alternativ "Sammanhållet FOA" (I)

Stor rullning i alternativ "Självständiga institut" (II)

a. FOA GD anvisningar och framtagande av framtidssyn och för stor rullning

SFF anvisningar för framtagande av framtidssyn och för stor rullning

SFF. Som alternativ I.

b. Avdelningar och institutioner tar fram underlag. Särskild grupp bereder det. Avnämarna gör förberedelser

Avd. och inst. tar fram underlag som kompletteras beträffande resursutvecklingen av FOA GD. Avnämare klarlägger forskningsbehov

Instituten tar fram underlag. SFF resursnämnd kornpletterar betr. resursutvecklingen. Avnämare klarlägger forskningsbehov

c. FOA. Chefssammanträden

SFF. Beredning av PPAMa SFF. Som alternativ I. (nåprel. direktiv got annan arbetsfördelning Framtidssyn för försvarsmellan SFF nämnder) forskningen Förslag till direktiv Förbereder utformningen av uppdrag att göra programplan

FOA. Central bearbetning gemensam med avnämare. Bearbetning av PF och avdelningar i samråd

FOA. GD ger preliminär inriktning av programmen och riktlinjer för ekonomiramar (på grundval av ÖB budgetdirektiv)

II.

b. PF. Utarbetar underlag för programkonferenser

Avd (och inst.) utarbetar underlag för en programvis beredning

c. FOA. Programkonferenser

Avd. Programvis beredning Instituten. Som alterna(GD FOA och SFF-repr. del- tiv I tar)

PF. Förtecknar forskningsbehov som bör prioriteras. Avd belyser realiserbarhet och konsekvenser av alternativa ramar

III.

PPAM ger preliminära direk- PPAM. Som alternativ I men tiv. något mer SFFger uppdrag till FOA SFF ger uppdrag till att göra programplan. instituten att göra GD FOA kompletterar upp- programplan och drag med resursanvisningar fördelar visst projektansvar Instituten. Som alternativ I

Avd. Förtecknar forskInstituten. Som alternaningsbehov som bör prioritiv I teras och skisserar mål. Reali- (Samverkan med SFF programserbarhet och konsekvenser sekretariat i såväl alt. av alternativa ramar belyses I som II)

a. FOA. GD tilldelar preliminärt resurser per FOA-program och avdelning (efter föredragning för ÖB)

FOA GD tilldelar preliminära resurser per program och avdelning (efter föredragning i SFF)

SFF tilldelar preliminära resurser per program och institut

b. PF. Utarbetar förslag till programplan m. m. FOA. Cplan sammanställer och kompletterar med gemensamt underlag

Avd. Utarbetar förslag till plan för program m. m. FOA (Cplan) sammanställer och kompletterar främst med resursaspekter

Instituten. Utarbetar förslag till plan för program m. m. Viss sammanhållning av SFF.

c. Fst. Prioriteringskonferens d. ÖB rekommendationer FOA programplan

SFF. Slutlig prioritering PPAM. Slutliga direktiv Programplan för försvarsforskningen (SFF)

SFF. Som alternativ I PPAM. Slutliga direktiv. Programplan för försvarsforskningen (SFF)

Perspektivplaneansvariga myndigheter

146 SOU

1972:8

Underbilaga B3.2 Procedur för stor rullning - alternativ "sammanhållet FOA (Stencil Fö 1971:5) s. 34, figur 3.2).

Anslagsframställning med primäruppdragsförslag^/"

(jfr FU-69 delbetänkande 2

O)

c c •o B B E o •o

.

•o

flikM

a ao \

o

file \ °O.*.E

n:

£ c |

JD

—

\

< f/f ;

•SA Forslat "Plan f prograr

i

Slutlig prioritering (avvägning) u

i s

1 Q.

\

j

/

£ C «J

re > c »-

\

<o jg. Q c

Uppe org a progr plan

r

II I£ \

o c

Se a» . i

J/\^ CD -O

"

t

CO

SOU 1972:8

Övriga forskningsavnämare

ra E ro

Perspektivplaneansvariga myndigheter

g £

J2 E

\

si \

XI

il

-

—

if ( f 2

\

fl

v

/ Dc £re < O u.

IX. LL CO

Ib

C

C E.2 -o 5

^

CD

< £ ä C

\

-j

>•

Behov av underlag och medverkan^

iov av dier och edningar CO t ? D <U

>

<

re I_ I_ c

>

-

OJ

\

\

iT£°E j Underlag till framtidssyn

-

•I a-8

L

r

c

. D

\

\

V

•r; :re

u- a - o

n or

\\

\ -1

/s

CL 6

iså

.Q 3

JS

il l

ja

-»

Programvis beredning med forskningsavnämare II b, c, d

7 re

i

Anvisningar

|

o

t

Q O

O) c

i g Q,

. _

i!

Il \ 55

)

Forskningsinstitution (motsvl

iB 60 "0

Förslag till "FOA programplan"

a.*

Bilaga 4

Block av specialistfunktioner, ingående i organisationsalternativen 1—3

B4.1 Inledning

B4.2 Vissa gränsdragningsfrågor berörande fördelning av specialistfunktioner mellan blocken

130 och 180). Dessa specialistfunktioner har i tabellerna redovisats i en grupp som upptagits både i block 1 (ABC-skydd) och 2 (vapen och verkan). I organisationsal:ernativen 1 och 2 enligt kapitel 4, avsnitt 4.4 förläggs blocken 1 och 2 till samma nyndighet och samma plats. Det finns därför i dessa alternativ enligt utredningens meninj ingen anledning att här lägga förslag om dttaljfördelning av dessa specialistfunktioner mellan blocken 1 och 2. I organisationsalternativ 3 (utlokaliieringsalternativet) torde i första hand fuiKtioner avseende renings- 1 , sanerings- och indikeringsfrågor följa ABC-blocket till Umeå. Vissa funktioner bl. a. avseende oiganisk/ kemisk analys och syntes torde behöva dubbleras i utlokaliseringsalternativet och återfinnas i både Stockholm och Umeå. Detta leder till ett merbehov av pesonal i dessa funktioner i förhållande till alternativen 1 och 2 (se kapitel 5). Maskeringsteknik. Till block 2 (va?en och verkan) har förts specialistfunktioneravseende bl. a. viss färgkemi (nuvarande T 0 A 2) samt metoder för alstrande av rök och dimma. Viss bioteknologisk forskning. Såvil block 2 (vapen och verkan) som block 3 (teknisk informationsbehandling) torde behö/a rela-

Specialistfunktioner och kemisk teknik

Filter- och skyddsmaskutveckling och contioll, m. m.

I denna bilaga förtecknas i tabellform utredningens förslag till fördelning av specialistfunktioner och motsvarande enheter i nuvarande organisation på de sex tillämpningsområdesanknutna block som ingår i utredningens organisationsalternativ 1—3 i kapitel 4. Bilagan syftar sålunda till att ge en översiktlig men ändå i förhållande till kapitel 4 mer detaljerad bild av vilken fackkompetens och vilka personella och andra resurser som ingår i de olika blocken. Till blocken har schablonmässigt hänförts befintliga stödfunktioner vid nuvarande FOA-avdelningar för att få en uppfattning om blockens totalstorlek i nuläget. Tabellerna skall ej uppfattas som förslag om intern organisation inom blocken. För en diskussion av hithörande frågor hänvisas till kapitel 4 och, vad avser stödfunktioner, FRI: s rapport (Stencil Fö 1972: 3; se även bilaga 6). Vissa gränsdragningsfrågor rörande fördelningen av enskilda specialistfunktioner mellan blocken tas upp i ett särskilt avsnitt nedan.

inom områdena kemi (nuvarande FOA inst.

SOU 1972:8

tivt kontinuerlig tillgång till viss bioteknologisk expertis bl. a. för systemstudier inom sina respektive områden. Erfarenheter från bl. a. FOA och försvarets naval- och flygmedicinska forskningsgrupper visar vidare att viss bioteknologisk forskning med fördel kan bedrivas vid tekniska forskningsorgan (motsv.). En enligt utredningens mening lämplig lösning är därför att vissa bioteknologiska specialister stationeras i block 2 resp. 3. Dessa specialister bör emellertid redovisas på personalstaten vid lämplig medicinsk eller beteendevetenskaplig enhet inom blocken 5 eller 6 varvid denna enhets chef är ansvarig för de utplacerade specialisternas fackkompetens. Samma organisationsmodell tillämpas sålunda som för OA-organisationen. Styrsystemforskning. (FOA inst. 290). Verksamheten omfattar i stor utsträckning utveckling av metodik för och medverkan i tekniska systemstudier avseende konventionella vapen. Detta talar för att enheten förs till block 2. Placeringen av en enhet med den typ av fackkompetens som inst. 290 representerar i block 2 torde vidare avsevärt underlätta informationsöverföringen mellan block 2 och 3, bl. a. i samband med större systemutredningar. Styr- och reglerteknik. (FOA inst. 280). Verksamheten är bl. a. inriktad på utveckling av vissa styr- och reglertekniska komponenter, samt därtill knuten mätteknik, delvis i nära samarbete med inst. 290. Viss verksamhet avseende utveckling av mekaniska och elektromekaniska komponenter jämte anknytande mätteknik bör successivt överföras till FFA. FFA förfogar över kompetens inom tekniskt närliggande fackområden för olika delar av den flygtekniska forskningen. En överföring av ovan nämnda verksamhet till FFA torde därför leda till totalt sett bättre resursutnyttjande i hela försvarsforskningsorganisationen. Viss styr- och reglerteknisk forskning har också i en tidigare på utredningens uppdrag utarbetad expertpromemoria 1 angivits som ett område som bör komma ifråga vid överväganden om att bredda basen för FFA: s verksamhet. SOU 1972:8

Materialforskning. (FOA inst. 430). Institutionens verksamhet är inriktad på relativt grundläggande materialfysik och materialkemi (grundegenskaper, mikrostruktur, etc.) främst inom materialgrupperna kompositer, bl. a. fiberarmerad plast, samt titanlegeringar för tillämpningar bl. a. i olika typer av höghållfasta lättkonstruktioner. Därtill kommer visst biträde till detonikforskningen vad gäller studier av höghållfasta material (metaller och keramer) för projektiler och pansar. Institutionen medverkar i olika samarbetsorgan med företrädare för bl. a. FMV, FFA och industrin. Sammanfattningsvis har institutionens verksamhet starka beröringspunkter med såväl nuvarande FFA som vapenoch verkansblocket (block 2). Institutionen utgör samtidigt en relativt självständig enhet och har bl. a. en egen informations- och kontaktsektion. Genom att institutionen förs till FFA samlas kompetensen för höghållfasta lättkonstruktioner för försvarstillämpningar i en och samma organisationsenhet. I och med att materialforskningen förs till FFA breddas också basen för FFA: s verksamhet inom ett av anstaltens huvudsakliga fackområden (särskilda hållfasthetsfrågor). En sådan breddning har i annat sammanhang (kap. 3) bedömts kunna bidra till ett totalt sett bättre resursutnyttjande i försvarsforskningsorganisationen.

1 Synpunkter på dimensionerande faktorer för flygteknisk forskning och utveckling, (Stencil Fö 1970:10).

Tabell B4. 1. Block

1: ABC-skydd (människan som objekt för vapenverkan).

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

100 Ledning

101 102 105

Planering, utredTeknisk systemanalys ningar, m. m. (Urs- (Skydd mot B- o. Cvik) stridsmedel) (7.2)

120 Experimentell försvarsmedicin (Ursvik)

Experimentell traumatologi och biofysik (2.6) Farmakologi och toxikologi(2.12) Biokemi (3.4)

150 Radiobiologi (Ursvik)

Radiofysik och radiobiologi (2.8)

165 Tillämpad mikrobio- Mikrobiologi logi (Ursvik) (2.13)

180 Tillämpad orgaOrganisk kemi nisk kemi (Ursvik) (3.1)

Främst toxisk kemi

107 Tillämpad fysik (Ursvik)

viss del a

Fysikalisk-kemisk mätteknik

130 Kemiteknik (Ursvik)

Kemiteknik (3.3)

480 Radioekologi (L89, m. m.)

Radioekologi (2.16). Atmosfärens fysik (4.17) (spridning av spårämnen). Radiofysik och radiobiologi (2.8). Kärnfysik (4.8)

Inkl. viss radioke- Radiofysisk, radiokemisk och ramisk analys, m. m. diobiologisk mätutrustn. (inkl. smådator), bl. a. placerad vid LHS, VHS och Forskningsinst. för atomfysik.

106 Statistisk försöksplanering och beräkning (Ursvik)1'

Databehandling med anknuten tillämpad matematik (6.6)

Berörs av FRI uppdrag

103 Bibliotek (Ursvik)b

Bibliotek

140 Teknisk service (Ursvik)b

Konstruktion, Mätteknik Verkstad Djurhus Rapportcentral, foto m. m.

110 Administration (Ursvik) b

Personal-, kameral- och inköpsfunktioner, m. m.

Exkl. bibliotek, (se nedan m. m.) Operations- och observationsrum, Biokemisk lab.utrustning

Inkl. radiopatologi och genetik

Bestrålningsutr. Histopatolog"iskt lab. Mikrobiologisk lab.utr. Apparatur för strukturbestämningar (inkl. smådatoranslutning) Synteslab. för toxiska substanser

Kem.tekn.lab.utrustning

Verkstadsutrustning, m. m.

Totalt antal personer: ca 260 varav ca 140 ingår i stödfunktioner som berörs av FRI: s uppdrag a erforderliga kemiska specialistfunktioner i ABC-blocket vilka bl. a. är beroende av organisationsalternativ i stort (se gränsdragningsfrågor, avsnitt B4.2). b befintliga stödfunktioner som i första hand kan tillföras blocket. Detaljfördelning beror bl. a. på organisationsutformning i stort (se bilaga 6 och FRI: s rapport).

150 SOU

1972:8

Tabell

B4.2

Block

2: Konventionella vapensystem och deras verkan.

Nuvarande institution (motsv.)

200 Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

Inkl.avd.planering

Ledning

401 Kemilab. o laddn. tillv (sprängsäkra rum) Bunkrar, m. m. Utr. för mätning och reg. av snabba förlopp, smådator.

170 Explosivämnen (Ursvik)

Explosivämneskemi (3.5)

Inkl. viss detonik, m. m.

250 Detonik (Grindsjön)

Högtrycksfysik, detonik (4.4) Teknisk systemanalys, (konv. vapen och verkan) (7.2) Gas- och hydrodynamik. Kontinuumdynamik (4.5)

Främst verkan mot Skjutfält, bunkrar m. m. Utr. för mark- och luftmål mätning och reg. av snabba förlopp

160 Drivmetoder (Ursvik)

Termodynamik (gasdynamik) (4.2)

Vätskeraketmoto- Provceller för motorer. Datainsamlingsutrustning rer, m. m. Inkl. viss hydromekanik

270 Krutraketer (Grindsjön)

Förbränningsdynamik, Inkl. viss krutkemi tillämpad mekanik (4.1) Termodynamik, gasdynamik (4.2) Gas- och hydromekanik, kontinuumdynamik (4.5)

Kemilab. o. drivladdn. tillv. (sprängsäkra rum) Provbänkar, Bunkrar på skjutfält. Datainsamlingsutrustning. (Mätning av snabba förlopp)

208 YtterbalUstik (Karlsborg)

Tillämpad mekanik (4.1)

Skjutbana med mät- och reg.utrustning

130 Kemiteknik (del)

Kemiteknik (3.3) Organisk kemi (3.1) Tillämpad organisk viss del a kemi

Drivmedelskemi, korrosionskemi,

107 Tillämpad fysik (Ursvik)

Fysikalisk-kemisk mätteknik

460 Teoretisk fysik (exkl. 466) (L89 och Ursvik)

Kärnfysik (4.8), plasmafysik (4.7), kondenserade materiens fysik (4.6) gas- och hydrodynamik, kontinuumdynamik (4.5)

Inkl. viss reaktorfy Acceleratorer och kärnfysikalisk mätutrustning, nu delvis i "malsik påse". Viss exp .verksamhet i Uppsala

470 Stötvågs- och värmeverkan, (L89, Ursvik och Hagfors)

Gas- och hydrodynamik, kontinuumdynamik (4.5) Termisk strålning, brand, (4.3) Seismologi och mikrobarologi(4.18)

Värmestrålnings- och stötrörsanInkl. viss teknisk systemanalys (ver-' läggning Experimentplats (.brandforskning) i Rosersberg kan) Seismologiskt observatorium i Hagfors

290 Styrsystemforskning (L89) b

Styrsystemteori med Innefattar bl. a. Hybriddator anknytande systemtek- matematisk metodutveckling och synik (6.1). Teknisk stemsimulering systemanalys (7.2) Optimeringslära (6.2) Styr- och reglerteknik (5.9)

SOU

1972:8

180 Kemtekn.lab.utrustning, sprängsäkra rum

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

104 Tekniska utredningar (del) (Ursvik) Tekniska system (L89) (Exkl. 224)

Tekniska systemutred- Främst verkan i sjöningar(7.2) mål

420 Utredning (L89) (exkl. 424)

Skydd mot kärnvapen inkl. vissa strategiska och taktiska frågor

207 Tillämpad matema- Databehandling med tik o databehand- anknytande tillämpad ling (L89) c matematik (6.6)

Berörs av FRI: s uppdrag

220 Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

Främst vapen och vapenbärare

466 224

Bibliotek0 (L89)

424 Bibliotek c (L89)

230 Instrument, teknisk, service b c (L89)

Bibliotek

Maskeringsteknik, (5.10) m. m.

4 1 6 - Verkstad och c 417 strålskydd (Ursvik) 219

Elektronisk och me- Optisk, mekanisk och elektronisk kanisk konstrukmätutrustning tion och verkstad Verkstadsutrustning Höghastighetsfotografi. Viss färgkemi. (Berörs av FRI:s uppdrag) Berörs av FRI: s Verkstadsutrustning uppdrag

Verkstad, (Grindsjön)

2 1 0 - Administration 0 212 (FOA 2, L89)

Personal- o. kameralfunktioner m. m.

2 1 3 - Administration* 218 (Grindsjön)

Teknisk drift, m. m. Grindsjön

4 1 0 - Administration 0 415 (FOA 4, L89)

Personal- o. kameralfunktioner m. m.

Totalt antal personer: ca 500, varav ca 210 ingår i stödfunktioner, som berörs av FRI: , uppdrag a erforderliga kemiska specialistfunktioner i vapen- och verkansblocket vilket hl a är horn»nrf» „„ organisationsalternativistortfsegränsdragnmgsfrågor.avsnntÄ " ber°ende ™ " se gransdragningsfrågor, avsnitt B4.2

o^ÄrÄÄ^.isrÄSÄ8 blockettoh,flwdih"berorbi-a-på

152 SOU

1972:8

Tabell

B4.3

Block

3: Teknisk informationsbehandling

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

Inkl. samordning i robotfrågor

3 0 0 - Ledning, plane306 ring m. m. (L89)

Fysikalisk-kemisk och elektronisk lab .utrustning

Energikällor (5.7)

315 Strömförsörjning (L89)

340 Elektroniska Elektroniska grundelement grundelement (4.12) (L89, Frösunda och Sandkullen)

242 Urladdningsfysik (Uppsala)

260 Antenner, ferriter och vissa aktiva komponenter

Sändare och mottagare med mätut rustning. Mäthall.

Laserfysik (4.9)

Inkl. viss plasmafysik (4.7)

Spektrografer, lasrar, pulsoscilloskop

Allmän fysik (L89)

Laserfysik (4.9) Optronik(4.10) Optik (4.11) Kryoteknik (5.8) Geofysik och atmosfärfysik (4.16)

Anknytning till vi- Spektrometrar, lasrar, ljusförstärkar- o. TV-utrustning m. m. suell perception

345 Vågutbredning (L89, Frösunda, Uppsala och Kiruna)

Elektromagnetisk vågutbredning (4.15) Geofysik och atmosfärfysik (4.16)

Viss kommunika- Mätstationer med sändarmottagarutrustning tionsteori inkl. bl. a. jonosfärfysik

350 Akustik (L89)

Akustik och hydroakustik (4.19) Geofysik och atmosfärfysik (4.16)

Inkl. viss teknisk systemanalys

360 Radarspaning och stridsledning (L89)

Radio- och radarteknik (4.13) Teknisk systemanalys (7.2)

Inkl. viss informa- Radar- och datorutrustning deltionsbehandling an- vis ställd till förfogande av FMV knuten till bildbehandling

201 Spaningssignalbehandling (L89)

Informationsbehandling anknuten till bildbehandling (6.4). Kommunikationsteori (6.3)

Anknytning till ex- Optisk-elektronisk lab.utr. och perimentell psyko- databehandlingsutrustning. logi (1.6)

206 Optisk systemteknik (L 89)

Teknisk systemanalys (7.2)

Främst avseende områdena optronik, kommunikation, perception, etc.

370 Styrnings- och navigeringssystem (L89)

Radio- och radarteknik (4.13). Optronik(4.10) Tekn. systemanalys (7-2)

Inkl. viss styroch reglerteknik

380 Informationsöverföring (L 89) (exkl. 383, se nedan)

Radio- och radarteknik (4.13). Kommunikationsteori (6.3). Teknisk systemanalys (7.2).

390 Radio- och radartekSignalspaningsmedel och telemot- nik (4.13). Teknisk systemanalys medel (L 89) (7.2)

SOU

1972:8

Akustisk/elektronisk mätutr. Försökstank. 2 försöksstationer vid kusten.

Radar- och TV-utrustning, m. m.

Instrument för studier av informationsöverföringsmedel

Teleteknisk mätutrustning

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och aniäggningar

490 Kärnladdningars verkan på elektriska system (Ursvik)

EMP. Strålverkan på elektroniska grundelement (4.14)

Inkl. vissradiakinstrumentteknik och anknytning till energikällor

Bestrålningsanläggningar (bl. a. stor röntgenblixt) och tillhörande mätapparacur

383 Beräkningar och databehandling 3 (L89)

Databehandling och tillämpad matematik (6.6)

Berörs av FRI:s uppdrag

330 Information och dokumentation (L 89) a

inkl. bibliotek, rapportcentral och för FOA gemensam reprocentral.

320 Teknisk service3 (L89)

Metrologi (5.1) Elektronisk och mekanisk konstruktion och service. Fältförsök. Mätdatabearbetning

310 Administration (L 89) 3

Personal- och kameralfunktioner, m. m.

Tids- och frekvensnormale:. (Riksmätplats för vissa eleltromagnetiska storheter) Gemensam instrumentpark. Verkstadsutrustning

Totalt antal personer: c* 430, varav ca 140 ingår i stödfunktioner som berörs av FRI: s uppdrag Härtill vv kommer FTL med ca 60 personer. ^ 3 Befintliga stödfunktioner som i första hand kan tillföras blocket. Detalj fördelning beror ti a på P organisationsutformning i stort (se bilaga 6 och FRI: s rapport).

154 SOU 1 9 7 2 : 8

Tabell

B4.4

Block

4: F F A , m . m.

Nuvarande organisationsenhet

Specialistfunktion

FFA

Tillämpad aerodynamik och flygmekanik. Hållfasthetslära, speciella lättkonstruktioner. Viss mätteknik m. m. (5.5,5.3)

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar Vindtunnlar med mätutrustning Provdon med mätutrustning Dator-, kalibrerings- och registreringsutrustning

Ur FOA: 430 Material" (Ursvik)

Materialfysik och materialkemi (5.2) Analytisk kemi (3.2)

Viss reglerteknisk forskning3

Styr- och reglerteknik (5.9)

Kompositmateriel, keramer och vissa metallegeringar

Kemisk-fysikalisk analys- och provutrustning

Totalt antal personer: ca 300 inkl. stödfunktioner. 3

SOU

se gränsdragningsfrågor, avsnitt B4.2.

1972:8

Tabell

B4.5

Block

5: MPI, m . m. Block

Nuvarande organisationsennet

Block

6: Vissa specialmedicinska grupper

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anläggningar

5:

Militärpsykologiska institutet

Prövningspsykologi Bioteknologi Sociologi (1.5)

FOA sekt 202 Bioteknologi (L 89) 3

Experimentell psyko'°g' (1.6)

Bl. a. perceptionspsykologi och bildbehandling

Lab. för bioteknologiska experiment inkl. smådator, etc.

FOA inst 190 Miljöfaktorer (Ursvik)

Fysiologi och ergonomi (2.1) Parasitologi (2.15)

Särskilt klimatforskning

Tillgång till klimatkammare

Militärmedicinska undersökningscentralen (SjvS och FMFD)

Fysiologi och ergonomi (2.1)

Särskilt urvalsoch prövningsmetoder

Tillgång till kliniska faciliteter

Armémedicinska forskargruppen (CA och FMFD)

Psykiatri

Navalmedicinska forskargruppen (CM och FMFD)

Fysiologi och ergo nomi (2.1)

Dykeri- och ubåtsmedicin (marina miljöproblem)

Tillgång till marinens föreslagna dykericentral i Sjödal (Hårsfjärden) Tryckkammare med möjligheter till våtsättning, m. m. jämte mätutrustning.

(2.1)

Flygmedicin (flygmiljöproblem)

Tillgång till försökscentralens anläggningar i Malmslätt: tryckkammare och mätutrustning, m. m. Möjlighet till flygförsök

Block 6:

Flygmedicinska institutionen vid FM V: s försökscentral i Malmslätt (FMV och FMFD) 3

(2.1) (2.2)

Särskilt markstridens miljö

Se gränsdragningsfrågor, avsnitt B4.2.

Personalantal: Block 5: totalt ca 55 personer inkl. vissa arvodesanställda på sekundäruppdrag till MPI Block 6: totalt ca 35 personer vid FOA och vid grupperna, arvoderade av FMFD. Personal från vardmyndigheterna tillkommer

156 SOU

1972:8

Bilaga 5

Utvecklingslinjer för organisationen av medicinsk forskning inom tillämpningsområdet "Människan i totalförsvaret"1

B5.1 Inledning: Definitioner,

avgränsningar

Forskning och utveckling (FoUj för totalförsvarsändamål betecknar sådan FoU för vilken tillämpningar inom totalförsvaret - på längre eller kortare sikt - är ett bestämmande motiv för verksamhetens initiering och bedrivande. Försvarsforskningsutredningen anger fem huvudsakliga tillämpningsområden för försvarsforskningen. Medicinsk och beteendevetenskaplig forskning för totalförsvarsändamål hänförs därvid huvudsakligen till tillämpningsområdet "Människan i totalförsvaret" samt det särskilda delområdet "Skydd mot A-, B- och C-vapen". Forskningen inom nämnda tillämpningsområden omfattar för det första, människan som objekt för vapenverkan och därmed sammanhängande problem (prevention, diagnostik, terapi, rehabilitering, taget i vid betydelse); för det andra, individens och gruppens prestationsförmåga och beteende med hänsyn till både den totala krigsmiljön och försvarets fredsmiljö, till den avsedda verksamhetens villkor (uppgifter, miljö m. m.) samt till utvecklingen av försvarets krav och samhällets möjligheter. Härtill kommer övriga hälso- och sjukvårdsfrågor inom totalförsvaret. Denna bilaga inleds med kort översikt av nuläget inom den medicinska och beteendevetenskapliga forskningen för totalförsvarsSOU 1972:8

ändamål. Därefter diskuteras vissa principiella ansvarsfördelningsfrågor mellan olika planerande, forskningsfinansierande och forskningsutförande organ. Mot bakgrund härav diskuteras sedan i bilagans huvuddel möjliga och lämpliga utvecklingslinjer för i första hand organisationen av viss specialmedicinsk forskning för totalförsvarsändamål. En ökad samverkan mellan medicinsk och beteendevetenskaplig forskning inom tillämpningsområdet "Människan i totalförsvaret" är, som utredningen framhåller i kapitel 3, avsnitt 3.6.3, önskvärd. Denna bilaga går dock inte närmare in på organisationen av den beteendevetenskapliga forskningen inom totalförsvaret utan utgår därvidlag från de organisationsmodeller som skisseras i kapitel 4, avsnitt 4.4, dvs. att det inom försvarsforskningsorganisationen finns en enhet för försvarspsykologi som i huvudsak ansvarar för vidmakthållandet av för försvaret specifik beteendevetenskaplig fackkompetens. En nära samverkan mellan denna försvarspsykologiska enhet och olika specialmedicinska enheter förutsätts dock äga rum. Slutligen bör understrykas att bilagan främst skall ses som ett underlag för diskussion av möjliga och lämpliga organisatoriska åtgärder som kan fördelas över en längre period, säg ett tiotal år. Den kan därför sägas 1 Utarbetad på utredningens uppdrag av professor Gunnar Ström, institutionen för klinisk fysiologi, Uppsala universitet.

ha karaktären av en perspektivplan eller perspektivskiss för organisationen av forskningen inom tillämpningsområdet "Människan i totalförsvaret".

B5.2 Nuläge B5.2.1 Inledning Ansvaret för inriktning, finansiering och utförande av medicinsk och beteendevetenskaplig forskning och utveckling (FoU) för totalförsvarsändamål är idag fördelat på flera myndigheter och organ. Organisationen är väsentligen baserad på förslag från en tidigare utredning 1 . Tabell B5.1 ger en sammanställning av medicinsk och beteendevetenskaplig FoU för totalförsvarsändamål som bedrivs i nuläget. En översiktlig beskrivning av finansieringsformer och verksamhet lämnas i det följande. B5.2.2 Myndigheter och organ inom fjärde huvudtiteln Försvarsmedicinska forskningsdelegationen stöder försvarsmedicinsk forskning dels vid fyra forskningsgrupper knutna till staber och förvaltningsmyndigheter inom krigsmakten, dels i form av projektanslag till forskare och forskningsgrupper vid universitet och högskolor, m. m. De fyra forskningsgrupperna (tabell B5.1) är främst inriktade på fysiologiska och bio teknologiska problem specifika för resp. markstridens miljö (AMFG), marin miljö (NMFG) och flygmiljö (FMV-F.FCFM) samt urvalsfrågor (MMUC). Projektanslagen omfattar bl. a. blod- och vätskeforskning samt radiomedicinsk, biomedicinsk och bakteriologisk forskning med anknytning till skyddet mot A-, B- och C-stridsmedel. Delegationen fördelar ett årligt anslag till försvarsmedicinsk forskning om 3,5 mkr varav ca 40 % går till grupperna i tabell B5.1. Militära myndigheter har i viss utsträckning stött försvarsmedicinska FoU-projekt genom tillfällig eller mer långvarig kommendering av personal i militär tjänst till de ovannämnda grupperna. 158

Vid flygmedicinska institutionen i Malmslätt (FMV-F: FCMF) är 4 befattningar, därav två flygläkarbefattningar, redovisade på CFV och FMV personalstat. Vidare har grupperna haft tillgång till tekniska faciliteter vid de militära värdmyndigheterna (trycktankar, dataregistreringsutrustningar m. m.) samt biträtts med vissa stödfunktioner (verkstäder, fastighetsservice, m. m.). Omvänt har personal betald av FMFD biträtt värdmyndigheterna i deras objektbundna utvecklings-, försöks- och provverksamhet. De grupper som haft anknytning till sjukhus har på motsvarande sätt kunnat utnyttja vissa tekniska och kliniska faciliteter vid detta. FMFD har vidare bedrivit viss verksamhet rörande information och publikation (tidskriften Försvarsmedicin), planering och samverkan inom speciella projektområden (planeringsgrupper i försvarsmedicinsk arbetsfysiologi och i navalmedicin) och rekrytering och forskarutbildning (forskarrekryteringsbefattningar). I FMFD ingår företrädare för ÖB, vidare generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren, samt företrädare för socialstyrelsen (SocS), FOA och allmänmedicinsk forskning. Prioriteringen av forskningsanslagen sker bl. a. på grundval av en behovsplan för försvarsmedicinsk forskning som ÖB upprättar i samverkan med SjvS. FOA bedriver viss biomedicinsk och biokemisk forskning framför allt inriktad på hotbilds- och skyddsfrågor sammanhängande med A-, B- och C-stridsmedel 2 . Verksamheten finansieras väsentligen ur FOA: s primäruppdrag och budgeteras i FOA:s programplan med ca 13 mkr/år och sysselsätter ett 120-tal personer, förutom personal i stödfunktioner som djurhus, verkstäder och administration. FOA bedriver dessutom viss bioteknologisk forskning budgeterad till ca 3 mkr/år. Verksamheten sysselsätter drygt ett 10-tal personer förutom personal i stödfunktioner. Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret (SOU 1962: 34). Se bilaga 2. SOU 1972:8

Tabell

B5.1

Översikt över medicinsk, kemisk/biologisk och beteendevetenskaplig forskning

för totalförsvarsändamål. Personal fasta grupper (motsv.)

Årsbudget (Mkr.)

Summa årsbudget (Mkr.)

A. Myndigheter (motsv.) utanför fjärde huvudtiteln Statens bakteriologiska laboratorium, försvarsmedicinsk verksamhet

ca

1,23"

10 Statens medicinska forskningsråd, försvarsmedicinska sektionen: Grupper: 3 2 3 7 7 6

brännskadeforskning (Uppsala) flygmedicin (Stockholm) experimentell psykologi (Stockholm) bakteriologisk bioteknik (Stockholm) navalmedicin (Stockholm) toxikologi (Stockholm)

0,19 0,64 0,21 0,37 0,41 0,34 2,21

Övriga anslag Statens medicinska forskningsråd totalanslag försvarsmedicin

4,37*

B. Myndigheter inom fjärde huvudtiteln Försvarets forskningsanstalt

(FOA):

Medicinsk och kemisk/biologisk forskning kring vapenverkan och skydd (konventionella vapen samt A-, B- och C-vapen) ca Viss bioteknologisk forskning ca

20^, 10<*

ca 13 3,0 ca 16"

Summa FOA (medicinsk forskning, m. m.) Militärpsykologiska institutet (MPI) Försvarsmedicinska forskningsdelegationen

ca

3,5" e

50«

(FMFD):

Bidrag till vissa grupper: armémedicin (AMFG) (Stockholm) navalmedicin (NMFG) (Stockholm) flygmedicin (FMV-F:FCFM) (Linköping) militärmedicinska undersökningscentralen (MMUC) (Stockholm) Övriga anslag FMFD totalt

f 12/

0,40 0,22 0,57

4/

0,18

lf

2,13 3,50?

" 1972/73 b 1971/72 c basanslag. Vissa projektanslag kan tillkomma " exkl. vissa stödfunktioner, bl. a. verkstad och djurhus e inkl. sekundäruppdrag / viss personal på värdmyndighetens stat ej inräknad S budget 73/74

SOU

1972:8

Den medicinska och beteendevetenskapliga forskningen vid FOA inriktas och dimensioneras på samma sätt som övriga delar av FOA:s forskning, dvs. programplanerna utformas i enlighet med ÖB:s direktiv och i samråd med berörda myndigheter inom totalförsvaret. MPI bedriver beteendevetenskaplig forskning främst inom följande områden •

tillämpad psykologisk prövningsverksamhet, m. m. • bioteknologi (psykoteknologi) • socialpsykologi och sociologi. MPI:s omsättning uppgår till ca 3,5 mkr/år. Härav avser omkring en tredjedel tillämpad prövningsverksamhet (dvs. ej forskning). Av omsättningen avser ca 1 mkr/år betalda uppdrag varav två tredjedelar faller inom det bioteknologiska området. MPFs personalstyrka uppgår till ca 50 personer vari ingår vissa korttidsanställda. Verksamheten inriktas i stort genom ÖB: s direktiv. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar bedriver och stöder viss forskning av psykologisk och sociologisk karaktär (undersökningar av försvarsvilja, propagandaanalys, m. m.) till en omfattning av ca 0,4 mkr/år. B5.2.3 Myndigheter och organ utanför fjärde huvudtiteln Statens medicinska forskningsråd (MFR) finansierar försvarsmedicinsk forskning främst inom områdena flyg- och navalmedicin, toxikologi, bakteriologisk bioteknik, chock- och brännskadeforskning samt experimentell psykologi. Inom dessa områden har rådet inrättat fasta forskargrupper (tabell B5.1). Därutöver finansierar rådet genom projektanslag forskning vid olika universitets- och högskoleinstitutioner, m. m. Dessa projekt avser bl. a. olika patofysiologiska problem vid chocktillstånd samt viss bakteriologisk och biokemisk forskning av intresse för bl. a. skydd mot B- och C-stridsmedel. MFR förfogar över ett särskilt anslag till försvarsmedicinsk grundforskning på f. n. 160

4,37 mkr/år. Anslaget redovisas över åttonde huvudtiteln men dess storlek fastställs i samråd med chefen för försvarsdepartementet. Av detta anslag går ca hälften till de fasta forskargrupperna i tabell B5.1. Anslaget fördelas genom MFR:s försvarsmedicinska sektion som i praktiken fungerar som en integrerad del av rådet. I den försvarsmedicinska sektionen ingår bl. a. generalläkaren samt företrädare för Cfs, FOA, FMFD och för rådets allmänmedicinska sektion. Försvarsmedicinska sektionen och FMFD samarbetar bl. a. vid behandlingen av olika anslagsansökningar via ett gemensamt arbetsutskott. Statens bakteriologiska laboratorium ansvarar för tillämpad forskning kring skydd och beredskap mot epidemier vilket bl. a. innefattar vaccinberedskap, m . m . SBL har ett årligt anslag om ca 1,2 mkr för försvarsmedicinsk verksamhet. För verksamheten finns inrättad en särskild enhet med ca 10 tjänster.

B5.3 Ansvarsfördelningsfrågor vad gäller inriktning och finansiering av företrädesvis medicinsk forskning1 för försvarsändamål Bakgrund Medicinsk forskning inom tillämpningsområdet "Människan i totalförsvaret" får som ovan framgått idag direkt eller indirekt stöd från myndigheter och organ såväl inom som utom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Det är naturligt att detta förhållande i princip består även i framtiden med hänsyn till att forskningsresultaten inom många delområden av medicinen är av intresse såväl inom som utom försvaret. Den nuvarande organisationen är baserad på förslag av en tidigare utredning, Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret (SOU 1962:34), och kännetecknas av en ansvarsbalansering mellan militära och civila mynDe principer för ansvarsfördelning, m.m. som diskuteras här torde även kunna tillämpas på beteendevetenskaplig forskning. Denna behandlas dock ej i detalj i det följande. SOU 1972:8

digheter som i stort sett synes ha fungerat väl. FU-69:s förslag om inrättande av en styrelse för försvarsforskning (SFF) där nuvarande FMFD:s uppgifter övertas av en programnämnd, samt den av Kungl. Maj: t nyligen tillsatta utredningen om forskningsråden aktualiserar dock en diskussion av vissa frågor rörande ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan olika planerande, forskningsfinansierande och forskningsutförande organ inom och utom försvarssektorn. Sektorprincipen FU-69 har som grundläggande princip för inriktningen och dimensioneringen av s. k. sektorsanknuten målinriktad forskning och utveckling anfört följande:

pens prestationer och beteende i de speciella miljöer och arbetsuppgifter som karakteriserar verksamheten inom totalförsvaret i krig och fred • forskning kring hälso- och sjukvårdsfrågor i anslutning till vilka krigsmakten och civilförsvaret har planläggnings- och materielanskaffningsansvar. I samtliga fall åsyftas främst vad som i försvarets planerings- och ekonomisystem betecknas som s. k. ej objektbunden forskning. För övrig medicinsk verksamhet inom totalförsvaret har socialstyrelsen ett sammanhållande planläggningsansvar, varmed sålunda bör följa ett ansvar för därmed sammanhängande målinriktad forskning. Hit hör främst

"Forskning avsedd att tillgodose behov inom en viss samhällssektor inriktas och dimensioneras väsentligen utifrån samma mål som gäller för planeringen inom sektorn. Mål för sektorsinriktad forskning bör således behandlas i anslutning till samma beslutsprocess som gäller för planeringen i övrigt inom sektorn."

•

Detta uttalande synes utgöra en lämplig utgångspunkt för ansvars- och uppgiftsfördelningen vad gäller inriktning och finansiering av viss medicinsk och beteendevetenskaplig FoU för totalförsvarsändamål mellan å ena sidan SFF och å andra sidan myndigheter och organ ej hörande till försvarsdepartementet. Till SFF:s ansvarsområde bör således föras medicinsk och beteendevetenskaplig forskning inriktad på tillämpningar inom områden där myndigheter hörande till försvarsdepartementet har planerings- och genomförandeansvar. Hit hör främst

Nämnda frågor hänger av naturliga skäl nära samman med de allmänna hälso- och sjukvårdsfrågor som socialstyrelsen handlägger.

•

forskning kring skyddet mot A-, B- och C-stridsmedel inom krigsmakten (där ÖB har planeringsansvaret) • forskning kring befolkningsskyddet mot A- och C-stridsmedel (där civilförsvaret har planeringsansvaret) • specialmedicinsk och beteendevetenskaplig forskning rörande individens och grup11-SOU 1972:8

epidemiologi, m. m. och därmed sammanhängande frågor kring befolkningsskyddet mot B-stridsmedel, inkl. vaccinberedskap • frågor sammanhängande med allmänna sjukvårdens organisation i krig, inkl. beredskapslagring av läkemedel, m. m.

Förslag till ansvarsfördelning Tillämpad medicinsk forskning inom flera av de områden som ovan nämnts blir i stort likartad till karaktär och sakinnehåll oberoende av vilken myndighet som har planerings- och genomförandeansvaret för olika åtgärder inom tillämpningsområdet. Goda förutsättningar för s. k. programsamordning 1 av forskningen torde därmed föreligga. Det synes därvid lämpligt att en viss ansvarsfördelning sker mellan försvarssektorns forskningsinriktande och -finansierande organ, representerade av den föreslagna styrelsen för försvarsforskning och motsvarande organ inom andra samhällssektorer, 1

Se kapitel 2, avsnitt 2.5.4. 161

främst då socialstyrelsen och statens medicinska forskningsråd. Därvid kan det vara lämpligt att något av nämnda organ (SocS, MFR, SFF) får huvudansvar för inriktning och ev. även finansiering1 av ett tillämpat forskningsprogram inom vart och ett av de nämnda områdena. Detta innebär även ett ansvar för att en nationell kompetens vidmakthålls inom området, t. ex. i form av en någorlunda permanent forskningsgrupp eller forskningsinstitution (motsvarande). Övriga organ får vad som kan betecknas som ett kompletteringsansvar för vissa kompletterande långsiktiga forskningsprogram och enskilda projektanslag inriktade på tillämpningar inom dessa organs ansvarsområde. Dessa program- och projektanslag kan läggas ut på för ändamålet lämpliga forskningsorgan, däribland de grupper och institutioner som enligt ovan skall huvudsakligen svara för den nationella kompetensen inom vissa tillämpnings- och vetenskapsområden.

medicinsk grundforskning eller kliniskt tillämpad forskning kan nämnas problem rörande chock- och brännskadebehandling, sår- och frakturbehandling, blodförvaring och blodförsörjning, mikrobiologisk diagnostik och infektionsbekämpning m. fl. Även viss psykologisk grundforskning är ett viktigt underlag för försvarsmedicinen. Försvarsmedicinska behov skulle sålunda ingå bland de olika s. k. externa behovskriterier som MFR redan i nuläget väger samman med de s. k. interna, vetenskapliga kriterierna vid sin anslagsfördelning. I praktiken skulle programsamordningen mellan försvarsmedicinsk forskning och allmänmedicinsk forskning realiseras genom att SocS och MFR är företrädda i SFF: s berednings- och beslutsorgan i lämplig omfattning liksom omvänt. Vissa förslag härom har lämnats i FU-69 delbetänkande 2. 3

I tabell B5.2 skisseras grovt en möjlig sådan ansvarsfördelning för företrädesvis medicinsk jämte viss anknytande psykologisk forskning2 för totalförsvarsändamål. Möjligheter till programsamordning med tillämpad forskning för andra ändamål än försvaret berörs i sammanhanget. För samtliga områden förutsätts att s. k. fri grundforskning finansieras av forskningsråd, fonder m. m. och över universitets- och högskolestater på samma sätt som hittills.

Vissa specialmedicinska

Samverkan mellan SFF, MFR och SocS Modellen med huvudansvar och kompletteringsansvar, liksom sambruk av vissa forskningsutförande enheter betonar det angelägna i en nära samverkan mellan försvarsmedicinsk och annan medicinsk forskning. Även om man skulle finna det motiverat att slopa sektionsindelningen inom MFR, bör MFR därför ha kvar ett delansvar att stöda sådan medicinsk forskning inom grundvetenskaper och kliniska vetenskaper som har särskild betydelse som underlag för den tillämpade försvarsmedicinska forskningen. Som allmänna exempel på dylik 162

grupper

Om en förändring av MFR:s organisation — med ett slopande av sektionsindelningen skulle komma till stånd, aktualiseras frågan om den organisatoriska anknytningen av de fasta forskargrupper som f. n. finansieras med MFR: s särskilda anslag till försvarsmedicinsk forskning. För vissa av dessa grupper synes då en universitetsanknytning vara mest motiverad, för andra åter en anknytning till försvarsområdet. Eftersom varje dylik förändring måste ske på lång sikt och med hänsyn till bl. a. lokalbehov, utbyggnadsmöjligheter, tung utrustning, personalförhållanden m. m., synes det motiverat att i detta sammanhang belysa frågan — trots Denna PM har ej anledning gå in på ansvarsfördelningen mellan MFR och SocS vad beträffar försvarsmedicinsk forskning inom områden där SocS har planeringsansvar, utan förutsätter att MFR vid fördelningen av sina anslag som hittills gör en samlad bedömning på grundval av såväl vetenskapliga kriterier som behov på tillämpningssidan, och att SocS som hittills har möjlighet att medverka i den senare bedömningen i rådet. För frågor rörande organisation av huvuddelen av den beteendevetenskapliga forskningen för totalförsvarsändamål hänvisas till kapitel 4. Försvarsforskningens ledning, Stencil Fö

SOU 1972:8

Tabell

B5.2

Skiss till möjlig ansvarsfördelning

för

tillämpad, medicinsk forskning

för

totalförsvarsändamål (s. k. ej o b j e k t b u n d e n forskning). Möjligheter till programsamordning med annan tillämpad forskning

Tillämpningsområde inom totalförsvaret

Huvudansvar för program och nationell kompetens för tillämpad målinriktad forskning

Ansvar för kompletterande program?

Forskningsutförande enheter

Skydd mot A-vapen (inkl. biofysik, strålbiologi, m. m)

SFF

SocS, MFR

FOA, grup- Civil strålper och inst skyddsforskning (Strålskyddsinstitutet)

Skydd mot B-vapen (inkl. hygien, mikrobiologi, infektionsmedicin, m. m.)

SocS, MFR

SFF 3

SBL FOA 3 grupper och inst.

Skydd mot C-vapen (inkl. biokemi, farmakologi, m. m.)

SFF

SocS, MFR

FOA, grupper och inst.

Allmän försvarsmedicin, inkl. armémedicin (markstridsmiljö) Navalmedicin Flygmedicin (samtliga områden inkluderar fysiologi, viss bioteknologi, psykiatri m. m.) Klinisk prevention, diagnostik, terapi och rehabilitering (internmedicin, kirurgi, blodförsörjning)

SFF

SocS, MFR

SocS, MFR

SFF b

Annan toxikologisk forskning, bl. a. med anknytning till inre och yttre miljöproblem

grupper och Annan arbetsmedicinsk inst. enligt forskning olika alternativ beskrivna i det Civil havsforskning följande (se även kapitel 4)

grupper och Huvuddelen av klinisk forskning stödd av inst. MFR

Läkemedel, (inkl. farmakologi och farmaci) Katastrofmedicinska samordningsfrågor (metodikstudier, m. m.) Övrig samordning, försvarsmedicinsk information och publicering, m. m. Utbildning, inkl. särskild försvarsmedicinsk forskarutbildning

SFF (katastrofme- MFR dicinska organisationskommittén)

grupper, bl. a. med medverkan av OA-personal

SFF

grupper och inst.

MFR

väsentligen vissa hotbilds-, indikerings- och saneringsfrågor (som i nuläget) kan bl. a. innefatta viss försvarsfarmakologisk forskning c staber och förvaltningsmyndigheter inom totalförsvaret (inkl. SjvS, VPV, etc.) ansvarar för s. k. objektbundet utvecklingsarbete. b

SOU

1972:8

att en omedelbar förändring ej förestår - för att principlösningar skall kunna diskuteras och läggas till grund för successiva organisatoriska förändringar i framtiden. Av tabell B5.2 framgår att de specialmedicinska områden som sammanförts under benämningarna — allmän försvarsmedicin (inkl. armémedicin) — navalmedicin — flygmedicin tankes bli representerade med var sin försvarsmedicinsk institution. Adekvata resurser för att upprätthålla hög fackkompetens och god forskningsmiljö torde på sikt bäst säkras om man söker skapa nationella kompetenscentra inom vart och ett av dessa områden genom en ytterligare samordning av viss specialmedicinsk forskning som idag finansieras av såväl MFR som FMFD. Sålunda kan det t. ex. övervägas att på sikt föra över vissa resurser för flyg- och navalmedicinsk forskning från MFR:s särskilda anslag för försvarsmedicinsk forskning till SFF. Som underlag för överväganden rörande den framtida organisationen av viss specialmedicinsk forskning för totalförsvarsändamål beskrivs i det följande de krav som kan ställas på en försvarsmedicinsk institution beträffande organisation, chefstjänster och yttre samverkan m . m .

B5.4 Krav på forskningsutförande

enhet

B5.4.1 Arbetsuppgifter Den forskningsutförande enheten (fortsättningsvis benämnd försvarsmedicinsk institution) inom försvarsmedicinen bör bedriva tillämpad försvarsmedicinsk forskning, inriktad på väsentliga problem inom ett visst tillämpningsområde, i huvudsak enligt särskilt fastställda program och projekt; på lämpligt sätt publicera forskningsresultaten; främja överföringen av resultat från forskning och utveckling m. m. till förbättrad rutinfunktion inom försvaret och på lämpligt sätt samverka med andra forskningsprogram 164

och myndigheter inom försvaret; bidraga till information och dokumentation inom det egna arbetsområdet; deltaga i meddelandet av forskarutbildning och försvarsmedicinsk specialutbildning inom det egna arbetsområdet; på begäran av myndighet inom totalförsvaret (ÖB, försvarsgrenschef, SjvS, FMV, Cfs etc.) dels vara föredragande beträffande det egna arbetsområdets problem och dels bidraga till underlag för program och projekt inom den försvarsmedicinska forskningen; deltaga i medicinsk (motsv.) rutinverksamhet inom försvaret i den utsträckning som berörda överordnade myndigheter beslutar och i den mån som den egna personalens kompetens så tillåter; på lämpligt sätt samverka med annan forskning inom de områden vars metoder eller idéer behövs för den egna enhetens verksamhet. Enligt det ovan framförda karakteriseras den önskade inriktningen av en försvarsmedicinsk institutions verksamhet av främst nyckelorden relevant tillämpning och samverkan, därnäst information och metodisk mångsidighet. Den viktigaste uppgiften för enhetens chef blir att rikta in verksamheten mot dessa mål.

B5.4.2 Resurser och lokalisering En försvarsmedicinsk institutions funktion bör karakteriseras av en optimal balans mellan å ena sidan stabilitet (som bidrar till kvalitet, tradition, god produktivitet och attraktivitet för rekrytering men som kan medföra tröghet i anpassningen och sjunkande förnyelse) och å andra sidan rörlighet (som bidrar till innovation och till en god anpassning till nya problem). Därför bör en försvarsmedicinsk institution i princip byggas upp med en kärna av fast personal, som ger stabilitet, och med resurser att härbärgera och utnyttja extra personal, som ger rörlighet. Balansen får fastställas i vart enskilt fall. I den rörliga verksamheten kan bl. a. ingå forskning enligt projekt med an-slag från civil myndighet (t. ex. MFR) eller industri, utredning eller försök och prov enligt projektanslag från militär myndighet SOU 1972:8

(t. ex. FMV) eller med personalkommendering från militär myndighet (t. ex. värnpliktig läkare/forskare från VPV eller läkare i försvarets medicinalkår från SjvS). Om ett akut behov av medicinsk tillämpad forskning eller utredning uppkommer inom försvaret, t. ex. beträffande orsaken till förekomst av ryggskador vid viss typ av transport eller beträffande ny praktisk rutin för synprövning, skall man med kort varsel kunna genomföra den nödvändiga undersökningen på ovan antytt rörligt sätt om andra vägar ej står till buds. En försvarsmedicinsk institution bör således ha tillräcklig reserv av lokaler, utrustning, assisterande personal och allmänvetenskapligt skolade handledare för att kunna klara en rörlig verksamhet av rimligt stor omfattning och variationsgrad. Samverkan med försvaret torde främjas av att läkare vid försvarsmedicinsk institution även är förordnade på deltidstjänst inom försvarets medicinalkår och periodvis tjänstgör på olika befattningar inom försvaret i den mån dylik erfarenhet är av betydelse för verksamheten vid institutionen. Alternativt kan läkare vid försvarsmedicinsk institution med värnpliktstjänstgöring få denna utnyttjad på motsvarande sätt. Omvänt bör värnpliktig läkare, som i sin civila verksamhet bedriver forskning av metodologiskt eller idémässigt intresse för försvaret, utnyttjas så att hans värnpliktstjänstgöring vid behov förläggs till försvarsmedicinsk institution. Ett särskilt problem utgörs av behovet för en försvarsmedicinsk institution att ha kontakt med viss rutinmässigt bedriven medicinsk undersökningsverksamhet inom försvaret, t. ex. vid inskrivningscentraler, vid hälsoundersökningar eller funktionsprövningar av specialgrupper av personal m. m. Behovet växlar för de olika försvarsmedicinska institutionerna. Samtidigt kan sägas att försvaret har ett behov av att få vissa av de nämnda aktiviteterna förankrade i en tillräcklig kompetent enhet. Slutsatsen är att man bör sträva efter att i lämplig omfattning placera ansvaret för genomförandet av vissa medicinska undersökningar av kvalificerad art (ej massundersökningar) liksom ansvaret för viss SOU 1972:8

metodutveckling och metodkontroll inom närmaste området hos de nya försvarsmedicinska institutionerna. Utbildningsfrågor faller i viss omfattning inom en försvarsmedicinsk institutions ansvarsområde. Det gäller i första hand den forskarutbildning - i första hand avses handledning i forskningsarbete — av yngre medarbetare som får anses vara en naturlig uppgift för varje etablerad medicinsk forskare inom en försvarsmedicinsk institution. Därutöver bör ett samarbete etableras med forskarutbildningen vid en medicinsk fakultet (motsv.) så att den systematiska delen i forskarutbildningen vid en försvarsmedicinsk institution kan tillgodoses på ett effektivt sätt. Detta torde ha en stor betydelse för rekrytering av begåvade skickliga unga läkare till försvarsmedicinsk forskning. Omvänt bör en försvarsmedicinsk institution kunna bidraga till en fakultets forskarutbildningspotential på ett verkningsfullt sätt. Dessa förhållanden, liksom den stora fördelen för en försvarsmedicinsk institution av att dess chef genom fakultetstillhörighet kan få del av allmänna forskningsresurser och stödfunktioner, ger ett starkt motiv till att chefen för en försvarsmedicinsk institution bör vara professor vid medicinsk fakultet. Uppgifterna inom försvaret ger ett starkt motiv till att institutionschefen även (genom tjänsteförening) bör ha ställning som försvarsöverläkare med tjänstgöringsskyldighet fastställd i specificerat tjänsteprogram. Kraven på samverkan med å ena sidan grundforskning och fakultet, å andra sidan försvaret och vissa av dess funktioner, resulterar beträffande lokalisering till slutsatsen att en försvarsmedicinsk institution bör lokaliseras antingen till en fakultet (undervisningssjukhus) eller till en lämplig försvarsinrättning, möjligen en kombination av de två möjligheterna.

B5.5 Perspektivskiss för organisation försvarsmedicinska institutioner B5.5.1 Organisationsmodell medicinska institutioner

för

försvars-

En principmodell för organisationen av en försvarsmedicinsk institution redovisas i figur B5.1. En försvarsmedicinsk institution bör således vara funktionellt underställd SFF (eller det organ - t. ex. FOA-MB - som mellan SFF och försvarsmedicinska institutionen kan komma att mer direkt påverka program och projekt för försvarsmedicinska institutionen) beträffande den s. k. ej objekt-

bundna forskningen. För att jämföra med en existerande typ av medicinsk institution med dubbelt huvudmannaskap, nämligen en klinisk laboratorieinstitution, så har SFF och en ev. FOA-MB (styrning av forskning) samma principiella roll som UKÄ och fakultet (styrning av undervisning). En försvarsmedicinsk institution bör även vara funktionellt underställd huvudmannen inom försvaret för den praktiska verksamhet som skall bedrivas vid den försvarsmedicinska institutionen. Det kan då tänkas olika alternativ (SjvS, försvarsgrensstab, FMV, VPV) beroende på hur den praktiska verk-

Direktiv SFF huvudansvar, programsamordning, m m

ÖB

T SjvS

J

nämndepr

r

TI specialmed. Dec i sektionen ;kti

J ev programberedning

ev FOA-MB programberedning, samordning

I

basanslag

FÖRSVARSMEDICINSK

INSTITUTION

I

I föredragningar

1. Försvarsberoende, fast del MFR

projektanslag personalkommend metodutveckling, tillfällig tjänstgöring, rådgivning, utbildning Inskrivningscentral

2. Rörlig del, extra personal, m m

3. Civilberoende, fast del

projektanslag

industri

ii Medicinsk fakultet Undervisningssjukhus

-

Militärt förband

J U K Ä , Huvudman, SocS

Figur B5.1 Översikt över bilagans principmodell för försvarsmedicinsk institution och dess samverkanslinjer och beroendelinjer. Beträffande administrativa driftfrågor tankes institutionen vara inordnad i vederbörande försvarsmyndighet eller civil myndighet (motsv.) beroende på lokaliseringen. 166

SOU 1972:8

samheten avgränsas. För att fortsätta jämförelsen med en klinisk laboratorieinstitution, så har försvarshuvudmannen här samma principiella roll som sjukvårdshuvudmannen för undervisningssjukhuset. Hur det delade huvudmannaskapet skall praktiskt regleras i detalj måste bli föremål för närmare analys av berörda parter innan konkreta förslag kan läggas fram.

de motsvarar var sitt civila ämnesområde från den etablerade medicinska forskningen och undervisningen. B5.5.3 Ämnesområden cinska institutioner

för

försvarsmedi-

Som framgår av tabell B5.2 föreslås inom SFF: s ansvarsområde tre försvarsmedicinska institutioner för tillämpad forskning: en inom allmän försvarsmedicin inkl. armémediB5.5.2 Chefstjänsten vid försvarsmedicin- cin (markstridsmiljöns problem), (AFMI), en ska institutionen inom navalmedicin (marina miljöproblem), Chefstjänsten bör som ovan framförts vara (NMI), och en inom flygmedicin (flygmiljöen kombinationstjänst, förslagsvis benämnd problem), (FMI). Institutionen för allmän försvarsmedicin professor/försvarsöverläkare. Ansökan bör vara fri, behörighetskraven angivna men ej inkl. armémedicin (AFMI) föreslås bedriva alltför begränsande (viss tids erfarenhet från den forskningsverksamhet som f. n. är förförsvarsmedicinsk institution eller försvarslä- lagd till MMUC och AMFG samt därutöver karefunktion eller civilinstitution/sjukhus av rörlig verksamhet beträffande mindre eller betydelse för den sökta tjänsten bör utgöra akuta problem, från främst olika kliniska grunden), ett tjänsteprogram utformas och discipliner (internmedicin, kirurgi, blodgivarett s. k. begränsat sakkunnigförfarande ut- verksamhet, oftalmologi, otologi m. m.) i den mån andra resurser (civila institutioner) nyttjas (vid vilket såväl interna vetenskapliga ej kan kontraktutnyttjas härför. Som rutinkriterier som externa praktiska kriterier — liknande de principer som har föreslagits bli uppgift för AFMI föreslås utveckling och övervägda i framtiden för tillsättning av kontroll av metoder för fysiologisk, klinisk och annan funktionsprövning och undersökkliniska professurer - appliceras). ning vid inskrivningscentralerna (som är unFör löneuppgörelsen föreslås individuellt derställda VPV), samt motsvarande roll för kontrakt. Behörighetskraven för chefstjänst hälsoundersökningar m. m. för äldre förkan bli särskilt svåra att fastställa om det svarspersonal. AFMI bör lokaliseras till i gäller en försvarsmedicinsk institution med första hand ett undervisningssjukhus, i andra tvärvetenskapligt och metodologiskt särskilt hand ett område med medicinsk-teoretiska bred verksamhet såsom den tänkta försvarsmedicinska institutionen för allmän försvars- institutioner. Karolinska sjukhuset framstår medicin inkl. armémedicin (markstridens som det för dagen bästa alternativet, och en placering i thoraxklinikernas nuvarande problem m. m.). Denna försvarsmedicinska institution skulle komma att bedriva verk- byggnad - sedan klinikerna flyttat till nysamhet bl. a. inom såväl tillämpad fysiologi byggnad — synes vara en förmånlig lösning som tillämpad psykologi. Det får ånyo un- ur försvarsmedicinsk synpunkt. Även andra derstrykas att just ett tvärvetenskapligt sam- undervisningssjukhus är dock tänkbara. Det torde krävas upp till en femårsperiod för att arbete blir en huvuduppgift för chefen, och att erfarenhet från underställda tjänster in- genomföra denna utveckling. Institutionen för flygmedicin (FMI) föreom institutionens verksamhetsområde eller slås bedriva åtminstone viss del av den motsvarande allsidig erfarenhet från civila forskningsverksamhet som f. n. är förlagd till institutioner blir en önskvärd merit för en framtida chef för en försvarsmedicinsk insti- dels Karolinska institutets flygmedicinska tution. De försvarsmedicinska institutioner- avdelning (på MFR: s anslag för försvarsmedicinsk forskning) och dels flygmedicinna kan sålunda knappast byggas upp så att SOU 1972:8

ska institutionen (på FMFD-anslag) vid F M V - F : F C i Linköping. Med tanke på betydelsen av avnämarkontakter liksom på möjligheten av utbyggnad och den rimliga möjligheten till kontakt med medicinsk och teknisk forskning föreslås FMI bli placerad i Linköping på den plats där nuvarande flygmedicinska institutionen har sin verksamhet förlagd. Ett område bör där reserveras för den tänkta framtida utbyggnaden. Centrifugfrågan får utredas särskilt mot bakgrund av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna att flytta eller ersätta nuvarande anläggning inom en tioårsperiod. Som rutinuppgift för FMI borde i första hand ifrågakomma medverkan i de medicinska och fysiologiska specialundersökningar som är knutna till antagningen till flygförarutbildning respektive de undersökningar på flygförare som upprepas vid vissa åldersgränser. Dessa undersökningar sker f. n. vid FMU i Stockholm. Detta sammanhänger dock i förstnämnda fallet med organisationen av antagningsproceduren i övrigt. Frågan bör därför beredas ytterligare. Den skisserade utvecklingen torde ta minst en tioårsperiod att genomföra, bl. a. av personalpolitiska skäl. NMI föreslås bedriva den forskningsverksamhet som f. n. är förlagd till dels Karolinska institutets navalmedicinska avdelning (på MFR:s anslag för försvarsmedicinsk forskning) och dels marinens navalmedicinska forskargrupp i Stockholm-Berga. Med tanke på att en tillfredsställande enhetlig lokalisering ej synes möjlig, föreslås en framtida kluven lokalisering med ena delen förlagd till nuvarande lokaler vid Karolinska institutet, andra delen till marinens planerade anläggning i Sjödal. Som rutinuppgift för NMI borde i första hand ifrågakomma medverkan i medicinska m. fl. specialundersökningar för urval av specialpersonal (dykning). Dessa undersökningar sker f. n. vid MUC i Karlskrona. Även denna fråga bör dock beredas vidare. I detta fall synes en organisationsförändring kunna genomföras relativt snart.

168 B5.5.4 Organisationsalternativ för tillämpningsområdet "Människan i totalförsvaret" Olika alternativ för organisationen av forskningen inom tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret har lagts fram i kapitel 4 i betänkandet. Valet mellan alternativen beror bl. a. på övergripande frågor rörande lokaliseringen av olika myndigheter inom och utom försvaret.1 F ö r d e forskningsproducerande enheterna inom försvarsmedicinen är valfriheten beträffande lokalisering ej stor. Däremot föreligger en reell valsituation beträffande ledningsorganisation för tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret. En lösning som främjar en samverkan mellan medicin och psykologi är angelägen. Vidare är det angeläget att bevara samverkan - även organisatoriskt - mellan å ena sidan försvarets sjukvårdsstyrelse och å andra sidan den försvarsmedicinska forskningen. En lösning är att - som i utredningens FOA-MB-alternativ - knyta samman medicinsk och psykologisk forskningsverksamhet genom en planerande och styrande ledningsorganisation. I så fall borde man söka efter möjligheter att bevara någon form av organisatoriskt samband mellan FOA-MB och SjvS. Detta torde dock försvåras av den beslutade lokaliseringen av SjvS och MPI till Karlstad. Med nuvarande lokaliseringsförutsättningar torde det därför bli svårt att utforma en optimalt effektiv ledningsorganisation för hela tilllämpningsområdet "Människan i totalförsvaret". Desto viktigare blir det då att de enskilda försvarsmedicinska institutionerna görs starka, tillräckligt stora och mångsidiga och försedda med goda kontakter med såväl grundforskning som avnämare inom försvaret.

1 Bl. a. SjvS, delar av FOA, MPI och SBL.

SOU 1972:8

Bilaga 6

Stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorganisation1

B6.1 Uppdraget. Vissa begrepp m. m. I tilläggsdirektiven rörande försvarsforskningens organisation uppdrog Kungl. Maj: t åt försvarets rationaliseringsinstitut att medverka i det fortsatta utredningsarbetet, som primärt åvilar 1969 års försvarsforskningsutredning (FU-69). I den avslutande etappen har institutet medverkat genom att belysa administrativa och tekniska stödfunktioner i nuvarande och skisserad försvarsforskningsorganisation. Institutet har avrapporterat uppdraget i en FRI rapport med nr 9 8 - 7 2 0 1 , även registrerad som stencilerat betänkande Fö nr 1972:3. Här föreligger ett sammandrag av rapporten. Institutet har förutsatt att en omorganisation enligt förslagen verkställs under ledning av en särskild genomförandeorganisation där befattningar mera noggrant kan definieras, tjänsteförvandlingar beräknas och resursbehovet i allmänhet bestämmas med hänsyn till den speciella situation som föreligger när principbeslut fattats och lokalisering, organisationsstruktur i stort m. m. bestämts. Utredningsarbetet har bedrivits i nära kontakt med FU-69 sekretariat och med representanter för särskilt FOA och FFA men också för MPI och FortF. Arbetet inom institutet har organiserats på arbetsgrupper inom ramen för ett särskilt projekt för medverkan i FU-69. Arbetsgrupperna har SOU 1972:8

arbetat tämligen självständigt med enkäter (personal, kontor, datorer) och intervjuer (samtliga). Både nulägeskartläggning, analys och förslag har bedrivits per stödfunktion sådana de definierats nedan. Vissa organisationsenheter har efter kartläggning kunnat sägas bedriva stödfunktioner. Vid genomgång av deras totala personella innehåll och jämförelse med den funktionsvis genomförda kartläggningen har en restpost konstaterats - "ej funktionsspecificerade sysselsatta". De sysslar i stor utsträckning med planering, vilket i denna undersökning ej betraktats som en stödfunktion liksom ej heller ledning. Deras funktioner i övrigt har ej närmare undersökts. Stödfunktionerna har delats på tekniska och administrativa stödfunktioner. De tekniska stödfunktioner som har studerats är - verkstäder, konstruktionskontor, materielförråd m. fl. direkt i forskningsproduktionen operativa funktioner - funktioner i anslutning till datorer: programmering och drift av datorer - funktioner anknutna till fastighetsanskaffning, fastighetsförvaltning och lokalplanering. De administrativa stödfunktioner som har studerats är - ekonomi- och inköpsfunktioner - personaladministrativa funktioner _ administrativ service och övriga administrativa stödfunktioner. 1 Sammanfattning av FRI: s på utredningens uppdrag utarbetade rapport (stencil Fö 1972: 3). 169

Stödfunktionerna har karakteriserats som organisationsanknutna eller platsanknutna beroende på om stödfunktionen vid en omorganisation och omlokalisering skall anses starkast knuten till den organisation den betjänar eller den plats på vilken den existerar eller planeras. De organisationsanknutna stödfunktionerna har ansetts kunna knytas till - styrelsen för försvarsforskning (SFF) - FOA centralt - en FOA-avdelning, ett forskningsinstitut, FFA, MPI - en FOA-institution (motsv.). De platsanknutna stödfunktionerna ansetts kunna organiseras

har

- per ort _ per etablissement eller hus - per våning eller korridor. Till organisationsanknutna stödfunktioner räknas - registrering och arkivering - skrivservice och sekreterarfunktioner - rapportcentral - juridisk service - information och good-will. Till platsanknutna stödfunktioner har initialt räknats - reprocentral och mångfaldigande - förrådshållning av kontorsmateriel, inventarier och kontorsmaskiner - teleanläggning - bevakning och reception - transporter - budtjänst m. m. - städning - mathållning - bibliotek - dokumentation. Personalresurserna i nuläget för resp. stödfunktion framgår av tabell B6.1. De olika stödfunktionerna har granskats ur synvinkeln om de lämpligen bedrivs i egen regi eller om de kan anskaffas som köpta tjänster. De administrativa stödfunktionerna ekonomi och inköp samt personaladministration har till sin huvuddel betraktats som organisationsanknutna. 170

B6.2 Vissa ingångsvärden Den mest påtagliga anledningen att se över de tekniska och administrativa stödfunktionerna inom„försvarsforskningen är att FU-69 föreslår en förändrad grundstruktur för försvarsforskningen. Stödfunktionerna måste anpassas till denna. Härtill kommer de förslag som läggs av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet och som berör försvarsforskningen. Vissa allmänna antaganden har gjorts enligt följande a. Stödfunktionerna bör utformas för en forskningsvolym som är tio procent lägre än den nuvarande (svarande mot den personalminskning fram till 1977/78 som FOA anger i sin programplan för primäruppdraget) b. Stödfunktionerna kan dimensioneras genom ett per funktion genomfört resonemang som utgår från nuläget. Därvid kan bedömas påverkan av — förändringar i primärverksamhetens volym. De ovan nämnda tio procenten bör i stort slå igenom proportionellt; — förändringar i ambitionsnivå och servicegrad. För närvarande ligger man på FOA jämförelsevis högt; — förändringar i lokalutformning, tekniska hjälpmedel o. d. c. Kravet att spara fast anställd personal är mycket starkt. Minimidimensionering av arbetsenheter bör eftersträvas, där dimensioneringen bör göras med hänsyn till — normal arbetsbelastning — kritisk minimistorlek, som ej bör underskridas. Tjänster bör i ökad utsträckning köpas. Kostnaderna härför har i allmänhet ej uppskattats. Kritisk minimistorlek hos arbetsenheter kan i samband med hård bantning undvikas genom en mindre långt driven specialisering. d. Särskilt de administrativa servicefunktionerna lämpar sig i stor utsträckning för organisering självständigt utanför nyttjarorganisationen. Samutnyttjande med andra nyttjare på platsen är ofta ekonomiskt fördelaktigt. SOU 1972:8

Tabell B6.1

Personalresurser i nuläget, personår/år av anställda.

Organisationsanknutna Registrering och arkivering

FOAövr FFA

FOA A

FOAP

2,5

0,5

5,5

1,75

7 MPI

Totalt

0,25 + 2,25 3

Skriv- och sekreterarservice Rapportcentraler luridisk service Informationsverksamhet av goodwillskapande karaktär inkl. rapportredaktion FOA P

13 1

67 16

-

-

-

köp

-

—

10,5 + 2,25 102 17 1

-

6,5

-

-

-

6,5

Diverse funktioner (mob, säk, skydd)

-

-

145,25 31

-

-

-

_

-

-

Övriga funktioner Platsanknutna Reproduktion Kontorsinventarier och kontorsmateriel (Centralförråd FOA A) Teleko mm unikation Bevakning och reception Transporter Budtjänst och vaktmästeri Städning Mathållning Bibliotek och dokumentation Kameral verksamhet Inköp Utbildningsverksamhet Personalfunktion Fastighetsanknuten service Teknisk service Datorer

(10) 4 köp 11 2+vpl 24

-

—

8 8

0,5

—

-

-

7 7 19,5 7 27 3 8

-

—

10 27 209 69

Det totala behovet av olika slags service i de tre grundalternativen är lika till både art och volym. Skillnaderna i detaljer kan emellertid på grund av olika lokalisering och olika organisationsstruktur på primärfunktionerna bli påtagliga. Dimensioneringsresonemanget har därför i flera fall förts för en hel funktion, varigenom ett ramvärde erhållits. Resursfördelningen i organisationens olika delar för funktionen i fråga och detaljutformningen bör överlåtas till genomförandeorganisationen. Den strukturförändring som föreslås ger rent allmänt tillfälle att inhämta en organisatorisk slakhet, som erfarenhetsmässigt uppstår över tiden, och att realisera den som ett rationaliseringsresultat vid omorganisationen.

B6.3

SOU 1972:8

12 12

-

— 2

1 1+köp 1 -

3 2,5

1 0,5

-

-

6,5 3

-

-

-

-

64 16

4 (10) 8 1+köp 19 15+vpl 46,5 7 35 146,5 19 19 2 25 39 273 93

Personalfunktioner

För försvarsforskningsorganisationen föreslås en ökad satsning på personalfunktionerna, till stor del i linje med den rapport som FOA personalplaneringsgrupp presenterat. Den föreslagna ökningen motiveras genom att — krav kommer att ställas på förändringar i erforderlig kunskapsprofil bland forskarna på grund av förändringar i forskningsinriktningen, — personalkostnaderna ökar samtidigt som försvarsramarna kan antas minska, — en fortsatt och ökad specialisering bland forskarna kan förväntas vilket bl. a. förstärker problemen med förändring av kunskapsprofilen, — en diversifiering av verksamheten kan förväntas med korta uppdrag och behov 171

Tabell B6.2 Sammanfattning av personalbehovet för personalfunktionen. Alternativ 1 Personal

FOA

FFA

MPI

SFF

Summa

Handläggare Övriga

5,5-6 3-4

2 2

0,5-1 1-1,5

1-2 2_ Totalt

9-11 8-9,5 17-20,5

Alternativ 2 Personal

FOA-V

FOA-I

FFA

FOAMB

SFF

Summa

Handläggare Övriga

3 3

2 2

2 2

0,5-1 1-1,5

1-2 2 Totalt

8,5-10 10-10,5 18,5-20,5

Personal

FOA-V

FOA-I

FFA

FOAMB

SFF

Summa

Handläggare Övriga

2 2

2 2

2 2

2 2

1-2 2 Totalt

9-10 IQ 19-20

Alternativ 3l

av flexibel planering som följd, — ökade krav från personalen vad avser utvecklingsmöjligheter, arbetsmiljö och trygghet. Personalfunktionerna måste till sin huvuddel betraktas som organisationsbundna. Myndigheternas storlek uttryckt i antal anställda har varit styrande för bedömningen. Bedömningen har gjorts snävt med hänsyn till kravet på personalbesparingar. Under ett genomförandeskede bör personalbehovet ytterligare övervägas. I varje chefs ansvar ligger en rad personalfrågor som att leda samtal, diskutera önskemål och möjligheter och delta i bemanningsplaneringen. Särskilda resurser för detta har ej medtagits. En förutsättning för att personalfunktionerna skall kunna bedrivas med framgång är att de personer som väljs till personalbefattningarna är tillräckligt kvalificerade. Intresse för och kunskap om personalfrågor måste härvid vara viktigare än den formella bakgrunden. Vid bedömning av behövligt antal personer har förutsatts att i ett fortvarighetstiil172

stånd löneuträkning respektive personalredovisning för 4 0 0 - 5 0 0 personer klaras av vardera ett kvalificerat biträde. På handläggarsidan har en person bedömts erforderlig för personalchefspost respektive för bemanningsplanering. Ytterligare behov av handläggare har bedömts och motiverats från fall till fall. Sammanfattningsvis har dimensioneringsförslaget sammanställts i tabellform (tabell B6.2). Som framgår av tabellerna bedöms personalbehovet i den nya organisationen vara ca 20 personer. Dessutom krävs tillgång till personal för allmänna kontorsgöromål.

B6.4

Ekonomifunktioner

Kungl. Maj: t fattade i februari 1971 beslut om att system S skulle införas vid samtliga myndigheter inom försvarsdepartementets område. Enligt den tidsplan som har fastställts att gälla för införandearbetet kommer Med alternativ 3 förstås här och i övrigt i denna bilaga underalternativ 3 a enligt kapitel 4, avsnitt 4.4.8. SOU 1972:8

samtliga försvarsforskande myndigheter att ha övergått till system S 1975. Institutets förslag bygger således på att system S tillämpas. Som en följd av att system S införs kommer redovisningsorganisationen att förändras genom att funktioner sammanhängande med allmän granskning och specialgranskning centraliseras till s. k. redovisningscentraler. Vidare kommer vissa rutiner att automatiseras. Utöver system S förutsätts det av FCF utvecklade koncernredovisningssystemet bli använt. Införandet av dessa redovisningssystem är en följd av införandet av försvarets planerings- och programbudgetsystem. Uppenbart är att införandet av ovan nämnda system innebär en relativt stor ambitionshöjning beträffande redovisning och detta medför även att ökade krav ställs på ekonomifunktionen inom myndigheten. Ekonomifunktionen som tidigare hade huvudsakligen kamerala uppgifter kommer i den nya organisationen att i större utsträckning bli engagerad i planerings- och budgetarbete. De redovisningssystem som skall tillämpas ställer på grund av sin komplexitet ökade krav på kunskap hos personal som sysslar med redovisningsfrågor. Ekonomifunktionen får anses vara i stort organisationsbunden. Delar av funktionen kan dock brytas ut och hanteras gemensamt för flera myndigheter ("platsanknutet"). Det gäller då mest delar med starka inslag av manuellt/maskinellt redovisningsarbete. Detta arbete utförs vid gemensamma redovisningscentraler. Ett visst samband kan antas föreligga mellan ekonomifunktionens storlek och antalet verifikationer. Detta samband kan emellertid variera högst avsevärt beroende på

myndighetens storlek, verksamhetsområde, intern organisation, typ av allegat m. m. Det har ovan förutsatts att frågor sammanhängande med inköp skall handläggas inom ekonomifunktionen. Förutom den rent tekniska utvärderingen i samband med inköp av olika slag sammanhänger denna funktion naturligen med ekonomifunktionens arbete. Den personalsammansättning som torde erfordras är följande — chef för ekonomifunktionen — byråintendent (kamerala uppgifter) — byråintendent (inköpsuppgifter) — biträden (rutinuppgifter). Med utgångspunkt i denna personalsammansättning och myndigheternas storlek har gjorts en bedömning av erforderligt personalbehov för de tre alternativen. Förslaget sammanfattas i tabell B6.3.

B6.5 Organisationsanknutna stödfunktioner

administrativa

Vilka funktioner som har behandlats som organisationsanknutna framgår ovan (avsnitt B6.1). Dessa funktioner påverkas starkt av förändringar i forskningsvolymen samt erforderlig servicegrad. De allmänna antaganden som redovisats i avsnitt B6.2 är av avgörande betydelse vid dimensioneringen. Här sammanfattas vissa synpunkter. Självständiga registraturer som ansvarar för registrering och arkivering av in- och utgående handlingar bör inrättas vid var och en av de föreslagna forskningsenheterna (instituten). I organisationsalternativ 1 kan ytterligare en registratur bli aktuell vid det sammanhållande organet. Kontorschefen bör vara ansvarig för all

Tabell B6.3 Tabellsammanställning över förslag till bemanning av ekonomifunktioner i olika alternativ. Alt 1 Alt 2 Alt 3

SOU 1972:8

FOA 15 FOA-V 11 FOA-V 6

FFA 6 FOA-I 6 FOA-I 6

MPI 2 FFA 6 FFA 6

FOA-MB 4 FOA-MB 6

skriv- och sekreterarservice vid varje forskB6.6 Platsanknutna administrativa stödningsenhet (institut). Alla tjänster och be- funktioner fattningar för skriv- och sekreterarpersonal bör placeras på kontoret. Sekreterarna lokaDe funktioner som bedömts som platsanliseras normalt på institutionerna. Flera små knutna redovisas i avsnitt B6.1. Här saminstitutioner bör dela på en sekreterare. manfattas vissa synpunkter. Förutom de Skrivpersonal för toppbelastningar o. d. sam- allmänna antaganden som redovisas i avsnitt manhålls inom instituten i en eller flera B6.2 bör uppmärksammas att utformningen skrivenheter beroende på lokalförhållanden av många av de platsanknutna funktionerna m. m. är beroende av lokala förhållanden (byggnaRapportcentraler bör finnas i en ny orga- dernas utformning, samlokaliserade myndignisation — en per forskningsenhet (institut). heter osv.). Tryckning av publikationer och rapporter Centralerna bör från färdiga manus ombesörja framställning, lagring och distribution av i egen regi på FOA 3 föreslås avvecklas. För reprocentralens tjänster med publikationsrapporter. De bör inte syssla med utskrift av tryck och vetenskapligt tryck anlitas i första tryckunderlag, ritningsarbeten o. d. Sådant bör skötas genom skrivservice- och sekrete- hand KBS: s tryckeri i kvarteret Garnisonen. rarorganisationen. Duplicering och kopiering I andra hand föreslås köp av tjänster från av enklare slag bör skötas genom skrivser- annat statligt tryckeri eller köp i öppna viceorganisation eller vaktmästeri med hjälp marknaden. Arbetet med s. k. expeditionstryck (skrivelser, promemorior, enkla rapav lämplig utrustning. I den nya försvarsforskningsorganisatio- porter m. m.) ingår i vaktmästeriets sysslor. nen bör patentärenden m. m. handläggas vid Vid utlokalisering kan behovet av tryck SFF. Juristen vid FOA föreslås därför över- antingen tillgodoses genom köp i allmänna flyttad till SFF. marknaden på orten eller vid annan statlig Informationsverksamheten bör organiseras myndighets reproanläggning. i SFF gemensamt för hela försvarsforskFörrådshållning av inventarier bör närmaningen. re undersökas i syfte att förenkla och förbilPersonalbehov för organisationsanknutna liga både förrådshållning och redovisning. administrativa stödfunktioner i nuläge reCentralförrådet för kontorsmateriel bör spektive organisationsalternativ 2 framgår av kunna avvecklas och decentraliseras till nedanstående tabell. Kostnader för köpta forskningsinstitut eller andra platsknutna ortjänster tillkommer. ganisationsenheter. Transportcentralerna inom Stockholms Tabell B6.4 Personalbehov för organisagarnision är f. n. föremål för utredning. Transtionsanknutna administrativa stödfunktioportverksamhet i anslutning till verksamhener. ten på L 89 bör ingå i denna utredning. Funktion Orgalt 2 Nuläge Behovet av personal för transporter i Ursvik (personår) (personår) och Grindsjön bedöms kunna reduceras om Registrering och arkitjänster i större utsträckning köps och systevering 12,75 9,75 met med tillfälliga körtillstånd utökas. Skriv- och sekreterarservice 102 85 Transport tjänst en vid FFA synes fungera Rapportcentraler 17 7 enkelt och smidigt utan omständligt och Rapportredaktion 2 Informationsverksamhet fördyrande administrativt förfarande. Några av goodwillskapande åtgärder i rationaliseringssyfte synes icke karaktär 4,5 4 motiverade. Juridisk service 1 1 Diverse funktioner (mob, I den nya organisationen förväntas vaktsak, skydd) 6 6 mästeriet få visst ökat ansvar för inventarier ca 145 ca 113 och kontorsmateriel samt duplicering och 174

SOU 1972:8

kopiering. Personalbehovet för budtjänst och vaktmästeri bedöms dock i huvudsak bli oförändrat i en ny organisation. Städtjänsten vid FOA förefaller vara överdimensionerad vid jämförelse med övriga forskningsmyndigheter. För institutens del (utom FFA) föreslås i princip att städningen läggs på entreprenad. Med tanke på att FFA: s omorganisation 1972 ledde till relativt stora personalbesparingar bör dock förutsättningarna för en liknande organisation av städtjänsten vid övriga institut prövas. Lunchmatsalar, kafferum o. d. bör i allmänhet drivas i entreprenadform där så är möjligt. Olika alternativ för lunchserveringen vid Grindsjön bör övervägas, nämligen: a. hela funktionen läggs på entreprenad b. färdiglagad mat och vissa tjänster köps utifrån (eventuellt med egen personal för själva utspisningen) c. vissa tjänster och halvfabrikat köps utifrån kombinerat med egen personal för själva utspisningen d. den nuvarande organisationen bibehålls. Bibliotek bör i princip finnas vid de etablissement där forskningsinstitut är lokaliserade. Den principiella biblioteksorganisation som föreslås framgår av figur B6.1.

Biblioteksrådet fördelar centralbiblioteksfunktionen på lämplig(-a) biblioteksenhet(-er). Dokumentationsarbetet är ett kvalificerat mellansteg mellan forskning och rutinmässigt biblioteksarbete. Någon förändring föreslås ej. Personalbehov för platsanknutna administrativa stödfunktioner i nuläge respektive organisationsalternativ 2 framgår av nedanstående tabell B6.5. Kostnader för köpta tjänster tillkommer.

Tabell B6.5 Personalbehov för platsanknutna administrativa stödfunktioner. Funktion

Nuläge (personår)

Reproduktion 11 Telekommunikationer 8 Kontorsinventarier och kontorsmateriel 4 Bevakning och reception }16 Budtjänst och vaktmästeri Transporter 19 Städning 44-2,5 Mathållning 7 Bibliotek och dokumentation 31 ca 143

Orgalt 2 (personår) 1 6

u

J 4

2,5

_ 25-27 ca 55

(Värd-) myndighet/Enhet — handhar förvaltningen av biblioteket

Biblioteksnämnd (BN) för avdelning/institut — beslutar vilken litteratur som skall förvärvas — beslutar i policyf rågor rörande biblioteksverksamhet 1 nämnden ingår företrädare för berörda (forsknings-) enheter e dyl och biblioteksenheten Biblioteksenhet (BE) — handhar den löpande biblioteksverksamheten

Biblioteksråd — samarbetsorgan för biblioteken inom försvarsforskningsorganisationen

Figur B6.1 Principiell biblioteksorganisation SOU 1972:8

B6.7 Fastighetsanknuten

teknisk service

Institutet föreslår att den fondförvaltande myndigheten, byggnadsstyrelsen (KBS), även övertar det praktiska förvaltningsansvaret för mark, byggnader och anläggningar som disponeras för försvarsforskningsändamål under SFF: s ledning oberoende av lokalisering och forskningsorganisation. De arbetsuppgifter som f. n. åligger FOA:s byggnadssektion överförs således till KBS. Den praktiska gränsdragningen mellan nyttjare och förvaltare bör klarläggas i samband med införande av ny organisation. När beslut om framtida organisation och lokalisering för försvarsforskningen föreligger bör underlag vidare finnas för att inom KBS kunna utreda en i första hand inom storstockholmsområdet geografisk samordning av fastighetsförvaltningen (drift- och underhållsverksamheten) med civila statliga myndigheter. Nyttjaren bör tillförsäkras resurser för att vara kompetent köpare av här aktuella tjänster. Nyttjarens organisation bör tillföras en erfaren byggnadsingenjör per huvudanläggning för att vara dennes ombud i byggnadstekniska frågor, utföra lokalplanering, genomföra besiktningar m. m. Dimensionerande för byggnadsorganisationens storlek är fastighetsbeståndets lokalisering och omfattning. Utbudet av tjänster inom verksamhetsområdet på den öppna marknaden är stort, varför det bör vara fördelaktigt att köpa en betydligt större andel konsult- och entreprenadtjänster på samtliga föreslagna lokaliseringsorter, försöksstationen i Grindsjön eventuellt undantagen. Dimensioneringen har sammanfattats i tabell B6.6.

176 Tabell B6.6 Personella resurser för fastighetsanknuten teknisk service enligt förslag. FU-69 organisationsalternativ

Antal personår/ år för fastighetstekniskt arbete FastighetsförForskningsnära men valtningsanknu- utförda av personer tet som är anställda som fastighetspersonal

Alt 1 FOA1 2 3 FFA

1 1 1 1

ca 3 ca 7

Totalt

ca 10*

2 1

ca 7 ca 3

Alt 2 FOA-V -I -MB FFA

1 Totalt

4"

ca 10*

Alt 3 FOA-V -I -MB FFA

1 1 1 1

ca 7 ca 3

Totalt

4C

ca 10*

a

Tillkommer personal vid den fastighetsförvaltande myndigheten (KBS). * Bör lämpligen inordnas i respektive enhet för teknisk service.

B6.8 Teknisk service All experimentell forsknings- och utvecklingsverksamhet kräver tillgång till teknisk service. Den specifika karaktären med påtagliga inslag av osäkerhet och improvisation, som utmärker forsknings- och utvecklingsverksamhet, kräver att en viss del av den tekniska servicen finns att tillgå inom forskningsorganisationen. Man kan dock förutse att det totala servicebehovet vid oförändrad forskningsvolym kommer att minska i framtiden. Man kan dessutom förutse en förändring av servicens behovsprofil. Efterfrågan på konstruktion och tillverkning av mekanisk och elektrisk utrustning kommer att minska medan behovet av snabbt och lätt tillgänglig service för ombyggnad, anpassning, sammankoppling m. m. av inköpta funktionselement kommer att öka. SOU 1972:8

Totalkostnad

Kostnad

Kostnad för servicepersonal och materiel

Kostnad för forskarväntan och informationsöverföring

Maximalt centraliserad service. Serviceenhet gemensam för hel forskningsorganisation.

Maximalt decentraliserad service. Service inom varje forskargrupp.

Figur B6.2 Kostnadsjämförelse mellan centraliserad och decentraliserad service.

Förfrågningar bland ett flertal verkstadssakkunniga pekar på att en verkstadsenhet måste ha åtminstone ca 10 instrumentmakare för att nå upp till den undre gränsen för att erforderlig utbildningseffekt och kunskapsspridning skall erhållas. Betydligt större enheter anses dock inte ge någon påtaglig effekt i detta avseende. Redan när en verkstadsenhet växer över ca 15 man förefaller det som om'vissa nackdelar med centralisering kan få betydelse. Vid starkt centraliserad service blir kostnaderna för personal och materiel förhållandevis låga medan kostnaderna för forskarväntan och informationsöverföring blir stora, figur B6.2. Mot denna bakgrund förefaller det rimligt att anta att den totalekonomiskt optimala servicen erhålls med en viss begränsad centraliserings-

grad motsvarande den som erhålls vid avdelningsanknuten service. Sammanfattningsvis kan konstateras, att även om många skäl talar för en decentralisering av servicefunktionerna, torde den totalekonomiskt bästa lösningen vara att servicefunktionen sköts avdelningsvis. Tablån nederst på denna sida ger en sammanställning av dimensioneringen av de tekniska servicefunktionerna. B6.9 Datorer m. m. FRI rapport behandlar endast nuläget inom FOA: s databehandlingsverksamhet. FOA framlägger inom kort en rapport angående anstaltens framtida datorbehov. Ur denna FOA-rapport bör man kunna utläsa de olika forskningsinstitutionernas datorbehov fram

Sammanfattning av dimensionering av teknisk service: Alternativ 1:

FOA 1 23

FOA 2 50

Alternativ 2:

FOA-V 75

FOA-I 53

Alternativ 3:

FOA-V 45

FOA-I 53

12-SOU 1972:8

FOA 3 53

FFA ingen förändring FFA ingen förändring

FOA-MB 33

FFA ingen förändring

till 1980. Denna rapport bör underlätta arbetet för den genomförandeorganisation som måste skapas för att förbereda genomförandet av den nya försvarsforskningsorganisationen. Några rationaliseringsåtgärder eller nyanskaffningar föreslås inte. Däremot konstateras att en utlokalisering dels kommer att innebära ett ökat personalbehov (i alternativ 3 ca 22 tjänster) dels en sänkning (i varje fall på kort sikt) av den möjliga ambitionsnivån på grund av omskolningsproblem och betydande samordningsproblem. På datorsidan konstateras att FOA har behov av tillgång till en stor dator (typ IBM 360/75 eller motsv.). FOA kan dock inte belägga datorns hela kapacitet varför en omlokalisering kan medföra ökade kostnader för datakommunikation. Beträffande mini-

datorerna kan en splittring av FOA innebära tillfälliga bristsituationer. B6.10

Sammanfattning

De behandlade funktionerna bör ses mot bakgrund av en organisationsmodell för självständigt forskningsinstitut med följande huvuddrag. (Se figur B6.3.) Direkt till verkschefen rapporterar — planeringschefen, som är tänkt att vara en av cheferna för forskningsinstitutionerna eller annan forskare. Han fungerar som planeringschef framför allt under planeringsperioderna. I övrigt är hans ställföreträdare ekonomichefen, som bör vara en ekonomiskt/administrativt meriterad person,

VERKSCHEF

PLANERING & EKONOMI

PERSONAL

KONTOR

1 DOKUMENTATION

FORSKNING

DATORER

T E K N I S K SERVICE

Figur B6.3 Organisationsmodell för fristående forskningsinstitut. 178

SOU 1972:8

— personalchefen, som bör vara en allmänt välmeriterad person med ett särskilt intresse för personalfrågor, — kontorschefen, som bör vara administrativt meriterad, — tekniska chefen, som bör vara tekniskt meriterad inom någon teknologi som berör institutet, — dokumentationschefen, som bör vara meriterad inom forskning och dokumentation, — chefer för forskande institutioner inklusive beräkningsgrupper. Ev. kan en för institutet central beräkningsgruppchef vara lämplig. Här förutsätts beräkningsarbetet vara integrerat i resp. forskande institutions arbete. Vissa funktioner bör vara gemensamma för hela försvarsforskningsorganisationen, nämligen — del av mobiliseringsplaneringen — viss personaladministration — goodwillskapande informationsverksamhet — viss juridisk service. SFF: s organisation sådan den föreslagits i FU-69 delbetänkande 2 bör därför förstärkas med vissa handläggare. Sett ur synvinkeln "antalet anställda" — som bedömts mycket viktig i denna undersökning - föreslås väsentliga nedskärningar inom de administrativa servicefunktionerna (kontoren) och inom de tekniska servicefunktionerna (verkstäder m. m.). Till viss del förutses dessa nedskärningar kompenseras genom köp av tjänster. Kostnaderna härför har ej särskilt uppskattats. Nedskärningarna föreslås främst mot bakgrund av bedömningar avseende effekterna av förändringar i forskningsvolym, forskningsinriktning, organisationsstruktur, lokalplanering, teknisk utrustning och ambitionsnivå.

Ekonomi och inköp Personal Kontor i övrigt Bibliotek Datornära funktioner (endast särskild personal) Fastighetstjänst m. m. Teknisk service i övrigt Summa

Nuläge

Alternativ 2

ca 38 ca 25 ca 288 ca 31

ca 27 ca 20 ca 173 ca 26

ca 93 ca 39 ca 273

ca 93 ca 14 ca 192

545 Skillnaden på 242 årsarbetare beror till en icke obetydlig del - 100-140 årsarbetare — på att i nuläget anställda föreslås bytas mot köpta tjänster. De föreslagna bemanningssiffrorna bör uppfattas som ganska hårt bantade. En jämförelse med t. ex. FFA visar dock att de under ekonomisk press bör kunna uppnås. Det är ändå angeläget att framhålla att en snabb realisering stöter på vissa hinder som ej närmare penetrerats. Hit hör bl. a. de faktiska möjligheterna att köpa tjänster i enskilda fall (utbud, pris, kvalitet, t. ex. vad avser sekretessäkerhet), det sociala hänsynstagandet vid friställanden och omplaceringar samt de finansiella problemen vid förändringar av lokaler och teknisk utrustning. Vanskligheterna bör dock ej vara större här än i andra liknande fall.

FU-69 huvudalternativ har bedömts vara alternativ 2. De föreslagna personalförändringarna kan vad gäller effekten på antalet anställda (årsarbetare) per funktion åskådliggöras som följer. Skillnaderna till övriga alternativ är totalt per funktion obetydliga. SOU 1972:8

Bilaga 7

PM beträffande samarbete mellan FFA och flygtekniska laboratoriet, KTH

I en rapport "Synpunkter på dimensionerande faktorer för flygteknisk forskning och utveckling" (Stencil Fö 1970: 10) belyste en för 1969 års utredning för samordnad forskning och 1969 års försvarsforskningsutredning gemensam expertgrupp vissa frågor sammanhängande med det långsiktiga behovet av forskningsresurser inom det flygtekniska området. Gruppen föreslog bl. a. att frågan om en ytterligare fördjupad samverkan mellan FFA och det flygtekniska laboratoriet vid KTH borde övervägas i det fortsatta utredningsarbetet. 1969 års utredning för samordnad forskning föreslog också i sitt betänkande (Stencil I 1970: 2) att FFA skulle överta resursansvaret för vissa experimentella faciliteter vid flygtekniska laboratoriet. Detta förslag har dock t. v. ej lett till några organisatoriska åtgärder. Inför FU-69 :s slutbetänkande har ovannämnda expertgrupp, bestående av ledamoten i FU-69, G. Borg, KTH, samt G. Drougge, FFA, och T. Nordling, FMV-F, tagit upp denna fråga till förnyad behandling vid tre sammanträden, den 12 juni, den 19 juli och den 19 september 1972. Nordling deltog endast i det första av dessa sammanträden, men har på annat sätt framfört sina synpunkter. Vid de senare sammanträdena har professorn i flygteknik vid KTH, F. Hjelte, och bergsing. J. O. Carlsson, industrideparte•mentet, närvarit efter särskild inbjudan. Utredningsgruppen enades om följande uttalande: 180

"Gruppen har vid tre sammanträden enligt ovan åter behandlat det problem, som lämnades öppet vid gruppens tidigare till FU-69 ingivna utredning, nämligen frågan om närmare samarbete mellan FFA och institutionen för flygteknik vid KTH. Man konstaterade, att samarbetet fungerade väl i nuvarande situation, men att ekonomiska skäl liksom de krav som ställs på uppdragsverksamheten vid universitet och högskolor föranleder seriös granskning av samarbetets organisatoriska utformning. Kommittén ansåg att denna fråga ej kunde behandlas i detalj i nuvarande ovissa läge för flygteknisk forskning och flygtekniskt utvecklingsarbete. Vidare ansåg kommittén det nödvändigt framhålla att om undervisningen och forskarutbildningen i flygteknik och närgränsande ämnen vid KTH i fortsättningen skall bibehållas på nuvarande nivå, är det ofrånkomligt, att dessa utbildningsaktiviteter även framdeles får basera sig på personella och materiella resurser inom en uppdragsverksamhet av samma storleksordning som nuvarande (se underbilaga 7.1). Drougge anförde härtill att de nya ekonomiska villkor för uppdragsverksamhet som nyligen meddelats FFA från FMV-F borde medföra att det totala behovet av laboratorieresurser inom landet för flygteknisk uppdragsverksamhet granskas. Mot bakgrund av ett från FMV-F till FFA framfört förslag rörande temporär (3-5 år) nedläggning av bl. a. vissa transsoniska vindtunnlar vid försöksanstalten borde på samma sätt behovet av låghastighetsresurserna ses över. Borg anförde härtill att upprätthållandet av kompetensen inom landet på det flygtekniska och aerodynamiska området är av stor vikt. Därest diversifiering av FFA:s och KTH flygtekniska institutions forsknings- och utvecklingsverksamhet kommer att krävas på grund av minskade beställningar från FMV-F och andra uppdragsgivare på samma teknikområde, bör den sökas på sektorer där just sådan kompetens krävs. Förslagsvis kan byggnadsområdet och naturvårdsområdet, exempelvis beträffande strömning och ventilation omSOU 1972:8

kring och i byggnadsverk, pollution av och rening av luft- och vattenströmmar komma i fråga. Med tanke på att väsentliga delar härav liksom FMV-F: s beställningar är betalda forskningsuppdrag av betydande storleksordning, är en annan juridisk organisation av flygtekniska laboratoriets uppdragsverksamhet önskvärd och sannolikt nödvändig. Organisation i form av ett fristående institut eller i form av en särskild avdelning inom FFA är tänkbara lösningar. Det senare alternativet har förebilder i samarbetet mellan KTH och svenska träforskningsinstitutet, men kräver i föreliggande fall en högre grad av handlingsfrihet för flygtekniska institutionens och uppdragsverksamhetens del än motsvarande avdelning inom träforskningsinstitutet har. Ingendera lösningen är i dagens läge färdigberedd."

SOU

1972:8

Underbilaga 7.1 Uppdragsverksamheten vid institutionen flygteknik (flygtekniska laboratoriet) tekniska högskolan

Omsättning per år

för vid

Tkr (ca)

1. Aerodynamik: FMV-F 800 2. Aerodynamik: SAAB-SCANIA, Bofors, etc. 250 3. Forskningssimulator FOSIM 900 4. Industriell aerodynamik: BFR, övriga 250 5. Internationella flygsäkerhetskurser 200 2 400

Personal Hel- och deltidsanställda O 1/2 tid) Timanställda

37 (23 + 14) 12

Detta motsvarar 3 0 - 3 5 heltidsanställda. Uppdragsverksamheten utförs praktiskt taget helt av arvodesanställd personal. Utrustning Större anläggningar anskaffade från FMV-F:

för medel

1. Låghastighetsvindtunnel (L2), mätsträcka 2x2 m 2 , max vindhastighet 65 m/s. Färdig 1963. 2. Forskningssimulator rörelsesystem (3 frihetsgr.), PACE 231 analogimaskin, PDP 15/30 digitalmaskin m. m. Färdig 1964. 3. Tryckluftsystem (25 m 3 , 200 bar, behållare i bergrum) för drivning av överljudvindtunnlar och tryckluftsmatning till låghastighetsvindtunnlar för strålsimulering. Färdig ca 1960. 4. Värmarsystem (ung. 450° C) för tryckluft. Färdig ca 1965.

182 SOU 1972:8

Bilaga 8

Sammanfattning av vissa utredningar i lokaliseringsfrågan, m. m.

B8.1 Inledning

grund av den kännedom som förelåg inom FU-69 om karakteristiska drag i FOA:s verksamhet företogs istället en specialundersökning av vissa delar av FOA:s externa kontaktnät som bedömdes vara av särskild betydelse i lokaliseringssammanhang.

Denna bilaga kompletterar kapitel 5 genom sammanfattningar av utredningsmaterial, m. m. på vilket framställningen i kapitel 5 bygger. I underbilaga 8.1 återges i oavkortat skick FOA: s remissvar över FU-69: s promemoria daterad 72-03-07 "Funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för FOA: s framtida lokalisering".

B8.2 FOA.s kontaktnät och forskningsorgan

med

Omfattning Stora delar av FOA: s externa kontaktnät — framför allt det med avnämarsidan — är formellt dokumenterade genom att personal vid FOA utsetts till ledamöter i olika kommittéer, arbetsgrupper o. d. FOA utger årli-

avnämare

FOA deltog ej i lokaliseringsdelegationens kontaktundersökning KOMM-71 1 . Mot bak-

1 SOU 1972: 55 s. 26 f.

Tabell B8.1 FOA-personalens medverkan i olika kommittéer och samarbetsgrupper inom och utom försvaret. Tabellen anger såväl antalet uppdrag som ledamot eller dylikt som nettoantalet personer som upprätthåller dessa uppdrag. 1

4 FOA-avd

Kommittéer och grupper mom totalförsvaret

Kommittéer och grupper totalt (såväl inom som utom försvaret)

antal uppdrag

nettoantal personer

antal uppdrag

Totalt antal personer med akademisk utbildning per den 1 jan. 1971

nettoantal personer

A 1 2 3 (inkl. FTL) 4 pa

9 54 126 116 48 56

5 26 54 52 24 24

35 76 153 173 91 68

11 31 58 62 38 29

7 86 107 115 84 65

Hela FOA

a

Härtill kommer OA-personalen (se kapitel 5 avsnitt 5.3.1).

SOU 1972:8

gen en förteckning över sådana ledamotskap. En sammanställning av det totala antalet uppdrag i olika kommittéer och samarbetsgrupper som FOA-personal upprätthåller enligt förteckningen för år 1971 (FOA dnr 0 9 9 - 4 0 0 : 1), avseende läget den 15 oktober 1970, framgår av tabell B8.1. Frekvensstudie av

avnämarkontakter

För att med utgångspunkt i sammanställningen i tabell B8.1 ytterligare belysa FOA: s kontakter med avnämarna uppdrog FU-69 åt FRI att göra en frekvensstudie av i första hand antalet protokollförda kontakter under ettårsperioden 1970-09-01 — 1971-08-31 i ett representativt urval av de i tabellen redovisade kommittéerna och arbetsgrupperna. Denna studie omfattade följande kommittéer och arbetsgrupper:

de mest omfattande kontakterna. MUR är den sammanfattande benämningen på ett nätverk av totalt 9 studiegrupper och 19 s. k. underlagsgrupper som svarar för stora delar av arméns långsiktiga taktiska och tekniska studieverksamhet. Undersökningsresultaten för MUR sammanfattas i tabell B8.2 som exempel på kontaktnätet mellan FOA, en försvarsgrensstab och motsvarande huvudavdelning på försvarets materielverk.

Sammanfattande dersökningen av

kommentarer rörande unavnämarkontakterna

Undersökningsresultaten belyser i stort omfattningen och bredden av de inbördes kontakterna mellan FOA och i första hand staberna och försvarets materielverk, vilka kontakter i stor utsträckning äger rum i gemensamma arbetsgrupper o. d. Tabell B8.1 visar att grovt räknat är varannan till var tredje kvalificerad handläggare (forskare) Grupp (motsv.) Allmän beskrivning vid FOA engagerad i detta kontaktnät med i Arbetsgruppen för Teknisk samarbetsgrupp för genomsnitt ca två uppdrag per person. Konammunitionssä- avgränsade fackfrågor kerhet taktfunktionerna är vidare utspridda över samtliga FOA-avdelningar och enheter inom Långsiktigt utredningsarbete, Cfs perspektivi princip berörande större deplanering dessa. len av Cfs verksamhetsområde För att pröva rimligheten i dessa siffror (samarbetet under uppbyggnad) kan man — i stället för från ledamotskap i Krigsmaktens mil- Långsiktigt utredningsarbete olika samarbetsgrupper o. d. — utgå från jöutredning på departements- och ÖB-nivå (KMU) antalet forskningsprojekt dokumenterade i s. k. FOA-uppdrag för vilka avnämarna tillLuftmålsgruppen Långsiktigt utredningsarbete på försvarsgrensnivå ställs arbetsplaner och även utser kontaktmän. Antalet sådana FOA-uppdrag uppgår Markmålsutredningen (MUR) f. n. till ca 390. För varje sådant uppdrag finns en uppdragsledare utsedd inom FOA i Optikdelegationen Teknisk samarbetsdelegation, väsentligen med FMV vars åligganden bl. a. ingår att samverka med avnämarnas kontaktmän. Det kontaktnät Teletekniska dele" gationen som på detta sätt erhålls visar således god överensstämmelse storleksordningsmässigt med vad som erhålls ur det ovan beskrivna Resultatet av undersökningen redovisades gruppnätet (tabell B8.1 ovan), och i stor i en promemoria från FRI daterad utsträckning torde det också vara fråga om 1971-12-10. Däri lämnas bl. a. en utförligare samma personer. redogörelse för gruppernas sammansättning Av undersökningen framgår att kontaktoch uppgifter samt i vissa fall kommentarer frekvensen varierar starkt mellan olika grupfrån resp. gruppordförande (motsv.) till unper och tidsperioder. Sådana variationer är dersökningen. Av de i undersökningen ingående grupper- ett karakteristiskt drag i kontaktnätet då na svarar markmålsutredningen (MUR) för kontaktintensiteten väsentligen styrs av i 184

SOU 1972:8

Tabell B8.2 Sammanfattning av undersökningsresultaten rörande kontakterna inom markmålsutredningens (MUR) studiegrupper och underlagsgrupper. Myndighet

Antal uppdrag som deltagare i grupp (motsv.y

Kontakter vid protokollförda sammanträden

Kontakter vid ej protokollförda sammanträden

Summa

Fst Ast* MS

12 121 3

7 178 2

31 327

38 505 2

95 3 14 3

258 3 9 4

425 12 1

683 3 21 5

6 65 23 9 6

1 181 31 14 1

1 240 46 35

2 421 77 14 36

550 FMV-

A M F I + övr.

Summa FMV FOA

1 2 3 4 P*

Summa FOA a

Nettoantal deltagande personer, inkl. tillfälligt kallade expertei fördelar sig enligt följande på de olika FOA-avdelningama FOA 1

FOA 2

FOA 3

FOA 4

FOA P (exkl. OA-personal)

Totalt

93 Dessa siffror är inte direkt jämförbara med tabell B 8.1 på grund av vissa förändringar i gruppstruktur, etc. under den ettårsperiod undersökningen omfattar. * Vid Ast placerad OA-personal ur FOA P är i förekommande fall inräknad i Ast: s siffra.

avnämarnas planerings- och utredningsverksamhet fortlöpande påträffade problem. Undersökningens begränsning till formellt dokumenterade kontakter gör att resultaten får karaktären av nedre gräns för kontakternas omfattning. Detta har påpekats av flera gruppledamöter i anslutning till undersökningen. En på undersökningsresultaten jämte representativa kommentarer grundad uppskattning ger vid handen att en typisk kontaktfrekvens vad gäller personliga sammanträffanden — formella såväl som informella — torde tigga mellan 1 å 2 ggr per månad och 1 å 2 ggr per vecka för i tabell B8.1 berörda befattningshavare och uppdrag. Sammanfattningsvis torde följande faktorer vara av intresse för en bedömning av detta kontaktnäts betydelse i lokaliseringssammanhang. 13-SOU 1972:8

Kontaktnätet avser i allt väsentligt vad som i utvärderingen av KOMM-7 1 betecknas som planeringssamverkan, dvs. avser ändra eller vidareutveckla pågående verksamhet inom eller utom myndigheterna. Kontakterna bygger sålunda ofta på tidigare personlig bekantskap mellan de medverkande. Varje enskild kontakt ingår sålunda i en kedja av tidigare och efterföljande kontakter. Den löpande kontakten upprätthålls växelvis med telefon- och personkontakter (KOMM-71 definition) Kontaktnätet utgör sannolikt det effektivaste verktyget för direkt överföring av kunskaper och forskningsresultat från FOA till dess avnämare. Utbytet av de resurser försvaret satsar på målinriktad forskning bestäms sålunda i hög grad av hur väl detta kontaktnät fungerar 185

•

Ur försvarssynpunkt sekretessbelagda frågor behandlas i stor utsträckning vid kontakterna.

Kontakter med andra forskningsorgan Tabell B8.3 belyser omfattningen och den geografiska fördelningen av de uppdrag FOA lägger ut på andra forskningsorgan. Tabell B8.3 Utlagda uppdrag från FOA under 1971 till universitet och högskolor (motsv.). (FOA skr till FU-69 1971-11-18 bilaga IV: I.) Ort

Antal

Totalt belopp

Uppsala Lund Göteborg Stockholm Studsvik

14 6 6 45 2

572 145 174 2 345 210

Summa

3 446

(kkr) 0

a

Avser uppdragens totala omfattning. Betalningsutfallet kan fördela sig på flera budgetår. De mest omfattande samarbetskontakteina berör Karolinska institutet och Statens bakteriologiska laboratorium (främst FOA 1). Kungl. Tekniska högskolan (främst FOA P, FOA 2 och FOA 4), Utrikespolitiska institutet (FOA P), Nobelinstitutet för fysik, Veterinärhögskolan samt Lantbrukshögskolan i Uppsala (FOA 4, under senare år i minskande omfattning).

B8.3 FOA: s

beredskapsuppgifter

Vid krig eller krigsfara organiseras anstalten enligt krigsorganisationsplan. Anstaltens uppgifter i sådana lägen torde enligt vad FU-69 inhämtat vara av mindre betydelse för bedömning av lokaliseringsfrågan, så länge transportförhållandena till krigsuppehållsplatser är godtagbara. B8.4 Attityder till en utlokalisering FOA: s personal

bland

sering till de orter som enligt lokaliseringsdelegationens första delbetänkande och riksdagsbehandlingen därav i första hand kunde komma ifråga. Bland dessa orter återfanns Linköping, Umeå och Karlstad. Resultatet av undersökningen visade bl. a. att av 1 048 svarande, vilket motsvarar 64,6 % av sammanlagt 1 620 tillfrågade, var 132 eller 12,6 % mycket positiva till en utflyttning. 155 eller 14,8 % ganska positiva, 151 eller 14,4 % varken positiva eller negativa, 175 eller 16,7 % ganska negativa och 403 eller 38,5 % mycket negativa. Därutöver hade 32 eller 3,1 % inte angett någon ståndpunkt alls till frågan om utflyttning. Av undersökningen framgår i övrigt bl. a. att 633 eller 60,4 % av de svarande hade förvärvsarbetande make eller maka. Attityderna till Umeå som lokaliseringsort var avsevärt mer negativa än till Linköping. Resultatet av attitydundersökningen ingick i det material som FU-69 överlämnade till lokaliseringsdelegationen. B8.5 Behov av merinvesteringar i byggnader och fasta anläggningar i utlokaliseringsalternativet På uppdrag av FU-69 har FRI låtit en konsult inom byggnadsfacket kartlägga behovet av merinvesteringar i byggnader och fasta anläggningar i samband med en ev. omlokalisering av FOA. På grundval av i konsultens rapport redovisat material kan lokalbehovet för till Linköping och Umeå lokaliserade enheter i alternativet 3 uppskattas vara av storleksordningen 15 0 0 0 - 2 0 000 m 2 ' på vardera orten. Dessa siffror är grundade på berörda enheters nuvarande lokalinnehav och avser endast belysa lokalbehovets omfattning i stort. Konsultens uppskattningar av nyanläggningskostnader och merinvesteringar vid en total omlokalisering av FOA: s verksamheter i kv. Garnisonen och Ursvik till ort utanför storstockholmsregionen framgår av tabell B 8.4 1

FOA företog i februari 1972 en undersökning av personalens attityder till en utlokali186

Detta omfattar lokaler av mycket varierande kvalitet; såsom speciella laboratorielokaler, vanliga kontorsrum, verkstäder och djurhus (Umeå). SOU 1972:8

(1971 års priser; framräkning till 1976 återfinns i konsultens r a p p o r t som finns arkiverad hos F R I ) . Tabell B8.4 Merinvesteringar vid en total utlokalisering av F O A : s verksamheter i kv. Garnisonen och Ursvik. Område

Nyansk. kostn. milj.kr

Kv. Garnisonen 85 Ursvik 60

Markn. värde milj.kr

Merinvestering vid omlok. milj.kr

50 75 a

35 -15

a

Om köpare ej finns till Ursviks byggnader och området säljs som råmark bedöms marknadsvärdet vara 55 milj. kr 1971.

Utlokalisering enligt organisationsalternativ 3 innebär att Ursviksområdet u t r y m s varvid huvuddelen av v e r k s a m h e t e n omlokaliseras till Umeå och mindre delar omlokaliseras i n o m s t o r s t o c k h o l m s o m r å d e t . Vidare omlokaliseras mellan 50—60 % av verksamheten vid L 89 till L i n k ö p i n g r ä k n a t såväl efter f. n. disponerad lokalyta som personantal. Detta skulle med u t g å n g s p u n k t från tabell B8.4 överslagsmässigt ge följande u p p skattning av nyanläggningskostnader och merinvesteringar för utlokaliseringsalternativet.

Tabell B8.5 Merinvesteringar vid en o m lokalisering enligt delegationens förslag. Område

Nyansk. kostn. milj.kr

Kv. Garnisonen 51 Ursvik 60

Markn. Merinvestevärde ring vid ommilj.kr lok. milj.kr 30 75 a

21 -15

a Om köpare ej finns till Ursviks byggnader och området säljs som råmark bedöms marknadsvärdet vara 55 milj.kr 1971.

Konsulten har uppgivit en osäkerhetsgrad i värdena o m ca 2 0 %. F O A har i y t t r a n d e över k o n s u l t e n s r a p p o r t anfört att återanskaffningskostnaderna för främst anläggningarna i Ursvik synes något lågt räknade. F O A b e d ö m e r sålunda sannolikt att kostnaderna å t m i n s t o n e k o m m e r att ligga vid den övre osäkerhetsgränsen (4- 2 0 % ) . SOU

1972:8

Den proportionella skattning som gjorts mellan tabell B8.4 och B8.5 t o r d e k n a p p a s t avgörande påverka angivna osäkerheter i kostnadsberäkningarna.

B8.6 Transportoch personalkostnader av engångsnatur i samband med omlokalisering. Produktionsbortfall Transport-

och

personalkostnader

Lokaliseringsdelegationen har låtit en expert från riksrevisionsverket ( R R V ) utarbeta vissa räkneexempel över transport- och personalkostnader i s a m b a n d med en omlokalisering av en g e n o m s n i t t s m y n d i g h e t 1 . Beräkningarna utgår från vissa antaganden o m genomsnittlig flyttningsbenägenhet, m. m. och inkluderar sådana poster som besöksresor, t r a k t a m e n t e n , förtidspensionering av viss personal och viss d u b b e l b e m a n n i n g u n d e r flyttningsperioden. Delegationens räkneexempel ger en u p p s k a t t a d k o s t n a d på 25 0 0 0 kr per anställd. Direkta transportkostnader för m y n d i g h e t e n s u t r u s t n i n g utgör i denna b e r ä k n i n g en liten post (ca 6 0 0 k r / a n s t ä l l d ) 2 . Osäkerhet i denna post torde således ej vara avgörande för t o t a l k o s t n a d e n . Delegationens räkneexempel ger transportoch personalkostnader av engångskaraktär i utlokaliseringsalternativet som grovt u p p skattas till 1 9 - 2 0 milj. k r . 3

Kostnader

för

produktionsbortfall

Kostnader för p r o d u k t i o n s b o r t f a l l u p p s t å r genom att personal (även de mest kvalificerade) får sättas in på n e d m o n t e r i n g , u p p m o n tering och i n t r i m n i n g av olika försöksanläggningar i stället för på planerade forsknings-, utvecklings- o c h utredningsuppgifter. Utifrån l ö n e k o s t n a d e r för berörd personal, m. m. har F O A grovt u p p s k a t t a t dessa k o s t n a d e r till ca 3 0 - 5 0 milj. kr vid en total omlokalisering. 1

SOU 1972: 55, bilaga 2. Detta värde avviker inte nämnvärt från den grova uppskattning av transportkostnaderna FOA gjort i yttrande till FU-69. 3 SOU 1972: 55, s. 173.

Organisationsalternativ 3 innebär en omlokalisering av omkring hälften av verksamheten. Med utgångspunkt från FOA:s bedömning skulle sålunda nämnda kostnadspost i det aktuella utlokaliseringsalternativet kunna uppskattas till 15-25 milj. kr. Nämnda post ingår ej i delegationens beräkningar eftersom den bl. a. är speciell för experimentell forskningsverksamhet. Posten kommer vidare att orsaka direkta merutgifter på statsbudgeten endast i den mån starkt tidsbundna avnämarbehov av forsknings- och utredningsresultat måste mötas med förstärkt bemanning eller en ökad volym uppdrag på konsulter och forskningsorgan utanför FOA. Ev. indirekta merkostnader på avnämarsidan på grund av försenat eller försämrat underlag i t. ex. olika anskaffningsfrågor har ej uppskattats. Ej heller har gjorts något försök att kvantifiera effekten av att viss personal i nyckelbefattningar ej flyttar med.

exemplet innebär sålunda jämfört med övriga osäkerhetsfaktorer inga avgörande avvikelser från kontaktfrekvensen FOA-avnämare sådan den uppskattades i avsnitt B8.2 ovan. Med utgångspunkt i delegationens räkneexempel skulle alltså merkostnader för upprätthållande av kontaktnätet för utlokaliserade enheter ur nuvarande FOA kunna grovt uppskattas till ca 3,5—4 milj. kr/år, åtminstone i inledningsskedet efter en utlokalisering.

Dubblering m. m.

av

vissa

specialist

funktioner,

B8.7 Merkostnader för den löpande verksamheten efter omlokaliseringen

Kostnader för personaltillskott motiverade av ökade restider, m. m. har som nämnts inkluderats i räkneexemplet i föregående stycke. Omräknat i heltidstjänster torde detta personaltillskott röra sig om ett 20-tal tjänster. FU-69 har vidare framhållit att utlokaliseringen försvårar sambruk av vissa specialistfunktioner inom försvarsforskningsorganisationen. Hit hör främst

Kontaktkostnader

•

En utgångspunkt för dessa beräkningar är att med hänvisning till vad som anförts i avsnitt B8.2 ovan kommer utlokaliserade forskningsorgan att behöva upprätthålla kontakter med avnämarmyndigheter m. m. i ungefär samma omfattning som i nuläget. Delegationen har låtit utarbeta vissa räkneexempel 1 avseende ökade kontaktkostnader för en utlokaliserad schablonmyndighet om 100 anställda. Exemplet ger merkostnader på ca 5 000 kr per anställd och år första utflyttningsåret under antagande om i stort oförändrat antal personkontakter efter utflyttningen. Av nämnda merkostnader faller omkring hälften på rese- och telekostnader, omkring hälften på ökat personalbehov på grund av mer spilltid i samband med resor. Den kontaktfrekvens som antas i räkneexemplet innebär omräknad till FOA: s förhållanden storleksordningsmässigt omkring en resa i veckan per kvalificerad forskare/ handläggare inom FOA. Antagandet i räkne188

vissa specialistfunktioner för organisk/kemisk analys och syntes (inkl. tillhörande specialiserad biblioteksservice) • viss programmerar- och datorservice En dubblering av dessa specialist- och servicefunktioner torde medföra ett totalt sett ökat personalbehov inom forskningsorganisationen, som är mycket svårt att uppskatta utan ingående utredning. Med utgångspunkt i storleken av nuvarande specialistfunktioner torde dock den övre gränsen för detta behov ligga kring ca 50 personer. 2 Därmed sammanhängande löne- och andra driftkostnader kan uppskattas till ca 3—4 milj. kr/år.

-1

SOU 1972:55, bilaga 2. FRI har t. ex. uppskattat merbehovet av programmerarpersonal i utlokaliseringsalternativet till ca 20 (se FRI: s rapport Stencil Fö 1972: 3 och bilaga 6). SOU 1972:8

Underbilaga 8.1 FOA: s yttrande över FU-69 PM 1972-03-07 'Funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för frågan om FOA: s framtida lokalisering"

Avskrift

Reg nr 099 - 1: 11

Försvarets forskningsanstalt

1972.03.29.

1969 års försvarsforskningsutredning Genom skrivelse den 1972.03.07. har försvarets forskningsanstalt beretts tillfälle att inkomma med yttrande över "PM 1972.03.07. Funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för frågan om FOA: s framtida lokalisering". Forskningsanstalten, som i ärendet samrått med anstaltens företagsnämnd, får i anledning av remissen anföra följande. Enligt anstaltens mening redovisar denna PM ett stort antal relevanta faktorer på ett enligt anstalten helt rättvisande sätt. Forskningsanstalten kan därför i stort instämma i det framlagda materialet och de kommentarer, som göres härtill. Detta gäller förhållanden som påverkar anstaltens lokalisering, förhållanden som påverkar en ev. partiell omlokalisering och krav som verksamheten vid anstalten ställer på en ny lokaliseringsort. Anstalten önskar dock kraftigare än som gjorts i nämnda PM understryka vikten av samarbetet mellan anstalten å ena sidan samt universitet och högskolor å den andra. Överhuvudtaget måste stor hänsyn tas till de möjligheter akademikerna vid anstalten har just i Stockholm att uppehålla kontakter med universitet och högskolor, möjligheter som utnyttjas i båda riktningarna (jfr FOA skr 1972.02.09, blad 3). De FOA-anställdas möjligheter till kvalificerad lärarverksamhet får ej heller förbises. Ett bortfall av specialister av skilda slag torde ej kunna undvikas vid en utlokalisering och det bedöms taga flera år för att kunna ersätta detta. Vid förändringar av anslagsramen eller forskningsinriktningen torde det vara avsevärt svårare att på en mindre ort genomföra härav betingade ändringar i personalens numerär och sammansättning. Såsom angivits i F U - 6 9 skrivelse behandlar PM ej de allmänt personalpolitiska aspekterna på en utlokalisering. Forskningsanstalten vill dock redan här framföra vissa synpunkter, som också understrukits av dess företagsnämnd. En utlokalisering måste medföra djupa och långtgående personliga konsekvenser för anstaltens personal likaväl som för andra berörda myndigheters anställda. Lokaliseringen till Stockholm med dess i särklass inom landet stora tillgång på högre lärosäten, på kulturella möjligheter av skilda slag och på ett stort utbud SOU

1972:8

av olika tjänster är av stor betydelse för rekrytering av personal. Det har sålunda hittills gått att rekrytera även högt kvalificerad personal och en naturlig omsättning av sådan personal har kunnat ske utan större men för verksamheten. På en mindre ort bedöms det bli avsevärt svårare såväl att rekrytera som att omsätta särskilt den mera kvalificerade personalen. Möjligheterna att tillföra nya krafter torde bli mindre och risken för en viss stagnation är uppenbarligen stor. Slutligen vill anstalten starkt betona behovet och förefintligheten av interna kontakter, inte bara inom en viss avdelning utan mellan avdelningar och byråer. Anstaltens breda kompetensprofil skapar möjligheter för tvärvetenskapliga kontakter på ett sätt som direkt främjar forskningsverksamheten. Dessa förhållanden talar starkt för att anstalten vid en eventuell omlokalisering i vart fall inte bör splittras utan så långt möjligt samlas till en och samma ort. Resultatet av den av anstalten i samråd med FU-69 genomförda attitydundersökningen till en eventuell utlokalisering har ej redovisats i promemorian. Anstalten förutsätter att även detta material tillställes delegationen för lokalisering av statlig verksamhet. Försvarets forskningsanstalt T Magnusson /Holger Andersson

Bilaga 9

Förslag till tidsplan för genomförande av organisationsförändringar

I denna bilaga lämnas ett förslag till tidsplan för genomförandet av såväl utredningens förslag enligt delbetänkande 2 om inrättande av en styrelse för försvarsforskning, som förslaget till utformning av resursorganisationen enligt organisationsalternativ 2 i detta betänkande. Av flera skäl, bl. a. den statliga budgetprocessens utsträckning i tiden, kan ett genomförande av utredningens förslag inte knytas till en bestämd tidpunkt utan måste sträckas ut över en i möjligaste mån avgränsad period. Följande faktorer knutna till budgetprocess och programplanering påverkar genomförandet - de myndigheter och grupper som berörs av organisationsförslaget inlämnade redan i september 1972 anslagsframställning för budgetåret 1973/74 och programplan för perioden 1973-1978 - i början av år 1973 föreligger Kungl. Maj: ts direktiv för budgetarbetet avseende budgetåret 1974/75 och direktiv för programplaneringen för perioden 1974-1979 - under vintern-våren 1971/72 har s. k. stor rullning av FOA:s programplan 1973-1978 genomförts. Ett annat skäl som gör att genomförandet av omorganisationen måste fördelas över en viss tidsperiod är de förberedelser som krävs avseende information till berörd personal, 190

omdisposition och nyrekrytering av personal, anskaffning av lokaler, detaljutformning av arbetsrutiner, redovisningssystem m. m. Utredningen anser att omorganisationen bör påbörjas snarast och föreslår följande tidsplan: - beslut om att inrätta SFF och förordade forskningsinstitut fattas våren 1973 — SFF inrättas och börjar sin verksamhet den 1 juli 1973 — styrelse, verkschef samt cheferna för SFF:s tre avdelningar tillsätts den 1 juli 1973 - under våren 1973 tillsätts en organisationskommitté med uppgift att bereda omflyttnings-, utnämnings-, anställningsoch andra med omorganisationen sammanhängande frågor. Organisationskommittén bör också få i uppdrag att med hjälp av lämplig expertis genomföra av utredningen föreslagna detaljutredningar i vissa organisationsfrågor, såsom FTL:s framtida ställning i den nya organisationen. Efter den 1 juli 1973 bör kommitténs arbete ledas av C SFF - den administrativa avdelningen inom SFF bör snarast byggas upp, om möjligt redan till den 1 juli 1973 — personal vid utredningsavdelningen tillsätts successivt under budgetåret 1973/74 med målet att berörda funktioner vid nuvarande FOA P skall vara överförda till SFF till den 1 juli 1974 SOU 1972:8

— i planeringsavdelningen vid SFF ingående nämnder tillsätts successivt under budgetåret 1973/74 med målet att de skall kunna fullgöra de uppgifter utredningen angivit fr. o. m. 1 juli 1974. Tidpunkten för den s. k. stora rullningen av nuvarande FOA:s programplan är kopplad till tidpunkterna för perspektivplaneringens genomförande och försvarsbesluten. I samtliga fall är tidsintervallet fyra år. Rullningen av programmet "Gemensam försvarsforskning" bör enligt utredningen följa samma rytm och genomföras i enlighet med beskrivningen i delbetänkande 2. 1 Nästa stora rullning torde infalla under vintern-våren 1975/76. Det är enligt utredningen önskvärt att denna rullning omfattar det samlade programmet "Gemensam försvarsforskning" och leds av SFF. Det förslag till programplan, som de forskningsutförande enheterna på SFF:s uppdrag därvid skall utarbeta, bör enligt utredningen utformas inom en resursorganisation organiserad i enlighet med det förordade alternativ 2. Mot den bakgrunden bör instituten inrättas och börja sin verksamhet den 1 juli 1975. Förändringen av resursorganisationen från nuläget till det förordade organisationsalternativ 2 bör ske successivt under budgetåren 1973/74 - 1974/75. Omorganisationen bör ledas av organisationskommittén med C SFF som ordförande. Den 1 juli 1973 utgår perioden för GD FOA: s förordnande. För tvåårsperioden fram till inrättandet av instituten är det enligt utredningen lämpligt att C SFF tillika förordnas som verkschef för FOA. När det gäller den löpande ledningen av forskningsverksamheten vid FOA är det naturligt att den i ökad utsträckning under tvåårsperioden delegeras till avdelningarna för att därigenom successivt under perioden närma sig den självständiga formen för ledning av institutens verksamhet. Den löpande administrativa ledningen av FOA under tvåårsperioden bör utövas av en administrativ chef. Se även bilaga 3 i detta betänkande. SOU 1972:8

Bilaga 10

Sammanställning av behov av vissa instruktionsändringar, m. m.

B 10.1 Bakgrund I delbetänkande 2 "Försvarsforskningens ledning" (Stencil Fö 1971:5, bilaga 1-3) framlade utredningen jämlikt sina direktiv förslag till instruktion för styrelsen för försvarsforskning (SFF), vidare förslag till principutformning av avsnittet "Uppgifter" i blivande instruktion för försvarets forskningsanstalt samt förslag till ändringar i vissa andra myndigheters instruktioner, föranledda av inrättandet av SFF. I föreliggande bilaga förtecknas vissa kompletteringar till dessa instruktionsförslag, föranledda av de förslag rörande utformningen av forskningsresursernas organisation som framläggs i detta slutbetänkande. Bilagan begränsar sig väsentligen till att förteckna var kompletteringar och förändringar kan bli erforderliga utan att framlägga detaljförslag till formuleringar.

B10.2 Förslag till instruktion för SFF (jfr stencil Fö 1971:5, bilaga 1) Med en resursorganisation enligt alternativ 2 eller 3 i kapitel 4 torde främst följande paragrafer i utredningens förslag till instruktion för SFF i delbetänkande 2 behöva överarbetas. 8 §

(om ansvar för krigsorganisatoriska frågor)

13 §, (om nämndorganisationen (överarbe14 § tas mot bakgrund av vad som anförts i kapitel 4, avsnitt 4.4.7 ovan om s. k. stor och liten chefsnämnd)) 18 § (om avdelningschefs inom styrelsen närvaroskyldighet vid plenum (kompletteras med närvaroskyldighet för institutschefer)) Därutöver bör en redaktionell översyn ske med hänsyn till ändrade institutsbenämningar m. m.

B 10.3 Förslag till principutformning av avsnittet "Uppgifter" i blivande instruktion för olika forskningsinstitut inom försvarssektorn (jfr stencil Fö 1971: 5, bilaga 2) I sitt andra delbetänkande lämnade utredningen förslag till principutformning av avsnittet "Uppgifter" i blivande instruktion för försvarets forskningsanstalt. Syftet var därvid att - utan att ta ställning till forskningsresursernas detaljorganisation — förvaltningsrättsligt konkretisera en forskningsanstalts inom försvarssektorn ansvar och befogenheter, bl. a. i förhållande till SFF. I utredningens slutförslag (resursorganisation enligt alternativ 2 i kapitel 4) grupperas forskningsresurserna inom försvarssektorn i fyra institut (forskningsanstalter): ett för vapenteknik (FOA-V), ett för informationsbehandlingsteknik (FOA-I) och ett för medicin och SOU 1972:8

beteendevetenskaper (FOA-MB) samt flygtekniska försöksanstalten (FFA). Mot bakgrund härav föreslår utredningen följande principutformning av avsnittet "Uppgifter" för de tre instituten/forskningsanstalterna FOA-V, FOA-I och FOA-MB. I förhållande till förslaget i bilaga 2 i delbetänkande 2 har första paragrafen under nämnda avsnitt kompletterats men i övrigt har inga förändringar skett.

FOA-V Uppgifter § Anstalten har till uppgift att mot ersättning planlägga och bedriva forsknings-, utvecklings- och utredningsverksamhet och tillhandahålla andra med verksamheten förenliga tjänster på uppdrag av styrelsen för försvarsforskning och andra myndigheter inom totalförsvaret, samt, om det kan ske utan att uppdragen för totalförsvaret åsidosätts, på uppdrag av andra uppdragsgivare. Anstaltens verksamhet för försvarsändamål skall företrädesvis avse det vapentekniska området varvid forskningen kring nukleära, biologiska och kemiska stridsmedel skall avse underlag för utformningen av skydd mot sådana stridsmedel samt för åtgärder sammanhängande med rustningsbegränsning och kontroll. § Det åligger särskilt anstalten att följa den vetenskapliga utvecklingen och därvid hålla kontakt med berörda myndigheter, institutioner, företag och forskare, inom ramen för erhållna uppdrag fördela uppgifter på andra forskningsorgan som står till förfogande för ändamålet, systematiskt samla, ordna, bearbeta och sprida kännedom om forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde, medverka till standardisering och biträda med kontroll av materiel och metoder för försvarsändamål, SOU 1972:8

samverka med universitet och högskolor för att främja undervisningen inom de vetenskapliga och tekniska områden som berörs av anstaltens verksamhet. § Anstalten skall upprätta och årligen före den 15 juli till styrelsen för försvarsforskning inge plan för anstaltens verksamhet under de fem följande budgetåren jämte behov av statligt stöd från styrelsen för verksamheten. Förslag till anslagsframställning hos riksdagen som avser anstaltens verksamhetsområde avges genom styrelsen för försvarsforskning. § Anstalten skall följa de direktiv som styrelsen för försvarsforskning meddelar beträffande inriktning och omfattning i stort av försvarsforskning som styrelsen uppdragit åt anstalten att genomföra samt beträffande åtagande av forsknings-, utvecklings- eller utredningsuppgift åt andra uppdragsgivare än styrelsen och ersättning härför. Om anstalten finner direktiven strida mot föreskrifter som Kungl. Maj: t utfärdat för dess verksamhet, och på grund härav ej kan följa direktiven, skall anstalten anmäla det för styrelsen. § Anstalten skall upptaga forsknings-, utvecklings- och utredningsuppgift som anvisas av överbefälhavaren, försvarsgrenschef och central förvaltningsmyndighet inom totalförsvaret. Finner anstalten hinder föreligga mot att utföra uppgiften skall anstalten underställa frågan styrelsen för försvarsforskning. § Anstalten skall varje år före den 1 oktober till chefen för försvarsdepartementet lämna berättelse över anstaltens verksamhet under det senaste budgetåret. Berättelsen avlämnas genom styrelsen för försvarsforskning.

FOA-I Uppgifter § Anstalten har till uppgift att mot ersättning planlägga och bedriva forsknings-, 193

utvecklings- och utredningsverksamhet och tillhandahålla andra med verksamheten förenliga tjänster på uppdrag av styrelsen för försvarsforskning och andra myndigheter inom totalförsvaret, samt, om det kan ske utan att uppdragen för totalförsvaret åsidosätts, på uppdrag av andra uppdragsgivare. Anstaltens verksamhet för försvarsändamål skall företrädesvis avse system, komponenter och metoder för teknisk informationsbehandling. (Övriga paragrafer under avsnittet "Uppgifter" får samma lydelse som för FOA-V ovan.)

B 10.4 Behov av ändringar i vissa övriga myndigheters instruktioner (jfr stencil Fö 197 1: 5, bilaga 3) Utöver vad som anförts i bilaga 3 i delbetänkande 2 torde utredningens slutförslag rörande resursorganisationens utformning ej medföra behov av förändringar i andra myndigheters instruktioner, annat än vad som hänför sig till ändrade institutsbenämningar (motsvarande). Beroende på detaljutformningen av organisationen för viss specialmedicinsk forskning, m. m. kan därutöver vissa förändringar i instruktionen för försvarets sjukvårdsstyrelse behöva övervägas.

FOA-MB Uppgifter § Anstalten har till uppgift att mot ersättning planlägga och bedriva forsknings-, utvecklings- och utredningsverksamhet och tillhandahålla andra med verksamheten förenliga tjänster på uppdrag av styrelsen för försvarsforskning och andra myndigheter inom totalförsvaret, samt, om det kan ske utan att uppdragen för totalförsvaret åsidosätts, på uppdrag av andra uppdragsgivare. Anstaltens verksamhet för försvarsändamål skall företrädesvis avse medicinsk och beteendevetenskaplig forskning kring människans betingelser i totalförsvaret. (Övriga paragrafer under avsnittet "Uppgifter" får samma lydelse som för FOA-V ovan.) Övriga delar av institutens instruktioner torde kunna utformas efter de förebilder som finns i gällande instruktioner för olika statliga forskningsanstalter och forskningsinstitut. Flygtekniska försöksanstaltens instruktion föreslås överarbetas så att samstämmighet ernås med vad som enligt ovan föreslagits för FOA-V, FOA-I och FOA-MB. 194

KUNGL BIOL. BEC 1972

SOU 1972:8

Förkortningar

AMFG Ast BN C CA Cfs CFV CM Dep FCF FFA FFV FMFD FMV FMV-A FMV-F FMV-F:FCFM FMV-M FOA FOA-I FOA-MB FOA-V FortF FoU FPE FRI FS Fsg Fsgch Fst FTL FU-69 FÖD GD KBS KTH MA MFR MHS MMUC MP1 MS OA SBL SFF SFF-A SFF-P SFF-U SjvS SocS SSPA STU UD UI UKÄ VPV ÖB ÖEF SOU

1972:8

Armémedicinska forskargruppen Arméstaben Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar Chef Chefen för armén Civilförsvarsstyrelsen Chefen för flygvapnet Chefen för marinen Departement Försvarets civilförvaltning Flygtekniska försöksanstalten Förenade fabriksverken Försvarsmedicinska forskningsdelegationen Försvarets materielverk Försvarets materielverk, huvudavdelningen för armémateriel Försvarets materielverk, huvudavdelningen för flygmateriel Flygmedicinska institutionen vid försökscentralen i Malmslätt Försvarets materielverk, huvudavdelningen för marinmateriel Försvarets forskningsanstalt föreslagen forskningsanstalt för teknisk informationsbehandling (FU-69 arbetsnamn) föreslagen forskningsanstalt för medicin och beteendevetenskap (FU-69 arbetsnamn) föreslagen forskningsanstalt för vapenteknik (FU-69 arbetsnamn) Fortifikationsförvaltningen Forskning och utveckling Försvarets planerings- och ekonomisystem Försvarets rationaliseringsinstitut Flygstaben Försvarsgren Försvarsgrenschef Försvarsstaben Försvarets teletekniska laboratorium 1969 års försvarsforskningsutredning Försvarsdepartementet Generaldirektör Byggnadsstyrelsen Kungl. tekniska högskolan, Stockholm Militärapoteket Statens medicinska forskningsråd Militärhögskolan Militärmedicinska undersökningscentralen Militärpsykologiska institutet Marinstaben Operationsanalys Statens bakteriologiska laboratorium Styrelsen för försvarsforskning (FU-69 förslag) administrativa avdelningen inom SFF (se FU-69 delbetänkande 2) planeringsavdelningen inom SFF (se FU-69 delbetänkande 2) utredningsavdelningen inom SFF (se FU-69 delbetänkande 2) Försvarets sjukvårdsstyrelse Socialstyrelsen Statens skeppsprovningsanstalt Styrelsen för teknisk utveckling Utrikesdepartementet Utrikespolitiska institutet Universitetskanslersämbetet Värnpliktsverket Överbefälhavaren Överstyrelsen för ekonomiskt försvar 195

Statens offentliga utredningar 1972

Kronologisk förteckning 1. Ämbetsansvaret II. Ju.; 2. Möbelindustrin i Sverige. I. 3. Personal för t y g - och intendenturförvaltning. Fö. 4. Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. 5. CKR. (Centrala körkortsregistret) K. 6. Reklam I. Beskattning av reklamen. U. 7. Reklam II. Beskrivning och analys. U. 8. Forskningen inom försvaret. Fö.

196 SOU 1972:8

Statens offentliga utredningar 1972

Systematisk förteckning Justitiedepartementet Ämbetsansvaret II. [1 ]

Försvarsdepartementet Personal for tyg- och intendenturtörvaltning. [ 3 ] Säkerhets- och försvarspolitiken. [ 4 ] Forskningen inom försvaret. [ 8 ]

Kommunikationsdepartementet CKR (Centrala körkortsregistret) [ 5 ]

Utbildningsdepartementet Reklamutredningen. 1. Reklam I. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam II. Beskrivning och analys. [ 7 ]

Industridepartementet Möbelindustrin i Sverige. [ 2 ]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

SOU 1972:8

Si Allmänna Förlaget

ISBN 91 - 3 8 - 0 1 4 3 3 - 5