Totalförsvarets regionala ledning : utdrag ur 1960 års försvarsledningsutrednings betänkande III

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:65 .Försv arsdeparfemenfei

TOTALFÖRSVARETS REGIONALA LEDNING UTDRAG UR 1960 ÅRS FÖRSVARSLEDNINGSUTREDNINGS BETÄNKANDE

III

Stockholm 1963

iflffxTTj

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk förteckning 1. E n t e k n i s k i n s t i t u t l o n inom S t o c k h o l m s u n i v e r sitet. Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 114 s. E. 2. K o m m u n a l f ö r b u n d e n s l å n e r ä t t . I d u n . 44 s. I. 3. U t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n s o r g a n i s a t i o n o c h p e r s o n a l b e h o v . I d u n . 90 s. U. 4. A d m i n i s t r a t i v o r g a n i s a t i o n inom u t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n . I d u n . 95 s. U. 5. F ö r s v a r s k o s t n a d e r n a b u d g e t å r e n 1963/67. I d u n . 130 s. Fö. 8. I n d e l n i n g s - och s a m a r b e t s f r å g o r i G ö t e b o r g s och M a l m ö o m r å d e n a . I d u n . 212 s. I. 7. U t l ä n n i n g s tillträde till offentlig t j ä n s t . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 43 s. J u . 8. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1963. M a r c u s . IV + 97 s. Fi. B. U n i v e r s i t e t e n s och h ö g s k o l o r n a s organisation och f ö r v a l t n i n g . Haeggström. 509 s. E. 10. U n i v e r s i t e t s v ä s e n d e t s o r g a n i s a t i o n . Haeggström. 190 s. E. 11. U p p e h å l l s t i l l s t å n d m. m. för u t l ä n d s k a s t u d e r a n d e . I d u n . 54 s. I. 12. ö v e r s ä t t n i n g av f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e t av E u r o p e i s k a e k o n o m i s k a g e m e n s k a p e n o c h t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . Marcus. 283 s. H. 13. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e för j o r d b r u k o c h s k o g s b r u k s a m t f o r t b i l d n i n g av l ä r a r e i y r k e s ä m n e n . I d u n . 269 s. E. 14. U n d e r s ö k n i n g av t a x e r i n g s u t f a l l e t . I d u n . 155 s. Fi. 15. Vägen g e n o m g y m n a s i e t . I d u n . SIS s. E. 16. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 1. L a g f ö r s l a g . I d u n . 206 s. Ju. 17. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 2. Motiv. I d u n . 522 s. J u . 18. S v e r i g e s statsskick. Del 3. Motiv. F ö r s l a g till r i k s d a g s o r d n i n g . I d u n . 220 s. J u . 19. Sveriges statsskick. Del 4. Bilagor. I d u n . 311 s. J u . 20. B ä r g a r l ö n e n s fördelning, s j ö f ö r k l a r i n g m . m . I d u n . 111 s. J u . 21. S j u k h u s och ö p p e n v å r d . I d u n . 486 s. I. 22. K r a v e n på g y m n a s i e t . I d u n . 367 s. + 1 2 s. ill. E. 23. F ö r s l a g till lag om vissa g e m e n s a m h e t s a n l ä g g n i n g a r m. m. I d u n . 290 s. J u . 24. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . Del I. I n t e r v j u - och f r e k v e n s u n d e r s ö k n i n g a r m . m . I d u n . 259 s. I. 25. P a p p e r och a n n a n s k r i v m a t e r i e l . K i h l s t r ö m . 74 s. H. 26 Religionens betydelse som s a m h ä l l s f a k t o r . A B Wilhelmssons B o k t r y c k e r i . 211 s. E. 27. T r a f i k m å l . B e c k m a n . 237 s. J u . 28. U t s ö k n i n g s r ä t t II. N o r s t e d t & S ö n e r . 119 s. J u . 29. K o m m u n a l a r e n h å l l n i n g s a v g i f t e r . B e c k m a n . 81 s. I 30. Den statliga k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n p å socialv å r d e n s o m r å d e . B e c k m a n . 119 s. S. 31. F ö r s v a r och f i s k e r i n ä r i n g . N o r s t e d t & S ö n e r . 235 S. F ö .

32. L i s t e r l a n d e t s ålfisken. K i h l s t r ö m . 67 s. J o . 33. S k a d e s t å n d I. N o r s t e d t & S ö n e r . 81 s. J u . 34. U-länder och u t b i l d n i n g . I d u n . 201 s. U. 35. L ä r a r e på g r u n d s k o l a n s m e l l a n s t a d i u m . Idui 91 s. E. 36. M a l m e n 1 N o r r b o t t e n . S v e n s k a R e p r o d u k t i o i A B . 150 S. H. 37. K o m m e r s i e l l t och h a n d e l s p o l i t i s k t utvecklingi bistånd. I d u n . 151 s. U. 38. A r b e t s f ö r e l ä g g a n d e . I d u n . 97 s. S. 39. K y r k o r och s a m i u n d 1 S v e r i g e . I d u n . 308 s. E. 40. A r b e t s l ö s h e t s f ö r s ä k r i n g e n . I d u n . 248 s. I. 41. S p e c i a l u t r e d n i n g a r om g y m n a s i e t . Beckmal 318 s. E. 42. Ett n y t t g y m n a s i u m . I d u n . 949 s. E. 43. L ä r o p l a n för g y m n a s i e t . Haeggström. 776 s. E. 44. A k a d e m i k e r n a s s k u l d s ä t t n i n g . M a r c u s . 107 s. 1 45. B e f o l k n i n g s u t v e c k l i n g och n ä r i n g s l i v i J ä r n l a n d s l ä n . I d u n . 456 s. + 1 u t v i k s k a r t a . I. 46. Y r k e s m e d i c i n s k a s j u k h u s e n h e t e r — b e h o v oc o r g a n i s a t i o n . K i h l s t r ö m . 91 s. I. 47. Å l d r i n g s v å r d e n s läge. I d u n . 295 s. + 20 s. 111. i 48. B ä t t r e s t u d i e h j ä l p . I d u n . 220 s. E. 49. A k t i v l o k a l i s e r i n g s p o l i t i k . Bilaga I. I d u n . 392 + 2 st. u t v i k s k a r t o r . I. 50. F a c k s k o l a n . Haeggström. 782 s. E. 51. De offentliga t j ä n s t e m ä n n e n s f ö r h a n d l i n g s r ä t M a r c u s . 115 s. C. 52. Om å t g ä r d e r m o t s k a t t e f l y k t . I d u n . 288 s. Fi. 53. S t u d e n t r e k r y t e r i n g och s t u d e n t e k o n o m i . K i h s t r ö m . 131 s. E. 54. N å g r a v a l f r å g o r . K i h l s t r ö m . 75 s. J u . 55. R e v i d e r a t förslag till j o r d a b a l k m. m. Norsted & Söner. 459 s. J u . 56. D o m s t o l s v ä s e n d e t I. R å d h u s r ä t t e r n a s förstatl] g a n d e . I d u n . 261 s. J u . 57. ö v e r s ä t t n i n g av f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e av E u r o p e i s k a k o l - och s t å l g e m e n s k a p e n . Mai cus. 157 s. H. 58. A k t i v lokaliseringspolitik. B e t ä n k a n d e . I d u i 457 s. I. 59. Tillfällig h a s t i g h e t s b e g r ä n s n i n g i motortrafikej u n d e r å r e n 1961 och 1962. I d u n . 163 s. K. 60. Svenska h a n d e l s f l o t t a n s k r i g s f ö r l u s t e r u n d e r d« a n d r a v ä r l d s k r i g e t . M a r c u s . 185 s. H. 61. O r g a n i s a t o r i s k a å t g ä r d e r för r y m d v e r k s a m h e tens f r ä m j a n d e . K i h l s t r ö m . 119 s. E. 62. A k t i v l o k a l i s e r i n g s p o l i t i k . Bilaga II. I d u n . 455 i + 3 st. u t v i k s k a r t o r . I. 63. U t v e c k l i n g s t e n d e n s e r i modernt skogsbrui I d u n . 80 s. J o . 64. L a n d s t i n g e n s o r g a n i s a t i o n och a r b e t s f o r m e r m m . K i h l s t r ö m . 195 s. I. 65. T o t a l f ö r s v a r e t s r e g i o n a l a l e d n i n g . I d u n . 210 s. Fe!

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1963:65 Försvarsdepartementet

TOTALFÖRSVARETS REGIONALA LEDNING UTDRAG UR 1960 ÅRS F Ö R S V A R S L E D N I N G S U T R E D N I N G S BETÄNKANDE

III

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1963

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet .

7 Kap.

I.

9 Kap.

II. Historik A. Krigsmaktens regionala ledning och indelning B. Det civila försvarets regionala ledning och indelning

Inledning

. . .

Kap.

III.

Kap.

IV. Vissa utgångspunkter och riktlinjer A. Allmän målsättning för totalförsvaret och krigsmakten samt operativ målsättning för krigsmakten B. E t t framtida krigs karaktär C. Militärgeografiska och militärpolitiska förhållanden D. Tillgången på kvalificerad ledningspersonal E. Grundläggande krav på totalförsvarets regionala ledningsorganisation

Kap.

Kap.

Utländska förhållanden

V. K r a v på totalförsvarets regionala ledning och faktorer som påverkar utformningen av denna A. Ledningsorganisation i krig 1. Faktorer med grundläggande betydelse 2. Krav på krigsmaktens regionala ledning 3. Krav på det civila försvarets regionala ledning B. Ledningsorganisation i fred 1. K r a v på krigsmaktens regionala ledning 2. Krav på det civila försvarets regionala ledning VI. Totalförsvarets nuvarande regionala ledning A. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig B. Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i krig . . C. Allmänna principer för samordning i regional instans av försvarsverksamheten i krig D. Ledning i regional instans av olika delfunktioner inom den operativa verksamheten i krig E. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i fred . . . . F. Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i fred G. Samordning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete

14 14 27 34 35 35 37 39 41 42

43 44 44 53 58 61 62 67 69 70 73 80 86 87 98 102

4 Kap.

VII.

Kap. V I I I .

Granskning av nuvarande regionala ledningsorganisation mot bakgrunden av tidigare redovisade krav A. Krigsmaktens regionala ledning 1. Högre regional instans 2. Lägre regional instans B. Det civila försvarets regionala ledning 1. Civilbefälhavarinstitutionen 2. Länsstyrelserna 3. Kommunikationsverken Utredningens val av huvudalternativ A. Överbefälhavarens till utredningen redovisade alternativ för krigsmaktens regionala ledning och indelning B. Utredningens synpunkter i anslutning till överbefälhavarens studiealternativ och förslag om försöksverksamhet . . . . C. Utredningens val av huvudalternativ D. Utredningens synpunkter i fråga om benämningar på chefer och staber m. m. i det modifierade sexregionsalternativet. .

Kap.

IX.

Kap.

X. Utredningens synpunkter och förslag i fråga om ledning och indelning i lägre regional instans A. Utredningens förslag till organisation av örlogsbaser . . . . B. Utredningens synpunkter på länsindelningen C. Utredningens förslag angående ledningsorganisation på Gotland D. Utredningens synpunkter på en sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar E. Utredningens synpunkter på försvarsområdesorganisationen .

106 106 108 113 116 116 120 121 122 122 123 125 130

Utredningens förslag till ledning och indelning av totalförsvaret i högre regional instans 132 A. Inledning 132 B. Krigsmaktens regionala ledning och indelning 132 1. Regional indelning 132 2. Militärbefälhavarnas uppgifter i krig samt ledningsorganisation i krig 134 3. Militärbefälhavarnas uppgifter i fred 136 4. Fredsorganisation av militärbefälsstab 141 5. Förläggningsorter i fred för militärbefälsstaber 147 C. Det civila försvarets regionala ledning 151 1. Regional indelning 151 2. Civilbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation i krig 153 3. Civilbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation i fred 155 D. Vissa synpunkter på samordningen mellan det militära och det civila försvaret 156 1. Samordning i krig 156 2. Samordning i fred 158

159 159 163 163

166 167

5 F. Utredningens synpunkter på samordning av underrättelseverksamheten beträffande läget till sjöss G. Vissa synpunkter på sektorchefs uppgifter i fred

169 169

Kap.

XL

Vissa särskilda frågor A. Försvarsstabschefens tjänsteställning B. Gemensam personalkår för officerare i högre stabstjänst . . G. Översyn av inskrivnings- och personalredo visningsväsende. . D. Viss fråga rörande kassaväsendet inom krigsmakten . . . .

170 170 170 171 172

Kap.

XII.

Sammanfattning. Förslagens genomförande A. Sammanfattning B. Förslagens genomförande

175 175 179

Bilagor Bilaga

I: 1

Innebörden i utredningens betänkande av vissa begrepp, som f. n. icke är entydiga

181 Bilaga

VI: 1

Organisation i princip av totalförsvarets regionala ledning . .

184 Bilaga

VI: 2a Rikets militärterritoriella indelning samt uppdelning av territorialvattnet vid rikets kuster på marinkommandon . . . .

185 Bilaga

VI: 2b Rikets indelning i civilområden och län

186 Bilaga

VI: 12

Samverkan mellan militärbefälhavare och civila myndigheter i högre regional instans

187 Bilaga

VI: 17

Principskiss över organisation av militärbefälsstab, fredsorganisation

188 Bilaga

VI: 18

Principskiss över organisation av försvarsområdesstab, fredsorganisation

189 Bilaga

VI: 19

Principskiss över organisation av marinkommandostab, fredsorganisation

190 Bilaga

VI: 20

Principskiss över organisation av kustartilleriförsvarsstaber, fredsorganisation

191 Principskiss över organisation

193 Bilaga

VI: 21

organisation

av flygeskaderstab,

freds-

Bilaga

VI: 22

E n kortfattad jämförelse mellan försvarsgrenarna med avseende på volym och allmän karaktär

194 Bilaga

IX: 1

Utredningens förslag till indelning i militär- och civilområden

197 Bilaga

IX: 6d Organisation i stort av militärbefälsstab havarens studiealternativ »sex regioner»

Bilaga

IX: 9

Principorganisation av militärbefälsstab enligt »alternativ 4»

Bilaga

IX: 10

Förslag till antal officerare samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation: a) I. militärbefälsstaben b) II. »

enligt

överbefäl198 199

200 201

6 Bilaga IX: 10 c) III. militärbefälsstaben 202 d Iv ) » 203 e ) v» 204 0V1 » 205 Bilaga X: 2 Förslag till organisation i fred av staben för Sydkustens örlogsbas 206 Bilaga X: 3 Förslag till organisation i fred av staben för Västkustens örlogsbas 207 Bilaga X: 6 Förslag till organisation i fred av staberna för Ostkustens örlogsbas och Uppsala bevakningsområde 208 Bilaga XII: 1 Sammanställning av antalet officerare på aktiv stat vid av utredningen föreslagna militärbefäls- och örlogsbasstaber samt en jämförelse med beräknade tillgångar i nuvarande ordning 209

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Försvarsdepartementet

Den 27 maj 1960 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för försvarsdepartementet att dels tillkalla högst fem utredningsmän för att verkställa utredning om totalförsvarets och krigsmaktens högsta ledning samt avgiva av utredningen betingade förslag, dels utse en av utredningsmännen att vara ordförande, dels ock besluta om sekreterare samt om tillkallande av särskilda sakkunniga och experter för att stå till utredningsmännens förfogande för samråd och särskilda utredningsuppdrag. Med stöd av bemyndigandet anmodade chefen för försvarsdepartementet den 8 j u n i 1960 statssekreteraren i försvarsdepartementet K. A. F. Frithiofson, ledamöterna av riksdagens första kammare A. K. Gillström och N. G. Svärd samt ledamöterna av riksdagens andra kammare S. M. Wedén och P. G. A. Svensson i Stenkyrka att utföra ifrågavarande uppdrag, därvid Frithiofson tillika anmodades att i egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete. Samma dag uppdrog departementschefen åt numera generallöjtnanten K. R. Kolmodin att såsom särskild sakkunnig stå till utredningsmännens förfogande. Utredningen antog benämningen 1960 års försvarsledningsutredning. Att såsom experter stå till utredningsmännens förfogande förordnade departementschefen den 30 juni 1960 numera avdelningschefen i försvarsdepartementet S. N. S. Swanstein, den 21 september 1960 numera chefen för fortifikationsförvaltningen, generaldirektören G. B. Wallén, den 15 augusti 1961 numera översten vid försvarsstaben F. A. Löwenhielm, den 17 december 1962 översten vid försvarsstaben Å. Mangård, numera kommendören i flottan S. C. D. Kierkegaard, avdelningsdirektören i försvarets förvaltningsdirektion T. Palm och numera länsassessorn C. Å. H. Hammarskjöld, den 30 januari 1963 numera avdelningschefen i fortifikationsförvaltningen M. Lindholm och den 26 juni 1963 överstelöjtnanten i kustartilleriet B. G. O. Varenius.

8 Uppdrag att vara huvudsekreterare resp. biträdande sekreterare åt utredningen lämnades den 8 juni 1960 numera avdelningschefen i försvarsdepartementet N. V. Simonsson och den 30 i samma månad översten Löwenhielm. Genom beslut den 15 augusti 1961 entledigades Löwenhielm från n ä m n d a uppdrag med utgången av september samma år och uppdrogs åt numera majoren vid försvarsstaben A. G. Hökmark att fr. o. m. den 1 oktober 1961 vara biträdande sekreterare. Utredningen, som tidigare avgivit betänkandena »Enhetlig ledning av krigsmakten» (SOU 1961:7) och »Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961:66), får härmed vördsamt överlämna betänkandet »Totalförsvarets regionala ledning». Utredningens uppdrag är därmed slutfört. Med hänsyn till arten av åtskilliga sakuppgifter m. m. i det nu föreliggande betänkandet har utredningen funnit det nödvändigt att åsätta detsamma hemligbeteckning. Utredningen har emellertid betraktat det som angeläget, att förslagen och grunderna för dem kan bringas till offentligheten i så stor utsträckning som det är möjligt, utan att sekretesskraven eftersattes. Med anledning härav har utredningen låtit göra ett sammandrag av betänkandet, varvid uteslutits sekreta partier men också vissa bilagor m. m. som bedömts icke äga större allmänt intresse. Nämnda sammandrag befordras till trycket i serien statens offentliga utredningar. Utredningen önskar här framhålla, att det vid uteslutningarna av vissa delar icke kunnat undvikas att i betänkandet förda resonemang stundom blivit förkortade och att balansen mellan olika delar av framställningen i viss mån rubbats. Stockholm den 30 oktober 1963 Karl A. Gillström Sven Wedén

Frithiofson G. Svärd Per

Svensson I Nils

Simonsson

KAPITEL I Inledning

Direktiven för utredningen Enligt direktiven för 1960 års försvarsledningsutredning, vilka framgår av statsrådsprotokollet över försvarsärenden den 27 maj 1960, skulle utredningen behandla totalförsvarets högsta ledning, krigsmaktens högsta ledning och krigsmaktens ledning på regional nivå. Rörande de båda förstnämnda frågorna har utredningen framlagt förslag i betänkandena »Enhetlig ledning av krigsmakten» (SOU 1961:7) och »Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961:66). Dessa förslag har föranlett beslut vid 1961 och 1962 års riksdagar. Beträffande den del av uppdraget, som avsåg krigsmaktens regionala ledning, uttalades i direktiven att utredningen borde pröva frågan om ökad samordning även på det regionala ledningsplanet inom krigsmakten. Redan under den närmast föregående arbetsetappen — den som avsåg totalförsvarets högsta ledning — konstaterade utredningen, att uppgiften rörande krigsmaktens regionala ledning icke skulle kunna lösas utan att detta spörsmål insattes i sitt större sammanhang, totalförsvarets regionala ledning. Ett behov av ökad samordning förelåg icke endast inom krigsmakten utan inom hela totalförsvarets regionala ledning; bl. a. erfordrades ytterligare samordning mellan å ena sidan krigsmaktens och å andra sidan de civila totalförsvarsgrenarnas ledning. I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 12 januari 1962 hemställde utredningen därför, att dess uppdrag måtte utvidgas att omfatta samordning på det regionala ledningsplanet inom hela totalförsvaret. Genom beslut den 9 februari 1962 föreskrev Kungl. Maj :t, att utredningens uppdrag skulle utvidgas på angivet sätt. Utredningsarbetet Utredningen har från olika myndigheter införskaffat skriftligt arbetsmaterial, avsett att beskriva nuvarande ordning för regional ledning inom respektive myndigheters verksamhetsområden och att upplysa om föreliggande problem, synpunkter och önskemål beträffande den regionala ledningen. Sålunda hemställde utredningen den 7 september 1960 hos överbefälhavaren, att denne måtte delge utredningen sina synpunkter på vilka alternativa

10 organisationsformer för krigsmaktens regionala ledning som vore tänkbara. Synpunkterna angavs böra omfatta ett klarläggande av aktuella problemställningar och en redovisning av för- och nackdelar med de alternativa organisationsformerna, medan däremot någon samlad, jämförande värdering av alternativen inbördes icke erfordrades. Med anledning härav lät överbefälhavaren utarbeta en omfattande utredning. Denna överlämnades till försvarsledningsutredningen med vissa delar under våren 1962 och återstoden den 5 oktober samma år. Överbefälhavarens utredning föredrogs sedermera muntligt inför försvarsledningsutredningen av den arbetsgrupp inom försvarsstaben, som varit organiserad för utredningsarbetet. Utredningen riktade vidare den 15 februari 1962 en hemställan till samtliga civilbefälhavare om att få del av deras synpunkter på civilbefälhavares uppgifter, befogenheter samt behov av och möjligheter till samverkan med övriga, civila och militära, regionala ledningsorgan. Denna hemställan besvarades genom att en av civilbefälhavarna gemensamt utarbetad promemoria överlämnades med skrivelse den 22 maj 1962. Efter hänvändelse till generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen har utredningen från envar av dessa myndigheter erhållit uppgifter om särskilda föreskrifter och praxis för samverkan i regional instans rörande totalförsvarsfrågor, om viktigare aktuella problemställningar beträffande totalförsvarets ledning i regional instans i krig och under fred samt om särskilda synpunkter, förslag och önskemål som berör vederbörlig regional ledningsorganisation. P å utredningens begäran har särskilda kontaktmän avdelats av cheferna för armén, marinen och flygvapnet, civilbefälhavarna (en gemensam kont a k t m a n ) samt nyssnämnda civila verk. Kontaktmännen har av utredningen anlitats främst för att tillhandahålla eller kontrollera sakuppgifter beträffande respektive verksamhetsområden. Utredningen har sammanträffat med samtliga civilbefälhavare och med krigsmaktens högre regionala chefer (i något fall med representant för sådan chef) samt med chefen för kustflottan och chefen för 1. flygeskadern, varvid överläggningar ägt rum om de regionala ledningsproblemen såväl allmänt som framför allt med avseende på de särskilda förhållandena i vederbörlig del av landet. I flertalet fall har sammanträffandena med de militära cheferna ägt r u m vid studiebesök i dessa chefers tjänstelokaler. Vederbörande chef har därvid med biträde av sin stab ingående orienterat om uppgifter, organisation, samverkansförhållanden osv. Utredningen har också i studiesyfte närvarit vid vissa övningar och i samband därmed diskuterat ledningsproblem med berörda chefer. Generallöjtnant K. R. Kolmodin har liksom under tidigare arbetsetapper deltagit i utredningen såsom särskild sakkunnig och därvid fortlöpande stått till förfogande för samråd samt deltagit i utredningens samtliga överläggningar.

11 Ett tjugotal skriftligt redovisade delutredningar av särskilda frågor har på utredningens uppdrag gjorts av dess experter, vilkas sakkunskap inom olika områden utredningens ledamöter även i andra former tillgodogjort sig under arbetets gång. I vissa frågor avseende ledningen av flottans förvaltning och underhållstjänst har samråd ägt rum mellan utredningen och statskontoret. Detta ämbetsverk har enligt Kungl. Maj :ts beslut den 16 juni 1961 och den 15 februari 1963 verkställt organisationsundersökningar, avsedda att ligga till grund för ett förslag till slutlig organisation av förvaltningsverksamheten vid marinkommando Syd, och i samband därmed även undersökt vissa funktioner vid marinkommandostaben. Genom sistnämnda beslut ålades statskontoret att vid fullgörandet av sina ifrågavarande uppdrag samråda med försvarsledningsutredningen. Samråd har också i vissa frågor ägt rum med 1962 års försvarssjukvårdsutredning och länsindelningsutredningen. Till försvarsledningsutredningen har av chefen för inrikesdepartementet överlämnats en av civilbefälhavaren i andra civilområdet, å civilbefälhavarnas vägnar, gjord framställning om åtgärder i syfte att undanröja en ordning, som skulle innebära en militär direktivrätt på det civila totalförsvarets område gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser. I fråga om vissa avgränsningar av utredningsuppdraget, som utredningen ansett sig böra göra, må följande anföras. Enligt under senare år tillämpat språkbruk skiljes mellan en högre regional och en lägre regional ledningsnivå inom totalförsvaret och dess olika delar. Någon sådan åtskillnad har icke gjorts i utredningsdirektiven. Utredningen har dock främst inriktat sin verksamhet på den högre regionala nivån. Ett skäl härtill är, att utredningen räknat med att denna nivå f. n. är den lägsta, på vilken enhetlig operativ ledning av alla slags stridskrafter kan utövas inom krigsmakten. Utredningen har dock, med hänsyn till det nära sambandet mellan de högre och lägre regionala ledningsnivåerna, i viss utsträckning granskat förhållandena även på den lägre nivån. Med anledning av denna granskning eller som konsekvens av lösningar, som utredningen kommit fram till beträffande ledningsförhållandena på den högre nivån, framlägger utredningen vissa förslag — bl. a. angående den militärterritoriella och civiladministrativa indelningen samt i fråga om organisation m. m. för nya ledningsorgan benämnda örlogsbaser — och gör i övrigt en del uttalanden av mera principiell art rörande olika spörsmål hänförliga till ledningen på lägre regional nivå. Med de undantag, som nu berörts, avser alltså utredningens förslag och uttalanden den högre regionala ledningsnivån. Frågorna om indelning i geografiska ansvarsområden för krigsmaktens vidkommande samt om indelning i civilområden och län behandlas ingå-

12 ende i betänkandet, och konkreta förslag framlägges. Indelningsfrågorna beträffande kommunikationsverk m. fl. civila organisationer har utredningen däremot berört endast kortfattat. Anledningen härtill är, att kommunikationsverkens distrikt m. m. måste utformas under hänsynstagande främst till kommunikationstekniska och företagsekonomiska krav, vilka ofta icke sammanfaller med totalförsvarets önskemål. Av liknande skäl framlägger utredningen — i motsats till vad fallet är beträffande krigsmakten samt civilbefälhavarinstitutionen och länsstyrelserna — icke några förslag rörande ledningsorganisationen inom ifrågavarande verk. I direktiven för utredningens arbete, i vad detta avsåg totalförsvarets högsta ledning, anfördes bl. a. att problemen måste studeras mot bakgrunden av ett modernt krigs karaktär och att krigets krav på ledningen måste, så långt det rimligen kunde ske med hänsyn till andra betydelsefulla faktorer, tillmätas avgörande betydelse vid valet av lösning. Utredningen borde i stora drag klarlägga, hur totalförsvarets ledning i krig borde fungera och vara organiserad. Studiet av totalförsvarsledningens organisation m. m. i krig borde emellertid begränsas till vad som bedömdes erforderligt för att utredningen skulle erhålla en tillräcklig bakgrund för sina förslag rörande ledningens organisation i fred. Utredningen borde således icke ha att framlägga några mera detaljerade förslag rörande totalförsvarsledningens krigsorganisation. Mera ingående överväganden i detta hänseende syntes utgöra en naturlig uppgift för de ledningsorgan, som kunde komma att handha det fredstida planläggningsarbetet. De nu återgivna riktlinjerna har utredningen ansett böra gälla även för arbetet med den regionala ledningen. Utredningen har därför begränsat sina studier och förslag angående den regionala totalförsvarsledningens organisation m. m. i krig enligt följande. De förslag om indelning i geografiska ansvarsområden, som utredningen framlägger, avser både krig och fred. Uttalanden göres om vilka uppgifter i stort som i krig bör ankomma på regionala chefer. Principer anges för ledningsorganens verksamhet, organisation och gruppering samt inbördes samverkan i krig. Inom ramen för vad sålunda anförts föreslås krigsorganisationens utformning i detalj skola ankomma på överbefälhavaren, såvitt det gäller krigsmakten, medan förslag i motsvarande hänseende beträffande civilbefälhavarkanslierna anses böra utarbetas av en arbetsgrupp med representanter för berörda departement och myndigheter. Utredningen anser, att dess förslag angående organisation m. m. i fred ger relativt stor rörelsefrihet vid bestämmandet av krigsorganisationen. Innebörden av vissa begrepp överbefälhavaren har i sin på utredningens hemställan utarbetade studie med synpunkter på regional ledning och indelning använt dels vissa be-

13 grepp hämtade ur överbefälhavarens »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans», dels vissa andra begrepp, vilka uttryckligen angivits vara avsedda enbart som arbetsbegrepp vid redovisningen av nyssnämnda synpunkter. Vid utarbetandet av detta betänkande har utredningen, i vad gäller krigsmakten, av praktiska skäl använt huvudsakligen samma terminologi som överbefälhavaren. Detta har utredningen funnit nödvändigt för att på ett lättförståeligt sätt kunna redogöra för och i sina ställningstaganden hänvisa till överbefälhavarens uttalanden. Det innebär emellertid icke, att utredningen anser ifrågavarande begreppsbestämningar vara de i alla avseenden lämpligaste. Den innebörd, som i betänkandet inlägges i vissa begrepp, framgår av bilaga 1:1.1 bilagan har icke upptagits en del begrepp, gemensamma för totalförsvaret eller närmast berörande den civila sektorn av detta, vilka utredningen använt med samma betydelse som i betänkandet »Totalförsvarets högsta ledning». Utredningen vill, i anslutning till vad som anförts i dess tidigare betänkanden, framhålla betydelsen av att man när det gäller ledningen av totalförsvaret och dess olika delar rör sig med entydigt bestämda begrepp, som bildar logiskt sammanhängande system. Utredningen vill ifrågasätta, om icke mera betydelsefulla begreppsbestämningar inom detta område borde i större omfattning än hittills skett fastställas av Kungl. Maj :t.

K A P I T E L II

Historik

A. Krigsmaktens regionala ledning och indelning Redogörelsen börjar med 1942 års försvarsbeslut. Utvecklingen före d e n n a tidpunkt behandlas icke. Disposition

1. 1942 års försvarsbeslut 2. 1945 års försvarskommitté med delutredningar och 1948 års försvarsbeslut 3. 1953 års militärindelningskommitté 4. Överbefälhavarens förslag hösten 1955 till militärterritoriell indelning och regional ledningsorganisation 5. Riksdagens revisorers förslag 1956 till utredning om försvarets ledning 1. 1942 års försvarsbeslut

1942 års försvarsbeslut grundades på förslag av 1941 års försvarsutredning. a)

Arméstridskrafterna

Militärområdenas antal ökades genom tillkomsten av V. militärområdet från sex till sju — nuvarande I.—VII. militärområdena. Utformningen av dessa framgår av bilaga VI :2 a. Den genom 1936 års försvarsbeslut genomförda organisationen med särskilda arméfördelningschefer och särskilda militärområdesbefälhavare upphörde. Det territoriella befälet över vederbörligt militärområde förenades med chefskapet över det högre truppförbandet, arméfördelningen. Den enhetliga ledningen utövades av befattningshavare benämnda militärbefälhavare. I anslutning härtill sammanslogs arméfördelningsstab och militärområdesstab till ett gemensamt stabsorgan — militärbefälsstab. Infanteriregementschefernas åligganden att i fred ombesörja krigsplanläggning för de krigstida försvarsområdena överfördes till redan i fred tillsatta försvarsområdesbefälhavare med staber. Indelningen i fred omfattade 31 lantmilitära försvarsområden och 4 marina försvarsområden (Stockholms skärgårds, Blekinge, Göteborgs och Härnösands).

15 b) Marinstridskrafterna Huvuddelen av de operativa sjöstridskrafterna sammanhölls liksom tidigare i kustflottan, i krig med särskilt operationsområde till sjöss. Chefen för kustflottan var direkt underställd chefen för marinen. Marindistrikten — inalles sex, nämligen Norrlandskustens, Ostkustens, Gotlands, Sydkustens, Öresunds och Västkustens marindistrikt — blev i stort oförändrade. Den förändringen vidtogs dock att militärbefälhavaren på Gotland blev tillika chef för Gotlands marindistrikt. I fråga om gränsdragningen vid kusten förelåg i stort överensstämmelse med militärområdesgränserna, dock att I. militärområdet motsvarades av Sydkustens och Öresunds marindistrikt samt Norrlandskustens marindistrikt sträckte sig längs två militärområden. Förutom territorialvattnet tilldelades marindistriktscheferna även operationsområden till sjöss i krig. Samtliga marindistriktschefer skulle tillsättas redan i fred. Begreppet kustfästning utbyttes mot kustartilleriförsvar (ka-försvar). För kustartilleriförsvaren på fastlandet fastställes särskilda marina försvarsområden. Befälhavarna för dessa områden underställdes i militärt hänseende vederbörande marindistriktschefer. c) Flygstridskrafterna Genom försvarsbeslutet tillkom dels uppdelning av flygstridskrafterna i fyra eskadrar — två jakteskadrar, en attack- och en spaningseskader — dels en flygterritoriell indelning i fem flygbasområden. Eskadercheferna skulle leda förbanden i taktiskt och operativt hänseende, ansvara för deras krigsduglighet och leda utbildningen vid förbanden. Flygbasområdescheferna skulle förvalta krigsflygfälten och deras anläggningar samt utföra krigsförberedelsearbete för krigsbasorganisationen. d) Samordning

och

samverkan

Gränsdragning 1941 års försvarsutredning anförde, att gränserna mellan militärområdena borde, »om icke operativa skäl utgöra absolut hinder härför, överensstämma med länsgränserna. Samma synpunkt gör sig gällande även i fråga om försvarsområdesgränserna». Försvarsutredningen framhöll vidare beträffande flygbasområdena, att de »böra såväl med hänsyn till tjänsten i fred som framför allt med hänsyn till krigsförberedelsearbetet i möjligaste mån sammanfalla med den lantmilitära militärområdesindelningen». Utredningen begränsade dock antalet flygbasområden till fem »med hänsyn till det ringa antalet krigsflygfält, andra flygfält och anläggningar inom de blivande V. och VII. militärområdena». Som framgår av avsnitt b) Marinstridskrafterna och ovanstående stycke strävade man efter att vid indelningen i militärområden, marindistrikt och flygbasområden åstadkomma överensstämmande gränser samt att an-

16 passa den militärterritoriella indelningen till lands efter den civiladministrativa indelningen. Syftet härmed var att underlätta samverkan såväl inom krigsmakten som mellan militära och civila myndigheter. Denna strävan kunde icke helt tillgodoses, främst av operativa skäl. De operativa sjöoch flygstridskrafternas operations- och ansvarsområden i krig reglerades i särskild ordning och grundades på rent operativa faktorer. Befäls förhållanden och samverkan mellan armén och marinen För att närmare reglera befälsförhållandena och samverkan mellan befälhavare (chefer) ur armén och marinen vid förstärkt försvarsberedskap och krig utfärdade överbefälhavaren år 1942 särskilda bestämmelser. De viktigaste bestämmelserna avsåg ledning av försvaret med armé- och kustartilleristridskrafter inom de marina försvarsområdena, lydnadsställningen för kustartilleriförband som grupperades utanför de marina försvarsområdena samt samverkan mellan militärbefälhavare och marindistriktschef.

2. 1945 års försvarskominitté med delutredningar och 1948 års försvarsbeslut

a) Tillsättandet

av 1945 års försvarskommitté

m. m.

1942 års försvarsbeslut avsåg femårsperioden 1942/43—1946/47. Sommaren 1945 tillsattes 1945 års försvarskommitté med uppgift att utreda försvarets organisation efter 1946/47. Överbefälhavaren hade ett år tidigare fått i uppdrag att utarbeta organisationsförslag m. m. att ligga till grund för kommitténs arbete. Dessa organisationsförslag, som inlämnades under vintern 1945/46, innefattade bl. a. förslag om reviderad militärterritoriell indelning. Härför redogörs närmare under b) nedan. Sommaren 1946 anmälde försvarskommittén, att den funnit nödvändigt att söka vinna överblick över möjligheterna att genom genomgripande organisationsförändringar nedbringa kostnaderna för försvarets fredsorganisation. Kommittén anhöll, att åt överbefälhavaren måtte uppdragas att utreda tre alternativ inom kostnadsramarna 650, 750 och 900 mkr/år. Härvid borde även undersökas möjligheterna att förenkla den militärterritoriella indelningen samt att i större utsträckning anordna territoriella staber, verkstäder och förråd m. m. som för försvaret gemensamma organ. Ifrågavarande uppdrag lämnades av försvarsministern. Resultatet av överbefälhavarens undersökning av möjligheterna till gemensamma territoriella staber redovisas i avsnitt c) nedan. b) Överbefälhavarens förslag vintern 1946 angående reviderad toriell indelning (ÖB-skrivelse 11/1 1946)

militärterri-

Den militärterritoriella indelningen i fred borde i möjligaste mån anpassas efter den indelning, som vore lämplig i krig. Därigenom skulle krigsfallsplanläggning m. m. och fast befälsutövning i krig underlättas.

17 Den militärterritoriella indelningen i krig och fred borde i möjligaste mån överensstämma med den civiladministrativa indelningen, varvid det vore ett starkt framträdande önskemål att län och försvarsområden (eller militärområden) i möjligaste mån sammanföll. Därigenom skulle den samverkan mellan militära och civila myndigheter, som blivit allt mer betydelsefull, underlättas och effektiviseras. De olika militära indelningarna av riket borde bringas till största möjliga överensstämmelse. Därigenom skulle samarbetet mellan lokala chefer ur skilda försvarsgrenar underlättas såväl i fred beträffande planläggning och förberedelser som i krig beträffande underhållstjänst, transporter m. m. och områdenas försvar, något som bleve av stor betydelse i de sannolikt vanliga lägen under ett kommande krig, då en decentraliserad ledning bleve nödvändig. De marina försvarsområdenas särställning borde upphöra för att åstadkomma bättre effekt i det territoriella försvaret. Antalet territoriella staber såväl i fred som i krig borde i möjligaste mån nedbringas; därigenom kunde personal och kostnader sparas. Överbefälhavarens förslag innebar, att den gällande indelningen i militärområden borde bibehållas men att vissa ändringar borde göras av gränserna mellan IV., V. och II. militärområdena. IV. militärområdet borde uppdelas på sådant sätt, att en militärbefälsstab komme att handha planläggningsoch förberedelsearbetet norr om Mälaren och en söder därom. Det norra området skulle omfatta norra delen av IV. militärområdet jämte södra delen av Gävle försvarsområde, som tillhörde II. militärområdet, och ställas under militärbefälhavaren för V. militärområdet. För att icke V. militärområdet skulle komma att omfatta alltför stort antal infanteriförband i fred borde Örebro försvarsområde överföras till IV. militärområdet, vilket från operativ synpunkt vore möjligt. Även i övrigt föreslogs en del mindre gränsjusteringar. I fråga om försvarsområdena föreslogs en sammanslagning av vissa försvarsområden så att antalet i krig skulle komma att minskas från 35 till 29 och i fred från 28 till 21. För att bringa militärområdes- och marindistriktsindelningen i så nära överensstämmelse som möjligt föreslogs även vissa ändringar beträffande gränserna mellan marindistrikten, innebärande dels en förskjutning norrut av gränsen mellan Ostkustens och Norrlandskustens marindistrikt, varigenom Ostkustens marindistrikt skulle komina att omfatta kustvattnet utanför IV. och V. militärområdena samt Norrlandskustens marindistrikt kustvattnet utanför II. och VI. militärområdena, dels en sammanslagning av Öresunds marindistrikt med Sydkustens marindistrikt, varigenom det sistnämnda skulle komma att omfatta kustvattnet utanför hela I. militärområdet. De marina försvarsområdenas särställning såsom ingående i marindistrik2— 318470

18 ten och i territoriellt hänseende lydande under cheferna för dessa borde enligt överbefälhavarens mening upphöra. De borde utgå u r marindistrikten och tillföras militärområdena, där de i territoriellt hänseende skulle inordnas i försvarsområdesindelningen. 19A5 års försvarskommitté anförde i sitt betänkande om förslagen bl. a. följande: —• vore kommittén icke beredd att för det dåvarande taga ställning till förevarande ändringsförslag i vidare mån än de avsäge en sammanslagning av lantmilitära försvarsområden eller en ändrad gränsdragning mellan försvarsområden, allt inom ramen av den nuvarande militärområdesindelningen. Härförutom ville kommittén framhålla, att vägen syntes böra hållas öppen för en framtida lösning av frågan om den militärterritoriella indelningen i den riktning förslagen i övrigt avsåge —. Genom Kungl. Maj :ts kungörelse den 28 juni 1946 (SFS 1946: 555) ändrades den militärterritoriella indelningen i vad avsåg försvarsområdena i anslutning till överbefälhavarens förslag. Antalet försvarsområden bestämdes till 28 lantmilitära (av vilka 8 i fred skulle ha försvarsområdesbefälhavare jämte stab gemensam med annat försvarsområde) och 4 marina. De marina försvarsområdena bibehölls med oförändrad ställning. I fråga om gränsdragningen mellan militärområdena, marindistrikten och flygbasområdena gjordes ingen ändring. c) Överbefälhavarens utredning 19hl angående territoriella staber m. m. såsom för försvaret gemensamma organ Utredningen genomfördes enligt överbefälhavarens order av en särskild kommitté som avlämnade sitt betänkande sommaren 1947. I detta konstaterades beträffande de territoriella staberna bl. a. att ökad samverkan mellan regionala chefer och staber vore till fördel ur effektivitetssynpunkt, att en sådan ökad samverkan bäst skulle vinnas genom en lokalt samordnande av ifrågavarande chefer och staber, att ett sådant samordnande borde avse sidoordnade regionala chefer ur alla försvarsgrenar och således omfatta militärbefälhavare, marindistriktschefer och flygbasområdeschefer, att en förutsättning vore största möjliga överensstämmelse i indelningen, varför viss revidering skulle fordras i den av överbefälhavaren tidigare föreslagna militärterritoriella indelningen. Sålunda borde fullt sammanfallande gränser för militärområden, marindistrikt och flygbasområden åstadkommas, dock att Ostkustens marindistrikt skulle komma att omfatta två militärområden. Med utgångspunkt i den sålunda reviderade militärterritoriella indelningen förordade kommittén att de regionala staberna samordnades. Två alternativ för stabsorganisation diskuterades. De fyra ledamöterna ur flöt-

19 tan och flygvapnet förordade kombinerade staber bestående av militärbefäls-, marindistrikts- och flygbasområdesstaber sammanförda på samma ort men under vardera en chef samt vissa gemensamma avdelningar i regel under stabschefen i militärbefälsstaben. Gemensam handläggning bedömdes kunna ske av frågor om luftförsvar, underrättelsetjänst, signaltjänst, viss underhållstjänst, personalvård, själavård, rättsväsende, säkerhetstjänst, samarbete med civila myndigheter, expeditionstjänst samt vakt- och ordonnanstjänst. Det andra alternativet, sammanslagen stab under en chef, innebärande bl. a. att stabens samtliga avdelningar skulle vara gemensamma, förordades i princip av fem av kommitténs ledamöter, tillhörande armén och kustartilleriet, men ansågs då ej kunna införas på grund av följande skäl: En så renodlad form av samordnat organ som en sammanslagen stab förutsatte, att vissa befattningshavare, såväl högre chefer som stabspersonal, hade erhållit särskild utbildning, som satte dem i stånd att handlägga förekommande ärenden med beaktande av samtliga försvarsgrenars synpunkter. Av ett flertal befattningshavare måste krävas goda kunskaper om alla försvarsgrenars strategi, taktik och teknik. Endast under sådana förutsättningar kunde stabspersonalen jämväl i nyckelbefattningar placeras utan strikt hänsyn till den försvarsgren, vederbörande tillhörde. Någon utbildning, som motsvarade de här uppställda kraven, hade dittills icke anordnats. Därför skulle krävas såväl en gemensam försvarsstabskår, ur vilken ett flertal befattningshavare vid bland annat de territoriella sammanslagna staberna skulle rekryteras, som en gemensam försvarshögskola, vid vilken bland annat vissa högre chefer och viss högre stabspersonal skulle erhålla här avsedd, särskild utbildning. Först sedan försvarsstabskår och försvarshögskola inrättats och verkningarna därav hunnit göra sig gällande, syntes förutsättningar i detta hänseende för ett skapande av sammanslagna staber föreligga. Jämväl vid behandlingen av typen kombinerad stab berörda svårigheter, att på grund av befintliga försvarsgrensvisa centrala förvaltningar för tyg-(motsvarande) och intendenturtjänst, sammanföra den regionala förvaltningen inom dessa verksamhetsområden i gemensamma organ talade mot ett införande av sammanslagna staber. Det borde därvid beaktas att skiljaktigheterna mellan försvarsgrenarnas förvaltning icke berodde på att förvaltningen vid försvarsgrenarna i princip vore olikartad utan på dess olika utformning. Kommittémedlemmarna i fråga ansåg därför, att tidpunkten icke vore mogen för en sådan form av samordning av territoriella regionala staber som inrättandet av de ovan nämnda sammanslagna staberna skulle innebära. Det syntes dem också välbetänkt att gå varsamt fram med reformer i en fråga av så genomgripande betydelse. Erfarenheter på detta område vare sig från Sverige eller från utlandet förelåge icke i sådan omfattning, att de kunde läggas till grund för en så långtgående organisationsförändring som den här ifrågasatta. De ledamöter som förordade alternativet med kombinerad stab ansåg att endast detta alternativ över huvud taget kunde komma i fråga. Motiven härför var följande:

20 Krigsmaktens olika delar, länt-, sjö- och flygstridskrafter, vore i fråga om såväl utformning som verkningssätt så särpräglade, att de var för sig måste handhavas av en sakkunnig befälhavare med stab, som kunde göras ansvarig för deras utnyttjande. Samverkan mellan stridskrafter ur de olika försvarsgrenarna kunde effektivare och säkrare åstadkommas i en organisation av typen kombinerad stab än i en sådan av typen sammanslagen stab, d. v. s. genom sakkunskap i förtroendefullt samarbete i motsats mot befälsrätt utan allsidig sakkunskap. Den krigstekniska utvecklingen med allt större fordringar på specialisering underströk betydelsen av dessa synpunkter. Ett åtskiljande av staberna — som enligt kommitténs samstämmiga uppfattning måste kunna ske — kunde snabbt och smidigt genomföras i fråga om kombinerad stab. Slutligen hade i Förenta staJerna och England, uppenbarligen med stöd av krigserfarenheterna, den kombinerade stabens princip införts eller bibehållits såväl i fråga om krigsmaktens högsta ledning som den regionala och lokala direkta ledningen, även om en överbefälhavare utsåges för ledande av operationer i stort inom vissa områden eller för försvaret av en viktig bas utom hemlandet. Beträffande flygvapnets organisation måste beaktas, att den nuvarande organisationen uppbyggts i avsikt att nå största möjliga effektivitet i operativt hänseende. I enlighet med krigserfarenheterna vore sålunda flygets ledning samlad i en hand — chefen för flygvapnet —• från vilken obrutna befälslinjer ginge dels till flygförbanden (eskadrarna), dels till markorganisationen (flygbasområdescheferna). Dessa obrutna befälslinjer vore ett villkor för att den för flygoperationer erforderliga snabbheten i ordergivningen skulle ernås. Därest typen sammanslagen stab infördes, brötes befälslinjerna till flygvapnets markorganisation hos militärbefälhavarna. Dessa, som i typen sammanslagen stab vore överhopade med ärenden rörande samtliga stridskrafter, komme sannolikt icke att kunna vidarebe fordra flygledningens order till markorganisationen med erforderlig snabbhet, varigenom flygvapnets operativa användbarhet skulle riskeras. Kommittén var emellertid enig om att inrättandet av staber av kombinerad typ på ett godtagbart sätt skulle tillgodose kravet på enhetlighet i försvarets ledning inom militärområden, marindistrikt och flygbasområden. 1945 års försvarskommitté, som förelades kommitténs betänkande, ansåg det synnerligen betydelsefullt att största möjliga överensstämmelse åstadkoms mellan de olika militära indelningarna, överbefälhavarens förslag utgjorde ett steg i rätt riktning. Mest rationellt vore det, om en fullständig sammanslagning av de territoriella staberna kunde åvägabringas. Kommittén ansåg också att man borde inrikta sig på en sådan lösning, även om man därvid som en första åtgärd genomförde en samordning i lokalt avseende. Eftersom utredningen på militär sida inte var slutförd, inskränkte sig kommittén till att ange sin allmänna syn på frågan och fann sig hänvisad till att vid sina beräkningar utgå från att gällande organisation — med vissa förordade förändringar, bl. a. en sammanslagning av Öresunds och Sydkustens marindistrikt — skulle bibehållas som ett provisorium. Överbefälhavaren anslöt sig i princip till försvarskommitténs förslag rörande den militärterritoriella indelningen. Med hänsyn till inom högkvarteret pågående utredningar rörande kustartilleriets och luftbevakningens ställ-

21 ning samt sammanslagning av territoriella staber ansåg överbefälhavaren att slutlig ställning till frågan borde fattas först sedan dessa utredningar slutförts. Dock borde sammanslagning av Öresunds och Sydkustens marindistrikt genomföras oberoende härav. Chefen för armén ansåg det betydelsefullt om största möjliga överensstämmelse kunde åvägabringas mellan rikets olika militära områdesindelningar. Starka skäl talade för en enhetlig territoriell ledning av försvaret med sammanslagna staber under en chef. Övergångsvis borde kombinerade staber organiseras. I avvaktan på mera fullständig utredning härom liksom slutförande av undersökningarna rörande kustartilleriets och luftbevakningens ställning i försvarsorganisationen var arméchefen dock icke beredd att då förorda ett genomförande härav. Marinledningen ansåg den föreslagna militärterritoriella indelningen i åtskilliga avseenden icke vara ändamålsenlig. Hela frågan borde upptas till prövning efter slutförande av pågående utredningar i hithörande ämnen. Intill dess borde gällande indelning och befälsförhållanden bibehållas, dock att Öresunds och Sydkustens marindistrikt oberoende av nämnda utredningar kunde sammanslås. För att underlätta samarbetet mellan de regionala militära myndigheterna vore det betydelsefullt om de territoriella staberna, där så vore möjligt och lämpligt, lokalt sammanfördes. Stabernas sammanslagning motsatte sig marinledningen bestämt såsom en teoretisk konstruktion utan verklighetsunderlag och ägnad att fördröja och försvåra ledningen inom respektive ansvarsområden. Vid krig måste varje stab för sig vara fullt funktionsduglig. Chefen för flygvapnet ansåg bl. a. att största möjliga överensstämmelse borde åvägabringas mellan rikets olika militärterritoriella indelningar. Det vore emellertid anmärkningsvärt att försvarskommittén kunnat göra ett så starkt uttalande för sammanslagna staber utan att ha tagit del av någon fullständig utredning av denna fråga. En sådan utredning skulle med säkerhet leda till den slutsatsen att ingenting stode att vinna med sammanslagna men väl med — där förhållandena det medgåve — till samma plats förlagda och samverkande s. k. kombinerade staber. En fullständig utredning borde göras i samband med att frågan om luftförsvarets enhetliga organisation toges upp till prövning. I avvaktan därpå borde någon ändring i den flygterritoriella indelningen ej komma till stånd. Departementschefen uttalade i prop. 1948:206, att han icke ansåg sig k u n n a ta definitiv ställning till frågan, då en fullständig utredning om militärterritoriell indelning, kustartilleriets och luftförsvarets ställning inom försvarsorganisationen samt samordning av de territoriella staberna ännu icke gjorts. Riksdagens beslut följde propositionens förslag. 1942 års militärterritoriella indelning med bl. a. år 1946 genomförda smärre ändringar kom där-

22 med att bibehållas i huvudsak oförändrad med 7 militärområden, 28 lantmilitära försvarsområden, 4 marina försvarsområden, 6 marindistrikt samt 5 flygbasområden.

3. 1953 års militärindelningskommitté

överbefälhavaren anmälde hösten 1952 till Kungl. Maj :t att erfarenheterna från de gångna åren visat att en översyn av den militärterritoriella indelningen var nödvändig med hänsyn dels till samarbetet mellan militära territoriella staber inbördes, dels till samarbetet mellan krigsmakten och det civila försvarets myndigheter. I skrivelsen anfördes följande grundläggande krav för den regionala indelningen och ledningen: samarbete mellan militära och civila myndigheter i regional och lokal instans vore nödvändigt för att tillvarata och fördela tillgångar samt inrikta verksamheten åt samma håll; kravet på att snabbt kunna organisera ett lokalt och regionalt försvar måste tillgodoses; ledningen av vissa verksamhetsgrenar borde samordnas (signal-, transport-, reparations-, förplägnads- och sjukvårdstjänst samt byggnads- och befästningsverksamhet). Förbättringar som i första hand borde eftersträvas var bl. a. ett sammanförande i fred av regionala staber samt bättre geografisk överensstämmelse mellan försvarsområden och län inom vissa angivna områden. Som en förberedelse för ett fortsatt utredningsarbete beordrade överbefälhavaren ett antal delutredningar, vilka genomfördes av försvarsstaben och försvarsgrenscheferna. a) Överbefälhavarens direktiv till militärindelningskommittén Efter särskild framställning bemyndigades överbefälhavaren att tillsätta en kommitté för utredning angående den militärterritoriella indelningen. Direktiven för utredningen (Fst/Sekt I 31/12 1953 nr 3 8 : 7 ) utgjordes bl. a. av en PM (33 sid., 2 kartor) med förslag till en för alla försvarsgrenar gemensam militärterritoriell indelning. Denna hade utarbetats vid försvarsstaben med stöd av nyssnämnda delutredningar och i samråd med vissa civila myndigheter. Promemorian angav, utöver till Konungen hösten 1952 framförda synpunkter, i huvudsak, dels olägenheterna med rådande uppdelning på olika regionala staber samt principförslag till två alternativa lösningar, dels, i syfte att säkerställa samverkan mellan de militära försvarsgrenarna samt mellan dessa och totalförsvarets övriga grenar, förslag till en för alla försvarsgrenar gemensam militärterritoriell indelning. Denna innebar bl. a. att V. militärområdet uppdelades på angränsande militärområden.

23 Med utgångspunkt i överbefälhavarens direktiv skulle kommittén utarbeta bl. a. förslag till en för alla försvarsgrenar gemensam regional stabsorganisation med militärbefälsstaber, marindistriktsstaber och flygbasområdesstaber sammanförda antingen till kombinerad militärområdesstab (endast vissa avdelningar gemensamma) eller till fullt enhetlig militärområdesstab med en militärområdeschef, som i vissa områden skulle kunna vara ur marinen eller flygvapnet. Direktiven omfattade ej flygeskaderstaberna, ej heller chefens för kustflottan stab. Dessa berördes således ej av utredningen. b) Militärindelningskommitténs

synpunkter

och förslag

Kommittén avlämnade sommaren 1954 sitt första betänkande med förslag till organisation i fred av regionala staber för militärområden (marindistrikt, flygbasområden) och vissa därmed sammanhängande frågor. I betänkandet framfördes bl. a. följande förslag och synpunkter. (1) Förslag rörande militärterritoriell indelning. Kommittén ansåg att i direktiven föreslagna gränser mellan militärområden, marindistrikt och flygbasområden var lämpliga men att i alternativ II — enhetliga staber — indelningen kunde förenklas genom att ett gemensamt begrepp användes för dessa områden. I fråga om indelningen i lägre regional instans framhölls bl. a. att gränserna för det nya fo 24 (Västernorrlands län) var lämpliga men att försvarsområdet borde ställas under befäl av chefen för dåvarande Hemsö kustartilleriförsvar (nuvarande Norrlands kustartilleriförsvar), vilken således icke borde vara chef för Norrlandskustens marindistrikt. (2) Förslag till stabsorganisation. Kommittén redovisade förslag till såväl kombinerad som enhetlig stabsorganisation. Förslaget till kombinerad stabsorganisation innebar inom varje område tre samgrupperade regionala chefer med var sin stabschef och stab men med gemensamma organ för fastighetsförvaltning och för vissa serviceuppgifter (sambandscentral och expedition). Kommittén framhöll att gemensamma avdelningar vore önskvärda även för underrättelse-, sambands- och underhållstjänst. Av personalbesparingsskäl framlades likväl ej förslag härom. Dåvarande militärbefäls-, marindistrikts- och flygbasområdesstaber föreslogs förbli i stort oförändrade, dock att marindistriktschefens förvaltningsorgan skulle ställas under en särskild örlogsbaschef. Förslaget till enhetlig stabsorganisation innebar inom varje område en gemensam områdeschef, två souschefer ur andra försvarsgrenar än chefen samt en gemensam stab under en stabschef. Souscheferna skulle inom ramen för militärområdeschefernas principiella beslut efter delegering självständigt utöva ledningen av militärområdeschefen underställda enheter ur andra

24 försvarsgrenar. Staben skulle indelas i fyra sektioner — operationer, underhåll, personal, fortifikation — med blandad personaluppsättning. Militärområdeschef skulle kunna väljas oberoende av försvarsgren. Med hänsyn till att den flygoperativa verksamheten under högkvarteret leddes av eskadercheferna, vilkas staber icke berördes av utredningen, ansågs dock att militärområdescheferna borde väljas ur armén eller marinen. Kommittén förordade förslaget med enhetliga staber som bedömdes dels ge den största arbetseffekten, dels utgöra det billigaste alternativet. Två ledamöter i kommittén reserverade sig häremot under motivering att inga allvarliga olägenheter bevisats i gällande ordning, att antalet för försvarsgrenarna gemensamma ärenden var litet, att varje försvarsgren borde tillförsäkras sakkunnig ledning och att försvarets topporganisation ej passade mot den enhetliga regionala staben. c) Remissyttranden över militärindelning skommitténs betänkande I samband med att betänkandet remitterades till försvarsgrenschefer m. il. utsände överbefälhavaren en P.M. med ett kompletterande alternativ till regional ledningsorganisation. Alternativet innebar bl. a. att endast en militärterritoriell indelning skulle finnas för »mark- och sjöterritoriet». Flygbasområdesindelningen skulle upphöra som territoriell indelning, och flygbasområdeschefernas verksamhet skulle bedrivas utan att de utövade territoriellt befäl. En chef med enhetlig stab skulle finnas för övre Norrland och på Gotland, dock att Gotland skulle ingå i östra flygbasområdet. Inom vart och ett av övriga fyra områden skulle finnas tre sidoordnade chefer med egna staber. V. militärområdet förutsattes vara uppdelat även i detta alternativ. Av remissmyndigheternas yttranden återgives här endast synpunkter i stort på den regionala indelningen och på kommitténs förslag till stabsorganisation. Chefen för armén avstyrkte en uppdelning av V. militärområdet men anslöt sig i övrigt till indelningen i militärområden. Av de föreslagna stabsorganisationerna ansågs den enhetliga staben vara den i princip riktiga. Ett genomförande av denna skulle dock innebära en så avsevärd omorganisation att den icke ansågs möjlig att genomföra vid den aktuella tidpunkten. Bl. a. borde frågan om krigsmaktens högsta ledning avgöras först. Chefen för marinen uttalade, att då kommitténs direktiv ej varit att göra en förutsättningslös granskning av det regionala ledningsproblemet i dess helhet med utgångspunkt från den lämpligaste krigsorganisationen, kunde betänkandet ej läggas till grund för en bedömning av militärindelningens principer. Alternativet med enhetlig stab ansågs vara uteslutet. Ett sammanförande av de regionala staberna ansåg chefen för marinen vara möjligt endast i sådan omfattning, att på de platser där de kunde erhålla gemensam freds- och krigsförläggningsplats vissa serviceorgan utnyttjades gemensamt.

25 Avslutningsvis framhöll chefen för marinen att en översyn av den marina regionala organisationen pågick inom marinledningen. Chefen för flygvapnet ansåg att kommittén icke beaktat frågan om enhetlig ledning av luftförsvaret och framhöll att flygbasområdeschef hade större behov av att samarbeta med eskaderchef än med militärbefälhavare. Alternativet med enhetliga staber ansågs skola medföra ett försämrat och fördröjt samarbete mellan flygbasområdeschef och eskaderchef samt förkastades. Även alternativet med kombinerade staber bedömdes försvåra samarbetet flygbasområdeschef—eskaderchef, varför icke heller detta alternativ godtogs. Flertalet övriga remissmyndigheter — statens organisationsnamnet, försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, sjukvårdsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, telestyrelsen och järnvägsstyrelsen — förordade enhetlig ledning och enhetliga staber. Som motiv härför anfördes främst att samordningen i regional instans skulle underlättas. d) Fortsatt förslag

handläggning

och resultat av

militärindelningskommitténs

Någon överarbetning av militärindelningskommitténs förslag med hänsyn till remissvaren eller något sammanfattande förslag i frågan gjordes ej. Arbetet lades dock tillsammans med andra utredningar till grund för ändringar av den regionala indelningen och ledningen, bl. a. för det underdåniga förslag som överbefälhavaren hösten 1955 ingav rörande militärterritoriell indelning och regional ledning och som behandlas i avsnitt 4. nedan.

4. Överbefälhavarens förslag hösten 1955 till militärterritoriell indelning och regional ledningsorganisation

Under år 1955 avgav cheferna för marinen och flygvapnet förslag till ny regional ledningsorganisation för marinen respektive flygvapnet. Förslagen, som sedermera i huvudsak genomförts, innebar en organisation i princip i enlighet med den nu gällande, för vilken redogöres i kapitel VI. Med utgångspunkt i bl. a. militärindelningskommitténs betänkande med remissvar och chefernas för marinen och flygvapnet nyssnämnda förslag ingav överbefälhavaren hösten 1955 underdånigt förslag till militärterritoriell indelning och regional ledningsorganisation. Kungl. Maj :t tillställde riksdagen förslag i ämnet (prop. 1955: 110 och 1956: 110) i huvudsak i överensstämmelse med förslagen. Sedan riksdagen fattat beslut utfärdade Kungl. Maj :t bestämmelser angående den militärterritoriella indelningen och den regionala ledningen genom brev till överbefälhavaren m. fl. (SFS 1956: 633) och genom kungörelse (SFS 1956: 634). Genom besluten fick vi den regionala indelning och ledning som i allt väsentligt fortfarande gäller (se redogö-

26 relse i kapitel VI). Som en följd av besluten utfärdade överbefälhavaren »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans» (BefälsB 1957 års upplaga). 5. Riksdagens revisorers förslag 1956 till utredning om försvarets ledning

Biksdagens revisorer upptog i sin berättelse över den år 1955 av dem verkställda granskningen angående statsverket under § 3, »Krigsmaktens indelning» frågan om försvarets ledning till granskning. De konstaterade att utvecklingen gått i riktning mot ökad samverkan och samordning men att försvarsorganisationen kommit att kännetecknas av en dualism, som medfört olägenheter av olika slag. Denna dualism bottnade djupast i det förhållandet, att de tre försvarsgrenarna alltjämt fungerade som inbördes fullt självständiga enheter, envar under sin chef. Den operativa krigsplanläggningen, vilken kunde betecknas som kärnan i allt stabsarbete, skedde sålunda icke som en hela försvarets angelägenhet utan var allt efter försvarsgren fördelad på skilda organ. På grund av den moderna krigsteknikens speciella karaktär kunde det förutses, att de relativt skarpa gränserna mellan armé, marin och flygvapen i operativt och strategiskt hänseende komrae att gradvis försvinna. Den anpassning till det nya läget, som förr eller senare måste ske, kunde tänkas få den formen, att allt operativt förberedelsearbete sammanfördes under överbefälhavaren, i försvarsstaben, att befattningarna som försvarsgrenschefer indrogs och försvarsgrensstaberna omvandlades till inspektionsorgan med särskild uppgift att behandla utbildnings- och personalfrågor, att gemensamma regionala staber inrättades samt att för tyg- och intendenturtjänsten inrättades hela försvaret omfattande centrala förvaltningsmyndigheter. Det syntes vidare få övervägas att inrätta en särskild försvarsstabskår med allsidig utbildning. Med framhållande av nödvändigheten att få största möjliga kraftutveckling vid en given ekonomisk insats föreslog revisorerna, att ifrågavarande spörsmål i lämpligt sammanhang skulle upptagas till grundlig prövning. överbefälhavaren avstyrkte efter försvarsgrenschefernas hörande i sitt yttrande att några ytterligare utredningar igångsattes utöver dem som redan pågick, överbefälhavaren framhöll, att vi befann oss i ett skede av intensiv militärteknisk utveckling med konsekvenser för stridskrafternas såväl stridsmedel som taktik. Detta skulle otvivelaktigt komma att påverka försvarets organisation och kunde även påverka ledningsorganisationen. Det vore därför mindre välbetänkt att genomföra några genomgripande ändringar av krigsmaktens indelning och ledning, innan man erhållit en bättre överblick över utvecklingens konsekvenser. Det fanns icke heller någonting som tydde på att något skulle vara att vinna — men väl mycket att förlora — på att avskaffa försvarsgrenarna och försvarsgrenscheferna.

27 JB. Det civila försvarets regionala ledning och indelning I detta avsnitt behandlas främst de samordnande civila myndigheterna — länsstyrelserna och civilbefälhavarna — medan övriga myndigheter m. m. inom det civila försvaret avhandlas endast mycket summariskt. Redogörelsen börjar med förhållandena under senaste världskriget. Utvecklingen dessförinnan behandlas icke. En redogörelse för nuvarande uppgifter, organisation m. m. för totalförsvarets regionala ledning finnes i kapitel VI. 1. Länsstyrelserna

Under andra världskriget meddelades bestämmelser i syfte att bereda möjlighet för länsstyrelserna m. fl. civila myndigheter att vid krig eller krigsfara anpassa formerna för sin verksamhet efter lägets krav samt för att tillgodose behovet av lokal samordning i vissa lägen. De viktigaste bestämmelserna i dessa avseenden återfinns i den sedan 1942 gällande s. k. administrativa fullmaktslagen (SFS 1942:87) med tilllämpningskungörelse (SFS 1943: 137). Nämnda lag innefattar de grundläggande stadgandena om förvaltningsverksamhetens omställning efter krigsförhållanden. Ett betydelsefullt stadgande återfinns i 11 § angående delegering av Kungl. Maj :ts befogenheter till underordnade myndigheter. I stället för vissa stadganden i administrativa fullmaktslagen gällde emellertid för länsstyrelserna det s. k. marsbrevet angående vissa bestämmelser rörande civila myndigheters verksamhet under krig (SFS 1943:335) samt en kungörelse från 1943 om särskilda åligganden som under vissa förhållanden tillkomma länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter (SFS 1943: 708). Jämlikt marsbrevet skulle det ankomma på länsstyrelserna bland annat att vid avbrott i förbindelserna snarast söka samband med Kungl. Maj :t samt i mån av behov med central förvaltningsmyndighet, länsstyrelse i angränsande län och vederbörande militärbefälhavare. Länsstyrelserna skulle vidare verka för att sådana på civil myndighet ankommande åtgärder vidtogs, som var ägnade att befrämja försvarets upprätthållande. Därvid skulle länsstyrelserna på allt sätt understödja alla inom det civila försvaret verksamma organ, även om dessa icke var direkt underställda länsstyrelsernas ledning. Länsstyrelserna skulle tillse att inom länet befintliga statliga och kommunala myndigheters verksamhet samordnades så effektivt som möjligt, så att största möjliga motståndskraft ernåddes. Länsstyrelserna skulle verka för erforderligt samband mellan dessa myndigheter och militära organ. Kungörelsen 1943: 708 ersattes år 1951 av en ny kungörelse i ämnet (SFS nr 644). Föreskrifterna reglerade länsstyrelsernas befogenheter under vissa extraordinära omständigheter ävensom beslutanderätten inom länsstyrelserna under krigsförhållanden.

28 År 1953 tillkallade sakkunniga rörande länsstyrelsernas krigsorganisation verkställde bl. a. en översyn av bestämmelserna i 1951 års kungörelse i syfte att bättre anpassa dessa till principerna för länsstyrelsernas uppgifter, organisation och arbetsformer i krig. I betänkande del II avgivet år 1)60 framlade de sakkunniga förslag till ny författning avsedd att ersätta 1)51 års kungörelse. I författningsförslaget gavs bl. a. allmänna föreskrifter om länsstyrelsernas arbetsuppgifter och befogenheter under krig eller krigsfara. De sakkunnigas förslag ledde till att år 1962 utfärdades en krigsinstmktion för länsstyrelserna (SFS nr 4). I 2 § i krigsinstruktionen har princioen om länsstyrelsens ställning som det ledande civila organet inom länet fastslagits. För att fylla denna ledande funktion inom det civila försvaret har länsstyrelserna tillerkänts direktivrätt med avseende på verksamhetens bedrivande och inriktning gentemot inom länet verksamma regionala eller lokala civila myndigheter med statliga förvaltningsuppgifter, även om dessa icke eljest är underställda länsstyrelsen. Under det andra världskriget och intill år 1950 fanns icke några mera allmänna föreskrifter, som reglerade frågan om länsstyrelsernas krigsorganisation. Varje länsstyrelse hade i sin planläggning att på egen hand 15sa sin organisation utgående från de uppgifter, som var ålagda länsstyrelserna, och vad man i personellt avseende kunde antaga vara erforderligt. Till följd härav blev planläggningen inom olika länsstyrelser ganska oenhetlig. Frågan om länsstyrelsernas krigsorganisation upptogs till behandling av såväl 1948 års länsstyrelseutredning som 1950 års utredning angående länsstyrelsernas krigsorganisation m. m. På grundval av utredningspromemcria i mars 1950 utfärdade Kungl. Maj :t bestämmelser om provisorisk krigsorganisation för länsstyrelserna. Bestämmelserna angav endast de olika områden, inom vilka länsstyrelserna beräknades få betydelsefulla uppgifter att fylla under krigsförhållanden. Fastare regler i detta hänseende fastställdes i Kungl. brev den 15 juni 1951, som innehöll slutliga bestämmelser om länsstyrelsernas krigsorganisation. Enligt dessa skulle varje länsstyrelse uppgöra plan för sin krigsorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med i beslutet uppdragna riktlinjer, innebärande att inom länsstyrelsen skulle organiseras sektioner för olika verksamhetsområden. Med undantag för den ekonomiska försvarssektionen skulle dessa sektioner icke organiseras i fred. Sedan länsstyrelserna fr. o. m. den 1 januari 1953 erhållit sin nuvarande fredsorganisation, befanns det nödvändigt att underkasta krigsorganisationen en förnyad prövning. Särskilda sakkunniga tillkallades med uppgift att verkställa översyn av gällande bestämmelser om länsstyrelsernas krigsorganisation och utreda vissa därmed sammanhängande frågor. I ett år 1956 avgivet betänkande föreslog de sakkunniga en ny krigsorganisation avsedd att ersätta den år 1951 fastställda. Förslaget innebar att den fredsmässiga uppdelningen av länsstyrelsen på landskansli och landskontor icke skulle frångås samt att dessa båda avdelningar skulle indelas i sektioner enligt

29 ett system, som bättre anslöt till de olika verksamhetsgrenar, som ankommer på länsstyrelserna i krig. Efter remissbehandling ledde de sakkunnigas förslag till att Kungl. Maj :t 1958 förordnade, att länsstyrelserna skulle uppgöra plan för sin krigsorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Landskansliet skulle därvid indelas i åtta och landskontoret i tre sektioner. Nämnda bestämmelser för länsstyrelsernas krigsorganisation gäller fortfarande. I krigsorganisationen kommer länsstyrelserna att bestå av en del sektioner, som saknar motsvarighet i den fredsmässiga organisationen och inom vilkas arbetsområden länsstyrelserna i stort sett saknar erforderlig expertis bland de egna befattningshavarna. Länsstyrelserna har därför bemyndigats att tills vidare uppdraga åt sådana sakkunniga, vilka i plan för krigsorganisation placerats som chefer för vissa sektioner men icke är tjänstemän hos länsstyrelsen, att med samma befogenhet, som enligt länsstyrelseinstruktionen tillkommer sektionschef, handlägga sådana i fred förekommande ärenden, som berör sektionernas avsedda verksamhet under krig. Detta torde få ses som ett led i strävandena att göra krigsorganisationen så nära överensstämmande med fredsorganisationen som möjligt och därmed underlätta övergången från freds- till krigsverksamhet. Denna strävan har naturligen ansetts böra vara vägledande för krigsorganisationens utformning. Sedermera har Kungl. Maj :t den 27 februari 1959 fastställt ett av de sakkunniga avgivet förslag till mobiliseringsinstruktion för länsstyrelse. De försvarsberedskapsuppgifter, som länsstyrelserna enligt gällande bestämmelser har att fullgöra, handlades fram till år 1960 av militärassistenten samt på civilförsvarssektionen och ekonomiska försvarssektionen. Båda dessa sektioner var otillräckligt utrustade i personellt hänseende. Någon särskild organisation för att förbereda verksamheten inom krigssjukvård, psykologiskt försvar etc. fanns icke. 1953 års civilförsvarsutredning föreslog i sitt år 1958 avgivna betänkande att civilförsvarets administration inom länen skulle koncentreras till länsstyrelserna. Utredningens förslag godtogs i huvudsak av statsmakterna. Genom civilförsvarslagen (SFS 1960:74) och civilförsvarskungörelsen (SFS 1960:377) fick civilförsvarssektionerna vid länsstyrelserna väsentligt vidgade uppgifter. I samband härmed utbyggdes sektionerna från den 1 juli 1960 i fråga om personalresurser m. m. Som följd av en inom statens organisationsnämnd enligt Kungl. Maj :ts uppdrag verkställd utredning organiserades vid varje länsstyrelse från den 1 juli 1962 en särskild allmän beredskapsdetalj för handläggning av sådana civila försvarsärenden, som icke är att hänföra till civilförsvarets verksamhet, d. v. s. bland annat ärenden rörande sjuk- och hälsovård, psykologiskt försvar, krigstrafik och försörjning. Allmänna beredskapsdetaljen har ersatt den ekonomiska försvarssektionen, som tidigare varit organiserad vid länsstyrelserna i fred.

30 2. Cirilbefälhavarna

I direktiven för 1950 års vitredning angående länsstyrelsernas krigsorganisation m. m. berördes även frågan om behovet av ett särskilt civilt kontakteller samarbetsorgan, som kunde förmedla olika länsstyrelsers och övriga regionala myndigheters önskemål, tillhandagå med upplysningar samt över huvud taget verka för samordning mellan civila och militära åtgärder. I sitt år 1951 avgivna betänkande anförde utredningen i detta hänseende bl. a., att ett län ofta torde bli för snävt område för samordning och effektivt utnyttjande av de samlade resurserna inom olika delar av landet. Avgöranden måste ofta träffas av en myndighet med överblick över tillgångar och behov inom större områden än ett län. Utredningen föreslog därför inrättandet av en civilbefälhavarinstitution, främst betingad av behovet att i krig ha tillgång till en civil regional myndighet inom större områden än länet med uppgift att åstadkomma samordning dels mellan olika länsstyrelser, dels mellan länsstyrelser och sådana civila myndigheter, vilkas verksamhetsområden omspände mer än ett län, dels ock mellan civila och militära myndigheter. Förslaget motiverades i första hand med behovet i krig av en samordnande civil regional myndighet. Utredningen förordade att inom vissa områden — civilområden — vilka i huvudsak motsvarade I.—VI. militärområdena, skulle uppdragas åt en av landshövdingarna att såsom civilbefälhavare leda samordningen av den civila försvarsplanläggningsverksamheten inom civilområdet. I fredstid skulle civilbefälhavarna verka för samordning av planläggningen på skilda områden. Denna skulle dock fortfarande ankomma på de enskilda länsstyrelserna och andra fristående regionala organ, men civilbefälhavarna skulle följa planläggningen inom de i civilområdet ingående länen. De sakkunnigas förslag lades till grund för proposition i ämnet till 1951 års riksdag (nr 149). Föredragande departementschefen uttalade i propositionen, att åtskilliga planeringsproblem inom den civila försvarsberedskapens område vore av den natur, att en planläggning begränsad allenast till det enskilda länet ej vore tillfyllest. Därtill kom behovet av en civil-militär samordning och operativ samverkan inom större områden än vad som motsvarades av länen. Särskilt gällde detta under ett krigstillstånd, men redan på planläggningsstadiet måste de organisatoriska förutsättningarna härför skapas. Departementschefen tillstyrkte därför, att större regionala enheter bildades, som i stort sammanföll med militärområdena. Dessa civila regioner borde kallas civilområden och för varje sådant område borde en landshövding utses som civilbefälhavare. Civilbefälhavare ansågs ej erfordras för Gotlands län, som helt sammanföll med ett militärområde. För Västerbottens och Norrbottens län borde samordningen lösas efter delvis andra linjer än beträffande landet i övrigt. Det ansågs i detta sammanhang ej erforderligt att ställa någon särskild personal till civilbefälhavarnas förfogande.

31 Sedan riksdagen bifallit förslaget, utfärdades alltjämt gällande instruktion för civilbefälhavare (SFS 1951:429). Dessas uppgifter i fred och i krig angavs i grova drag i instruktionens 2 och 3 §§. Gränserna för de nya civilområdena reglerades också i instruktionen. Områdena omfattar hela län. Gränserna sammanfaller följaktligen med gränserna för motsvarande militärområden utom i norra Uppland och i Västerviksområdet. Frågan om civilbefälhavarnas krigsorganisation lämnades tills vidare öppen. I skrivelse i juli 1951 hemställde samtliga civilbefälhavare hos Kungl. Maj :t att befattningar som kanslichefer hos dem måtte inrättas. Framställningen föranledde proposition till 1952 års riksdag (nr 155). Departementschefen framhöll i propositionen, att det — för att den erforderliga samordningen skulle kunna åstadkommas — ej vore nog att civilbefälhavarna endast höll sig underrättade om planläggningen inom civilområdet. De måste även aktivt ingripa för att samordna planläggningen de olika myndigheterna emellan och för att, då så behövdes, påkalla kompletterande undersökningar m. m. Det vore enligt departementschefens mening icke möjligt för civilbefälhavarna att utan kvalificerad hjälp uppfylla de krav, som den civila försvarsberedskapen ställde på dem, och departementschefen tillstyrkte därför att till förfogande för var och en av de fem civilbefälhavarna ställdes en särskild föredragande. Riksdagen biföll propositionen. Arbetsuppgifterna för föredragandena hos civilbefälhavarna reglerades i ett särskilt Kungl. brev den 25 september 1952. Genom en år 1953 vidtagen ändring i administrativa fullmaktslagen tilllades civilbefälhavarna vissa betydelsefulla allmänna befogenheter. Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande behov av omedelbara åtgärder, äger nämligen enligt 11 § nämnda lag civilbefälhavare inom sitt område utan särskilt uppdrag utöva befogenhet, som enligt lagen tillkommer Konungen. Ändringen i administrativa fullmaktslagen motiverades av önskemålet att uppnå överensstämmelse med grunderna för 1951 års tidigare omnämnda beslut om den civila regionala krigsorganisationen. I konsekvens med ovannämnda bestämmelser i administrativa fullmaktslagen har även i lagen om beredskapstillstånd (SFS 1960: 513) intagits en föreskrift, att civilbefälhavare må förordna om beredskapstillstånd eller om skärpning av sådant tillstånd genom beredskapslarm. Förutsättningar härför är att stridshandlingar inletts mot svenskt territorium och att förbindelserna med riksstyrelsen icke kan upprätthållas. Frågan om vilka speciella uppgifter och befogenheter, som inom olika krigsviktiga verksamhetsområden skall avses tillkomma civilbefälhavarna vid ett krigsfall, h a r efter civilbefälhavarinstitutionens tillkomst varit före-

32 mål för överväganden i skilda hänseenden. Den har emellertid erhållit en slutlig lösning endast inom hälso- och sjukvården genom föreskrifterna i krigssjukvårdskungörelsen (SFS 1955:442), varigenom varje civilbefälhavare inom sitt civilområde erhållit befogenheter i fråga om fördelning av gemensamma tillgångar på hälso- och sjukvårdens område. Inom övriga områden av det civila försvaret har någon författningsmässig reglering av civilbefälhavarnas uppgifter i krig icke kommit till stånd. I olika sammanhang har dessa uppgifter emellertid diskuterats och mer eller mindre konkreta förslag har framlagts. År 1956 uppdrog dåvarande chefen för inrikesdepartementet åt en särskild sakkunnig att verkställa utredning rörande civilbefälhavarnas befogenheter i krig m. m. Dessförinnan hade civilbefälhavarna i gemensam skrivelse hemställt att Kungl. Maj :t måtte meddela föreskrifter angående krigsorganisation av civilbefälhavarnas kanslier. Till stöd härför hade åberopats att en fastställd organisation i krig utgjorde en av de viktigaste förutsättningarna för den planläggning som i fred måste ske för att civilbefälhavarkanslierna vid mobilisering skulle kunna organiseras inom rimlig tid och vid krigsfall vara i funktionsdugligt skick. Utredningsmannen avlämnade år 1958 ett betänkande, som efter remissbehandling lades till grund för beslut den 9 oktober 1959 rörande civilbefälhavarkansliernas krigsorganisation. Någon närmare reglering av civilbefälhavarnas arbetsuppgifter i krig skedde icke i detta sammanhang. Då beslutet om krigsorganisationen i väsentliga delar överensstämde med utredningsmannens förslag, torde emellertid dennes uttalanden om krigsuppgifterna tills vidare tjäna till ledning för planläggningen. Genom ovanberörda beslut den 9 oktober 1959 förordnade Kungl. Maj :t, att samtliga civilbefälhavare skulle uppgöra plan för sin krigsorganisation i överensstämmelse med de särskilda föreskrifter, som angavs i bilagor till beslutet. Civilbefälhavarna anbefalldes att före den 1 januari 1960 till inrikesdepartementet inkomma med avskrift av upprättad krigsorganisationstabell och krigsplaceringsplan. De sålunda upprättade planerna skulle enligt beslutet gälla tills vidare intill dess annorlunda kunde bliva förordnat i anslutning till den fortsatta prövningen rörande handläggningen av krigsviktiga uppgifter i central, regional och lokal instans. Med hänsyn härtill kan sålunda beslutet sägas vara av i viss mån provisorisk karaktär. Vid indelningen av civilbefälhavarkanslierna i sektioner har det varit en strävan att så långt möjligt ernå likhet med länsstyrelsernas krigsorganisation. Härigenom torde samarbetet underlättas. En utökning av organisationen kan också ske relativt lätt, då särskilda sektioner finnes för de olika områden, inom vilka arbetsuppgifter för civilbefälhavarna kan förekomma. Ledningen av civilbefälhavarens kansli skall under civilbefälhavaren närmast ankomma på kanslichefen. Beträffande arbetsuppgifterna föreskrives i Kungl. Maj :ts beslut den 9 oktober 1959 att inom sektionerna skall handläggas de ärenden inom respek-

33 tive arbetsområden, som ankommer på civilbefälhavare eller i vilka beslutanderätten kan komma att delegeras till honom. 3. Konimunikationsverken

Flertalet av kommunikationsverkens regionala ledningsorgan, t. ex. televerkets och statens järnvägars distriktsmyndigheter, har sedan länge haft uppgifter inom totalförsvaret. Utredningen lämnar dock icke någon redogörelse för utvecklingen utan begränsar sig till att redovisa nuvarande ordning, vilket sker i kapitel VI.

3— •313470

KAPITEL III U t l ä n d s k a förhållanden

Som ett led i utredningens arbete har ingått en studie av totalförsvarets regionala ledning utomlands. Som studieobjekt har utredningen valt Danmark, Norge, Västtyskland och Frankrike. Därutöver har vissa uppgifter inhämtats om förhållandena i Storbritannien, Holland och Sovjetunionen. Förhållandena i de länder som studerats påverkas i hög grad av att de militärpolitiskt icke har samma fria och obundna ställning som Sverige utan ingår i överstatliga försvarsorganisationer. Detta har bl. a. medfört att de har två sidoordnade ledningsorganisationer — en nationell organisation och en överstatlig NATO-organisation. Regional indelning och ledning är beroende av bl. a. militärgeografiska förhållanden, totalförsvarets organisation i stort, tillgång på förband av olika slag m. m. Jämförelse olika länder emellan blir därför ofta missvisande; erfarenheter från ett land kan icke direkt omsättas på ett annat. Även om nyssnämnda faktorer begränsar värdet av att studera totalförsvarets regionala ledningsorganisation utomlands, har utredningen icke ansett sig kunna underlåta detta. En kortfattad redovisning av resultatet av studierna lämnas i betänkandet.

KAPITEL IV Vissa u t g å n g s p u n k t e r och riktlinjer

Innan utredningen i de följande kapitlen n ä r m a r e granskar problemen kring vår regionala ledningsorganisation, vill utredningen erinra om vissa förhållanden som har grundläggande betydelse för regional indelning och ledning. En del av de synpunkter som härvid anföres har utredningen framlagt redan i sina tidigare betänkanden vid behandling av frågorna om krigsmaktens och totalförsvarets högsta ledning. På grund av det avgörande inflytande, som dessa synpunkter haft på utredningens ställningstaganden även till de nu förevarande spörsmålen, har det emellertid befunnits angeläget att redovisa dem också i detta sammanhang. De grundläggande förhållanden som utredningen här kommer att behandla är totalförsvarets allmänna målsättning, krigsmaktens allmänna och operativa målsättning, ett framtida krigs karaktär, militärgeografiska och militärpolitiska förhållanden samt tillgången på kvalificerad ledningspersonal.

A. Allmän målsättning för totalförsvaret och krigsmakten samt operativ målsättning för krigsmakten Allmän målsättning vara den följande:

för totalförsvaret

h a r av 1963 års riksdag fastställts

Totalförsvarets främsta uppgift är att vara så förberett för kriget, att det verkar fredsbevarande. Totalförsvaret måste därför snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka. Det skall ge uttryck åt vårt folks vilja att bevara landets frihet och vår motståndskraft mot påtryckningar. Skulle vi likväl utsättas för angrepp, är det krigsmaktens uppgift att möta detta och förhindra att svenskt territorium besätts. Civilförsvarets huvuduppgift är att skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt att rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. Det psykologiska försvarets uppgift är att vidmakthålla en fast försvarsvilja och motståndsanda. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer och annan samhällelig verksamhet anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna. Totalförsvarets olika delar samverkar och understödjer varandra, så att största försvarseffekt ernås.

36 Den sedan år 1948 för krigsmakten gällande allmänna målsättningen, bekräftad av 1958 och 1961 års riksdagar, har givits fortsatt giltighet av 1963 års riksdag. Denna målsättning har angivits sålunda: Varje vapenför svensk, som icke bindes av andra för riksförsvaret viktiga uppgifter, bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt deltaga i kampen för landets självständighet. Krigsmakten i dess helhet bör vara så utbyggd att den förmår ge största möjliga eftertryck åt vårt folks vilja att bevara landets handlingsfrihet och avvisa varje kränkning av dess integritet. Försvarskrafterna böra — — — utformas så att en angripare i det längsta hindras att få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika former. Vidare bör krigsmakten vara skickad att möta överrumplingsförsök, utförda med den moderna invasionsteknikens resurser. I proposition till riksdagen 1958 angavs de operativa krigsmakten på följande sätt (prop. 1958: 110, s. 98).

möjligheterna

för

De operativa möjligheter som den i huvudsak enligt alternativ Adam utformade krigsmakten kommer att äga kan på grundvalen av överbefälhavarens utredning anges på följande sätt. Ett allsidigt och modernt luftförsvar kominer att möjliggöras i de för riksförsvaret viktigaste landsdelarna, dock ej samtidigt inom alla de förberedda områdena. Invasionsförsvar kan samtidigt upprättas i två huvudriktningar. Försvaret utanför våra gränser och kuster kommer att i ökande grad åvila flygstridskrafterna. Övervattensfartygen får sina huvudsakliga uppgifter i kustområdena. Detsamma gäller självfallet kustartilleriet. Fältförbanden koncentreras till försvar av de viktigaste gräns- och kustavsnitten. Skyddet av viktiga anläggningar sker med lokalförsvarsförband och hemvärn. Krigsmaktens kvantitativa minskning och det framtida krigets sannolikt utpräglat totala karaktär kommer att öka frivilligorganisationernas betydelse och uppgifter. Det bör understrykas att kostnadsramen i alternativ Adam endast räcker till för ett militärt försvar som svarar mot de mest omedelbara och väsentliga behoven, varvid uthålligheten måste delvis eftersättas. Anskaffningen i fred av ersättningsmateriel, reservdelar, ammunition och drivmedel måste begränsas i förhållande till nu tillämpade normer. I luftförsvaret kommer luckor att finnas. I invasionsförsvaret kominer stora områden, som kan bli hotade, att i ett utgångsläge endast kunna bevakas och därutöver kominer man att tvingas till försvagning av invasionsförsvaret i åtminstone någon bedömd huvudriktning. Beträffande importskyddet minskas de marina resurserna efter hand avsevärt. Statsutskottet lämnade denna beskrivning av de operativa uppgifterna utan erinran. Kungl. Maj :t har med stöd av beslut vid 1963 års riksdag uppdragit åt överbefälhavaren att utarbeta och till Kungl. Maj :t i särskild ordning inkomma med förslag till dels den målsättning för krigsmakten som enligt riksdagens beslut skall underställas riksdagen, dels ock den operativa målsättning för krigsmakten som skall fastställas av Kungl. Maj :t. Tills vidare, i avvaktan på beslut i dessa båda hänseenden, gäller 1958 års ovan återgivna beskrivning av de operativa uppgifterna. Totalförsvaret — och inom totalförsvaret dess olika delar — skall formas och utvecklas i enlighet med gällande målsättningar. Detta gäller självfallet

37 även för ledningsorganisationerna. För krigsmaktens del innebär detta, att ledningsorganisationen skall formas främst utifrån de krav som invasionsförsvaret ställer. Härvid är det av särskild vikt att snabbt kunna göra en samlad insats. Ledningsorganisationen för såväl fred som krig måste byggas upp med denna utgångspunkt.

B. Ett framtida krigs karaktär Utredningen har i sina tidigare betänkanden — »Enhetlig ledning av krigsmakten» (SOU 1961: 7) och »Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961: 66) — i korthet karakteriserat ett framtida krig närmast för att redovisa de krav som med utgångspunkt häri måste ställas på totalförsvarets ledningsorgan. Överbefälhavaren har sedermera i sitt den 19 januari 1962 till Konungen överlämnade förslag till riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling — »ÖB 62» — mera detaljerat behandlat denna fråga. Utredningen anser sig därför här endast böra göra en kort sammanfattning av vad som nu torde vara den gängse uppfattningen om ett framtida krig och om de former under vilka det kan komma att föras mot oss. Den största risken för vår del synes vara att vi blir indragna i ett storkrig, oavsiktligt eller avsiktligt igångsatt eller utvecklat från ett begränsat krig. Under förutsättning att vi har ett starkt försvar kan det dock bedömas som sannolikt, att en angripare, särskilt vid ett avsiktligt igångsatt storkrig, försöker undvika att anfalla Sverige i inledningsskedet. En angripares syfte med ett anfall mot Sverige torde vara att skaffa sig kontroll över svenskt territorium för att själv utnyttja det eller hindra motståndaren från att göra detta. Härför krävs ockupation av hela landet eller delar därav. Det mest sannolika tillvägagångssättet vid försök att betvinga Sverige bedömes vara ett storanfall. Risken för strategisk kupp synes dock öka. Övervägande skäl talar för att en angripare vill genomföra en operation mot Sverige på så kort tid som möjligt. I ett läge, där vi är inringade, kan avspärrning tillgripas som ett medel att beskära vår handlingsfrihet eller att betvinga oss. Ett storanfall torde genomföras som en enhetlig, samordnad anfallsoperation med utnyttjande av den kombination av angreppsmetoder — den »betvingelsemetod» — som angriparen bedömer snabbast föra till målet med de resurser som han anser sig kunna sätta in mot oss. Huvudvikten torde ligga vid kust- och gränsinvasion i kombination med flyg- och fjärrvapenanfall. Storanfallet kan insättas med eller utan understöd av kärnladdningar. En angripare bedömes inom överskådlig framtid kunna samtidigt utföra högst två stort upplagda invasioner — en gränsinvasion och en kustinvasion — jämte vissa mindre företag. Strategisk kupp synes vara aktuell främst om angriparen genom ett över-

38 raskande anfall vill försöka att snabbt ockupera hela vårt land eller delar därav. Överraskning är en väsentlig faktor för framgång i anfallet; kuppen måste genomföras innan Sverige genomfört någon mera omfattande mobilisering eller på annat sätt avsevärt höjt beredskapen. Vid strategisk kupp torde luftkrigföringen i första h a n d inriktas mot vårt luftförsvars stridsledningsorganisation och bassystem för att skapa erforderlig luftöverlägsenhet. Anfall torde dessutom insättas mot övriga militära anläggningar samt mot militära och civila ledningsorgan — bl. a. för att störa vår mobilisering — och mot kommunikationerna för att försvåra stridskrafternas förflyttning till sina avsedda grupperingsplatser. Begränsade arméstridskrafter torde insättas genom luft-, sjö- och landtransport för att ta strategiskt betydelsefulla punkter och områden. Anfallet fullföljs med större styrkor så snart detta är möjligt. Strategisk kupp kan insättas med eller utan kärnvapen. Den strategiska kuppen, som förutsätter överraskning, torde vara aktuell främst vid ett begränsat krig, som riktas enbart mot Sverige eller som förs inom ett område, vilket berör svenskt territorium. Såväl storanfall som strategisk kupp torde komma att karakteriseras av en snabb och våldsam händelseutveckling med krav på snabba och omfattande motåtgärder inom alla delar av riket. Detta gäller särskilt om kärnladdningar insattes och framför allt under det första skedet av ett kuppanfall. Mot bakgrunden av ett framtida krigs karaktär ställde utredningen i betänkandet »Totalförsvarets högsta ledning» bl. a. följande krav på totalförsvarets högsta och centrala ledning: Organisationen i krig skall möjliggöra att försvarsansträngningarna inom totalförsvarets olika delar samordnas så, att den samlade försvarseffekten blir den största möjliga. Den måste också möjliggöra att beslut av avgörande art kan fattas och expedieras snabbt, även under fientligt tryck eller eljest synnerligen försvårande omständigheter. Organisationen i fred skall möjliggöra att försvarsförberedelserna inom totalförsvarets olika delar samordnas så, att totalförsvaret — inom en given ekonomisk ram och tillgängliga resurser i övrigt — blir det starkaste möjliga. Den måste också så långt möjligt överensstämma med organisationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under övergång från freds- till krigsorganisation. Utredningen finner att dessa krav måste beaktas även vid utformning av totalförsvarets regionala ledningsorganisation. Det nutida krigets karaktär medför, att man måste r ä k n a med att totalförsvarets högsta och centrala ledning kan få stora svårigheter att göra sig gällande och att möjligheterna härtill kan gå förlorade i större eller mindre omfattning. Detta förhållande måste påverka fördelningen i krig av uppgifter, befogenheter och ledningskapacitet mellan de nämnda instanserna

39 och den regionala instansen. Utredningen har i betänkandet »Totalförsvarets högsta ledning» uttalat följande härom. Den fredstida statsverksamhetens ledning är starkt centraliserad. Regionala statliga myndigheter har i fredstid tämligen begränsade befogenheter. Det nutida kriget med dess möjligheter att utveckla snabbhet och utnyttja stridsmedel med stor verkan tvingar till en genomgripande ändring av ledningsförhållandena i krig. Det är därför numera nödvändigt att i god tid decentralisera stora delar av den högsta och centrala ledningens befogenheter till regionala myndigheter och att, likaledes i god tid, flytta de högsta centrala och regionala ledningsorganen från fredsgruppering till en spridd och därmed mindre sårbar krigsgruppering. Utan att dessa åtgärder genomföres blir statsledningens handlingsfrihet begränsad gentemot hot och påtryckningar eller vid överraskande bekämpning med massförstörelsemedel. Med hänsyn till det anförda är det betydelsefullt att totalförsvarets regionala ledningsorganisation utformas så, att regionala chefer när så erfordras självständigt kan fatta även avgörande beslut och att de, inom ramen för mera långsiktiga uppgifter, kan leda försvarsverksamheten på sådant sätt att maximal effekt utvinnes av de resurser som ställts till deras förfogande. Frågan om uppgiftsfördelning mellan å ena sidan totalförsvarets högsta och centrala instanser och å andra sidan den regionala instansen behandlas mera utförligt i kapitel V. C. Militärgeografiska

och militärpolitiska

förhållanden

Militärgeografiska förhållanden utgör en av de mest betydelsefulla grunderna vid bedömningen av en angripares handlingsmöjligheter och våra förutsättningar för försvar. Militärgeografiska förhållanden kan ändras genom utbyggnad av kommunikationer, såsom hamnar, flygfält och vägar, liksom deras betydelse kan ändras genom den fortgående militärtekniska utvecklingen. De väsentligaste faktorerna, t. ex. landets konfiguration, djupförhållanden och inseglingsmöjligheter, terrängförhållanden och klimat, är emellertid i huvudsak av bestående art och måste därför tillmätas stor vikt vid utformning även på längre sikt av regional indelning och ledning. Utredningen återkommer härtill i kapitel V. Militärpolitiska förhållanden är föränderliga på ett helt annat sätt. En återblick på Sveriges militärpolitiska läge under de senaste 50 åren visar, att omkastningar i detta har ägt r u m upprepade gånger och ofta på mycket kort tid. Utredningen vill här lämna några exempel på detta. 1914- hade vi starkt rustade stormakter som grannar både i öster och i söder. Ryska och tyska flottor dominerade i Östersjön; Finland med Åland behärskades av Tsarryssland, mot vilket land vi vid denna tidpunkt således hade en 45 mil lång landgräns. Några år senare, vid första världskrigets slut, var läget totalt förändrat. Som

40 grannar i öster hade vi en rad små självständiga stater och i söder var den tyska stormakten slagen. Sverige var nu den militärt starkaste östersjömakten. 1940 på vintern hade vi på nytt välrustade stormakter i både öster och söder. Den stora skillnaden mot 1914 var dock att de stormakter -—• Ryssland och Tyskland — som då hade balanserat varandra, nu var sammanslutna i förbund. Finland var i krig med Ryssland; Storbritannien och Frankrike förberedde ett ingripande i Skandinavien, bl. a. för att hjälpa Finland. Några månader senare var läget återigen totalt förändrat. Finland hade fred med Ryssland och det överhängande hotet österifrån var tillfälligt borta. Tyskland hade emellertid tagit och ockuperat Danmark och Norge och det var nu framför allt vår västgräns, som var hotad. Vi tvingades till en serie improvisationer för att möta ett krigsfall för vilket vi icke varit beredda, och 1942 fastställdes en ny militärterritoriell indelning, anpassad bl. a. efter det då aktuella militärpolitiska läget. Det var nu som V. militärområdet tillkom. Ett år senare var Finland åter i krig med Ryssland och vårt land var helt kringränt av den tyska krigsmakten. Som exempel på omkastningar utan samband med krig i våra omgivningar vill utredningen peka på de omfattande förändringar som inträffade när Atlantpakten tillkom år 1949, Danmark och Norge anslöt sig till denna och Sverige med ens blev en randstat mellan öst- och västblocken. Utredningen vill sammanfattningsvis framhålla att omkastningar i vårt militärpolitiska läge kan äga r u m såväl under allmänt fredstillstånd som i samband med krig, främst krig i våra närmaste omgivningar. I det senare fallet kan förändringarna ske snabbt och vara mycket omfattande. Vår regionala indelning och ledning måste därför enligt utredningens mening i sina grunddrag utformas på sådant sätt, att den utan större förändringar kan anpassas till olika tänkbara militärpolitiska lägen. Ledningsorganisationen kan emellertid icke utformas så, att de krav, som man vill ställa på den, blir i samma grad tillgodosedda i alla dessa lägen. Detta skulle innebära en misshushållning med våra resurser. Vi kunde riskera att få en organisation, som vore godtagbar i alla lägen men inte bra i något, inte ens i de f. n. mest sannolika. Det måste beaktas, att av tänkbara militärpolitiska förändringar vissa kan anses vara mera sannolika än andra, och framför allt måste hänsyn tagas till att dagens militärpolitiska läge är en realitet medan alla förändringar av detsamma, oberoende av hur sannolika dessa än bedömes vara, trots allt är eventualiteter. Vid utformning av regional indelning och ledning synes militärpolitiska förhållanden därför böra beaktas enligt följande: (1) Den regionala indelningen skall vara ändamålsenlig i olika tänkbara militärpolitiska lägen. (2) Den regionala ledningsorganisationen — de regionala chefernas uppgifter, stabernas storlek, lydnadsförhållanden, signalförbindelser — utformas i första hand med hänsyn till nuvarande militärpolitiska läge. (3) Organisationen skall utan omgång kunna anpassas efter de militärpolitiska förändringar som anses sannolika före eller i direkt anslutning till ett krigsutbrott.

41 (4) Organisationen skall genom relativt enkla åtgärder (t. ex. förstärkning av vissa staber, ändring av vissa lydnadsförhållanden) kunna anpassas efter även andra militärpolitiska förändringar. Nya regionala staber skall dock icke behöva organiseras. D. Tillgången på kvalificerad

ledningspersonal

Tillgången på kvalificerad ledningspersonal av olika kategorier inom totalförsvaret är knapp. Detta gäller såväl i krig som i fred. Utvecklingen inom hela vårt samhälle med ökande krav på kvalificerad personal inom nästan alla områden torde medföra att knappheten på kvalificerad personal inom totalförsvaret kommer att bestå eller ytterligare accentueras. Det är därför väsentligt att de samlade personalresurserna utnyttjas så rationellt som möjligt. I fråga om krigsmakten är nyssnämnda förhållande särskilt påtagligt, beroende på att utvecklingen inom officerskårerna är ogynnsam under närmaste 1 O-årsperiod. Detta beror främst på att de officerskurser som utexaminerades under andra världskriget var betydligt större än de som utexaminerats under efterkrigstiden. Resultatet har blivit, att krigsmakten vid årsskiftet 1962/63 hade betydligt flera officerare i åldern 40—49 år än i åldersläget 30—39 år. Den fortsatta utvecklingen inom krigsmaktens officerskårer påverkas främst av rekryteringen av nya officerare. Det totala antalet officerare t. ex. år 1972 beror således främst av rekryteringsresultaten under 60-talet och är därför svårt att i dag bedöma med någon högre grad av säkerhet. Antalet mera kvalificerade officerare vid samma tidpunkt — om härmed avsesi officerare, som efter åtta års tjänst uppfyller kraven för kaptensbefordran — kan emellertid beräknas med relativt hög grad av sannolikhet, eftersom denna personal redan nu är i tjänst inom krigsmakten. Under förutsättning att antalet regementsofficersbeställningar blir oförändrat och att inga speciella åtgärder vidtages för att förbättra personalläget torde — i jämförelse med nuvarande tillgång på officerare — läget år 1972 vara följande: 1) Antalet regementsofficerare kommer att vara oförändrat. Medelåldern torde emellertid vara betydligt högre än nu. 2) Antalet kompaniofficerare i åldern 33—49 år (åtta års officerare eller äldre) kommer att vara mindre än i dag. 3) Minskningen av antalet kompaniofficerare i åldern 33—49 år kan vid god rekrytering under 60-talet delvis kompenseras genom ett ökat antal yngre officerare. Utredningen har tidigare i betänkandet »Enhetlig ledning av krigsmakten» framhållit, att staber och förvaltningar har som enda uppgift att utveckla och leda krigsmakten och att det är felaktigt om den kvalificerade

42 personalen reserveras för dem i så stor utsträckning, att det medför bestående skadeverkningar på den praktiska utvecklingen av krigsförbanden och dugligheten vid dessa. Denna grundläggande uppfattning gäller givetvis även krigsmaktens regionala staber och motsvarande civila ledningsorgan. Vår regionala ledningsorganisation är emellertid av så väsentlig betydelse för totalförsvaret att dess ledningskapacitet icke får underskrida ett visst minimivärde, oavsett om vippehållandet av denna kapacitet föranleder att andra personalbehov måste åsidosättas. För att erforderlig ledningskapacitet skall kunna tillskapas med begränsade resurser måste ledningsorganisationen vara rationell; dubbelarbete och tidsödande samrådsförfarande olika staber emellan måste så långt möjligt undvikas. I vad gäller krigsmakten bör den nuvarande ojämna åldersfördelningen inom officerskårerna givetvis icke bestämma de stora dragen i en framtida regional ledningsorganisation. Det är dock obestridligt att den är av betydelse till fram på 70-talet. Utredningen är av den bestämda uppfattningen att en framtida regional ledningsorganisation måste utformas med utgångspunkt i en verklighetsbetonad bedömning av vad de personella resurserna kan medge inom överskådlig tid.

E. Grundläggande krav på totalförsvarets regionala ledningsorganisation Utredningen anser att med hänsyn till vad som ovan anförts följande grundläggande krav bör gälla vid utformningen av totalförsvarets regionala indelning och ledning. Organisationen i krig — indelning och ledningsorganisation i stort — måste till utgångspunkt ha huvuduppgiften i krig, försvar mot invasion. Regionala chefer måste snabbt kunna fatta även avgörande beslut; inom ramen för uppgifter som ställts av den högsta och centrala ledningen måste den regionala ledningen självständigt kunna leda försvarsverksamheten på ett sådant sätt, att den samlade försvarseffekten av tillgängliga resurser — militära och civila —- blir den största möjliga. Organisationen i fred skall så långt möjligt överensstämma med organisationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under övergång från freds- till krigsorganisation. Samordning i krig av tillgängliga stridskrafter och resurser måste förberedas i fred; ledningsorganisationen måste säkerställa detta. Knappheten på kvalificerad ledningspersonal är en realitet, som måste beaktas.

KAPITEL V K r a v p å t o t a l f ö r s v a r e t s regionala l e d n i n g och f a k t o r e r s o m påverkar utformningen av denna

Utredningen har i kapitel IV redovisat de allmänna krav som enligt utredningens mening bör ligga till grund för utformningen av totalförsvarets högre regionala ledning. Vid formuleringen av dessa allmänna krav har hänsyn tagits till vissa väsentliga utgångspunkter och riktlinjer som likaså redovisats i kapitel IV. För den praktiska utformningen av vår regionala ledningsorganisation utgör nyssnämnda allmänna krav icke tillräckligt underlag; den påverkas av ett stort antal faktorer av olika tyngd och stundom verkande i olika riktningar. För att kunna bedöma hur starka dessa faktorer är och i vilken riktning de verkar erfordras bl. a. en relativt noggrann analys av h u r ett krig inom överskådlig tid kan komma att föras mot oss och efter vilka principer vi måste genomföra vårt försvar. Det är också nödvändigt att granska en lång rad faktorer som har betydelse för ledning av olika slag av fackmässig operativ, territoriell och civil verksamhet i krig samt för ledning av olika slag av förberedande verksamhet i fred. Överbefälhavaren samt civilbefälhavarna och vissa andra civila myndigheter har till utredningen framfört sina synpunkter på faktorer som påverkar utformningen av den regionala ledningsorganisationen. Dessa chefers och myndigheters synpunkter redovisas här tillsammans med utredningens egna. Kapitlet disponeras enligt följande: A. Ledningsorganisation i krig 1. Faktorer med grundläggande betydelse 2. Krav på krigsmaktens regionala ledning 3. Krav på det civila försvarets regionala ledning B. Ledningsorganisation i fred 1. Krav på krigsmaktens regionala ledning 2. Krav på det civila försvarets regionala ledning.

44 A. Ledningsorganisation i krig 1. Faktorer med grundläggande betydelse

Faktorer med grundläggande betydelse — vid sidan av dem som redovisats i föregående kapitel •— är främst en angripares bedömda handlingsmöjligheter, principer för försvarets förande samt den militärtekniska utvecklingen. a) Bedömning

au en angripares

möjligheter

I föregående kapitel har anförts att den mest sannolika metoden för ett försök att betvinga oss bedömes vara storanfall men att risken för strategisk kupp anses öka i framtiden. En bedömning av en angripares handlingsmöjligheter måste ligga till grund för utformningen av vår regionala ledningsorganisation, icke minst för den regionala indelningen. Det måste emellertid beaktas, att en sådan bedömning grundas på många osäkra ingångsvärden och att slutsatser därför måste dragas med försiktighet, framför allt i vad gäller angriparens möjligheter efter en inledande händelseutveckling. Utredningen har i föregående kapitel givit exempel på hur snabbt det militärpolitiska läget kan förändras och framhållit, att vår regionala ledningsorganisation måste kunna anpassas till olika tänkbara militärpolitiska lägen. Utredningen har emellertid även uttalat, att särskild hänsyn givetvis måste tagas till dagens militärpolitiska läge och sannolikheten av olika förändringar. I detta sammanhang vill utredningen erinra om att den första uppgiften för vårt totalförsvar är att verka fredsbevarande och att syftet med vår politik är att vi skall kunna stå utanför ett storkrig. Även om vi skulle lyckas hålla oss utanför det första skedet av ett storkrig, torde vi få vårt strategiska läge ändrat genom krigshändelser i vår närhet, vilka påverkar det militärpolitiska läget. Vid bedömning av en angripares handlingsmöjligheter utgör bestående militärgeografiska förhållanden en av de mest betydelsefulla grunderna. Med utgångspunkt främst häri har överbefälhavaren uttalat, att ett stormaktsblocks syfte med ett anfall mot Sverige kan vara att skaffa sig kontroll över svenskt territorium för att självt utnyttja det eller för att därigenom förhindra huvudmotståndaren att utnyttja detsamma. Härför krävs ockupation av landet eller delar av landet. Enligt överbefälhavaren bedömes övre Norrland samt södra Sverige, alternativt mellersta Sverige, vara sannolika invasionsriktningar. Överbefälhavaren framhåller fortsättningsvis att i »Strategisk studie och prognos I960» även har studerats tänkbara anfallsriktningar. En redogörelse härför jämte utredningens synpunkter i denna fråga lämnas i betänkandet. Bl. a. anför utredningen, att den i strategisk studie och prognos lämnade redogörelsen för tänkbara anfallsriktningar kan ligga till grund

45 för överväganden rörande regional indelning. Utredningen framhåller emellertid, att bedömanden rörande en angripares handlingsmöjligheter alltid är osäkra och att våra avsikter rörande försvarets förande — som vi med alla disponibla resurser måste försöka fullfölja — därför bör ges ett avgörande inflytande på utformningen av vår regionala indelning och ledningsorganisation. b) Principer för försvarets förande Vid en inventering av krav som bör ställas på vår regionala ledningsorganisation är det av väsentlig betydelse, i vilken utsträckning totalförsvarets högsta och centrala ledning kan bedömas ha praktiska möjligheter att göra sig gällande och hur dessa ledningsinstanser i princip kommer att utöva sin ledning. Härom vill utredningen anföra följande. Ett angrepp mot vårt land kommer sannolikt att genomföras som en samordnad anfallsoperation, eventuellt uppdelad på flera var för sig samordnade deloperationer. Mot denna anfallsoperation måste vi sätta in alla våra resurser i en samordnad försvarsoperation, eventuellt delad i flera var för sig samordnade deloperationer. Inom krigsmakten tillkommer det överbefälhavaren att under Kungl. Maj :t leda vår försvarsoperation i dess helhet, överbefälhavaren bör ständigt ha en aktuell bild av det samlade krigsläget samt de totala militära resurserna och handlingsmöjligheterna och säkerställa att alla operativa åtgärder vidtages inom ramen för en enda sammanhängande plan. överbefälhavaren skall, förutom att leda försvarsoperationen i dess helhet, vara rådgivare åt regeringen beträffande krigföringen i stort, bistå regeringen i dess kontakter med utlandet och kunna samverka med militära chefer hos eventuella allierade, överbefälhavarens ledning av varje enskild deloperation torde i regel få begränsas till att överbefälhavaren till regionala chefer ställer uppgifter och fördelar stridskrafter och övriga resurser, att han reglerar samverkan i stort mellan sidoordnade regionala chefer samt att han alltefter lägets utveckling ställer ändrade uppgifter och omfördelar stridskrafter och övriga resurser. Tempot i ett framtida krig torde däremot i regel icke medge att överbefälhavaren utövar den direkta ledningen av någon enskild deloperation. Denna uppgift måste, enligt utredningens mening, i stället ankomma på den regionala ledningsinstansen, som måste leda för varje deloperation —• för längre eller kortare tid — disponibla stridskrafter så att den gemensamma effekten blir den största möjliga. I de fall överbefälhavaren för längre eller kortare tid icke kan utöva den ledningsverksamhet som ovan angivits böra ankomma på honom, måste de regionala cheferna, såsom framhållits i kapitel IV, självständigt kunna fatta även avgörande beslut och leda försvarsverksamheten på sådant sätt, att alltjämt maximal effekt utvinnes av de stridskrafter som står till deras förfogande.

46 Inom det civila försvaret torde uppgiftsfördelningen mellan central och regional instans bli i princip densamma som här angivits för det militära försvaret. I betänkandet »Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961: 66) har utredningen tidigare redovisat de centrala civila myndigheternas uppgifter enligt följande: a) att införskaffa och sammanställa underrättelser om läget inom vederbörligt verksamhetsområde samt delge dessa till Kungl. Maj:t och berörda sido- och underordnade myndigheter, b) att ändra och komplettera i fredstid till underlydande myndigheter givna krigsuppgifter och möjliggöra dessa uppgifters lösande genom att fördela och omfördela inom vederbörligt ansvarsområde disponibla personella och materiella resurser, c) att inom ramen för givna befogenheter ändra ansvarsfördelningen mellan myndigheten och underlydande organ, d. v. s. besluta om ytterligare decentralisering. Den direkta ledningen av den civila försvarsverksamheten torde i betydande utsträckning komma att åvila regionala chefer. På dessa ankommer således dels att — inom ramen för uppgifter som givits av centrala myndigheter —• leda och samordna verksamheten inom det civila försvaret, dels att verka för samordning mellan det civila och det militära försvaret. I det följande vill utredningen granska principerna för försvarets genomförande vid de f. n. mest sannolika betvingelsemetoderna, storanfall och strategisk kupp. Utredningen är emellertid angelägen om att betona att framställningen närmast är av schematisk karaktär; såväl storanfall som strategisk kupp kan insättas och genomföras på många olika sätt. Redogörelsen bygger i allt väsentligt på uppgifter som lämnats av överbefälhavaren. Utredningen har kompletterat dessa främst i vad gäller det civila försvaret. Storanfall I storanfall kan de flesta angreppsmetoderna kombineras. Huvudvikten torde ligga vid kust- och gränsinvasion, som förberedes och understödes med flyg- och fjärrvapenanfall. I syfte att närmare belysa olika krav på samverkan inom totalförsvaret kan man schematiskt indela ett storanfall i tre skeden enligt följande. Skede 1, omfattande tiden från krigsutbrottet till dess svensk gräns överskrides eller invasionsflottor lämnar sina utgångspunkter och börjar överfarten mot svensk kust, således närmast ett förberedelseskede. Skede 2, (endast vid kustinvasion) omfattande tiden från det att invasionsflottorna lämnar "sina utgångspunkter intill dess att första landstigningen äger rum på svensk mark (sannolikt har större eller mindre luftlandsättningar ägt rum redan dessförinnan), således närmast ett överskeppningsskede.

47 Skede 3, omfattande tiden fr. o. m. att invasionsstyrkor går över svensk gräns eller landstiger på svensk kust. Vid kustinvasion torde omfattande överskeppningar äga rum även i detta skede; de torde i större eller mindre omfattning fortgå intill krigets slut. Detta skede kan benämnas ett fortsättningsskede. Vid gränsinvasion erfordras icke nödvändigtvis något förberedelseskede, utan angriparen kan anfalla över svensk gräns direkt i samband med krigsutbrott. Vid kustinvasion är det sannolikt att förberedelseskedet sträcker sig över åtskilliga dagar före huvudanfallet. I fråga om principer för det militära försvarets genomförande under ett förberedelseskede har överbefälhavaren uttalat följande: Om motståndaren inte använder kärnladdningar, kommer den förberedande bekämpningen sannolikt att utföras med flygstridskrafter — och vid kusten dessutom med sjöstridskrafter. Effekten av en förberedande bekämpning beror till stor del på hur långt våra förberedelser för att minska verkningarna hunnit genomföras. Det är av avgörande betydelse, att våra stridskrafter genom aktiva och passiva åtgärder kan försvåra denna bekämpning. Vi bör eftersträva att genom skyddsåtgärder bevara stridskrafternas slagkraft till dess invasionen (överskeppningen) kommer. Våra försvarsförberedelser måste ta sikte på att skapa förutsättningar härför. Vårt aktiva luftförsvar skall försvåra — och om möjligt förhindra — flyganfall. Detta kräver dels ett jaktförsvar, dels ett bassystem. Luftvärnsrobotsystem är en väsentlig del i luftförsvaret. Ett stridslednings- och luftbevakningssystem är en grundförutsättning för luftförsvaret. Om angriparen använder kärnladdningar kan ett stort antal mål bekämpas med ballistiska robotar. För att reducera verkningarna av dessa måste vi förlita oss på passiva luftförsvarsåtgärder. Offensiva framstötar med flyg- och sjöstridskrafter samt med vissa markförband för att störa angriparens invasionsförberedelser skall eftersträvas. Denna verksamhet syftar till att nöta på angriparens anfallskraft, ge en tidsvinst och tvinga honom att avdela resurser för skydd i olika former. Graden av taktisk offensiv måste dock hela tiden vägas mot våra knappa resurser. Den civila försvarsverksamheten torde under detta skede domineras av utrymningar, undanförsel, civilförsvarets skadeavhjälpande verksamhet samt reparations- och nyanläggningsverksamhet — icke minst för krigsmaktens räkning — för att minska verkningarna av angriparens bekämpning. Upplysningsverksamhet och andra aktiva åtgärder för att upprätthålla motståndsviljan är av stor betydelse. Under detta skede kan ifrågakomma militärt understöd för genomförande av civila försvarsåtgärder, t. ex. utrymningar eller åtgärder som föranledes av omfattande skadegörelse. Utredningen vill särskilt framhålla att i detta skede underrättelseverksamheten har avgörande betydelse för hela totalförsvaret; det är väsentligt att vi kan följa angriparens förberedelser för invasion och icke utsattes för större överraskningar i fråga om tid och plats för denna eller rörande dess omfattning.

48 För totalförsvaret väsentliga anläggningar och förnödenheter kommer att i stor utsträckning förstöras eller skadas. Förband kommer att tillfogas förluster. Brister kommer att uppstå. Det är bl. a. detta angriparen vill vinna med en förberedande bekämpning. Det är därför av vikt att alla disponibla resurser, t. ex. transport- och sambandsmedel, fältarbetsmateriel och arbetskraft, utnyttjas effektivt och där de från totalförsvarets synpunkt bäst behövs. Det aktiva luftförsvaret spelar en avgörande roll i detta skede, varför ledningsorganisationen måste medge att dess slagkraft till fullo utnyttjas och att det i det längsta hålles intakt. Det är naturligt att skydd och nyanläggning av stridsledningsorgan och flygbaser ges hög prioritet. Samordning av verksamheten inom totalförsvaret torde under ett förberedelseskede erfordras främst inom följande verksamhetsområden: inom krigsmakten — förutom vid fördelning av stridskrafter till olika områden samt tilldelning av uppgifter för dessa — i fråga om underrättelsetjänst, luftförsvar, sjö- och flygstridskrafternas offensiva verksamhet, sambandstjänst, fältarbeten — t. ex. blockeringsarbeten — och underhållsverksamhet; inom det civila försvaret i fråga om all med utrymningarna och undanförselåtgärderna sammanhängande verksamhet, mellan krigsmakten och det civila försvaret i fråga om luftskydd, åtgärder vid omfattande skadegörelse på befolkningscentra eller på militära anläggningar eller förband samt transporter (utrymningar, undanförsel, truppoch underhållstransporter), arbetskraft och sambandsmedel. Vid kustinvasion torde erfordras vissa minimiresultat av fiendens förberedande bekämpning innan överskeppningen kan börja. Om den militära verksamheten under ett överskeppningsoch ett fortsättningsskede anför överbefälhavaren följande: Vid försvar mot kustinvasion strävar man efter att med marin- och flygstridskrafter ingripa mot angriparens överskeppningsföretag på sådant sätt att invasion sstyrkan tillfogas största möjliga förluster. Insatser av våra marin- och flygstridskrafter sker i samverkan, så att den totala effekten blir så stor som möjligt. Vår flygspaning skall kontinuerligt följa läget, så att vi tidigt kan klarlägga var och när invasionen kommer. Det är viktigt att attackflyget utnyttjas maximalt under överskeppningen, då angriparen är särskilt sårbar och attackanfallen får sin bästa verkan. Angriparens flyganfall mot de av våra stridskrafter, som kan ingripa i det aktuella invasionsområdet, intensifieras troligen i samband med landstigningen. Det aktiva luftförsvaret måste söka minska verkan av dessa anfall. Jaktflyget skall kunna sättas in i attackanfall mot invasionsföretagen i närheten av vår kust, då läget gör detta nödvändigt. Delar av jaktflyget måste dock alltid hållas beredda att ingripa mot luftlandsättningsföretag. Marinstridskrafterna skall insättas för att bekämpa angriparen under hela överskeppningen. På öppet hav och i breda farvattenförträngningar kan ubåtar och offensiva mineringar utnyttjas ända intill motståndarens från kusten försvarade

49 område. I anslutning härtill och in mot vår kust kan övervattensfartyg och kustrobotar insättas. Ju närmare vår kust angriparen kommer, desto mer kan det marina försvaret efter hand öka i styrka genom insats av övervattensfartyg, kustrobotförband, kustartilleriförband samt kust- och strandförsvarsmineringar. Arméstridskrafternas artilleri och värnpjäser kan komplettera eldsystemet närmast vår kust. Armé- och kustartilleriförband, som grupperats inom kustområdet, skall om möjligt förhindra landstigningen i samverkan med flyg- och sjöstridskrafter. Under överskådlig tid kommer angriparen att förbli särskilt sårbar under landstigningen. Hans brohuvuden är under detta skede begränsade till omfattningen och han saknar möjlighet att utnyttja sin kvantitativa överlägsenhet. Detta måste utnyttjas av vårt försvar för att om möjligt nå ett avgörande. Striden om och vid kusten kan bli av utslagsgivande betydelse. Vi måste räkna med att en angripare sätter in sådana resurser, att han — trots våra ansträngningar i samband med striderna till sjöss och vid kusten — på något eller några ställen kan bilda större brohuvuden. Ett framgångsrikt försvar kräver då att tillräckliga reserver av arméförband kan samlas på kort tid för att i direkt och indirekt samverkan med marin- och flygstridskrafter genom anfall slå angriparen. Motanfallen skyddas genom luftförsvarssystem, som i detta skede av invasionen måste kunna verka med full kraft, framförallt mot lågflygande jaktattackflygplan. Inom den civila sektorn av totalförsvaret torde invasionsutrymning vara en av de viktigaste försvarsåtgärderna under dessa skeden. Som exempel på annan betydelsefull verksamhet kan nämnas civilförsvarets skadeavhjälpande verksamhet, förberedelser för förstöring av olika slag av anläggningar och förråd samt transportverksamhet, bl. a. för att möjliggöra den samling till invasionsområdet av armé- och kustartilleriförband, som är en av förutsättningarna för att invasionen skall kunna avvärjas. Överskeppningsskedet är mycket kort; beroende på varifrån transportflottorna utgår och varemot invasionen riktas kan skedets längd variera från mindre än en timme upp till ett halvt dygn. Eftersom en överskeppning går snabbt — och med ytterligare utveckling av invasionstonnage i en framtid kan förväntas gå ändå snabbare än nu — ställes under detta skede höga krav på vår ledningsorganisation, om vi tillfullo skall kunna utnyttja angriparens sårbarhet. Ledningsorganisationen måste bl. a. medge dels att för ett korrekt bedömande tillräckligt omfattande underrättelser snarast möjligt når för avgörande motåtgärder beslutmässiga chefer, dels att disponibla stridskrafter kan sättas in snabbt och på ett sådant sätt att den sammanlagda effekten blir den största möjliga. Fortsättningsskedet torde efter hand domineras av operationer på marken. Angriparen är dock under hela skedet beroende av fortsatta transporter från sina basområden, främst av sjötransporter. Skedet kan bli långvarigt; krigserfarenheterna talar för att det i regel är det längsta av de tre här redovisade skedena. Angriparen kan dock utnyttja kärnladdningar i syfte att förkorta detta skede. 4 — 319470

50 Senast i detta skede måste ett avgörande sökas. Angriparen torde sätta in stridskrafter av alla slag för att nå sina mål för operationen. Som grund för hans handlande och hans insats av stridskrafter torde ligga noggranna överväganden rörande vår motståndskraft; skall vi lyckas genomföra vår operativa målsättning — att avvärja en större kustinvasion — måste vi kunna bjuda ett starkare motstånd än vad angriparen bedömt vara möjligt. Vi har sannolikt mycket små marginaler för missgrepp, och ledningsorganisationen måste därför medge att alla militära och civila resurser, som permanent eller tillfälligt kan sättas in för denna deloperation, utnyttjas enligt en bestämd plan och icke splittras på i och för sig väsentliga men för det slutliga avgörandet sekundära uppgifter. Kraven på samordning inom totalförsvaret blir mycket stora. Först och främst erfordras samordning av mark-, sjö- och flygstridskrafternas direkta stridsinsatser men därutöver även en bestämd, snabb prioritering vid fördelning av resurser av stödkaraktär, såsom transportmedel, sambandsmedel, fältarbetsresurser m. m. Då strider nu utkämpas på svenskt territorium, ställes i detta skede stora krav på samordning mellan det militära och det civila försvaret. I fråga om principerna för försvar mot gränsinvasion ren uttalat följande:

har överbefälhava-

Vid försvar mot gränsinvasion skall striden upptas så nära gränsen som omständigheterna medger — med flygstridskrafter och jägartrupp även utanför gränsen. Förutsättningarna är dock små att redan vid gränsen hejda en angripare, eftersom denne här har möjlighet att tidigt utveckla stor överlägsenhet. De anfallande styrkorna fördröjs och försvagas genom att striden upptas i ett nära gränsen uppbyggt försvar. Förberedelser vidtas också för att vi skall kunna uppta strid i på djupet utbyggda försvarszoner. Alla möjligheter till offensivt uppträdande tillvaratas. Målet är att efter nödvändiga fördröjningsstrider — då angriparen tillfogas största möjliga förluster — slutligt hejda hans angrepp och genom anfall slå honom för att återta vårt territorium. Detta kräver att lättrörliga operativa enheter snabbt kan samlas till samordnade anfall. Den luftoperativa verksamheten avser att skydda arméstridskrafternas operationer samt dessutom att försvåra angriparens tillförsel och försvaga hans framträngande. Ett offensivt uppträdande, t. ex. mot framskjutna flygbaser, kan få stor betydelse. Vid försvar mot gränsinvasion torde verksamheten domineras av markoperativ och territoriell verksamhet. Det är angeläget att markstridskrafterna kan verka under gynnsamma betingelser och att lättrörliga, eldkraftiga enheter snabbt kan göra även långa omgrupperingar. Ett starkt luftförsvar är därför av stor betydelse. Kraven på samordning inom totalförsvaret är i princip desamma som under fortsättningsskedet av en kustinvasion. Stora krav ställs redan från

början på samverkan mellan mark- och flygstridskrafter. Då en gränsinvasion torde kunna sättas in över en större bredd och — i varje fall inledningsvis — med starkare stridskrafter än vid en kustinvasion, kan kraven på samordning inom totalförsvaret bli än större än vid kustinvasion. Strategisk

kupp

I fråga om försvar vid strategisk kupp har överbefälhavaren uttalat följande: Vid strategisk kupp torde begränsade arméstridskrafter insättas genom luft-, sjö- och landtransport för att ta strategiskt betydelsefulla punkter och områden. Anfallet fullföljes med större styrkor, så snart dessa hinner insättas. Luftkrigföringen kommer att spela en stor roll. Flyganfallen torde riktas mot luftförsvarets anläggningar, anstalter av betydelse för mobiliseringen, ledningsorgan och kommunikationer. Försvaret under det inledande skedet är i stor utsträckning en fråga om att ha tillgång till insatsberedda förband med liten sårbarhet mot överraskande anfall och med hög stridsberedskap. Nödvändigheten av att våra insatsberedda stridskrafter redan från början kan utveckla full kraft för att härigenom vinna värdefull tid, bör dock särskilt framhållas. Verksamheten måste i första hand inriktas på att hindra angriparen från att få fast fot inom betydelsefulla områden och på att försvåra hans tillförsel av trupp och materiel till dessa. Försvaret av hamnar, flygfält, trafikknutpunkter samt landstignings- och luftlandsättningsområden är därvid av stor betydelse. Övrig verksamhet måste framförallt inriktas på att fullfölja mobiliseringen och därigenom skapa betingelser för att slå de landstigna eller luftlandsatta styrkorna. Luftförsvarets viktigaste uppgift blir därvid att skydda mobiliseringen och viktiga kommunikationsleder. överbefälhavaren framhåller att det vid försvar mot strategisk kupp uppstår ett omedelbart behov av en snabbt fungerande regional ledning, som — t. o. m. utan att förbindelser finnes med högkvarteret — skall kunna utnyttja våra insatsberedda förband ur alla försvarsgrenar i samverkan för att vinna tid och utrymme för övriga förbands mobilisering, rustning och intagande av utgångsläge. överbefälhavaren fortsätter: I ett sådant kuppläge kan många mycket svåra avvägningsfrågor rörande vapeninsatser uppstå och kräva snabba beslut. Det kan ur flyg- och sjöstridskrafternas synvinkel te sig mest angeläget, att alla resurser av markstridskrafter — inklusive lvförband — sätts in för att försvara baser och andra markanläggningar, t. ex. radarstationer, mot anfall från mark- eller lufttrupp. Men samtidigt kan det från markstridskrafternas synpunkt te sig mest angeläget att sätta in alla tillgängliga stridskrafter för att hindra fienden att tränga in i mobiliseringsområden eller ta andra strategiskt betydelsefulla punkter och områden. Men tillgängliga krafter räcker bara för endera syftet. Andra bristsituationer kan framkalla liknande intressemotsättningar, t. ex. om jaktflyget skall användas mot fiendens flyg eller mot fiendens sjötransporter. Underrättelseläget kommer vid ett kuppläge att vara osäkert och sambandsmöjligheterna kommer till en början att vara begränsade. Det kommer därför att bli svårt att få en riktig bild av läget och att nå underlydande med order. Beträffande mo-

52 biliseringens fortskridande måste stor automatik i handlandet efter en i förväg uppgjord plan i detta läge förutsättas. Mobiliseringens fortskridande, utrymningsläge, skadeläge etc. måste emellertid kunna följas upp och åtgärder vidtagas i tid. Detta ställer krav — tills läget kan överblickas — på att det geografiska ansvarsområdet för kuppförsvaret i regional nivå inte är för stort eller om så är fallet att delegering till underlydande instanser skett. En samordnad eller helt integrerad ledning är önskvärd i kupplägen. Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning. Enhetlig ledning erfordras enligt utredningens mening inom områden som icke är större än att de sannolikt låter sig överblickas. En decentralisering av den faktiska ledningen till ett antal inom samma geografiska område verksamma sidoordnadc chefer möjliggör icke den fasta ledning, som är nödvändig vid försvar mot strategisk kupp. Utredningen vill även framhålla betydelsen i detta läge av samordning mellan det militära och det civila försvaret. Utrymningar måste samordnas med mobilisering och transporter av mobiliserade förband, civila resurser av olika slag kan behöva tagas i anspråk av krigsmakten, militära och civila chefer måste med utnyttjande av Sveriges Radio lämna gemensamma föreskrifter för allmänhetens beteende. c) Den militärtekniska

utvecklingen

En kortfattad redogörelse för den militärtekniska utvecklingen samt de verkningar därav som kan utläsas på den militära ledningsorganisationen, särskilt med tillämpning på den regionala ledningsinstansen, återfinnes i betänkandet. d) Sammanfattning Oberoende av om angriparen försöker betvinga oss genom storanfall eller genom strategisk kupp måste, enligt utredningens mening, på vår sida under överbefälhavaren varje deloperation ledas enhetligt. Tillgängliga stridskrafter skall användas enligt en gemensam plan och olika resurser av stödkaraktär fördelas i bestämd ordning så att de vid varje tillfälle utnyttjas där de bäst behövs. Insättandet av disponibla stridskrafter enligt en enhetlig plan och fördelningen av olika resurser i enlighet med vad denna plan kräver bör givetvis förberedas i fred, så långt det är möjligt. En motsvarande planläggning måste givetvis göras för den riktgivande verksamheten på civil sida. Alla lägen kan emellertid icke förutses; en angripare kommer att göra sitt yttersta för att överraska oss och ställa oss inför situationer som vi icke har räknat med. Detta förhållande i kombination med den snabbhet, varmed händelserna med stor sannolikhet kommer att utspelas, kräver både på militär och civil sida en regional ledningsorganisation som har långtgående befogenheter samt förmåga att handla snabbt och improvisera allt efter lägets krav.

53 Enligt utredningens bestämda uppfattning nödvändiggör detta att inom områden, som bestämts med hänsyn till tänkbara invasionsalternativ och vilkas gränser är gemensamma för det militära och det civila försvaret: dels befälet över krigsmakten under överbefälhavaren utövas av en militär chef, som kan ägna hela sin kapacitet åt att leda vederbörlig deloperation och icke onödigtvis behöver splittra sin uppmärksamhet och tid på problem som icke h a r direkt sammanhang därmed, dels den civila försvarsverksamheten under Kungl. Maj :t och centrala civila myndigheter inriktas och samordnas av en civil chef, dels ock klarhet råder i fråga om den militäre och den civile chefens befogenheter och skyldigheter mot varandra och gentemot sidoordnade civila myndigheter med ansvar för försvarsfunktioner som är gemensamma för totalförsvaret, t. ex. tele- och järnvägsmyndigheter. Till nyssnämnda chefers förfogande måste givetvis stå stabsorgan som är anpassade till karaktären och omfattningen av chefernas uppgifter. Begränsningar i fråga om ekonomiska och andra resurser har nödvändiggjort prioriteringar vid utbyggnad av luftförsvar, befästningar m. m. Härvid har bl. a. nuvarande militärpolitiska läge tjänat som utgångspunkt. I kapitel IV h a r framhållits att tillgången på kvalificerad personal för regional ledning är knapp. Det är därför naturligt, att vid en reform av den regionala ledningsorganisationen prioriteringar göres efter samma grunder som inom övriga områden för försvarsförberedelser. Som utredningen anfört i kapitel IV bör ledningsorganisationen dock utformas på sådant sätt, att den smidigt kan anpassas till olika tänkbara invasionsalternativ.

2. Krav på krigsmaktens regionala ledning

I det följande redovisas i sammanfattning synpunkter som lämnats av överbefälhavaren. Utredningens uppfattning framföres kortfattat i slutet av respektive avsnitt. a) Faktorer samhet

med speciell betydelse

för mark-, sjö- och luftoperativ

verk-

Överbefälhavaren

Faktorer med speciell betydelse för markoperativ verksamhet Operations- och ansvarsområde måste utformas så, att enhetlig markoperativ ledning säkerställs. I inledningsskedet bör endast en tänkbar anfallsriktning inneslutas i operationsområdet. Inom detta område, utformat jämväl med hänsyn till militärgeografiska faktorer, våra stridskrafters avsedda styrka och sammansättning samt behov av kontinuerlig ledning av ytförsvaret, erfordras en ledningsorganisation för fackmässig operativ ledning som kan ställa uppgifter och fördela resurser för verksamheten inom området.

54 Denna ledningsinstans måste ha kontroll över förflyttningar på marken och erforderligt inflytande på samordningen av insats mot markmål inom de delar av området där markstridskrafter verkar samt på de civila försvarsåtgärderna inom området. F r å n rent markoperativ synpunkt är det lämpligt att indela riket i minst sju områden (varav Gotland utgör ett). Faktorer med speciell betydelse för sjöoperativ ledning och indelning Operations- och ansvarsområde måste utformas så att enhetlig sjöoperativ ledning säkerställs. Inom ett med hänsyn till fiendens möjliga operationsriktningar, våra stridskrafters gruppering, baseringsmöjligheter, rörlighet och räckvidd samt militärgeografiska förhållanden (farvattensförträngningar, friliggande öar m. m.) avpassat område erfordras en ledningsorganisation, som kan ställa uppgifter och fördela resurser för den sjöoperativa verksamheten inom området. Inom ett sådant område fordras för fackmässig operativ ledning och samordning av marina stridskrafters sjöoperativa verksamhet (fartygsförband, kustartilleriförband, baser m. m.) en sakkunnig instans. Denna måste ha kontroll över förflyttningar på sjön och erforderligt inflytande vid samordning av insats mot sjömål inom de delar av operationsområdet, där marina stridskrafter verkar. Området för fackmässig sjöoperativ ledning bör göras stort. Ledningssäkerhet och geografiska faktorer gör från rent sjöoperativa synpunkter en indelning av oss omgivande farvatten i fyra områden lämplig. Faktorer med speciell betydelse för luftoperativ ledning och indelning Operations- och ansvarsområde måste utformas så att enhetlig luftoperativ ledning säkerställs. Inom ett med hänsyn till fiendens möjliga operationsriktningar samt våra stridskrafters gruppering, baseringsmöjligheter, rörlighet och räckvidd avpassat område erfordras en organisation för fackmässig operativ ledning av den luftoperativa verksamheten samt för viss stridsledning främst av luftförsvar, attack och flygspaning. Denna ledningsinstans måste ha kontroll över förflyttningar i luften, ansvar för inriktning i stort av insats mot luftmål inom vederbörligt område och ansvar för samordning av luftoperativa insatser, som icke samordnas av mark- respektive sjöoperativ chef. Med hänsyn till flygförbandens rörlighet borde principiellt landet icke uppdelas i några delansvarsområden. En angripares sannolika anflygningsvägar mot mål på vårt område, den praktiska ledningen av markbundna komponenter samt uppbyggnaden av sambandssystem tvingar dock till en uppdelning, varvid — från rent luftoperativa synpunkter — högst tre områden bör ifrågakomma.

55 Utredningen

Utredningen har ovan i sammanfattning återgivit överbefälhavarens synpunkter rörande faktorer med betydelse för olika slag av fackmässig operativ ledning och indelning. Utredningen har intet att tillägga i vad rör de rent fackmässiga synpunkterna men konstaterar att mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet har olika krav på den idealiska områdesindelningen. Från rent markoperativ synpunkt är denna indelning minst sex områden på fastlandet, från rent sjöoperativ synpunkt fyra områden inom oss omgivande farvatten och från rent luftoperativ synpunkt högst tre områden. I vad gäller mark- och sjöoperativ verksamhet är kraven i huvudsak sammanfallande i Syd- och Västsverige, medan den största skillnaden föreligger i norra delen av landet, där de sjöoperativa kraven talar för att Bottniska viken utgör ett område. Om enhetlig indelning skall kunna åstadkommas inom alla delar av landet måste man gå fram på endera av två i princip olika vägar. En utväg är att fastställa den för varje operativ verksamhetsgren för sig lämpligaste områdesindelningen och därefter sammanföra dessa områden till större områden, som i sig innesluter ett lämpligt antal mark-, sjö- och luft operativa ansvarsområden. Denna metod innebär att ytterligare en regional ledningsinstans — en högsta regional instans — måste tillkomma. En a n n a n möjlighet är att göra en sammanjämkning av de olika områdesindelningarna, varvid man måste väga samtliga faktorer mot varandra i syfte att åstadkomma en optimal syntes. Därvid måste försök göras att fastställa de olika verksamhetsgrenarnas relativa betydelse, med utgångspunkt bl. a. i bestående militärgeografiska förhållanden, sannolika styrkor av olika stridskrafter som — för längre eller kortare tid — kan antagas k o m m a till insats inom olika områden samt dessa stridskrafters sannolika verkansmöjligheter och uthållighet. En sådan värdering är svår att göra; de operativa verksamhetsgrenarnas relativa betydelse torde vara olika inom olika landsändar och i olika lägen. De värderingar som kan göras med någorlunda säkerhet måste emellertid göras och läggas till grund för nyssnämnda sammanjämkning av olika fackmässiga operativa krav. Utredningen utgår ifrån att bl. a. sådana värderingar som här avses ligger till grund för det av överbefälhavarens studiealternativ som bygger på sammanjämkningsprincipen, nämligen det s. k. sexregionsalternativet.

b) Faktorer

med speciell betydelse för territoriellt

försvar

Överbefälhavaren

Vid en avvägning mellan olika krav och faktorer, som påverkar regional indelning, måste den militärterritoriella indelningen till lands och det territoriella försvarets krav beaktas, främst av det skälet att totalförsvarets mot-

56 ståndsförmåga kommer att ställas inför det svåraste provet i det skede, då hela vårt samhälle skall omställas från fred till krig. Även om de operativa stridskrafterna spelar en avgörande roll, kan det sålunda uppstå lägen då det är mer betydelsefullt från det totala försvarets synpunkt, att den militärterritoriella ledningen och den civiladministrativa ledningen på regional nivå är helt anslutna till varandra såsom för närvarande i stor utsträckning redan är fallet och att den motsvarande indelningen ger helt sammanfallande områden, än att den allmänoperativa ledningen och indelningen av krigsmakten på regional nivå skänker ett rent militärt maximum av effektivitet. Om och var ett sådant läge uppstår, kan ej förutses. Det är därför önskvärt, att en för såväl den operativa som territoriella verksamheten enhetlig indelning kan skapas för den fredstida verksamheten och vid ett krigs inledningsskede. Utredningen

Utredningen ansluter sig till överbefälhavarens ovan återgivna uttalanden. Betydelsen av att militärterritoriell och civiladministrativ indelning stämmer överens har utredningen redan tidigare understrukit. I anslutning härtill vill utredningen anföra, att avkall på denna princip icke bör göras annat än i undantagsfall. Därvid måste kunna förebringas övertygande operativa skäl för en militärterritoriell indelning som avviker från den civiladministrativa. Vidare måste det föreligga relativt stor sannolikhet för att vederbörligt område utsattes för invasion. c) Faktorer av allmän betydelse för operativ verksamhet av däri ingående verksamhetsgrenar

och

samordningen

Överbefälhavaren

Efter att ha granskat faktorer med betydelse för olika slag av fackmässig verksamhet redovisar överbefälhavaren vissa faktorer av allmän betydelse för operativ verksamhet och samordningen av däri ingående verksamhetsgrenar, överbefälhavaren konstaterar, att hur en samordning av olika operativa verksamhetsgrenar än genomföres, kommer ett kvarstående behov av samverkan att föreligga mellan chefer för olika slag av stridskrafter. Organisatoriska och andra åtgärder bör vidtagas för att underlätta denna samverkan. Sålunda bör för varje chefs befogenheter och ansvar klara bestämmelser ha utfärdats av högre chef. överbefälhavaren fortsätter: Samordningen genom befäl av olika verksamheter inom ett område lydande under en chef, som i sin tur är underställd överbefälhavaren, fordrar i princip för operativ verksamhet sammanfallande område, för vars stridskrafter gemensam målsättning kan gälla. I princip bör ingen befattningshavare vara samordnande chef för en hel regional ledningsorganisation och tillika chef för en av de delar, som skall samordnas. Samordning i regional instans kan nämligen beröra starka stridskrafter på marken, till sjöss och i luften och fordrar, att den samordnande

57 chefen ges icke blott stabsresurser utan även tid att sätta sig in i alla problem, som påverkar dessa olika stridskrafters operationsmöjligheter. Icke minst gäller detta de stridskrafter, vilka han icke genom sin fackutbildning grundligt lärt känna, men för vilkas operativa ledning han skall ta ansvar. Överbefälhavaren framhåller fortsättningsvis att om en enhetlig regional ledning skall möjliggöras, måste alla slag av verksamheter — operativ inriktning och fackmässig ledning av mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet samt samordning av gemensamma resurser — för försvar mot en fientlig deloperation kunna infogas i ett enhetligt operations- och ansvarsområde. Det gäller med andra ord att försöka åstadkomma en enhetlig regional indelning. Överbefälhavaren fortsätter sålunda. Lednings- och ansvarsförhållandena samt områdets storlek bör avpassas så i förhållande till varandra, att största stridsekonomiska effekt uppnås av såväl enskilda vapensystem som av samtliga inom området verkande stridskrafter med gemensamma uppgifter. Möjligheterna att få stridande förband till maximal verkan mot en angripare är det primära. Har en enhetlig regional indelning skapats, finns förutsättningar för att bilda en allmänoperativ regional ledningsinstans, innebärande en chef jämte integrerad och funktionellt indelad stab. I fackmässiga ledningsstaber förekommer i vissa fall såväl fackmässig operativ som stridsledningsverksamhet. Svårighet föreligger därför att integrera sådana staber. Däremot kan fackmässiga ledningsstaber samgrupperas med varandra och med högre staber till fördel för sådan verksamhet som måste samordnas. Om händelseutvecklingen skulle tvinga till uppdelning av .samgrupperade staber, kan dock disponibla stabsresurser för varje stab för sig bli otillräckliga. I en allmänoperativ regional ledningsinstans kommer i princip endast samordningsuppgifter av »inriktande» art att lösas. Samordning av stridsledning (taktisk ledning) av stridande enheter och förband återstår följaktligen, även om en långt driven samordning av inriktningen kan komma att minska detta behov. Utredningen

Utredningen anser i likhet med överbefälhavaren, att den primära uppgiften för en enhetlig regional ledning är att få stridande förband till maximal verkan — d. v. s. till största möjliga gemensamma verkan. Utredningen delar även överbefälhavarens uppfattning att en enhetlig regional indelning är en förutsättning för en konsekvent genomförd enhetlig regional ledning. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning varken möjligt eller erforderligt att tillskapa en sådan indelning, att i varje regionalt område kan baseras (grupperas) alla de stridskrafter, som kan bringas till vapeninsats inom detta. Utredningen vill här endast peka på attackförbanden, som från baser i landets inre delar skall kunna sättas in inom vitt skilda delar av landet. För huvudsyftet med enhetlig regional ledning inom krigsmakten — att bringa de stridande förbanden till största möjliga gemensamma verk a n — är det emellertid väsentligt, som utredningen redan tidigare framhållit, att i en viss deloperation insatta stridskrafter gör sin stridsinsats under ett enhetligt befäl.

58 3. Krav på det civila försvarets regionala ledning

Det civila försvaret omfattar ett stort antal olika funktioner, såsom civilförsvar — i första hand förebyggande och skadeavhjälpande verksamhet samt radiakskydd, ekonomiskt försvar innefattande bl. a. transportverksamhet samt försörjning med elkraft, arbetskraft, livsmedel och övriga förnödenheter, sjukvård, säkerhetstjänst samt psykologiskt försvar. De olika funktionerna inom det civila försvaret har ett nära inbördes s a m m a n h a n g ; utredningen vill här endast peka på att planlagda utrymningar ställer krav på omfattande åtgärder rörande försörjning och sjukvård. Det civila försvaret innefattar avsevärda delar av samhällsapparaten. Ett stort antal civila verk och myndigheter samt vissa icke statliga organ har väsentliga försvarsuppgifter. Krigsmaktens tre försvarsgrenar motsvaras således av ett betydligt större antal »civila försvarsgrenar». Det får därför anses nödvändigt att i såväl högre som lägre regional instans vissa chefer har skyldighet och befogenhet att samordna den civila försvarsverksamheten. Inom flertalet funktioner utgöres de personella och materiella försvarsresurserna av tillgångar som avsetts för fredsmässiga uppgifter och som efter viss omställning användes för totalförsvarsuppgifter i krig. Organisationen i krig påverkas därigenom i högsta grad av organisationen i fred; kravet p å största möjliga överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationerna lämnar endast begränsad valfrihet vid utformning av organisationen i krig. Som exempel på här avsedda funktioner kan nämnas sambands- och kommunikationstjänst, där resurserna främst utgöres av de statliga kommunikationsverkens fredsmässiga resurser. Den regionala ledningen inom det civila försvaret måste således i avsevärd utsträckning bygga på i fred befintliga regionala ledningsorgan och fredstida administrativ indelning. På det lägre regionala planet är denna ledning i första hand uppbyggd kring länen som enheter. Inom varje län utgör länsstyrelsen det centrala organet för den civila delen av totalförsvaret. Länsstyrelsernas ledande ställning på detta område har fastslagits genom krigsinstruktion för länsstyrelse (SFS 1962:4). Genom administrativa fullmaktslagen (SFS 1942:87, 1953:51) har vidare länsstyrelserna tilldelats utomordentliga befogenheter i lägen då förbindelsen med riksstyrelsen eller med civilbefälhavare icke eller allenast med avsevärd svårighet kan upprätthållas. Det är utredningens uppfattning, att inom överskådlig framtid länsstyrelserna måste bibehålla nuvarande ledningsuppgifter inom det civila för-

59 svaret. I sina överväganden rörande en framtida regional ledningsorganisation betraktar utredningen därför i princip länsstyrelserna och deras nuvarande försvarsuppgifter som fasta utgångsvärden. Länsindelningen i krig bör så långt möjligt vara densamma som under fred. Med hänsyn till behovet av samverkan med krigsmakten kan dock i undantagsfall ändringar vara nödvändiga. Våra län är emellertid ganska små, framför allt i de södra och mellersta delarna av landet. Många av de åtgärder inom det civila försvaret som måste beslutas och (eller) verkställas i regional instans sträcker sig över länsgränserna. Detta kan gälla i fråga om t. ex. utrymningar och omhändertagande av flyktingar, undanförsel, utnyttjande av transportmedel, insättande av reparationsavdelningar för att iståndsätta vägar, järnvägar och signalförbindelser, disponerande av elkraft, bränsle, råvaror och arbetskraft samt utnyttjande av sjukvårdsresurser. Vad beträffar kommunikationsverkens regionala indelning i distrikt, överensstämmer denna endast i undantagsfall med den administrativa länsindelningen. Kommunikationstekniska och driftsekonomiska hänsyn har här varit avgörande för distriktsindelningen. Detta har haft till följd att statens järnvägars, televerkets och postverkets distrikt är betydligt större än länen. Vid förbindelsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen och centrala myndigheter föreligger behov av en ledande civil myndighet inom områden större än länen. Denna myndighet skall kunna ta ledningen av hela den civila verksamheten av betydelse för krigföringen. Sammanfattningsvis föreligger sålunda i krig behov av en civil myndighet inom större områden än länen med uppgift att åstadkomma samordning dels mellan olika länsstyrelser inom området, dels i förhållande till och mellan sådana civila myndigheter, vilkas verksamhetsområden omspänner mer än ett län, dels ock mellan civila och militära myndigheter. Av ovan anförda skäl är det i krig nödvändigt med en civil myndighet på det högre regionala planet mellan Kungl. Maj :t och de centrala myndigheterna, å ena sidan, och länsstyrelserna, å den andra, d. v. s. en ledningsorganisation i huvudsak i enlighet med den nuvarande civilbefälhavarinstitutionen. För att civilbefälhavarna skall kunna utöva den ledande funktion som avses skola tillkomma dem i krig, måste de vara utrustade med konkreta befogenheter inom skilda verksamhetsområden. Dessa befogenheter bör vara fastställda redan i fred och finnas angivna i särskild instruktion för civilbefälhavarna som en direkt motsvarighet till krigsinstruktion för länsstyrelserna.

60 Utredningen har ovan framhållit att länsindelningen i krig så långt möjligt bör vara densamma som i fred och att avsteg från denna regel bör undvikas. I fråga om indelning i civilområden finnes större valfrihet; ändringar av den nuvarande indelningen kan givetvis ske. I denna fråga har civilbefälhavarna framhållit, att utgångspunkterna för bedömning av civilområdenas storlek — under förutsättning av överensstämmelse i lägre regional instans mellan län och försvarsområden — främst bör vara behov av civilmilitär samverkan, operativ rörlighet samt möjligheter till ledning och samordning av totalförsvaret inom större områden än län. Denna sin uppfattning uttrycker civilbefälhavarna närmare enligt följande: Behovet av civil-militär samverkan kan avse utrymningar, omhändertagande av befolkningen inom stridsområden, radiakskyddsåtgärder, dispositionen av vårdresurserna vid beredskapssjukhus, underhålls- och undanförseltransporter m. m. Civilbefälhavarens befattning med dessa frågor avser i vissa fall huvudsakligen direktiv om verksamhetens inriktning, i andra fall mera konkret planläggning av operativa åtgärder. Det är dock angeläget, att civilområden ej äro så stora, att resurserna splittras på alltför många stora uppgifter och att civilbefälhavaren kanske omedelbart nödgas göra sådana avvägningar, som normalt borde tillkomma högsta ledningen. En sådan situation skulle kunna uppkomma exempelvis inom ett sammanslaget I. och III. civilområde, om utrymningar, hemortsbekämpning och invasion inträffade samtidigt och berörde flera viktiga områden. Totalförsvarets uppgifter inom civil- och militärområde böra således vara så begränsade, att resurserna om möjligt medge kraftsamling till väsentliga strategiskt viktiga områden. I fråga om operativ rörlighet bör civilområdet å andra sidan vara så stort, att resurserna inom de i civilområdet ingående länen medge, att verksamheten kan bedrivas utan omedelbart bistånd från angränsande civilområden. Storleken begränsas härvid till, hur resurserna med hänsyn till tidsfaktorn kunna på lämpligt sätt utnyttjas. Hänsyn måste även tagas till vägnätets beskaffenhet och andra geografiska förhållanden. Vad slutligen möjligheterna för ledning och samordning av totalförsvaret beträffar så äro dessa beroende av såväl telekommunikationernas kapacitet som antalet ledningsorgan. För att en ordnad underrättelsetjänst, rapporterings- och orderverksamhet skall kunna upprätthållas krävs, att antalet samverkande och underlydande myndigheter i viss mån är begränsat. Den kanalisering av ordervägarna, som uppdelningen i olika instanser syftar till, bör avvägas så, att antalet samverkande och underlydande myndigheter inom civilområde inte försvårar ledningsmöjligheterna. I fråga om samverkan med kommunikationsverkens regionala myndigheter medför dessas distriktsindelning (motsvarande), att komplicerade samverkansvägar många gånger måste tillgripas. Kan en ändrad civil- och militärområdesindelning utöver rent operativa skäl även ta hänsyn till detta förhållande måste det vara en fördel. Med utgångspunkt från dessa synpunkter kan nuvarande civilområdesindelning och olika alternativ till ändringar diskuteras. Det måste till en början emellertid konstateras, att en uppdelning av landet i tre å fyra storregioner ur civilbefälhavarnas synpunkt icke bör komma till stånd. De civila uppgifterna äro förutbestämda och försvarsfunktionerna kunna inte anpassas efter olika alternativ i krigsmaktens verksamhet. Inom en storregion bli uppgifterna alltför omfattande och antalet ingående län och samverkande myn-

digheter i övrigt skulle ytterligt försvåra ledningsförhållandena. Civilbefälhavaren skulle i ett sådant läge inte kunna ägna sådan uppmärksamhet åt ett fåtal väsentliga problem, vilket är nödvändigt om man genom snabba beslut skall kunna åstadkomma erforderlig kraftsamling av resurser. Civilbefälhavarna bedöma med hänsyn till förut nämnda synpunkter att ett civilområde ej bör omfatta mer än sex—sju län. Med hänsyn till den civila sektorns ökande betydelse inom totalförsvaret och därav bestämda krav på samordning och samverkan anse civilbefälhavarna, att man vid avvägningen av militärområden måste ta vederbörlig hänsyn till den civila sektorns operativa verksamhet i de fall civila och militära intressen skulle divergera. Även överbefälhavaren har uttalat sig i denna fråga och därvid framhållit följande: En civilbefälhavare torde vid krig icke kunna samordna mer än ca 10 myndigheter, d. v. s. 6—7 krigslän och 4—5 distrikt ur kommunikationsverken. Detta gäller även om civilbefälhavare med stöd av administrativa fullmaktslagens 11 § skall leda verksamheten vid underställda myndigheter. En av civilbefälhavarens största och svåraste uppgifter är att samordna utrymningsverksamhet från våra största städer. En civilbefälhavare bedöms icke kunna svara för mer än en sådan stor utrymning. Det är således knappast möjligt att ge en och samma civilbefälhavare till uppgift att svara för utrymning av t. ex. både Malmö och Göteborg. De nuvarande civilområdenas omfattning och civilbefälhavarnas arbetsuppgifter är i huvudsak lämpliga med hänsyn till näringsgeografiska förhållanden. Ett undantag utgör dock X-län, som endast i ringa utsträckning har »naturliga» förbindelser med övriga län inom II. civo. Möjligheterna att hålla samband med länsstyrelserna inom civo är i stort tillfredsställande. Utredningen biträder civilbefälhavarnas och överbefälhavarens uppfattning och anser att de nuvarande civilområdena har i huvudsak lämplig omfattning. Detta utesluter icke gränsändringar genom överföring av enstaka län från ett civilområde till ett annat.

B. Ledningsorganisation

ifred

Utredningen har i kapitel IV redovisat totalförsvarets uppgifter i fred. Med utgångspunkt häri och med hänsyn till det framtida krigets karaktär har utredningen framhållit, att den regionala ledningsorganisationen i fred så långt möjligt bör stämma överens med ledningsorganisationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Den bör således så långt möjligt utformas med hänsyn till de uppgifter den kan ställas inför i krig. Ett flertal faktorer begränsar emellertid möjligheterna att utforma ledningsorganisationen i fred enbart med utgångspunkt i en önskvärd krigsorganisation. Som exempel på sådana faktorer kan nämnas ekonomiska förhållanden, tillgångar på ledningspersonal samt de stora skillnaderna mellan totalförsvarsmyndigheternas uppgifter i krig och i fred. Vissa avsteg från

62 önskvärd överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisationerna måste därför godtagas. Verksamheten i fred kan indelas i ett flertal funktioner, vilka principiellt är sidoordnade men har ett nära inbördes sammanhang. I vad gäller krigsmakten har utredningen i betänkandet »Enhetlig ledning av krigsmakten» närmare analyserat dessa och sammanfört dem i huvudgrupperna operativt krigsförberedelsearbete, långsiktsplanering, forskning, förvaltning samt de s. k. förbandsproducerande funktionerna, nämligen taktik, organisation, utrustning, personaltjänst, utbildning och övningar samt mobilisering. Utredningen har funnit att nämnda funktioner samtliga har sin motsvarighet inom den civila sektorn av totalförsvaret och att denna indelning i huvudfunktioner därför kan avse hela totalförsvaret. Ledningen av långsiktsplanering och forskning synes huvudsakligen böra ankomma på totalförsvarets högsta och centrala ledningsorgan. Dessa funktioner bedömes därför icke ha något större inflytande på utformningen av den regionala ledningen och göres icke till föremål för några särskilda överväganden. Ledningen av övriga funktioner synes däremot böra i större eller mindre utsträckning ankomma på regionala ledningsorgan. De granskas därför närmare i det följande.

1. Krav på krigsmaktens regionala ledning

a) Faktorer med betydelse för operativt krigsförberedelsearbete I avsnittet rörande krav på krigsmaktens regionala ledning i krig har utredningen framhållit att inom områden, utformade med hänsyn bl. a. till bestående militärgeografiska förhållanden och en angripares tänkbara invasionsalternativ, ledningen under överbefälhavaren bör utövas av en chef med biträdande ledningsorgan anpassade för uppgifterna. Chefer med krigsuppgifter av den storleksordning och betydelse som här avses måste förbereda dessa i fred. Ifrågavarande chefer jämte stommar till de stabsorgan som i krig skall stå till deras förfogande måste därför finnas redan i fredsorganisationen. Kravet på största möjliga överensstämmelse mellan krigsoch fredsorganisationerna innebär sålunda, att enhetlig regional ledning i krig av operativ verksamhet måste motsvaras av enhetlig regional ledning i fred av operativt krigsförberedelsearbete. Ett villkor för att regionala chefer skall kunna utöva denna verksamhet är, att de redan i fred disponerar allsidigt sammansatta staber. Enhetlig regional ledning i fred av operativt krigsförberedelsearbete erfordras emellertid icke enbart för överensstämmelse med krigsorganisationen. Det är utredningens bestämda uppfattning, att en enhetlig regional ledning är nödvändig för att säkerställa ett samordnat krigsförberedelsearbete. Förberedelserna för mark-, sjö- och luftoperativ samt territoriell verksamhet har till huvudsyfte att förbereda försvar mot invasion. Det är

63 självklart att för ingen av dessa verksamhetsgrenar planläggning och förberedelser kan utföras oberoende av de andra. Samordning i stort kan åstadkommas genom överbefälhavaren, men huvuddelen av de mera konkreta åtgärderna för samordning måste vidtagas i regional instans. Detta gäller t. ex. i fråga om underrättelsetjänst, sambandstjänst, fältarbeten och flertalet grenar inom underhållstjänsten. Behovet av samordning i regional instans är särskilt påtagligt inom sådana funktioner, där krigsmaktens olika delar måste eller lämpligen kan utnyttja gemensamma resurser. För de civila myndigheter som aktivt måste medverka i krigsmaktens operativa krigsförberedelsearbete — t. ex. televerket och statens järnvägar — innebär enhetlig regional ledning en stor fördel. Ledningsorganisationen för operativt krigsförberedelsearbete måste rent arbetstekniskt vara rationell främst därför att de personella resurserna under överskådlig tid kommer att vara små i förhållande till uppgifterna. Den regionala ledningsorganisationen måste därför möjliggöra att dubbelarbete undvikes och att ledningsorganen kan arbeta utan omfattande samråds- och remissverksamhet. 1961 års riksdag beslöt ny organisation av krigsmaktens centrala ledning (prop. 1961: 109, statsutskottets utlåtande 1961: 90, riksdagens skrivelse 1961: 258) innebärande bl. a. ökade befogenheter för överbefälhavaren och en starkare, allsidigt sammansatt försvarsstab. Marinkommando- och flygeskaderchefer, som dessförinnan i operativt hänseende lytt under vederbörande försvarsgrenschef, ställdes i detta hänseende direkt under överbefälhavaren. Detta beslut ansågs kunna fattas utan att frågeställningarna rörande den regionala ledningen klarlagts. Den allmänna uppfattningen var nämligen, att utformningen av den centrala ledningen var sådan att den icke skulle binda senare val mellan rimliga alternativ för den regionala ledningen. Enligt utredningens mening har under dess studier av den sistn ä m n d a ledningsnivån ingenting framkommit, som föranleder någon ändring i denna uppfattning. Med anledning härav betraktar utredningen överbefälhavarens uppgifter samt försvarsstabens organisation och uppgifter (SFS 1961:467) som i huvudsak fasta utgångsvärden vid utformning av den regionala ledningsorganisationen. Utredningen anser det också vara angeläget, att den regionala ledningsorganisationen utformas så, att den kvalitativt högtstående försvarsstabens ledningskapacitet tillfullo utnyttjas. b) Faktorer med betydelse för ledning av förbandsproducerande verksamhet, insatsberedskap och förvaltning överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen anfört bl. a. följande i fråga om ledning av förbandsproducerande verksamhet, insatsberedskap och förvaltning. Den förbandsproducerande myndigheten har ansvaret för underställda förbands krigsduglighet, tjänstbarhet och beredskap. Den förbandsproducerande

64 myndigheten är jämväl ansvarig för att vid given tidpunkt och på bestämda platser krigsberedda stridskrafter ställs till den operativa ledningens förfogande. Stridskrafterna kan ses som en produkt av funktionerna personal, utrustning, taktisk och stridsteknisk utveckling, utbildning, fredsorganisation, medelstilldelning och mobiliseringsförberedelser — de förbandsproducerande funktionerna. De operativa behoven är grunden vid all förbandsproducerande verksamhet. De påverkar ständigt denna. Omvänt förhållande råder även, d. v. s. förbandsproduktionen påverkar krigsplanläggning och möjligheterna att vid given tidpunkt genomföra önskvärda operationer. Detta medför avvägningsproblem mellan operationer, krigsplanläggning och förbandsproduktion så att största totala effekt ernås. Ö v e r b e f ä l h a v a r e n f r a m h å l l e r f o r t s ä t t n i n g s v i s att de r e g i o n a l a c h e f e r n a förb e r e d e r den o p e r a t i v a v e r k s a m h e t e n i k r i g bl. a. g e n o m f ö r b a n d s p r o d u c e r a n d e v e r k s a m h e t i fred. I fråga o m s a m m a n h a n g e t m e l l a n u t b i l d n i n g , m o b i l i s e r i n g och o p e r a t i v t k r i g s f ö r b e r e d e l s e a r b e t e gör ö v e r b e f ä l h a v a r e n följande uttalande. Armén. Krigsplanläggning hör nära samman med utbildning (utbildning av värnpliktiga och befäl till stridsdugliga förband, fälttjänstövningar, fältövningar, stabstjänstövningar) samt med mobilisering. Vid omorganisationer, repetitionsövningar, personalplacering m. m. måste den operativa användningen och förbandsproduktionen sammanknytas i regional instans. Detta är nödvändigt m. h. t. omfattningen och till att förbandsproduktion och operativ verksamhet är skilda åt i central instans. Det finns ca 70 regementen och försvarsområden med förbandsproducerande uppgifter. Sammanknytningen mellan förbandsproduktion och operativ verksamhet, som ej sker i central instans måste därför rimligen ske i regional instans. Det avsedda nya utbildnings- och beredskapssystemet medför ökade möjligheter till och krav på att operativ ledning i regional instans ständigt skall kunna ske med förband under utbildning. Marinen Det begränsade antalet förbandsproducerande lokala myndigheter (ett tiotal) medför att centralisering kan ske i helt annan omfattning än vid armén. I regional instans sammanknyts därför främst krigsplanläggning och mobilisering. Viss samtrimning av de komponenter, som ingår i det sjöoperativa systemet, bedrivs därjämte. Flygvapnet Antalet förbandsproducerande lokala förband utgör ett tjugotal. Förbandsproduktionen bedrivs i huvudsak på samma sätt som inom armén i regional instans, vilket innebär samma behov av att förbandsproduktion och operativ verksamhet där sammanknyts. Verksamheten är dock av annan omfattning främst beroende på att krigsorganisationen dels är personellt begränsad, dels att förband i visis utsträckning finns organiserade redan i fred. I f r å g a o m k r a v p å l e d n i n g av i n s a t s b e r e d s k a p a n f ö r ö v e r b e f ä l h a v a r e n a t t d e n n a tillgodoses p å olika s ä t t i n o m f ö r s v a r s g r e n a r n a . I n o m flottan och

flygvapnet upprätthålles insatsberedskapen inom den ordinarie utbildningsverksamhetens ram. Denna senare verksamhet måste därför avpassas så att förbanden kan lösa stridsuppgifter med kort varsel. Inom armén och kustartilleriet tillgodoses insatsberedskapen av krigsförband under repetitionsövning samt av åldersklass och befälsskolor. Inom armén tillkommer därutöver hemvärnet. För armén avses övergång ske till ett nytt system för beredskap och utbildning, innebärande bl. a. tätare men kortare repetitionsövningar. Härom anför överbefälhavaren följande: Det avsedda nya systemet för arméns beredskap och utbildning medger en väsentligt höjd insatsberedskap. Förband under krigsförbandsövning tjänstgör då under de tider av året, när särskilt behov av kuppförsvarsstyrkor föreligger och detta behov ej kan tillgodoses av åldersklassen. Detta kommer att medföra en ökad belastning på den regionala ledningen ur armén, som ständigt skall kunna åläggas operativa uppgifter på samma sätt som inom marinen och flygvapnet. Förutsättningarna kommer dock att vara helt olika. Vid armén kommer de insatsberedda förbanden att utbytas mot andra med omkring en månads mellanrum. Det är emellertid inte endast tids- utan även rumsfaktorn, som därvid måste beaktas. Utbildningsanstalterna för de insatsberedda förbanden kommer även att växla varje månad. Allt detta kommer att medföra krav på en ökad samordning i regional instans för att de vidgade möjligheterna till god insatsberedskap skall kunna tillvaratagas. Sina synpunkter på ledning av förbandsproduktion sammanfattar överbefälhavaren sålunda: Förändringar i förbandsproduktionen och dess ledning får icke genomföras så att dess effekt nedgår. De förband, som produceras måste kunna ställas till den operativa ledningens förfogande på rätt tid. Detta innebär att själva mobiliseringen, som är en svår omställningsprocess från freds- till krigsförhållanden, måste tillmätas stor vikt vid ledningsorganisationens utformning. Förbanden måste organiseras och utbildas på sådant sätt, att de svarar mot de operativa kvantitativa och kvalitativa kraven. Härvid måste beaktas, att de operativa kraven ej helt kan styra förbandsproduktionen. Det motsatta förhållandet existerar även i betydande utsträckning d. v. s. de operativa möjligheterna bestäms av möjlig förbandsproduktion. Den regionala ledningsorganisationen måste därför utformas så att båda dessa förhållanden beaktas. En ledningsorganisation som ej tillgodoser förbandsproduktionen drar samtidigt undan grundvalarna för den operativa ledningen. Den förbandsproducerande verksamheten vid armén är genom sin karaktär och omfattning svårare att anpassa till andra tänkbara system för regional ledning än motsvarande vid marinen och flygvapnet. Utredningen biträder de synpunkter som framförts av överbefälhavaren och anser det vara väsentligt att den regionala ledningsorganisationen säkerställer en nära samordning mellan operativt krigsförberedelsearbete, insatsberedskap och förbandsproduktion. Detta torde enklast och bäst ske genom att ledning av samtliga dessa funktioner under central instans utövas av samma regionala chefer, så långt det är praktiskt möjligt och lämpligt. De förband, som skall ställas till den operativa ledningens förfogande i 5—31S470

66 krig, skall produceras i fred. Kvalitén hos dessa förband kommer att ha avgörande betydelse för den operativa ledningens möjligheter att lösa sina uppgifter. Utredningen biträder därför överbefälhavarens uppfattning, att icke enbart operativa faktorer skall beaktas vid utformning av krigsmaktens regionala ledningsorganisation utan att denna även måste möjliggöra kvalificerad ledning av förbandsproducerande verksamhet. Det är utredningens uppfattning att även den förbandsproducerande verksamheten kräver en enhetlig regional ledning. I fråga om mobilisering och mobiliseringsförberedelser är fördelarna härav så tydliga att några särskilda kommentarer icke erfordras. Det torde emellertid vara angeläget att enhetlig regional ledning utövas också i fråga om organisation av krigsförband. Beslut härom fattas visserligen i central instans men i betydande utsträckning efter behovsuppgifter lämnade av regionala chefer. Detta gäller främst förband med stöduppgifter såsom bevaknings-, sambands-, fältarbets- och underhållsförband. Det är enligt utredningens mening ett starkt önskemål att behoven av sådana förband kan ses i ett sammanhang: därmed torde öppnas möjligheter till betydande rationaliseringar. I fråga om förvaltning, som överbefälhavaren icke gjort några särskilda uttalanden om, vill utredningen endast anföra följande. Förvaltningen har till ändamål att tillgodose krigsmaktens behov av förnödenheter och tjänstbarheter i fred och att förbereda och planlägga krigsmaktens försörjning i krig. Detta innebär att förvaltningen är en viktig stödfunktion till förbandsproduktionen och har en betydelsefull uppgift i det operativa krigsförberedelsearbetet. Regional ledning av den förbandsproducerande verksamheten bör kombineras med en sådan ledning av förvaltningen, att för förbandsproduktionen — främst utbildningen — behövliga resurser blir disponerade på lämpligt sätt utan att den materiella beredskapen sänkes eller operativ planläggning och mobilisering försvåras. Krigsförberedelsearbetet i fråga om underhållstjänsten utföres till stor del av regionala och lokala förvaltningsorgan. Samordningsbehovet beträffande härmed sammanhängande planläggningsarbete är påtagligt, såväl i vad avser tillhandahållande av i fred anskaffade resurser som i fråga om anskaffning av förnödenheter och organiserande av underhållsresurser under krig. Full effekt av en enhetlig ledning av operativt krigsförberedelsearbete uppnås endast om förvaltningens krigsförberedelsearbete inordnas under samma ledning. Det är viktigt att försörjningen av krigsmakten — underhållstjänsten -—• k a n träda i funktion omedelbart när krigsförband organiseras. Även om en noggrann planering föreligger, bör ledningen av verksamheten utövas av de organ, som i fredstid leder förvaltningsverksamheten och som utfört planläggningen. Den fredstida organisationen bör därför med minsta möjliga förändringar övergå i krigsorganisationen.

67 Enhetlig regional ledning kräver samordning i förvaltningsavseende mellan försvars- och förvaltningsgrenar. Samordningen tar sig uttryck i gemensam förvaltningsledning, gemensamma förråd för flera förvaltningsgrenar respektive för (förband nr) flera försvarsgrenar, gemensamma verkstäder m. m. Samordningen måste bl. a. bygga på enhetlighet i bestämmelser och föreskrifter, arbetsrutiner, blanketter och terminologi, om icke onödiga praktiska svårigheter skall uppstå. Enhetlighet i dessa avseenden kräver samordning i central förvaltningsinstans, varifrån bestämmelser etc. utfärdas. Utvecklingen i central instans går mot en dylik samordning. Efter hand som resultat härutinnan uppnås, kan en ökad samordning genomföras på regional och lokal nivå. En enhetlig regional ledning av operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion ställer sålunda krav på enhetlig ledning även av förvaltningen, innebärande att den regionale chefen i princip bör utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen inom regionen. Olikheter i nuvarande regionala och lokala förvaltningsorganisationer medför emellertid att denna princip icke till alla delar kan följas förrän efter en relativt lång omställningsperiod, under vilken förutsättningar för samordnad och enhetlig regional ledning skapas genom insatser i central instans. Olikheterna, som betingas av många naturliga orsaker, torde för övrigt icke helt k u n n a utjämnas och bör måhända icke heller helt utjämnas. Tekniskt specialbetonad och för en försvarsgren specifik förvaltningsverksamhet, t. ex. förvaltning avseende flygvapnets strilorganisation eller marinens fartygsförvaltning, är av den karaktären att den regionale chefen icke har behov av eller anledning att ingripa i dirigerande eller reglerande syfte annat än i vad avser krigsförberedelsearbetet.

2. Krav på det civila försvarets regionala ledning

I avsnittet rörande krav på det civila försvarets regionala ledning i krig har utredningen framhållit, att ledningen av det civila försvaret i lägre regional instans bör utövas med länsstyrelserna som ledande och samordnande organ. Den verksamhet som sålunda förutsattes a n k o m m a på länsstyrelserna i krig måste förberedas i fred, varför länsstyrelserna måste ha en sådan organisation och sådana befogenheter att dessa väsentliga planläggningsuppgifter k a n lösas på ett tillfredsställande sätt. Den ledande ställning i krig som tilldelats länsstyrelserna genom deras krigsinstruktion (SFS 1962: 4) bör därför i fråga om försvarsplanläggning tillkomma dem redan i fred. Utredningen h a r tidigare framhållit behovet i krig av en civil ledningsorganisation i högre regional instans med samordnande uppgifter i huvudsak i enlighet med nuvarande civilbefälhavarinstitution. Denna ledningsorganisation måste finnas redan i fred dels för förberedelse av de egna

68 krigsuppgifterna, dels för samordning av de civila försvarsförberedelserna inbördes och med krigsmaktens verksamhet. För att organisationen skall kunna verka rationellt krävs att dess uppgifter och befogenheter i krig är klarlagda redan i fred och att den har erforderliga befogenheter att samordna den civila försvarsplanläggningen. Som tidigare nämnts (se även närmare redogörelse i kapitel VI), består det civila försvaret av ett stort antal statliga verk samt andra statliga och icke-statliga organ. Inom flertalet av dessa, t. ex. kommunikationsverken, dominerar den fredspräglade, affärsmässiga verksamheten. Det är ur totalförsvarets synvinkel ett bestämt krav att myndigheternas interna organisation medger att — utan att denna verksamhet eftersattes -— erforderliga försvarsförberedelser göres och ledande befattningshavare ges tid och möjlighet att sätta sig in i sina krigsuppgifter. De krav på enhetlig regional indelning, som utredningen har framfört rörande krigsmakten, gäller i princip även för det civila försvaret. Det vore utan tvekan värdefullt om de civila försvarsorganisationernas regionala indelningar kunde stämma överens sinsemellan och med krigsmaktens indelning. Länsindelningen måste f. n. betraktas som en fast indelning som torde ändras först som ett resultat av storstads- och länsindelningsutredningarnas arbete. Försvarsområdesindelningen och kommunikationsverkens m. fl. organisationers regionala indelning måste därför så långt möjligt anpassas till länen. Indelningen i civilområden bör helt stämma överens med krigsmaktens territoriella indelning. Där operativa skäl icke lägger bestämda hinder i vägen, bör dessa sammanfallande områden omfatta hela län. Endast där så bedömes oundgängligen nödvändigt bör deras gränser dela ett län. Kommunikationsverkens regionala indelning är givetvis utformad med hänsyn till de krav som deras fredsmässiga affärsdrivande verksamhet ställer. Utredningen är införstådd med att dessa indelningar icke kan bringas till sådan överensstämmelse med civilområden och län som ur totalförsvarets synvinkel vore önskvärd. Det är emellertid angeläget att anpassning till civilområdes- och länsindelningen sker i görligaste mån och att förändringar, som innebär större avvikelser än f. n., icke vidtages utan starkt tvingande skäl.

KAPITEL VI T o t a l f ö r s v a r e t s n u v a r a n d e regionala l e d n i n g

Totalförsvarets regionala ledningsorganisation i stort framgår av bilaga VI: 1. Som framgår av denna kan de regionala ledningsorganen hänföras till en högre och en lägre regional instans. Cheferna i högre regional instans lyder direkt under Kungl. Maj :t eller centrala myndigheter. Chefer i denna ledningsnivå är vid krigsmakten militärbefälhavare, marinkommandochefer och flygeskaderchefer samt inom den civila sektorn civilbefälhavare och ett flertal chefer ur kommunikationsverken m. fl. civila myndigheter och organisationer. Till lägre regional instans hänför utredningen ur krigsmakten försvarsområdesbefälhavare, kustartilleriförsvarschefer, chefer för marina bevakningsområden — som med två undantag finnes endast i krig — och sektorchefer samt u r det civila försvaret länsstyrelser och med dessa sidoordnade civila ledningsorgan, bl. a. ur kommunikationsverken. Flertalet ledningsorgan i denna instans lyder närmast under högre regionala chefer; länsstyrelserna lyder dock direkt under Kungl. Maj :t och vissa andra civila ledningsorgan direkt under central instans. Bestämmelser för regionala chefer (myndigheter) finnes i av Kungl. Maj :t fastställda instruktioner m. m. samt i av de centrala myndigheterna utfärdade order, bestämmelser, anvisningar och instruktioner. Hänvisning till nu gällande instruktioner m. m. göres i det följande, när så bedömes erforderligt. De av Kungl. Maj :t för krigsmaktens regionala chefer fastställda instruktionerna är från början av fyrtiotalet och h a r endast i viss omfattning anpassats efter de omorganisationer som skett efter deras tillkomst. Som exempel kan nämnas, att för marinkommandochef gäller i tillämpliga delar en för marindistriktschef år 1942 utfärdad instruktion. Överbefälhavaren insände 1958 förslag till nya instruktioner för de regionala cheferna. Förslagen har dock icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd, bl. a. med hänsyn till de ändringar som förutsetts i fråga om den centrala och regionala ledningsorganisationen. Den fortsatta redogörelsen för totalförsvarets nuvarande regionala ledningar disponerad sålunda: A. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig.

70 B. Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i krig. G. Allmänna principer för samordning i regional instans av försvarsverksamheten i krig. D. Ledning i regional instans av olika delfunktioner inom den operativa verksamheten i krig. E. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i fred. F. Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i fred. G. Samordning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete.

A. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig 1. Regional indelning

Till lands är riket i militär territoriellt hänseende indelat i sju militärområden, vart och ett under ledning av en militärbefälhavare. Militärområdena utom VII. militärområdet indelas i försvarsområden — inalles tjugosju. Territorialvattnet vid rikets kuster och utanför liggande havsområden är i sjöoperativt hänseende uppdelat på fyra marinkommandon under ledning av marinkommandochefer. Marinkommandona tilldelade operationsområden är i vissa hänseenden uppdelade på marina bevakningsområden. I luftoperativt hänseende är riket med utanför liggande havsområden m. m. uppdelat på tre eskaderområden under ledning av flygeskaderchefer. Eskaderområdena är uppdelade på sektorer. Utöver nyssnämnda jakteskaderchefer finnes även en attackeskaderchef, chefen för första flygeskadern, dock utan något tilldelat eskaderområde. Indelningen i militärterritoriellt hänseende och uppdelningen av territorialvattnet vid rikets kuster på marinkommandon, vilken framgår av bilaga VI: 2 a, har fastställts av Kungl. Maj :t (SFS 1956:634, 1959:382). Övrig indelning h a r fastställts av överbefälhavaren, dock att indelningen i bevakningsområden fastställts av chefen för marinen. Indelning och gränser är icke oföränderliga utan kan anpassas efter lägets krav. Så kan t. ex. ett försvarsområde eller delar av ett sådant överföras till ett angränsande militärområde; delar av ett försvarsområde kan avskiljas som fördelningsområde och ställas direkt under en militärbefälhavare. P å motsvarande sätt kan ändringar göras i områdesindelningen för sjö- och luftoperativ verksamhet. Ändringar kan beordras av de chefer som anbefallt vederbörlig indelning; överbefälhavaren har dock befogenhet att göra tillfälliga ändringar även i den indelning som fastställts av Kungl. Maj :t. I., III. och IV. militärområdenas gränser överensstämmer med gränserna i land för respektive marinkommando Syd, Väst och Ost. I marinkommando Osts operationsområde ingår dock även vattenområdet kring Gotland, som utgör VII. militärområdet. I norra delen av landet omfattar marinkomman-

71 do Nords operationsområde havsområdet utanför II. och VI. militärområdena. Jakteskaderchefernas operationsområden innefattar flera militärområden och (med ett undantag) flera operationsområden (eller delar därav) för marinkommandon.

2. Regionala chefer och huvuduppgifter för dessa

Regionala chefer och deras huvuduppgifter framgår av nedanstående tabell. Chef inom Huvuduppgifter 1

högre regional instans

lägre regional instans

Militärbefälhavare (7)

Försvarsområdesbefälhavare 2

Leda markoperativ och territoriell verksamhet

Marinkommandochef (4)

Kustartilleriförsvarschef Chef för bevakningsområde

Leda sjöoperativ verksamhet 3

Jakteskaderchef 4 (3)

Sektorchef

Leda luftoperativ verksamhet

1 Enligt den innebörd som i detta betänkande inlägges i nedanstående begrepp (jfr bilaga I: 1). 2 Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus försvarsområden är tillika kustartilleriförsvarschefer. 3 Kustartilleriförsvarschef och chef för bevakningsområde leder endast vissa delar av den sjöoperativa verksamheten (jfr under b nedan). 4 Chefen för attackeskadern har som tidigare nämnts icke något sig tilldelat eskaderområde och torde därför formellt icke böra anses som en regional chef. Då han emellertid är direkt underställd överbefälhavaren redovisas i det följande även attackeskaderchefens uppgifter m. m.

Militärbefälhavare, marinkommandochefer och flygeskaderchefer är direkt underställda överbefälhavaren. Om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande, äger militärbefälhavare att efter samråd med marinkommandochef och flygeskaderchef besluta rörande försvarets genomförande. För stridskrafternas användning gäller därvid för den operativa verksamheten i stort utfärdade order. Motsvarande befogenhet tillkommer i liknande lägen försvarsområdesbefälhavare ifråga om försvaret av vederbörligt område. a) Militärbefälhavare

och

försvarsområdesbefälhavare

Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare är territoriella chefer. Det innebär att de inom vederbörligt område leder markoperativ och territoriell verksamhet. Militärbefälhavare har som regel ett betydande antal direkt underställda chefer, av vilka de viktigaste är försvarsområdesbefälhavare, fördelningschefer, chefer för självständiga brigader samt chefer för strategiska reserver av olika slag. Tilldelade stridskrafters styrka är beroende på läget.

72 Militärbefälhavares markoperativa ledning utövas genom att militärbefälhavaren anger operativ avsikt för underlydande chefer och mot bakgrund härav utger en operativ order (en långsiktig uppgift, vari främst målet och resurserna anges). Ledningen av stridsverksamheten — stridsledningen — genomföres sedan av militärbefälhavaren direkt underställda chefer; i vissa fall k a n denna verksamhet ledas direkt av militärbefälhavaren, vilket blir fallet främst när underlydande chefer har stabsorgan med begränsad kapacitet för stridsledning. Genom kontinuerlig uppföljning av läget på egen och fiendens sida tillskapas underlag för anpassning av uppgifter och omfördelning av resurser (omgruppering av underställda stridskrafter). Försvarsområdesbefälhavare kan ha ett större eller mindre antal direkt underställda chefer alltefter läget. Som regel ingår i ett försvarsområdes trupper främst lokalförsvarsförband. Fältförband lyder i regel direkt under vederbörande militärbefälhavare. Under pågående mobilisering och intill dess inom särskilt betydelsefulla områden fördelningsstaber är beredda att överta ledningsuppgifter är även huvuddelen av fältförbanden underställda vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Försvarsområdesbefälhavare har i territoriellt hänseende befäl över chefer för marina baser, flygbaser och andra krigsmaktens fasta anläggningar inom försvarsområdet. b) Marinkommandochef, kustartilleriförsvarschef och chef för marint bevakningsområde Marinkommandochef leder inom tilldelat operationsområde sjöoperativ verksamhet; under marinkommandochef är ledningen i princip funktionellt delad på ett antal chefer, som leder olika delar av den sjöoperativa verksamheten. Marinkommandochef kan ha ett varierande antal direkt underställda chefer. Chefer för marina bevakningsområden och baser ingår i bestämt antal, medan styrkan av tilldelade fartygsförband varierar alltefter läget. Marinkommandochefs sjöoperativa ledning i krig utövas bl. a. genom att h a n i allmän plan för verksamheten (operativ order) och instruktioner anger uppgifter och avsikt i stort samt reglerar samverkan mellan underlydande sjöstridskrafter, baser och bevakningsområden; bevakningschef åläggs ledning och kontroll av sjötrafik (utom sjöstridskrafternas) inom eget bevakningsområde. Insats av operativa sjöstridskrafter beordras av marinkommandochef i varje särskilt fall. Taktisk chef tilldelas härvid uppgift och stridskrafter. Marinkommandochef reglerar vid behov in- och utlöpande, anger bas efter företag samt svarar för att taktiska chefer till sjöss (fartyg) kontinuerligt meddelas företagen påverkande underrättelser, rapporter m. m. För stridens ledande och genomförande till sjöss svarar taktisk chef ombord.

73 Kustartilleriförsvarschef är underställd vederbörande militärbefälhavare men lyder i sjöoperativt hänseende under marinkommandochef. Han leder inom vederbörligt område den sjöoperativa verksamheten vid underställda förband. Kustartilleriförsvarschef svarar dessutom för underhållstjänsten i fråga om viss för kustartilleriet speciell materiel för kustartilleriförband även utanför sitt egentliga område. Samtliga kustartilleriförsvarschefer på fastlandet är tillika chefer för marina bevakningsområden. Chef för marint bevakningsområde leder övervakningen av tilldelat vattenområde (marin underrättelsetjänst samt uppföljning och rapportering av våra stridskrafters verksamhet), militärledstjänsten samt kontroll och dirigering av sjöfart. Han skall vidare vara beredd att leda lokalt bundna företag till sjöss samt att medverka vid övriga företag genom order- och rapportförmedling. Verksamheten leds från land. c) Fhjgeskaderchef och sektorchef Flygeskaderchef leder luftoperativ verksamhet bl. a. genom att inrikta, reglera och samordna densamma. Beträffande den direkta ledningen föreligger en principskillnad mellan å ena sidan chefen för attackeskadern ( E l ) och å andra sidan cheferna för jakteskadrarna (E 2—E 4 ) . Den förstnämnde leder attackeskadern, som i fråga om stridsverksamhet ej är bunden till visst område utan från en beredskapsgruppering skall k u n n a insättas i olika riktningar med tillfällig basering i härför lämpade områden. Luftförsvaret och därmed sammanhängande luftbevakning och bastjänst leds av jakteskadercheferna och under dessa lydande sektorchefer. Flygspaningen leds direkt av jakteskadercheferna. Jakteskaderchef har sig underställda sektorchefer samt kan därutöver disponera spanings-, transport- och sambandsflygförband. Sektorchef leder inom tilldelat område det aktiva luftförsvaret och därmed sammanhängande luftbevakning samt bas- och underhållstjänst. Under sektorchef lyder jaktdivisioner, stridslednings- och luftbevakningsförband samt bas- och underhållsförband.

B. Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i krig Civila chefer (ledningsorgan) inom totalförsvaret som utredningen hänför till regional instans är dels civilbefälhavare och länsstyrelser, dels chefer u r kommunikationsverken m. fl. statliga och icke-statliga organisationer enligt följande.

74 Kommunikationsverk m. m.

Ledningsorgan i högre regional instans

Postverket

Distriktschefer

Televerket

Distriktschefer

Statens järnvägar Sjöfartsverket Centrala Driftledningen Drivmedelscentralen Sveriges Radio AB

Föreståndare för radioområden Järnvägsbefälhavare Lotsdirektörer Elblockchefer 1 Zonchefer Chefer för programområden

lägre regional instans Chefer för samverkansgrupper Föreståndare för linjesektioner Distriktschefer Elblockchefer 1 Länsdrivmedelsledare Programombud

1 Med hänsyn till elblockområdenas storlek hänföres elblockcheferna till endera högre eller ägre regional instans. 1. Civilbefälhayare och länsstyrelser Rikets indelning i civilområden och län framgår av bilaga VI: 2 b. Huvuddelen av landet indelas i civilområden —• I.—V. civilområdena. Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län ingår icke i civilområde. Civilbefälhavare lyder direkt under Kungl. Maj :t. Om befogenheter för centrala myndigheter gentemot civilbefälhavarna finns bestämmelser meddelade beträffande det allmänt civila medicinalväsendet men icke i övrigt. Civilbefälhavarnas uppgift är i civilbefälhavarinstruktionen (SFS 1951: 429) formulerad sålunda: Civilbefälhavare skall i krig i enlighet med vad därom är eller kan bliva närmare föreskrivet efter samråd med vederbörande militärbefälhavare eller kårchef samordna de civila försvarsåtgärderna och annan civil verksamhet inom civilområdet samt verka för att det militära försvaret på allt sätt understödjes och att försvarsviljan och försvarsförmågan hos befolkningen upprätthållas ävensom eljest utöva den myndighet, som kan anförtros honom. Han skall även bistå de militära myndigheterna med av dem begärda råd och upplysningar. Civilbefälhavare skall upprätthålla erforderligt samband med civilbefälhavare i angränsande civilområden samt, där sådant område gränsar till län, som ej tillhör civilområde, med länsstyrelsen i detta län. Den tidpunkt i händelseutvecklingen då civilbefälhavarna avses tilldelas särskilda befogenheter inom andra totalförsvarsgrenar än den allmänna hälso- och sjukvården har hittills icke meddelats. Enligt »administrativa fullmaktslagen» (SFS 1942:87 med ändring SFS 1953:51) har civilbefälhavare dock givits vissa befogenheter, vilka i 11 § (SFS 1953: 51) formuleras sålunda: Befogenhet, som enligt 2 § första stycket 2—6 eller andra stycket, 3 § första eller andra stycket, 4 § första stycket eller 10 § andra stycket tillkommer Konungen, må på uppdrag av Konungen utövas av underordnad myndighet. Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande behov

av omedelbara åtgärder, äge civilbefälhavare inom sitt område eller, om civilbefälhavare ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelse i vad angår länet även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som enligt denna lag tillkommer Konungen. Civilbefälhavare har till sitt förfogande ett krigsorganiserat kansli. Länsstyrelserna är tjugofyra till antalet. Länsstyrelserna är centralmyndigheter inom den civila delen av totalförsvarets lägre regionala instans och lyder direkt under Kungl. Maj :t. Beträffande civilförsvaret och den allmänna hälso- och sjukvården har de dock att ställa sig till efterrättelse av civilförsvarsstyrelsen respektive medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter. I fråga om den allmänna hälso- och sjukvården har de jämväl att följa av civilbefälhavare utfärdade föreskrifter. Som framgår av ovan citerade stadganden i administrativa fullmaktslagen har länsstyrelse som ingår i civilområde att i vissa lägen även inom andra verksamhetsgrenar följa civilbefälhavares föreskrifter. Länsstyrelsernas uppgifter framgår av »Krigsinstruktion för länsstyrelse» (SFS 1962: 4) och är i denna angivna sålunda: 2 §

Såsom högsta civila förvaltningsmyndighet inom länet skall länsstyrelsen tillse att sådana på civil myndighet ankommande åtgärder vidtagas, som äro ägnade att främja totalförsvarets upprätthållande, samt i övrigt verka för att länets tillgångar av olika slag fördelas och utnyttjas på ett med hänsyn till den samlade försvarsinsatsen och civilbefolkningens behov ändamålsenligt sätt. Länsstyrelsen skall utöva sin verksamhet under erforderlig samverkan med myndigheter och organisationer med särskilda uppgifter inom totalförsvaret. I enlighet med fastställda planer för länsstyrelsens krigsorganisering skall länsstyrelsen övertaga de arbetsuppgifter, som ankomma på länsarbetsnämnden och vägförvaltningen i länet. När det prövas oundgängligt för nödig samordning av försvarsansträngningarna må länsstyrelsen för särskilda fall meddela inom länet verksam regional eller lokal civil myndighet med statliga förvaltningsuppgifter — riksdagens verk dock undantagna —• föreskrifter i avseende å verksamhetens bedrivande och inriktning, även om myndigheten icke eljest är underställd länsstyrelsen. Sådan föreskrift må dock icke innebära ändring av vad central eller regional myndighet beslutat avseende försvarsverksamhetens bedrivande eller inriktning eller av vad militär myndighet föreskrivit med stöd av särskild författning. 3 §

Länsstyrelsen skall främst inrikta sin verksamhet på frågor, som äro av väsentlig betydelse för försvarsansträngningarna. I detta hänseende åligger det länsstyrelsen särskilt att leda civilförsvaret och tillse att dess resurser fördelas och insättas på ett med hänsyn till läget avpassat sätt, att leda och med övrig försvarsverksamhet samordna den allmänt civila hälso-

76 och sjukvården, epizootibekämpningen och annan djursjukvård samt livsmedelskontrollen, att leda och samordna det psykologiska försvaret i länet samt vidtaga åtgärder för att bevara och stärka befolkningens försvarsvilja och motståndsanda, att handhava ledningen av polisväsendet samt ansvara för att allmän ordning och säkerhet upprätthålles, att i vad ankommer på civil myndighet verka för att tillgängliga transportmedel och transportleder utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt, att vidtaga åtgärder för att trygga befolkningens försörjning och verka för att från försvarssynpunkt betydelsefull produktion upprätthålles i största möjliga omfattning samt fullgöra på länsstyrelsen ankommande uppgifter i avseende å undanförsel och förstöring, . att svara för att från försvars- och försörjningssynpunkt viktig verksamhet tillgodoses med erforderlig arbetskraft, att leda vägväsendet och svara för att väghållningen anpassas efter lägets krav, att tillse att den socialvårdande verksamheten bedrives och upprätthålles på ett med hänsyn till befolkningsomflyttningar och övriga förhållanden lämpligt sätt, att vidtaga åtgärder för att trygga betalningsväsendet och penningförsörjningen, att verka för att förbindelserna inom länet i möjligaste mån upprätthållas samt att i övrigt vidtaga åtgärder för den statliga och kommunala administrationens anpassning efter rådande förhållanden. Under länsstyrelse lyder, helt eller delvis, bl. a. civilförsvarschefer, polischefer, krigstjänsteläkare, beredskapssj likhus, arbetsförmedlingskontor, blockchefer, vägtrafikombud och det psykologiska försvarets lokala ombud samt kommunala organ såsom kristidsnämnder m. fl. 2. Kommunikations verkens, Centrala Driftledningens och Sveriges Radio AB regionala ledningsorgan

a)

Postverket

Riket indelas i postalt hänseende i sju distrikt. Varje distrikt förestås av en distriktschef, som till sitt förfogande har en krigsorganiserad postdirektion. I lägre regional instans verkar från postdirektionen avdelade samverkansgrupper. Distriktschef lyder under generalpoststyrelsen; han har dock att i vissa hänseenden följa av militärbefälhavare — efter samråd med civilbefälhavare och distriktschefen — för militärt ändamål utfärdade föreskrifter beträffande postanordningarna inom vederbörligt område (SFS 1960: 519, 53 §). Han har att utöva ledningen av distriktets förvaltning och äger därvid indraga postanordningar och inrätta tillfälliga sådana. Det åvilar honom jämväl att leda fältposten i stort inom distriktet och såvitt möjligt tillgodose tillfälliga behov avseende fältpostanordningar. En fältpostdirektör vid militärbefälsstab leder fältposten i vad rör militära fältpostanordningar inom militärområdet och svarar för fältpostdirigering inom detta. Chef för samverkansgrupp har bl. a. att upprätthålla samband mellan distriktschef och postmästarna inom länet samt samverka med sådana myn-

77 digheter i lägre regional instans som är av vikt för poströrelsen. Han skall vara beredd att vid behov helt utöva distriktschefs befogenheter inom länet. b)

Televerket

Televerket är under styrelsen funktionellt uppdelat på driftsavdelning — med hithörande sektioner och centralstationsområden — samt radioavdelning, förrådsavdelning, verkstadsavdelning och byggnadsavdelning. Samverkan med övriga totalförsvarsmyndigheter äger rum genom ledningsorgan inom de två förstnämnda avdelningarna, medan de övriga främst har interna stöduppgifter. Här behandlas därför endast drifts- och radioavdelningarna. Driftsavdelningen indelas i sju distrikt. Distriktschef lyder direkt under telestyrelsen. Hans uppgift är att leda telefon-, telegraf- och telexväsendet inom distriktet och därvid hålla totalförsvarets övriga regionala myndigheter inom distriktet orienterade om läget vid ifrågavarande telekommunikationer samt så långt möjligt tillgodose deras behov av teleförbindelser. Sektionsföreståndare lyder under distriktschef. Det bör framhållas att ovanstående redogörelser avser driftsavdelningens nuvarande ledningsorganisation. En väsentlig ändring av fredsorganisationen är emellertid beslutad och avses vara genomförd omkring år 1970. Denna ändring •—• som främst är betingad av den fortgående automatiseringen — innebär bl. a. att nuvarande indelning i sektioner och centralstationsområden utgår och ersattes av en indelning i teleområden med i de flesta fall andra gränser än dem som nu gäller för sektionerna. I enlighet härmed h a r Västerås och Gotlands teleområden organiserats och kommer inom kort Uddevalla teleområde att träda i funktion. Radioavdelningen omfattar sju radioområden under ledning av föreståndare. Radioavdelningens verksamhet omfattar drift av radioanläggningarna för bl. a. fast inrikes och utrikes telegram- och telefontrafik, kuststationer och handelsfartyg, abonnemangsradio, mobilradio, civil luftfart, ljudradio och television. Föreståndare för radioområde lyder direkt under telestyrelsen. Hans uppgift är att leda radioverksamheten inom området och därvid hålla totalförsvarets övriga regionala myndigheter inom området orienterade om läget vid ifrågavarande radioanläggningar samt så långt som möjligt tillgodose deras behov av radioförbindelser. c) Statens

järnvägar

Enligt beslut av 1963 års riksdag skall statens järnvägar erhålla en ny regional ledningsorganisation, vilken i krig förutsattes vara den följande. Riket indelas i järnvägshänseende i sex järnvägsområden. Varje järnvägs-

78 område förestås av en järnvägsbefälhavare. I järnvägsområde ingår 2—4 drift- och bandistrikt vilka parvis är sammanfallande. Järnvägsbefälhavare lyder direkt under järnvägsstyrelsen och leder all verksamhet av »operativ» art inom området. Han äger rätt att anbefalla organisationsförändringar och ändringar av distriktsgränser. Organisationsförändring, som kan väsentligen förändra trafikkapaciteten eller verkstadsoch reparationsresurserna, skall dock före genomförande godkännas av järnvägsstyrelsen. I lägre regional instans har den ene av cheferna för två sammanfallande drift- och bandistrikt vissa särskilda lednings- och samverkansuppgifter samt däremot svarande befogenheter inom såväl drift- som bandistriktet. Han samverkar med försvarsområdesbefälhavare och länsstyrelse. d) Sjöfartsverket Sjöfartsverket har tre olika typer av regionalorgan med uppgifter inom totalförsvaret, nämligen lotsdistriktsexpeditioner, fartygsinspekiioner samt huvudkontor för byggnads- och hamnreparationsavdelningar. Samtliga lyder direkt under sjöfartsstyrelsen och är närmast att hänföra till högre regional instans. För försvarsledningsutredningen är främst lotsdistriktsexpeditionerna av intresse. Riket indelas i sex lotsdistrikt. Varje distrikt förestås av en lotsdirektör, som till sitt förfogande har en krigsorganiserad distriktsexpedition. Lotsdirektör leder inom vederbörligt område bl. a. rekognosering och utmärkning av allmänna sjövägar, utsändning av navigationsvarningar, normal lotsverksamhet, sjöräddning, isbrytarverksamhet, sjömätning samt drift, underhåll och reparationer av fyr-, mistsignal-, radio- och radaranordningar m. fl. liknande vägledningsorgan. e) Centrala Driftledningen Den centrala ledningen av hushållningen med elektrisk kraft avses i krig under Kungl. Maj :t utövas av Centrala Driftledningen, som i fred är en för vattenfallsstyrelsen och de större icke-statliga kraftföretagen gemensam samarbetsorganisation. Riket indelas i elkraftförsörjningshänseende i fjorton elblock. Samtliga lyder direkt under Centrala Driftledningen. De olika elblockens storlek varier a r emellertid avsevärt. Med hänsyn till omfattning och samverkansmyndigheter är vissa därför närmast att hänföra till lägre regional instans. Varje elblock förestås av en ensamt beslutande elblockchef. Elblockchef har till uppgift att under Centrala Driftledningen handhava ledningen av krafthushållningen inom elblocket. Därest trängande behov av omedelbara åtgärder föreligger och Centrala Driftledningens beslut icke k a n inhämtas, äger elblockchef handla med i huvudsak samma befogenheter

79 som denna. Därest flera angränsande elblock förlorat kontakten med Centrala Driftledningen, fungerar en av elblockcheferna som samordnande elblockchef. Om icke civilbefälhavare eller länsstyrelse annorlunda beslutar, är detta den elblockchef, vars elblock energimässigt sett har den största kraftproduktionen inom det isolerade området. Elblockchef har till sitt förfogande ett elblockkontor och såsom rådgivande organ ett s. k. elblockråd. Direkt under elblockchefen lyder förvaltningar och företag med tillhörande kraft- och transformatorstationer. f)

Drivmedelscentralen

Drivmedelscentralen har till uppgift att distribuera olika oljeprodukter till krigsmakten, civilförsvaret och övriga civila konsumenter. Riket indelas i fråga om oljedistribution i sju zoner, som förestås av zonchefer. Zonchef lyder direkt under chefen för drivmedelscentralen; under zonchef lyder länsdrivmedelsledare, vilka är drivmedelscentralens representanter vid länsstyrelserna. Zonchefens uppgift är att i samverkan med militär- och civilbefälhavare (länsstyrelse inom vissa områden) reglera oljedistributionen inom vederbörlig zon. Länsdrivmedelsledarens uppgift är att i samverkan med länsstyrelse och militära myndigheter inom länet reglera oljedistributionen inom detta. Under länsdrivmedelsledare lyder en eller flera distributions chef er. g) Sveriges Radio AB Sveriges Radio AB skall i krig bedriva sin verksamhet dels, i den mån förhållandena så medger, efter samma grunder som i fred, dels i form av program speciellt avsedda för krigsförhållanden. Verksamheten ledes av chefen för Sveriges Radio AB. Personal och material fördelas på nio programområden. Personalgrupper inom varje programområde förestås av en programchef. Programchefens uppgift är att i de fall, då chefen för Sveriges Radio AB icke kan utöva ledningen inom programområdet, på eget ansvar leda radioverksamheten inom detta. Till programchefens förfogande står en regional radiogrupp omfattande representanter för olika grenar av programverksamheten samt tekniskt och administrativt verksam personal. I lägre regional instans finnes programombud. I det fall att varken Sveriges Radios chef eller programchef kan leda programverksamheten vid någon av rundradiostationerna inom ett område övertages denna verksamhet av programombudet. Han skall därvid inhämta direktiv av viss militär chef inom området, som regel av försvarsområdesbefälhavare.

80 C. Allmänna principer för samordning i regional instans av försvarsverksamheten i krig Samordning i regional instans av försvarsverksamheten i krig åstadkommes dels genom samordning i totalförsvarets högsta och centrala instanser av order, direktiv och anvisningar till de regionala cheferna och myndigheterna, dels genom samverkan i regional instans mellan sidoordnade chefer och myndigheter, dels ock genom att vissa regionala chefer och myndigheter ålagts att samordna viss verksamhet samt givits härför erforderliga befogenheter. För att säkerställa samordning i regional instans har fastställts detaljerade bestämmelser för samverkan och vidtagits en rad organisatoriska åtgärder för att underlätta denna. 1. Samordning inom krigsmakten av verksamheten i regional instans

överbefälhavarens grundläggande bestämmelser för samordning inom krigsmakten av verksamheten i regional instans återfinnes i en särskild instruktion — »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans (BefälsB)». Därutöver finnes specialbestämmelser för verksamheten inom olika stödfunktioner, t. ex. underrättelsetjänst, sambandstjänst, fältarbeten och underhållstjänst. Allmänoperativ ledning utövas av överbefälhavaren såväl i vad gäller hela vår samlade försvarsoperation som beträffande olika deloperationer. Militärbefälhavare har dock under överbefälhavaren ansvar för del av den allmänoperativa ledningen, nämligen för samordningen inom vissa stödfunktioner och för samordningen av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det civila försvaret. Viss allmänoperativ ledning utövas av sidoordnade regionala chefer genom samverkan, d. v. s. genom samverkan mellan militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef, dock att militärbefälhavare ensam har ansvaret för samordningen inom vissa stödfunktioner och för samordningen av krigsmaktens verksamhet med det civila försvaret. Om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke k a n göra sig gällande, äger militärbefälhavare att efter samråd med marinkommandochef och flygeskaderchef besluta rörande försvarets genomförande. För stridskrafternas användning gäller därvid för den allmänoperativa verksamheten i stort utfärdade order. Ovannämnda principer för samordning inom krigsmakten och verksamheten i regional instans belyses ytterligare genom följande citat ur »BefälsB». 11. Militärbefälhavare,

marinkommandochef

och flygeskaderchef

leda inom

81 1

vederbörliga verksamhetsområden den territoriella , sjöoperativa respektive luftoperativa verksamheten. 12. Ledning av mark-, sjö- och luftoperaliv verksamhet innebär rätt för militärbefälhavare, marinkommendochef och flygeskaderchef att ge order för respektive verksamheter även till förband, vilka icke äro underställda vederbörande chef. Order rörande gruppering och omgruppering får dock ges endast till underställda förband, anstalter, anläggningar m m. Om vid förband, med uppgift att medverka i flera operativa verksamheter, tvekan skulle uppstå rörande vilken uppgift som skall lösas och läget kräver snabbt beslut, beslutar den chef, som förbandet är underställt, hur det skall användas. 13. Ledning av samordnande verksamhet2 innebär, att militärbefälhavare med tillgängliga militära resurser ifråga om sambandsmedel, transportmedel, fältarbeten, underhåll m m i möjligaste mån understödjer den sjö- och luftoperativa verksamheten samt försvaret i övrigt. Ledningen av angiven verksamhet innebär även att militärbefälhavare — i erforderliga fall efter samråd med marinkommandochef och flygeskaderchef — i samverkan med civilbefälhavare och kommunikationsverken m fl från civilbefälhavare fristående civila regionala myndigheter vid behov avväger, hur civila resurser skola utnyttjas för att största möjliga effekt skall nås vid krigsmakten och vid totalförsvaret i övrigt. 31. Samverkan innebär, att chefer och myndigheter genom samråd — i form av personliga överläggningar, genom samverkans- och sambandspersonal, skriftligen eller genom sambandsmedel — överenskomma om åtgärder, som syfta till största möjliga gemensamma effekt samt den verksamhet som därav blir följden. a) Samverkan

i högre regional

instans

Militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef samverkar enligt bestämmelser dels i tidigare nämnda »BefälsB», dels i av överbefälhavaren givna särskilda order och instruktioner m. m. Härför redogöres närmare i betänkandet. I stort innebär dessa bestämmelser att militärbefälhavarna samverkar med i regel två — chefen för attackeskadern icke medräknad — samt flertalet marinkommando- och flygeskaderchefer med tre eller flera sidoordnade chefer ur annan försvarsgren. För att underlätta samverkan mellan chefer, som enligt vad h ä r sagts har att samverka men icke har gemensam uppehållsplats, har avdelats samverkansofficerare, i regel högskoleutbildade officerare. b) Samverkan

i lägre regional

instans

I fråga om samverkan i lägre regional instans kommer militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef vid behov överens om vilka dem underställda chefer, som närmast skall samverka. I princip samverkar försvarsområdesbefälhavare, chef för marint bevakningsområde och sektorchef. Gränserna för försvarsområden och bevakningsområden stämmer i 1 Motsvarar »markoperativ» och »territoriell» verksamhet enligt den innebörd som givits dessa begrepp i detta betänkande. 2 Del av »territoriell» verksamhet enligt den innebörd som givits detta begrepp i detta betänkande.

6—318470

82 regel överens, medan sektorgränserna oftast icke sammanfaller med dessa. Försvarsområdesbefälhavare och chef för marint bevakningsområde måste därför ibland, i stället för med sektorchef, samverka genom denne underställd chef. I lägen, då högre regional chef icke kan göra sig gällande, har försvarsområdesbefälhavare i fråga om försvaret av vederbörligt område befogenheter motsvarande dem, som ovan nämnts för militärbefälhavare.

2 . Samordning inom det civila försvaret av verksamheten i regional instans

Samordning av försvarsverksamheten inom den civila sektorn av totalförsvaret försvåras av att antalet sidoordnade myndigheter är så stort i såväl högre som lägre regional instans. Bestämmelser för samordning återfinnes dels i instruktionerna för vissa myndigheter, såsom civilbefälhavarinstruktionen (SFS 1951: 429) och länsstyrelsernas krigsinstruktion (SFS 1962:4), dels i vissa lagar och kungörelser, såsom administrativa fullmaktslagen (SFS 1942:87 med ändring SFS 1953: 51) och krigssjukvårdskungörelsen (SFS 1955: 442 med ändringar SFS 1957:662 och 1962:9). I högre regional instans avses den civila försvarsverksamheten skola samordnas av civilbefälhavarna. Befogenheterna för dessa är dock icke klarlagda annat än i fråga om den allmänna hälso- och sjukvården. Civilbefälhavare samverkar med bl. a. järnvägsbefälhavare och distriktschefer ur kommunikationsverken, elblockchefer, zonchefer ur drivmedelscentralen samt programområdeschefer u r Sveriges Radio AB. I lägre regional instans samordnas den civila försvarsverksamheten genom länsstyrelserna. Länsstyrelsernas krigsinstruktion (SFS 1962:4) säger härom följande: När det prövas oundgängligt för nödig saraordning av försvarsansträngningarna må länsstyrelsen för särskilda fall meddela inom länet verksam regional eller lokal civil myndighet med statliga förvaltningsuppgifter — riksdagens verk dock undantagna — föreskrift i avseende å verksamhetens bedrivande och inriktning, även om myndigheten icke eljest är underställd länsstyrelsen. Sådan föreskrift må dock icke innebära ändring av vad central eller regional civil myndighet beslutat i fråga om försvarsverksamhetens bedrivande eller inriktning eller av vad militär myndighet föreskrivit med stöd av särskild författning. ""Länsstyrelse samverkar med bl. a. samverkansgrupp ur postdirektion, televerkets linjesektioner, statens järnvägars distriktschefer samt elblockchefer. Såväl civilbefälhavare som länsstyrelser har enligt administrativa fullmaktslagen i vissa lägen särskilda befogenheter. Härför redogöres närmare under 3. nedan.

83 3. Samordning av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det civila försvaret

Samordning av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det civila försvaret äger r u m genom samverkan mellan militära och civila chefer och myndigheter. Dessa är varandra sidoordnade och står i princip icke i några lydnadsförhållanden till varandra. För vissa lägen och vissa områden har de dock tilldelats befogenheter och skyldigheter gentemot varandra. Härför redogöres i slutet av detta avsnitt. a) Vissa grunder för samverkan i regional instans mellan krigsmakten och det civila försvaret Grunderna för krigsmaktens samverkan i regional instans med det civila försvaret återfinnes i ett kungligt brev från 1956 (SFS 1956:633). Häri anges följande. Under överbefälhavaren skall militärbefälhavare vara ansvarig för det territoriella försvaret inom militärområdet. Militärbefälhavare skall vidare i princip hava att i regional instans på militär sida svara för samverkan med det civila försvaret. •— •— — Som komplettering till de i Kungl. Maj :ts instruktioner m. m. givna allmänna bestämmelserna för samverkan har överbefälhavaren utgivit tidigare nämnda »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans (BefälsB)». Dessa har formell giltighet endast inom krigsmakten men har i brist på andra lika utförliga bestämmelser accepterats av flertalet civila myndigheter. Vissa moment är icke entydiga och torde behöva omarbetas. Utredningen framlägger i ett senare sammanhang sina synpunkter på härmed sammanhängande frågor. En bärande princip i frågan om samverkan mellan krigsmakten och civila myndigheter är, att de senare icke får ställas inför uppgiften att ta ställning till motstridiga militära framställningar och gradera olika militära behov. Krigsmaktens samverkan med civila myndigheter skall därför i regel ske genom vederbörande territoriella chef, d. v. s. genom militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare. Samverkan som direkt sammanhänger med sjöoperativ eller luftoperativ verksamhet sker dock genom marinkommando- respektive flygeskaderchefer. Så t. ex. samverkar marinkommandochef med lotsdirektör rörande sjöfartsleder och lotsning, lots- och fyrpersonalens utnyttjande för kustbevakning m. m. och med länsstyrelse rörande ianspråktagande av fartyg för sjöoperativ verksamhet samt beträffande handelsfartygs dirigering, undanförsel och bärgning. Flygeskaderchef samverkar med länsstyrelse (civilförsvarssektionen) i frågor rörande alarmering grundad på av luftbevakning lämnat luftlägesunderlag. Militärbefälhavarnas samverkan med de från totalförsvarssynpunkt mest betydelsefulla civila cheferna framgår av bilaga VI: 12.

84 Försvarsområdesbefälhavama har i egenskap av territoriella chefer inom sina områden motsvarande uppgifter som militärbefälhavare i högre regional instans, d. v. s. att i princip svara för krigsmaktens samverkan med de civila myndigheterna. Samverkan som direkt sammanhänger med den sjöd i e r luftoperativa verksamheten ombesörj es dock av chefer ur marinen och flygvapnet. Försvarsområdesbefälhavare samverkar främst med länsstyrelse men även med myndigheter ur kommunikationsverken. b) Överensstämmelse mellan militär och civil regional indelning Militär- och civilområden överensstämmer huvudsakligen. Avvikelser finnes dock i Kalmar län, vars norra del ingår i IV. militärområdet men i I. civilområdet, samt i norra Uppland, där Älvkarleby kommun ingår i II. militärområdet men i IV. civilområdet. Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län ingår som tidigare nämnts icke i något civilområde; militärbefälhavarna för VI. och VII. militärområdena samverkar direkt med länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens respektive Gotlands län. Radioområden, drivmedelszoner och programområden sammanfaller med de gemensamma militär- och civilområdena. I de nyssnämnda fall, där överensstämmelse icke råder mellan militär- och civilområden, följes militärområdesindelningen. Kommunikationsverkens indelning — med undantag för radioavdelningens inom televerket indelning i radioområden •— avviker från militär- och civilområdesindelningen samt företer även skillnader verken emellan. Samverkan med övriga totalförsvarsmyndigheter sker genom att järnvägsbefälhavare och distriktschef (motsvarande) samverkar med den militär- och civilbefälhavare, med vars område huvuddelen av distriktet sammanfaller. Samverkan med övriga berörda militär- och civilbefälhavare sker genom förmedling av med dessa direkt samverkande distriktschefer (motsvarande). Samverkan mellan marinkommandochefer och lotsdirektörer äger r u m enligt samma principer. Försvarsområden och län sammanfaller i allmänhet, vilket underlättar samverkan mellan krigsmakten och det civila försvaret. Avvikelser finnes dock inom flera områden, nämligen (1) inom VI. militärområdet, där Norrbottens län täcker fyra och Västerbottens län två försvarsområden, (2) i Stockholmsområdet, där Stockholms län är delat på tre försvarsområden, (3) i Småland, där norra delen av Kalmar län ingår i Linköpings försvarsområde samt Jönköpings och Kronobergs län båda ingår i Växjö försvarsområde, (4) i Göteborgsområdet, där delar av Hallands och Älvsborgs län ingår i Göteborgs och Bohus försvarsområde, samt

85 (5) i norra Uppland, där Älvkarleby kommun ur Upplands län ingår i Gävle försvarsområde. Kommunikationsverkens indelning i lägre regional instans överensstämmer vanligen icke med indelningen i försvarsområden och län. c)

Krigsuppehållsplatser

En redogörelse för gruppering i princip av regionala chefer och myndigheter finnes i betänkandet. d)

Militärassistenter

För att underlätta samverkan mellan det militära och det civila försvaret finnes militärassistenter, i högre regional instans hos järnvägsbefälhavare vid statens järnvägar och i lägre regional instans vid samtliga länsstyrelser. e) Militära skyldigheter

chefers och civila myndigheters gentemot varandra

ömsesidiga

befogenheter

och

För vissa lägen och vissa områden har, såsom förut nämnts, militära och civila chefer (myndigheter) tilldelats befogenheter och skyldigheter gentemot varandra. Militära regionala chefer har sådana befogenheter i följande fall. (1) Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare har, därest det för nödig samordning av civilförsvarets och krigsmaktens verksamhet prövas oundgängligt, rätt att under högsta civilförsvarsberedskap för särskilda fall meddela länsstyrelse (eller under länsstyrelse lydande civilförsvarsmyndighet) föreskrift om fullgörande av civilförsvaret åvilande uppgifter (militär direktivrätt). Motsvarande rättighet tillkommer även vissa andra chefer vid armén. (Äs den 23 maj 1947.) (2) Militärbefälhavare äger att i vissa lägen och i vissa avseenden påkalla bistånd av det allmänt civila medicinalväsendet. Sådant bistånd skall lämnas militärbefälhavare av endera civilbefälhavare eller länsstyrelse. Försvarsområdesbefälhavare äger på motsvarande sätt påkalla bistånd av länsstyrelse. Dessa befogenheter tillkommer i trängande fall även vissa a n d r a chefer vid armén. (Krigssjukvårdskungörelsen, SFS 1955: 442 med ändringar SFS 1957: 662 och 1962: 9.) (3) Under överbefälhavaren direkt lydande chef (befälhavare) har befogenhet att beträffande under telestyrelsens ledning stående teleanläggningar inom honom underställt område anbefalla för militärt ändamål erforderliga åtgärder. Här avsedd chef (befälhavare) må även, därest förhållandena så oundgängligen kräver, i samråd med regional eller lokal myndighet inom televerket inskränka eller helt förbjuda privat teletrafik inom vederbörligt område. (Instruktion för telestyrelsen med underlydande förvaltningsorgan SFS 1960: 270 med ändringar SFS 1961: 541 och 1962: 611.) Samma befogenheter tillkommer, enligt överbefälhavarens närmare bestäm-

86 mande, även annan territoriell chef inom honom underställt område. Dessa befogenheter har av överbefälhavaren tilldelats militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare. (4) Militärbefälhavare må, därest förhållandena så oundgängligen kräver, i samråd med civilbefälhavare och regional myndighet inom postverket inskränka eller helt förbjuda posttrafik inom militärområde. Militärbefälhavare eller, enligt dennes bemyndigande, annan territoriell befälhavare må efter samråd med civilbefälhavare (länsstyrelse) och regional (lokal) myndighet inom postverket även anbefalla för militärt ändamål erforderliga åtgärder beträffande postanordningarna inom vederbörligt område. (Instruktion för generalpoststyrelsen med underlydande förvaltningsorgan, SFS 1960: 519 med ändringar SFS 1961: 540 och 1962: 610.) (5) Militärbefälhavare, ävensom annan militär myndighet, som därtill bemyndigats av överbefälhavaren eller militärbefälhavare, må då högsta beredskap gäller för krigsmakten meddela de föreskrifter rörande verkställighet av beslutad undanförsel som med hänsyn till militära operationer finnes särskilt påkallade. Har förstöring beslutats må samma chefer meddela föreskrifter om tiden för beslutets verkställande samt, i den mån så finnes påkallat från militär synpunkt, om andra förhållanden av betydelse för verkställigheten. (Kungörelse om undanförsel och förstöring, SFS 1961: 656.) Civilbefälhavare och länsstyrelse har enligt administrativa fullmaktslagen (SFS 1942: 87 med ändring 1953: 51) i vissa lägen utomordentliga befogenheter, vilka i lagens 11 § angives sålunda: Befogenhet, som enligt 2 § första stycket 2—6 eller andra stycket, 3 § första eller andra stycket, 4 § första stycket eller 10 § andra stycket tillkommer Konungen, må på uppdrag av Konungen utövas av underordnad myndighet. Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande behov av omedelbara åtgärder, äge civilbefälhavare inom sitt område eller, om civilbefälhavare ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelse i vad angår länet även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som enligt denna lag tillkommer Konungen. Innebörden torde vara, att civilbefälhavare (länsstyrelse) i angivet läge har att utöva alla Kungl. Maj :t enligt lagen tillkommande befogenheter; genom att den sista, avgörande meningen sammanförts i ett stycke med föregående mening torde den dock icke överallt förstås på detta sätt. Utredningen återkommer härtill i kapitel IX. D. Ledning i regional instans av olika delfunktioner inom den operativa verksamheten i krig Operativ verksamhet i krig innefattar ett betydande antal stödfunktioner. Bland dessa funktioner kan nämnas underrättelsetjänst, sambands- och

87 övrig teletjänst, kommunikationstjänst, kvartermästar- och övrig underhållstjänst, fältarbetstjänst, säkerhetstjänst samt upplysnings- och presstjänst. Gränsen mellan den egentliga operativa verksamheten och stödfunktionerna är icke skarp och entydig. Stödfunktionernas sammanhang med stridsfunktionerna är komplicerat och kräver kontinuerlig anpassning genom operativ chefs försorg. Stödfunktionerna är i betydande mån gemensamma för all operativ verksamhet; i många fall måste mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet stödas av gemensamma, ofta knappa, resurser. Vissa stödfunktioner har dessutom ett nära sammanhang med det civila försvaret, vilket i stor utsträckning tillhandahåller resurserna och skall vara med om att dela dem. Ledningen av vissa stödfunktioner med särskilda samordningsaspekter behandlas närmare i betänkandet.

E. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation

ifred

1. Regional indelning

Den regionala indelningen i krig ligger till grund för det operativa krigsförberedelsearbetet i fred. Vissa av krigsorganisationens regionala staber ingår emellertid icke i fredsorganisationen, varför fredsverksamheten äger rum med en delvis annan indelning och ledningsorganisation än i krig. Militärterritoriell indelning samt territorialvattnets vid rikets kuster uppdelning på marinkommandon Den militärterritoriella indelningen i militär- och försvarsområden framgår av bilaga VI: 2 a. Vissa försvarsområden har dock gemensam försvarsområdesbefälhavare och stab, varför det i praktiken finnes ett antal »dubbelförsvarsområden», som vid övergång till krigsorganisation skall delas upp i vartdera två försvarsområden. De försvarsområden som i fred har gemensam försvarsområdesbefälhavare och stab är följande: Försvarsområde Växjö Hallands

försvarsområde »

Västerås Storumans Jokkmokks

» » >

Har befälhavare och stab gemensamt med Kalmar försvarsområde Göteborgs och Bohus i Uppsala » Umeå » Bodens »

2. Regionala chefer

Regionala chefer och deras huvuduppgifter i fred framgår av nedanstående tabell.

88 Chef inom Huvuduppgifter lägre regional instans

högre regional instans Militärbefälhavare

(7)

Försvarsområdesbefälhavare 1

Marinkommandochef

(4)

Kustartilleriförsvarschef Chef för bevakningsområde 2

Flygeskaderchef

(3 + 1)

Sektorchef 3

Leda markoperativ, territoriell och förbandsproducerande verksamhet Leda sjöoperativ och förbandsproducerande verksamhet Leda luftoperativ och förbandsproducerande verksamhet

1 Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus försvarsområden är tillika kustartilleriförsvarschef er. 2 Endast i Luleå och Malmö bevakningsområden. 3 Tillika flottilj chef.

a) Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare Militärbefälhavare lyder i operativt hänseende direkt under överbefälhavaren, i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för armén. Han är regional förvaltningsmyndighet under de centrala förvaltningsmyndigheterna. Militärbefälhavare har till sitt förfogande en militärbefälsstab med principorganisation enligt bilaga VI: 17. Under militärbefälhavare lyder förband och försvarsområden enligt följande: Direkt underställda Under

MB I. milo MB II. » MB III. »> MB IV. )> MB V. » MB VI. » MB VII. »

Regementen (motsv)

Försvarsområden

10 6 8 10 4 9 2

4 3 3 5 3 4

Försvarsområdesbefälhavare är underställd vederbörande militärbefälhavare. Försvarsområdesbefälhavare har till sitt förfogande en försvarsområdesstab med principorganisation enligt bilaga VI: 18. Under försvarsområdesbefälhavare lyder bl. a. ett stort antal hemvärnschefer.

89 b) Marinkommandochef, vakningsområde

kustartilleriförsuarschef

och chef för marint

be-

Marinkommandochef lyder i operativt hänseende direkt under överbefälhavaren, i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för marinen. Vad den sistnämnda verksamheten beträffar, är marinkommandochef själv mobiliseringsmyndighet — i motsats till övriga chefer i högre regional instans — men har f. ö. endast begränsat ansvar (främst tillämpningsövningar, bl. a. krigsövningar). Marinkommandochef är regional förvaltningsmyndighet under de centrala förvaltningsmyndigheterna. Chefen för marinkommando Nord är samtidigt chef för Norrlands kustartilleriförsvar. Förvaltningen inom Norrlands kustartilleriförsvar omfattar även förvaltningsverksamheten vid marinkommando Nord. Marinkommandochef har till sitt förfogande en marinkommandostab jämte förvaltningar enligt bilaga VI: 19. Under marinkommandochef lyder förband m. m. enligt följande. I alla hänseenden Under

C MKN C MKO C MKS C MKV

Bevakningsområde

Helikopterdiv

1 Endast i vissa hänseenden Örlogsdepå

1 1

1 Kustartförsvar 1 1 2 1 1

Örlogsvarv 2

Örlogsskola 3

1 1

1 Lyder i fråga om huvuddelen av den förbandsproducerande verksamheten direkt under chefen för marinen (genom inspektören för kustartilleriet); kustartilleriförsvarschef är regional förvaltningsmyndighet direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna. 2 Chef för örlogsvarv är regional förvaltningsmyndighet direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna. 3 Lyder i vad gäller utbildning direkt under chefen för marinen.

Dessutom lyder örlogsfartyg inom marinkommandots operationsområde i vissa hänseenden under marinkommandochefen, bl. a. i fråga om gångberedskap samt övervakning av territorialvatten. Kustartilleriförsvarschef lyder i fråga om huvuddelen av den förbandsproducerande verksamheten direkt under chefen för marinen (inspektören för kustartilleriet). Han är förvaltningsmyndighet för kustartilleriets materiel direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna. I territoriellt hänseende lyder han under vederbörande militärbefälhavare och i sjöoperativt hänseende (operativt krigsförberedelsearbete m. m.) under vederbörande marinkommandochef. Kustartilleriförsvarschef har till sitt förfogande en kustartilleriförsvarsstab jämte förvaltningar med principorganisation enligt bilaga VI: 20. Under vardera chefen för Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar lyder ett kustartilleriregemente. Cheferna för Norrlands och Gotlands kustartilleriförsvar är samtidigt chefer för Härnösands respektive

90 Gotlands kustartillerikår. Under kustartilleriförsvarschef, som tillika är försvarsområdesbefälhavare, lyder dessutom ett stort antal hemvärnschefer. Cheferna för Luleå och Malmö bevakningsområden är underställda cheferna för marinkommando Nord respektive Syd. Chef för bevakningsområde har till sitt förfogande endast en liten stab och har icke några underställda förband eller motsvarande. c) Fly g eskader chef och

sektorchef

Flygeskaderchef lyder i operativt hänseende direkt under överbefälhavaren, i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för flygvapnet. Flygeskaderchef är regional förvaltningsmyndighet under de centrala förvaltningsmyndigheterna. Flygeskaderchef har till sitt förfogande en eskaderstab med principorganisation enligt bilaga VI: 21. Under flygeskaderchef lyder sektorflottiljer och övriga flottiljer enligt följande: Antal Under Sektorflottiljer CE1 CE2 CE3 CE4 1 2 3

Övriga flottiljer (motsvarande)

3 4 2

4 l1 l2 l3

F 3 , Malmslätt F 8 , Barkarby F 11, Nyköping

Jakteskaderchef har i vissa hänseenden direktivrätt gentemot flottilj, som är förlagd inom eskaderområdet men underställd annan eskaderchef. Sektorchef, tillika chef för sektorflottilj, är underställd vederbörande jakteskaderchef. Han leder, samordnar och övervakar — enligt eskaderchefs närmare bestämmande — krigsförberedelsearbetet i vad avser luftbevaknings- och stridsledningstjänsten inom sektorn. Sektorchef har i dessa hänseenden direktivrätt gentemot andra berörda flottilj chefer inom sektorn. I flottilj staben ingår viss personal med operativt krigsförberedelsearbete inom sektorn som huvuduppgift. 3. Ledning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete

Överbefälhavaren tilldelar redan i fred militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef grundläggande order med preciserade uppgifter för deras operativa verksamhet i krig. Överbefälhavaren fastställer även vilka stridskrafter m. m. som skall ställas till de regionala chefernas förfogande samt lämnar riktlinjer för försvarets förande i olika lägen.

91 Mot bakgrund av i stort gjorda bedömningar av fiendens mål och medel, erhållna uppgifter och härför avsedda resurser utför de regionala cheferna krigsplanläggningsarbetet. Detta innebär att de bedömer fiendens möjligheter och utvärderar militärgeografiska m. fl. faktorers inverkan inom och i anslutning till operationsområdet samt planlägger för utgångsgruppering (basering) av tilldelade stridskrafter m. m., så att största möjliga effekt och handlingsfrihet erhålles. Krigsplanläggningsarbetet bedrives i form av studier, krigsspel, fältövningar och vissa stabstjänstövningar. Som ett direkt led i krigsförberedelsearbetet ingår även vissa större förbandsövningar av tillämpningskaraktär, såsom fälttjänstövningar, krigsövningar och eskaderövningar. Resultatet av militärbefälhavares, marinkommandochefs och flygeskaderchefs operativa krigsförberedelsearbete sammanfattas i en av varje chef utarbetad grundläggande order för verksamheten i krig, innehållande bl. a. så långt möjligt preciserade uppgifter och tilldelning av stridskrafter m. m. för direkt underställda chefer. I övrigt uppgöres planer för olika alternativ, varvid preciserade uppgifter m. m. avses ställas till vederbörande chefer först i det aktuella läget. I lägre regional instans utföres krigsplanläggningsarbete i princip enligt samma grunder som i högre regional instans. Med hänsyn till att av staberna i lägre regional instans endast vissa är organiserade i fred — och att dessa icke har tillgång till ett för allsidig krigsplanläggning erforderligt antal specialister — utför högre regionala staber ett omfattande planläggningsarbete jämväl för underställda förband. Militärbefäls- och flygeskaderstaber utför sålunda planläggningsarbete som i och för sig bort genomföras bl. a. inom försvarsområdesstaber och vid sektorflottiljer, och inom marinkommandostaber med förvaltningar och örlogsvarv utföres i huvudsak all planläggning för marinkommandochefer i krig underställda chefer. För samordning inom krigsmakten och mellan krigsmakten och civila myndigheter av operativt krigsförberedelsearbete redogöres i avsnitt G. nedan.

4. Ledning i regional instans av förbandsproduktion

Den förbandsproducerande verksamheten syftar enligt av utredningen tidigare given definition till »att vid given tidpunkt och på bestämda platser ställa krigsberedda stridskrafter i fastställt antal till den operativa ledningens förfogande.» Till denna verksamhet hänföres — fortfarande enligt tidigare given definition — funktionerna taktik, organisation, utrustning, personaltjänst, utbildning och övningar samt mobiliseringsarbete och mobilisering. Ledningen av den förbandsproducerande verksamheten företer stora skiljaktigheter mellan försvarsgrenarna. Dessa skiljaktigheter beror dels på olika

92 krav på insats- och mobiliseringsberedskap, dels på olikheter i försvarsgrenarnas volym och allmänna karaktär. En kortfattad jämförelse i sistnämnda avseenden mellan försvarsgrenarna redovisas i bilaga VI: 22. I sammanfattning kan de högre regionala chefernas ansvar och uppgifter i fråga om förbandsproduktion anges sålunda. Militärbefälhavare har uppgifter enligt nedanstående schematiska skiss. Chefen för armén

Militärt» ef älhavare

Försvarsområden (3-5)

Regementen (kårer) (4-10)

Militärbefälhavare har under chefen för armén i stort sett ett odelat ansvar för den förbandsproducerande verksamheten inom militärområdet. Militärbefälhavarens uppgifter är främst av ledande, reglerande och kontrollerande karaktär; huvuddelen av verksamheten utföres genom militärbefälhavaren underställda försvarsområdesbefälhavare och förbandschefer. Marinkommandochef har uppgifter enligt nedanstående schematiska skiss. Chefen för marinen

Marinkommandochef

Örlo gsf arty gsf örb and och örlogsskolor

Helikopterförband

Kustartilleriförsvar

1 I fråga om vissa tillämpningsövningar samt i fråga om mobiliseringsförberedelser för flottans förband.

93 Marinkommandochef är själv mobiliseringsmyndighet för flottans förband men har i övrigt ansvar endast för delar av marinens förbandsproducerande verksamhet. Ledningen av utbildning ankommer under chefen för marinen (inspektören för kustartilleriet) huvudsakligen på chefen för kustflottan, cheferna för Karlskrona och Berga örlogsskolor samt kustartilleriförsvarscheferna. Marinkommandochef leder dock krigsövningar, vissa andra operativa övningar samt frivilligutbildning. Marinkommandochef åliggande uppgifter utföres huvudsakligen inom marinkommandostab med förvaltningar samt vid örlogsvarv. Flygeskaderchef har uppgifter enligt nedanstående schematiska skiss. Chefen för flygvapnet

Flygeskaderchef

Flottilj chefer, vissa tillika sektorchefer (3—6)

Flygeskaderchef har under chefen för flygvapnet i stort sett ett odelat ansvar för den förbandsproducerande verksamheten inom eskadern. Flygeskaderchefs uppgifter är främst av ledande, reglerande och kontrollerande karaktär; huvuddelen av verksamheten utföres genom flygeskaderchef en underställda flottilj chefer. I lägre regional instans är försvarsområdesbefälhavare, kustartilleriförsvarschefer och sektorchefer (tillika flottilj chefer) mobiliseringsmyndigheter. Därutöver har de bl. a. följande uppgifter. Försvarsområdesbefälhavare leder under militärbefälhavare utbildning av hemvärn och övrig frivillig personal samt i viss omfattning tillämpningsövningar för lokalförsvarsförband under krigsförbandsvis bedrivna befälsoch repetitionsövningar. Kustartilleriförsvarschef leder under inspektören för kustartilleriet i huvudsak all produktion av kustartilleriförband. Sektorchef (tillika flottiljchef) leder under flygeskaderchef den förbandsproducerande verksamheten inom sektorn, i fråga om flyg- och basförband dock främst inom egen flottilj. 5. Ledning i regional instans av förvaltning utom fortifikations- och byggnadsförvaltning

Förvaltningen är en stödfunktion såväl till operativt krigsförberedelsearbete som till förbandsproducerande verksamhet. Förvaltningsorganen ålig-

94 ger att utföra en stor del av krigsförberedelsearbetet för förvaltnings- och underhållstjänsten i krig, ett planläggningsarbete som måste vara väl anpassat till det operativa krigsförberedelsearbetet. Förvaltningsverksamheten skall så långt det är tekniskt och ekonomiskt möjligt organiseras och drivas så att den förbandsproducerande verksamhetens krav tillgodoses. De regionala chefernas ansvar och befogenheter ifråga om förvaltningens olika funktioner varierar såväl mellan försvarsgrenarna som mellan förvaltningsgrenar. Skiljaktigheterna är bl. a. betingade av de olikheter som föreligger beträffande operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproducerande verksamhet. Uppgifter och befogenheter inom förvaltningsverksamheten fördelas mellan centrala, regionala och lokala myndigheter enligt bestämmelserna i Allm ä n t försvarsförvaltningsreglemente, av Kungl. Maj :t utfärdade förvaltningsreglementen för olika förvaltningsgrenar samt förvaltningsinstruktioner utfärdade av centrala förvaltningsmyndigheter. a) Armén Militärbefälhavaren är regional förvaltningsmyndighet och har såsom sådan att utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid underställda förband, försvarsområden och skolor. Militärbefälhavarens förvaltningsverksamhet är huvudsakligen av ledande, reglerande och kontrollerande art. Den utövande förvaltningsverksamheten omhänderhas av de lokala förvaltningsmyndigheterna, försvarsområdesbefälhavare och regementschefer m. fl. Anskaffning av förnödenheter förekommer i mycket ringa utsträckning. Undantag utgör livsmedel som till stor del inköpes milovis. Inga förråd, magasin eller verkstäder inom tyg-, intendentur- eller sjukvårdsförvaltningens områden är direkt underställda militärbefälhavaren. Militärbefälhavaren övervakar anslagsförvaltningen vid underlydande myndigheter samt fördelar och utjämnar övnings- och underhållsanslag mellan dessa myndigheter. Militärbefälhavarens viktigaste uppgifter ifråga om förvaltningsverksamheten sammanhänger med krigsförberedelsearbetet och den förbandsproducerande verksamheten. Mobiliserings- och krigsplanläggningen, som sker efter bl. a. militärbefälhavarens anvisningar för tyg-, intendentur- och sjukvårdstjänsten, övervakas och inspekteras. Härmed sammanhänger även militärbefälhavarens övervakning och inspektion av materielens användning och vård, förrådsförvaringens ändamålsenlighet och förrådens tillstånd samt materielunderhållets planläggning och utförande. Krigsanskaffningsplanläggningen i vad avser färdigvaror inom militärområdet sammanhålles av militärbefälhavaren. Då utbildningsverksamheten så kräver kan militärbefälhavare inom vissa gränser förordna om utlåning av materiel från en lokal myndighet till en annan. Militärbefälsstabens förvaltningspersonal medverkar i fackutbild-

95 ningsarbetet inom militärområdet och handleder lokalmyndigheternas förvaltningspersonal samt föranstaltar om utbildningskurser för dessa och om praktisk utbildning i samband med fält- och fälttjänstövningar. Militärbefälhavaren utfärdar sådana föreskrifter, som utöver de av Kungl. Maj :t och centrala förvaltningsmj^ndigheter meddelade erfordras för förvaltningen inom militärområdet. Förutom ifråga om rent tekniska och ekonomiska anvisningar och föreskrifter, som av central myndighet utfärdas direkt till lokal myndighet med orientering till militärbefälhavaren, går sålunda i armén tyg- och intendenturförvaltningslinjerna från central myndighet genom regional myndighet till de lokala myndigheterna. Sjukvårdsförvaltningen regleras i högre grad av central myndighet — sjukvårdsstyrelsen — direkt på de lokala myndigheterna. b)

Marinen

Regionala förvaltningsmyndigheter inom marinen är marinkommandochef, chef för örlogsvarv och chef för kustartilleriförsvar. De förvaltningsorgan, som lyder under dessa myndigheter, har uppgifter av såväl regional som lokal karaktär, vilket sätter sin prägel på förvaltningsorganisationen. Marinkommandochefs förvaltning vid respektive marinkommandon enligt organisation 1.7.1963 framgår av följande tabell (byggnadsförvaltning ej medtagen). Marinkommando

Förvaltningsgrenar Vapenteknisk förvaltning

Skeppsteknisk förvaltning

Intendenturförvaltning

Sjukvårdsförvaltning

Kassatjänst

Nord

Tygförvaltningen vid Norrlands Kustartilleriförsvar (NK)

Intendenturförvaltningen vid NK

Sjukvårdsförvaltningen vid NK

Kassaavdelningen vid NK

Ost 1

(Vapenavdelningen vid Örlogsvarvet i Sthlm) 2

(Skeppstekniska avdelningen vid Örlogsvarvet i Sthlm) 2

Intendenturförvaltning

Sjukvårdsförvaltning

Kameralkontor

Syd*

Vapenförvaltning

Skeppsteknisk förvaltning

Intendenturförvaltning

Sjukvårdsförvaltning

Marinkommandots kassaavdelning

Väst

(Vapenavdelningen vid Örlogsvarvet i Gbg) 2

(Fartygsavdelningen vid Örlogsvarvet i Gbg) 2

Intendenturförvaltning (Intendenturavd vid Örlogsvarvet i Gbg) 2

Sjukvårdsförvaltning

Kassaavdelningen vid Gbgs Kustartilleriförsvar

1 Statskontorets undersökningar rörande förvaltningsorganisationen vid marinkommando Syd och Ost är ej avslutade. 2 Varvschef lyder i förvaltningshänseende direkt under marinförvaltningen.

96 Marinkommandochef beslutar i ärenden av större betydelse och principiell natur. I övriga ärenden beslutar cheferna för respektive förvaltningar enligt av marinkommandochefen utfärdad arbetsordning. Dessa chefer, som tillika är förvaltningsmyndigheter, ingår icke i marinkommandots stab. Gentemot chef för örlogsvarv har marinkommandochef direktivrätt ifråga om krigsförberedelsearbetet. Varvschef skall hålla marinkommandochef underrättad om inom varvet förekommande frågor, som det från operativ synpunkt kan vara av betydelse för marinkommandochef att känna till. Marinkommandots förvaltning leds och utövas sålunda dels av marinkommandochef underlydande förvaltningar och dels av självständiga, under marinförvaltningen lydande örlogsvarv. Verksamheten vid här nämnda förvaltningsorgan omfattar anskaffning i ganska betydande omfattning, förrådshållning och underhåll av de förnödenheter som ingår i marinkommandots utrustning m. m. Som en följd härav är även anslagsförvaltningen omfattande. Krigsförberedelsearbetet omfattar mobiliserings- och krigsplanläggning för marinkommandots underhållstjänst, innefattande organisation av och mobiliseringsförberedelser för marinkommandots härför avsedda underhållsförband. Förvaltningarna utför sålunda sin del av det mobiliserings- och krigsförberedelsearbete, som ankommer på marinkommandochef som mobiliseringsmyndighet. Kustartilleriförsvarschefs förvaltning omfattar tygförvaltning som omhänderhar vapenteknisk förvaltning, fartygs- och verkstadsförvaltning som omhänderhar skeppsteknisk förvaltning, intendenturförvaltning, sjukvårdsförvaltning, fortifikations- och byggnadsförvaltning samt kassaavdelning. I Norrlands och Göteborgs Kustartilleriförsvar omhänderhar tygförvaltningen även den skeppstekniska förvaltningen. Förvaltningen vid till kustartilleriförsvaren förlagda utbildningsförband (regementen och kårer) ombesörj es av kustartilleriförsvarens förvaltningar. Cheferna för ovannämnda förvaltningar, förvaltningsgrenscheferna, ingår i kustartilleriförsvarsstaben. X)e är tillika förvaltningsmyndigheter. Kustartilleriförsvarschefen beslutar i ärenden av större betydelse och principiell natur. I övriga ärenden beslutar förvaltningsgrenscheferna enligt av kustartilleriförsvarschefen utfärdad arbetsordning. Kustartilleriförsvarschefen skall hålla marinkommandochefen underrättad om förekommande frågor, som det från operativ synpunkt kan vara av betydelse för marinkommandochefen att känna till. Förvaltningen vid kustartilleriförsvaren är av motsvarande omfattning och karaktär som vid marinkommandos förvaltningsorgan, d. v. s. den är bl. a. såväl ledande som utövande. I de fall chefen för kustartilleriförsvar samtidigt är försvarsområdesbefälhavare är han såsom sådan lokal förvaltningsmyndighet med de uppgifter och befogenheter som tillkommer försvarsområdesbefälhavare i armén. Kustartilleriförsvarschefen har att i egenskap av försvarsområdesbefälhavare

97 följa de direktiv och anvisningar som utfärdas av militärbefälhavaren och förvaltningsorganen att ifråga om försvarsområdesförbandens förvaltning följa för armén gällande bestämmelser. c)

Flygvapnet

Regional förvaltningsmyndighet är eskaderchef. Dennes ledning av förvaltningsverksamheten inskränker sig emellertid till direktiv och anvisningar rörande krigsförberedelsearbetet och till att ifråga om intendenturförvaltning fördela anslag för expenser m. m. Övrig förvaltningsverksamhet vid lokala myndigheter — flottiljer — leds så gott som helt direkt av centrala myndigheter. 6. Ledning i regional instans av fortifikations- och byggnadsförvaltning

Vad i inledningen till avsnitt 5. anförts om förvaltningsverksamhetens natur m. m. äger giltighet även i fråga om fortifikations- och byggnadsförvaltningen. Direkt under den centrala fortifikationsförvaltningen lyder dels militärbefälhavarna såsom regionala myndigheter, dels kustartilleriförsvaren (utom Gotlands kustartilleriförsvar), marinkommandona Ost och Syd samt Göteborgs örlogsvarv. Under militärbefälhavarna lyder lokalmyndigheter ur armén (förband, skolor och försvarsområden) och ur flygvapnet (förband och skolor), de sistnämnda dock ej i alla avseenden. Militärbefälhavarnas uppgifter är ej endast reglerande i förhållande till lokalmyndigheterna (fastställande av utgiftsstater, prövning av framställningar om underhållsmedel) utan i stor omfattning också av verkställande art, i det att ledandet av underhålls-, iståndsättnings- och nybyggnadsarbeten så gott som helt ankommer på dem. Viss byggnads- och underhållsverksamhet, främst inom Stockholmsområdet, leds dock direkt av den centrala förvaltningen. För militärbefälhavarnas verksamhet inom förevarande område finnes i varje militärbefälsstab inrättad en särskild sektion VIII under chefskap av en regementsofficer vid fortifikationskåren. Sektionen består av en befästningsavdelning, vars chef är sektionschefen, och en byggnadsavdelning under en civil byggnadsdirektör samt gemensam expedition. Avvikelser från denna organisation förekommer vid IV., VI. och VII. militärbefälsstaberna. Till befästningsavdelningen hör bl. a. ärenden rörande fortifikatorisk rustningsplanläggning, annan planläggning av befästningar och deras underhåll samt fortifikatorisk kontroll vid utförande av nybyggnader och underhåll. Vid byggnadsavdelningen sker — därest frågorna ej handlägges centralt — projektering av nybyggnad m. m. som redovisas å kasernbyggnaders delfond av försvarets fastighetsfond, entreprenering samt utförande av nybyggnads- och underhållsarbeten, oavsett till vilken delfond objekten ifråga hänföres. Sektionschefen handlägger frågor rörande militära behovsutred7—318470

98 ningar och graderingar samt avvägningar mellan militära och tekniskt-ekonomiska synpunkter, ävensom frågor angående mark och domäner. Han äger ge byggnadsdirektören vissa direktiv. Denne har, med vissa modifikationer, ställning som förvaltningsgrenschef. Fortifikationssektionerna har en i förhållande till hela militärbefälsstaberna mycket betydande personalstyrka, huvudsakligen bestående av civila tjänstemän. I april 1963 uppgick sålunda sektionens personal vid I., IV och VI. militärbefälsstaberna til 68, 75 respektive 116 personer. De marina myndigheter, som enligt vad inledningsvis nämnts lyder direkt under den centrala fortifikationsförvaltningen, har, förutom att de är lokala förvaltningsmyndigheter, i stort sett samma uppgifter med avseende å nybyggnader m. m. som för de två övriga försvarsgrenarna ankommer på militärbefälhavare. Under vederbörande chef leds här ifrågavarande verksamhet, vid berörda kustartilleriförsvar av regementsofficerare ur fortifikationskåren samt vid örlogsvarven av civila byggnadstekniker. Det må slutligen framhållas, att, såvitt avser nyanläggningar och större iståndsättningsarbeten, frågor rörande behovsprövning, angelägenhetsgrad m. m. ävensom själva projekteringsarbetet f. n. är föremål för en förhållandevis stark centralisering. Denna har sin grund i bl. a. den strängt reglerade administrativa proceduren i större byggnadsärenden, det s. k. tvåstegsförfärandet, omöjligheten att inom ramen för tillgängliga medel tillgodose alla i och för sig berättigade behov samt icke minst den på befästningssidan starkt ökade kompliciteten i tekniskt avseende.

F. Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i fred Civila chefer (ledningsorgan) inom totalförsvaret i regional instans är civilbefälhavare och länsstyrelser samt chefer ur kommunikationsverk m. fl. statliga och icke-statliga organisationer. 1. Civilbefälhavare och länsstyrelser

Civilbefälhavare lyder direkt under Kungl. Maj :t. Uppgifterna i fred framgår av civilbefälhavarinstruktionen och anges där sålunda: 2 §. Givilbefälhavare skall under fred hålla sig underrättad om den försvarsberedskapsplanläggning, som sker inom hans område, och samla material härom. I görligaste mån skall han även verka för att civila försvarsåtgärder i erforderlig omfattning planläggas och att denna planläggning samordnas de olika myndigheterna emellan. I sådant syfte bör civilbefälhavare jämväl samråda med vederbörande centrala myndigheter och äger han genom framställningar hos dessa och andra myndigheter påkalla de undersökningar eller planläggningsarbeten, som han anser erforderliga.

99 Civilbefälhavarna har alltsedan instruktionens tillkomst haft till förfogande vardera en föredragande (byrådirektör) och sedan hösten 1961 därutöver vardera en förste byråsekreterare. I de olika civilområdena ingår län enligt följande: Civilområde I II III IV V

Antal län 6 (F, G, H, K, L, M) 3 (X, Y, Z) 4 (N, 0 , P, R) 5 1 (AB, C, D, E, U) 3 (S, T, W)

1 Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län har räknats som en länsstyrelse (se nedan).

Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län ingår icke i något civilområde. Civilbefälhavarnas uppgifter i fred är omfattande i förhållande till deras personella resurser. Volymen av arbetsuppgifter inom de olika civilområdena, som varierar med områdenas storlek och i dem ingående antal län, är störst inom I. och IV. civilområdena och minst inom II. och V. civilområdena. Som framgått av citatet ovan är civilbefälhavarnas instruktion för verksamheten i fred mycket allmänt hållen. Utredningen finner det därför erforderligt att relativt detaljerat redogöra för den verksamhet som enligt nu tilllämpad praxis bedrives av civilbefälhavarna. De viktigaste och mest omfattande arbetsuppgifterna för civilbefälhavarna och deras kanslier är följande. a) Uppgörande av krigsplanläggningsverk för civilområdet inom olika verksamhetsområden. b) Ledning tillsammans med samverkande militärbefälhavare av stabstjänstövningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser. c) Planläggning för det egna kansliets krigsorganisation samt för övergång från freds- till krigsorganisation. Dessutom deltager civilbefälhavare med kanslipersonal i regionala överläggningar och konferenser av olika slag samt anlitas som remissmyndighet. Arbetet med krigsplanläggningsverket innefattar bl. a. insamling och granskning av den civila försvarsplanläggning som inom civilområdet utföres av länsstyrelser och andra civila myndigheter. Olika myndigheters planer jämföres sinsemellan i samordnande syfte. Vid behov göres påpekanden till vederbörlig myndighet. För olika verksamhetsgrenar, t. ex. civilförsvar, hälso- och sjukvård, polis- och säkerhetstjänst m. fl., sammanställes uppgifterna från de olika länen inom civilområdet till gemensamma överskådliga sammanställningar för hela civilområdet. Inom vissa områden tar civilbefälhavarna initiativ till gemensam, samordnad planläggning för olika myndigheter inom civilområdet. Exempel på

100 sådana verksamhetsområden är radiakskydd, underrättelsetjänst, undanförsel och vissa delar av sjukvårdsplanläggningen. Stabstjänstövningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser äger r u m i samband med försvarsområdesstabernas krigsförbandsvis bedrivna repetitionsövningar, vilket innebär att varje försvarsområdesstab och länsstyrelse f. n. genomför en stabstjänstövning vart sjätte år. Detta innebär att civilbefälhavarna under en sexårsperiod leder sammanlagt cirka 20 sådana övningar, nämligen GB I. civo 6 CB IV. civo 5 CB III. civo 4 samt CB II. och V. civo vardera 3. En gång vart sjätte år deltar varje civilbefälhavare med krigsorganiserat kansli som övad myndighet i en stabstjänstövning tillsammans med bl. a. samverkande militärbefälhavare. Planläggningsarbetet för varje stabstjänstövning påbörjas inemot ett år före övningens början och kräver stora arbetsinsatser. Planläggning för det egna kansliets krigsorganisation samt för övergång från freds- till krigsorganisation innefattar bl. a. åtgärder för att hålla krigsplaceringsplanen ständigt aktuell samt verksamhet för att hålla kansliets kvalificerade befattningshavare kontinuerligt informerade om planläggningen inom deras verksamhetsområden. I denna uppgift ingår också förberedelser för kansliets gruppering och förläggning m. m. i krig. Som det civila försvarets huvudman i högre regional instans engageras civilbefälhavare med kanslipersonal i flertalet regionala överläggningar och konferenser av totalförsvarskaraktär. Civilbefälhavarna har även blivit en betydelsefull remissinstans i frågor rörande det civila försvaret och anlitas som sådan icke minst av Kungl. Maj :t. Länsstyrelserna lyder direkt under Kungl. Maj :t. De har dock att vid utövningen av civilförsvarets ledning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som civilförsvarsstyrelsen meddelar. Ett flertal andra centrala myndigheter har rätt att lämna länsstyrelserna anvisningar. Allmänt stadgas i länsstyrelseinstruktionen (SFS 1 9 6 2 : 5 ) : »Verksamheten i fred skall så bedrivas att jämväl de krav, som totalförsvaret i krig uppställer, i största möjliga utsträckning kunna tillgodoses.» Med hänsyn till länsstyrelsernas omfattande uppgifter i krig, angivna i tidigare nämnd krigsinstruktion, blir planläggningsuppgifterna i fred mycket omfattande. Sålunda kan nämnas att länsstyrelserna har att planlägga för bl. a. funktionerna civilförsvar, socialvård, hälso- och sjukvård samt veterinärvård, polisiär verksamhet, trafik, försörjning med olika förnödenheter samt psykologiskt försvar.

101 Länsstyrelserna har jämväl att följa och lämna anvisningar för den försvarsplanläggning, som äger r u m vid länsarbetsnämnder och vägförvaltningar. Huvuddelen av försvarsplanläggningen genomföres inom civilförsvars sektionen. De ärenden som icke är civilförsvarsärenden föreberedes inom en allmän beredskapsdetalj. Ansvaret för verksamheten åvilar dock under landssekreteraren de för krigsorganisationen utsedda sektionscheferna. Organisationen är i huvudsak följande. Landssekreteraren arb

Civilförsvarsdirektör (1)

1 Civilförsvarssektion (2—5) Allmän beredskapsdetalj (2—5) Summa 5—11 kvalificerade befattningshavare.

Civilförsvarsdirektörens ansvar för ärenden, som handlägges inom den allmänna beredskapsdetaljen, begränsas till att i huvudsak avse direkt arbetsledning för kanslipersonalen. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län — som har en gemensam krigsorganisation — har i fred en gemensam civilförsvarssektion och en gemensam allmän beredskapssektion. Sektionernas verksamhet samordnas av en särskild, utanför sektionerna stående högre befattningshavare. Under länsstyrelserna lyder i fråga om försvarsverksamhet — helt eller delvis — bl. a. civilförsvarschefer, polischefer, krigstjänsteläkare, vägtrafikombud samt kommunerna. Dessa chefer (myndigheter) ägnar dock i regel endast mycket liten del av sin tid åt försvarsverksamhet. 2. Kommunikationsverkens m. fl. statliga och icke-statliga organisationers regionala ledningsorgan

I följande tabell redovisas huvuddelen av de chefer ur kommunikationsverken m. fl. statliga och icke-statliga organisationer, som vid sidan av civilbefälhavare och länsstyrelser har uppgifter i fred inom totalförsvarets civila sektor. De olika verkens m. fl. regionala indelning i fred är redovisad i betänkandet, i vilket göres en jämförelse med indelningen i krig. För de chefer som återfinnes i verkens krigsorganisationer har huvuduppgifterna under krig redovisats under B. ovan. Uppgifterna i fred är att förbereda dels verksamheten under krig, dels organisationens övergång från freds- till krigsorganisation.

102 Ledning i Kommunikationsverk m. fl. högre regional instans Distriktschefer Distriktschefer Chefer för radiosektioner Järnvägsbefälhavare Väg- och vattenbyggnadsTullverket Centrala Driftledningen

lägre regional instans Distriktschef Sektionschefer Distriktschefer Vägdirektörer

Kustdistriktschefer Lotsdirektörer Elblockchefer 2 Zonchefer Programområdeschefer

Elblockchefer 2 Länsarbetsdirektörer Länsdrivmedelsledare Programombud

1 Televerket, statens järnvägar och sjöfartsverket har ytterligare ett antal chefer som är att hänföra till lägre regional instans. Samverkan med övriga myndigheter inom totalförsvaret ombesörjes dock främst av här nämnda. 2 Med hänsyn till elblockområdenas storlek och därav betingade samverkansnivå hänföres elblockchef till endera högre eller lägre regional instans.

Vägdirektör och länsarbetsdirektör genomför sin planläggning i nära samverkan med vederbörlig länsstyrelse. Särskilda försvarsavdelningar — som inom vissa centrala myndigheter — finnes inom statens järnvägar, där ett mindre stabsorgan under ledning av en militärassistent står till järnvägsbefälhavarens förfogande, samt inom kraftindustrin, där elblockcheferna disponerar särskilda försvarskontor. Inom televerkets driftsavdelning är under uppbyggnad försvarsavdelningar, avsedda att ställas under distriktschefernas direkta ledning.

G. Samordning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete Samordning av operativt krigsförberedelsearbete åstadkommes dels genom samordning inom totalförsvarets högsta och centrala instanser av uppgiftsställande samt tilldelning av resurser m. m. till regionala ledningsorgan, dels genom samverkan i regional instans mellan sidoordnade chefer och myndigheter. Sistnämnda samverkan äger huvudsakligen r u m som rutinmässigt samarbete mellan sidoordnade ledningsorgan men även — inom vissa arbetsområden — i särskilda mer eller mindre permanenta samarbetsorgan. Som exempel på sådana kan nämnas regionala sambandsberedningar och regionala fältarbetsledningar. I sådna samarbetsorgan ingår representanter för både militära och civila myndigheter. Bestämmelser för samverkan i regional instans återfinnes i vissa av Kungl. Maj :t utfärdade instruktioner för regionala ledningsorgan samt för krigsmaktens regionala chefer i tidigare nämnda av överbefälhavaren fastställda »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans (BefälsB)».

103 1. Samordning inom krigsmakten

Samordning inom krigsmakten av operativt krigsförberedelsearbete åstadkommes i första hand dels genom överbefälhavarens försorg, dels genom samverkan mellan militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef. I vad gäller samarbetet mellan sistnämnda chefer har militärbefälhavare ålagts samordningsuppgifter i huvudsak motsvarande dem som ankommer på honom i krig. Militärbefälhavare skall sålunda i regional instans samordna operativt krigsförberedelsearbete i fråga om bl. a. sambandstjänst, fältarbeten, komunikationstjänst samt vissa grenar av underhållstjänsten. Militärbefälhavare, marinkommandochef kar enligt nedanstående tablå.

och flygeskaderchef

samver-

Militärbefälhavare

Marinkommandochef

Flygeskaderchef

MB VI. milo (Boden) MB II. milo (Östersund) MB IV. milo (Strängnäs) MB VII. milo (Visby) MB V. milo (Karlstad) MB V. milo (Karlstad) . . . MB III. milo (Skövde) MB I. milo (Kristianstad)

C MKN (Härnösand)

C E 4 (Luleå)

»

»

»

C M K O (Stockholm)

»

C E 3 (Barkarby)

» »

»

» »

C MKV (Göteborg)

»

»

C M K S (Karlskrona)

C E 2 (Ängelholm)

»

»

Överbefälhavaren har därutöver beordrat viss ytterligare samverkan. Chefen för attackeskadern (eskaderledningen i Göteborg) samverkar mer eller mindre med samtliga regionala chefer. Samverkan mellan de regionala cheferna avser icke enbart operativt krigsförberedelsearbete utan även förbandsproduktion, inom den senare huvudfunktionen främst i fråga om mobiliseringsförberedelser och större tilllämpningsövningar. Här har redovisats endast den samverkan som äger rum mellan chefer ur olika försvarsgrenar; därtill kommer givetvis den samverkan som äger rum mellan chefer ur samma försvarsgren, t. ex. mellan eskaderchefer i angränsande eskaderområden. I lägre regional instans är samverkansformerna delvis annorlunda än i krig, emedan vissa krigsstaber icke är organiserade under fred. Andra som finnes även i fred, t. ex. flertalet försvarsområdesstaber, saknar ofta vissa specialister som är nödvändiga för ett allsidigt operativt krigsförberedelsearbete. Som exempel härpå kan nämnas att signal- och ingenjörofficerare med få undantag icke ingår i försvarsområdesstaberna. Samverkan i fråga om operativt krigsförberedelsearbete bedrives därför efter följande principer. (1) Viss samverkan, som i och för sig bort ankomma på chefer i lägre regional instans, förmedlas genom chefer i högre regional instans.

104 (2) Chefer för och ledande befattningshavare inom staber, som normalt endast är organiserade i krig, beredes så långt det med hänsyn till andra uppgifter är möjligt tillfälle att tjänstgöra i sina krigsbefattningar. Därvid överses — ändras och kompletteras •— för respektive staber gällande krigsplanläggning, vilket bl. a. sker i samverkan med sidoordnade, i fred organiserade regionala staber. Som exempel kan nämnas att chefer för i fred icke organiserade marina bevakningsområden om möjligt varje år beredes tillfälle till några dagars tjänstgöring vid samverkande försvarsområdesstaber. (3) Samverkan i fred för vissa krigsstabers räkning ombesörjes av chefer som är mobiliseringsmyndigheter för vederbörlig stab eller av andra skäl är lämpliga härför. Så samverkar t. ex. försvarsområdesbefälhavare i fråga om förberedelser för flygbasförsvar m. m. i regel med flottilj chefer ur flygvapnet. 2. Samordning inom den civila sektorn av totalförsvaret

Samordning inom den civila sektorn av förberedelserna för verksamhet i krig åstadkommes främst dels genom samordning inom totalförsvarets högsta och centrala instans, dels genom samverkan mellan regionala myndigheter. Samordning i de högsta och centrala instanserna är mera komplicerad än inom den militära sektorn på grund av avsaknaden av någon »civil försvarsstab». Bättre möjligheter än tidigare har dock tillskapats från år 1962 genom tillkomsten av en samordningsavdelning i Kungl. Maj :ts kansli och totalförsvarets chefsnämnd, i vilken ingår överbefälhavaren och chefer för vissa civila verk med betydelsefulla uppgifter inom totalförsvaret. I regional instans samordnas verksamheten genom samverkan mellan sidoordnade myndigheter. Särskilt samordningsansvar tillkommer härvid civilbefälhavare och länsstyrelser. Verksamheten kompliceras på grund av att bl. a. kommunikationsverken har regionala indelningar som i regel icke sammanfaller vare sig inbördes eller med indelningen i civilområden och län. Civilbefälhavare har till uppgift att verka för samordning icke enbart i högre regional instans utan även mellan länsstyrelserna i de län som ingår i civilområdet. 3. Samordning mellan krigsmakten och det civila försvaret

Principerna för samverkan mellan krigsmaktens och det civila försvarets regionala chefer i krig har redovisats i avsnitt C. ovan. De är i huvudsak desamma i fred. Skillnader mellan krigs- och fredsorganisationerna har dock medfört vissa skillnader även i fråga om samverkan. Civilbefälhavarna har i fred endast små personella resurser till sitt förfogande och kan därför icke helt svara upp mot militärbefälhavarnas samlade behov av samverkan. I lägre regional instans är förhållandet det motsatta; här är i regel försvarsområdesstaberna icke personellt nog starka att svara för krigsmaktens behov av samverkan med det civila försvaret. Detta

105 har medfört att militärbefälhavare i vissa frågor måste samverka med både civilbefälhavare och länsstyrelser. Samordning av verksamheten åstadkommes genom gemensamt krigsplanläggningsarbete, som förberedes genom gemensamma studier, konferenser, krigsspel och övningar. Som exempel på de senare kan nämnas stabstjänstövningar för territoriella staber och med dessa närmast samverkande civila myndigheter. Sådana övningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser leds vanligen gemensamt av militär- och civilbefälhavare. I dessa övningar brukar deltaga även i fred normalt icke organiserade militära och civila ledningsorgan. I övningarna deltagande staber och myndigheter övar så långt möjligt i krigsorganisation. Samverkande militära och civila chefer har i flertalet fall icke gemensamma förläggningsorter (motsvarande), vilket i fråga om militär- och civilbefälhavare framgår av följande tabell, avseende läget 1/7 1963: MB I Kristianstad MB II Östersund MB III Skövde MB IV Strängnäs MB V Karlstad

CB I CB II CB III CB IV CB V

Malmö Östersund Göteborg Stockholm Falun

Härtill må dock fogas en erinran om att det inom ett civilområde icke finnes någon fast »förläggningsort» för civilbefälhavare och civilbefälhavarkansli, eftersom uppdraget att vara civilbefälhavare kan ges vilken som helst av civilområdets landshövdingar. För att underlätta samverkan mellan krigsmakten och det civila försvaret finnes militärassistenter, i högre regional instans hos järnvägsbefälhavarna inom statens järnvägar, i lägre regional instans vid samtliga länsstyrelser.

KAPITEL VII Granskning av nuvarande regionala ledningsorganisation m o t bakgrunden av tidigare redovisade krav

A. Krigsmaktens regionala ledning I sin efter hemställan av utredningen överlämnade skrivelse med synpunkter på alternativa former för krigsmaktens regionala ledning har överbefälhavaren gjort en omfattande granskning av nuvarande ordning och därvid konstaterat, att denna i många hänseenden är en lämplig och rationell organisation men att den likväl har vissa bestämda nackdelar. Sammanfattningsvis anför överbefälhavaren följande. Den samlade erfarenheten i vår nuvarande regionala ledningsorganisation utgör en väsentlig tillgång inom krigsmakten. De regionala ledningsorganen representerar fackmässig sakkunskap och kunskap om territoriella förhållanden inklusive samordning av militära och civila resurser. Där har med nuvarande indelning som bakgrund samlats bl. a. kännedom om militärgeografiska förhållanden m. m. av betydelse för verksamheten inom vederbörligt operationsområde, planer och studier för verksamheten i olika krigsfall, planer för mobiliseringsverksamheten, rutin vid ledning av vederbörlig operativ och förbandsproducerande verksamhet samt personalkännedom i fråga om sidoordnade och underlydande chefer. Avsevärda investeringar har gjorts för byggnad av stabslokaler i fred samt uppehållsplatser och signalförbindelser för krig. De främsta fördelarna med nuvarande organisation syns vara a) freds- och krigsorganisationen är i väsentliga hänseenden överensstämmande, b) organisationen medger goda möjligheter till fackmässig operativ ledning och goda betingelser för stridsledning (taktisk ledning); operations- och ansvarsområden är anpassade till markoperativa (territoriella) samt sjö- och luftoperativa krav; i flertalet viktiga riktningar ansluter gränserna till varandra, c) militärterritoriell och civiladministrativ indelning överensstämmer med få undantag; åtgärder har i krigsorganisationen vidtagits för att eliminera svagheterna i de fall indelningarna ej överensstämmer, d) verksamheten i regional instans kan — ehuru icke helt tillfredsställande — samordnas och ledas även om sambandet med högkvarteret ej kan upprätthållas, e) de regionala cheferna har ansvar för mobiliseringsverksamheten, f) organisationen är i personellt hänseende ekonomisk och liten i förhållande till motsvarande organisationer i utlandet, beroende på kombinationen av led-

107 ningsorganisation för markoperativ och territoriell verksamhet samt den valda kombinationen av förbandsproducerande och operativ ledning. De allvarligaste nackdelarna i nuvarande organisation syns v a r a : a) Organisationen säkerställer icke helt allmänoperativ ledning av en deloperation vare sig då högkvarterets ledning kan göra sig gällande eller då sambandet mellan högkvarteret och den regionala ledningen är brutet. I det förra fallet skall den allmänoperativa ledningen i regional instans kompletteras genom samverkan mellan sidoordnade chefer, vilka ofta icke har överensstämmande operations- och ansvarsområden, icke har gemensam uppehållsplats

I det senare fallet — då högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande — försvåras den allmänoperativa ledningen av att militärbefälhavarnas beslut enligt BefälsB mom. 21 kan vålla oklarheter eftersom operations- och ansvarsområden som regel geografiskt endast motsvarar delar av de samverkande sjö- och luftoperativa chefernas. b) c) Samverkan med civila myndigheter försvåras i viss utsträckning genom den olikartade indelningen på militär sida. I s a m b a n d m e d a t t ö v e r b e f ä l h a v a r e n tillställde u t r e d n i n g e n n y s s n ä m n d a s k r i v e l s e gav h a n f ö l j a n d e k a r a k t e r i s t i k av n u v a r a n d e r e g i o n a l a l e d n i n g . Nuvarande regionala ledningsorganisation medger inom lämpligt avpassade områden goda möjligheter till fackmässig operativ ledning av de mark-, sjö- resp. luftoperativa verksamhetsgrenarna. Ansvaret för och ledning av den samordnande verksamheten är på ett ändamålsenligt sätt anknuten till den markoperativa regionala ledningsorganisationen. Genom att de regionala cheferna är ansvariga för mobilisering, insatsberedskap och utbildning av staber och förband för direkta krigsuppgifter, h a r en lämplig sammanknytning mellan operativ verksamhet och förbandsproduktion genomförts i regional instans. Den nuvarande ledningsorganisationen är sålunda i första h a n d uppbyggd för att tillgodose ledningskraven inom varje verksamhetsgren för sig. Mellan de olika verksamhetsgrenarna erforderlig samordning i regional instans måste, i den utsträckning överbefälhavaren icke kan genomföra detta, tillgodoses genom samverkan mellan chefer inom sammanfallande eller angränsande områden. Lägen kan på grund av förbindelseavbrott och tempo i ett nutida krig uppstå d å detta ledningssystem icke tillgodoser ett snabbt och effektivt utnyttjande av våra samlade resurser i enlighet med lägets krav. Med oförändrad ledningsorganisation blir risken härför ännu större i framtiden då ett större antal vapen måste kunna utnyttjas inom skilda operativa verksamhetsområden oberoende av organisatorisk hemvist. Av denna anledning och mot bakgrund av gjorda erfarenheter u n d e r de senaste åren har jag funnit det vara angeläget att söka skapa en för all slags operativ verksamhet enhetlig regional ledning i såväl fred som krig. Strävan bör vara att genomföra detta utan att betingelserna för den fackmässiga verksamheten — däri inbegripet jämväl förbandsproduktionen — väsentligt ändras. ö v e r b e f ä l h a v a r e n s u p p f a t t n i n g a t t n u v a r a n d e o r d n i n g h a r m å n g a förd e l a r delas av u t r e d n i n g e n . Med k n a p p a p e r s o n e l l a r e s u r s e r h a r m a n u t f o r -

108 mat en ledningsorganisation som, om man ser varje operativ verksamhetsgren och därmed sammanhängande förbandsproduktion för sig, får anses vara rationell. Utredningen är emellertid också ense med överbefälhavaren därom, att ledningsorganisationen icke är ägnad att i alla lägen säkerställa ett snabbt och effektivt utnyttjande av våra samlade resurser i enlighet med situationens krav. En bedömning av det framtida krigets karaktär, sådan denna skisserats i kapitel IV och V, ger vid handen att lägen, då organisationen sålunda kan befaras icke svara mot kraven, ingalunda bör betraktas som undantagsfall. Den angivna svagheten i ledningsorganisationen blir än mera påtaglig i den mån riskerna för angrepp i form av strategisk kupp ökar. Det kan därför befaras, att vår ledningsorganisation, när den första gången verkligen sättes på prov, icke på ett tillfredsställande sätt kan lösa uppgiften att bringa totalförsvarets alla resurser till största möjliga sammanlagda försvarseffekt. Detta skulle innebära, att de betydande kostnader som vi lagt ned på totalförsvaret och de stora uppoffringar i övrigt, som gjorts för detta, förlorade i värde på grund av brister i ledningsorganisationen. Så får icke ske. Utredningen anser, i likhet med överbefälhavaren, att avsaknaden av enhetlig regional ledning innebär en så betydande svaghet att den icke längre bör accepteras. Det finnes ingen anledning att här gå närmare in på fördelarna i nuvarande organisation; de har i sammanfattning redovisats i det första av överbefälhavarens ovan återgivna uttalanden. Utredningen vill endast framhålla, att det är väsentligt, att dessa fördelar bevaras även i en framtida ledningsorganisation. Däremot finner utredningen erforderligt att närmare utveckla sin syn på de nackdelar i nuvarande organisation som det gäller att eliminera.

1. Högre regional instans

a) Ledningsorganisation

i krig

Utredningen har i kapitel V framhållit att en deloperation, avseende försvar mot gräns- eller kustinvasion, under överbefälhavaren bör ledas av en chef med en för uppgiften anpassad stab till sitt förfogande. Så är f. n. icke fallet. Inom huvuddelen av landet kommer en sådan deloperation att under överbefälhavaren ledas av fyra sidoordnade chefer, nämligen en militärbefälhavare, en marinkommandochef och två flygeskaderchefer. Nuvarande ordning bygger på — med undantag för vissa stödfunktioner — att samordning i regional instans skall åstadkommas dels genom överbefälhavaren, dels genom samverkan mellan sidoordnade regionala chefer. Detta gäller även i lägen som karakteriseras av snabb händelseutveckling, överraskningar och omfattande skadegörelse. Svårigheterna för överbefäl-

109 havaren att i sådana lägen samtidigt dels leda vår samlade försvarsoperation, dels snabbt och på ett ändamålsenligt sätt samordna mark-, sjö- och lnftoperativ verksamhet i ett antal deloperationer är uppenbara. Därtill kommer riskerna för avbrott på de signalförbindelser, genom vilka överbefälhavaren skall hålla samband med chefer på kanske 50 till 100 mils avstånd från högkvarterets uppehållsplats. Sådana avbrott kan sätta överbefälhavaren ur spel, i varje fall för en kortare tid. För samordningen genom samverkan i regional instans är det olägligt, att underrättelser och bedömanden rörande angriparens och våra egna m ö j ligheter växer fram inom olika staber och samordnas först i ett relativt sent skede — såvida staberna icke i praktiken arbetar som en gemensam stab. Det finns ingen garanti för att samverkande chefer kommer till samma uppfattning i alla frågor; i betydelsefulla skeden torde tiden i regel icke medge långvariga diskussioner. Överbefälhavaren har genom »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans (BefälsB)» sökt minska olägenheterna av nuvarande efter operativa verksamhetsgrenar organiserade regionala ledning. Sålunda har t. ex. militärbefälhavare ålagts uppgiften att leda samordningen av vissa gemensamma stödfunktioner. Härmed har många problem förenklats, men då samordningsuppgiften är kombinerad med befäl och ansvar för endast en av de operativa verksamhetsgrenar som påverkas av åtgärderna, ställes militärbefälhavare i alla bristsituationer inför svåra awägningsproblem. Han tvingas i realiteten att utöva partiell allmänoperativ ledning utan att ha allt det underlag som erfordras för att k u n n a göra ett allmänoperativt bedömande. Nyssnämnda »BefälsB» stadgar även, att om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande, militärbefälhavare äger att efter samråd med marinkommando- och flygeskaderchef besluta rörande försvarets förande. Därvid skall för stridskrafternas användning gälla för den operativa verksamheten i stort utfärdade order. Denna bestämmelse måste ses som en reservbestämmelse för en situation, då ledningsorganisationen icke kan verka på det sätt för vilket den har utformats. En bestämmelse av detta slag torde vara oundgängligen nödvändig i nuvarande ledningsorganisation, men dess tillämpning medför under alla förhållanden en viss tungroddhet och omgång i beslutfattningen. Värdet av bestämmelsen minskas också av att marinkommando- och flygeskaderchefer i flertalet fall samverkar med mer än en militärbefälhavare. Härigenom kan det uppstå oklarhet om vilka delar av samverkande sjö- och luftoperativa chefers resurser som militärbefälhavarens beslutanderätt gäller. Två militärbefälhavare kan också fatta motstridiga beslut och ställa t. ex. en flygeskaderchef i den situationen, att han måste välja vilket beslut han skall följa.

110 b) Ledningsorganisation i fred Sidoordnade regionala chefer, som liar att lösa krigsuppgifter i samverkan, måste givetvis i fred samarbeta i fråga om operativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande förbandsproduktion, såsom mobiliseringsarbete och övningar av operativ karaktär. Sådan samverkan är även anbefalld bl. a. i »BefälsB» och i överbefälhavarens grundläggande operativa order. I den senare har samverkande regionala chefer beordrats att till överbefälhavaren insända gemensamma bedömanden i stort rörande dels en angripares möjligheter, dels riktlinjer för verksamheten under olika skeden. Samverkan i fred behöver icke äga rum under tillnärmelsevis samma tidspress som i krig. Tidsbrist kan dock uppkomma även i det fredstida arbetet och försvåra samverkan, eftersom tillgången i regional instans på kvalificerad ledningspersonal är knapp i förhållande till de uppgifter som ankommer på de regionala cheferna. I de fall, då samverkande regionala staber är förlagda till skilda orter och personliga sammanträffanden således icke kan ske annat än efter resor, kan t. ex. bristande tid medföra att beslut fattas och åtgärder vidtas utan att samverkan ägt rum i tillräcklig omfattning. Det får därför anses vara en bestämd olägenhet, att staber som måste samverka i fråga om operativt krigsförberedelsearbete har sina förläggningsorter långt ifrån varandra. Organisationen säkerställer icke att disponibla resurser utnyttjas så, att den samlade effekten av försvarsförberedelserna blir den största möjliga. Det torde även vara oundvikligt att dubbelarbete äger rum i icke oväsentlig utsträckning; verksamheten försvåras — liksom i krig — av att flertalet marin- och flygeskaderchefer har att samverka med tre eller flera sidoordnade regionala chefer, chefen för attackeskadern icke medräknad. Utredningen har funnit att samverkan mellan sidoordnade regionala chefer i de flesta fall fungerar tillfredsställande men har också sett exempel på att så icke alltid är fallet. Samarbete inom en organisation bygger alltid i mer eller mindre hög grad på samarbetsvilja och samarbetsförmåga hos befattningshavare inom densamma; en organisation som tvingar samman befattningshavare som måste samarbeta leder dock i regel till bättre resultat än en organisation som placerar samarbetande chefer och stabsmedlemmar långt ifrån varandra. En stabsofficer i en högre befattning måste givetvis i första hand vara skicklig inom sitt eget verksamhetsområde. Han måste emellertid även vara väl insatt i de andra försvarsgrenarnas problem och känna deras möjligheter i olika lägen. Först då kan han på ett riktigt sätt planlägga för och i krig leda verksamheten inom sitt eget område samt på ett effektivt sätt deltaga i beredningen av ärenden som är av en för krigsmakten gemensam natur. Detta gäller i regional instans i första hand officerare i högre regionala sta-

Ill ber. Utredningen anser icke att nuvarande fredsorganisation i tillräcklig grad möjliggör för stabsofficerare att tillägna sig detta allmänna kunnande. Nuvarande organisation säkerställer icke heller den samordning av den förbandsproducerande verksamheten, som behöver ske försvarsgrenarna emellan. I vad gäller mobilisering har militärbefälhavare beordrats att efter samråd med marinkommando- och flygeskaderchef utfärda erforderliga samordnande bestämmelser. Härmed har möjligheter tillskapats att samordna verksamheten inom denna väsentliga funktion. Det bör emellertid beaktas, att det alltid är svårare att samordna än att leda och inrikta. I fråga om vissa andra väsentliga delar av den förbandsproducerande verksamheten finnes inga särskilda bestämmelser för samordning i regional instans. Utredningen tänker här närmast på organisation av krigsförband. Beslut härom fattas i central instans, och i vad gäller antal m. m. av väsentliga förband har regionala chefer endast ett begränsat inflytande. I fråga om många slags förband av stödkaraktär bestämmes emellertid antalet efter behovsberäkningar i regional instans, och det förekommer att även detaljorganisationen göres i samma instans (flottans basförband). Denna betydelsefulla verksamhet äger i allt väsentligt rum försvarsgrensvis enligt nedanstående schematiska skiss. ÖB

CA

CM

CFV

MB

CMK

CE

Underställda chefer

Underställda chefer

Underställda chefer

Med hänsyn till strävan att icke belasta försvarsstaben med detaljarbete bör överbefälhavaren — i vad avser nyssnämnda förband av stödkaraktär — endast ange allmänna riktlinjer för organisation av krigsförband och härigenom säkerställa viss samordning. För att dubbelorganisationer eller i övrigt från den samlade krigsmaktens synpunkt mindre rationella organisationer skall kunna undvikas, erfordras en högre grad av samordning än f. n. i högre regional instans. Utredningen vill i detta sammanhang slutligen framlägga sina synpunkter på gällande ordning för fortifikationsoch byggnadsförvaltningens ledning

112 på regional nivå. Inom denna förvaltningsgren råder redan nu en viss grad av enhetlighet i ledningen. Såsom framgår av kapitel VI lyder nämligen både arméns och — i väsentliga hänseenden — flygvapnets lokala myndigheter inom ett militärområde under militärbefälhavaren. Däremot har de marina myndigheterna i byggnadshänseende icke samordnats med armén och flygvapnet. Förhållandevis starka skäl torde ha legat till grund härför. Bl. a. torde den marina byggnadsverksamhetens tidigare relativt sett stora omfattning samt dess delvis speciella karaktär ha beaktats. I dagens läge framstår det emellertid som en brist, att den enhetliga ledningen icke omfattar även marinens myndigheter. Ansvarsförhållandena för de försvarsområdesbefälhavare, som tillika är kustartilleriförsvarschefer, är härvidlag belysande. En sådan chef är i den förra egenskapen lokalmyndighet under militärbefälhavaren, i den senare regional- och lokalmyndighet under fortifikationsförvaltningen. Vissa befästningsärenden går via militärbefälhavaren medan andra sådana ärenden — hänförliga till samma geografiska område — går direkt till fortifikationsförvaltningen, att handläggas efter samråd med chefen för marinen. Förhållandet medför bl. a. risker för en oenhetlig handläggning av likartade frågor och för att de knappa tillgångarna av tekniskt skolad personal icke utnyttjas så rationellt som borde vara möjligt vid en samordning. Att de marina myndigheterna sålunda ligger utanför den i övrigt enhetliga regionala ledningen synes otillfredsställande även från den synpunkten, att militärbefälhavaren i krig avses skola samordna hela byggnadsverksamheten inom sitt militärområde och ha att fördela materiel och arbetskraft mellan samtliga försvarsgrenar. Här föreligger alltså en bristande överensstämmelse mellan krigs- och fredstida ansvarsförhållanden. När den nuvarande organisationen av fortifikations- och byggnadsförvaltningens regionala ledning efter utredningar och försök ända sedan början av 1940-talet tillkom år 1956, förutsattes av allt att döma en icke obetydlig decentralisering av uppgifter och befogenheter från centralmyndigheten. Det vill emellertid synas som om de då rådande förutsättningarna numera undergått sådana förändringar, att det finns skäl att ompröva ansvarsfördelningen mellan central och regional instans. I flera hänseenden har nämligen utvecklingen lett till en stramare reglering på den centrala nivån och minskad rörelsefrihet för den centrala förvaltningen. Härvidlag må erinras om den av investeringsanslagens rambundenhet föranledda starkt centraliserade prioriteringen vid planering, anslagsäskanden m. m., kraven på skydd mot kärnvapen och nödvändigheten av att differentiera olika anläggningars skyddsnivåer — en differentiering som överbefälhavaren förbehållit sig att avgöra — samt tillkomsten av det s. k. tvåstegsförfarandet, som syftar till att uppnå att förslag till anslagsäskanden för investeringar skall kunna grundas på så långt möjligt realistiska kostnadsberäkningar. Den omständigheten, att militärbefälhavare (vissa marina chefer) formellt står som bygg-

113 herrar även för arbeten som projekterats och entreprenerats i den centrala instansen, synes ha medfört vissa tendenser att regionalt avgöra frågor av förhållandevis stor ekonomisk betydelse. De utvecklingslinjer, som nyss exemplifierats, gör det dock av lätt insedda skäl nödvändigt att fortifikationsförvaltningen kan utöva en stark ledning av den regionalt bedrivna verksamheten, framför allt på nybyggnadssidan. Enligt utredningens uppfattning bör regional chef icke betungas med ansvar för förvaltningsverksamhet av verkställighetsnatur. Denna princip är icke iakttagen i den nuvarande ordningen för regional ledning av befästnings- och byggnadsförvaltningen. I militärbefälsstabernas organisation vållar denna ordning en snedbelastning, som det i och för sig vore önskvärt om man kunde undvika. Slutligen må framhållas att kompetensfördelningen mellan fortifikationsofficer och byggnadsdirektör icke synes vara så klar och entydig, som önskvärt vore, utan att den synes lämna visst utrymme för dubbelarbete och kunna ge upphov till friktioner. 2. Lägre regional instans

Ledningsorganisationen i lägre regional instans är i vissa hänseenden en funktion av organisationen i högre regional instans; med en efter operativa verksamhetsgrenar fackmässigt ordnad ledning i den senare följer en på liknande sätt ordnad ledning i den förra. Med hänsyn till karaktären av olika slag av operativ verksamhet, behov av särskild sakkunskap för stridsledning av olika stridskrafter m. m. kan enhetlig ledning icke utövas längre ned än till en viss ledningsnivå. Utredningen räknar med att denna f. n. är ledningsinstansen närmast under den centrala, d. v. s. högre regional instans. Detta hindrar emellertid icke att ledningen av olika stödfunktioner bör samordnas så långt möjligt även i lägre instanser. Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen icke utfört någon sammanfattande granskning av förhållandena i lägre regional instans. I skrivelsens kapitel IV »Faktorer som bör ligga till grund för regional ledning och indelning» har emellertid redovisats vissa krav även på denna ledningsinstans. Det bör framhållas att överbefälhavaren såväl i samtliga studiealternativ, för vilka redogöres i kapitel VIII, som i sina förslag till organisation under en försöksperiod förutsatt i huvudsak nuvarande ordning i lägre regional instans, med undantag för ledningsorganisationen inom flottan. Här föreslås i sexregionersalternativet sjökommandon i denna ledningsnivå. Även om utredningen i likhet med överbefälhavaren icke övervägt frågan om enhetlig ledning längre ned än i högre regional instans, råder det ett så nära sammanhang mellan högre och lägre regional instans att utredningen funnit angeläget att granska även den sistnämnda. 8—318470

a) Försvarsområdesorganisationen Nuvarande försvarsområdesindelning fastställdes i sina huvuddrag efter förslag av 1941 års försvarsutredning (SOU 1942: 1), som uttalade bl. a. följande: Planläggningen och ledningen av hemortsförsvaret kräver ett omfattande samarbete med de civila myndigheterna. Med hänsyn härtill framstår det som önskvärt, att försvarsområdesindelningen, så långt det ur militär synpunkt är möjligt, överensstämmer med den civiladministrativa indelningen i län och landsfiskalsdistrikt. Vissa ändringar av nu gällande försvarsområdesgränser böra i detta syfte vidtagas och i samband därmed hela systemet av gränser för olika ändamål (luftbevakningsområden, hemvärnskretsar och hemvärnsområden, marindistrikt, luftvärnsredovisningsområden m. m.) underkastas en revision, så att bästa möjliga överensstämmelse åvägabringas. Sedan år 1942 har försvarsområdesindelningen ändrats ett flertal gånger, varvid syftet i regel varit att bringa indelningen till bättre överensstämmelse med länsindelningen. Såväl överbefälhavaren som civilbefälhavarna gemensamt har lämnat utredningen synpunkter på försvarsområdesorganisationen. överbefälhavaren har under rubriken »Faktorer med betydelse för regional ledning och indelning» uttalat bl. a. följande: Motsvarande synpunkter gör sig även gällande i fråga om verksamheten i lägre instanser. Samverkan med länsstyrelserna bör sålunda i princip ske med territoriell chef på samma nivå. För att förenkla samarbetet är det därvid angeläget, att länsgränserna och motsvarande militärterritoriella områden såvitt möjligt bringas att sammanfalla. Militära operativa hänsyn, ävensom faktorer som sammanhänger med utrymningsorternas storlek kan dock göra avvikelser härifrån nödvändiga. Emellertid visar erfarenheterna från senare år, att det blivit av allt större betydelse för samarbetet mellan civila och militära myndigheter att överensstämmelse mellan den civiladministrativa och militärterritoriella indelningen skapas, där detta över huvud taget är möjligt och att den militära indelningen i viss utsträckning är lättare att anpassa efter den civiladministrativa än tvärtom. Det förhållandet, att operativa skäl kan framtvinga ändringar i krig, som icke kan förutses, bör icke påverka principen om överensstämmelse i fred, ty den militära indelningen är också lättare att anpassa efter det operativa läget än den civiladministrativa. Av vad ovan angivits framgår, att samverkan med civila myndigheter i princip bör anknytas till den militärterritoriella ledningsorganisationen. Civilbefälhavarna har i en till utredningen överlämnad P.M. med gemensamma synpunkter framhållit följande i denna fråga: Med hänsyn till länsstyrelsens ställning som exekutiv myndighet med omfattande befogenheter icke minst rörande det totala försvarets civila sektor utgör länet den administrativa enhet, som på civil sida bör utgöra grunden för operativ ledning inom större områden. Civilbefälhavarna anse det därför angeläget, att försvarsområden konsekvent få en gränsdragning, som överensstämmer med länen. Härigenom skulle civilmilitär samverkan i lägre regional instans säkerställas, vil-

115 ket i sin tur inför hotet om ett snabbt krigsutbrott utan längre förvarningstid på längre sikt torde utgöra den säkraste grunden för totalförsvarets samordning. Utredningen har besökt ett flertal regionala militära och civila chefer med erfarenhet av samverkan mellan det militära och det civila försvaret. Samtliga har framhållit att nuvarande försvarsområdesorganisation är i princip riktig och ger goda förutsättningar för ledning i lägre regional instans av territoriell verksamhet. Svagheter i organisationen har dock ansetts vara att i vissa områden, t. ex. i Stockholmsområdet, försvarsområden och län icke sammanfaller samt att några försvarsområden i fredstid har gemensam försvarsområdesbefälhavare och stab med andra försvarsområden. Utredningen har i kapitel V framhållit betydelsen av överensstämmelse mellan militärterritoriell och civiladministrativ indelning. Utredningen anser principerna för nuvarande försvarsområdesorganisation vara lämpliga för ledning i lägre regional instans av territoriell verksamhet. Det är en olägenhet att indelningen i försvarsområden på en del håll alltfort avviker från länsindelningen och att i fred inom vissa områden samarbetet med det civila försvaret försvåras genom att ett antal försvarsområden har gemensam befälhavare och stab med andra försvarsområden. En militärterritoriell indelning i försvarsområden, så långt möjligt i överensstämmelse med länsindelningen, bör enligt utredningens mening vara en av utgångspunkterna för indelning och ledning i högre regional instans. Det förhållandet, att utredningen anser nuvarande försvarsområdesorganisation vara i princip lämplig för ledning av territoriell verksamhet, innebär emellertid icke att utredningen anser att organisationen i alla hänseenden utnyttjas på bästa sätt eller har erforderlig kvalitet. Sålunda skulle det — som överbefälhavaren framhållit för utredningen — av vissa skäl vara önskvärt att vissa försvarsområdesbefälhavare kunde leda all markoperativ verksamhet inom försvarsområdet. Utredningen finner även att försvarsområdesstaberna har en i förhållande till sina uppgifter svag organisation, främst i vad gäller fredsorganisationen. Utredningen återkommer till dessa frågor i kapitel X. b) Den marina

bevakningsorganisationcn

För de marina bevakningschefernas uppgifter har redogjorts i kapitel VI. Som framgår härav är dessa chefers uppgifter främst att under marinkommandochef leda vissa stödfunktioner inom den sjöoperativa verksamheten. Bevakningschef har i regel icke några stridande förband sig underställda. Inom område där fasta kustartilleriförband kan verka har vederbörande chef ur kustartilleriet ansvar för bevakningstjänsten; inom sådant område grupperade MKB-förband är underställda chef ur kustartilleriet. Samtliga kustartilleriförsvarschefer på fastlandet — av vilka cheferna för

116 Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar jämväl är försvarsområdesbefälhavare —- är tillika chefer för marina bevakningsområden. 1 dessa fall har således kustartilleriförsvar och bevakningsområde gemensam chef och gemensamma underrättelse- och underhållsorgan med ett försvarsområde. Utredningen finner att inom här nämnda områden denna ordning är såväl effektiv som personalbesparande. Även inom andra områden är den underrättelseverksamhet som den marina bevakningsorganisationen bedriver en av förutsättningarna för en effektiv ledning av territoriell verksamhet. Det kan därför — ur denna synvinkel — vara en olägenhet att inom flertalet områden icke förekommer en lika långtgående samordning mellan försvarsområdes- och bevakningsorganisationerna som inom de områden, där försvarsområdesbefälhavaren tillika är kustartilleriförsvarschef. c) Sektororganisationen Nuvarande indelning i luftförsvarssektorer fastställdes i mitten av 1950talet. Sektororganisationen har därefter varit under ständig utveckling och avsevärda investeringar har gjorts i bas-, luftbevaknings- och stridsledningsorganisationerna, främst inom de sektorer som i första hand bedömes bli utsatta för flyganfall. Sektororganisationen synes utredningen vara en i princip lämplig organisation, vilken väl svarar mot de krav som från luftoperativ synpunkt bör ställas på densamma. Överbefälhavaren har också såväl i sina studiealternativ som i sitt förslag till försöksorganisation räknat med ett bibehållande av nuvarande sektororganisation och med en i stort oförändrad sektorindelning frånsett vissa förändringar, som redan är beslutade eller under övervägande. Möjligheterna till större ändringar av sektorgränserna i syfte att bringa dessa till närmare överensstämmelse med annan indelning synes vara begränsade även med hänsyn till kostnaderna. Mindre justeringar av nuvarande gränser är dock genomförbara. Med utgångspunkt i vad som här anförts anser utredningen, att nuvarande sektororganisation i allt väsentligt bör bibehållas och utgöra en av utgångspunkterna för ledning och indelning i högre regional instans. En olägenhet är dock att sektorchef icke i fred planlägger för den bas- och underhållstjänst han avses skola leda i krig.

B. Det civila försvarets regionala ledning 1. Civilbefälhavariualitulionen

En granskning av den nuvarande civilbefälhavarinstitutionen ger vid handen att organisationen i stort sett synes vara ändamålsenlig. Följande brister kan dock konstateras vidlåda densamma.

117 a) Avsaknad av konkreta bestämmelser om uppgifter och befogenheter i krig I kapitel V har som krav på civilbefälhavarinstitutionen uppställts att civilbefälhavarna i krig bör vara utrustade med konkreta befogenheter inom skilda verksamhetsområden. Detta har angivits som en förutsättning för att de effektivt skall kunna utöva den ledande funktion, som avses skola tillkomma dem på det högre regionala planet. Det är en brist, att frågan om civilbefälhavarnas krigsuppgifter icke är instruktionsmässigt klarlagd. Gällande civilbefälhavarinstruktion innehåller beträffande civilbefälhavarnas uppgifter i krig endast vissa uttalanden av allmänt innehåll angående samordning av de civila försvarsansträngningarna och om samverkan med och understödjande av det militära försvaret. Genom en år 1953 vidtagen ändring i administrativa fullmaktslagen h a r civilbefälhavarna tillagts vissa betydelsefulla allmänna befogenheter. Dessa befogenheter gäller emellertid endast vid förbindelseavbrott eller förbindelsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen. I ett läge, då förbindelserna med riksstyrelsen fungerar, saknas i stort sett bestämmelser om konkreta uppgifter och befogenheter för civilbefälhavarna. Endast inom hälso- och sjukvården har denna fråga lösts. För utbildning och övning av den i civilbefälhavarnas kansli krigsplacerade personalen är det till nackdel att civilbefälhavarnas uppgifter i krig icke fastställts. Vid stabstjänstövningar och krigsspel har denna omständighet visat sig utgöra en brist. Oklarheten om gränserna mellan civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas kompetensområden har vid sådana övningar medfört tveksamhet och bristande effektivitet vid handlandet på det civila försvarets område. En enhetlig ledning på det militära regionala planet kan komma att öka kraven på samverkan med civilbefälhavarna. Det blir då ett än mer påtagligt krav, att civilbefälhavarnas befogenheter och uppgifter i krig är konkret angivna. b) Avsaknad av civilbefälhavare i övre Norrland och på Gotland I samband med civilbefälhavarinstitutionens tillkomst år 1951 lämnades Västerbottens och Norrbottens län samt Gotlands län utanför civilområdesindelningen. För Västerbottens och Norrbottens län förutsattes att samordningen borde kunna lösas efter delvis andra linjer än för landet i övrigt. Denna mening torde haft sin grund i uppfattningen, att samordningsproblem rörande civila försvarsåtgärder inom dessa båda län borde kunna lösas utan en länsstyrelserna överordnad regional myndighet. Vidare ansågs att det inom ett så vidsträckt område kunde komma att ställa sig svårt att i krig förlägga betydelsefulla avgöranden berörande det ena länet till ett organ med uppehållsplats i det andra. Samordningsfrågan ansågs lämpligast lösas genom att

118 en sambandsdelegation från länsstyrelsen i Västerbottens län placerades hos länsstyrelsen i Norrbottens län. Hittills hållna stabstjänstövningar och krigsspel i övre Norrland har givit vid handen, att systemet med samverkansgrupp från länsstyrelsen i Västerbottens län icke fungerat tillfredsställande. Samordningen mellan civila försvarsåtgärder i de båda länen och med den militära sidan har mött svårigheter. Detta torde främst sammanhänga med att en samverkansgrupp icke kan utrustas med konkreta befogenheter att handla i den egna länsstyrelsens ställe och icke heller kan göras så stor, att den innehåller erforderlig sakkunskap inom de verksamhetsgrenar, där samråd kan komma ifråga. Vid en enhetlig militär ledning på det högre regionala planet i övre Norrland kan kraven på samverkan med den civila försvarsverksamheten på motsvarande plan komma att öka. Samtidigt torde behovet av att det civila försvaret samordnas mellan länen bli större. Den nuvarande organisationen är otillräcklig för att kunna lösa dessa uppgifter. I detta sammanhang bör nämnas att statsmakterna funnit det föreligga behov av en civilbefälhavarfunktion i övre Norrland på krigssjukvårdens område. Länsstyrelsen i Norrbottens län har sålunda tillagts civilbefälhavares befogenheter i fråga om utnyttjande av gemensamma sjukvårdsresurser inom de båda länen. Motsvarande behov föreligger enligt utredningens mening inom flera andra områden av det civila försvaret. Beträffande Gotlands län, som utgör eget militärområde, har samverkansfrågorna mellan det civila och det militära försvaret självfallet icke föranlett krav på någon civilbefälhavarinstitution inom länet. Sett enbart från det civila försvarets synpunkt synes det emellertid närmast vara en olägenhet, att Gotland icke ingår i ett civilområde p å fastlandet. Det finns sålunda icke någon civil regional myndighet, som har ansvar för samordningen av t. ex. tillförsel till Gotland av sådana varor och förnödenheter, som är nödvändiga för försörjningen av Gotlands befolkning. Det föreligger behov av en samordnande regional chef, som kan tillvarataga länets intressen i ett större sammanhang. Vidare är det en brist, att ingen regional myndighet har ansvar för att lösa de samordningsproblem, som eventualiteten av en utrymning från Gotland reser — en eventualitet, som utredningen självfallet icke bar anledning att uttala sig om. Inom flera olika verksamhetsgrenar torde effektiviteten hos det civila försvaret på Gotland sålunda öka, om länet inordnas i ett civilområde. c) Civilbefälhavarnas krigsorganisation Utredningens synpunkter i denna fråga redovisas i betänkandet. d) Civilbefälhavarnas fredsorganisation F r a m till år 1962 hade civilbefälhavarna utöver byrådirektörerna icke nåoon kvalificerad arbetskraft till sitt förfogande. Behovet av biträdesperso-

119 nal har tillgodosetts genom vederbörande länsstyrelses försorg. I samband med den skärpning av det utrikespolitiska läget, som inträdde hösten 1961, bemyndigades varje civilbefälhavare att anställa en förste byråsekreterare. Inom vissa civilområden har därutöver viss tillfällig arbetskraftsförstärkning skett i samband med förberedelser för större stabstjänstövningar. I kapitel VI har angivits de arbetsuppgifter, som åligger civilbefälhavarna i fred. Utredningen vill understryka, att uppdraget att vara övningsledare för stabstjänstövningar på länsstyrelseplanet medför tidskrävande och betungande uppgifter för civilbefälhavarna. Förberedelsearbetet för sådana övningar tar i allmänhet flera månader i anspråk varunder kanslipersonalen är fullt sysselsatt härmed. Det mera långsiktiga planläggningsarbetet måste under tiden helt eller delvis eftersättas. Angivna omständigheter leder otvivelaktigt till att kontinuiteten i arbetet blir lidande. Möjligheterna att bemästra de svårigheter, som sålunda följer av övningsförberedelserna, växlar dock inom olika civilområden. Vid en jämförelse områdena emellan visar sig naturligen arbetsuppgifterna stå i direkt proportion till antalet i civilområdet ingående län. Arbetsuppgifterna är sålunda störst i I. och IV. civilområdena och minst i II. och V. civilområdena, medan III. civilområdet intar en mellanställning. Med samma personalstyrka i alla civilområdena har de mindre sålunda bättre möjligheter att göra ett noggrant arbete med avseende på planläggning, övningsförberedelser m. m. och att deltaga i konferenser och spel. Från allmänna totalförsvarssynpunkter är det emellertid mestadels särskilt angeläget, att de större civilområdenas planläggning är väl framförd och deras personal väl övad. De vart sjätte år återkommande stabstjänstövningarna med de krigsorganiserade civilbefälhavarkanslierna medför en betydande arbetsbelastning för tjänstemännen i fredskansliet. Samtliga planer inom alla verksamhetsområden måste då revideras och föras fram till en och samma tidpunkt. Den i civilbefälhavarens kansli krigsplacerade personalen måste vidare utbildas före stabstjänstövningen. För att en tillfredsställande balans mellan den civila och den militära sidan skall råda i fråga om allmänt totalförsvarskunnande, måste civilbefälhavarnas personal även ges ökad information om den militära planläggningen. Såsom framhållits i annat sammanhang engageras civilbefälhavarna, i egenskap av det civila försvarets huvudmän i högre regional instans, i allt större utsträckning i regionala överläggningar och konferenser av totalförsvarskaraktär. I regel uppdrages vid sådana tillfällen åt byrådirektören eller förste byråsekreteraren hos civilbefälhavaren att medverka som föredragshållare, diskussionsinledare, speluppläggare etc. Detta kräver arbetsinsatser även i form av förberedelser. Sådana konferenser och överläggningar hålles vanligen utanför kansliorten. I detta sammanhang kan framhållas att civilbefälhavare och militärbefälhavare — med vilken civilbefäl-

120 havaren närmast har att samverka -— i fred f. n. har gemensam kansli/stabsort endast i ett av de fem civilområdena. Med nuvarande förläggning av militärbefälsstaberna och system för utseende av civilbefälhavare skulle gemensam lokalisering icke ens teoretiskt kunna erhållas i mer än tre fall. I skrivelse till inrikesdepartementet den 19 februari 1963 har civilbefälhavarna framhållit nödvändigheten av att den hos civilbefälhavarna krigsplacerade personalen i fredstid får studera och gå igenom krigsplanläggningen inom sitt verksamhetsområde samt medverka vid upprättande och revidering av planerna. Detta är ett viktigt led i den utbildning, som utgör ett villkor för att civilbefälhavarkanslierna skall kunna fungera i krig. Sådan tjänstgöring av experter och sakkunniga i civilbefälhavarens fredskansli ställer emellertid även vissa krav på förberedelser och handledning från de fredsanställda tjänstemännens sida. Civilbefälhavarna synes på senare år i allt större utsträckning ha erhållit sådana uppgifter, som motsvarar deras ledande ställning på det regionala planet. Det kan på goda grunder antagas att deras uppgifter och befogenheter i krig men även i fred kommer att ytterligare utvidgas. Med hänsyn till det anförda synes civilbefälhavarnas fredsorganisation, med två fast anställda tjänstemän i varje civilområde, ha alltför liten kapacitet och elasticitet för att på längre sikt kunna bemästra den ökande arbetsvolymen. I detta sammanhang vill utredningen även beröra frågan om rekrytering av personal till civilbefälhavarnas fredskanslier. Från flera synpunkter torde det vara en fördel om dessa tjänster kunde inordnas i den ordinarie karriären för länsstyrelsejurister. Byrådirektörstjänsterna hos civilbefälhavarna bör icke vara sluttjänster. Det arbete som följer med denna befattning är av sådan art att det endast i undantagsfall kan vara lämpligt att personer, som närmar sig pensionsåldern, uppehåller densamma. De befattningshavare, med vilka byrådirektörerna närmast har att samverka på den militära regionala nivån — stabschefer vid militärbefälsstaber — är vanligen i 40—50årsåldern och bytes regelmässigt vart tredje år.

2. Länsstyrelserna

En granskning av länsstyrelserna utvisar, att länsstyrelseorganisationen vunnit stadga på totalförsvarets område. Länsstyrelsernas krigsorganisation har fortlöpande reviderats. Deras uppgifter i krig har vidare fastställts genom krigsinstruktionen den 12 januari 1962. Länsstyrelsernas fredsorganisation slutligen synes tillåta ett grundligt planläggningsarbete inom totalförsvarets civila sektor. a)Länsstyrelsernas krigsorganisation Utredningens synpunkter i denna fråga redovisas i betänkandet.

121 b) Länsstyrelsernas fredsorganisation Länsstyrelsernas administration i fred för handläggning av totalförsvarsärenden har nyligen översetts. Organisationen har sålunda erhållit sin nuvarande utformning efter omorganisation av civilförsvarssektionerna den 1 juli 1960 och genom tillkomsten av allmänna beredskapsdetaljen den 1 juli 1962. Statskontoret har nyligen redovisat en undersökning rörande främst civilförsvarssektionernas organisation med hänsyn till utvecklingen under de senaste åren. I sammanhanget har även problematiken rörande de allmänna beredskapsdetaljernas verksamhet och organisation behandlats. Frågan om behovet av militärt utbildad personal (militärassistenter) vid länsstyrelserna är föremål för särskild utredning. Under förhandenvarande omständigheter har försvarslednings utredningen ej funnit skäl att närmare granska hithörande problem. 3. Kommunikationsverken

Förutom civilbefälhavare och länsstyrelser finnes på de regionala nivåerna av det civila försvaret ett stort antal statliga och icke-statliga verk och organisationer. Av stor betydelse är härvid kommunikationsverken, d. v. s. statens järnvägar samt tele-, post- och vattenfallsverken. Den organisation, som byggts upp inom kommunikationsverken för handläggning av totalförsvarsärenden, synes i stort sett ändamålsenlig och riktig. Detta gäller organisationen såväl i fred som i krig. En brist är emellertid, att kommunikationsverkens regionala indelningar icke stämmer överens vare sig inbördes eller med civilområdes- och länsindelningen. Från totalförsvarets synpunkt är det självfallet av stort intresse, att skiljaktigheterna är så små som det är möjligt med hänsyn till företagsekonomiska och kommunikationstekniska synpunkter. Så vitt försvarsledningsutredningen kunnat finna är de skiljaktigheter i indelningshänseende, som för närvarande föreligger, icke större än att olägenheterna därav i stort sett kan elimineras genom ett noggrant fredstida förberedelsearbete på totalförsvarets område.

KAPITEL V I I I Utredningens val av huvudalternativ

A. Överbefälhavarens till utredningen redovisade alternativ för krigsmaktens regionala ledning och indelning Överbefälhavarens synpunkter på krigsmaktens nuvarande regionala indelning och ledning har sammanfattningsvis redovisats i kapitel VII. Som framgår härav har överbefälhavaren funnit det vara angeläget att söka skapa en för allt slags operativ verksamhet enhetlig regional ledning i såväl fred som krig. Med utgångspunkt i principen enhetlig ledning i ledningsnivån närmast under central instans har överbefälhavaren dels granskat nuvarande ordning, dels skisserat och granskat två hypotetiska studiealternativ, av vilka det ena bygger på en enhetlig indelning i tre regioner och det andra på en enhetlig indelning i sex regioner, överbefälhavaren har vid sin granskning funnit dels att den eftersträvade enhetliga allmänoperativa ledningen icke kan uppnås enbart genom modifieringar av nuvarande ordning, dels att båda studiealternativen har bestämda ehuru olika nackdelar och därför icke kan komma i fråga i sina renodlade former. Alternativet »treregioner» möjliggör icke på ett tillfredsställande sätt samverkan mellan det militära och det civila försvaret och kan ställa chefen för nordregionen inför uppgiften att leda två större deloperationer. Alternativet »sexregioner» möjliggör icke tillfredsställande ledning av luftförsvaret, främst därför att de relativt små områdena minskar möjligheterna att utnyttja jaktflygets flexibilitet. Efter att ha konstaterat, att båda de valda studiealternativen har bestämda —• ehuru olika — nackdelar, har överbefälhavaren undersökt huruvida dessa nackdelar kan elimineras eller minskas genom modifieringar av alternativen. Överbefälhavaren finner att så kan ske och att båda studiealternativen i sin modifierade form eliminerar de mest framträdande bristerna i nuvarande ordning, i det att det operativa krigsförberedelsearbetet och den allmänoperativa ledningen inom en region åvilar en regional chef, som i allt väsentligt samordnar de fackmässiga ledningsinstanserna genom befäl, överbefälhavaren konstaterar också att modifieringarna minskar skillnaderna alternativen emellan. Treregionsalternativets mest framträdande nackdelar är, som förut nämnts, att chefen för nordregionen skulle ha att förbereda och i krig

123 kunna komma att leda två större deloperationer samt att samverkan mellan det militära och det civila försvaret skulle möta svårigheter. Den förra nackdelen anses k u n n a elimineras genom att Norrland uppdelas på två regioner. Alternativet blir alltså ett fyraregionsalternativ. Den senare nackdelen bedömes k u n n a minskas genom att regionchefens uppgift att från krigsmaktens sida samordna den militära verksamheten med den civila decentraliseras till armékommandocheferna och (eller) att den civilbefälhavare, som h a r sin uppehållsplats närmast regionchefen, ges direktivrätt gentemot den andre civilbefälhavaren inom regionen. Sexregionsalternativets främsta nackdel — att regionerna är för små för effektiv ledning av luftförsvaret — anses kunna elimineras genom att vissa regionchefer i luftoperativt hänseende ges direktivrätt gentemot andra. Svårigheterna med att flygvapnets förbandsproducerande verksamhet skulle ledas av sex regionchefer kan elimineras genom att denna verksamhet ledes endast av vissa regionchefer. Vid en jämförelse mellan de sålunda modifierade alternativen finner överbefälhavaren dels, som tidigare nämnts, att skillnaderna alternativen emellan har minskats, dels att i båda alternativen vissa brister alltjämt kvarstår. Överbefälhavaren har även funnit att båda alternativen medför ett i förhållande till nuläget ökat personalbehov i såväl krigs- som fredsorganisationen. Det ökade behovet av kvalificerad personal i krigsorganisationen bedömes i båda alternativen i viss mån kunna tillgodoses dels från de delar av försvarsgrensstaberna som i nu gällande planer avses överföras till försvarsstaben, dels genom att samverkansofficerarna vid nuvarande regionala staber tages i anspråk. Det ökade behovet av kvalificerad personal i fredsorganisationen har i överslagsmässiga personalberäkningar bedömts vara större i det modifierade trealternativet än i det modifierade sexalternativet. Efter en jämförande granskning av de båda modifierade studiealternativen uttalar överbefälhavaren avslutningsvis, att han bedömer det icke vara möjligt att med enbart studiealternativen som grund framlägga slutliga förslag rörande t. ex. områdesindelning, de regionala chefernas ansvarsoch lydnadsförhållanden, stabernas organisation m. m. För att så skall kunna ske, erfordras enligt överbefälhavaren praktiska försök och därav betingade delutredningar. Mot denna bakgrund föreslås tre års försöksverksamhet, förlagd till Mellansverige och Övre Norrland.

B. Utredningens synpunkter i anslutning till överbefälhavarens studiealternativ och förslag om försöksverksamhet Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning, att vart och ett av de skisserade studiealternativen har bestämda nackdelar och att dessa är så stora, att intet av alternativen kan komma i fråga i sin ursprungliga form.

124 överbefälhavarens uppfattning att båda studiealternativen likväl efter de antydda modifieringarna eliminerar de mest framträdande bristerna i nuvarande ordning delas av utredningen. Såsom överbefälhavaren framhållit, har modifieringarna minskat skillnaderna mellan alternativen, men dessa har även efter modifieringarna vissa kvarstående brister. Rörande överbefälhavarens förslag om viss försöksverksamhet vill utredningen anföra följande. När utredningen hösten 1962 hade att ta ställning därtill, konstaterade utredningen att den föreslagna handlingslinjen — under förutsättning att försöksverksamheten komme att ge det erforderliga ytterligare underlaget för statsmakternas beslut och att överbefälhavarens förslag icke ansåges böra överlämnas till en parlamentarisk kommitté fölberedning -— kunde beräknas innebära nedanstående ungefärliga tidsplan för lösandet av frågan om krigsmaktens, och därmed totalförsvarets, regionala ledning. Försöksverksamhet 3 år 3 ÖB förslag till Konungen, remissbehandling, propositionsarbete A år l Riksdagsbehandling, departementsarbete efter riksdagsbeslut /j år Tid mellan beslut och beslutets ikraftträdande (ev. ny- eller tillbyggnad av stabslokaler, flyttningar av personal m. m.) 2 år Tillsammans cirka 6 år Det skulle alltså med överbefälhavarens förslag till handlingslinje kunna dröja omkring sex år innan enhetlig regional ledning i krig och fred bleve en realitet. Om Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen skulle komina att föregås av frågans beredning genom en parlamentarisk kommitté, finge härför beräknas ytterligare uppskattningsvis ett år. Med hänsyn dels till att såväl statsmakterna som militära och civila myndigheter anser det angeläget att en enhetlig regional ledning kommer till stånd, dels till den osäkerhet som under huvuddelen av den ifrågavarande perioden skulle komma att vidlåda planläggning för totalförsvarets ledning ansåg utredningen att en så stor tidsfördröjning icke borde tagas, såvida den icke vore oundgängligen nödvändig. Sistnämnda spörsmål bedömde utredningen sålunda. Frågan om ökad samordning av krigsmaktens regionala ledning var icke ny; omfattande undersökningar hade gjorts redan i samband med tillsättandet av militärindelningskommittén år 1953 och under dess verksamhet, försvarsledningskommittén hade utfört vissa studier, och senast hade överbefälhavaren under drygt två år verkställt en omfattande och värdefull utredning av faktorer som borde beaktas vid utformning av krigsmaktens regionala ledning samt värderat och jämfört olika tänkbara alternativ härför. Utredningen ansåg att de nämnda undersökningarna, kombinerade med de studier utredningen själv redan bedrivit och som den hade möjligheter att fullfölja, borde lämna tillräckligt underlag för principiella ställningstaganden. En försöksverksamhet skulle då kunna begränsas till att avse vissa be-

125 stämda relativt begränsade frågor inom ramen för en lösning vars huvudkaraktär vore bestämd. Utredningens uppfattning, att tillräckligt underlag skulle finnas för vissa principiella ställningstaganden, grundade sig på följande överväganden. Behovet av enhetlig allmänoperativ ledning i instansen närmast under den centrala var fullt klarlagt, överbefälhavaren och utredningen hade här samma uppfattning. Överbefälhavaren hade utarbetat två tänkbara alternativ, de modifierade studiealternativen. Båda eliminerade enligt överbefälhavarens uppfattning de mest framträdande svagheterna i nuvarande ordning, i det att det operativa krigsförberedelsearbetet och den allmänoperativa ledningen inom en region skulle åvila en regional chef, som i allt väsentligt samordnade de fackmässiga ledningsinstanserna genom befäl. I fråga om Norrland räknades i båda alternativen med samma regionsindelning. Då det för Norrlandsregionerna syntes utredningen vara helt orimligt med en ledningsorganisation i enlighet med treregionsalternativets principer (det skulle innebära 8 regionala staber mot f. n. 4), måste båda alternativen i vad gäller Norrland även innebära i princip samma ledningsorganisation. Skillnader alternativen emellan förelåg därför endast i södra delen av landet (Götaland och Svealand), och som tidigare nämnts hade alternativen efter modifieringar närmats till varandra. Med utgångspunkt i vad ovan anförts bedömde utredningen den reella skillnaden mellan överbefälhavarens modifierade studiealternativ inte vara större än att det borde vara möjligt att finna en lösning, som skulle minska även de kvarvarande nackdelarna hos alternativen. Utredningen beslöt att företaga de ytterligare undersökningar som erfordrades härför och har i detta syfte bl. a. utfört ett tjugotal delutredningar med biträde av experter.

C. Utredningens val av huvudalternativ Då utredningen hösten 1962 beslöt att söka finna en lösning med utnyttjande av dels överbefälhavarens studie, dels egna erfarenheter, valde utredningen överbefälhavarens modifierade »sexregionsalternativ», dess indelning och ledningsorganisation, som utgångspunkt för sitt arbete. De viktigaste motiven härför var följande. Fyraregionsalternativet (det modifierade treregionsalternativet) innebär att i Syd- och Mellansverige införes en ny ledningsinstans — en högsta regional instans. Detta torde medföra — utöver de nackdelar som redovisats av överbefälhavaren — i krig fördröjningar av såväl order från som rapporter och framställningar till överbefälhavaren med därav följande olägenheter av skilda slag,

126 i fred merarbete främst i fråga om operativt krigsförberedelsearbete. Som exempel k a n nämnas planläggning för markoperativ och territoriell verksamhet, där order f. n. utarbetas respektive skulle komina att utarbetas enligt följande. Nuvarande ordning ÖB-order Milo-order Fo-order

Fyraregionsalternativet ÖB-order Region-order Ak-order Fo-order

Förhållandet skulle bli detsamma i fråga om planläggning för sjö- och luftoperativ verksamhet. I vad gäller sjöoperativ verksamhet innebär även sexregionsalternativet införandet av en ny ledningsinstans. Här är dock att m ä r k a att nuvarande marinkommandostaber i vissa hänseenden i sig förenar två ledningsinstanser. Fyraregionsalternativet synes innebära, att överbefälhavaren i vad gäller Syd- och Mellansverige i alltför hög grad överlåter på regionala chefer såväl operativt krigsförberedelsearbete i fred som ledning av operativ verksamhet i krig. I fråga om förhållandena i krig anges i överbefälhavarens studie att överbefälhavaren — så länge hans ledning kan göra sig gällande — har möjligheter att ingripa inom en storregion. Ett sådant ingripande synes emellertid stå i motsats till en väsentlig princip för ledningsverksamhet, nämligen att en högre chef ställer uppgifter, tilldelar resurser och följer verksamheten men icke onödigtvis ingriper i den lägre chefens verksamhet, i varje fall icke genom att ställa uppgifter direkt till denne underställda chefer. I fred synes alternativet icke möjliggöra att vår nya och kvalificerade försvarsstab utnyttjas på rationellaste sätt. Under överbefälhavaren (och därmed försvarsstaben) ställes endast fyra operativa chefer, chefen för attackeskadern icke medräknad. Detta kan innebära en misshushållning med den begränsade tillgången på kvalificerad stabspersonal, framför allt olika slag av specialister. Sådana måste finnas i försvarsstaben i huvudsak oberoende av antalet överbefälhavaren direkt underställda chefer. Antalet och storleken av regionerna bör enligt utredningens uppfattning avpassas så, att regional chef får det område och de resurser, som erfordras för att under överbefälhavaren i krig kunna självständigt leda en deloperation, men icke onödigtvis belastas med att vid sidan härom leda jämväl annan väsentlig verksamhet. / fred bör regionchef om möjligt ha att planlägga för endast en deloperation. Samordning mellan olika deloperationer bör ankomma på överbefälhavaren.

127 Fyraregionsalternativet räknar med att i Syd- och Mellansverige regioncheferna skall till armékommandocheferna decentralisera uppgiften att i vad på krigsmakten ankommer samordna det militära försvaret med det civila och (eller) att vissa civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot annan civilbefälhavare. Utredningen anser att den på regionala chefer ankommande samordningen mellan det militära och det civila försvaret är av väsentlig betydelse. Denna samordning kan i många lägen resultera i gemensamma beslut av avgörande karaktär. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om de särskilda befogenheter, som enligt administrativa fullmaktslagen under vissa förhållanden tillkommer civilbefälhavare. Med denna utgångspunkt finner utredningen det icke vara lämpligt att regionchef till underställda chefer decentraliserar uppgiften att inom krigsmakten svara för samordningen mellan det militära och det civila försvaret. Utredningen anser sig icke heller k u n n a förorda att vissa civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot annan civilbefälhavare. En sådan ordning skulle innebära, att vi även på civil sida i praktiken skulle få ytterligare en ledningsinstans. Det skulle också vara svårt för civilbefälhavare att i fred förvärva sådan kännedom om ett annat civilområde och i krig så följa läget inom detta, att han hade erforderligt underlag för att k u n n a lämna direktiv. Därest regionala chefer måste ges befogenheter även utanför sitt eget ansvarsområde, bör dessa vara så begränsade som möjligt. Det synes utredningen därför vara i princip lämpligare, att vissa regionchefer — såsom förutsattes i det modifierade sexregionsalternativet — ges befogenheter och skyldigheter även utanför den egna regionen i fråga om vissa begränsade delar av den luftoperativa verksamheten, än att vissa civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot andra civilbefälhavare inom den breda sektor av totalförsvaret som det civila försvaret representerar. Det är utredningens uppfattning, att det modifierade sexregionsalternativet, enligt vilket samverkande regionchef och civilbefälhavare k a n ges geografiskt sammanfallande ansvarsområden, bättre än fyraregionsalternativet möjliggör samordning mellan det militära och det civila försvaret. Nuvarande fredsorganisation har i olika sammanhang anmälda, men icke tillgodosedda behov samt vakanser i förhållande till gällande organisationsplaner. Vakanserna i nuvarande ledningsorganisation beror givetvis på att det totalt sett föreligger en brist på kvalificerad ledningspersonal; nya behov torde icke kunna tillgodoses så länge vakanser finnes i nu fastställda organisationsplaner med mindre än att man accepterar än större brister än f. n. i andra delar av organisationen. På grund av den ojämna åldersfördelningen inom samtliga försvarsgrenars officerskårer, för vilken närmare redogjorts i kapitel IV, torde det totala antalet officerare i »stabstjänstålder» komma

128 att minska under kommande 10-årsperiod. Utredningen anser det därför vara nödvändigt att välja ett alternativ, som är genomförbart med i huvudsak de personaltillgångar som disponeras i nuvarande regionala staber. Indelning och ledningsorganisation har ett klart inbördes sammanhang. Överbefälhavaren har också bedömt treregionsalternativets stora regioner kräva en annan ledningsorganisation än sexregionsalternativets mindre. Skillnaderna mellan alternativen — sådana de skisserats av överbefälhavaren -— framgår av nedanstående tabell, i vilken även »fyraregionsalternativets» ledningsorganisation redovisats (ledningsorgan i nuvarande ordning som av överbefälhavaren förutsatts i huvudsak oförändrade redovisas icke). Antal i alternativ Staber

Regionstab Armékom.stab Marinkom.stab Flygkom.stab Sjökorn.stab Gotlandsstab Summa staber 1 2

Treregioner

3 7 4 3

17 Fyraregioner

Sexregioner

Modifierat sexregioner 2

4 7(5) 1 5(3)! 4(2)i -(l)1

5 1

4 1

20(15)!

11 Med det modifierade sexalternativets ledningsorganisation i de två Norrlandsregionerna. I detta alternativ räknas icke med någon sjökommandostab i region VI.

Som framgår av tabellen kräver tre- och fyraregionsalternativen ett betydligt större antal högre staber än sexregionsalternativets och därmed naturligen också en större personalåtgång, överbefälhavaren har i studiealternativet »treregioner» antytt möjligheten att viss personal utnyttjas i dubbelbefattningar, d. v. s. bekläder befattningar i såväl regionstab som någon underställd kommandostab. Det är utredningens bestämda uppfattning, att våra tillgångar av personal inom överskådlig tid icke möjliggör en fredsorganisation enligt tre- och fyraregionsalternativens principer såvida icke personal i betydande utsträckning placeras i dubbelbefattningar; sannolikt måste huvuddelen av personalen i regionstaberna tjänstgöra jämväl i någon kommandostab. Därest en sådan princip kunde godtagas, skulle den givetvis kunna tillämpas även på vissa andra håll inom krigsmakten, t. ex. mellan försvarsstaben och försvarsgrensstaberna eller mellan flygkommandostab och sektorstaber. Utredningen anser sig emellertid icke kunna förorda en sådan ordning, vilken torde medföra alltför oklara befäls- och tj änstgöringsf örhållanden. Utredningen delar överbefälhavarens uppfattning, att det modifierade treregionsalternativet innebär en mera personalkrävande fredsorganisation än det modifierade sexregionsalternativet, och anser att av de studiealter-

129 nativ, som redovisats av överbefälhavaren, våra personaltillgångar i fred inom närmast överskådlig tid torde möjliggöra endast det modifierade sexregionsalternativet. Utredningens granskning av överbefälhavarens överslagsmässiga personalberäkningar för tre- och sexregionsalternativen redovisas i betänkandet. Vissa av de olägenheter som är förenade med tre- och fyraregionsalternativen hänger samman med att i dessa alternativ tillkommer ytterligare en ledningsinstans — en »högsta» regional instans. Det skulle i och för sig kunna tänkas vissa »mellanalternativ», innebärande fyraregionsalternativets indelning men sexregionsalternativets ledningsorganisation eller varianter av denna. En granskning av tänkbara sådana alternativ visar emellertid, som tidigare nämnts, att ett klart inbördes sammanhang föreligger mellan regionernas storlek och deras behov av ledningsorganisation. En indelning av södra delen av landet i två stora regioner — enligt tre- och fyraregionsalternativen — men med sexregionsalternativets ledningsorganisation, d. v. s. utan tillkomst av en tredje regional ledningsinstans, skulle ge cheferna för regionerna »Mellansverige» och »Sydsverige» alltför många direkt underställda chefer för att en effektiv ledning skulle vara möjlig. Alternativet bedömes därför enbart av denna anledning icke vara någon acceptabel kompromiss mellan föreliggande huvudalternativ. Ett annat »mellanalternativ» vore en ordning, som innefattade det modifierade sexregionsalternativets indelning och ledningsorganisation i stort men enligt vilken vissa regionchefer i operativt hänseende vore underställda annan regionchef. Detta alternativ har fyraregionsalternativets tidigare redovisade för- och nackdelar i operativt hänseende men innebär i förhållande till detta ett mindre antal staber. Chefernas för de »underställda regionerna» staber torde icke kunna göras nämnvärt mindre än i det modifierade sexregionsalternativet — ett stort antal av befattningshavarna i dessa är specialister av olika slag som icke kan ersätta varandra. Ledningsorganisationen i fred måste givetvis utformas i huvudsak inom ramen för personaltillgångarna i nuvarande regional instans även i detta alternativ. Alternativet skulle därför innebära att vissa regionchefer i fred skulle ges till uppgift att under central instans leda operativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande förbandsproduktion inom två regioner men med i huvudsak endast de stabsresurser, som överslagsmässigt beräknats erforderliga för enbart den egna regionen. Det är också utredningens uppfattning att cheferna för de »underställda regionerna» skulle få oklara lydnadsförhållanden i vad rör ledning av arméns förbandsproduktion. Utredningen betraktar icke heller detta alternativ som någon lämplig kompromiss. Utredningens närmare granskning av det modifierade sexregionsalternativet — utförd bl. a. genom ett antal delutredningar — har enligt utredning9— 318470

130 ens mening visat, att alternativet är möjligt och lämpligt. Så har utredningen t. ex. genom särskild delutredning funnit att frågan om vissa regionchefers befogenheter och skyldigheter gentemot andra regionchefer i fråga om ledning av viss luftoperativ verksamhet kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Utredningen har därför valt överbefälhavarens modifierade scxregionsalternativ som utgångspunkt för sina förslag till regional ledning och indelning. Utredningen är införstådd med att, som framhållits av överbefälhavaren, vissa nackdelar är förenade med sexregionsalternativet, även efter genomförandet av föreslagna modifieringar. Sålunda medger icke våra resurser att i ett utgångsläge alla regionchefer ges möjligheter att på ett tillfredsställande sätt leda alla slag av stridskrafter eller ges ett odelat befäl över alla stridskrafter grupperade (baserade) inom den egna regionen. Alla regionchefer kan därför icke samtidigt utöva allmänoperativ ledning, om med detta begrepp avses ledning av alla slag av stridskrafter eller alla slag av operativ verksamhet. Ledning av allmänoperativ verksamhet i nyssnämnda betydelse är emellertid icke något självändamål; det väsentliga är att varje regionchef har resurser att i varje läge utöva den ledning som just då krävs av honom. Det är naturligt att de krav som ställes på en regionchef, som leder en deloperation avseende försvar mot invasion, är avsevärt större än de som ställes på en regionchef som i ett visst läge främst leder territoriell verksamhet.

D. Utredningens synpunkter i fråga om benämningar på chefer och staber m. m. i det modifierade sexregionsalternativet Den av överbefälhavaren brukade termen region och därav bildade sammansättningar •— regionchef, regionstab — har utredningen betraktat som arbetsnamn, vilka icke oförändrade kan föreslås fastställda som officiella benämningar. Detta följer redan därav, att de icke uttrycker någon anknytning till krigsmakten. En sådan anknytning erhålles lämpligast genom prefixet »militär-», som allmänt användes i namn på organisationer m. m. inom krigsmakten vilka icke är hänförliga till någon viss försvarsgren (så t. ex. militärledning, militärhögskola, militärmusik, militärterritoriell). Vid valet mellan olika benämningar på de sex delar, i vilka riket militärterritoriellt sett sKall indelas, och på motsvarande chefer och staber har utredningen funnit systematiska skäl tala för »militärområde», »militärbefälhavare» och »militärbefälsstab». Härvid har utredningen bl. a. fäst avseende vid att en lämplig samordning erhålles med benämningarna civilområde och civilbefälhavare. Utredningen är medveten om att även andra synpunkter kan läggas på förevarande terminologiska spörsmål. Bland annat har utredningen diskuterat benämningen militärregion, vilken dock skulle förutsätta änd«

131 ring av civilområde till civilregion för att ernå önskvärd enhetlighet. Utredningen begagnar av här nämnda skäl i fortsättningen de nyss angivna benämningarna. I fråga om numreringen av områdena följer utredningen samma ordning som överbefälhavaren. Numreringen sker således från söder mot norr. Eftersom varje civilområde bör ha samma nummer som motsvarande militärområde, måste nuvarande II.—V. civilområdena omnumreras. Överbefälhavaren har i sexregionsalternativet räknat med en ledningsinstans benämnd sjökommando. Även försvarsledningsutredningen har funnit, att i vissa militärområden (I., II. och III.) bör redan i fred finnas en särskild ledningsinstans under militärbefälhavaren för vissa uppgifter avseende flottan. I kapitlen IX och X redovisas resultaten av särskilda undersökningar rörande de arbetsuppgifter, som medför behov av en dylik ledningsinstans. Därvid kommer att framgå att dessa uppgifter i krig blir ganska olikartade mellan I. och II. militärområdena, å ena sidan, och III. militärområdet, å den andra. Däremot blir fredsuppgifterna tämligen enhetliga. Utredningen, som framlägger mera detaljerade förslag rörande uppgiftsfördelning och organisation endast för förhållandena i fred, anser att ifrågavarande ledningsorgan bör få samma benämning i alla tre militärområdena. Benämningen sjökommando synes därvid mindre lämplig. Utredningen har funnit »örlogsbas» vara en adekvat benämning särskilt i I. och II. militärområdena, medan i III. militärområdet även »örlogskommando» möjligen skulle kunna komma i fråga. Utredningen har stannat för den enhetliga benämningen örlogsbas.

KAPITEL IX U t r e d n i n g e n s förslag till l e d n i n g och i n d e l n i n g a v t o t a l f ö r s v a r e t i h ö g r e regional i n s t a n s

A.

Inledning

I detta kapitel redovisas utredningens förslag till ledning och indelning av totalförsvaret i högre regional instans, d. v. s. i instansen närmast under den centrala. Utredningen framlägger därutöver vissa förslag och synpunkter rörande ledningsorganisationen i lägre regional instans. Dessa redovisas i kapitel X. B. Krigsmaktens regionala ledning och indelning 1. Regional indelning

Riket med omgivande territorialvatten indelas i sex militärområden enligt bilaga IX: 1, nämligen (militärområdena angivna med början söderifrån): Militärområde I II III IV V VI

Utformat närmast med hänsyn till Försvar mot kustinvasion samt territoriell verksamhet i Sydsverige Försvar mot kust- och gränsinvasion västerifrån, territoriell verksamhet i sydvästra Sverige samt skydd och omhändertagande av västkustimport Försvar mot kustinvasion samt territoriell verksamhet på Gotland och i östra Mellansverige Försvar mot gränsinvasion västerifrån samt territoriell verksamhet i västra Mellansverige Försvar mot gräns- och kustinvasion samt territoriell verksamhet i mellersta Norrland Försvar mot gränsinvasion samt territoriell verksamhet i övre Norrland

Utredningens synpunkter på militärbefälhavarnas uppgifter i fråga om ledning av och förberedelser för aktivt luftförsvar redovisas i avsnitt 2. och 3. nedan. Föreslagen indelning innebär bl. a. att Gotland, som f. n. i operativt hänseende lyder direkt under överbefälhavaren, inlemmas som en del av III. militärområdet. Härom vill utredningen anföra följande. Överbefälhavaren har i skrivelse till utredningen framhållit att — oberoende av organisationsalternativ i stort -— det bedömes i och för sig saknas förutsättningar för att inom nuvarande VII. militärområdet tillskapa en en-

133 hetlig allmänoperativ ledning för Gotlands försvar. Som en följd härav har överbefälhavaren i samtliga för utredningen redovisade studiealternativ och varianter av dessa räknat med att Gotland i operativt hänseende skall lyda under en regional chef i östra Mellansverige. Utredningen är ense med överbefälhavaren i dennes bedömande att förutsättningar saknas för en enhetlig allmänoperativ ledning för Gotlands försvar i den bemärkelse som utredningen lägger i detta begrepp. De stridskrafter som rimligen varaktigt kan vara tilldelade befälhavaren på Gotland tillhör nämligen i huvudsak armén och kustartilleriet, under det att de styrkor av sjö- och flygstridskrafter som i olika lägen kan komma att sättas in för direkt eller indirekt försvar av Gotland i fortsättningen liksom hittills måste till sin huvuddel vara baserade på fastlandet och ha uppgifter för försvar även av detta. Dessa sistnämnda stridskrafter bör därför lyda under befälhavare på fastlandet. Detta utesluter icke att enheter av vissa sådana stridskrafter för visst uppdrag eller för viss tid kan underställas befälhavaren på Gotland. Gotlands läge öster om gränsen mellan I. och III. militärområdena gör att öns försvar kommer att påverka såväl norra delen av I. militärområdet som södra delen av III. militärområdet. Med hänsyn dels till den betydelse som öns försvar har för vår rörelsefrihet på och över Gotska sjön, dels ock till lydnadsförhållanden, basering m. m. för tidigare åsyftade sjö- och flygstridskrafter är det dock motiverat att hänföra Gotland, Gotska sjön och östra Mellansverige till ett allmänoperativt verksamhetsområde. Vid insats av sjö- och främst flygstridskrafter för ingripande till försvar av Gotland är det av väsentlig betydelse, att beslut och order om sådan insats kan komina till stånd snabbt och utan omgång. Utredningen kan icke finna annat än att de bästa förutsättningarna härför erhålles om ansvaret åvilar den chef som kommer att ha de erforderliga resurserna, nämligen befälhavaren för III. militärområdet. F r å n dessa synpunkter kommer, enligt utredningens uppfattning, den av överbefälhavaren föreslagna ordningen att skapa gynnsammare betingelser för Gotlands försvar än de nuvarande. Ehuru Gotland allmänoperativt hänger främst samman med östra Svealand, har Gotland dock en militärgeografisk särställning, som måste beaktas. Utredningen förutsätter därför, liksom överbefälhavaren gjort i sina förslag, att den markoperativa avvägningen av styrkeförhållanden mellan fastlandet och Gotland alltfort görs av överbefälhavaren. Självfallet åsyftas härmed icke någon inskränkning i de befogenheter att leda den operativa verksamheten inom krigsmakten och att i krig göra tillfälliga ändringar i den militärterritoriella indelningen, som tillkommer överbefälhavaren enligt hans instruktion. Med stöd av dessa befogenheter kan överbefälhavaren exempelvis, om det under krig skulle uppkomma ett läge som anses påkalla detta, ställa befälhavaren på Gotland direkt under sitt befäl. De särskilda omständigheter, som kan åberopas i fråga om Gotland, för-

134 anleder att befälet på ön såväl i fred som i krig bör föras av en så kvalificerad chef som en generalmajor. Utredningen är också av den uppfattningen att ledningsorganisationen på Gotland måste förstärkas. Förslag härom framföres i kapitel X, avsnitt C. Militärområdesgränserna ansluter sig till länsgränser med följande undantag. (1) Gränsen mellan V. och III. militärområdena, vilken gräns delar Gävleborgs län. (2) Östra delen av gränsen mellan III. och I. militärområdena, vilken gräns delar Kalmar län, liksom i nuläget. Härom vill försvarsledningsutredningen anföra följande. Överbefälhavaren, som mycket bestämt uttalat sig för principen om överensstämmelse mellan militärterritoriell och civiladministrativ indelning, har likväl ansett sig böra föreslå att den militärterritoriella indelningen inom ifrågavarande områden skall avvika från nuvarande länsindelning. Försvarsledningsutredningen har noggrant studerat motiven härför och är ense med överbefälhavaren om att operativa krav klart talar för överbefälhavarens förslag. Gränsen mellan I. och II. militärområdena bör enligt utredningens uppfattning gå tvärs igenom Halland, någonstans i höjd med Falkenberg. Med hänsyn till att nu arbetande utredning rörande länsindelningen kan komma att förorda ändringar i denna indelning, som berör Halland, vill försvarsledningsutredningen likväl icke föreslå en ändring nu av militärområdesgränsen. Betingelserna för att få en framtida gemensam militärområdesoch länsgräns redan från början dragen i sin exakta och slutliga sträckning torde bli bättre, om resultaten av länsindelningsutredningens arbete avvaktas än om en ny militärområdesgräns fastlägges redan nu. Försvarsledningsutredningen har meddelat länsindelningsutredningen sin uppfattning rörande från totalförsvarets synpunkt lämpliga länsgränser, bl. a. i anslutning till föreslagen gräns mellan I. och II. militärområdena. En närmare redogörelse härför lämnas i kapitel X. Frågor rörande civil indelning behandlas i avsnitt G nedan. Där föreslås bl. a. att landet i civiladministrativt hänseende skall vara indelat i sex civilområden helt sammanfallande med krigsmaktens sex militärområden. 2. Militärbefälhavarnas uppgifter i krig samt ledningsorganisation i krig

Militärbefälhavare skall vara beredd att i krig lösa uppgifter enligt vad som angivits i föregående avsnitt. I nuvarande militärpolitiska läge ges militärbefälhavarna krigsuppgifter i enlighet med nu gällande krigsplanläggning, vilket innebär att vissa militärbefälhavare kommer att få mera ansvarsfulla uppgifter och en större tilldelning av stridskrafter än andra.

135 Som nämnts redan i kapitel I har utredningen icke för avsikt att framlägga detaljerade förslag rörande ledningsorganisationen i krig. Detaljutformningen bör ankomma på överbefälhavaren, som efter vissa riktlinjer, bl. a. i fråga om krigsmaktens samverkan med det civila försvaret, bör ges största möjliga handlingsfrihet. Utredningen förutsätter en ledningsorganisation i krig huvudsakligen i enlighet med vad som föreslagits i överbefälhavarens modifierade sexregionsalternativ. Denna organisation innebär i stort följande.

a) Militärbefälhavares och vissa militärbefälhavare chefers uppgifter i krig

direkt

underställda

Militärbefälhavare utövar under överbefälhavaren operativ ledning inom militärområdet och ett utanför territorialvattengränsen tilldelat operationsområde. I fråga om ledning av luftoperativ verksamhet ges vissa militärbefälhavare efter gällande krigsplanläggning anpassade skyldigheter och befogenheter gentemot varandra, i stort sett enligt en särskild inom utredningen verkställd delutredning, vilken i sammandrag redovisas i betänkandet. Direkt underställda militärbefälhavare är försvarsområdesbefälhavare och — inom vissa militärområden — fördelningschefer, chefer för örlogsbaser (inom III. militärområdet chefer för örlogskommandon), bevakningsområdeschefer samt chefer för vissa sjöstyrkor, sektorchefer och chefer för flygstridskrafter som icke ingår i sektorer, såsom chefer för spanings- och attackförband, samt militärområdes- och, i vissa hänseenden, strategiska reserver. Militärbefälhavare är territoriell chef inom militärområdet och samverkar i denna egenskap med civilbefälhavare och övriga sidoordnade civila chefer. Under militärbefälhavare utövas territoriell verksamhet av försvarsområdesbefälhavare och i vissa fall av fördelningschefer. Chefer i lägre regional instans förutsattes fullgöra följande uppgifter. Försvarsområdesbefälhavare leder under militärbefälhavaren inom vederbörligt försvarsområde dels territoriell verksamhet, dels stridsverksamheten på marken utom i eventuellt avdelade fördelningsområden, där denna verksamhet leds av fördelningschefer. Han ansvarar även för underhåll av samtliga förband inom försvarsområdet, oberoende av försvarsgrenstillhörighet, när det gäller för krigsmakten gemensamma förnödenheter och materiel. Undantag göres endast i de fall då så starka arméstridskrafter samlas att fördelningar organiseras; i dessa fall tillkommer motsvarande ansvar fördelningschef beträffande hans fördelningsområde. Chef för »örlogskommando» (föreslagen benämning i krig på ledningsorgan som organiseras av Ostkustens örlogsbas) leder enligt militärbefäl-

136 havares bestämmande tilldelade sjöstridskrafters företag. Han leder även bas- och underhållstjänsten för underställda eller i övrigt i örlogskommandots baser baserade sjöstridskrafter. De landbaserade förbandens underhåll med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es däremot av försvarsområdesbefälhavare. Örlogsbaschef leder under militärbefälhavaren bas- och underhållstjänsten för sjöstridskrafter som är underställda militärbefälhavaren eller står under dennes operativa ledning. De landbaserade förbandens underhåll med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es däremot av försvarsområdesbefälhavare. Örlogsbaschef leder under militärbefälhavaren minröjningsverksamheten inom och i anslutning till basområdena. En närmare redogörelse för uppgifter m. m. för örlogskommando- och örlogsbaschefer lämnas i kapitel X, som även innehåller förslag till fredsorganisation av örlogsbasstaber. Sektorchef leder under militärbefälhavaren inom vederbörlig sektor det aktiva luftförsvaret samt bas- och underhållstjänst för jaktförsvaret och för militärbefälhavaren direkt underställda, inom sektorn baserade spanings-, attack- och transportflygförband. De markbundna förbandens underhåll med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es dock av försvarsområdesbefälhavare. Attackförbanden förutsattes skola ledas efter principer som redovisas i betänkandet. b) Krigsorganisation

av

miliiärbefälsstab

Denna fråga redovisas kortfattat i betänkandet. 3. Militärbefälhavares uppgifter i fred

Militärbefälhavare har i fred uppgifter i fråga om operativt krigsförberedelsearbete, förbandsproduktion och förvaltning. Arbetsuppgifternas omfattning inom olika militärområden kommer att variera avsevärt inom samtliga dessa huvudfunktioner, beroende bl. a. på militärområdenas geografiska läge och deras olika storlek. a) Uppgifter i fråga om operativt krigsförberedelsearbete Militärbefälhavare skall under överbefälhavaren förbereda de uppgifter som enligt gällande krigsfallsorder avses skola tillkomma honom i krig. Detta innebär i huvudsak följande: (1) Försvar mot invasion och aktivt luftförsvar skall förberedas av samtliga militärbefälhavare. (2) Territoriell verksamhet skall förberedas av samtliga militärbefälhavare.

137 (3) Skydd av västkustimport samt hamnar och lastageplatser för denna ävensom godsets vidaretransport från dessa hamnar m. m. skall förberedas av befälhavaren för II. militärområdet. b) Uppgifter i fråga om

förbandsproduktion

Militärbefälhavarens ansvar och uppgifter i fråga om ledning av förbandsproduktion bör vara följande. (1) Mobilisering

och mobiliserings

planläggning

Militärbefälhavare skall under central instans leda mobiliseringen av alla krigs förband som mobiliserar inom militärområdet; för förband tillhörande militärbefälhavaren icke underställda mobiliseringsmyndigheter dock med begränsat ansvar enligt av överbefälhavaren utfärdade särskilda bestämmelser. Han skall även inför central instans vara ansvarig för mobiliseringsförberedelserna vid alla förband som mobiliserar inom militärområdet. I fråga om mobiliseringsmyndigheter, som mobiliserar förband inom hans militärområde men icke är underställda honom, skall han dock ha ansvar endast för tilldelning av områden och fastigheter, transportrörelser i samband med mobilisering samt fördelning av civila resurser, som står eller ställes till det militära försvarets förfogande, såsom transportmedel (t. ex. tredagarsfordon) och arbetskraft. I övrigt åvilar ansvaret den militärbefälhavare som mobiliseringsmyndigheten är fredsunderställd. Militärbefälhavare skall själv icke vara mobiliseringsmyndighet, örlogsbaschef skall överta marinkommandochefs uppgift att vara mobiliseringsmyndighet för förband ur flottan. Enligt vad utredningen inhämtat har överbefälhavaren tillsatt en särskild arbetsgrupp, som under ledning av chefen för armén skall överse gällande bestämmelser för krigsmaktens mobilisering. Detta arbete kan medföra vissa ändringar i nuvarande regler för fördelning av förband på mobiliseringsmyndigheter men bör icke föranleda någon ändring av nyssnämnda principer. (2) Övrig förbandsproducerande

verksamhet

Armén Samtliga militärbefälhavare ges det ansvar och de uppgifter i fråga om produktion av arméförband som åvilar nuvarande militärbefälhavare. Försvarsområdesbefälhavare och förbandschefer ur armén skall vara underställda vederbörande militärbefälhavare. Utan någon begränsning av militärbefälhavarens ansvar inför chefen för armén bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till försvarsområdesbefälhavare och förbandschefer. Dessa chefer bör således så självständigt som möjligt leda bl. a. all utbildning av grundläggande art.

138 Utbildningsanstalter, som har karaktär av centrala skolor, bör liksom f. n. i utbildningshänseende lyda direkt under chefen för armén. »Befälhavaren på Gotland» bör — med arméförbanden på ön sig underställda — i fråga om förbandsproduktion lyda direkt under chefen för armén (jfr kapitel X, avsnitt C). Marinen Militärbefälhavarna för I., II., III. och V. militärområdena ges ansvar för produktion av förband ur marinen — militärbefälhavaren för V. militärområdet jämväl för förband som mobiliserar inom VI. militärområdet — dock att militärbefälhavare i fråga om utbildning åläggs ansvar endast för övningar av operativ karaktär samt för samordning av frivilligutbildning. Örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer skall vara underställda vederbörande militärbefälhavare, dock att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar skall vara underställd »befälhavaren på Gotland». I fråga om utbildning — utom övningar av operativ karaktär — samt därmed sammanhängande personaltjänst skall örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer dock lyda direkt under chefen för marinen. Utan någon begränsning av militärbefälhavares ansvar inför chefen för marinen bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer. Chefen för kustflottan skall vara direkt underställd chefen för marinen. Cheferna för Karlskrona- och Bergaskolorna bör vara underställda cheferna för Sydkustens respektive Ostkustens örlogsbas men i fråga om centralt organiserad utbildning lyda direkt under chefen för marinen. Flygvapnet Militärbefälhavarna för I. och III. militärområdena ges det ansvar och de uppgifter i fråga om produktion av förband ur flygvapnet, som åvilar cheferna för nuvarande 2. och 3. flygeskadrarna. Flottilj chefer skall vara underställda enligt samma ordning som f. n. Militärbefälhavaren för VI. militärområdet ges ansvar för produktion av flygförband för det egna militärområdet — F 21 skall vara underställd — samt leder under chefen för flygvapnet utbildning och övningar samt därmed sammanhängande personaltjänst vid F 4. Militärbefälhavaren för V. militärområdet ges ansvar för produktion av flygförband för det egna militärområdet — F 4 skall vara underställd — dock att C F 4 i fråga om utbildning m. m. skall lyda under militärbefälhavaren för VI. militärområdet. Utan någon begränsning av militärbefälhavarens ansvar inför chefen för flygvapnet bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till flottilj chefer. Dessa bör således så självständigt som möjligt leda bl. a. all utbildning av grundläggande art.

139 Någon ändring av ansvars- och uppgiftsfördelning mellan central, regional och lokal instans föreslås icke. Motiv för sådan ändring finnes emellertid i vad gäller taktisk utveckling, vilken borde styras och samordnas hårdare inom flygledningen än vad som nu sker. Detta anses dock icke kunna ske utan personalökningar i flygstaben (en major och tre å fyra kaptener). Tillgången av kvalificerad ledningspersonal inom flygvapnet bedöms f. n. icke medge sådana ökningar. Som en interimslösning synes de inspektörsuppgifter som nu åvilar eskadercheferna t. v. böra kombineras med uppgifterna att vara chefer för flygsektionerna, tillika flyginspektörer i I., III. och VI. militärbefälsstaberna samt med attackeskaderchefens uppgifter. Viss grundläggande utbildning och försöksverksamhet som f. n. ledes eskadervis k a n i framtiden komma att ledas centralt. Förundersökningar härför pågår inom flygstaben. Under förutsättning att så kan ske utan men för övrig utbildning, insatsberedskap och operativt krigsförberedelsearbete synes från försvarsledningsutredningens synpunkt intet vara att erinra häremot. Vissa synpunkter på lydnadsställning för Södermanlands flygflottilj framföres i betänkandet. c) Uppgifter i fråga om förvaltning, och byggnader

utom i fråga om

befästningar

Militärbefälhavarna för I. och III. militärområdena ges det ansvar och de utöva ledning av och uppsikt över förvaltningen vid honom underställda förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser. Såsom framhållits i kapitel V medför dock förvaltningsorganisationens nuvarande utformning i central instans samt kravet på en arbetstekniskt rationell fredsorganisation att vissa avsteg, i varje fall tills vidare, bör göras från denna princip. Militärbefälhavares uppgifter föreslås därför vara följande: (1) Militärbefälhavare leder intendenturförvaltningen vid underställda förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser. (2) Militärbefälhavare leder tygförvaltningen vid underställda försvarsområden och förband ur armén. (3) Militärbefälhavares uppgifter i fråga om tygförvaltning vid underställda förband ur marinen och flygvapnet begränsas t. v. till ledning av operativt krigs förberedelsearbete och inspektionsskyldighet. Chefer för örlogsbaser, kustartilleriförsvarschefer och flottilj chefer skall således h a en direkt förvaltningslinje till marin- respektive flygförvaltningen, i fråga om strilmaterielen över sektorflottilj. Därest en ökad samordning inom den centrala tygförvaltningens område kommer till stånd, kan det komma i fråga att militärbefälhavare ges ökade uppgifter inom marin- och flygförvaltningarnas ansvarsområden. (4) Militärbefälhavares uppgifter i fråga om sjukvårdsförvaltning begränsas t. v. till ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyl-

140 dighet. Organisatoriska och personella förutsättningar bör tillskapas för att militärbefälhavare skall k u n n a i full utsträckning utöva ledningen av sjukvårdsförvaltningen vid underställda förband. Förslag härom torde komma att framläggas av 1962 års försvarssjukvårdsutredning. Militärbefälhavares ledning av förvaltningen innebär planläggande, reglerande, order-, direktiv- och anvisningsgivande samt kontrollerande verksamhet. Den verkställande och utövande förvaltningen bedrivs — utom i vad gäller vissa anslag för militärbefälsstabens egen verksamhet (övnings-, rese-, expens- och telefon- m. fl. anslag) — vid militärbefälhavare underställda lokala förvaltningsmyndigheter. Militärbefälhavare skall till förvaltningsgrenschef — »stabstygofficer», »stabsintendent» och »stabsläkare» — delegera rätten att besluta i sådana förvaltningsärenden, som icke är av större räckvidd eller där beslutet icke rubbar av militärbefälhavaren fastställd plan för medelshushållningen. d) Uppgifter i fråga om förvaltning av befästningar och byggnader Den granskning av nuvarande ordning för fortifikationsoch byggnadsförvaltningens ledning under central instans, som utredningen verkställt (se kapitel VII), visar enligt utredningens uppfattning att det finns anledning att ifrågasätta ändringar i denna ordning i olika hänseenden. Utredningen har emellertid ansett sig icke själv böra företaga de ingående och omfattande undersökningar, som skulle erfordras för att framlägga konkreta förslag i ämnet. Sådana undersökningar och redovisning av deras resultat skulle, eftersom organisationen inom detta i och för sig mycket betydelsefulla område icke har utslagsgivande betydelse för hur krigsmaktens regionala ledning i övrigt anordnas, spränga ramen för försvarsledningsutredningens verksamhet och förslag. Utredningen föreslår därför, att en särskild utredning tillsättes för frågan om fortifikations- och byggnadsförvaltningens regionala ledning och organisation. Det är givetvis önskvärt, att resultaten av en sådan utredning föreligger i sådan tid att erforderliga ändringar kan gegenomföras samtidigt med dem som försvarsledningsutredningen föreslår. I anslutning till vad som anförts i kapitel VII bör vid den nya utredningen klarläggas, vilken kompetensfördelning som bör göras mellan den centrala och den regionala instansen med hänsyn till numera rådande förhållanden — bl. a. den centrala fortifikationsförvaltningens nyligen genomförda omorganisation och den markering av samma förvaltnings tekniska och ekonomiska ansvar, som skett genom tillkomsten av det förut omnämnda s. k. tvåstegsförfarandet. För den verksamhet, som finnes böra äga r u m regionalt, bör enhetlig ledning eftersträvas för samtliga försvarsgrenar. Att visst ledningsansvar därvid måste åvila de nya militärbefälhavarna torde vara klart, men det måste övervägas vilka slags ledningsfunktioner som bör ankomma på dem. Försvarsledningsutredningen anser det naturligt att militärbefälhavare skall lämna militärt underlag till beslut i byggnadsfrågor men finner

141 det önskvärt, att de kan befrias från tekniskt och ekonomiskt ansvar för själva utförandet av nybyggnader, större iståndsättningsarbeten m. m. och att som följd därav organ för sådan verksamhet icke skall behöva ingå i militärbefälsstaberna. En lämplig lösning skulle kunna vara, att bl. a. ifrågavarande uppgifter ankomme på särskilda, direkt under fortifikationsförvaltningen lydande regionala förvaltningsorgan. En nära samverkan mellan dessa organ och militärbefälen — varvid militärbefälhavarnas berättigade inflytande skulle vara säkrat — finge i så fall förutsättas. Utan att taga ställning till den närmare utformningen av en sådan organisation har försvarsledningsutredningen dock velat peka på de fördelar som är förenade med densamma. Till dem, som nämnts här ovan eller framgår av granskningen i kapitel VII, kommer ökade möjligheter att utjämna arbetsbelastningen mellan olika militärområden och, sannolikt, bättre förutsättningar för att rekrytera personal till den centrala fortifikationsförvaltningen. I samband med att enhetlig regional ledning kommer till stånd inom ifrågavarande förvaltningsgren och uppgifterna för kustartilleriförsvarschefer m. fl. marina myndigheter därmed förändras bör uppmärksamhet ägnas frågan om sammanförande av kustartilleriets och flottans fastighetsorgan i Karlskrona och eventuellt i Göteborg. Även eljest torde den lokala organisationen, bl. a. vid försvarsområdena, böra överses vid den föreslagna utredningen. Vissa frågor rörande den fasta maskintjänsten torde även, allt eftersom ett stort antal dyrbara befästningsanläggningar med ytterst komplicerade installationer tages i bruk, behöva utredas närmare. Här förordade utredningar torde böra verkställas under medverkan i en eller annan form från statskontorets sida.

4. Fredsorganisation av militärbefälsstab

Vid utformning av militärbefälsstabs organisation bör bl. a. följande krav beaktas. (1) Organisationen skall medge enhetlig och effektiv ledning av allt operativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande förbandsproduktion. Organisationen skall också medge effektiv ledning av sådan annan förbandsproduktion och förvaltning, som av olika skäl måste åläggas militärbefälhavare. (2) Organisationen skall så långt möjligt överensstämma med organisationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledningen av verksamhet i krig skall i erforderlig omfattning k u n n a utövas även före och under övergång från freds- till krigsorganisation. Dessa krav bedömes dock icke utesluta smärre förändringar inom staben vid övergång till krigsorganisation, under förutsättning att personalen i fred förbereder den verksamhet för vilken den är avsedd i krig. (3) Ansvarsförhållanden och lydnadsställning skall vara de klaraste möj-

142 liga. Varje stabsmedlem skall i princip ha endast en chef; detta hindrar givetvis icke att han av denne kan för viss tid eller för viss uppgift ställas till annan chefs förfogande. (4) Stabens organisation skall möjliggöra för militärbefälhavaren att ägna huvuddelen av sin verksamhet åt ledning av operativt krigsförberedelsearbete. Stabens organisation bör därför medge att andra på militärbefälhavaren ankommande uppgifter kan delegeras. (5) Tillgången på kvalificerad ledningspersonal är knapp. En ny regional ledningsorganisation måste genomföras i huvudsak inom ramen för de personalstyrkor som f. n. är avsedda för regional instans. Detta förhållande kräver att varje stab »skräddarsys» för sina uppgifter och att personalbehoven tillgodoses i första hand inom de militärområden som har de mest krävande uppgifterna. a) Alternativ för principorganisation av militärbefälsstab Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen skisserat en principorganisation för militärbefälsstab i sexregionsalternativet enligt bilaga IX: 6 d. Staben är allsidigt sammansatt och står under befäl av en stabschef. Militärbefälhavaren biträds normalt av tre ställföreträdare, representerande de fackoperativa verksamhetsgrenarna. De biträder militärbefälhavaren i ledning av operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion, varvid stabscheferna och erforderliga delar av staben disponeras. Den operativa sektionen av staben (sektion I) är funktionell, men dess avdelningsindelning är delvis fackmässig. Övriga sektioner förutsattes vara funktionellt indelade även på avdelningsplanet. Det anges av överbefälhavaren att sektion III dock kan tänkas vara fackmässigt indelad. Utöver nyssnämnda organisationsalternativ har utredningen studerat dels ytterligare några alternativ med ställföreträdande militärbefälhavare, vilka redovisas i betänkandet, dels ett alternativ, benämnt alternativ 4, utan ställföreträdande militärbefälhavare med principorganisation enligt bilaga IX: 9. Sistnämnda alternativ utgår från överbefälhavarens skiss till stabsorganisation. Skillnaderna i förhållande till denna består i dels att några särskilda ställföreträdande militärbefälhavare icke finnes, dels att — i de större militärområdena — sektion III uppdelats på en arméoch en flygsektion, dels att — i vissa militärområden — stabschefen har en souschef till sitt förfogande, dels ock att ärenden rörande till flygvapnet hänförlig förbandsproduktion av för krigsmakten icke gemensam natur samt därmed direkt sammanhängande operativt krigsförberedelsearbete — t. ex. på militärbefälhavaren

143 ankommande detalj planläggning för luftbevakning, stridsledning och bastjänst — handlägges på flygsektionen. Vissa för krigsmakten gemensamma sektion III-ärenden, såsom krigsfångetjänst och krigsgravtjänst, förläggs i de större staberna till armésektionen. Erforderlig fackmässig sakkunskap — som i överbefälhavarens organisationsutkast tillgodoses genom de särskilda ställföreträdande militärbefälhavarna — säkerställes genom att militärbefälhavare, stabschef och (i de större militärområdena) souschef i princip tages ur olika försvarsgrenar. Chefen för armésektionen (i de mindre regionerna sektion III), till vilken militärbefälhavaren skall kunna delegera befogenheter i fråga om utbildningen vid underställda arméförband, ges titeln »arméinspektör vid O.militärområdet». Chefen för flygsektionen ges på motsvarande sätt benämningen »flyginspektör vid O.militärområdet». Vid granskningen av studerade alternativ har utredningen gjort följande jämförande värderingar. Alternativen företer följande likheter. (1) Militärbefälhavaren leder verksamheten genom befäl. (2) Militärbefälhavaren med ställföreträdare (i förekommande fall) och stab har en gemensam förläggningsort — i samtliga alternativ densamma — och har med vissa undantag — desamma i samtliga alternativ — sina arbetsplatser i en gemensam stabsbyggnad. (3) Antalet kvalificerade befatningshavare är i huvudsak detsamma i samtliga alternativ. (4) Samarbete, i form av gemensamma överläggningar, samråd m. m. måste — liksom i alla andra staber •— äga rum mellan chefer och personal i olika sektioner och avdelningar. Skillnader mellan alternativen föreligger i fråga om fördelningen inom staben av arbetsuppgifter och i fråga om stabens inre organisation, vilket påverkar bl. a. stabschefens uppgifter och ställning. Sålunda bedömes de alternativ, som inrymmer ställföreträdande militärbefälhavare, i hög grad försvåra stabschefens arbetsledning. Utredningen har funnit alternativ 4 vara den avgjort lämpligaste principorganisationen, varför utredningens förslag till organisation av I.—VI.militärbefälsstaberna har utformats med utgångspunkt i denna. b) Utredningens

förslag till organisation

av

I.—VI.militärbefälsstaberna

Tillgången inom närmast överskådlig tid på kvalificerad ledningspersonal ligger till grund för utredningens förslag till organisation i stort av militärbefälsstaberna. Detta avsnitt inleds därför med en redogörelse härför. Antalet beställningar för aktiva officerare och arvodesbefattningar för

144 pensionerad, personal vid — eller avsedda för — dessa staber framgår av följande tabell: Försvarsgren Armén 1 Marinen 2 Flygvapnet Fortkåren

Officerare i aktiv tjänst

Personal i arvodesbefattning

100 49 30 12

24 8 12

S:a 124 57 42 12

1 Officerare tillhörande nuvarande VII. militärbefälsstaben och fortifikationskåren ingår icke. Enligt chefens för marinen fredsbesättningslistor. Officerare vid marinkommandonas förvaltningar ingår icke. Vissa av dessa torde kunna påräknas för militärbefäls- och örlogsbasstaber. 2

Ett begränsat antal officerare torde kunna tillföras ifrågavarande staber från central instans. En viss reduktion av försvarsgrensstaberna avses nämligen enligt Kungl. Maj :ts beslut göras fr. o. m. budgetåret 1964/65 (Kbr 3/5 1963 Dnr 1178). Vakanser finnes emellertid vid de nuvarande regionala staberna, varför det torde vara realistiskt att räkna med att detta personaltillskott helt eller delvis åtgår för att utfylla dessa. Det h a r tidigare framhållits att nuvarande organisation — utöver vakanserna — har anmälda men icke tillgodosedda behov. Utredningen bedömer det icke vara möjligt att nu tillgodose dessa behov med personal i aktiv tjänst. Med hänsyn till att ett relativt stort antal officerare avgår med pension under de närmaste åren torde möjligheter däremot föreligga att rekrytera flera arvodesbefattningar än f. n. Utredningen anser det vara erforderligt att denna utväg utnyttjas och föreslår därför en begränsad ökning av antalet sådana befattningar. Vissa av ifrågavarande befattningar, t. ex. befattningar som chefer för sektion V (kommunikationssektionen), kan i ett gynnsammare befälsläge bytas mot beställningar för aktiva officerare. För militärbefäls- och örlogsbasstaber bör således t. v. räknas med sammanlagt högst 200 aktiva officerare -—• fortifikationsofficerare icke medräknade — samt drygt 50 officerare i arvodesbefattningar. Uppgifterna för olika militärbefälhavare kommer att variera i storlek och betydelse. Detta förhållande bör som tidigare nämnts återspeglas i stabernas organisation, d. v. s. dessa bör »skräddarsys» för sina uppgifter. Staber som bedömes ha de mest krävande uppgifterna bör prioriteras på bekostnad av de andra. I fråga om personalens försvarsgrenstillhörighet vill utredningen uttala följande. Befattningarna som militärbefälhavare, stabschef, souschef samt chefer för sektionerna I och II bör i princip icke vara bundna till någon särskild försvarsgren. Den enda förutsättningen bör vara, att befattningshavarna har erforderliga kvalifikationer och har utbildats för sina uppgifter. Motsvarande

145 gäller viss personal i arvodesbefattningar. Som tidigare n ä m n t s förutsattes dock att militärbefälhavare, stabschef och souschef utgår ur olika försvarsgrenar. Avsteg från denna princip måste givetvis kunna göras i samband med avlösningar. Fördelningen av marinens befattningar mellan flottan och kustartilleriet bör ankomma på överbefälhavaren. Övriga befattningar synes t. v. böra besättas ur bestämda försvarsgrenar. Dels är de motiverade för bestämda uppgifter där i flertalet fall erfordras fackmässig sakkunskap, dels torde en långsiktig personalplanering försvåras om antalet icke försvarsgrensbundna befattningar ökas. Ytterligare några befattningar skulle dock kunna göras försvarsgrensoberoende, t. ex. befattningarna i de i sektion I ingående underrättelse- och sambandsavdelningarna. Militärbefälhavare föreslås förordnas för visst antal år. Utredningen förutsätter att den för militärbefälsstaberna avsedda personalen uppföres i särskild personalförteckning för militärbefälen. Med utgångspunkt i ovannämnda överväganden föreslås att I.—Vl.militärbefälsstaberna organiseras enligt bilagorna IX: 10 a—f. Med hänsyn till att militärbefälhavares uppgifter i fråga om ledning och förvaltning inom befästnings- och byggnadsområdet föreslagits skola utredas särskilt, redovisas icke någon detalj organisation av sektion VIII. Det sammanlagda antalet officerare vid I.—Vl.militärbefälsstaberna enligt utredningens förslag framgår av omstående tabell. En jämförelse med nuläget göres i kapitel XII, sedan utredningen även redovisat sina synpunkter rörande lägre regional instans. Som framgår av nyssnämnda organisationsbilagor är utredningens förslag till stabsorganisation i fred relativt detaljerade i vad gäller stabernas indelning i sektioner och avdelningar samt i dessa ingående befattningar för officerare. Utredningens förslag i dessa hänseenden grundar sig bl. a. på dels en undersökning av organisation och antal befattningshavare inom de staber i nuvarande ordning, vilkas uppgifter skall övertas av de nya militärbefälsstaberna, dels överbefälhavarens överslagsmässiga personalberäkningar för alternativet »sexregioner», dels ock överväganden rörande anmälda, i nuvarande ordning icke tillgodosedda behov. Utredningen har som tidigare nämnts tagit hänsyn till de reella möjligheterna att f. n. fylla dessa behov. Utredningen inser svårigheterna att i en ny organisation redan från börj a n finna den rätta detalj organisationen och de rätta arbetsformerna. Organisationen måste därför, när den träder i tillämpning, betraktas som provisorisk och prövas under en försöksperiod, varefter slutlig organisation fastställes när erforderliga erfarenheter vunnits. Något utrymme för en ökning av det totala antalet officersbefattningar synes dock ej föreligga. Under försöksperioden bör prövas bl. a. detalj organisationen inom sektioner och av10—318470

146 Antal officerare i militärbefälsstab

S:a

Försvarsgren

II

Oberoende Gl/Vam B 6 . . Gm/Kam B5. Ö/Kmd B4. Regoff Arvodist. . . . Armén Gm B 5 . . . Ö B4.. . . Regoff. . . Kompoff. Arvodist.

III

VI

IV

3 5 5 9 11

1 1 2 2 2 2

1 4 10 4

1 4 10 4

10 4

1 5 23 51 24

Marinen Regoff. ., Korrpoff. Arvcdist.

4 15 3

Flygvapnet Ö B4.. . . Regoff. .. Kompoff. Arvodist.

3 10 18 10

Intendenter Regoff. .. Kompoff. Arvodist.

6 10 1

Summa: aktiv personal. pensionerad personal i arvodesbefattning

38 10

38 12

31 10

1 Ur armén eller flygvapnet. Ur armén eller marinen. 3 Fortifikationsofficerare ingår icke.

delningar. En betydelsefull fråga är därvid graden av integration, främst inom sektion I. Utredningens förslag, som i fråga om sektion I bygger på överbefälhavarens skiss till ledningsorganisation, upptar här fackmässiga operationsavdelningar. Utredningen förutsätter emellertid att dessa under sektionschefens ledning arbetar som en gemensam operationsledning. Utredningen har icke närmare undersökt behovet av personal tillhörande andra personalkategorier än officerare. Det bör ankomma på överbefälhavaren att lämna förslag härom. Utredningen förutsätter dock, att behovet av biträdespersonal — i vidsträckt mening — skall minska något i förhållande till nuläget. Utredningen lämnar i betänkandet ytterligare kommentarer till sina förslag till organisation av militärbefälsstaberna.

147 5. Förläggningsorter i fred för militärbefälsstaber

Vid val av förläggningsort i fred bör bl. a. följande synpunkter beaktas. Förläggningsort bör ligga centralt i förhållande till militärbefälhavaren underställda förband samt inom den del av militärområdet som är av störst intresse med hänsyn till det operativa krigsförberedelsearbetet, d. v. s. den del inom vilken terrängrekognosceringar, fältövningar och större tillämpningsövningar främst kommer att äga rum. Förläggningsort bör ligga i närheten av de civila myndigheter med vilka militärbefälhavaren närmast har att samverka. De allra största tätorterna bör undvikas, främst med hänsyn till sannolika svårigheter för staben att i ett kuppläge snabbt nå krigsuppehållsplatserna. Förläggningsort bör dock vara av sådan storleksordning att den kan erbjuda tätortens fördelar (läroverk m. m.). Förläggningsort bör samtidigt vara förläggningsort för något förband (regemente, kår, flottilj). Därigenom har staben möjligheter att få service inom olika områden samt skydd och biträde vid övergång till krigsorganisation. Kostnaderna för nybyggnader m. m. bör vara så låga som möjligt. Detta innebär att inom varje militärområde om möjligt bör väljas någon av de nuvarande förläggningsorterna och att befintliga stabsbyggnader så långt möjligt bör utnyttjas. Ovanstående krav går inte att förena inom alla militärområden och måste då vägas mot varandra. Möjligheterna att anskaffa stabslokaler i olika orter har undersökts av en av utredningens experter. Resultaten av denna undersökning redovisas i sammandrag i det följande. Kostnadsberäkningar hänför sig till prisläge 1 maj 1963.

a) Förslag till förläggningsort

för 1.militärbefäls stab en

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Kristianstad, Karlskrona och Ängelholm. Av dessa bedömes Kristianstad bäst uppfylla redovisade krav. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för alternativen Kristianstad och Ängelholm. Kostnaderna har därvid beräknats till ca 2 000 000 kronor för Kristianstad och 3 250 000 kronor för Ängelholm. I båda fallen torde det bli möjligt att sälja vissa kronan tillhöriga fastigheter i Kristianstad som f. n. utnyttjas av bl. a. nuvarande I.militärbefälsstaben. En sådan försäljning anses uppskattningsvis kunna inbringa 1 500 000 kronor. Utredningen förordar Kristianstad som förläggningsort för I.militärbefälsstaben.

148 b) Förslag till förläggningsort för H.militärbefälsstaben Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Skövde och Göteborg. Ingen av dessa städer bedömes uppfylla samtliga redovisade krav. Göteborg är lämpligt i flertalet hänseenden; här finns t. ex. de flesta av de civila myndigheter med vilka militärbefälhavaren har att samverka. Göteborg är emellertid en storstad, varför det kan vara tveksamt om m a n dit bör förlägga militära staber, främst med hänsyn till speciella komplikationer vid samtidig utrymning och mobilisering. Skövde synes icke ligga tillräckligt centralt i militärområdet. Bl. a. synes avståndet vara för långt till Göteborg och västkusten, där staben har stora uppgifter i fråga om operativt krigsförberedelsearbete. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa arbetslokaler har gjorts för alternativen Alingsås, Borås och Göteborg. I fråga om Göteborg har därvid prövats två underalternativ, nämligen dels nybyggnad på den av kronan ägda s. k. Gnistängen, dels att staben skulle förläggas till Nya Varvets område och utnyttja där befintliga lokaliteter. Detta förutsätter emellertid en utflyttning till Gullmaren (Skredsvik) av Göteborgs örlogsvarv och de delar av staben för nuvarande marinkommando Väst, som skall utgöra Västkustens örlogsbas. Kostnaderna för anskaffning av stabslokaler har beräknats enligt följande. Alingsås Borås Göteborg alternativ Gnistängen alternativ Nya varvet

2 350 000 2 350 000 2 380 000 500 000

I Alingsås har från privat håll erbjudits möjligheter till långtidsförhyrning i nybyggnad, anpassad bl. a. till stabens behov. Av alternativen Alingsås och Borås synes Borås vara att föredra. Borås ligger visserligen något längre från Göteborg och västkusten men inrymmer i motsats till Alingsås ett förband, Älvsborgs regemente. I Göteborg kan i alternativ Gnistängen de direkta utgifterna sänkas till ca 2 000 000 kronor, därest likviden för försäljning av icke erforderliga delar av Gnistängen kan disponeras för täckande av byggnadskostnaderna. I alternativ Nya varvet uppskattas kostnaderna för varvets flyttning till Gullmaren — som torde vara nödvändig förr eller senare — till ca 35 miljoner kronor. En försäljning till Göteborgs stad av de delar av Nya varvets område, som friställes vid varvets avflyttning, torde k u n n a inbringa ett betydande belopp. Enligt utredningens mening synes av Göteborgsalternativen det sistnämnda vara att förorda. Utflyttningen av varvet kan dock icke vara klar vid tiden för ledningsreformens genomförande. Övergångsvis kan lokalfrågan

149 lösas genom tillfällig förhyrning för de delar av militärbefälsstaben, som icke från början k a n inrymmas på Nya varvet, i första hand för sektion VIII. Utredningen är närmast benägen att som förläggningsort för Il.militärbefälsstaben förorda Göteborg och inom Göteborg alternativ Nya varvet. En förutsättning härför är dock, att överbefälhavaren bedömer att staben kan upprätthålla en tillräcklig mobiliserings- och insatsberedskap. Skulle så icke vara fallet, förordas Borås. c) Förslag

till förläggningsort

för

III.militärbefälsstaben

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Strängnäs (fr. o. m. 1/7 1963), Stockholm och Barkarby. Principbeslut föreligger att staben för marinkommando Ost, nu i Stockholm, skall flytta till Västerhaninge. Av nuvarande förläggningsorter bedömes Strängnäs bäst uppfylla angivna krav. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts endast för Strängnäs. Kostnaderna härför beräknas till 800 000 kronor. Utredningen förordar Strängnäs som förläggningsort för III. militärbefälsstaben. d) Förslag till förläggningsort för IV.militärbefälsstaben Nuvarande V.militärbefälsstaben är förlagd till Karlstad. Den nya staben blir i huvudsak densamma som den nuvarande. Motiv finnes icke att flytta från Karlstad. Tillbyggnader erfordras icke. Utredningen r ä k n a r med Karlstad som fortsatt förläggningsort för IV.militärbefälsstaben. e) Förslag till förläggningsort för V .militärbefälsstaben Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Östersund och Härnösand. Av dessa bedömes Härnösand i en framtid komma att bättre än Östersund uppfylla redovisade krav. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för såväl Härnösand som Östersund. Kostnaderna h a r därvid beräknats till Härnösand Östersund

2 100 000 kr. 700 000 lo-.

I Östersund finnes även möjligheter att anskaffa erforderliga ytterligare lokaler genom förhyrning. Även Sundsvall eller Sollefteå torde kunna komma i fråga som förläggningsort. Av dessa båda bedömes Sundsvall vara den lämpligaste, bl. a. med hänsyn till att med militärbefälhavaren samverkande distriktschefer ur televerket och järnvägsbefälhavare ur statens järnvägar har sina fredsstationeringsplatser där. Någon undersökning av möjligheterna att anskaffa stabslokaler

150 på sistnämnda platser har dock icke gjorts. Kostnaderna torde kunna uppskattas till samma storleksordning som i Härnösand. Utredningen förordar på längre sikt Härnösand eller Sundsvall som förläggningsort för V. militärbefälsstaben. Det slutliga valet mellan dessa båda orter synes böra göras med hänsyn bl. a. till de praktiska möjligheterna att anskaffa stabslokaler och kostnaderna härför. Vid övergång till den nya ledningsorganisationen bör staben enligt utredningens mening förläggas till Östersund, där det lokalbehov som icke täckes av nuvarande militärbefälhavares stabsbyggnad anskaffas genom förhyrning. Tidpunkten för stabens flyttning till Härnösand eller Sundsvall fastställes senare. Genom att avlösning av personal anordnas på ett lämpligt sätt torde det vara möjligt att nedbringa antalet fall, då befattningshavare nödgas flytta från Härnösand till Östersund och därefter åter till Härnösand. f) Förslag till förläggningsort

för

VI.militärbefälsstaben

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Boden och Luleå. Dessa förläggningsorter bedömes vara i huvudsak likvärdiga med hänsyn till angivna krav. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för såväl Boden som Luleå. Kostnaderna har därvid beräknats till Boden ca 1 675 000 kr. Luleå ca 3 750 000 kr. Utredningen förordar Boden som förläggningsort för VI. militärbefälsstaben. g) Sammanfattning Förläggningsorter för militärbefälsstaber föreslås enligt följande: Militärområde I II . III . IV . V .. VI

Förläggningsort Kristianstad

Ungefärliga investeringar för anskaffning av stabslokaler 500 000 1 kr 500 000 2 respektive 2 350 000 kr 800 000 kr

Karlstad

Ungefärliga ir ivesteringar: om i II. milit irområdet väljes (1) Götebor g (2) Borås .

Förhyrning 1 675 000 kr

3 475 000 kr 5 325 000 kr

1 Efter avdrag av uppskattade inkomster vid försäljning av vissa f. n. utnyttjade stabslokaler i Kristianstad. 2 Kostnader för flyttning från Göteborg av örlogsbasstab och örlogsvarv och inkomster vid försäljning av därigenom friställd mark har icke medtagits. 3 T. v. Vid senare tidpunkt bör staben flytta till antingen Härnösand eller Sundsvall. Investeringskostnaderna härför beräknas till 2 100 000 kr.

151 C. Det civila försvarets regionala ledning och indelning 1. Regional indelning

a) Civilområden Försvarsledningsutredningen har funnit att nuvarande civilbefälhavarinstitution är i stort sett ändamålsenlig. Med den utveckling, som det civila försvaret genomgått under senare år, framstår det som allt mer nödvändigt att på högre regional nivå finnes en organisation, som kan leda och samordna de civila försvarsansträngningarna. För att dessa skall bli effektiva, erfordras i betydande utsträckning en fördelning och prioritering av resurserna inom större områden än län. Civilbefälhavarinstitutionen fyller emellertid en betydelsefull uppgift även såtillvida, att den möjliggör ett smidigt samarbete mellan militärt och civilt försvar. En sådan samverkan är nödvändig, om totalförsvaret i olika lägen skall få största effekt. Det måste härvidlag bli fråga om ett ömsesidigt understöd med tillgängliga resurser under hänsynstagande till lägets krav. Mot bakgrunden av det anförda har utredningen funnit det nödvändigt, att civilområdena till antal och gränser helt överensstämmer med militärområdena. På så sätt skapas de bästa förutsättningarna för samverkan mellan det militära och det civila försvaret. Det torde även vara till fördel för samordningen inom det civila försvaret, att överensstämmelse råder med den militärterritoriella indelningen. Försvarsledningsutredningen föreslår sålunda, att riket indelas i sex civilområden i överensstämmelse med bilaga IX: 1. Förslaget innebär vissa förändringar i förhållande till nuläget. Härom kan anföras följande. Civilområde i övre Norrland De skäl, som föranlett statsmakterna att tilldela landshövdingen i Norrbottens län civilbefälhavares befogenheter inom krigssjukvården, kan åberopas för samma åtgärd inom andra områden av det civila försvaret. Utrymningsoch undanförselplanläggningen måste samordnas, vilket i sin tur föranleder att olika stödfunktioner, t. ex. transportresurser, måste kunna samutnyttjas på ett smidigt och effektivt sätt. Utredningens förslag på den militära sidan innebär en koncentration av den operativa ledningen. För att detta förslag skall få full effekt erfordras att samverkan med det civila försvaret underlättas. Försvarsledningsutredningen har med hänsyn till det anförda kommit till den meningen, att ett civilområde, omfattande Västerbottens och Norrbottens län, bör skapas. I det följande återkommer utredningen till frågorna om krigs- och fredsorganisationen. Gotlands inordnande i civilområde P å det civila försvarets område föreligger enligt försvarsledningsutredningens mening olika omständigheter — exemplifierade i kapitel VII — som

152 talar för att Gotlands län bör inordnas i ett civilområde. Det förhållandet, att länet utgör ett eget militärområde, torde ha varit det viktigaste skälet till att så ej skett. Enligt utredningens förslag skall emellertid Gotland inlemmas i tredje militärområdet. Det framstår som naturligt att motsvarande ändring sker på det civila försvarets område. Försvarsledningsutredningen föreslår sålunda, att Gotlands län inordnas i tredje civilområdet. Utredningen återkommer i det följande till frågorna om krigs- och fredsorganisationen. Vissa

gränsändringar

Försvarsledningsutredningen har som en viktig utgångspunkt för sitt arbete haft, att överensstämmelse bör råda mellan den militärterritoriella och den civiladministrativa indelningen. Operativa skäl har emellertid föranlett utredningen att i två hänseenden frångå länsgränserna. Förslagen innebär, att gränsen mellan femte och tredje militärområdena delar Gävleborgs län så att den södra länsdelen tillföres tredje militärområdet samt att gränsen mellan tredje och första militärområdena delar Kalmar län så att den norra länsdelen tillföres tredje militärområdet. I enlighet med den inledningsvis angivna principen bör ifrågavarande länsdelar inordnas i tredje civilområdet. Någon ändring av länsgränserna torde icke kunna ifrågakomma enbart av nu angivna skäl. Försvarsledningsutredningen har emellertid till länsindelningsutredningen framfört de synpunkter, som med hänsyn bl. a. till ifrågavarande förslag kan läggas på länsindelningen. Utredningens förslag medför, att länsstyrelserna i Kalmar och Gävleborgs län i sin beredskapsplanläggning får att samarbeta med vardera två civilbefälhavare. Utredningen har ansett att de nackdelar, som kan vara förenade härmed, är relativt obetydliga. De måste i vart fall vara mindre än de svårigheter för samverkan mellan militärt och civilt försvar som föranledes av bristande överensstämmelse i indelningen. Utredningen behandlar i kapitel X frågan om krigsorganisationen för de länsstyrelser, som beröres av utredningens förslag i denna del. b) Kommunikationsverkens

distrikt

m. m.

Den bristande överensstämmelsen mellan den militärterritoriella indelningen samt civilområden och län, å ena sidan, samt kommunikationsverkens distrikt m. m., å den andra, medför otvivelaktigt vissa svårigheter för samverkan inom totalförsvaret. Det skulle med hänsyn härtill vara till stor fördel om rådande skillnader kunde utplånas eller minskas. Kommunikationsverkens distrikt m. m. måste emellertid utformas under hänsynstagande till kommunikationstekniska och företagsekonomiska krav, vilka ofta icke sammanfaller med totalförsvarets önskemål. Dessa önskemål måste emellertid beaktas och vägas mot andra faktorer, då beslut fattas i indelningsfrågor. Försvarsledningsutredningen har sig bekant, att ifrågavarande spörsmål

153 diskuterats både i försvarsrådet och i totalförsvarets chefsnämnd. I särskild skrivelse till berörda myndigheter den 6 maj 1963 har chefsnämnden framfört bl. a. följande synpunkter i ärendet. I proposition till innevarande års riksdag (nr 108) har försvarsministern uttalat, att totalförsvarets främsta uppgift är att vara så förberett för kriget, att det verkar fredsbevarande. Totalförsvaret måste därför snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka. Till fullföljande av denna målsättning måste totalförsvarets regionala ledningsorganisation vara uppbyggd så, att den kan verka snabbt och självständigt samt med fullgod samordning mellan de olika totalförsvarsfunktionerna. En viktig förutsättning härför är, att inom varje totalförsvarsfunktion samstämmighet så långt detta är möjligt och lämpligt råder mellan de fredsmässiga indelnings- och ledningsförhållandena, å ena, samt krigsorganisationen, å andra sidan. Viktigt är också att i största möjliga utsträckning de regionala ledningsfunktionerna för skilda totalförsvarsfunktioner har sammanfallande ansvarsområden. Ju mer nämnda förutsättningar kan uppfyllas desto större säkerhet erhålles för en effektiv och samordnad regional ledning i krig. Totalförsvaret har sålunda mycket starka intressen att bevaka, när fråga uppkommer om ändringar i den fredsmässiga regionala ledningsorganisationen. Det är angeläget att dessa intressen väges mot andra faktorer, som påverkar frågan. Ett sådant hänsynstagande till olika faktorer bör ske på ett så tidigt stadium som möjligt. Redan i direktiven för ifrågasatta organisationsutredningar bör detta komma till uttryck. Chefsnämnden vill meddela, att nämnden är beredd att stå till förfogande för principiella överläggningar om totalförsvarsproblem i samband med regionala organisationsändringar. Försvarsledningsutredningen kan för sin del instämma i de synpunkter, som chefsnämnden anlagt på frågan. Utredningen anser sig också kunna utgå från att spörsmålet blir fortlöpande bevakat och har under dessa omständigheter funnit sig ej böra framlägga några egna förslag i ämnet. I detta sammanhang vill försvarsledningsutredningen understryka, att vissa regionala indelningar, som för närvarande överensstämmer med militärområdena — t. ex. programområden och drivmedelszoner — för framtiden bör följa indelningen i militär- och civilområden. Utredningen förutsätter att denna fråga beaktas av berörda myndigheter m. fl. 2. Civilbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation i krig

a) Frågan om krigsinstruktion

för

civilbefälhavarna

Även om det i betydande utsträckning torde vara klarlagt vilka befogenheter och uppgifter civilbefälhavarna har i krig, måste det likväl anses som en brist att detta icke blivit instruktionsmässigt fastställt. Försvarsledningsutredningen har erfarit, att ett förberedande arbete rörande civilbefälhavarnas krigsinstruktion pågår inom Kungl. Maj :ts kansli. Med hänsyn härtill har utredningen ej funnit anledning att framlägga något detaljerat instruktionsförslag utan inskränkt sig till att lägga vissa allmänna synpunkter på frågan.

154 Civilbefälhavarna måste inom civilområdena intaga samma ledande ställning i det civila försvaret som militärbefälhavarna gör inom det militära. Härav följer att civilbefälhavarna måste ha möjlighet att i samordnande syfte meddela bindande föreskrifter för verksamheten inom sådana myndigheter som t. ex. teledistrikt och järnvägsområden, oaktat dessa ej är underställda civilbefälhavarna utan sidoordnade med dem. En bestämmelse av denna innebörd bör intagas i krigsinstruktionen. Härvid synes 2 § i gällande krigsinstruktion för länsstyrelserna (SFS 4/1962) kunna tjäna som mönster. Alltsedan civilbefälhavarinstitutionens tillkomst har det ansetts, att civilbefälhavarna ej skall tilldelas verkställande uppgifter utan endast verka samordnande och reglerande inom det civila försvaret och i förhållande till krigsmakten. Försvarsledningsutredningen har för sin del funnit, att några skäl att frångå denna princip ej föreligger. Civilbefälhavarna skall alltså samordna civila försvarsåtgärder som berör mer än ett län, t. ex. utrymning och undanförsel, samt inom civilområdena prioritera behoven av och fördela stödresurser, t. ex. sjukvårds- och transportresurser, enligt lägets krav. Självfallet måste också civilbefälhavarna i samråd med militärbefälhavarna tillse, att operativa åtgärder från militär sida samordnas med och följes upp av det civila försvaret. De samordnande och reglerande åtgärder, varom civilbefälhavarna mot denna bakgrund har att besluta, skall verkställas av länsstyrelserna inom respektive civilområden. Det måste då stå klart, att länsstyrelserna i nu nämnt hänseende är underordnade civilbefälhavarna och har att följa deras beslut. Enligt utredningens mening måste en blivande krigsinstruktion för civilbefälhavarna innehålla föreskrifter härom. Det torde vara lämpligt att i krigsinstruktionen för civilbefälhavarna — på samma sätt som skett i krigsinstruktionen för länsstyrelserna — ange inom vilka områden av det civila försvaret civilbefälhavarna med utgångspunkt i tidigare angivna principer har uppgifter att fylla. Det torde emellertid icke vara erforderligt att i detta hänseende lämna detaljerade föreskrifter. På grund av lägets växlingar kan en hård instruktionsmässig bindning i denna del t. o. m. vara till nackdel. Utredningen har emellertid funnit, att civilbefälhavarna måste tilldelas uppgifter inom alla de områden av det civila försvaret, som är representerade i civilbefälhavarnas nuvarande krigsorganisation. Inom civilförsvaret måste civilbefälhavare samordna och reglera t. ex. utrymningar av större omfattning, radiakskydd och omgruppering av civilförsvarsstyrkor mellan de i civilområdet ingående länen. För hälso- och sjukvårdens vidkommande föreligger uppgifter avseende fördelning av tillgängliga resurser mellan länen i civilområdet. Motsvarande arbetsuppgifter anmäler sig inom andra totalförsvarets civila stödfunktioner, t. ex. försörjnings-, transport- och personalresurser. Även vad det psykologiska försvaret beträffar synes civilbefälhavarna ha betydelsefulla uppgifter att fylla. Slutligen torde på polisväsendets område främst säkerhetstjänsten kräva civilbefälhavarnas uppmärksamhet.

155 b)

Krigsorganisationen

Utredningens förslag i denna fråga redovisas i betänkandet. c) Krigsorganisationen

för civilbefälhavare

i övre

Norrland

Utredningens förslag i denna fråga redovisas i betänkandet. 3. Civilbefälhavarnas uppgifter och organisation i fred

Några ändringar beträffande civilbefälhavarnas uppgifter i fred torde enligt utredningens mening icke erfordras. Däremot synes det befogat, att den praxis som under senare år utvecklats blir uttryckt i instruktionen för civilbefälhavarna. Sålunda bör länsstyrelserna vara skyldiga att till civilbefälhavarna i behövlig utsträckning överlämna fastställda beredskapsplaner. I viss omfattning torde det vara lämpligt, att samråd sker med civilbefälhavarna, innan beslut om fastställelse av sådana planer fattas. Slutligen bör sådana f redsmässiga uppgifter som ledning av stabs tjänstövningar bli omnämnda i instruktionen. De förslag rörande indelningen i civilområden, som framlägges av försvarsledningsutredningen, torde böra föranleda ändring av gällande instruktion för civilbefälhavarna. Utredningen förutsätter, att detta liksom ovan angivna synpunkter på fredsuppgifterna beaktas vid pågående arbete med civilbefälhavarnas instruktion. Härvid utgår utredningen från att det är mest ändamålsenligt att sammanföra bestämmelserna för fred och krig i en enda författning. Vad civilbefälhavarnas fredsorganisation angår synes försvarsledningsutredningens förslag i första hand böra påverka organisationen inom tredje civilområdet. Detta utökas med Gotlands län samt delar av Kalmar och Gävleborgs län. Härmed följer självfallet ökade fredsmässiga arbetsuppgifter. Särskilt måste inordnandet av Gotlands län i civilområdet beaktas. Enligt utredningens mening är det nödvändigt att förstärka fredskansliet i tredje civilområdet, övriga civilområden beröres — såvitt avser den fredsmässiga verksamheten — icke direkt av de förslag, som försvarsledningsutredningen framlägger. De minskningar av första och femte civilområdena, som förordas, torde icke alls eller endast obetydligt påverka de fredstida arbetsuppgifterna. Utredningen har emellertid icke kunnat undgå att konstatera, att nuvarande personalorganisation är snäv, åtminstone i de civilområden som omfattar ett större antal län. För dessa områden blir stabs tjänstövningar med länsstyrelser, för vilka övningar civilbefälhavaren och dennes fredskansli måste utföra ett omfattande förberedelsearbete, så gott som årligen förekommande. Utredningen vill framhålla angelägenheten av att övningsresultaten också blir bearbetade i syfte att uppnå en allt effektivare verksamhet och organisation i krig. Med hänsyn till det anförda har försvarsledningsutredningen funnit sig böra föreslå en förstärkning av fredsorganisationen inom tredje civilområdet med två befattningshavare samt inom första och andra civilområdena

156 med en befattningshavare i varje område. Utredningens förslag åskådliggöres i följande tabell. Antal befattningshavare

Civilområde

Lönegrad

Anmärkn.

Byrådirektör 1. byråsekreterare 1. byråsekreterare Landskanslist

A 27 A 23 A 23 A 19

Ny befattning

Första och andra Byrådirektör 1. byråsekreterare Landskanslist

A 27 A 23 A 19

Ny befattning

Byrådirektör 1. byråsekreterare

A 27 A 23

Nyinrättade befattningar för sjätte civilområdet

Tredje

Fjärde, femte och sjätte

Ny befattning

Till tabellen bör knytas den kommentaren, att utredningen förutsätter att erforderlig biträdeshjälp skall stå till förfogande. Vidare vill utredningen betona vikten av att krigsplacerad personal — särskilt chefer för sektioner i krigskanslierna — aktivt medverkar i fredsarbetet i möjlig utsträckning. Det är angeläget att åtgärder vidtages för att underlätta att så kan ske. Slutligen vill utredningen återkomma till frågan om rekryteringen av personal till civilbefälhavarnas fredskanslier. Som tidigare framhållits bör ifrågavarande befattningar icke vara sluttjänster. Det förefaller naturligt, att de inordnas i den ordinarie landsstatskarriären. För att så skall k u n n a ske måste emellertid meritvärdet beräknas i vart fall lika med det som är förenat med en motsvarande tjänst inom den ordinarie länsstyrelsejuristbanan. Då tjänstgöring hos civilbefälhavare måste vara ägnad att tillföra en befattningshavare kunskaper, som är av stort värde även för tjänstgöring vid länsstyrelse, förefaller detta betraktelsesätt naturligt. Utredningen vill understryka angelägenheten av att frågan om rekryteringen till civilbefälhavarnas fredskanslier mot angiven bakgrund ägnas den största uppmärksamhet. D. Vissa synpunkter på samordningen mellan det militära och det civila försvaret I tidigare avsnitt har försvarsledningsutredningen framlagt förslag om uppgifter och lydnadsförhållanden för militär- och civilbefälhavare. Om dessa förslag genomföres, synes goda förutsättningar erhållas för en samordnad regional ledning av det militära och det civila försvaret genom militärbefälhavaren respektive civilbefälhavaren. I det följande vill utredningen framlägga vissa synpunkter på dessa chefers ömsesidiga befogenheter gentemot varandra. 1. Samordning i krig

Enligt den av statsmakterna fastställda allmänna målsättningen för totalförsvaret skall i krig totalförsvarets olika delar samverka med och under-

157 stödja varandra så, att största försvarseffekt ernås. Härmed är även de allmänna riktlinjerna för militär- och civilbefälhavares samverkan givna. De faktiska förutsättningarna för en sådan samverkan är goda och kommer vid ett genomförande av försvarsledningsutredningens förslag att förbättras. Utredningen förutsätter sålunda att nämnda chefer och deras staber (kanslier) jämte sidoordnade civila myndigheter eller samverkansorgan ur dessa skall grupperas och samverka enligt samma principer som f. n. Utredningens förslag medför, att de geografiska ansvarsområdena för militäroch civilbefälhavare sammanfaller. En krigsinstruktion för civilbefälhavarna enligt de riktlinjer, som utredningen dragit upp i det föregående, kommer också att bidraga till att klarlägga hithörande problem. Försvarsledningsutredningen anser sig sålunda kunna konstatera, att existerande och föreslagna riktlinjer och praktiska förutsättningar för samverkan mellan militär- och civilbefälhavare bör möjliggöra samordnade insatser av det militära och det civila försvaret. Detta hindrar självfallet icke, att nämnda chefer kan komma till olika mening om vilka åtgärder, som i ett visst läge leder till den största samlade försvarseffekten. Utredningen vill här anföra några synpunkter på frågan, i vilken ordning ett avgörande i en sådan situation bör träffas. I ett läge, då förbindelserna med överordnade myndigheter fungerar och dessas beslut kan inhämtas, bör självfallet frågor, i vilka militär- och civilbefälhavare icke kan enas, underställas totalförsvarets centrala eller högsta ledningsorgan. För det fall, att de nämnda förutsättningarna icke föreligger, har civilbefälhavarna jämlikt administrativa fullmaktslagen tillagts vissa betydelsefulla befogenheter. Dessa innebär, enligt utredningens mening, visserligen icke att civilbefälhavare kan ingripa i militärbefälhavares operativa åtgöranden eller i militära dispositioner över huvud taget. Befogenheterna torde dock vara så vida, att civilbefälhavare genom sina beslut inom det civila försvarets område kan indirekt påverka förutsättningarna för militära åtgärder. Att i fredstid på förhand fastslå att med hänsyn härtill civilbefälhavares beslutanderätt borde inskränkas i några särskilda hänseenden och att författningsmässigt reglera detta torde emellertid knappast låta sig göra. Å andra sidan kan det icke komma i fråga att införa en enhetlig militär-civil regional ledning i den formen, att militärbefälhavare skulle erhålla de befogenheter som nu tillkommer civilbefälhavare. Utredningen kommer därför till resultatet, att man måste acceptera den nuvarande ordningen, ehuru utredningen är medveten om att denna icke ger några garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Emellertid vill utredningen framhålla, att det knappast torde vara möjligt att lösa problem av ifrågavarande art genom organisatoriska åtgärder. Utredningen anser sig också kunna utgå från att allvarligare meningsskiljaktigheter icke alltför ofta skall behöva uppkomma mellan militärbefälhavare och civilbefälhavare. Dessa chefer har under fredstid nära samverkat i sin försvarsplan-

158 läggning, studerat sina krigsuppgifter vid gemensamma övningar osv. samt har gemensamt bättre kännedom om och överblick av förhållandena inom vederbörlig del av landet än någon annan. Såsom framgått av det föregående har civilbefälhavarna i skrivelse till försvarsledningsutredningen aktualiserat frågan om den militära direktivrätten gentemot vissa delar av det civila försvaret. Enligt utredningens mening bör sådan direktivrätt föreligga i särskilda fall. Det kan dock ifrågasättas, om nu gällande regler i detta hänseende är ändamålsenliga. Utredningen anser att spörsmålet bör närmare undersökas inom Kungl. Maj :ts kansli, lämpligen i samband med att frågan om ny instruktion för civilbefälhavarna studeras. Bl. a. torde det därvid kunna förtjänas att övervägas, huruvida icke direktivrätten bör preciseras och differentieras mer än nu. Vad här anförts om samverkan mellan militär- och civilbefälhavare torde i allt väsentligt vara tillämpligt, när det gäller motsvarande frågor på den lägre regionala nivån. 2. Samordning i fred

Nuvarande bestämmelser och praxis för samverkan mellan det militära och det civila försvaret synes ändamålsenliga både när det gäller högre och lägre regional nivå. Det är angeläget att framför allt militärbefälhavare och civilbefälhavare i beredskapsplanläggning och krigsförberedelsearbete arbetar sig fram till en gemensam syn på totalförsvarets uppgifter inom militär- och civilområdet. På så sätt skapas goda förutsättningar även för samordnade totalförsvarsinsatser i krig. Ett genomförande av olika av försvarsledningsutredningen i det föregående framlagda förslag torde ytterligare underlätta den fredstida samverkan mellan det militära och det civila försvaret. Ett betydelsefullt exempel är, att enligt utredningens förslag det militära försvaret på högre regional nivå kommer att representeras av endast en chef, militärbefälhavaren. Vikten av att de geografiska ansvarsområdena för militär- och civilbefälhavare kommer att sammanfalla bör också understrykas i detta sammanhang.

KAPITEL X Utredningens synpunkter och förslag i fråga o m ledning och indelning i lägre regional instans

Utredningens överväganden rörande ökad samordning inom totalförsvarets regionala ledning har i första hand omfattat ledningsinstansen närmast under den centrala. Förslag härom har redovisats i föregående kapitel. Dessa förslag har emellertid följdverkningar i lägre regional instans dels med hänsyn till att de innebär en delning på två nivåer av nuvarande marinkommandostaber, dels därför att den föreslagna indelningen i militär- och civilområden på vissa håll avviker från nu gällande länsindelning. Med anledning härav föreslår utredningen i det följande dels att örlogsbaser (i krig örlogskommandon inom III. militärområdet) organiseras för att fullgöra vissa av de uppgifter som f. n. ankommer på marinkommandochefer med ledningsorgan, dels att inom vissa områden särskilda krigslän avdelas vid övergång från freds- till krigsorganisation. I detta sammanhang redovisas även vissa krav som totalförsvaret enligt utredningens mening ställer på en blivande länsindelning. Utredningen har för sina överväganden rörande högre regional instans ansett sig böra granska även ledningsinstansen närmast under denna. I samband därmed har utredningen gjort vissa iakttagelser, vilka givit anledning till förslag och synpunkter som icke är direkt avhängiga av omorganisationen i högre regional instans. Sålunda lämnar utredningen förslag rörande ledningsorganisationen på Gotland samt ger preliminärt förord för en sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar. Slutligen framlägger utredningen synpunkter på försvarsområdesorganisationen, på samordning mellan nuvarande organisationer för havsövervakning samt på uppgiftsfördelning i fred mellan militärbefälhavare och sektorchefer.

A.

Utredningens förslag till organisation av örlogsbaser

Utredningens förslag till regional ledningsorganisation innebär — liksom det av överbefälhavarens studiealternativ som utredningens förslag utgår ifrån, det modifierade sexregionsalternativet — att de uppgifter som an-

160 kommer på nuvarande marinkommandochefer delas på två nivåer, högre och lägre regional instans. överbefälhavaren har icke närmare behandlat denna fråga men framhållit att regionchef 1 skall utöva såväl allmänoperativ som fackmässig operativ ledning och att åligganden beträffande sjöoperativ verksamhet skall övertas från nuvarande marinkommandochef i den utsträckning, som erfordras för operativ ledning. Av överbefälhavarens uttalanden framgår även att militärbefälhavare icke förutsattes överta marinkommandochefs uppgift att vara mobiliseringsmyndighet för flottans förband. Utredningen har närmare studerat frågan om delning på två ledningsnivåer, såväl i krig som i fred, av de nuvarande marinkommandochefernas uppgifter. En utgångspunkt har därvid varit, att organisationen skall möjliggöra en nära samordning av sjö- och flygstridskrafternas verksamhet även i lägen som kräver snabba beslut. Utredningens tidigare redovisade avsikt att icke framlägga något detaljerat förslag rörande ledningsorganisation i krig gäller givetvis även i denna fråga. Det bör tillkomma överbefälhavaren att närmare utforma krigsorganisationen. Den fredsorganisation som utredningen föreslår medger därvid relativt stor handlingsfrihet. Som framgår av det följande föreslår utredningen icke en och samma uppgiftsfördelning och ledningsorganisation inom samtliga berörda militärområden. För I. och II. militärområdena föreslås en principiell fördelning och organisation, vilken med viss variation anses lämplig även i V. militärområdet. För III. militärområdet har undersökningarna lett fram till en principiellt avvikande lösning. Skälen härtill redovisas i betänkandet. Skillnaderna mellan de båda lösningarna, för vilka redogöres närmare i det följande, är relativt stora i krig men mindre i fred. De skiljer sig då endast i fråga om huvudfunktionen »operativt krigsförberedelsearbete», medan uppgiftsfördelningen i fråga om förbandsproduktion och förvaltning är densamma i båda fallen. 1. Ledningsorganisation inom I. och II. militärområdena

a) Ledningsorganisation

i krig

Utredningens förslag i denna fråga redovisas i betänkandet. b) Ledningsorganisation i fred Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavare och örlogsbaschef föreslås vara den följande. Operativt krigs

förberedelsearbete

Militärbefälhavare utför bl. a. det krigsförberedelsearbete av allmänoperativ natur, som f. n. ankommer på marinkommandochef, samt utfärdar grundläggande (operations-)order m. m. till direkt underställda chefer. 1

Militärbefälhavare enligt utredningens förslag.

161 Örlogsbaschef förbereder enligt militärbefälhavares order sjöstridskrafternas bas- och underhållstjänst samt utfärdar grundläggande order till sina i krig underställda chefer. Förbands

produktion

Militärbefälhavare skall under chefen för marinen leda mobiliseringen av alla krigsförband ur flottan som mobiliserar inom militärområdet. Han skall även inför chefen för marinen vara ansvarig för mobiliseringsförberedelserna vid dessa förband men själv icke vara mobiliseringsmyndighet. Militärbefälhavare skall ha ansvar även för övriga delar av den förbandsproducerande verksamheten inom flottan, dock att han i fråga om utbildning skall ansvara endast för övningar av operativ karaktär och för samordning av frivilligutbildning. Örlogsbaschef skall vara mobiliseringsmyndighet för flottans förband, svara för utbildning av direkt underlydande chefer med staber (motsv.) samt leda den frivilligutbildning som f. n. ankommer på marinkommandochef. I fråga om utbildning av icke operativ karaktär skall örlogsbaschef lyda direkt under chefen för marinen. Chefen för Karlskrona örlogsskolor skall vara underställd chefen för »Sydkustens örlogsbas» men i fråga om den centralt för marinen organiserade utbildningen lyda direkt under chefen för marinen. Förvaltning Militärbefälhavare skall i princip såsom regional förvaltningsmyndighet utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid örlogsbas. I fråga om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens och marinförvaltningens områden skall militärbefälhavares uppgifter dock t. v. begränsas till ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet. Örlogsbaschef skall vara lokal förvaltningsmyndighet för flottans materiel. I fråga om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens och marinförvaltningens områden skall han i tekniskt och ekonomiskt hänseende vara förvaltningsmyndighet direkt under vederbörlig central förvaltning. Örlogsbasstaberna i I. och II. militärområdena föreslås organiseras enligt bilagorna X: 2—3, i vilka även örlogsbaschef ernås förvaltningar är redovisade, dock utan att någon detalj organisation av dessa anges. I fråga om »Sydkustens örlogsbas» är förslaget utarbetat i samråd med statskontoret, som f. n. överser stabs- och förvaltningsorganisationen inom nuvarande marinkommando Syd och inom kort kommer att framlägga förslag härom. 2. Ledningsorganisation inom V. militärområdet

Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavaren och örlogsbaschefen skall vara densamma som i I. och II. militärområdena. Utredningen lämnar öppen frågan huruvida någon särskild örlogsbaschef 11—318470

162 skall finnas i krig eller om på sådan chef ankommande uppgifter skall fullgöras av chefen för Norrlands kustartilleriförsvar. Det bör ankomma på överbefälhavaren att besluta härom. / fred skall icke finnas någon särskild örlogsbaschef eller örlogsbasstab. De uppgifter som inom I. och II. militärområdena fullgöres av örlogsbaschefer skall åvila chefen för Norrlands kustartilleriförsvar, som tillika skall vara örlogsbaschef. För dessa uppgifter erforderlig personal, som i fråga om officerare beräknas till 1 regementsofficer ur flottan, 3 kompaniofficerare ur flottan samt 1 pensionerad officer i arvodesbefattning, skall ingå i kustartilleriförsvarets stab och förvaltningar. En närmare redogörelse härför lämnas i avsnitt D nedan, där frågan om en sammanslagning av staben för Härnösands försvarsområde med staben för Norrlands kustartilleriförsvar behandlas.

3. Ledningsorganisation inom III. militärområdet

a) Ledningsorganisation i krig Utredningens förslag i denna fråga redovisas i betänkandet. b) Ledningsorganisation i fred Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavare och örlogsbaschef förutsattes vara i princip densamma som inom I., II. och V. militärområdena. I fråga om operativt krigsförberedelsearbete får chefen för Ostkustens örlogsbas dock vissa uppgifter som icke ankommer på övriga örlogsbaschefer. Chefen för Berga örlogsskolor skall vara underställd chefen för Ostkustens örlogsbas men ifråga om den centralt för marinen organiserade utbildningen lyda direkt under chefen för marinen. örlogsbasstaben föreslås få i princip samma organisation som i I. och II. militärområdena. Den bör dock vara personellt starkare. Utredningen, som förutsätter att örlogsbasstaben skall vara förlagd till Västerhaninge, förordar att en del av staben skall vara förlagd till Uppsala, samgrupperad förslagsvis med staben för Uppsala försvarsområde. Chefen för ifrågavarande ledningsorgan — benämnt förslagsvis »Uppsala bevakningsområde» — bör ha i princip samma lydnadsställning och uppgifter som chefen för nuvarande Malmö bevakningsområde, d. v. s. huvuduppgiften bör vara att under örlogsbaschefen utarbeta och kontinuerligt revidera de planer m. m. och vidtaga de övriga förberedelser, som erfordras för mobilisering och verksamhet i krig inom den norra delen av örlogsbasens ansvarsområde. Förslag till fredsorganisation framgår av bilaga X: 6.

163 B. Utredningens synpunkter på

länsindelningen

Utredningen h a r tidigare framhållit betydelsen från totalförsvarets synpunkt av att försvarsområden och län geografiskt sammanfaller. Likaså har understrukits betydelsen av att militär-(civil-) områdesgränser överensstämmer med länsgränser. Detta har också kunnat beaktas i utredningens förslag utom i två fall, nämligen i fråga om dels gränsen mellan V. och III. militär-(civil-)områdena, dels östra delen av gränsen mellan III. och I. militär-(civil-)områdena. Utredningen har också funnit operativa skäl tala för att gränsen mellan I. och II. militärområdena dragés genom Hallands län. Av skäl, som redovisats i föregående kapitel, har utredningen emellertid icke föreslagit någon ändring nu av militär-(civil-) områdesgränserna. De av utredningen förordade avstegen från principen om överensstämmelse mellan militärterritoriell och civiladministrativ indelning är betingade av operativa skäl. Nu gällande länsgränser är med hänsyn härtill olämpliga som gränser mellan militärområden. Det är emellertid önskvärt att militär-(civil-) områdesgränserna sammanfaller även i dessa fall, varför det bör undersökas om icke nuvarande länsgränser kan ändras i detta syfte. Försvarsledningsutredningen kan givetvis icke föreslå någon ändring i fred av länsgränserna. Utredningen har emellertid till länsindelningsutredningen framfört sin uppfattning om de krav som totalförsvaret ställer på länsindelningen inom ifrågavarande områden. Avskrift av denna skrivelse bifogas betänkandet.

C. Utredningens förslag angående ledningsorganisation på Gotland Den ledningsorganisation i stort, som utredningen föreslagit i närmast föregående kapitel, innebär att den chef med stab, som ersätter nuvarande militärbefälet i VII. militärområdet, i operativt hänseende kommer att utgöra ett ledningsorgan i lägre regional instans. Det nya ledningsorganet kominer att ha i princip samma ställning som en försvarsområdesbefälhavare med stab, dock att befälhavaren på Gotland förutsattes skola leda all operativ verksamhet på ön. Även i fråga om ledning av förbandsproduktion och förvaltning kommer befälhavaren på Gotland att ha vidare uppgifter än nuvarande försvarsområdesbefälhavare. Det vore därför i och för sig motiverat med en särskild benämning för befälhavaren på Gotland och hans stab. Utredningen bedömer det emellertid icke vara önskvärt att utan tvingande skäl införa en helt ny benämning utan förordar, att nuvarande VII. militärområdet efter övergång till ny ledningsorganisation benämnes »Gotlands försvarsområde» och nuvarande militärbefälhavare »Befälhavaren för Gotlands försvarsområde».

164 Gotlands framskjutna och isolerade läge — som bl. a. innebär korta anflygnings- och överskeppningstider för en angripare samt uppenbar risk för att ön kan bli i huvudsak isolerad från fastlandet — ger som tidigare nämnts Gotland en klar särställning, som måste beaktas vid utformning av ledningsorganisationen på ön. Utredningen har i föregående kapitel framhållit att utredningen förutsätter, att den markoperativa avvägningen av styrkeförhållandena mellan fastlandet och Gotland alltfort göres av överbefälhavaren samt att befälet på ön såväl i fred som i krig föres av en generalmajor. Med hänsyn till Gotlands särställning har utredningen närmare granskat nuvarande ledningsorganisation på ön och framlägger med anledning därav vissa förslag. Som underlag för dessa ligger — utöver utredningens egna iakttagelser — synpunkter som lämnats av militärbefälhavaren för VII. militärområdet efter samråd med cheferna för marinkommando Ost och 3. flygeskadern.

1. Ledningsorganisation i krig

Utredningens förslag i denna fråga redovisas i betänkandet.

2. Ledningsorganisation i fred

Den blivande Gotlands försvarsområdesstab bör enligt utredningens mening förstärkas i förhållande till nuvarande VII. militärbefälsstaben. Härom vill utredningen anföra följande. Nuvarande VII. militärbefälsstaben skiljer sig i väsentliga delar från övriga militärbefälsstabers organisation. Jämfört med de större militärbefälsstaberna saknas av officerare följande befattningshavare eller upprätthåller de tillika andra befattningar: År tillika

Saknas

Befattning

1 1 1

Stf militärbefälhavare

Chef för Lv 2 1 1 1

Chef avdelning l e Chef sektion II Chef avdelning II b

Chef för Gotlands tygstation 1 Chef för arméns intendenturförråd i Tingstäde

Chef avdelning II c 1 1

Bitr. milointendent Chef för sektion III Chef för sektion VIII

Fortifikationsbefälhavare vid Gotlands kustartilleriförsvar Summa

165 I jämförelse med andra militärbefälsstaber tillkommer dels en befattning som chef för en kustartilleriavdelning (avdelning I KA), f. n. vakant, dels en hemvärnsavdelning samt instruktörer för frivillig befälsutbildning, motsvarande vad som ingår i försvarsområdesstaber på fastlandet. Det är svårt att göra en verkligt rättvisande jämförelse mellan personalbehoven i olika staber. Även om uppgifterna i princip är av samma karakt ä r varierar de i storleksordning och kan vara av olika betydelse. I fråga om nuvarande VII. militärbefälsstaben har emellertid överbefälhavaren i februari 1963 uttalat »att personalbristen i militärbefälhavarens stab är besvärande och drar en gräns för vad som över huvud taget är möjligt att åstadkomma i fråga om krigsförberedelsearbetet». Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning och anser nuvarande ordning icke vara acceptabel. Gotlands läge ställer särskilt stora krav på aktualitet och kvalitet i krigsförberedelsearbetet på ön. Den nya staben för Gotlands försvarsområde kommer att få ändrade lydnadsförhållanden i fråga om operativt krigsförberedelsearbete men skall överta i huvudsak de uppgifter som f. n. ankommer på VII. militärbefälsstaben. — P 18, A 7 och Lv 2 skall vara underställda försvarsområdesbefälhavaren utan några inskränkningar. Vidare kommer staben att få ökade uppgifter i fråga om planläggning för sjöoperativ verksamhet. Chefen för Gotlands kustartilleriförsvar skall sålunda vara underställd men i fråga om utbildning — utom övningar av operativ karaktär — samt därmed sammanhängande personal tjänst lyda direkt under chefen för marinen. I tidigare n ä m n d skrivelse har militärbefälhavaren för VII. militärområdet föreslagit att den blivande Gotlandsstaben förstärkes betydligt i förhållande till nuvarande militärbefälsstab. Utredningen har icke gjort sådana organisationsundersökningar att den kan ta ställning till samtliga framförda önskemål; detta bör tillkomma överbefälhavaren i annat sammanhang. Vissa önskemål bedömer utredningen emellertid vara så betydelsefulla och klart angelägna, att utredningen anser sig ha underlag för att lämna förslag på grundval av dem. Den blivande Gotlands försvarsområdesstab föreslås sålunda bestå av nuvarande VII. militärbefälsstaben med tillkomst av följande befattningshavare: Chef för avdelning I a Chef för avdelning I b Chef för sektion II

Kapten (armén eller kustartilleriet) » (flottan) Regementsofficer (armén)

Chefen för sektion I, f. n. en kapten, bör vara regementsofficer ur armén eller kustartilleriet. Befattningen som chef för avdelning I KA bör omvandlas till officer till förfogande I a (armén eller kustartilleriet).

166 Den befattning för officer u r flottan, som f. n. finnes med placering vid chefens för Gotlands kustartilleriförsvar stab, bör utgå. Nuvarande vakanser i personalkårsstaterna, om vilka utredningen har full kännedom, bör icke drabba Gotlands försvarsområdesstab. Den förstärkning av staben för Gotlands försvarsområde, som utredningen föreslår, bör — i avvaktan på ett bättre personalläge än f. n. — åstadkommas genom omdisponeringar av personal från staber på fastlandet. Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har i ovannämnda skrivelse föreslagit att även KA 3 i alla avseenden underställes befälhavaren på Gotland och således ges samma ställning som förbanden ur armén. Utredningen finner denna fråga vara av sådan art att det bör ankomma på överbefälhavaren att ta ställning till densamma och till Kungl. Maj :t inkomma med därav betingade förslag.

D. Utredningens synpunkter på en sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområden är tillika chefer för respektive Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar. Till dessa chefers förfogande står staber och förvaltningar som är gemensamma för vederbörligt försvarsområde och kustartilleriförsvar (jfr bilaga VI: 20). Utredningen har funnit denna principorganisation vara effektiv och personalbesparande. En liknande organisation kan åstadkommas i Västernorrlands län genom sammanslagning av staben för Härnösands försvarsområde med staben för Norrlands kustartilleriförsvar. En undersökning av möjligheterna till en sådan sammanslagning gjordes av 1953 års militärindelningskommitté, som i sitt betänkande uttalade följande. Kommittén har icke något att invända mot förslaget i vad avser den nya indelningen i försvarsområden. Vad beträffar chefskapet för Hemsö försvarsområde uttalar emellertid försvarsstabens förslag en viss tveksamhet. Kommittén har därför närmare undersökt lämpligheten av att ställa området under kustartilleristisk ledning och härvid funnit att ökad effektivitet ernås, främst genom att förvaltningsorganisationen vid Hemsö kustartilleriförsvar är starkare än organisationen vid nuvarande Härnösands-Sundsvalls försvarsområde och därför med fördel kan utnyttjas för det nya försvarsområdet i sin helhet. Genom sammanslagning av nuvarande lantmilitära försvarsområdesstab och staben för Hemsö kustartilleriförsvar ernås därjämte besparing i fråga om årliga lönekostnader, överslagsvis beräknad till omkring 48 000 kr. (enligt närmare redovisning i bilaga 1). Kommittén förordar med anledning härav, att det föreslagna försvarsområdet för Västernorrlands län ställes under kustartilleristisk ledning. Genom att chefen för Hemsö kustartilleriförsvar tillika blir chef för ett större försvarsområde kan denne icke längre såsom i nuläget dessutom vara marindistriktschef. Förslag till lösning av denna fråga framlägges i kapitel II.

167 Chefen för armén biträdde förslaget om sammanslagning av ifrågavarande staber men hävdade bestämt att försvarsområdesbefälhavaren borde vara ur armén. Chefen för marinen motsatte sig en sammanslagning av dåvarande Härnösands och Hemsö försvarsområden. Skulle en sådan sammanslagning likväl komma till stånd, måste, framhöll chefen för marinen, en kustartilleriofficer placeras som försvarsområdesbefälhavare och de pror blem som sammanhängde med det territoriella försvaret lösas principiellt på samma sätt som inom Karlskrona och Vaxholms försvarsområden. Någon sammanslagning av ifrågavarande staber enligt militärindelningskommitténs förslag har icke kommit till stånd. En av orsakerna härtill torde vara, att kommitténs förslag rörande högre regional instans icke genomförts, varför chefen för Norrlands kustartilleriförsvar alltjämt tillika är chef för marinkommando Nord (vid tidpunkten för militärindelningskommitténs arbete marindistriktschef). Enligt försvarsledningsutredningens förslag till ledning i högre regional instans övertas till väsentliga delar chefens för marinkommando Nord uppgifter av militärbefälhavarna för V. och VI. militärområdena. Chefen för Norrlands kustartilleriförsvar, som i varje fall i fred i tillämpliga delar skall fullgöra de uppgifter som inom I. och II. militärområdena ankommer på cheferna för Syd- och Västkustens örlogsbaser, får således ett i förhållande till nuläget minskat ansvar. Betingelserna för en sammanslagning av ifrågavarande staber är därför bättre än tidigare. Utredningen har låtit göra en preliminär undersökning av möjligheterna till och konsekvenserna av en sammanslagning av staben för Härnösands försvarsområde med staben för Norrlands kustartilleriförsvar. Denna undersökning har gjorts under förutsättning att chefen för den sammanslagna staben skall vara mobiliserings- och förvaltningsmyndighet även för flottans förband samt även i övrigt fullgöra örlogsbaschefs uppgifter (jfr avsnitt A: 2 ovan). Utredningen har funnit att skäl finnes för en sammanslagning av nyssn ä m n d a staber på liknande sätt som i Vaxholm, Karlskrona och Göteborg. Utredningen har emellertid icke övervägt konsekvenserna härav i krig, varför utredningen icke kan lämna ett direkt förslag härom. Med utgångspunkt i de begränsade undersökningar utredningen gjort i denna fråga vill utredningen emellertid ge ett preliminärt förord för en sammanslagning av staberna. Exempel på organisation i fred av en »Västernorrlands försvarsområdesstab tillika Norrlands kustartilleriförsvarsstab» redovisas i betänkandet.

E. Utredningens synpunkter på

försvarsområdesorganisationen

Utredningen h a r tidigare framhållit försvarsområdesorganisationens betydelse för ledningen inom krigsmakten av territoriell verksamhet och beteck-

168 nat det som en olägenhet att det alltjämt — framför allt i fredsorganisationen — på vissa håll brister i överensstämmelse mellan försvarsområdesoch länsindelningarna. Med hänsyn till pågående länsindelningsutredning vill försvarsledningsutredningen emellertid icke föreslå någon ändring nu av gällande försvarsområdesindelning. Utredningen framlägger dock följande synpunkter. Som redovisats i avsnitt B ovan, har utredningen tillställt länsindelningsutredningen en skrivelse med synpunkter på länsindelningen inom vissa särskilda områden. Länsindelningsutredningens arbete kan emellertid förmodas komma att resultera i en ändrad länsindelning även i andra delar av landet; eventuellt kan i södra och mellersta Sverige vissa smärre län sammanföras till större och det totala antalet län sålunda komma att minska. Det ä r utredningens uppfattning, att ändrad länsindelning skall åtföljas av ändrad försvarsområdesindelning, så långt det från krigsmaktens synpunkt är möjligt med hänsyn till de nybildade länens storlek, konfiguration och befolkningstal m. m. Detta kan innebära att vissa försvarsområdesstaber utgår ur såväl krigs- som fredsorganisationen. Därvid synes nuvarande ordning, att vissa försvarsområden i fred har gemensam befälhavare och stab, k u n n a och böra upphöra, så att redan i fred varje länsstyrelse har sin samverkande försvarsområdesstab. Det torde också bli möjligt att personellt förstärka kvarvarande försvarsområdesstaber, något som givetvis är särskilt behövligt om vissa försvarsområden blir större än f. n. I en särskild delutredning har utredningens kontaktman ur armén lämnat synpunkter på ledning av markoperativ och territoriell verksamhet i krig i instansen närmast under militärbefälhavare. Ett sammandrag av dessa synpunkter samt utredningens uttalanden i anslutning därtill återges i betänkandet. I nyssnämnd delutredning har även studerats ledning i fred av krigsförberedelsearbete avseende markoperativ och territoriell verksamhet samt av den förbandsproduktion och förvaltning som ankommer på armén. Utredningsmannen anför att studierna icke heller i dessa hänseenden är avslutade men att vissa förhållanden dock kan anses vara klarlagda. Bl. a. framhålles att nuvarande försvarsområdesstaber måste förstärkas kvalitativt och kvantitativt — något som erfordras redan i nuvarande organisation — och att omfattningen av denna förstärkning ytterst ä r beroende av vilket av vissa granskade ledningssystem för den markoperativa verksamheten i krig, som väljes. Det anföres, att försvarsområdesstabernas viktigaste uppgift i fred är operativt krigsförberedelsearbete. De måste också i viss utsträckning medverka i förbandsproduktion med territoriell anknytning. Regementen (motsvarande) — lydande direkt under militär befälhavaren — bör svara enbart för förbandsproduktion. I studien behandlas även ett förslag från dåvarande Statens organisationsnämnd, som avser en sammanslagning i fred av vissa försvarsområdesstaber och regementen och bl. a. innebär gemensamma för-

169 vattningar. Förslaget avvisas, eftersom det anses att nackdelarna med en sådan sammanslagning är större än fördelarna. Utredningen h a r funnit att i jämförelse med andra militära staber försvarsområdesstaberna i förhållande till sina uppgifter har en relativt svag personalorganisation. Möjligheterna att inom närmast överskådlig tid åstadkomma någon generell kvantitativ förstärkning av försvarsområdesstaberna med aktiv personal förefaller emellertid utredningen att vara begränsade, med mindre än att man genomför relativt omfattande organisationsförändringar på andra håll inom krigsmakten. En kvalitativ förstärkning bör däremot k u n n a ske. Utredningen tar icke ställning till det förslag till sammanslagning av försvarsområdesstaber och regementen som framlagts av dåvarande Statens organisationsnämnd. Skäl finnes både för och emot en sådan ordning; fördelarna torde främst ligga inom förvaltningsverksamheten. Utredningen anser emellertid att frågan bör bli föremål för fortsatta överväganden. F. Utredningens synpunkter på samordning av underrättelseverksamheten beträffande läget till sjöss Utredningens synpunkter i denna fråga redovisas i betänkandet. G. Vissa synpunkter på sektorchefs uppgifter i fred Som framgår av tidigare kapitel leder sektorchef i krig bas- och underhållstjänsten inom vederbörlig sektor men saknar i fred personella resurser för att förbereda denna verksamhet. Denna uppgift måste därför t. v. ankomma på militärbefälhavarna på motsvarande sätt som den i nuvarande organisation fullgöres av flygeskadercheferna. Detta är emellertid en olägenhet dels på grund av bristande överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisationerna, dels därför att militärbefälsstaberna belastas med arbete av sådan detalj karaktär, som icke bör ankomma på dem. Utredningen förordar dock icke någon ändring nu i nyssnämnda uppgiftsfördelning, utan en sådan reform bör övervägas närmare, n ä r de personella resurserna medger att den realiseras.

K A P I T E L XI

Vissa särskilda frågor

A. Försvarsstabschefens

tjänsteställning

Enligt utredningens i kapitel IX framlagda förslag angående organisation av militärbefälen skall vissa militärbefälhavare vara generallöjtnanter/viceamiraler och vissa stabschefer generalmaj orer/konteramiraler. Bl. a. med hänsyn till att chefen för försvarsstaben bör ha en högre tjänsteställning än stabscheferna vid militärbefälsstaberna föreslås att han skall vara generallöjtnant/viceamiral i lönegrad B 6. B. Gemensam personalkår för officerare i högre stabstjänst 1958 års försvarsledningskommitté redovisade i sitt betänkande »Krigsmaktens högsta ledning» (SOU 1960: 12) vissa synpunkter på en gemensam personalkår för officerare i högre stabstjänst. Kommitténs överväganden mynnade ut i att införandet av en gemensam stabskår för officerare i högre stabstjänst i princip skulle ligga i linje med kommitténs förslag om en mer samordnad högsta ledning av krigsmakten men att de praktiska och tekniska svårigheterna vore påtagliga. Försvarsledningskommittén rekommenderade att en särskild utredning av frågan skulle komma till stånd. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna har tillstyrkt att så sker. Försvarsledningsutredningen uttalade i betänkandet »Enhetlig ledning av krigsmakten» (SOU 1961: 7) bl. a. följande i denna fråga: Försvarsledningsutredningen vill för sin del instämma i försvarsledningskommitténs principuttalanden. Utredningen anser vidare, att de principbeslut om inrättande av en för krigsmakten gemensam högskola och om aspiranttjänstgöring vid högre staber efter genomgång av denna högskola, som fattats efter avgivandet av försvarsledningskommitténs betänkande, efter hand kommer att underlätta en gemensam rekrytering av officerare, avsedda för kvalificerade befattningar i högre staber, och ett organiskt framväxande av en gemensam grundsyn på försvarets problem. Förberedande undersökningar rörande en gemensam stabskår torde kunna igångsättas nu, men utredningen vill framhålla att ställning icke kan tagas till omfattningen och sammansättningen av en sådan kår förrän det klarlagts, vilka befattningar i central och regional instans som bör besättas med personal ur kåren. Underlag härför kommer att föreligga först sedan beslut fattats om den militära ledningens organisation i regional instans.

171 Utredningen har under den nu slutförda arbetsetappen blivit styrkt i sin uppfattning, att det är av betydelse, att sådana förutsättningar tillskapas att officerare på ledande befattningar i för krigsmakten gemensamma staber kan känna full lojalitet mot sin stab och dess chef. Tillkomsten av för krigsmakten gemensamma regionala staber innebär att goda betingelser erhålles för en karriärgång inom en försvarsstabskår, varför utredningen avslutningsvis vill framhålla att tidpunkten nu torde vara inne att närmare undersöka möjligheterna att införa en för officerare i högre stabstjänst gemensam personalkår.

C. Översyn av inskrivnings- och personalredovisningsväsende Inskrivningsväsendets uppgift är i första hand att registrera, klassificera, sortera och fördela de inskrivningsskyldiga. I anslutning härtill handlägges inom inskrivningsväsendet vissa frågor angående ändring på grund av medicinska skäl av tidigare fattat beslut rörande krigsduglighet. I andra hand ombesörjer inskrivningsväsendet (vederbörlig inskrivningsexpedition) lokalregistrering av fast anställd och värnpliktig personal vid krigsmakten och förmedlar underrättelser från folkbokförings-, sjukvårdsoch fångvårdsmyndigheter rörande främst värnpliktig personal till övriga truppregistreringsmyndigheter. Vid inskrivningsexpeditionerna sker härutöver truppregistrering av vissa värnpliktiga (främst vapenfria). Riket är indelat i 21 inskrivningsområden (io). Inom vart och ett av dessa finnes en inskrivningschef med en inskrivningsexpedition. För själva inskrivningsverksamheten organiseras inom varje inskrivningsområde en inskrivningsnämnd med inskrivningschefen som ordförande och minst två civila ledamöter. Med hänsyn till det stora antalet inskrivningsskyldiga organiseras inom Stockholms inskrivningsområde (nr 1) två extra nämnder och inom Västgöta-Bohus inskrivningsområde (nr 17) en extra nämnd. Totala antalet inskrivningsnämnder är sålunda 24. Personalredovisningens huvudsakliga ändamål är att lämna underlag för tjänstgöring i fred och användning i krigsorganisationen av personal som tillhör eller eljest disponeras av krigsmakten samt att under beredskapsoch krigstillstånd lämna uppgifter om tjänstgörande personal. överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna utövar med biträde av chefen för centrala värnpliktsbyrån erforderlig övervakning och kontroll av personalredovisningsverksamheten m. m. Militärbefälhavare och flygeskaderchef utövar den kontroll m. m. av personalredovisningen, som sammanhänger med deras ansvar för mobiliseringsförberedelserna. Truppregistreringen, som är den fullständiga, grundläggande registreringen, är förlagd till de olika truppregistreringsmyndigheterna. Antalet

172 truppregistreringsmyndigheter är f. n. — centrala värnpliktsbyrån och inskrivningsexpeditionerna icke medräknade: vid armén » flottan » kustartilleriet » flygvapnet

43 1 1 18

Nuvarande inskrivningsområden bedömes vara för små för en rationell verksamhet. Antalet truppregistreringsmyndigheter inom armén och flygvapnet bedömes vara för stort för att den värnpliktiga personalen skall kunna utnyttjas på bästa sätt; de olika truppregistreringsmyndigheterna har för liten personalstock härför. Fördelningen av verksamheten på ett stort antal myndigheter — med små rekryteringsområden — föranleder även en omfattande omregistrering och omkrigsplacering av personal som skiftar bostadsort. Det bör övervägas att till militärbefälsnivån överföra den nuvarande inskrivningsverksamheten och att skapa ett maskinellt skött militärområdesregister för redovisning av personal u r alla försvarsgrenar. Den centrala redovisningen inom marinen synes dock böra bibehållas, med dubblettregister i den regionala instansen. Som hittills torde regementena (motsvarande) under militärbefälhavaren böra vara ansvariga för redovisning av personal under tjänstgöring och för lämnande av underlag för denna personals krigsplacering. Enligt vad utredningen inhämtat avser chefen för armén att till Kungl. Maj :t inkomma med en framställning om översyn av nuvarande inskrivnings- och personalredovisningsväsende. Utredningen anser det vara angeläget att en sådan översyn kommer till stånd. Genom tillkomsten av en enhetlig regional ledning och indelning synes betingelserna vara goda för en rationell lösning av dessa frågor. D. Viss fråga rörande kassaväsendet inom

krigsmakten

Försvarets civilförvaltning har med skrivelse till utredningen den 14 januari 1963 överlämnat en promemoria med förslag till ändrad ordning för kassabokföring och revision avseende försvarets regionala och lokala myndigheter i fred och krig samt i anslutning därtill uppkommande organisationsförändringar. Civilförvaltningen, som förklarat sig komma att närmare utreda frågorna om kassabokföringens och revisionsverksamhetens ordnande i fred och krig, har beträffande den i promemorian likaledes berörda frågan om behovet av representant för kassa- och avlöningsväsendet vid militärbefälsstaberna uttalat, att det är en påtaglig brist att någon sådan representant icke finnes för närvarande. Ämbetsverket har önskat bringa promemorians innehåll i detta hänseende till utredningens kännedom för att kunna

173 b e a k t a s vid u t r e d n i n g e n s s t ä l l n i n g s t a g a n d e till f r å g a n o m d e n r e g i o n a l a ledningen inom krigsmakten. I p r o m e m o r i a n e r i n r a s o m a t t m i l i t ä r b e f ä l s s t a b e r n a i fred ä r i k a s s a h ä n s e e n d e a n s l u t n a till k a s s o r vid n ä r l i g g a n d e r e g e m e n t e n , v a r e f t e r a n f ö r e s : Chef för sådan kassa är att anse såsom förvaltningsgrenschef vid militärbefälsstaben. På grund av den stora arbetsbelastningen på ifrågavarande kassor ha kassacheferna endast ringa tid för andra frågor än dem som gäller löpande fredsärenden avseende förmåner till personalen. För större frågor, exempelvis rör a n d e mob- och krigsplanläggning, större av militärbefälhavarna ledda övningar samt utbildning kunna kassacheferna endast utnyttjas, i den mån ersättare kan ordnas, vilket som regel är svårt. Avsaknaden av en företrädare för avlönings- och kassaväsendet vid militärbefälsstaberna h a r medfört, att en hel del ärenden måste handläggas centralt hos försvarets civilförvaltning i stället för vid nämnda staber. En handläggning på regional nivå skulle säkerligen i många fall kunna göras väsentligt enklare än när den sker centralt. I militärbefälsstabs krigsorganisation ingår en kassaavdelning, som i regel består av åtta personer. Denna avdelning skall dels sköta kassatjänsten för själva staben och till denna anslutna förband, dels handlägga frågor r ö r a n d e kassatjänsten i stort inom militärområdet, t. ex. hänvisningar av förband till kassor, inventering och inspektion av kassor inom militärområdet, lämna anvisningar r ö r a n d e tillämpning av avlönings- och bokföringsföreskrifter, utreda brister och oegentligheter samt verkställa personalbehovsberäkningar.

I militärbefälsstab (dock ej VII. milo) föreslås i fred skola placeras en kassachefsutbildad befattningshavare (förslagsvis benämnd stabskamrer). Kring denne skall bl. a. uppbyggas den kassaavdelning, som enligt gällande planer organiseras vid mob. Med hänsyn till den fredsmässiga kassatjänsten vid militärbefälsstaberna bör där även placeras en kansliskrivare för bl. a. kassörsgöromål. — Genom en dylik anordning skulle åtskilliga ärenden rörande avlönings- och kassaväsendet, vilka nu handläggas inom civilförvaltningen, kunna delegeras till militärbefälhavarna •— Vidare skulle det ankomma på stabskamreraren att bestrida bl. a. följande göromål: handlägga ärenden rörande regional planläggning av mobiliserings- och krigsförberedelsearbetet avseende avlönings- och kassaväsendet (i vederbörlig samverkan med övriga berörda befattningshavare inom s t a b e n ) ; medverka vid inspektioner av de lokala myndigheternas krigskassaplaner; vara personalchef för militärbefälsstabens civila personal; medverka vid utfärdandet av ekonomiska bestämmelser för av militärbefälhavaren organiserade övningar och i egenskap av kassachef svara för kassatjänsten vid dylika övningar; leda utbildning av kompanikvartermästare och krigskassörer m. fl. i kassatjänst och avlöning samt verkställa av försvarets civilförvaltning eller militärbefälhavaren beslutade kassainspektioner, personalbehovsberäkningar och utredningar i samband med kassa- och förskottsbrister. U t r e d n i n g e n a n s e r sig icke b ö r a t a g a s t ä l l n i n g till alla de i p r o m e m o r i a n s k i s s e r a d e a r b e t s u p p g i f t e r , s o m s k u l l e a n k o m m a p å d e n föreslagne r e p r e s e n -

174 tanten för kassa- och avlöningsväsendet. Vad som anförts i promemorian synes emellertid ge belägg för att det från flera synpunkter skulle vara önskvärt att en målsman för kassatjänsten inginge i de av utredningen föreslagna militärbefälsstaberna redan i fredsorganisationen. Utredningen avser närmast tryggandet av en effektiv mobiliserings- och krigsplanläggning samt av mobiliseringens genomförande och kassatjänstens igångsättande i anslutning därtill. Utredningen har därför i sina förslag till organisation av militärbefälsstaber räknat med en kassaavdelning utan att dock gå in på avdelningens personalbehov.

KAPITEL XII Sammanfattning. Förslagens genomförande

A.

Sammanfattning

1. Grunder för utredningens förslag

Utredningens förslag avser totalförsvarets regionala ledning. Såsom en allmän grund för utredningens arbete har legat bl. a. totalförsvarets allmänna målsättning, bedömningar rörande ett framtida krigs karaktär samt bestående militärgeografiska förhållanden. Med utgångspunkt häri har utredningen funnit, att följande grundläggande krav bör ställas på totalförsvarets regionala ledning. Organisationen i krig — såväl den militära som den civila — måste formas med utgångspunkt i krigsmaktens huvuduppgift i krig, försvar mot invasion. Regionala chefer måste snabbt kunna fatta även avgörande beslut; inom ramen för uppgifter som ställts av den högsta och centrala ledningen måste den regionala ledningen självständigt kunna leda försvarsverksamheten på ett sådant sätt, att den samlade försvarseffekten av tillgängliga resurser — militära och civila — blir den största möjliga. Organisationen i fred skall så långt möjligt överensstämma med organisationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under övergång från fredstill krigsorganisation. Samordning i krig av tillgängliga stridskrafter och resurser måste förberedas i fred; ledningsorganisationen måste säkerställa detta. Knappheten på kvalificerad ledningspersonal är en realitet som måste beaktas. Vid sina överväganden rörande krigsmaktens regionala ledning har utredningen utgått bl. a. från en omfattande, förberedande studie, som utförts av överbefälhavaren. I studien konstaterar överbefälhavaren, att krigsmaktens regionala ledningsorganisation i många avseenden är rationell men att lägen kan uppstå, då på grund av förbindelseavbrott och tempo i händelseutvecklingen organisationen icke tillgodoser behovet av att snabbt och effektivt utnyttja våra samlade resurser i enlighet med lägets krav. Utredningen har i denna grundläggande fråga samma uppfattning som överbefälhavaren. I fråga om det civila försvarets regionala ledning har utredningen erhållit synpunkter från civilbefälhavarna och från vissa centrala civila myndig-

176 heter. Utredningen har funnit att nuvarande regionala ledningsorganisation för det civila försvaret är i princip lämplig. Vissa åtgärder måste dock vidtagas för att civilbefälhavarna skall kunna effektivt fullgöra de betydelsefulla uppgifter, som enligt utredningens mening måste ankomma på dem. Sammanfattningsvis vill utredningen framhålla: Totalförsvarets nuvarande regionala ledningsorganisation har många fördelar. Med knappa personella resurser har man utformat en ledningsorganisation som, om man ser varje »operativ verksamhetsgren» för sig, får anses vara rationell. Den är emellertid icke ägnad att i alla lägen helt uppfylla ovan angivna grundläggande krav. Det kan således befaras, att ledningsorganisationen, när den första gången sättes på prov, icke på ett tillfredsställande sätt kan lösa uppgiften att bringa totalförsvarets resurser till största möjliga sammanlagda försvarseffekt. Utredningen anser att denna svaghet icke längre bör accepteras och framlägger därför förslag till ändringar i totalförsvarets regionala ledning syftande till att möjliggöra en ökad försvarseffekt.

2. Sammanfattning ar utredningens förslag

a) Regional indelning Riket indelas i sex militärområden och sex civilområden med sinsemellan helt sammanfallande gränser (jfr bilaga IX: 1). Detta innebär bl. a. att Gotland inlemmas i ett militär- och ett civilområde, omfattande i huvudsak östra Mellansverige, och att i övre Norrland tillkommer ett nytt civilområde — VI. civilområdet — omfattande Västerbottens och Norrbottens län. b) Ledningsorganisation i krig Den operativa ledningen inom krigsmakten utövas under överbefälhavaren av sex militärbefälhavare, till vilkas förfogande står allsidigt sammansatta staber. I fråga om ledning av viss luftoperativ verksamhet, bl. a. jaktförsvar, ges militärbefälhavarna efter läget anpassade befogenheter och skyldigheter gentemot varandra. Organisationen i detalj av militärbefälsstaberna anpassas till militärbefälhavarnas uppgifter enligt gällande krigsplanläggning. Vissa av de uppgifter som i nuvarande ordning ankommer på marinkommandochefer, bl. a. ledning av sjöstridskrafternas bas- och underhållstjänst, övertas av örlogsbas chef er — inom III. militärområdet av örlogskommandochefer. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig utformas av överbefälhavaren efter nyssnämnda och vissa andra givna riktlinjer. Inom det civila försvaret ges civilbefälhavare i princip samma ledande ställning som militärbefälhavare inom det militära försvaret. Civilbefäl-

177 havare skall således ha möjlighet att i samordnande syfte meddela bindande föreskrifter för den civila försvarsverksamheten inom civilområdet. Civilbefälhavarnas krigsorganisation förstärkes. Arbetet härmed ntföres av en särskild arbetsgrupp med representanter bl. a. för berörda departement. c) Ledningsorganisation Krigsmakten

i fred

Inom varje militärområde skall finnas en militärbefälhavare med militärbefälsstab. Inom vart och ett av I., II. och III. militärområdena skall finnas en örlogsbaschef med stab. I V. militärområdet skall chefen för Norrlands kustartilleriförsvar tillika vara örlogsbaschef. Militärbefälhavare leder under överbefälhavaren operativt krigsförberedelsearbete inom militärområdet. I vad gäller planläggning för luftoperativ verksamhet har vissa militärbefälhavare uppgifter jämväl utanför eget militärområde. Militärbefälhavare leder under vederbörande försvarsgrenschef förbandsproducerande verksamhet, i princip enligt följande tabell: Militärbefälhavare inom militärområde I 11 III IV V VI

Leder förbandsproducerande verksamhet inom Armén

Marinen

Flygvapnet

X X X X X X

X1 X1 X1

X

X

1 X X2 X

.Med vissa angivna begränsningar; sålunda har militärbefälhavare icke ansvar för bl a utbildning av grundläggande art. 2 Ej utbildning.

Mihtärbefälhavare utövar i princip såsom regional förvaltningsmyndighet ledning av och uppsikt över förvaltningen vid honom underställda förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser. I fråga om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens samt marin- och flygförvaltningarnas ansvarsområden begränsas t. v. militärbefälhavares uppgifter till att omfatta ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet. Frågan om fortifikations- och byggnadsförvaltningens regionala ledning och organisation, bl. a. militärbefälhavares uppgifter inom denna verksamhetsgren, göres till föremål för en särskild utredning. Mililärbefälhavarna i I., III. och VI. militärområdena skall vara generallöjtnanter/viceamiraler (i VI. militärområdet generallöjtnant), militärbefälhavarna i IL, IV. och V. militärområdena skall vara generalmaj orer/konteramiraler (i IV. militärområdet generalmajor). De biträds av staber som 12— 318470

178 organiseras med hänsyn till uppgifterna för vederbörande militärbefälhavare och med utgångspunkt häri är mer eller mindre allsidigt sammansatta. Befattningarna som militärbefälhavare och stabschef samt vissa sektionschefsbefattningar är i princip försvarsgrensoberoende. Militärbefälsstaberna förlägges till: I. militärbefälsstaben Kristianstad Göteborg, eventuellt Borås II. Strängnäs III. Karlstad IV. t. v. Östersund, senare Härnösand eller Sundsvall V. Boden. VI. Örlogsbaschef är mobiliseringsmyndighet för förband ur flottan samt lokal förvaltningsmyndighet för flottans materiel. Han leder under militärbefälhavare visst operativt krigsförberedelsearbete, främst förberedelser för sjöstridskrafternas bas- och underhållstjänst. Chefen för Ostkustens örlogsbas har vissa uppgifter som icke ankommer på övriga örlogsbaschefer. Örlogsbaschef skall vara kommendör B 4. Han biträds av örlogsbasstab och förvaltningar organiserade med personal ur marinen. Örlogsbaserna förlägges till: Sydkustens örlogsbas (I. militärområdet) Västkustens » (II. » ) Ostkustens

»

(III.

Karlskrona t. v. Göteborg senare Gullmarsområdet ) Västerhaninge

»

Antalet officerare på aktiv stat i föreslagna militärbefäls- och örlogsbasstaber framgår av följande tabell, vari även göres en jämförelse med beräknade tillgångar i nuvarande ordning.

Personalkategori

överstar/kommendörer och högre

Summa

Beräknade tillgångar i nuvarande ordning (enligt bilaga XII: l ) 1

Antal enligt utredningens förslag

Skillnad

20 50 124

25 60 114

+ 52 + 10 — 10

+ 5

i Här räknas med att staben för Härnösands försvarsområde sammanslås med staben för Norrlands kustartilleriförsvar, vilket preliminärt förordas av utredningen. 2 Tre beställningar ersätter tre nuvarande arvodesbefattningar för pensionerade överstar (ställföreträdande eskadercheferna i 2 . - 4 . flygeskaderstaberna).

Cheferna för kustflottan och attackeskadern bibehåller i huvudsak nuvarande uppgifter och beröres endast i vissa hänseenden av utredningens förslag.

179 Det civila

försvaret

Landshövdingen i Norrbottens län skall vara civilbefälhavare i VI. civilområdet och till sitt förfogande — i likhet med övriga civilbefälhavare — ha ett fredskansli. Civilbefälhavares befogenheter i krig fastställes redan i fred och anges i en blivande krigsinstruktion för civilbefälhavare. Civilbefälhavares uppgifter i fred klarlägges instruktionsmässigt. Civilbefälhavarnas i nuvarande L, III. och IV. civilområdena fredskanslier förstärkes. Åtgärder vidtages för att underlätta möjligheterna för krigsplacerad personal — främst sektionschefer — att aktivt medverka i fredsarbetet. Åtgärder vidtages för att tillskapa en karriärgång för civilbefälhavarnas kanslipersonal. B. Förslagens genomförande Utredningen förutsätter, att det skall vara möjligt att på grundval av detta betänkande och remissyttranden däröver förelägga 1964 års riksdag förslag till principbeslut om organisation m. m. av totalförsvarets regionala ledning. Om sådana beslut fattas under våren 1964, bör enligt utredningens mening den nya organisationen genomföras enligt följande. I fråga om krigsmakten bör förberedelserna för övergång till ny regional ledningsorganisation i fred påbörjas snarast möjligt. I första hand är det angeläget, att konkreta förberedelser för anskaffning av stabslokaler vidtages utan dröjsmål. Vidare bör åt överbefälhavaren uppdragas att utarbeta förslag till instruktioner och — i samråd med statskontoret — förslag till detalj organisation av vederbörliga staber. Utredningen r ä k n a r med att övergång till ny organisation i fred bör k u n n a ske den 1 oktober 1966. Minst ett år före omorganisationen bör militärbefälhavare och stabschefer utnämnas. Regionala chefer i nuvarande organisation, som icke erhåller befattningar i den nya organisationen, torde få föras på övergångsstat. Övergång till ny organisation i krig — som förutsattes skola utformas av överbefälhavaren efter givna riktlinjer — bör ske vid tidpunkt som föreslås av överbefälhavaren. Förberedelser bör påbörjas snarast. Övergången, vilken måste göras så att nödvändiga beredskapskrav icke eftersattes, torde k u n n a avslutas först vid sådan tidpunkt, att de nya fredsstaberna haft möjlighet att medverka. Vissa av utredningens förslag kan och bör genomföras i snabbare takt än omorganisationen i stort. Sålunda bör föreslagen utredning rörande fortifikations- och byggnadsförvaltningens regionala ledning och organisation påbörjas snarast. Ledningsorganisationen på Gotland bör förstärkas och beslut om sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och 12*—318470

180 Norrlands kustartilleriförsvar fattas utan att den större omorganisationen avvaktas. I fråga om det civila försvaret bör huvuddelen av utredningens förslag genomföras snarast efter beslut av 1964 års riksdag. Sålunda bör VI. civilområdet tillkomma fr. o. m. den 1 juli 1964, vid vilken tidpunkt även föreslagen förstärkning av vissa civilbefälhavares kanslier bör komma till stånd, övriga ändringar i civilområdesindelningen bör göras samtidigt med övergång till föreslagen indelning i militärområden. Den av utredningen förutsatta översynen av civilbefälhavarnas krigsorganisation bör ske parallellt med utarbetandet av krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig.

B I L A G A 1:1

Innebörden i utredningens betänkande av vissa begrepp som f. n. icke är entydiga

A.

Operativ

verksamhet

Mark-, sjö- och luftoperativ samt territoriell verksamhet (begreppen markoperativ och territoriell verksamhet har givits annan innebörd än i överbefälhavarens »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans [BefälsB]»). Markoperativ verksamhet omfattar: bekämpning med stridskrafter på marken 1 av styrkor, som invaderar över gräns eller kust, luftlandsättes eller i övrigt opererar på marken, jämte med angiven verksamhet sammanhängande förberedelser och åtgärder vid armé- och kustartilleristridskrafter, 1 vid marina baser och flygbaser, vid övriga anläggningar på land ur armén, marinen och flygvapnet samt vid under central förvaltningsmyndighet lydande anstalter m. m. Territoriellt försvar (jfr nedan) ingår dock icke i markoperativ verksamhet. Sjöoperativ verksamhet2 omfattar: bekämpning med marinstridskrafter 1 av sjöstridskrafter och sjötransportmedel, fartygsspaning samt skydd och dirigering av sjöfart och fiske, jämte med angivna verksamheter sammanhängande förberedelser och åtgärder vid marinstridskrafterna och deras baser, vid kustbevakningen och vid andra marina förband och anläggningar. Luftoperativ verksamhet omfattar: bekämpning med flygstridskrafter, territoriellt luftvärn samt luftvärn vid marina baser och flygfältsluftvärn 3 av flygstridskrafter och andra luftburna vapen samt flygtransportmedel, bekämpning med flygstridskrafter av mark- och sjöstridskrafter, transportmedel, anläggningar och anstalter m. m., flygspaning samt flygtransporter, flygtillstånd för luftfart samt erforderlig reglering av förflyttningar i luften med helikoptrar och flygplan för mark- eller sjöoperativ verksamhet, 1 Jämväl innefattande helikoptrar och lätta flygplan ingående i eller disponerade av dessa stridskrafter. 2 Marinoperativ verksamhet enligt Kungl. kungörelse angående rikets militärterritoriella indelning. 3 Bekämpning med fältluftvärn och järnvägsluftvärn, marint närluftvärn i land samt fartygsluftvärn hänföres till mark- respektive sjöoperativ verksamhet.

182 jämte med angivna verksamheter sammanhängande förberedelser och åtgärder vid flygstridskrafterna och deras baser, vid luftbevakningen och vid andra förband och anläggningar ur flygvapnet samt i vad rör eldgivning mot luftmål vid territoriellt luftvärn samt luftvärn vid marina baser och flygfältsluftvärn. Territoriell verksamhet omfattar: territoriellt försvar syftande till att i vad avser verksamhet på marken säkerställa operationsfriheten i luften, till sjöss och på marken för de operativa stridskrafterna genom markbevakning och markförsvar, skydda landsdelar, som ej är operationsområden, genom markbevakning och markförsvar, understödja de operativa stridskrafterna i luften, till sjöss och på marken med tillgängliga för krigsmakten gemensamma resurser i fråga om sambandsmedel, transporter, fältarbete, underhåll m. m. samt understödja det civila försvaret med tillgängliga militära resurser, samordning av för krigsmakten gemensamma stödfunktioner samt samordning av det militära och det civila försvaret.

B. Ledning

av operativ

verksamhet

Ledning av operativ verksamhet är allmänoperativ, när den syftar till ledning och samordning av operativ verksamhet på marken, till sjöss och i luften sinsemellan inklusive därför erforderliga stödfunktioner samt samordning med totalförsvarets övriga delar. Ledning av operativ verksamhet är fackmässig när den utövas för antingen mark-, sjö- eller luftoperativ verksamhet. Fackmässig ledning av operativ verksamhet utövas ofta som stridsledning. Stridsledning (taktisk ledning) är att leda förband för att lösa ålagda stridsuppgifter. Stridsledning av markförband utövas av chef medelst i allmänhet rörliga kår-, fördelnings-, brigad- och lägre staber. Stridsledning av fartygsförband utövas i stridsledningscentral ombord eller i land. Stridsledning av flyg- och luftvärnsrobotförband utövas i luftförsvarscentral (motsvarande) eller från flygplan i luften.

C. Begreppet

operation från

krigsmaktens

högsta lednings

synpunkt

Utredningen utnyttjar i detta betänkande begreppet operation endast sett från totalförsvarets högsta och centrala lednings synpunkt. Den innebörd utredningen därvid lägger i begreppet operation belyses genom följande resonemang. De mål, som en angripare kan bedömas ha i vårt land, kan beröra hela landet eller endast vissa delar därav. Oberoende härav torde ett angrepp mot oss komma att genomföras som en samordnad anfallsoperation. Vår totala motverkan — med syfte att stå emot — är från totalförsvarets högsta och centrala lednings synpunkt en samordnad försvarsoperation. Med hänsyn till angriparens eventuella slutmål för den samlade operationen och vårt lands relativt stora utsträckning kan angriparens samlade anfallsoperation komma att fördelas på flera sinsemellan mer eller mindre koordinerade delopera-

183 tioner, var och en med sitt bestämda syfte. Vår motverkan måste — inom ramen för vår enhetliga försvarsoperation — genomföras som ett antal samordnade och sinsemellan koordinerade deloperationer. D. Operativt

krigsförberedelsearbete

ifred

Med operativt krigsförberedelsearbete inom krigsmaktens högsta ledning förstås dels en verksamhet, som omfattar studier och analyser av vårt lands värde för en angripare och av övriga förutsättningar för landets försvar och genom vilken kraven på vårt försvar skall formuleras, dels utarbetande och utfärdande till direkt under den högsta ledningen lydande chefer och myndigheter av order och anvisningar för den operativa krigsplanläggningen, dels ock utförandet av de delar av denna planläggning, som ankommer på den högsta ledningen. Med operativt krigsförberedelsearbete inom krigsmaktens högre regionala ledning förstås dels en verksamhet, som omfattar studier och analyser i anslutning till av överbefälhavaren givna operativa uppgifter, dels utarbetande och utfärdande till direkt underställda eller underlydande chefer av order och anvisningar för den operativa krigsplanläggningen, dels ock utförandet av de delar av denna planläggning, som ankommer på den högre regionala ledningen. E. Förbandsproducerande

verksamhet

Den förbandsproducerande verksamheten syftar till att vid given tidpunkt och på bestämda platser ställa krigsberedda stridskrafter i fastställt antal till den operativa ledningens förfogande. Med förbandsproduktion inom krigsmaktens högre regionala ledning förstås de uppgifter som under vederbörande försvarsgrenschef ankommer på denna i fråga om taktisk utveckling, organisation (krigs- och fredsorganisation), utrustning, personaltjänst, utbildning och övningar samt mobiliseringsarbete och mobilisering. F.

Samordning

Samordning av skilda verksamhetsgrenar kan åstadkommas genom befäl (inom det civila försvaret genom föreskrifter eller direktiv) eller genom samverkan. En chef samordnar genom befäl underlydande chefers (stridskrafters, motsvarande) verksamhet. Sidoordnade chefer samordnar genom samverkan sina underlydande chefers (stridskrafters, motsvarande) verksamhet. För att genomföra detta tages samråd.

a

•a •3 T3

a sv

co 13 :M

•*

-fl-.

1 . fl

•* e .22 C C fl

CO 4-> to fe

| e >

feO

03 »CS

C 5

:« "

53 O

a

53 O

i

X£ g c

•S > A « 3 o a -2

5.«

I*» £ g « S3

* co i -8 S J *

JB-Sf

u .2 •«

S § N .2?

« c CO

1*

> 2 'Sco

a)

II

^0

Is

E

:Q

-fl >>

SI 0 4) T3

<o 00 -C fl * J

C3

g C 0)

C S3 :«

,3 -a

as

O) : 0 3 >

• f l 4)

3*

co U E 4> ~

fl 3 fl ,3

P. «C CO fl ej

.:<;a

co *3

• +1 co eu 0

-a t

fa

-a

(1

1 M

" I

M =2

-fl

ca

•O A —

fl sa

CU

co

0 A

CD ( 1 •v

TI 0

in

s-,

O sC

> t* g CO

fl

s

.g « > •SiS Di O C 4J 0 g g a CS C teä :Q c

+•>

fetflCfl

w

!-:

Rikets m i l i t ä r t e r r i t o r i e l l a indelning samt uppdelning av t e r r i t o r i a l v a t t n e t vid r i k e t s kuster på marinkommandon

Bilaga VI:2 a

^ö"

= m i l i t ä r o m r å d e s g r ä n s , tillika försvarsområde sgräns = försvarsområdesgräns

g r ä n s mellan marinkommando t i l l delade territorialvatten

65 67

YL

52 MKvf 34

9 IL 35

31 I. 14

11 MKS

300km

1 1 1 I I i i t t • i i • 1 1 1 1 1 1 1 1 1 • 11 11 • • 11

Bilaga VI:2 b

Rikets indelning i civilområden och län

' s xJ

= civilområde sgräns, tillika länsgräns =länsgräns «= militärområdesgräns, tillika försvarsområdesgräns

• = försvarsområdesgräns

67 63

1>

III 0 //

100 I. . • . 1 . . ••! . ... I

300km

, • .1 • • • • I

B I L A G A VI:12

Samverkan mellan militärbefälhavare och civila myndigheter i högre regional instans

(Med början norrifrån) Civila myndigheter MilitärSveriges Televerket SJ CivilbeDMC befälRadio BefälfälhavarChefen havaren Chefen Föreen i (läns- för driv- för pro- ståndaren Chefen för järnför för styrelsen medelsgramom- för radio- distrikt 1 vägsomzon i) område råde 1 råde VI. milo BD län AC län II. milo II. civo

VI

VI

VI

VI: 2

VI

II

II

II

VI: 1

II

IV. milo IV. civo

IV

IV S IV M

IV

III

IV

V. milo V. civo

V

V

V

V

VII

VII. milo H ä n

VII

VK V T VII

III. milo I I I . civo

III

III

III

I. milo I. civo

I

I

I

1 Visby linjesektion II I

III I

Postverket Chefen för distrikt 1

Centrala Driftledningen Chefen 2 för elblock

övre norra Norrbottensblocket Nedre norra Mellersta Norrlandsblocket Älvkarleby östra och Motalablocken Mellersta Bergslagsblocket Postmäs- Gotlandsren i Visby blocket TrollhätteVästra blocket Södra Sydblocket

Den distriktschef (järnvägsbefälhavare) som är ansvarig för samverkan med vederbörande militär- och civilbefälhavare, förmedlar även samverkan med annan distriktschef (järnvägsbefälhavare), vars område delvis ligger inom vederbörligt militär- och civilområde. 2 Här anges endast de elblock som f. n. lämnar samverkanspersonal till vederbörande militäroch civilbefälhavare. Samverkan sker främst med civilbefälhavare, som i flertalet fall har att samverka med ytterligare ett antal elblockehefer.

BILAGA VI:17

Principskiss över organisation av militärbefäls stab

Fredsorganisation Militärbefälhavare

Stf militärbefälhavare 1

Stabschef Sektion I Operationsavd. Underrättelseavd. 2 Luftförsvarsavd. Sambandsavd. Fältarbetsavd. 1

Sektion I I

Sektion I I I

Kvartermästaravd 3 Personalavd. m.m. Tygavd. Utbildningsavd. Intendenturavd. Sjukvårdsavd. Veterinäravd. 3 Mobiliseringsavd. 4

Avdelning IV

Avdelning VI

Sektion VIII

Säkerhetsoff.

Expedition

Befästningsavd. Byggnadsavd. Expedition

Ej vid VII. militärbefälet. Vakantsatt vid V. militärbefälet (prop. 1953: 110). Endast vid I. och VI. militärbefälsstaberna. 8 Ej vid VII. militärbefälsstaben. 4 Endast vid vissa militärbefälsstaber. 2

BILAGA VI:18

Principskiss över organisation av försvarsområdesstab

Fredsorganisation

Försvarsområdesbefälhavare

Stabschef Stabsavd. med stabsexp.

Mobiliseringsavd.

Utbildningsavd.

Hemvärnsavd.

Tygavd.

Intendenturavd. med förvaltningsexpedition

Fortifikationsavd.

B I L A G A V I : 19

Principskiss över organisation av marinkommandostab

FredsoTganisation Marinkommandochef

i

i

Chef för inten- Chef för sjuk denturförvårdsförvalt valtning ning

Stabschef

Sektion I

Sektion II

Sektion I I I

Avdelning V

Operationsavd. Underrättelseavd. Sambandsavd. Fältarbetsavd.

Kvartermästaravd. Tygavd.

Personalavd. Utbildningsavd.

Sjöfartsavd.

Expedition

Intendenturförvaltning

Sjukvårdsförvaltning

Allmän sekt. Utrustningssekt. Förplägnadssekt.

1 Marinkommando Nord har icke egna förvaltningar. Förvaltningen vid Norrlands kustartilleriförsvar omfatts även förvaltningsverksamheten vid marinkommando Nord. I marinkommando Syd är vapenförvaltning, skeppsteknisk förvaltning — vilka funktioner inom MKO oc MKV utövas av cheferna för örlogsvarven Stockholm respektive Göteborg — intendentur-, sjukvårds- och bygg nadsförvaltning sammanförda i en direkt under marinkommandechefen lydande örlogsförvaltning.

BILAGA

VI:20

Principskisser över organisation av kustartilleriförsvarsstaber

Fredsorganisation A. Kustartilleriförsvar som har stab och förvaltningar gemensamma med försvarsområde Stockholms och Blekinge

kustartilleriförsvar Kustartilleriförsvarschef

i [

Stabschef Centralavd.

Göteborgs

Infanteriavd.

(Tillika befälhavare för Vaxholms resp Karlskrona försvarsområde)

Förvaltningsgrenschefer Chefsexp.

Förvaltningar (se under C nedan)

kustartilleriförsvar Kustartilleriförsvarschef

Stabschef Stabsavd.

Mobiliseringsavd.

(Tillika befälhavare för Göteborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområde)

Förvaltningsgrenschefer Utbildningsavd.

Förvaltningar (se under C nedan)

192 B. Norrlands och Gotlands kustartilleriförsvar

Kustartilleriförsvarschef

(Tillika kårchefer. Chefen för Norrlands kustartilleriförsvar är jämväl tillika chef för marinkommando Nord.)

Förvaltningsgrenschefer

Stabschef Mob.- och krigsplanläggn. avd.

Allmän avd.

Utbildningsavd.

Kasernavd.

Förvaltningar (se under C nedan)

C. Förvaltningar vid kustartilleriförsvaren Förvaltning Kustartilleriförsvar Tyg

Norrlands Stockholms Gotlands Blekinge Göteborgs

Intendentur

Sjukvårds

1 1 1 1 1

1 1 1 1 1

Fortifikations o. byggnads

Fartygsoch verkstads

1 1 1

Kassa

1 1 1 1

Samtliga förvaltningsgrenschefer är tillika tjänstegrenschefer i kustartillerieförsvarsstaben.

BILAGA VI:21

Principskiss över organisation av

flygeskaderstab

Fredsorganisation

Eskaderchef

Ställföreträdande eskaderchef

Stabschef 1

1 2

Sektion I 1

Sektion I I 1

Operationsavd. Signalavd. Luftbevakningsavd. 2

Bas- och underhållsavd. Flygfältsavd. Expedition

Stabschefen är tillika chef för en av sektionerna. Ej vid E 1.

Vid E 3 prövas med chefens för flygvapnet medgivande en försöks organisation enligt nedanstående skiss:

Eskaderchef

Ställföreträdande eskaderchef

Stabschef 1 Sektion I 1

Sektion II 1

Flygavd.

Bas- och underhållsavd. Förvaltningsavd.

Strilavd. 1

Expedition

Stabschefen är tillika chef för en av sektionerna.

BILAGA VI:22

E n kortfattad jämförelse mellan försvarsgrenarna med avseende på volym och allmän karaktär

I huvudhandlingens kapitel VI, avsnitt E 4, lämnas en kortfattad redogörelse för de regionala chefernas uppgifter i fråga om ledning av den förbandsproducerande verksamheten. Som framgår därav föreligger väsentliga skiljaktigheter mellan försvarsgrenarna, främst mellan å ena sidan militärbefälhavares och flygeskaderchefers och å andra sidan marinkommandochefers uppgifter. Härom h a r överbefälhavaren uttalat bl. a. följande. »Den förbandsproducerande verksamhetens organisation i fred kännetecknas främst av en strävan att lösa uppgifterna inom detta verksamhetsområde med största möjliga ekonomi i fredsorganisationen. Med hänsyn till bl. a. krav på insats- och mobiliseringsberedskap, organisationens volym samt utbildningens art h a r förbandsproduktionen utformats med vissa olikheter mellan försvarsgrenarna. Allmänt sett innebär förändringar i den förbandsproducerande organisationen att man måste ge avkall på något av de krav som uppställts eller acceptera högre kostnader i fredsorganisationen. Som exempel kan nämnas, att en centralisering av arméns grundläggande utbildning till större enheter skulle eventuellt minska driftskostnaderna, men öka anläggningskostnaderna samt dra ned den lokala beredskapen. En decentralisering av marinens utbildning till regional instans skulle medföra operativa fördelar, men öka kostnaderna för fredsorganisationen.» De olikheter som råder mellan försvarsgrenarna i fråga om utformningen av den förbandsproducerande verksamheten är således beroende på skillnader i dels försvarsgrenarnas olika allmänna karaktär, dels försvarsgrenarnas olika volym. Försvarsgrenarnas allmänna karaktär kan i korthet — och schematiserat —• beskrivas sålunda. Arméns och kastartilleriets krigsförband är till övervägande del — 90—95 % — sammansatta av värnpliktiga. Stommarna till militärbefäls-, försvarsområdesoch kustartilleriförsvarsstaber är organiserade redan i fred; förbanden upprättas först vid övergång till krigsorganisation. Armén h a r dock betydande styrkor hemvärn organiserade redan i fred. Flottans krigsförband är till övervägande del sammansatta av värnpliktiga. De sjögående förbanden — främst de mera kvalificerade — h a r dock upp till 50 % anställda på aktiv stat. Stommarna till marinkommando- och vissa bevakningsområdesstaber är organiserade redan i fred. Ett antal fartyg är ständigt rustade och ingående i kustflottan; återstoden av förbanden uppsattes först vid övergång till krigsorganisation. Av flygvapnets krigsförband är de flygande förbanden till övervägande del sammansatta av fast anställda, medan de markbundna förbanden huvudsakligen är värnpliktsförband, dock med ett starkt inslag av fast anställda.

195 S t o m m a r n a till e s k a d e r - o c h s e k t o r s t a b e r ( t i l l i k a flottilj s t a b e r ) o c h ett b e t y d a n d e antal f ö r b a n d är o r g a n i s e r a d e r e d a n i fred; flygvapnet h a r således »ståend e » f ö r b a n d i e n a n n a n o m f a t t n i n g ä n a r m é n o c h m a r i n e n . H u v u d d e l e n av d e m a r k b u n d n a f ö r b a n d e n u p p s a t t e s först v i d ö v e r g å n g till k r i g s o r g a n i s a t i o n ; d e n kvalificerade personal (tekniker) som bildar stommen häri finnes dock redan i fredsorganisationen. F ö r s v a r s g r e n a r n a s o l i k a volym

belyses av följande

1. Krigsmaktens Kategori

tabeller:

personal Marinen 1

Armén

Flygvapnet

Personal på aktiv stat Officerare Underofficerare Underbefäl Civilmilitär

3 090 2 250 3 310 1 270

870 1 580 2 380 270

(250) (500) (560)

650 800 860 3 290

Summa

9 920

5100 (1 310)

5 600

10 200 2 500

(680) (170)

1 680 800 10 270

980 150 10 460

Summa,

13 120

2 760

(850)

1 600

Civil personal Ord, e. o. extra Kollektivavtalsanst.

6 830 4 700

2 330 1 960

(750) (700)

5 630 3 270

Summa

11 530

4 290 (1 450)

900 Personal i reserven Officerare Underofficerare. . . Underbefäl Civilmilitär ,

Siffrorna inom parentes anger antal av angiven personal, som tillhör kustartilleriet.

2. Värnpliktiga

som tjänstgör

under

1963—64 Marinen

Kategori

Officers- och underofficersuttagna (inryckta 1962)

Armén

1 Värnpliktiga uttagna för special- och stabstjänst Underbefälsuttagna Värnpliktiga i allmänhet Värnpliktiga i handräckningstjänst Repetitionsövningar Särskilda befälsövningar Summa 1

3 Flottan

Kustartilleriet

2 600 2 800

100 100

175 270

1 170 8 500 21 005 3 000 75 000 3 000

165 1 100 1 800 90

75 860 1 760 365 5 500 565

117 075

3 355

9 570

Inklusive officers- och reservofficersaspiranter. Officers- och reservofficersaspiranter. 3 Härutöver tjänstgör ett betydande antal hemvärnsmän. 2

Flygvapnet

110 80 115

5 730 905 6 400 13 340

196 3. Antalet

Försvarsgren

utbildningsförband

Förband (utbildningsanslalt) som i utbildningshänseende lyder under högre regionala chefer

Armén

48 regementen (kårer) 22 försvarsområden

Marinen 2 helikopterdivisioner Flygvapnet

(motsvarande)

central instans 21 skolor 1 Kustflottan 5 kustartilleriförsvar 4 skolor 2

4 skolor flottiljer Vissa av dessa är endast16små utbildningsanstalter. 2 Karlskrona- och Bergaskolorna är stora utbildningsanstalter med vardera ett flertal utbildningslinjer. 1

Utredningens förslag till indelning i militär- och civilområden

Bilaga DC:1

m i l i t ä r - och c i v i l emrådesgräns gränser som föreslås bibehållas t . v . i avvaktan på länsindelningsutredningens förslag rörande Hallands län

sr.

l) Ungefärlig sträckning. Gränserna bör om möjligt ansluta till en eventuellt kommande länsgräns.

EZ.

zzs

4? o)

n.

nr.

300km

l | i i i I i II i I i i i il i i i i l i i II l i i i iJ

13—318470

d X

d o

W

•5b

R CO

r» C

OS

ti ^

_o +3

+-»

CO

^

too h

Ö a) .5 "O

C e« 1Ä c

• « toD

£ toe CO

t—i

> >

CQDQ

8 CD • i-i

g CO

C

d <u

.2

M OS

CO

> I—H

a

Landsvägst Järnvägstp Sjötp Lufttp

>

co

+->

c/a CD

rQ M

:0 +•»

>

M-l

Aes

:«

«*-H

CO XI U ••a

•HI +-> CO

X! O Ul X) CS CO

> c o M

'•£

4-> CO

CO

XI u

CO

d pq CO 4->

3 CO

:eS CO

§ *-> co HH

H

CD

'•J3

rd M :c3

CO

> c3 O

+-> CO

CO

H-l

c .2

J-i

Ti es

es co >3 a "ö °55

S .5

t-,

C ö

U

>

t-<

CO

CO

• I-I

O

O

•B J

CO

d o

CO CAD U

^

M +3 co

•i-i 4-» CO

d

rt toD

ec c

Personal1 Utbildnin Mobiliseri

a

Cent Tyg Flyg Intel Sjuk Bas Vete

< o <

•

u

d _o "+->

A) CO

CO

u

a h S h o co C a)

koperatii peration operatio errättels band arbeten er

I—I

CD

CO

»2 -:2, ^ C cs :eS :es

Sco J P c o f e >

å

x W

_ P

i>

C o

«

M

a> to

rf*

> •pH

+•> CO

i> C

.2

eg

sto 4->

CAD

• i-i

i—i

n

> ed

eg

s-

Si OJ

:e3

+->

p-H •l-l

a >

cö

d o

43 U :cS

to O ti 43 ^ O 43 CO

O

iS§

00 to

ti

o>

M :<S

44 13 G cä i

c o 4«J

*->

to

« - < <H

+3" en <o 43

OJ CA

>> fe

Förband sprodu tion och därm< direkt 5iamma hängand e oper tivt kr igsförb redelsear bete

< HH

4<S 0>

o C CS

en C :CB

fl

en W) OJ G

u o ÖD

C "•*->

4* CO

~£

U

ai e « C T3 Ö0

cö

VD

Et o

B ti

o a a

<

fe P :0

1-1

ti SS 4-> en

ti

a .2

:rt

PO

4*

Kvarte Tyg Intendi Sjukvå veterin Kassa

O

o o £4

ten i *~ 43 «H C

3 t =«0 a°g«S < ti en B «

• i-l

O

•g

to

S H

ii 43 O

S

d 4>

£*

O .—

CO O S3 en a) Ö

44 09

to

j£ a o Cd 43 rt B : O £ 73 C 4S3 ° 3 C 3 3 M -i-» ^ Ä S3 -so <5 00 h j P GO fe

S a so

i s a

t - :cS

C t, g t, S3 O

§ .5 i -2Eé :08

c "d H

operat eratioi iperati rrättel and rbeten

««!

:cS

e-j?

+•>

> 1-1 c ^o

X

3 O 6 0 ° t3D

f O

! O

M

o

en en —< C3 gj « g )

-c

"Ö a £ — •< B a WBWP

BILAGA

IX:10a

Förslag till antal officerare för I. militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation Försvarsgren och tjänsteställning Oberoende Befattning

O Gl Gm el el el Kmd R Arv Vam Kam B4

Armén

Marinen

Flygvapnet

Int S:a

R K Arv R K

R K Arv R K Arv

Militärbefälhavare. Stabschef Souschef Sektion I Chef Markopavd... Sjöopavd Luftopavd.... Undavd Sambandsavd. Fältarbavd. . .

il

Sektion II Chef Centralavd. . . Tygavd Intavd Sjv + vetavd. Kassaavd Armésektion Chef Personalavd. . Utbavd

1 1 -1

Flygsektion 4 Chef Till förf

1 10 1 1

Sektion IV Sektion V Sektion V I I I 6 . . . Chefsexpedition Summa 1

*I

48 Bl. a. personaltjänst; omfattningen av denna verksamhet bedömes icke nödvändiggöra a t t den handläggs i särskild avdelning. 2 Marinintendent. 3 Frivilligutbildning. 4 Organisation enligt ÖB bestämmande. 5 Organisation enligt särskild utredning.

BILAGA

IXrlOb

Förslag till antal officerare för I I . militärbefälsstaben samt deras fördelning p å sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation

Försvarsgren och tjänsteställning Armén eller marinen Befattning

Militärbefälhavare. Stabschef

Ö Gm el el Kam Kmd B4

R

Arv

Armén Ö B4

Marinen

Int S:a

R

K

Arv

R

K

Arv

R

K

1 1

1 Sektion I Chef Markopavd Sjöopavd

1 1

1 2 3 1 1 2 1

1 1

1 J

l

1 Undavd Sambandsavd. . . Fältarbavd

1 1

1 1

Sektion II Chef

1 Tygavd Intavd Sjv + vetavd. . . Kassaavd

1 1

Sektion I I I Chef Personalavd.... Utbavd

i

1 1

Sektion IV Sektion V Sektion V I I I 4

1 1 3

1 1

1 1

2 |

1 3 2 2

1 1

1 Chefsexpedition. . . Summa

1 1

1 1 |

1 Bl. a. personaltjänst; omfattningen av denna verksamhet bedömes icke nödvändiggöra att den handläggs i särskild avdelning. 2 Marinintendent. 3 Frivilligutbildning. 4 Organisation enligt särskild utredning.

BILAGA

IX:10c

Förslag till antal officerare för I I I . militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation Försvarsgren och tjänsteställning Oberoende Befattning

Ö Gm Gl el Arv el el Kmd R Vam K a m B4

Armén

Marinen

Flygvapnet

Int S:a

R K Arv R K Arv

R K Arv R K

Militärbefälhavare... Stabschef Souschef Sektion I Chef Markopavd... Sjöopavd Luftopavd.... Undavd Sambandsavd. Fältarbavd. . . Sektion II Chef Centralavd. . . Tygavd Intavd Sjv + vetavd. Kassaavd Armésektion Chef Personalavd. . Utbavd

1 1 4

Flygsektion* Chef Till förf

1 11 1 1

Sektion IV Sektion V Sektion V I I I 6 . . . Chefsexpedition Summa 1

i | i 131 e

l|2

50 Bl. a. personaltjänst; omfattningen av ^ e n n a verksamhet bedömes icke nödvändiggöra a t t den handläggs i särskild avdelning. 8 Marinintendent. 8 Frivilligutbildning. 4 Organisation enligt ÖB bestämmande. 6 Organisation enligt särskild utredning.

BILAGA I X : 1 0 d

Förslag till antal officerare för IV. militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation

Försvarsgren och tjänsteställning Befattning

Armén

Int Summa

Gm Militärbefälhavare Stabschef

R

K

R

K

1 1

1 Sektion I Chef Markopavd Luftopavd Sambandsavd Fältarbavd

1 1 1 1 1

1 1 1 1

Sektion II Chef Centralavd Tygavd Intavd Sjv + vetavd Kassaavd

1 Sektion I I I Chef Personalavd Utbavd

1 1

1 2 1 2

1 1

Sektion IV Sektion V Sektion V I I I 1

1 1

Chefsexpedition

1 Summa

1 Arv

4 Organisation enligt särskild utredning.

BILAGA

IX:10e

Förslag till antal officerare för V. militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation

Försvarsgren och tjänsteställning Armén

Oberoende

Marinen

Flygvapnet

R

R

Int

Befattning Ö Gm el el Kmd Kam B4

R

Arv

Militärbefälhavare.. Stabschef. Souschef Sektion I Chef Markopavd Sjöopavd Luftopavd Undavd Sambandsavd.... Fältarbavd...... Sektion II Chef Centralavd Tygavd Intavd Sjv + v e t a v d . . . . Kassaavd Sektion I I I Chef. Personalavd Utbavd.. . Sektion I V . . . . Sektion V Sektion V I I I 2 Chefsexpedition.... Summa 1 2

Marinintendent. Organisation enligt särskild utredning.

ö B4

R

K

Arv

K

K

R

K

BILAGA IX:10f

Förslag till antal officerare för V I . militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation

Försvarsgren och tjänsteställning Armén eller flygvapnet

Befattning Gl Militärbefälhavare Stabschef Kommendant 1

Gm

B

Marinen

Armén

Arv

Ö B4

B

K

Arv

K

Flygvapnet

Int S:a

Ö B4

B

K

Arv

B

K

1 1 1

1 1

Sektion I Chef Markopavd....

1 1

1 3 1 2 2 2 1

2 1

Luftopavd Undavd Sambandsavd.. Fältarbavd....

1 Sektion II Chef Centralavd.... Tygavd

1 1 1 1

1 1

1 1

1 1

1 2 2 2

Sjv + vetavd Kassaavd Armésektion Chef Personalavd. . . Utbavd Flygsektion Chef Till förf

1 1

1 1 4

1 1

2 1

Chefsexpedition. .

1 Summa

1 9

1 Sektion IV Sektion V Sektion VIII*

1 1

1 |

1 |

1 |

3 |

Tillika till förfogande inom sektion IV. 2 Främst för frivilligutbildning. 3 Organisation enligt ÖB bestämmande. * Organisation enligt särskild utredning.

1 1 |

5 | 10 |

4 |

3 |

3 6o K

s§.S

•s o w -a | o 2 « CO

o

n .*

PQ

•>->

co

4->

bfi O

es

CO

a

<D +•>

a;

S>

Ul

:0

S e « O S? O a) >-i 2^S P H «

Kl

•es

<3

""t»

« :0

CO

P *»

£ ^

^

C/3

o

M

^03

/O

<+H

C CU

< < h-1

u

s

co

^<

en

i» 4)

> et a

tsn •O CS

4->

c

> en a •g «t T»

rt •iH

a T3 o

t»

4-»

T

CO • PH

a

>>:>0 ffl «4-l

bD

CU

o C es - ^ - ^ I v ^ •9 K/ CC tf

CS

o ^O i)

CA

a> cs -Q o "ö Ä _ _ _ _

O i-H

fet)

fe

. c

08 3

ta

C/J

i-i

>;2.2 H +->

!s S

es

B 60 C —>c g

••<

a n> >

•Q

+ -C es -d U i—i t—t

T3

c

4) O)

S

•S-a g>S

i

ta rU

.si ?s9 ** t i ^ • es C w C

IS eö (O

M tO

c

'1

a+W)-» •fl!> CO

<-, c •es

O H M M M

bo S M

c c

60 60

es

>

:0 c «ci

'S c o 2

eg

C o

a>

[A CS XJi

60 O

1—1

O

:0

•I 60

M a c 4-> v

e3

b h •JO> w

-£3 U eS

*

CS

• -1 ••o

-

*->

icer :er affic tnin

O

a o

* J

CO OS rQ CO

&D O

T! :0

CO

en rt

'I

OJ bti

O

«*H

CJ

"

o S <u

»

E c a «

W

£ O « a .2 5 "o ec 5 a > m O o t. S . * a ca II

*»

II ||

j>

1 £ * &< en

A

+J

2 *

ca

0)

G(1

•a a b

•ca

C/J

a H3 V

CO

p

| ^

CO

O

3 c/j

•—i

a o

4->

Ti

X <

o l-l <

ä V CO 4-> CO

Si

1—1

nd

«

CP

.<+-t *-<

-a M

g a eu 01

• |H

I» oj

Ö

bO

C

n u

-SH ;"0 o u

S

s

o

:0

CXI

•>*

a

•-4

,*OJ

V

ca bo

••o

> *< . (H

:ea H3 af > u en :-o VO <4H CO

a

> ca

CP +•>

CU

— I

ög

CC «H

0)

fl o CO ca C/3

u 3

wi

a a a

H3 B

ca

a

«t-i

>

:0

1-1 CU /—•>

a

i—i

o a CO

^

a o M cu C/J

2,^j cc £, "3 ca ja o •« .ö

a

p_| ,_« , _ , , _ |

>

O

tn bD

w

Cj ^H C/J

M :© ["Ti

^a eu *J

•-O

O

a CU > HJJ

eo M ki u O ca XI CO eu ÖU O •»-> :0

O

>

^ tf * IM O

o+i C

>

WD S Ö

l I

t- a o

U M M M M

1—1

a o +-> M <B

O :Q

a 13 a CU

CO

A

C/J

,c ca -ö U H M

CO

CU

> a -o a a •Sia c

ÖD ÖC O o .5 ^ ™ •o JEj —' « cu

8 2 «

»2 g CC o u t i P» rt ca A b „ o ca BD

a o Cu o> <x> o XJ S>-:0 S P< "C 3 *s

•Q

32 « O >

O *Ö

o

oCÖ

o M

M

C-.2 3 °« •Q » 5 fi <3 ^"S 5

fl

co£=>

B

o

co

bn

3 ert

u

B

fl

*-i

O

tO

E

P *

i>

PS

>

03 Ö

>

«"<u

>

H

:0

o

*->

fl ^

a

aCS

4->

4->

O

ert cö

i—i

co PH PH

E

oE »W

CU

d

Ä

m

W

P « pd o a o Xoa CU

CO

ert rP co

bl) O

M

M

4->

0) C/3

n

4->

^

CO

C

pg

3 M

hf)

u

E

+-co»

tn

O

ra o

,

C _o +3

cu X3

fl C

o £ a

CU

C/D

fl

a

3 fl

c

ca

to

t

:0

CD

fl O •

FH

+-ert>

—

öB

a

PD

£O!o

OJ IT.

O!

hl)

fl

I_| | _

flo

fl > OJ HH

O

:©

M_l

03 O

rfl

a

4->

1 o r/> +•>

vi

fe

<U ••<

>

Ld

L.

C

S"

a -s .a° Ao

S I-I • 3 C3 O > fl M

d ä

cu .Ti fel d X3 O cu 00

^

O

b "3

*i a 3

CJ co w

hD O

bo ert 1—H co M :0

• _ | |_1

S-v

>

o

a j-g > ec d

O

o

+->

'O

•3CM EStf

cd

bi} u

•tf

CO

o

ert

•*->

o CO

:0

OJ

CU

G <M

d _o

co

3 #a c a fl > i—i

NN

tn

.M <+H

^

cu

•4-»

ej

H3

M

< M

fl« c/2

•a

>ert

C^*

M

•t-!

M

a o tf

ert

co

>

i—c

O M w

CD

(4

:0

a te -a .5 b c

fl O

°C3

-*

r fCÖl

*~*s

d

** B?

co

•M 4->

<v

X < o

to O

>

fH

fl

>

TI

:0 co

CS

to

05 ÖS

,©

t;

o

,* cu C/2

u

Ils SP« å-s

1353 a -a

C o Q "SS

4)

-O

.a u u u 43

+ *3 X) « "O

O H H

g :0 :0 :0 5 O

B i ' H ' H ' H Mcgu S M

fl C3

b-l I M «•—i

cu cu cu

fl Ä fl M« 03 > g o o >

CS CS

«££ M

M3

M1

:C3 s a

:Q

Hfe

BILAGA X I I : I

Sammanställning av antal officerare på aktiv stat vid aV utredningen föreslagna militärbefäls- och örlogsbasstaber samt en jämförelse med beräknade tillgångar i nuvarande ordning

En sammanställning av antalet officerare på aktiv stat och pensionerade officerare i arvodesbefattningar vid de av utredningen föreslagna militärbefälsstaberna finnes i kapitel IX. Motsvarande sammanställning av antalet officerare vid de föreslagna örlogsbasstaberna redovisas i nedanstående tabell. Tabell 1 örlogsbas

Kmd

Regoff

Kompoff

S:a aktiva off

Arv

1 1 1

3 2 1

7 5 5

11 8 7

2 1 1

1 Staben för Norrlands kustartilleriförsvar (till-

Av denna personal skall chefen för Västkustens örlogsbas tillika vara chef för Göteborgs örlogsvarv och föreslås följande personal överföras från Göteborgs örlogsvarv samt från nuvarande marinkommando Ost, Syd och Väst förvaltningar till örlogsbasstaberna: Tabell 2 Från

Regoff

Kompoff

n 4

2 2

1 2 3

1 1

S:a 1 1 s 5 1

Chefen för örlogsvarvets militärexpedition. Marinintendent. Efter samråd med statskontoret; 4 y2 befattningar enligt statskontorets exakta beräkningar.

En jämförelse mellan antalet officerare på aktiv stat i av utredningen föreslagna militärbefäls- och örlogsbasstaber med av utredningen beräknade tillgångar i nuvarande ordning göres i följande tabell (officerare tillhörande fortifikationskåren ingår i c k e ) :

210 Tillgångar i nuvarande ordning Vid nuvarande högre regionala staber (kapitel IX) Chefen för Göteborgs örlogsvarv Chefen för Luleå bevakningsområde Personal enligt tabell 2 ovan En kapten fr. o. m. lji 1964 vid V. militärbefälsstaben

179 1 1 8 1 Summa 190

Antal i föreslagen organisation Vid I.—VI. militärbefälsstaberna Vid Ost-, Syd- och Västkustens örlogsbaser1 (ej förvaltningar) Vid staben för Norrlands kustartilleriförsvar

168 26 4 Summa 198 Skillnad + 8 1 Endast den personal som avses skola överta uppgifter från staben vid nuvarande marinkommando Nord. Vid en eventuell sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar — som preliminärt förordas av utredningen — kan en beställning för överste bytas mot en beställning för överstelöjtnant och tre kompaniofficerare utgå ur organisationen, varför den reella ökningen minskas till fem officerare. Av dessa motsvaras tre av ställföreträdande eskadercheferna vid nuvarande 2.—4. flygeskadrarna, vilka f. n. är pensionerade överstar i arvodesbefattningar.

-— KUNGL. B I BL.

* b fU

i<0V 1983 is - I O L M

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963 1. Oresunds-forbindelsen. 1. del. 2. Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Finland och Sverige. 3. Opprettelsen av »Nordens Hus» 1 Reykjavik. 4. Samarbeid mellom de tekniske hogskoler i Norden. 5. Bolagsbeskattningen i Norden.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [71 Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [16] Del 2. Motiv. 117] Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bilagor. [19] Bärgarlönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m. [23] Trafikmål [27] Utsökningsrätt II. [28] Skadestånd I. [331 Några valfrågor. [54] Reviderat förslag till jordabalk m. m. [55] Domstolsväsendet I. Rådhusrätternas förstatligande. [56] Utrikesdepartementet Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] U-länder och utbildning. [S4] Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbistånd. [37] Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Försvar och fiskerinäring fsil Totalförsvarets regionala ledning. [65] Socialdepartementet Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område. [30] Arbetsföreläggande. [38] Åldringsvårdens läge. [47] Kommunikationsdepartementet Tillfällig hastighetsbegränsning i motortrafiken under åren 1961 och 1962. [59] Finansdepartementet Preliminär nationalbudget för år 1963. [8] Undersökning av taxeringsutfallet [14] Om åtgärder mot skatteflykt. [52] Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom Stockholms universitet. [1]

1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13]

1960 års gymnasleutrednlng 1. Vägen genom gymnasiet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] 3. Specialutredningar om gymnasiet. [41] 4. Ett nytt gymnasium. [42] 5. Läroplan för gymnasiet. [43] 1953 års utredning kyrka—stat. 1. Religionens betydelse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och samfund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Bättre studiehjälp. [48] Fackskolan. [50] Studiesociala utredningen. 1. Akademikernas skuldsättning. [44] 2. Studentrekrytering och studentekonomi. [53] Organisatoriska åtgärder för rymdverksamhetens främjande. [61] Jordbruksdepartementet Listerlandets ålfisken. [32] Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk. [63] Handelsdepartementet översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument [12] Papper och annan skrivmateriel. [25] Malmen 1 Norrbotten [361 översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. [57] Svenska handelsflottans krigsförluster under det andra världskriget. [60]

Inrikesdepartementet Kommunalrättskommittén IV. Kommunalförbundens lånerätt. [2] V. Kommunala renhållningsavgifter. [29] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöområdena. [G] Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande. [11] Sjukhus och öppen vård. [21] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del I. Intervju- och frekvensundersökningar m. m. [24] Arbetslöshetsförsäkringen. [40] Befolkningsutveckling och näringsliv i Jämtlands län. [45] Yrkesmedicinska sjukhusenheter — behov och organisation. [46] Kommittén för näringslivets lokalisering. 1. Aktiv lokaliseringspolitik. Bilaga I. [49] 2. Aktiv lokaliseringspolitik. Betänkande. [58] 3. Aktiv lokaliseringspolitik. Bilaga II. [62] Landstingens organisation och arbetsformer m. m. [64]

Civildepartementet De offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt. [51]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1963

K U N Q L B i BL i» uv 1963 STOCKHOLM