('angående ny organisa\xad tion av totalförsvarets regionala ledning m. m.',)

Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 196b 1

Nr 109

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ny organisa­ tion av totalförsvarets regionala ledning m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omorganisation av totalförsvarets regionala ledning i syfte att uppnå bättre samordning i krig och fred. En grundtanke i förslagen är, att totalförsvarets ledning i krig i den högre regionala instansen skall kunna utövas enhetligt inom geografiska ansvars­ områden, vilkas gränser är gemensamma för krigsmakten och det civila för­ svaret. Inom varje sådant område skall krigsmaktens verksamhet ledas av en militär chef — militärbefälhavare — och den civila försvarsverksamheten inriktas och samordnas av en civil chef — civilbefälhavare. För krigs­ maktens del upphör nuvarande uppdelning på militärområden, marinkom­ mandon och eskaderområden och ersättes med en för samtliga försvarsgre­ nar gemensam indelning i områden (militärområden). Dessa föreslås bli sex till antalet. Gotland förutsättes därvid skola inordnas i militärområde på fastlandet. Gotland, som f. n. står utanför civilområdesindelningen, före­ slås skola ingå i civilområde på fastlandet, och vidare framlägges förslag om att Norrbottens och Västerbottens län skall sammanföras till ett nytt civil­ område. Militärbefälhavare föreslås skola biträdas av en allsidigt sammansatt militärområdesstab, som ersätter nuvarande militärbefäls-, marinkommandooch flygeskaderstaber och i vilken de ledande befattningarna bör tillsättas 1 —Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 109

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

oberoende av försvarsgren. För vissa av de uppgifter, som nu åvilar marinkommandochef, föreslås s. k. örlogsbaser med stabsorgan skola inrättas. För­ slag till principorganisation för båda slagen av staber framlägges, men de­ talj förslag rörande personalorganisationen avses skola lämnas senare. Vissa civilbefälhavarkanslier förstärkes. I fråga om krigsorganisationen redovisas i propositionen endast vissa principer, medan organisationen i detalj förutsättes skola utformas för krigsmaktens del av överbefälhavaren och för det civila försvaret av en sär­ skild arbetsgrupp, allt efter givna riktlinjer. Övergång till ny fredsorganisation för krigsmaktens regionala ledning föreslås i allt väsentligt skola ske den 1 oktober 1966. Inom det civila för­ svaret bör det nya civilområdet i Norrland tillkomma den 1 juli 1964.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196k 3

Utdrag ur protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 196b.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson ,

L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om ny or­ ganisation av totalförsvarets regionala ledning och anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1960 tillkallade chefen för försvarsdepartementet utredningsmän1 — 1960 års för svar sled­ ning sutredning — för att verkställa utredning om totalförsvarets högsta ledning, krigsmaktens högsta ledning och krigsmaktens ledning på regional nivå. Rörande de båda förstnämnda frågorna har utredningen framlagt för­ slag i betänkandena »Enhetlig ledning av krigsmakten» (SOU 1961: 7) och »Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961:66). Dessa förslag har för­ anlett beslut av 1961 och 1962 års riksdagar (prop. 1961: 109; SU 90; rskr 258 och prop. 1962: 108; SU 101; rskr 244). Beträffande den del av upp­ draget, som avsåg krigsmaktens regionala ledning, uttalades i direktiven för utredningen att denna borde pröva frågan om ökad samordning även på det regionala ledningsplanet inom krigsmakten. På framställning av ut­ redningen föreskrev Kungl. Maj :t den 9 februari 1962, att uppdraget skulle utvidgas att omfatta samordning på det regionala ledningsplanet inom hela totalförsvaret. Utredningen har den 30 oktober 1963 avlämnat ett betänkande »Total­ försvarets regionala ledning» (stencilerat). Betänkandet är i vissa delar av hemlig natur, men ett öppet sammandrag har tryckts och publicerats (SOU 1963:65).

1 Statssekreteraren i försvarsdepartementet K.A.F. Frithiofson, ordförande, ledamöterna av riksdagens första kammare A. K. Gillström och N. G. Svärd samt ledamöterna av riksdagens andra kammare S. M. Wedén och P. G. A. Svensson i Stenkyrka. Som särskild sakkunnig ställdes numera generallöjtnanten K. It. Kolmodin till utredningsmännens förfogande.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Yttranden över betänkandet (eller i vissa fall över sammandraget) har efter remiss avgivits av överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, för­ svarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets intenden­ turverk, armétygförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, för­ svarets förvaltningsdirektion, försvarets radioanstalt, försvarets forsknings­ anstalt, arbetsmarknadsstyrelsen, centrala civila transportkommittén, vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, Sveriges Radio AB, statskontoret, statens jordbruksnämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, statspolisintendenten, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilbefälhavarna i första—femte civilområdena, överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, 1960 års befälsstatsdelegation, 1960 års intendenturförvaltningsutredning, utredning­ en rörande redovisning av försvarets befästningar, försvarets fastighetsförvaltningsutredning, 1962 års försvarssjukvårdsutredning, utredningen rö­ rande arbetsuppgifter in. m. för försvarets radioanstalt, 1963 års länsindelningsutredning, Svenska landstingsförbundet, Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Svenska stadsförbundet, som jämväl beretts tillfälle att yttra sig, har icke avgivit något utlåtande. Innehållet i betänkandet och remissyttrandena är i vissa delar av sådan natur, att det icke bör redovisas till statsrådsprotokollet. I dessa delar torde få hänvisas till de handlingar, som kommer att tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

Utredningen har från olika myndigheter införskaffat skriftligt arbets­ material, avsett att beskriva nuvarande ordning för regional ledning inom respektive myndigheters verksamhetsområden och att upplysa om förelig­ gande problem, synpunkter och önskemål beträffande den regionala led­ ningen. Sålunda hemställde utredningen i september 1960 hos överbefäl­ havaren, att denne måtte delge utredningen sina synpunkter på vilka al­ ternativa organisationsformer för krigsmaktens regionala ledning som vore tänkbara. Synpunkterna angavs böra omfatta ett klarläggande av aktuella problemställningar och en redovisning av för- och nackdelar med de alter­ nativa organisationsformerna, medan däremot någon samlad, jämförande värdering av alternativen inbördes icke erfordrades. Med anledning härav lät överbefälhavaren utarbeta en omfattande utredning, vilken överlämna­ des till försvarsledningsutredningen. Utredningen riktade vidare en hemställan till samtliga civilbefälhavare

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 5

om att få del av deras synpunkter på civilbefälhavares uppgifter, befogen­ heter samt behov av och möjligheter till samverkan med övriga, civila och militära, regionala ledningsorgan. Denna hemställan besvarades genom att civilbefälhavarna överlämnade en av dem gemensamt utarbetad prome­ moria. Efter hänvändelse till generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrel­ sen, vattenfallsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen har utredningen från envar av dessa myndigheter erhållit uppgifter om ledning och samverkan i re­ gional instans rörande totalförsvarsfrågor. I vissa frågor avseende ledningen av flottans förvaltning och underhållstjänst har utredningen samrått med statskontoret, som verkställt vissa organisationsundersökningar vid marinkommando Syd. I utredningens arbete har ingått en studie av totalförsvarets regionala led­ ning utomlands. Som studieobjekt har utredningen valt Danmark, Norge, Västtyskland och Frankrike. Därutöver har vissa uppgifter inhämtats om förhållandena i Storbritannien, Holland och Sovjetunionen. En kortfattad redovisning av resultatet av studierna lämnas i betänkandet. Enligt under senare år tillämpat språkbruk skiljes mellan en högre re­ gional och en lägre regional ledningsnivå inom totalförsvaret och dess olika delar. Utredningen har främst inriktat sin verksamhet på den högre regio­ nala nivån. Ett skäl härtill är, att utredningen räknat med att denna nivå f. n. är den lägsta, på vilken enhetlig operativ ledning av alla slags strids­ krafter kan utövas inom krigsmakten. Utredningen har dock, med hänsyn till det nära sambandet mellan de högre och lägre regionala ledningsnivåer­ na, i viss utsträckning granskat förhållandena även på den lägre nivån och bl. a. framlagt vissa förslag angående den militärterritoriella och civil­ administrativa indelningen samt i fråga om organisation m. m. för nya led­ ningsorgan benämnda örlogsbaser. I sitt betänkande har utredningen ingående behandlat frågor om indel­ ning i geografiska ansvarsområden för krigsmaktens vidkommande samt om indelning i civilområden och län. Indelningsfrågorna beträffande kommunikationsverk m. fl. civila organisationer har utredningen däremot be­ rört endast kortfattat. Anledningen härtill är, att kommunikationsverkens distrikt in. m. måste utformas under hänsynstagande främst till kommunikalionstekniska och företagsekonomiska krav, vilka ofta icke samman­ faller med totalförsvarets önskemål. Av liknande skäl har utredningen — i motsats till vad fallet är beträffande krigsmakten och civilbefälhavarinstitutionen — icke framlagt några förslag rörande ledningsorganisationen inom ifrågavarande verk. Utredningen har begränsat sina studier och förslag angående den regio­ nala totalförsvarsledningens organisation m. in. i krig enligt följande. De

6 Kungi. Maj. ts proposition nr 109 år 196b

förslag om indelning i geografiska ansvarsområden, som utredningen fram­ lägger, avser både krig och fred. Uttalanden göres om vilka uppgifter i stort som i krig bör ankomma på regionala chefer. Principer anges för lednings­ organens verksamhet, organisation och gruppering samt inbördes samver­ kan i krig. Inom ramen för vad sålunda anförts föreslås krigsorganisatio­ nens utformning i detalj skola ankomma på överbefälhavaren, såvitt det gäller krigsmakten, medan förslag i motsvarande hänseende beträffande civilbefälhavarkanslierna anses böra utarbetas av en arbetsgrupp med repre­ sentanter för berörda departement och myndigheter. Utredningen anser, att dess förslag angående organisation m. m. i fred ger relativt stor rörelsefri­ het vid bestämmandet av krigsorganisationen. Rörande innebörden av vissa begrepp, som utredningen använt i sitt ar­ bete, hänvisas till en redogörelse, vilken såsom bilaga 1 torde få fogas till protokollet i detta ärende.

II. Vissa utgångspunkter och riktlinjer

Utredningen

De grundläggande förhållanden som utredningen i detta avsnitt behand­ lar är totalförsvarets allmänna målsättning, krigsmaktens allmänna och operativa målsättning, ett framtida krigs karaktär, militärgeografiska och militärpolitiska förhållanden samt tillgången på kvalificerad ledningspersonal. Vidare formulerar utredningen vissa grundläggande krav på total­ försvarets regionala ledningsorganisation.

Allmän målsättning för totalförsvaret och krigsmakten samt operativ målsättning för krigsmakten

Allmän målsättning för totalförsvaret har fastställts av 1963 års riksdag (prop. 108, s. 55 f.; SU 113; rskr 265). Den sedan år 1948 för krigsmakten gällande allmänna målsättningen, bekräftad av 1958 och 1961 års riksdagar, har givits fortsatt giltighet av 1963 års riksdag. Vidare har i proposition till 1958 års riksdag (prop. 110, s. 98) lämnats en beskrivning av krigsmaktens operativa möjligheter, vil­ ken av riksdagen lämnats utan erinran. Kungl. Maj :t har med stöd av beslut vid 1963 års riksdag uppdragit åt överbefälhavaren att utarbeta och till Kungl. Maj :t i särskild ordning in­ komma med förslag till dels den målsättning för krigsmakten som enligt riksdagens beslut skall underställas riksdagen, dels ock den operativa mål­

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i 7

sättning för krigsmakten som skall fastställas av Kungl. Maj :t. Tills vidare, i avvaktan på beslut i dessa båda hänseenden, gäller 1958 års beskrivning av de operativa uppgifterna. Utredningen anför, att totalförsvaret — och inom totalförsvaret dess olika delar — skall formas och utvecklas i enlighet med gällande målsätt­ ningar. Detta gäller självfallet även för ledningsorganisationerna. För krigs­ maktens del innebär detta, att ledningsorganisationen skall formas främst utifrån de krav som invasionsförsvaret ställer. Härvid är det av särskild vikt att snabbt kunna göra en samlad insats. Ledningsorganisationen för såväl fred som krig måste byggas upp med denna utgångspunkt.

Ett framtida krigs karaktär

Utredningen har i sina tidigare betänkanden i korthet karakteriserat ett framtida krig närmast för att redovisa de krav som med utgångspunkt häri måste ställas på totalförsvarets ledningsorgan, överbefälhavaren har seder­ mera i sitt den 19 januari 1962 till Kungl. Maj :t överlämnade förslag till riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling — »ÖB 62» — mera detalje­ rat behandlat denna fråga. Utredningen har därför ansett sig endast böra göra en kort sammanfattning av vad som nu torde vara den gängse uppfatt­ ningen om ett framtida krig och om de former under vilka det kan komma att föras mot oss. Härom anför utredningen.

Den största risken för vår del synes vara att vi blir indragna i ett stor­ krig, oavsiktligt eller avsiktligt igångsatt eller utvecklat från ett begränsat krig. Under förutsättning att vi har ett starkt försvar kan det dock bedö­ mas som sannolikt, att en angripare, särskilt vid ett avsiktligt igångsatt storkrig, försöker undvika att anfalla Sverige i inledningsskedet. En angripares syfte med ett anfall mot Sverige torde vara att skaffa sig kontroll över svenskt territorium för att själv utnyttja det eller hindra mot­ ståndaren från att göra detta. Härför krävs ockupation av hela landet eller delar därav. Det mest sannolika tillvägagångssättet vid försök att betvinga Sverige bedömes vara ett storanfall. Risken för strategisk kupp synes dock öka. Övervägande skäl talar för att en angripare vill genomföra en operation mot Sverige på så kort tid som möjligt. I ett läge, där vi är inringade, kan avspärrning tillgripas som ett medel att beskära vår handlingsfrihet eller att betvinga oss. Ett storanfall torde genomföras som en enhetlig, samordnad anfallsoperation med utnyttjande av den kombination av angreppsmetoder — den »bctvingelsemetod» — som angriparen bedömer snabbast föra till målet med de resurser som han anser sig kunna sätta in mot oss. Huvudvikten torde

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

ligga vid kust- och gränsinvasion i kombination med flyg- och fjärrvapen­ anfall. Storanfallet kan insättas med eller utan understöd av kärnladd­ ningar. En angripare bedömes inom överskådlig framtid kunna samtidigt utföra högst två stort upplagda invasioner — en gränsinvasion och en kust­ invasion — jämte vissa mindre företag. Strategisk kupp synes vara aktuell främst om angriparen genom ett över­ raskande anfall vill försöka att snabbt ockupera hela vårt land eller delar därav. Överraskning är en väsentlig faktor för framgång i anfallet; kuppen måste genomföras innan Sverige genomfört någon mera omfattande mobi­ lisering eller på annat sätt avsevärt höjt beredskapen. Vid strategisk kupp torde luftkrigföringen i första hand inriktas mot vårt luftförsvars stridsledningsorganisation och bassystem för att skapa erforderlig luftöverläg­ senhet. Anfall torde dessutom insättas mot övriga militära anläggningar samt mot militära och civila ledningsorgan — bl. a. för att störa vår mo­ bilisering — och mot kommunikationerna för att försvåra stridskrafternas förflyttning till sina avsedda grupperingsplatser. Begränsade arméstrids­ krafter torde insättas genom luft-, sjö- och landtransport för att ta strate­ giskt betydelsefulla punkter och områden. Anfallet fullföljs med större styrkor så snart detta är möjligt. Strategisk kupp kan insättas med eller utan kärnvapen. Den strategiska kuppen, som förutsätter överraskning, torde vara aktuell främst vid ett begränsat krig, som riktas enbart mot Sverige eller som förs inom ett område, vilket berör svenskt territorium. Såväl storanfall som strategisk kupp torde komma att karakteriseras av en snabb och våldsam händelseutveckling med krav på snabba och omfat­ tande motåtgärder inom alla delar av riket. Detta gäller särskilt om kärn­ laddningar insättes och framför allt under det första skedet av ett kupp­ anfall.

Mot bakgrunden av ett framtida krigs karaktär ställde utredningen i be­ tänkandet »Totalförsvarets högsta ledning» bl. a. följande krav på total­ försvarets högsta och centrala ledning: Organisationen i krig skall möjliggöra att försvarsansträngningarna inom totalförsvarets olika delar samordnas så, att den samlade försvarseffekten blir den största möjliga. Den måste också möjliggöra att beslut av avgö­ rande art kan fattas och expedieras snabbt, även under fientligt tryck eller eljest synnerligen försvårande omständigheter. Organisationen i fred skall möjliggöra att försvarsförberedelserna inom totalförsvarets olika delar samordnas så, att totalförsvaret — inom en gi­ ven ekonomisk ram och tillgängliga resurser i övrigt — blir det starkaste möjliga. Den måste också så långt möjligt överensstämma med organisatio­ nen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under över­ gång från freds- till krigsorganisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 9

Utredningen finner att dessa krav måste beaktas även vid utformning av totalförsvarets regionala ledningsorganisation. Det nutida krigets karaktär medför — säger utredningen — att man måste räkna med att totalförsvarets högsta och centrala ledning kan få stora svårigheter att göra sig gällande och att möjligheterna härtill kan gå förlorade i större eller mindre omfattning. Detta förhållande måste påverka fördelningen i krig av uppgifter, befogenheter och ledningskapacitet mellan de nämnda instanserna och den regionala instansen. Utredningen har i be­ tänkandet »Totalförsvarets högsta ledning» uttalat följande härom. Den fredstida statsverksamhetens ledning är starkt centraliserad. Regio­ nala statliga myndigheter har i fredstid tämligen begränsade befogenheter. Det nutida kriget med dess möjligheter att utveckla snabbhet och utnyttja stridsmedel med stor verkan tvingar till en genomgripande ändring av ledningsförhållandena i krig. Det är därför numera nödvändigt att i god tid decentralisera stora delar av den högsta och centrala ledningens befogen­ heter till regionala myndigheter och att, likaledes i god tid, flytta de högsta centrala och regionala ledningsorganen från fredsgruppering till en spridd och därmed mindre sårbar krigsgruppering. Utan att dessa åtgärder genom­ föres blir statsledningens handlingsfrihet begränsad gentemot hot och på­ tryckningar eller vid överraskande bekämpning med massförstörelsemedel. Utredningen framhåller, att det med hänsyn till det anförda är bety­ delsefullt att totalförsvarets regionala ledningsorganisation utformas så, att regionala chefer när så erfordras självständigt kan fatta även avgörande beslut och att de, inom ramen för mera långsiktiga uppgifter, kan leda försvarsverksamheten på sådant sätt att maximal effekt utvinnes av de resur­ ser som ställts till deras förfogade.

Militärgeografiska och militärpolitiska förhållanden

Militärgeografiska förhållanden utgör en av de mest betydelsefulla grun­ derna vid bedömningen av en angripares handlingsmöjligheter och våra förutsättningar för försvar. Militärgeografiska förhållanden kan ändras ge­ nom utbyggnad av kommunikationer, såsom hamnar, flygfält och vägar, lik­ som deras betydelse kan ändras genom den fortgående militärtekniska ut­ vecklingen. De väsentligaste faktorerna, t. ex. landets konfiguration, djup­ förhållanden och inseglingsmöjligheter, terrängförhållanden och klimat, är emellertid i huvudsak av bestående art och måste därför tillmätas stor vikt vid utformning även på längre sikt av regional indelning och ledning. Militärpolitiska förhållanden är föränderliga på ett helt annat sätt. En återblick på Sveriges militärpolitiska läge under de senaste 50 åren visar, att omkastningar i delta har ägt rum upprepade gånger och ofta på mycket kort tid. Några exempel härpå lämnas i betänkandet. Utredningen framhåller sammanfattningsvis att omkastningar i vårt mi­ litärpolitiska läge kan äga rum såväl under allmänt fredstillstånd som i 1 *— Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 109

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år ti)6k

samband med krig, främst krig i våra närmaste omgivningar. I det senare fallet kan förändringarna ske snabbt och vara mycket omfattande. Vår re­ gionala indelning och ledning måste därför enligt utredningens mening i sina grunddrag utformas på sådant sätt, att den utan större förändringar kan anpassas till olika tänkbara militärpolitiska lägen. Ledningsorganisa­ tionen kan emellertid icke utformas så, att de krav, som man vill ställa på den, blir i samma grad tillgodosedda i alla dessa lägen. Detta skulle inne­ bära en misshushållning med våra resurser. Vi kunde riskera att få en or­ ganisation, som vore godtagbar i alla lägen men inte bra i något, inte ens i de f. n. mest sannolika. Det måste beaktas, framhåller utredningen, att av tänkbara militärpolitiska förändringar vissa kan anses vara mera sanno­ lika än andra, och framför allt måste hänsyn tagas till att dagens militär­ politiska läge är en realitet, medan alla förändringar av detsamma, obe­ roende av hur sannolika dessa än bedömes vara, trots allt är eventualiteter. Vid utformning av regional indelning och ledning anses militärpoli­ tiska förhållanden därför böra beaktas enligt följande: (1) Den regionala indelningen skall vara ändamålsenlig i olika tänkbara militärpolitiska lägen. (2) Den regionala ledningsorganisationen — de regionala chefernas upp­ gifter, stabernas storlek, lydnadsförhållanden, signalförbindelser — utfor­ mas i första hand med hänsyn till nuvarande militärpolitiska läge. (3) Organisationen skall utan omgång kunna anpassas efter de militärpolitiska förändringar som anses sannolika före eller i direkt anslutning till ett krigsutbrott. (4) Organisationen skall genom relativt enkla åtgärder (t. ex. förstärk­ ning av vissa staber, ändring av vissa lydnadsförhållanden) kunna anpassas efter även andra militärpolitiska förändringar. Nya regionala staber skall dock icke behöva organiseras.

Tillgången på kvalificerad lednings personal

Utredningen erinrar om att tillgången på kvalificerad ledningspersonal av olika kategorier inom totalförsvaret är knapp och att detta gäller såväl i krig som i fred. Utvecklingen inom hela vårt samhälle med ökande krav på kvalificerad personal inom nästan alla områden torde medföra att knapp­ heten på kvalificerad personal inom totalförsvaret kommer att bestå eller ytterligare accentueras. Det är därför väsentligt att de samlade personal­ resurserna utnyttjas så rationellt som möjligt. I fråga om krigsmakten är nyssnämnda förhållanden särskilt påtagliga, beroende på att utvecklingen inom officerskårerna är ogynnsam under när­ maste tioårsperiod. Detta beror främst på att de officerskurser som utexa­ minerades under andra världskriget var betydligt större än de som ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b 11

examinerats under efterkrigstiden. Resultatet har blivit, att krigsmakten vid årsskiftet 1962/63 hade betydligt flera officerare i åldern 40—49 år än i åldersläget 30—39 år. Den fortsatta utvecklingen inom krigsmaktens officerskårer påverkas främst av rekryteringen av nya officerare. Det totala antalet officerare t. ex. år 1972 beror således främst av rekryteringsresultaten under 60-talet och är därför svårt att i dag bedöma med någon högre grad av säkerhet. Antalet mera kvalificerade officerare vid samma tidpunkt •— om härmed avses officerare, som efter åtta års tjänst uppfyller kraven för kaptensbefordran — kan emellertid beräknas med relativt hög grad av sannolikhet, eftersom denna personal redan nu är i tjänst inom krigsmakten. Under förutsättning att antalet regementsofficersbeställningar blir oförändrat och att inga spe­ ciella åtgärder vidtages för att förbättra personalläget torde — i jämförelse med nuvarande tillgång på officerare -— läget år 1972 enligt utredningen vara följande: 1) Antalet regementsofficerare kommer att vara oförändrat. Medelåldern torde emellertid vara betydligt högre än nu. 2) Antalet kompaniofficerare i åldern 33—49 år (åtta års officerare eller äldre) kommer att vara mindre än i dag. 3) Minskningen av antalet kompaniofficerare i åldern 33—49 år kan vid god rekrytering under 60-talet delvis kompenseras genom ett ökat antal yngre officerare. Utredningen har tidigare i betänkandet »Enhetlig ledning av krigsmak­ ten» framhållit, att staber och förvaltningar har som enda uppgift att ut­ veckla och leda krigsmakten och att det är felaktigt om den kvalificerade personalen reserveras för dem i så stor utsträckning, att det medför bestå­ ende skadeverkningar på den praktiska utvecklingen av krigsförbanden och dugligheten vid dessa. Utredningen framhåller, att denna grundläggande uppfattning givetvis även gäller krigsmaktens regionala staber och motsva­ rande civila ledningsorgan. I anslutning härtill uttalas att vår regionala ledningsorganisation emel­ lertid är av så väsentlig betydelse för totalförsvaret, att dess ledningskapacitet icke får underskrida ett visst minimivärde, oavsett om uppehållandet av denna kapacitet föranleder att andra personalbehov måste åsidosättas. För att erforderlig lcdningskapacitet skall kunna tillskapas med begränsade resurser måste ledningsorganisationen vara rationell; dubbelarbete och tidsödande samrådsförfarande olika staber emellan måste så långt möjligt undvikas. I vad gäller krigsmakten bör enligt utredningen den nuvarande ojämna åldersfördelningen inom officerskårerna givetvis icke bestämma de stora dragen i en framtida regional ledningsorganisation. Det är dock obestrid­ ligt att den är av betydelse till fram på 70-talet. Utredningen uttalar den be­ stämda uppfattningen, alt en framtida regional ledningsorganisation måste

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

utformas med utgångspunkt i en verklighetsbetonad bedömning av vad de personella resurserna kan medge inom överskådlig tid.

Grundläggande krav på totalförsvarets regionala ledningsorganisation

Utredningen anser att med hänsyn till vad som anförts följande grund­ läggande krav bör gälla vid utformningen av totalförsvarets regionala indel­ ning och ledning. Organisationen i krig — indelning och ledningsorganisation i stort — måste till utgångspunkt ha huvuduppgiften i krig, försvar mot invasion. Regionala chefer måste snabbt kunna fatta även avgörande beslut; inom ramen för uppgifter som ställts av den högsta och centrala ledningen måste den regionala ledningen självständigt kunna leda försvarsverksamheten på ett sådant sätt, att den samlade försvarseffekten av tillgängliga resurser -—militära och civila — blir den största möjliga. Organisationen i fred skall så långt möjligt överensstämma med organi­ sationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under över­ gång från freds- till krigsorganisation. Samordning i krig av tillgängliga stridskrafter och resurser måste för­ beredas i fred; ledningsorganisationen måste säkerställa detta. Knappheten på kvalificerad ledningspersonal är en realitet, som måste beaktas.

Yttranden

Vad utredningen anfört i detta avsnitt har av flertalet remissmyndig­ heter lämnats utan erinran. Beträffande de militärpolitiska förhållandena anför överbefälhavaren, att utredningens uppfattning, att ledningsorganisationen bör utformas främst med hänsyn till nuvarande militärpolitiska läge, kan bedömas som riktig, endast om därmed avses, att organisationen skall utfor­ mas under hänsynstagande till olika militärpolitiska lägen, varvid — i de fall då prioriteringar måste ske — i första hand de krav beaktas som nu­ varande läge ställer. Med hänsyn till den knappa tillgången på kvalificerad ledningspersonal understryker 1960 års befälsstatsdelegation vik­ ten av utredningens uttalande om nödvändigheten av att de samlade resur­ serna utnyttjas så rationellt som möjligt. I anslutning härtill framhåller delegationen betydelsen av att den kvalificerade utbildning av teoretisk och praktisk art, som 1960 års befälsordningsbeslut avser, med konsekvens genomföres och fullföljes. Överbefälhavaren framhåller i detta sammanhang, att behovet av kvali­ ficerad personal är ytterst påtagligt även inom andra delar av krigsmakten

Kungi. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 13

än den regionala ledningen. Olika behov måste därför vägas mot varandra, varvid den regionala ledningens väsentliga betydelse måste beaktas. Lik­ nande synpunkter anföres av försvarets civilförvaltning, som tillägger, att den nya ledningsorganisationen synes kunna uppfylla på densamma ställda anspråk endast under förutsättning att personalfrågan löses på ett godtag­ bart sätt. Försvarets förvaltningsdirektion påpekar, att utredningen inte behandlat tillgången på civilmilitär personal, vars betydelse i ledningsorganisationen stiger efterhand som stridsmedlen blir mer tekniskt komplicerade. Den operativa planläggningen kan enligt direktionen inte fullständigas utan med­ verkan av teknisk ledningspersonal. Tillgång till kvalificerad sådan perso­ nal är därför nödvändig, varvid balans mellan operativt och tekniskt fackkunnig personal bör eftersträvas. Statstjänstemannens riksförbund uppger sig ha förståelse för att man måste ta viss hänsyn till rådande brist på officerare. Enligt förbundets upp­ fattning är det emellertid nödvändigt, att man med det snaraste tar upp grundorsaken till detta problem. Förbundet anser det icke försvarbart att med hänsyn till vakansläget medvetet dimensionera olika stabsorgan för snävt och låta läget förbli så under lång tid framåt.

III. Krav på totalförsvarets regionala ledning och faktorer som påverkar utformningen av denna

Utredningen

Överbefälhavaren samt civilbefälhavarna och vissa andra civila myndig­ heter har till utredningen framfört sina synpunkter på faktorer som på­ verkar utformningen av den regionala ledningsorganisationen. Dessa che­ fers och myndigheters synpunkter redovisar utredningen tillsammans med sina egna.

Ledningsorganisation i krig

1. Faktorer med grundläggande betydelse

Faktorer med grundläggande betydelse — vid sidan av dem som förut redovisats — angives främst vara en angripares bedömda handlingsmöjlig­ heter, principer för försvarets förande samt den militärtekniska utveck­ lingen.

a) Bedömning av en angripares möjligheter Såsom återgivits i det föregående har utredningen givit exempel på hur snabbt det militärpolitiska läget kan förändras och framhållit, att vår re­ gionala ledningsorganisation måste kunna anpassas till olika tänkbara mi­

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

litärpolitiska lägen. Utredningen har emellertid även uttalat, att särskild hänsyn givetvis måste tagas till dagens militärpolitiska läge och sannolik­ heten av olika förändringar. I anslutning härtill erinrar utredningen om att den första uppgiften för vårt totalförsvar är att verka fredsbevarande och att syftet med vår politik är att vi skall kunna stå utanför ett storkrig. Utredningen framhåller, att även om vi skulle lyckas hålla oss utanför det första skedet av ett storkrig, torde vi få vårt strategiska läge ändrat genom krigshändelser i vår närhet, vilka påverkar det militärpolitiska läget. Vid bedömning av en angripares handlingsmöjligheter utgör bestående militärgeografiska förhållanden en av de mest betydelsefulla grunderna. Med utgångspunkt främst häri har överbefälhavaren uttalat, att ett stormaktsblocks syfte med ett anfall mot Sverige kan vara att skaffa sig kon­ troll över svenskt territorium för att självt utnyttja det eller för att där­ igenom hindra huvudmotståndaren att utnyttja detsamma. Härför krävs ockupation av landet eller delar av landet. Enligt överbefälhavaren bedömes övre Norrland samt södra Sverige, alternativt mellersta Sverige, vara sanno­ lika invasionsriktningar. Enligt överbefälhavaren har man i »Strategisk studie och prognos 1960» även studerat tänkbara anfallsriktningar. Utredningen anför, att den läm­ nade redogörelsen härför kan ligga till grund för överväganden rörande re­ gional indelning. Utredningen framhåller emellertid, att bedömanden rö­ rande en angripares handlingsmöjligheter alltid är osäkra och att våra av­ sikter rörande försvarets förande — som vi med alla disponibla resurser måste försöka fullfölja — därför bör ges ett avgörande inflytande på ut­ formningen av vår regionala indelning och ledningsorganisation.

h) Principer för försvarets förande Utredningen framhåller, att det vid en inventering av krav som bör stäl­ las på vår regionala ledningsorganisation är av väsentlig betydelse, i vilken utsträckning totalförsvarets högsta och centrala ledning kan bedömas ha praktiska möjligheter att göra sig gällande och hur dessa ledningsinstanser i princip kommer att utöva sin ledning. Härom anföres följande. Ett angrepp mot vårt land kommer sannolikt att genomföras som en sam­ ordnad anfallsoperation, eventuellt uppdelad på flera var för sig samord­ nade deloperationer. Mot denna anfallsoperation måste vi sätta in alla våra resurser i en samordnad försvarsoperation, eventuellt delad i flera var för sig samordnade deloperationer. Inom krigsmakten tillkommer det överbefälhavaren att under Kungl. Maj :t leda vår försvarsoperation i dess helhet, överbefälhavaren bör stän­ digt ha en aktuell bild av det samlade krigsläget samt de totala militära re­ surserna och handlingsmöjligheterna och säkerställa att alla operativa åt­ gärder vidtages inom ramen för en enda sammanhängande plan. överbe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964 15

fälhavaren skall, förutom att leda försvarsoperationen i dess helhet, vara rådgivare åt regeringen beträffande krigföringen i stort, och i övrigt bistå regeringen, överbefälhavarens ledning av varje enskild deloperation torde i regel få begränsas till att överbefälhavaren till regionala chefer ställer uppgifter och fördelar stridskrafter och övriga resurser, att han reglerar samverkan i stort mellan sidoordnade regionala chefer samt att han allt­ efter lägets utveckling ställer ändrade uppgifter och omfördelar strids­ krafter och övriga resurser. Tempot i ett framtida krig torde däremot i re­ gel icke medge att överbefälhavaren utövar den direkta ledningen av någon enskild deloperation. Denna uppgift måste, enligt utredningens mening, i stället ankomma på den regionala ledningsinstansen, som måste leda för varje deloperation — för längre eller kortare tid — disponibla stridskrafter så att den gemensamma effekten blir den största möjliga. I de fall överbefälhavaren för längre eller kortare tid icke kan utöva den ledningsverksamhet, som enligt vad nyss sagts bör ankomma på honom, måste de regionala cheferna självständigt kunna fatta även avgörande be­ slut och leda försvarsverksamheten på sådant sätt, att alltjämt maximal effekt utvinnes av de stridskrafter som står till deras förfogande. Inom det civila försvaret anses uppgiftsfördelningen mellan central och regional instans bli i princip densamma som här angivits för det militära försvaret. Utredningen redovisar följande uppgifter för de centrala civila myndigheterna: a) att införskaffa och sammanställa underrättelser om läget inom ve­ derbörligt verksamhetsområde samt delge dessa till Kungl. Maj :t och be­ rörda sido- och underordnade myndigheter, b) att ändra och komplettera i fredstid till underlydande myndigheter givna krigsuppgifter och möjliggöra dessa uppgifters lösande genom att för­ dela och omfördela inom vederbörligt ansvarsområde disponibla personella och materiella resurser, c) att inom ramen för givna befogenheter ändra ansvarsfördelningen mellan myndigheten och underlydande organ, d. v. s. besluta om ytterligare decentralisering. Den direkta ledningen av den civila försvarsverksamheten torde enligt ut­ redningen i betydande utsträckning komma att åvila regionala chefer. På dessa ankommer således dels att — inom ramen för uppgifter som givits av centrala myndigheter — leda och samordna verksamheten inom det civila försvaret, dels att verka för samordning mellan det civila och det militära försvaret. I det följande granskar utredningen principerna för försvarets genomfö­ rande vid de f. n. som mest sannolika bedömda betvingelsemetoderna, stor­ anfall och strategisk kupp. Utredningen betonar att framställningen när­ mast är av schematisk karaktär, eftersom såväl storanfall som strategisk kupp kan insättas och genomföras på många olika sätt. Av den tämligen omfattande redogörelsen, vilken i allt väsentligt bygger på uppgifter som

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 19(»i

lämnats av överbefälhavaren men kompletterats av utredningen främst i vad gäller det civila försvaret, återges här endast vissa delar. I övrigt hän­ visas till betänkandet. I storanfall kan de flesta angreppsmetoderna kombineras. Huvudvikten torde ligga vid kust- och gränsinvasion, som förberedes och understödes med flyg- och fjärrvapenanfall. I syfte att närmare belysa olika krav på samverkan inom totalförsvaret kan man schematiskt indela ett storanfall i tre skeden enligt följande. Skede 1, omfattande tiden från krigsutbrottet till dess svensk gräns överskrides eller invasionsflottor lämnar sina utgångspunkter och börjar över­ farten mot svensk kust, således närmast ett förberedelseskede. Skede 2 (endast vid kustinvasion), omfattande tiden från det att invasionsflottorna lämnar sina utgångspunkter intill dess att första landstig­ ningen äger rum på svensk mark (sannolikt har större eller mindre luft­ landsättningar ägt rum redan dessförinnan), således närmast ett överskeppningsskede. Skede 3, omfattande tiden fr. o. m. att invasionsstyrkor går över svensk gräns eller landstiger på svensk kust. Vid kustinvasion torde omfattande överskeppningar äga rum även i detta skede; de torde i större eller mindre omfattning fortgå intill krigets slut. Detta skede kan benämnas ett fortsättningsskede. Vid gränsinvasion erfordras icke nödvändigtvis något förberedelseskede, utan angriparen kan anfalla över svensk gräns direkt i samband med krigs­ utbrott. Vid kustinvasion är det sannolikt att förberedelseskedet sträcker sig över åtskilliga dagar före huvudanfallet. Beträffande förberedelseskedet framhåller utredningen särskilt att i detta skede underrättelseverksamheten har avgörande betydelse för hela totalförsvaret; det är väsentligt att vi kan följa angriparens förberedelser för invasion och icke utsättes för större överraskningar i fråga om tid och plats för denna eller rörande dess omfattning. För totalförsvaret väsentliga anläggningar och förnödenheter kommer att i stor utsträckning förstöras eller skadas. Förband kommer att tillfogas förluster. Brister kommer att uppstå. Det är bl. a. detta angriparen vill vinna med en förberedande bekämpning. Det är därför av vikt att alla disponibla resurser, t. ex. transport- och sambandsmedel, fältarbetsmateriel och arbetskraft, utnyttjas effektivt och där de från totalförsvarets synpunkt bäst behövs. Det aktiva luftförsvaret spelar en avgörande roll i detta skede, varför ledningsorganisationen måste medge att dess slagkraft till fullo ut­ nyttjas och att det i det längsta hålles intakt. Det är naturligt att skydd och nyanläggning av stridsledningsorgan och flygbaser ges hög prioritet. Samordning av verksamheten inom totalförsvaret torde under ett för­ beredelseskede erfordras främst inom följande verksamhetsområden: inom krigsmakten — förutom vid fördelning av stridskrafter till olika

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 19(ii 17

områden samt tilldelning av uppgifter för dessa — i fråga om underrät­ telsetjänst, luftförsvar, sjö- och flygstridskrafternas offensiva verksamhet, sambandstjänst, fältarbeten — t. ex. blockeringsarbeten — och underhållsverksamhet; inom det civila försvaret i fråga om all med utrymningarna och undanförselåtgärderna sammanhängande verksamhet; mellan krigsmakten och det civila försvaret i fråga om luftskydd, åtgär­ der vid omfattande skadegörelse på befolkningscentra eller på militära an­ läggningar eller förband samt transporter (utrymningar, undanförsel, truppoch underhållstransporter), arbetskraft och sambandsmedel. Överskeppningsskedet är mycket kort; beroende på varifrån transport­ flottorna utgår och varemot invasionen riktas kan skedets längd variera från mindre än en timme upp till ett halvt dygn. Eftersom en överskeppning går snabbt -—- och med ytterligare utveckling av invasionstonnage i en framtid kan förväntas gå än snabbare än nu — ställes under detta skede höga krav på vår ledningsorganisation, om vi tillfullo skall kunna utnyttja angriparens sårbarhet. Ledningsorganisationen måste bl. a. medge dels att för ett korrekt bedömande tillräckligt omfattande underrättelser snarast möjligt når för avgörande motåtgärder beslutmässiga chefer, dels att disponibla stridskrafter kan sättas in snabbt och på ett sådant sätt att den sammanlagda effekten blir den största möjliga. Fortsättningsskedet av en kustinvasion torde efter hand domineras av operationer på marken. Angriparen är dock under hela skedet beroende av fortsatta transporter från sina basområden, främst av sjötransporter. Ske­ det kan bli långvarigt; krigserfarenheterna talar för att det i regel är det längsta av de tre här redovisade skedena. Angriparen kan dock utnyttja kärnladdningar i syfte att förkorta detta skede. Senast i detta skede måste ett avgörande sökas. Angriparen torde sätta in stridskrafter av alla slag för att nå sina mål för operationen. Som grund för hans handlande och hans insats av stridskrafter torde ligga noggranna överväganden rörande vår motståndskraft; skall vi lyckas genomföra vår operativa målsättning — att avvärja en större kustinvasion — måste vi kunna bjuda ett starkare motstånd än vad angriparen bedömt vara möjligt. Vi har sannolikt mycket små marginaler för missgrepp, och ledningsorga­ nisationen måste därför medge att alla militära och civila resurser, som permanent eller tillfälligt kan sättas in för denna deloperation, utnyttjas enligt en bestämd plan och icke splittras på i och för sig väsentliga men för det slutliga avgörandet sekundära uppgifter. Kraven på samordning inom totalförsvaret blir mycket stora. Först och främst erfordras samordning av mark-, sjö- och flygstridskrafternas direkta stridsinsatser men därutöver även en bestämd, snabb prioritering vid för­ delning av resurser av stödkaraktär, såsom transportmedel, sambands­

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

medel, fältarbetsresurser m. m. Då strider nu utkämpas på svenskt territo­ rium, ställes i detta skede stora krav på samordning mellan det militära och det civila försvaret. Vid försvar mot gränsinvasion torde verksamheten domineras av markoperativ och territoriell verksamhet. Det är angeläget att markstridskraf­ terna kan verka under gynnsamma betingelser och att lättrörliga, eldkraf­ tiga enheter snabbt kan göra även långa omgrupperingar. Ett starkt luft­ försvar är därför av stor betydelse. Kraven på samordning inom totalförsvaret är i princip desamma som un­ der fortsättningsskedet av en kustinvasion. Stora krav ställs redan från början på samverkan mellan mark- och flygstridskrafter. Då en gränsinva­ sion torde kunna sättas in över en större bredd och — i varje fall inled­ ningsvis — med starkare stridskrafter än vid en kustinvasion, kan kraven på samordning inom totalförsvaret bli än större än vid kustinvasion. I fråga om försvar mot strategisk kupp har överbefälhavaren framhållit, att det uppstår ett omedelbart behov av en snabbt fungerande regional led­ ning, som — t. o. in. utan att förbindelser finnes med högkvarteret — skall kunna utnyttja våra insatsberedda förband ur alla försvarsgrenar i sam­ verkan för att vinna tid och utrymme för övriga förbands mobilisering, rust­ ning och intagande av utgångsläge. Överbefälhavaren har vidare anfört: I ett sådant kuppläge kan många mycket svåra avvägningsfrågor rörande vapeninsatser uppstå och kräva snabba beslut. Det kan ur flyg- och sjöstridskrafternas synvinkel te sig mest angeläget, att alla resurser av mark­ stridskrafter — inklusive lvförband — sätts in för att försvara baser och andra markanläggningar, t. ex. radarstationer, mot anfall från mark- eller lufttrupp. Men samtidigt kan det från markstridskrafternas synpunkt te sig mest angeläget att sätta in alla tillgängliga stridskrafter för att hindra fien­ den att tränga in i mobiliseringsområden eller ta andra strategiskt betydelse­ fulla punkter och områden. Men tillgängliga krafter räcker bara för endera syftet. Andra bristsituationer kan framkalla liknande intressemotsättningar, t. ex. om jaktflyget skall användas mot fiendens flyg eller mot fiendens sjötransporter. Underrättelseläget kommer vid ett kuppläge att vara osäkert och sambandsmöjligheterna kommer till en början att vara begränsade. Det kommer därför att bli svårt att få en riktig bild av läget och att nå under­ lydande med order. Beträffande mobiliseringens fortskridande måste stor automatik i handlandet efter en i förväg uppgjord plan i detta läge förut­ sättas. Mobiliseringens fortskridande, utrymningsläge, skadeläge etc. måste emellertid kunna följas upp och åtgärder vidtagas i tid. Detta ställer krav — tills läget kan överblickas — på att det geografiska ansvarsområdet för kuppförsvaret i regional nivå inte är för stort eller om så är fallet att delegering till underlydande instanser skett. En samordnad eller helt integrerad ledning är önskvärd i kupplägen.

Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning. Enhetlig ledning erfordras enligt utredningens mening inom områden som icke är större än att de sannolikt låter sig överblickas. En decentralisering av den faktiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196k 19

ledningen till ett antal inom samma geografiska område verksamma sido­ ordnade chefer möjliggör icke den fasta ledning, som är nödvändig vid för­ svar mot strategisk kupp. Utredningen framhåller även betydelsen i detta läge av samordning mellan det militära och det civila försvaret. Utrymningar måste samordnas med mobilisering och transporter av mobiliserade förband, civila resurser av olika slag kan behöva tagas i anspråk av krigsmakten, militära och civila chefer måste med utnyttjande av Sveriges Radio lämna gemensamma före­ skrifter för allmänhetens beteende.

c) Den militärtekniska utvecklingen En kortfattad redogörelse för den militärtekniska utvecklingen samt de verkningar därav som kan utläsas på den militära ledningsorganisationen, särskilt med tillämpning på den regionala ledningsinstansen, återfinnes i betänkandet.

d) Sammanfattning Oberoende av om angriparen försöker betvinga oss genom storanfall eller genom strategisk kupp måste, enligt utredningen, på vår sida under över­ befälhavaren varje deloperation ledas enhetligt. Tillgängliga stridskrafter skall användas enligt en gemensam plan och olika resurser av stödkaraktär fördelas i bestämd ordning så att de vid varje tillfälle utnyttjas där de bäst behövs. Insättandet av disponibla stridskrafter enligt en enhetlig plan och fördel­ ningen av olika resurser i enlighet med vad denna plan kräver bör förbe­ redas i fred, så långt det är möjligt. En motsvarande planläggning måste göras för den riktgivande verksamheten på civil sida. Alla lägen kan emel­ lertid icke förutses; en angripare kommer att göra sitt yttersta för att över­ raska oss och ställa oss inför situationer som vi icke har räknat med. Detta förhållande i kombination med den snabbhet, varmed händelserna med stor sannolikhet kommer att utspelas, kräver både på militär och på civil sida en regional ledningsorganisation som har långtgående befogenheter samt förmåga att handla snabbt och improvisera allt efter lägets krav. Enligt ut­ redningens bestämda uppfattning nödvändiggör detta att inom områden, som bestämts med hänsyn till tänkbara invasionsaltcrnativ och vilkas grän­ ser är gemensamma för det militära och det civila försvaret: dels befälet över krigsmakten under överbefälhavaren utövas av en mili­ tär chef, som kan ägna hela sin kapacitet åt att leda vederbörlig delopera­ tion och icke onödigtvis behöver splittra sin uppmärksamhet och tid på pro­ blem som icke har direkt sammanhang därmed, dels den civila försvarsverksamheten under Kungl. Maj:t och centrala civila myndigheter inriktas och samordnas av eu civil chef, dels ock klarhet råder i fråga om den militäre och den civile chefens be­

20 Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

fogenheter och skyldigheter mot varandra och gentemot sidoordnade civila myndigheter med ansvar för försvarsfunktioner som är gemensamma för totalförsvaret, t. ex. tele- och järnvägsmyndigheter. Till nyssnämnda chefers förfogande måste stå stabsorgan som är anpas­ sade till karaktären och omfattningen av chefernas uppgifter. Begränsningar i fråga om ekonomiska och andra resurser har nödvändig­ gjort prioriteringar vid utbyggnad av luftförsvar, befästningar m. m. Härvid har bl. a. nuvarande militärpolitiska läge tjänat som utgångspunkt. Till­ gången på kvalificerad personal för regional ledning är knapp. Det är där­ för naturligt, att vid en reform av den regionala ledningsorganisationen prioriteringar göres efter samma grunder som inom övriga områden för försvarsförberedelser. Som utredningen förut anfört bör ledningsorganisa­ tionen dock utformas på sådant sätt, att den smidigt kan anpassas till olika tänkbara invasionsalternativ.

2. Krav på krigsmaktens regionala ledning

I detta avsnitt redovisar utredningen först i sammanfattning synpunkter som lämnats av överbefälhavaren. Utredningen framför därefter sin upp­ fattning rörande respektive spörsmål. Överbefälhavaren har rörande faktorer med speciell betydelse för mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet anfört följande.

Faktorer med speciell betydelse för markoperativ verksamhet Operations- och ansvarsområde måste utformas så, att enhetlig mark­ operativ ledning säkerställs. I inledningsskedet bör endast en tänkbar anfallsriktning inneslutas i operationsområdet. Inom detta område, utformat jämväl med hänsyn till militärgeografiska faktorer, våra stridskrafters av­ sedda styrka och sammansättning samt behov av kontinuerlig ledning av ytförsvaret, erfordras en ledningsorganisation för fackmässig operativ led­ ning som kan ställa uppgifter och fördela resurser för verksamheten inom området. Denna ledningsinstans måste ha kontroll över förflyttningar på marken och erforderligt inflytande på samordningen av insats mot markmål inom de delar av området där markstridskrafter verkar samt på de civila försvars­ åtgärderna inom området. Från rent markoperativ synpunkt är det lämpligt att indela riket i minst sju områden (varav Gotland utgör ett).

Faktorer med speciell betydelse för sjöoperativ ledning och indelning Operations- och ansvarsområde måste utformas så att enhetlig sjöopera­ tiv ledning säkerställs. Inom ett med hänsyn till fiendens möjliga operationsriktningar, våra stridskrafters gruppering, baseringsmöjligheter, rör­

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196k 21

lighet och räckvidd samt militärgeografiska förhållanden (farvattensförträngningar, friliggande öar m. m.) avpassat område erfordras en lednings­ organisation, som kan ställa uppgifter och fördela resurser för den sjö­ operativa verksamheten inom området. Inom ett sådant område fordras för fackmässig operativ ledning och samordning av marina stridskrafters sjöoperativa verksamhet (fartygsförband, kustartilleriförband, baser m. m.) en sakkunnig instans. Denna måste ha kontroll över förflyttningar på sjön och erforderligt inflytande vid samordning av insats mot sjömål inom de delar av operationsområdet, där marina stridskrafter verkar. Området för fackmässig sjöoperativ ledning bör göras stort. Ledningssäkerhet och geografiska faktorer gör från rent sjöoperativa synpunkter en indelning av oss omgivande farvatten i fyra områden lämplig.

Faktorer med speciell betydelse för luftoperativ ledning och indelning Operations- och ansvarsområde måste utformas så att enhetlig luftopera­ tiv ledning säkerställs. Inom ett med hänsyn till fiendens möjliga operationsriktningar samt våra stridskrafters gruppering, baseringsmöjligheter, rörlighet och räckvidd avpassat område erfordras en organisation för fack­ mässig operativ ledning av den luftoperativa verksamheten samt för viss stridsledning främst av luftförsvar, attack och flygspaning. Denna ledningsinstans måste ha kontroll över förflyttningar i luften, an­ svar för inriktning i stort av insats mot luftmål inom vederbörligt område och ansvar för samordning av luftoperativa insatser, som icke samordnas av mark- respektive sjöoperativ chef. Med hänsyn till flygförbandens rörlighet borde principiellt landet icke uppdelas i några delansvarsområden. En angripares sannolika anflygningsvägar mot mål på vårt område, den praktiska ledningen av markbundna komponenter samt uppbyggnaden av sambandssystem tvingar dock till en uppdelning, varvid — från rent luftoperativa synpunkter — högst tre om­ råden bör ifrågakomma.

Utredningen konstaterar att mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet har olika krav på den idealiska områdesindelningen. Från rent markoperativ synpunkt är denna indelning minst sex områden på fastlandet, från rent sjöoperativ synpunkt fyra områden inom oss omgivande farvatten och från rent luftoperativ synpunkt högst tre områden. I vad gäller mark- och sjö­ operativ verksamhet är kraven i huvudsak sammanfallande i Syd- och Väst­ sverige, medan den största skillnaden föreligger i norra delen av landet, där de sjöoperativa kraven talar för att Bottniska viken utgör ett område. Om enhetlig indelning skall kunna åstadkommas inom alla delar av lan­ det måste man gå fram på endera av två i princip olika vägar, framhåller

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 196i

utredningen. En utväg är att fastställa den för varje operativ verksamhets­ gren för sig lämpligaste områdesindelningen och därefter sammanföra dessa områden till större områden, som i sig innesluter ett lämpligt antal mark-, sjö- och luftoperativa ansvarsområden. Denna metod innebär att ytterligare en regional ledningsinstans — en högsta regional instans — måste till­ komma. En annan möjlighet är att göra en sammanjämkning av de olika områdesindelningarna, varvid man måste väga samtliga faktorer mot var­ andra i syfte att åstadkomma en optimal syntes. Därvid måste försök göras att fastställa de olika verksamhetsgrenarnas relativa betydelse, med ut­ gångspunkt bl. a. i bestående militärgeografiska förhållanden, sannolika styrkor av olika stridskrafter som — för längre eller kortare tid — kan an­ tagas komma till insats inom olika områden samt dessa stridskrafters sannolika verkansmöjligheter och uthållighet. En sådan värdering är svår att göra; de operativa verksamhetsgrenarnas relativa betydelse torde vara olika inom olika landsändar och i olika lägen. De värderingar som kan gö­ ras med någorlunda säkerhet måste emellertid göras och läggas till grund för nyssnämnda sammanjämkning av olika fackmässiga operativa krav.

Rörande faktorer med speciell betydelse för territoriellt försvar har över­ befälhavaren framlagt följande synpunkter. Vid en avvägning mellan olika krav och faktorer, som påverkar regional indelning, måste den militärterritoriella indelningen till lands och det terri­ toriella försvarets krav beaktas, främst av det skälet att totalförsvarets motståndsförmåga kommer att ställas inför det svåraste provet i det skede, då hela vårt samhälle skall omställas från fred till krig. Även om de operativa stridskrafterna spelar en avgörande roll, kan det sålunda uppstå lägen då det är mer betydelsefullt från det totala försvarets synpunkt, att den militärterritoriella ledningen och den civiladministrativa ledningen på regional nivå är helt anslutna till varandra såsom för närva­ rande i stor utsträckning redan är fallet och att den motsvarande indel­ ningen ger helt sammanfallande områden, än att den allmänoperativa led­ ningen och indelningen av krigsmakten på regional nivå skänker ett rent militärt maximum av effektivitet. Om och var ett sådant läge uppstår, kan ej förutses. Det är därför önskvärt, att en för såväl den operativa som den territoriella verksamheten enhetlig indelning kan skapas för den fredstida verksamheten och vid ett krigs inledningsskede. Utredningen ansluter sig till dessa överbefälhavarens uttalanden. Med un­ derstrykande av betydelsen av att militärterritoriell och civiladministrativ indelning stämmer överens anför utredningen, att avkall på denna princip icke bör göras annat än i undantagsfall. Därvid måste kunna förebringas övertygande operativa skäl för en militärterritoriell indelning som avviker från den civiladministrativa. Vidare måste det föreligga relativt stor sanno­ likhet för att vederbörligt område utsättes för invasion.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 2ä

Efter att ha granskat faktorer med betydelse för olika slag av fackmäs­ sig verksamhet redovisar överbefälhavaren vissa faktorer av allmän bety­ delse för operativ verksamhet och samordningen av däri ingående verksam­ hetsgrenar. Överbefälhavaren konstaterar, att hur en samordning av olika operativa verksamhetsgrenar än genomföres, kommer ett kvarstående be­ hov av samverkan att föreligga mellan chefer för olika slag av stridskrafter. Organisatoriska och andra åtgärder bör vidtagas för att underlätta denna samverkan. Sålunda bör för varje chefs befogenheter och ansvar klara be­ stämmelser ha utfärdats av högre chef. Överbefälhavaren framhåller, att om en enhetlig regional ledning skall möjliggöras, måste alla slag av verksamheter — operativ inriktning och fackmässig ledning av mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet samt sam­ ordning av gemensamma resurser — för försvar mot en fientlig delopera­ tion kunna infogas i ett enhetligt operations- och ansvarsområde. Det gäl­ ler med andra ord att försöka åstadkomma en enhetlig regional indelning. Överbefälhavaren anser att lednings- och ansvarsförhållandena samt områ­ dets storlek bör avpassas så i förhållande till varandra, att största stridsekonomiska effekt uppnås såväl av enskilda vapensystem som av samtliga inom området verkande stridskrafter med gemensamma uppgifter, enär möjligheterna att få stridande förband till maximal verkan mot en angri­ pare är det primära. Har en enhetlig regional indelning skapats, finns —- en­ ligt överbefälhavarens mening — förutsättningar för att bilda en allmänoperativ regional ledningsinstans, innebärande en chef jämte integrerad och funktionellt indelad stab. Utredningen anser i likhet med överbefälhavaren, att den primära upp­ giften för en enhetlig regional ledning är att få stridande förband till maxi­ mal verkan — d. v. s. till största möjliga gemensamma verkan. Utredningen delar även överbefälhavarens uppfattning att en enhetlig regional indelning är en förutsättning för en konsekvent genomförd enhetlig regional ledning. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning varken möjligt eller er­ forderligt att tillskapa en sådan indelning, att i varje regionalt område kan baseras (grupperas) alla de stridskrafter, som kan bringas till vapeninsats inom detta. Utredningen pekar härvidlag på attackförbanden, som från ba­ ser i landets inre delar skall kunna sättas in inom vitt skilda delar av lan­ det. För huvudsyftet med enhetlig regional ledning inom krigsmakten — att bringa de stridande förbanden till största möjliga gemensamma verkan — är det emellertid väsentligt att i en viss deloperation insatta stridskrafter gör sin stridsinsats under ett enhetligt befäl.

3. Krav på det civila försvarets regionala ledning Den regionala ledningen inom det civila försvaret måste — anför utred­ ningen — i avsevärd utsträckning bygga på i fred befintliga regionala led­ ningsorgan och fredstida administrativ indelning. På det lägre regionala

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 190k

planet är denna ledning i första hand uppbyggd kring länen som enheter. Inom varje län utgör länsstyrelsen det centrala organet för den civila de­ len av totalförsvaret. Det är utredningens uppfattning, att inom överskåd­ lig framtid länsstyrelserna måste bibehålla nuvarande ledningsuppgifter inom det civila försvaret. I sina överväganden rörande en framtida regional ledningsorganisation betraktar utredningen därför i princip länsstyrelserna och deras nuvarande försvarsuppgifter som fasta utgångsvärden. Länsindelningen i krig bör så långt möjligt vara densamma som under fred. Med hänsyn till behovet av samverkan med krigsmakten kan dock i undantagsfall ändringar vara nödvändiga. Våra län är emellertid ganska små, framför allt i de södra och mellersta delarna av landet. Många av de åtgärder inom det civila försvaret som måste beslutas och (eller) verkställas i regional instans sträcker sig över länsgränserna. Detta kan gälla i fråga om t. ex. utrymningar och omhän­ dertagande av flyktingar, undanförsel, utnyttjande av transportmedel, in­ sättande av reparationsavdelningar för att iståndsätta vägar, järnvägar och signalförbindelser, disponerande av elkraft, bränsle, råvaror och arbets­ kraft samt utnyttjande av sjukvårdsresurser. Vad beträffar kommunikationsverkens regionala indelning i distrikt, överensstämmer denna endast i undantagsfall med den administrativa läns­ indelningen. Kommunikationstekniska och driftsekonomiska hänsyn har här varit avgörande för distriktsindelningen. Detta har haft till följd att statens järnvägars, televerkets och postverkets distrikt är betydligt större än länen, framhåller utredningen. Vid förbindelsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen och centrala myndigheter föreligger — enligt utredningens bedömande — behov av en ledande civil myndighet inom områden större än länen. Denna myndighet skall kunna ta ledningen av hela den civila verksamheten av betydelse för krigföringen. Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att i krig föreligger behov av en civil myndighet inom större områden än länen med uppgift att åstad­ komma samordning dels mellan olika länsstyrelser inom området, dels i förhållande till och mellan sådana civila myndigheter, vilkas verk­ samhetsområden omspänner mer än ett län, dels ock mellan civila och militära myndigheter. Av sålunda anförda skäl är det — framhåller utredningen — i krig nöd­ vändigt med en civil myndighet på det högre regionala planet mellan Kungl. Maj :t och de centrala myndigheterna, å ena sidan, och länsstyrelserna, å den andra, d. v. s. en ledningsorganisation i huvudsak i enlighet med den nuvarande civilbefälhavarinstitutionen. Utredningen finner att civilbefälhavarna, för att kunna utöva den le­ dande funktion som avses skola tillkomma dem i krig, måste vara utrustade

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 190k 25

med konkreta befogenheter inom skilda verksamhetsområden. Dessa befo­ genheter bör vara fastställda redan i fred och finnas angivna i särskild in­ struktion för civilbefälhavarna som en direkt motsvarighet till krigsinstruktion för länsstyrelserna. Utredningen meddelar att civilbefälhavarna i fråga om rikets indelning i civilområden framhållit, att utgångspunkterna för bedömning av civilområ­ denas storlek — under förutsättning av överensstämmelse i lägre regional instans mellan län och försvarsområden — främst bör vara behov av civilmilitär samverkan, operativ rörlighet samt möjligheter till ledning och samordning av totalförsvaret inom större områden än län. Härom anför civilbefälhavarna vidare i huvudsak följande. Det är dock angeläget, att civilområdena ej är så stora, att resurserna splittras på alltför många stora uppgifter och att civilbefälhavaren kanske omedelbart nödgas göra sådana avvägningar, som normalt borde tillkomma högsta ledningen. Totalförsvarets uppgifter inom civil- och militärområde bör sålunda vara så begränsade, att resurserna om möjligt medger kraftsam­ ling till väsentliga områden. I fråga om operativ rörlighet bör civilområdet å andra sidan vara så stort, att resurserna inom de i civilområdet ingående länen medger, att verksamheten kan bedrivas utan omedelbart bistånd från angränsande civilområden. För att en ordnad underrättelsetjänst, rapporte­ rings- och orderverksamhet skall kunna upprätthållas krävs vidare, att an­ talet samverkande och underlydande myndigheter i viss mån är begränsat. Det måste konstateras, att en uppdelning av landet i tre ä fyra storregio­ ner från civilbefälhavarnas synpunkt icke bör komma till stånd, eftersom uppgifterna inom en sådan region blir alltför omfattande. Antalet ingående län och samverkande myndigheter i övrigt skulle därjämte försvåra ledningsförhållandena. Civilbefälhavarna bedömer därför, att ett civilområde ej bör omfatta mer än sex—sju län. Även överbefälhavaren har uttalat sig i denna fråga och därvid framhål­ lit, att en civilbefälhavare i krig icke torde kunna samordna mer än ca tio myndigheter, d. v. s. 6—7 krigslän och 4—5 distrikt ur kommunikationsverken. överbefälhavaren anser vidare, att en av civilbefälhavarens största och svåraste uppgifter är att samordna utrymningen av våra största städer. En civilbefälhavare bedömes därför icke kunna svara för mer än en sådan utrymning. De nuvarande civilområdenas omfattning och civilbefälhavar­ nas uppgifter är enligt överbefälhavarens mening i huvudsak lämpliga med hänsyn till näringsgeografiska förhållanden, dock med undantag för Gävle­ borgs län, som endast i ringa utsträckning har »naturliga» förbindelser med övriga län inom andra civilområdet. Utredningen biträder civilbefälhavarnas och överbefälhavarens uppfatt­ ning och anser att de nuvarande civilområdena har i huvudsak lämplig om­ fattning. Detta utesluter — menar utredningen — icke gränsändringar ge­ nom överföring av enstaka län från ett civilområde till ett annat.

26 Kangl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Ledningsorganisation i fred

1. Krav på krigsmaktens regionala ledning

I avsnittet rörande krav på den regionala ledningsorganisationen i krig har utredningen, såvitt avser krigsmakten, framhållit att inom områden, utformade med hänsyn bl. a. till bestående militärgeografiska förhållanden och en angripares tänkbara invasionsalternativ, ledningen under överbefäl­ havaren bör utövas av en chef med biträdande ledningsorgan anpassade för uppgifterna. Utredningen konstaterar att chefer med krigsuppgifter av den storleksordning och betydelse som här avses måste förbereda dessa i fred. Ifrågavarande chefer jämte stommar till de stabsorgan som i krig skall stå till deras förfogande måste därför finnas redan i fredsorganisationen. Kra­ vet på största möjliga överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisationerna innebär sålunda, att enhetlig regional ledning i krig av operativ verksamhet måste motsvaras av enhetlig regional ledning i fred av operativt krigsförberedelsearbete. Ett villkor för att regionala chefer skall kunna ut­ öva denna verksamhet är, att de redan i fred disponerar allsidigt samman­ satta staber. Det är utredningens bestämda uppfattning, att en enhetlig regional led­ ning är nödvändig för att säkerställa ett samordnat krigsförberedelsearbete. Förberedelserna för mark-, sjö- och luftoperativ samt territoriell verksam­ het har till huvudsyfte att förbereda försvar mot invasion. Det är självklart att för ingen av dessa verksamhetsgrenar planläggning och förberedelser kan utföras oberoende av de andra. Samordning i stort kan åstadkommas genom överbefälhavaren, men huvuddelen av de mera konkreta åtgärderna för samordning måste vidtagas i regional instans. Detta gäller t. ex. i fråga om underrättelsetjänst, sambandstjänst, fältarbeten och flertalet grenar inom underhållstjänsten. Behovet av samordning i regional instans är sär­ skilt påtagligt inom sådana funktioner, där krigsmaktens olika delar måste eller lämpligen kan utnyttja gemensamma resurser. För de civila myndig­ heter som aktivt måste medverka i krigsmaktens operativa krigsförberedelse­ arbete — t. ex. televerket och statens järnvägar — innebär enhetlig regio­ nal ledning en stor fördel. Ledningsorganisationen för operativt krigsförberedelsearbete måste rent arbetstekniskt vara rationell främst därför att de personella resurserna un­ der överskådlig tid kommer att vara små i förhållande till uppgifterna, framhåller utredningen. Den regionala ledningsorganisationen måste därför möjliggöra att dubbelarbete undvikes och att ledningsorganen kan arbeta utan omfattande samråds- och remissverksamhet. Utredningen betraktar överbefälhavarens uppgifter samt försvarsstabens organisation och uppgifter (SFS 1961: 467) som i huvudsak fasta utgångs­ värden vid utformningen av den regionala ledningsorganisationen. Utred­ ningen anser det också vara angeläget, att den regionala ledningsorganisa­

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196A 27

tionen utformas så, att den kvalitativt högtstående försvarsstabens ledningskapacitet tillfullo utnyttjas.

Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen framfört vissa syn­ punkter i fråga om ledningen av förbandsproducerande verksamhet, insats­ beredskap och förvaltning. Överbefälhavaren har därvid fastslagit att den förbandsproducerande myndigheten har ansvaret för underställda förbands krigsduglighet, tjänstbarhet och beredskap samt för att vid given tidpunkt och på bestämda platser krigsförberedda stridskrafter ställs till den opera­ tiva ledningens förfogande. Sina synpunkter på ledning av förbandsproduk­ tionen sammanfattar överbefälhavaren sålunda. Förändringar i förbandsproduktionen och dess ledning får icke genom­ föras så att dess effekt nedgår. De förband, som produceras måste kunna ställas till den operativa ledningens förfogande på rätt tid. Detta innebär att själva mobiliseringen, som är en svår omställningsprocess från freds­ tid krigsförhållanden, måste tillmätas stor vikt vid ledningsorganisationens utformning. Förbanden måste organiseras och utbildas på sådant sätt, att de svarar mot de operativa kvantitativa och kvalitativa kraven. Härvid måste beaktas, att de operativa kraven ej helt kan styra förbandsproduktionen. Det motsatta förhållandet existerar även i betydande utsträckning, d. v. s. de operativa möjligheterna bestäms av möjlig förbandsproduktion. Den regionala ledningsorganisationen måste därför utformas så att båda dessa förhållanden beaktas. En ledningsorganisation som ej tillgodoser förbands­ produktionen drar samtidigt undan grundvalarna för den operativa led­ ningen. Den förbandsproducerande verksamheten vid armén är genom sin karak­ tär och omfattning svårare att anpassa till andra tänkbara system för re­ gional ledning än motsvarande vid marinen och flygvapnet. I fråga om krav på ledning av insatsberedskap anför överbefälhavaren att denna tillgodoses på olika sätt inom försvarsgrenarna. Inom flottan och flygvapnet upprätthålles insatsberedskapen inom den ordinarie utbildnings­ verksamhetens ram. Denna senare verksamhet måste därför avpassas så att förbanden kan lösa stridsuppgifter med kort varsel. Inom armén och kust­ artilleriet tillgodoses insatsberedskapen av krigsförband under repetitionsövning samt av åldersklass och befälsskolor. Inom armén tillkommer därut­ över hemvärnet. För armén avses övergång ske till ett nytt system för be­ redskap och utbildning, innebärande bl. a. tätare men kortare repetitionsövningar. Detta nya system kommer -- enligt överbefälhavaren — att med­ ge en väsentligt höjd insatsberedskap, men för att dessa vidgade möjligheter skall kunna tillvaratagas krävs en ökad samordning i regional instans. Utredningen biträder de synpunkter som framförts av överbefälhavaren och anser det vara väsentligt att den regionala ledningsorganisationen sä­ kerställer eu nära samordning mellan operativt krigsförberedelsearbete, in­ satsberedskap och förbandsproduktion. Detta anses enklast och bäst ske genom att ledning av samtliga dessa funktioner under central instans utövas av samma regionala chefer, så långt det är praktiskt möjligt och lämpligt.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Det är utredningens uppfattning att även den förbandsproducerande verk­ samheten kräver en enhetlig regional ledning. I fråga om mobilisering och mobiliseringsförberedelser anses fördelarna härav vara så tydliga att några särskilda kommentarer icke erfordras. Det torde emellertid enligt utred­ ningen vara angeläget att enhetlig regional ledning utövas också i fråga om organisation av krigsförband. Beslut härom fattas visserligen i central in­ stans men i betydande utsträckning efter behovsuppgifter lämnade av re­ gionala chefer. Detta gäller främst förband med stöduppgifter. Det är enligt utredningens mening ett starkt önskemål att behoven av sådana förband kan ses i ett sammanhang: därmed torde öppnas möjligheter till betydande rationaliseringar. I fråga om förvaltning, som överbefälhavaren icke gjort några särskilda uttalanden om, anför utredningen följande. Förvaltningen har till ändamål att tillgodose krigsmaktens behov av för­ nödenheter och tjänstbarheter i fred och att förbereda och planlägga krigs­ maktens försörjning i krig. Detta innebär att förvaltningen är en viktig stödfunktion till förbandsproduktionen och har en betydelsefull uppgift i det operativa krigsförberedelsearbetet. Regional ledning av den förbands­ producerande verksamheten bör kombineras med en sådan ledning av för­ valtningen, att för förbandsproduktionen — främst utbildningen — behöv­ liga resurser blir disponerade på lämpligt sätt utan att den materiella be­ redskapen sänkes eller operativ planläggning och mobilisering försvåras. Krigsförberedelsearbetet i fråga om underhållstjänsten utföres till stor del av regionala och lokala förvaltningsorgan. Samordningsbehovet beträf­ fande härmed sammanhängande planläggningsarbete är påtagligt, såväl i vad avser tillhandahållande av i fred anskaffade resurser som i fråga om anskaffning av förnödenheter och organiserande av underhållsresurser un­ der krig. Full effekt av en enhetlig ledning av operativt krigsförberedelsearbete uppnås endast om förvaltningens krigsförberedelsearbete inordnas under samma ledning. Det är viktigt att försörjningen av krigsmakten — underhållstjänsten — kan träda i funktion omedelbart när krigsförband organiseras. Även om en noggrann planering föreligger, bör ledningen av verksamheten utövas av de organ, som i fredstid leder förvaltningsverksamheten och som utfört planläggningen. Den fredstida organisationen bör därför med minsta möj­ liga förändringar övergå i krigsorganisationen. Enhetlig regional ledning kräver samordning i förvaltningsavseende mel­ lan försvars- och förvaltningsgrenar. Samordningen tar sig uttryck i ge­ mensam förvaltningsledning, gemensamma förråd för flera förvaltnings­ grenar respektive för (förband ur) flera försvarsgrenar, gemensamma verk­ städer m. m. Samordningen måste bl. a. bygga på enhetlighet i bestämmelser och föreskrifter, arbetsrutiner, blanketter och terminologi, om icke onödiga praktiska svårigheter skall uppstå. Enhetlighet i dessa avseenden kräver

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196 4 29

samordning i central förvaltningsinstans, varifrån bestämmelser etc. utfär­ das. Utvecklingen i central instans går mot en dylik samordning. Efter hand som resultat härutinnan uppnås, kan en ökad samordning genomföras på regional och lokal nivå. En enhetlig regional ledning av operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion ställer sålunda krav på enhetlig ledning även av förvalt­ ningen, innebärande att den regionale chefen i princip bör utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen inom regionen. Olikheter i nuvaradc regionala och lokala förvaltningsorganisationer medför emellertid att denna princip icke till alla delar kan följas förrän efter en relativt lång omställningsperiod, under vilken förutsättningar för samordnad och enhetlig re­ gional ledning skapas genom insatser i central instans. Olikheterna, som betingas av många naturliga orsaker, torde för övrigt icke helt kunna ut­ jämnas och bör måhända icke heller helt utjämnas. Tekniskt specialbetonad och för en försvarsgren specifik förvaltningsverksamhet, t. ex. förvaltning avseende flygvapnets strilorganisation eller marinens fartygsförvaltning, är av den karaktären att den regionale chefen icke har behov av eller anledning att ingripa i dirigerande eller reglerande syfte annat än i vad avser krigsför­ beredelsearbetet.

2. Krav på det civila försvarets regionala ledning

I avsnittet rörande krav på det civila försvarets regionala ledning i krig har utredningen framhållit, att ledningen av det civila försvaret i lägre re­ gional instans bör utövas med länsstyrelserna som ledande och samordnan­ de organ. Utredningen anför, att den verksamhet som sålunda förutsättes ankomma på länsstyrelserna i krig måste förberedas i fred, varför länssty­ relserna måste ha en sådan organisation och sådana befogenheter att dessa väsentliga planläggningsuppgifter kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Den ledande ställning i krig som tilldelats länsstyrelserna genom deras krigsinstruktion bör därför i fråga om försvarsplanläggning tillkomma dem re­ dan i fred. Utredningen har tidigare framhållit behovet i krig av en civil ledningsor­ ganisation i högre regional instans med samordnande uppgifter i huvudsak i enlighet med nuvarande civilbefälhavarinstitution. Denna ledningsorgani­ sation måste finnas redan i fred dels för förberedelse av de egna krigsuppgifterna, dels för samordning av de civila försvarsförberedelserna inbördes och med krigsmaktens verksamhet. För att organisationen skall kunna verka rationellt krävs — framhåller utredningen — att dess uppgifter och befo­ genheter i krig är klarlagda redan i fred och att den har erforderliga befo­ genheter att samordna den civila försvarsplanläggningen. Som tidigare nämnts består det civila försvaret av ett stort antal statliga verk samt andra statliga och icke-statliga organ. Inom flertalet av dessa, t. ex. kommunikationsverken, dominerar den fredspräglade, affärsmässiga

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

verksamheten. Enligt utredningen är det ur totalförsvarets synvinkel ett be­ stämt krav att myndigheternas interna organisation medger att — utan att denna verksamhet eftersättes — erforderliga försvarsförberedelser göres och ledande befattningshavare ges tid och möjlighet att sätta sig in i sina krigsuppgifter. De krav på enhetlig regional indelning, som utredningen framfört rörande krigsmakten, finner utredningen i princip gälla även för det civila försvaret. Det vore utan tvekan värdefullt om de civila försvarsorganisationernas re­ gionala indelningar kunde stämma överens sinsemellan och med krigsmak­ tens indelning, konstaterar utredningen vidare. Länsindelningen måste f. n. betraktas som en fast indelning som torde ändras först som ett resultat av storstads- och länsindelningsutredningarnas arbete. Försvarsområdesindelningen och kommunikationsverkens m. fl. organisationers regionala indel­ ning måste därför så långt möjligt anpassas till länen. Indelningen i civilområden bör enligt utredningens mening helt stämma överens med krigsmaktens territoriella indelning. Där operativa skäl icke lägger bestämda hinder i vägen, bör dessa sammanfallande områden om­ fatta hela län. Endast där så bedömes oundgängligen nödvändigt bör deras gränser dela ett län. Kommunikationsverkens regionala indelning är givetvis utformad med hänsyn till de krav som deras fredsmässiga affärsdrivande verksamhet stäl­ ler. Utredningen är införstådd med att dessa indelningar icke kan bringas till sådan överensstämmelse med civilområden och län som ur totalförsva­ rets synvinkel vore önskvärd. Utredningen finner det emellertid angeläget att anpassning till civilområdes- och länsindelningen sker i görligaste mån och att förändringar, som innebär större avvikelser än f. n., icke vidtages, utan starkt tvingande skäl.

Yttranden

De remissmyndigheter, som uttalat sig om kraven på totalför­ svarets regionala ledning, ansluter sig till utredningens bedöm­ ningar eller lämnar dem i huvudsak utan erinran. Försvarets förvaltningsdirektion framhåller dock, att man vid behandlingen av den militär­ tekniska utvecklingen även bör beakta, att den fortgående teknifieringen av krigsmakten ställer ökade krav på ledning av förvaltningsorga­ nisationens krigsförberedelsearbete och på underhållstjänstens ledning i krig. En närmare redogörelse för remissmyndigheternas synpunkter på den regionala indelningen och därmed sammanhängande frågor läm­ nas under kap. VII.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964 31

IV. Totalförsvarets nuvarande regionala ledning

Utredningen erinrar om att totalförsvarets regionala ledningsorgan kan hänföras till en högre och en lägre regional instans. Cheferna i högre regional instans lyder direkt under Kungl. Maj :t eller centrala myndigheter. Chefer i denna ledningsnivå är vid krigsmakten mi­ litärbefälhavare, marinkommandochefer och flygeskaderchefer samt inom den civila sektorn civilbefälhavare och ett flertal chefer ur kommunikationsverken m. fl. civila myndigheter och organisationer. Till lägre regional instans hänför utredningen ur krigsmakten försvarsområdesbefälhavare, kustartilleriförsvarschefer, chefer för marina bevakningsområden — som med två undantag finnes endast i krig — och sek­ torchefer samt ur det civila försvaret länsstyrelser och med dessa sidoord­ nade civila ledningsorgan, bl. a. ur kommunikationsverken. Flertalet lednings­ organ i denna instans lyder närmast under högre regionala chefer; länssty­ relserna lyder dock direkt under Kungl. Maj :t och vissa andra civila led­ ningsorgan direkt under central instans. Bestämmelser för regionala chefer (myndigheter) finnes i av Kungl. Maj :t fastställda instruktioner m. m. samt i av de centrala myndigheterna utfär­ dade order, bestämmelser, anvisningar och instruktioner.

Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig

Till lands är riket i militärterritoriellt hänseende indelat i sju militärom­ råden, vart och ett under ledning av en militärbefälhavare. Militärområdena utom VII. militärområdet indelas i försvarsområden — inalles tjugosju. Territorialvattnet vid rikets kuster och utanför liggande havsområden är i sjöoperativt hänseende uppdelat på fyra marinkommandon under ledning av marinkommandochefer. Marinkommandona tilldelade operationsområden är i vissa hänseenden uppdelade på marina bevakningsområden. I luftoperativt hänseende är riket med utanför liggande havsområden m. m. uppdelat på tre eskaderområden under ledning av jakteskaderchefer. Eska­ derområdena är uppdelade på sektorer. Utöver nyssnämnda jakteskaderche­ fer finnes även en attackeskaderchef, chefen för första flygeskadern, dock utan något tilldelat eskaderområde. Indelningen i militärterritoriellt hänseende och uppdelningen av territo­ rialvattnet vid rikets kuster på marinkommandon — vilken framgår av en karta, som torde få fogas till protokollet såsom bilaga 2 — har fastställts av Kungl. Maj :t. övrig indelning har fastställts av överbefälhavaren, dock alt indelningen i bevakningsområden fastställts av chefen för marinen. In­ delning och gränser är icke oföränderliga utan kan anpassas efter lägets krav. överbefälhavaren har befogenhet alt göra tillfälliga ändringar även i den indelning som fastställts av Kungl. Maj :t.

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 196i

I., III. och IV. militärområdenas gränser överensstämmer med gränserna i land för respektive marinkommando Syd, Väst och Ost. I marinkomman­ do Osts operationsområde ingår dock även vattenområdet kring Gotland, som utgör VII. militärområdet. I norra delen av landet omfattar marinkom­ mando Nords operationsområde havsområdet utanför II. och VI. militärom­ rådena. Jakteskaderchefernas operationsområden innefattar flera militärområden och (med ett undantag) flera operationsområden (eller delar därav) för ma­ rinkommandon.

Regionala chefer och deras huvuduppgifter framgår av följande tabell.

Chef inom Huvuduppgifter1 högre regional instans lägre regional instans

Militärbefälhavare (7) Försvarsområdesbefälhavare2 Leda markoperativ och terri­ toriell verksamhet Marinkommandochef (4) Kustartilleriförsvarschef Leda sjöopera tiv verksamhet3 Chef för bevakningsområde Jakteskaderchef4 (3) Sektorchef Leda luftoperativ verksamhet 1 Enligt den innebörd som i betänkandet inlägges i nedanstående begrepp. 2 Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus försvarsområden är tillika kustartilleriförsvarschefer. 3 Kustartilleriförsvarschef och chef för bevakningsområde leder endast vissa delar av den sjö­ operativa verksamheten. 4 Chefen för attackeskadern har som tidigare nämnts icke något sig tilldelat eskaderområde och torde därför formellt icke böra anses som en regional chef.

Militärbefälhavare, marinkommandochefer och flygeskaderchefer är di­ rekt underställda överbefälhavaren. Om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande, äger militärbefälhavare att efter samråd med marinkommandochef och flygeskaderchef besluta rörande försvarets genomfö­ rande. För stridskrafternas användning gäller därvid för den operativa verk­ samheten i stort utfärdade order. Motsvarande befogenhet tillkommer i lik­ nande lägen försvarsområdesbefälhavare i fråga om försvaret av vederbör­ ligt område.

Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare är territoriella chefer. Det innebär att de inom vederbörligt område leder markoperativ och terri­ toriell verksamhet.

Militärbefälhavare har som regel ett betydande antal direkt underställda chefer, av vilka de viktigaste är försvarsområdesbefälhavare, fördelningschefer, chefer för självständiga brigader samt chefer för strategiska reserver av olika slag. Tilldelade stridskrafters styrka är beroende på läget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 33

Militärbefälhavares markoperativa ledning utövas genom att militärbe­ fälhavaren anger operativ avsikt för underlydande chefer och mot bakgrund härav utger en operativ order (en långsiktig uppgift, vari främst målet och resurserna anges). Ledningen av stridsverksamheten — stridsledningen -— genomföres sedan av militärbefälhavaren direkt underställda chefer. Försvarsområdesbefälhavare kan ha ett större eller mindre antal direkt underställda chefer alltefter läget. Som regel ingår i ett försvarsområdes trupper främst lokalförsvarsförband. Fältförband lyder i regel direkt under vederbörande militärbefälhavare. Under pågående mobilisering och intill dess inom särskilt betydelsefulla områden fördelningsstaber är beredda att överta ledningsuppgifter är även huvuddelen av fältförbanden underställda vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Försvarsområdesbefälhavare har i territoriellt hänseende befäl över chefer för marina baser, flygbaser och andra krigsmaktens fasta anläggningar inom försvarsområdet.

Marinkommandochef leder inom tilldelat operationsområde sjöoperativ verksamhet. Han kan ha ett varierande antal direkt underställda chefer. Che­ fer för marina bevakningsområden och baser ingår i bestämt antal, medan styrkan av tilldelade fartygsförband varierar alltefter läget. Marinkommandochefs sjöoperativa ledning i krig utövas bl. a. genom att han i allmän plan för verksamheten (operativ order) och instruktioner anger uppgifter och avsikt i stort samt reglerar samverkan mellan underlydande sjöstridskrafter, baser och bevakningsområden. Insats av operativa sjöstridskrafter beordras av marinkommandochef i varje särskilt fall. Taktisk chef tilldelas härvid uppgift och stridskrafter. Marinkommandochef reglerar vid behov in- och utlöpande, anger bas efter företag samt svarar för att taktiska chefer till sjöss (fartyg) kontinuerligt meddelas företagen påverkande underrättelser, rapporter m. m. För stridens ledande och genomförande till sjöss svarar taktisk chef ombord. Kustartilleriförsvarschef är underställd vederbörande militärbefälhavare men lyder i sjöoperativt hänseende under marinkommandochef. Han leder inom vederbörligt område den sjöoperativa verksamheten vid underställda förband. Samtliga kustartilleriförsvarschefer på fastlandet är tillika chefer för ma­ rina bevakningsområden. Chef för marint bevakningsområde leder övervakningen av tilldelat vat­ tenområde (marin underrättelsetjänst samt uppföljning och rapportering av våra stridskrafters verksamhet), militärledstjänstcn samt kontroll och di­ rigering av sjöfart. Han skall vidare vara beredd att leda lokalt bundna före­ tag till sjöss samt att medverka vid övriga företag genom order- och rapportförmedling. Verksamheten leds från land. Flygeskaderchef leder luftopcrativ verksamhet bl. a. genom att inrikta, reglera och samordna densamma. Beträffande den direkta ledningen före- 2— Bilmng till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 109

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

ligger en principskillnad mellan å ena sidan chefen för attackeskadern (El) och å andra sidan cheferna för jakteskadrarna (E 2—E4). Den förstnämnde leder attackeskadern, som i fråga om stridsverksamhet ej är bunden till visst område utan från en beredskapsgruppering skall kunna insättas i olika riktningar med tillfällig basering i härför lämpade områden. Det aktiva luftförsvaret och därmed sammanhängande luftbevakning och bastjänst leds av jakteskadercheferna och under dessa lydande sektorchefer. Flygspaningen leds direkt av jakteskadercheferna. Jakteskaderchef har sig underställda sektorchefer samt kan därutöver disponera spanings-, transport och sambandsflygförband. Sektorchef leder inom tilldelat område det aktiva luftförsvaret och därmed sammanhängande luftbevakning samt bas- och underhållstjänst. Under sektorchef lyder jaktdivisioner, stridslednings- och luftbevakningsförband samt bas- och underhållsförband.

Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i krig

Huvuddelen av landet indelas i civilområden ■ — I.—V. civilområdena. Got­ lands, Västerbottens och Norrbottens län ingår icke i civilområde. Rikets indelning i civilområden och län framgår av en karta, vilken torde få fogas till protokollet såsom bilaga 3. Civila chefer (ledningsorgan) inom totalförsvaret som utredningen hänför till regional instans är dels civilbefälhavare och länsstyrelser, dels chefer ur kommunikationsverken m. fl. statliga och icke-statliga organisationer enligt följande.

Ledningsorgan i Kommunikations verk m. m. högre regional instans lägre regional instans

Postverket Distriktschefer Chefer för samverkansgrupper Televerket Distriktschefer Föreståndare för linjesektioner Föreståndare för radioområ­ den Statens järnvägar Järnvägsbefälhavare Distriktschefer Sjöfartsverket Lotsdirektörer Centrala Driftledningen Elblockchefer1 Elblockchefer1 Drivmedelscentralcn Zonchefer Länsdrivmedelsledare Sveriges Radio AB Chefer för programområden Programombud 1 Med hänsyn till elblockområdenas storlek häntöres elblockcheferna till endera högre eller lägre regional Instans.

Civilbefälhavare lyder direkt under Kungl. Maj :t. Om befogenheter för centrala myndigheter gentemot civilbefälhavarna finns bestämmelser med­ delade beträffande det allmänt civila medicinalväsendet men icke i övrigt.

Kungi. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 35

Civilbefälhavares huvudsakliga uppgifter i krig är enligt civilbefälhavarinstruktionen att efter samråd med vederbörande militärbefälhavare samordna de civila försvarsåtgärderna och annan civil verksamhet inom civilområdet samt verka för att det militära försvaret på allt sätt understödjes och att försvarsviljan och försvarsförmågan hos befolkningen upprätthålles. Han skall även bistå de militära myndigheterna med av dem begärda råd och upplysningar. Enligt »administrativa fullmaktslagen» har civilbefälhavare givits vissa särskilda befogenheter för det fall, att under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet kan upprätthållas eller att det eljest under krig föreligger trängande behov av omedelbara åtgärder. I sådana situationer äger civilbefälhavare inom sitt område eller, om civilbefälhavare ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelse i vad angår länet utöva befogenhet, som enligt lagen tillkommer Konungen. Civilbefälhavare har till sitt förfogande ett krigsorganiserat kansli. Länsstyrelserna är tjugofyra till antalet. De är centralmyndigheter inom den civila delen av totalförsvarets lägre regionala instans. Deras uppgifter anges i Krigsinstruktion för länsstyrelserna den 12 januari 1962 (nr 4). Av denna framgår att länsstyrelserna har ledande uppgifter bl. a. inom civil­ försvarets, den allmänna hälso- och sjukvårdens, djursjukvårdens, polisvä­ sendets, socialvårdens samt det psykologiska och det ekonomiska försvarets områden. Länsstyrelserna lyder direkt under Kungl. Maj :t. Beträffande civil­ försvaret och den allmänna hälso- och sjukvården har de dock att ställa sig till efterrättelse av civilförsvarsstyrelsen respektive medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter. I fråga om den allmänna hälso- och sjukvården har de jämväl att följa av civilbefälhavare utfärdade föreskrifter. Under länsstyrelse lyder, helt eller delvis, bl. a. civilförsvarschefer, polis­ chefer, krigstjänsteläkare, beredskapssjukhus, arbetsförmedlingskontor, blockchefer, vägtrafikombud och det psykologiska försvarets lokala ombud samt kommunala organ såsom kristidsnämnder in. fl. I fråga om kommunikationsverkens in. fl. i förestående tabell angivna or­ ganisationers regionala indelning och ledning torde få hänvisas till redogö­ relse i betänkandet.

Allmänna principer för samordning i regional instans av försvarsverksamheten i krig

Samordning i regional instans av försvarsverksamheten i krig åstadkommes dels genom samordning i totalförsvarets högsta och centrala instanser av order, direktiv och anvisningar till de regionala cheferna och myndig­ heterna, dels genom samverkan i regional instans mellan sidoordnade chefer och myndigheter, dels ock genom att vissa regionala chefer och myndighe­

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196\

ter ålagts att samordna viss verksamhet samt givits härför erforderliga be­ fogenheter. För att säkerställa samordning i regional instans har fastställts detaljerade bestämmelser för samverkan och vidtagits en rad organisatoriska åtgärder för att underlätta denna.

1. Samordning inom krigsmakten av verksamheten i regional instans

Överbefälhavarens grundläggande bestämmelser för samordning inom krigsmakten av verksamheten i regional instans återfinnes i en särskild in­ struktion —■ »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans (BefälsB)». Därutöver finnes specialbestämmelser för verk­ samheten inom olika stödfunktioner, t. ex. underrättelsetjänst, sambandstjänst, fältarbeten och underhållstjänst. Allmänoperativ ledning utövas av överbefälhavaren såväl i vad gäller hela vår samlade försvarsoperation som beträffande olika deloperationer. Militär­ befälhavare har dock under överbefälhavaren ansvar för del av den allmän­ operativa ledningen, nämligen för samordningen inom vissa stödfunktioner och för samordningen av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det civila försvaret. Viss allmänoperativ ledning utövas av sidoordnade re­ gionala chefer genom samverkan, d. v. s. genom samverkan mellan militär­ befälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef, dock att militärbe­ fälhavare ensam har ansvaret för samordningen inom vissa stödfunktioner och för samordningen av krigsmaktens verksamhet med det civila försvaret. Om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande, äger militärbefälhavare att efter samråd med marinkom­ mandochef och flygeskaderchef besluta rörande försvarets genomförande. För stridskrafternas användning gäller därvid för den operativa verksamhe­ ten i stort utfärdade order. I högre regional instans samverkar militärbefälhavare, marinkommando­ chef och flygeskaderchef enligt bestämmelser dels i »BefälsB», dels i av över­ befälhavarna givna särskilda order och instruktioner in. m. I stort innebär dessa bestämmelser att militärbefälhavarna samverkar med i regel två sido­ ordnade chefer ur annan försvarsgren — chefen för attackeskadern icke medräknad — samt flertalet marinkommando- och flygeskaderchefer med tre eller flera sådana chefer. För att underlätta samverkan mellan chefer, som enligt vad här sagts har att samverka men som icke har gemensam uppehåll splats, har avdelats samverkansofficerare, i regel högskoleutbildade officerare. I fråga om samverkan i lägre regional instans kommer militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef vid behov överens om vilka dem underställda chefer, som närmast skall samverka. I princip samverkar försvarsområdesbefälhavare, chef för marint bevakningsområde och sektorchef.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964 37

Försvarsområdesbeialhavare och chef för marint bevakningsområde måste ibland, i stället för med sektorchef, samverka genom denne underställd chef. I lägen, då högre regional chef icke kan göra sig gällande, har försvarsområdesbefälhavare i fråga om försvaxet av vederbörligt område befogenheter motsvarande dem, som tidigare nämnts för militärbefälhavaxe.

2. Samordning inom det civila försvaret av verksamheten i regional instans

Bestämmelser för samordning återfinnes dels i instruktionerna för vissa myndigheter, såsom civilbefälhavarinstruktionen och länsstyrelsernas krigsinstruktion, dels i vissa lagar och kungörelser, såsom administrativa full­ maktslagen och krigssjukvårdskungörelsen. I högre regional instans avses den civila försvarsverksamheten skola sam­ ordnas av civilbefälhavarna. Befogenheterna för dessa är dock icke instruktionsmässigt klarlagda annat än i fråga om den allmänna hälso- och sjuk­ vården. Civilbefälhavare samverkar med bl. a. järnvägsbefälhavare och distriktschefer ur kommunikationsverken, elblockchefer, zonchefer ur drivmedelscentralen samt programområdeschefer ur Sveriges Radio AB. I lägre regional instans samordnas den civila försvarsverksamheten genom länsstyrelserna. Enligt länsstyi'elsernas krigsinstruktion må länsstyrelse, när det prövas oundgängligt för nödig samordning av försvarsansträngningarna, för särskilda fall meddela inom länet verksam regional eller lokal civil myn­ dighet med statliga förvaltningsuppgifter — riksdagens verk dock undan­ tagna — föreskrift i avseende å verksamhetens bedrivande och inriktning, även om myndigheten icke eljest är underställd länsstyrelsen. Länsstyrelse samverkar med bl. a. samverkansgrupp ur postdirektion, tele­ verkets linjesektioner, statens järnvägars distriktscliefer samt elblockchefer.

3. Samordning av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det civila försvaret

Samordning av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det civila försvaret äger rum genom samverkan mellan militära och civila chefer och myndigheter. Dessa är varandra sidoordnade och står i piincip icke i några lydnadsförhållanden till varandra. För vissa lägen och vissa områden har de dock tilldelats befogenheter och skyldigheter gentemot varandra. Grunderna för krigsmaktens samverkan i i-cgional instans med det civila försvaret återfinnes i ett kungligt brev från 1956. Där stadgas bl. a. att mi­ litärbefälhavare skall under överbefälhavaren vara ansvarig för det terri­ toriella försvaret inom militärområdet. Militärbefälhavare skall vidare i prin­ cip ha att i regional instans på militär sida svara för samverkan med det civila försvaret. En bärande princip i frågan om samverkan mellan krigsmakten och civila myndigheter är, att de senare icke får ställas inför uppgiften att ta ställning

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

till motstridiga militära framställningar och gradera olika militära behov. Krigsmaktens samverkan med civila myndigheter skall därför i regel ske genom vederbörande territoriella chef, d. v. s. genom militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare. Samverkan som direkt sammanhänger med sjöoperativ eller luftoperativ verksamhet sker dock genom marinkommandorespektive flygeskaderchefer. Försvarsområdesbefälhavarna har i egenskap av territoriella chefer inom sina områden motsvarande uppgifter som militärbefälhavare i högre regional instans, d. v. s. att i princip svara för krigsmaktens samverkan med de civila myndigheterna. Samverkan som direkt sammanhänger med den sjö- eller luftoperativa verksamheten ombesörjes dock av chefer ur marinen och flyg­ vapnet. Försvarsområdesbefälhavare samverkar främst med länsstyrelse men även med myndigheter ur kommunikationsverken.

Militär- och civilområden överensstämmer huvudsakligen. Avvikelser fin­ nes dock i Kalmar län, vars norra del ingår i IV. militärområdet men i I. ci­ vilområdet, samt i norra Uppland, där Älvkarleby kommun ingår i II. mili­ tärområdet men i IV. civilområdet. Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län ingår som tidigare nämnts icke i något civilområde; militärbefälhavarna för VI. och VII. militärområdena samverkar direkt med länsstyrelserna i Väs­ terbottens och Norrbottens respektive Gotlands län. Radioområden, drivmedelszoner och programområden sammanfaller i fler­ talet fall med de gemensamma militär- och civilområdena. I de nyssnämnda fall, där överensstämmelse icke råder mellan militär- och civilområden, föl­ jes militärområdesindelningen. Kommunikationsverkens indelning — med undantag för radioavdelning­ ens inom televerket indelning i radioområden — avviker från militär- och civilområdesindelningen samt företer även skillnader verken emellan. Sam­ verkan med övriga totalförsvarsmyndigheter sker genom att järnvägsbefälhavare och distriktschef (motsvarande) samverkar med den militär- och ci­ vilbefälhavare, med vars område huvuddelen av distriktet sammanfaller. Samverkan med övriga berörda militär- och civilbefälhavare sker genom för­ medling av med dessa direkt samverkande distriktschefer (motsvarande). Samverkan mellan marinkommandochefer och lotsdirektörer äger rum en­ ligt samma principer.

Försvarsområden och län sammanfaller i allmänhet, vilket underlättar samverkan mellan krigsmakten och det civila försvaret. Avvikelser finnes dock inom flera områden, nämligen (1) inom VI. militärområdet, där Norrbottens län täcker fyra och Väster­ bottens län två försvarsområden, (2) i Stockholmsområdet, där Stockholms län är delat på tre försvarsom­ råden,

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 1964 39

(3) i Småland, där norra delen av Kalmar län ingår i Linköpings försvars­ område samt Jönköpings och Kronobergs län båda ingår i Växjö försvars­ område, (4) i Göteborgsområdet, där delar av Hallands och Älvsborgs län ingår i Göteborgs och Bohus försvarsområde, samt (5) i norra Uppland, där Älvkarleby kommun ur Upplands län ingår i Gäv­ le försvarsområde. Kommunikationsverkens indelning i lägre regional instans överensstäm­ mer vanligen icke med indelningen i försvarsområden och län.

Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i fred

1. Regional indelning och regionala chefer

Den regionala indelningen i krig ligger till grund för det operativa krigs­ förberedelsearbetet i fred. Vissa av krigsorganisationens regionala staber in­ går emellertid icke i fredsorganisationen, varför fredsverksamheten äger rum med en delvis annan indelning och ledningsorganisation än i krig. Den militärterritoriella indelningen i militär- och försvarsområden framgår av bilaga 2. Vissa försvarsområden har dock gemensam försvarsområdesbefälhavare och stab, varför det i praktiken finnes ett antal »dubbelförsvars­ områden», som vid övergång till krigsorganisation skall delas upp i vartdera två försvarsområden. Regionala chefer och deras huvuduppgifter i fred framgår av följande ta­ bell.

Chef inom högre regional instans lägre regional instans

Militärbefälhavare (7) Försvarsområdesbefälhavare1 Leda markoperativ, territoriell och förbandsproducerande verksamhet Marinkommandochef (4) Kustartilleriförsvarschef Leda sjöoperativ och förbands­ Chef för bevakningsområde2 producerande verksamhet Flygeskaderchef (3 + 1) Sektorchef3 Leda luftoperativ och förbands­ producerande verksamhet 1 Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus försvarsområden är tillika kustartilleriförsvarschefer. 2 Endast i Luleå och Malmö bevakningsområden. 2 Tillika flottiljchef.

Militärbefälhavare lyder i operativt hänseende direkt under överbefälha­ varen, i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för armén. Han är regional förvaltningsmyndighet under de centrala förvaltningsmyn­ digheterna. Militärbefälhavare har till sitt förfogande eu militärbefälsstab med prin-

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i 41

Dessutom lyder örlogsfartyg inom marinkommandots operationsområde i vissa hänseenden under marinkommandochefen, bl. a. i fråga om gångbe­ redskap samt övervakning av territorialvatten. Kustcirtilteriförsvarschef lyder i fråga om huvuddelen av den förbandsproducerande verksamheten direkt under chefen för marinen (inspektören för kustartilleriet). Han är förvaltningsmyndighet för kustartilleriets materiel direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna. I territoriellt hänseende lyder han under vederbörande militärbefälhavare och i sjöoperativt hänse­ ende (operativt krigsförberedelsearbete m. m.) under vederbörande marinkommandochef. Kustartilleriförsvarschef har till sitt förfogande en kustartilleriförsvars­ stab jämte förvaltningar. Under vardera chefen för Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartille­ riförsvar lyder ett kustartilleriregemente. Cheferna för Norrlands och Got­ lands kustartilleriförsvar är samtidigt chefer för Härnösands respektive Got­ lands kustartillerikår. Under kustartilleriförsvarschef, som tillika är försvarsområdesbefälhavare, lyder dessutom ett stort antal hemvärnschefer. Cheferna för Luleå och Malmö bevakningsområden är underställda chefer­ na för marinkommando Nord respektive Syd. Chef för bevakningsområde har till sitt förfogande endast en liten stab och har icke några underställda förband eller motsvarande.

Flggeskaderchef lyder i operativt hänseende direkt under överbefälhavaren, i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för flygvapnet. Flygeskaderchef är regional förvaltningsmyndighet under de centrala för­ valtningsmyndigheterna. Flygeskaderchef har till sitt förfogande en eskaderstab, vars principor­ ganisation utvisas av en skiss vilken torde få fogas till protokollet såsom bilaga 6. Under flygeskaderchef lyder sektor flottil jer och övriga flottiljer enligt följande.

Antal Under Övriga flottiljer Sektorflottiljcr (motsvarande)

1 F 3, Malmslätt 3 F 8, Barkarby 3 F It, Nyköping Jakteskaderchef har i vissa hänseenden direktivrätt gentemot flottilj, som är förlagd inom eskaderområdet men underställd annan eskaderchef. 2* — Iiihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

42 K ung t. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Sektorchef, tillika chef för sektorflottilj, är underställd vederbörande jakteskaderchef. Han leder, samordnar och övervakar — enligt eskaderchefs närmare bestämmande — krigsförberedelsearbetet i vad avser luftbevak­ nings- och stridsledningstjänsten inom sektorn. Sektorchef har i dessa hän­ seenden direktivrätt gentemot andra berörda flottiljchefer inom sektorn. I flottilj staben ingår viss personal med operativt krigsförberedelsearbete inom sektorn som huvuduppgift.

2. Ledning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete

överbefälhavaren tilldelar redan i fred militärbefälhavare, marinkommandochef och flijgeskaderchef grundläggande order med preciserade uppgif­ ter för deras operativa verksamhet i krig. överbefälhavaren fastställer även vilka stridskrafter m. m. som skall ställas till de regionala chefernas för­ fogande samt lämnar riktlinjer för försvarets förande i olika lägen. Mot bakgrund av i stort gjorda bedömningar av fiendens mål och medel, erhållna uppgifter och härför avsedda resurser utför de regionala cheferna krigsplanläggningsarbetet. Detta innebär att de bedömer fiendens möjlig­ heter och utvärderar militärgeografiska in. fl. faktorers inverkan inom och i anslutning till operationsområdet samt planlägger för utgångsgruppering (basering) av tilldelade stridskrafter in. in., så att största möjliga effekt och handlingsfrihet erhålles. Krigsplanläggningsarbetet bedrives i form av stu­ dier, krigsspel, fältövningar och vissa stabstjänstövningar. Som ett direkt led i lcrigstörberedelsearbetet ingår även vissa större förbandsövningar av tillämpningskaraktär, såsom fälttjänstövningar, krigsövningar och eskaderövningar. Resultatet av militärbefälhavares, marinkommandochefs och flygeskaderchefs operativa krigsförberedelsearbete sammanfattas i en av varje chef utarhetad grundläggande order för verksamheten i krig. I lägre regional instans utföres krigsplanläggningsarbete i princip enligt samma grunder som i högre regional instans. Med hänsyn till att av staber­ na i lägre regional instans endast vissa är organiserade i fred — och att dessa icke har tillgång till ett för allsidig krigsplanläggning erforderligt antal specialister — utför högre regionala staber ett omfattande planläggningsarbete jämväl för underställda förband.

3. Ledning i regional instans av förbandsproduktion

Den förbandsproducerande verksamheten syftar till »att vid given tid­ punkt och på bestämda platser ställa krigsberedda stridskrafter i fastställt antal till den operativa ledningens förfogande». Till denna verksamhet hänföres funktionerna taktik, organisation, utrustning, personaltjänst, utbild­ ning och övningar samt mobiliseringsarbete och mobilisering. Ledningen av den förbandsproducerande verksamheten företer stora skiljaktigheter mellan försvarsgrenarna. Dessa skiljaktigheter beror dels på

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1961 43

olika krav på insats- och mobiliseringsberedskap, dels på olikheter i för­ svarsgrenarnas volym och allmänna karaktär. Sistnämnda olikheter illustre­ ras i fråga om utbildningsfunklionen av följande sammanställning.

Förband (utbildningsanstalt) som i utbildningshänscende lyder under Försvarsgren högre regionala chefer central instans

Armén 48 regementen (kårer) 21 skolor1 22 försvarsområden Marinen 2 helikopterdivisioner Kustflottan 5 kustartilleriförsvar 4 skolor2 Flygvapnet 16 flottiljer 4 skolor 1 Vissa av dessa är endast små utbildningsanstalter. 2 Karlskrona- och Bergaskolorna är stora utbildningsanstalter med vardera ett flertal utbild­ ningslinjer. Militärbefälhavare har under chefen för armén i stort sett ett odelat an­ svar för den förbandsproducerande verksamheten inom militärområdet. Mili­ tärbefälhavarens uppgifter är främst av ledande, reglerande och kontrolle­ rande karaktär; huvuddelen av verksamheten utföres genom militärbefäl­ havaren underställda försvarsområdesbefälhavare och förbandschefer. Marinkommandochef är själv mobiliseringsmyndighet för flottans för­ band men har i övrigt ansvar endast för delar av marinens förbandsprodu­ cerande verksamhet. Ledningen av utbildning ankommer under chefen för marinen (inspektören för kustartilleriet) huvudsakligen på chefen för kust­ flottan, cheferna för Karlskrona och Berga örlogsskolor samt kustartilleriförsvarscheferna. Marinkommandochef leder dock krigsövningar, vissa andra operativa övningar samt frivilligutbildning. Marinkommandochef åliggande uppgifter utföres huvudsakligen inom marinkommandostab med förvaltningar samt vid örlogsvarv. Flggeskuderchef har under chefen för flygvapnet i stort sett ett odelat ansvar för den förbandsproducerande verksamheten inom eskadern. Flygeskaderchefs uppgifter är främst av ledande, reglerande och kontrolle­ rande karaktär; huvuddelen av verksamheten utföres genom flygeskaderchefen underställda flottilj chefer. I lägre regional instans är försvarsområdesbefälhavare, kustartilleriförsvarschefer och sektorchefer (tillika flottiljchefer) mobiliseringsmyndigheter. Därutöver har de bl. a. följande uppgifter. Försvarsområdesbefälhavare leder under militärbefälhavare utbildning av hemvärn och övrig frivillig personal samt i viss omfattning tillämpnings­ övningar för lokalförsvarsförband under krigsförbandsvis hedrivna befälsoch repetilionsövningar. Kustartilleriförsvarschef leder under inspektören för kustartilleriet i hu­ vudsak all produktion av kustartilleriförband.

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Sektorchef (tillika flottiljchef) leder under flygeskaderchef den förbandsproducerande verksamheten inom sektorn, i fråga om flyg- och basförband dock främst inom egen flottilj.

4. Ledning i regional instans av förvaltning utom fortifikations- och byggnadsförvaltning

Förvaltningen är en stödfunktion såväl till operativt krigsförberedelse­ arbete som till förbandsproducerande verksamhet. Förvaltningsorganen ålig­ ger att utföra en stor del av krigsförberedelsearbetet för förvaltnings- och underhållstjänsten i krig. De regionala chefernas ansvar och befogenheter i fråga om förvaltningens olika funktioner varierar såväl mellan försvarsgrenarna som mellan för­ valtningsgrenar. Skiljaktigheterna är bl. a. betingade av de olikheter som föreligger beträffande operativt krigsförberedelsearbete och förbandspro­ ducerande verksamhet. Militärbefälhavaren är regional förvaltningsmyndighet och har såsom så­ dan att utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid under­ ställda förband, försvarsområden och skolor. Hans förvaltningsverksamhet är huvudsakligen av ledande, reglerande och kontrollerande art. Den utövan­ de förvaltningsverksamheten omhänderhas av de lokala förvaltningsmyndig­ heterna, försvarsområdesbefälhavare och regementschefer m. fl. Militärbe­ fälhavaren övervakar anslagsförvaltningen vid underlydande myndigheter samt fördelar och utjämnar övnings- och underhållsanslag mellan dessa myndigheter. Militärbefälhavarens viktigaste uppgifter i fråga om förvaltningsverk­ samheten sammanhänger med krigsförberedelsearbetet och den förbands­ producerande verksamheten. Mobiliserings- och krigsplanläggningen, som sker efter bl. a. militärbefälhavares anvisningar för tyg-, intendentur- och sjukvårdstjänsten, övervakas och inspekteras. Härmed sammanhänger även militärbefälhavarens övervakning och inspektion av materielens användning och vård, förrådsförvaringens ändamålsenlighet och förrådens tillstånd samt materielunderhållets planläggning och utförande. Krigsanskaffningsplanläggningen i vad avser färdigvaror inom militärområdet sammanhålles av militärbefälhavaren. Förutom i fråga om rent tekniska och ekonomiska anvisningar och före­ skrifter, som av central myndighet utfärdas direkt till lokal myndighet med orientering till militärbefälhavaren, går i armén tyg- och intendenturförvaltningslinjerna från central myndighet genom regional myndighet till de lokala myndigheterna. Sjukvårdsförvaltningen regleras i högre grad av central myndighet -— försvarets sjukvårdsstyrelse — direkt på de lokala myndigheterna.

Regionala förvaltningsmyndigheter inom marinen är marinkommandochef, chef för ortogsvarv och chef för kustartilleriförsvar. De förvaltnings­

Kungl. Maj.is proposition nr 109 år 196A 45

organ, som lyder under dessa myndigheter, har uppgifter av såväl regional som lokal karaktär, vilket sätter sin prägel på förvaltningsorganisationen. Marinkommandots förvaltning leds och utövas dels av marinkommandochef underlydande förvaltningar och dels av självständiga, under marinför­ valtningen lydande örlogsvarv. Verksamheten vid här nämnda förvaltnings­ organ omfattar anskaffning i ganska betydande omfattning, förrådshållning och underhåll av de förnödenheter som ingår i marinkommandots utrust­ ning m. m. Som en följd härav är även anslagsförvaltningen omfattande. Krigsförberedelsearbetet omfattar mobiliserings- och krigsplanläggning för marinkommandots underhållstjänst, innefattande organisation av och mobiliseringsförberedelser för marinkommandots härför avsedda underhållsförband. Förvaltningarna utför sålunda sin del av det mobiliserings- och krigsförberedelsearbete, som ankommer på marinkommandochef som mobiliseringsmyndighet. Förvaltningen vid kustartilleriförsvaren är av motsvarande omfattning och karaktär som vid marinkommandos förvaltningsorgan, d. v. s. den är bl. a. såväl ledande som utövande. Förvaltningen vid till kustartilleriförsva­ ren förlagda utbildningsförband (regementen och kårer) ombesörjes av kustartilleriförsvarens förvaltningar. Cheferna för dessa, förvaltningsgrenscheferna, ingår i kustartilleriförsvarsstaben. De är tillika förvaltningsmyn­ digheter. I de fall chefen för kustartilleriförsvar samtidigt är försvarsområdesbefälhavare är han såsom sådan lokal förvaltningsmyndighet med de uppgifter och befogenheter som tillkommer försvarsområdesbefälhavare i armén. Kustartillerilörsvarschefen har att i egenskap av försvarsområdesbefälhavare följa de direktiv och anvisningar som utfärdas av militärbefälhavaren.

Regional förvaltningsmyndighet vid flygvapnet är eskaderchef. Dennes ledning av förvaltningsverksainheten inskränker sig emellertid till direktiv och anvisningar rörande krigsförberedelsearbetet och till att i fråga om intendenturförvaltning fördela anslag för expenser m. m. övrig förvaltningsverksamhet vid lokala myndigheter — flottiljer — leds så gott som helt direkt av centrala myndigheter.

5. Ledning i regional instans av fortifikations- ock byggnadsförvaltning

Direkt under den centrala fortifikationsförvaltningen lyder dels militärbefälhavarna såsom regionala myndigheter, dels kustartilleriförsvaren (utom Gotlands kustartilleriförsvar), marinkommandona Ost och Syd samt Göte­ borgs örlogsvarv. Under militärbefälhavarna lyder lokalmyndigheter ur ar­ mén (förband, skolor och försvarsområden) och ur flygvapnet (förband och skolor), de sistnämnda dock ej i alla avseenden. Militärbefälhavarnas uppgifter är ej endast reglerande i förhållande till lokalmyndigheterna (fastställande av utgiftsstater, prövning tiv framställ­

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

ningar om underhållsmedel) utan i stor omfattning också av verkställande art, i det att ledandet av underhålls-, iståndsättnings- och nybyggnadsarbe­ ten så gott som helt ankommer på dem. Viss byggnads- och underhållsverksamhet, främst inom Stockholmsområdet, leds dock direkt av den centrala förvaltningen. För militärbefälhavarnas verksamhet inom förevarande område finnes i varje militärbefälsstab inrättad en särskild sektion VIII under chefskap av en regementsofficer vid fortifikationskåren. Sektionen består av en befästningsavdelning, vars chef är sektionschefen, och en byggnadsavdelning un­ der en civil byggnadsdirektör samt gemensam expedition. Fortifikationssektionerna har en i förhållande till hela militärbefälsstaberna mycket be­ tydande personalstyrka, huvudsakligen bestående av civila tjänstemän. I april 1963 uppgick sålunda sektionens personal vid I., IV. och VI. militär­ befälsstaberna till 68, 75 respektive 116 personer. De marina myndigheter, som enligt vad inledningsvis nämnts lyder direkt under den centrala fortifikationsförvaltningen, har, förutom att de är loka­ la förvaltningsmyndigheter, i stort sett samma uppgifter med avseende å nybyggnader m. m. som för de två övriga försvarsgrenarna ankommer på militärbefälhavare. Såvitt avser nyanläggningar och större iståndsättningsarbeten är frågor rörande behovsprövning, angelägenhetsgrad m. m. ävensom själva projekteringsarbetet f. n. föremål för en förhållandevis stark centra­ lisering. Denna har sin grund bl. a. i den strängt reglerade administrativa proceduren i större byggnadsärenden, det s. k. tvåstegsförfarandet.

Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i fred

Civila chefer (ledningsorgan) inom totalförsvaret i regional instans är civilbefälhavare och länsstyrelser samt chefer ur kommunikationsverk m. fl. statliga och icke-statliga organisationer. 1

1. Civilbefälhavare och länaatyrelaer

Civilbefälhavare, som är eu av landshövdingarna inom civilområdet, ly­ der direkt under Kungl. Maj :t. Uppgifterna i fred framgår av civilbefälhavarinstruktionen. Enligt denna skall civilbefälhavare under fred hålla sig underrättad om den försvarsberedskapsplanläggning, som sker inom hans område, och samla material därom. I görligaste mån skall han även verka för att civila försvarsåtgärder i erforderlig omfattning planlägges och att denna planläggning samordnas de olika myndigheterna emellan. Civilbefälhavarna har alltsedan instruktionens tillkomst haft till förfo­ gande vardera en föredragande (byrådirektör) och sedan hösten 1961 där­ utöver vardera en förste byråsekreterare.

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Planläggningsarbetet för varje stabstjänstövning påbörjas inemot ett år före övningens början och kräver stora arbetsinsatser. Som det civila försvarets huvudman i högre regional instans engageras civilbefälhavare med kanslipersonal i flertalet regionala överläggningar och konferenser av totalförsvarskaraktär. Civilbefälhavarna har även blivit en betydelsefull remissinstans i frågor rörande det civila försvaret och anlitas som sådan icke minst av Kungl. Maj :t.

Länsstyrelserna lyder direkt under Kungl. Maj :t. De har dock att vid utövningen av civilförsvarets ledning ställa sig till efterrättelse de föreskrif­ ter, som civilförsvarsstyrelsen meddelar. Ett flertal andra centrala myndig­ heter har rätt att lämna länsstyrelserna anvisningar. Allmänt stadgais i länsstyrelseinstruktionen: »Verksamheten i fred skall så bedrivas att jämväl de krav, som totalförsvaret i krig uppställer, i största möjliga utsträckning kunna tillgodoses.» Med hänsyn till länsstyrelsernas omfattande uppgifter i krig, angivna i tidigare nämnd krigsinstruktion, blir planläggnings uppgifterna i fred mycket omfattande. Sålunda har länsstyrelserna att planlägga för bl. a. funktioner­ na civilförsvar, socialvård, hälso- och sjukvård samt veterinärvård, polisiär verksamhet, trafik, försörjning med olika förnödenheter samt psykologiskt försvar. — Länsstyrelserna har jämväl att följa och lämna anvisningar för den försvarsplanläggning, som äger rum vid länsarbetsnämnder och vägförvaltningar. Huvuddelen av försvarsplanläggningen på länsplanet göres inom civilförsvarssektionen. Andra ärenden än civilförsvarsärenden förberedes inom en allmän beredskapsdetalj. Ansvaret för verksamheten åvilar dock under landssekreteraren de för krigsorganisationen utsedda sektionscheferna. Sam­ manlagt sysslar 5—It kvalificerade befattningshavare med försvarsplan­ läggningen. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län — som har en gemensam krigsorganisation — har i fred en gemensam civil försvarssektion och en gemensam allmän beredskapssektion. Sektionernas verksamhet sam­ ordnas av en särskild, utanför sektionerna stående högre befattningshavare. Under länsstyrelserna lyder i fråga om försvarsverksamhet — helt eller delvis — bl. a. civilförsvarschefer, polischefer, krigstjänsteläkare, vägtrafikombud samt kommunerna. 2

2. Kommunikationsverkens m. fl. statliga och icke-statliga organisationers regionala ledningsorgan

I följande tabell redovisas huvuddelen av de chefer ur kommunikationsverken m. fl. statliga och icke-statliga organisationer, som vid sidan av civilbefälhavare och länsstyrelser har uppgifter i fred inom totalförsvarets civila sektor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 dr 190 i 51

har dock enligt utredningen tillskapats från år 1962 genom tillkomsten av en samordningsavdelning i Kungl. Maj:ts kansli och totalförsvarets chefsnämnd, i vilken ingår överbefälhavaren och chefer för vissa civila verk med betydelsefulla uppgifter inom totalförsvaret. I regional instans samordnas verksamheten genom samverkan mellan sidoordnade myndigheter. Särskilt samordningsansvar tillkommer härvid civilbefälhavare och länsstyrelser. Verksamheten kompliceras av att bl. a. kommunikationsverken har regionala indelningar som i regel icke samman­ faller vare sig inbördes eller med indelningen i civilområden och län. Civil­ befälhavare har till uppgift att verka för samordning icke enbart i högre regional instans utan även mellan länsstyrelserna i de län som ingår i civil­ området.

3. Samordning mellan krigsmakten och det civila försvaret Principerna för samverkan mellan krigsmaktens och det civila försvarets regionala chefer är i huvudsak desamma i fred som i krig. Skillnader mellan krigs- och fredsorganisationerna har dock medfört vissa skillnader även i fråga om samverkan. Civilbefälhavarna har i fred endast små personella resurser till sitt för­ fogande och kan därför icke helt svara upp mot inilitärbefälhavarnas sam­ lade behov av samverkan. I lägre regional instans är förhållandet det mot­ satta; här är i regel försvarsområdesstaberna icke personellt nog starka att svara för krigsmaktens behov av samverkan med det civila försvaret. Detta har medfört att militärbefälhavare i vissa frågor måste samverka med både civilbefälhavare och länsstyrelser. Samordning av verksamheten åstadkommes genom gemensamt krigsplanläggningsarbete, som förberedes genom gemensamma studier, konferenser, krigsspel och övningar. Som exempel på de senare kan nämnas stabstjänstövningar för territoriella staber och med dessa närmast samverkande civila myndigheter. Sådana övningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser leds vanligen gemensamt av militär- och civilbefälhavare. 1 dessa övningar brukar deltaga även i fred normalt icke organiserade militära och civila ledningsorgan. I övningarna deltagande staber och myndigheter övar så långt möjligt i krigsorganisation. Samverkande militära och civila chefer har i flertalet fall icke gemensam­ ma förläggningsorter (motsvarande), vilket i fråga om militär- och civil­ befälhavare framgår av följande tabell, avseende läget 1/7 19G3: MB I Kristianstad CB I Malmö MB II Östersund CB II Östersund MB III Skövde CB III Göteborg MB IV Strängnäs CB IV Stockholm MB V Karlstad CB V Falun

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Härtill fogar utredningen dock en erinran om att det inom ett civilområde icke finnes någon fast »förläggningsort» för civilbefälhavare och civilbefälhavarkansli, eftersom uppdraget att vara civilbefälhavare kan ges vilken som helst av civilområdets landshövdingar. För att underlätta samverkan mellan krigsmakten och det civila försvaret finnes militärassistenier, i högre regional instans hos järnvägsbefälhavarna inom statens järnvägar, i lägre regional instans vid samtliga länsstyrelser.

V. Granskning av nuvarande regionala ledningsorganisation mot bakgrunden av tidigare redovisade krav

Utredningen

Krigsmaktens regionala ledning

Utredningen anmäler, att överbefälhavaren i sin skrivelse med synpunk­ ter på alternativa former för krigsmaktens regionala ledning gjort en om­ fattande granskning av nuvarande ordning och därvid konstaterat, att denna i många hänseenden är eu lämplig och rationell organisation men att den likväl har vissa bestämda nackdelar. I samband därmed har överbefäl­ havaren givit följande karakteristik av nuvarande regionala ledning. Nuvarande regionala ledningsorganisation medger inom lämpligt avpassa­ de områden goda möjligheter till fackmässig operativ ledning av de mark-, sjö- resp. luftoperativa verksamhetsgrenarna. Ansvaret för och ledning av den samordnande verksamheten är på ett ändamålsenligt sätt anknuten till den markoperativa regionala ledningsorganisationen. Genom att de regionala cheferna är ansvariga för mobilisering, insatsberedskap och utbildning av staber och förband för direkta krigsuppgifter, har en lämplig sammanknytning mellan operativ verksamhet och förbandsproduktion genomförts i re­ gional instans. Den nuvarande ledningsorganisationen är sålunda i första hand uppbyggd för att tillgodose ledningskraven inom varje verksamhetsgren för sig. Mellan de olika verksamhetsgrenarna erforderlig samordning i regional instans måste, i den utsträckning överbefälhavaren icke kan genomföra detta, till­ godoses genom samverkan mellan chefer inom sammanfallande eller angrän­ sande områden. Lägen kan på grund av förbindelseavbrott och tempo i ett nutida krig uppstå då detta ledningssystem icke tillgodoser ett snabbt och effektivt utnyttjande av våra samlade resurser i enlighet med lägets krav. Med oförändrad ledningsorganisation blir risken härför ännu större i fram­ tiden då ett större antal vapen måste kunna utnyttjas inom skilda operativa verksamhetsområden oberoende av organisatorisk hemvist. Av denna anledning och mot bakgrund av gjorda erfarenheter under de senaste åren har jag funnit det vara angeläget att söka skapa en för all slags operativ verksamhet enhetlig regional ledning i såväl fred som krig. Strävan bör vara att genomföra detta utan att betingelserna för den fackinässiga verksamheten — däri inbegripet jämväl förbandsproduktionen — väsentligt ändras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b 53

Överbefälhavarens uppfattning att nuvarande ordning har inånga för­ delar delas av utredningen. Denna anför, att man med knappa personella resurser utformat en ledningsorganisation som, om man ser varje operativ verksamhetsgren och därmed sammanhängande förbandsproduktion för sig, får anses vara rationell. Utredningen är emellertid också ense med över­ befälhavaren därom, att ledningsorganisationen icke är ägnad att i alla lägen säkerställa ett snabbt och effektivt utnyttjande av våra samlade resurser i enlighet med situationens krav. En bedömning av det framtida krigets ka­ raktär ger enligt utredningen vid handen att lägen, då organisationen sålunda kan befaras icke svara mot kraven, ingalunda bör betraktas som undantags­ fall. Den angivna svagheten i ledningsorganisationen blir än mera påtaglig i den mån riskerna för angrepp i form av strategisk kupp ökar, konstaterar utredningen vidare. Den anser det därför kunna befaras, att vår lednings­ organisation, när den första gången verkligen sättes på prov, icke på ett till­ fredsställande sätt kan lösa uppgiften att bringa totalförsvarets alla resurser till största möjliga sammanlagda försvarseffekt. Detta skulle innebära, att de betydande kostnader som vi lagt ned på totalförsvaret och de stora upp­ offringar i övrigt, som gjorts för detta, förlorade i värde på grund av brister i ledningsorganisationen. Så får icke ske, understryker utredningen. I anslutning till det sagda förklarar sig utredningen i likhet med över­ befälhavaren anse, att avsaknaden av enhetlig regional ledning innebär en så betydande svaghet att den icke längre bör accepteras. Utredningen betecknar det som väsentligt, att fördelarna i nuvarande or­ ganisation — som i sammanfattning framgår av ovan återgivna citat av överbefälhavarens uttalande — bevaras i en framtida ledningsorganisation. Sin syn på de nackdelar i nuvarande organisation, som det gäller att elimi­ nera, utvecklar utredningen på sätt i sammandrag återges härefter. 1

1. Högre regional instans

a) Ledningsorganisation i krig Utredningen erinrar om sin förut uttalade uppfattning, att en delopera­ tion, avseende försvar mot gräns- eller kustinvasion, under överbefälhavaren bör ledas av en chef med en för uppgiften anpassad stab till sitt förfogande. Så är f. n. icke fallet, konstaterar utredningen; inom huvuddelen av landet kommer en sådan deloperation att under överbefälhavaren ledas av fyra sidoordnade chefer, nämligen eu militärbefälhavare, en marinkominandochef och två flygeskaderchefer. Nuvarande ordning bygger på — med undantag för vissa stödfunktioner — att samordning i regional instans skall åstadkommas dels genom över­ befälhavaren, dels genom samverkan mellan sidoordnade regionala chefer. Detta gäller även i lägen som karakteriseras av snabb händelseutveckling, överraskningar och omfattande skadegörelse. Svårigheterna för överbefäl-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1961

havaren att i sådana lägen samtidigt dels leda vår samlade försvarsoperation, dels snabbt och på ett ändamålsenligt sätt samordna mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet i ett antal deloperationer finner utredningen uppenbara. Därtill kommer riskerna för avbrott på de signalförbindelser, genom vilka överbefälhavaren skall hålla samband med chefer på kanske 50 till 100 mils avstånd från högkvarterets uppehållsplats. Sådana avbrott kan sätta över­ befälhavaren ur spel, i varje fall för en kortare tid. För samordningen genom samverkan i regional instans är det enligt ut­ redningens mening olägligt, att underrättelser och bedömanden rörande an­ griparens och våra egna möjligheter växer fram inom olika staber och sam­ ordnas först i ett relativt sent skede — såvida staberna icke i praktiken ar­ betar som en gemensam stab. Det finns ingen garanti för att samverkande chefer kommer till samma uppfattning i alla frågor; i betydelsefulla skeden bedömes tiden i regel icke medge långvariga diskussioner. Överbefälhavaren har genom »Bestämmelser för befälsförhållanden, led­ ning och samverkan i regional instans (BefälsB) > sökt minska olägenheterna av nuvarande efter operativa verksamhetsgrenar organiserade regionala ledning. Sålunda har t. ex. militärbefälhavare ålagts uppgiften att leda sam­ ordningen av vissa gemensamma stödfunktioner. Härmed har många pro­ blem förenklats, men då samordningsuppgiften är kombinerad med befäl och ansvar för endast en av de operativa verksamhetsgrenar som påverkas av åtgärderna, ställes militärbefälhavare i alla bristsituationer inför svåra awägningsproblem. Han tvingas i realiteten att utöva partiell allmänoperativ ledning utan att ha allt det underlag som erfordras för att kunna göra ett allmänoperativt bedömande. Nyssnämnda »BefälsB» stadgar även, att om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande, militärbefäl­ havare äger att efter samråd med marinkommando- och flygeskaderchef be­ sluta rörande försvarets förande. Därvid skall för stridskrafternas användning gälla för den operativa verksamheten i stort utfärdade order. Denna bestämmelse måste ses som en reservbestämmelse för en situation, då led­ ningsorganisationen icke kan verka på det sätt för vilket den har utformats. En bestämmelse av detta slag torde vara oundgängligen nödvändig i nu­ varande ledningsorganisation, säger utredningen, som dock finner att dess tillämpning under alla förhållanden medför en viss tungroddhet och om­ gång i beslutfattningen. Värdet av bestämmelsen minskas också av att marin­ kommando- och flvgeskaderchefer i flertalet fall samverkar med mer än en militärbefälhavare. Härigenom kan det uppstå oklarhet om vilka delar av samverkande sjö- och luftoperativa chefers resurser som militärbefälhava­ rens beslutanderätt gäller. Två militärbefälhavare kan också fatta motstri­ diga beslut och ställa t. ex. en flygeskaderchef i den situationen, att han måste välja vilket beslut han skall följa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 55

b) Ledningsorganisation i fred Utredningen anför, att sidoordnade regionala chefer, som har att lösa krigsuppgifter i samverkan, givetvis måste samarbeta i fred i fråga om operativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande förbandsproduktion, såsom mobiliseringsarbete och övningar av operativ ka­ raktär. Samverkan i fred behöver visserligen icke äga rum under tillnär­ melsevis samma tidspress som i krig. Tidsbrist kan dock uppkomma även i det fredstida arbetet och försvåra samverkan, eftersom tillgången på kvali­ ficerad ledningspersonal är knapp i förhållande till uppgifterna. I de fall, då samverkande regionala staber är förlagda till skilda orter och personliga sammanträffanden således icke kan ske annat än efter resor, kan t. ex. bris­ tande tid medföra att beslut fattas och åtgärder vidtas utan att samverkan ägt rum i tillräcklig omfattning. Utredningen betraktar det därför som en bestämd olägenhet, att staber som måste samverka i fråga om operativt krigsförberedelsearbete har sina förläggningsorter långt ifrån varandra. Or­ ganisationen anses icke säkerställa att disponibla resurser utnyttjas så, att den samlade effekten av försvarsförberedelserna blir den största möjliga. Det torde enligt utredningen även vara oundvikligt att dubbelarbete äger rum i icke oväsentlig utsträckning; verksamheten försvåras — liksom i krig — av att flertalet marin- och flygeskaderchefer har att samverka med tre eller flera sidoordnade regionala chefer, chefen för attackeskadern icke med­ räknad. Utredningen har funnit att samverkan mellan sidoordnade regionala che­ fer i de flesta fall fungerar tillfredsställande men har också sett exempel på att så icke alltid är fallet. Den anför, att samarbete inom en organisation alltid i mer eller mindre hög grad bygger på samarbetsvilja och samarbetsförmåga hos befattningshavare inom densamma men att en organisation, som tvingar samman befattningshavare som måste samarbeta, i regel leder till bättre resultat än en organisation som placerar samarbetande chefer och stabsmedlemmar långt ifrån varandra. Vidare framhåller utredningen, att en stabsofficer i en högre befattning givetvis i första hand måste vara skicklig inom sitt eget verksamhetsområde men att han även måste vara väl insatt i de andra försvarsgrenarnas problem och känna deras möjligheter i olika lägen. Först då kan han på ett rikligt sätt planlägga för och i krig leda verksamheten inom sitt eget område samt på ett effektivt sätt deltaga i beredningen av ärenden som är av en för krigs­ makten gemensam natur. Detta gäller i regional instans i första hand offi­ cerare i högre regionala staber. Utredningen anser icke att nuvarande fredsorganisation i tillräcklig grad möjliggör för stabsofficerare att tillägna sig detta allmänna kunnande. I fråga om vissa väsentliga delar av den förbandsproducerande verksam­ heten anses nuvarande organisation icke heller säkerställa den samordning

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

som behöver ske försvarsgrenarna emellan. Utredningen åsyftar här närmast organisation av krigsförband. I fråga om många slags förband av stödkarak­ tär bestämmes antalet efter behovsberäkningar i regional instans, och det förekommer att även detalj organisationen göres i samma instans (flottans basförband). Denna verksamhet äger i allt väsentligt rum förisvarsgrensvis. För att dubbelorganisationer eller i övrigt från den samlade krigsmak­ tens synpunkt mindre rationella organisationer skall kunna undvikas, er­ fordras en högre grad av samordning än f. n. i högre regional instans.

Utredningen berör i detta sammanhang slutligen gällande ordning för for­ tifikations- och byggnadsförvaltningens ledning på regional nivå och anför därvid bl. a. följande. Inom denna förvaltningsgren lyder arméns och — i väsentliga hänseenden — flygvapnets lokala myndigheter inom ett militär­ område under militärbefälhavaren. I dagens läge framstår det som en brist, att den enhetliga ledningen icke omfattar även marinens myndigheter. An­ svarsförhållandena för de försvarsområdesbefälhavare, som tillika är kustartilleriförsvarschefer, är härvidlag belysande. En sådan chef är i den förra egenskapen lokalmyndighet under militärbefälhavaren, i den senare regio­ nal- och lokalmyndighet under fortifikationsförvaltningen. Vissa befästningsärenden går via militärbefälhavaren medan andra sådana ärenden — hänförliga till samma geografiska område — går direkt till fortifikations­ förvaltningen, att handläggas efter samråd med chefen för marinen. För­ hållandet anses medföra risker för en oenhetlig handläggning av likartade frågor och för att de knappa tillgångarna av tekniskt skolad personal icke utnyttjas så rationellt som borde vara möjligt vid en samordning. Det vill enligt utredningen synas som om tidigare rådande förutsättningar numera undergått sådana förändringar, att det finns skäl att ompröva an­ svarsfördelningen mellan central och regional instans. I flera hänseenden har nämligen utvecklingen lett till en stramare reglering på den centrala nivån och minskad rörelsefrihet för den centrala förvaltningen. Den omständig­ heten, att militärbefälhavare (vissa marina chefer) formellt står som bygg­ herrar även för arbeten som projekterats och entreprenerats i den centrala instansen, synes enligt utredningen ha medfört vissa tendenser att regionalt avgöra frågor av förhållandevis stor ekonomisk betydelse. Utredningen an­ för, att den nyss antydda utvecklingen dock gör det nödvändigt att fortifikationsförvaltningen kan utöva en stark ledning av den regionalt bedrivna verksamheten, framför allt på nybyggnadssidan. Vidare uttalas att den nuvarande ordningen för regional ledning av befästnings- och bySgnadsförvaltningen vållar en snedbelastning i militärbefälsstabernas or­ ganisation, som det i och för sig vore önskvärt att man kunde undvika, samt att kompetensfördelningen mellan fortifikationsofficer och byggnadsdirektör icke synes vara så klar och entydig, som önskvärt vore, utan synes lämna visst utrymme för dubbelarbete och kunna ge upphov till friktioner.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i 57

2. Lägre regional instans

Med hänsyn till karaktären av olika slag av operativ verksamhet, behov av särskild sakkunskap för stridsledning av olika stridskrafter in. in. kan — anför utredningen — enhetlig ledning icke utövas längre ned än till en viss ledningsnivå. Utredningen räknar med att denna f. n. är ledningsinstansen närmast under den centrala, d. v. s. högre regional instans. Detta hindrar icke att ledningen av olika stödfunktioner bör samordnas så långt möjligt även i lägre instanser. Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen icke utfört någon sammanfattande granskning av förhållandena i lägre regional instans. Ut­ redningen framhåller att överbefälhavaren i samtliga studiealternativ förut­ satt i huvudsak nuvarande ordning i lägre regional instans, med undantag för ledningsorganisationen inom flottan. Här föreslås i det s. k. sexregionersalternativet sjökommandon i denna ledningsnivå. Även om utredningen i likhet med överbefälhavaren icke övervägt frågan om enhetlig ledning längre ned än i högre regional instans, råder det ett så nära sammanhang mellan högre och lägre regional instans att utredningen funnit angeläget att granska även den sistnämnda. Utredningen återger av överbefälhavaren, civilbefälhavarna in. fl. gjorda uttalanden om försvarsområdesorgunisationen och anför härefter följande. Utredningen anser principerna för nuvarande försvarsområdesorganisation vara lämpliga för ledning i lägre regional instans av territoriell verksamhet. Det är en olägenhet att indelningen i försvarsområden på en del håll alltfort avviker från länsindelningen och att i fred inom vissa områden samarbetet med det civila försvaret försvåras genom att ett antal försvarsområden har gemensam befälhavare och stab med andra försvarsområden. En militärterritoriell indelning i försvarsområden, så långt möjligt i överensstämmelse med länsindelningen, bör enligt utredningens mening vara en av utgångs­ punkterna för indelning och ledning i högre regional instans. Det förhållandet, att utredningen anser nuvarande försvarsområdesorga­ nisation vara i princip lämplig för ledning av territoriell verksamhet, innebär emellertid icke att utredningen anser att organisationen i alla hänseenden utnyttjas på bästa sätt eller har erforderlig kvalitet. Sålunda skulle det av vissa skäl vara önskvärt att vissa försvarsområdesbcfälhavare kunde leda all markoperativ verksamhet inom försvarsområdet. Utredningen finner även att försvarsområdesslaberna har en i förhållande till sina uppgifter svag organisation, främst i vad gäller fredsorganisationen.

Utredningen erinrar om att de marina bcvakningschefcrnas uppgifter främst är att under marinkommandochef leda vissa stödfunktioner inom den sjöoperativa verksamheten. Bevakningschef har i regel icke några stri­ dande förband sig underställda. Inom område där fasta kustartilleriför­

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961

band kan verka har vederbörande chef ur kustartilleriet ansvar för bevak­ ningstjänsten; inom sådant område grupperade förband tillhörande den marina kustbevakningen (MKB-förband) är underställda chef ur kustartil­ leriet. Samtliga kustartilleriförsvarschefer på fastlandet — av vilka cheferna för Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar jämväl är försvarsområdesbefälhavare — är tillika chefer för marina bevakningsområden. I dessa fall har således kustartilleriförsvar och bevakningsområde gemensam chef och gemensamma underrättelse- och underhållsorgan med ett försvars­ område. Utredningen finner att inom här nämnda områden denna ordning är såväl effektiv som personalbesparande. Även i andra delar av landet är den underrättelseverksamhet som den mari­ na bevakningsorganisationen bedriver en av förutsättningarna för en effektiv ledning av territoriell verksamhet. Enligt utredningen kan det därför — ur denna synvinkel — vara en olägenhet att det på de flesta håll icke före­ kommer en lika långtgående samordning mellan försvarsområdes- och bevakningsorganisationerna som inom de områden, där försvarsområdesbefälhavaren tillika är kustartilleriförsvarschef.

Sektororganisationen synes utredningen vara en i princip lämplig orga­ nisation, vilken väl svarar mot de krav som från luftoperativ synpunkt bör ställas på densamma. Överbefälhavaren har också i sina studiealternativ räknat med ett bibehållande av nuvarande sektororganisation och med en i stort oförändrad sektorindelning frånsett vissa förändringar, som redan är beslutade eller under övervägande. Möjligheterna till större ändringar av sektorgränserna i syfte att bringa dessa till närmare överensstämmelse med annan indelning bedömes av utredningen vara begränsade även med hänsyn till kostnaderna. Mindre justeringar av nuvarande gränser anses dock ge­ nomförbara. Med utgångspunkt i vad sålunda anförts anser utredningen, att nuvarande sektororganisation i allt väsentligt bör bibehållas och utgöra en av utgångs­ punkterna för ledning och indelning i högre regional instans. En olägenhet anges dock vara att sektorchef icke i fred planlägger för den bas- och underhållstjänst han avses skola leda i krig.

Det civila försvarets regionala ledning

1. Civilbefälhavarinstitutionen

En granskning av den nuvarande civilbefälhavarinstitutionen anser utred­ ningen ge vid handen att organisationen i stort sett är ändamålsenlig men att följande brister kan konstateras vidlåda densamma. Det är en brist, att frågan om civilbefälhavarnas krigsuppgifter icke är instruktionsmässigt klarlagd. Gällande civilbefälhavarinstruktion innehåller

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196t 59

beträffande civilbefälhavarnas uppgifter i krig endast vissa uttalanden av allmänt innehåll angående samordning av de civila försvarsansträngningar­ na och om samverkan med och understödjande av det militära försvaret. I administrativa fullmaktslagen har civilbefälhavarna tillagts vissa betydelse­ fulla allmänna befogenheter. Dessa befogenheter gäller emellertid endast vid förbindelseavbrott eller förbindelsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen. I ett läge, då förbindelserna med riksstyrelsen fungerar, saknas i stort sett bestämmelser om konkreta uppgifter och befogenheter för civilbefälhavarna. Endast inom hälso- och sjukvården har denna fråga lösts. För utbildning och övning av den i civilbefälhavarnas kansli krigsplacerade personalen är det till nackdel att civilbefälhavarnas uppgifter i krig icke fastställts. Vid stabstjänstövningar och krigsspel har denna omständighet visat sig utgöra en brist. Oklarheten om gränserna mellan civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas kompetensområden har vid sådan övningar medfört tveksamhet och bristande effektivitet vid handlandet på det civila försvarets område. En enhetlig ledning på det militära regionala planet kan komma att öka kraven på samverkan med civilbefälhavarna. Det blir då ett än mer påtagligt krav, att civilbefälhavarnas befogenheter och uppgifter i krig är konkret angivna. I

I samband med civilbefälhavarinstitutionens tillkomst år 1951 lämnades Västerbottens och Norrbottens län samt Gotlands län utanför civilområdes­ indelningen. För Västerbottens och Norrbottens lön förutsattes att samordningen bor­ de kunna lösas efter delvis andra linjer än för landet i övrigt. Denna mening torde haft sin grund i uppfattningen, att samordningsproblem rörande civila försvarsåtgärder inom dessa båda län borde kunna lösas utan en länsstyrel­ serna överordnad regional myndighet. Vidare ansågs att det inom ett så vid­ sträckt område kunde komma att ställa sig svårt att i krig förlägga betydelse­ fulla avgöranden berörande det ena länet till ett organ med uppehållsplats i det andra. Samordningsfrågan ansågs lämpligast lösas genom att en sambandsdelegation från länsstyrelsen i Västerbottens län placerades hos läns­ styrelsen i Norrbottens län. Hittills hållna stabstjänstövningar och krigsspel i övre Norrland har givit vid handen, att systemet med samverkansgrupp från länsstyrelsen i Väster­ bottens län icke fungerat tillfredsställande. Samordningen mellan civila för­ svarsåtgärder i de båda länen och med den militära sidan har mött svårig­ heter. Detta torde främst sammanhänga med att en samverkansgrupp icke kan utrustas med konkreta befogenheter att handla i den egna länsstyrel­ sens ställe och icke heller kan göras så stor, att den innehåller erforderlig sakkunskap inom de verksamhetsgrenar, där samråd kan komma ifråga. Vid en enhetlig militär ledning på det högre regionala planet i övre Norr-

60 Kangl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

land kan kraven på samverkan med den civila försvarsverksamheten på mot­ svarande plan komma att öka. Samtidigt torde behovet av att det civila för­ svaret samordnas mellan länen bli större. Den nuvarande organisationen är otillräcklig för att kunna lösa dessa uppgifter. Beträffande Gotlands län, som utgör eget militärområde, har samverkansfrågorna mellan det civila och det militära försvaret självfallet icke föranlett krav på någon civilbefälhavarinstitution inom länet. Sett enbart från det civila försvarets synpunkt synes det emellertid utredningen närmast vara en olägenhet, att Gotland icke ingår i ett civilområde på fastlandet. Det finns sålunda icke någon civil regional myndighet, som har ansvar för samord­ ningen av t. ex. tillförsel till Gotland av sådana varor och förnödenheter, som är nödvändiga för försörjningen av Gotlands befolkning. Det föreligger be­ hov av en samordnande regional chef, som kan tillvarataga länets intressen i ett större sammanhang. Vidare är det en brist, att ingen regional myndighet har ansvar för att lösa de samordningsproblem, som eventualiteten av en utrymning från Gotland reser — en eventualitet, som utredningen förklarar sig självfallet icke ha anledning att uttala sig om. Inom flera olika verksamhetsgrenar anses effektiviteten hos det civila försvaret på Gotland sålunda öka, om länet inordnas i ett civilområde.

Utredningen framlägger härefter sina synpunkter på civilbefälhavarinstitutionens nuvarande krigs- och fredsorganisationer. Beträffande synpunk­ terna på krigsorganisationen torde få hänvisas till betänkandet. Rörande fredsorganisationen anför utredningen följande. Fram till år 1962 hade civilbefälhavarna utöver byrådirektörerna icke nå­ gon kvalificerad arbetskraft till sitt förfogande. Behovet av biträdespersonal har tillgodosetts genom vederbörande länsstyrelses försorg. I samband med den skärpning av det utrikespolitiska läget, som inträdde hösten 1961, be­ myndigades varje civilbefälhavare att anställa en förste byråsekreterare. Inom vissa civilområden har därutöver viss tillfällig arbetskraftsförstärkning skett i samband med förberedelser för större stabstjänstövningar. I fråga om civilbefälhavarnas arbetsuppgifter i fred understryker utred­ ningen, att uppdraget att vara övningsledare för stabstjänstövningar på länsstyrelseplanet medför tidskrävande och betungande uppgifter för civil­ befälhavarna. Förberedelsearbetet för sådana övningar tar i allmänhet flera månader i anspråk. Det mera långsiktiga planläggningsarbetet måste under tiden helt eller delvis eftersättas. Angivna omständigheter leder till att konti­ nuiteten i arbetet blir lidande. Arbetsuppgifternas omfattning står i direkt proportion till antalet i civilområdet ingående län. Den är sålunda störst i I. och IV. civilområdena och minst i II. och V. civilområdena, medan III. civilområdet intar en mellanställning. Med samma personalstyrka i alla civil­ områdena har de mindre alltså bättre möjligheter att göra ett noggrant ar­ bete med avseende på planläggning, övningsförberedelser m. m. och att del­

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 196i 61

taga i konferenser och spel. Från allmänna totalförsvarssynpunkter är det emellertid mestadels särskilt angeläget, att de större civilområdenas plan­ läggning är väl framförd och deras personal väl övad. De vart sjätte år återkommande stabstjänstövningarna med de krigsorganiserade civilbefälhavarkanslierna medför en betydande arbetsbelastning för fredskansliet. Samtliga planer inom alla verksamhetsområden måste då revi­ deras och föras fram till en och samma tidpunkt. Den i civilbefälhavarens kansli krigsplacerade personalen måste vidare utbildas före stabstjänstövningen. Såsom framhållits i annat sammanhang engageras civilbefälhavarna, i egenskap av det civila försvarets huvudmän i högre regional instans, i allt större utsträckning i regionala överläggningar och konferenser av totalförsvarskaraktär. I regel uppdrages vid sådana tillfällen åt byrådirektören eller förste byråsekreteraren hos civilbefälhavaren att medverka som föredrags­ hållare, diskussionsinledare, speluppläggare etc. Detta kräver arbetsinsatser även i form av förberedelser. Sådana konferenser och överläggningar hålles vanligen utanför kansliorten. I detta sammanhang framhålles att civilbefäl­ havare och militärbefälhavare — med vilken civilbefälhavaren närmast har att samverka — i fred f. n. har gemensam kansli/stabsort endast i ett av de fem civilområdena. Med nuvarande förläggning av militärbetälsstaberna och system för utseende av civilbefälhavare skulle gemensam lokalisering icke ens teoretiskt kunna erhållas i mer än tre fall. Civilbefälhavarna synes enligt utredningen på senare år i allt större ut­ sträckning ha erhållit sådana uppgifter, som motsvarar deras ledande ställ­ ning på det regionala planet och utredningen anser det på goda grunder kun­ na antagas att deras uppgifter och befogenheter i krig men även i fred kom­ mer att ytterligare utvidgas. Med hänsyn till det anförda bedömes civilbefäl­ havarnas fredsorganisation, med två fast anställda tjänstemän i varje civilområde, ha alltför liten kapacitet och elasticitet för att på längre sikt kunna bemästra den ökande arbetsvolymen. I detta sammanhang berör utredningen även frågan om rekrytering av personal till civilbefälhavarnas fredskanslier. Från flera synpunkter anses det vara en fördel om dessa tjänster kunde inordnas i den ordinarie karriä­ ren för länsstyrelsejurister. Byrådirektör stjänsterna hos civilbefälhavarna bör enligt utredningens mening icke vara sluttjänster, emedan det arbete som följer med denna befattning är av sådan art att det endast i undantags­ fall kan vara lämpligt att personer, som närmar sig pensionsåldern, uppe­ håller densamma. De befattningshavare, med vilka byrådirektörerna när­ mast har att samverka på den militära regionala nivån — stabschefer vid militärbefäl sstaber — är vanligen i 40—50-årsåldern och bytes regelmässigt vart tredje år.

62 Kungi. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

2. Länsstyrelserna

Utredningen finner, att länsstyrelseorganisationen vunnit stadga på total­ försvarets område. Länsstyrelsernas krigsorganisation har fortlöpande revi­ derats. Deras uppgifter i krig har fastställts genom krigsinstruktionen den 12 januari 1962. Länsstyrelsernas fredsorganisation synes utredningen tillåta ett grundligt planläggningsarbete inom totalförsvarets civila sektor. Efter vissa uttalanden om länsstyrelsernas krigsorganisation konstaterar utredningen, att länsstyrelsernas administration i fred för handläggning av totalförsvarsärenden nyligen översetts. Sålunda har civilförsvarssektionerna omorganiserats den 1 juli 1960 och allmänna beredskapsdetaljen tillkommit den 1 juli 1962. Statskontoret har nyligen redovisat en undersökning rörande främst civilförsvarssektionernas organisation med hänsyn till utvecklingen under de senaste åren. 1 sammanhanget har även problematiken rörande de allmänna beredskapsdetaljernas verksamhet och organisation behandlats. Frågan om behovet av militärt utbildad personal (militärassistenter) vid länsstyrelserna är föremål för särskild utredning. Under förhandenvarande omständigheter har för svar sledningsutredningen icke funnit skäl att närma­ re granska hithörande problem.

3. Kommunikation* verk en

Den organisation, som byggts upp inom kommunikationsverken för hand­ läggning av totalförsvarsärenden, finner utredningen i stort sett ändamåls­ enlig och riktig. Detta gäller organisationen såväl i fred som i krig. En brist konstateras emellertid vara, att kommunikationsverkens regionala indel­ ningar icke stämmer överens vare sig inbördes eller med civilområdes- och länsindelningen. Från totalförsvarets synpunkt är det självfallet av stort intresse, att skiljaktigheterna är så små som det är möjligt med hänsyn till företagsekonomiska och kommunikationstekniska synpunkter. Så vitt försvarsledningsutredningen kunnat finna är de skiljaktigheter i indelningshänseende, som för närvarande föreligger, icke större än att olägenheterna därav i stort sett kan elimineras genom ett noggrant fredstida förberedelse­ arbete på totalförsvarets område.

Yttranden

Utredningens bedömningar har icke givit remissmyndigheterna anledning till erinran utom i vad avser synpunkterna på fortifikations- och byggnadsförvaltningens ledning. En sammanfattning av re­ missyttrandena i denna fråga lämnas under kap. VII.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961 63

VI. Val av huvudalternativ

Överbefälhavarens till utredningen redovisade alternativ för krigsmaktens regionala ledning och indelning

Som förut angivits har överbefälhavaren funnit det vara angeläget att söka skapa en för allt slags operativ verksamhet enhetlig regional ledning i såväl fred som krig. Med utgångspunkt i principen enhetlig ledning i ledningsnivån närmast under central instans har överbefälhavaren dels granskat nuvarande ordning, dels skisserat och granskat två hypotetiska studiealternativ, av vilka det ena bygger på en enhetlig indelning i tre regioner och det andra på en enhetlig indelning i sex regioner. Överbefälhavaren har vid sin granskning funnit dels att den eftersträvade enhetliga allmänoperativa ledningen icke kan upp­ nås enbart genom modifieringar av nuvarande ordning, dels att båda studie­ alternativen har bestämda nackdelar och därför icke kan komma i fråga i sina renodlade former. Överbefälhavaren har undersökt huruvida dessa nack­ delar kan elimineras eller minskas genom modifieringar av alternativen. Han har funnit att så kan ske och att båda studiealternativen i sin modifierade form eliminerar de mest framträdande bristerna i nuvarande ordning, i det att det operativa krigsförberedelsearbetet och den allmänoperativa ledningen inom en region åvilar en regional chef, som i allt väsentligt samordnar de fackmässiga ledningsinstansema genom befäl. Treregionsalternativets mest framträdande nackdelar är, att chefen för nordregionen skulle ha att förbereda och i krig kunna komma att leda två större deloperationer samt att samverkan mellan det militära och det civila försvaret skulle möta svårigheter. Den förra nackdelen anses kunna elimi­ neras genom att Norrland uppdelas på två regioner. Alternativet blir alltså ett fyraregionsalternativ. Den senare nackdelen bedöines kunna minskas ge­ nom att regionchefens uppgift att från krigsmaktens sida samordna den militära verksamheten med den civila decentraliseras till de i alternativet förutsatta armékommandocheferna och (eller) att den civilbefälhavare, som har sin uppehållsplats närmast regionchefen, ges direktivrätt gentemot den andre civilbefälhavaren inom regionen. Sexregionsalternativets främsta nackdel — att regionerna är för små för effektiv ledning av luftförsvaret — anses kunna elimineras genom att vissa regionchefer i luftoperativt hänseende ges direktivrätt gentemot andra. Svå­ righeterna med att flygvapnets förbandsproducerande verksamhet skulle le­ das av sex regionchefer kan elimineras genom att denna verksamhet ledes endast av vissa regionchefer. Vid en jämförelse mellan de sålunda modifierade alternativen finner över­ befälhavaren att skillnaderna alternativen emellan har minskats. I båda al­ ternativen kvarstår vissa brister alltjämt, överbefälhavaren har även funnit

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

att båda alternativen medför ett i förhållande till nuläget ökat personalbehov i såväl krigs- som fredsorganisationen. Det ökade behovet av kvalificerad personal i krigsorganisationen bedömes i båda alternativen i viss män kunna tillgodoses dels från de delar av försvarsgrensstaberna som i nu gällande planer avses överföras till försvarsstaben, dels genom att samverkansofficerarna vid nuvarande regionala staber tages i anspråk. Det ökade behovet av kvalificerad personal i fredsorganisationen har i överslagsmässiga personal­ beräkningar bedömts vara större i det modifierade treregionsalternativet än i det modifierade sexregionsalternativet. Efter en jämförande granskning av de båda modifierade studiealternativen uttalar överbefälhavaren avslutningsvis, att han bedömer det icke vara möj­ ligt att med enbart studiealternativen som grund framlägga slutliga förslag rörande t. ex. områdesindelning, de regionala chefernas ansvars- och lydnadsförhållanden, stabernas organisation m. in. För att så skall kunna ske, erfordras enligt överbefälhavaren praktiska försök och därav betingade del­ utredningar. Mot denna bakgrund föreslås tre års försöksverksamhet, för­ lagd till Mellansverige och Övre Norrland.

Utredningens synpunkter i anslutning till överbefälhavarens studiealternativ och förslag om försöksverksamhet

Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning, att vart och ett av de skisserade studiealternativen har bestämda nackdelar och att dessa är så stora, att intet av alternativen kan komma i fråga i sin ursprungliga form. Utredningen anser också i likhet med överbefälhavaren, att båda studiealter­ nativen likväl efter de antydda modifieringarna eliminerar de mest framträ­ dande bristerna i nuvarande ordning men att vissa brister i alternativen kvarstår. Rörande överbefälhavarens förslag om viss försöksverksamhet anför ut­ redningen följande. När utredningen hösten 1962 hade att ta ställning där­ till, konstaterade utredningen att den föreslagna handlingslinjen —• under förutsättning att försöksverksamheten komine att ge det erforderliga ytter­ ligare underlaget för statsmakternas beslut och att överbefälhavarens förslag icke ansåges böra överlämnas till en parlamentarisk kommitté för bered­ ning — kunde beräknas innebära följande ungefärliga tidsplan för lösandet av frågan om krigsmaktens, och därmed totalförsvarets, regionala ledning.

ÖB förslag till Konungen, remissbehandling, propositionsarbete . . . . a/4 »

Tid mellan beslut och beslutets ikraftträdande (ev. ny- eller tillbygg­

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 65

Det skulle alltså med överbefälhavarens förslag till handlingslinje kunna dröja omkring sex år innan enhetlig regional ledning i krig och fred bleve eu realitet. Om Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen skulle komma att före­ gås av frågans beredning genom en parlamentarisk kommitté, finge härför beräknas ytterligare uppskattningsvis ett år. Med hänsyn dels till att såväl statsmakterna som militära och civila myndigheter ansåge det angeläget att en enhetlig regional ledning komme till stånd, dels till den osäkerhet som un­ der huvuddelen av den ifrågavarande perioden skulle komma att vidlåda planläggning för totalförsvarets ledning ansåg utredningen att en så stor tidsfördröjning icke borde tagas, såvida den icke vore oundgängligen nöd­ vändig. Härvidlag konstaterade utredningen att frågan om ökad samordning av krigsmaktens regionala ledning varit föremål för omfattande undersök­ ningar i skilda sammanhang. Utredningen ansåg att de nämnda undersök­ ningarna, kombinerade med utredningens egna studier borde lämna tillräck­ ligt underlag för principiella ställningstaganden. En försöksverksamhet skulle då kunna begränsas till att avse vissa bestämda, relativt begränsade frågor inom ramen för en lösning vars huvudkaraktär vore bestämd.

Utredningens uppfattning, att tillräckligt underlag skulle finnas för vissa principiella ställningstaganden, grundade sig på följande överväganden. Be­ hovet av enhetlig allmänoperativ ledning i instansen närmast under den cen­ trala var fullt klarlagt, överbefälhavaren och utredningen hade här samma uppfattning, överbefälhavarens båda modifierade studiealternativ elimi­ nerade de mest framträdande svagheterna i nuvarande ordning. I fråga om Norrland räknades i båda alternativen med samma regionsindelning. Båda alternativen måste i fråga om Norrland även innebära i princip samma led­ ningsorganisation. Skillnader alternativen emellan förelåg därför endast i södra delen av landet, och som tidigare nämnts hade alternativen efter mo­ difieringar närmats till varandra. Med utgångspunkt i vad sålunda anförts bedömde utredningen den reella skillnaden mellan överbefälhavarens mo­ difierade studiealternativ inte vara större än att det borde vara möjligt att finna en lösning, som skulle minska även de kvarvarande nackdelarna hos alternativen. Utredningen beslöt att företaga de ytterligare undersök­ ningar som erfordrades härför och utförde i detta syfte bl. a. ett tjugotal delutredningar med biträde av experter.

Utredningens val av huvudalternativ

Som utgångspunkt för sitt arbete valde utredningen överbefälhavarens modifierade »sexregionsalternativ>. De viktigaste motiven härför var föl­ jande. Fyraregionsalternativct (det modifierade treregionsalternativet) innebar att i Syd- och Mellansverige infördes eu ny ledningsinstans — en högsta re- :t —-Biliang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

66 K ungt. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

gional instans. Detta ansåg utredningen medföra — utöver de nackdelar som redovisats av överbefälhavaren -— i krig fördröjningar av såväl order från som rapporter och framställning­ ar till överbefälhavaren med därav följande olägenheter av skilda slag, i fred merarbete främst i fråga om operativt krigsförberedelsearbete. I fråga om sjöopera tiv verksamhet innebar även sexregionsalternativet att en ny ledningsinstans infördes. Därvidlag påpekar utredningen dock att nuvarande marinkommandostaber i vissa hänseenden i sig förenar två ledningsinstanser.

Fyraregionsalternativet anser utredningen innebära, att överbefälhava­ ren i vad gäller Syd- och Mellansverige i alltför hög grad överlåter på re­ gionala chefer såväl operativt krigsförheredelsearbete i fred som ledning av operativ verksamhet i krig. I fråga om förhållandena i krig anges i överbefälhavarens studie att över­ befälhavaren — så länge hans ledning kan göra sig gällande — har möj­ ligheter att ingripa inom en storregion. Ett sådant ingripande synes emel­ lertid utredningen stå i motsats till en väsentlig princip för ledningsverk­ samhet, nämligen att en högre chef ställer uppgifter, tilldelar resurser och följer verksamheten men icke onödigtvis ingriper i den lägre chefens verk­ samhet, i varje fall icke genom att ställa uppgifter direkt till denne under­ ställda chefer. I fred anses alternativet icke möjliggöra att vår nya och kvalificerade försvarsstab utnyttjas på rationellaste sätt. Under överbefälhavaren (och därmed försvarsstaben) ställes endast fyra operativa chefer, chefen för attackeskadern icke medräknad. Detta kan innebära en misshushållning med den begränsade tillgången på kvalificerad stabspersonal, framför allt olika slag av specialister. Sådana måste finnas i försvarsstaben i huvudsak obe­ roende av antalet överbefälhavaren direkt underställda chefer, framhåller utredningen. Antalet och storleken av regionerna bör enligt utredningens uppfattning avpassas så, att regional chef får det område och de resurser, som erfordras för att under överbefälhavaren i krig kunna självständigt leda en delopera­ tion, men icke onödigtvis belastas med att vid sidan härom leda jämväl annan väsentlig verksamhet. I fred bör regionchef om möjligt ha att plan­ lägga för endast en deloperation. Samordning mellan olika deloperationer bör ankomma på överbefälhavaren.

Fyraregionsalternativet räknar med att i Syd- och Mellansverige region­ cheferna skall till armékommandocheferna decentralisera uppgiften att i vad på krigsmakten ankommer samordna det militära försvaret med det civila och (eller) att vissa civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot annan civilbefälhavare.

Kiuigl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 67

Utredningen anser att den på regionala chefer ankommande samordning­ en mellan det militära och det civila försvaret är av väsentlig betydelse. Denna samordning kan i många lägen resultera i gemensamma beslut av avgörande karaktär. Med denna utgångspunkt finner utredningen det icke vara lämpligt att regionchef till underställda chefer decentraliserar uppgif­ ten att inom krigsmakten svara för samordningen mellan det militära och det civila försvaret. Utredningen anser sig icke heller kunna förorda att vissa civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot annan civilbefälhavare. En så­ dan ordning skulle innebära, att vi även på civil sida i praktiken skulle få ytterligare en ledningsinstans. Det skulle också vara svårt för civilbefäl­ havare att i fred förvärva sådan kännedom om ett annat civil område och i krig så följa läget inom detta, att han hade erforderligt underlag för att kunna lämna direktiv. Därest regionala chefer måste ges befogenheter även utanför sitt eget ansvarsområde, bör dessa vara så begränsade som möjligt. Det synes utredningen därför vara i princip lämpligare, att vissa region­ chefer — såsom förutsättes i det modifierade sexregionsalternativet — ges befogenheter och skyldigheter även utanför den egna regionen i fråga om vissa begränsade delar av den luftoperativa verksamheten, än att vissa civil­ befälhavare ges direktivrätt gentemot andra civilbefälhavare inom den breda sektor av totalförsvaret som det civila försvaret representerar. Det är utredningens uppfattning, att det modifierade sexregionsaltemativet, enligt vilket samverkande regionchef och civilbefälhavare kan ges geografiskt sammanfallande ansvarsområden, bättre än fyraregionsalternativet möjliggör samordning mellan det militära och det civila försvaret.

Nuvarande fredsorganisation har i olika sammanhang anmälda, men icke tillgodosedda behov samt vakanser i förhållande till gällande organisations­ planer. På grund av den ojämna åldersfördelningen inom samtliga försvars­ grenars officerskårer torde det totala antalet officerare i »stabstjänstålder» komma att minska under kommande 10-årsperiod. Utredningen anser det därför vara nödvändigt att välja ett alternativ, som är genomförbart med i huvudsak de personaltillgångar, som disponeras i nuvarande regionala staber. Indelning och ledningsorganisation har ett klart inbördes sammanhang. Överbefälhavaren har också bedömt treregionsalternativets stora regioner kräva en annan ledningsorganisation än sexregionsalternativets mindre. Skillnaderna mellan alternativen — sådana de skisserats av överbefälhava­ ren —- framgår av följande tabell, i vilken även de modifierade alternativens ledningsorganisation redovisats (ledningsorgan i nuvarande ordning som av överbefälhavaren förutsatts i huvudsak oförändrade redovisas icke). Som framgår av tabellen kräver tre- och fyraregionsalternativen ett be­ tydligt större antal högre staber än sexregionsalternativets och därmed na­ turligen också en större personalåtgång, överbefälhavaren har i studieal-

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 69

att i ett utgångsläge alla regionchefer ges möjligheter att på ett tillfreds­ ställande sätt leda alla slag av stridskrafter eller ges ett odelat befäl över alla stridskrafter grupperade (baserade) inom den egna regionen. Alla re­ gionchefer kan därför icke samtidigt utöva allmänoperativ ledning, om med detta begrepp avses ledning av alla slag av stridskrafter eller alla slag av operativ verksamhet. Ledning av allmänoperativ verksamhet i nyssnämnda betydelse är emellertid icke något självändamål; det väsentliga är att varje regionchef har resurser att i varje läge utöva den ledning som just då krävs av honom.

Utredningens synpunkter i fråga om benämningar på chefer och staber m. m. i det modifierade sexregionsalternativet

Den av överbefälhavaren brukade termen region och därav bildade sam­ mansättningar — regionchef, regionstab — har utredningen betraktat som arbetsnamn, vilka icke oförändrade kan föreslås fastställda som officiella benämningar. Detta anser utredningen följa redan därav, att de icke ut­ trycker någon anknytning till krigsmakten. En sådan anknytning erhålles enligt utredningens mening lämpligast genom prefixet »militär-», som all­ mänt användes i namn på organisationer m. m. inom krigsmakten vilka icke är hänförliga till någon viss försvarsgren (så t. ex. militärledning, militär­ högskola, militärmusik, militärterritoriell). Vid valet mellan olika benäm­ ningar på de sex delar, i vilka riket militärterritoriellt sett skall indelas, och på motsvarande chefer och staber har utredningen funnit systematiska skäl tala för »militärområde», »militärbefälhavare» och »militärbefälsstab». Härvid har utredningen bl. a. fäst avseende vid att en lämplig samordning erhålles med benämningarna civilområde och civilbefälhavare. Utredningen förklarar sig vara medveten om att även andra synpunkter kan läggas på förevarande terminologiska spörsmål. Bland annat har utredningen disku­ terat benämningen militärregion, vilken dock skulle förutsätta ändring av civilområde till civilregion för att ernå önskvärd enhetlighet. Utredningen föreslår att områdena numreras från söder mot norr. Ef­ tersom varje civilområde bör ha samma nummer som motsvarande mili­

tärområde, måste nuvarande II. —V. civilområdena omnumreras.

överbefälhavaren har i sexregionsalternativet räknat med en ledningsinstans benämnd sjökommando. Även försvarsledningsutredningen har fun­

nit, att i vissa militärområden (I., II. och III.) bör redan i fred finnas en

särskild ledningsinstans under militärbefälhavaren för vissa uppgifter av­ seende flottan. Särskilda undersökningar rörande de arbetsuppgifter, som medför behov av en dylik ledningsinstans, visar att dessa uppgifter i krig

blir ganska olikartade mellan I. och II. militärområdena, å ena sidan, och III. militärområdet, å den andra. Däremot blir fredsuppgifterna tämligen

enhetliga. Utredningen, som framlägger mera detaljerade förslag rörande

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

uppgiftsfördelning och organisation endast för förhållandena i fred, anser att ifrågavarande ledningsorgan bör få samma benämning i alla tre mili­ tärområdena. Benämningen sjökommando synes därvid mindre lämplig. Utredningen har funnit »örlogsbas» vara en adekvat benämning särskilt i I. och II. militärområdena, medan i III. militärområdet även »örlogskommando» möjligen skulle kunna komma i fråga. Utredningen har stannat för att i fredsorganisationen bör användas den enhetliga benämningen örlogsbas.

Yttranden

Remissmyndigheterna har lämnat utredningens val av huvudal­ ternativ utan erinran, överbefälhavaren framhåller i detta samman­ hang, att utredningens förslag bör kunna utgöra erforderligt underlag föl­ en ^organisation av den regionala ledningen. Utredningens förslag till benämningar på regionala områ­ den, chefer och staber biträdes inte av överbefälhavaren, som erinrar om att den nya regionala ledningsorganisationen skapas genom en sammanslagning av nuvarande högre regionala chefers ansvarsområden och huvuddelarna av deras stabsresurser. Detta anses tala för i förhållande till nuläget andra benämningar, överbefälhavaren föreslår därför, att områdena benämnes militärregioner och staberna militärregionstaber. Av praktiska skäl anses vidare militärregionerna böra bibehålla nuvarande numrering, varvid motsvarande civilområden förutsättes erhålla överensstämmande be­ nämningar. Statskontoret har däremot inte funnit anledning till erinran mot utred­ ningens förslag i detta hänseende, och civilbefälhavaren i första civilområ­ det anser, att ett bibehållande av benämningarna militärområde och mili­ tärbefälhavare vore fördelaktigt, eftersom de har vunnit allmän hävd. Av samma skäl finner civilbefälhavaren det tveksamt, om den föreslagna om­ numreringen av militär- och civilområdena skall genomföras. För en sådan åtgärd talar dock enligt civilbefälhavarens mening den bättre systematise­ ring, som därigenom skulle åstadkommas. En rad remissinstanser, bland dem försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, civilbefälhavarna i tredje och femte civilområdena samt länsstyrelserna i Östergötlands, Hal­ lands, Älvsborgs och Örebro lån, ställer sig tveksamma till eller avvisar den föreslagna omnumreringen av militär- och civilområdena. Som skäl härför anföres i huvudsak att en sådan ändring skulle medföra praktiska omställ­ ningssvårigheter, risker för missförstånd och onödiga kostnader. Civilför­ valtningen framhåller i detta sammanhang, att det från skilda synpunkter vore bättre, om ett annat benämningssystem än nummerbeteckningar kunde väljas.

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

till sin huvuddel vara baserade på fastlandet och ha uppgifter för försvar även av detta. Dessa sistnämnda stridskrafter bör därför lyda under befälhavare på fastlandet. Detta utesluter icke att enheter av vissa sådana stridskrafter för visst uppdrag eller för viss tid kan underställas befälhavaren på Gotland. Gotlands läge öster om gränsen mellan I. och III. militärområdena gör att öns försvar kommer att påverka såväl norra delen av I. militärområdet som södra delen av III. militärområdet. Med hänsyn dels till den betydelse som öns försvar har för vår rörelsefrihet på och över Gotska sjön, dels ock till lydnadsförhållanden, basering m. m. för tidigare åsyftade sjö- och flygstrids­ krafter anses det dock motiverat att hänföra Gotland, Gotska sjön och östra Mellansverige till ett allmänoperativt verksamhetsområde. Vid insats av sjö- och främst flygstridskrafter för ingripande till försvar av Gotland är det av väsentlig betydelse, att beslut och order om sådan insats kan komma till stånd snabbt och utan omgång. Utredningen kan icke finna annat än att de bästa förutsättningarna härför erhålles om ansvaret åvilar den chef som kommer att ha de erforderliga resurserna, nämligen befäl­ havaren för III. militärområdet. Från dessa synpunkter kommer, enligt ut­ redningens uppfattning, den av överbefälhavaren föreslagna ordningen att skapa gynnsammare betingelser för Gotlands försvar än de nuvarande. Ehuru Gotland allmänoperativt hänger främst samman med östra Svea­ land, har Gotland dock en militärgeografisk särställning, som måste beaktas. Utredningen förutsätter därför, liksom överbefälhavaren gjort i sina förslag, att den markoperativa avvägningen av styrkeförhållanden mellan fastlandet och Gotland alltfort görs av överbefälhavaren. Utredningen framhåller, att härmed självfallet icke åsyftas någon inskränkning i de befogenheter att leda den operativa verksamheten inom krigsmakten och att i krig göra till­ fälliga ändringar i den militärterritoriella indelningen, som tillkommer över­ befälhavaren enligt hans instruktion. Med stöd av dessa befogenheter kan överbefälhavaren exempelvis, om det under krig skulle uppkomma ett läge som anses påkalla detta, ställa befälhavaren på Gotland direkt under sitt befäl. De särskilda omständigheter, som kan åberopas i fråga om Gotland, för­ anleder enligt utredningen att befälet på ön såväl i fred som i krig bör föras av en så kvalificerad chef som en generalmajor. Utredningen är också av den uppfattningen att ledningsorganisationen på Gotland måste förstärkas. För­ slag härom redovisas i det följande (under VIII).

De föreslagna militärområdesgränserna ansluter sig till länsgränser med följande undantag. (1) Gränsen mellan V. och III. militärområdena delar Gävleborgs län. (2) östra delen av gränsen mellan III. och I. militärområdena delar Kal­ mar län, liksom i nuläget. Härom anför försvarsledningsutredningen följande.

Kungt. Maj:ts proposition nr 109 år 1964 73

Överbefälhavaren, som mycket bestämt uttalat sig för principen om över­ ensstämmelse mellan militärterritorieli och civiladministrativ indelning, har likväl ansett sig böra föreslå att den militärterritoriella indelningen inom ifrågavarande områden skall avvika från nuvarande länsindelning. Försvarsledningsutredningen har noggrant studerat motiven härför och är ense med överbefälhavaren om att operativa krav klart talar för dennes förslag. Försvarsledningsutredningen framhåller i detta sammanhang som sin uppfattning, att gränsen mellan I. och II. militärområdena bör gå tvärs igenom Halland, någonstans i höjd med Falkenberg. Med hänsyn till att nu arbetande utredning rörande länsindelningen kan komma att förorda änd­ ringar i denna indelning, som berör Halland, vill försvarsledningsutred­ ningen likväl icke föreslå en ändring nu av militärområdesgränsen. Betingel­ serna för att få en framtida gemensam militärområdes- och länsgräns redan från början dragen i sin exakta och slutliga sträckning torde bli bättre, anser utredningen, om resultaten av länsindelningsutredningens arbete avvaktas än om en ny militärområdesgräns fastlägges redan nu. Försvarsledningsut­ redningen har meddelat länsindelningsutredningen sin uppfattning röiande från totalförsvarets synpunkt lämpliga länsgränser.

Yttranden

Här torde först böra nämnas att några remissmyndigheter, bl. a. arbets­ marknadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, järnvägsstyrelsen, statspolisintendenten, Sveriges lantbruksförbund samt Svenska arbetsgivareförening­ en och Sveriges industriförbund, generellt förklarat sig biträda eller icke ha något att erinra mot utredningens förslag. Det övervägande antalet övriga remissinstanser accepterar i allt väsentligt utredningens principiella be­ dömningar och förslag. Som exempel härpå må nämnas att civilbefälhavaren i fjärde civilområdet anser, att utredningen presenterat en utomordentligt förnämlig lösning av de betydelsefulla och komplicerade problemen rörande totalförsvarets regionala ledning. Utredningens ställningstagande till de olika frågorna är enligt civilbefälhavarens mening välgrundade och framsynta.

Den av utredningen angivna grundprincipen om gemensamma gränser i den regionala indelningen för det militära och civila försvaret biträdes av samtliga remissinstanser, som uttalat sig på denna punkt, bl. a. överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets forskningsanstalt, generalpoststyrelsen, sjöfartsstyrelsen, Sveriges Radio AB, statskontoret, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnåmnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och samtliga civilbefälhavare. Såsom tidigare redovisats har remissmyndigheterna inte heller funnit anledning till erinran mot utredningens val av huvud- ,‘S —Bihang till riksdagens protokoll 1904. 1 samt. Nr 109

74 Kungl. Maj.ts proposition nr JOD dr 1

alternativ, varav följer att den föreslagna indelningen i sex militär- och sex civilområden i stort sett godtages. Avvikande uppfattningar redovisas dock i vissa gränsdragningsfrågor. Länsindelningsutredningen uppger sig ha full förståelse för värdet av överensstämmelse mellan militär- och civilområdenas gränser. Enligt utred­ ningens direktiv skall emellertid ett flertal andra synpunkter beaktas. I den mån sådana synpunkter skulle starkt tala för en annan utformning av länen än den som skulle vara mest lämplig med tanke på totalförsvarets önskemål, är det enligt utredningens uppfattning ofrånkomligt, att dessa synpunkter måste ges företräde. Utredningens arbete har ännu icke framskridit så långt, att utredningen ens preliminärt kunnat taga ställning till frågan om länens storlek och antal. Utredningen kan därför inte utsluta, att dess blivande förslag kan komma att förete avvikelser i förhållande till försvarsledningsutredningens förslag beträffande militär- och civilområden. Utredningen kommer emellertid att noga överväga de önskemål om ändring av den nu­ varande länsindelningen i vissa fall, som försvarsledningsutredningen fram­ fört. Då dessa avvikelser är motiverade av tungt vägande militära skäl, har länsindelningsutredningen icke något att erinra mot att de framlagda för­ slagen nu genomföres. Förslaget att Gotland skall inlemmas i III. militär-(civil-)området tillstyrkes av överbefälhavaren, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilbefälhavaren i fjärde civilområdet och 1962 års förs vars sjukvårdsutredning. Länsstyrelsen i Gotlands län avstyrker däremot Gotlands inlemmande i militärområde och ansluter sig i stället till ett av militärbefälhavaren för nuvarande VII. mili­ tärområdet framlagt förslag, att Gotlands militära försvarsorganisation un­ der beteckningen Gotlands militärkommando skall kvarstå med nuvarande lydnadsförhållanden och att frågan om en eventuell ändring av dessa prö­ vas först sedan omorganisationen genomförts och ytterligare erfarenheter vunnits. De av utredningen i vissa fall förordade avvikelserna från gäl­ lande länsgränser har föranlett principiella erinringar från några remissinstanser. Sålunda anför civilbefälhavaren i tredje civilområdet, att utredningens förslag framstår som orealistiskt i de fall indelningen avser att från ett län till ett angränsande överföra vissa områden. Civilbefälhava­ ren anser, att en ändring av civiladministrativa gränser i ett skede, då totallörsvaret skall krigsorganiseras och genomföra omfattande utrymningar m. in., måste medföra sådana organisatoriska olägenheter, att den blir till skada i stället för till nytta. Civilbefälhavaren i femte civilområdet och läns­ styrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter i gemensamt yttrande, om tillräck­ ligt underlag föreligger för att en klar bild skall erhållas av de svårigheter, som måste uppstå på civil sida vid en delning av län. Civilbefälhavaren och länsstyrelsen anser därför, att en förnyad prövning av gränsdragningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 75

för militär- och civilområden» bör verkställas, innan slutgiltigt fastställande äger rum. Likartade synpunkter anföres av länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län, varvid bl. a. framliålles, att gränsdragningen i avvaktan på en kommande allmän revidering av länsgränserna bör ske enligt gällande länsgränser, såvida icke absolut tvingande operativa skäl nödvändiggör en gränsdragning enligt utredningens förslag. Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår — under framhållande av att länen måste betraktas som organiska enheter, som icke under orostider kan brytas sönder, utan att detta förorsakar allvarliga rubbningar i administra­ tionen — att tanken på att i ett krigsfallsläge företaga ifrågavarande indelningsändringar avskrives. Utredningens förslag beträffande Gävleborgs län accepteras av överbefälhavaren, generalpoststyrelsen, länsstyrelsen i Uppsala lån och — såsom en provisorisk lösning — av beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser det däremot orealis­ tiskt. Endast två alternativ synes enligt civilbefälhavaren kunna övervägas, nämligen antingen att blivande femte civil-(militär-)området utgöres en­ bart av Västernorrlands och Jämtlands län eller också att till området föres hela Gävleborgs län. Synnerligen starka skäl talar enligt civilbefälhavaren för sistnämnda lösning. Skulle länsindelningsutredningen resultera i en ändrad indelning beträffande Gävleborgs län, anser civilbefälhavaren, att frå­ gan om justering av civil-(militär-)områdets gränser får upptagas till nytt övervägande. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet anser, att Gävleborgs län är en väl sammansvetsad enhet. Om militära och operativa skäl talar för att huvuddelen av länet skall tillföras det nya III. militärområdet, bör länet i sin helhet enligt civilbefälhavaren överföras dit. Civilbefälhavaren i femte civilområdet och länsstyrelsen i Kopparbergs län konstaterar, att en nära samverkan och samordning mellan Gävleborgs och Kopparbergs län torde komma att krävas, oavsett om Gävleborgs län ingår i det föreslagna tredje eller femte civilområdet. Samordningen med Koppar­ bergs län behandlas också av länsstyrelsen i Gävleborgs län, som konstaterar, att länsstyrelsen tidigare ansett, att det kunde vara motiverat att överföra länet till nuvarande V. militär-(civil-)området, vilket skulle underlätta sam­ ordningsproblemen. Länsstyrelsen har också efter samråd med företrädare för II. och V. militärområdena tyckt sig förslå, att det icke vore oförenligt med de militära kraven, att hela Gävleborgs län inordnades i något av de föreslagna V. eller IV. militär-(civil-)områdena. Då utredningens förslag inte medför några som helst fördelar för länets del, bör det enligt länsstyrel­ sens mening icke genomföras. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län fin­ ner utredningens förslag på denna punkt så orealistiskt, att det icke hör upp­ lagas som elt alternativ. Som skäl härför anföres att förslaget från civil syn­ punkt är behäflat med allvarliga olägenheter, som främst kommer att göra sig gällande, då det civila samhället skall övergå till krigsorganisation.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

Utredningens förslag i fråga om Kalmar län biträdes av överbefäl­ havaren, civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, generalpoststyrelsen och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, i sistnämnda fall dock endast som ett provisorium i avvaktan på en ny länsindelning. Även länsstyrelsen i Kalmar län, som bedömer det lämpligt, att den civila och militära verk­ samheten samordnas helt inom civil- och militärområde, tillstyrker utred­ ningens förslag. Civilbefälhavaren i första civilområdet anser, att inga gränsändringar bör genomföras, innan länsindelningsutredningens arbete är klart. I konsekvens härmed bör enligt civilbefälhavaren nuvarande ordning kvarstå i norra delen av Kalmar län. I samband med behandlingen av gränsfrågorna rörande Gävleborgs och Kalmar län har — såsom redan i viss mån redovisats — utsträckningen av det föreslagna III. m i 1 i t ä r-(c i v i l-)o m r å d e t aktualiserats. Sålun­ da har statskontoret funnit, att detta betydelsefulla områdes stora och lång­ sträckta omfattning synes vara ägnad att inge vissa betänkligheter. Civil­ befälhavaren i femte civilområdet och länsstyrelsen i Kopparbergs län konstaterar, att det föreslagna tredje civilområdet kommer att omfatta sex hela län, och ifrågasätter mot bakgrund härav, om inte civilbefälhavarens uppgifter blir alltför omfattande. Enligt civilbefälhavarens och länsstyrel­ sens uppfattning bör därför utsträckningen av området bli föremål för ny prövning. Beträffande Hallands län framhåller överbefälhavaren, att frågan om delning av länet bör anstå, tills länsindelningsutredningen slutfört sitt arbete. Även civilbefälhavaren i tredje civilområdet finner det helt motiverat att avvakta länsindelningsutredningens resultat, innan slutlig gränsdragning sker inom Halland. Länsstyrelsen i Hallands län finner utredningens ställningstagande svår­ förståeligt, eftersom länets struktur är påfallande ensartad. Länet anses där­ för odelat böra föras antingen till I. eller III. militär-(civil-)området. Enligt länsstyrelsens uppfattning utgör emellertid Hallandsåsen en naturlig gräns i söder, och övervägande skäl anses därför tala för att länet, liksom hittills, inordnas i III. militär-(civil-)området. På grund härav motsätter sig läns­ styrelsen bestämt, att länet delas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att det förhållandet, att södra Halland av operativa skäl eventuellt skulle komma att avskiljas från det övriga militär-(civil-)området, icke utgör tillräckligt skäl för en ändrad gränsdragning. Från såväl operativ som administrativ synpunkt måste Hallandsåsen enligt länsslyrelsens mening betraktas som en naturlig gräns. Beträffande det föreslagna II. militärområdet, fram­ håller länsstyrelsen vidare, synes en utformning i enlighet med överbefäl­ havarens direktiv år 1953 till dåvarande militärindelningskommittén, inne­ bärande att till området även hänfördes delar av nuvarande V. militärom­ rådet, kunna diskuteras. En sådan indelning skulle enligt länsstyrelsen i hög grad underlätta samverkan i högre regional instans.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i 77

2. Militärbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation i krig

Utredningen

Utredningen anför att militärbefälhavare skall vara beredd att i krig lösa uppgifter enligt vad som angivits i det föregående. Den erinrar om att militärbefälhavarna därvid i nuvarande militärpolitiska läge ges krigsuppgifter i enlighet med nu gällande krigsplanläggning, vilket innebär att vissa militärbefälhavare kommer att få mera ansvarsfulla uppgifter och en större tilldelning av stridskrafter än andra. Några detaljerade förslag rörande ledningsorganisationen i krig framlägges icke av utredningen, som anser att detaljutformningen bör ankomma på överbefälhavaren och att denne efter vissa riktlinjer, bl. a. i fråga om krigsmaktens samverkan med det civila försvaret, därvid bör ges största möjliga handlingsfrihet. Utredningen förutsätter en ledningsorganisation i krig huvudsakligen i enlighet med vad som föreslagits i överbefälhavarens modifierade sexregionsalternativ. Denna organisation anges innebära i huvudsak följande.

Militärbefälhavare utövar under överbefälhavaren operativ ledning inom militärområdet och ett utanför territorialvattengränsen tilldelat operations­ område. I fråga om ledning av luftoperativ verksamhet ges vissa militär­ befälhavare efter gällande krigsplanläggning anpassade skyldigheter och befogenheter gentemot varandra, i stort sett enligt en särskild inom utred­ ningen verkställd delutredning, vilken i sammandrag redovisas i betän­ kandet. Direkt underställda militärbefälhavare är försvarsområdesbefälhavare och — inom vissa militärområden — fördelningschefer, chefer för örlogsbaser (inom III. militärområdet chefer för örlogskommandon), bevakningsområdeschefer samt chefer för vissa sjöstyrkor, sektorchefer och chefer för flygstridskrafter som icke ingår i sektorer, så­ som chefer för spanings- och attackförband, samt militärområdes- och, i vissa hänseenden, strategiska reserver. Militärbefälhavare är territoriell chef inom militärområdet och samverkar i denna egenskap med civilbefälhavare och övriga sidoordnade civila chefer. Under militärbefälhavare utövas territoriell verksamhet av försvarsområdes­ befälhavare och i vissa fall av fördelningschefer.

Chefer i lägre regional instans förutsättes av utredningen skola fullgöra följande uppgifter. Försvarsområdesbefälhavare leder under militärbefälhavare!! inom veder­ börligt försvarsområde dels territoriell verksamhet, dels slridsverksamhcten

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

på marken utom i eventuellt avdelade fördelningsområden, där denna verk­ samhet leds av fördelningschefer. Han ansvarar även för underhåll av samt­ liga förband inom försvarsområdet, oberoende av försvarsgrenstillhörighet, när det gäller för krigsmakten gemensamma förnödenheter och materiel. Undantag göres endast i de fall då så starka arméstridskrafter samlas att för­ delningar organiseras; i dessa fall tillkommer motsvarande ansvar fördelningschef beträffande hans fördélningsområde. Chef för »örlogskommando» (föreslagen benämning i krig på lednings­ organ som organiseras av Ostkustens örlogsbas) leder enligt militärbefäl­ havares bestämmande tilldelade sjöstridskrafters företag. Han leder även bas- och underhållstjänsten för underställda eller i övrigt i örlogskommandots baser baserade sjöstridskrafter. De landbaserade förbandens underhåll med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es däremot av för* svarsområdesbefälhavare. örlogsbaschef leder under militärbefälhavaren bas- och underhållstjänsten för sjöstridskrafter som är underställda militärbefälhavaren eller står under dennes operativa ledning. De landbaserade förbandens underhåll med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es däremot av försvarsområdesbefälhavare. örlogsbaschef leder under militärbefälhavaren minröjningsverksamheten inom och i anslutning till basområdena. Sektorchef leder under militärbefälhavaren inom vederbörlig sektor det aktiva luftförsvaret samt bas- och underhåll stjänst för jaktförsvaret och för militärbefälhavaren direkt underställda, inom sektorn baserade spanings-, attack- och transportflygförband. De inarkbundna förbandens underhåll med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es dock av försvarsområdesbefälhavare. Attackförbanden förutsättes skola ledas efter principer som utredningen redovisar i betänkandet.

Utredningen lämnar i betänkandet en kortfattad redogörelse för militärbefälsstabs krigsorganisation.

3. Militär befälhavares uppgifter i fred

Utredningen

Militärbefälhavares uppgifter i fred anger utredningen vara operativt krigsförberedelsearbete, förbandsproduktion och förvaltning. Utredningen anser att uppgifternas omfattning inom olika militärområ­ den kommer att variera avsevärt inom samtliga dessa huvudfunktioner, be­ roende bl. a. på militärområdenas geografiska läge och deras olika storlek. Rörande militärbefälhavares uppgifter i fråga om operativt krigsförbere­

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964 79

delsearbete framhåller utredningen, att militärbefälhavare skall under över­ befälhavaren förbereda de uppgifter som enligt gällande krigsfallsorder av­ ses skola tillkomma honom i krig. Detta förklaras innebära i huvudsak följande: Försvar mot invasion och aktivt luftförsvar skall förberedas av samtliga militärbefälhavare. Territoriell verksamhet skall förberedas av samtliga militärbefälhavare. Skydd av västkustimport samt hamnar och lastageplatser för denna även­ som godsets vidaretransport från dessa hamnar m. m. skall förberedas av befälhavaren för II. militärområdet.

Militärbefälhavares ansvar och uppgifter i fråga om ledning av förbandsproduktion redovisar utredningen på följande sätt. Militärbefälhavare skall under central instans leda mobiliseringen av alla krigsförband som mobiliserar inom militärområdet; för förband tillhörande militärbefälhavaren icke underställda mobiliseringsmyndigheter dock med begränsat ansvar enligt av överbefälhavaren utfärdade särskilda bestäm­ melser. Han skall även inför central instans vara ansvarig för mobiliseringsförberedelserna vid alla förband som mobiliserar inom militärområdet. I fråga om mobiliseringsmyndigheter, som mobiliserar förband inom hans militär­ område men icke är underställda honom, skall han dock ha ansvar endast i vissa angivna hänseenden. I övrigt skall ansvaret avila den militärbefäl­ havare som mobiliseringsmyndigheten är fredsunderställd. Militärbefälhavare skall själv icke vara mobiliseringsmyndighet. örlogsbaschef skall överta marinkommandochefs uppgift att vara mobiliserings­ myndighet för förband ur flottan. Rörande övrig förbandsproducerande verksamhet, som bör åvila militär­ befälhavare, anför utredningen följande.

Armén Samtliga militärbefälhavare ges det ansvar och de uppgifter i fråga om produktion av arméförband som åvilar nuvarande militärbefälhavare. Försvarsområdesbefälhavare och förbandschefer ur armén skall vara underställ­ da vederbörande militärbefälhavare. Utan någon begränsning av militärbefälhavarens ansvar inför chefen för armén bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till försvarsområdesbefälhavare och förbandschefer. Dessa chefer bör således sa självständigt som möjligt leda bl. a. all utbildning av grundläggande art. Utbildningsanstalter, som har karaktär av centrala skolor, bör liksom f. n. i utbildningshänseende lyda direkt under chefen för armén. »Befälhavaren på Gotland» bör — med arméförbanden på ön sig under­ ställda — i fråga om förbandsproduktion lyda direkt under chefen för armén.

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

Marinen Militärbefälhavarna för I., II., III. och V. militärområdena ges ansvar för produktion av förband ur marinen —- militärbefälhavaren för V. militär­ området jämväl för förband som mobiliserar inom VI. militärområdet — dock att militärbefälhavare i fråga om utbildning åläggs ansvar endast för övningar av operativ karaktär samt för samordning av frivilligutbildning. Örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer skall vara underställda veder­ börande militärbefälhavare, dock att chefen för Gotlands kustartilleriför­ svar skall vara underställd »befälhavaren på Gotland». I fråga om utbildning — utom övningar av operativ karaktär — samt därmed sammanhängande personal tjänst skall örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer dock lyda di­ rekt under chefen för marinen. Utan någon begränsning av militärbefälhavares ansvar inför chefen för marinen bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer. Chefen för kustflottan skall vara direkt underställd chefen för marinen. Cheferna för Karlskrona- och Bergaskolorna bör vara underställda chefer­ na för Sydkustens respektive Ostkustens örlogsbas men i fråga om centralt organiserad utbildning lyda direkt under chefen för marinen.

Flygvapnet Militärbefälhavarna för I. och III. militärområdena ges det ansvar och de uPPg^er i fråga om produktion av förband ur flygvapnet, som åvilar chefer­ na för nuvarande 2. och 3. flygeskadrarna. Flottiljchefer skall vara under­ ställda enligt samma ordning som f. n. Militärbefälhavaren för VI. militärområdet ges ansvar för produktion av flygförband för det egna militärområdet — F21 skall vara underställd — samt leder under chefen för flygvapnet utbildning och övningar samt där­ med sammanhängande personaltjänst vid F 4. Militärbefälhavaren för V. militärområdet ges ansvar för produktion av flygförband för det egna militärområdet — F 4 skall vara underställd — dock att chefen för F 4 i fråga om utbildning m. in. skall lyda under militär­ befälhavaren för VI. militärområdet. Utan någon begränsning av militärbefälhavarens ansvar inför chefen för flygvapnet bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till flottilj chefer. Dessa bör således så självständigt som möjligt leda bl. a. all utbildning av grundläggande art. De inspektörsuppgifter, som nu åvilar eskadercheferna, anses t. v. böra kombineras med uppgifterna att vara chefer för flygsektionerna, tillika f!yginsPektörer i I., III. och VI. militärbefälsstaberna samt med attackeskaderchefens uppgifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 dr 196b 81

Beträffande förvaltning, utom i fråga om befästningar och byggnader, an­ för utredningen att militärbefälhavare i princip skall som regional förvalt­ ningsmyndighet utöva ledning av och uppsikt över förvaltningen vid honom underställda förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser. Förvaltningsorganisationens nuvarande utformning i central instans samt kravet på en arbetstekniskt rationell fredsorganisation medför dock att vissa avsteg, i varje fall tills vidare, bör göras från denna princip. Militärbefäl­ havares uppgifter föreslås därför vara följande: (1) Militärbefälhavare leder intendenturförvaltningen vid underställda förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser. (2) Militärbefälhavare leder tygförvaltningen vid underställda försvars­ områden och förband ur armén. (3) Militärbefälhavares uppgifter i fråga om tygförvaltning vid under­ ställda förband ur marinen och flygvapnet begränsas t. v. till ledning av ope­ rativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet. Chefer för örlogs­ baser, kustartilleriförsvarschefer och flottilj chefer skall således ha en direkt förvaltningslinje till marin- respektive flygförvaltningen, i fråga om strilmaterielen över sektorflottilj. Därest en ökad samordning inom den centrala tygförvaltningens område kommer till stånd, kan det komma i fråga att militärbefälhavare ges ökade uppgifter inom marin- och flygförvaltningarnas ansvarsområden. (4) Militärbefälhavares uppgifter i fråga om sjukvårdsförvaltning begrän­ sas t. v. till ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyl­ dighet. Organisatoriska och personella förutsättningar bör tillskapas för att militärbefälhavare skall kunna i full utsträckning utöva ledningen av sjuk­ vårdsförvaltningen vid underställda förband. Förslag härom antages komma att framläggas av 1962 års försvarssjukvårdsutredning. Militärbefälhavares ledning av förvaltningen förutsättes skola innebära planläggande, reglerande, order-, direktiv- och anvisningsgivande samt kon­ trollerande verksamhet. Den verkställande och utövande förvaltningen bör bedrivas — utom i vad gäller vissa anslag för militärbefälsstabens egen verk­ samhet — vid militärbefälhavare underställda lokala förvaltningsmyndig­ heter. Militärbefälhavare skall till förvaltningsgrenschef -— »stabstygofficer», »stabsintendent» och »stabsläkare» — delegera rätten att besluta i sådana förvaltningsärenden, som icke är av större räckvidd eller där beslutet icke rubbar av militärbefälhavaren fastställd plan för medelshushållningen.

Granskningen av nuvarande ordning för fortifikations- och byggnadsförvaltningens ledning under central instans visar enligt utredningens uppfatt­ ning, att det finns anledning att ifrågasätta ändringar i denna ordning i olika hänseenden. Utredningen har emellertid ansett sig icke själv böra företaga de ingående och omfattande undersökningar, som skulle erfordras för att fram­

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 är 1964

lägga konkreta förslag i ämnet. Utredningen finner att sådana undersök­ ningar skulle ha sprängt ramen för dess verksamhet och förslag och föreslår därför, att en särskild utredning tillsättes för frågan om fortifikations- och byggnadsförvaltningens regionala ledning och organisation. Det är givetvis önskvärt, framhåller försvarsledningsutredningen, att resultaten av en så­ dan utredning föreligger i sådan tid att erforderliga ändringar kan genom­ föras samtidigt med dem som försvarsledningsutredningen föreslår. Vid den nya utredningen bör klarläggas, vilken kompetensfördelning som bör göras mellan den centrala och den regionala instansen med hänsyn till numera rådande förhållanden — bl. a. den centrala fortifikationsförvaltningens ny­ ligen genomförda omorganisation och tillkomsten av det s. k. tvåstegsförfarandet. För den verksamhet, som finnes böra äga rum regionalt, bör en­ hetlig ledning eftersträvas för samtliga försvarsgrenar. Att visst lednings­ ansvar därvid måste åvila de nya militärbefälhavarna torde vara klart, men det måste övervägas vilka slags ledningsfunktioner som bör ankomma på dem. Försvarsledningsutredningen anser det naturligt att militärbefälhavare skall lämna militärt underlag till beslut i byggnadsfrågor men finner det önskvärt, att de kan befrias från tekniskt och ekonomiskt ansvar för själva utförandet av nybyggnader, större iståndsättningsarbeten m. m. och att som följd därav organ för sådan verksamhet icke skall behöva ingå i militärbefälsstaberna. En lämplig lösning skulle enligt utredningen kunna vara, att bl. a. ifrågavarande uppgifter ankomme på särskilda, direkt under fortifikationsförvaltningen lydande regionala förvaltningsorgan. En nära samver­ kan mellan dessa organ och militärbefälen — varvid militärbefälhavarnas berättigade inflytande skulle vara säkrat — finge i så fall förutsättas.

Yttranden

I anslutning till utredningens överväganden rörande militärbefäl­ havares operativa uppgifter anför överbefälhavaren, att han på samma principiella grund som utredningen bedömer det erforderligt, att vissa militärbefälhavare får befogenheter och skyldigheter även utanför den egna regionen i fråga om luftoperativ verksamhet. Liksom utredningen förutsätter överbefälhavaren vidare, att militärbefälhavarna i tillämpliga delar ges operativt ansvar, däri inkluderat krigsförberedelsearbete, som i huvudsak motsvarar det som nu åvilar militärbefälhavare, marinkommandochef samt eskaderchef. Militärbefälhavare skall därjämte enligt överbefäl­ havaren i princip vara ålagd ansvar för sådana ingripanden och åtgärder, som i dag åvilar regionala chefer för hävdandet av rikets oberoende. Beträffande militärbefälhavares förbandsproducerande uppgifter anför överbefälhavaren huvudsakligen följande. Jag har intet att erinra mot utredningens förslag rörande fördelning på militärområden av förband och utbildningsanstalter. Förband måste kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196h 83

vara underställda eller i vissa avseenden lyda under annan militärbefäl­ havare än den som är chef för det område, inom vilket förbandet är beläget. Principen att den för regionen ansvarige chefen har ansvar för genom­ förande av mobilisering av inom området mobiliserande enheter och för där­ med direkt sammanhängande planläggning bör gälla. Vissa undantag här­ ifrån kan dock behöva göras. Innan resultatet föreligger av en av mig beord­ rad utredning angående en för krigsmakten gemensam mobiliseringsinstruktion, är jag icke beredd att taga ställning till föreliggande frågor. Vad angår utredningens principiella förslag om militärbefälhavarnas upp­ gifter rörande utbildningsverksamhet m. m. har jag i huvudsak intet att erinra. Jag vill dock understryka, att eu effektiv förbandsproduktion måste säkerställas. Det är härvid betydelsefullt, att militärbefälhavaren kan ägna sig åt utbildning av sådana enheter, som helt eller delvis saknar motsvarig­ het i fredsorganisationen och som är sammansatta av delar, som utbildas inom skilda truppslag (motsvarande). Militärbefälhavaren måste även leda utbildningen i samverkan mellan stridskrafter ur olika försvarsgrenar. Mili­ tärbefälhavaren skall vidare leda samövningar mellan militära staber och civila myndigheter. Jag delar utredningens uppfattning, att uppgifter rörande grundläggande utbildning så långt möjligt bör delegeras till förbandschefer.

Försvarets sjukvårdsstyrelse har beträffande förbandsproduktionen stu­ derat sjukvårdsutbildningen och funnit, att den föreslagna ansvarsfördel­ ningen är förenad med bestämda nackdelar. Enligt styrelsens mening bör möjligheterna prövas att bättre samordna utbildningen inom bas- och underhållstjänsten. För hälso- och sjukvårdens del vore det angeläget och bor­ de vara möjligt att ge militärbefälhavare ansvar för ledning och kontroll av sjukvårdsutbildningen inom regionen oavsett försvarsgren, såvitt utbild­ ningen icke avser tjänst ombord, dykare eller flygande personal. 1962 års försvarssjukvårdsutredning tillstyrker, att militärbefälhavare bör vara ansvarig för övervakning av mobiliseringsförberedelserna vid alla för­ band, som mobiliserar inom militärområdet. Utredningen har vidare funnit, att ansvarsfördelningen i fråga om sjukvårdsutbildningen är förenad med nackdelar därigenom, att en enhetlig ledning av utbildningen inom regionen försvåras. Härom anför försvarssjukvårdsutredningen bl. a. följande. Utredningen hyser den bestämda uppfattningen, att militärbefälhavarna i fråga om ledningen och delvis även i fråga om genomförandet av sjukvårds­ utbildningen kommer att få synnerligen viktiga uppgifter, vilka i princip bör lösas oberoende av försvarsgrensgränser. Utredningen ställer sig därför tveksam till lämpligheten av att lokala myndigheter ur marinen i utbildningshänseende ställes direkt under chefen för marinen och att lokala myn­ digheter ur flygvapnet underställes annan militärbefälhavare än den, inom vars militärområde myndigheten geografiskt hör hemma. Enligt utred­ ningens mening talar starka skäl för att lydnadslinjerna i fråga om sjuk­ vårdsutbildningen går från central myndighet genom militärbefälhavaren till lokal myndighet. Utredningen anser därför, alt möjligheterna till en så­ dan ansvars- och bcfogenhctsfördelning för sjukvårdsutbildningcns del bör hållas öppna till dess utredningen hunnit framlägga sill förslag rörande den regionala ledningen av militärsjukvården.

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Flygförvaltningen erinrar om att flygvapnets utbildning oinfattar bl. a. grundutbildning, specialutbildning, omskolning och vidareutbildning samt framhåller i anslutning därtill, att ansvar för och ledning av större delen av vidareutbildningen kan åläggas militärbefälhavarna. En decentralisering av utbildningen i övrigt anses däremot icke kunna göras utan en omfattande och dyrbar utbyggnad av flygvapnets utbildningsresurser. Chefen för flyg­ vapnet bör därför enligt ämbetsverkets mening även i fortsättningen direkt ansvara för den grundläggande utbildningen, huvuddelen av specialutbild­ ningen samt omskolningen. Utbildningens influens på flygmaterieltjänsten uppges fordra direkta förbindelser mellan flygförband (skolor) och flyg­ förvaltningen. De av utredningen förordade principerna för militärbefälhava­ res uppgifter avseende förvaltning, utom i fråga om befästningar och byggnader biträdes av försvarets civilför­ valtning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets intendenturverk, armétyg-, marin- och flygförvaltningarna, försvarets förvaltningsdirektion samt försvarssjukvårds- och intendenturförvaltningsutredningarna. Överbefälhavaren anser på denna punkt, att militärbefälhavare bör ha det förvaltningsansvar — om möjligt likartat för samtliga förvaltningsområden — som handläggningen av förekommande ärenden rörande operativ verk­ samhet och förbandsproduktion kräver. Förvaltningsuppgifterna bör i största möjliga utsträckning decentraliseras, och i syfte att klarlägga vad som är lämpligt och möjligt bör studier och försök komma till stånd, överbefälha­ varen förordar därför, att den försöksverksamhet, som pågår inom armétygförvaltningens och försvarets intendenturverks ansvarsområden berörande regional instans, fullföljes och vidgas att omfatta samtliga förvaltningar. Försvarets sjukvårdsstyrelse anser, att rådande ansvarsfördelning är för­ enad med bestämda nackdelar, eftersom styrelsens möjligheter att direkt leda bl. a. de lokala myndigheternas krigsförberedelsearbete är starkt be­ gränsade. Enligt styrelsens uppfattning bör målet i fråga om sjukvårdsför­ valtningen vara, att lydnadslinjerna blir desamma som för intendenturförvaltningen. Även försvarets förvaltningsdirektion anser det angeläget, att beträffande sjukvårdsförvaltningen förutsättningar snarast skapas för re­ gional ledning. 1962 års försvarssjukvårdsutredning ansluter sig också till uppfattningen, att organisatoriska och personella förutsättningar bör skapas för att militärbefälhavare i full utsträckning skall kunna utöva ledning av sjukvårdsförvaltningen vid underställda förband. Den föreslagna lösningen bör därför enligt försvarssjukvårdsutredningen betraktas som ett proviso­ rium, som behöver tillgripas endast i det fall dess eget förslag icke skulle hinna framläggas i så god tid, att militärbefälhavarna redan från början kan tilläggas nyssnämnda ansvar. Försvarets intendenturverk framhåller, att frågan om intendenturförvaltningens ledning vid förbanden måste bedömas med hänsyn tagen till hur

Kunyl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i 85

iedningen av det operativa krigsförberedelsearbetet och den förbandsproducerande verksamheten kommer att bedrivas. Närmare utredning härom anses erforderlig. Marinförvaltningen understryker, att militärbefälsstaberna måste tillföras marin tekniskt sakkunnig personal inom olika områden, därest militärbefäl­ havare framdeles skulle tilldelas samma uppgifter i förhållande till lägre marina organ som i förhållande till lägre arméorgan. Sådana förvaltnings­ linjer skulle emellertid medföra icke godtagbar fördröjning av förvaltningsverksamlieten. Militärbefälhavarens överblick kan enligt marinförvaltningen tillfredsställande säkras bl. a. genom att förslag och yttranden från örlogsbaschef och kustartilleriförsvarschef samt direktiv till dessa från ämbets­ verket sändes genom eller i kopia tillställes militärbefälhavaren. Marinför­ valtningen ansluter sig till vad utredningen anfört beträffande gången av underhållstjänsten med avseende på för krigsmakten gemensam materiel. Flygförvaltningen anför, att flygmaterieltjänstorganisationen utmärkes av nära samverkan och direkta kontakter mellan centrala och lokala instanser. Denna integrerade verksamhet kan inte utan kostnadskrävande omlägg­ ningar och störningar under överskådlig tid övertagas av militärbefälhavarna med fullt förvaltningsansvar. Ett genomförande på det regionala planet av likformiga materieltjänstorganisationer för tyg-(flyg-jmaterielförvaltningen skulle helt bryta ned den nu hårt rationaliserade materieltjänstorganisationen inom flygvapnet. Det anses därför nödvändigt, att kontaktlinjerna från flygförvaltningen till förband, verkstäder och förråd i fredstid går direkt. Försvarets förvaltningsdirektion understryker utredningens uttalande om vikten av samordnat arbete i central instans, så att erforderlig enhetlighet uppnås i fråga om förvaltningsföreskrifter o. d. Enhetligheten bör emeller­ tid icke drivas så långt, att den skapar administrativa svårigheter. Direktio­ nen anser det därför riktigt, att avsteg bör kunna göras från principen att den regionala chefen utövar ledningen och uppsikten över förvaltningen och förutsätter, att dessa spörsmål närmare klarlägges vid de försök, som måste föregå förvaltningsorganisationens slutliga fastställande. Direktionen anför vidare, att den direkta förvaltningslinjen från marin- och flygförvaltningarna åtminstone tills vidare bör bibehållas. Pågående arbete att skapa enhetlighet i fråga om materieldokumentationen, förrådsverksamheten och materielunderhållet torde dock enligt direktionen komma att medföra, att den lokala och regionala förvaltningsverksamheten i högre grad inordnas under militär­ befälhavarens ledning. Statskontoret förklarar, att dess nyligen avslutade undersökningar vid marinkommando Syd har bekräftat lämpligheten av att chefer för örlogsbascr, kustartilleriförsvarschefer och flottiljchefer har direkt förvaltningslinje till marin- resp. flygförvaltningen. Statskontoret saknar däremot under­ lag för alt bedöma, huruvida motsvarande undantag bör gälla för sjukvårds­ förvaltningen.

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

Den nuvarande organisationen av fortifikations- och b y g g. nadsförvaltningen har enligt överbefälhavaren i allt väsentligt fungerat väl. Frågan bör därför enligt överbefälhavarens mening icke ånyo utredas annat än i den utsträckning som erfordras, för att den nya regionala ledningen skall kunna tillgodose samtliga försvarsgrenars behov. Inte heller marinförvaltningen finner någon ny utredning påkallad, eftersom den nu­ varande organisationen fyller de krav, som behöver ställas. En liknande upp­ fattning redovisas av Statstjänstemännens riksförbund, som inte kan finna, att några starkare skäl för en utredning anförts. Försvarets förvaltningsdirektion anser sig sakna underlag för att bedöma, om erforderliga änd­ ringar i nuvarande ordning behöver föregås av särskild utredning eller om frågan kan lösas på annat sätt. Den ändringen bör dock enligt direktionens mening vidtagas, att enhetlig ledning skall omfatta samtliga försvarsgrenar. Fortifikationsförvaltningen erinrar i detta sammanhang om att den nu­ varande fortifikations- och byggnadsförvaltningen i regional instans, såvitt gäller armén och flygvapnet, bygger på de principer, som nu avses skola gälla för den övriga verksamheten. Denna organisation har enligt ämbets­ verkets mening hittills fungerat godtagbart. Fortifikationsförvaltningen är icke heller övertygad om att den föreslagna organisationen skulle innebära en förbättring. Med hänsyn till att en förutsättningslös utredning måste an­ tagas kräva lång tid, bör enligt förvaltningens mening utredningsarbetet in­ riktas på att integrera nuvarande organisation — med erforderliga modi­ fikationer — i det nya systemet. Därvid bör även frågan om den fasta maskintjänsten utredas. Försvarets civilförvaltning och statskontoret biträder förslaget om en sär­ skild utredning, vilken enligt statskontorets åsikt i görligaste mån bör be­ drivas förutsättningslöst. Denna uppfattning delas av försvarets fastighetsförvaltningsutredning, som i övrigt framhåller, att integrering försvarsgre­ narna emellan givetvis bör eftersträvas även på fastighetsförvaltningens område. Utredningen anför vidare, att det allvarligt bör övervägas att behålla nuvarande organisation i princip och lösa integrationsproblemet inom ra­ men för denna.

Beträffande militärbefälhavares uppgifter bör slutligen nämnas att över­ befälhavaren anser, att militärbefälhavaren bör ha ansvar för allmänna, ge­ mensamma frågor på personalområdet, bl. a. i fråga om personal­ vård i mera vid betydelse. Denna fråga har även berörts av försvarets civil­ förvaltning, som ifrågasätter, om icke personalvårdsverksamheten bör bli representerad inom militärbefälsstabema.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 är 196b 87

4. Fredsorganisation av militärbefälsstab

Utredningen

Vid utformning av militärbefälsstabs organisation bör, enligt utredningens mening, bl. a. följande krav beaktas. (1) Organisationen skall medge enhetlig och effektiv ledning av allt ope­ rativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande förbandsproduktion. Organisationen skall också medge effektiv ledning av sådan annan förbandsproduktion och förvaltning, som av olika skäl måste åläggas militärbefälhavare. (2) Organisationen skall så långt möjligt överensstämma med organisa­ tionen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledningen av verksamhet i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under över­ gång från freds- till krigsorganisation. Dessa krav bedömes dock icke utesluta smärre förändringar inom staben vid övergång till krigsorganisation, under förutsättning att personalen i fred förbereder den verksamhet för vilken den är avsedd i krig. (3) Ansvarsförhållanden och lydnadsställning skall vara de klaraste möj­ liga. Varje stabsmedlem skall i princip ha endast en chef; detta hindrar icke att han av denne kan för viss tid eller för viss uppgift ställas till annan chefs förfogande. (4) Stabens organisation skall möjliggöra för militärbefälhavaren att ägna huvuddelen av sin verksamhet åt ledning av operativt krigsförberedelse­ arbete. Stabens organisation bör därför medge att andra på militärbefäl­ havaren ankommande uppgifter kan delegeras. (5) Tillgången på kvalificerad ledningspersonal är knapp. En ny regional ledningsorganisation måste genomföras i huvudsak inom ramen för de per­ sonalstyrkor, som f. n. är avsedda för regional instans. Detta förhållande kräver att varje stab »skräddarsys» för sina uppgifter och att personalbeho­ ven tillgodoses i första hand inom de militärområden som har de mest krä­ vande uppgifterna.

Utredningen har studerat en av överbefälhavaren skisserad principorga­ nisation för militärbefälsstab i sexregionsalternativet jämte ytterligare någ­ ra organisationer. Därvid har utredningen funnit den principorganisation vara lämpligast, som framgår av en tablå, vilken torde få fogas till proto­ kollet i detta ärende såsom bilaga 8. Denna principorganisation har legat till grund för utredningens förslag till organisation av I.-—VI. militärbefälsstaberna, vilka framgår av tabeller, som torde få fogas till protokollet så­ som bilaga 9 — lb. Tillgången inom närmast överskådlig tid på kvalificerad ledningspersonal ligger till grund för utredningens förslag till organisation i stort av inilitärbefälsstaberna.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Antalet beställningar för aktiva officerare och arvodesbefattningar för pensionerad personal vid — eller avsedda för -— nuvarande högre regionala staber framgår av följande tabell:

Officerare i Personal i Försvarsgren Summa aktiv tjänst arvodesbefattning

1 Officerare tillhörande nuvarande VII. militärbefälsstaben och fortifikationskåren ingår icke. 2 Enligt chefens för marinen jredsbesättningslistor. Officerare vid marinkommandonas förvalt­ ningar ingår icke. Vissa av dessa torde kunna påräknas för militärbefäls- och örlogsbasstaber.

Ett begränsat antal officerare bedömes kunna tillföras ifrågavarande staber från central instans i samband med förutsatt reduktion av försvarsgrensstaberna. Utredningen anser det emellertid vara realistiskt att räkna med att detta personaltillskott helt eller delvis åtgår för att utfylla befintliga vakanser i nuvarande regionala staber. — I anslutning härtill erinrar utred­ ningen om att nuvarande organisation — utöver vakanserna — har anmälda men icke tillgodosedda behov. Den bedömer det icke vara möjligt att nu till­ godose dessa behov med personal i aktiv tjänst. Med hänsyn till att ett rela­ tivt stort antal officerare avgår med pension under de närmaste åren anses möjligheter däremot föreligga att rekrytera flera arvodesbefattningar än f. n. Utredningen finner det vara erforderligt att denna utväg anlitas och föreslår därför en begränsad ökning av antalet sådana befattningar. Utred­ ningen tillägger, att vissa av ifrågavarande befattningar, t. ex. befattningar som chefer för sektion V (kommunikationssektionen;, i ett gynnsammare befälsläge kan bytas mot beställningar för aktiva officerare. För militärbefäls- och örlogsbasstaber bör således enligt utredningen t. v. räknas med sammanlagt högst 200 aktiva officerare — fortifikationsofficerare icke medräknade — samt drygt 50 officerare i arvodesbefattningar. I fråga om personalens försvarsgrenstillhörighet anför utredningen föl­ jande. Befattningarna som militärbefälhavare, stabschef, souschef samt chefer för sektionerna I och II bör i princip icke vara bundna till någon särskild försvarsgren. Den enda förutsättningen bör vara, att befattningshavarna har erforderliga kvalifikationer och har utbildats för sina uppgifter. Motsvarande gäller viss personal i arvodesbefattningar. För att erforderlig fackmässig sakkunskap skall säkerställas, förutsättes dock att militärbefälhavare, stabs­ chef och souschef i princip utgår ur olika försvarsgrenar. Avsteg från denna princip måste givetvis kunna göras i samband med avlösningar. Fördel­ ningen av marinens befattningar mellan flottan och kustartilleriet bör an­ komma på överbefälhavaren.

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Som framgår av förenämnda organisationsbilagor är utredningens förslag till stabsorganisation i fred relativt detaljerade i vad gäller stabernas indel­ ning i sektioner och avdelningar samt i dessa ingående befattningar för officerare. Förslagen i dessa hänseenden grundar sig bl. a. på dels en undersökning av organisation och antal befattningshavare inom de staber i nuvarande ordning, vilkas uppgifter skall övertas av de nya militärbefälsstaberna, dels överbefälhavarens över slagsmässiga personalberäkningar för alter­ nativet * sexregioner», dels ock överväganden rörande anmälda, i nuvarande ordning icke tillgodo­ sedda behov. Utredningen har som tidigare nämnts tagit hänsyn till de reella möjligheterna att f. n. fylla dessa behov. Utredningen förklarar sig inse svårigheterna att i en ny organisation re­ dan från början finna den rätta detalj organisationen och de rätta arbetsfor­ merna. Organisationen måste därför, när den träder i tillämpning, betraktas som provisorisk och prövas under en försöksperiod, varefter slutlig orga­ nisation fastställes när erforderliga erfarenheter vunnits. Något utrymme för en ökning av det totala antalet officersbefattningar synes enligt utredningen dock ej föreligga. Under försöksperioden bör prövas bl. a. detalj organisa­ tionen inom sektioner och avdelningar. En betydelsefull fråga är därvid graden av integration, främst inom sektion I. Utredningens förslag, som i fråga om sektion 1 bygger på överbefälhavarens skiss till ledningsorganisa­ tion, upptar här fackmässiga operationsavdelningar. Utredningen förutsätter emellertid att dessa under sektionschefens ledning arbetar som en gemensam operationsledning. Utredningen har icke närmare undersökt behovet av personal tillhörande andra personalkategorier än officerare. Den anser att det bör ankomma på överbefälhavaren att lämna förslag härom. Utredningen förutsätter dock, att behovet av biträdespersonal — i vidsträckt mening — skall minska något i förhållande till nuläget.

Yttranden

Beträffande militärbefälsstabernas organisation anför överbefälhavaren i huvudsak följande. I fråga om personalens försvarsgrenstillhörighet vill jag ansluta mig till principen, att den mest kvalificerade bör avses för befattning oberoende av försvarsgren. Förutsättningen att militärbefälhavare, stabschef och sous­ chef utgår ur skilda försvarsgrenar bör dock gälla, när organisationen ge­ nomföres, och bör därefter eftersträvas. Jag instämmer i förslaget, att mili­ tärbefälhavare förordnas för visst antal år, och vill framhålla den stora be­ tydelse jag tillmäter denna anställningsform för organisationens effektivitet. På sikt bör en sådan ordning åstadkommas att i princip all operativ verk­ samhet i fred kan genomföras inom sektion I. Såväl II., IV. som V. militär­ områdena bör därjämte ges erforderlig luftoperativ sakkunskap för att av

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 91

ansvarsfördelningen i stort betingad allmänoperativ planläggning skall kun­ na genomföras. Tillgången på flygofficerare gör dock, att alla dessa behov inom de närmaste åren icke till fullo kan tillgodoses. Den regionala organi­ sationen kan därför behöva genomföras med en annan ansvarsfördelning mellan militärbefälhavarna för V. och VI. militärområdena än den av utred­ ningen föreslagna. Den föreslagna organisationens personella omfattning är starkt begränsad. Jag anser det därför väsentligt, att de beställningar för officerare, som enligt tidigare beslut förutsatts skola frigöras från försvarsgrensstaberna och till­ föras den regionala ledningsnivån, verkligen får utnyttjas i denna. Jag anser det vidare nödvändigt, att staberna ges ett ökat antal arvodesanställda offi­ cerare samt god tillgång till biträdespersonal. För underrättelse- och säkerhetstjänsten krävs i vissa fall en volyms- och kvalitetsmässig anpassning till världsläget, utan att tillstånd därtill skall behöva inhämtas. Detta måste organisatoriskt säkerställas. Därutöver föreslår överbefälhavaren vissa här utelämnade justeringar i den av utredningen förordade organisationen, överbefälhavaren anmäler vi­ dare, att chefen för armén vid ärendets behandling i militärledningen anfört, att överbefälhavarens uttalande beträffande tillsättandet av befattning, som icke är bunden till särskild försvarsgren, borde ha inskränkts till ett bejakan­ de av principen, att den mest kvalificerade bör avses för sådan befattning. Försvarets sjukvårdsstyrelse och 1962 års försvarssjukvårdsutredning har intet att erinra mot föreslagen principorganisation. Eftersom detalj organi­ sationen av sjuk- och veterinärvårdsavdelningen lämnats öppen, förbehåller sig dock utredningen rätten att återkomma härtill i sina förslag till orga­ nisation av den militära sjukvårdsledningen i regional instans. Armétygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion anser, att förvaltningsgrenschefer bör ingå i militärbefälsstab tillsammans med den per­ sonal, som erfordras för förvaltningsuppgifter av stabskaraktär. övrig per­ sonal, som krävs för förvaltningsverksamheten, bör organiseras i förvalt­ ningsenheter under militärbefälhavaren. Organisationen av sektion II och ledningsorganisationen i övrigt för anstalter, förråd och verkstäder anses icke böra slutgiltigt fastställas, förrän erfarenheter vunnits av en relativt omfattande tillämpning av försöksorganisationen. Direktionen framhåller vidare, att förvaltningsgrenschef i krig bör ingå i staben som ledare för mot­ svarande underhållstjänst. Försvarets intendenturverk framlägger utkast till organisation av intendenturavdelningen vid militärbefälsstab och föreslår att detta bearbetas i kommande detalj utredningar av organisationen. Marin förvaltningen anför, att den föreslagna organisationen av sektion II förutsätter, att huvuddelen av mobiliseringsplanläggningen och krigsförberedelsearbetet för marinens del utföres inom den tekniska förvaltningen och intcndenturförvaltningen vid vederbörande örlogsbas. Flygförvaltningen anser sig icke för närvarande kunna precisera behovet av personalökning för att godtagbar tillgång på teknisk sakkunskap skall

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 196A

finnas i anslutning till militärbefälsstaberna. Vidare framhålles att en flygotficer bör ingå i II. och IV. militärbefälsstaberna, eftersom flygvapnets sambandsnät, strilsystem och bassystem omfattar även dessa militärområden. Statskontoret framhåller, att ett definitivt ställningstagande till valet av alternativ icke kan göras enbart på grundval av presenterade för- och nack­ delar. Vad avser den regionala ledningens topp torde det dock enligt stats­ kontorets uppfattning vara ovedersägligt, att alternativet med stabschef och souschef är att föredraga framför andra lösningar med ställföreträdande mi­ litärbefälhavare. I fråga om den förordade sektionsindelningen är statskon­ toret mera tveksamt om lösningens ändamålsenlighet och föreslår därför, att jämväl sektions- och avdelningsindelningen prövas ånyo vid de föreslagna fortsatta undersökningarna. Statskontoret delar uppfattningen, att militär­ befälhavare, stabschef, souschef samt cheferna för sektionerna I och II i princip icke bör vara bundna till särskild försvarsgren. Likaledes ansluter sig ämbetsverket till förutsättningen, att de tre förstnämnda bör utgå ur olika försvarsgrenar, vilket med fördel anses kunna gälla även befattningarna vid underrättelse- och sambandsavdelningarna. Det anges också vara angeläget, att detalj organisationen av staberna utarbetas i samråd med statskontoret. 1960 års intendenturför vattning sutredning anför, att den ännu icke har någon samlad uppfattning av behovet i nuvarande organisation av regionalt och lokalt placerade intendenturofficerare. Oavsett huruvida ett kommande beslut om inrättande av en för försvaret gemensam intendenturkår kunnat genomföras eller icke, anser utredningen det möjligt räkna med att lämpliga intendenturofficerare skall kunna finnas tillgängliga från och med den 1 ok­ tober 1966. Utredningen ifrågasätter vidare, om icke beräkningarna av be­ hovet av intendenturofficerare är alltför snäva. Statstjänstemannens riksförbund framhåller, att resultaten av såväl 1960 års värnpliktsulredning som arbetet med ny mobiliseringsinstruktion för krigsmakten i hög grad kan komma att påverka militärbefälhavarnas och de­ ras stabsorgans ansvar och uppgifter i fråga om förbandsproduktionen. Det är därför enligt förbundets uppfattning nödvändigt, att den personella sam­ mansättningen av staberna inte betraktas som slutgiltig enligt utredningens förslag. SACO framhåller vikten av att de regionala staberna tillföres farmaceutisk arbetskraft redan i fred, vilket skulle tillföra dem sakkunskap icke blott på det alltmer svåröverskådliga läkemedelsområdet utan även i fråga om andra avsnitt av sjukvårdsområdet.

5. Förläggningsorter i fred för militärbefälsstaber

Utredningen

Vid val av förläggningsort i fred bör, anser utredningen, bl. a. följande synpunkter beaktas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i 93

Förläggningsort bör ligga centralt i förhållande till militärbefälhavaren underställda förband samt inom den del av militärområdet som är av störst intresse med hänsyn till det operativa krigsförberedelsearbetet, d. v. s. den del inom vilken terrängrekognosceringar, fältövningar och större tillämp­ ningsövningar främst kommer att äga rum. Förläggningsort bör ligga i närheten av de civila myndigheter med vilka militärbefälhavaren närmast har att samverka. De allra största tätorterna bör undvikas, främst med hänsyn till sanno­ lika svårigheter för staben att i ett kuppläge snabbt nå krigsuppehållsplatserna. Förläggningsort bör dock vara av sådan storleksordning att den kan erbjuda tätortens fördelar (läroverk m. m.). Förläggningsort bör samtidigt vara förläggningsort för något förband (regemente, kår, flottilj). Därigenom har staben möjligheter att få service inom olika områden samt skydd och biträde vid övergång till krigsorga­ nisation. Kostnaderna för nybyggnader in. m. bör vara så låga som möjligt. Detta innebär att inom varje militärområde om möjligt bör väljas någon av de nuvarande förläggningsorterna och att befintliga stabsbyggnader så långt möjligt bör utnyttjas. De angivna kraven går inte att förena inom alla militärområden och måste då vägas mot varandra. Utredningen upplyser att möjligheterna att anskaffa stabslokaler i olika orter har undersökts av en av utredningens experter. Resultaten av denna undersökning redovisas i sammandrag i det följande. (Kostnadsberäkning­ ar hänför sig till prisläge 1 maj 1963.) I anslutning härtill redogöres för ut­ redningens förslag till förläggningsorter för de olika militärbefälsstaberna.

I. militärbefälsstaben Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Kristianstad, Karlskrona och Ängelholm. Av dessa bedömes Kristianstad bäst uppfylla redovisade krav. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för alternativen Kristianstad och Ängelholm. Kostnaderna har därvid beräk­ nats till ca 2 000 000 kr. för Kristianstad och 3 250 000 kr. för Ängelholm. I båda fallen torde det bli möjligt att sälja vissa kronan tillhöriga fastig­ heter i Kristianstad som f. n. utnyttjas av bl. a. nuvarande I. militärbefäls­ staben. Eu sådan försäljning anses uppskattningsvis kunna inbringa 1 500 000 kr. Utredningen förordar Kristianstad som förläggningsort för I. militärbe­ fälsstaben. II.

II. militärbefälsstaben Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Skövde och

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196t

Göteborg. Ingen av dessa städer bedömes av utredningen uppfylla samt­ liga redovisade krav. Göteborg finner utredningen vara lämpligt i flertalet hänseenden; här finns t. ex. de flesta av de civila myndigheter med vilka militärbefälhavaren har att samverka. Göteborg är emellertid en storstad, varför utredningen anser det kunna vara tveksamt om man dit bör förlägga militära staber, främst med hänsyn till speciella komplikationer vid samtidig utrymning och mobilisering. Skövde synes icke ligga tillräckligt centralt i militärområdet. Bl. a. förefaller avståndet för långt till Göteborg och västkusten, där staben har stora uppgifter i fråga om operativt krigs­ förberedelsearbete. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa arbetslokaler har gjorts för alternativen Alingsås, Borås och Göteborg. I fråga om Göteborg har därvid prövats två underalternativ, nämligen dels att nybyggnad skulle ske på den av kronan ägda s. k. Gnistängen, dels att staben skulle förläggas till Nya Varvets område och utnyttja där befintliga lokaliteter. Detta förutsät­ ter emellertid en utflyttning till Gullmaren (Skredsvik) av Göteborgs ör­ logsvarv och de delar av staben för nuvarande marinkommando Väst, som skall utgöra Västkustens örlogsbas. Kostnaderna för anskaffning av stabslokaler har beräknats enligt följande.

B°rås 2 350 000 * Göteborg alternativ Gnistängen 2 380 000 »

I Alingsås bär från privat håll erbjudits möjligheter till långtidsförhyrning i nybyggnad, anpassad bl. a. till stabens behov. Av alternativen Alingsås och Borås finner utredningen Borås vara att föredra. Borås ligger visserligen något längre från Göteborg och västkusten men inrymmer i motsats till Alingsås ett förband, Älvsborgs regemente. I Göteborg kan i alternativ Gnistängen de direkta utgifterna sänkas till ca 2 000 000 kr., därest likviden för försäljning av icke erforderliga delar av Gnistängen kan disponeras för täckande av byggnadskostnaderna. I alternativ Nya Varvet uppskattas kostnaderna för varvets flyttning till Gullmaren — som enligt utredningen torde vara nödvändig förr eller se­ nare — till ca 35 miljoner kr. En försäljning till Göteborgs stad av de delar av Nya Varvets område, som friställes vid varvets avflyttning, förutsättes kunna inbringa ett betydande belopp. Enligt utredningens mening synes av Göteborgsalternativen det sistnämn­ da vara att förorda. Utflyttningen av varvet kan dock icke vara klar vid tiden för ledningsreformens genomförande. Lokalfrågan anges övergångs­ vis kunna lösas genom tillfällig förhyrning för de delar av militärbefälsstaben, som icke från början kan inrymmas på Nya Varvet, i första hand för sektion VIII.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 95

Utredningen är närmast benägen att som förläggningsort för II. militärbefälsstaben förorda Göteborg och inom Göteborg alternativ Nya Varvet. En förutsättning härför är dock, att överbefälhavaren bedömer att staben kan upprätthålla en tillräcklig mobiliserings- och insatsberedskap. Skulle så icke vara fallet förordar utredningen Borås.

III. militårbefälsstaben Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Strängnäs, Stockholm och Barkarby. Principbeslut föreligger att staben för marinkom­ mando Ost, nu i Stockholm, skall flytta till Västerhaninge (prop. 1960: 120; SU 127; rskr 335). Av nuvarande förläggningsorter bedömer utredningen att Strängnäs bäst uppfyller angivna krav. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts endast för Strängnäs. Kostnaderna härför beräknas till 800 000 kr. Utredningen förordar Strängnäs som förläggningsort för III. militärbefälsstaben.

IV. militårbefälsstaben Den nya staben blir i huvudsak densamma som den nuvarande V. militärbefälsstaben, vilken är förlagd till Karlstad. Utredningen finner inga motiv föreligga att flytta staben från Karlstad. Tillbyggnader erfordras icke. Utredningen räknar sålunda med Karlstad som förläggningsort för IV. militårbefälsstaben. V.

V. militårbefälsstaben Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Östersund och Härnösand. Av dessa orter bedömer utredningen Härnösand i en framtid komma att bättre än Östersund uppfylla de krav utredningen uppställt. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för såväl Härnösand som Östersund. Kostnaderna har beräknats till 2 100 000 kr. för Härnösand och till 700 000 kr. för Östersund. Utredningen upplyser att i Östersund även finnes möjligheter att an­ skaffa erforderliga ytterligare lokaler genom förhyrning. Även Sundsvall eller Sollefteå torde enligt utredningens mening kunna komma i fråga som förläggningsort. Av dessa båda städer bedömes Sunds­ vall vara den lämpligaste, bl. a. med hänsyn till att med militärbefälhava­ ren samverkande distriktschefer ur televerket och järnvägsbefälhavare ur statens järnvägar har sina fredsstationeringsplatser där. Någon undersök­ ning av möjligheterna att anskaffa stabslokaler på sistnämnda platser har utredningen dock icke gjort. Kostnaderna torde enligt utredningen kunna uppskattas till samma storleksordning som i Härnösand.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 97

Yttranden

Utredningens förslag till förläggningsorter för militärbefälsstaberna godtages av remissmyndigheterna utom i fråga om II. och V. militärbefälsstabema. Beträffande II. militärbefälsstaben uttalar sig överbefälhava­ ren för en förläggning till Göteborg. Lämpligheten härav synes emellertid enligt statskontoret starkt kunna ifrågasättas. Statskontoret förordar för sin del, att Borås väljes som förläggningsort, därest Skövde — av skäl som ämbetsverket icke känner till — icke bör komma i fråga. I detta samman­ hang understryker statskontoret betydelsen av att beslut snarast träffas angående förflyttningen av flottans anläggningar på Nya Varvet. Denna förflyttning torde enligt statskontoret vara nödvändig bl. a. med hänsyn till önskvärdheten av att förlägga militära etablissement till andra platser än storstadsområden. Civilbefälhavaren i tredje civilområdet framhåller, att en lokalisering av militärbefälsstaben till Göteborg visserligen innebär vissa fördelar ur samverkanssynpunkt men att kommunikationerna numera är utbyggda i sådan omfattning, att denna faktor ej bör vara avgörande. Skulle Göteborgsalternativet ej gå igenom, finner civilbefälhavaren, att det ur samverkanssynpunkt är lika lämpligt, att staben ligger kvar i Skövde som att den flyttas till Borås. Liknande argument anföres av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det direkt olämpligt att som förlägg­ ningsort välja Göteborg, landets näst största stad och dess största hamn­ stad. Från länets synpunkt finnes intet att erinra mot Borås som stabsort, även om vissa betänkligbeter häremot kan resas. Starka skäl —• bl. a. kost­ nadsfrågan och Skövdes egenskap av militärområdets största garnisonsort — talar emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning för ett bibehållande av Skövde som förläggningsort. Länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker utredningens förslag och hävdar, att Skövde bör bibehållas som förläggningsort. Detsamma gäller stadsfull­ mäktige i Skövde, som av länsstyrelsen beretts tillfälle att avge yttrande i frågan. Stadsfullmäktige framhåller bl. a. att Skövde väl synes fylla ut­ redningens krav på förläggningsortens storlek och resurser. Som förläggningsort tills vidare för V. militärbefälsstaben förordar överbefälhavaren Östersund. Beträffande de alternativa orterna Härnösand och Sundsvall gör denne inget uttalande. Statskontoret anser, att en eventuell framtida förflyttning av staben från Östersund bör föran­ leda förnyade överväganden framdeles. Generalpoststyrelsen anför, att det för postverkets del skulle vara till fördel, om staben förlädes till kustom­ rådet och då i första hand till Sundsvall, dit förutom av utredningen an­ givna regionala myndigheter även distriktschefen vid postverket, TT:s 4 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961

norrlandsredaktion och Sveriges Radios distriktscentral är förlagda. Därest staben av militära skäl bör flyttas från Östersund, anser länsstyrelsen i Västernorrlands län, att endast Härnösand bör ifrågakomma som förläggnings­ ort, i varje fall så länge länsstyrelsen har sitt säte där. Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser, att en förflyttning av sta­ ben från Östersund till någon av kuststäderna Härnösand eller Sundsvall är olämplig och att stabens fredsförläggning i första hand bör knytas till en ort, där riskerna för eliminering genom överraskande kuppanfall kan förutses vara små. Ett kvarblivande av staben i Östersund tillgodoser enligt civilbefälhavaren detta önskemål. Stabens fredsförläggning anses dessutom böra vara i en residensstad för att säkerställa militäx-befälhavarens behov av samverkan med länsstyrelsen. Nyssnämnda skäl åberopas även av länsstyrelsen i Jämtlands län, som därjämte fäster uppmärksamheten på att en förflyttning av staben från Östersund med dess något över 70 befattningshavare skulle bidraga till att på ett icke oväsentligt sätt ytterligare försämra befolkningsunderlaget i denna landsdel. De framgångar, som under senare tid vunnits genom aktiva lokaliseringsåtgärder, skulle enligt länsstyrelsen allvarligt mot­ verkas, om staten i kontrast mot de allmänna lokaliseringspolitiska strä­ vandena själv bortflyttar sådana institutioner, varom här är fråga. Statstjänstemannens riksförbund aktualiserar i detta sammanhang frå­ gan om speciella förmåner till personal, som tvångsförflyttas i samband med förbandsförflyttningar. Dessa förmåner, som bör vara utformade så att den enskilde helt soulageras för alla med förflyttningen sammanhängan­ de nackdelar, bör enligt förbundets mening vara generellt fastställda och kända av den berörda personalen före en aktuell förflyttning. Även Tjänste­ männens centralorganisation framhåller vikten av att all möjlig hänsyn tages till av förflyttningen berörd personal. Under den försökstid, som den nya organisationen avses verka innan den slutligt fastställes, anses defini­ tiv omflyttning av personal böra ske i minsta möjliga utsträckning.

Det civila försvaret

1. Regional indelning

Utredningen

Försvarsledningsutredningen har funnit att nuvarande civilbefälhavarinstitution är i stort sett ändamålsenlig. Med den utveckling, som det civila försvaret genomgått under senare år, framstår det för utredningen som alltmer nödvändigt att det på högre regional nivå finnes en organisation, som kan leda och samordna de civila försvarsansträngningarna. För att dessa skall bli effektiva, erfordras enligt utredningens mening i betydande

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i 99

utsträckning en fördelning och prioritering av resurserna inom större om­ råden än län. Civilbefälhavarinstitutionen fyller emellertid en betydelsefull uppgift även såtillvida, att den möjliggör ett smidigt samarbete mellan militärt och ci­ vilt försvar. En sådan samverkan är nödvändig, om totalförsvaret i olika lägen skall få största effekt. Det måste härvidlag bli fråga om ett ömse­ sidigt understöd med tillgängliga resurser under hänsynstagande till lä­ gets krav. Mot bakgrunden av det anförda har utredningen funnit det nödvändigt, att civilområdena till antal och gränser helt överensstämmer med militär­ områdena. På så sätt skapas de bästa förutsättningarna för samverkan mel­ lan det militära och det civila försvaret. Det anses även vara till fördel för samordningen inom det civila försvaret, att överensstämmelse råder med den militärterritoriella indelningen. Försvarsledningsutredningen föreslår sålunda, att riket indelas i sex civil­ områden i överensstämmelse med vad som framgår av den till protokollet i detta ärende fogade bilagan 7. Förslaget innebär vissa förändringar i för­ hållande till nuläget. Härom anför utredningen bl. a. följande. De skäl, som föranlett statsmakterna att tilldela landshövdingen i Norrbottens län civil­ befälhavares befogenheter inom krigssjukvården, kan åberopas för samma åtgärd inom andra områden av det civila försvaret. Utrymnings- och undanförselplanläggningcn måste samordnas, vilket i sin tur föranleder att olika stödfunktioner, t. ex. transportresurser, måste kunna samutnyttjas på ett smidigt och effektivt sätt. Utredningens förslag på den militära sidan inne­ bär en koncentration av den operativa ledningen. För att detta förslag skall få full effekt erfordras att samverkan med det civila försvaret underlättas. Försvarsledningsutredningen har med hänsyn till det anförda kommit till den meningen, att ett civilområde, omfattande Västerbottens och Norrbot­ tens län, bör skapas. — På det civila försvarets område föreligger enligt utredningens mening olika omständigheter — exemplifierade i det före­ gående — som talar för att Gotlands län hör inordnas i ett civilområde. Det förhållandet, alt länet utgör ett eget militärområde, torde ha varit det vik­ tigaste skälet till alt så cj skett. Enligt utredningens förslag skall emellertid Gotland inlemmas i tredje militärområdet. Det framstår som naturligt att motsvarande ändring sker på det civila försvarets område. Utredningen föreslår sålunda, att Gotlands län inordnas i tredje civilområdet. a

Försvarsledningsutredningen har som eu viktig utgångspunkt för sitt arbete haft, att överensstämmelse bör råda mellan den militärterritoriella och den civiladministrativa indelningen. Operativa skäl har emellertid för­ anlett utredningen alt i två hänseenden frångå länsgränserna. Förslagen innebär, att gränsen mellan femte och tredje militärområdena delar Gävle­ borgs län så all den södra länsdelen tillföres tredje militärområdet so uti

100 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

att gränsen mellan tredje och första militärområdena delar Kalmar län så att den norra länsdelen tillföres tredje militärområdet. I enlighet med den inledningsvis angivna principen bör ifrågavarande länsdelar inordnas i tredje civilområdet. Utredningens förslag medför, att länsstyrelserna i Kal­ mar och Gävleborgs län i sin beredskapsplanläggning får att samarbeta med vardera två civilbefälhavare. Utredningen har ansett att de nackdelar, som kan vara förenade härmed, är relativt obetydliga. De måste enligt utred­ ningens bedömande i vart fall vara mindre än de svårigheter för samver­ kan mellan militärt och civilt försvar som föranledes av bristande överens­ stämmelse i indelningen.

Den bristande överensstämmelsen mellan den militärterritoriella indel­ ningen samt civilområden och län, å ena sidan, och kommunikationsverkens distrikt m. m., å den andra, finner utredningen otvivelaktigt medföra vissa svårigheter för samverkan inom totalförsvaret. Det skulle med hän­ syn härtill vara till stor fördel om rådande skillnader kunde utplånas eller minskas. Ivommunikationsverkens distrikt in. in. måste emellertid, fram­ håller utredningen, utformas under hänsynstagande till kommunikationstekniska och företagsekonomiska krav, vilka ofta icke sammanfaller med totalförsvarets önskemål. Utredningen finner det emellertid nödvändigt att dessa önskemål beaktas och väges mot andra faktorer, då beslut fattas i indelningsfrågor. Utredningen, som har sig bekant att ifrågavarande spörs­ mål diskuterats i försvarsrådet och i totalförsvarets chefsnämnd, anser sig kunna utgå från att spörsmålet blir fortlöpande bevakat och har under dessa omständigheter funnit sig ej böra framlägga några egna förslag i ämnet. I detta sammanhang understryker utredningen, att vissa regionala indel­ ningar, som för närvarande överensstämmer med militärområdena — t. ex. programområden och drivmedelszoner — för framtiden bör följa indel­ ningen i miltär- och civilområden. Utredningen förutsätter att denna fråga beaktas av berörda myndigheter in. fl.

Yttranden

Inrättandet av ett civilområde i övre Norrland tillstyrkes av civilförsvar sstyrelsen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, länsstyrelsen i Västerbottens län och 1962 års försvar ssjukvårdsutredning. Detsamma gäller länsstyrelsen i Norrbottens län, som erinrar om att civilområdet kommer att bestå av endast två län, vilka dock omfattar i stort sett en tredjedel av hela Sveriges yta. De två länen torde enligt länsstyrelsen i krig få ganska olikartade uppgifter. De stora avstånden, länens delvis olikartade krigsuppgifter samt den säregna strukturen i övrigt anses ställa speciella krav på den regionala ledningens

Kungi. Maj.ls proposition nr 109 år 1961 101

organisation. Detta innebär likväl enligt länsstyrelsens mening icke, att eu högre civil regional ledning kan anses obehövlig i detta område utan endast att civilbefälhavarfunktionen bör begränsas till de verksamhetsområden, där en samordning över länsgränserna är nödvändig. Utredningens förslag beträffande Gotland biträdes av överbefälhava­ ren, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilbefälhavaren i fjärde civilområdet och försvarssjukvårdsutredningen. Förslaget avstyrkes däremot av länsstyrelsen i Gotlands län, som anför i huvudsak följande.

Därest avseende kommer att fästas vid länsstyrelsens avstyrkande av för­ slaget om Gotlands inlemmande i III. militärområdet, skulle det enligt ut­ redningens uppfattning viktigaste skälet för länets inordnande i civilområde bortfalla. Frågan härom bör emellertid enligt länsstyrelsens mening icke huvudsakligen avgöras under hänsynstagande till önskvärdheten av eu konsekvent genomförd indelning av riket i dess helhet. Avgörande vikt bär fastmer tillmätas resultatet av en avvägning mellan de för- och nackdelar för Gotlands totalförsvar, som kan förväntas bli förenade med ett inord­ nande av länet i ett civilområde. Samordningen och regleringen under krigs­ tid i förhållande till krigsmakten måste i praktiken förväntas komma att bedrivas mellan länsstyrelsen och den högste militäre befälhavaren på Got­ land. En verksamhet av ifrågavarande art kräver framför allt kännedom om de begränsade lokala resurserna på ön. Av denna anledning gives under krigstid ej utrymme för en reglerande och samordnande verksamhet av­ seende Gotland, bedriven av militär- och civilbefälhavare, som är förlagda i Mälardalen. Såvitt länsstyrelsen kan finna, måste därför eu civilbefäl­ havares på fastlandet samordnande och reglerande verksamhet i vad avser Gotland inskränka sig till sådan verksamhet, som kan bedrivas i fredstid. Planeringsarbetet i fred har emellertid enligt länsstyrelsens mening icke något inre samband med motsvarande arbete i stockholmsområdet, varför den främsta effekten av en anslutning av länet till ett civilområde skulle bli, att den komme att tynga den administrativa apparaten. Förhållandena i krigstid kan åter väntas bli sådana, att länsstyrelsen i största utsträckning tvingas handla på egen hand. Uppgiften för civilbefälhavaren torde därför icke bli att avlasta Kungl. Maj :t eller centrala ämbetsverk utan att tjäna som mellanhand i fråga om ärenden, som på grund av sin natur måste bli före­ mål för central bedömning. Det kan omöjligen vara till fördel för den centrala instansens bedömning av läget från Gotlands horisont alt informa­ tionerna om de gotländska myndigheternas och den gotländska opinionens uppfattningar förmedlas genom civilbefälhavaren i tredje civilområdet.

Frågan om k o in in u n i k a t i o n s v c r kens distrikt in. in. bör enligt statskontoret ägnas fortsatt uppmärksamhet. Järnvägsstyrelsen och Sveriges Itadio AB anmäler, att den föreslagna regionala indelningen nöd­ vändiggör vissa ändringar av berörda krigsorganisationer, vilka dock kan ge­ nomföras utan större svårigheter. Gcneralpoststyrclsen, vattenfallsstyrelsen och sjöfartsstyrclscn framhåller, alt organisationsundersökningar pågår inom respektive verk och att frågan om större samstämmighet med indel­ ningen i militär- och civilområden i samband därmed kommer alt beaktas i

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

möjligaste mån. Också luftfartsstyrelsen är beredd att översäga erforderliga förändringar för att nå bättre överensstämmelse, om så skulle påkallas från militär sida.

2. Civiibefälhavariias uppgifter och ledningsorganisation i krig

Utredningen

Även om det i betydande utsträckning torde vara klarlagt vilka befogen­ heter och uppgifter civilbefälhavarna har i krig, anser utredningen det lik­ väl vara en brist att detta icke blivit instruktionsmässigt fastställt. Utred­ ningen har erfarit, att ett förberedande arbete rörande civilbefälhavarnas krigsinstruktion pågår inom Kungl. Maj:ts kansli. Med hänsyn härtill har utredningen ej funnit anledning att framlägga något detaljerat instruktionsförslag utan inskränkt sig till att lägga vissa allmänna synpunkter på frågan. Utredningen framhåller, att civilbefälhavarna måste inta samma ledande ställning i det civila försvaret som militärbefälhavarna gör inom det militära och uttalar att de följaktligen måste ha möjlighet att i sam­ ordnande syfte meddela bindande föreskrifter för verksamheten inom så­ dana myndigheter som t. ex. teledistrikt och järnvägsområden, oaktat dessa ej är underställda civilbefälhavarna utan sidoordnade med dem. En be­ stämmelse av denna innebörd anses böra intagas i krigsinstruktionen. Utredningen erinrar om att det alltsedan civilbefälhavarinstitutionens till­ komst ansetts, att civilbefälhavarna ej skall tilldelas verkställande uppgifter utan endast verka samordnande och reglerande inom det civila försvaret och i förhållande till krigsmakten. Några skäl att frångå denna princip har utredningen icke funnit föreligga. Civilbefälhavarna skall alltså samordna civila försvarsåtgärder som berör iner än ett län, t. ex. utrymning och undanförsel, samt inom civilområdena prioritera behoven av och fördela stöd­ resurser, t. ex. sjukvårds- och transportresurser, enligt lägets krav. Själv­ fallet måste också, framhåller utredningen, civilbefälhavarna i samråd med militärbefälhavarna tillse, att operativa åtgärder från militär sida samord­ nas med och följes upp av det civila försvaret. De samordnande och regle­ rande åtgärder, varom civilbefälhavarna mot denna bakgrund har att be­ sluta, skall verkställas av länsstyrelserna inom respektive civilområden. Det måste då stå klart, understryker utredningen, att länsstyrelserna i nu nämnt hänseende är underordnade civilbefälhavarna och har att följa deras beslut. Rörande civilbefälhavarinstitutionens krigsorganisation lämnar utred­ ningen härefter vissa förslag i sitt betänkande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1961 103

3. Civilbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation i fred

Utredningen

Några ändringar beträffande civilbefälhavarnas uppgifter i fred torde enligt utredningens mening icke erfordras. Däremot synes det utredningen befogat, att den praxis som under senare år utvecklats blir uttryckt i in­ struktionen för civilbefälhavarna. Vad civilbefälhavarnas fredsorganisation angår finner försvarsledningsutredningen att dess förslag i första hand bör påverka organisationen inom tredje civilområdet, som utökas med Gotlands län samt delar av Kalmar och Gävleborgs län. Därmed följer ökade fredsmässiga arbetsuppgifter. Särskilt anser utredningen att inordnandet av Gotlands län i civilområdet måste be­ aktas. Enligt utredningens mening är det nödvändigt att förstärka fredskansliet i tredje civilområdet. Övriga civilområden anser utredningen icke direkt beröras — såvitt avser den fredsmässiga verksamheten — av de förslag som utredningen framlägger. De minskningar av första och femte civilområdena, som förordas, bedömes icke alls eller endast obetydligt på­ verka de fredstida arbetsuppgifterna. Utredningen säger sig emellertid icke ha kunnat undgå att konstatera, att nuvarande personalorganisation är snäv, åtminstone i de civilområden som omfattar ett större antal län. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen en förstärkning av fredsorganisationen inom tredje civilområdet med två befattningshavare samt inom första och andra civilområdena med en befattningshavare i varje område. Utredningens förslag åskådliggöres i följande tabell.

Civilområde Antal befattningshavare Lönegrad Anmärkning

Tredje Byrådirektör A 27 1. byråsekreterare A 23 Ny befattning 1. byråsekreterare A 23 Landskanslist A 19 Ny befattning Första och andra Byrådirektör A 27 1. byråsekreterarc A 23 Landskanslist A 19 Ny befattning Fjärde, femte och sjätte Byrådirektör A 27 Nyinrättade befattningar 1. byråsekreterare A 23 för sjätte civilområdet

Slutligen återkommer utredningen till frågan om rekrytering av perso­ nal till civilbefälhavarnas fredskanslier. Som utredningen tidigare fram­ hållit bör ifrågavarande befattningar icke vara sluttjänster. Det förefaller utredningen naturligt, att de inordnas i den ordinarie landsstatskarriären. För att så skall kunna ske måste emellertid enligt utredningens mening meritvärdet beräknas i vart fall lika med det som är förenat med cn mot­ svarande tjänst inom den ordinarie länsstyrelsejuristbanan.

104 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Yttranden

Vad utredningen anfört om civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter och därmed sammanhängande frågor om krigsoch fredsinstruktioner tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet av de remissmyndigheter, som uttalat sig på denna punkt, bl. a. överbefälhavaren, samtliga civilbefälhavare, beredskapsnämnden för psy­ kologiskt försvar, centrala civila transportkommittén, vattenfallsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, civilförsvarsstyrelsen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, 1962 års försvarsjukvårdsutredning, överståtliållarämbetet och flertalet länsstyrelser. Representativt för de uppfattningar, som därvid kommer till uttryck, är civilbefälhavarens i andra civilområdet yttrande, varav i huvudsak följande inhämtas. Det är nödvändigt, att frågan om civilbefälhavarnas uppgifter och be­ fogenheter blir föremål för en närmare precisering. Jag delar utredningens uppfattning, att en alltför detaljerad instruktionsmässig beskrivning och bindning av dessa uppgifter i vissa lägen kan få mindre önskvärda kon­ sekvenser. Civilbefälhavaren måste dock tillerkännas vida befogenheter in­ om de skilda verksamhetsområdena för att han i sin samverkan med mili­ tärbefälhavaren med kraft skall kunna stödja det militära försvaret och verka för att det civila försvarets uthållighet vidmakthålles. — Länsstyrelse bör vara skyldig att till civilbefälhavaren i behövlig utsträckning överläm­ na fastställda beredskapsplaner ävensom att i viss omfattning samråda med civilbefälhavaren, innan sådana planer fastställes. Enligt civilbefälhavaren i fjärde civilområdet bör i krigsinstruktionen anges ansvarsfördelningen mellan de centrala ämbetsverken och civilbefäl­ havarna. Därvid anses särskild uppmärksamhet böra ägnas åt det läge som kan uppstå, då beredskapshöjande åtgärder måste vidtagas, innan bered­ skaps- eller krigstillstånd inträtt. Väg- och vattenbyggnadsstyrelscn anser, att civilbefälhavaren skall ha möjlighet att meddela bindande föreskrifter inte enbart i samordnande syfte utan även för att leda verksamheten inom den civila delen av total­ försvaret inom civilområdet. För att inom olika fackområden kunna genom­ föra erforderlig decentralisering av7 verksamheten från central till högre eller lägre x-egional instans bör förhållandet mellan å ena sidan central fack­ myndighet och å den andra civilbefälhavare och länsstyrelse klart fast­ läggas, så att de senares ställning som regionala fackmyndigheter tydligt framgår. Telestyrelsen ställer sig tveksam till huruvida det kommer att vara till­ fyllest, att en bestämmelse angående civilbefälhavarnas uppgifter och be­ fogenheter gentemot sidoordnade chefer utformas i överensstämmelse med 2 § i krigsinstruktionen för länsstyrelserna. Enligt styrelsens uppfattning vore det önskvärt, att deras uppgifter gentemot televerkets regionala led­ ningsorgan gavs en mera konkret utformning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 105

Telestyrelsen framhåller vidare, att man av utredningens uttalande om behovet av en för större områden än län ledande civil myndighet kan få den uppfattningen, att behovet av sådan myndighet skulle vara begränsat till lägen med förbindelsesvårigheter med riksstyrelsen och centrala myndig­ heter. Styrelsen anser däremot, att nämnda behov föreligger även i ett läge, då förbindelsesvårigheter till central instans inte föreligger. Många situationer torde nämligen enligt styrelsens mening uppstå, då direktiv eller beslut av en myndighet på regional nivå med samordnings- och prioriteringsansvar är påkallade rörande frågor, som den centrala instansen icke har tillräcklig kännedom om för att kunna fatta beslut i eller över huvud taget skall behöva belastas med. Med denna eventuella skiljaktighet biträ­ der styrelsen utredningens förslag, att civilbefälhavaren skall utöva den le­ dande och samordnande funktionen för det civila försvaret inom civilområ­ det. Nyssnämnda fråga beröres även av överstyrelsen för ekonomisk försvars­ beredskap, som framhåller vikten av ett klarläggande av civilbefälhavamas befogenheter att själva besluta i lägen, då förbindelserna med riksstyrelsen fungerar. Också länsstyrelsen i Västmanlands län finner det önskvärt, att utredningen ägnat frågan om civilbefälhavarens ställning i förhållande till riksledningen och även till länsstyrelserna en närmare belysning. Statskontoret, som understryker behovet av att civilbefälhavamas upp­ gifter i krig preciseras, ifrågasätter, om icke civilbefälhavarinstruktionen bör avfattas så, att civilbefälhavarens befogenheter och uppgifter klart framgår i den inriktning av länsstyrelsernas planläggningsarbete, som en­ tydigt bör åvila honom. Enligt civilförsvarsstyrclsen synes det erforderligt, att styrelsen får författningsmässig rätt att ge bindande föreskrifter gentemot civilbefälhavarna på samma sätt som gentemot länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att viss ändring av civilbefäl­ havarnas uppgifter i fred är påkallad i vad avser uppgörandet av krigsplanläggningsverk för olika verksamhetsgrenar inom civilområdet. Med tanke på civilbefälhavarens ansvar för civilområdet i krig anses hans befattning med planläggningen inom det egna civilområdet böra göras mera ledande och inriktande, vilket enligt länssty relsens mening bör komma klart till uttryck i fredsinstruktionen. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att civilbefälhavares befäls- och direktivrätt gentemot länsstyrelse noggrant hör preciseras i de instruktionsmässiga bestämmelserna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som anser eu entydig krigsinstruktion vara erforderlig, hävdar att den praxis, som hittills utvecklats, icke bör få vara avgörande för instruktionens utformning. Länsstyrelsen biträder nämligen inte utredningens förslag, att civilbefälhavaren skall ha samma ledande ställning som militärbefälhavaren utom i vissa fall. Sålunda anser 4* - Bihang till riksdagens protokoll 196b. I sand. Nr 109

106 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

länsstyrelsen civilbefälhavarens befogenhet enligt administrativa fullmakts­ lagen vara klarlagd och entydig. Detsamma gäller de fall, då befogenheterna redan är författningsmässigt reglerade. Därutöver bör civilbefälhavare en­ ligt länsstyrelsens mening ha ledande ställning i den mån sådan befogenhet delegerats från centrala myndigheter samt i de fall, då en och samma åt­ gärd berör två eller flera län eller eljest då totalförsvarets behov kräver en lösning efter vissa bestämda linjer, som ej helt kan överblickas av den en­ skilda länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att civilbefälhavarnas uppgifter bör anpassas till de olika civilområdenas allmänna karaktär frän totalför­ svarssynpunkt. Detta anges främst gälla sjätte civilområdet, där man måste ta särskild hänsyn till områdets militärpolitiska och militärgeografiska ka­ raktär. Länsstyrelsen i Hallands län finner förslaget om att ge civilbefälhavarna ökade befogenheter i krig icke tillräckligt utrett, och länsstyrelsen i Gävle­ borgs län hävdar, att vad utredningen anfört om innehållet i en blivande krigsinstruktion för civilbefälhavarna är så oklart och i fråga om konsekven­ serna för länsstyrelserna så oöverlagt, att det knappast kan vara ägnat att läggas till grund för några överväganden. I detta sammanhang bör slutligen nämnas, att länsstyrelsen i Örebro län anser det viktigt, att olika totalförsvarsmyndigheters befogenheter klarlägges och att en enhetlig författningsmässig grund i detta hänseende skapas.

Förslaget om en översyn av civilbefälhavarnas krigsorga­ nisation biträdes eller lämnas utan erinran av det övervägande flertalet remissmyndigheter. Den arbetsgrupp, som föreslagits skola tillsättas för detta ändamål, bör enligt civilbefälhavaren i första civilområdet tillsättas snarast. Som skäl härför anges, att utredningen belyst de militära funktio­ nerna betydligt grundligare än de civila och att arbetsgruppen därför bör ges tillfälle att hinna ifatt den militära delen av utredningen. Gruppen bör enligt civilbefälhavarens uppfattning göras oberoende av den översyn av krigsmaktens regionala krigsorganisation, som enligt utredningen bör åvila överbefälhavaren. Liknande synpunkter anföres av civilbefälhavaren i andra civilområdet och civilförsvarsstyrelsen. Krav på representation för olika fackområden i arbetsgruppen framföres av överbefälhavaren, civilbefälha­ varen i andra civilområdet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens jord­ bruksnämnd, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk för­ svarsberedskap.

Behovet av en förstärkning av civilbefälhavarnas fredsorganisation vitsordas av en rad remissmyndigheter, bl. a. civilbefäl­ havarna i tredje och femte civilområdena, beredskapsnämnden för psyko­ logiskt försvar, 1962 års försvarssjukvårdsutredning samt länsstyrelserna

Kungl. Maj:ls proposition nr 109 år 196b 107

i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Mal­ möhus, Älvsborgs och Västmanlands län. Medicinalstyrelsens sjukvärdsberedskapsnämnd betecknar de föreslagna personalförstärkningarna som ett minimikrav, och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap samt övcrståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anser, att större per­ sonalökningar än de föreslagna erfordras och att behovet därav bör under­ sökas. Statskontoret uppger sig sakna underlag för eu tillfredsställande be­ dömning av föreslagen personaluppsättning men framhåller, att av utred­ ningen angivna förstärkningar svncs måttfullt avvägda. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det angeläget, att fredskanslierna förses med tillräcklig och för uppgifterna kvalificerad personal, men finner det icke möjligt att taga ställning till frågan, innan civilbefälhavarnas framtida upp­ gifter fixerats. Civilbefälhavaren i första civilområdet hyser den bestämda uppfattningen, att fredskansliet måste omfatta minst tre befattningshavare jämte erfor­ derlig biträdespersonal. Denna kvantitativa begränsning anges dock förut­ sätta, att den krigsplacerade personalen i icke ringa omfattning kan tagas i anspråk i fred för olika kvalificerade arbetsuppgifter. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet betecknar den föreslagna 1'redsorganisationen som klart otillräcklig med hänsyn till de vidgade arbetsupp­ gifter, som kommer att åvila civilbefälhavarna. Enligt civilbefälhavaren råder en uppenbar felavvägning mellan militärbefälsstabernas och civilbefälhavarkansliernas personalresurser, vilket ytterligare accentueras i samma mån som den civila sidan av totalförsvaret får ökad betydelse i det nutida kriget. Vidare framhålles att den ökade koncentreringen av militära upp­ gifter till militärbefälsstaberna kommer att ställa ökade krav på samverkan. Bristande möjligheter att tillgodose detta behov tenderar enligt civilbefäl­ havaren att skapa ett läge, där den militära sidan tvingas taga ledningen också inom den civila sektorn. Civilbefälhavaren i andra civilområdet förklarar sig helt ense med utred­ ningen, när denna konstaterar, att de fredsmässiga personalresurserna är alltför begränsade. De föreslagna förstärkningarna bör därför ses som ett minimibehov, som snarast bör tillgodoses. Civilbefälhavaren anser sig i viss mån kunna dela utredningens värdering av arbetsbelastningen civilområ­ dena emellan men framhåller, att antalet län och stabstjänstövningar icke får anses vara allena utslagsgivande vid bedömningen av personalbehovet. Denna uppfattning delas av länsstyrelsen i Kalmar län, som föreslår, att första och tredje civilbefälhavarkanslierna skall få samma personalorga­ nisation, eftersom varken antalet officerare vid de samverkande militär­ befälsstaberna eller det olika antalet län i civilområdena motiverar någon skillnad. Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd samt civilbefälhavaren i femte civilområdet och länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår, att civil­

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

befälhavarna tillföres medel för anställande av sakkunniga och extra arbets­ kraft. Förslaget att befattningshavarna vid fredskanslierna skall inordnas i den ordinarie landsstats karriären vinner stöd av statskontoret, sta­ tens jordbruksnämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, be­ redskap snämnden för psykologiskt försvar samt länsstyrelserna i Östergöt­ lands och Kalmar län men avvisas av civilförsvarsstyrelsen, samtliga civil­ befälhavare, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län samt länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Väst­ manlands län. Som skäl för avvisandet anföres i huvudsak, att arbetsupp­ gifterna vid civilbefälhavarkanslierna är av sådan art, att rekryteringen måste kunna ske inom vidaste möjliga sektor av samhället, t. ex. från civil­ försvaret, arbetsmarknadsväsendet och de centrala verken. En begränsning till enbart länsstyrelsejurister och landskanslister anses därför olämplig. Beträffande landskanslisterna framhålles därjämte, att denna tjänstetitel innebär, att befattningshavarna måste fylla vissa formella kompetenskrav, som icke anses vara av större värde i detta sammanhang. Dessa befattnings­ havare föreslås därför få annan tjänstetitel, t. ex. byråinspektör eller byråassistent. Som lämplig karriär för civilbefälhavarkansliernas personal föreslår civilförsvarsstyrclsen eu av styrelsen i annat sammanhang förordad karriär, som avses vara gemensam för sådana befattningshavare, som inom läns­ styrelser och centrala verk sysslar med försvarsplanläggning. I stort sett samma uppfattning redovisas av länsstyrelsen i Blekinge lån. Med hänsyn till att utredningen icke tagit upp frågan om militärassistenter vid läns­ styrelserna, anser länsstyrelsen i Örebro län, att detta spörsmål bör prövas i samband med civilbefälhavarkansliernas organisation. Beträffande förslaget att befattningarna vid fredskanslierna icke bör vara sluttjänster, anför civilbefälhavaren i första civilområdet, att starka skäl talar för att speciellt befattningen som chef för fredskansliet bör be­ sättas med en tjänsteman i ej alltför hög ålder. Den enda garantin härför — såvida icke samma pensionsgrunder som för t. ex. kaptener införes — torde enligt civilbefälhavaren vara, att befattningshavaren förordnas på viss tid, t. ex. sexårsperioder, varvid regelmässigt högst två perioder bör komma i fråga för samma befattningshavare. Civilbefälhavaren i andra civilområdet anför på denna punkt bl. a. följande. I vad mån befattningen som byrådirektör hos civilbefälhavaren skall undantagas från att vara sluttjänst, anser jag vara en fråga som i första band måste kunna få bedömas från fall till fall med hänsyn till veder­ börande befattningshavares allmänna duglighet och arbetskapacitet. Jag anser emellertid, att den av utredningen väckta tanken på en viss tids­ begränsning av byrådirektörernas tjänstgöringsperioder bör beaktas och vill därför föreslå, alt nuvarande anställningsform ändras dithän, att för­ ordnande på dessa tjänster ges för en period av sex år i sänder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 109

Även civilbefälhavaren i tredje civilområdet anser, att förordnande av kanslichef bör ske för en tid av sex år. Detsamma gäller civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, som inte anser det lämpligt, att kanslichefen kvarstår till pensionsåldern. Beträffande övriga befattningar anför civilbefälhavaren, att det icke vore lyckligt, om praxis skulle bli, att tjänstgöringen vid fredskansliet finge karaktären av en kort passagetid, eftersom täta ombyten väsentligt skulle nedsätta kansliets effektivitet. Riktpunkten anses därför böra vara, att tjänstgöringen omfattar minst sex år. Civilbefälhavaren i femte civilområdet biträder utredningens förslag, att befattningarna vid fredskansliet icke bör vara sluttjänster och föreslår, att de tillsättes genom förordnande för perioder på förslagsvis fyra år. Utredningens förslag tillstyrkes också av civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen i Kalmar län, som anser, att minimitiden för uppehållande av tjänst vid civilbefälhavarkansli bör vara omkring fem år. Tjänstemännens centralorganisation finner utredningens synpunkter på rekrytering, utbildning och befordringsgång oklara och vill därför inte nu gå in på detaljer. Det förutsattes dock, att organisationen ges tillfälle till sedvanliga förhandlingar, innan slutlig ställning tages till dessa och andra personalfrågor. Kritik anföres även mot den av utredningen föreslagna lönesätt­ ningen för befattningshavarna vid fredskanslierna. Härom uttalar civ ilbefälhavaren i första civilområdet huvudsakligen följande. Den föreslagna omorganisationen av militärbefälsstaberna innebär eu avsevärd uppvärdering av befattningarna såväl lönemässigt som beträffande tjänsteställning. För civilbefälhavarkanslierna föreslås ingen förändring gentemot nuläget, trots att uppgifter, befogenheter m. in. bedömes öka. Även i fortsättningen bör emellertid befattningshavare vid militärbefälsstab och civilbefälhavarkansli ha jämförbara löneställningar och tjänstetitlar. De allmänna principer beträffande eivilbefälhavarinstansen, som utredningen framlägger, lönesättningen för flera av de befattningshavare, som ingår i krigskansliet (landsfogde, länsarbetsdirektör, vägdirektör in. fl.), och eu jämförelse med militärbefälsstaben borde i förening med de höga kvalifika­ tionskrav, som måste ställas på befattningshavarna, resultera i följande löner och tjänstetitlar vid fredskansliet, nämligen byråchef (kanslichef) i lönegrad B 3, byrådirektör i lönegrad A 27 och förste byråsekreterare i löne­ grad A 23. Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser det fullt motiverat med eu löne- och befattningsmässig uppvärdering av nuvarande byrådirektörstjänster med tanke på de höga krav, som idag ställes på civilbefälhavarens när­ maste man. Efter eu jämförelse med vissa länsassessors- och civilförsvarsdirektörstjänster föreslår civilbefälhavaren, att byrådirektörstjänsterna från och med den 1 juli 1964 ersätles med kanslichefstjänster på löneplan B med sexårsförordnande och förordar, att de nya tjänsterna placeras i lägst löne­ grad Bp 3. Civilbefälhavaren anför vidare, all de nuvarande förste byråsekreterartjänslernas till synes tillfälliga karaktär lär ha medverkat till all

no Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

t jänsterna icke lockat sökande i önskvärd utsträckning. Dessa tjänster före­ slås därför bli omändrade till extra ordinarie byrådirektör stjänster i löne­ grad A 25. Civilbefälhavaren i tredje civilområdet betonar, att det med hänsyn till ärendenas art och civilbefälhavarens ledande ställning inom regional instans är angeläget, att civilbefälhavaren i den utåtriktade verksamheten kan före­ trädas av kvalificerade befattningshavare. Även i den interna verksamheten bör tjänstemännen inom fredskansliet gentemot de experter, som står till civilbefälhavarens förfogande, ha sådana kvalifikationer, att de i administra­ tivt hänseende intar en ledande ställning. Civilbefälhavaren anser, att fredsorganisationen bör omfatta en kanslichef, en byrådirektör i lönegrad A 27, en förste byråsekreterare i lönegrad A 23 samt biträdespcrsonal från veder­ börande länsstyrelse jämte erforderliga experter. Den föreslagna höjningen av de ledande befattningshavarna vid militärbetälsstaberna, arbetsuppgifternas art och kanslichefens egenskap av ställ­ företrädare för civilbefälhavaren motiverar enligt civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, att kanslichefen får en sådan tjänsteställning, att den upp­ fyller den inom statsförvaltningen allmänt tillämpade principen, att sam­ verkande befattningshavare från olika myndigheter bör ha i stort sett samma löneställning. Efter jämförelse med bl. a. landssekreterare, civilförsvarsdirektören i Stockholm och stabschefen vid blivande III. militärbefälsstaben linner civilbefälhavaren att kanslichefen icke bör placeras lägre än i löne­ grad B 3. Det anses vidare önskvärt, att en befattning för byråchef i löne­ grad B 1 inrättas. I övrigt föreslås fredskansliet i tredje civilområdet få föl­ jande organisation, nämligen byrådirektör i A 27, byrådirektör i A 25, förste byråsekreterare i A 23, byråsekreterare i A 21, kanslist i A 15 och kontorist i A 9 jämte biträdespersonal från länsstyrelsen. Även civilbefälhavaren i femte civilområdet och länsstyrelsen i Koppar­ bergs län understryker det berättigade i en uppvärdering av föredragande­ tjänsterna hos civilbefälhavarna. Som skäl härför hänvisas till de föreslagna uppvärderingarna vid militärbefälsstaberna, arbetsuppgifternas art och lönesättningen för civilförsvarsdirektörerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt den särskilde samordningsmannen vid överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län, vilka samtliga är placerade i löne­ grad B 1. I detta sammanhang har några remissmyndigheter även tagit upp frågan om civilbefäl liavar kanslier nas förläggningsorter. Så­ lunda anser länsstyrelserna i Södermanlands och Västmanlands län, att det i nuvarande läge måste betecknas som mindre välfunnet, att kansliet nödgas flytta i samband med ombyte av civilbefälhavare. Kansliet bör enligt dessa länsstyrelser förläggas till samma ort som motsvarande militärbefälsstab. Länsstyrelsen i Blekinge län hyser den uppfattningen, att civilbefälhavaruppdraget bör knytas till ett visst län, valt med hänsyn till residensstadens

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 in

lämpliga belägenhet i förhållande till de militära och civila institutioner, med vilka samverkan skall ske. Civilbefålhavaren i första civilområdet fin­ ner det önskvärt, att till civilbefälhavare i princip ntses landshövdingen i det län, där verksamheten vid omställning till krigssamhälle får mest vitt­ gående konsekvenser på civilområdet i dess helhet. Kanslierna bör enligt civilbefälhavaren i fred ligga i den ort, där huvuddelen av övriga civila regionala myndigheter är grupperade.

Vissa synpunkter på samordningen mellan det militära och det civila försvaret

Utredningen

1. Samordning i krig Enligt den av statsmakterna fastställda allmänna målsättningen för total­ försvaret skall i krig totalförsvarets olika delar samverka med och under­ stödja varandra så, att största försvarseffekt ernås. Härmed, anför utred­ ningen, är även de allmänna riktlinjerna för militär- och civilbefälhavares samverkan givna. De faktiska förutsättningarna för en sådan samverkan betecknas av utredningen som goda, och de anses vid ett genomförande av försvarsledningsutredningens förslag komma att förbättras. Utredningen förutsätter sålunda att nämnda chefer och deras staber (kanslier) jämte sidoordnade civila myndigheter eller samverkansorgan ur dessa skall grup­ peras och samverka enligt samma principer som f. n. Utredningens förslag medför, att de geografiska ansvarsområdena för militär- och civilbefäl­ havare sammanfaller. En krigsinstruktion för civilbefälhavarna enligt de riktlinjer, som utredningen dragit upp i det föregående, kommer också att bidra till att klarlägga hithörande problem. Försvarsledningsutredningen anser sig sålunda kunna konstatera, att existerande och föreslagna riktlinjer och praktiska förutsättningar för sam­ verkan mellan militär- och civilbefälhavare bör möjliggöra samordnade insatser av det militära och det civila försvaret. Detta hindrar självfallet icke, att nämnda chefer kan komma till olika mening om vilka åtgärder, som i ett visst läge leder till den största samlade försvarseffekten. Utred­ ningen anför några synpunkter på frågan, i vilken ordning ett avgörande i en sådan situation bör träffas. I ett läge, då förbindelserna med överordnade myndigheter fungerar och dessas beslut kan inhämtas, bör frågor, i vilka militär- och civilbefälhavare icke kan enas, underställas totalförsvarets centrala eller högsta lednings­ organ. För det fall, att de nämnda förutsättningarna icke föreligger, har civilbefälhavarna jämlikt administrativa fullmaktslagen tillagts vissa bety­ delsefulla befogenheter. Dessa innebär, enligt utredningens mening, visser­ ligen icke att civilbefälhavare kan ingripa i militärbefälhavares operativa åtgöranden eller i militära dispositioner överhuvudtaget. Befogenheterna

112 Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 19(14

bedömes dock vara så vida, att civilbefälhavare genom sina beslut inom det civila försvarets område kan indirekt påverka förutsättningarna för militära åtgärder. Att i fredstid på förhand fastslå att med hänsyn härtill civilbefäl­ havares beslutanderätt borde inskränkas i några särskilda hänseenden och att författningsmässigt reglera detta torde emellertid knappast låta sig göra, säger utredningen. Å andra sidan kan det icke komma i fråga att införa en enhetlig militär-civil regional ledning i den formen, att militärbefälhavare skulle erhålla de befogenheter som nu tillkommer civilbefälhavare. Utred­ ningen kommer därför till resultatet, att man måste acceptera den nuvarande ordningen, ehuru utredningen är medveten om att denna icke ger några garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Emellertid framhåller utredningen, att det knappast torde vara möjligt att lösa problem av ifråga­ varande art genom organisatoriska åtgärder. Utredningen anser sig också kunna utgå från att allvarligare meningsskiljaktigheter icke alltför ofta skall behöva uppkomma mellan militärbefälhavare och civilbefälhavare. Dessa chefer har under fredstid nära samverkat i sin försvarsplanläggning, studerat sina krigsuppgifter vid gemensamma övningar osv. samt har gemen­ samt bättre kännedom om och överblick av förhållandena inom vederbörlig del av landet än någon annan. Civilbefälhavarna har i skrivelse till försvarsledningsutredningen aktua­ liserat frågan om den militära direktivrätlen gentemot vissa delar av det civila försvaret. Enligt utredningens mening bör sådan direktivrätt föreligga i särskilda fall. Utredningen anser det dock kunna ifrågasättas, om nu gäl­ lande regler i detta hänseende är ändamålsenliga. Utredningen anser att spörsmålet bör närmare undersökas inom Kungl. Maj:ts kansli. Vad sålunda anförts om samverkan mellan militär- och civilbefälhavare anser utredningen i allt väsentligt vara tillämpligt, när det gäller motsva­ rande frågor på den lägre regionala nivån.

2. Samordning i fred Nuvarande bestämmelser och praxis för samverkan mellan det militära och det civila försvaret synes utredningen ändamålsenliga både när det gäl­ ler högre och lägre regional nivå. Utredningen finner det angeläget att fram­ för allt militärbefälhavare och civilbefälhavare i beredskapsplanläggning och krigsförberedelsearbete arbetar sig fram till en gemensam syn på total­ försvarets uppgifter inom militär- och civilområdet. På så sätt skapas goda förutsättningar även för samordnade totalförsvarsinsatser i krig. Ett genomförande av olika av utredningen i det föregående framlagda förslag anses ytterligare underlätta den fredstida samverkan mellan det militära och det civila försvaret. Som ett betydelsefullt exempel anföres, att enligt utredningens förslag det militära försvaret på högre regional nivå kommer att representeras av endast en chef, militärbefälhavaren. Vikten av

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 113

att de geografiska ansvarsområdena för militär- och civilbefälhavare kom­ mer att sammanfalla understrykes också.

Yttranden

Utredningens synpunkter på samordningen inom totalför­ svaret har icke givit remissmyndigheterna anledning till erinran i annan mån än att det enligt beredskapsnämnden för psykologiskt försvar inte synes vara helt klarlagt, hur långt civilbefälhavares befogenheter gentemot militärbefälhavare sträcker sig, då förbindelserna med riksstyrelsen brutits. Det synes nämnden angeläget, att det fastslås vem som har det högsta an­ svaret. Enligt nämndens mening bör detta åvila civilbefälhavaren, dock icke så att han kan ingripa i militärbefälhavarens operativa åtgöranden eller militära dispositioner. Likartade synpunkter anföres av civilbefålhavaren i fjärde civilområdet. Denna fråga behandlas även av länsstyrelsen i Våsternorrlands län, som emellertid anser, att civilbefälhavaren — då administra­ tiva fullmaktslagens It § är tillämplig — skall kunna ingripa också i mili­ tära dispositioner, eftersom denne i här avsedda fall har trätt i Kungl. Maj :ts ställe. Detsamma anges gälla även länsstyrelse, då fullmaktslagen är till­ lämplig på denna. Den i detta sammanhang aktualiserade översynen av den militära direk­ tivrätten tillstyrkes av civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psy­ kologiskt försvar, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd samt länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län. Även statskontoret för­ klarar sig i princip dela utredningens uppfattning i denna svåra fråga men önskar före ett slutligt ställningstagande avvakta utarbetandet av instruk­ tionen om direktivrätt. Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar sig för en begränsning av direk­ tivrätten på regional nivå. Viss direktivrätt, bl. a. angående utrymning, undanförsel och förstöring, anses dock alltjämt böra kunna tillämpas i lokal instans. överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anför, att direk­ tivrätten torde ha befunnits nödvändig under en tidigare period, då utbygg­ naden av den civila delen av totalförsvaret och samverkan inom detta ännu icke fått nuvarande omfattning. Då föreliggande förslag rörande regional ledning avser att skapa ytterligare förbättrade möjligheter till direkt sam­ verkan, kan det enligt överståthållaräinbetcts och länsstyrelsens åsikt ifråga­ sättas, om tillräckliga motiv för bibehållande av den militära direktivrätten föreligger. Det föreslås därför, att en särskild utredning i frågan verkställes. 1 stort sett samma uppfattning redovisas av civilbefälhavaren i fjärde civilområdet och länsstyrelsen i Västernorrlands län. Detsamma gäller civil­ bef ålhavaren i andra civilområdet, som vidare anför bl. a. följande.

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Det kan icke anses förenligt med den svenska förvaltningsrätten, att militära instanser skall ha möjlighet att träffa avgöranden i civila totalför­ svarsfrågor. Den militära direktivrätten bör kunna borttagas. Under alla omständigheter bör det framdeles icke föreligga någon sådan rätt gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser, och i den mån direktivrätten i vissa andra fall bedömes behöva finnas kvar, bör den preciseras och differentieras. I detta sammanhang framhåller slutligen telestyrelsen, att om civilbefäl­ havarna tillägges befogenheter in. in. enligt utredningens förslag, måste detta föranleda ändring av bestämmelserna rörande de befogenheter, som nu tillkommer militära myndigheter enligt Kungl. Maj:ts instruktion för styrelsen.

YIII. Utredningens synpunkter och förslag i fråga om ledning och indelning i lägre regional instans

Utredningens överväganden rörande ökad samordning inom ledningsinstansen närmast under den centrala har verkningar i lägre regional instans dels med hänsyn till att de innebär en delning på två nivåer av nuvarande marinkommandostaber, dels därför att den föreslagna indelningen i militäroch civilområden på vissa håll avviker från nu gällande länsindelning. Med anledning härav föreslår utredningen dels att örlogsbaser (i krig örlogskommandon inom III. militärområdet) organiseras för att fullgöra vissa av de uppgifter som f. n. ankommer på marinkommandochefer med ledningsorgan, dels att inom vissa områden särskilda krigslän avdelas vid övergång från freds- till krigsorganisation. Förslagen i sistnämnda hänseende upptages icke i efterföljande redo­ görelse.

Utredningen har för sina överväganden rörande högre regional instans ansett sig böra granska även ledningsinstansen närmast under denna. I samband därmed har utredningen gjort vissa iakttagelser, vilka givit anled­ ning till förslag och synpunkter som icke är direkt avhängiga av omorga­ nisationen i högre regional instans. Sålunda lämnar utredningen förslag rörande ledningsorganisationen på Gotland samt ger preliminärt förord för en sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norr­ lands kustartilleriförsvar. Slutligen framlägger utredningen synpunkter på lörsvarsområdesorganisationen, på samordning mellan nuvarande organisa­ tioner för havsövervakning samt på uppgiftsfördelning i fred mellan militär­ befälhavare och sektorchefer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b 115

Organisation av örlogsbaser

Utredningen

Utredningen har studerat frågan om delning på två ledningsnivåer, såväl i krig som i fred, av de nuvarande marinkommandochefernas uppgifter. En utgångspunkt har därvid varit, att organisationen skall möjliggöra en nära samordning av sjö- och flygstridskrafternas verksamhet även i lägen som kräver snabba beslut. Utredningens tidigare redovisade avsikt att icke fram­ lägga något detaljerat förslag rörande ledningsorganisation i krig gäller — framhåller utredningen — givetvis även i denna fråga. Det bör tillkomma överbefälhavaren att närmare utforma krigsorganisationen. Den fredsorganisation, som utredningen föreslår, finner utredningen medge relativt stor handlingsfrihet i detta avseende. Utredningen föreslår icke en och samma uppgiftsfördelning och lednings­ organisation inom samtliga berörda militärområden. För I. och II. militär­ områdena föreslås en principiell fördelning och organisation, vilken med viss variation anses lämplig även i V. militärområdet. För III. militärom­ rådet har undersökningarna lett fram till en principiellt avvikande lösning. Skälen härtill redovisas i betänkandet. Skillnaderna mellan de båda lös­ ningarna är relativt stora i krig men mindre i fred. De skiljer sig då endast i fråga om huvudfunktionen »operativt krigsförberedelsearbete», medan uppgiftsfördelningen i fråga om förbandsproduktion och förvaltning är den­ samma i båda fallen.

1. Ledningsorganisation inom I. och II. militärområdena Efter åt! ha redovisat sina förslag rörande ledningsorganisationen i krig anför utredningen följande om uppgiftsfördelningen i fred mellan militär­ befälhavare och örlogsbaschef. I samband härmed redogöres för utredningens förslag rörande örlogsbasstabernas organisation i fred.

Operativt krigsförberedelsearbcte Militärbefälhavare utför bl. a. det krigsförberedelsearbete av allinänoperativ natur, som f. n. ankommer på marinkommandochef, samt utfärdar grundläggande (operations-)order in. m. till direkt underställda chefer. Örlogsbaschef förbereder enligt militärbefälhavares order sjöstridskraf­ ternas bas- och underhållstjänst samt utfärdar grundläggande order till sina i krig underställda chefer.

Förbandsproduktion Militärbefälhavare skall under chefen för marinen leda mobiliseringen av alla krigsförband ur flottan som mobiliserar inom militärområdet. Han skall

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

även inför chefen för marinen vara ansvarig för mobiliseringsförberedelserna vid dessa förband men själv icke vara mobiliseringsmyndighet. Militärbefälhavare skall ha ansvar även för övriga delar av den förbandsproducerande verksamheten inom flottan, dock att han i fråga om utbild­ ning skall ansvara endast för övningar av operativ karaktär och för sam­ ordning av frivilligutbildning. örlogsbaschef skall vara inobiliseringsmyndighet för flottans förband, svara för utbildning av direkt underlydande chefer med staber (motsv.) samt leda den frivilligutbildning som f. n. ankommer på marinkommandochef. I fråga om utbildning av icke operativ karaktär skall örlogsbaschef lyda direkt under chefen för marinen. Chefen för Karlskrona örlogsskolor skall vara underställd chefen för Sydkustens örlogsbas men i fråga om den centralt för marinen organi­ serade utbildningen lyda direkt under chefen för marinen.

Förvaltning Militärbefälhavare skall i princip såsom regional förvaltningsmyndighet utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid örlogsbas. I fråga om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens och marinförvaltningens områden skall militärbefälhavares uppgifter dock t. v. begränsas till ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet. Örlogsbaschef skall vara lokal förvaltningsmyndighet för flottans mate­ riel. I fråga om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens och marin­ förvaltningens områden skall han i tekniskt och ekonomiskt hänseende vara förvaltningsmyndighet direkt under vederbörlig central förvaltning.

Örlogsbasstaberna i I. och II. militärområdena föreslås organiseras på sätt framgår av tablåer, vilka torde få fogas till protokollet i detta ärende såsom bilaga 15 och 16. I dessa är även örlogsbaschefernas förvaltningar redovisa­ de, dock utan att någon detaljorganisation anges. I fråga om »Sydkustens örlogsbas» är förslaget utarbetat i samråd med statskontoret, som översett stabs- och förvaltningsorganisationen inom nuvarande marinkommando Syd.

2. Ledningsorganisation inom V. militärområdet Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavaren och örlogsbaschefen skall enligt utredningens förslag vara densamma som i I. och II. militär­ områdena. Utredningen förklarar sig lämna frågan öppen, huruvida någon särskild örlogsbaschef skall finnas i krig eller om på sådan chef ankommande upp­ gifter skall fullgöras av chefen för Norrlands kustartilleriförsvar. Det bör enligt utredningen ankomma på överbefälhavaren att besluta härom. I fred skall enligt utredningens mening icke finnas någon särskild örlogs-

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 117

baschef eller örlogsbasstab. De uppgifter som inom I. och II. militärområ­ dena fullgöres av örlogsbaschefer skall åvila chefen för Norrlands kust­ artilleriförsvar, som tillika skall vara örlogsbaschef. För dessa uppgifter erforderlig personal, som i fråga om officerare beräknas till 1 regementsofficer ur flottan, 3 kompaniofficerare ur flottan samt 1 pensionerad officer i arvodesbefattning, skall ingå i kustartilleriförsvarets stab och förvaltningar.

3. Ledningsorganisation inom Hl. militärområdet Utredningen lämnar en redogörelse för ledningsorganisationen i krig och framlägger därefter sina synpunkter på organisationens utformning i fred. Utredningen anför därom följande. Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavare och örlogsbaschef förutsättes vara i princip densamma som inom I., II. och V. militärområdena. I fråga om operativt krigsförberedelsearbete får chefen för Ostkustens örlogsbas dock vissa uppgifter som icke ankommer på övriga örlogsbaschefer. Chefen för Berga örlogsskolor skall vara underställd chefen för Ostkus­ tens örlogsbas men i fråga om den centralt för marinen organiserade utbild­ ningen lyda direkt under chefen för marinen. örlogsbasstaben föreslås få i princip samma organisation som i I. och II. militärområdena. Den bör dock vara personellt starkare. Utredningen, som förutsätter att örlogsbasstaben skall vara förlagd till Västerhaninge, förordar att en del av staben skall vara förlagd till Uppsala, samgrupperad förslagsvis med staben för Uppsala försvarsområde. Chefen för ifrågavarande ledningsorgan — benämnt förslagsvis »Uppsala bevak­ ningsområde» -—• bör ha i princip samma lydnadsställning och uppgifter som chefen för nuvarande Malmö bevakningsområde, d. v. s. huvudupp­ giften bör vara att under örlogsbaschefen utarbeta och kontinuerligt revidera de planer in. m. och vidtaga de övriga förberedelser, som erfordras för mobilisering och verksamhet i krig inom den norra delen av örlogsbasens ansvarsområde. Sitt förslag till fredsorganisation har utredningen redovisat i en tablå, vilken torde såsom bilaga 17 fogas till protokollet i detta ärende.

Yttranden

Beträffande örlogsbaser anför överbefälhavaren följande. Militärbefälhavaren kan enligt min mening komma att delegera ledning av sjöstridskrafter på likartat sätt till såväl chefer för örlogsbaser som örlogskommandon. Mot bl. a. denna bakgrund anser jag, att samma benäm­ ning — örlogsbaser — bör användas. Denna delegering kan även komma att medföra att örlogsbaschef tillika bör vara chef för bevakningsområde.

118 Iiungl. Maj.ts proposition nr 109 år 19(ii

Mot föreslagna örlogsbaser inom I., II. resp. III. militärområdena har jag

i princip intet att erinra. Jag förordar tillkomsten av Roslagens bevakningsområde med chef och stab i fred placerade vid F 16 i Uppsala. Chef för bevakningsområde skall lyda direkt under militärbefälhavare. Luleå bevakningsområde bör bibehållas. Inom V. militärområdet bör kustartilleriförsvarschefen i fred biträdas av eu honom direkt underställd örlogsbasavdelning under ledning av en äldre regementsofficer ur flottan, krigsplacerad som örlogsbaschef. Marinförvaltningen, som ansluter sig till utredningens behandling av örlogsbas som lägre regional instans, förutsätter att örlogsbasens uppgifter skall omfatta mobiliseringsplanläggning och krigsförberedelsearbete för flottans underhållstjänst inom hela regionen. Ämbetsverket anför vidare,

att den föreslagna organisationen av sektion II inom såväl militärbefälsstab

som örlogsbasstab med endast en heltidstjänstgörande officer ur marinen förutsätter, att huvuddelen av mobiliseringsplanläggningen och krigsför­ beredelsearbetet sker inom örlogsbasens tekniska förvaltning och intendenturförvaltning, vilka därför måste uppbyggas med hänsyn härtill. Som

tidigare nämnts under kap. VII tillstyrker marinförvaltningen, att örlogs­

baschef skall ha en direkt förvaltningslinje till ämbetsverket. Försvarets förvaltningsdirektion har i princip intet att erinra mot förvalt­ ningsorganisationen vid örlogsbas. Det bör dock enligt direktionens upp­ fattning undersökas, om förvaltningen av t. ex. sådan materiel, för vilken armétygförvaltningen är huvudförvaltningsmyndighet, kan integreras med förvaltningen av motsvarande materiel för krigsmakten i övrigt. Direktionen förutsätter också, att förvaltningslinjen från örlogsbaschef till försvarets sjukvårdsstyrelse skall gälla endast tills vidare. 1962 års försvarssjukvårdsutredning har intet att erinra mot föreslagen organisation av örlogsbaser i vad avser uppgiftsfördelningen i krig mellan militärbefälhavare och örlogsbaschef. Enligt utredningen saknas ännu un­ derlag för ställningstagande till den föreslagna stabs- och förvaltningsorga­ nisationen i fråga om militär sjukvården. Statskontoret, som i princip icke har något att erinra mot utredningens förslag rörande örlogsbaser och örlogskommandon, framhåller att basernas bemanning med officerare synes böra upptagas till ny prövning i samband med deras tillgodoseende med personal i övrigt. Statskontoret vill i detta hänseende för närvarande endast understryka betydelsen av att sådana lokalmässiga förhållanden skapas, att erforderlig koncentration av stabsoch förvaltningstjänsten möjliggöres. Beträffande förläggningen av Ost­ kustens örlogsbas framhåller statskontoret, att undersökningar givit vid handen att starka skäl kan åberopas för en förläggning i omedelbar anslut­ ning till Muskövarvet. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anser, att en

gruppering av örlogsbasen i III. militärområdet med en del i Uppsala skulle

medföra ett betydande avstånd till de marina förbandens verksamhets­

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1901 119

område vid Roslagskusten, vartill kommer att stabsdelen blir förlagd i annat län än huvudstaben. För att eliminera dessa olägenheter och för att få en mot Västerhaninge bättre svarande nordlig förläggning anses möjligheterna böra undersökas att förlägga stabsdelen till Norrtälje eller dess närhet. Denna uppfattning delas av civilbefälhavaren i fjärde civilområdet. Med hänvisning till att utredningen föreslagit kommendörs tjänsteställ­ ning för chefen för Sydkustens örlogsbas, konstaterar länsstyrelsen i Ble­ kinge län, att Karlskrona icke längre kommer att kunna räkna en amiral bland sina invånare, vilket skulle betyda, att en snart trehundraårig tradi­ tion skulle brytas. Länsstyrelsen, som inhämtat, att chefen för marinkom­ mando Syd föreslagit att örlogsbaschefen ges graden konteramiral, instäm­ mer i detta förslag.

Ledningsorganisation på Gotland

Utredningen

Den av utredningen föreslagna ledningsorganisationen i stort innebär att den chef med stab, som ersätter nuvarande militärbefälet i VII, militär­ området, i operativt hänseende kommer att utgöra ett ledningsorgan i lägre regional instans. Det nya ledningsorganet kommer att ha i princip samma ställning som en försvarsområdesbefälhavare med stab, dock att befälhava­ ren på Gotland förutsättes skola leda all operativ verksamhet på ön. Även i fråga om ledning av förbandsproduklion och förvaltning kommer befäl­ havaren på Gotland att ha vidare uppgifter än nuvarande försvarsområdes­ befälhavare. Det vore därför enligt utredningens uppfattning i och för sig motiverat med en särskild benämning för befälhavaren på Gotland och hans stab. Utredningen bedömer det emellertid icke vara önskvärt att utan tving­ ande skäl införa en helt ny benämning utan förordar, att nuvarande VII. militärområdet efter övergång till ny ledningsorganisation benämnes »Got­ lands försvarsområde» och nuvarande militärbefälhavare »Befälhavaren för Gotlands försvarsområde». Gotlands framskjutna och isolerade läge —• som bl. a. innebär korta anllygnings- och överskeppningstider för en angripare samt uppenbar risk för att ön kan bli i huvudsak isolerad från fastlandet — finner utredningen ge Gotland en klar särställning, som måste beaktas vid utformning av led­ ningsorganisationen på ön. Utredningen har förut framhållit att den förutsätter, att den markopera­ tiva avvägningen av styrkeförhållanden mellan fastlandet och Gotland allt­ fort göres av överbefälhavaren samt att befälet på ön såväl i fred som i krig föres av en generalmajor. Med hänsyn till Gotlands särställning har utred­ ningen närmare granskat nuvarande ledningsorganisation på ön och fram­ lägger med anledning därav vissa förslag. Som underlag för dessa ligger —

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196A 121

utbildning — utom övningar av operativ karaktär -— samt därmed samman­ hängande personaltjänst lyda direkt under chefen för marinen. Utan att ta ställning till samtliga av militärbefälhavaren framförda önske­ mål om personalförstärkning bedömer utredningen vissa av dessa vara så betydelsefulla och klart angelägna, att utredningen anser sig ha underlag för att lämna förslag på grundval av dem. Den hlivande Gotlands försvarsområdesstab föreslås sålunda bestå av nuvarande VII. militärbefälsstaben med tillkomst av följande befattningshavare: Chef för avdelning I a Kapten (armén eller kustartilleriet) Chef för avdelning Ib » (flottan) Chef för sektion II Regementsofficer (armén)

Chefen för sektion I, f. n. en kapten, bör enligt utredningen vara rege­ mentsofficer ur armén eller kustartilleriet. Befattningen som chef för avdel­ ning I KA bör omvandlas till officer till förfogande I a (armén eller kust­ artilleriet). Den befattning för officer ur flottan, som f. n. finnes med pla­ cering vid chefens för Gotlands kustartilleriförsvar stab, bör utgå. Utredningen förklarar sig ha full kännedom om nuvarande vakanser i personalkårsstaterna men anser att dessa icke bör drabba Gotlands försvarsområdesstab. Den förstärkning av staben för Gotlands försvarsområde, som utredningen föreslår, bör -— i avvaktan på ett bättre personalläge än f. n. -— åstadkommas genom omdisponeringar av personal från staber på fastlandet. Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har föreslagit att även KA 3 i alla avseenden underställes befälhavaren på Gotland och således ges samma ställning som förbanden ur armén. Utredningen finner denna fråga vara av sådan art att det bör ankomma på överbefälhavaren att ta ställning till den­ samma och till Kungl. Maj :t inkomma med därav betingade förslag.

Yttrande

Utredningens förslag angående ledningsorganisationen på Gotland tillstyrkes av överbefälhavaren, som dock framhåller, att Got­ land ej är helt jämförbart med övriga försvarsområden. Detta motiverar enligt överbefälhavarens mening benämningarna »Gotlands militärkom­ mando» resp. »Chefen för Gotlands militärkommando».

Sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar

Utredningen

Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområden är tillika chefer för respektive Stockholms, Ble­ kinge och Göteborgs kustartilleriförsvar. Till dessa chefers förfogande står

122 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

staber och förvaltningar som är gemensamma för vederbörligt försvars­ område och kustartilleriförsvar. Utredningen har funnit denna principorganisation vara effektiv och personalbesparande. Eu liknande organisation anser utredningen kunna åstadkommas i Västernorrlands län genom att staben för Härnösands försvarsområde samman­ slås med staben för Norrlands kustartilleriförsvar. En undersökning av möjligheterna till en sådan sammanslagning gjordes av 1953 års militärindelningskommitté, men någon sammanslagning har icke kommit till stånd. En av orsakerna härtill torde enligt för svar sledningsutredningen vara, att chefen för Norrlands kustartilleriförsvar alltjämt tillika är chef för marinkomniando Nord. Enligt försvarsledningsutredningens förslag till ledning i högre regional instans övertas till väsentliga delar chefens för marinkommando Nord upp­ ritter av militärbefälhavarna för V. och VI. militärområdena. Chefen för Norrlands kustartilleriförsvar, som i varje fall i fred i tillämpliga delar skall fullgöra de uppgifter som inom I. och II. militärområdena ankommer på cheferna för Syd- och Västkustens örlogsbaser, får således ett i förhål­ lande till nuläget minskat ansvar. Betingelserna för en sammanslagning av ifrågavarande staber finner utredningen därför vara bättre än tidigare. Utredningen har låtit göra en preliminär undersökning av möjligheterna till och konsekvenserna av en sammanslagning av staben för Härnösands försvarsområde med staben för Norrlands kustartilleriförsvar. Denna under­ sökning har gjorts under förutsättning att chefen för den sammanslagna staben skall vara mobiliserings- och förvaltningsmyndighet även för flot­ tans förband samt även i övrigt fullgöra örlogsbaschefs uppgifter. Utredningen har funnit att skäl finnes för en sammanslagning av nyss­ nämnda staber på liknande sätt som i Vaxholm, Karlskrona och Göteborg. Utredningen har emellertid icke övervägt konsekvenserna i krig, varför utredningen icke kan lämna ett direkt förslag i ämnet. Med utgångspunkt i de begränsade undersökningar utredningen gjort i frågan vill den emel­ lertid ge ett preliminärt förord för en sammanslagning av staberna.

Yttranden

I fråga om sammanslagning av staberna för Härnö­ sands försvarsområde och Norrlands kustartillerif ö r s v a r anser armétygförvaltningen, att närmare överväganden beträf­ fande ledningen av förvaltning och underhållstjänst bör ske, innan orga­ nisationen av en sammanslagen stab fastställes. 1962 års försvarssjukvårdsuiredning ansluter sig i princip till det preliminära förord, som försvarsledningsutredningen lämnat för här avsedd sammanslagning. Statskontoret anser, att en sammanslagning av staberna bör äga rum och tillstyrker, att särskild chef avses för KA 5. Statskontoret är emellertid tvek­

Kanyl. Maj.ts proposition nr 109 år 1901 123

samt beträffande lämpligheten att i alla avseenden låta chefen för den sam­ manslagna staben fullgöra jämväl örlogsbaschefs åligganden. Att inrätta en fristående örlogsbas med särskilda förvaltningsorgan anses dock icke böra ifrågakomma. I syfte att avlasta försvarsområdesbefälhavaren/kustartilleriförsvarschefen ifrågasätter statskontoret, om icke den personal ur flottan, som i den föreslagna gemensamma staben avses för mobiliserings- och förbandsproduktionsuppgifter, bör bilda en i förhållande till staben fristående organisationsenhet — förslagsvis benämnd Härnösands bevakningsområde — underställd militärbefälhavaren och med uppgifter av principiellt samma slag som det av utredningen föreslagna ledningsorganet för Uppsala bevak­ ningsområde.

Försvarsområdesorganisationcn

Utredningen

Utredningen har tidigare framhållit försvarsområdesorganisationems be­ tydelse för ledningen inom krigsmakten av territoriell verksamhet och be­ tecknat det som en olägenhet att det alltjämt — framför allt i fredsorganisationen — på vissa håll brister i överensstämmelse mellan försvarsområdesoch länsindelningarna. Med hänsyn till pågående länsindelningsutredning vill försvarsledningsutredningen emellertid icke föreslå någon ändring nu av gällande försvarsområdesindelning. Utredningen framlägger dock följande synpunkter. Som tidigare redovisats har utredningen tillställt länsindelningsutredningen en skrivelse med synpunkter på länsindelningen inom vissa särskilda områden. Länsindelningsutredningens arbete kan emellertid förmodas kom­ ma att resultera i en ändrad länsindelning även i andra delar av landet; even­ tuellt kan i södra och mellersta Sverige vissa smärre län sammanföras till större och det totala antalet län sålunda komma att minska. Det är utred­ ningens uppfattning, att ändrad länsindelning skall åtföljas av ändrad för­ svarsområdesindelning, så långt det från krigsmaktens synpunkt är möjligt med hänsyn till de nybildade länens storlek, konfiguration och befolknings­ tal in. in. Detta kan innebära att vissa försvarsområdesstaber utgår ur såväl krigs- som fredsorganisationen. Därvid synes det utredningen att nuvarande ordning, alt vissa försvarsområden i fred har gemensam befälhavare och stab, kan och bör upphöra, så att redan i fred varje länsstyrelse har sin sam­ verkande försvarsområdesstab. Det anses också bli möjligt att personellt för­ stärka kvarvarande försvarsområdesstaber, något som bedömes vara särskilt behövligt om vissa försvarsområden blir större än f. n. I

I en särskild delutredning — genomförd av utredningens kontaktman ur armén —- bär lämnats synpunkter på ledning av markoperativ och territoriell

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

verksamhet i instansen närmast under militärbefälhavare. Därvid har bl. a. studerats ledning i fred av krigsföi-beredelsearbete avseende markoperativ och territoriell verksamhet samt av den förbandsproduktion och förvaltning som ankommer på armén. Det framhålles att nuvarande försvarsområdesstaber måste förstärkas kvalitativt och kvantitativt — något som erfordras re­ dan i nuvarande organisation — och att omfattningen av denna förstärkning ytterst är beroende av vilket av vissa granskade ledningssystem för den markoperativa verksamheten i krig, som väljes. Det anföres, att försvarsområdesstabernas viktigaste uppgift i fred är operativt krigsförberedelsearbete men att de också i viss utsträckning måste medverka i förbandspro­ duktion med territoriell anknytning. Regementen (motsvarande) •— lydande direkt under militärbefälhavaren — bör svara enbart för förbandsproduk­ tion. I delutredningen behandlas även ett förslag från dåvarande statens organisationsnämnd, som avser en sammanslagning i fred av vissa försvarsområdesstaber och regementen och bl. a. innebär gemensamma förvalt­ ningar. Förslaget avvisas, eftersom — enligt delutredningens författare — nackdelarna med en sammanslagning är större än fördelarna.

Försvarsledningsutredningen har funnit att i jämförelse med andra mili­ tära staber försvarsområdesstaberna i förhållande till sina uppgifter har en relativt svag personalorganisation. Möjligheterna att inom närmast över­ skådlig tid åstadkomma någon generell kvantitativ förstärkning av försvars­ områdesstaberna med aktiv personal förefaller emellertid utredningen alt vara begränsade, med mindre än att man genomför relativt omfattande orga­ nisationsförändringar på andra håll inom krigsmakten. En kvalitativ för­ stärkning bör däremot kunna ske. Utredningen tar icke ställning till organisationsnämndens förslag om sammanslagning av försvarsområdesstaber och regementen men anser att frågan bör bli föremål för fortsatta över­ väganden.

Yttranden

I anslutning till utredningens synpunkter på försvarsområdesorganisationen framhåller civilbefälhavaren i första civilområdet, att de operativa gränserna ytterst måste rätta sig efter den eventuelle angri­ parens operationsplan. Med tanke härpå och på de stora fördelar från freds­ tida samverkanssynpunkt, som överensstämmelse mellan län och försvars­ område erbjuder, kan det enligt civilbefälhavaren ifrågasättas, om icke så småningom en dylik indelning bör genomföras, varvid försvarsoinrådesgränserna bör rätta sig efter kommande länsgränser. Länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län understryker vikten av att varje länsstyrelse redan i fred har sin samverkande försvarsområdesstab. Förstnämnda länsstyrelse ser det därför som ett önskemål, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 125

ett nytt försvarsområde omfattande Jönköpings län snarast kommer till stånd. Nackdelarna av ett läns delning på två eller flera försvarsområden framhålles av länsstyrelserna i Hallands och Västerbottens län. Detta säges bl. a. ha medfört, att det nödvändiga samarbetet i fred med försvarsområdesstaberna icke kommit att bedrivas i den omfattning, som är önskvärd. Länssty­ relserna föreslår därför, att respektive län i såväl fred som krig skall utgöra ett försvarsområde. överstäthäilarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anför, att frågan om sammanfallande läns- och försvarsområdesgränser har särskilt intresse för Stockholms län, som är delat på tre försvarsområden. Några närmare överväganden i denna fråga anses dock icke böra ske, förrän resultatet av länsindelningsutredningen föreligger, överståthållarämbetet och länssty­ relsen vill emellertid såsom ett angeläget krav framhålla behovet av att man även här anpassar den militärterritoriella indelningen efter den civiladmi­ nistrativa. En reducering av antalet försvarsområden inom länet framstår från samverkanssynpunkt som angelägen också för länsstyrelsen i Norrbottens län, som emellertid är medveten om att överensstämmelse mellan län och för­ svarsområde icke kan åstadkommas inom VI. militärområdet. Försvarets förvaltningsdirektion vill i detta sammanhang endast anmäla, att en förstärkning av försvarsområdesstabernas förvaltningsdel skulle med­ ge ett effektivare planläggningsarbete, och armétygförvaltningen anför, att kraven på ledningen av »dubbelfo» bl. a. vad beträffar förvaltning och underhållstjänst synes vara för stora i förhållande till de ledningsresurser, som försvarsområdesbefälhavarna disponerar. Statskontoret, som förklarar sig dela dåvarande statens organisationsnämnds uppfattning att en sammanslagning av stabs- och förvaltningstjäns­ ten vid vissa regementen och försvarsområden i princip bör ske, framhåller att väsentliga fördelar därigenom synes erhållas icke enbart på förvaltnings­ området utan även på andra betydelsefulla områden. Ju flera sammanslag­ ningar mellan regementen och försvarsområden som kan göras desto större synes enligt statskontoret möjligheterna bli att lösa vissa på staberna an­ kommande uppgifter utan reella personalökningar. Statskontoret anser, att dåvarande organisationsnämndens förslag i väsentliga avseenden torde kun­ na tillgodose kraven på personell förstärkning av försvarsområdesstaberna. Mot denna bakgrund förordar statskontoret, att försök anordnas i enlighet med organisationsnämndens förslag för alt därmed tå dess för- och nack­ delar allsidigt belysta. Ämbetsverket är därvid berett medverka vid försö­ kens planläggning och genomförande.

Samordning av underrättelseverksamheten beträffande läget till sjöss Utredningens synpunkter i denna fråga redovisas i betänkandet.

126 Knngl. Maj.ts proposition nr 109 år 19<)b

Sektorchefs uppgifter i fred

Utredningen

Som tidigare framgått leder sektorchef i krig bas- och underhållstjänsten inom vederbörlig sektor men saknar i fred personella resurser för att för­ bereda denna verksamhet. Denna uppgift anser utredningen därför t. v. få ankomma på militärbefälhavarna på motsvarande sätt som den i nuvarande organisation fullgöres av flygeskaderclieferna. Utredningen finner emellertid detta vara en olägenhet dels på grund av bristande överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisationerna, dels därför att militärbefälsstaberna be­ lastas med sådant arbete av detalj karaktär, som icke bör ankomma på dem. Utredningen anser att en ändring i nyssnämnda uppgiftsfördelning bör över­ vägas närmare, när de personella resurserna medger att den realiseras.

Yttrande

Överbefälhavaren anmäler, att han beträffande sektorchefs uppgifter i fred och även i fråga om sammanslagning av staberna för Härnösands för­ svarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar, försvarsområdesorganisationen och underrättelseverksamheten beträffande läget till sjöss avser att i den utsträckning så befinnes erforderligt antingen kontinuerligt genomföra av utvecklingen betingade organisationsförändringar eller efter hand in­ komma till Kungl. Maj :t med förslag.

IX. Vissa särskilda frågor

Utredningen

Försvarsstabschefens tjänsteställning

Enligt utredningens förslag angående organisation av militärbefälen skall vissa militärbefälhavare vara generallöjtnanter/viceamiraler och vissa stabschefer generalmajorer/konteramiraler. Bl. a. med hänsyn till att chefen för försvarsstaben bör ha en högre tjänsteställning än stabscheferna vid mili­ tärbefälsstaberna föreslår utredningen, att han skall vara generallöjtnant/ viceamiral i lönegrad B 6.

Gemensam pcrsonalkår för officerare i högre stabstjänst

Försvarsledningsutredningen uttalade i betänkandet »Enhetlig ledning av krigsmakten» bl. a. följande i denna fråga:

Kungl. Maj:is proposition nr 109 år 196b 127

Utredningen anser att de principbeslut om inrättande av en för krigsmak­ ten gemensam högskola och om aspiranttjänstgöring vid högre staber efter genomgång av denna högskola, som fattats efter avgivandet av försvarsledningskommitténs betänkande, efter hand kommer att underlätta en gemen­ sam rekrytering av officerare, avsedda för kvalificerade befattningar i högre staber, och ett organiskt framväxande av en gemensam grundsyn på försva­ rets problem. Förberedande undersökningar rörande en gemensam stabskår torde kunna igångsättas nu, men utredningen vill framhålla att ställning icke kan tagas till omfattningen och sammansättningen av en sådan kår förrän det klar­ lagts, vilka befattningar i central och regional instans som bör besättas med personal ur kåren. Underlag härför kommer att föreligga först sedan beslut fattats om den militära ledningens organisation i regional instans. Utredningen säger sig under den nu slutförda arbctsetappen ha blivit styrkt i sin uppfattning, att det är av betydelse, att sådana förutsättningar tillskapas att officerare på ledande befattningar i för krigsmakten gemen­ samma staber kan känna full lojalitet mot sin stab och dess chef. Tillkomsten av för krigsmakten gemensamma regionala staber innebär enligt utredningens mening att goda betingelser erhålles för en karriärgång inom en försvarsstabskår, varför utredningen avslutningsvis framhåller att tidpunkten nu torde vara inne att närmare undersöka möjligheterna att in­ föra en för officerare i högre stabstjänst gemensam personalkår.

Översyn av inskrivnings- och personalredovisningsväsende

Inskrivningsväsendets uppgift är i första hand att registrera, klassificera, sortera och fördela de inskrivningsskyldiga. I anslutning härtill handlägges inom inskrivningsväsendet vissa frågor angående ändring på grund av me­ dicinska skäl av tidigare fattat beslut rörande krigsduglighet. I andra hand ombesörjer inskrivningsväsendet (vederbörlig inskrivningsexpedition) lo­ kalregistrering av fast anställd och värnpliktig personal vid krigsmakten och förmedlar underrättelser från folkbokförings-, sjukvårds- och fångvårdsmyndigheter rörande främst värnpliktig personal till övriga truppregistreringsmyndigheter. Vid inskrivningsexpeditionerna sker härutöver trupp­ registrering av vissa värnpliktiga. Riket är indelat i 21 inskrivningsområden (io). Inom vart och ett av dessa finnes en inskrivningschef med en inskrivningsexpedition. Personalredovisningens huvudsakliga ändamål är att lämna underlag för tjänstgöring i fred och användning i krigsorganisationen av personal som tillhör eller eljest disponeras av krigsmakten samt alt under beredskapsoch krigstillstånd lämna uppgifter om tjänstgörande personal. överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna utövar med biträde av che­ fen för centrala värnpliktsbyrån erforderlig övervakning och kontroll av personalredovisningsverksamheten in. in. Militärbefälhavare och flygeska-

128 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961

derchef utövar den kontroll in. m. av personalredovisningen, som samman­ hänger med deras ansvar för mobiliseringsförberedelserna. Truppregistreringen, som är den fullständiga, grundläggande registre­ ringen, är förlagd till de olika truppregistreringsmyndigheterna. Antalet truppregistreringsmyndigheter är f. n. -— centrala värnpliktsbyrån och inskrivningsexpeditionerna icke medräknade — vid armén 43, vid flottan 1, vid kustartilleriet 1 och vid flygvapnet 18. Utredningen anför, att nuvarande inskrivningsområden bedömes vara för små för en rationell verksamhet och att antalet truppregistreringsmyndig­ heter inom armén och flygvapnet bedömes vara för stort för att den värn­ pliktiga personalen skall kunna utnyttjas på bästa sätt; de olika truppregistreringsmyndigheterna har för liten personalstock härför. Fördelningen av verksamheten på ett stort antal myndigheter — med små rekryterings­ områden — föranleder även en omfattande omregistrering och omkrigsplacering av personal som skiftar bostadsort. Utredningen finner att det bör övervägas att till militärbefälsnivån över­ föra den nuvarande inskrivningsverksamheten och att skapa ett maskinellt skött militärområdesregister för redovisning av personal ur alla försvars­ grenar. Den centrala redovisningen inom marinen anser utredningen dock böra bibehållas, med dubblettregister i den regionala instansen. Regemente­ na (motsvarande) bör enligt utredningens uppfattning som hittills under militärbefälhavaren vara ansvariga för redovisning av personal under tjänst­ göring och för lämnande av underlag för denna personals krigsplacering. Utredningen anser det vara angeläget att en översyn av nuvarande in­ skrivnings- och personalredovisningsväsende kommer till stånd. Genom tillkomsten av en enhetlig regional ledning och indelning finner utredningen betingelserna för en rationell lösning av dessa frågor vara goda.

Viss fråga rörande kassaväsendet inom krigsmakten

Försvarets civilförvaltning har till utredningen överlämnat en promemo­ ria med förslag till ändrad ordning för kassabokföring och revision avseen­ de försvarets regionala och lokala myndigheter i fred och krig samt i anslut­ ning därtill uppkommande organisationsförändringar. Civilförvaltningen har bl. a. uttalat, att det är en påtaglig brist att någon representant för kassaoch avlöningsväsendet för närvarande icke finnes vid militärbefälsstaberna. I fråga om innehållet i promemorian torde i övrigt få hänvisas till det tryck­ ta sammandraget av betänkandet.

Vad som anförts i promemorian finner utredningen ge belägg för att det

från flera synpunkter skulle vara önskvärt att en målsman för kassatjänsten

inginge i de av utredningen föreslagna militärbefälsstaberna redan i freds-

organisationen. Utredningen avser närmast tryggandet av en effektiv mobi­ liserings- och krigsplanläggning samt av mobiliseringens genomförande och

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964 129

kassatjänstens igångsättande i anslutning därtill. Utredningen har därför i sina förslag till organisation av militärbefälsstaber räknat med en kassaav­ delning utan att dock gå in på avdelningens personalbehov.

Yttranden

Föreslagna tjänsteställningar torde i princip kunna förordas enligt överbefälhavaren, som vidare anför, att det med utgångspunkt i nu­ varande ordning genom ändring av Tjänstereglemente för krigsmakten kan föreskrivas, att generallöjtnant (viceamiral) tillika försvarsgrenschef skall ha tjänsteställning före annan generallöjtnant (viceamiral). En annan fram­ komlig väg vore att utnämna försvarsgrenschef till general (amiral), vilket överbefälhavaren förordar. Chefens för försvarsstaben ställning som gene­ rallöjtnant (motsvarande) anses motiverad bl. a. med hänsyn till hans samarbets- och samordningsuppgifter. Chefen för Gotlands försvarsområde bör enligt överbefälhavaren vara generalmajor ur armén eller kustartilleriet och chefen för attackeskadern generalmajor med 60 års pensionsålder. Överbefälhavaren anför vidare, att förslagen om löneställning i huvudsak kan tillstyrkas men måste ses i samband med lämplig löneställning för andra befattningshavare på chefsnivå inom krigsmakten, överbefälhavaren före­ slår därför, att ställning icke tages till dessa frågor, förrän chefslönebered­ ningen inom försvaret fullgjort sitt uppdrag. Försvarets civilförvaltning vill i anslutning till föreslagna tjänste- och löneställningar erinra om nu pågående tjänsteställningsutredning och den av överbefälhavaren tillsatta chefslöneberedningen. Statstjänstemannens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisa­ tion förutsätter, att löneställningen för olika befattningshavare blir föremål för förhandlingar i sedvanlig ordning, så snart organisatoriska förutsätt­ ningar härför föreligger.

Till frågan om gemensam personalkår för officerare i högre stabstjänst avser överbefälhavaren att återkomma i annat sammanhang. 1960 års befälsstatsdelegalion finner det angeläget, att samtliga officerare inom armén ges en sådan kvalificerad utbildning, att deras generella an­ vändbarhet sträcker sig över de konventionella truppslagsgränserna och med­ ger en effektiv, flexibel utnyttj barhet såväl i stridsledande chefsbefattningar vid förband som i olika stabsbefattningar i högre och lägre regional instans. 1960 års intendenlurförvaltningsutrcdning har kommit till den uppfatt­ ningen, att det är ekonomiskt och praktiskt genomförbart att åstadkomma en intendenturkår sammansatt av officerare med sådan utbildning, att de över försvarsgrensgränserna kan tjänstgöra i en militärbefälsstab med i huvudsak den organisation och de arbetsuppgifter, som föreslagits av försvarsledningsutredningen. 5 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Försvarets förvaltningsdirektion anser i fråga om personal i förvaltnings­ tjänst, att förekommande skiljaktigheter i rekrytering, utbildning och där­ med även i kompetens försvårar samordning av förvaltningstjänsten såväl mellan försvarsgrenar som mellan förvaltningsgrenar. En utjämning av dessa olikheter borde enligt direktionens mening åstadkommas genom en samordnad utbildning.

En översyn av inskrivnings- och personalredo vi sningsväsendet enligt utredningens förslag tillstyrkes av överbefäl­ havaren, försvarets sjukvårdsstyrelse och statskontoret. Detta förslag bi­ trädes även av försvarets civilförvaltning, som vidare anser, att man i an­ slutning därtill även bör utreda frågan om regional materielredovisning.

Förslaget att redan i fred inrätta kassaavdelning vid militärbefälsstab föranleder ingen erinran från överbefälhavarens sida och tillstyrkes av försvarets intendenturverk. Försvarets förvaltningsdirektion finner förslaget väl förenligt med decentraliseringen av förvaltningsledningen. Försvarets civilförvaltning ser detta förslag med tillfredsställelse och fram­ håller, att frågan om hur kassaavdelningarna skall vara organiserade bör utredas under medverkan av ämbetsverket. Denna undersökning torde enligt civilförvaltningens mening även böra beröra frågan om möjligheten att i krig och eventuellt även i fred organisera revisionsverksamheten militärområdesvis. Statskontoret erinrar om att dåvarande statens organisationsnämnd år 1959 ansåg sig ej kunna biträda ett förslag med i princip samma innebörd som det nu framlagda. Med nu redovisade förutsättningar för den tillämnade stabsorganisationen kan statskontoret ej biträda förslaget om särskild kassaavdelning, då det skulle innebära en mera omfattande och kostnads­ krävande organisation än verksamheten torde komma att kräva. Statskon­ toret anser sig emellertid kunna biträda förslaget så tillvida, att kassachefsutbildad befattningshavare tillföres militärbefälsstabernas organisation, var­ vid denne bör ingå i stabernas intendenturavdelningar.

X. Förslagens genomförande

Utredningen

Om principbeslut rörande organisation m. m. av totalförsvarets regionala ledning fattas av riksdagen under våren 1964, bör enligt utredningens me­ ning den nya organisationen genomföras enligt följande. I fråga om krigsmakten bör förberedelserna för övergång till ny regional

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 131

ledningsorganisation i fred påbörjas snarast möjligt. I första hand är det angeläget, att konkreta förberedelser för anskaffning av stabslokaler vid­ tages utan dröjsmål. Vidare bör åt överbefälhavaren uppdragas att utarbeta förslag till instruktioner och — i samråd med statskontoret — förslag till detalj organisation av vederbörliga staber. Utredningen räknar med att övergång till ny organisation i fred bör kunna ske den 1 oktober 1966. Minst ett år före omorganisationen bör militärbe­ fälhavare och stabschefer utnämnas. Regionala chefer i nuvarande organi­ sation, som icke erhåller befattningar i den nya organisationen, torde få föras på övergångsstat. övergång till ny organisation i krig — som förutsättes skola utformas av överbefälhavaren efter givna riktlinjer — bör ske vid tidpunkt som föreslås av överbefälhavaren. Förberedelser bör påbörjas snarast. Övergången, vilken måste göras så att nödvändiga beredskapskrav icke eftersättes, torde kunna avslutas först vid sådan tidpunkt, att de nya fredsstaberna haft möjlighet att medverka. Vissa av utredningens förslag kan och bör genomföras i snabbare takt än omorganisationen i stort. Sålunda bör föreslagen utredning rörande forti­ fikations- och byggnadsförvaltningens regionala ledning och organisation påbörjas snarast. Ledningsorganisationen på Gotland bör förstärkas och beslut om sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar fattas utan att den större omorganisationen avvaktas. I fråga om det civila försvaret bör huvuddelen av utredningens förslag genomföras snarast efter beslut av 1964 års riksdag. Sålunda bör VI. civil­ området tillkomma fr. o. m. den 1 juli 1964, vid vilken tidpunkt även före­ slagen förstärkning av vissa civilbefälhavares kanslier bör komma till stånd. Övriga ändringar i civilområdesindelningen bör göras samtidigt med över­ gång till föreslagen indelning i militärområden. Av utredningen förutsatt översyn av civilbefälhavarnas krigsorganisation bör ske parallellt med utarbetandet av krigsmaktens regionala lednings­ organisation i krig.

Yttranden

Överbefälhavaren anser det möjligt att den 1 oktober 1966 övergå till ny regional ledningsorganisation med en provisorisk sammansättning av högre regionala staber m. m. Med hänsyn till behovet av att smidigt kunna anpassa organisation och chefers ansvarsområden till vunna erfarenheter, anses or­ ganisation m. in. icke böra fastställas förrän sådana erfarenheter föreligger (tidigast den 1 juli 1968). överbefälhavaren erinrar vidare om att hänsyn till ny regional ledningsorganisation icke tagits i det senaste försvarsbeslutet.

132 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196k

Samtliga tillkommande kostnader bör därför enligt överbefälhavaren redo­ visas och betalas utanför gällande ram. Försvarets förvultningsdirektion anser, att principiella ställningstaganden bör ske på det underlag utredningen lämnat. Omfattande undersökningar och försök måste dock genomföras inom förvaltningsverksamheten, innan slutlig organisation kan fastställas, och förändringar bör därför genomföras stegvis. Organisationsreformer i förvaltningsverksamheten medför enligt direktionen ett omfattande ändringsarbete i instruktioner och förvaltningsbestämmelser samt tidsåtgång för upplärning av rulinpersonal. Försöksverk­ samhet bör därför igångsättas så tidigt som möjligt. Direktionen framhåller vidare, att föreliggande reformförslag har inverkan på samordningen mellan de centrala förvaltningsmyndigheterna, och det är därför betydelsefullt att de krav, som reformerna i detta avseende kommer att ställa på det centrala förvaltningsarbetet, snarast möjligt blir klarlagda. Statskontoret framhåller, att ändamålsenligheten av föreslagna organisa­ toriska m. fl. åtgärder i vissa avseenden ännu är svårbedömbar. Ämbetsver­ ket, som är berett att biträda med förutskickade ytterligare undersökningar, anser därför att organisationen bör prövas under en försöksperiod före den slutliga fastställelsen. Slutligen framhåller statskontoret, att kostnaderna för omläggningar och utbyggnader av signalförbindelser, eventuella nya krigsuppehållsplatser in. in. bör redovisas, innan beslut fattas om de före­ slagna organisationsändringarna. Civilbefälhavaren i tredje civilområdet anser, att utredningens tidtabell för förslagens genomförande i stort bör kunna följas. I fråga om förstärk­ ningen av civilbefälhavarnas fredskanslier anses den förutsedda utredningen om civilbefälhavarnas krigs- och fredsinstruktion böra avvaktas, varigenom organisationen kan anpassas till då fastställda arbetsuppgifter.

XI. Departementschefen

På grundval av försvarsledningsutredningens tidigare betänkanden (SOU 1961:7 och 1961:66) har 1961 och 1962 års riksdagar (prop. 1961:109 och 1962: 108) fattat beslut om vissa ändringar av krigsmaktens och total­ försvarets högsta ledning i syfte framför allt att få till stånd en bättre sam­ ordning inom dessa områden. Genom försvarsledningsutredningens nu pre­ senterade slutbetänkande (SOU 1963:65) har underlag framlagts, som gör det möjligt att utsträcka omdaningen av totalförsvarets ledningsorgan jäm­ väl till regional instans. Försvarsledningsutredningen har ingående studerat nuvarande ansvars­ fördelning, organisation och verksamhet inom totalförsvarets regionala led­ ning och därvid funnit, att gällande ordning visserligen har många förde­ lar men också är behäftad med vissa — delvis betydande — brister och nack­ delar. I sistnämnda hänseende framhåller utredningen bl. a. att en delope-

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 196k 133

radon, avseende försvar mot gräns- eller kustinvasion, inom huvuddelen av landet kommer att under överbefälhavaren ledas icke av en chef utan av fyra sidoordnade chefer, nämligen en militärbefälhavare, en marinkommandochef och två flygeskaderchefer. Utredningen finner det uppenbart, att svårigheter måste möta för överbefälhavaren att samordna mark-, sjöoch luftoperativ verksamhet i ett antal deloperationer, samtidigt som han — under Kungl. Maj :t — skall leda vår samlade försvarsoperation. I fråga om ledningen av det civila försvaret konstaterar utredningen, att det för vissa lägen i stort sett saknas bestämmelser om uppgifter och befogenhe­ ter för civilbefälhavarna, vilket bl. a. medför oklarhet om gränserna mel­ lan civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas kompetensområden. Mot bakgrund av sålunda föreliggande svagheter i ledningssystemet har utredningen föreslagit en särskilt för krigsmaktens del genomgripande om­ organisation av den regionala ledningen. En utgångspunkt för förslagen har varit, att på den högre regionala ni­ vån verksamheten inom krigsmakten skall kunna ledas enhetligt av en militär chef — av utredningen benämnd militärbefälhavare — och den ci­ vila försvarsverksamheten inriktas och samordnas av en civil chef — ci­ vilbefälhavare. I indelningshänseende medför detta för krigsmaktens del, att nuvarande uppdelning på militärområden, marinkommandon och eska­ derområden bör ersättas med en för samtliga försvarsgrenar gemensam in­ delning i geografiska ansvarsområden. Dessa områden, som utredningen benämner militärområden, föreslås bli sex till antalet. Därvid förutsättes att Gotland skall inordnas i militärområde på fastlandet. Det civila för­ svarets indelning på högre regional nivå bör enligt utredningen vara helt överensstämmande med krigsmaktens. Gotland, som f. n. står utanför civilområdesindelningen, föreslås skola ingå i ett civilområde på fastlan­ det, och vidare föreslår utredningen att Norrbottens och Västerbottens län sammanföres till ett nytt civilområde. Militärbefälhavare skall i krig under överbefälhavaren utöva den opera­ tiva ledningen inom sitt område. Han skall biträdas av en allsidigt sam­ mansatt stab. Civilbefälhavare skall liksom hittills ha till huvuduppgift att samordna den civila försvarsverksamheten inom sitt civilområde. Uppgif­ ten anses kräva, att civilbefälhavaren får möjlighet att meddela bindande föreskrifter till civila myndigheter inom området. I fråga om krigsorgani­ sationen framlägger utredningen vissa principer men förutsätter, att orga­ nisationen i detalj skall utformas för krigsmaktens del av överbefälhava­ ren och för det civila försvaret av en särskild arbetsgrupp, allt efter givna riktlinjer. Civilbefälhavarnas krigsorganisation anses böra förstärkas. Den föreslagna indelningen i militär- och civilområden avses skola gälla även i fred. Militärbefälhavare skall i fred ha uppgifter i fråga om opera­ tiv! krigsförberedelsearbete, förbandsproduktion och förvaltning. Han skall liksom i krig biträdas av eu allsidigt sammansatt stab, som ersätter nuva­

134 Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

rande militärbefäls-, marinkommando- och flygeskaderstaber och i vilken de ledande befattningarna tillsättes oberoende av försvarsgren. För vissa av de uppgifter, som nu åvilar marinkommandochef, föreslås s. k. örlogsbaser med stabsorgan skola inrättas. I fråga om personaluppsättningen innebär förslagen bl. a., att cheferna för tre av militärområdena skall ges generallöjtnants (viceamirals) ställning och att övriga militärbefälhavare blir generalmajorer eller konteramiraler. Civilbefälhavarnas uppgifter i fred förutsättes bli desamma som nu ankommer på dem, men uppgifterna bör instruktionsmässigt fastställas. Vissa civilbefälhavarkanslier föreslås skola förstärkas med sammanlagt fyra befattningar, vartill kommer ytterligare två befattningar för fredskansliet i det nya norrländska civilområdet. övergång till ny — provisorisk —- fredsorganisation för krigsmaktens högre regionala ledning föreslås av utredningen i allt väsentligt skola ske fr. o. m. den 1 oktober 1966. Inom det civila försvaret bör enligt utred­ ningen det nya civilområdet i Norrland och förstärkningen av vissa civil­ befälhavares kanslier tillkomma fr. o. m. den 1 juli 1964, medan övriga änd­ ringar bör ske samtidigt med att krigsmakten övergår till sin nya lednings­ organisation.

Utredningens ställningstaganden och förslag har i stort sett inte givit an­ ledning till erinringar från de myndigheter m. fl. som yttrat sig i ären­ det. För egen del finner jag det också klarlagt, att ökad samordning och fastare ledning måste åstadkommas även i regional instans. Den nuvarande organisationen är i första hand uppbyggd för att tillgodose ledningskraven inom varje verksamhetsgren för sig. Det främsta kravet på ledningsorgani­ sationen måste emellertid vara, att den i krig snabbt och säkert kan bringa totalförsvarets samlade resurser till största sammanlagda försvarseffekt. På grund av ett nutida krigs karaktär måste det befaras, att lägen lätt kan uppstå, då nuvarande organisation inte förmår fylla detta krav. Jag an­ sluter mig därför till utredningens uppfattning, att avsaknaden av enhet­ lig regional ledning utgör en så betydande svaghet att den inte längre bör accepteras. Den regionala ledningen i krig bör alltså på både militär och civil sida utövas av endast en militär respektive civil chef inom varje geo­ grafiskt ansvarsområde. Att sådana regionala chefer och stommen till de­ ras ledningsorgan måste finnas redan i fred, finner jag självklart. Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet redovisar jag nu mina synpunkter och ställningstaganden beträffande utredningens förslag. Där­ vid anknyter jag i huvudsak till den ordningsföljd jag tillämpat vid min redogörelse för förslag och remissyttranden.

Som utgångspunkter och riktlinjer har försvarsledningsutredningen redovisat vissa i det föregående återgivna principiella uttalan­ den om totalförsvarets allmänna målsättning, krigsmaktens allmänna och operativa målsättning, ett framtida krigs karaktär, militärgeografiska och

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i 135

militärpolitiska förhållanden samt tillgången på kvalificerad ledningspersonal. Jag anser, att utredningen ingående belyst dessa förhållanden och spörsmål, och jag kan — i likhet med remissinstanserna —- i allt väsent­ ligt ansluta mig till de uppfattningar, som därvid kommit till uttryck. Såsom utredningen anfört, har 1963 års riksdag fastställt totalförsva­ rets allmänna målsättning (prop. 108, s. 55 f.; SU 113; rskr 265) och där­ jämte givit fortsatt giltighet åt den sedan 1948 för krigsmakten gällande allmänna målsättningen. Jämlikt Kungl. Maj :ts uppdrag har överbefälha­ varen inkommit med förslag till den målsättning för krigsmakten, som en­ ligt 1963 års riksdags beslut skall underställas riksdagen. Förslaget är un­ der beredning i försvarsdepartementet, och jag ämnar inom kort hemställa att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag i ämnet. Jag vill understryka utredningens uttalande, att krigsmaktens lednings­ organisation för krig liksom för fred skall formas främst utifrån de krav som invasionsförsvaret ställer. I anslutning till utredningens uttalanden om den knappa tillgången på kvalificerad ledningspersonal för totalförsvaret vill jag också betona, att våra samlade personalresurser måste utnyttjas så rationellt som möjligt. Enligt min mening har utredningen iakttagit denna grundsats, när den ut­ format sina organisationsförslag. Vad försvarsledningsutredningen anfört i fråga om kraven på to­ talförsvarets regionala ledning anser jag mig i allt väsent­ ligt kunna biträda. I övrigt vill jag här endast framhålla, att jag i fråga om grunderna för rikets regionala indelning helt delar utredningens upp­ fattning, att ansvarsområdena för samverkande militära och civila chefer bör vara geografiskt överensstämmande och att de bör bygga på den civil­ administrativa indelningen, såvida inte tungt vägande operativa skäl mo­ tiverar avsteg härifrån. Min syn på dessa frågor och därmed sammanhäng­ ande problem avser jag att utveckla närmare längre fram i samband med behandlingen av utredningens konkreta indelningsförslag. Mot utredningens val av huvudalternativ har vid remissbe­ handlingen inte gjorts någon erinran. För egen del vill jag anföra, att de principiella överväganden rörande regionernas storlek, ansvars- och befogenhetsfördelning samt personaltillgångar, som föregått utredningens val av huvudalternativ, enligt min uppfattning är välgrundade och realistiska. Detta gäller i samma grad med avseende på det militära och det civila försvarets förhållanden. Jag anser det inte råda någon tvekan om att utredningen, när den på grundval av dessa överväganden tagit det s. k. modifierade sexregionsalternativct till utgångspunkt för sina förslag, därmed givit dessa eu mera rationell inriktning än vad som skulle ha blivit fallet om något an­ nat av de föreliggande alternativen valts. Som benämningar på geografiska ansvarsområden,

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

chefer och staber inom krigsmakten har utredningen föreslagit »mi­ litärområde», »militärbefälhavare» och »militärbefälsstab». Utredningen har också föreslagit, att områdena skall numreras från söder mot norr. Vissa remissmyndigheter har framställt erinringar mot dessa förslag. Så­ lunda anser överbefälhavaren visserligen att cheferna ifråga bör benäm­ nas militärbefälhavare men föreslår att områdena benämnes militärregio­ ner och staberna militärregionstaber samt att numreringen av praktiska skäl göres lika med den som gäller för nuvarande militärområden. Flera andra remissmyndigheter har intagit samma ståndpunkt i fråga om numreringen och därvid hänvisat till de praktiska omställningssvårigheter, risker för miss­ förstånd och onödiga kostnader, som enligt deras mening skulle följa av ett genomförande av utredningens förslag. För egen del vill jag framhålla, att det vid valet av benämningar och numreringssystem är betydelsefullt att hålla i minnet, att den föreslagna led­ ningsorganisationen är en helt ny organisation i förhållande till de regio­ nala ledningsorganisationer som nu finns. Det är således inte fråga om att komplettera nuvarande militärbefälsstaber med ett antal beställningshavare ur nuvarande marinkommando- och flygeskaderstaber, utan förslagen inne­ bär i princip att samtliga staber på högre regional nivå i nuvarande orga­ nisation indrages och att nya, för hela krigsmakten gemensamma staber organiseras. Alt detta är vad försvarsledningsutredningen avsett, framgår med all önskvärd tydlighet av dess motiveringar för sina förslag. Jag har likväl funnit det angeläget att göra dessa principiella uttalanden för att förebygga missuppfattningar, som möjligen skulle kunna uppkomma vid ett mera ytligt betraktande av förslagen. När försvarsledningsutredningen nu föreslagit benämningarna militär­ område, militärbefälhavare och militärbefälsstab, har det skett därför att dessa benämningar av skäl, som utredningen redovisat, ansetts vara de systematiskt lämpligaste. Jag anser att utredningens bedömningar i denna fråga är hållbara och finner det — mot bakgrunden av vad jag nyss an­ fört — inte böra utgöra något hinder för användningen av ifrågavarande termer, att de förekommer även i nuvarande organisation. Benämningen militärområde utvisar, som utredningen anfört, att det är fråga om ett om­ råde som inte kan hänföras till någon särskild försvarsgren, och den är samtidigt en lämplig motsvarighet till ordet civilområde. Mot benämningen militärbefälhavare har jag inte heller något att erinra. Däremot anser jag, att de nya staberna bör benämnas militärområdesstaber i stället för mili­ tärbefälsstaber. Med anledning av att vissa remissmyndigheter föreslagit, att numre­ ringen av nuvarande militärområden skall »bibehållas», synes det mig böra understrykas, att den principiella skillnaden mellan militärområden i den nuvarande och i den föreslagna organisationen talar för att en ny numrering väljes. Härtill kommer att numreringen av nuvarande militärområden är

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964 137

osystematisk. Av dessa skäl har jag varit benägen att tillstyrka utredning­ ens förslag i frågan. Vissa motiv av praktisk natur kan emellertid anföras för att använda numreringen av de nuvarande militärområdena, med vilka de nya i stort sett sammanfaller rent geografiskt. Sålunda bygger numre­ ringen av försvarsområdena på militärområdesnumren, och vissa samband förefinnes även mellan dessa och beteckningarna på en del förband i krigs­ organisationen. Jag har övervägt dessa förhållanden och därvid funnit, att eu numrering av de nya militärområdena efter deras inbördes läge inte skulle göra en omnumrering av försvarsområden m. m. nödvändig. För att emellertid misstag inte övergångsvis skall behöva inträffa, har jag sökt en annan lösning, som har samma principiella fördelar som utredningens. Jag föreslår att militärområdena, i stället för att numreras, benämnes Södra, Västra och Östra militärområdena samt Bergslagens, Nedre Norrlands och Övre Norrlands militärområden (i förkortning lämpligen milo S, V, ö, B, NN och ÖN). Samma system torde därvid böra införas beträffande civil­ områdena. I fortsättningen av min framställning använder jag de av mig nu före­ slagna benämningarna.

Jag återkommer så till frågorna rörande rikets regionala indel­ ning och behandlar därvid krigsmakten och det civila försvaret i ett sam­ manhang. Som jag tidigare anfört, ansluter jag mig till de av utredningen uttalade principerna, att samverkande militära och civila chefer bör ha geo­ grafiskt överensstämmande ansvarsområden och att dessa så långt möjligt bör bygga på den civiladministrativa indelningen. Utredningen har emellertid funnit, att det inte låter sig göra att överallt upprätthålla överensstämmelse mellan militärterritoriell och civiladministrativ indelning, d. v. s. mellan å ena sidan militärområdesindelningen (med vilken civilområdesindelningen förutsättes sammanfalla) och å andra sidan länsindelningen. Utredningen framhåller dock uttryckligen, att avkall på denna princip inte bör göras annat än i undantagsfall och då endast om övertygande operativa skäl kan åberopas för åtgärden. Sådana skäl har utredningen funnit föreligga i tre fall. Ett av de län det här gäller är Hal­ lands län, vars södra del enligt utredningens mening borde hänföras till Södra militär-(civil-)området. Med hänsyn till länsindelningsutrcdningens pågående arbete har utredningen dock i detta fall inte föreslagit att någon ändring av militär- och civiloinrådesgräns nu skall göras. De båda övriga fallen avser Kalmar och Gävleborgs län. Utredningen har här föreslagit eu sådan dragning av gränserna mellan berörda militär- och civilområden, att delar av de nämnda länen hänföres till Östra militär-(civil-)området. Förslaget anges medföra, att ifrågavarande båda länsstyrelser i sin bered­ skapsplanläggning får att samarbeta med vardera två civilbefälhavare. Mot det nu nämnda förslaget har av några remissinstanser riktats en 5 !:—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

138 Kungl. Maj.is proposition nr 109 år 196 4

delvis ganska bestämd principiell kritik. Därvid har särskilt pekats på de svårigheter och olägenheter, som kan antagas uppkomma om man i en mobiliserings- eller krigssituation överför delar av ett län till ett angrän­ sande. Med anledning härav vill jag anföra följande. Ehuru det — liksom hittills — med all kraft bör eftersträvas att iaktta grundsatsen om överens­ stämmelse mellan militärterritoriell och civiladministrativ indelning, skulle det vara orealistiskt att förutsätta att dessa båda indelningar, för vilka delvis olikartade faktorer ligger till grund, i alla områden skulle kunna bringas att överensstämma. Även om det vid den militärterritoriella indel­ ningen göres eftergifter i förhållande till vad som från operativa synpunkter kunde vara önskvärt, nödgas man dock konstatera att det kan finnas fall då det — exempelvis på grund av militärgeografiska förhållanden — inte skulle vara försvarbart att driva sammanjämkningen hur långt som helst. Det må erinras om att redan i nuläget finnes exempel på att avvikelser befunnits nödvändiga; sålunda ingår en mindre, nordlig del av Kalmar län i IV. militärområdet, medan länet i övrigt tillhör I. militärområdet. Frågan är då, om det i ett dylikt fall är mest önskvärt att militär- och civilområdesgränser eller civilområdes- och länsgränser sammanfaller. Jag vill för min del, i likhet med utredningen och vissa remissinstanser, ge företräde åt kravet på sammanfallande gränser på den högre regionala nivån. Om man intar denna ståndpunkt, kan ledningen i krig av det delade länet ord­ nas på olika sätt. Antingen får ledningen av hela länet i princip lcvarligga hos vederbörande länsstyrelse, som då måste lyda under två civilbefälha­ vare beträffande respektive länsdelar, eller också får en av länsdelarna — som utredningen torde ha avsett — tillföras ett angränsande län. För min del anser jag den sistnämnda lösningen vara att föredraga. Med anledning av att vissa remissinstanser så bestämt hävdat, att varje ändring av den fredsadministrativa indelningen i krig medför betydande nackdelar, vill jag tillägga följande. Under ett krig kan det på grund av fiendens åtgärder bli nödvändigt att ändra gränserna för de militära che­ fernas ansvarsområden. Om totalförsvaret i en sådan situation skall kunna samverka till ernående av största försvarseffekt, måste så långt möjligt en anpassning ske till dessa ändringar även inom det civila försvaret. Denna anpassning måste bli lättare att genomföra, om man redan i fredstid kunnat planlägga för den. I de fall som nu är aktuella talar operativa bedömningar för att de fredsadministrativa gränserna inte kan bibehållas i krig, och det synes mig viktigt att redan i fred förbereda sig härför. I enlighet med det anförda och under framhållande av att länsindelningsutredningen — med hänsyn till de åberopade militära skälen — förklarat sig inte ha något att erinra mot försvarsledningsutredningens förslag om avgränsning av Östra militär-(civil-) området i nu berörda delar tillstyrker jag dessa förslag. Frågan om att dra en gräns mellan Södra och Västra mi­ litär-(civil-) områdena genom Hallands län bör, såsom försvarslednings-

Kungl. Mcij:ts proposition nr 109 år 1964 139

utredningen förutsatt, anstå i avbidan på resultaten av länsindelningsutredningens överväganden. Övriga konkreta indelningsförslag avser Gotland och Övre Norrland. Jag är helt ense med utredningen och överbefälhavaren i deras bedömande, att förutsättningar f. n. saknas för en enhetlig allmänoperativ ledning av Gotlands försvar. Jag delar också, på de grunder utredningen angivit, upp­ fattningen att gynnsammare betingelser för Gotlands försvar erhålles, om ön i operativt hänseende lyder under militärbefälhavaren för östra militär­ området. Jag tillstyrker således att Gotland, såvitt gäller militärterritoriell indelning, inordnas i detta militärområde. Därvid förutsätter jag, att av­ vägningen av styrkeförhållandena mellan fastlandet och Gotland alltjämt skall göras enligt order av överbefälhavaren. Till utformningen av lednings­ organisationen på Gotland avser jag att återkomma i det följande. Då jag sålunda funnit, att Gotland av operativa skäl bör inordnas i östra militär­ området, följer härav, mot bakgrunden av tidigare redovisade principiella ståndpunkter, att Gotland bör hänföras till motsvarande civilområde, för att samordningen av den militära och den civila planläggningen skall bli den bästa. Enligt min mening föreligger emellertid skäl för en sådan åtgärd även från enbart civila försvarssynpunkter. Jag instämmer i detta hänse­ ende i vad utredningen anfört och kan alltså inte dela den mening, som framförts av länsstyrelsen i Gotlands län. Självfallet kan i krig sådana situationer uppstå, att verksamheten på Gotland helt måste bedrivas med de resurser som lokalt står till förfogande. Det måste emellertid vara av betydande vikt för Gotland, att planläggningen i fred ordnas så att den ger de bästa förutsättningarna för att ön i krig skall kunna tillföras olika civila resurser av betydelse för försvarsansträngningarna. Detta sker enligt min mening bäst om Gotland inordnas i ett civilområde. Försvarsledningsutredningens förslag att Västerbottens och Norrbottens län skall bilda ett civilområde har tillstyrkts vid remissbehandlingen. Erfa­ renheterna under senare år har enligt min mening klart givit vid handen att en sådan organisation behövs, och jag vill erinra om att en civilbefälhavarinstans för övre Norrland i praktiken redan finnes på krigssjukvårdens område. Behovet av samverkan med det militära försvaret och av sam­ ordning över länsgränserna även av andra civila försvarsuppgifter gör det nödvändigt, att de två nordligaste länen sammanföres till ett civilområde. Självfallet bör på sätt länsstyrelsen i Norrbottens län framhållit civilbefälhavarfunktionen — i detta liksom i andra fall — begränsas till de verksam­ hetsområden, där en sådan samordning är nödvändig. Innan jag lämnar indelningsfrågorna vill jag erinra om vad utredningen anfört om svårigheterna att åstadkomma gemensamma gränser för militäroch civilområden, å ena sidan, och särskilda indelningar inom det civila totalförsvaret, å den andra. Trots dessa svårigheter, som t. ex. kan bottna i driftekonomiska förhållanden, utgår jag från att totalförsvarets intressen

140 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

blir vederbörligen beaktade, när indelningsfrågor kommer under bedömande. Jag har med tillfredsställelse konstaterat, att flera remissutlåtanden ger uttryck för en positiv inställning i denna fråga.

Mot försvarsledningsutredningens synpunkter på militärbefälha­ varnas uppgifter i krig har jag intet att erinra. Jag vill här endast uttala, att jag fäster stort avseende vid att frågan om den luftopera­ tiva verksamhetens ledning genom utredningens förslag får en enligt min mening tillfredsställande lösning. Såsom utredningen föreslagit, torde det böra uppdragas åt överbefäl­ havaren att efter vissa av Kungl. Maj :t givna riktlinjer närmare utforma krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig.

Vad försvarsledningsutredningen anfört om militärbefälhavar­ nas uppgift er i fred kan jag i likhet med remissinstanserna i allt väsentligt biträda. Det operativa krigsförberedelsearbetet och förbandsproduktionen —- främst sådana delar därav som hänger nära samman med krigsförberedelsearbetet — betraktar jag som militärbefälhavarens primära uPPgifter- Beträffande ledningen av förbandsproduktion, utom mobilisering och mobiliseringsförberedelser, vill jag emellertid understryka, att ansvar och befogenheter bl. a. i fråga om utbildning av grundläggande art så långt möjligt bör decentraliseras till underlydande förbands- och andra chefer, dock utan att militärbefälhavarens ansvar inför vederbörande försvarsgrenschef härigenom begränsas. Det operativa krigsförberedelsearbetet jämte icke decentraliserade delar av förbandsproduktionens ledning kommer nämli­ gen under alla förhållanden att pålägga militärbefälhavaren en betydande arbetsbörda, och det är därför av vikt, att han så långt möjligt kan kon­ centrera sina arbetsinsatser till de nämnda verksamhetsområdena. Vad jag nu sagt gäller inte endast militärbefälhavaren personligen utan också hans stab. I fråga om förvaltningen har utredningen anfört, att denna är en viktig stödfunktion till förbandsproduktionen och har en betydelsefull uppgift i det operativa krigsförberedelsearbetet. En enhetlig regional ledning av operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion kräver därför enligt utredningens mening enhetlig ledning även av förvaltningen, inne­ bärande att militärbefälhavaren i princip bör utöva ledningen av och uppsik­ ten över förvaltningen inom regionen. Jag kan ansluta mig till denna upp­ fattning. Med hänsyn till vad jag nyss anfört om den inriktning i stort, som bör känneteckna militärbefälhavarens verksamhet, är jag dock angelägen om att tillfoga att hans ledning av förvaltningen bör begränsas till att — inom ramen för centralt utfärdade föreskrifter — planlägga, reglera och kontrol­ lera samt utfärda order, direktiv och anvisningar för den verkställande och utövande förvaltningsverksamheten inom militärområdet. Denna senare verksamhet bör således — bortsett från vad som avser militärområdessta-

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i 141

bens egen verksamhet — fullgöras vid särskilda från staben fristående för­ valtningsorgan och av militärbefälhavaren underställda chefer för för­ band etc. I likhet med utredningen anser jag, att nuvarande ordning för fortifika­ tions- och bijggnadsförvaltningens ledning på regional nivå är behäftad med vissa brister. Jag har därför denna dag utverkat Kungl. Maj :ts bemyndigan­ de att tillkalla en särskild utredningsman för att närmare klarlägga dessa frågor och vissa därmed sammanhängande problem. Med anledning av att ett par remissmyndigheter berört frågan om mili­ tärbefälhavarnas uppgifter på personalområdet vill jag här till sist anmäla, att denna fråga kommer att beaktas i samband med den utredning rörande militärområdesstabernas detalj organisation, till vilken jag återkommer i det följande.

Jag går nu över till frågan om militärområdesstabernas fredsorganisation. Som försvarsledningsutredningen framhållit, medför den knappa tillgången på kvalificerad ledningspersonal, att den nya organisationen i huvudsak måste byggas upp inom ramen för de personalstyrkor, som f. n. är avsedda för tjänstgöring i regionala staber. Vissa smärre tillskott kan måhända påräknas genom den i propositionen 1964: 31 före­ slagna omorganisationen av försvarsgrensstaberna, men de torde i så fall knappast förslå längre än till att fylla befintliga vakanser i nuvarande re­ gionala staber. Utredningen har anfört att dessa staber härutöver har vissa tidigare anmälda personalbehov, som hittills icke blivit tillgodosedda. Det torde vara uteslutet, att dylika behov skulle kunna täckas med officerare i aktiv tjänst utan allvarliga återverkningar inom andra delar av krigsmak­ ten. Den lämpligaste lösningen av personalfrågan torde därför vara att -— såsom utredningen föreslagit — genomföra en begränsad ökning av antalet arvodesbefattningar för pensionsavgångna officerare. Möjligheterna att re­ krytera till sådana befattningar bör kunna bedömas som tämligen goda med hänsyn till att ett relativt stort antal officerare avgår med pension inom de närmaste åren. Vid min bedömning av de olika organisationsalternativen har jag funnit, att den av utredningen förordade lösningen är klart överlägsen alternativen med ställföreträdande militärbefälhavare. Genom den valda lösningen, vil­ ken i de större staberna även innefattar särskilda armé- och flygsektioner under chefskap av en »arméinspektör» och en »flyginspektör», säkerställes tillgång till erforderlig fackmässig sakkunskap, samtidigt som goda förut­ sättningar erhålles för en effektiv ledning av stabsarbetet. Mot bakgrunden av nyss berörda personella förutsättningar för en omorganisation av de regionala staberna anser jag det vidare nödvändigt att varje stab utformas för de uppgifter, som i nuvarande militärpolitiska läge avses för densamma. Jag förordar sålunda, att militärområdesstaberna i allt väsentligt organise-

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196 4

ras på sätt som framgår av de till protokollet i detta ärende fogade bilagorna 9 14. Med hänsyn till att denna organisation endast redovisar behovet av officerare har Kungl. Maj:t denna dag på min hemställan uppdragit åt överbefälhavaren att i samråd med statskontoret inkomma med förslag till personalorganisation i övrigt. Jag förutsätter att behovet av biträdespersonal — i vidsträckt mening — därvid kommer att visa sig mindre än den sammanlagda uppsättningen av sådan personal i nuvarande högre regionala staber. I fråga om den militära personalens försvarsgrenstillhörighet ansluter jag mig till uppfattningen, att militärbefälhavare, stabschef och souschef samt cheferna för sektionerna I och II i princip inte bör vara bundna till sär­ skild försvarsgren. Enligt min mening borde det emellertid vara möjligt att tillämpa denna grundsats på ytterligare ett antal befattningar. Det har uppdragits åt överbefälhavaren att i samband med förutnämnda utredning närmare undersöka förutsättningarna härför. Övriga befattningar bör tills vidare besättas ur bestämda försvarsgrenar, varvid fördelningen av mari­ nens befattningar mellan flottan och kustartilleriet bör föreslås av över­ befälhavaren. Jag finner det vidare lämpligt, att militärbefälhavare och stabschef samt i förekommande fall souschef i princip tillsättes ur olika försvarsgrenar. Några förslag om inrättande av beställningar för militärbefälhavare och stabspersonal torde inte nu böra föreläggas riksdagen. Så bör ske först när underlag erhållits för att framlägga förslag om personaluppsättningen i sin helhet. Inte heller tar jag nu upp frågor om lönegradsplacering och anställ­ ningsformer. Till dessa frågor liksom till frågan om löneställning för den militäre chefen på Gotland avser jag att återkomma i sådan tid, att förut­ sättningar för en rationell planering av ledningsreformens genomförande i personellt hänseende beräknas komma att föreligga. Med hänsyn till svårigheterna att efter övergång till en ny organisation omedelbart finna den rätta detalj organisationen och de mest rationella verksamhetsformerna bör den av mig förordade organisationen av militärområdesstaberna anses som provisorisk och prövas under en övergångstid av ett par år, innan definitivt beslut fattas rörande stabernas inre organisa­ tion. Som en riktlinje för verksamheten under försöksperioden vill jag i detta sammanhang ange, att jag betraktar stabernas indelning i sektioner som ett utgångsvärde. Sektionernas uppdelning på avdelningar bör däremot prövas under försökstiden; särskilt gäller detta sektion I. I anslutning till vad jag förut anfört om militärbefälhavarnas uppgifter inom förvaltningsområdet och till innehållet i vissa remissyttranden vill jag här i korthet beröra frågan om organisationen för den ledning av för­ valtningen, som militärbefälhavare förutsättes skola utöva. I militärområdesstabens sektion II bör ingå förvaltningsgrenschefer — i krig tillika ledare för motsvarande underhållstjänst — under det att huvuddelen av annan

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196A 143

för förvaltningsverksamheten erforderlig personal bör organiseras i sär­ skilda förvaltningsenheter under militärbefälhavaren. På dessa grundsatser bygger ett förslag till försöksorganisation av tygtjänstens regionala ledning inom armén, som nyligen avgivits av armétygförvaltningen. Förslaget avser i huvudsak, att inom nuvarande I. militärområdet befintliga centralförråd av tygmateriel och ammunition samt tygverkstäder skall underställas mili­ tärbefälhavaren, att en i dennes stab ingående »militärområdestygmästare» skall vara chef för den regionala tygledningen samt att nyssnämnda förråd och arméverkstäder skall samordnas i två organisatoriska enheter under ledning av en »militärområdesförrådschef» respektive en »militärområdesverkstadsdirektör». Ärendet är under beredning i försvarsdepartementet och torde inom kort få anmälas för Kungl. Maj :t. — Vidare har försvarets intendenturverk i sitt yttrande, med hänvisning till pågående försök inom vissa militärområden, tillstyrkt en regional intendenturförrådsorganisation innebärande bl. a. att militärbefälhavaren underställda förråd organisato­ riskt sammanföres till en förrådsgrupp, vars chef blir lokal förvaltnings­ myndighet. Sålunda föreliggande förslag ger mig anledning att uttala, att jag finner det betydelsefullt att även förvaltningstjänstens regionala ledning prövas genom försök och att erfarenheter såväl av dessa försök som av den blivande provisoriska organisationen för militärområdesstaberna avvaktas, innan slutlig ställning tages till den regionala förvaltningsledningens ord­ nande. Jag vill också erinra om det inbördes beroende, som föreligger mel­ lan den centrala och den regionala förvaltningsorganisationen.

De av försvarsledningsutredningen angivna utgångspunkterna för val av militär om rådesstabernas förläggningsorter i fred är enligt min mening lämpliga. Jag anser också, att utredningen från dessa utgångspunkter funnit i stort sett godtagbara lösningar av lokaliseringsfrågorna. Jag är sålunda beredd att såsom förläggningsorter för militär­ områdesstaberna i Södra och östra militärområdena samt Bergslagens och Övre Norrlands militärområden acceptera respektive Kristianstad, Strängnäs, Karlstad och Boden. I Karlstad krävs inga åtgärder i fråga om stabslokaler, eftersom staben där kan inrymmas i nuvarande V. militärbefälsstabens lokaler. Beträffande Kristianstad, Strängnäs och Boden avser jag att föreslå, att fortifikationsförvaltningen erhåller uppdrag att utarbeta och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till program för erforderliga byggnadsåtgärder. Vad beträffar förläggningsort för Västra militärområdesstaben har ut­ redningen diskuterat Göteborg, Borås, Alingsås och Skövde. Den har för­ klarat sig närmast vara benägen att förorda en förläggning till Göteborg (Nya Varvet) men gjort sitt förord beroende av huruvida överbefälhavaren komme att bedöma, att staben där kunde upprätthålla en tillräcklig mobi­ liserings- och insatsberedskap. Om så inte skulle bli fallet, borde Borås komma i fråga. Såsom framgått av redogörelsen för yttrandena, bar över­ befälhavaren klart förordat Göteborg.

144 Kungi. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Några civila remissmyndigheter har av olika skäl uttalat sig för en för­ läggning till Borås eller Skövde. För egen del finner jag i likhet med utredningen, att flera betydelsefulla skäl kan anföras till förmån för Göteborg som stabsort i fred. En väsentlig del av militärområdesstabens uppgifter är knutna till Västkusten, den del av militärområdet som är av störst intresse med hänsyn till det operativa krigsförberedelsearbetet och där således terrängrekognosceringar, fältöv­ ningar och tillämpningsövningar av operativ karaktär främst torde komma att äga rum. De flesta av de civila myndigheter, med vilka militärbefäl­ havaren skall samverka, finnes i Göteborg. Även om dessa fördelar med hänsyn till kommunikationsväsendets höga kapacitet inte kan tillmätas helt utslagsgivande betydelse, måste dock valet av lokaliseringsort i första hand avgöras med utgångspunkt i möjligheterna för staben att på ett rationellt och tidsbesparande sätt bedriva sin verksamhet. Det förtjänar påpekas, att samverkan mellan totalförsvarsmyndigheter av bl. a. sekretesskäl i bety­ dande utsträckning behöver ha formen av personliga sammanträffanden. I Göteborg har en militärområdesstab möjlighet att vid förläggning på Nya Varvet, intill Älvsborgs kustartilleriregemente, få service inom olika områden samt skydd och biträde vid övergång till krigsorganisation. Förut­ sättningar härför finns dock även i Borås och Skövde. Kostnaderna för anskaffning av stabslokaler har av utredningen upp­ skattats till 500 000 kr. på Nya Varvet mot 2 350 000 kr. i Borås. I alternativ Nya Varvet har emellertid förutsatts att flottans anläggningar inom områ­ det skall flyttas bort och att det därigenom skall bli möjligt att utnyttja be­ fintliga lokaler för militärområdesstaben. I vissa yttranden har hävdats att Göteborg såsom storstad skulle vara en olämplig förläggningsort av beredskapsskäl. Som jag framhållit, har emel­ lertid överbefälhavaren vid sin prövning av frågan inte ansett dylika skäl utgöra hinder mot att militärområdesstaben i fred förlägges dit. Jag finner inte anledning att göra någon annan bedömning i detta hänseende. Efter noggrant övervägande av de olika alternativens för- och nackdelar har jag funnit, att de starkaste skälen talar för att välja Göteborg (Nya Varvet). Detta alternativ erbjuder fördelar för ett effektivt fullgörande av militärområdesstabens uppgifter inom krigsmakten och totalförsvaret, som inte är för handen vid lokalisering till någon av övriga ifrågasatta förlägg­ ningsorter. Jag är medveten om att från allmänt lokaliseringspolitiska syn­ punkter erinringar kan göras mot att militärområdesstaben förlägges till ett storstadsområde, men jag har med hänsyn till de tidigare angivna arbetstekniska fördelarna likväl funnit mig böra förorda att så sker i detta fall. Jag anser alltså, att Västra militärområdesstaben på sikt bör förläggas till Göteborg. Hur denna lösning skall konkret utformas, är emellertid be­ roende av frågan om utflyttning av flottans anläggningar på Nya Varvet. För att närmare klarlägga denna fråga har jag jämlikt Kungl. Maj :ts be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 145

myndigande den 31 januari 1964 tillsatt en särskild utredning. I avvaktan på dess resultat bör den nya staben övergångsvis vara förlagd till Skövde. Jag avser att föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt fortifikationsförvaltningen att undersöka, hur lokalfrågan provisoriskt bör lösas där. För militärområdesstaben i Nedre Norrlands militärområde räknar jag med Östersund som förläggningsort. Därest fråga framdeles uppkommer om en förflyttning till annan ort, får nya överväganden göras med hänsyn till de förhållanden som då är för handen. Såvitt gäller lokalfrågan, avser jag att hemställa, att fortifikationsförvaltningen erhåller motsvarande upp­ drag som beträffande Skövde.

Jag övergår härefter till frågan om civilbefälhavarnas upp­ gifter och ledningsorganisation i krig. Vad försvarsledningsutredningen i denna del uttalat och föreslagit har allmänt tillstyrkts vid remissbehandlingen. För egen del biträder jag också utredningens för­ slag. Jag finner det angeläget att civilbefälhavarnas befogenheter och upp­ gifter i krig blir instruktionsmässigt fastställda liksom att civilbefälhavar­ nas krigsorganisation överses mot bakgrunden av senare års erfarenheter och de synpunkter, som framförts av försvarsledningsutredningen. Arbetet härmed har inletts. I enlighet med utredningens rekommendation har che­ fen för inrikesdepartementet denna dag bemyndigats tillkalla särskilda sak­ kunniga för att inom inrikesdepartementet biträda med arbetet. På så sätt torde de bästa förutsättningarna skapas för bland annat samordningen med motsvarande förberedelser på den militära sidan. Jag vill anmärka att de sakkunniga inte enbart skall beakta civilbefälhavarnas uppgifter och orga­ nisation i krig utan även i erforderlig utsträckning uppmärksamma frågan om ändringar i civilbefälhavarnas fredsinstruktion och om de följdverk­ ningar beträffande länsstyrelsernas krigsorganisation, som kan bli ett re­ sultat av den föreslagna nya organisationen av totalförsvarets regionala ledning. Vad angår civilbefälhavarnas uppgifter och organisa­ tion i fred har främst försvarsledningsutredningens förslag till för­ stärkning av fredsorganisationen uppmärksammats i remissyttrandena. Be­ hovet av en förstärkning har allmänt vitsordats. Det framlagda förslaget betecknas i många fall som otillräckligt. För närvarande finnes vid civilbefälhavarekanslierna 10 tjänstemän i lönegraderna Ag 23 och Ae 27. Ut­ redningen har föreslagit dels att två tjänster i A 23 och A 27 tillskapas för det nya civilområdet i Övre Norrland och dels att vissa nya tjänster inrättas som förstärkning av befintliga kanslier. För egen del vill jag understryka, att effekten av en ändamålsenlig mili­ tär ledningsorganisation kan allvarligt försvagas, om de civila försvarsgre­ narna släpar efter. Erfarenheterna under senare år har alltmer bestyrkt nödvändigheten av en vältrimmad ledningsorganisation på högre regional

146 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

nivå, för att de civila försvarsinsatserna i krig skall kunna bli effektiva och väl samordnade. Det är mot denna bakgrund nödvändigt, att de fredstida planläggningsresurserna är tillräckligt stora. I det föregående har jag tillstyrkt att ett civilområde bildas för övre Norr­ land. Det är enligt min mening angeläget att så sker så snart som möjligt. Avsaknaden av ett civilområde har otvivelaktigt varit en stor brist i nu­ varande regionala ledningsorganisation inom totalförsvaret. Det för civil­ befälhavarens kansli erforderliga personalbehovet för budgetåret 1964/65 torde få tillgodoses genom utnyttjande av tillgängliga medel för tillfällig personal. Vad övriga förslag till förstärkning av civilbefälhavarkanslierna angår är jag för närvarande ej beredd att tillstyrka inrättandet av nya tjänster. Denna fråga torde få upptagas till prövning vid budgetbehandlingen kom­ mande höst. Vad angår rekryteringen av personal till civilbefälhavarnas fredskanslier har utredningen understrukit, att ifrågavarande befattningar inte bör vara sluttjänster, och uttalat att det förefaller naturligt, att de inordnas i den ordinarie landsstatskarriären. För egen del finner jag det angeläget att lämp­ liga karriärgångar skapas för ifrågavarande personal. Planläggningsarbete av det slag det här gäller ställer stora krav på personalen, och befattning­ arna bör bland annat av detta skäl inte betraktas som sluttjänster. Utred­ ningen har enligt min mening pekat på en naturlig anknytning till den or­ dinarie landsstatskarriären. Flertalet befattningshavare vid en länsstyrelse kommer i sitt fredsmässiga arbete i större eller mindre utsträckning i kon­ takt med totalförsvarsfrågor, och det bör därför vara till fördel för både länsstyrelserna och länsstyrelsetjänstemännen, om dessa under viss tid ar­ betar med totalförsvarsplanläggning. Tjänstgöringen bör sålunda i merit­ hänseende anses likvärdig med annan Iandsstatstjänstgöring. Rekryteringen bör emellertid inte vara bunden enbart till landsstaten. I likhet med vissa remissinstanser finner jag det naturligt, att man strävar efter en rekryte­ ring inom vidaste möjliga sektor av samhället. Jag kan däremot inte bi­ träda den meningen, att man bör sträva efter att skapa en särskild karriär för tjänstemän som uteslutande sysslar med försvarsplanläggningen. I krig kommer all personal att behövas för totalförsvaret. Det skulle mot bak­ grunden härav vara olyckligt om allt fredstida förberedelsearbete lades i händerna på en mindre grupp specialister. Man kan vidare inte bortse från risken att sådana specialister fjärmas från det övriga samhällsarbetet och att därmed den nödvändiga kontakten mellan samhällets fredstida verksam­ het och försvarsförberedelserna går förlorad. Enligt min mening bör man sträva efter att rekrytera civilbefälhavarnas fredskanslier från så stora de­ lar av samhället som möjligt — därvid landsstaten naturligen bör intaga en framskjuten plats — i syfte att åstadkomma ändamålsenliga möjligheter

Kungl. Maj.ts proposition nr i 09 år 196b 147

till utbyte av personal och en anknytning till karriärmöjligheter utanför de utpräglade beredskapsuppgifterna. I remissyttrandena har även berörts frågan om civilbefälhavarekansliernas förläggningsorter. Självfallet är det önskvärt att inte behöva flytta kansliet i samband med ombyte av civilbefälhavare. Jag anser det emellertid inte möjligt att göra några bindande uttalanden härom. Kansliet måste enligt min mening i regel förläggas till den ort, där civil­ befälhavaren finnes, och uppdraget som civilbefälhavare kan i allmänhet inte knytas till visst län. Försvarsledningsutredningen har anfört vissa synpunkter även på frågan om samordningen mellan det militära och det civila försvaret. Utredningens uttalanden i denna del kan jag i princip bi­ träda. Jag är medveten om att den nuvarande organisationen i krig inte ger några garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Det fortlöpande samarbetet under planläggningsarbetet och de periodiskt återkommande övningarna torde emellertid, som utredningen påpekat, vara betydelsefulla faktorer i detta sammanhang. På så sätt grundlägges den gemensamma syn på totalförsvarsproblemen, som torde vara den bästa grunden för en god samverkan i krig. Med anledning av vissa uttalanden av remissinstanserna i denna fråga liksom beträffande den militära direktivrätten vill jag fram­ hålla, att de tidigare omnämnda sakkunniga kommer att uppmärksamma även dessa problem. De under remissbehandlingen framkomna synpunk­ terna kommer därvid att ytterligare prövas.

Av de frågor, som avser ledning i lägre regional instans, upptar jag först förslaget om inrättande av örlogsbaser. Inom nuva­ rande marinkommandostaber fullgöres uppgifter, som är hänförliga till två skilda ledningsnivåer, och jag finner det därför i likhet med utredningen nödvändigt att uppgifterna särskiljes och renodlas. Utredningen har löst denna uppgift så, att till nya ledningsorgan på lägre regional nivå, örlogs­ baser, hänförts främst bas- och underhållstjänst samt mobiliseringsförberedelser och frivilligutbildning, örlogsbaschefernas uppgifter förutsättes variera något olika militärområden emellan, i fred dock mindre än i krig. Den principiella uppläggning utredningen sålunda gjort synes mig vara rationell. Från nu redovisade utgångspunkter tillstyrker jag dels att principorgani­ sationen i fred av örlogsbaserna i Södra, Västra och östra militärområdena, vilka bör benämnas Sydkustens, Västkustens respektive Ostkustens örlogsbas, utformas enligt bilagorna 15—17 till protokollet i detta ärende, dels att på örlogsbaschef ankommande uppgifter i Nedre Norrlands militärom­ råde i fred skall fullgöras av chefen för Norrlands kustartilleriförsvar med

148 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

biträde av ett mindre antal officerare ur flottan. Jag torde i samband här­ med få meddela, att jag avser att inom kort anmäla ett förslag till fredsorganisation av de förvaltningsorgan, som bör ingå i eu blivande Sydkustens örlogsbas. Förslaget, som utarbetats på grundval av resultatet av statskon­ torets undersökningar av stabs- och förvaltningsorganisationen inom nu­ varande marinkommando Syd, torde böra föreläggas riksdagen. Beträffande förläggningsorterna torde jag få anmäla, att chefen för ma­ rinen i skrivelse den 12 februari 1964 motsatt sig utredningens förslag, att Ostkustens örlogsbas förlägges till Västerhaninge, och i stället förordat Stockholm som förläggningsort. Med anledning härav vill jag erinra om att enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 120; SU 127; rskr 335) staben m. fl. ledningsorgan vid marinkommando Ost skall förläggas till Västerhaninge kommun. De motiv, som föranledde detta beslut, måste anses gälla även för den blivande örlogsbasen. Denna ståndpunkt har också intagits av över­ befälhavaren i yttrande över marinchefens skrivelse, överbefälhavaren har vidare framhållit, att inom Västerhaninge kommun kan tänkas olika för­ läggningsorter, nämligen Västerhaninge samhälle, Berga-området och Muskö. Dessa alternativ bedömer överbefälhavaren vara i huvudsak likvärdiga från beredskapssynpunkt. En förläggning till Västerhaninge samhälle bedömes preliminärt bli kostsammare, byggnads- och driftmässigt, än de båda övriga alternativen. Muskö anses lämna större handlingsfrihet vid val av organisa­ tionsform för örlogsbasen än Berga-området, vilket är ett stort utbildnings­ centrum och redan nu inrymmer ett flertal administrativa enheter. Över­ befälhavaren förordar således att örlogsbasstaben med förvaltningar för­ lägges till Muskö. Jag ansluter mig till överbefälhavarens förslag med fram­ hållande av att Muskö — där förvaltningar och örlogsvarv kommer att vara belägna — enligt min uppfattning är den naturliga fredsförläggningsplatsen för örlogsbasstaben med hänsyn till arten av huvuddelen av de upp­ gifter, som i fred skall ankomma på örlogsbasens chef. Kungl. Maj :t har därför på min hemställan anbefallt fortifikationsförvaltningen att vid upp­ görande av byggnadsprogram för ovan jordsanläggningar på Muskö utgå från att den blivande Ostkustens örlogsbasstab skall förläggas dit. I detta sammanhang bör vidare nämnas, att jag inte har något att erinra mot att en mindre del av staben —- såsom utredningen föreslagit — förlägges till annan ort. Vilken ort som därvid bör komma i fråga synes böra närmare undersökas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i lokaliseringsfrågan liksom i fråga om benämningen av denna stabsdel. Förläggningen av Västkustens örlogsbas är beroende av den framtida dispositionen av de marina anläggningarna på Nya Varvets område i Göte­ borg. Såsom tidigare nämnts vid behandlingen av frågan om Västra militärområdesstabens förläggningsort, har jag tillkallat en särskild utredning för att närmare klarlägga förutsättningarna för en utflyttning av dessa an­ läggningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964 149

Beträffande ledningsorganisationen på Gotland delar jag överbefälhavarens uppfattning, att Gotland efter övergång till den nya organisationen inte kommer att vara helt jämförhart med övriga försvars­ områden. Jag kan därför tillstyrka att de av överbefälhavaren föreslagna be­ nämningarna »Gotlands militärkommando» och »Chefen för Gotlands mi­ litärkommando» införes men vill samtidigt understryka, att detta inte inne­ bär något avsteg från utredningens förslag, att ledningsorganisationen på ön i fortsättningen skall hänföras till den lägre regionala nivån. I detta sammanhang vill jag också uttala min principiella anslutning till utredningens uppfattning, att nuvarande vakanser i personalkårernas sta­ ter inte bör drabba Gotlands militärkommandostab. Hur den erforderliga förstärkningen lämpligen bör genomföras, torde få uppdragas åt överbe­ fälhavaren att föreslå. Det bör vidare uppdragas åt honom att pröva Got­ lands kustartilleriförsvars ställning i förhållande till militärkommandochefen och att till Kungl. Maj :t inge därav betingade förslag. I fråga om den av försvarsledningsutredningen aktualiserade samman­ slagningen av staberna för Härnösands försvars­ område och Norrlands kustartilleriförsvar finner jag det angeläget, att de preliminära undersökningar som utredningen låtit göra snarast kompletteras, så att underlag för ett beslut erhålles. Min av­ sikt är att föranstalta om ett uppdrag härom till överbefälhavaren. Vad försvarsområdesorganisationen beträffar, delar jag utredningens uppfattning att försvarsområdesstabernas personalorganisa­ tion är relativt svag jämfört med andra militära staber. Med tanke på de fördelar, som en sammanslagning enligt dåvarande statens organisationsnämnds förslag av stabs- och förvaltningstjänsten vid vissa försvarsområ­ den och regementen synes kunna medföra — bl. a. i fråga om bättre ut­ nyttjande av personalen och större elasticitet i organisationen — avser jag att vid ett senare tillfälle ta upp frågan om anordnande av försök i denna riktning. Beträffande eventuella förändringar i ledningen av den markoperativa verksamheten på nivån under militärbefälhavare finner jag ingen anledning att nu göra några närmare uttalanden, eftersom några konkreta förslag i frå­ gan inte föreligger. Jag vill endast framhålla, att man givetvis bör välja ett system, som inte medför en dubblering av de blivande militärområdesstabernas kapacitet för markoperativ ledning eller innebär ett underutnytt­ jande av denna.

Jag övergår nu till vissa av försvarsledningsutredningen behandlade sär­ skilda frågor och får därvid beträffande lönegrads placering för försvarsstabschefen hänvisa till vad jag anfört om lönefrågor in. in. för militärbefälhavare och personal i militärområdesstaber. Det­

150 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

samma gäller vissa av överbefälhavaren i hans remissyttrande framlagda förslag avseende beställningen för chef för attackeskadern.

Utredningens synpunkter på frågan om en för officerare i högre stabstjänst gemensam personal k år ansluter jag mig till. Jag räknar med att frågan skall upptagas till närmare prövning, sedan överbefälhavaren inkommit med förslag.

Jag delar också uppfattningen, att en översyn av inskrivningsoch personalredovisningsväsendet bör komma till stånd. Det är min avsikt att inom den närmaste tiden hemställa om Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla en särskild utredning för detta ändamål.

Förslaget om inrättande av särskild kassaavdelning vid m i 1 itärområdesstaberna har tillstyrkts av flertalet remissmyndighe­ ter som uttalat sig därom. Statskontoret har emellertid ansett att det med förslaget avsedda syftet kan tillgodoses genom att staberna tillföres en kassachefsutbildad befattningshavare, vilken bör ingå i intendenturavdelningen. Frågan tillhör enligt min mening dem, som bör övervägas i samband med att detaljorganisationen närmare utredes och prövas. Jag förutsätter att bl. a. försvarets civilförvaltning och statskontoret därvid kommer att med­ verka.

Vad slutligen angår förslagens genomförande, vill jag un­ derstryka angelägenheten av att den av 1961 och 1962 års riksdagar be­ slutade omorganisationen av krigsmaktens och totalförsvarets högsta led­ ning så snart sig göra låter fullföljes genom motsvarande organisationsändringar i regional instans. Erforderliga förberedelser för övergång till ny regional fredsorganisation för krigsmaktens del bör därför enligt min me­ ning påbörjas utan dröjsmål och därvid i första hand avse åtgärder för att anskaffa stabslokaler. Jag vill här erinra om att fortifikationsförvaltningen, såsom tidigare nämnts, redan erhållit eller kommer att erhålla uppdrag att utarbeta lokalprogram för samtliga militärområdesstaber — utom den i Bergslagens militärområde, för vilken inga åtgärder nu erfordras — samt för Ostkustens örlogsbas. Därjämte har— såsom likaledes nämnts i det före­ gående — en särskild utredning tillsatts för att klarlägga förutsättningarna för en utflyttning av örlogsvarv m. m. från Göteborg. Övergång till ny fredsorganisation för krigsmakten bör — i enlighet med utredningens förslag — ske den 1 oktober 1966. Som jag tidigare anfört, bör den nya organisationen under en övergångstid betraktas såsom provi­ sorisk och definitivt beslut i organisationsfrågan inte fattas, förrän tillräck­ liga erfarenheter av de nya verksamhetsformerna hunnit vinnas. För att underlätta övergången bör militärbefälhavare och stabschefer i den nya organisationen utnämnas redan under andra halvåret 1965. Nuvarande re­

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 151

gionala chefer, som inte erhåller befattningar i den kommande organisatio­ nen eller eljest inom krigsmakten, torde få föras på övergångsstat. Även andra särskilda personalanordningar torde kunna visa sig påkallade i sam­ band med övergången till ny organisation eller för att effektivt driva för­ beredelserna härför. Kungl. Maj :t torde därför böra inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om dylika och i övrigt erforderliga övergångsanordningar. I enlighet med tidigare redovisat förslag bör det uppdragas åt överbefäl­ havaren att efter givna riktlinjer utforma ny krigsorganisation för krigs­ maktens högre regionala ledning m. in. överbefälhavaren bör även ha att föreslå tidpunkt för övergång till denna organisation. Jag vill i detta sam­ manhang betona, att övergången måste ske på sådant sätt att väsentliga beredskapskrav inte eftersättes. Detta torde innebära, att övergången kan fullbordas först sedan de nya ledningsorganen i fred varit i verksamhet någon tid. Detta får emellertid inte hindra, att förberedelserna påbörjas med det snaraste. Såvitt gäller krigsmakten, vill jag slutligen framhålla, att kostnaderna för genomförandet av den nya regionala ledningsorganisationen enligt grun­ derna för gällande försvarsbeslut bör bestridas inom den fastställda kost­ nadsramen. Jag kan således inte biträda överbefälhavarens avvikande upp­ fattning på denna punkt. Föreslagna ändringar i civilområdesindelningen — utom tillkomsten av det nya civilområdet — bör som utredningen förutsatt genomföras först i samband med ändringarna i den militärterritoriella indelningen. Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att a) godkänna de av mig i det föregående angivna rikt­ linjerna för organisation av totalförsvarets regionala led­ ning; b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsåtgärder som kan komma att erfordras på grund av omorga­ nisationen av totalförsvarets regionala ledning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­ ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bi­ laga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: S. Lindow

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Bilaga 1

Innebörden i utredningens betänkande av vissa begrepp

A. Operativ verksamhet

Markoperativ verksamhet omfattar: bekämpning med stridskrafter på marken1 av styrkor, som invaderar över gräns eller kust, luftlandsättes eller i övrigt opererar på marken, jämte med angiven verksamhet sammanhängande förberedelser och åtgärder vid armé- och kustartilleristridskrafter,1 vid marina baser och flygbaser, vid övriga anläggningar på land ur armén, marinen och flygvapnet samt vid under central förvaltningsmyndighet lydande anstalter m. m. Territoriellt försvar (jfr nedan) ingår dock icke i markoperativ verksamhet.

Sjöoperativ verksamhet* omfattar: bekämpning med marinstridskrafter1 av sjöstridskrafter och sjötransportmedel, fartygsspaning samt skydd och dirigering av sjöfart och fiske, jämte med angivna verksamheter sammanhängande förberedelser och åtgärder vid marinstridskrafterna och deras baser, vid kustbevakningen och vid andra marina förband och anläggningar.

Luftoperativ verksamhet omfattar: bekämpning med flygstridskrafter, territoriellt luftvärn samt luftvärn vid ma­ rina baser och flygfält sluft värn1 2 3 av flygstridskrafter och andra luftburna vapen samt flygtransportmedel, bekämpning med flygstridskrafter av mark- och sjöstridskrafter, transportmedel, anläggningar och anstalter m. m., flygspaning samt flygtransporter, flygtillstånd för luftfart samt erforderlig reglering av förflytt­ ningar i luften med helikoptrar och flygplan för mark- eller sjöoperativ verk­ samhet, jämte med angivna verksamheter sammanhängande förberedelser och åtgärder vid flygstridskrafterna och deras baser, vid luftbevakningen och vid andra för­ band och anläggningar ur flygvapnet samt i vad rör eldgivning mot luftmål vid territoriellt luftvärn samt luftvärn vid marina baser och flygfältsluftvärn.

1 Jämväl innefattande helikoptrar och lätta flygplan ingående i eller disponerade av dessa stridskrafter. 2 Marinoperativ verksamhet enligt Kungl. kungörelse angående rikets militärterritoriella in­ delning. 3 Bekämpning med fältluftvärn och järn vägsluftvärn, marint närluftvärn i land samt fartygsluftvärn hänföres till mark- respektive sjöoperativ verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b 153

Territoriell verksamhet omfattar: territoriellt försvar syftande till att i vad avser verksamhet på marken säkerställa operationsfriheten i luften, till sjöss och på marken för de operativa stridskrafterna genom markbevakning och markförsvar, skydda landsdelar, som ej är operationsområden, genom markbevakning och markförsvar, understödja de operativa stridskrafterna i luften, till sjöss och på marken med tillgängliga för krigsmakten gemensamma resurser i fråga om sambandsmedel, transporter, fältarbete, underhåll m. m. samt understödja det civila försvaret med tillgängliga militära resurser,

samordning av för krigsmakten gemensamma stödfunktioner samt

samordning av det militära och det civila försvaret.

B. Ledning av operativ verksamhet

Ledning av operativ verksamhet är allmänoperativ, när den syftar till ledning och samordning av operativ verksamhet på marken, till sjöss och i luften sinsemellan inklusive därför erforderliga stödfunktioner samt samordning med totalförsvarets övriga delar. Ledning av operativ verksamhet är fackmässig när den utövas för antingen mark-, sjö- eller luftoperativ verksamhet.

C. Samordning

Samordning av skilda verksamhetsgrenar kan åstadkommas genom befäl (inom det civila försvaret genom föreskrifter eller direktiv) eller genom samverkan. En chef samordnar genom befäl underlydande chefers (stridskrafters, motsva­ rande) verksamhet. Sidoordnade chefer samordnar genom samverkan sina underlydande chefers (stridskrafters, motsvarande) verksamhet. För att genomföra detta tages samråd.

Bilaga 2

Rikets mllitärterrltoriella indelning samt uppdelning av

territorialvattnet vid rikets kuster på marinkommandon

= militärområdesgräns, tillika försvarsområde sgräns = försvarsområdesgräns = gräns mellan marinkommando till delade territorialvatten

MKS

Bilaga 3

Rikets indelning i civilområden och län

= civilområdesgräns, tillika länsgräns

=länsgräns

= militärområde sgräns, tillika I ,1

försvarsområdesgräns /

= försvarsområdesgräns

V 22

■''' ■■1 ‘ ■"1 ■' ■ ■‘■t- 100 200 300km

I—V anger civilområden, I—VII militärområden. Bokstäver anger län, nummer 1 arabiska silfror försvarsområden.

156 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Bilaga 4

Principskiss över nuvarande organisation av militärbefälsstab

Fredsorganisation

Militärbefälhavare

Stf militärbefälhavare1

Stabschef Sektion I Sektion II Sektion III Avdelning IV Avdelning VI Sektion VIII Operationsavd. K vartermästaravd3 Personalavd. m.m. Säkerlietsoff. Expedition Befästningsavd. Underrättelseavd.* Tygavd. Byggnadsavd. Luftförsvarsavd. Intendenturavd. Utbildningsavd. Expedition Sambandsavd. Sjukvårdsavd. Fältarbetsavd. Veterinäravd.3 Mobiliseringsavd.4 1 Ej vid VII. militärbefälet. Vakantsatt vid V. militärbefälet (prop. 1953: 110). 3 Endast vid I. och VI. militärbefälsstabema. 3 Ej vid VII. militärbefälsstaben. 4 Endast vid vissa militärbefälsstaber.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b 157

Bilaga 5

Principskiss över nuvarande organisation av marinkommandostab

Fredsorganisation

Marinkommandochef 1

Chef för inten- för sjuk Stabschef vårdsförvalt­ ning

tur­ Sjukvårds­ Sektion I Sektion II Sektion III Avdelning V Expedition förvaltning förvaltning

Operationsavd. Kvartermästar- Personalavd. Sjöfartsavd. Allmän sekt. Underrättelse- avd. Utbildningsavd. Utrustnings- Tygavd. sekt. avd. Förplägnads- Sambandsavd. Fältarbetsavd. sekt.

1 Marinkommando Nord har icke egna förvaltningar. Förvaltningen vid Norrlands kustartilleriförsvar omfattar en förvaltningsverksamheten vid marinkommando Nord. I marinkommando Syd är vapenförvaltning, skeppsteknisk förvaltning — vilka funktioner inom MKO och KV utövas av cheferna för örlogsvarven Stockholm respektive Göteborg — intendentur-, sjukvårds- och byggadsförvaltning ställda direkt under marinkommandochefen.

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Bilaga 6

Principskiss över nuvarande organisation av flygeskaderstab

Fredsorganisation

Eskaderchef

Ställföreträdande eskaderchef

Stab schef1 Sektion I1 Sektion II1 Operationsavd. Bas- och underhållsavd. Signalavd. Flygfältsavd. Luftbevakningsavd.* Expedition 1 Stabschefen är tillika chef för en av sektionerna. * Ej vid E 1.

Vid E 3 prövas med chefens för flygvapnet medgivande en försöksorganisation enligt nedanstående skiss: Eskaderchef

Ställföreträdande eskaderchef Stabschef1 Sektion I1 Sektion II1 Expedition Flygavd. Bas- och underhålls­ avd. Strilavd. Förvaltningsavd. 1 Stabschefen är tillika chef för en av sektionerna.

Bilaga 7

militär- och civilemrådesgräns

gränser som föreslås bibehållas t.v. i avvak­ tan på länsirdelningsutredningena förslag rörande Hallands län

l) Ungefärlig sträckning. Gränserna bör om möjligt ansluta till en eventuellt kommande länsgräns.

100 200 300km

6 0 Bilaga 8

Utredningens förslag till principorganisation av militärbefälsstab

K u n g l.

Militärbefälhavare M a j.t s

Stabschef p ro Souschef1 p Sektion I Sektion II Armésektion1 2 Flygsektion3 4 Sektion IV Sektion V Sektion VIII Exp. o si tio Förbandsproduk- Säkerhetstjänst Kommunika­ 4 Markoperationer Kvartermästar2 Personal Sjöoperationer Tyg Utbildning och tion och därmed tionstjänst n

Luftoperationer Intendentur övningar direkt samman­ n Underrättelser Sjukvård och hängande opera­ r

Samband veterinär tivt krigsförbe­ 1 Fältarbeten Kassa redelsearbete 0 9

1 Endast i I., III. och V. militärområdena å r * Bl. a. samordning av mobiliseringsförberedelser * Endast i I., III. och VI. militärområdena. Ersättes i II., IV. och V. militärområdena av en sektion III 9 4 Uppgifter och organisation enligt särskild utredning 6 b

Kungl Maj.ts proposition nr 109 år 196fr 163

Bilaga 11

Utredningens förslag till antal officerare för III. militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation 1 2 * * 5

Försvarsgren och tjänsteställning Oberoende Armén Marinen Flygvapnet Int Befattning ö S:a G1 Gm Ö el Ö el el R Arv R K Arv R K Arv R K Arv R K Kmd B4 B4 Vam Kam B4

1 1 1 1 Sektion I

Bilaga 15

Utredningens förslag till organisation i fred av staben för Sydkustens örlogsbas K

(Åven basens förvaltningar redovisas; detalj organisation av dessa har föreslagits av statskontoret) u

n g

R => regementsofficer l Chef I< = kompaniofficer M Kommendör B 4 Arv — pensionerad officer i a arvodesbefattning j:

ts p ro p

Stabschef R o

si tio

Sektion I Sektion II Sektion III Sekt IV

n

å r

19 65

Sjukvårds­ Byggnads-' Ekonomi­ Ekipage­ Teknisk Intendentur- Kassa förvaltning kontor sektion förvaltning förvaltning förvaltning

1 Tillika chef för örlogsbasens tekniska förvaltning. 2 , » > » intendenturförvaltning. s , , » » ekipagesektion.

4 Förvaltare som chef för expeditionen. 6 7

O

oo

Bilaga 16

Utredningens förslag till organisation i fred av staben för Västkustens örlogsbas

K (Även Göteborgs örlogsvarv och örlogsbasens förvaltningar redovisas, dock icke deras inre organisation) u n g l R = regementsofficer M

Chef1 K = kompaniofficer

Kommendör B 4 a j.t

Arv = pensionerad officer i

arvodesbefattning 1 2 3 s

p ro p Stabschef R o si tio

Sektion I Sektion II Sektion III Sekt IV Exp.

n

Chef K Chef (stabschef)

Chef K Chef (K)4 n

5

I a + b K II a K (Mint) Till förf. Arv r

I d K II b (R)»

1 II c (R)3 0 9

II d

å r

1 9 6 4

Göteborgs Intendentur- Sjukvårdsörlogsvarv förvaltning förvaltning

1 Tillika chef för Göteborgs örlogsvarv.

2 » » » vapenavdelningen inom Göteborgs örlogsvarv. 3 * * * örlogsbasens intendenturförvaltning. * » * * ekipage- och kasernsektionen inom Göteborgs örlogsvarv. 6 Förvaltare som chef för expeditionen.

Bilaga 17

Utredningens förslag till organisation i fred av staberna för Ostkustens örlogsbas och Uppsala bevakningsområde

K (Åven Stockholms örlogsvarv och örlogsbasens förvaltningar redovisas; organisationen av dessa undersökes av statskontoret) 1 2 * 4 u n g l Chef M

Kommendör B 4 a j. Slaben för

ts

Uppsala be­ p vaknings­ ro örlogsbasstab område p Stabschef R Chef R o si Sektion I Sektion II Sektion III Sekt IV Till förf. K tio

n

9 Hd

å r

1 9 6 b

Stockholms Intendentur- Sjukvårdsför­ Kameralkontor örlogsvarv förvaltning valtning

1 Därav en marinintendent. 2 Tillika chef för Stockholms örlogsvarv (marindirektör). * Tillika chef för intendenturförvaltningen. 4 Tillika chef för ekipagesektionen inom Stockholms örlogsvarv.

1 Förvaltare som chef för expeditionen. 169