Med anledning av propositionen 1979/80:135 om organisation av totalförsvarets högre regionala ledning m. m. jämte motioner
FöU 1979/80:15
Försvarsutskottets betänkande 1979/80:15
med anledning av propositionen 1979/80:135 om organisation av totalförsvarets högre regionala ledning m. m. jämte motioner
Regeringen har i propositionen 1979/80:135 - efter föredragning av försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - föreslagit riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat för organisation av totalförsvarets högre regionala ledning m. m.,
2. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet har förordat.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1979/ 80:1980-1988.
Försvarsutskottet har i detta ärende inhämtat yttrande av civilutskottet. Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas indelningen i militär- och civilområden. Nuvarande sex militär- och civilområden föreslås behållas, men antalet anställda vid militärområdesstaberna bör minskas med ca 100 i förhållande till personalläget i april 1978.
I propositionen behandlas även principerna för samverkan mellan den militära och civila ledningen på högre regional nivå samt försvarsområden och län. I detta sammanhang tas ledningsorganisationen i övre Norrland upp.
Civilbefälhavarnas uppgifter, befogenheter m. m. behandlas särskilt. Militärbefälhavarnas uppgifter m. m. tas också upp och ställningstaganden till dessa ligger till grund för överväganden om militärområdesstabernas organisation.
Slutligen behandlas lokalisering och organisation av första flygeskaderns stab, lokalisering och lydnadsförhållanden för spanings- och underrättelseavdelningen vid Södermanlands flygflottilj (F 11), Gotlands militärkommandos uppgifter vad gäller arméns grundutbildning, byggnadskontorens uppgifter m. m. samt byggnads- och reparationsberedskapens organisation, resurser och ställning.
Motionerna
1979/80:1980 av Bernt Ekinge (fp) och Olle Grahn (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar att civilbefälhavarkanslierna i Östra och Västra civilområdena lokaliseras till Strängnäs resp. Skövde.
1 Riksdagen 1979/80. 10 sami. Nr 15
FöU 1979/80:15
1979/80:1981 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar att Karlstad bör bli ny stationeringsort för civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde.
1979/80:1982 av Yngve Nyquist m. fl. (s, c, m, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar ge regeringen till känna att Falun bör bibehållas som lokaliseringsort för civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde.
1979/80:1983 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas
1. att riksdagen uttalar att personalminskningsmålet i antal personer från beslutet om den centrala ledningen kvarstår, men att de minskningar som inte tas ut centralt och på högre regional nivå i stället skall slå igenom på lägre regional och lokal nivå,
2. att riksdagen uttalar att kommande regeringsbeslut om sektionsindelning av militärområdesstaberna delges riksdagen innan organisationen träder i kraft,
3. att riksdagen uttalar att militärbefälhavarnas uppgifter med byggnadsfrågor inte får bli så omfattande att decentralisering till lägre regional och lokal nivå förhindras och att deras befattning med icke operativt betingade byggnadsfrågor minimeras,
4. att riksdagen begär en belysning av frågan om övergång till heltidsanställda civilbefälhavare.
1979/80:1984 av Sven Aspling m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen måtte besluta att civilbefälhavarens kansli för Bergslagens civilområde lokaliseras till Karlstad.
1979/80:1985 av Göthe Knutson m. fl. (m, c) vari yrkas att riksdagen uttalar att Karlstad blir ny stationeringsort för civilbefälhavarens kansli i Bergslagens civilområde.
1979/80:1986 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen med ändring av propositionen 1979/80:135 beslutar att försvarets högre regionala ledning organiseras i fyra militär- och civilområden, i enlighet med alternativ 4 SV i ledningsutredningens förslag.
1979/80:1987 av Nils Erik Wååg (s) vari yrkas
1. att riksdagen uttalar sig för att det fortsatta utredningsarbetet om civilbefälhavares uppgifter vidgas till att omfatta även beredskap mot större olyckor, ej betingade av militär verksamhet, t. ex. vid kärnkraftverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts.
1979/80:1988 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försvarsmaktens ledningsutrednings förslag beträffande sektion 8 vid militärbefälsstab bör fullföljas.
FöU 1979/80:15
3 Utskottet
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i september 1974 sex sakkunniga med uppdrag att se över det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m. m. De sakkunniga, som tog namnet försvarsmaktens ledningsutredning 1974 (FLU 74), behandlade i en första etapp den centrala ledningsorganisationen samt den principiella ansvarsfördelningen mellan central och högre regional nivå. Överväganden och förslag i dessa avseenden redovisades i betänkandet (SOU 1976:64) Försvarsmaktens centrala ledning. Riksdagen godtog i huvudsak dessa förslag (prop. 1977/78:63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78:174). Beslutet innebar bl. a. att en minskning med 150 anställda skulle eftersträvas inom den högre regionala ledningsorganisationen i förhållande till personalläget i april 1978.
I en andra etapp har utredningen behandlat den högre regionala nivån, bl. a. indelningen i militär- och civilområden samt uppgifter och organisation för militärbefälhavarna med staber. Utredningen har också tagit upp vissa frågor som rör den civila ledningsorganisationen på högre regional nivå. I betänkandet (SOU 1978:77) Högre regional ledning har utredningen övervägt och lämnat förslag i dessa avseenden.
Enligt direktiven hade ledningsutredningen att pröva det lämpliga i att minska antalet militärområden från nuvarande sex. Genom tilläggsdirektiv skulle utredningen pröva alternativ som innebar en minskning om ca 150 anställda vid militärområdesstaberna samt militärområdenas materiel- och verkstadsförvaltningars ledning. Om ledningsutredningen valde ett huvudalternativ som innebar att antalet militärområden minskades, skulle utredningen också belysa ett alternativ som innebar en minskning med ca 150 anställda inom ramen för en organisation med sex militärområden. Mot denna bakgrund har utredningen prövat ett flertal alternativ med sex, fem, fyra och tre militär- och civilområden. Till grund för en mer noggrann värdering har fem olika alternativ valts.
Ledningsutredningen förordar att nuvarande sex militär- resp. civilområden behålls. Alternativet medför beträffande organisationen för försvarsmaktens högre regionala ledning en kostnadsbesparing om ca 11 milj. kr. per budgetår och en personalminskning om ca 100 anställda i förhållande till personalläget i april 1978. Om tilläggsdirektivens besparingsmål skall vara styrande förordar utredningen alternativet med fem militär- resp. civilområden.
Förslagen i propositionen bygger på försvarsledningsutredningens nyssnämnda betänkande (SOU 1978:77) Högre regional ledning. I bilaga 2 till propositionen lämnas därför en sammanfattning av utredningens överväganden och förslag samt i bilaga 3 en sammanställning av remissyttrandena över förslaget. Den nuvarande ordningen redovisas i bilaga 1.
Föredragande statsrådet behandlar inledningsvis vissa grundläggan -
1* Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 15
FöU 1979/80:15
de krav som bör ställas på såväl den militära som civila högre regionala ledningen (s. 7). Han går därefter in på principer för den regionala indelningen (s. 7-8).
Ledningsutredningens förslag innebär att de militärterritoriella gränserna skall följa länsgränserna och att den militärterritoriella indelning som gäller i fred endast i undantagsfall skall ändras i krig. Gränser mellan militär- och civilområden samt mellan försvarsområden och län skall vara helt sammanfallande. Försvarsområden och län bör inte tillhöra mer än ett militärområde resp. ett civilområde.
I propositionen godtas den av utredningen förordade principen. De avvikelser från denna som f. n. finns avses rättas till. Det gäller uppdelningen av Gävleborgs försvarsområde på två militärområden och Älvkarleby kommuns tillhörighet till Gävleborgs försvarsområde trots att kommunen tillhör Uppsala län. I propositionen uttalas att det bör ankomma på regeringen att besluta om detta och om eventuella avvikelser från principen.
Regeringen har redan år 1978 beslutat om vissa ändringar av Sveriges militärterritoriella indelning i enlighet med den princip som förordas i propositionen. Utskottet har i betänkandet FöU 1978/79:18 behandlat denna ändring såvitt den berörde Västerviks kommun. Utskottet fann därvid inte anledning att ifrågasätta lämpligheten av att nämnda kommun av regeringen hade hänförts till Södra militärområdet/civilområdet och Kalmar försvarsområde eftersom överföringen hade skett helt i enlighet med de principer som försvarsledningsutredningen hade förordat. I linje med detta ställningstagande tillstyrker utskottet att regeringen undanröjer även återstående avsteg från principen.
Regeringen föreslår i enlighet med försvarsledningsutredningen att den nuvarande militär- och civilområdesindelningen bibehålls.
I motionen 1986 (vpk) föreslås att försvarets högre regionala ledning organiseras enligt ett alternativ med fyra militär- och civilområden. Ledningsutredningens majoritet fann när utredningen övervägde en sådan indelning att den inte kunde förenas med en betryggande ledning på högre regional nivå vare sig i krig eller i fred. Bl. a. ansågs uppgifterna bli för stora för en chef med stab. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet har också kunnat konstatera att nuvarande indelning med sex militär- och civilområden har bedömts fungera bra. Civilutskottet anser att nuvarande områdesindelning bör behållas och motionen avslås. Försvarsutskottet ansluter sig till regeringens förslag rörande landets indelning från försvarssynpunkt på högre regional nivå och förordar att motionen 1986 avslås.
Utskottet går över till att behandla regeringens förslag rörande civilbefälhavarna och deras kanslier. Dessa förslag och de motioner som har väckts i anslutning till dem behandlas i civilutskottets yttrande.
Beträffande civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter erinrar försvarsministern om att regeringen i oktober 1978 uppdrog åt
FöU 1979/80:15
civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde att närmare utreda civilbefälhavarnas uppgifter främst i fråga om den operativa krigsplanläggningen. I avvaktan på resultat av detta utredningsarbete innehåller propositionen inga förslag i dessa hänseenden. Utredningen har nyligen överlämnat ett betänkande till regeringen. Försvarsministern räknar med att regeringen skall kunna lämna förslag i frågan i budgetpropositionen år 1981.
I motionen 1987 (s) yrkas att det fortsatta utredningsarbetet om civilbefälhavarnas uppgifter vidgas till att omfatta även beredskap mot större olyckor som inte är betingade av militär verksamhet, t. ex. vid kärnkraftverk.
Civilutskottet föreslår i sitt yttrande avslag på motionen 1987 redan på den grunden att det av försvarsministern åberopade utredningsuppdraget har slutförts. Vidare förutsätter civilutskottet att frågan om civilbefälhavarnas uppgifter beträffande skyddet mot kärnkraftsolyckor behandlas vid de överväganden som f. n. görs i regeringskansliet med anledning av statens strålskyddsinstituts rapport Effektivare beredskap.
Frågan om huvudmannaskapet för räddningstjänsten i fred utreds f. n. av räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01). Kommittén har att särskilt uppmärksamma behovet av samordning av räddningstjänstarbete som berör stora geografiska områden, t. ex. flera län. Något utredningsarbete utöver det som redan pågår vill utskottet inte förorda. Med hänvisning också till vad civilutskottet har anfört föreslår utskottet att riksdagen avslår motionen 1987.
Beträffande förordnande av civilbefälhavare innebär nuvarande praxis att en av landshövdingarna inom civilområdet förordnas till civilbefälhavare. I motionen 1983 (fp) yrkas att riksdagen begär en belysning av frågan om övergång till heltidsanställda civilbefälhavare.
Civilutskottet utgår i sitt yttrande från att när regeringen nästa år lämnar förslag om civilbefälhavarnas uppgifter m. m. detta också kommer att behandla nuvarande praxis för förordnande av civilbefälhavare. Någon särskild belysning av det slag som begärs i motionen anser civilutskottet inte behövas. Försvarsutskottet delar denna uppfattning och avstyrker bifall till motionen 1983 i denna del.
När det gäller lokaliseringen av civilbefälhavarkanslierna avser försvarsministern att föreslå regeringen att fastställa att kanslierna i Södra, Västra, Östra, Nedre Norrlands och Övre Norrlands civilområden behåller nuvarande lokaliseringsorter, dvs. Malmö, Göteborg, Stockholm, Östersund och Luleå. Lokaliseringen av kansliet i Bergslagens civilområde får enligt propositionen prövas i samband med att ny civilbefälhavare utses för detta civilområde. Kansliet är f. n. lokaliserat till Falun.
I motionen 1980 (fp) yrkas att civilbefälhavarkanslierna i Östra och Västra civilområdena lokaliseras till Strängnäs resp. Skövde.
FöU 1979/80:15
6 Flera motioner behandlar lokaliseringen av kansliet i Bergslagens civilområde. Enligt motionärerna i motionen 1982 (s, c, m, fp) bör kansliet behålla sin nuvarande lokalisering i Falun. I motionerna 1981 (fp), 1984 (s) och 1985 (m, c) yrkas att Karlstad skall bestämmas som stationeringsort för nämnda kansli. Civilutskottet har i sitt yttrande ingående uppehållit sig vid lokaliseringsfrågorna.
Beträffande lokaliseringen av kanslierna för Västra och Östra civilområdena framför civilutskottet i likhet med vad som anförs i propositionen som ett argument att närheten till viktiga civila totalförsvarsmyndigheter i Göteborg och Stockholm bör väga tyngre än den i och för sig obestridliga fördel som kan ligga i att militärområdesstab och civilbefälhavarkansli finns på samma ort. Försvarsutskottet delar denna uppfattning och föreslår att motionen 1980 avslås.
När det gäller lokaliseringen av kansliet för Bergslagens civilområde delar försvarsutskottet försvarsministerns uppfattning att frågan om lokaliseringen av detta bör prövas av regeringen i samband med att ny civilbefälhavare utses. Denna uppfattning sammanfaller med den som civilutskottet anför i sitt yttrande. Motionerna 1981, 1982, 1984 och 1985 bör alltså avslås.
Den indelning av landet i militärområden som regeringen har föreslagit och utskottet har tillstyrkt medger enligt ledningsutredningens beräkningar en minskning med ca 100 anställda. I riksdagens beslut år 1978 om försvarsmaktens centrala ledning nämndes 150 anställda som mål för minskningar på denna nivå fram till mitten av 1980-talet med utgångspunkt i personalläget i april 1978. Utskottet godtog i betänkandet 1979/80:13 att personalminskningen också på den centrala nivån blir mindre än som angavs i beslutet om försvarsmaktens centrala ledning.
I motionen 1983 yrkas att riksdagen uttalar att personalminskningsmålet i antal personer från beslutet om den centrala ledningen kvarstår men att de minskningar som inte tas ut centralt och på högre regional nivå i stället skall slå igenom på lägre regional och lokal nivå.
I propositionen 1979/80:135 räknar försvarsministern med ytterligare besparingar på sikt på den högre regionala nivån (s. 10). Han anför vidare att det relativt snart efter 1982 kan bli nödvändigt att vidta strukturella förändringar i försvarsorganisationen (s. 5). Dessa förändringar kommer, anser han, med all säkerhet att beröra den lägre regionala och lokala nivån. Även utskottet räknar med att nästa försvarsbeslut måste tas till ny utgångspunkt för att bedöma möjligheterna till ytterligare personalminskningar på olika nivåer. Något uttalande i enlighet med motionsyrkandet vill utskottet inte förorda. Motionen 1983 bör avslås i denna del.
I samband med beslut om den nu gällande ordningen för totalförsvarets högre regionala ledning uttalade statsmakterna att militärbefälhavarnas primära uppgifter i fredstid skulle omfatta det operativa krigsförberedelsearbetet och förbandsproduktionen (prop. 1964:109, SU 1964:189, rskr 1964:362). Också i propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala
FöU 1979/80:15
ledning m. m. behandlades militärbefälhavarnas uppgifter (s. 93). Därvid fastslogs att den operativa verksamheten är militärbefälhavarens huvuduppgift och att mobiliseringsverksamhet därnäst är militärbefälhavarens viktigaste uppgift. Militärbefälhavarnas befattning med övriga delar av förbandsproduktionen får, hävdades det, inte inkräkta på handläggningen av dessa uppgifter. Utskottet hade ingen invändning mot denna uppfattning (FöU 1977/78:9) och vill nu som bakgrund till behandlingen av militärbefälhavarnas uppgifter understryka detta principiella ställningstagande. Även de förslag som i propositionen 1979/80:135 läggs fram rörande verksamheten vid militärområdesstaberna görs med denna utgångspunkt. Utöver angivna huvuduppgifter behandlas där militärbefälhavarnas befattning med arméns grundutbildning m. m., materielunderhållstjänst, personaltjänst, hälso- och sjukvård, kameraltjänst samt fortifikations- och byggnadsförvaltning (s. 18-25).
Av sist nämnda uppgifter togs frågan om militärbefälhavarnas inflytande över utbildningen inom försvarsmakten upp redan i propositionen 1977/ 78:63 (s. 93). Föredragande statsrådet ansåg att militärbefälhavarna borde ges erforderligt inflytande över verksamhet som har direkt samband med den operativa verksamheten, krigsplanläggningen och mobiliseringsverksamheten. Inom marinen och flygvapnet behöver, ansåg han, militärbefälhavarna inte ha ansvar för ledning av utbildningen. Försvarsministern avsåg att i samband med redovisningen av utredningens andra etapp ta ställning till militärbefälhavarnas inflytande på utbildningen inom armén. Han återkommer nu till denna fråga i propositionen 1979/80:135.
Enligt försvarsministerns mening har ledningsutredningen redovisat övertygande skäl för att militärbefälhavarnas operativa ansvar inte kräver att de också ges ansvar för arméns grundutbildning, utan att det främst är produktionsmässiga faktorer som bör avgöra deras uppgifter beträffande denna utbildning. Vid de bedömningar han gör utifrån denna utgångspunkt finner han att övervägande skäl talar för att ansvaret för arméns grundutbildning t. v. bör ligga kvar hos militärbefälhavarna. Han förklarar vidare att formerna för planering och budgetering m. m. inom armén bör förenklas. I sammanhanget berör han också ansvarsfördelningen mellan truppslagsinspektörerna och militärbefälhavarna samt truppslagsinspektörernas verksamhet m. m. inom arméstaben. Han föreslår därvid ingen ändring i stort av den gällande ordningen i dessa hänseenden.
Utskottet - som återkommer till frågan om fortfikations- och byggnadsförvaltningen - har ingen erinran mot vad försvarsministern i övriga här berörda delar anför om militärbefälhavarnas uppgifter.
Beträffande militärområdesstabernas organisation anser försvarsministern att endast viktigare ramfrågor som t. ex. huvuduppgifter och personalramar bör underställas riksdagens prövning. Inom de ramar som sålunda läggs fast bör, anför han, det ankomma på regeringen att fastställa organisationen m. m. En sådan flexibilitet bör härvid eftersträvas att
FöU 1979/80:15
militärbefälhavarna själva får möjligheter att inom angivna ramar anpassa organisationen till regionala förhållanden och förändrade krav. Utskottet har behandlat befogenheter och principer beträffande organisationsbeslut i betänkandet FöU 1979/80:13 (punkten 4, momentet 9).
Med anledning av remissinstansernas kritik av enskildheter i ledningsutredningens förslag kommenterar försvarsministern några frågor utan att underställa dem riksdagens prövning. Detta gäller bl. a. ledningsutredningens förslag att nuvarande sektion 8 (befästningssektionen) skall utgå ur organisationen, varvid den operativa befästningsplanläggningen förs till fältarbetsavdelningen som f. n. ingår i sektion 1 (operativa sektionen) och de uppgifter i övrigt som inte kan utgå eller decentraliseras förs över till byggnadskontoren. Den grundläggande principen bakom detta förslag är att ledningsverksamhet som hänger samman med militärbefälhavarens huvuduppgifter skall ligga kvar på militärbefälhavarna medan annan verksamhet skall bedrivas vid enheter utanför militärområdesstaberna. Enligt utredningen bör fältarbetsavdelningen föras till en ny sektion som även skall handlägga transportfrågor och sambandsfrågor.
Försvarsministern godtar den principiella fördelningen av lednings- och verkställighetsuppgifter. Han uttalar dock att militärbefälhavarnas nuvarande ledningsuppgifter när det gäller fortifikations- och byggnadsförvaltningen bör kvarstå och sektion 8 behållas.
I motionen 1983 (fp) görs invändningar mot detta uttalande. Motionären erinrar bl. a. om att statsrådet på flera ställen i propositionen framhåller att han vill invänta den utredning om ledningsformer för fortifikations- och byggnadsförvaltningar som överbefälhavaren nu arbetar på. Detta talar enligt motionären för att statsrådet inte redan nu bör binda sig för att sektion 8 skall vara kvar. Även i motionen 1988 (s) framförs kritiska synpunkter på försvarsministerns uttalande om att sektion 8 bör behållas. Motionärerna anser att den av ledningsutredningen föreslagna lösningen är mer ändamålsenlig och i linje med uppställda principer.
Enligt utskottets mening - en uppfattning som också har stöd i propositionen (s. 25) - kommer resultaten av överbefälhavarens utredning om ledningen av fortifikations- och byggnadsverksamheten inom försvarsmakten att bli av betydelse för utformningen av militärområdesstabernas organisation i denna del. Slutlig ställning till hur arbetsuppgifter och resurser som nu finns inom sektion 8 skall inordnas i den framtida organisationen bör därför anstå tills resultaten av denna utredning föreligger. Utskottet räknar också med att man i det fortsatta organisationsarbetet kommer att eftersträva lösningar som innebär att verksamheten vid militärområdesstaberna på detta liksom på andra områden kommer att i största möjliga utsträckning koncentreras på militärbefälhavarnas huvuduppgifter, ledningen av den operativa verksamheten och av mobiliseringen. Vad utskottet nu har anfört om det fortsatta organisationsarbetet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Genom ett sådant tillkännagivande tillgodoses det
FöU 1979/80:15
huvudsakliga syftet med motionen 1988 och motionen 1983, yrkandet 3.
Yrkandet 2 i motionen 1983 får också anses tillgodosett genom att statssekreteraren i försvarsdepartementet inför utskottet upplyst om att regeringens avsikt är att i lämpligt sammanhang för riksdagen anmäla huvuddragen i den organisation av militärområdesstaberna som avses börja tillämpas den 1 juli 1982. Motionen bör därför avslås i denna del.
Mot vad regeringen i övrigt har föreslagit i propositionen har utskottet ingen erinran.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
1. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1986om fyra militär- och civilområden,
2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1987 om vidgning av civilbefälhavarnas uppgifter,
3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1983, yrkandet 4, om belysning av övergång till heltidsanställda civilbefälhavare,
4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1980 om lokalisering av civilbefälhavarkanslier till Strängnäs och Skövde,
5. att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1981, 1979/80:1982, 1979/80:1984 och 1979/80:1985 om lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde,
6. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1983, yrkandet 1, om personalminskningar på lägre regional och lokal nivå,
7. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1983, yrkandet 2, om att regeringen skall delge riksdagen kommande regeringsbeslut om militärområdesstabernas sektionsindelning,
8. att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1979/80:1983, yrkandet 3, och 1979/80:1988 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om det fortsatta organisationsarbetet,
9. att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat för organisation av totalförsvarets högre regionala ledning m. m.,
10. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet har förordat.
Stockholm den 29 april 1980
På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON
FöU 1979/80:15
10 Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg (s). Anders Gernandt (c), Holger Bergman (s) och Eric Hägelmark (fp).
Reservationer
Lokalisering av civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde
1. Gudrun Sundström (s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 5 börjar ”När det gäller” och på s. 6 slutar ”bör alltså avslås” bort ha följande lydelse:
Fem civilbefälhavarkanslier av sex ligger f. n. på andra orter än militärområdesstaber. Någon ändring av detta förhållande övervägs inte i propositionen utom beträffande lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde. Samtidigt framhålls att några allvarliga invändningar inte har gjorts mot dess nuvarande lokalisering till Falun. Som framhålls i Bertil Dahléns avvikande mening i civilutskottets yttrande har övertygande motiv för en lokalisering till Karlstad påvisats varken av ledningsutredningen eller i motionerna 1981, 1984 och 1985. Utskottet förordar därför att kansliet förblir lokaliserat till Falun. Angivna motioner bör avslås samtidigt som riksdagen med bifall till motionen 1982 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om att civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde bör ligga i Falun.
dels att utskottets hemställan momentet 5 bort ha följande lydelse:
5. att riksdagen med avslag på propositionen 1979/80:135 i denna del och på motionerna 1979/80:1981, 1979/80:1984 och 1979/ 80:1985 samt med bifall till motionen 1979/80:1982 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om fortsatt lokalisering i Falun av civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde.
2. Göthe Knutson (m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 5 börjar ”När det gäller” och på s. 6 slutar ”bör alltså avslås” bort ha följande lydelse:
Försvarsmaktens ledningsutredning har framhållit att det finns ett omfattande behov av samverkan mellan militärområdesstaberna och civilbefälhavarkanslierna. Den föreslår därför att staber och kanslier lokaliseras till samma ort.
Försvarsministern anser också att kontakterna med militärbefälhavarens stab i Karlstad talar för att civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde bör lokaliseras dit. Han anför vidare kontakterna med civila myndigheter
FöU 1979/80:15
m. fl. i Karlstad som skäl för en sådan lokalisering men anser att frågan bör prövas i samband med att ny civilbefälhavare utses för civilområdet.
Utskottet finner i likhet med motionärerna i motionerna 1981, 1984 och 1985 och Magnus Perssons avvikande mening i civilutskottets yttrande att starka skäl talar för att ställning till en lokalisering till Karlstad kan tas redan nu. Utöver redan anförda motiv vill utskottet peka på att inga investeringar i nya lokaler blir nödvändiga vid en flyttning till Karlstad. Motionen 1982, i vilken yrkas att kansliet behålls i Falun, bör avslås.
Vad utskottet anfört om lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde till Karlstad bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan momentet 5 bort ha följande lydelse:
5. att riksdagen med avslag på propositionen 1979/80:135 i denna del och på motionen 1979/80:1982 samt med bifall till motionerna 1979/80:1981, 1979/80:1984 och 1979/80:1985 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om lokalisering av civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde till Karlstad.
Särskilda yttranden
1. Landets indelning i civil- och militärområden
av Hans Lindblad (fp).
Som framgår av motionen 1979/80:1983 och min reservation i försvarsmaktens ledningsutredning (SOU 1978:77) anser jag att en indelning i fyra militär- och civilområden vore fördelaktig. Den blir en billigare lösning. En sådan indelning skulle svara mot grundtanken bakom de integrerade militärområdesstaberna, nämligen att militärbefälhavaren skulle leda alla stridskrafter i området. I dagens organisation står två militärbefälhavare utan flygoperativt ansvar.
På civil sida innebär fyra civilområden att långt färre civila distriktsindelningar i olika delar av totalförsvaret skärs av civilområdesgränser. I fredstid innebär färre militär- och civilområden att disponibla resurser blir bättre nyttjade i planeringsarbetet. Den tekniska och strategiska utvecklingen mot allt större transportkapacitet och överraskningsförmåga talar också för färre militär- och civilområden, då det i en sådan organisation lättare går att planera för att möta en lång rad alternativa angreppsfall. Behovet att byta militärbefälhavare i en pågående operation minskar också. Min förhoppning är därför att tiden snart skall bli mogen för ett beslut om färre militär- och civilområden.
Utskottets förslag binder inte möjligheterna att i framtiden göra de önskvärda sammanläggningarna till större områden. Frågan kan aktualiseras igen, av besparingsskäl eller till följd av den militärtekniska utvecklingen.
FöU 1979/80:15
2. Lokalisering av civilbefälhavarkanslier
av Hans Lindblad (fp) och Holger Bergman (s).
Försvarsmaktens ledningsutredning förordade i betänkandet Högre regional ledning (SOU 1978:77) att civilbefälhavarkanslier och militärområdesstaber skall lokaliseras till samma ort. De är samgrupperade i krig och kan då betraktas som integrerade delar i en totalförsvarsstab. Personalkännedomen förbättras vid lokalisering till samma ort redan i fred. Förberedelser för gemensamma ledningsövningar underlättas, både på den högre regionala nivån och när det gäller övningar med försvarsområdesstaber och länsstyrelser. Civilbefälhavarkansliet får bättre möjligheter att kunna påverka den militära planeringen. Samordningen civilt-militärt får bättre förutsättningar. Detta underlättar också för civilbefälhavaren att inrikta och samordna den civila totalförsvarsplaneringen inom civilområdet. Militärbefälhavarnas samarbete med de civila totalförsvarsmyndigheterna underlättas, vilket får ökad betydelse i takt med försvarsmaktens ökande beroende av samhällets civila resurser.
Ledningsutredningen ansåg att civilbefälhavarkansliet givetvis också har ett stort behov av att samarbeta även med övriga civila totalförsvarsmyndigheter. Planeringsgrunden för verksamheten inom civilområde/militärområde tas dock fram av militärbefälhavare och civilbefälhavare gemensamt. Järnvägsbefälhavare m. fl. regionala chefer kan därför i detta avseende betraktas som verkställande.
Utredningen ansåg därför att behovet av samverkan är störst mellan militärbefälhavare och civilbefälhavare och att denna samverkan också är av grundläggande betydelse. Principen bör därför vara att militärområdesstab och civilbefälhavarkansli lokaliseras till samma ort.
I motioner har föreslagits flyttning av civilbefälhavarkanslier till Karlstad, Strängnäs och Skövde, helt i linje med ledningsutredningens förslag. Motionen 1979/80:1980 yrkar att civilbefälhavarkanslierna i Östra och Västra civilområdena lokaliseras till Strängnäs resp. Skövde.
Vi känner att argumenten för en lösning enligt ledningsutredningens förslag är starka och rimligen ökar i takt med att samordningsbehovet civilt/militärt blir större. Mot nuvarande lokalisering i Stockholm talar också att det torde anses olämpligt att förena tjänsterna som civilbefälhavare och landshövding i Stockholm, då detta län genom sin befolkningsmängd och centrala funktion inte bör byta landshövding i samband med mobilisering.
Vi menar därför att utskottets ställningstagande inte bör tolkas som att en framtida lokalisering i linje med ledningsutredningens förslag utesluts, utan att frågan undan för undan blir belyst och att regeringen när så befinns lämpligt lämnar riksdagen förslag till eventuella förändringar. Frågan har också samband med civilbefälhavarnas uppgifter, vilka kommer att närmare belysas i nästa års budgetproposition.
FöU 1979/80:15
13 Bilaga
Civilutskottets yttrande 1979/80: 7 y
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har genom beslut den 8 april 1980 berett civilutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1979/80: 135 om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m. m. jämte eventuella motioner.
1 delta yttrande behandlas propositionen närmast såvitt rör avsnitten om grundläggande krav på den civila högre regionala ledningen, militär- och civilområdesgränser, antalet militär- och civilområden, ledningsorganisationen i övre Norrland samt civilbefälhavarna (prop. s. 7- 18).
I yttrandet behandlas vidare de med anledning av propositionen väckta motionerna 1979180:
1980 av Bernt Ekinge (fp) och Olle Grahn (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar att civilbefälhavarkanslierna i östra och västra civilområdena lokaliseras till Strängnäs resp. Skövde,
1981 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar att Karlstad bör bli ny stationeringsort för civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde,
1982 av Yngve Nyquist m.fl. (s, m. c, fp) vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna att Falun bör bibehållas som lokaliseringsort för civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde,
1983 av Hans Lindblad (fp) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs
4. att riksdagen begär en belysning av frågan om övergång till heltidsanställda civilbefälhavare,
1984 av Sven Aspling m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen måtte besluta uttala att civilbefälhavarens kansli för Bergslagens civilområde lokaliseras till Karlstad,
1985 av Göthe Knutson m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen uttalar att Karlstad blir ny stationeringsort för civilbefälhavarens kansli i Bergslagens civilområde,
1986 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen med ändring av proposition 1979/80: 135 beslutar att försvarets högre regionala ledning organiseras i fyra militär- och civilområden, i enlighet med alternativ 4 SV i ledningsutredningens förslag,
1987 av Nils Erik Wååg (s) vari hemställs
1. att det fortsatta utredningsarbetet om civilbefälhavares uppgifter vidgas till att omfatta även beredskap mot större olyckor, ej betingade av militär verksamhet, t. ex. vid kärnkraftverk,
2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts.
FöU 1979/80:15
litskoltet
Enligt nuvarande praxis utses en av landshövdingarna inom ett civilområde att vara civilbefälhavare (CB). Försvarsmaktens ledningsutredning har i betänkandet Högre regional ledning (SOU 1978:77) behandlat nuvarande ordning. Utredningens majoritet har funnit denna ordning lämplig. Bl. a. anför utredningen att starka motiv finns för att välja en landshövding till CB. Så länge det med hänsyn till arbetsvolymen går att förena uppgiften att vara landshövding med uppgiften att vara CB finns enligt utredningen bara ett skäl för en ändrad ordning, nämligen att den som är landshövding i fred också bör vara det i krig. Som chef i krig för den länsstyrelse vars landshövding samtidigt är CB förordnas en särskild krigslandshövding. Dock anser utredningen att värdet av att ha en landshövding som CB är så stort att nuvarande principer inte bör ändras. Emellertid bör regeringen enligt utredningen behålla handlingsfriheten i denna fråga.
Föredragande statsrådet delar ledningsutredningens uppfattning och finner inte anledning att föreslå någon förändring i nuvarande ordning. I propositionen erinras även om att åt civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde uppdragits att närmare utreda CB:s uppgifter främst i fråga om den operativa krigsplanläggningen. Av propositionen framgår att förslag om civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter m. m. avses lämnas i 1981 års budgetproposition.
Enligt vad utskottet erfarit har den nämnda utredningen nyligen avlämnats. Betänkandet är delvis sekretessbelagt. Av de delar av betänkandet som inte är sekretessbelagda framgår bl. a. att CB:s roll beträffande bl. a. den civila krigsplanläggningen bör förstärkas och att den högre regionala ledningsnivån på civil sida under krigsförhållanden kommer att ställas inför avsevärt större problem än man tidigare haft anledning att räkna med.
I motionen 1979/80: 1983 begärs en belysning av frågan om övergång till heltidsanställda CB.
Sorn framgått ovan kommer förslag att lämnas riksdagen nästa år om CB:s uppgifter m. m. Utskottet utgår ifrån att som en naturlig del därvid kommer att övervägas om därmed tillförs nya skäl för att ändra nuvarande praxis. Någon särskild belysning så som begärs i motionen anser utskottet inte erforderlig. Civilutskottet föreslår därför att försvarsutskottet avstyrker motion 1979/80: 1983 (fp) såvitt nu är i fråga.
I landet finns f. n. sex militärområden och sex civilområden. Gränserna militär- och civilområde sammanfaller helt. CB biträds i fred av ett kansli vars storlek i dag varierar mellan fyra och nio tjänster. Vid mobilisering utökas CB-kansliet kraftigt.
Ledningsutredningen hade att pröva möjligheterna av att minska antalet militärområden från sex. Om förslag lämnades om ändring i militärområdesindelningen borde även indelning i civilområden övervägas. Indelningen i militär- och civilområden borde enligt utredningens direktiv samman -
FöU 1979/80:15
falla om inte mycket starka skäl talade däremot. Utredningens majoritet har vid sina överväganden kommit fram till att nuvarande sex militär- och civilområden bör behållas. Därigenom anges att goda ledningsförutsättningar finns såväl i krig som fred. Såväl flertalet remissinstanser som föredragande statsrådet delar ledningsutredningens majoritets förslag.
Även civilutskottet anser att nuvarande områdesindelning bör behållas. Förslaget i motion 1979/80: 1986 (vpk) om en organisation med fyra militäroch civilområden avstyrks med hänvisning till vad i propositionen anförts.
Av nedanstående uppställning framgår nuvarande och föreslagen lokalisering av civilbefälhavare, civilbefälhavarkansli samt av militärbefälhavare och militärområdesstab.
Civilområde/
Militärområde
Lokalisering av
civil-
befälhavare
civil-
befälhavar-
kansli
militärbefälhavare och militärområdes- stab
Södra
Västra
Bergslagens
Östra
Nedre Norrlands Övre Norrlands
Malmö
Mariestad
Falun
Uppsala
Östersund
Luleå
Malmö
Göteborg
Falun
Slockholm
Östersund
Luleå
Krislianstad
Skövde
Karlstad
Strängnäs
Östersund
Boden
Ledningsutredningen föreslog att CB-kansli och militärområdesstab i princip skulle lokaliseras till samma ort. Med hänsyn till storleken på stab resp. CB-kansli ansåg utredningen det naturligt att kansliet flyttade till milostabens lokaliseringsort.
Föredragande statsrådet anför i propositionen att det enligt hans mening varken är meningsfullt eller lämpligt att försöka avgöra vilken del av civilbefälhavarens verksamhet som bör anses vara viktigast - den som omfattar samordning, utbildning m.m. av de civila delarna av totalförsvaret eller den som avser samverkan och samordning med det militära försvaret.
1 propositionen anförs vidare att inga remissinstanser som yttrat sig över ledningsutredningens förslag haft några allvarligare invändningar mot den nuvarande ordningen. Sålunda anförs att samverkan med CB:s kanslier som regel fungerar tillfredställande men att en lokalisering av resp. kansli till samma ort som militärområdesstaben givetvis ytterligare skulle förbättra satnverkansförhållandena. Om denna princip accepteras innebär den att det inte blir möjligt att samlokalisera CB med sina kanslier pä två orter - Strängnäs och Skövde — som inte är residensstäder. För kanslierna i Malmö, Göteborg. Stockholm och Luleå anges i propositionen att närheten till alla viktigare civila totalförsvarsmyndigheter och organisationer är ett avgörande argument för att behålla kanslierna på dessa orter.
Frågan om lokaliseringen av CB-kanslierna las upp i några motioner. 1
FöU 1979/80:15
motion 1979/80: 1980 (fp) föreslås riksdagen uttala att civilbefälhavarkanslierna i Östra och Västra civilområdena lokaliseras till Strängnäs resp. Skövde.
Civilutskottet delar - från sina utgångspunkter - den uppfattning i frågan som vunnit stöd i propositionen, nämligen att närheten till viktigare civila totalförsvarsmyndigheter i Göteborg och Stockholm bör väga tyngre än den i och för sig obestridliga fördel som kan ligga i att milostaben och CB-kansliet i Västra resp. Östra militär- och civilområdet finns på samma ort. Det bör även beaktas att med nuvarande lokalisering av CB-kanslierna i dessa civilområden det finns möjlighet att lokalisera CB och CB-kansli till samma ort. Vid ett bifall till motionen finns inte denna möjlighet. Civilutskottet förordar därför att försvarsutskottet avstyrker bifall till motion 1979/80: 1980 (fp).
I motionerna 1979/80: 1981 (fp), 1979/80: 1984 (s) och 1979/80:1985 (m. c) begärs ett riksdagens uttalande om att Karlstad bör bli ny stationeringsort för CB-kansliet i Bergslagens civilområde medan i motion 1979/80: 1982 (s. m, c, fp) begärs ett riksdagens tillkännagivande med innebörden att Falun bör behållas som lokaliseringsort för kansliet.
Av propositionen framgår bl. a. att civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde i sitt remissyttrande på ledningsutredningens betänkande ansett att nuvarande förläggning av kansliet skall behållas.
Beträffande Bergslagens civilområde anförs i propositionen att kansliets lokalisering till Falun huvudsakligen tycks bero på att landshövdingen i Kopparbergs län utsetts till CB sedan den nuvarande CB-organisationen fastställdes. Kontakterna med militärbefälhavaren och med de civila totalförsvarsmyndigheterna m.fl. talar enligt föredragande statsrådets uppfattning för att kansliet omlokaliseras till Karlstad. Eftersom några allvarligare invändningar mot den nuvarande ordningen inte gjorts bör enligt föredraganden frågan om kansliets lokalisering prövas i samband med att ny CB skall utses för Bergslagens civilområde.
Även enligt civilutskottets uppfattning bör frågan om lokalisering av det nämnda CB-kansliet prövas i samband med att ny CB skall utses. Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen att besluta i ärendet inom de närmaste månaderna. Utskottet förordar att försvarsutskottet avstyrker bifall även till motionerna 1979/80: 1981 (fp), 1979/80: 1982 (s, m, c, fp), 1979/80: 1984 (s) och 1979/80: 1985 (m. c).
1 motion 1979/80: 1987 (s) anförs att konkreta förslag om CB:s uppgifter uppskjutits i avvaktan på att den utredning som görs av civilbefälhavaren i Bergslagens civilområden skall avslutas. Motionären anför att i utredningsarbetet bör beaktas att vissa fredsbetingade uppgifter lämpligen bör handhas av CB. Som exempel på en sådan uppgift nämns skyddet mot en kärnkraftsolycka. Hemställan i motionen innebär att arbetet i utredningen skall vidgas till att omfatta även beredskapen mot större olyckor t. ex. vid kärnkraftverk samt att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts.
FöU 1979/80:15
17 Som framgått ovan har utredningen om CB:s uppgifter m. m. nyligen slutfört sitt arbete. Någon möjlighet att vidga utredningsuppdraget enligt förslaget i motionen finns sålunda inte. Redan på denna grund föreslår civilutskottet att försvarsutskottet avstyrker bifall till motionen. Därutöver vill utskottet anföra följande. Som även framgår av motionen har statens strålskyddsinstitut i december 1979 avgivit rapporten Effektivare beredskap. I rapporten som överlämnats till chefen för jordbruksdepartementet behandlas beredskapsplaneringen mot kärnkraftsolyckor. Bl. a. har i utredningen tagits upp förslag till beredskapsplanering i län som gränsar till sådana län i vilka kärnkraftsanläggningar finns samt om behov finns av planläggning emot kärnkraftsolyckor i flera län än f. n. Strålskyddsinstitutets rapport sorn har remissbehandlats övervägs f. n. i regeringens kansli. Utskottet förutsätter att vid dessa överväganden även tas upp frågan om civilbefälhavarna skall tilldelas uppgifter beträffande skyddet mot kärnkraftsolyckor. Enligt civilutskottets uppfattning bör försvarsutskottet avstyrka bifall till motion 1979/80: 1987 (s).
Vad i propositionen i övrigt föreslagits och anförts har såvitt rör civilutskottets beredningsområde inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Stockholm den 24 april 1980 På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON
Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s). Oskar Lindkvist (s). Karin Ahrland (fp). Lars Henrikson (s). Thure Jadestig (s). Elvy Olsson (c). Bertil Danielsson (m). Birgitta Dahl (s). Sven Eric Åkerfeldt (c). Magnus Persson (s). Bertil Dahlén (fp), Jan Eric Virgin (m). Per Olof Håkansson (s) och Erik Olsson (m).
Avvikande meningar
beträffande lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet för Bergslagens civilotnråde a.
av Magnus Persson (s) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar "Även enligt” och slutar "och 1979/80: 1985 (m, c)” bort lyda:
Försvarsmaktens ledningsutredning har framhållit att behovet av samverkan mellan militärbmrådesstaberna och CB-kanslierna är omfattande och av avgörande betydelse för totalförsvarsplaneringen för verksamheten inom militär- och civilområdena gemensamt. Ledningsutredningen anser bl. a. mot denna bakgrund att principen bör vara att staber och CB-kanslier lokaliseras till samma orter. 1 propositionen framhålls - som angivits ovan
FöU 1979/80:15
— att kontakterna mellan militärbefälhavaren och de civila totalförsvarsmyndigheterna talar för att CB-kansliet i Bergslagens civilområde bör flyttas från Falun till Karlstad, en flyttning som kan ske utan några särskilda investeringar i nya lokaler.
Vidare bör framhållas att de ursprungliga motiven för en lokalisering till Falun huvudsakligen tyckts bero på att landshövdingen i Kopparbergs län har utsetts till CB sedan nuvarande CB-organisation fastställdes. Övervägande skäl talar sålunda för en omlokalisering av CB-kansliet från Falun till Karlstad. Ett uttalande med denna innebörd föreslås i motionerna 1979/ 80: 1981 (fp), 1979/80: 1984 (s) och 1979/80: 1985 (m, c). Civilutskottet förordar därför att försvarsutskottet föreslår riksdagen att uttala sig i enlighet med vad i motionerna hemställs. Det finns starka skäl för en lokalisering av CB-kansliet till Karlstad i samband med att regeringen fattar beslut om ny CB för Bergslagens civilområde. Motion 1979/80: 1982 (s, m, c, fp) bör avstyrkas.
b. av Bertil Dahlén (fp) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Även enligt" och slutar ”och 1979/80: 1985 (m, c)” bort lyda:
Av propositionen framgår att några allvarligare invändningar inte gjorts mot att CB-kansliet för Bergslagens civilområde ligger i Falun. Utskottet kan inte finna att några påtagliga fördelar skulle stå att vinna med en flyttning av kansliet till Karlstad för att därmed uppnå en lokalisering till samma ort som militärområdesstaben i området. Som framgår ovan ligger CB-kanslierna f. n. på andra orter än militärområdesstaberna för fem av de sex civilområdena/militärområdena. Som också framhålls i propositionen har CB-kanslierna kontakter även med civila totalförsvarsmyndigheter. Kanslierna har sålunda inte endast eller ens till övervägande del kontakter med militärområdesstaberna. Det bör erinras om att samtliga CB som har kansliet på annan ort än militärområdesstaben i remissyttrande över ledningsutredningens förslag anfört att nuvarande förläggningsarbete för CBkanslierna skall behållas. Ett tillkännagivande till regeringen enligt förslaget i motion 1979/80: 1982 (s, m, c, fp) om att Falun skall behållas som lokaliseringsort för CB-kansliet i Bergslagens civilområde bör därför enligt civilutskottets mening göras genom att försvarsutskottet tillstyrker motionen. Några övertygande motiv för en lokalisering till Karlstad har inte påvisats varken av ledningsutredningen eller i motionerna 1979/80: 1981 (fp), 1979/80: 1984 (s) och 1979/80: 1985 (m, c). Civilutskottet föreslår därför att försvarsutskottet avstyrker bifall till dessa tre motioner.
GOTAB 65056 Stockholm 1980