Forskningspolitik

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

.

xpertb ilagçl

l U i 7-52F0 m. rskmngspo

ä s

ê nde av

tänoka

rskrüngsradsutredn ingen

x ,a o\. ä, ,, 2. a: V4

2:553

.ekâit

Statens offentliga utredningar

Wii? 1977:53

% Utbildningsdepartementet

Sektorsanknuten

forskning

och

utveckling

Sex fallstudier

Expertbilaga 1 till SOU 1977:52 Forskningspolitik

Stockholm 1977

Omslag .lan Boman Jernström OlTsettryck AB

ISBN 91-38-03601-0 ISSN 0375-250X Gotab. Stockholm 1977

Omslaget (från en målning av Guiseppe Benini, 1897) visar Al« lesandro Volta, som vid ett möte i den franska vetenskapsakademien hösten 1801 demonstrerar sin elektriska stapel lör förste konsuln Napoleon Bonaparte. Voltastapeln (det elektriska batteriet), konstruerad nyåret 1800. var sensationen För dagen i Europas vetenskapliga värld och ñck omvälvande verkningar både lör elektricitetsläran, kemien - och samhället.

Förord

(U 1972:02) har i sin andra arbetsetapp haft till Forskningsrådsutredningen att undersöka och bedöma förutsättningarna för en långsiktig huvuduppgift Arbetet redovisas i betänkandet Forskningspolitik forskningsplanering. direktiv återfinns. (SOU 1977:52) där också utredningens I det breda perspektiv utredningen sökt anlägga på svensk FoU har den sektorsanknutna FoU-verksamheten starkt uppmärksammats. Den snabba av sektorsanknutna FoU-organ under 1960- och l970-talen har tillväxten att studera olika organisationsprinciper som kommer gjort det angeläget till användning vid den sektoriella FoU-planeringen. Utredningens analys kapitel 7. och bedömningar av dessa frågor redovisas i Forskningspolitik, Som en del av utredningens underlag lör arbetet med dessa frågor har av vissa sektorsorgans organisation och arbetsformer tjänat en undersökning som för utredningens räkning utförts av Statskonsult AB under våren 1976.

De här presenterade fallstudierna utgör en del av denna undersökning. skick och har i möjlig mån uppdaterats. Valet De återges i något förkortat av sektorsorgan har gjorts av utredningen så att olika organisationsprinciper AB utförts under fortlöpande skulle belysas, och arbetet har av Statskonsult kontakter med utredningens sekretariat. Inom Statskonsult AB, som svarar

för rapporten, har arbetet utlöns av en arbetsgrupp bestående av konsulterna Peter Stevrin Bengt Sundell och Margit Wallsten. (projektledare), har ansett det vara viktigt att sprida kännedom om den Utredningen sektorsanknutna verksamhet och villkor och har därför FoU-organisationens i en expertbilaga till utsett det som angeläget att publicera detta material redningens betänkande.

Nils Gustav Rosén /Høns Landberg

Innehåll

ArberarskVvdds/brzderz och arberarskyddssryrelsens F0 U- tterksamher 11 Bakgrund . . . . . . ll 1.1.1 Tidigare verksamhet 11 1.1.2 Arbetsmedicinska institutet . . 12 Arbetarskyddsstyrelsen - en kort presentation 12 1.2.1 Organisation . 12 1.2.2 Tillsynsavdelningen . . . 12 1.2.3 Arbetsmedicinska avdelningen 13 1.3 Arbetarskyddsfonden - en bakgrundsbeskrivning 14 1.4 Organisation och verksamhet 16 1.5 Finansiering . . . . 16 1.6 Fördelning av fondmedel 18

1.6.2 Bidrag till forskning och utveckling 18 1.7 Initiativ och påverkan . . . . . 19 1.8 Administration och projektbedömning . 19 1.9 Samarbete med andra organ 20 1.10 Spridning av forskningsresultat 21 l.ll Avslutande synpunkter 21

Delegation för social_ forskning och Socialstyrelsens FoU -verksamhet . . . . 23 2.1 Bakgrund och forskningsområden 23 2.2 Grundläggande motiv for inrättandet av ett FoU-styrande organ inom socialsektorn . . . . . . . . . . . 26 2.3 Beskrivning av DSFs må1. organisation och verksamhet 27 2.3.1 Mål och uppgifter 27 2.3.2 Organisation 28 2.3.3 Forskningsprogram 28 2.3.4 Forskningsmede1 och deras fördelning . 28 2.4 Nuvarande situation 31 2.5 Initiativ och påverkan . 34 2.6 Kriterier för bedömning 34 2.7 Samverkan med andra organ 36

6 Innehåll

2.8 DSFs roll . . . . 36 2.9 Inriktning av stödd forskning . 37 2.10 Avslutande synpunkter 37

3 Konsumentverkets FoU-verksamhet. 39 3.1 Bakgrund och forskningsområde . 39 3.1.1 Konsumentupplysningen etableras 39 3.1.2 Verksamheten vid statens konsumentrâd 40 3.1.3 60-talets konsumentdebatt kulminerar . 41 3.1.4 Konsumentverket tillskapas . . 42 3.1.5 Nytt konsumentverk bildas . . . . . . . . . . 43 3.1.6 Översikt över samhällets organ och medel for konsumentpolitik . . . . . . . . . . . . . . . 44 3.2 Forskningsanslaget - nuvarande organisation och verksamhet 44 3.2.1 Personal . . . . . . . . . . . . . . 44 3.2.2 Konsumentverkets riktlinjer för Fördelning av forskningsanslaget 44 3.2.3 Forskningsresurser 45 3.2.4 Anslagsutveckling 46 3.2.5 Anslagsansökningar . 46 3.2.6 Projektutformning . 47 3.2.7 Samarbete i anslagsfrågor 47 3.3 Spridning av forskningsresultat 47 3.4 Internationellt arbete . . . 48 3.5 Forskningsverksamhetens inriktning 48 3.6 Avslutande synpunkter 48

Naturvårdsverkets FoU-verksamhet och _lbrskningsnämnden . 51 4.1 Bakgrund och allmän utveckling . . . . . . . . 51 4.2 Definition av forskningsområdet och beskrivning av verksamhetens inriktning . . . 54 4.3 Ekonomisk omfattning . . . . . . . . 57 4.4 Organisation och koppling till andra organ . 58 4.4.1 Miljövårdsberedningen . . . . . . . . . 58 4.4.2 Forskningsnämnd och forskningskommittéer 59 4.4.3 FoU-avdelningen . . . . . . . . . . 60 4.4.4 Miljöforskningsutredningens organisationsforslag . 62 4.5 Initiativ och bedömningskriterier . 64 4.6 Information och dokumentation 66 4.7 Avslutande synpunkter 69

Skolöveistyrelsens FoU-verksamhet och pedagogiska nämnden 71 5.1 Bakgrund och anslagsutveckling . . . . . . . . . 71 5.2 Huvudsaklig inriktning och omfattning av FoU-arbetet 73 5.2.1 Syfte med FoU-verksamheten . . . . . . . 73 5.2.2 Forskningsprogrammets struktur och innehåll . 75 5.3 Organisation och koppling till andra organ . 77 5.3.1 FoU-byrån vid SÖ och styrelsens roll 77 5.3.2 SÖ:s pedagogiska nämnd . 78

Innehåll 7

5.3.3 Forskningsadministration. 82 5.4 Initiativ och bedömningsgrunder . . . . . 83 5.5 Regionalt och kommunalt utvecklingsarbete 86 5.6 Information och dokumentation 88 5.7 Avslutande synpunkter

Transporr/brskningsde/egationen . . . . . . . 93 6.1 Bakgrund och definition av forskningsområde 93 6.2 Beskrivning av organisation och verksamhet 6.2.1 Mål lör verksamheten . 99 6.2.2 Organisation . . . . 100 6.2.3 Forskningsprogram . . . . 102 6.2.4 Forskningsmedel och lördelningsprocess . 104- 6.3 Nuvarande situation 104 6.4 Initiativ och påverkan . 106 6.5 Kriterier för bedömning . . 107 6.6 Samverkan med andra organ . . . . . . 107 6.7 Spridning och återlöring av FoU-information 108 6.8 TFDs rolluppfattning 109 6.9 Avslutande synpunkter 110

Förkortningar

ADB Automatisk databehandling ASF Arbetarskyddsfonden AMS Arbetsmarknadsstyrelsen ASÖ Aktuellt från skolöverstyrelsen

BFR Statens råd för byggnadsforskning

DSF Delegationen för social forskning

FoU Forskning och utveckling (inkl. försöksverksamhet) FÖVUX Kommittén for försöksverksamhet med vuxenutbildning

lOCU International Organization of Consumers Unions IVL Institutet for vatten- och luftvårdsforskning

KOLT Utredningen om kollektivtrafik i tätort KOV Konsumentverket

LABAN Kommittén for samordning av laboratorieresurser vid arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket LUT 74 Lärarutbildningsutredningen

MFR Medicinska forskningsrådet MI Miljövårdens informationssystem MUT Projektet målbestämning och utvärdering i skolan

NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet

SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk Författningssamling SGU Sveriges geologiska undersökning SJFR Statens råd for skogs- och jordbruksforskning SMHI Sveriges meteorologiskzt och hydrologiska institut SNV Statens naturvårdsverk SOFI Institutet for social forskning

10 Förkortningar

SoS Socialstyrelsen Spri Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut SSK Utredningen om skolan, staten och kommunerna STU Styrelsen för teknisk utveckling SÖ Skolöverstyrelsen

TF D Transportforskningsdelegationen TFG Transportforskningsgruppen TFK Ingenjörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission TFU Transportforskningsutredningen

VTI Statens väg- och trañkinstitut

UHÄ Universitets- och högskoleämbetet UKÃ Universitetskanslersämbetet

1 Arbetarskyddsfonden och arbetarskydds-

styrelsens FoU-verksamhet

1.1 Bakgrund

Under 60-talets senare hälft kom arbetarskyddsfrågorna och arbetsmiljöpolitiken att bli betydelsefulla i den allmänna miljö- och arbetsdemokratidebatten. De fackliga organisationerna var starkt pådrivande, samtidigt som vissa offentliga utredningar tillsattes bl. a. om yrkesskadeförsäkringens finansiering och beträffande arbetsmiljön med översyn av arbetarskyddslagstiftningen. Betänkanden från dessa båda utredningar har varit av stor betydelse for inrättandet av arbetarskyddsfonden som viktig företrädare för arbetsmiljöforskningen och inriktningen av dess verksamhet.

l . 1 . 1 Tidigare verksamhet Yrkesinspektionen inrättades i slutet av 1800-talet i syfte att förebygga olycksfall och skapa bättre arbetsmiljö. År 1949 kom en ny arbetarskyddslag och arbetarskyddsstyrelsen tillskapades. Vid Statens institut för folkhälsan bedrevs sedan dess start (1938) en omfattande yrkesmedicinsk och yrkeshygienisk forskning främst avseende kemiska hälsorisker. Vid vissa universitetsinstitutioner har det bedrivits sporadisk yrkesmedicinsk och yrkeshygienisk forskning. lnom psykotekniska institutet vid Stockholms universitet (startat 1944) och vissa psykologiska universitetsinstitutioner har en del arbetspsykologiska problem tagits upp. Personaladministrativa rådet. som bildades år 1952 som en forsknings- och serviceorganisation, har förutom att ägna sig åt arbetspsykologiska och arbetssociologiska problem även stimulerat sådan forskning vid universitetsinstitutionerna. Arbetsfysiologisk forskning har främst bedrivits inom Gymnastik- och ldrottshögskolan (tidigare GCI), som sedan 1941 haft en professuri fysiologi. En särskild avdelning inom högskolans fysiologiska institution bildades i början av 50-talet: lndustrifysiologiska avdelningen. Denna ombildades 1955 till ett arbetsfysiologiskt institut med ekonomiskt stöd av industrin. En professur i arbetsfysiologi inrättades 1963. Arbetarskyddet har också länge uppmärksammats av arbetsmarknadsparterna. Svenska Arbetsgivareforeningen inrättade redan i slutet av 30-talet

12 Arbetarskydds/bnden. . . sou 1977:53

en arbetsmedicinsk avdelning inom sitt centrala kansli, och LO har sedan länge haft medicinsk expertis till sitt förfogande. År 1962 bildades LOs expertavdelning for arbetsmedicin.

l .l .2 A rbetsmedicinska institutet Forskningsresurserna var på detta sätt länge stulittrzide. Fyra statliga utredningar i mitten av 60-talet gjorde en översyn av situationen inom arbetsmedicin och angränsande områden. En av dessa utredningar studerade behovet av samordning. Dess betänkande framlades l965 (SOU 1965:24) och gav förslag om inrättandet av ett institut för arbetshygien och arbetsfysiologi. Förslaget ledde till att arbetsmedicinska institutet bildades 1966. Först i och med inrättandet av institutet och i samband med att vissa medel från yrkesskadeförsäkringsfonden ställdes till förlogzinde for forskningsändamål och andra arbetarskyddsprojekt började forsknings- och utvecklingsarbetet att kunna samordnas. l det arbetsmedicinska institutet inlemmades sålunda yrkesmedicinska avdelningen vid statens institut för folkhälsan samt det arbetsfysiologiska institutet, och en personalunion skapades med de yrkesmedicinska och yrkesdermatologiska klinikerna vid Karolinska sjukhuset. Institutet organiserades som ett fristående institut direkt under socialdepartementet med uppgift att utföra forskning samt ge service. undervisning och information ifråga om människan i arbete samt om arbete och arbetsmiljö. Arbetsmedicinska institutet finansierades till övervägande del via statsbudgeten. År 1972 sammanfordes institutet med ;irbetarskyddsstyrelsen och bildar nu den arbetsmedicinska avdelningen inom arbetarskyddsstyrelsen med lokalisering till Stockholm och Umeå.

1.2 - en kort

Arbetarskyddsstyrelsen presentation

l .2. l Organisation Arbetarskyddsstyrelsen har vid sidan av den arbetsmedicinska avdelningen en tillsynsavdelning och en administrativ avdelning. Dessutom är yrkesinspektionen med l9 distrikt i landet sedan år 1973 knuten till arbetarskyddsstyrelsen. En gemensam inofficiell beteckning for arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen är arbetarskyddsverket. vars huvudman sedan 1974 är det då bildade arbetsmarknadsdepartementet. Arbetarskyddsstyrelsen leds av en lekmannastyrelse bestående av elva personer med generaldirektören som ordförande.

l . 2 .2 Til/synsa vde/nirzgeiz

Arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning svarar för yrkesinspektionens verksamhet. Avdelningen skall se till att lagarna inom arbetsmiljöområdet efterfoljs och svarar för den “praktiska lagtolkningen. Tillsynsavdelningen

sou 1977:53 Arbetarskydds/bnden. . . 13

utger anvisningar och meddelanden. Utfzirdttde anvisningar bygger ofta på resultat av FoU-verksamhet. Anvisningarna utarbetas av speciellt tillsatta arbetsgrupper som eventuellt uppdrar åt utomstående forskare att utföra forskning. Dessa uppdrag berör oftast problem som man ntåste söka lösa på kort sikt inför utformning av anvisningar. l genomsnitt åtgår 1-2 år för utformning av anvisningar. Tillsynsavdelniitgen anför dessutom långsiktiga motiv till viss kemisk forskning och står som uppdragsgivare till projekt som tillsynsavdelningen uppfattar kan medföra ny kunskap på sikt till gagn for tillsynsarbetet. FoU-projekt till grund för avdelningens arbete läggs ut på konsult eller forskningsinstitution. Inom avdelningen utses speciella kontaktman for uppföljning av projekten. Dessa kontaktmåiit ska bl. a. ansvara lör att forskningsresultaten dokumenteras. Fackföreningarna iir starkt pådrivande lör att initiera anvisningsarbetet. Forskningsprojekten initieras delvis via tillsynsavdelningens lältkoittakter (yrkesinspektionen).delvis genom avdelningens tjänstemän - “behovet framträder av sig självt. Dessutom kommer uppslag från forskarna själva. Spridning av forskningsresultat sker genom publicering i tidskrifter och vetenskapliga skriftserier. förutom att utdrag återfinns i råd och anvisningar samt meddelanden från tillsynsavdelniitgen. Dessa anvisningar och meddelanden (ändring och/eller komplettering av utfzirdade zinvisningar) sprids i en upplaga på ca 20 000 exemplar. Tillsynsavdelningen har en liten post lör FoU-verksamhet i sin budget. Dessa medel används att täcka kostnader för fackenheternas medverkan i skilda forskningsstyrande grupper inom t. ex. statens råd för byggnadsforskning (byggforskningsrådet) och gruvforeningen.

l .2.3 A rbetsmedicinska avdelningen Arbetsmedicinska avdelningen är uppdelad i speciella enheter för arbetsfysiologi. arbetspsykologi, kemi, medicin och teknik. Det finns en filial till avdelningen i Umeå som kompletterar enheterna i Stockholm. Arbetsmedicinska avdelningen har till uppgift att bedriva forskning samt ansvara lör utbildning av personal inom landets företagshälsovård och lör skyddsombuden. Avdelningen ska dessutom ge service till andra delar av arbetarskyddsstyrelsen. Vidare medverkar avdelningen i forskarutbildningen vid universitetet och högskolor genom sin anknytning till universitetsorganisationen ifråga om professorer och laboratorer. Dessa har således en dubbel funktion som forskare vid arbetsmedicinska avdelningen och vid universiteten. Vid den arbetsmedicinska avdelningen bedrevs under budgetåret l976/77 ett hundratal FoU-projekt. Av dessa berörde ca 60 projekt kemiska miljöfaktorer och deras verkningar. medan 15-talet projekt berörde de fysikaliska och fysiologiska arbetsfaktorerna. Återstående projekt var fördelade på områdena psykologiska arbetsfaktorer. olycksfallsproblem och problem av organisatorisk art m. m. Prioriteringen av FoU-projekt sker genom ett samspel mellan arbetsmedicinska avdelningen och arbetarskyddsstyrelsens övriga delar. Tillsynsavdel-

14 Arberarskyddsfonden. . . sou 1977:53

ningen är ofta initiativtagare till projekt inom de arbetsmedicinska enheterna, där arbetsmedicinska avdelningen ska svara för faktaunderlag i samband med utformningen av anvisningar. Dessa projekt är oftast fleråriga och resurserna binds för lång tid. Inom arbetsmedicinska avdelningen har man också märkt en tendens till “att forskning föder forskning”. Det framkommer således under projektens gång problem som ger upphov till fortsatt forskning. Den prioritering av FoU-projekt som görs inom avdelningen sker efter normer som sammanställts av en intern arbetsgrupp. Vissa regler har nedtecknats med utgångspunkt i risk och antal berörda individer. Projekten rangordnas med hänsyn till de tänkbara effekterna på säkerhet, hälsa, komfort, trivsel och arbetsmöjligheter. Resultaten av forskning inom arbetsmedicinska avdelningen publiceras i den vetenskapliga skriftserien Arbete och hälsa”. Dessutom är arbetarskyddsstyrelsen delägare i den nordiska tidskriften “Scandinavian Journal of Work, Environment & Health” med arbetsmedicinska avdelningen som coeditor. Arbetsmedicinska avdelningen anser hittillsvarande forskarresurser inom området vara otillräckliga. Den nu formaliserade arbetsmedicinska forskarutbildningen liksom tillkomsten av speciella kliniker för yrkesmedicin vid kommer dock förhoppningsvis att öka tillströmningen av kvasjukhusen liñcerade forskare. Avdelningen har framfört den åsikten att den bästa långsiktsplaneri ng, som nu kan ske beträffande arbetsmedicin, är att skapa ökade forskarresurser. Arbetarskyddsstyrelsen är genom generaldirektören representerad i arbetarskyddsfondens styrelse. Via enskilda forskare och tjänstemän knutna till arbetarskyddsverket är detta representerat i så gott som samtliga de arbets- och styrgrupper som fonden hittills tillsatt. Fonprogramkommittéer, den sänder också oftast inkomna ansökningar på remiss till arbetarskyddsstyrelsen eller enskilda personer inom styrelsen. De medel arbetarskyddsstyrelsen erhåller för forskning kommer delvis via arbetarskyddsfonden. Genom regeringsbeslut förs vissa medel direkt från fonden till arbetarskyddsstyrelsen för egen fördelning på projekt och utbildning av personal inom företagshälsovården samt för skyddsombudens verksamhet. l övrigt söker arbetarskyddsstyrelsen genom sin arbetsmedicinska avdelning eller via enskilda forskare anställda vid verket medel för specifika projekt. Dessa projekt bedöms i konkurrens med andra till fonden inkomna anslagsansökningar. De medel som fördelas på detta sätt kommer att analyseras närmare i ett efterföljande avsnitt.

1.3 Arbetarskyddsfonden - en bakgrundsbeskrivning

I slutet av 60-talet tillsattes en utredning beträffande yrkesskadeförsäkringens finansiering. Denna utredning presenterade år 1970 (SOU 1970:49) sina forslag. Dessa innebar bl. a. att det i samband med inbetalning av medel till yrkesskadeförsäkringen också skulle tas ut särskilda avgifter från arbetsgivarna att användas för att förebygga yrkesskador och ohälsa i arbetslivet.

sou 1977:53 Arbetarskyddsfonden. . . 15

Utredningen uppmärksammade särskilt behovet av resurser för forskning, utbildning och information idessa sammanhang. Kommittén föreslog därvid att särskilda medel skulle sammanföras till en fond med uppgift att bevilja bidrag till sådana ändamål. Fondens storlek skulle bestämmas av arbetsgivarnas årliga avgifter. Utredningsförslaget gav vissa riktlinjer for inriktningen av stödet och framhöll att fondens medel borde utnyttjas för praktiskt inriktad forskning inklusive försöksverksamhet, utbildning av skyddsombud och upplysning via massmedia till stora persongrupper i arbetslivet. Stödet borde också kunna avse arbetarskyddskampanjer och upprustning av tidskriften Arbetsmiljö. Utredningens förslag och riktlinjer beträffande hur fondens medel borde uppbyggas och utnyttjas i forsknings- och upplysningsverksamhet bemöttes positivt av flertalet remissinstanser. Efter proposition och riksdagsbeslut våren 1971 inrättades Arbetarskyddsfonden (ASF) den l januari 1972 med uppgift att stödja sådan forskning, utbildning och upplysning som kan motverka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa eller förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och säkerhet i arbetslivet.

Enligt den ursprungliga instruktionen för fonden av den 29 oktober 197] specificerades stödområdena så att: D beträffande forskning bidragen främst ska avse sådan forskning vars resultat kan väntas få praktisk användning inom arbetslivet eller åtgärder som kan främja kontakt med internationell forskning D inom utbildningssektorn utbildningen av skyddsombud prioriteras och kompletterande utbildning av personal inom företagshälsovården och arbetarskyddet i övrigt ges D bidragen till information främst ges till sådan brett upplagd upplysning som riktas till stora persongrupper inom arbetslivet. År 1970 tillsattes arbetsmiljöutredningen för att göra en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen. Utredningens första betänkande Bättre arbetsmiljö (SOU 1972:86) publicerades i december 1972. Förslagen innebar viktiga förändringar i arbetsmiljölagstiftningen och berörde även arbetarskyddsfondens verksamhet. l november 1973 ändrades instruktionen för styrelsen för arbetarskyddsfonden till följd av arbetsmiljöutredningens framförda förslag om förstärkning av fondens resurser främst avseende utbildningsändamål. Genom denna ändring vidgades arbetarskyddsfondens arbetsuppgifter på ett par punkter så att: D beträffande forskningsbidrag sådana även ska kunna ges till utvecklingsarbete för att nya tekniska lösningar ska komma till praktisk tillämpning och D vad avser bidrag till utbildning antalet målgrupper väsentligt utvidgas till att också omfatta arbetsledare, tekniska planerare och andra som är med och utformar arbetsmiljön.

Arbetsmiljöutredningens förslag till ny arbetsmiljölag (SOU 1976:1-4) har för övrigt givit underlag för utökad upplysningsverksamhet från arbetar-

16 Arberarskyddsfonden. . .

skyddsfondens sida bl. a. vad avser information i samband med att den nya arbetsmiljölagstiftningen träder i kraft. Ett annat område där arbetarskyddsfonden har fått ett vidgat inflytande gäller Centrum för arbetslivsfrågor. Förslag att bilda sådant institut framfördes tidigare i ett betänkande som utredningen angående den tillämpade beteendevetenskapliga forskningen framlade l973(SOU 1973:55). Regeringen framlade ett liknande förslag under våren 1976 som behandlades i riksdagen. 1 denna proposition föreslogs att ett sådant institut skulle inrättas. institutet inrättades den l januari 1977 under namnet Centrum för arbetslivsfrågor. Det skall också framhållas att genom riksdagens beslut i samband med arbetsrättsreformen vidgades fondens programansvar för forskningen till att gälla hela arbetslivsområdet.

1.4 Organisation och verksamhet

Arbetarskyddsfonden leds av en styrelse som består av elva personer av vilka flertalet utses efter förslag från arbetsmarknadens organisationer (två ledamöter från LO, en från SACO, en från Kommunaltjänstemannaförbundet, två från SAF, en från Kommunförbundet och en från Statens avtalsverk). Regeringen utser återstående tre ledamöter (varav en är generaldirektören i ztrbetarskyddsstyrelsen tillika vice ordförande) och tillsätter ordförande. Ledamöter och personliga ersättare förordnas för högst tre år. Styrelsens ordförande fungerar som s. k. arbetande ordförande och tillbringar en stor del av arbetstiden på fondens kansli. Ordföranden är främst engagerad i extern kontaktverksamhet med näringslivets och arbetsmarknadens organisationer men tar också aktiv del i den ärendeberedning som sker på kansliplanet före styrelsemötena. Han kan enligt den år 1974 fastställda arbetsordningen själv fatta beslut i mindre anslagsärenden med belopp som ej överstiger 30 000 kronor och beträffande fortsättningsanslag. Fondens verkställande uppgift handhas av ett kansli som leds av en kanslichef. Antalet *anställda inom kansliet uppgår till ca 20 personer, varav fyra är handläggare av forskningsanslag förutom kanslichefen. Det har sedan fondens bildande varit en medveten strävan från styrelsens sida att begränsa kansliets storlek. Fonden har haft en önskan att ha ett litet kansli med anställda vars kompetens är mer av projektadministrativ art än av sakområdeskaraktär.

1.5 Finansiering

Arbetarskyddsfonden tillförs huvudsakligen medel genom en särskild arbetarskyddsavgift som betalas av alla enskilda, kommunala och statliga arbetsgivare. Enligt 4§ lagen om arbetarskyddsavgift (1971:282) erlägger arbetsgivarna en särskild avgift omfattande 0,1 procent av vad de under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost och bostad. En fjärdedel av detta belopp utgör bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet. Återstoden 10,075 procent) tillfaller arbetarskyddsfonden för bidrag till forskning, ut-

Arbetarskyddjonden. . . 17

bildning och upplysning på arbetsmiljöområdet. l stället for att höja arbetsgivaravgiften från 0,10 till 0,17 procentenheter som föreslagits i den proposition som foregick lagen om medbestämmande i arbetslivet, anvisade riksdagen efter motioner i frågan ett belopp av 50 miljoner kronor for tiden den l januari -den 30juni 1977. Detta ekonomiska stöd skall utgå till såväl arbetstagare- som arbetsgivarorganisationerna for att användas till information och utbildning i samband med reformen. Detta innebär att fondens verksamhet till viss del kommer att finansieras över statsbudgeten. För budgetåret l977/78 är det tillforda medelsbeloppet över statsbudgeten 115 miljoner kronor. Nuvarande finansieringsform upplevs från fondens sida underlätta ett flexibelt arbetssätt med planering och omplanering samt bidra till förankring av fonden hos arbetsmarknadens parter. Det finns en direkt delaktighet i fonden från arbetsmarknadspartemas sida och ett ömsesidigt ansvar för att få fram praktiskt användbara resultat. l samband med bildandet av arbetarskyddsfonden tillsattes en enmansutredning for att utröna önskemål och behov beträffande inriktning av forskningsstödet samt kartlägga tillgängliga forskningsresurser. Jämsides med denna utredning diskuterade styrelsen vilka forskningsområden som var angelägna att närmare studera. Utredningen, som genomfördes med hjälp av enkät till olika myndigheter och forskningsinstitutioner samt arbetsmarknadens parter och andra berörda organisationer, fann med utgångspunkt i olika prioriteringsregler ett antal problemområden som borde prioriteras. Sådana prioriteringsnormer berörde exempelvis hänsyn till skadlig effekt, hur stor risk det var att en skada skulle inträffa och antalet arbetstagare som kunde drabbas. Elva problemområden ansågs särskilt angelägna. l fondens styrelse rådde tidigt enighet om att särskilt uppmärksamma följande problemområden: D arbetstidsfrågor, särskilt Skiftarbete D olycksfall D kemiska hälsorisker D s. k. branschundersökningar. För kartläggning och analys av forskningsbehov inom dessa fält tillsattes av styrelsen speciella arbetsgrupper med representanter för forskare och arbetsmarknadens parter. Detta programarbete avrapporterades under 1973. Rapporterna distribuerades sedan i 3 000-S 000 exemplar till forskningsinstitutioner, myndigheter och organisationer i syfte att stimulera ett FoUarbete enligt de sammanfattande behovsbedömningar programgrupperna gjort. Programarbetet var också avsett att ge styrelsen underlag for initiativ och bedömningar av anslagsansökningar. Under 1975 lät styrelsen utföra en riksomfattande enkät bland myndigheter. institutioner, näringslivsorganisationer m. fl. for att få förnyat prioriteringsunderlag, vad gällde fortsatt inriktning av forskningsstödet. Beträffande forskningsresurserna konstaterade den av Socialdepartementet tillkallade enmansutredaren, att när det gällde de personella resurserna var det främst tillgången på etablerade forskare och möjligheterna till rekrytering som var av betydelse. Betydelsefulla var också lokalresursema. Förefintliga

18 Arberarskyddsfonden. . .

personella och materiella resurser uppgavs vara begränsade. De ansågs dock möjliga att utöka och utnyttja på för arbetsmiljöforskning lämpligare sätt vad avsåg både tvärvetenskaplig forskning. arbetsteknologi, arbetsmedicin, arbetspsykologi och arbetssociologi samt arbetsfysiologi. Arbetarskyddsfonden har funnit att forskarresurserna fortfarande är begränsade inom vissa områden. För att stimulera intresset och öka kompetensen bland forskarna har fonden utlyst ett antal stipendier för studier utomlands. Fonden avvaktar också resultaten av de förslag en arbetsgrupp inom UKÄ framlagt beträffande högre utbildning och forskning rörande arbetsmiljöfrågor.

1.6 Fördelning av fondmedel

1.6.1 Inledning Fördelningen av arbetarskyddsfondens medel på olika verksamhetsområden är inte reglerad i instruktionen. För budgetåret 1977/78 beräknar emellertid departementschefen att ca 75 miljoner kronor skall fördelas till utbildning och information. Vidare beräknas att de fackliga organisationernas utbildning av representanter i företagsstyrelser skall uppgå till 20 miljoner kronor. Till forskning beräknas att 20 miljoner kronor skall utgå, varav 1,5 miljoner kronor ska avdelas för centrum för arbetslivsfrågor. Dessa tre områden tillsammans gör således ett belopp av 115 miljoner kronor. Dessutom tillkommer de medel som tillförs via de särskilda arbetsgivaravgifterna.

1.6.2 Bidrag till forskning och utveckling Över hälften av det belopp som arbetarskyddsfonden beviljat till projekt t. o. m. 1975 avsåg forskning och utvecklingsarbete. Åren 1972 och 1973 beviljade fonden stöd till sammanlagt 135 FoU-projekt varav 88 var nya för året. Fonden beviljade 1975 medel till 121 nya forskningsprojekt, medan 62 tidigare igångsatta FoU-projekt under året erhöll ytterligare medel. Inom området för naturvetenskap/ teknik ökade antalet projekt med direkt praktisk anknytning under 1974 till följd av fondens förändrade instruktion. Disciplingränserna är dock flytande. Antalet tvärvetenskapliga projekt har ökat kraftigt. Dessa projekt är ofta ekonomiskt mycket omfattande. Bullerfrågor och kemiska hälsorisker är två problemområden som vid sidan av branschutredningar erhållit stora bidrag från fonden. Denna starka betoning av just dessa programområden från fondens sida är delvis historiskt betingad. Redan vid fondens bildande pågick sålunda inom bullerområdet viktiga projekt som man ansåg borde slutföras. Forskningsområdet kemiska hälsorisker har allmänt uppmärksammats i samhället. Det är ett omfattande och relativt heterogent forskningsfält, där “nya risker ständigt tycks upptäckas. lnom fonden diskuterades under 1976 behovet av en uppdelning av forskningsfaltet i mindre delområden bl. a. för att underlätta åtgärder för uppföljning och styrning. Branschundersökningar anses ha underlättats genom fondens ñnansieringssätt och allmänna uppbyggnad.

Arbetarskyddsfonden. . . 19

Många projekt berör industrin och dess miljöproblem. Anledningen till att det lagts stor vikt vid sådana projekt är att det fortfarande är inom

industrin som de stora bristerna i arbetsmiljön föreligger. Övriga miljöpro-

blem i arbetslivet kommer troligen snart att aktualiseras i forskningssammanhang. Inriktningen av arbetarskyddsfondens verksamhet har kommit att vidgas över tiden från fysiskt arbetarskydd till att även innefatta psykosociala miljöfaktorer och frågor rörande arbetsorganisation, inflytande m. m. Som tidigare framhållits har fonden nu programansvar för forskning inom hela arbetsmiljöområdet.

1.7 Initiativ och påverkan

Under det första verksamhetsåret ägnade styrelsen och kansliet stor del av sin tid åt att söka uppmuntra forskare och andra att söka medel för att starta projekt. Dessa kontakter med näringsliv och forskare upplevdes som positiva och nödvändiga om fonden skulle kunna motsvara önskemålet att verka stödjande vad avser praktisk forskning. Fonden har en aktiv roll som översättare av problemuppfattningar mellan användare och utförare. Den uppsamlar och överför information om uppmärksammade behov. Styrelsens ordförande har för egen del betonat, att han inte skulle ha accepterat posten om inte förutsättningar hade funnits för ett aktivt agerande från fondens sida. Resultatet av denna externa verksamhet har blivit det önskade såtillvida att anslagsmängden ökat betydligt. Antalet ansökningar har sålunda ökat starkt från ca 60 år 1972 till ca 170 år 1973 för att uppgå till drygt 280 år 1974. År 1975 var antalet ansökningar närmare 400. Sammanlagt beviljades under detta år bidrag till 274 nya projekt (121 FoU-projekt, 129 utbildningsprojekt och 24 projekt för informationsverksamhet). För den fortsatta styrningen och initieringen av forskningsprojekt har styrelsen för vissa områden bedömt det vara angeläget att sammanföra projektverksamheten under ledning av speciella styrgrupper. l dessa styrgrupper finns representanter för arbetsmarknadens organisationer, berörda myndigheter samt institutioner för forskning och teknisk utveckling. Styrgruppernas uppgifter innefattar bl. a. en samordning av de projekt fonden stöder och en bevakning av att forskningsresultaten kommer till praktisk användning.

1.8 Administration och projektbedömning

Arbetarskyddsfonden tillämpar samma ansökningsterminer som flertalet forskningsråd. Anslagsframställningarna ska komma kansliet tillhanda senast den l mars resp. 1 september. Fonden annonserar i dags- och fackpress att medel står till förfogande för sökande avseende projekt för forskning, utbildning och information i arbetsmiljöfrågor. En dialog mellan sökanden och fonden förekommer ibland på sökandens initiativ redan innan officiell ansökan inlämnas och är oftast regel efter det ansökningshandlingarna inkommit. Handläggningen av projektansökan sker på kansliet av tjänstemän som i viss mån specialiserat sig på vissa ärendetyper. En gång i veckan samlas handläggare och kanslichef för gemensam dis-

20 Arbetarskyddsfonden. . .

kussion och ärendeberedning. Under dessa överläggningar behandlas anslagsansökningarna översiktligt och ett informationsutbyte sker mellan handläggande tjänstemän beträffande ärendetyp, kontakter etc. Var tredje vecka träffas ordföranden, kanslichef och handläggare för s. k. kansliberedning. Denna kansliberedning är en förberedelse inför styrelsesammanträdena samt är beslutsmöten för ärenden som i beloppsstorlek ej överstiger 30 000 kronor eller som innebär fortsättningsanslag. Inför dessa kansliberedningar bereds sakkunniga tillfälle att uttala sig om projekten. Sakkunnigutlåtanden infordras regelmässigt; kansliet förfogar ej självt över den expertis som fordras för sakberedning. De sakkunniga utses speciellt för varje tillfälle. Styrelsen diskuterade tidigare behovet och lämpligheten av att till styrelsen knyta en fast sakkunniggrupp. Till följd av anslagsärendenas heterogena karaktär har man dock valt att inte inrätta en sådan fast grupp.

1.9 Samarbete med andra organ

Arbetarskyddsfonden har nära kontakter med arbetarskyddsstyrelsen vars finansiering av FoU-projekt till övervägande del sker via fonden. Arbetarskyddsstyrelsen ansöker hos regeringen om tillstånd att söka medel hos fonden för särskilda projekt inom arbetarskyddsstyrelsen. Dessutom söker styrelsen enskilda forskarmedel för speciellt definierade projekt. Dessa bedöms av fondens styrelse i konkurrens med andra projektansökningar. Fondens ordförande är tillika ordförande i den socialtekniska nämnden inom styrelsen för teknisk utveckling, varigenom nära kontakt mellan de båda organen har etablerats. Vissa gränsdragningsproblem finns, eftersom fondens och STUs stödområden i viss mån sammanfaller. Ordföranden har verkat som förmedlande länk. och i ett mindre antal anslagsansökningar har överförts mellan fonden och STU. Styrelsen för teknisk utveckling har inom sitt behovsområde 8 socialteknik definierat delområdet arbetsmiljöteknik. Inom detta ser STU som sin upppgift att påvisa metoder och möjligheter till en sådan utformning av arbetsmiljön att arbetsredskap, metoder och processer anpassas till människans förutsättningar. STU har också inrättat ett speciellt arbetsmiljölaboratorium och har där företagit ett antal studier, som bl. a. finns dokumenterade i rapporterna “Arbets- och miljömätning i svensk industri med avseende på beklädnadsbestämmande faktorer” och Arbetsmiljön inom träbearbetande industrin”. Budgeterade medel för delområdet arbetsmiljöteknik var 3,6 miljoner kronor budgetåret 1974/75. För 1976/77 uppskattas behovet till mellan 5,0 och 6,2 miljoner kronor beroende på ambitionsnivå och satsning på nya områden. Arbetarskyddsfonden har också ett visst samarbete med statens råd för byggnadsforskning och har bl. a. tillsammans med rådet och STU en styrgrupp för belysningsforskning. l denna styrgrupp ingår även en representant för arbetarskyddsstyrelsen. Mellan medicinska forskningsrådet och arbetarskyddsfonden finns också vissa kontakter. Fonden ska inte ägna sig åt frågor av grundforskningskaraktär, men man framhåller att detta är ett relativt begrepp.

Arbetarskyddjonden. . . 21

Det främsta samarbetet uppfattas fonden ha med arbetsmarknadens parter, som ofta är initiativtagare till forskning och användare av forskningsresultat. Som ett av flera skäl för att upprätthålla regelbundna kontakter med andra forskningsmedelsfordelande organ framförs från fondens sida att det är viktigt att uppmärksamma dessa på arbetsmiljöproblematiken. Ett naturligt samarbete kommer också sannolikt att utvecklas mellan fonden och centrum för arbetslivsfrågor. Det kan nämnas att kanslichefen vid fonden sitter med i styrelsen för centret. Vidare finns det ett visst ekonomiskt samband mellan fonden och centret genom att regeringen har föreskrivit att 1,5 miljoner kronor skall avdelas for de fasta kostnaderna vid centret för tiden l januari 1977-30 juni 1977 av ett belopp av 3 miljoner kronor som disponeras av arbetarskyddsfonden. Det ankommer också på fonden att bestämma den projektram som bör disponeras av centret för budgetåret 1977/78.

1.10 Spridning av forskningsresultat

En av de uppgifter de speciella styrgrupperna fått innebär en bevakning av att funna forskningsresultat kommer till praktisk användning. Denna uppföljning har fått relativt litet utrymme under fondens första verksamhetsår. l och med att alltfler projekt nu börjar slutföras och resultat rapporteras framstår det som angeläget att få till stånd en vidare spridning av forskningsresultaten. lnom arbetarskyddsfonden har en speciell referensgrupp för informationsfrågor tillsatts. Denna referensgrupp består av kanslichefen och handläggare i informationsfrågor vid fondens kansli samt av företrädare för arbetsmarknadens organisationer. Dess uppgift är främst att handha frågor som rör upplysning till stora persongrupper inom arbetslivet. Förutom denna referensgrupp i informationsfrågor finns en arbetsgrupp för vissa informationsinsatser. Arbetsgruppen är sammansatt av personer med ansvar för informationsfrågor inom fondens kansli och inom arbetsmarknadens organisationer. Dess uppgift är att utreda förutsättningarna för och behovet av informationsinsatser. År 1975 tillkom en utredningsgrupp för att undersöka möjligheterna att i populariserad form sprida forskningsresultat av allmänt intresse. Förslag till olika åtgärder har lagts fram, vilket bl. a. ledde till att en första omgång lättlästa och tillgängliga forskningsrapponer utgavs våren 1976. Detta arbete har sedan fortsatt i ökad skala. Vissa utredningar publiceras i fondens regi. Dessa används som underlag for konferenser och överläggningar med representanter for olika intressentgrupper.

1.11 Avslutande synpunkter

Arbetarskyddsfondens styrelse har i egen diskussion sökt komma fram till lämpliga effektivitetsmått for bedömning av de FoU-projekt fonden ger bidrag till. Man anser dock att en sådan bedömning är vansklig att utföra

22 Arbetarskyddsfonden. . . sou 1977:53

av flera skäl. Ett av skälen är att verkligheten, när forskningsresultatet är Färdigt att presenteras, har ändrat karaktär. En utveckling har skett under forskningens gång som gör att resultatet inte går att enkelt utvärdera. Ett annat skäl är att det Förekommer stora skillnader i arbetsmiljö och miljöproblem mellan branscher, men också mellan stora och små Företag inom samma bransch. Dessa skillnader kan vara svåra att värdera och ta hänsyn till. Det finns För övrigt ingen bra beskrivning av risker inom arbetslivet i dag och därigenom finns det inte heller en användbar generell bedömningsgrund. Arbetarskyddsfonden är försiktig i sin bedömning av det egna arbetet. lnom vissa områden kan man sägas ha lyckats få till stånd önskad utveckling t. ex. vad gäller branschundersökningar, medan man i andra fall ser frågor som relativt snart måste lösas För att man skall få ett verksamt arbetarskydd. Exempel på frågor av den karaktären är: D Hur kan de mindre Företagen i högre grad än vad nu sker aktiveras och engageras i FoU-verksamhet inom arbetsmiljöområdet? D Vilka möjligheter Finns att till ledning För industrin, främst de mindre och medelstora Företagen, kunna bygga upp referensanläggningar (mönsteranläggningarf? D Vilka nya former att initiera projekt kan ifrågakomma så att nya Forskare och nya, ej så anslagsansökningsvana institutioner uppmuntras och engageras i arbetsmiljöforskningen? Det skall också framhållas att man från Fondens sida framhållit det nödvändiga i att inte helt binda arbetarskyddsfondens medel till speciella institutioner. Fonden önskar behålla visst mått av handlingsfrihet och understryker som sin uppfattning att forskningsmedlen utnyttjas mer effektivt i samspel med skilda institutioner och discipliner.

2 Delegationen för social forskning och

socialstyrelsens FoU-verksamhet

2.1 Bakgrund och forskningsområden

En allt större del av samhällets resurser kanaliseras mot den sociala sektorn for att där medverka till en successiv förbättring av den sociala välfärden. Forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet år en av de medel som används for att dessa resurser skall användas på ett effektivt sätt och for att de målsättningar som satts upp for det sociala området skall kunna nås. Liksom i samhället i övrigt har det inom den sociala sektorn uppstått ett ökat behov av att utnyttja FoU i sektorns verksamhet på lång och kort sikt. Det var bl. a. mot denna bakgrund som chefen for Socialdepartementet den 14 januari l97l tillsatte en särskild utredningsgrupp med uppgift ”att göra en analys av behov, resursfordelning och inriktning av den sociala sektorns forskning och utvecklingsarbete samt forskningens och utveck- Iingsarbetets roll i den sociala sektorns planering”. Detta utredningsarbete startade inom en grupp som utsågs inom samarbetskommittén for social forskning. Denna kommitté tillkom år 1969 för att fungera som ett rådgivande organ åt Socialdepartementet med syfte att verka för samordning av den sociala forskningen. Utredningen lämnade två PM. Den första avsåg en ingående inventering av pågående forskning inom det sociala området. Den andra avsåg ett principforslag rörande resurser och organisation for forskning inom den sociala sektorn. Dessa båda PM utgjorde beslutsunderlag for inrättandet av “delegationen for social forskning” (DSF), vilken började sin verksamhet l juli 1974. Av statsrådsprotokoll. daterat 28 juni 1974, framgår att DSF har till uppgift dels att med utgångspunkt i departementets verksamhetsområden svara for bedömning och samordning av pågående och planerade projekt avseende forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den sociala sektorn, dels att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken. Statssekreteraren i Socialdepartementet utsågs till ordförande i DSF, som dessutom bestod av tio ledamöter jämte elva ersättare. Statssekreteraren avgick 13 november 1975 och samtidigt utsågs en departementstjänsteman inom Socialdepartementet till ny ordförande. Samarbetskommittén för social forskning upphörde de facto att fungera efter det att DSF bildats, även om det dröjde till l december 1975 innan

24 Delegationen _för social forskning. . .

kommittén officiellt förklarades upplöst. De uppgifter som samarbetskommittén hade kvar föll från ovannämnda datum på DSF. l den undersökning som utredningen om DSF gjorde konstaterades att samtliga tidigare undersökningar som avsåg forskning inom socialsektorn varit översiktliga, ofullständiga och tekniskt bristfälliga. Man ansåg att en av anledningarna till detta var att man inom denna sektor inte betraktat FoU som en investering, dvs. som ett instrument för att kvalitativt förbättra och rationalisera produktionen av varor och tjänster. Mot denna bakgrund framhöll utredningen att undersökningen byggde på

uppfattningen att vi inom denna sektor på samma sätt som på flertalet andra samhällsområden i första hand måste betrakta FoU-arbetet som ett instrument för utvecklingen av verksamheten inom socialsektorn och dess olika delområden (Ds S 1973:1 s 2:2).

I anslutning till denna uppfattning om FoU-arbetets funktion i samhällsprocessen anförde utredningen följande: Ökade krav på målbunden forskning, strukturella förändringar av FoU-arbetet mot större, multidisciplinära projekt och ett fastare samband mellan forskningen och potentiella avnämare får heller inte tolkas så att utredningsgruppen skulle anse att anslagen till grundforskning kan inskränkas till förmån för målbunden forskning och utveckling. En viss del av FoU-resurserna måste reserveras för fri, kunskapssökande forskning som kan arbeta i princip obunden av utomvetenskapliga målformuleringar. Tillämpad forskning och utvecklingsarbete i nära kontakt med planeringen inom socialsektorn kan härtill antas skapa nya behov av mera grundläggande forskning och i vissa fall även ge upphov till nya stimulerande utvecklingslinjer för grundforskningen (op cit s 2:3). Utredningen ansåg således att ökad målbunden forskning inte skulle medföra minskade medel för grundforskningen. Samtidigt kunde den målbundna eller tillämpade forskningen ge upphov till nya problemområden för grundforskningen. Utifrån detta grundläggande perspektiv på sektoriell forskning formulerade utredningen en innehållsdelinition av forskning inom socialsektorn. I detta begrepp innefattades allt FoU-arbete som* kunde belysa social-, hälsooch sjukvårdsområdena liksom även sådan FoU som i övrigt kunde antas ha betydelse för socialpolitikens inriktning och utveckling. I den vidsträckta tolkning av begreppet som gjordes inkluderade man även kriminalvårdsforskning, viss miljöforskning samt viss arbetsmarknadspolitisk forskning. Generellt kan man säga att det finns tre tolkningar av begreppet “social forskning. För det första att man med social forskning menar “socialvårdsforskning, dvs. forskning om socialt arbete. l detta inkluderas då inte den forskning som berör hälso- och sjukvård. För det andra kan man med “social forskning” avse den forskning som är att hänföra till den sociala sektorn. Här ingår då både socialvårdsforskning“ och forskning inom hälsooch sjukvård. För det tredje kan man med “social forskning” avse forskning om samhällets sociala aspekter och de sociala konsekvenser i stort som samhällets förändringar medför. I en enkätundersökning som utredningen genomförde användes den indelning av socialsektorn som normalt brukar användas i den samhällspolitiska debatten och i administrationens indelning i funktioner och förvalt-

SOU l977:53 Delegationen för social forskning. . . 25

ningsområden (indelningen sträcker sig även utanför socialdepartementets verksamhetsområde) enligt följande: 1 Allmän försäkring 2 Ekonomiska stödåtgarder 3 Sociala serviceåtgärder 4 Barn- och ungdomsvård 5 Nykterhets- och narkomanvård

6 Åldringsvård

7 Handikappvård (socialt, somatiskt och psykiskt handikappade) 8 Kriminalvård 9 Befolkningens sammansättning och levnadsförhållanden 10 Miljö- och samhällsplanering 11 Arbetarskydd och arbetsmiljö 12 Social-, hälso- och sjukvårdens planering, organisation och personalfrågor 13 Hälsovård 14 Tandvård och tandsjukdomar 15 Somaliska sjukdomar, allmänt 16 Somatiska sjukdomar, spec. hos barn och ungdom 17 Somatiska sjukdomar, spec. hos äldre personer 18 Psykiska sjukdomar, allmänt 19 Psykiska sjukdomar, spec. hos barn och ungdom 20 Psykiska sjukdomar, spec. hos äldre personer 21 Medicinska servicefunktioner 22 Läkemedelsforskning. Den forskning som bedrivs inom ovanstående områden betraktades som tillämpad forskning. Den forskning som inte kunde räknas dit karakteriserades som “ren” social och medicinsk grundforskning och skulle redovisas separat. Enkätundersökningen visade att de resurser som år 1970 satsades på forskning inom den sociala sektorn uppgick till ca 261 miljoner kronor. l detta belopp saknas den universitetsforskning som universiteten själva bekostar. Av de 261 miljonerna år 1970 hade 115 miljoner fördelats, medan 146 miljoner avsåg aktivt själv- eller statsñnansierat FoU-arbete bedrivet med den egna enhetens personal. l prop. 1976/772100 anges att FoU för sociala ändamål” (insatser för barnfamiljer och ungdom, konsumentpolitiska åtgärder, hälso- och socialvård, åtgärder mot brott), som anvisas över statsbudgeten, uppgår till 170 miljoner kronor. I detta belopp ingår således inte medicinsk och samhällsvetenskaplig grundforskning och inte heller de belopp som bekostas av statliga fonder eller avser trafiksäkerhet, pedagogiskt utvecklingsarbete, samhällsplanering m. m. Detta belopp är därför svårt att använda förjämförelser med de belopp, som beräknats vid tidigare tillfällen. Det bör observeras att sektor “sociala ändamåf omfattar mer än vad som är att hänföra till socialdepartementets verksamhetsområde, dvs. till sociala sektorn. De sociala utgifterna har sannolikt stigit snabbare än den satsning som gjorts på forskning och utveckling i detta sammanhang. Detta har i så fall följaktligen lett till att FoU-andelen i relation till de sociala utgifterna har minskat. Detta var också förhållandet när utredningen genomförde sin un-

26 Delegationen _lör social forskning. . .

dersökning, vilket man också påpekade. Att exakt beräkna det belopp som satsas på social forskning i vidare mening är förenat med stora svårigheter och sätten att göra detta på är relativt många. l fortsättningen omfattar den sociala forskningen det som är hänförbart till socialdepartementets verksamhetsområde samt det som kan räknas som sektoriell eller målbunden forskning.

2.2 Grundläggande motiv för inrättandet av ett FoU-styrande

organ inom socialsektorn Utgångspunkten för förändringar av FoU-verksamheten inom socialsektorn står att finna i ett ökat behov av sanzorølning. Detta uttrycks av utredningen på följande sätt: Behovet av en samordning av FoU-verksamhetens skilda funktioner inom detta område gäller både den långsiktigt inriktade forskning och utvecklingsverksamhet, som rör grundläggande sociala förhållanden i samhället, och försöksverksamhet av mer praktisk natur som mera fast bör knytas till de planerande och förvaltande organ inom den samhällssektor för vilken arbetet i första hand är avsett att tjäna som underlag (Ds S 1973:2. s. 4). Som framgår ligger tonvikten både på riktad grundforskning, tillämpad forskning samt utvecklings- och experimentverksamhet. Utvecklingen inom socialsektorn ställer krav på ökade resurser för FoU, främst för att reducera den osäkerhet som är en följd av ökad förändringstakt och komplexitet i samhället. Denna utveckling märks i kostnadsutvecklingen. helhetssyn på individen, ökad social planering, fler och större utredningar m. m. Det är mot denna bakgrund man skall se de forskningsbehov som ligger till grund for den sociala forskningens inriktning. Dessa behov är följande: D För den övergripande målformuleringen och för planeringen av en samhällssektors utveckling krävs forskningsresurser för visserligen tillämpade men likväl långsiktiga studier, som kan öka kunskapsunderlaget för beslutsfattandet och medverka till att gjorda insatser kontinuerligt följs upp. Man kan här närmast tala om riktad grundforskning, framtids- och miljöstudier, som kan ge underlag för formuleringen av långsiktiga mål och som utgör en del av de totala resurserna för långsiktig planering inom respektive samhällssektor. D När de övergripande målen väl fastställts, erfordras forskningsinsatser även i anslutning till den långsiktiga planeringen lperspektivplaneringen) för att ange och konkretisera alternativa vägar att nå dessa mål. D l anslutning till organ med ansvar för planeringen på medellång och kort sikt (programplanering inom statliga myndigheter och kommuner) och för tillsyn inom olika delar av sektorn kommer forskning samt i första hand utvecklingsarbete och försöksverksamhet att utgöra en naturlig komponent för att säkerställa att målen kan förverkligas i enlighet rred beslutade handlingslinjer. FoU-verksamheten bör bedrivas som ett led dels i planeringen. dels i genomförandet och utvärderingen av olika åtgärder.

Delegationen för social forskning. . . 27

Forskningsbehovet bestäms med utgångspunkt i framtagandet av kunskapsunderlag för målformulering, planeringsverksamhet och åtgärder. Utifrån denna generella behovsanalys angående FoU formulerar utredningen tre A/imkrionei för FoU inom socialsektorn enligt Följande: D Kunskapsbyggande och teoribildande forskning Wmålformulerande f0rskning“) D FoU i planeringens tjänst (planeringsforskning“) D FoU som en del av åtgärdande och uppföljning (”åtgärdsforskning). Genom att uppfylla dessa funktioner kan FoU i första hand ses som ett utvecklingsinstrument” (Ds S 1973:2, s. 8). Med denna syn följer också att det måste ske ett “fortlöpande samspel mellan forskningen och de planerande och producerande funktionerna på olika nivåer. Detta innebär att det för den sektorsbundna forskningen krävs en Organisationsform som gör socialsektorn det möjligt för avnämarna/huvudmännen inom departement, myndigheter och kommuner - att formulera målen för FoU-verksamheten och påverka prioriteringen av forskningsinsatserna. Garantier måste även skapas för att forskarna kan fylla en rådgivande funktion. som kan bidra till en effektiv överföring av forskningsresultat till avnämarna (Ds S 1973:2, s. 8-9). Medlet för att få till stånd detta samspel blir att göra en förstärkning och samordning av planerings- och ledningsorganisationen, dvs. funktioner för formulering av program beträffande FoU-verksamheten (Ds 1973:2, s. 9). Mer konkret skedde förstärkningen genom tillskapande av delegationen for social forskning (DSF).

2.3 av DSFs mål, organisation och verksamhet Beskrivning

2.3.1 Mål och uppgifter Delegationen för social forskning har formell status av en kommitté och i kommittéberättelsen år 1976 anges de grundläggande uppgifterna för delegationen på följande sätt: D Att med utgångspunkt i departementets verksamhetsområden svara för bedömning och samordning av pågående och planerade projekt avseende forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den sociala sektorn. D Att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken. Det är således bedömning, samordning och initiering av FoU som är DFSs grundläggande uppgifter. Av uppgiftsbeskrivningen framgår att DSF skall verka både inom sociala sektorn och inom socialpolitiken som helhet. Det senare är ett vidare begrepp än sociala sektorn och därmed skulle DFS ha möjlighet att initiera projekt även utanför den fastlagda sektorsgränsen. l utredningens betänkande anges något mer utförligt de uppgifter som var tänkta för DFS, vilka sammanfattades enligt följande:

28 De/egationen för social forskning. . . SOU I977:53

D Att inom ramen for de medel som ställs till delegationens förfogande initiera FoU-projekt av betydelse för social-, sjukvårds- och hälsovårdspolitiken. D Att efter ansökan stödja forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom området i fråga. D Att verka för samordning av insatserna för forskning. utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom området. D Att kartlägga, följa och genom egna utredningar analysera utvecklingen på det i vid mening socialpolitiska fältet. D Att verka för samordning mellan planering och forskningsinsatser inom området, bl. a. genom att befrämja samarbete mellan forskning och förvaltning på central och lokal nivå.

Samordningsuppgiften spaltas här upp i två olika delar: dels en del avseende FoU-samordning, dels en del avseende samordning mellan FoU och planeringsverksamhet. Utredningen förutsätter också att DSF självt skall utföra analyser som underlag för identifiering av forskningsbehov.

2.3.2 Organisation DSF är nära knutet till socialdepartementet. sekretariatet är lokaliserat till departementet. Ordförande i delegationen är som tidigare framhållits en tjänsteman vid Socialdepartementet. De ordinarie ledamöterna (inkl. ordf) i DSF är fördelade enligt följande (budgetåret 1975/76):

universiteten statliga verken landstingen

BJ-_NJP\)DJI\J

kommunerna riksdagen departement Summa l2

Ungefär motsvarande fördelning gäller för ersättare för de ordinarie ledamöterna.

2.3.3 F orskningsprogram Som grund för DSFs verksamhet fanns från början inte något klart definierat forskningsprogram. Det dröjde en viss tid innan DSF började driva någon typ av planeringsverksamhet som medel för initiativ och styrning. Under senare tid har DSF formulerat ett program som skall användas for prioritering och initiering av olika forskningsprojekt.

2.3.4 Forskningsmedel och derasfördelning

Delegationen har egentligen inga egna medel, utan dessa utdelas av socialdepanementet. Det är således socialdepartementet som disponerar medlen. År 1970 fick Socialdepartementet ett anslag på 2 miljoner kronor för för-

Delegationen for social _f0/skning. . .

söksverksamhet. Detta belopp var oförändrat fram till 1 juli 1974. Förutom dessa medel kunde man för social forskning utnyttja en del av glesbygdsanslaget, dvs. medel som anvisades under anslaget bidrag till social hemhjälp” (avsåg försöksverksamhet for vård och service m. m. i glesbygden). Beloppet för detta ändamål uppgick fram till 1 juli 1974 till 10 miljoner kronor. Tillsammans fanns således ett belopp på sammanlagt 12 miljoner att utnyttja for FoU vid DSFs tillkomst. 1 samband med att delegationen startade i juli 1974 slogs dessa båda anslag ihop. Dessutom skedde ett tillskott med 3 miljoner kronor så att det totala beloppet blev 15 miljoner kronor. Men av dessa skulle hälften användas för glesbygdsändamål. Under det första budgetåret (74/75) använde DSF knappt hälften av de medel som fanns att tillgå, och därför gjordes reserveringar till nästkommande budgetår. För budgetåret 1977/78 har medel föreslagits uppgående till ett belopp av 18.5 miljoner. Det kan noteras att dessa ökningar knappt täcker kostnads- och lönehöjningar under denna tid (prop. l976/77zl00, bil. 7). En allt större del av anslaget går till forskning. vilket leder till att en allt mindre del går till glesbygden. 1 dag går nära 3/4 av de medel som DSF administrerar till socialstyrelsen, antingen direkt eller indirekt. Detta förhållande är till stor del historiskt betingat. När DSF tillkom gick de forskningsanslag som Socialdepartementet forfogade över till mellan 90 och 95 % till socialstyrelsen, dvs. nästan hela anslaget till “försöksverksamhet” på 2 miljoner kronor gick till socialstyrelsen. Till stor del var också DSFs medel i början uppbundna av projekt som redan pågick inom socialstyrelsen. Av nedanstående tabell framgår hur beviljade anslag fördelar sig på olika tillämpningsområden.

Tabell 2:1 Anslag till social forskning fördelat på olika tillämpningsområden (kr)

Befolkningens sammansättning och levnadsförhållanden 640 000 640 000 Miljö- och samhällsplanering 341 700 341 700 Sociala hälso- och sjukvårdens plane-

Psykiska sjukdomar, spec. hos barn och ungdom 99 900 99 900 Psykiska sjukdomar. spec. hos äldre

Källa: Verksamhetsberättelse från DSF.

30 Delegationen _för social . . forskning.

Av tabellen framgår att huvuddelen av medlen har gått till socialvård“ (ca l4 miljoner av det sammanlagda beloppet). Sålunda har ca 1.5 miljoner satsats på hälso- och sjukvård”. De belopp som fördelats under perioden 74-07-01-75-10-31 fördelar sig i stort på följande fyra mottagarkategorier:

Socialstyrelsen 9 535 900 Riksförsäkringsverket 680 000 Universitet och högskolor 618 700 Ovriga 585 0()0 Totalt kr ll 419600

De medel som tilldelats socialstyrelsen kan i sin tur delas upp i två kategorier. dels de medel som socialstyrelsen använt i egen verksamhet, dels de som socialstyrelsen i sin tur har fördelat vidare på andra forskningsutförande organ, t. ex. universitet och högskolor. Uppskattningsvis har 6,3 miljoner använts inom socialstyrelsen och 3.2 miljoner har fördelats vidare. huvudsakligen på universitet och högskolor. DSF har samma ansökningstider som de mer renodlade forskningsråden. dvs. l februari och l september. Efter det att ansökan har kommit in registreras den och blir föremål för bedömning av en bedömargrupp enligt vissa kriterier. Varje bedömare avger sin bedömning och dessa bedömningar l sammanfattas sedan. På så sätt får man för varje ansökan en sammanvägd bedömning. Sedan fördelas pengarna på de ansökningar som fått de främsta prioriteringarna. Socialstyrelsen söker medel en gång per år, nämligen den l februari. lnom socialstyrelsen bedömer man först internt sina projekt genom en särskilt tillsatt bedömargrupp, som består av professionella socialpersoner utanför styrelsen. Vid dessa bedömningar används samma kriterier som DSF använder för sina bedömningar. Efter denna bedömning skickar socialstyrelsen in ansökningarna till delegationen. DSFs bedömargrupp sammanfaller till stor del med socialstyrelsens bedömargrupp. Socialstyrelsen får liksom andra sökande göra individuella projektbeskrivningar. Men socialstyrelsen har ändock att söka medlen inom ramen for ett tidigare fixerat belopp. Här är det delvis en tolkningsfråga, huruvida socialstyrelsen varje år kan garanteras ett visst belopp for FoU. lnom socialstyrelsen anser man dock att DSF varje år reserverar medel för socialstyrelsen. Liknande reservationer görs i så fall även för riksförsäkringsverket. Efter det att socialstyrelsens bedömargrupp avlämnat sin vetenskapliga bedömning, återstår det för avdelningschefskonferensen inom socialstyrelsen att fatta sitt beslut. Detta beslut grundar sig på en sammanvägning av inomvetenskapliga och utomvetenskapliga kriterier. För socialstyrelsen kommer samhällsrelevansen i första hand och den inomvetenskapliga betydelsen i andra hand. För socialstyrelsens och andra myndigheters ansökningar görs inga skriftliga bedömningar av delegationen och dess bedömargrupp. Innebörden av detta är att DSFs bedömargrupp inte behandlar de ansökningar som kommer från verken. På så sätt blir inte alla ansökningar bedömda på exakt samma sätt, vilket kan leda till att skillnader i prioriteringarna kan uppstå.

Delegationen för social _fo/Skning. . .

2.4 Nuvarande situation

I förhållande till de mål och uppgifter som formulerats för DSFs verksamhet och till de intentioner som finns bakom dess bildande kan man konstatera. att det varit svårt att fullfölja alla uppgifter eller att till fullo kunna leva upp till intentionerna. Detta konstaterande grundas till stor del på en analys av de uppgifter som DSF borde ha enligt tidigare utredningar och uttalanden från personer som medverkat i förarbetena till DSF. l de direktiv som låg till grund for utredningen om DSF kan man också skymta planer på att samordningsarbetet rörande FoU inom socialsektorn skulle vara relativt sett mer omfattande än vad som hittills har varit fallet. Det skall emellertid framhållas att ambitionerna för ”styrningen” av den sociala forskningen successivt sänkts, samtidigt som begränsningar har gjorts avseende vad som skall räknas till forskningsområdet och vad som skall prioriteras. Dessa förhållanden påverkar naturligtvis bedömningen av om ambitionerna och syftena har förverkligats. Man har inom delegationen i stor utsträckning saknat resurser att mer ingående kartlägga forskningsbehovet inom det sociala området och därmed få underlag till formulerandet av ett forskningsprogram. De medel som DSF förfogar över är också små i förhållande till det belopp som totalt satsas på social forskning. Sett i ett internationellt perspektiv satsas det i Sverige förhållandevis små resurser på social forskning, både i absoluta termer och i förhållande till den sociala sektorns storlek totalt sett. Detta framhölls av den utredning som föreslog inrättandet av DSF. Genom att socialstyrelsen varit så dominerande inom forskningsområdet har det sannolikt inte framstått som särskilt angeläget för DSF att formulera ett forskningsprogram. inrättandet av DSF kan inte hittills antas ha förändrat situationen för den sociala forskningen i någon större utsträckning. Detta beror till viss del på att DSF inte har existerat någon längre tid, att DSF har starkt begränsade resurser etc. Forskningsresurserna är fortfarande splittrade och “socialvårdsforskningen har fortfarande en relativt svag ställning. Antalet tvärvetenskapliga projekt har sannolikt ökat, men att bedriva dessa projekt inom detta område möter samma svårigheter som inom andra områden. Slutligen kan det antas att FoU-resultatens utnyttjande i sektorns planeringsarbete inte har ökat nämnvärt. En arbetsgrupp inom socialstyrelsen och Spri har särskilt behandlat frågan om förhållandet mellan FoU och planeringsverksamhet. Gruppen hävdar att det finns ett gap mellan det FoU-arbete som bedrivs inom sjukvården (antas även gälla för sociala sektorn totalt sett) och dess tillämpning inom planering och praktisk sjukvård. Angelägna forskningsområden försummas samtidigt som värdefulla rön inte alltid omsätts i praktiken så snabbt och effektivt som man kan önska. Som huvudorsak till dessa förhållanden anges

El att de för hälso- och sjukvårdens planering och drift ansvariga huvudmännen i för liten utsträckning formulerar och bekantgör sina behov av forsknings- och utvecklingsinsatser D att ansvaret för initiering, genomförande och finansiering av praktiskt anknutet forsknings- och utvecklingsarbete är oklart och stalittrat

32 Delegationen _för social _f0rskning. . .

D att meriteringssystemet inom den akademiska forskningen inte befordrar tillämpat forsknings- och utvecklingsarbete D att spridningen av praktiskt tillämpbara resultat är otillfredsställande. I socialvårdsutredningens betänkande anges att FoU-arbetet inom socialvården skall tjäna följande syften: D Ge underlag för planering och utveckling av socialvårdens insatser på olika nivåer D Ge underlag för utformningen av riktlinjer på såväl central som lokal nivå D Ge underlag för fältarbetet. För att kunna bidra till dessa syften anser socialutredningen att Följande områden bör prioriteras: D Kontinuerlig kartläggning av den sociala situationen D Analys av orsakssambanden bakom problemen D Successiv metodutveckling: metoder för såväl allmänt förebyggande som individ- och familjeorienterande insatser D Uppföljning och utvärdering.

Ytterligare två grundläggande riktningsangivelser för FoU-arbetet ges; dels att det även bör inriktas mot en kritisk granskning av den sociala verklighet socialvården möter och av socialvårdens sätt att arbeta, dels att det bör inriktas mot frågor som är centrala för möjligheterna att förverkliga socialvårdens mål. l socialutredningen framhålls också att de praktiska problem och erfarenheter som socialarbetarna möter bör vara ett viktigt underlag för beslut om inriktningen av forskningen och utvecklingsarbetet. l sitt remissvar på socialutredningen understryker socialstyrelsen, att det behövs ökad forskning ifråga om behovsstrukturer, utvärdering samt metoder lör behandling och samhällsplanering. Vidare anser socialstyrelsen av tillämpad bör kunna medverka i att man jämte bedrivande forskning grundforskning. Socialstyrelsen vill även särskilt betona mål- och programformulering på riks-, regional- och lokalnivå som forskningsområde. Som tidigare framhållits har socialsektorn expanderat snabbare än de sektoriella forskningsresurserna. Delegationen svarar också för en mycket liten del av FoU-resurserna. DSFs roll som forskningsadministrativt organ påverkas också av att den egna kapaciteten på det administrativa området är starkt begränsad. l detta avseende har det inte fram till i dag skett några större förändringar sedan delegationens tillkomst. Från socialstyrelsens sida framhålles i ett remissvar på forskningsrådsutredningens betänkande Forskningsråd (SOU 1975:26) att värdet av forsknings-, utvecklings- och försöksprojekt är relaterat till i vilken omfattning de kan förväntas ge nödvändiga kunskaper för programarbetet inom sektorn“. För att denna koppling skall kunna ske mellan FoU-arbetet och programverksamheten framhåller socialstyrelsen följande förutsättningar: Som en förutsättning för att socialsektorn genom sektorsforskningen skall kunna erhålla erforderligt beslutsunderlag bör gälla att denna forskning genomförs i nära samverkan med kommuner och landsting. En nära samverkan bör även ske med den föreslagna nya forskningsrådsorganisationen. Av stor betydelse är därvid. att

Delegationen för social forskning. . . 33

socialsektorn garanteras inflytande på utformningen av och tillämpningen av regler for forskningsrådens prioritering av det forsknings- och utvecklingsarbete. som bedrivs av dem. Behovet av kvalilicerade forskare till sektorsforskningen måste också tillgodoses. Många av de frågeställningar. som måste belysas genom sektoriell forskning är sådana att forskare från olika discipliner behöver samarbeta (tvärvetenskaplig forskning). Som ytterligare en förutsättning anges att socialstyrelsen for att kunna påverka olika intressenters Verksamhetsinriktning måste ha en vetenskaplig trovärdighet och därpå baserad kunskap, som inte blott överträffar intressenternas utan även ger uttryck för en framåtriktad ambition. I dag är således den vetenskapliga kompetensen hos sektororganen inte tillräcklig för att kunna hålla en dialog levande mellan dessa organ och forskarna. Socialsektorns behov av kunskaper sträcker sig från grundforskning till, praktiska försök. Av detta drar socialstyrelsen slutsatsen att det bör linnas ett ömsesidigt utbyte av impulser, erfarenheter och kunskaper mellan sektoriella och icke-sektoriella forskningsverksamheter inbördes och med det praktiska arbetet inom socialsektorn. i Den nuvarande inriktningen av forskningsverksamheten är mycket ojämnt fördelad mellan olika delområden inom sektorn. Den ojämforligt största delen går till hälso- och sjukvård och en mindre del till socialvård. Klart lågprioriterad är också sådan forskning som syftar till att på något längre sikt planera sektorns utveckling och att värdera effekterna av olika åtgärder både på kort och lång sikt. Enligt socialstyrelsen bör DSF klarlägga behovet av resursförstärkning till FoU och senare samordna forskningsverksamheten. Socialstyrelsen har i denna situation ambitioner att erhålla en större andel egna FoU-medel. Detta krav motiveras också av en förändring i socialstyrelsens verksamhetsinriktning: Styrelsens ändrade arbetsformer från detaljerad tillsyn och kontroll till mer övergripande planeringsinsatser och information om vårdarbetets innehåll och form liksom till bättre samverkan mellan huvudmännen för socialvården och hälso- och sjukvården ställer ökade krav på dess forsknings-. utvccklings- och försöksverksamheter.

Som tidigare framhållits råder det ett mycket nära samband mellan DSF och socialstyrelsen. Förhållandet att socialstyrelsen måste söka medel för ett år i taget från delegationen gör att man upplever en osäkerhet, som ger upphov till inslabilitet. Med egna FoU-medel anser man att man skulle kunna planera FoU-verksamheten på längre sikt och därmed bättre kunna samordna denna verksamhet med den långsiktiga planerings- och programverksamheten. lnom socialstyrelsen ser man ett direkt samband mellan planering, programbudgetering och FoU. När programbudgeteringen är förverkligad antas att socialstyrelsen lättare skulle kunna erhålla egna FoUmedel i ett särskilt delprogram. Någon egentlig brist på forskare inom den sociala sektorn förekommer generellt sett inte, möjligen att det linnas en brist inom vissa områden. Det gäller för socialvården där det enligt socialstyrelsen förekommer mycket lite forskning kring “socialt arbete. Ett problem som delvis sammanhänger med detta är att det finns ett stort gap mellan forskning och tillämpning inom den samhällsvetenskapliga delen av den sociala forskningen. Detta

34 Delegationen för social forskning. . .

är i stort sett inte fallet, när det gäller medicinsk forskning. Detta gap beror delvis på att socialhögskolorna enbart fungerar genom utbildningsinstiutioner och att den forskning som förekommer inom området är universitetsbunden. Avslutningsvis kan nämnas att socialstyrelsen i ett projekt i en pågående översynsutredning utreder socialstyrelsens FoU-verksamhet. Denna (versynsutredning linansieras via särskilda anslag och bedrivs till övervägande del med socialstyrelsens egen personal. [direktiven till utredningen framgår att socialstyrelsen avser att bygga upp en struktur för samordning ax sin FoU-verksamhet. Genom denna organisation får man medel att mer direkt kommunicera med DSF.

2.5 Initiativ och påverkan

DSF kan sägas ha karakteriserats av viss passivitet, när det gällt att ta egna initiativ och att på olika sätt påverka forskningsläget. Man har inte i någon större utsträckning gått ut med information till potentiella sökare av forskningsmedlen. Delegationen har inte heller fungerat som en aktiv förbindelselänk mellan användarna och forskarna. Det är inte förrän nu t 1977) som DSF försökt att spegla forskningsbehovet inom sektorn genom att kartlägga inom vilka områden som en satsning verkar vara mest angelägen. Den nära anknytningen till Socialdepartementet kan göra att en viss osäkerhet råder om vilka initiativ som kan tas och hur detta skall gå till. DSF driver inte några FoU-projekt i egen regi. Man har inte heller satt igång några forskningsprojekt delinierade med utgångspunkt i DSFs bedömning av forskningsbehovet. Dock sker utifrån det nu tillskapade forskningsprogrammet en viss prioritering av inkomna projekt. Genom socialstyrelsens dominerande ställning gentemot DSF kan här antas ske en viss påverkan. Socialstyrelsen har också större möjligheter än DSF att initiera projekt, både interna och externa. vilket också sker. S0cialstyrelsen ger också förslag till DSF om projekt, vilka man anser att DSF skall finansiera med andra organ och vilka socialstyrelsen inte begär några medel for.

2.6 Kriterier för bedömning

Som tidigare framhållits har DSF en särskild bedömargrupp. som har till uppgift att bedöma de ansökningar som kommer in till DSF. Denna bedömning gäller inte de ansökningar som kommer från socialstyrelsen och riksforsäkringsverket. Ansökningarna bedöms efter två huvudlinjer. Den ena avser en extern prioritering av ansökningshandlingarna, dvs. deras samhällsnytta. Delegationen har här ett poängsättningssystem som sträcker sig från 0 till 3. Den sociala eller samhälleliga angelägenhetsgraden bedöms således i följande fyra nivåer:

Delegationen for social forskning. . . 35

0 saknar intresse l intressant ll stort samhällsintresse lll högsta samhällsintresse.

Den andra huvudlinjen avser projektets interna betydelse, dvs. dess belydelse i inomvetenskaplig bemärkelse. När det gäller denna linje använder man sig av en poängsättning som sträcker sig från O till 4 poäng. De interna kriterierna har sedan grupperats i tre avdelningar. Detta tillvägagångssätt kan åskådliggöras i en “bedömningsmatris” enligt Följande:

Tabell 2:2 Bedömningsmatris för projekt inom social forskning

Frågeställning Metodik Sökandens kompetens för uppgiften 4 Klar, originell 4 Materialet originellt 4 Utomordentligt god eller svåråtkomligt Hög originalitet och/eller tekniken originell utarbetad av den sökande ka.) Klar, mycket intressant 3 Materialet adekvat, 3 Mycket god metoden adekvat, delvis ny k) Klar, intressant 2 Materialet adekvat. 2 God Metoden konventionell u.a. för ändamålet Klar, men ointressant l Materialet el. meto- l Tveksam t.ex. på grund av att diken ej helt adekvat undersökningen tidigare utförts el. nu utförs på annat håll. Oklar. Frågeställningen oklar, ej i samklang med den aktuella forskningsfronten 0 Felaktig 0 Felaktig 0 Saknas

Själva bedömningsprocessen går till så att ansökningarna skickas ut till ledamöterna i bedömargruppen som har att ta ställning till ansökan i Följande fyra avseenden:

D Kriterievarclen: dvs. externt poängvärde och internt poängvärde (frågeställning, metod och kompetens). D Budgeten: tillstyrkande resp. analys avseende lön, resor och traktamenten samt övriga expenser. D Samråd: om behov av samråd finns med pågående eller planerad utredning och/eller forskningsprojekt.

D Övriga synpunkter: om liknande projekt har utförts eller utförs, annan

metod önskvärd, förändring av tidsplan etc.

Efter det att bedömningarna kommit DSF tillhanda, upprättar sekreteraren

36 Delegationen för social _f0rskning. . .

en sammanställning av bedömningarna på en särskilt utformad blankett. En sammanställning görs således for varje ansökan. vilken innebär att de olika bedömarnas resultat läggs samman nivåvis. Sammanställningarna över bedömningarna behandlas sedan i arbetsutskottet, som utarbetar prioriteringsforslag. Delegationen beslutar sedan om de forslag som skall erhålla medel från departementet. Det är sedan departementet som har det slutgiltiga avgörandet. Några större olikheter i bedömningarna mellan DSF och Socialdepartementet har hittills inte forekommit, vilket kan förklaras av den nära samhörighet som linrs mellan dem. Detta sätt att arbeta med bedömningskriterier har DSF hämtat från medicinska forskningsrådet (MFR). l vilken utsträckning dessa kritertebedöntningar är utslagsgivande, eller om också andra förekommer. har inte kunnat bedömas.

2.7 Samverkan med andra

organ

Socialdepartementets och socialstyrelsens dominerande roll for DSFs sätt att fungera har tidigare poängterats. Socialdepartementet bestämmer forskningens inriktning. Socialstyrelsen är den största användaren av forskningsmedlen och har naturligtvis ett visst inflytande på DSF och forskningsinriktningen. Riksförsäkringsverkets roll är mindre markerad. En ökad samverkan sker från DSFs sida gentemot medicinska forskningsrådet (främst socialmedicin) och samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Den forskning som DSF stöder tenderar många gånger att beröra flera olika discipliner och därför har DSF ett stort kontaktbehov. DSF har också anpassat sig till forskningsråden på så sätt att man tillämpar samma ansökningsterminer som dessa. Delegationen började år l976 ett utbyte med forskningsråden av ansökningar, vilka kunde antas falla inom de olika organens forskningsområden. Med de forskningsutforande organen (med undantag av socialstyrelsen och riksforsäkringsverket) har DSF förhållandevis liten samverkan. Detta gäller såväl for universitet och socialhögskolor som for forskningsinstitut (t. ex. institutet for social forskning (SOFl). Inte heller med kommunala och regionala organ (kommuner och landsting) har DSF någon större grad av samverkan. Delegationen fungerar inte heller här i någon större omfattning som förmedlare i forskningsfrågor mellan olika aktörer.

2.8 DSFs roll

DSF har hittills mest spelat rollen som passiv forskningsadniinistratör”. speciellt åt Socialdepartementet och socialstyrelsen. l administratörsrollen ligger att vara beredande instans åt Socialdepartementet och att finansiera en väsentlig del av socialstyrelsens FoU-verksamhet. På grund av det sätt på vilket rollen har spelats, har det hittills inte förekommit någon konkurrens eller konflikt med andra forskningsstödjande organ.

Delegationen för social forskning. . . 37

En tänkbar rollfördelning mellan DSF och socialstyrelsen inom en snar framtid är att DSF å sin sida initierar och samordnar ett antal kartläggningsoch utvärderingsprojekt avseende stora delar av den sociala sektorn. Socialstyrelsen å sin sida initierar och samordnar då projekt som direkt eller indirekt hör samman med den programformulerande eller programlagda verksamheten. En svårighet med rollfordelningen mellan de båda organen är att de täcker varandra så mycket, dvs. socialstyrelsen har i stort sett ett ansvar som sträcker sig över hela den sociala sektorn. Det finns inte, som t. ex. inom transportsektorn, ett antal myndigheter vilkas verksamheter måste samordnas av ett övergripande organ för formulering av FoU-program.

2.9 Inriktning av stödd forskning

Ansatsen omfattar hela det omrâde som traditionellt hör till social forskning. även om medicinsk forskning av huvudsaklig somatisk natur inte ingår. Betoningen ligger vid forskning som kan betecknas som “problemnära“, dvs. den kan ge uppslag till lösandet av relativt konkreta problem. Forskningen är således huvudsakligen åtgärdsorienterad. Denna inriktning innebär samtidigt att man har gått “den smala vägen“, dvs. man har satsat på förhållandevis begränsade projekt, som har mindre med problemidentiliering och målformulering att göra. Utvärderingsforskning avseende större områden förekommer i stort sett ännu inte. Möjligheten att använda forskningsresultaten i sektorns långsiktiga planering är svår att bedöma. Med det framstår som klart att en mycket liten del av forskningen direkt är inriktad på att fungera som planeringsunderlag för ett mera långsiktigt beslutsfattande. som sträcker sig över sektorn som helhet. Avseende dimensionerna samhällsrelevans och “inomvetenskaplig betydelse” kan projekten sägas bedömas i båda dessa dimensioner. även om forskningens inriktning har en högre grad av samhällsrelevans (problemnärheten) än av inomvetenskaplighet tt. ex. teoriutvecklingen och originaliteten). Uppdelningen av grundforskning som huvudsakligen inomvetenforskning som huvudsakligen utomvetenskaplig. anser skaplig och sektoriell man inom socialstyrelsen inte gäller för forskning inom den sociala sektorn.

2.10 Avslutande synpunkter

Förväntningarna var på olika håll stora när utredningen om social forskning startade. Dess arbete ledde till inrättandet av delegationen för social forskresurser och bindningar till socialstyrelsen och soning. Med nuvarande cialdepartementet har DSF hittills inte motsvarat dessa förväntningar. DSF har huvudsakligen spelat rollen som beredningsorgan till socialdepartementet och som linansieringsorgan åt socialstyrelsen och riksförsäkringsverket. När institutet för arbetsmarknadsfrågor övergick i ny form till institutet för social forskning (SOFI) förväntades också att en kraftig resursförstärkning skulle ske för utförande av social forskning. Men inom socialstyrelsen anser

38 Delegationen för social forskning. . .

man att SOFI hittills endast kommit att spela en förhållandevis blygsam roll med hänsyn till den sociala forskningen. Socialstyrelsen förfogar i dag över FoU-medel som uppgår till ca 35 miljoner kronor, varav ca l2 miljoner erhålls via DSF. Resten erhålls i form av rikstatsanslag (t. ex. Dalbyprojektet och utveckling av hälsokontroller) och andra ñnansieringskällor, t. ex. Cancerfonden. Utöver dessa belopp förfogar socialstyrelsen över de FoU-resurser som de styrelsen underställda laboratorierna och klinikerna utgör. Dessa FoU-resurser sammantagna anses inom socialstyrelsen inte i tillräcklig utsträckning utgöra ett underlag lör att man med hjälp av forskningen skall kunna påverka sektorns utveckling. Detta gäller särskilt socialvårdsforskningen. lnom den medicinska forskningen är problemet att det kvalificerade FoUarbete som görs i otillräcklig grad har påverkat och påverkats av hälsooch sjukvårdsplaneringen. Den forskning som bedrivs inom detta område bör for att fungera som underlag till planeringen mer inriktas på övergripande studier.

3 Konsumentverkets FoU-verksamhet

3.1 Bakgrund och forskningsområde

3. l . 1 K onsumenrupplysningen etableras har delinierats som “objektiv information som via Konsumentupplysning massmedia utgår ifrån identilierbztra sändare utan avsikt att for egen fördel främja avsättning av berörda produkter och tjänster. i syfte att hjälpa konsumenterna till för dem själva tillfredsställande beslut att köpa eller inte 1969). Denna definition är en tämligen strikt definition köpa” (Wärneryd, av konsumentupplysning med nära anknytning till masskommunikationsteori och har delvis använts från forskarhåll för att möjliggöra forskningssynpunkter på en stor del av det som i dagligt tal benämns konsumentupplysning. Källor för konsumentupplysningen är bl.a. varuprovningar, och beteendevetenskapliga undersökningar, vilka funktionsundersökningar varit bestämmande för konsumentforskningens inriktning och bidragit med underlag till konsumentpolitikens utformning. Arbetet inom konsumentupplysningsområdet inleddes i och med att byrån Aktiv hushållning” inrättades l940 för att främja hushållning med knappa konsumtionsresurser under andra världskriget. År 1944 tillkom Hemmens med uppgift att undersöka och ge upplysningar om hemforskningsinstitut, mets varor och arbetsredskap. Aktiv hushållning inlemmades senare i Hemmens forskningsinstitut. Ett antal statliga utredningar inom konsument, konkurrens- och prisområdet tillsattes under 40- och 50-talen. Av dessa kan här nämnas 1946 års utredning angående kvalitetsforskning och konsumentupplysning. Denna hade att utreda frågor beträffande intensifierad forsknings- och upplysningsverksamhet om förhållandet mellan pris och kvalitet. Utredningarna resulterade bl. a. i inrättandet av varudeklarationsnämnden, näringsfrihetsrådet och statens pris- och kartellnämnd. Hemmens ombildades år 1957 till statens institut för forskningsinstitut som statens konsumentrâd inrättades för främkonsumentfrågor samtidigt samarbete och upplysning på konsumentområdet. Konjande av forskning, sumentrådet var medelsfördelande organ. medan konsumentinstitutet be-

drev forskning, varuprovning och upplysning i syfte att verka för att ra-

tionalisera arbetsförhållandena i enskilda och kollektiva hushåll samt för mot goda och ändamålsenliga varor. att inrikta produktion och konsumtion

40 Konsumentverkets F oU- verksamhet

3.1.2 Verksamheten vid statens konsumentrâd

Konsumentrådet verkade bl. a. som ett sektorinriktat forskningsråd åren 1957-72, varefter det uppgick i det år 1973 nybildade konsumentverket. Rådet var sammansatt av 15 ledamöter som representerade allmänna konsumentintressen, näringslivet och forskningsintressen. Dess kansli var till en början litet, men under senare hälften av 60-talet utökades det till att omfatta ett 30-tal personer. Rådets kansli hade ursprungligen en administrerande funktion föratt sedan isamband med utökning av antalet anställda även framstå som utrednings- och forskningskansli. Rådet eftersträvade därvid en viss nyorientering av verksamheten på konsumentområdet med ökat utrymme för undersökningar inom tjänstesektorn, garantiförpliktelser och standardkontrakt, miljöfrågor samt frågor kring bilen. Dessutom startade konsumentrådet i egen regi 1968 en allmän reklamationsnämnd efter norsk- /dansk förebild. Konsumentrådet tillämpade inga fasta anslagsterminer, utan forskningsansökningar behandlades löpande under året. Bedömningen av anslagsärendena skedde ej efter fastställda kriterier utan kom till stånd efter bearbetning på kansliplanet och remissomgâng till sakkunniga samt i fri diskussion på styrelsesammanträdena. I april 1966 framförde konsumentrådet i en promemoria till forskningsberedningen sin grundläggande syn på konsumentforskningen som forsknings- och undersökningsverksamhet inriktad på att höja konsumenternas välfärd genom att skapa förutsättningar för från individuell synpunkt riktiga konsumtionsval. Konsumentforskningens tvärvetenskapliga karaktär betonades. Rådet framhöll också vikten av att det lick egna möjligheter att initiera forskning och bedriva utredningar i egen regi. Tillsammans med promemorian överlämnades ett antal skrivelser som exempliñerade angelägna forskningsområden. Dessa hade författats endera av aktiva forskare eller inom konsumentrådet och berörde beteendevetenskaplig och nationalekonomisk konsumentforskning samt bostadssociologiska problem, tekniska provningsmetodproblem, näringsforskning, miljöfrågor sedda från konsumentsynpunkt, bilar som forskningsobjekt med utgångspunkt i konsumentens önskemål, konsumenttjänster och forskning rörande produktionsförhållanden i hemmet. Konsumentrådet fördelade under de första verksamhetsâren (1957-1962) drygt sex miljoner kronor på forskning och upplysning. Under verksamhetsåren 62/63-71 /72 fördelades drygt 14 miljoner kronor av rådet på forskning och upplysning. Under åren 1971 och 1972 skedde en viss minskning som bl. a. kan förklaras av en avvaktande hållning i samband med konsumentutredningen och dess förslag till inrättande av ett samordnat konsumentorgan. som i sig skulle inkludera viss FoU-verksamhet samtidigt som organet skulle administrera ett reservationsanslag för forskningsändamål. Om man betraktar fördelningen av beviljade anslag på skilda forskningsområden finner man att tidigare års konsumentforskning varit inriktad på varucentrerad forskning och provning främst med anknytning till livsmedel, beklädnad samt arbetsredskap och maskiner för hemmets skötsel. En stor del av de forskningsmedel som konsumentrådet fördelade under slutet av

Konsumentverkets F0 U- verksamhet

60-talet avsåg undersökningar rörande mer kapitalkrävande varor och tjänssällskapsresor och reguljära flygresor. Konsumentter, t. ex. fargtelevision, rådet fördelade dessutom betydande summor under senare hälften av 60-talet till forskning avseende konsumenten som köpare och som påverkare i företagens innovationsprocesser. under konsumentrådets verksamhetstid var i stor ut- Anslagsmottagare sträckning offentliga och enskilda institutioner. Bland dessa märktes statens konsumentinstitut och varudeklarationsnämnden, vilkajämsides med konsumentrådet kom att ingå i konsumenrverket. Konsumentrådet fördelade dessutom särskilt under förra hälften av sin verksamhetstid en betydande andel av forskningsanslaget till Svenska slöjdföreningen. Under rådets senare år erhöll statens institut för företagsutveckling en viss andel av de tillgängliga medlen.

3.1.3 ÖO-ralets konsumentdebarr kulminerar Under 1960-talet debatterades konsumentfrågorna livligt och llera statliga utredningar tillsattes, bl. a. konsumentupplysningsutredningen, riktprisutredningen och konsumentutredningen. Fackföreningsrörelsen engagerade sig också livligt i frågorna. På förslag från SAP-LO:s arbetsgrupp för prisfrågor inrättades 1968 lokala konsumentkomntittéer på sex platser i landet. Ansvaret for dessa överfördes senare till konsumentrådet. Konsumentupplysningsutredningens delbetänkande “Effektivare konsu- (H 1966:3) gav upphov till en omfattande diskussion om mentforskning konsumentupplysningens mål, medel och metoder. Konsumentupplysningsutredningen hade i första hand att bedöma konsumentinstitutets upplysningsverksamhet med bakomliggande undersökningar och provningar. Utredningen föreslog bl. a. ökade resurser för forskning och undersökningsverksamhet samt ökad samverkan för undvikande av dubbelarbete. 1 remissbehandlingen betonade många remissinstanser vikten av ökade resurser för konsumentupplysning och konsumentundersökning. Samtidigt framfördes kritik mot att utredningsarbetet bedrivits på ett sådant sätt att hela området för konsumentforskning och konsumentupplysning inte kunnat behandlas i ett sammanhang. Dessutom efterlystes en genomgång och analys av konsumentupplysningsverksamhetens syfte och värde för konsumtionens inriktning och utveckling. En helhetssyn på problemen önskades och flera remissinstanser ställde krav på en ny övergripande utredning. Konsumentutredningen tillsattes år 1967 for att utföra den efterfrågade Dess uppgift var att utreda frågor rörande riktlinjerna för den översynen. samt därmed sammanhängande forskstatliga konsumentupplysningen nings-, provnings- och undersökningsarbete. Utredningen angav i en lägesrapport hösten 1969 sina för nuvarande forsknings- och upplysningsverksamhet grundläggande synpunkter på en framtida konsumentpolitik. delvis avstånd från tidigare kon- I denna lägesrapport tog utredningen Begreppet konsumentpolitik myntades i stället som samsumentupplysning. manhållande term för åtgärder att stärka konsumentens ställning på marknaden med utgångspunkt i en hushållscentrerad och ekonomisk problemsyn. l konsumentpolitiken ingår upplysningsverksamhet till konsumenter och - bl. a. lagstiftning och förhandling - för ökat konsunäringsliv, åtgärder

42 Konsumentverkets FoU-verksamhet

mentskydd och förbättrad produktsäkerhet. producentpåverkan, Varuprovningar, funktionsundersökningar, konsumentstudier m. m. Konsumentpolitiken har vidgat synen på konsumentfrågorna och inneburit en medveten och ökad total satsning på omrâdet.

3.1.4 Konsumentverket til/skapas Konsumentutredningens arbete dokumenterades i betänkandet “Konsumentpolitik, riktlinjer och organisation (SOU 1971:37) och ledde bl. a. till en sammanslagning av vissa statliga och halvstatliga organ inom konsumentområdet. Samtidigt gavs det uttryck för en medveten samhällelig satsning på konsumentpolitik. Konsumentrådet, med den på försök inrättade allmänna reklamationsnämnden och de lokala konsumentkommitteerna, konsumentinstitutet med hemkonsulenterna regionalt placerade vid länsstyrelser och varudeklzirationsnämnden, uppgick sålunda i det den l januari 1973 inrättade statliga konsumentverket (KOV). Konsumentverket tillkom som en central förvaltningsmyndighet for konsumentfrågor och hade till uppgift att stödja konsumenterna och Förbättra deras ställning på marknaden bl. a. genom att ta initiativ till och stödja konsumentforskning och att informera om forsknings- och utredningsresultat, lagstiftning samt andra väsentliga fakta för den enskilda konsumenten. Antalet anställda var omkring 200. l och med Konsumentverkets inrättande kom konsumentforskningen att i viss mån ändra karaktär. Ett resultat av den konsumentdebatt som påbörjades under 60-talet och som nådde sin höjdpunkt i och med konsumentutredningens arbete var delvis en förskjutning från tidigare övervägande varuorienterad inriktning inom konsumentforskningen till att i större utsträckning även omfatta ekonomisk, social- och beteendevetenskaplig forskning med konsumenterna och hushållen i centrum. Utvecklingen av varuprovningsmetoder och produktutveckling, som tidigare utgjorde en betydande del av det som kallades konsumentforskning, ingick därvid ej längre i konsumentforskningsbegreppet utan hänfördes till provnings-, utredningsoch utvecklingsverksamhet. Konsumentverket hade således till uppgift att ansvara för fördelning av medel till den konsumentekonomiska forskningen. Jämsides med denna fanns en statlig konsumentteknisk forskning, som styrelsen för teknisk utveckling (STU) bar ansvaret för och som omfattade forskning och utveckling med avseende på produkter. Målsättningen för konsumentteknisk forskning var att bidra till utvecklandet av nya produkter eller förbättringar av redan existerande produkter med utgångspunkt från brukarnas krav och behov samt med iakttagande av brukarnas resurser. Konsumentteknik återfinns som ett av fyra delområden inom STUs s. k behovsområde 9, socialteknik. STU såg som sin uppgift att inom området initiera och stödja teknisk och utveckling forskning i anslutning till prioriteringar vilka utarbetades i samråd med konsumentverket. STUs insatser kan *ill övervägande del betraktas som långsiktiga och uttryck för en strävan att El ge konsumenten tillgång till produkter och system vilka fyller dennes

Konsumentverkets F0 U- verksamhet

berättigade krav på välbefinnande, hälsa och säkerhet underlätta fysiskt tunga, svårutforbara och El genom teknisk utveckling tidskrävande arbetsmoment i hemmet El underlätta konsumentens bedömning av komplexa och dyrbara produkter och system.

År 1971 utkom i samarbete mellan konsumentrådet och STU forskningskonsumentinriktad forskning. Denna har serapporten “K0nsumentteknik; dan åtfoljts av ett antal rapporter till STUs konsumenttekniska forskningsviss initierande och utredande verksamhet. Hittillsvagrupp, som bedriver problem vad avser skor rande rapporter har bl. a. berört konsumenttekniska och arbetskläder samt en probleminveittering avseende personlig hygien.

3.1.5 Nytt konsumentverk bildas

konsumentverket och konsumentombuds- Den 1 juli 1976 sammanslogs mannaämbetet till ett nytt konsumentverk. Beslut i frågan togs i februari 1976 och det nya verket kom att ledas av dåvarande konsumentombudsmannen. for arbetet inom det nya konsumentverket är: Målsättningen 1. Att verka for att ändamålsenliga varor, tjänster och andra nyttigheter tillhandahålls konsumenterna och att ange alternativa sätt for konsumenterna att tillgodose sina behov av sådana nyttigheter. får den information som behövs for 2. Att verka for att konsumenterna att de på bästa sätt ska kunna tillgodogöra sig de nyttigheter som bjuds och att tillse att företagen inte använder otillbörliga ut på marknaden metoder i sin marknadsföring. 3. Att verka for att konsumenternas intressen tillgodoses i fråga om avtalsmässiga förhållanden på marknaden.

lör budgetåret 1977/78 har löl- Konsumentverkets verksamhetsprogram jande utformning:

Anslag 77/78(Mkr)

Konsumentverket. forvaltnkostnader - marknadsinriktade aktiviteter 18.2 - aktiviteter 7.2 systeminriktade - allmän information 8.3 - - på uppdrag m. m. varuprovning

forskningsanslag är att ta initiativ till och Syftet med konsumentverkets understödja sådan forskning som kan väntas komma till praktisk användning

44 Konsumentverkets FoU- verksamhet

i det konsumentpolitiska arbetet. Särskilt stöds den hushållsekonomiska forskningen. Ungefär en 1/2 miljon kronor går från forskningsanslaget till studieförbundens verksamhet inom det konsumentpolitiskzi området.

3.1.6 Översikt över samhällets organ och medel för konsumentpolitik De samhälleliga organ som är av avgörande betydelse för landets konsumentpolitiska inriktning återfinns till övervägande del under handelsdepartementet. Viktiga organ för pris-. konkurrens- och konsumentpolitik är: D marknadsdomstolen (1,2 Mkr) D näringsfrihetsombudsmannen (2,5 Mkr) D statens pris- och kartellnämnd (20,2 Mkr) D Konsumentverket (forvaltningskostnader, forskning, allmänna reklamationsnämnden och bidrag till kommersiell service) (39,8 Mkr). Dessa organ förfogar tillsammans över ca 63,7 miljoner kronor för budgetåret 1977/78. Vid sidan av dessa organ kan nämnas livsmedelsverket, som också är av stor betydelse för konsumentfrågorna. Livsmedelsverkets anslag för 76/77 är 32,29 miljoner kronor varav utrednings- och undersökningskostnader 3,5 miljoner kronor, uppdragsverksamhet 0,06 miljoner kronor och information 0,43 miljoner kronor.

3.2 -

Forskningsanslaget nuvarande organisation

och verksamhet

3.2.1 Personal Forskningsanslaget handhas inom konsumentverket av dess planeringssekretariat. Sedan verkets inrättande har en tjänsteman på heltid handlagt ärenden rörande forskningsfrågor där. Sedan årsskiftet 75/76 har ytterligare en handläggare anställts för att inom sekretariatet ägna litet mer än hälften av arbetstiden åt forskningsfrågor. Bistånd i administrativa frågor lämnas av ytterligare personal (del av två personers arbetstid) inom verkets planeringssekretariat och dess administrativa avdelning. Ärenden som berör forskningsanslaget avgörs av generaldirektören efter förberedelse inom verkets planeringssekretariat och beredning inom verkets enheter. Konsumentverkets styrelse godkänner dessförinnan för planerna arbetet med forskningsanslaget.

3.2.2 Konsumentverkets riktlinjer för jörc/e/ning av

_forskningsanslager

Konsumentverkets målsättning är att stödja och förbättra konsumenternas ställning på marknaden. Inom ramen för denna tillämpar verket följande riktlinjer vid fördelning av anslaget till konsumentekonomisk forskning: D Projekten ska ha en problemuppfângande, problemanalyserande, pro-

Konsumentverkets FoU-verksamhet 45

blemilösande eller effektmätande karaktär och ge underlag för konsumenttpolitiska åtgärder. El Projekten bör öka kunskaperna om de resurssvaga grupperna. D Projekten bör ingå i ett institutionsbundet konsumentpolitiskt forsknings-

program rnen samtidigt ge utrymme för insatser från llera ämnesområden.

De enskilda hushållens ekonomiska situation är sålunda den primära grunden för nuvarande inriktning av konsumentpolitiken. Fördelningen av anslaget till den konsumentekonomiska forskningen bygger på samma grund. Det konsumentekonomiska forskningslältet är med denna utgångspunkt relativt nytt, varfor en stor del av de ansträngningar Konsumentverket hittills nedlagt för att främja forskningen inom området varit av karaktären att stimulera tänkandet att söka nya banor och uppmuntra till utformning av forskningsprogram. l sin bedömning av framtida forskningsinriktning anser konsumentverket att huvudparten av forskningsinsatserna bör läggas på sociologisk, konsumenträttslig och ekonomisk forskning. Verkets strävan har varit att underlätta uppkomsten av forskarlag i ett av institutionerna forskningsprogram. Som själva på längre sikt utformat skäl till att främst satsa på grupper av forskare anges från verkets sida förbättrade möjligheter att därigenom uppnå kontinuiteti forskningen och större Konsumentverket har medförutsättningar att fullfölja forskningsprogram. vetet undvikit att gå ut till institutionerna med lärdigformulerade projektförslag. Termerna grundforskning och tillämpad forskning upplevs som mindre relevanta för karaktäristik av forskningsinriktningen inom sektorn. Det relativt medför att så gott som samtliga projekt innya forskningsområdet nehåller viss del av grundforskning med ny teoribildning och modellskapande.

3.2.3 Forskningsresurser Konsumentverket har ägnat stor uppmärksamhet åt att initiera forskning och skapa forskarresurser inom konsumentomrâdet. Konsumentverket avsatte tidigt projektmedel för att tillsammans med UKÄ utarbeta riktlinjer beträffande konsumentekonomisk utbildning. l en motion till riksdagen i januari 1974 (mot. 1974:298) framfördes krav på utökade universitetskurser i konsumtionskunskap och konsumentekonomi. En arbetsgrupp inom UKÄ (med medverkan från konsumentverket) tillsattes i mars 1974. Ett år senare (april -75) avlämnade denna ett förslag beträffande universitetsutbildning

med konsumentekonomisk inriktning (UKÄ-rapport 1975:2). På grundval

av detta arbete startade hösten 1976 vid nâgra universitet försöksverksamhet med nya utbildningslinjer, som skall ge ekonomexamen med konsumentekonomisk inriktning. En annan arbetsgrupp har lämnat förslag om inrättandet av en professur i konsumentekonomi vid Lunds universitet (UKÄrapport 1976:2). Denna professur har också inrättats genom omvandling av en redan befintlig tjänst (jfr avsnitt 3.6). Förutom de resurser som KOV har för forskning via reservationsanslaget (budgetåret 1977/78 2,1 miljoner kronor) har verket möjlighet att inom sitt verksanslag göra extra beställningar från olika forskningsutförande organ.

46 Konsumentverkets F 0U - verksamhet

l detta sammanhang är det fråga om projekt, där KOV har stort behov av att innehålls- och tidsplanera projekten. dvs. KOV styr aktivt forskningsarbetets inriktning och innehåll. Detta innebär således att uppdragsforskning finansieras från verksanslaget, medan annan forskning finansieras från reservationsanslaget for forskning. Konsumentverket har inriktat sina ansträngningar på att söka skapa aktiva forskargrupper vid universiteten i Lund, Stockholm och Umeå. Verksamma forskargrupper av detta slag beräknas finnas vid de tre universiteten från läsåret 76/77. F. n. beräknas 40-talet forskare vid universitet och högskolor ha erhållit inom området eller vara aktiva forskningserfarenhet i projekt med konsumentekonomisk anknytning. Ett av motiven för Konsumentverket att aktivt söka underlätta tillskapandet av forskarlag vid de tre universiteten i Lund, Stockholm och Umeå har bl. a. varit verkets begränsade personalresurser. vilka på kort sikt inte medgett en aktiv bearbetning av samtliga universitet och högskolor i landet.

3.2.4 A ns/agsutveckling l och med konsumentverkets tillkomst har den samhällsvetenskapliga inriktningen av den konsumentekonomiska forskningsverksamheten for-

stärkts. Utgångspunkten för all konsumentekonomisk forskning i dag är

hushållet och dess ekonomiska situation. Den varucentrerade provningsverksamheten ingår som tidigare nämnts ej längre som del i konsumentekonomisk forskning och belastar sålunda ej heller forskningsanslaget. Detta medför att en direktjämforelse av forskningsanslagets utveckling över tiden inte kan ske. En intern beräkning inom konsumentverkets planeringssekretariat visar, att skulle verkets forskningsanslag (1,7 miljoner kronor budgetåret 75/76) jämföras med konsumentrådets anslag till forskning borde detta sistnämnda anslag varit av storleksordningen 0,4-0.5 miljoner kronor mot i verksamhetsberättelsen angivet belopp på 2,1 miljoner kronor budgetåret 69/70. Detta sätt att räkna visar att medlen till detta forskningsområde mer än fyrdubblats sedan 70-talets början. Budgetåret 1975/76 uppgick forskningsanslaget till 1,7 miljoner kronor. Anslaget räknades nästa budgetår upp till l ,9 miljoner kronor. För budgetåret 1977/78 uppgår detta forskningsanslag till 2,l miljoner kronor. Men som tidigare nämnts kommer ca l/4 av dessa medel att användas for att finansiera delar av studieförbundens verksamhet.

3.2.5 A ns/agsansökningar

Konsumentverket tillämpar inga fasta ansökningsterminer. Ansökningsärendena kommer löpande under året. Oftast har det ägt rum informella överläggningar mellan planeringssekretariatet och de anslagssökande innan ansökan inlämnas. Det uppges att endast några få ansökningar som inte förberetts på detta sätt kommit in till verket. Ansökan bedöms informellt. Det finns inom konsumentverket inga nedtecknade prioriteringsregler vad avser projektbedömning. Ett sådant system uppfattas av verket som stelbent och föga frukbart för konsu mentpolitiken

Konsumentverkets F0 U- verksamhet

i ett uppbyggnadskede. Projekten bedöms enban efter de allmänna riktlinjer som anges i verkets målsättning och med utgångspunkt från handläggarnas allmänna forskningserfarenhet och kunskap. Handläggningstiden uppskattas till i genomsnitt mellan tre och fyra veckor.

3.2.6 Pra/ektur/brmning Verket ford- Projektbeskrivning görs oftast i samråd med konsumentverket. rar en relativt noggrann projektbeskrivning med etappindelning. Anslag beviljas oftast för en etapp i taget. Etappforskning är en av de idéer verket framhållit vid utformningen av sin strategi för administration av forskningsanslaget. Ansvaret åvilar projektledaren, vilken regelmäsför projektbeskrivningen sigt står att finna bland fast anställd personal på forskningsinstitutionerna, vilka också fungerar som kontraktsmotpart till konsumentverket.

3.2.7 Samarbete i anslags/lågor

Under det ursprungliga konsumentverkets första arbetsår utnyttjades an- Denna bristsituation slaget inte helt. delvis beroende på brist på ansökningar. Föreligger inte längre. För närvarande inkommer ansökningar på tillsammans större belopp än vad som finns i tillgängliga anslagsmedel. Detta förhållande skulle, som konsumentverket också framhållit, kunna vara ett tecken på att en ändring av prioriteringsreglerna och viss formalisering nu måste komma till stånd. Det skulle också enligt verkets bedömning vara ett skäl till närmare kontakter med andra forskningsråd, exempelvis samhällsvetenskapliga forskningsrådet, som delvis kan sägas övertäcka det forskningsområde konsumentverket primärt ska stödja. Konsumentverkets kontakter med övriga forskningsråd har hittills varit få och oregelbundna, då man ansett det vara väsentligt att först bygga upp fungerande forskningsresurser inom det egna FoU-området. Däremot har verket haft regelbundna kontakter med STU. särskilt med ;less nämnd för socialteknik och den konsumenttekniska forskningsgruppen där.

3.3 Spridning av forskningsresultat

Resultatet av den forskning som stöds av konsumentverket presenteras i egna skriftserier. Konsumentverket medverkar till viss resp. institutioners popularisering och spridning genom införande av artiklar i verkets tidskrifter Råd och 1Rön och Konsumenträtt. Dessutom vidarebefordras resultatet internt inom verket genom seminarier till vilka forskare inbjuds. Konsumentverket fraimlåller dessa senare direktkontakter mellan forskare och användare av forskningsresultat som mycket väsentliga. År 1975 hölls sålunda ett 60-tal sålana seminarier inom verket. Konsurnertverket medverkar även till internationell (främst nordisk) spridning av orskningsresultat. Sålunda deltog man hösten 1976 i en nordisk forskningskmferens i Helsingfors. En liknande konferens hölls 1968 i kon-

48 Konsumentverkets FoU-verksamhet

sumentrâdets regi och var av viss betydelse för den fortsatta inriktningen av konsumentforskningen i Norden.

3.4 Internationellt arbete

Konsumentverkets internationella kontakter kanaliseras främst via Nordiska kommittén för konsumentfrågor och Nordiska ministerrådet. Sverige deltog före verkets bildande mer aktivt direkt i det internationella konsumentarbetet genom konsumentrådets medlemskap i [OCU (International Organization of Consumers Unions). De nordiska länderna har i dessa sammanhang emellertid funnit det lämpligt med nordisk samordning.

3.5 Forskningsverksamhetens inriktning

Allmänt sett anser KOV att forskningsinsatserna bör koncentreras till frågor som rör hushållens resursproblem, distribution samt konsumenträtt. De konsekvenser som sammanslagningen av konsumentverket och konsumentombudsmannen har medfört för forskningsanslagets del samt för den inriktning och strategi verket utformat för fördelningen av forskningsmedel är det alltför tidigt att bedöma effekterna av. Från verkets sida är man angelägen att få fortsätta påbörjat arbete med dess nuvarande inriktning. KO-ämbetets tidigare inriktning på masskommunikationsfrågor kommer sannolikt att medföra ett ökat intresse lör kommunikationsforskning och forskning rörande reklamens effekter. Den nya marknadslöringslagen med särskilda bestämmelser om produktsäkerhet och företagens produktinformation kommer också att ge underlag för vidgad konsumentforskning inom dessa områden.

3.6 Avslutande synpunkter

Vid bedömning av effekterna av den av konsumentverket stödda forskningen är man bl.a. beroende av den tidsikt som används. Forskningsverksamhetens allmänna inriktning gör att det varit svårt att direkt tillämpa funna forskningsresultat i verksamheten. Inom konsumentverket finns anställda som hävdar att det är nödvändigt att göra dessa bedömningar på litet längre sikt särskilt med tanke på att konsumentpolitiken befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Andra bedömare inom verket vill ha direkt for politiken användbara resultat. Det pågår sålunda bland verkets personal en debatt beträffande forskningsanslaget och dess användning. Verkets planeringssekretariat anger för egen del följande positiva effekter av verksamheten:

El Ett konsumentekonomiskt utbildningsprogram har utarbetats och håller på att genomföras D En konsumentekonomisk professur i Lund har inrättats D Tre forskningsgrupper är etablerade vid två universitet

Konsumentverkets FoU-verksamhet 49

D Ett fyrtiotal forskare har fått erfarenhet av konsumentforskning D Genom ett sextiotal seminarier vid KOV har verkets personal och forskarna kunnat utbyta erfarenheter D Några av forskarna utför beställningsuppdrag för verkets räkning (läromedel, distributionsfrågor m. m.). De brister sekretariatet främst ser i hittillsvarande forskningsverksamhet avser: D Distributionsforskning D Reklam och annan marknadsföring D Rättssociologisk forskning D Avsaknad av tvärvetenskapliga forskningsgrupper. Den strategi som valts när det gäller konsumentforskningens utveckling ämnar man inom den närmaste framtiden fortsätta med. Detta innebär att man även i fortsättningen kommer att satsa på konsumentpolitiskt inriktade forskningsgrupper vid olika universitetsinstitutioner.

4 Naturvårdsverkets FoU-verksamhet

och forskningsnämnden

4.1 Bakgrund och allmän utveckling

Med 1964 års naturresursutrednings dokumentation och Förslag som bakantog 1968 års riksdag ett Förslag om samordning och Förstärkning grund av naturvårdsforskningen (miljövårdsforskning 1 och 2, SOU 1967:43 och 1968:19, rskr 1968:165). Naturresursutredningen hade 44, prop. 1968:37,JoU övertagit utredningsfältet från NFRzs naturresurskommitté, vilken hade inrättats år 1957. skulle riksdagsbeslutet omfatta vatten-, luft- Forskningsområdet enligt samt biocidforskning. Det ekonomiska utoch övrig naturvårdsforskning av naturtillgångarna skulle inte höra till forskningsområdet. lnnyttjandet sikten om att Förändringarna inom naturvârdsomrâdet gick mycket snabbt medförde också uttalanden om att gränsen För forskningsområdet inte borde låsas utan vara Föremål För Fortlöpande prövning. Enligt propositionen skulle det i Första hand vara Fråga om tillämpad forskning av betydelse För naturvårdsarbetet. I begränsad omfattning kunde dock grundforskning stödjas. inom naturvårdsomrädet inrättades För att leda och främja forskningen en _lbrskriirzgsnänznd vid statens naturvårdsverk (SNV) och ett ,forskningssekretariat inom verket För beredning av ärendena. Anslaget För miljövårds- Första budgetåret (1968/69) till 7 miljoner kronor och forskning uppgick har därefter ökat kraftigt För att budgetåret 1977/78 uppgå till ca 33 miljoner kronor. Anslagsutvecklingen har varit Följande:

Tabell 4.1 FoU-anslagets utveckling vid SNV

52 Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . .

Under de första åren genomgick anslaget i löpande penningvärde en relativt jämn utveckling, men budgetåret 1972/73 ökade anslaget språngvis med nästan 7 miljoner kronor eller över 50 få.. Därefter har ökningstakten i stort motsvarat kompensation för inflationen, framför allt i form av lönestegringar. De senaste två åren har anslaget till forskning uppgått till ca 10 % av det totala statliga anslaget till miljövård. 1 den i anslutning till långtidsutredningen 1975 genomförda utredningen om kostnaderna lör miljövården i Sverige 1975-1980 (SOU 1975:98) blev FoU-kostnaderna inte föremål för särskild behandling. Däremot anges ett antal problemområden som torde kräva en FoU-insats för sin lösning. År 1968 bildades ett rådgivande organ, IN/I/ÖVâIY/SbF/Pl/Ilf/Ig?!7, på regeringsnivå för diskussioner mellan olika departement och verk samt representanter for vissa andra intressentgrupper (forskarsamhället, kommunerna och industrin). Jordbruksministern är ordförande. 1 beredningen diskuteras bl. a. forskningsfrågor i samband med miljövårdsinsatserna, t. ex. samord-

ningen av Östersjöprojektet.

Redan från början utgick statsmakterna från att miljövårdsforskningen även skulle stöjdas av andra organ än SNV:s forskningsnämnd. Nämnden övertog emellertid det fortsatta ansvaret för den miljövårdsforskning som bedrevs i naturresursutredningens regi samt lör viss mer tillämpad FoU som startats av naturvetenskapliga forskningsrådet, t. ex. Mälarprojektet. Naturresursutredningen räknade med att det totala stödet 1967/68 uppgick till 12 miljoner kronor varav utredningen själv forfogade över 5 miljoner kronor. Den år 1972 tillsatta miljöforskningsutredningen (Ds Jo 1974:8) har uppskattat att det vid sidan av SNV:s miljöforskningsanslag på ca 20 miljoner kronor budgetåret 1973/74 satsades ytterligare ca 40 miljoner kronor över andra anslag. Att mer exakt ange det totala FoU-beloppet är problematiskt beroende på att det föreligger stora svårigheter att avgränsa miljöforskningsområdet. De viktigaste organen vid sidan av SNV:s forskningsnämnd som stött miljövårdsforskningen är naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR). styrelsen lör teknisk utveckling (STU) och statens råd för byggnadsforskning (BFR). NFR:s insatser har i första hand gällt grundforskning rörande bl. a. ekologiska och hydrologiska problem. STU:s satsningar har i första hand avsett stöd till industriellt utvecklingsarbete och miljövårdsteknik. BFR:s stöd har främst avsett bebyggelsens inverkan på miljön samt utveckling av metoder och tekniker för att motverka och lindra störningarna. Miljövårdsforskningen blev särskilt uppmärksammad i riksdagsbehandlingen 1972 då en rad motioner väcktes i ärendet. Resultatet härav blev att riksdagen, som tidigare framhållits. kraftigt ökade anslaget till SNV:s forskningsnämnd, från i statsverksporpositionen föreslagna 13,6 miljoner kronor till 19,0 miljoner kronor. Detta var i enlighet med vad naturvårdsverket äskat. Motivet härför var att, trots det ansträngda statsñnansiella läget, möjlighet borde ges att fullfölja den av forskningsnämnden brett upplagda planen för FoU-arbetet. En reservation (s) som yrkade bifall till propositionens förslag bilades utskottets beslut. Reservationen hänvisade bl. a. till att den procentuella ökningen av anslaget Miljövårdsforskning varit större under den senaste 5-årsperioden än för forskningsanslagen i allmänhet.

Narurvârdsverkers FoU-verksamhet. . . 53

En av orsakerna till att det 1972 tillkallades sakkunniga för utredning om samordning av miljövårdsforskningen var att det hade väckts en motion (1972:543) om inrättande av ett fristående miljöforskningsråd i nära anslutning till naturvårdsverket. l samband med denna motion förordade jordbruksutskottet en översyn av samordningsfrågorna inom miljöforskningsområdet. Motivet för ett fristående råd var framför allt att grundforskningen inom området skulle ges större möjlighet att hävda sig i konkurrens med den målinriktade forskningen. l utredningsdirektiven framhölls bI.a. att utgångspunkten för de sakkunnigas överväganden när det gällde forskningsborde vara att fördelningen och inriktningen av forskstödets organisation ningsmedlen - i vart fall när det gällde den målinriktade forskningen så långt som möjligt borde ankomma på naturvårdsverket. Utredningens direktiv behandlades av 1972 års riksdag till följd av en motion tl973z772, m) som bl. a. tog upp frågan varfor man redan i direktiven skulle låsa utredningen vid en samordning med naturvårdsverket. Motionärerna önskade en mer förutsättningslös prövning särskilt vad avsåg verksamheten av grundforskningskaraktär. I jordbruksutskottets betänkande 1973:43 med anledning härav föreslogs ingen ändring av direktiven. Utskottet fann det naturligt att naturvårdsverket gavs ett avgörande inflytande på det berörda forskningsområdet. Vidare sades att direktiven kunde tolkas så att de inte skulle lägga hinder i vägen for utredningen att jämväl pröva andra alternativ for forskningsstödets administration. l sitt betänkande föreslog utredningen inrättandet av en delegation for ntiljövårtlsforskning direkt under och nära knuten till jordbruksdepanementet. Dessutom föreslog man att det utvecklingsarbete inom miljövårdsområdet som låg inom STU skulle föras över till naturvårdsverket. Miljöforskningsutredningens betänkande Samordnad miljöforskning (Ds Jo 1974:8) var därefter föremål för remissbehandling. Med hänvisning till att forskningsrådsutredningen prövade formerna för den övergripande forskningsplaneringen var departementschefen (budgetpropositionen 1975/762100 bilaga ll) inte beredd att ta ställning till miljövårdsforskningsutredningens förslag att inrätta en fristående delegation för miljövårdsforskningens övergripande planering och samordning. Förslag i frågan är dock att vänta under våren 1978 (prop. 1976/771100, bilaga 13). År 1969 tillsattes en utredning för att studera frågan om krav på informationen m. m. Utredningen antog namnet på miljövårdsområdet miljökontrollutredningen och har avgivit förslag i betänkandet “Miljövårdens informationssystem” (SOU 1973:36 och 37). Utredningen föreslog utveckling av ett ADB-baserat informationssystem för miljövårdsområdet (M1), som skulle kunna ge myndigheter, organisationer och enskilda tillgång till för reformarbetet på miljöområdet erforderliga data rörande såväl den yttre miljön som arbetsmiljön. Utvecklingsarbetet skulle ledas av en miljödatanämnd. Bl. a. föreslog utredningen att M1 skulle byggas så att det även underlättade och effektiviserade miljöforskningen och resultaten härifrån kunde läggas in i MI. Förslaget forelades riksdagen i proposition 1974:46 i vilken departementschefen föreslog att en provisorisk miljödatanämnd för utveckling av M1 skulle inrättas. Förslaget togs av riksdagen. och medel för verksamheten 13.8 miljoner kronor) anvisades som särskilda utredningsmedel underjord-

54 Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . .

bruksdepartementets kommittéanslag. Så sker alltjämt - för budgetåret 1976/77 anvisades 5,6 miljoner kronor och för budgetåret 1977/78 anvisas 7,3 miljoner kronor. 1 januari 1973 tillkallades en sakkunnig med uppdrag att se över naturvårdsverkets organisation. Den sakkunnige överlämnade sitt betänkande under hösten 1973 (Ds Jo 1973:6 Naturvårdsverkets organisation). Även detta förslag behandlades i särpropositionen 1974:46. Förslaget innebar bl. a. inrättande av ett planeringssekretariat direkt underställt verksledningen och att en huvudenhet för forskning och undersökning skulle finnas vid sidan av huvudenheter för naturvård, teknik och administration. Främsta motivet härför var att minska antalet enheter direkt underställda verksledningen genom att sammanslå ett antal mindre enheter med likartad verksamhet eller funktion i ett färre antal huvudenheter. En starkare koordinering av insatserna på forsknings- och undersökningsområdet eftersträvades. Möjligheter öppnades genom förslaget att även tillföra ytterligare en kvalificerad tjänst för FoU-verksamheten. Departementschefen biträdde inte förslaget om att inordna forskningssekretariatet, undersökningslaboratoriet och omgivningshygieniska avdelningen i en huvudenhet för forskning och undersökning med hänvisning till pågående utredningsarbete. bl. a. miljöforskningsutredningen. Förslaget har sedermera upprepats av miljöforskningsutredningen och av naturvårdsverket. Departementschefen biträdde detta förslag i budgetpropositionen l975/76:100 och föreslog att en forskningsoch undersökningsavdelning under en avdelningschef skulle inrättas, i vilken verkets undersökningslaboratorium och forskningssekretariat skulle inordnas. En sådan forskningsavdelning finns därför inrättad från den l juli 1976. Kommittén för samordning av laboratorieresurser vid arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket (LABAN) tillkallades i mars 1973. Kommittén sorterade under arbetsmarknadsdepartementet och avgav sitt betänkande “Institut för miljömedicin i maj 1974 (DsA 1974:3). Förslaget innebar i huvudsak att ett miljömedicinskt institut skulle inrättas med uppgift att bedriva utrednings- och forskningsverksamhet inom miljömedicin och allmän hälsovård. Institutet skulle i första hand biträda arbetarskyddsstyrelsen. naturvårdsverket, produktkontrollnämnden och socialstyrelsen i de frågor som dessa myndigheter skulle hänskjuta till institutet. Den till SNV anknutna skulle omgivningshygieniska avdelningen bilda bas för förslaget. SNV:s övriga laboratorieresurser skulle däremot lämnas orörda. Utredningens förslag har remissbehandlats, men statsmakterna har ännu ej tagit ställning till det.

4.2 Definition av och

forskningsområdet beskrivning av

verksamhetens inriktning

NarurresttrsuIra/ningen beskriver forskningsområdet på följande sätt: Genom att utnyttja naturresurserna påverkar och omvandlar människan sin omgivning, men samtidigt áterverkar miljöförändringarna på människan själv. Ur människans synvinkel är det väsentligt att klarlägga denna återverkan och att finna metoder

Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . . 55

att avlägsna eller motverka de negativa effekterna av miljöförändringarna. Växelspelet mellan människan och hennes naturmiljö har utredningen tagit till utgångspunkt för avgränsningen av forskningsområdet.

exkluderar vidare sådan forskning som avser det kommer- Utredningen siella utbytet av naturresursernas utnyttjande. använder samma allmänna utgångspunkt för Mi/jä/brskningsinredningen bestämning av forskningsområdet men framhåller att vissa kompletteringar måste göras:

D Sådant forsknings- och utvecklingsarbete som syftar till att ta fram metoder, processer och produkter som kan minska t. ex. utsläppen av föroreningar från industrin bör ingå i begreppet miljövårdsforskning. D Grundläggande naturvetenskapliga och medicinska forskningsinsatser endast om de har en tydlig milbör hänföras till miljövårdsforskning jövårdstillämpning redan på kort sikt. D Forskning som behandlar förekomst, transport och effekter av radioaktiva ämnen i den yttre miljön bör inbegripas i miljövårdsforskningen. rörande och andra sociala miljöfrågor lämnas D Forskning boendemiljön Detsamma milutanför miljövårdsforskningen. gäller den arkitektoniska jön. D Endast sådan sociologisk och ekonomisk forskning som är direkt inriktad skall räknas till detta forskningsfält. och som regel på miljövårdsproblem skall inte samhällsforskning räknas till miljövårdsforskning. Vissa frå- D Arbetsmiljöforskning bör ej räknas till miljövårdsforskning. effekterna av olika störgeställningar gällande framför allt de medicinska är emellertid gemensamma för milningar i den yttre och inre miljön och arbetsmiljöforskningen. De båda forskningsomjövårdsforskningen rådena överlappar nödvändigtvis varandra.

till detta försök till bestämning av forskningsområdet framför l anslutning utredningen följande:

hotade växt- eller djurarten Utvecklingen i miljövårdsarbetet från omsorgen om den är i till ansträngningarna att skydda och att hushålla bättre med naturresursema och de praktiska hög grad ett resultat av växelspelet mellan miljövårdsforskningen miljövårdsåtgärderna. Utvecklingen visar på behovet av en effektiv miljövårdsforskkunna upptäckas ning dels som en allmän kunskapsbas för att nya problem skall och definieras, dels som ett led i framtagandet av beslutsunderlag för att lösa olika aktuella miljövårdsproblem. Miljövårdsforskningen måste enligt utredningens uppfattning också i fortsättningen och i ökad utsträckning ingå som en integrerad del i det miljövårdsarbete som bedrivs på olika nivåer i form av lagstiftning, planering. ekonomiska stimulansåtgärder m. m.

Miljöforskningsutredningen talar om en inriktning av miljövårdsforskningen i fyra huvudområden:

l. Effektforskning 2. Spridningsforskning 3. Kartläggning, inklusive framtagning av metoder

4. Åtgärdsforskning.

56 Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . .

Et/êkt/brskningen framhålles vara nödvändig för att ge ett underlag till planeringsarbetet inom miljövården som kräver kunskap om luftens, vattnets och markens känslighet for störningar i form av t. ex. utsläpp av forsurande ämnen, slitage på känsliga marktyper och utsläpp av närsalter i känsliga sjöar. Forskningsresultaten utgör också underlag for framtagande av normer, riktlinjer, gränsvärden m. m. Dessa återfinns i sin tur i lagstiftningen. och fortlöpande mätningar krävs for kontroll av att lagstiftningen åtföljs.

Sprizlnirigs/brskningen tar fram information om fororeningars spridning, omvandling och transport i miljön, vattnet, luften och marken mellan olika , ekologiska system etc. Även denna forskning är underlag for framtagande av normer och riktlinjer inom miljövården.

Kartläggning anses ligga som ett gränsområde ntellan forskning och mer rutinbetonad undersökningsverksamhet. Den ger fortlöpande information om miljöns tillstånd och om miljöförändringar samt utgör ofta ett forsta skede i en spridnings- eller effektforskning. Kartläggningen kräver utarbetande av enkla och effektiva analys- och provningsmetoder

Årgärdsforskningen utvecklar metoder för t. ex. reningsteknik, processtek-

nik, avfallshantering, återvinning etc. Samspel finns här mellan de krav som uppställs i miljövårdslagstiftningen och möjligheterna till teknisk utveckling.

Miljöforskningsutredningens begrepp miljöforskning inbegriper sålunda såväl den tillämpade forskningen som det utvecklingsarbete som syftar till att studera och lösa miljövårdsproblemen. Utredningen framhåller också att mera rutinbetonade undersökningar och utredningar inom niljövårdsområdet krävs och att dessa i många fall ligger väldigt nära foskningen. Vidare framhåller utredningen att det finns ett starkt behov ä/en av en forskning av allmänt kunskapsinsamlande karaktär inom niljövårdsområdet. Den målinriktade miljövårdsforskningen behöver därfo kompletteras med en grundforskning inom framför allt det naturvetensktpliga området. Naturvårdsverket framhåller i anslagsframställningen for budgetåret 76/77 om miljövårdsforskningens allmänna inriktning följande:

“En på lång sikt riktig hushållning med naturresurserna (mark, vatten, luft och levande organismer) tilldrar sig allt större intresse. Forsknings- och utveckingsarbetet inriktas därför på att redovisa underlag för prognoser, som kan ligga til grund för beslut om användningen av naturresurserna. På miljövårdsforskningen faller att ta fram undersökningsmetoder och faktaunderlag om olika miljötypers kätslighet for miljöstörande aktiviteter. l det sammanhanget behövs en intensiñerad kartläggning och ökad kunskap om hur olika ämnen sprids och vilka effekterna blir av oika mänskliga aktiviteter.

I det forslag till forskningsprogram som framtagits av naturvirdsverket finns for varje ansvarsområde programmål och syften angivna ro- elva problemområden under programmet. lnom vart och ett av dessa pnblemom-

Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . . 57

råden sker en behovsplanering. Vid konferenser över programskrivningen som hölls i december 1975 diskuterades en ombrytning av programmen. Bl. a. framhölls att biologiska effekter faktiskt förekom inom alla programen rörlig problemområdesorienterad struktur efterlystes. men, varför beskrivs i programförslaget också i För varje angivet problemområde korthet de beslutssituationer där forskningens resultat skall användas. Vidare och forskningsbehov i huvudsak begränsat till anges pågående forskning naturvårdsverkets verksamhetsområde. Programbeskrivningen avses endast omfatta för tillfället problemställningar. Programmen skall högt prioriterade löpande revideras varje år och mer genomgripande t. ex. vart tredje år. som föregått FoU-satsningar inom miljövården har De utredningsarbeten resulterat i relativt allmänt hållna och övergripande formulerade målsättningar, vilket har skapat ett behov av att utföra ytterligare preciseringar av mål, syfte etc. Dock anges i dessa arbeten bl. a. genom exempliñering en närmare avgränsning och operationalisering. De olika forskningsstyrande efter hand inriktningen och avgransningen i förhållande organen preciserar till de övriga organen inom miljövårdens område. l dag finns inte någon prövning på departemental nivå huruvida de forskningsstyrande organens står i strid med eller kompletterar varandra. programbeskrivningar som pekar på att det sker en samstämning mellan Det ñnns mycket de olika forskningsstyrande organen på operationell projektnivå i samband av forskarnas Frekventa kontakter fömed prövning anslagsansökningar. rekommer här mellan kanslierna och ansökningar hänvisas från ett organ till ett annat.

4.3 Ekonomisk omfattning

Inledningsvis framhölls att SNV:s miljöforskningsanslag för budgetåret men att betydande resurser satsas 77/78 uppgår till ca 33 miljoner kronor, vid sidan härav på miljövårdsforskningen. Det rör sig om kanske ytterligare dubbelt så mycket. Miljöforskningsutredningen beräknade att den totala statliga FoU-insatsen på miljövårdsområdet uppgick till 59,6 miljoner kronor, varav 19.6 miljoner kronor eller ca 33 “n fördelats av SNV:s forskningsnämnd (inkl. viltforskning) och 36,9 miljoner kronor eller ca 6 “n utgjorde anslag från andra anslagsfördelande organ. Procentuellt fördelas anslagen (totalt 59,6 miljoner kronor, från SNV 19,6 miljoner kronor) på nedanstående grupper av zmslagsmottagare (budgetåret I973/74I.

58 Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . . Tabell 4.2 Fördelning av FoU-medel på olika anslagsmottagare, %

SNV:s anslagstilldelning till verk och övriga statliga myndigheter avsåg i huvudsak egna laboratorier samt IVL, SMHI, SGU, liskeristyrelsen och riksmuseet. Forskningsrådens stöd gick i huvudsak till universiteten. STU:s och BFR:s stöd gick mestadels till tekniska högskolorna och industrin, men även till vissa statliga myndigheter. Av SJFR:s stöd gick merparten till jordbrukets högskolor. Medelsfordelningen innebär att anslaget binds upp i projekt som pågår under en längre tid - flera år. Enligt uppgift är ca 80-90 “n av anslaget bundet på detta sätt. Utrymmet for nya projekt är sålunda inskränkt till lO-20 va. Den nya arbetsrätts- och trygghetslagstiftningen framhålls kunna åstadkomma vissa svårigheter att upprätthålla en lämplig flexibilitet. Forskningsnämnden kan dock bevilja s. k. slutanslag i stället för vanligt fortsättningsanslag, vilket innebär att projektet skall avslutas under anslagsperioden (som regel ett år). Denna anslagsform tillämpas dock sällan. Vid sidan av det särskilda anslaget till miljövårdsforskning förfogar och beslutar naturvårdsverket över anslag avsedda för angränsande ändamål: miljövårdsinformation, undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor, särskilda undersökningar inom miljövårdsområdet m. m. Till de sammanlagda kostnaderna lör miljövårdsforskning bör också läggas den FoU-verksamhet som ersätts ur naturvårdsverkets myndighetsanslag, speciellt gäller detta kostnaderna för 55 tjänster vid undersökningslaboratoriet och 71 tjänster vid omgivningshygieniska avdelningen. Vidare replierar miljövårdsforskningen i hög grad på befintliga basresurser vid universitet och högskolor. SNV:s forskningsnämnd disponerar även medel urjaktvårdsfonden för viltbiologisk forskning, f. n. ca 1,2 miljoner kronor.

4.4 Organisation och koppling till andra organ

4.4.1 Mi/jövârdsberedningen

För bl. a. diskussion av miljövårdsforskningen finns ett rådgivande organ på departemental nivå, nämligen miljövårdsberedningen. Jordbruksministern är ordförande och i övrigt är de verk och departement representerade som berörs av miljövårdsfrågor i vid bemärkelse. Beredningen består även av några forskare och kommun- och industrirepresentanter. Representationen innebär att en majoritet av ledamöterna i SNV:s forskningsnämnd

återfinns i delegationen, i huvudsak verksrepresentanterna. l beredningen*

Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . . 59

diskuteras men även konkreta miljövårdsprojekt av störmiljövårdspolitiken och med bred intressentbild, t.ex. Ostersjöprojeklet. re omfattning

4.4.2 Forskningsnänznd och _forskningskommitréer

Till följd av de förslag som framtagits av 1964 års naturresursutredning åt naturvårdsverket att fr. 0. m. l juli 1968 leda (SOU 1967:44) uppdrogs och undersökningsverksamheten avseende naturvärden lprop. forskningsnämnts inrättades vid denna tidpunkt en särskild 1968:37). Som tidigare vid verket. Nämnden skulle ha såväl rådgivande som beforskningsnämnd funktioner. Nämnden därmed de medelsfördelande arslutande övertog betsuppgifter som temporärt legat på naturresursutredningen. Enligt instruktion för statens naturvårdsverk (SFS 1973:66) sägs angående forskningen och forskningsnämndens verksamhet:

Det åligger verket särskilt att . . . utnyttja resultaten av naturvårdsforskningen samt annan forskning och undersökningsverksamhet inom verkets förvaltningsområde.

“Forskningsnämnden skall fullgöra verkets uppgifter i fråga om naturvårdsforskom denna verkningen och till styrelsen avge förslag till anslagsframställning i fråga samhet och fördela för verksamheten anslagna medel.

att forskningsnämnden förvaltningsmässigt är Det ovanstående antyder ett relativt fristående organ i förhållande till naturvårdsverket (och för övrigt även till andra verk som handlägger miljövårdsärenden). Samordning med statsförvaltningen i övrigt sker bl. a. genom att berörda verk genom sina är representerade i nämnden. Ledamöter i forskningsgeneraldirektörer nämnden är chefen för naturvårdsverket (ordförande), chefen för socialchefen for arbetarskyddsstyrelsen, chefen för statens livsmedelsstyrelsen. verk, vice ordföranden i produktkontrollnämnden och högst sex andra ledamöter som regeringen utser för en mandattid om tre år. De sistnämnda är f. n. forskare (motsvarande), vilka tillsammans har sex representanterna majoritet i nämnden. Nämnden har fått en starkare knytning till naturvårdsverket än till övriga vid SNV är nämndens ordförande. verk, dels genom att generaldirektören dels genom att nämndens anslagsframställning avges över SNV. l praktiken torde det förhålla övriga berörda verks och sig så att naturvårdsverkets, andra intressenters på petitaskrivningen anses beaktad i beredsynpunkter och dess kommittéer. Nämndens förslag ningen inom forskningsnämnden till anslagsframställning remissbehandlas sålunda ej och blir heller ej föremål for någon särskild efterhandsvärdering inom SNV. Förslaget fogas i oförändrat skick till SNV:s anslagsframställning. Skrivningen i instruktionen om att verket skall utnyttja forskningsresultaten bör noteras. Det finns t. ex. inte någon skrivning med samma styrka skall vara en följd av och konsistent med SNVs att t. ex. FoU-planeringen inte heller att forskningsverksamheten är planering i övrigt. Det framhålls avsedd att betjäna andra myndigheters verksamheter. Till forskningsnämnden finns ett antal rådgivande j/orskningskomminéer forskarreknutna. Vice ordföranden i produktkontrollnämnden respektive i nämnden är ordförande i forskningskommittéerna. Ledapresentanterna

60 Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . .

möterna i övrigt i kommittéerna är hämtade från forskningsutforande institutioner samt från naturvårdsverkets fackavdelningar. Ledamöterna i kommittéerna utsågs av nämnden till en början för en försöksperiod om två år. De har emellertid suttit kvar tills vidare och mandatperiodens längd har inte omprövats förrän den l juli 1976, då man fastlade mandattiden till tre år. Forskarna har en klar majoritet i respektive kommitté. Den relativa andelen forskare varierar dock mellan kommittéerna. Till varje kommitté är kopplad en sekreterare från naturvårdsverkets forskningssekretariat. Sekreterarna är vetenskapligt meriterade naturvetare eller tekniker. Kommittéerna har till uppgift att utarbeta förslag till program för sitt forskningsområde och medverka i petitaarbetet. Kommittéerna granskar också inkomna ansökningar om forskningsmedel. dessa inom prioriterar av nämnden angivna ramar och föredrar sina förslag genom en utsedd representant (som regel ordföranden) i forskningsnämnden för slutligt beslut. Som regel godtar nämnden kommitteernas förslag relativt ograverade. Forskningsnämnden sammanträder som regel 4-5 gånger per år och forskningskommittéerna 5-8 gånger per år. Forskningsnämnden har även inrättat ett antal ad hoc- eller referensgrupper. Dessa har karaktären av styrgrupper för större och långvariga projekt, varvid de också kan fylla en samordnande funktion mellan naturvårdsverket och annan anslagsgivare i samlinansierat projekt. Det kan nämnas här att ett samarbetsavtal har upprättats mellan NFR och SNV:s forskningsnämnd om forskning rörande marin miljö. Dessutom finns vid STU en miljövårdsteknisk nämnd i vilken SNV är representerat. Nämndens ställning har speciellt diskuterats i miljöforskningsutredningen, som föreslog att allt ansvar för utvecklingen inom miljövårdsområdet borde föras över till SNV. Samarbetet med BFR har ej formerats i några fasta kommittéer. Däremot förekommer samplanering av vissa projekt och problemområden. Vissa av ad hoc-grupperna utgör referensgrupper eller förstärkning till kommittéerna för fortlöpande prövning av något delområde inom respektive kommittés program, t. ex. vad gäller försurningens effekter. metallfrågor och marin miljö. l dessa grupper är SNV:s kansli representerat samt vissa forskningsinstitutioner, men även andra statliga intressenter, t. ex. Vattenfall, SMHI, SGU och ñskeristyrelsen. Som regel överenskommes i dessa kommittéer varifrån och hur forskningsprojekten skall finansieras med en uppdelning på delprojekt per anslagsgivare.

4.4.3 FoU-avdelningen

Den l juli 1976 inrättades en forsknings- och undersökningsavdelning vid naturvårdsverket (FoU-avdelningen). Denna avdelning har till huvudsaklig uppgift att svara för frågor om

El tillstånd och förändringar i miljön tövervakningsfunktionen) D metodik för mätning av utsläpp och miljökvalitet samt förändringar av naturresurser treferensfunktionen) El effekter av föroreningar och andra ingrepp i miljön (effektfunktionen).

Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . . 61

l anslutning till dessa “funktioner” planerar, leder och utför avdelningen målinriktad och undersökningsverksamhet samt biträder i vissa forskning fall andra avdelningar inom verket och länsstyrelserna vid handläggning av större ärenden. FoU-avdelningens organisation har ännu inte fastslagits, men enligt förslag (1977-05-03) skall Följande enheter ingå:

Forskningssekretariat Referenslaboratorium - vatten

ClElElüElElEl

Laboratorium för Vattenkvalitet Luftlaboratorium Markbyrå Bullerenhet Ekotoxikologiskt laboratorium.

Denna organisation av huvudsakligen vertikal karaktär avses att kompletteras med åtminstone två huvudprogram, som löper horisontellt gentemot ovanstående enheter. Genom en sådan konstruktion åstadkommes en ma- Det ena huvudprogrammet avser forskning och det andra trisorganisation. lnom detta senare huvudprogram har man identifierat folundersökningar. jande fem program:

l Metodutveckling, Standardisering, interkalibrering och utbild- Program ning beträffande mät- och inventeringsteknik -

Program 2 Övervakning av miljökvalitet recipientkontroll

Program 3 Service till SNV:s övriga avdelningar och länsstyrelser 4 Övervakning av miljökvalitet - basdata Program 5 Undersökning av naturförhållanden och miljökvalitet i vissa in- Program dustrilägen.

Program l-3 bedrivs med FoU-avdelningens egna resurser, medan program kräver extern finansiering och deltagande av la- 4-5 för allt genomförande boratorier utanför SNV. lnom de egna laboratorierna bedrivs både forsknings- och undersökningsverksamhet. Tonvikten ligger på den senare verksamheten, men variationer kan förekomma mellan olika enheter och mellan olika år. _ Enligt naturvårdsverkets arbetsordning (1968-04-28) gäller för forskningssekretariatet att man där handlägger frågor om planering. beredning och uppföljning av forsknings- och undersökningsverksamhet på naturvårdsområdet. biträder också forskningsnämnden i dess Forskningssekretariatet arbete. Efter riktlinjer som forskningsnämnden anger och efter samråd med berörda enheter inom verket åligger det sekretariatet särskilt att

El utarbeta handlingsprogram, initiera, samordna och följa forsknings- och undersökningsarbetet inom landet samt följa detta arbete utomlands deltaga i internationellt samarbete på forskningens område

ElElEI

tillse att funna forsknings- och undersökningsresultat blir allmänt kända utarbeta bestämmelser om de uppgifter som erfordras vid ansökan om forskningsanslag El upprätta forslag till fördelning av för verksamheten tillgängliga medel

62 Naturvårdsverkets FoU-verksamher. . .

D för beviljat anslag föreskriva de villkor och lämna de anvisningar som behövs D kontrollera att beviljat anslag används for avsett ändamål samt D upprätta förslag till årlig anslagsframställning i fråga om verksamheten och i fråga om det belopp som för varje budgetår skall disponeras ur jaktvårdsfonden för viltvårdsforskning. lsamband med de föreslagna Förändringarna inom FoU-avdelningen föreslås en ny arbetsordning för bl. a. forskningssekretariatet. Samtidigt föreslås att forskningssekretariatet uppdelas i två sektioner; en sektion för forskningsplanering samt en sektion för statistik och ADB. Den förra sektionen får bl. a. till uppgift att fungera som sekretariat åt forskningsnämnden och bedriva en rullande forskningsplanering. Totalt finns budgetåret 1976/77 inom FoU-avdelningen 218 tjänster. varav 69 avlönas över SNV:s myndighetsanslag.

4.4.4 Miljäforskningsurredningens organisations/älska: Miljöforskningsutredningen uppställer följande riktlinjer till grund för ställningstagandena i organisationsfrågan: D Miljövårdsforskningen bör vara klart målinriktad och styras av informationsbehoven hos berörda avnämare, dvs. i första hand de politiska och administrativa organ som har ansvaret för miljövården. D En övergripande planering mot prioritering bör ske av miljövårdsforskningen i dess helhet. D Forskningsarbetets utförande bör samordnas på ett sådant sätt att tillgängliga resurser kan utnyttjas så effektivt som möjligt. D Forskningsverksamheten inom och utom landet bör redovisas och utvärderas på ett sådant sätt att resultaten snabbt kan ställas till avnämarnas förfogande. D Den målinriktade miljövårdsforskningen bör kompletteras med en grundforskning med inriktning på mera långsiktiga miljöfrågor. SNV bör dock inte i princip stödja eller bedriva grundforskning. D Organisatoriska former bör skapas för fortlöpande avgränsning och samordning mellan miljövârdsforskningen och angränsande forskningsområden. D Den nationella planeringen och samordningen av miljövårdsforskningen bör i princip vara utgångspunkt för det svenska deltagandet i internationella forskningssamarbeten inom miljövårdsområdet.

Mot bakgrund av ovanstående riktlinjer föreslog utredningen att en (le/e- _garion/ör mil/övärds/orskning skulle inrättas direkt under och nära knuten till jordbruksdepartementet för planering, samordning och avgränsning samt utvärdering av miljövårdsforskningen. Förslagets genomförande skulle innebära att forskningsnämnden avskaffades och beslutsansvaret avseende fördelning av anslag och forskningsprojekt lades över till SNV:s styrelse och verksledning. Statssekreteraren ijordbruksdepartementet föreslogs bli ordförande i delegationen. l denna borde vidare ingå representanter för SNV, STU. NFR. kommuner och näringsliv samt sex riksdagsledamöter. Dele-

Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . .

lörutsattes utarbeta program för miljövårdsforskningen som skulle gationen underställas riksdagens och regeringens prövning och som bildade underlag lör de anslagsfordelande organens prövning. Utredningen berörde inte frågan om förändring av SNV:s styrelse till följd av Förslaget eller behovet av vetenskaplig rådgivning vid fördelning av medlen. även att delegationen skulle få ett mindre kansli Utredningen föreslog och ett mindre anslag lör sådana utredningar som delegationen behövde som underlag för sin planering och utvärdering. stödde vidare det i organisationsöversynen framlagda lör- Utredningen slaget om inrättande av en samordnad avdelning inom SNV för forskningsoch utvecklingsarbetet. Avdelningens uppgifter skulle vara:

D planerande och samordnande D anslagsfördelande D informations- och dokumentationsverksamhet D utvärdering D forskningsutförande. Behovet av vetenskaplig kompetens inom avdelningen behandlades ej närmare av utredningen. SNV:s forskningsnämnd instämde i sitt remissvar på utredningen att avnämarintresset forskningen inom skulle ha stort inflytande på den tillämpade miljövårdsomrâdet. Nämnden underströk att en ökad satsning på tillämpad sektoriell forskning även krävde en ökad satsning på (riktad) grundforskning för att kvaliteten skulle upprätthållas. Nämnden instämde även i kravet på en samlad övergripande planering Dock tillstyrkte inte nämnden och prioritering av miljövårdsforskningen. förslaget om en delegation för denna uppgift utan hänvisade till att de övergripande resonemangen kunde föras på departemental nivå. Dagens brister i samordningen hänfördes till att de personella resurserna ej räckte till. Förstärkning borde ske på alla FoU-administrerande nivåer. Endast härigenom av forskningsresultaten åstadkommas. Nämnkunde en samlad utvärdering den vidhöll kravet på att forskarna måste ha ett direkt inflytande. Nämnden ansåg inte att beslut om anslagstilldelning borde överflyttas till styrelsen, då den ansåg det angeläget att forskarna även här hade möjlighet att direkt medverka i beslutsprocessen. som den hade i forskningsnämnden och forskningskommittéerna. Nämnden borde vidare medverka konkretiserades i form till att den övergripande departementala planeringen av operativa forskningsprogram. Uppbyggnaden av byråkratiska system lör FoU-verksamheten borde undvikas. då denna är mycket personberoende och föränderlig. l avvaktan på bl. a. forskningsrâdsutredningens förslag har statsmakterna ännu inte tagit ställning till miljöforskningsutredningens betänkande. l 1977 års budgetproposition tprop. 1976/771100, bilaga l3) omnämns. som vi tidigare påpekat, att det inom jordbruksdepartementet pågår en behandling av frågan och att forslag är att vänta under våren 1978.

64 Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . .

4.5 Initiativ och bedömningskriterier

Forskningsnämnden (och forskningskommittéerna) framlägger Förslag till anslagsframställning för miljöforskningen efter beredning i forskningssekretariatet. Förslaget läggs som bilaga till naturvårdsverkets anslagsframställning. Nämndens anslagsframställning omfattar dels en inledning med en kortfattad verksamhetsberättelse och en beskrivning av den allmänna inriktningen for de kommande två åren, dels en behandling av varje program för sig, där de huvudsakliga och aktuella problemområdena lyfts fram. Medelsbehovet beräknas dels uttryckt i uppföljning av pågående projekt. dels i önskvärd ny projektvolym. Underlaget har hittills utgjorts av forskningssekretariatets och i huvudsak ordförandenas i forskningskommittéerna allmänna bedömningar om forskningsläget och forskningsbehovet samt de under våren inkomna ansökningarna om forskningsmedel. Hittills har fördelningen av forskningsmedlen tillgått så att naturvårdsverket annonserat i dagspressen att medel finns att söka. Till de institutioner som tidigare erhållit anslag sänder SNV ut anvisningar och blanketter direkt. Naturvårdsverket har fram till nyligen intagit en relativt passiv hållning och avvaktat ansökningarna. l princip har endast ett ansökningstillfálle funnits per år, till den l februari. Efter ett visst kontroll-, uträknings- och sammanställningsarbete i forskningssekretariatet fördelas ansökningarna efter ämnesområde på respektive kommitté och inom dessa på ledamöterna som bedömer och prioriterar ansökningarna avseende nya projekt. Därefter föredras de i forskningsnämnden. Kommitteerna kan få upp till 50-80 anslagsärenden för bedömning. Forskningsnämnden kan avgöra ca 200 ärenden vid ett sammanträdestillfálle om 2 dagar. Det skall dock erinras om att f. n. ca 80-90 % av anslaget avser pågående och redan beslutade projektinsatser. Vid sidan av detta reguljära förfarande kan nämnden också dela ut mindre belopp under året. Vidare fastställer nämnden direkt vissa anslag till storprojekt och fasta Iaboratorieresurser. Enligt vad som framhålls i en av forskningsnämndens senaste anslags-

framställningar har en allt mindre del av de ansökta beloppen kunnat be-

viljas. En minskning har skett från 56 30 budgetåret 1972/73 till ca 44 % budgetåret 1974/75. Några enhetliga bedömningskriterier finns ej. Allmänt bedöms den vetenskapliga kvaliteten och uppläggningen samt huruvida projektet kan falla inom ramen för anslagsframställning och programskrivningar. De senare har dock ej förekommit förrän budgetåret 1975/76. Ansökningar som inte kan räknas till forskningsnämndens miljöforskningsområde avslås av nämnder. och översändes till det forskningsråd som respektive ansökan svarar mot. Förfaringssättet gäller endast ett fåtal klara fall per år. Som regel kanaliserar forskarna givna ansökningar till rätt instans eller söker vid flera instanser samtidigt. Under beredningsfasen förekommer flitig telefonkommunikation mellan forskningssekreterarna vid SNV och rådssekretariaten. Under året samlas dessa även till konferens för behandling av gemensamma ärenden. Hittillsvarande prövning har sålunda inte omfattat någon större föregående planeringsinsats eller dialog med de utförande forskningsorganen. Dock har

Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . .

behandlats i symposier. Vidare publicerades år 1974 vissa problemområden en särskild översikt över aktuella ämnesområden inom miljöforskningen i en bok benämnd Diagnos. Som tidigare framhållits påbörjades emellertid för de hösten 1975 ett arbete med att forma Förslag till forskningsprogram olika ämnesområdena. Programmen, som utarbetades av forskningssekretariatet efter en relativt bred kontakt med forskare och avnämare, behandför respektive program till vilken inbjudits lades i en forskningskonferens som forskare. utgör numera underlag för forsåväl avnämare Programmen mulering och prövning av ansökningarna om forskningsmedel. Vid de konferenser som genomfördes hösten 1975 framfördes bl. a. folpå den rådande forskningsplaneringen och forskningsjande synpunkter organisationen:

D Avnämarna som en stor fördel, såg ett ökat forskningsnämndsinitiativ då detta i större utsträckning garanterade en koppling av forskningen till det praktiska miljövårdsarbetet. Även från forskningssidan upplevdes då forskningen därigenom fick en fastare knytning detta som positivt, till beslutssituationen och forskningsresultatens användning. Forskningsoch som en “katalog” programmen sågs som ett steg i denna riktning med aktuella frågeställningar där forskarna kunde hämta idéer till projekt. D Forskningskommittéstrukturen ansågs ha stora brister. Många frågor blev och för snävt belysta. Forskningskommittéema hade sinsofullständigt emellan olika prioriteringsprinciper med avseende på dels relevansen och tidshorisonten i beslutssituationen och därmed behovet av en framförhållning i forskningen. dels hur den erforderliga naturvetenskapliga på miljövårdsområdet borde utnyttjas. grundforskningsinsatsen D Flera aktuella och relevanta problemkomplex sträckte sig över flera kommittéers ämnesområden. Ad hoc-kommitteer skulle bättre kunna belysa Dessa skulle dessutom ge möjlighet till flexiblare och pröva problemen. och bredare representation av forskarkompetensen. D Bättre kontakt mellan avnämare och forskare. Informationen efterlystes Resultaten måste komma till användning måste göras lättillgängligare. i beslutsprocessen. Ett bra informationsmedium var bl. a. denna typ av konferenser. D Det konstaterades att det kraftigt framförda önskemålet att forskningsborde användas för att belysa frågeställningar av medlen huvudsakligen och framförhållande natur kom i konflikt med den i programprincipiell men framförda inriktningen mot beslutsproblem och innebar att program en fundamental del av inventerings- och utredningskaraktär, utgörande for klarläggande av problemkomplexen, i fortsättningen måste finansieras med andra medel. Nämndens övergripande ntålsättning att leda och främja företrädesvis målinriktad naturvårdsforskning och undersökningsverkinom naturvårdsområdet borde emellertid även omfatta framsamhet för beslut, planering och utarbetande av råd och tagandet av underlag Forskarna skulle sålunda kunna anvisningar. på ett annat sätt direkt medverka vid utarbetandet av råd och anvisningar. till stånd för en systematisk resultat- D En ökad satsning måste komma och för sammanställningar utvärdering av genomförda forskningsinsatser av vad som hittills uppnåtts genom forskningen och naturvårdsinsatserna.

66 Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . .

Detta material skulle kunna ligga till grund för en bedömning av vilka framtida forskningsinsatser som var angelägna. EJ Inom t. ex. naturvärden borde vikten av gjorda ingrepp kunna studeras genom att koppla forskningen till pågående exploateringsprojekt. Forskningsinsatserna skulle på så sätt kunna få en större inriktning mot “aktionsforskning. Genomgången av de olika problemområdena visade på att llera av dessa hade mycket starka kopplingar till forskningsrådens och andra forskningsstödjande organs ämnesområden. Dessutom var vissa problemområden av mång- eller tvärvetenskaplig natur.

4.6 Information och dokumentation

Miljöforskningsutredningen behandlade informationsfrågorna i ett särskilt kapitel och indelade spridningen av informationen om resultaten av miljöforskningen på följande sätt: Cl Vetenskaplig rapportering i vetenskapliga publikationer och vid t. ex. symposier och konferenser. Denna informationsform är primärt avsedd för resultatspridning inom den vetenskapliga miljön och som ett led i vidareutvecklingen av forskningen. Forskarna strävar härvid efter en internationell spridning. El De forskningsstödjande organen kräver som regel en slutrapportering av forskningsresultaten i form av en officiell redogörelse från forskaren. Dessutom kan etappredogörelser eller årliga redogörelser förekomma. D Bearbetad och sammanställd information från anslagsfordelande och forskningsutförande organ till primärt olika avnämare. Denna informationsform kan bestå av sammanställningar i projektkataloger, sammanfattningar av forskningsrapporter i informationsblad, för olika avnämarkategorier tillrättalagda forskningsrapponer, områdesbeskrivningar etc. samt övriga populärvetenskapliga information sammanställningar, genom massmedia eller dylikt.

Miljöforskningsutredningen föreslog att forsknings- och utvecklingsavdel-

ningen vid naturvårdsverket skulle få till uppgift att i princip svara för all information om miljövårdsforskning, dvs. även for sådan forskning som finansierades eller utfördes av andra organ än naturvårdsverket. Verket skulle vidare aktivt, mer eller mindre selektivt med avseende på mottagargrupp, svara för spridning av forskningsresultaten. Vid naturvårdsverkets forskningskonferenser i december 1975 behandlades frågan om spridningen av forskningsresultaten. Framför allt framhiölls att resultaten måste göras lättillgängliga for olika avnämarkategorier så att de kan nyttiggöras i beslutsprocessen i större utsträckning. Frågan ansågs vara central för forskningsnämndens hela verksamhet. Bland orsakerna till att forskningsresultaten inte kom till användnling i den utsträckning man önskade nämndes följande:

Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . . 67

D Problemen som behandlas upplevs inte som relevanta för beslutsfattaren, som därför inte anstränger sig för att ta del av resultaten. D Resultaten redovisas i en alltför komplicerad form, oftast med omfattabeller och långa vetenskapliga kommentarer. tande, svårtolkade D De praktiska slutsatserna upptar ofta ett mycket litet utrymme i rapeller saknas, medan däremot nyansskillnader i resultaten från porterna olika undersökningar diskuteras ingående. Detta ger användaren intryck av att osäkerhet om resultatens användbarhet råder. är så upptagna av ärendehandläggningen att de inte D Många användare anser sig hinna läsa forskningsrapporter och ej heller inser nyttan därav.

Konferensen sökte konkreta Förslag till lösning för att förbättra kontakten forskare (forskningsresultan- beslutsfattare. Bl. a. framkom Följande förslag:

om problemställningarna mellan forskare och be- D Ingående diskussion slutsfattare innan ett projekt startar, med syfte att informera om var i beslutsprocessen resultaten kan tänkas få sin användning. D lntensiñerade kontakter under projektets gång, där representanter från och berörd fackbyrå från naturvårdsverket deltar. forskningssekretariatet där forskarna presenterar resultatet for hand- D Regionala seminariedagar, och länsstyrelser. Detta får också läggande personal inom t. ex. kommuner anses som positivt för forskaren som härigenom på nära håll upplever kontakten med avnämaren. Liknande seminarier genomförs för berörd SNV-personal.

DD lntensifierad informationsspridning av typ “Nytt från miljövårdsforsk-

ning” utarbetas. D Införande av krav på två versioner av varje forskningsrapport; en utförlig vetenskaplig rapport; en kortare mera lättillgänglig rapport med praktiska dvs. sammanställt på ett för beslutsproblemet lämpligt sätt. slutsatser, Här borde användare medverka vid utarbetandet. D Tidsutrymme borde tillskapas for vissa tjänstemän vid fackavdelningarna så att dessa fick möjlighet att sätta sig in i framkomna resultat. för användares erfarenheter till D Upprättande av feed-back-kanaler forskningssidan och andra avnämare. D Framtagande av sammanställningar med syfte att göra en syntes av veinkluderande erfarenheter från andra tandet inom olika problemområden, länder. Detta arbete borde ges högsta prioritet. Naturvårdsverket och forskningsnämnden påpekar i sina anslagsframställoch publiceringsverksamheten har inningar att kravet på informationstensiñerats under åren. Publiceringsverksamheten har därför ökat mycket kraftigt. Naturvårdsverket har ett särskilt anslag för miljövårdsinformation i allmänhet men använder också vissa medel ur anslaget till miljövårdsforskning för publicering och information. Det första anslaget uppgår för budgetåret 1976/77 till 2,0 miljoner kronor. I stor utsträckning vänder sig informationen bekostad ur detta anslag till begränsade målgrupper, nämligen beslutsfattare i statlig förvaltning, kommuner och näringsliv. Dessa informeras om de miljövårdskrav samhället ställer och om de tekniska och ekonomiska möjligheter som finns att möta dessa krav, vilka framkommer som resultat av forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Informationsspridningen sker emellertid även till andra grupper i samhället, t. ex. över

68 Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . .

massmedia. genom naturvårdsverkets presstjänst eller genom verkets övriga informationsmaterial. l vissa fall samordnas med informationsspridningen vissa ideella organisationers informationsverksamhet, som till stor del är av upplysande och opinionsbildande karaktär. Dessa former understöds i form av bidragsgivning. För publiceringsverksamhet m. m. avdelades budgetåret 1976/77 270 000 kr. ur anslaget till miljövårdsforskning. Därtill kommer ett årligt stöd till Kungl. vetenskapsakademiens tidskrift Ambio på 100 000 kr. samt ett bidrag till naturvårdsverkets tidning Miljöaktuellt på 30000 kr. SNV:s publiceringsverksamhet omfattar:

D NvIt_/tån mll/ÖVâI(/$/Ö/S/(I1/I7g. Utgivningen av detta informationsblad påbörjades under budgetåret l974/75. Det innehåller en mycket kortfattad redogörelse för de praktiskt viktiga resultaten i forskningsrapporterna. Informationsbladet sammanställes av respektive forskningssekreterare. D Miljövårzls/orskning 1973-76 etc. Publikationen är en projektkatalog som utges dels på svenska, dels numera även på engelska. Den innehåller en av forskarna upprättad kortfattad presentation av de miljövårdsprojekt som pågått eller pågår under den aktuella tidsperioden och som finansieras av naturvårdsverket. D PM-serie. Serien omfattar en utgivning av enskilda Forskningsrapporter i en form som sammanställs av forskningssekretariatet. Serien är inriktad på att snabbt presentera viktiga forskningsresultat eller symposierlkonferensresultat.

D Speciella sammattstållnitzgat över pågående projekt t. ex. över Östersjö-

forskningen och över Vänernprojektet. D Diagnos, en populäröversikt som utkom i maj 1974 över aktuella ämnesområden inom miljövårdsforskningen. Boken bestod av ett antal översiktsartiklar som skrevs dels av speciellt anlitade forskare. dels av tjänstemän anknutna till forskningen vid verket. Avsikten var att denna bok skulle följas av llera detaljpresentationer avseende specifika forskningsområden. Hittills har en sådan presentation utkommit. D Nhttttvårzlsverkets årsbok. Boken, som utges regelbundet (1976 är åttonde årgången), presenterar på ett populän sätt naturvårdsverkets miljövårdsinsatser och däribland satsningen på forskning och undersökningsverksamhet. D Miljöaktuellt, en nyhetstidning för snabbinformation om aktuella frågor inom miljövården i allmänhet och i vissa fall resultat av FoU-verksamheten. D Speeialpttblikatiøttet i form av en serie biologiska inventeringsnormer. Ett annat exempel på specialpublikationer är Viltnytt. Under 1975 sammanställde bostadsdepartementet och naturvårdsverket tillsammans ett underlag for den fysiska riksplaneringen tförarbete nr 30) med titeln “lntresseområde for vetenskaplig naturvård. D Verket har även tagit fram p/esetttaI/ottet av verksamheten på V/rätnmatttle språk, dels i fylligare form och stencilupplaga, dels som populärpresentationer i folderform, vilka även innehåller en kortfattad presentation av forskningsinriktningen.

Naturvårdsverkets FoU-verksamhet. . .

4.7 Avslutande synpunkter

Ett sammanfattande intryck från genomgången ovan är att forskningsutvecklingen inom miljövårdsområdet till stor del initierades genom enskilda forskare. Dessa forskare kom att fungera som väckarklockor“. Resultaten från dessa forskare har därefter forvaltats och satts in i ett större sammanhang av forskningsråden (NFR och MFR). Områdesöversikter och programskrivningar har sammanställts och särskilda grupper bildats för att följa och stimulera utvecklingen. Denna rådssatsning har i flera fall lett till att området ztktualiserats för politisk bearbetning och därmed lett till ytterligare uppfrämst utredningar har tillsatts. Redan märksamhet, genom att offentliga inom utredningarnas ramar har mer riktade forskningsinsatser genomförts, och utvecklingen har efter politisk prövning resulterat i att resurser för tilllämpad forskning kommit till stånd. liksom en mer målinriktad styrning. Härefter kunde forskningsråden släppa sitt initiativansvar och söka nya forskningsfält. Det organ (SNV) som på detta sätt fick ansvar för miljövårdsforskningens till en början att bredda sin FoU-insats, som då blev inriktning tvingades av huvudsakligen icke-innovativ karaktär, t. ex. i form av kartläggningar och frekvensmätningar. Organet tog även initiativ till rekonstruktionsåtgärder och motåtgärder for att förhindra miljöpåverkan. Efter viss tid, när forskningspotentialen tillväxt och FoU-arbetet stabiliserats, uppstod möjligheter för det sektoriella organet att ta initiativ till genombrottsåtgärder råden ansvarat för. Det blir då naturligt att råd av den typ som tidigare eller sektoriellt organ tar initiativ till samråd i frågan, och det fortsatta FoUarbetet kan komma att drivas i form av samfinansierade projekt. Hittills har det vetenskapliga inflytandet på miljövårdsforskningens planering varit mycket starkt och kanske dominerande. FoU-planeringen ingår totalt, varfor osäkerhet kan råda ej som en dcl av miljövårdsplaneringen om i vilken utsträckning samhällsrelevansen är prövad. Någon mer utvecklad dialog har inte förekommit mellan FoU-planerarna och miljövårdsplanerarna. Dock kan sägas att den genomförda programskrivningen och naturvårdsverkets steg i utvecklingen mot forskningskonferens utgör viktiga att få ett bredare och mer representativt deltagande i en rullande planeringsprocess. Denna utveckling har sannolikt också förstärkts genom tillkomsten av den nya FoU-avdelningen inom naturvårdsverket och det förslag till organisationsutformning av denna som för närvarande föreligger.

5 F oU-verksamhet och

Skolöverstyrelsens

nämnden

pedagogiska

5.1 Bakgrund och anslagsutveckling

En mer medveten från statsmakternas sida på FoU-arbete inom satsning skolans område skedde i och med genomförandet av 1940- och 1950-talens stora skolutredningar. Dessa initierade och understödde ett flertal FoU-profor reformeringen av den svenska skolan. Rejekt for att erhålla underlag surser byggdes successivt upp for att möta de växande kraven på forskningsoch utvecklingsinsatser. År 1944 inrättades statens psykologisk-pedagogiska institut med särskild uppgift att genom pedagogisk forskning ta fram underlag for anpassning av barn- och ungdomsfostran till den nutida samhällsutvecklingen. Riksinrätta den första lärarhögskolan. 1ndagen beslöt år 1954 att i Stockholm stitutionen vid lärarhögskolan i Stockholm fick från början Hera större forskningsuppgifter initierade av 1957 års skolberedning. FoU-arbetet kom att i hög grad inriktas mot att följa den försöksverksamhet som ingick som forsta led i reformeringen av skolan. Den vetenkom därför att i första hand omfatta mätmetodiken skapliga utvecklingen mellan den “gamla” och “nya skolan. År 1958 inrättades for jämförelser den forsta särskilda forsöksskolan i Linköping. Den anknöts till lärarhögskolan i Stockholm och en “aktionsforskning” kom till stånd med en intim samverkan mellan lärarna vid forsöksskolan och forskarna vid lärarhögskolans pedagogiska institution. Den intensiva forsöksverksamheten som ett led i reformeringen av skolan medförde även ett behov att i början på 1950-talet inrätta en särskild forvid skolöverstyrelsen med uppgift att administrera, samordna söksavdelning och utvärdera försöksverksamheten. Ovanstående korta redovisning av det pedagogiska forsöks- och utveckframväxt under 1940- och l950-talen visar att statsmakterna lingsarbetets i samband med reformarbetet mycket starkt satsade på en praktisk-pedavid sidan av den pedagogiska forskningen vid universiteten gogisk inriktning och i direkt till skolutredningarnas utredningsarbete och hitanknytning hörande försöksverksamhet. Härigenom kom det pedagogiska FoU-arbetet att få en utpräglat central styrning. Denna inriktning av skolforskningen har härefter ytterligare forstärkts institutioner numera finns vid samtliga stora så att praktisk-pedagogiska Försöks- och demonstrationsskolor finns fr. o. m. 1968 inlärarhögskolor. rättade vid samtliga Iärarhögskolor. Försöksavdelningen vid SÖ, som ledde

72 Skolöversryrelsens FoU- verksamhet. . .

försöksverksamheten med den 9-åriga skolan under 1950-talet, upphörde 1962 i och med att grundskolan infördes. Avdelningen omorganiserades då till en byrå for pedagogiskt FoU-arbete, och FoU-arbetet sidoordnades lärarutbildningen inom en av SÖ:s avdelningar. Den 1 juli 1971 inrättades en pedagogisk nämnd vid SÖ med rådgivande funktion i forsknings- och utvecklingsfrågor. Fr. 0. m. budgetåret 1962/63 erhöll skolöverstyrelsen ett särskilt anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet. Första året uppgick anslaget till 2 miljoner kronor for att nu, budgetåret 1977/78, uppgå till

drygt 36 miljoner kronor. Ökningstakten i artslztgstilldelningen var särskilt

kraftig under perioden 1966/67 till 1970/71. Under de senaste budgetåren har anslaget varit i stort sett oförändrat räknat i fast penningvärde. FoU-anslagets relativa andel av totala utgifterna för skolväsendet har varit ungefär densamma de senaste budgetåren. År 1967 diskuterade SÖ som mål att FoU-anslaget skulle uppgå till 1 “n av de totala utgifterna, dvs. för närvarande ca 80 miljoner kronor. Resonemanget redovisades närmast som en illustration i anslagsframställningen men kommenterades i aldrig budgetpropositionen. Anslaget uppgår för närvarande till ca 0,4 “n av totalutgifterna för skolverksamheten. Vid sidan av detta särskilda FoU-anslag satsar skolöverstyrelsen även medel från sitt myndighetsanslag på utvecklingsarbete dels genom att anlita expertendels i form av avlöningar till fast anställd personal iden utsträckning dess tid upptas av utvecklingsaktiviteter. Utvecklingsinsatserna inom SÖ:s verksamhetsfált består även av vissa basresurser vid lärarhögskolorna i form av några forskartjänster samt andel i vissa pedagogik- och metodiklektorstjänster. Forsknings- och utvecklingsarbetet inom landets utbildningssektor stöds förutom av SÖ även av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ, tidigare UKÄ), statens råd for samhällsforskning och riksbankens jubileumsfond. Viss finansiering sker med kommunala medel. SÖ beräknas administrera omkring 65 % av FoU-medlen inom det pedagogiska området. Anslaget ur riksbankens jubileumsfond till psykologi/pedagogik har varierat något med åren. Störst var det 1971. då det överskred 2,7 miljoner kronor. Riksbankens jubileumsfond understöder relativt stora och fleråriga projekt. Samhällsvetenskapliga forskningsrådets stöd till psykologisk/pedagogisk forskning har, i löpande penningvärde räknat, ökat något for varje år. År 1975/76 uppgick detta till ca 6,5 miljoner kronor, vilket var något mer än 40 96 av rådets totala ram för anslagsfördelningen. Den relativa andelen har varit ungefär densamma sedan rådets tillkomst. Denna fördelning fastläggs i regleringsbrevet efter forslag av rådet. Fördelningen har följt en fast praxis genom åren med vissa marginella forskjutningar de senaste åren. 1 1 den nya rådsorganisa- Rådet stöder som regel mindre projekt än riksbankensjubileumsfond. Forsktion som gäller fr. 0. m. ningen skall avse grundforskning, men någon bestämd karaktär på denna den ljuli 1977 har sam- finns ej uttalad. Särskilda forskartjänster finns inrättade för Vuxnas studiehällsvetenskapliga och och inlärningssituation och for “U-landsoch miljöfrågor ur pedagogiskhumanistiska forskningspsykologisk synvinkel”. råden slagits samman till “humanistisk-samhälls- Budgetåret 1975/76 uppgick UKÄ:s anslag till forsknings- och utveckvetenskapliga forsknings- lingsarbete till ca 12.5 miljoner kronor. Ungefär 15 ”n av dessa planeras rådet. tillfalla utbildningsforskning, 25 les lärarutbildningsaktiviteter och 60 “n diverse utvecklingsarbete.

FoU-verksamhet. . . 73

SkO/ÖVEFSfyFG/SPHS

och omfattning av FoU-arbetet

5.2 Huvudsaklig inriktning

5.2.1 Syfte med FoU-verksamheten

har framhållits att det pedagogiska FoU-arbetet till en början Inledningsvis var inriktat bl. a. genom i huvudsak på att direkt stödja skolutredningarna att utvärdera därtill ansluten försöksverksamhet. l och med att skolrefor-

FoU-arbetet till att mer merna beslutats i början av 1960-talet övergick av reformerna. Skolreformerna ställde allmänt bli ett stöd vid införandet fordubblades utsett stora krav på resurser. Under det närmaste decenniet stor lärarbrist. gifterna per elev. Därtill förelåg ända till slutet av 1960-talet en Mot denna bakgrund kom FoU-arbetet att i hög grad präglas av kravet

med resurserna och en rationalisering av skolans inre arbete. på hushållning forskningens omfattning och Nästa styrande faktor för den pedagogiska i slutet av 1960-talet. Lärarinriktning utgjorde lärarutbildningsreformen medförde ett ökat behov av pedagogiklektorer. SÖ måste därför utbildningen stödja den vetenskapliga meriteringen på olika sätt i sin FoU-verksamhet till pedagogiska forskare. och utbildningen av det pedagogiska utvecklingsarbetet under 1970-talet i SÖ:s Inriktningen allt i departementschefens uttalanden under ifrågavarande regi anges framför 1972:1, bilaga 10 och UbU 1972:2). anslag tprop.

decenniet innebär De stora förändringar skolväsendet genomgått under det senaste bl. a. förändringar av undervisningsmetodiken och skolans inre arbete. Men också utanför skolan ställer krav på förändringar; med dagens mer öppna utvecklingen arbetsmetoder. samhälle är det t. ex. inte möjligt att hålla fast vid den gamla skolans

Det är kraven på dessa förändringar som formulerar den pedagogiska forskningens uppgifter. Utvecklingsarbetet har en viktig roll att fylla när det gäller att finna inatt detta strument för att förverkliga läroplanernas intentioner. Det är därför självklan

arbete inriktas mot de problem som upplevs i konkreta undervisningssituationer. är givet. men Att detta kräver en satsning även på mer långsiktiga forskningsprojekt med uttonvikten skall ligga på problemrelaterat forsknings- och utvecklingsarbete del av utvecklingsarbetet utgörs gångspunkt i aktuella skolfrågor. En betydelsefull en eller flera skolor. därför av sådana projekt. som genomförs i direkt samarbete med

lades fram erhöll skolöverstyrelsen ett l samband med att propositionen att inkomma med förslag till ramprogram för det pedasärskilt uppdrag utvecklingsarbetet. Detta skulle bl. a. bli en viktig arbetsuppgift gogiska för den år 1971 inrättade pedagogiska nämnden (se nedan) under dess första

verksamhetsår. Som kommentar till detta planeringsarbete angav depar-

tementschefen vidare att projekten i tidshänseende borde planeras så att

alltid avslutas under budgetåret och att därigenom utrymme några projekt kunde ges för nya åtaganden: Det måste betraktas som otillkontinuerligt om hela den existerande anslagssumman redan är intecknad fredsställande

för fullföljande av redan påbörjade projekt.” har sedermera utarbetat ramprogram för verksamheten. Skolöverstyrelsen och presenteras i kortfattad form tillsammans Dessa revideras fortlöpande med en projektförteckning i anslagsframställningen.

Även i vissa budgetpropositioner efter år 1972 har departementschefen med uttalanden om den relativa fördelstyrt inriktningen av FoU-arbetet Denna inriktning och karaktär på FoUningen mellan de olika program men. avser ibland en relativt detaljerad nivå. arbetet inom enskilda program

74 Skoläversryrelsens FoU-verksamhet. . .

Hela tiden har töredraganden refererat till de grundläggande uttalandena i prop. 1972:1. Det skall också nämnas att under de senare åren betydande och speciellt styrda FoU-insatser har genomförts av offentliga utredningar inom skolans och vuxenutbildningens område, t. ex. kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX). lärarutbildningsutredningen (LUT 74), de särskilda läroplans- och utbildningsöversynerna, skolans inre arbete (SlA) och utredningen om skola, stat och kommun (SSK). Speciellt kan hänvisas till SIA som låtit sammanställa forskningsresultaten inom olika relevanta områden, beställt egna FoU-insatser och drivit försöksverksamhet. Detta FoU-arbete har varit av förhållandevis stor omfattning. Kommittéarbetet har även identifierat och diagnostiserat problemområden som senare lagts till grund for det “reguljära” FoU-arbetet i skolöverstyrelsens regi. De övergripande målen lör det pedagogiska utvecklingsarbetet inom SÖ:s verksamhetsområde formuleras numera på följande sätt (SÖ:s anslagsframställning budgetåret 1976/77): Huvudsyftet med det pedagogiska utvecklingsarbetet är att förbättra skola och utbildning genom en fortlöpande Förnyelse av planering. genomförande och utvärdering av verksamheten. Detta sker genom:

El uppbyggnad av ny kunskap om undervisningsprocessen, elevernas utveckling, läromedel m. m. utveckling av metoder för analys av skolans mål. organisation och resultat

DEIEI

utveckling av metoder lör tmz/ezrisnizrq och förbättringar av skolorganisaliønerz produktion av prolølyper. t. ex. måldokument. utvärderingsinstrument och läromedel El stärkande av kapaciteten för utvecklingsarbete, ttillgáng till kompetent personal. effektivare kunskapsutnyttjande genom informations- och dokumentationsverksamhet, litteraturöversikter och kontaktkonferenser etc.) samt genom E] utveckling av kontaktvägar och medel/ärsprit/ning av utvecklingsarbetets resultat.

l anslagsframställningen anges vidare några allmänna huvuddrag i FoUarbetets innehåll. Här framhålls att FoU-arbetet styrs av utvecklingstendenser och utvecklingsbehov med avseende på skolan inför 1980-talet. Särskilt nämns behovet av ökad samverkan skola-samhälle-arbetsliv och ökad jämlikhet genom utbildning. Samverkan mellan skola och samhälle avser dels elevernas inskolning i vuxenlivet, dels elevernas individuella utveckling i allmänhet. När det gäller samverkan med arbetsmarknaden kommer det till uttryck i en fortlöpande utveckling av läroplanerna samt vissa speciella arrangemang lör grundskolan. t. ex. inslag av praktiska ämnen, jämkningsanordningar och individuella studiegångar lör elever som har svårigheter. lnom lärarutbildningen har försöksvis arrangerats viss samhällsinriktad praktik. Ovanstående skildring visar på att inriktningen av FoU-arbetet vid SÖ hela tiden påverkas av dels ett fortlöpande beredningsarbete inom SÖ, dels också av en kompletterande beredning inom departementet där SÖ:s anslagsframställning integreras med resultatet av utredningsarbetet inom skolväsendet i övrigt och statsmakternas ställningstagande till de reformförslag, som har lagts fram successivt med endast några års mellanrum. Det kan vidare noteras att det på skolans område ständigt väckts ett antal motioner

FoU-verksamhet. . . 75 Skolöversryrelsens

vars resultat fortlöpande förts ut i direktiv och förts en debatt i riksdagen, for att där bl. a. beaktas i planeringen av FoU-arbetet. till skolöverstyrelsen

5.2.2 Forskningsprogrammets struktur och innehåll

utvecklingsarbete uppdelat på Till en början var anslaget till pedagogiskt ett antal anslagsposter efter olika slag av utvecklingsarbete, t. ex. läroplansläromedelsutveckling, utvecklingsarbete vid vissa skolor, övrigt utveckling, (t. ex. pedagogiska utvecklingsblock, förskopedagogiskt utvecklingsarbete leseminarier m. m.), pedagogiska publikationer m. fl. Denna anslagsindel- Fr. o. m. budning ansågs emellertid ej bra. och därför har den omprövats. i stället en programindelning som anknyter till getåret 1973/74 tillämpas de olika delområdena inom SÖ:s verksamhet i övrigt:

Program I FoU-arbete for olika utbildningssektorer, nämligen a) förskola b) grundskola c) gymnasieskola d) vuxenutbildning e) lärarutbildning. Program 2 Gemensamt FoU-arbete. information och uppföljning m. m. Program 3 Planering,

och vuxenutbildning dominerar bilden vad gäl- Grundskola, gymnasieskola dem emellan. Gemensamt FoUler FoU-medel med en jämn fördelning arbete uppgår till 23 % av totala anslaget. Genom programuppdelningen lättare kopplas till SÖ:s verksamhet och bidra kan utvecklingsinsatserna sammanfaller med SÖ:s till att målen för denna nås. Programindelningen indelning, vilket möjliggör en arbetsfördelning i beredningen organisatoriska och administrationen av det pedagogiska utvecklingsarbetet. Allt efter behov, och så långt det är möjligt, görs ytterligare uppdelning under ovanstående program i t. ex.:

mål och planering undervisning och skolmiljö

ElElEIElElEJ

organisation elever skolpersonal läromedel och El utvärdering.

För varje program/delprogram enligt ovan anges i anslagsframställningen den allmänna inriktningen samt målet i ett antal att-satser. Det finns även en grov planering for efterföljande femårsperiod. len årligen upprättad verksamhetsberättelse ges en redovisning av genomfört arbete. Berättelsen har samma struktur som anslagsframställningen, men redovisar avrapportering och hittills uppnådda resultat inom respektive projekt. En detaljerad redovisning på projektnivå återfinns i projektlistor som biläggs anslagsframställningen samt i två årligen reviderade projektkataloger:

76 Skoläverstyrelsens FoU-verksamhet. . .

D “Svensk utbildningsforskning” (från och med 1963) som upptar FoUarbete vid landets universitet och lärarhögskolor oavsett linansieringskåilla. D “Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolöverstyrelsen” (från och med 1974) som redovisar de projekt som leds direkt av arbetsenhcter i skol- Överstyrelsen. Den angivna dokumentationen ger rullande en fullständig och mycket fyllig beskrivning av verksamheten från översiktlig målbeskrivning och planer på sju års sikt till operativ projektnivå. Materialet ger i första hand en bild av planeringen och prioriteringen av FoU-insatserna ur samhällsrelevanssynpunkt. Den vetenskapliga inriktningen kan som regel först utläsas ur de operativa projektplanerna. Programbeskrivningarna för de olika delprogrammen inom program l präglas av hur gammal reformen för respektive skolnivå är. Programbeskrivningen är rullande och revideras allteftersom utvecklingen inom skolan framskrider. Programskrivningen vid början av en skolreform blir även beroende av hur mycket FoU-arbete som lagts ner under utredningsarbetet och den försöksverksamhet som har föregått reformen. l en jämförelse t. ex. mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen verkar det som om en större andel grundläggande FoU-arbete for Vuxenutbildningens del hänvisats till genomförandet inom utvecklingsanslaget. Programskrivningen speglar i liten utsträckning en bedömning av det allmänna forskningsläget eller kravet på den vetenskapliga karaktären i FoU-insatsen. lnom varje delprogram anges ändamålet med SÖ:s forsknings- och utvecklingsarbete i ett antal att-satser. Att-satserna kan vara något olika formulerade for de olika delprogrammen men omfattar i stort samma element.

Ändamålsangivelserna är av stående karaktär och anger ett antal områden

som på sikt skall tillgodoses genom FoU-arbetet. Att-satserna kompletteras rullande i beredningen av anslagsframställningen och anger den aktuella inriktningen för FoU-arbetet inom den närmaste femårsperioden. En jämförelse mellan de olika årens skrivningar om inriktningen visar således hur FoU-arbetet vid Sö fortskrider. Till programmet Gemensamt forsknings- och utvecklingsarbete (program 2) fors sådant FoU-arbete som inte är specifikt for någon viss utbildningssektor. Inriktningen av programmet bör enligt SÖ kännetecknas av:

E] Integrering av e/evvård med skolans verksamhet i övrigt respektive med vuxenutbildningen, metodiska försök att skapa bättre relationer nte/lan människorna i skolan och vuxenutbildningen liksom att på olika vägar, bl. a. genom studier och yrkesørientering, öka de studerandes motivation. D Utveckling av p/anerings/neto:ler som möjliggör och underlättar en flexibel resursanvändning, omprioriteringar för förbättrad måluppfyllelse m. m. E] Studium av den fysiska arbe/snzi//ötz i skolan och vid vuxenstudier (lokalisering, lokalutformning, utrustning m. m.) och de fysiska resursernas samnyttjande inom skilda samhällssektorer. t. ex. inom fritidsverksamhet. Cl S*rävan mot en Iärontedelsztt/ørmn/ng som ökar elevernas och de vuxenstuderandes motivation och som tillgodoser behovet av individualisering, men betonar önskemålet om förbättrad kommunikation i grupper av varierande storlek och som medger ett bättre medieutnyttjande med

Skolöverstyrelsens FoU-verksamhet. . . 77

beaktande av pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska aspekter.

anvisas även medel till de sex s. k. regionkollegiørna och lnom programmet vilka är kommunalt förankrade. de pedagogiska utvecklingsblocken, För den kommande femårsperioden skall man enligt programskrivningen särskilt uppmärksamma arbetet inom de pedagogiska utvecklingsblocken, av läromedel, utvecklingsarbete med sikte på undervisning av planering samt analys av studie- och yrkesorientering och andra elevhandikappade av skovårdande verksamheter. Även projekt som syftar till en utvärdering lan i dess helhet kommer att prioriteras. lnom varje program har i anslagsframställningen anmälts ett antal projekt under rubriken utvärdering. För for- och grundskolan finns t. ex. utväravseende samverkan förskola-grundskola, barn- och livsfråderingsprojekt gor, individ-samhälle-utbildning. integration av särskola i grundskola, specialklasselevers sysselsättning efter avgång från grundskola och utvärdering av undervisning i engelska. Ett utvärderingsprojekt som ansetts väsentligt i enlighet med SlA och om stat, skola

för skolutvecklingen gtredningen

och kommun (SSK) gäller organisation och planering vid lokal skolenhet. av vissa yrkesinriktade linjer och För gymnasieskolan pågår utvärdering » arbetsmarknadsanpassning för elever från allmänna linjer. Enligt de allmänna direktiven för pedagogiska nämnden skall dess arbet omfatta utvärdering av utbildningsverksamheten. Nämnden har därför varje

för särskild utvärdering. Nämndens

år valt ut något eller några områden består i huvudsak av en sammanfattning av FoUutvärderingsrapporter arbetet inom det berörda området, speciellt vad avser projekt av ut- Avslutningsvis ger nämnden en värderande kommentar. värderingskaraktär. Denna blir i sin tur vägledande för nämndens rådgivning och prövning av det fortsatta FoU-arbetet. l anslutning till sina berättelser ger nämnden och diskuterar svånågra allmänna synpunkter kring utvärderingsproblemet righeter och metod. Bl. a. framhålles att utvärdering inte får fattas så snävt och andra kvantiñerbara faktorer att det endast gäller kunskapsstandard samt att all utvärdering måste ske mot vissa kriterier vad gäller uppfyllelse. Dessa mål kan vara av både kvantitativt och kvalitativt slag.

5.3 och koppling till andra organ Organisation

5.3.1 FoU-byrån vid SÖ och styre/sens roll

l och med grundskolans genomförande 1962 omorganiserades SÖ:s tidigare försöksavdelning till en byrå/br FoU-arbete (byrå L3). Byrån är inordnad i en avdelning med två andra byråer, vilkas ansvarsområde är grundutoch fortbildning av lärare. Byrån har successivt växt ut och är bildning numera indelad i tre sektioner: en sektion för FoU-planering, en sektion för läromedelsutveckling och en sektion för utvärderingsfrågor. Över 50 personer är f. n. anställda vid byrån. Av byråns personal kan 10 helårsarbetare beräknas syssla med administration av FoU-arbetet som helhet, Övrig personal arbetar dels med speciella utvecklingsuppgifter (t. ex. prov och utvärdering. läromedelsutveckling) eller med administration av speciella grupper av projekt.

78 Skolöversryrelsens FoU-verksamhet. . . SOL 1977:53

lnom SÖ:s sakbyråer kan resurser för gemensam administration a\ utvecklingsarbetet på respektive byrå beräknas motsvara två personâr. På de pedagogiska institutioner som har en större volym av FoU-uppdrag avsätts gemensamma administrativa resurser som kan beräknas motsvara ungefarligen fem personår. Sektionen/ör FoU-planering samordnar administrativt SÖ:s FoU-verksamhet, som upptar närmare 200 projekt. Sektionen svarar också för informations- och dokumentationsfunktioner avseende all skolforskning. Den är tillika sekretariat åt pedagogiska nämnden. Arbetet består i huvudsak av: D Inventering, insamling och kalegorisering av FoU-behov samt en bedömning av relevansen i inkomna projektförslag mot bakgrund av mål och långtidsplaner för utbildningsväsendet samt sammanställning av program och projektförslag D Utarbetande av forslag till anslagsäskande för en treårsperiod. D Fördelning av medel på olika projekt. D Sammanställning av årlig verksamhetsberättelse innefattande bl. a. beskrivningar av enskilda projekt och speciellt avrapportering avseende avslutade projekt.

Sektionen/ör läromedelsutveckling arbetar med följande tre huvudfrágeställningar: D Hur skall läromedlen vara utformade? D Vad behövs för att läromedlen skall kunna utnyttjas rationellt och effektivt? D Hur täcks bristerna i läromedelsförsörjningen?

Sektionen för uIvärderings/râgor utarbetar test och prov, varav de: mesta avser mätning av elevers kunskaper och färdigheter. SÖ:s /ekmannasIyre/se fastställer mål och riktlinjer samt ramar för verksamheten i anslagsframställningen, I styrelsen finns bl. a. arbetsmarknadens parter representerade. Vidare består den av representanter för angränsande centrala verk (AMS, SCB, UHÄ), primärkommunerna och eleverra. Målpreciseringen och fördelningen på olika program fastställes i förbeedande petitasammanträde bestående av generaldirektören och sko/råden. Samma

församling fastställer sedermera, när besked erhållits i regleringsbrev, me-

delsfördelningen på de olika programmen och beslutar även om nedels-

fördelningen till projekt. l anslagsframställning om medelsfördelrlngsfrå-

goma är undervisningsrädet /ör byrå L3 föredragande.

5.3.2 SÖ:s pedagogiska nämnd

Fr. o. m. den l juli l97l finns en rådgivande nämnd för FoU-verksamheten ansluten till SÖ sko/Överstyrelsen.: pedagogiska nämnd. I den proposition (l971:38) som föregick inrättandet av nämnden, övervägdes vissa organisatoriska förändringar av SÖ för att främja utbildningsforskningeu. Bl. a. framhölls att skolans arbete och resultatet av arbetet inte enbart får ses

Skolöverstyrelsens FoU-verksamhet. . . 79

som en för skolan intern angelägenhet utan som en för hela samhället väsentlig fråga. inflytandet på det pedagogiska FoU-arbetet genom personer och sammanslutningar som stod utanför det dagliga arbetet inom skolan borde därför förstärkas utöver det inflytande som kunde ske genom SÖ:s En omorganisering av den redan existerande nämnden för pedastyrelse. gogiskt utvecklingsarbete och försöksverksamhet vid SÖ förordades. Med anledning av nämnda proposition väcktes en rad motioner. Bl. a. föreslogs tillsättande av en parlamentarisk kommission med uppdrag att snarast framlägga en redovisning av de faktiska förhållandena rörande skolans undervisningsresultat. Utbildningsutskottet avstyrkte förslaget. Utskottet ansåg att det borde ankomma på SÖ och den föreslagna pedagogiska nämnden att tillse att fakta framkom rörande undervisningsresultat i grundskola och gymnasieskola samt fann det angeläget att uppgifterna presenterades i sådan form att de bidrog till en seriös skoldebatt. Förslaget om

speciell kommission gick genom reservation i utskottet vidare till riksdags-

behandling men avslogs även där. Den pedagogiska nämnden skulle bestå av en ordförande och sex andra ledamöter samt för var och en av dessa en personlig suppleant. Ledamöterna och deras personliga suppleanter utses av regeringen för en period av fyra år och företräder riksdagen, kommunerna. den pedagogiska forskningen. ungdomsskolans och vuxenutbildningens befattningshavare samt de studerande. Ledamot och suppleant för vuxenutbildningen kom till den l juli 1972. Frågan om styrelsens beslutsdelegation till nämnden blev en huvudfråga vid ett antal diskussioner under hösten l97l. Tre alternativa principlösningar diskuterades med följande innehåll: Cl DeIegeringjrânfa/l till fall efter/örslag av kansliet. Angående detta alternativ anmärktes bl. a. att det gav oklarhet i relationerna mellan kansliet och nämnden bl. a. med avseende på reservationsrätten, då generaldirektören inte ingår i nämnden. El Delegering av specifika uppgifter, t. ex. att inom en treårsperiod och inom en fixerad medelsram utveckla och avgränsa indikationer på måluppfyllelse i utbildningsverksamheten inom SÖ:s verksamhetsområde. Detta alternativ stötte på vissa svårigheter då åtminstone i det konkreta fallet en lösning kräver samordning med det FoU-arbete som redan pågår. I] Generell delegering av dispositionsrätten till ans/agetföl pedagogiskt utvecklingsarbete inom de ramar som bestäms av styre/sen. Nämnden skulle sålunda besluta om fördelningen på poster och delposter (projekt) inom anslaget. Innebörden skulle vara att besluta om dylika dispositioner innan anslaget fördes upp till pleniärende i stället för att beslutas av generaldirektören efter beredning inom kansliet. Styrelsen skulle i detta alternativ avhända sig dispositionen över anslaget till en_ fristående nämnd, som inte innehöll några representanter för kansliet. Vidare kunde det utvecklas till att en separat anslagsframställning inlämnades från nämnden avseende anslaget pedagogiskt utvecklingsarbete. Styrelsen bestämde att nämnden skulle fatta beslut i de ärenden som styrelsen hänskjuter till nämnden, dvs. från fall till fall. Enligt arbetsordningen för skolöverstyrelsen skall byrå L3, sektion l. fungera som nämndens kansli.

80 Skolöttersryrelsens FoU-verksamhet. . .

Ärendena föredras i nämnden av chefen for L3 eller den tjänsteman inom L3 som i varje särskilt fall utses efter samråd med ordföranden. Nämnden har sammanträtt ca 10 dagar per år, varvid vid några tillfällen ett sammanträde sträckt sig över två dagar. Nämndens huvuduppgift är att fungera som rådgivande och beredande organ i frågor om pedagogiskt FoU-arbete, däri inbegripet utvärdering av utbildningsverksamheten. Till nämnden har delegerats beslut om inrättande av nya kommunala utvecklingsblock, deras lokalisering och verksamhet. Uppgiften att utvärdera reformbesluten inom SÖ:s verksamhetsområde har nämnden i forsta hand nalkats på så sätt att den lagt fram rekommendationer och forslag till utvärderingsprojekt och att den analyserat och kommenterat pågående FoU-arbete som ansetts ha särskild betydelse vid en bedömning av skolreformernas utfall. l anslutning till verksamhetsberättelsen for budgetåret 1974/75 (specialnummer av Aktuellt från skolöverstyrelsen (ASÖ). september 1975) har nämnden publicerat erfarenheter och synpunkter på sina uppgifter och arbetsformer från den 4-årsperiod nämnden verkat. Härav framgår bl.a. att: D Nämnden har orienterat sig om pågående FoU-arbeten genom föredragningar samt genom besök vid pedagogiska utvecklingsblock och vid forskningsinstitutioner. D Nämnden har gått igenom utvecklingsarbetet program for program och har under de fyra arbetsåren hunnit med att behandla de mest aktuella områdena. l anslutning till verksamhetsberättelserna finns redogörelser for nämndens bedömningar. D Nämnden har prövat SÖ:s förslag till anslagsframställningar och avger i samband härmed vissa rekommendationer speciellt beträffande avvägningen mellan insatserna på olika forskningsprogram. D SÖ:s arbete med anslagsframställning föregås i regel av vissa uttalanden om inriktningen etc. av FoU-arbetet från nämndens sida. D Nämnden har granskat den av SÖ:s kansli utarbetade projektlistan for medelsfordelning infor det kommande budgetåret. D Nämnden har sökt att initiera nytt utvecklingsarbete genom att arrangera symposier med forskare och praktiker som deltagare. Sådana symposier bör enligt nämnden återkomma regelbundet, avse centrala områden av det pedagogiska utvecklingsarbetet och som resultat ge rapporter över behandlade teman. Dessa kan sedan vidarebehandlas och utgöra underlag för SÖ:s ställningstagande i frågor om FoU-arbetets inriktning och i SÖ:s anslagsframställning. D Nämnden har gett information om FoU-arbetet i form av journalistkonferenser och informationsträffar med representanter för myndigheter och organisationer. D Nämnden har även gett information genom att i specialnummer av ASÖ årligen trycka en verksamhetsredogörelse. Denna trycks i 12 000 ex. och har visat sig utnyttjas i skiftande sammanhang såsom for t. ex. studiedagar, artiklar i massmedia m. m.

En genomgång av nämndens protokoll (endast beslutsnoteringar) visar att nämnden i sitt beredningsarbete påverkar mål- och programformuleringar, diskuterar avvägningen mellan de olika programmen i enlighet med riks-

Skolöverstyre/sens FoU-verksamhet. . . 81

dagens beslut samt endast undantagsvis diskuterar projektplanerna. Speciellt har handläggningen av projektet Målbestämning och utvärdering (MUT) ingående diskuterats i nämnden och reservation fogats till nämndens protokoll till förmån for ökad FoU-satsning på vuxenutbildningens område. diskuterades bl. a. direkt med generaldirektören. Reserva- MUT-projektet tionen för vuxenutbildningen följdes upp av Föredragande inom SÖ för vuxenutbildningen i skolöverstyrelsens styrelse. Hittills har SÖ:s styrelse nämndens förslag. Så har även skett vad avser geneföljt pedagogiska Det ska i detta sammanhang framraldirektörens beslut i medelsfördelningen. hållas att beredningen av ärendena omfattar en fortlöpande dialog mellan nämnden och SÖ. l denna dialog kan under hand olika meningar finnas, men till slut ges det formella beslutet i konsensus. Som sammanfattning av utvärderingen av den egna verksamheten säger nämnden: Nämndens uppgifter bör alltfort vara rådgivande. Beslut bör i huvudsak ligga på andra organ. Nämndens möjligheter att påverka utvecklingen bör ligga i dess idéer och initiativ beträffande uppföljning och utvärdering av reformer. Nämnden bör kunna fylla en funktion som centralt placerat framtidsskisserande organ inom svensk skoloch vuxenutbildningspolitik. Den bör därför ha goda möjligheter att informera sig om och studera utbildningsfrågor inom och utom landet samt att diskutera, initiera och bedöma utvecklingslinjer och utvecklingsarbete. Nämndens verksamhet bör även med denna uppgift bli av betydelse för besluten i de politiska organen. Med anledning härav bör nämndens verksamhetsredogörelse med information och kommentarer till pågående utvecklingsarbete överlämnas direkt till regeringen och inte som nu bifogas SOzs petita

Nämnden förordar vidare att den även i fortsättningen skall vara kopplad till SÖ så att den inte fungerar som ett isolerat organ. Detta gäller även i form av att sekretariatsresurser och föredraganden hämtas anknytningen ur SÖ:s kansli. Beträffande den sista frågan framhåller emellertid nämnden att det krävs flexibla resurser för en planering och utvärdering av FoU-arbetet och av skolverksamheten. Medel avdelas därför för detta ändamål och kan användas för behovsinventeringar av FoU, områdesöversikter, konferenser samt för uppföljning av projekt. Kontakten med kommunoch symposier blocken bör enligt nämnden fortsätta och förstärkas, likaväl som kontakten med de forskande institutionerna. Under riksdagen 1975 behandlades en motion tm) (mot. 1975:828) om en parlamentarisk referensgrupp till skolöverstyrelsens projekt Målbestäm- MUT (UbU 1975:11). (Projektbeteckningen är nuning och utvärdering”, mera slopad och resterande arbete integrerat med den reguljära läroplansöversynen.) Till följd av riksdagsbehandlingen ändrades skolöverstyrelsens instruktion avseende den pedagogiska nämnden så att till nämndens uppgift lades att ha insyn vid uppläggningen och genomförandet av olika forsknings- och utvecklingsprojekt”. Vidare ändrades nämndens sammansättning så att den skulle bestå av ordförande och åtta andra ledamöter samt endast 1 Nämnden överlämnade ledamöter i nämn- i december 1975 sin fem suppleanter. Pâ detta sätt utökades antalet politiska verksamhetsberättelse för den utan att nämndens totala antal representanter utökades. Nämnden fick 1974/75 i samband med en bredare politisk representation med jämvikt mellan socialdemokratisk uppvaktning hos dåvaoch borgerlig representation. Det skall framhållas att det finns personal- rande statsrådet Hjelm- Den politiska representationen består lik- Wallén. unioner med utbildningsutskottet.

82 Skolöversryrelsens FoU-verksamhet. . .

som tidigare av parlamentariker och/eller kommunalpolitiker. Någon förändring av den politiska representationen har ej skett till följd av regeringsskiftet 1976. Även i fortsättningen får vuxenutbildningen en särställning genom egen representation. Motsvarande konstruktion gäller ej för ungdomsskolan. Denna är emellertid representerad med en ledamot från elevförbundet. Det kan också nämnas att endast en forskare finns med i nämnden. Motivet till att på detta sätt flytta ned det politiska inflytandet till verkställighetsnivån, vilket avviker från förvaltningsorganisatorisk praxis i Sverige, torde bl.a. kunna sökas i följande: l D Skolverksamheten anses enligt tradition i Sverige vara en kommunal angelägenhet. Kommunal förvaltningstradition måste därför beaktas i mycket stor utsträckning. D Utformningen av skolans verksamhet är i högsta grad grundad på samhälleliga värderingar. Det föreligger också stora svårigheter att logiskt bryta ned övergripande mål i en mer eller mindre rationell mål-medelhierarki. D Verksamhetens resultat utbildning av i första hand ungdom - har så långsiktiga effekter att dessa bör bli föremål för fortlöpande politiska bedömningar. D Skolverksamhetens stora politiska relevans gör att den även bör bli föremål för särskild kontroll och utvärdering. Det är emellertid att märka att det är skolöverstyrelsen som formellt beslutar över medlens fördelning på olika forskningsprogram och projekt. Styrningen i valet och prioriteringen av projekt torde bl. a. ligga i val av område och i graden av “ytlighet” respektive “djup” i FoU-insatsen samt på vilken tidssikt resultatet avses tillämpas.

5.3. 3 F orskningsadministration Cirka hälften av anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete går till FoUarbete som genomförs vid olika forskningsinstitutioner, s. k. utomverksprojekt. l projekt räknat utgör denna del en något mindre andel. När det gäller fördelningen av utomverksprojekten på olika institutioner erhåller de pedagogiska institutionerna vid lärarhögskolorna över hälften av anslagsvolymen. Resten av anslaget går till s. k. inomverksprojekt, vilka leds av SÖ:s arbetsenheter. Till inomverksprojekten ansluts även många gånger forskare. och delar av projekt kan i andra hand läggas ut på forskningsinstitutioner. Angivna fördelning på utomverksprojekt och “inomverksprojekf” ger en mycket grov bild och anger inte den vetenskapliga karaktären eller kvaliteten på projekten. Det finns mycket som tyder på att det sker en utveckling mot en mer forskningspräglad insats ju längre tid som förflyter från det att en reform beslutats. Till en början tas den största andelen medel i anspråk för akuta och administrativa utvecklingsinsatser. Sålunda domineras numera FoUarbetet på grundskolenivå av utomverksprojekt, medan inomverksprojekten är vanligast på gymnasienivå. Forskningsledarna vid de pedagogiska institutionerna och några ytterligare

FoU-verksamhet. . . 83 Skolöveisryrelsens

institutioner vid universitet och lärarhögskolor samråder om gemensamma i ett_lbrskningsledarko/legium. Kollegiet diskuterar forskningsangelägenheter och avger rekommendationer om administrativa frågor rörande FoU-arbetet dess långsiktiga inriktning. Kollegiet utser tre forskare att utgöra FoU-byråns rekommendationer beträffande p/aneringsråd. Detta råd ger fortlöpande intresse och kvalitet ur vetenskaplig synpunkt. Rådet forskningsprojektens står fortlöpande till byråns förfogande men utarbetar inte prioriteringsförslag i medelsfördelningen. inrättade. Dessa utarbetar förslag till lnom SÖ finns sex programgrupper mål for FoU-arbetet inom respektive prgoram. Programgruppen föreslår även inom programmet och utarbetar verksamhetsberättelser för proprojektlista grammet samt föreslår åtgärder i övrigt som kan behövas för programmets består av cheferna för berörda enheter genomförande. Programgrupperna ingår dessutom representanter för L3. inom SÖ. l samtliga programgrupper i första hand chefen för byrån som är föredragande i nämnden. är skolöverstyrelsens arbersenheler (förutom admini- FoU-genomförande strativ även skolkonsulenter, gymnasieinspektörer och experpersonal vid lärarhögskolor och universitet inom vilka ter/ forskare) samt institutioner projektgrupper upprättas. som närmast under un- För varje projekt skall finnas en projektledare. dervisningsrådet/institutionschefen är ansvarig arbetsledare för projektet. som bedrivs vid institutioner skall dessutom normalt För forskningsprojekt finnas en vetenskaplig handledare, vilken ansvarar för projektets vetenskap- Huvudansvaret för SÖ:s kontakter med institutionernas FoUliga kvalitet. projekt åvilar byrå L3. För inomverksprojekten bildas som regel särskilda arbetsgrupper med representanter från berörda enheter inom SÖ samt från skolväsendet och t. ex. lärarutbildningen. Projektledare är i flertalet fall en faltkontakter har skolkonsulent. De projekt som bedrivs med omfattande till sitt förfogande en eller flera re/erensgrupper. Dessa kan vara regionala, centrala eller lokala. Avsikten med referensgrupperna är att informera de närmast berörda om projektets framskridande och låta gruppen/ intressenterna yttra sig över projektarbetet och projektets inriktning.

5.4 Initiativ och bedömningsgrunder

lnom SÖ sker ett planeringsarbete avseende utveckling av skolväsendet

på kort och lång sikt. Denna planering utgår bl. a. från de utbildningspolitiska målen, antaganden om samhällsförändringar utanför utbildningsväsendet och utbildningsväsendets aktuella problemläge. Denna utvecklingsplanering resulterar och långsiktiga FoU-projekt vilka bl. a. i listor på kortsiktiga valts så att de skall ge största möjliga bidrag till att skolväsendets mål uppnås och till att beredskap byggs upp för framtida förändringar av skolväsendet tanslagsframställning for budgetåret 1976/77). Som ett led i utvecklingsplaneringen utarbetas och revideras diskussionsprømemorioi- löpande inom programgrupperna för respektive programområde. Dessa promemorior är beskrivningar av problem av betydelse för utvecklingen inom utbildningsväsendet. Promemoriorna sänds på remiss till lärarutbildningsanstalter, länsskolnämnder, personalorganisationer m. ll.,

84 Skolöverstyrelsens FoU-verksamhet. . .

varefter de inkomna Synpunkterna sammanställs. Som exempel kan nämnas att “Om behov av forskningsoch utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen tdiskussions-PM, 1974-03-25) tillställdes 310 intresseorganisationer, lärarutbildningsanstalter, läromedelsproducenter, vetenskapliga institutioner m. fl. Det kom in 125 yttranden med synpunkter. Sammanställningen av ovan angivna material utgör ett brett basmaterial till Förslag av nya FoU-projekt som upprättas av SÖ:s arbetsenheter och forskningsinstitutionerna. Dylika projektinventeringar genomförs årligen av SÖ:s arbetsenheter. Som komplement till arbetet enligt ovan anordnas ett antal .svmposivr och konferenser kring bestämda utbildningsfrågor med koncentration på olika 2 stadier och ämnen. Under 1974/75 hölls t. ex. symposier om FoU för naturvetenskaplig undervisning och för skolans praktisk-estetiska ämnessektor. Konferenser har vidare anordnats om behov av FoU-arbete inom vuxenutbildning och lärarutbildning samt FoU-frågor i anslutning till SIA:s forslag. Konferensresultaten sammanfattas i bl. a. ämnesöversikter. De av SÖ framtagna planerna och diskussionspromemoriorna ses över fortlöpande och resultatet sammanfattas i ett underlag till anslagsframställningarna som sänds på remiss till lärarhögskolorna, beteendevetenskapliga forskningsinstitutioner samt några andra berörda forskningsinstitutioner (sammanlagt ett 30-tal enheter) och till SÖ:s arbetsenheter. 1 samband härmed uppmanas även mottagarna att mot bakgrund av tidigare genomfört och pågående FoU-arbete komplettera underlaget och föra samman olika delar till större problemområden. Man uppmanas beakta såväl ett kortsiktigt som ett långsiktigt perspektiv. Inkomna svar sammanställs, dels för att utgöra underlag till anslagsframställningarna, dels för att vara underlag och utgångspunkt för samordning och prioritering för FoU-insatserna under kommande tioårsperiod. l de allmänna synpunkter som framförs i remissvaren läraruttrycker högskolorna och institutionerna sin tillfredsställelse med den nya ordningen för anslagsframställningen i vilken de ges möjlighet att påverka skrivningen av anslagsframställningen i tid. Flera institutioner framhåller svårigheten att dela upp forskningsfáltet på de olika programmen, vilket kan tyda på att det vetenskapliga perspektivet ej är i full överensstämmelse med det administrativa (och politiska) perspektivet. En helhetssyn på eleven, undervisningsprocessen och skolan understrykes som ett krav på uppläggningen av mer Iångsiktsinriktad och objektiv utvärderande forskning. Kontinuiteten i forskningen måste vidare bevaras så att den kunskap som kommer fram härigenom successivt och systematiskt kan ackumuleras i en kunskapsbank. Ovanstående beredning innebär att arbetsenhet/institution en upprättar projektplan. Enligt en reviderad utgåva av SÖ:s projekthandledning (1974- 1 1-04) framhålls att planen bör vara så utformad att det är möjligt att bedöma:

a) projektets angelägenhetsgrad b) projektets kvalitet och genomförbarhet c) den föreslagna projektpersonalens kvalifikationer d) värdet av förväntade resultat e) tidsåtgång for projektet samt

Skolöversryrelsens FoU-verksamhet. . . 85

D kostnaderna för projektet i hela dess omfattning och för varje verksamhetsår.

Det framhålls vidare att problemets art kan göra det möjligt att acceptera översiktliga planer och att man vid bedömning av en plan kan utgå från vikt samt vidare från problemens forskningsbarhet och forskarnas problemets kvalifikationer. l vissa fall tilldelas medel för förberedelsearbete och förundersökningen som underlag för utarbetande av projektplan (s. k. planeringsnzedel). Ansökan om planeringsmedel görs normalt i anslutning till projektplanen inför anslagsframställning. Men det kan också ske vid annan tidpunkt på året. Projektplanerna sammanfattas på en projektlista av respektive byrå och institution varefter de överlämnas till SÖ:s byrå L3. Det förutsätts att rektor/konsistorium informerats om och tillstyrkt planen för sådana projekt som skall genomföras vid institutioner. Byrå L3 sammanställer planerna på projektlistor - en för varje program. därefter dels i vissa fall en kompletterande bedömning från Byrån inhämtar vetenskaplig synpunkt av forskare tplaneringsrådet), dels en angelägenhetsgradering från respektive arbetsenhet med avseende på nyttan for ungdomsskolans respektive vuxenutbildningens utveckling. Härefter sammanställs programgruppernas förslag till projektlistor vilka översänds till pedagogiska nämnden för prövning inom SÖ:s slutgiltiga förslag till anslagsframställning. inlämnas i december. Arbetsen- Revizleradø p/anørjör pågående projekt heternas/institutionernas planer för nya projekt inlämnas i februari. l mars sammanträder programgrupperna och preciserar utvecklingsarbetets inriktning med hänsyn till det utvecklingsprogram som utarbetats och till riktlinjerna för arbetet med anslagsframställningen. Härefter pågår beredningsarbetet fram till mitten av april då slutligt förslag till projektlista fastställes av i första hand programgruppen och därefter i maj av SÖ:s styrelse efter en mellanliggande prövning av pedagogiska nämnden. Mot bakgrund av “utfallef” i budgetpropositionen och bl. a. föredragandes yttranden i detta sammanhang vidtar medeIs/örde/ningen for det kommande budgetåret. Detta arbete brukar påbörjas i månadsskiftet januari/februari, varvid projektlistor granskas i programgrupper och av pedagogiska nämnden. Som sekretariat fungerar byrå L3. Någon vetenskaplig granskning förekommer som regel ej i detta sammanhang. Beslut om medelstilldelning fattas omkring l mars av generaldirektören i skolrådens närvaro. Omprövning av tilldelade medel kan ske vid två tillfällen under budgetåret, i november och mars. Beslut fattas även då av generaldirektören i chefssammanträde. Planeringsprocessen ñnns schematiskt illustrerad i figuren på sid 86. Projektledaren skall årligen till budgetårsskiftet inge verksamhetsberättelse över projekt. Dessemellan skall han kontinuerligt redovisa väsentliga undersökningsresultat till SÖ. Detta sker i vissa fall i form av muntlig foredragning för verkschefer och skolråden samt i pedagogiska nämnden. Senast i mitten av augusti skall projektledaren redovisa medelsåtgången t. o. m. den 30 juni och eventuell reservation.

86 Skolöverstyrelsens F oU-verksamhet. . .

Konferenser, symposier Spec. utredningar m m

J Diskussions-PM Remissbehandling Lângsiktsplan/program i vid intresse- Bereds av progra mgrupperna krets och L3

Årligt reviderat underlag Remissbehandling till anslagsframställning vid institutioner Bereds av program- och i arbetsgrupperna och L3 enheter .J

l Underhands-

i

Vetenskaplig V av diskussioner med : granskning | planeringsrâdet institutioner l l ll etc och arbetsenheter l

““_W“ l

Anslagsframställning med Projektplaner projektlista år 2 från Beredning i programgrupper, institutioner och L3 och pedagogiska nämnden arbetsenheter Beslut i Sözs styrelse

il

Proposition Ev tillkommande synpunkter från riksdag, UbU och Regleringsbrev regering

i

Reviderad projektlista Reviderad projekt- Figur 5. l . Schemarisk Medelsfördelning plan år 1 Beredning i programgrupper, Genomförande över framställning av plane- L3 och pedagogiska nämnden institutioner och ringsprøcessen fdr SÖzs Beslut av generaldirektören arbetsenheter FoU - verksamhet.

5.5 Regionalt och kommunalt utvecklingsarbete

FoU-arbete på regional nivå planeras och genomförs av länsskolnämnderna och de sex s. k. regionkollegierna. Länsskolnämndernas utvecklingsarbete består av att:

D inventera, sammanställa och systematisera pågående lokalt och regionalt

pedagogiskt utvecklingsarbete. D Bedöma utvecklingsarbetets relevans och effektivitet mot bakgrund av

utbildningsvâsendets tillstånd och behov. D Föreslå kommunerna utvecklingsinsatser i syfte att avhjälpa brister och

stödja pågående utveckling. D Biträda det lokala utvecklingsarbetet med personalresurser eller förmedla kontakter med behövlig expertis.

FoU-verksamhet. . . 87 Skolöverstyrelsens

dokumentation över behovet av lokalt D l skrift årligen ge en översiktlig samt över uppnådda resultat. och regionalt utvecklingsarbete och ojämnheter D l alla åtgärder särskilt observera och åtgärda olikheter och att därvid även verka for samordning och inmellan kommunerna terkommunal samverkan i utvecklingsarbetet.

består av fem ledamöter utsedda av landstinget, två Länsskolenämnderna arbetspartsrepresentanter utsedda av regeringen, och en pedagogisk sakkuneller domare. Vid länsskolnämnd finns bl. a. nig och en forvaltningsjurist och fortbildningskonsulenter anskolinspektörer samt fortbildningsledare

ställda. är organ for samverkan mellan olika slag av lärarut- Regionkollegierna och länsskolnämnderna inom var och en av sex regioner. bildningsanstalter har hittills som regioncentrum och De sex stora lärarhögskolorna fungerat vid skolorna har varit regionernas sekretariat. fortbildningsavdelningarna skall initiera och främja samarbetet mellan myndig- Regionkollegierna FoU-arbete samt grundutbildning och fortheter och organ for pedagogiskt bildning av lärare. Man skall bl.a.:

D Kartlägga problem och utvärderingsresultat i regionens utbildningsväsende samt på grundval härav förmedla prioriteringar i fråga om nya

for sådant pedagogiskt FoU-arbete som leds av SÖ. uppgifter D l samråd med forskningsinstitutioner, pedagogiska utvecklingsblock av referensgrupper for forsknings- och m. m. föreslå sammansättning utvecklingsprojekt inom regionen. och projektforskningens fältförsök. Ge råd till forskningsinstitutioner

DD

inventera behov av fortbildning av lärarutbildare inom regionen och på härav föreslå innehåll och program for regionala och lokala grundval lärarutbildardagar. D Föreslå lärarhögskolornas fortbildningsavdelning regionala fortbildnings-

åtgärder for lärare och annan skolpersonal.

skall bestå av representanter for länsskolnämnd och lärarutbild- Kollegiet fortbildningsavdelning och ningsanstalter; en for den större lärarhögskolans inom regionen. Till kollegiet en for den pedagogiska institutionsgruppen utsedd av länsavdelningen inom Kommunkan också höra en representant förbundet. Påverkan har sålunda institutionaliserats på den centrala FoU-planeringen i en fortlöpande rapportering från de regionala organen till SÖ. Kontakter med skolorganisationen hålles bl. a. genom konsu/enter och metodiklektorer. sker direktkontakt mellan SÖ och skolan genom gym- För gymnasieskolan utförs FoU-arbetet till största delen vid lärarnasieinspektörerna. Regionalt metodikinstitutioner och vid de till lähögsko/ornas pedagogiska institutioner, rarhögskolorna knutna särskilda _lörsöks- och demonstrationsskolorna. Det lokala kommunala utvecklingsarbetet kan sägas koncentreras på fol-

jande uppgifter:

resultatåterforing och genom iakttagelser och D att genom systematiserad i övrigt avgöra var i kommunen skolväsendet har sina styrbedömningar ke- och svaghetsfaktorer

88 Skolöversryrelsens FoU-verksamhet. . .

D att på grundval av information och vad skolledare, lärare, elever och Föräldrar därutöver deklarerar bedöma behovet av lokala utvecklingsprojekt D att planera, genomföra och värdera utvecklingsinsatser vid skolenheterna D att för lärarkår, skolledning och skolstyrelse rapportera erfarenheterna i stort av utvecklingsarbetet D att där det är lämpligt använda vunna erfarenheter till diskussions- och studiematerial for lärare. För att uppnå en förankring av FoU-arbetet och den dagliga verksamheten stöder SÖ kommunernas utvecklingsarbete på olika sätt. Bl. a. har s. k. kommuna/r förankrade pedagogiska ulvecklingsblock organiserats. Verksamheten inom dessa finansieras på delad basis av kommunen och SÖ. l blockens verksamhet engageras intresserade lärare i ett antal försök som rör skolvardagens problem. F. n. finns fem utvecklingsblock. Varje utvecklingsblock koncentrerar sina projekt kring olika huvudteman: D Eskilstuna. - Barn med särskilda behov av stöd och stimulans. - D Göteborg. Grundläggande kommunikationsfärdigheter. D Gävle/Sandviken. - Vuxenutbildning. D Västerås. - Samverkan hem, skola, samhälle. D Växjö. - Matematik och social träning på lågstadiet. De pedagogiska utvecklingsblocken inrättas som regel för en femársperiod av SÖ:s pedagogiska nämnd på delegation från SÖ:s styrelse. Nämnden har i anslutning till sin verksamhetsberättelse för budgetåret l974/75 gjort en utvärdering av verksamheten inom det pedagogiska utvecklingsblocket. Nämnden sammanfattar i sin redogörelse härför sina intryck i ett konstaterande att blockverksamheten bör bestå som modell för en väsentlig del av det pedagogiska utvecklingsarbetet. Organisationen i block har en stimulerande och serviceinriktad funktion. Fortsatt av arbetet utvärdering inom de pedagogiska blocken föreslås. Härvid förordar nämnden att hela frågan om innovationsprocessen, om pedagogiskt utvecklingsarbete, forskning och dess relationer tas upp, då dessa diskussioner enligt nämnden är centrala i en strävan att fortlöpande ompröva inriktningen av hela FoUarbetet inom skolans område.

5.6 Information och dokumentation

På Kungl. Majzts uppdrag har SÖ utrett och utarbetat förslag beträffande anordningar genom vilka resultaten av utbildningsforskningen kan föras ut till de verksamma lärarna och den övriga personalen inom skolväsendet (kungligt brev 1971-06-04). Bakom utredningsuppdraget låg pedagogikutredningens betänkande Pedagogisk utbildning och forskning m. m. jämte i frågan väckta motioner (UbU l97lzl2). I SÖ:s rapport “Utbildningsforskningens resultat - spridning och återkoppling (1973-01-25) föreslogs att rapportsammanfattningar och rapportregister skulle utarbetas samt att informationsblad över projekt skulle göras mer enhetliga. Vidare föreslogs att symposier och konferenser skulle an-

Skølöversryrelsens F oU-verksamhet. . . SOU l977:53

resultat och att en vetenskaplig tidskrift om utbildordnas kring viktiga skulle startas. För att tillgodose informationsspridningen ningsforskning och massmedia föreslogs att utbildningsforskningen skulle inom fackpress bli föremål för presentationer vid SÖ:s journalistkonferenser. till lärarna föreslogs ske genom fortlöpande revisioner Resultatspridningen metodik och praktik. Vidare föreslogs reav studiekurserna i pedagogik, försöks- och demonstrasultaten bli presenterade genom lärarhögskolornas tionsskolor och att redovisningen av resultaten av utbildningsforskningen inom av lärarna. Muntlig ini ökad grad skulle prioriteras fortbildningen förmedlas vid konferenser med nyckelfunktionärer inom formation skulle och lärarfortbildning. För kontakter med läromedelsprodulärarutbildning center och läromedelskonsumenter skulle ett organ för läromedelsinformation inrättas. Ett llertal av de ovannämnda förslagen har genomförts, bl. a. kan nämnas tidskrift om utbildningsforskning nu finns och att det att en vetenskaplig har inrättats ett statligt institut för läromedelsinformation. Samlad information om FoU-arbetet sammanställs årligen dels i en verkdels i SÖ:s anslagsframställning. För FoU-arbetet finns samhetsberättelse, ett särskilt utdrag ur anslagsframställningen. Utom de ekonomiska ramarna för verksamheten finns. som framhållits som presenterar huvuddragen och ovan, i ans/ags/ramsIäI/niizgøtr skrivningar med verksamheten, dels övergripande och dels per program. För målen varje program görs en karaktäristik och sammanfattning av projektplanerna. finns vidare kortfattat angivet de olika programl anslagsfrantställningen mens inriktning under den närmaste femårsperioden. Verksamhersbørärre/scw inledes med en allmän beskrivning av FoU-arbetet i måltermer och programindelning, organisation och viktiga händelser under verksamhetsåret samt ekonomisk omfattning. Härefter presenteras för varje den pågående projektverksamheten med särskilt fyllig beskrivning program av resultaten för sådana projekt som avslutas under året. Verksamhets- berättelsen är sålunda en beskrivning på lägre detaljeringsnivå projektnivå - än vad anslagsframställningen är. administrativa material sammanställs nu- Vid sidan av detta regelbundna mera följande rapporter avseende FoU-arbetet: om skolforskning. Informationsblad för redovisning av SÖ- D Information vid lärarhögskolor och universitet. Utkommer 20-30 gånger/år. projekt Ett nummer av bladet listar kortfattat projektplanerna för kommande Bladet till ca l 500 adressater. Bladet finns även i en budgetår. sprids engelsk version. D Svensk zlrbildningslbrskning. En katalog över samtliga institutionsanknutna som rör skola och utbildning. Den omfattar sålunda även FoU-projekt som bekostas av annan finansieringskälla. Den har i stort sett projekt samma spridningsområde som Information om skolforskning. Katalogen omfattar kortfattade beskrivningar av de forskningsprojekt och undersom bedrivs vid de beteende- och samhällsvetenskapliga insökningar stitutionerna vid lärarhögskolor och universitet. D Pedagogisk! tzrvecklingsarbele inom sko/Överstyrelsen. En katalog som redovisar de projekt som leds direkt av arbetsenheter inom skolöverstyrelsen.

90 Skolöversryre/sens FoU-verksamhet. . .

D Urbi/dningsfbrskning (SÖ FoU-rapport). En rapportserie som relativt fylligt

redovisar slutresultat från olika SÖ-projekt och utkommer med ca 10

nummer/år. i D Tidskriften Forskning om tzrbi/dning. Fr. o. m. 1974 utges en tidskrift där forskning inom hela utbildningsområdet analyseras och debatteras. Tidskriften ges ut av Utbildningsforlaget med ekonomiskt stöd från SÖ, UHÄ och statens råd for samhällsforskning och utkommer med fyra nummer/år. D Pedagogiska nämndens verksamhetsberättelse. [specialnummer av Aktuellt från skolöverstyrelsen utger pedagogiska nämnden varje höst en redogörelse for verksamheten. I anslutning till verksamhetsberättelsen publiceras även rapporter över utvärderingar som pedagogiska nämnden låtit göra.

Utöver ovannämnda periodiska sammanställningar över forskningsarbetet sprids kännedom och kunskap om FoU-arbetet i tillfälliga bokutgåvor, debattartiklar i tidskrifter m. ll. SÖ har t.ex. 1976 i bokform en publicerat översikt kallad Skolöverstyrelsens pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbete. Successivt avrapporteras, som har beskrivits ovan, projekten även muntligt i SÖ i olika föredragningar och for pedagogiska nämnden. Presentationer äger även rum vid speciellt anordnade symposier och konferenser samt i lärarnas fortbildning vid studiedagar etc. Särskilda former används för meddelanden till massmedia, t. ex. pressreleaser och journalistkonferenser. Visst utredningsarbete presenteras också i olika kommitteers berättelser/rapporter i anslutning till reformarbetet inom skolan. Spridningen av FoU-resultaten är ett ständigt återkommande ämne för diskussion. Trots ovannämnda vidtagna åtgärder är det svårt att nå ut med resultaten i skolorna for användning i utbildningsprocessen. Bl. a. har man i 1974 års lärarutbildningsutredning (LUT-74) diskuterat möjligheterna att sprida kunskap och tillämpningsmodeller genom en intensilierad fortbildning av lärarna.

5.7 Avslutande synpunkter

Den pedagogiska forskningen inom SÖ:s verksamhetsområde har som visats en jämförelsevis lång utvecklingshistoria. En stor del av FoU-arbetet har bedrivits i samband med utveckling och genomförande av olika skolreformer. Det finns mycket som tyder på att just denna koppling till reformverksamheten givit upphov till den relativt omfattande pedagogiska forskning som SÖ administrerar i dag. Det kanske något negativa i denna koppling har varit att FoU-verksamheten till övervägande del varit inriktad på kort- och medelsiktiga problem samt problem som i mycket stor utsträckning sammanhängt med den dominerande utbildnings- och skolpolitiken. I lärarhögskolornas forskningsinstitutioner har SÖ haft en stor tillgång for att få viss forskning inom området utförd. Dessa institutioner har i viss utsträckning nästan haft karaktären av relativt fristående “forsknings-

FoU-verksamhet. . . 91 Skolöversryrelsens

SÖ harju bidragit institut” med uppgift att bl. a. bistå SÖ med FoU-resultat. av en del av institutionernas FoU-verksamhet. med finansieringen nämnden måste bedömas som Konstruktionen med den pedagogiska ovanlig i och med att den innebär att SÖ har kvar den fulla beslutanderätten över FoU-verksamhetens inriktning och finansiering. Det är få myndigheter att självständigt bestämma över FoU-verksom idag har SÖs möjligheter samheten hänförbar till en hel samhällssektor. Denna frihet bör också besom SÖ:s FoU-verksamhet har i dömas i Förhållande till den omfattning

dag.

6 Transportforskningsdelegationen

6.1 Bakgrund och definition av forskningsområde

Samfárdselsektorn intar både absolut och relativt sett en framträdande plats i samhällsekonomin. Totalt uppgick sektorns utgifter år 1975 till ca 13,4 kronor. De former i vilka denna sektor utvecklas är därför av miljarder för samhällsutvecklingen i stort. Utvecklingen inom väsentlig betydelse samfardselsektorn påverkar i hög grad strukturförändringarna inom näringslivet och Förändringarna i samhället som helhet. samtidigt som dessa förändrade betingelser för olika former av transändringar skapar successivt porter. Styrningen av samfärdselsektorns utveckling har bl. a. skett genom trafikpolitiska ställningstaganden. Sedan efterkrigstiden har ett mer medvetet handlande successivt vuxit fram. Ett tänkande i företagstrafikpolitiskt ekonomiska och planeringsmässiga termer har länge haft en framträdande plats. 1953 års trafikutredning lades till grund för statsmakternas principbeslut 1963 om riktlinjer för den statliga trafikpolitiken. 1 dessa riktlinjer angavs målet för traftkpolitiken på följande sätt: Att för landets olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader och under former. som medger företagsmässig effektivitet och trafikmedlens sunda utveckling.

Vidare fastslogs att trafikpolitiken måste utformas så. att de krav som ställdes ur trafiksäkerhetssynpunkt blev tillgodosedda och att utvecklingen området blev främjad. Varje traftkgren skulle även bära på det tekniska Detta angavs vara ett av de väsentligaste medlen för sina egna kostnader. att styra utvecklingen i enlighet med den trafikpolitiska målsättningen. Under 1975 lade 1972 års trafikutredning fram ett första betänkande, i vilket slås fast att den samhällsekonomiska målsättningen måste vara grundläggande för det fortsatta trafikpolitiska utvecklingsarbetet på ett mer medvetet och accentuerat sätt än tidigare. 1 detta ligger också att den marknadsmässiga rörelsefriheten i vidare utsträckning måste förenas med en planmässig samordning och styrning. 1 betänkandet finns mycket få direkta anknytningar till behovet av forskning och utveckling som underlag för det trafikpolitiska utvecklingsarbetet. På ett ställe påpekas emellertid att

ansvaret för anläggningsverksamheten till helt övervägande del åvilar det allmänna och att det med hänsyn till den långsiktiga karaktären hos ifrågavarande investeringar

94 Transport/brskningsde/egationen

krävs planmässighet och samordning. En sådan förutsätter i sin tur en fortlöpande och ingående kunskap om utvecklingen inom transportsektorn (SOU l975:66, s. 43). l samband med den trafikpolitiska proposition som lades 1963 anmälde dåvarande kommunikationsministern avsikten att senare tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda vissa spörsmål rörande den framtida organisationen av transportforskningen. Denna utredning ttransportforskningsutredningen) påbörjade sitt arbete i början av år 1964. l direktiven betonades mycket starkt sambanden mellan planering och forskning. Behovet av ett llerårigt forskningsprogram anfördes i direktiven. vilket skulle innefatta en samordning av olika forskningsprojekt och en realistisk bedömning av de personella och materiella resurser som under en viss tidsperiod kunde hänföras till transportforskningen. Situationen. vad gällde l transportforskningen, angavs som splittrad utan samordning, varför riskerna för dubbelarbete bedömdes som stora. “Organisationen” angavs inte heller vara anpassad för den större forskningsvolym, som utvecklingen kunde komma att kräva. Mot bl. a. denna bakgrund fick utredningen i uppgift att överväga om forskningsverksamheten helt eller delvis borde sammanföras i ett enda organ, ett speciellt transportforskningsinstitut. Transportforskningsutredningen (förkortat TFU) formulerade syftet för transportforskningen på följande sätt:

Många olika faktorer av teknisk, ekonomisk, demografisk, social, lokaliseringspolitisk, försvarspolitisk och annan art påverkar utformningen och utnyttjandet av transportapparaten. Transportforskningen syftar till att klarlägga dessa faktorer och hur de bör beaktas, samt till att klarlägga de krav som måste ställas på såväl tralikleder och trafikmedel som trafikanter för att för samhället och den enskilde rationella transporter och trañksäker miljö skall erhållas.

Utifrån denna grundsyn på transportforskningen föreslog TFU bildandet av två organ med samordningsuppgifter på transportforskningsområdet. Det första organet var ett forskningsråd, som skulle ha till uppgift att genom medelsfördelning möjliggöra sådant forskningsarbete, som inte kunde beräknas bli bekostat av anslag från annat håll. Genom en god överblick skulle rådet kunna verka för samordning inom forskningsområdet. Ett alternativ som framfördes var att tekniska forskningsrådet efter förändringar (nuvarande STU) skulle få ett huvudansvar som anslagsfördelande organ inom transportforskningen. Oavsett vilken lösning som valdes föreslog TFU att man borde överväga att bilda en samarbetskommitté för transportforskningsfrågor, som skulle knytas till forskningsrådens samarbetsdelegation. Det ant/ra organet var en Iransporz/brskningsø/elegation vars uppgift huvudsakligen skulle vara att svara för samordning av forskningen på transportområdet, speciellt när det gällde de statliga forskningsmedel som inte fördelades av forskningsråden, utan av andra statliga organ. TFU föreslog att delegationen for att fullgöra sina samordningsuppgifter borde ligga så nära regeringen som möjligt och därför vara knuten till kommunikationsdepartementet med departementschefen som ordförande. Delegationen skulle inte vara ett beslutande organ, utan skulle i kraft av sina samlade kunskaper och sin kompetens påverka regeringens beslut. Delegationen sågs huvudsakligen som ett forum för diskussion och överläggningar rörande frågor med anknytning till forskning inom transportområdet samt till den

Transpo/t/“orskningsdelegarionen 95

debatten. De mer konkreta uppgifter som delegationen transportpolitiska borde ha var Följande:

ange synpunkter på transportforskningsbehov initiera undersökningar

DDDD

utarbeta en llerårig forskningsplan åstadkomma en behovsformulering och en samordning av olika forsk-

ningsuppgifter. av ett Iransporr/brskningsirzstirzzl, som bl. a. TFU föreslog även inrättandet av väginstitutets och den av skulle åstadkommas genom sammanslagning statens trafiksäkerhetsråd i egen regi bedrivna trafiksäkerhetsforskningen. Dessutom skulle institutet inrikta en del av sin verksamhet på transportekonomisk Transportforskningsinstitutet skulle ha ett forskforskning. för hela transportområdet, förverkligat åtminstone på något ningsansvar längre sikt. TFU:s arbete föranledde inga omedelbara åtgärder. emellertid Majzt chefen för koml januari 1970 bemyndigade Kungl. att tillkalla sakkunniga för att överarbeta och munikationsdepartementet komplettera TFU:s förslag från 1968. De sakkunniga antog namnet Transportforskningsgruppen (förkortat TFG). Som underlag för TFG:s arbete hade man inom kommunikationsdeparsom TFG i huvudsak skulle tementet i en särskild PM utarbetat anvisningar att “det föreligger ett starkt behov följa. Denna PM börjar med att betona för intensifierad transportforskning. bl. a. för att få fram av bättre betingelser informations- och beslutsunderlag för att följa upp och fullfölja trafikpolitiken”. Vid dessa analyser av trafikpolitken är man i högre grad beroende av en effektiv transportekonomisk forskning. Förutom transportekonomisk av tralikteknisk forskning, trafiksäkerhetsforskforskning angavs betydelsen ning samt fordons- och maskinteknisk forskning.

framhålls att remissinstanserna varit kritiska mot de av

l promemorian TFU föreslagna formerna for samordning av transportforskningen, speciellt i förhållandet mellan transvad gällde den oklara befogenhetsfördelningen portforskningsdelegationen och det organ som avsågs handha forskningsrådsfunktionen. De anvisningar som TFG hade att följa var bl. a. följande:

förordade institutet bör ha sin verksamhet i huvudsak in- D Det av TFU riktad på forskningsuppgifter avseende väg- och gatutrafiken. forskning i vidare me- D Några resurser för trafik- och transportekonomisk ning bör däremot inte tillföras institutet. D l institutet skall ingå resurser för forskning inom områdena

trañkledningsteknik transportmedelsteknik trafikteknik trafiksäkerhet. D l fråga om formerna för en samordning av forskningsverksamheten på transportområdet synes emellertid den av utredningen (TFU) föreslagna ordningen med dels en transportforskningsdelegation. dels ett forsk ningsråd i viss utsträckning innebära en dubblering av samordnings- och pla- Dessa bör med fördel kunna sammanhållas hos en ncringsfunktionerna.

96 Transporrfbrskningsdelegationen TOU I977:53

organ. som fullgör såväl forskningsrådsfunktionen som samorlnings- och planeringsfunktionerna. Arbetsgruppen (TFG) bör utgå från at ett sådant organ skall inrättas. D Den forskning, vilket ett sådant organ - förslagsvis benämn transponforskningsrådet eller transportforskningsdelegationen - bör främja, anses i första hand innefatta trafrk- och transportekonomisk forsknng. En aktivering inom detta område år angelägen för att få underlag ör en uppföljning av utvecklingen inom olika transportgrenar i anslutting till de trafikpolitiska riktlinjerna och för att få underlag för olika fnmtida trafikpolitiska ställningstaganden. D Till den forskning som bör stödjas av transportforskningsrådet/delegationen hör vidare naturligt den trafik- och tralikledstekniska forskningen, den transport- och hanteringstekniska forskningen samt trafilsäkerhetsforskningen. D Traliksäkerhetsrâdets forskningsfunktion skall överföras :ill ådet/delegationen. D l fråga om bidragsgivningen bör denna i första hand ske med anlitande av de medel som ställs till rådets/delegationens förfogande och i anslutning till de forskningsplaner som upprättas. De förändringar som denna PM aviserar var att institutet slulle få ett mer begränsat verksamhetsområde och att “delegationen” även slaulle utföra de uppgifter som var tänkta att tillfalla rådet. TFG tog som sin utgångspunkt att försöka systematiseia och dela in det samlade forskningsområdet i mindre områden för att tnvinda detta till senare organisatoriska överväganden. Man tog särskilt site på att analysera transport/brskningens ;tg/len och olika slag av avnämare. Tre syften anges: l. FoU som syftar till att ge underlag för utformning av trañkpolitiken och precisering av dess mål. 2. FoU som syftar till att ge underlag för utformning av hanllingsprogram för att uppnå de uppsatta målen. 3. FoU som syftar till praktisk utformning i tekniska m. llavseenden av åtgärder och olika komponenter inom transportområdet Utifrån denna treindelning av transportforskningens syften gjorde TFG en koppling till olika avnämarkategorier enligt följande resonemang: Den trafikpolitiskt inriktade forskningen och utvecklingen utnyttjas främst av regering och riksdag. Behov av underlag för att utforma handlingsprogram föreligger hos en rad slutliga förvaltningsmyndigheter . . . Forsknings- och utecklingsresultat som avser teknisk utformning m. m. av komponenter i transportappraten utnyttjas i första hand av producenter av olika transporttjänster (Ds K 19324). r a ,. i Transportforsk ningen omfattade enligt TFU ett mycket vidträckt område och berörde en mångfald problem. Denna forskning krävde idare insatser inom ett stort antal skilda områden för vetenskap och teknik Den är bl. a. som en följd härav uppdelad på en mängd olika institutioter och organ, som i stort kan hänföras till någon av följande grupper: D statliga forskningsinstitutioner

Transporr/o/skningsdelegationen 97

D statliga förvaltningsmyndigheter D statliga forskningsråd och forskningsstödjande myndigheter D universitet och högskolor D lngenjörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission (TFK) D enskilda organisationer D enskilda företag.

En dominerande roll avseende samordningen intog enligt TFG de statliga förvaltningsmyndigheterna. l detta sammanhang skedde samordningen i huvudsak inom var och en av de olika transportgrenarna. Dessa myndigheters roll avsåg både ett aktivt utförande av FoU-verksamhet och initiativ till att visst FoU-arbete utförs av någon annan. När det gällde att utforma Förslagen avseende samordningen av transportforskningen tog TFG bl. a. sin utgångspunkt i ett programbudgettänkande, som innebar att det var “lämpligt att eftersträva en vidgad tillämpning av programbudgeteringens principer även för FoU-verksamheten på transportområdet och för de institutioner och organ i övrigt som medverkar däri. (Ds K 1970:4 s. 39.) l programbudgettermer är de myndigheter som Fördelar medel för transportforskning och de förvaltningsmyndigheter som lägger ut uppdrag och även bedriver FoU-verksamhet inom egen organisation /ørograzrio/;gan för FoU på transportomrâdet. De särskilda statliga forskningsinstitutionerna på transportområdet, forskningsenheter inom förvaltningsmyndigheterna, institutioner vid universitet och högskolor, transportforskningskommissionen och enskilda forskare är prozlztkrionsongan. Ett program beskriver mål och resursbehov inom ett avgränsat verksamhetsomrâde, medan ett uppdrag beskriver konkreta arbetsuppgifter för en bestämd del av verksamheten att utföras inom angiven tid och till beräknad kostnad. Som allmän princip för ansvarsfördelningen när det gällde den FoU-verksamhet som syftade till att ta fram underlag dels för utformning av handlingsprogram för att uppnå de trañkpolitiska målen, dels för utformning av åtgärder inom de olika transportgrenarna borde gälla att ansvarig järskulle ha programansvar för FoU-verksamheten. Dessva/mingsmjtnøiigher utom borde forskningsråd och andra FoU-stödjande organ ha bibehållna möjligheter att påverka FoU-verksamhetens inriktning. l detta sammanhang anförde TFG att ökade möjligheter borde skapas till överblick över behov och förekomst av FoU. Detta ledde till slutsatsen att:

Sådana möjligheter bör i hög grad erhållas genom att till rådet/delegationen föra samman forskningsrådsfunktionerna på transponområdet och därmed programansvaret för den med stöd av forskningsrådsmedel bedrivna FoU-verksamheten. Detta bör också ge ökade möjligheter att samordna den genom förvaltningsmyndigheterna bedrivna FoU-verksamheten och den som bedrivs med stöd av forskningsråd och andra FoU-stödjande organ (Ds K l970:4 s. 48).

TFG framhöll att det huvudsyfte som angetts borde vara att ge underlag för utformning av trafikpolitiken och precisering av dessa mål samt att detta måste tillgodoses i ökad omfattning. Detta var till stor del beroende av satsningen på transportekonomisk forskning. TFG föreslog att rådet/dele-

98 Transporrforskningsde/egationen

gationen skulle få ett omfattande programansvar för denna del av transportforskningen. Ansvarsfördelningen, när det gällde programansvaret mellan “delegationen och myndigheterna, föreslogs vara följande:

Samordningsorganet har programansvar för långsiktig och övergripande FoU-verksamhet samt såväl program- som produktionsansvar för sammanställning av underlag för den långsiktiga planeringen. Myndigheterna har programansvar och delvis produktionsansvar för FoU-verksamhet med syfte att ge underlag för normer. regler och verkställighetsåtgärder i övrigt samt den kortsiktiga planeringen (Ds 1970:4 s. 54).

Slutsatsen var att ansvar för FoU-verksamhet som syftade till att ta fram underlag för trañkpolitiska bedömningar och långsiktig planering skulle föras samman i en organ under kommunikationsdepartementet. Genom detta skulle man erhålla ett nära samband mellan FoU-verksamhet och långsiktig sektoriell planering. Detta synsätt var starkt påverkat av de resonemang som fördes i försvarsforskningsutredningens betänkande (SOU 1970:54). Särskilt gällde detta målsättningsfrågor, programbudgeteringstankar och samspelet mellan planering och FoU. l sin PM benämner TFG detta samordningsorgan för ut- “delegationen veckling och forskning av transportområdet” ltransportforskningsdelegationen). TFG ansåg att delegationens verksamhet skulle avse samordning och stöd av FoU inom hela transportområdet. Det viktigaste verksamhetsområdet borde vara sådan FoU som syftade till att ta fram underlag för tralikpolitiska bedömningar och ställningstaganden och även den därtill knutna långsiktiga planeringen. I huvudsak avsåg sådan FoU trañk- och transportekonomisk forskning. Den direkt verksamheten borde här FoU-stödjande kombineras med planerande, uppföljande och sammanställande verksamhet. l prop. 1971:79 framlades förslag till bildandet av ett samordningsorgan for FoU inom transportforskningsområdet av det slag som TFG föreslagit. Än en gång framhölls angelägenheten av att genom bättre forskningsbetingelser få fram informations- och beslutsunderlag för att följa upp traftkpolitiken. l samband med detta slogs fast att delegationens grundläggande uppgift borde vara att

följa upp utvecklingen på transportforskningsområdet samt att i kontakt och nära samarbete med berörda trafikverk, myndigheter och forskningsinstitutioner av olika slag kartlägga behov och resurser inom forskningsområdet. På grundval av en sådan kartläggning har delegationen att upprätta ett mera långsiktigt och samlat program för forskningsverksamheten. vilket successivt skall följas upp och hållas aktuellt. Genom programmet erhålls överblick och skapas förutsättningar för ansvars- och arbetsfördelning för prioritering i fråga om forsknings- och utvecklingsarbetet. Delegationen skall vidare ha ansvar och uppgifter för att samordna och ta fram sådant underlag för den långsiktiga planeringen inom transportområdet som berör eller är gemensamt för flera myndigheters verksamhetsområden (prop. 1971:79, s. 30-31).

Det framhölls särskilt i propositionen att det fanns behov av en mera övergripande och långsiktig forskning på det traftk- och transportekonomiska området där underlag krävs för successiv uppföljning och för fonsatta ställningstaganden på det trafikpolitlska området (prop. 1971:79 s. 31). När det gällde delegationens organisation så följde man TFG:s förslag

Transportfbrskningsdelegarionen 99

och expertnämndemas sammansättning och tillskaavseende delegationens med det undantaget att någon expertnämnd for inpandet av ett kansli formation och dokumentation inte inrättades. Delegationens ledamöter skulle utses av Kungl. Majzt, medan inrättandet av nämnder och bemanning av dessa kunde ske genom delegationen. Transportforskningsdelegationen (TFD) inrättades på basis av prop. till 5250000 kronor 1971:79 den l juli 1971 med ett anslag uppgående inrättades ett institut för FoU inom transför budgetåret 1971/72. Samtidigt portforskningsområdet benämnt Statens väg- och trafikinstitut (VTI). kan konstateras att tillskapandet av ett samordnande Sammanfattningsvis inom transponforskningsområdet pågick under knappt en tioårsorgan att man samtidigt period. Att det tagit så lång tid kan till viss del bero på behandlat både programformulerande och forskningsutförande uppgifter. medelstilldelning har under en femårs- Transportforskningsdelegationens För budgetåret 1976/77 tilldelades TFD ett anslag period nära fördubblats. 10 345 000 kronor. Detta motsvarar ca 30 % av vad som på sammanlagt for kommunikationsändamål. Tototalt anvisas för FoU över statsbudgeten talt for sektorn “kommunikationer” beräknas ett belopp på ca 37 miljoner kronor, vad avser den målinriktade forskningen.

6.2 Beskrivning av organisation och verksamhet

6.2.1 Mâl för verksamheten

De mål som finns formulerade för TFD har karaktären av uppgiftsangivelser. Dessa återfinns i instruktionen för transportforskningsdelegationen (SFS 1971:489). TFD:s uppgifter formuleras på följande sätt: grundläggande och Delegationen handhar uppgifter som avser initiativ. planläggning. samordning stöd i fråga om forskning och utveckling rörande transporter, trafik och trañksäkerhet i den mån sådana uppgifter icke ankommer på annan statlig myndighet.

Utifrån denna generella uppgiftsbeskrivning åläggs TFD särskilt att i fråga om transporter. trafik och trafiksäkerhet:

och därvid samverka med berörda myndigheter, inl. följa utvecklingen stitutioner, forskare och företag 2. upprätta ett långsiktigt program för forskning och utveckling och fortlöpande förnya detta 3. främja samverkan mellan berörda myndigheter och institutioner i fråga och genomförande av forskning och utveckling om planläggning 4. planlägga och genomföra eller låta genomföra utrednings-, forskningsoch utvecklingsprojekt 5. planera och fördela statligt stöd till forskning och utveckling 6. främja internationellt samarbete i fråga om forskning och utveckling informations- och dokumentationsverksamhet. 7. främja ändamålsenlig

TFD har tolkat de uppgiftsangivelser som finns i instruktionen så att “inriktningen och omfattningen av FoU-verksamheten inom transportsektorn bör påverkas i syfte att åstadkomma resultat som praktiskt kan utnyttjas

100 Transporyorskningsde/egationen SOU l 977: 53

och därmed positivt inverka på samhällsutvecklingen”. För TFD innebär detta att man bör betraktas som ett organ som verkar för transportsektorns utveckling, och därvid utgör en formedlande länk och kontaktpunkt mellan det praktiska transportutövandets kort- och långsiktiga problem och de institutioner i vid bemärkelse - - som med högskolor, myndigheter, Företag sina olika specialkunskaper kan medverka vid Iösandet av dessa problem” (Anslagsframställning för budgetåret 1976/77 s. 2). TFD gör i anslagsframställningen för budgetåret 1976/77 försök att ytterligare operationalisera eller konkretisera delegationens uppgifter enligt föl- jande: Uppgift l betraktas som att åstadkomma en dialog“ med olika intressentgrupper, vilken är dynamisk till sin karaktär i betydelsen att dialogen successivt vidgas till nya intressenter och nya funktioner, allteftersom transportsektorns arbetsuppgifter och struktur förändras. Uppgift 2 (programarbetet) betraktas som den viktigaste av delegationens arbetsuppgifter och kravet på program ses som ett uttryck för att statsmakterna inte funnit det tillräckligt att forskarna själva ensidigt väljer forskningsproblem. Uppgift 3 betonar ökad samverkan och TFD framhåller att detta är särskilt viktigt i projektplaneringsstadiet. Uppgift 4 tolkas som att TFD inte utan vidare har att prioritera ett forsk- p ningsbetonat projekt framför ett mera utredande och kunskapsinsamlande 5 i projekt. Uppgift 5 (fördelning av FoU-medel) betraktar TFD främst som ett medel att genomföra de uppgifter som TFD har avseende punkterna 2, 3 och 4 i instruktionen. TFD stöder till övervägande del probleminriktad forskning som ligger närmare tillämpad forskning än grundforskning.

Uppgi/i 6 innebär för TFD att man i första hand har inriktat verksamheten mot att bygga upp kontakterna med motsvarande organ i de nordiska länderna. Uppgift 7 har två olika inriktningar. Den första avser information om TFD som myndighet och dess ställning och uppgifter i forskningssammanhang. Den andra avser information om de FoU-resultat som kommer fram inom ramen för TFD:s verksamhet. TFD anser att den mest väsentliga och problemfyllda delen av informationsverksamheten syftar till att göra resultaten av genomförda FoU-projekt kända och nyttiggjorda. Mot denna bakgrund torde informations- och dokumentationsfunktionen i framtiden komma att bli den jämte programfunktionen viktigaste delen av TFD:s verksamhet.

6.2.2 Organisation

Delegationen består av 14 ledamöter inklusive ordförande. Ordförande i delegationen är statssekreteraren i kommunikationsdepartementet. Knuten till TFD finns en professur i trafiksäkerhet med placering vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Denna professur inrättades sam-

Transporrforskningsdelegarionen 101

tidigt som TFD tillkom. TFD kan inrätta och beredande expertnämnder. Arbetet i rådgivande sådana nämnder leds av en ordförande som delegationen utser. Det ñnns med mot trafiksäkerhet, transport- och f. n. tre expertnämnder inriktning tralikteknik och trañkekonomi. Dessutom kan TFD vid samt transportbehov inrätta särskilda kommittéer eller ledningsgrupper med Företrädare och expertnämnderna som intressenter. Under budlör såväl delegationen 1975/76 fanns sådana kommittéer inrättade för projekt rörande: getåret

D arbetsresor och färdolycksfall D dokumentationsfrågor D funktionssäkerheten hos bilkomponenter D lösflak D skogsindustrins uttransponer D TFD:s perspektivplan. finns ett kansli, som förestås av en kanslidirektör. Dess- Hos delegationen utom finns på kansliet 3 handläggare och 2 biträden. Totalt var under budgetåret 1975/76 ca 63 personer engagerade i TFDzs verksamhet. Dessa personer fördelade sig på följande sätt:

Delegationen 14 personer

Kommittéer/ledningsgrupper 43 personer Kansli 6 personer

Totalt 63 personer

Dessutom före- Delegationen sammanträder in pleno ca 1 gång/kvartal. meddelanden mellan ordfökommer det att pleniärenden avgörs genom sammanträder i genomsnitt 4 randen och Iedamöterna. Expertnämnderna a 6 gånger/år. TFD:s framgår på ett sammanfattande sätt i nedanstående organisation ñgur.

TRANSPORTFORSKNINGS- DELEGATIONEN

“ _ “ - _ * l I Professur i

E

trafiksäker- , I het ____ _ _ -1 Expertnämnder

Lednings- Figur 6.1: TFD:s organigrupper sarion.

102 Transport/forskningsdelegarionen

Ledamöterna i transportforskningsdelegationen kan schematiskt kategoriseras på Följande sätt: Antal personer

Kommuner och Fackföreningar 2

Summa l4

Delegationens sammansättning visar att det inte förekommer någon direkt parlamentarisk representation, och att “avnämarsidan dominerar. Detta år också Förhållandet i expertnämnderna. Totalt sett är det trafikverken och forskarsidan som dominerar sammansättningen i delegationen och nämnderna.

6.2.3 forskningsprogram

En mycket viktig uppgift för TFD har varit och är att “upprätta ett långsiktigt program för forskning och utveckling och fortlöpande förnya detta (SFS 1971:489). Att skapa ett forskningsprogram angavs också som ett övervägande skäl till att över huvud taget inrätta TFD. Detta programskapande har också i hög grad kännetecknat TFD:s verksamhet sedan dess tillkomst. Redan från verksamhetens början satte arbetet igång med att i programtermer planera forskningen inom transport- och tralikområdet. Man konstaterade tidigt att det skulle ta lång tid att utarbeta det i prop. 1971:79 angivna långsiktiga FoU-programmet och därför utarbetade man en provisorisk plan. Denna plan skulle innehålla FoU-projekt av hög angelägenhetsgrad och av sådan art att projekten med stor sannolikhet passade in i det kommande långsiktiga FoU-programmet. Programmet var klart våren 1972. TDF ansåg att materialet som man bearbetade i samband med färdigställandet av den provisoriska planen var så omfattande att ytterligare preciseringar borde göras för att inrikta FoU-verksamheten mot problemområden, som kunde anses vara särskilt väsentliga. Man ställde därför upp följande villkor för att ett projekt skulle anses som angeläget:

D Belysa pågående eller förväntade strukturlörändringar inom transportsektorn D Ge ett bättre underlag för trafikpolitiska ställningstaganden och annan översiktlig planering D Ge så stora samhällsekonomiska vinster som möjligt även i andra avseenden D Leda till största möjliga reduktion av trafikolyckor och deras följder.

Det fram hölls dessutom att FoU-verksamhet som syftade till att inventera och avstämma befintliga kunskaper skulle anses vara särskilt väsentliga under ett inledande skede. Totalt omfattade programmet 7 övergripande behovsområden och 37 FoU-områden enligt följande:

Transportforskningsdelegationen 103

Transportbehov (5 FoU-områden) Vissa för flera transportgrenar gemensamma frågor (ll FoU-områden)

“PWPP-*Nf

Väg- och gatutransporter (7 FoU-områden) Järnvägstransporter (3 FoU-områden) Sjötransporter (3 FoU-områden) Flygtransporter (3 FoU-områden) . Terminaler(5 FoU-områden). inom programmet har sitt Huvuddelen av de projekt som förverkligats ursprung i ansökningar från forskningsinstitutioner, företag m. fl. Vissa progenom kansliets försorg. Av t. o. m. jekt har dock efter hand framtagits budgetåret 75/76 slutredovisade projekt har fyra initierats på detta sätt. För att få överblick över tillgängliga FoU-resurser lät delegationen efter en kartläggning av forskarresurser, främst samråd med UKÄ genomföra och högskolor. Denna kartläggning resulterade i en vad gäller universitet “resurskatalog för forsknings- och utvecklingsarbete inom TFDs verksamhetsomrâde”. TFD konstaterar i sin anslagsframställning för budgetåret 76/77 att

programmet och resurskatalogen under verksamhetens uppbyggnadsskede visat sig vara ändamålsenliga planeringsinstrument som bl. a. lett till att TFD kunnat ta angelägna initiativ och att FoU-verksamheten i många avseenden har kunnat påverkas i positiv riktning. och resurskatalogen har således kunnat Det provisoriska programmet som två viktiga styrinstrument i TDFs verksamhet. Men för att fungera förbättra denna styrning vidtog TFD en översyn av det provisoriska pro- Resultatet av detta grammet för att göra ett mera permanent“ program. presenterades hösten 1975. l det nya programmet arbetar man med samma sju huvudområden som i det provisoriska programmet. De bedömningsgrunder som fanns för angelägenhetsgradering av projekt finns fortfarande i bakgrunden. Men proi det provisoriska programmet grammet har även utformats mot vad som uppfattas som allmänt omfattade av vilka bl a följande nämns: krav på transportforskningens inriktning,

D bättre konsekvensbeskrivningar och annat underlag för samhällsekonomiska bedömningar av förändringar i transportsystemen för att effektivare kunna utnyttja befintlig infrastruktur D ökade kunskaper och befintliga transportmedel mellan i operationellt och tekniskt D vidgad samverkan transportsystem avseende D bättre säkerhet och miljö.

Utanför det ordinarie FoU-programmet har TFD ålagts programansvar för program 2 i statsmakternas treåriga energiforskningsprogram. Att detta hålls utanför det övriga FoU-programmet beror på energiforskningsprogrammets tidsmässiga begränsning och hänsyn till det särskilda ansvar för redovisning av FoU-resultaten som föreligger. Totalt uppgår program 2 till 28 miljoner kronor, varav 9 miljoner for budgetåret 75/ 76. Under detta budgetår har man gjort preciseringar av projekt och mer aktivt beställt FoU. l och med att energiforskningsprogrammet ligger utanför den ordinarie verksamheten och att det ställs andra krav sker också styrningen av verksamheten på

104 Transporrforskningsde/egarionen

annat sätt än for den ordinarie verksamheten. Sammanfattningsvis kan konstateras att det nya FoU-programmet strukturmässigt inte skiljer sig från det provisoriska, men att ett antal nya FoUområden eller problemområden har tillkommit. Den ökade satsning på FoUverksamhet för framtagande av underlag for utformning av trafikpolitiken och precisering av dess mål (huvudsakligen transport- och trañkekonomisk forskning) som var ett av de vägande skälen for tillskapandet av TFD har inte fått den framträdande roll som man kunnat förvänta sig. Detta kan delvis förklaras av att det tar längre tid än beräknat att åstadkomma en förändrad inriktning av FoU-insatserna, bl a beroende på att tidigare ”bindningar” varit så starka.

6.2.4 Forskningsmedel och _lördelningsprocess Under perioden 1971/72-1974/75 har ca 15 miljoner kronor utbetalats. Beloppet avser ca 150 olika FoU-projekt. Av dessa 15 miljoner kronor har ca 1,5 miljoner kronor tagits i anspråk för FoU-projekt som initierats på annat sätt än genom ansökan. Under perioden har genomsnittsprojektet ökat från ca 70000 till ca 140000 kronor. Knappt 70 9a av medlen har gått till forskning inom området väg- och gatutransporter, och här dominerar trafiksäkerhetsforskning och kollektiva transporter. Två tredjedelar av medlen har tillförts universitet och högskolor. medan resten har tillförts forskningsinstitut, företag m. ll. Forskningsmedel sökes hos delegationen vid ett tillfälle per år. nämligen l februari. För att minska antalet avslag försöker man tillsammans med forskare och avnämare att på så tidigt stadium som möjligt diskutera projektens utformning och inriktning. Samtliga anslag beviljas for högst ett budgetår i taget. Tiden från ansökningstidens utgång till beslut är ungefär två månader. Huvuddelen av beredningsarbetet sker på kansliet i form av förhandlingar med forskarna samt samråd och överläggningar med olika avnämarkategorier. Förslag till beslut föreläggs expertnämnderna som: sedan rekommenderar vissa projekt för vidare beslut inom delegationen. Delegationen fattar sedan det slutliga beslutet. lnom TFD har man på handläggarnivå anställt personal som hair generella kunskaper inom transport- och trañkområdet. l delegationen OlCh expertnämnderna finns personer med gedigna kunskaper inom verxsaimhetsområdet. TFD anvisas FoU-medel över statsbudgeten i form av ett restervationsanslag som avräknas mot automobilskattemedlen.

6.3 Nuvarande situation

l flera av de utredningar som kommit fram under senare tic häll behovet av ökad transport- och trafikforskning starkt understrukits. Spoeciellt har man påpekat vikten av att nya problemområden blir förerrål tför en intensiñerad FoU-verksamhet. Utredningen om kollektivtrafik i tätort (KOLT) hari sitt betänkande (SOU

S0 U 1977:53 Transporrlorskningsdelegationen

1975:47) konstaterat att det föreligger ett stort behov av FoU inom kollektivtrafrkområdet. Man betonar att det med hänsyn till kommunernas ansvar för transportförsörjning och samhällsplanering är angeläget att dessa i de resultat som FoU-verksamheten inom dessa områden blir delaktiga bidrar till. Vidare betonas att de centrala myndigheterna inom området tillkommunförbundet följer FoU-verksamheten och sammans med Svenska utarbetar erforderliga anvisningar och generellt användbart kunskapsunder-

lag för kollektivtrafikplaneringen. är planeringen av både När det gäller den allmänna trafrkplaneringen samt hamnar föremål för förändringar. Dessa förflygplatser och flygtrafik till att förstärka samordningen inom och mellan ändringar syftar främst planeringssystem, Denna ökade olika trafikområden genom väl utvecklade och kunskapsunderlag, planering ställer i sin tur ökade krav på informationsvilket bör leda till ökad FoU med inriktning att bidra med sådant underlag. Den trafikpolitiska utredningen (SOU 1975:66) har på en mera överordnad nivå behandlat problemet med att åstadkomma en samhällelig övergripande som bl.a. kan underlätta transportsektorns samplanering trañkplanering, och samordning med andra samhällssektorer. Denna höjda ambitionsnivå för trafikplaneringen och den ökade omfattningen av olika planeringsaktiviteter kräver sannolikt en intensifiering av sektorns FoU-verksamhet. finns det inga konkreta ställningstaganden i be- Som tidigare framhållits tänkandet till FoU-verksamheten och dess samspel med den sektoriella plaoch trafikekonomisk forskneringen. Speciellt bör kravet öka på transportning, som till stor del skall arbeta med mer övergripande FoU-problem inom transportsektorn. Den ökade satsningen på trafikplanering på olika nivåer (övergripande väg-, hamn-, luftfans- och järnvägsplanering samt regional trafikplanering, och kommunal leder till att forskningsbehovet avseende trañkplanering) trafik och transporter ökar i omfattning. Denna ökning påverkas också av transportsektorns ökade ömsesidiga samspel med andra samhällssektorer. forskning och ut- Det finns således ett ökat behov av systemövergripande sam kan användas för att bedöma de sociala och samhällsekoveckling nomiska kmsekvenserna av olika utvecklingsalternativ. Dessutom är forskalltmer inriktat om ningsbehovet på att ta fram bättre kunskapsunderlag framtida möjligheter och begränsningar för deras realiserande. roll som stödjare och initierare av denna TFD ha här en mycket viktig Hittills har detta forskningsbehov av bl. a. tidigare anforskningsnriktning. förda skäl inte varit tillräckligt prioriterat.

TFD har genomgått en jämn utveckling utan några större störningar.

trafikl initialskedet var man sysselsatt med att anpassa det föregående säkerhetsridets verksamhet till TFDs planerade verksamhet. Den sammansom skedde när TFD bildades sätter fortfarande sina spår i verkslagning samheten och dess inriktning. lnom TTD upplever man att den tekniska transport- och trafrkforskläge. liksom trafrksäkerhetsforskningen befinner sig i ett bekymmersamt Däremot upplever man att den trafikekonomiska forskningen fungeningen. rar tillfredsställande. Denna senare uppfattning stämmer inte helt med den som gjorts på övergripande tralikforskning, i relativa termer ringa satsring sett.

106 Transportforskningsde/egationen

Av de medel som TFD tillför universitetsorganisationen svarar de samhällsvetenskapliga fakulteterna för drygt hälften. Resten fördelas mellan tekniska högskolor, och medicinsk fakultet. matematisk-naturvetenskaplig Sammanfattningsvis kan TFD antas befinna sig i en något ny och kanske osäker situation mot bakgrund av de förändringar i trafikpolitik och trañkplanering som börjar att ta form.

6.4 Initiativ och påverkan

En av TFDs viktigaste uppgifter är att ta intiativ till att “planlägga och genomföra eller låta genomföra utrednings-, forsknings- och utvecklingsprojekt”. Exempel på sådana projekt har varit:

D TAXl-85; syftet är att kartlägga och analysera taxinäringens omfattning, strukturoch förutsättningarsamt att göra en så långt möjligt kvantitativ bedömning av trafikens framtida roll i transportsystemet. D Skogs/ndusrrins uttransporrer; syftet är bl. a. att utveckla transportkostnadskalkyler anpassade till olika transportuppläggningar i den svenska skogsindustrin. D F unkrionssäkerheten hos bi/kømponenter; kan ses som ett undersökningen exempel på tillämpning av tillförlitlighetsteknik inom transportsektorn. D Lös/Jak; utvärdering av olika system med tonvikt vid transporttekniska och ekonomiska problem samt arbetarskyddsfrågor. D TFD perspekIivp/an; utarbetande av ett detaljerat arbetsprogram och i samband därmed genomförande av erforderliga nulägesbeskrivningar samt kartläggande av metoder för framtidsbedömningar och konsekvensbeskrivningar. Tillsammans uppgår dessa TFD-initierade projekt till 4,5 miljoner kronor för hela projekttiden. TFD försöker att sä tidigt som möjligt genom en dialog med forskaren utforma projektet, även om det är forskaren som har kommit med det ursprungliga projektförslaget. Genom denna process försöker man också nedbringa antalet avslagna ansökningar. Det har successivt skett en förskjutning mot initiativärenden, så att ett större antal projekt kommer till stånd på initiativ av TFD. Grunden till denna initiativverksamhet läggs genom att TFD försöker att “fungera som marknadsundersökare. Inom TFD upplevs detta ännu som en trög process. En konflikt som upplevs särskilt stark är att industrin kommer med specifika önskemål, medan forskaren samtidigt eftersträvar så vida ramar som möjligt. TFD ser här sin uppgift som att lösa denna konflikt att genom påverka önskemålen både från industrin och forskarna. TFD syftar till att i ökad utsträckning nå olika användarkategorier, såsom näringsliv, kommuner m. fl. l dessa ansträngningar ser man det också som viktigt att TFD mer kan ”styra” forskarna än bli styrd av dessa. Genom detta förhållande kan TFD i ökad utsträckning kanalisera Att ta reda forskningsbehoven. på behovet av transportforskning betraktas som en primär uppgift för TFD. Om en forskare kommer till TFD med ett intressant som projektuppslag, han vill genomföra, men TFD tycker att osäkerheten är för stor, kan man

Transport/brskningsdelegationen 107

bidrag till genomförande av en Förstudie, som syftar till att ge ett mindre konkretisera projektets inriktning och relevans. ytterligare Det har framförts kritik mot TFD för att man i alltför stor utsträckning Detta skulle ta sig uttryck i en inriktning av skulle ta “politisk” hänsyn. verksamheten mot kortsiktig problemlösning och snävt avgränsade studier av sektorns verksamhet. Denna politiska styrning kan vara ”naturlig“, eftersom det redan vid tillskapandet poängterades att TFD borde ha en nära anknytning till kommunikationsdepartementet. Denna nära anknytning motiverades med att delegationen skulle få en särskild betydelse genom att tillhandahålla underlag för de trañkpolitiska övervägandena och för det statliga handlandet på trañksäkerhetsområdet.

6.5 Kriterier för bedömning

for styrning och prioritering av TFDs verksamhet är det Utgångspunkten särskilt utformade FoU-programmet. Som tidigare visats fanns det villkor som skulle uppfyllas för olika delar av FoU-programmet. Den första bedömningen som görs av ett projekt är om det ligger inom eller utom den ram som FoU-programmet utgör. Generellt sett är det lättare än till att få bidrag till ett projekt som är anpassat till FoU-programmet, ett projekt som befinner sig utanför programmet. lnom TFD finns inte någon färdig uppsättning kriterier som på ett systematiskt sätt kan användas vid bedömning av olika projekt. Även om det inte görs några kvantitativa poängberäkningar av varje ansökan, förekommer det att en bedömning görs mot något mer trubbiga kriterier. Dessa på detta sätt använda kriterier är följande:

projektets anlägenhetsgrad målformulering

ElElElElElEl

resultatens användbarhet metodik tidplan resursinsatser El forskarens kompetens.

lnom TFD framhåller man att man gärna skulle se att ett system för kvantitativa kunde tillämpas, där även den tänkta nyttan kunde bedömningar som kommer in till TFD diskuteras med avnämare anges. De ansökningar och forskare, utifrån de angivna kriterierna. Genom detta anser man att erhålls på såväl angelägenhet som vetenskaplig halt hos de aksynpunkter tuella projekten. Detta förfaringssätt - tillsammans med de fackkunskaper som ledamöterna av delegationen och expertnämnderna besitter - anses vidare medföra en “allsidig och objektiv prövning av ansökningarna”.

6.6 Samverkan med andra organ

De FoU-stödjande organ som TFD främst samverkar med är styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens råd för byggnadsforskning (BFR) och arbetarskyddsfonden (ASF). Med dessa och även andra organ har TFD samråd

108 Transporzforskningsdelegationen

SOL 1977:53

avseende programarbete, handläggning av FoU-ansökningar samt spridning av FoU-resultat. Även med avnämarna och de forskningsproducerande organen har TFD naturligtvis nära kontakter. Bland de forskningsproducerande organen märks främst statens väg- och trañkinstitut (VTI). Men även andra institut inom den offentliga sektorn har man regelbundna kontakter med. De avnämare som det i första hand är fråga om utgörs av statens vägverk, statensjarnvägar, Iuftfartsverket, Sjöfartsverket och statens traliksäkerhetsverk. Stora delar av FoU-programmet ärjust inriktade på de delar av transportsektorn, som dessa myndigheter svarar för. Andra väsentliga delar av FoU-programmet är av mer övergripande karaktär och i dessa fall är det närmast kommunikationsdepartementet som kan betraktas som avnämare. lnom de delar av universitet och högskolor som TFD har samverkan är denna av större omfattning när det gäller de samhällsvetenskapliga institutionerna tt. ex. kulturgeograñ i Göteborg och psykologi i Uppsala). än när det gäller de tekniska högskolorna. Detta förhållande framhålls både från TFD och från forskarhåll. TFD har medverkat till att skapa en ökad interaktion i det nordiska samarbetet inom tralikforskningen. Särskilt omfattande kontakter har man haft med Transportøkonomisk institutt i Norge. Detta samarbete har lett fram till att man lättare kan möjliggöra en arbetsfördelning mellan olika forskare och forskningsinstitutioner i de båda länderna. Ett problem som TFD har anfört är att myndigheterna inte har tillräckliga resurser på utvecklingssidan, vilket medför att de har begränsade möjligheter att bevaka utvecklingsfrågor inom trafik- och transportforskningens område. Dessa resursbegränsningar leder följaktligen till att utbytet av kontaktverksamheten också blir begränsat. Detta leder naturligtvis vidare till begränsade möjligheter att utnyttja de resultat som forskningen kommer fram till. Vissa svårigheter har förelegat att avgränsa TFDs verksamhetsområde gentemot STU, BFR och ASF. l stället för att sätta upp absoluta gränser har man försökt att lösa uppkomna problem genom ett utökat samarbete med informationsutbyte. l den trafikpolitiska utredningens betänkande föreslås inrättandet av en trafikplaneringsnämnd. som skulle få till uppgift att bl. a. svara för den övergripande tralikplaneringen och framtagande av underlag för statsmakternas tralikpolitiska bedömningar och beslut. Den föreslagna nämnden och TFD skulle till väsentliga delar överlappa varandra med avseende på dessa arbetsuppgifter, åtminstone att döma av de intentioner som funnits rörande båda dessa organ. Eftersom TFD inte har gjort planeringsuppgiften till sin huvuduppgift, behöver det inte i praktiken uppstå några reella revirkonflikter eller ineffektiva Statsmakterna övertäckningar. har ännu inte tagit ställning till inrättandet av den föreslagna tralikplaneringsnämnden.

6.7 och

Spridning återföring av FoU-infonnation

En viktig uppgift för TFD är att utgöra en förmedlande länk mellan forskning och avnämare. Ett sätt för TFD att göra detta är att förmedla kontakter

Transporzfbrskningsdelegationen

mellan forskare och avnämare, när det gäller problem och problemlösning. har kan alltså av TFD föras vidare till De problem som vissa avnämare TFD kan också syntetisera ett flertal forskare och forskningsinstitutioner. När ett problem lösts eller olika problem till ett särskilt problemområde. behandlats redovisas resultatet i den expertnämnd som tidigare har handlagt Företrädare för olika avnämare (myndigheter, företag. organisaprojektet. och dess samtioner) brukar inbjudas for att ge synpunkter på resultatet sätt att sprida information om hällsrelevans. Detta bedöms som ett viktigt de resultat som FoU-verksamheten leder fram till. Ett annat sätt för inav FoU-resultat som används av TFD är att anordna formationsspridning forskare och avnämare samt konferenser. Till dessa konferenser inbjuds andra som kan tänkas vara berörda. om FoU-resultaten i form av ett infor- TFD sprider också information och mationsblad som heter TFD-Nytt. Detta började utges under l974/75 som heter TFDkommer ut med ca 4 nummer per år. l egen skriftserie viktigare resultat av FoU-arbetet, FoU-program, publikationer presenteras anslagsframställningar m. m. TFD anser att det med stor sannolikhet kan bli fråga om att anordna allt fler konferenser kring olika FoU-projekt och att utöka publiceringstill denna utveckling är att antalet verksamheten. En av anledningarna framförs behovet av att följa genomförda projekt ökar. l detta sammanhang av FoU-resultaten. Någon sådan uppföljning eller utupp användningen värdering av F0U-resultaten har hittills inte genomförts. med informationsspridningen som TFD har är Ett problem i samband tenderar att vara omfattande och svånillatt de rapporter som framställs Detta leder till att väsentliga FoU-resultat inte får den genomgängliga. Detta förhållande beror i första slagskraft som i många fall vore önskvärd. organen har olika syn på hur rehand på att de forskningsproducerande sultaten lämpligen bör publiceras. l andra hand beror det på att utformningen bestäms av de krav som ställs i samband med akademisk av rapporterna och vetenskaplig meritering.

6.8 TFDs rolluppfattning

TFDs viktigaste roll kan definieras som att fungera som en “förbindelselänk” forskare och potentiella användare. l denna roll strävar mellan potentiella TFD efter att skapa användarorienterade lösningar på de problemställningar som formuleras. Detta kan nämnas: kan ske på ett antal olika sätt, varav följande

D TFD rapportens utformning, så att den till ompåverkar den slutgiltiga fattning och språk lättare kan komma till användning. D TFD sammanför forskare och användare under forskningsprocessens oli-

ka faser. D TFD översiktliga “problemenkätef” med ett antal användare genomför som respondenter. D TFD inför i informationsbladet sammanfattningar av slutförda projekt.

l 10 Transport/orskningsde/egalionen

El TFD kanaliserar en enskild användares problem till en forskare eller forskargrupp för vidare genomlysning. El TFD tar egna initiativ till projekt som man bedömer som angelägna, särskilt för användarna. TFD fungerar också som förbindelselänk mellan olika forskare, dels för att skapa tvär- eller mångvetenskapliga projekt, dels för att undvika att onödiga dubbelarbeten görs samt att medverka till att nyttiga erfarenheter kan utnyttjas gemensamt. Även mellan olika typer av användare kan TFD fungera som förbindelselänk, då det gäller att sprida kunskap om gjorda erfarenheter. Den “finansiella” roll som TFD spelar har en avgörande betydelse för att man skall kunna spela rollen som förbindelseorgan på ett aktivt sätt. Genom denna kan man knyta intresserade forskare till sig och belöna dem för intressanta formuleringar och lösningar av olika problem. En stor del av verksamhetens karaktär inom TFD påverkas av det förhållandet att TFD är ett anslagsstödjande organ. TFD har också en utvecklingsroll som i stort innebär att man skall skapa förutsättningar för att transportforskningen vidareutvecklas. Ett av de medel som TFD i denna roll använder sig av är utformandet av medelsiktiga FoU-program. Kompetensmässigt ställer utvecklingsrollen stora krav på TFD, vad det gäller att ha framåtsiktande kunskap avseende dels transportforskningen som helhet, dels transportsektorns framtida utveckling. l utvecklingsrollen ligger således dels att planera sektorns FoU, men också att ge underlag till sektorns långsiktiga utveckling totalt sett. Ett av de medel man använder sig av för att utveckla denna roll är utformandet av en perspektivplan för Fou-arbetet inom traliksektorn. Hittills har denna roll inte varit framträdande, vilket skulle kunna förklaras av att fokus har varit inställt på kort och medellång sikt, mer än på lång sikt.

6.9 Avslutande synpunkter

Med sitt FoU-program har TFD försökt att vara så heltäckande som möjligt. Indelningen i olika delprogram har styrts mot användarna, dels kommunikationsdepartementet, dels de statliga trafikverken. Om karaktären på den ansats som har tillämpats kan sägas att den sannolikt inte har den bredd som de ursprungliga intentionerna avsåg och att framtidsinriktningen inte tillräckligt prioriterats. Dessa förhållanden beror till stor del på “historiska bindningar och på att många av dagens problem upplevts som akuta. Det har varit svårt att få en mer eller mindre direkt koppling mellan traliksektorns planeringsverksamhet och FoU-verksamheten, vilket lett till att man inte i tillräcklig utsträckning och på ett systematiskt sätt har kunnat FoU-resultat utnyttja i planeringen eller att man for planeringen har kunnat beställa en viss typ av kunskapsunderlag. Huvuddelen av den forskning som TFD har stött har haft karaktären av “diagnostisk forskning” och åtgärdande forskning”. Innebörden av detta är att man med forskningens hjälp bättre vill försöka förstå dagens problem och att man direkt vill åtgärda dessa. En mindre del av forskningen kan betecknas som “problemindentilierande till att idenforskning”, syftande

11 1

Transportforskningsde/egationen

tiñera aktuella eller uppdykande problem inom sektorn eller mellan sektorn och andra sektorer. l administrativt avseende verkar TFD fungera på ett aktivt sätt och har utvecklat olika instrument som ger behövlig stabilitet för dessa ändamål Vidare en mängd olika aktiviteter for åt verksamheten. har man vidtagit att man skall fungera som en främjande förbindelselänk mellan forskningen och traliksektorns olika delar.

Statens offentliga utredningar 1977

Kronologisk förteckning

. Totalförsvaret 1977-82. Fö. . Bilarbetstid. K . Utbyggd regional näringspolitik. A. Sjukvårdsavfall. Jo.

wmgmpipum-

Kvinnlig tronföljd. Ju. . Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. . Folkhögskolan 2. U. . Betvgen i skolan. U. 10. Utrikeshandelsstatistiken. E, ll. Forskning om massmedier, U. 12. Kommunal och enskild väghållning. K. 13, Sveriges samarbete med u-länderna. Ud, 14. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. Ud. 15. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. l. 16. Handelsstâlsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. l. 17. Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. 18. lnflationsskyddad skatteskala. B. 19. Radio och tv 1978-1985, U. 20. Kommunernas ekonomi 1975-1985. B. 21, Svensk undervisning i utlandet. U. 22. Arbete med näringshjälp. A. 23. Psykiskt störda Iagöverträdare. Ju. 24. Näringsidkares avbetalningsköp m. m, Ju. 25. Båtliv 2. Registerfrágan. Jo. 26. Kvinnan och försvarets yrken. Fö. 27. Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. 28. Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. 29. Konkursförvaltning. Ju. 30. Elektronmusik i Sverige. U. 31. Studiestöd. U. 32. Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. 33. Allmänflygplats-Stockholm. K. 34. lnrikesflygplats-Stockholm. K. 35. InrikesfIygplats-Stockholm. Bilagor. K 36. Ersättning för brottsskador. Ju. 37. Underhåll till barn och frånskilda. Ju. 38. Folkbildningen i framtiden. U. 39. Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. Kn. 40. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. S. 41. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. Sammanfattning. S, 42 Kronofogdemyndigheterna. Kn. 43, Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. I. 44. Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. A. 45. lnformation vid kriser. H. 46. Pensionsfrågor m. m. S. 47. Billingen. l. 48. Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. 49, Översyn av rättshjälpssystemet. Ju. 50. Häktning och anhállande. Ju. 51. Fusioner och förvärv isvenskt näringsliv 1969-73. H. 52. Forskningspolitik. U. 53. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilga l. U.

2 4 UKT 1977

STOCKHOLM

Statens utredningar 1977 offentliga

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Handelsdepartementet Kvinnligtronföljd.[5] Informationvid kriser.[45] Psykisktstördalagöverträdare. [23] Fusionerochförvärvi svensktnäringsliv1969-73.[51] Näringsidkares avbetalningsköp m.rn,[24] Revisionav vattenlagen.Del4. Förslagtill ny vattenlag.[27] Arbetsmarknadsdepartementet Konkursförvaltning. [29] Utbyggdregionalnäringspolitik. [3] Konsumentskydd vid köpav begagnadpersonbil.[32] Arbetemednäringshjälp. [22] Ersättningför brottsskador.[36] Kortareväntetideri utlänningsärenden. [28] Underhålltill barnochfrånskilda.[37] Skyddadverkstad-halvskyddad verksamhet. [44] Översynav rättsmälpssystemet. [49] Häktningochanhállande. [50] lndustridepartementet Haudelsstâlsutredningen. 1.Handelsstålsihdustrin inför 1980-talet. Utrikesdepartementet [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet.Bilagor.[16] Biståndspolitiskautredningen.1. Sverigessamarbetemed u- Koncentrationstendenser inombyggnadsmaterialindustrin. [43] länderna.[13] 2. Sverigessamarbetemed u-Iänderna.Bilagor, Billingen.[47] [14]

Kommundepartementet Försvarsdepartementet Företagsdemokrati i kommunerochlandstingskommuner. [39] Totalforsvaret1977-82.[1] Kronofogdemyndigheterna. [42] Rättentill vapenfritjänst.[7] Kvinnanoch försvaretsyrken.[26]

Socialdepartementet Socialutredningen. 1.SocialtjänstochsocialförsäkringstiIlägg. [40] 2. Socialtjänstochsocialförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] Pensionsfrágor m.m.[46]

Kommunikationsdepartementet Bilarbetstid.[2] Kommunalochenskildväghållning, [12] AIImänflygpIats-Stockholm. [33] Brommautredningen. 1.InrikesflygpIats-Stockholm. [34] 2. InrikesfIygplats-Stockholm, Bilagor.[35]

Budgetdepartementet Översynav det skatteadministrativa sanktionssystemet 1.[6] Inflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi1975-1985.[20] Översynav de speciellastatsbidragen till kommunerna. [48]

Utbildningsdepartementet Folkhögskolan 2.[8] Betygeni skolan.[9] Forskningom massmedier. [11] Radioochtv 1878-1985.[19] Svenskundervisningiutlandet.[21] Elektronmusik i Sverige.[30] Studiestöd.[31] Folkbildningen i framtiden.[38] Forskningsrådsutredningen. 1.Forskningspolitik. [52] 2.Sektorsanknutenforskningochutveckling.Expertbilaga1.[53]

Jordbruksdepartementet Sjukvårdsavfall. [4] Översynav jordbrukspolitlken. [17] Båtliv2, Registerfrågan, [25]

Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [10]

Anm.Siffrornainomklammerbetecknarutredningarnas nummeri denkronologiskaförteckningen

l-LtmsäsL.

2 L 0KT1977 STOCKHOLM

e. 4.3.1»

.m k. 1.3.

A11 náhha-l ISSN 375125 0x