Militärsjukvården

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 35 Försvarsdepartementet

MILITÄRSJUKVÅRDEN Ledning, utbildning, personal och materiel Betänkande II

1962 ÅRS FÖRSVARSSJUKVÅRDSUTREDNING

Stockholm

jQU

i&^.lfPt

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 6 6 Kronologisk

förteckning

1. Svensk ekonomi 1966—1970. E s s e l t e . 294 s. F i . 2. E x p o r t och i m p o r t 1966—1970. Bilaga 1. E s s e l t e . 92 s. F i . 3. Y r k e s u t b i l d n i n g e n . B e r l i n g s k a b o k t r y c k e r i e t , L u n d . 560 s. E . 4. N y m y n t s e r i e . B e c k m a n . 87 s. F i . 5. I n t e r n a t i o n e l l t f r e d s f o r s k n i n g s i n s t i t u t i Sverige. N o r s t e d t & Söner. 61 s. U. 6. F ö r e n k l a d s t a t s b i d r a g s g i v n i n g till hälso- och s j u k v å r d e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 158 s. S. 7. U t s ö k n i n g s r ä t t IV. E s s e l t e . 147 s. J u . 8. T i l l g å n g e n p å a r b e t s k r a f t 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. 67 s. F i . 9. O m s o r g e r om p s y k i s k t u t v e c k l i n g s h ä m m a d e . Esselte. 187 s. S. 10. H a n d e l n s a r b e t s k r a f t s - och investeringsbehov fram till 1970. Esselte. 82 s. F i . 11. T y g f ö r v a l t n i n g e n s c e n t r a l a o r g a n i s a t i o n . Svenska R e p r o d u k t i o n s AB. 164 s. F ö . 12. R e n b e t e s m a r k e r n a . Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 273 s. + i k a r t b i l a g a . J o . 13. U t v e c k l i n g s t e n d e n s e r inom u n d e r v i s n i n g , h ä l s o och s j u k v å r d s a m t socialvård 1966—1970. Bilaga 6. Esselte. 51 s. F i . 14. N y hyreslagstif tning. N o r s t e d t & Söner. 473 s. J u . 15. U n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e h y r e s s p l i t t r i n g e n . AB Kopia. 205 s. J u . 16. N y folkbokföringsförordning m.m. Esselte. 241 s. Fi. 17. A r b e t s p r o m e m o r i o r i f ö r f a t t n i n g s f r å g a n . Esselte. 94 s. J u . 18. S t r a t e g i i v ä s t och öst. E s s e l t e . 174 s. F ö . 19. Statliga b e t ä n k a n d e n 1961—1965. K i h l s t r ö m . 170 s. F i . 20. D e c e n t r a l i s e r i n g av n a t u r a l i s a t i o n s ä r e n d e n m. m. N o r s t e d t & Söner. 49 s. J u . 21. Oljebranschen. E s s e l t e . 71 s. F i . 22. L a g s t i f t n i n g mot r a d i o s t ö r n i n g a r . Esselte. 91 s. H . 23. M a r k f r å g a n I. N o r s t e d t & Söner. 330 s. J u . 24. M a r k f r å g a n I I . Bilagor. N o r s t e d t & Söner, 231 s. Ju. 25. Sällskapsresor. Heeggström. 229 s. H . 26. B o s t a d s a r r e n d e m. m. E s s e l t e . 247 s. J o . 27. Skeppsholmens f r a m t i d a a n v ä n d n i n g . K i h l s t r ö m . 114 s. + 1 utviksblad. F ö . 28. L ä k e m e d e l s f ö r m å n e n . B e c k m a n . 228 s. S. 29. A t o m a n s v a r i g h e t I I I . N o r s t e d t & Söner. 391 s. J u . 30. Den f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . A. B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 361 s. J o . 31. Den f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . B. Esselte. J o . 32. K o m m u n e r n a och u n g d o m e n . Esselte. 214 s. S. 33. Friluftslivet i Sverige. Del I I I . A n l ä g g n i n g a r för det rörliga friluftslivet m. m. Svenska R e p r o d u k tions AB. 248 s. K. 34. L u f t f a r t s v e r k e t s ekonomi och o r g a n i s a t i o n . Esselte. 134 s. K. 35. M i l i t ä r s j u k v å r d e n . E s s e l t e . 196 s. F ö .

Anm. Om särskild t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:35 F

örsvarsdepartementet

MILITÄRSJUKVÅRDEN Ledning, utbildning, personal och materiel Betänkande II

1962 ÅRS FÖRSVARS.SJUKVÅRDSUTREDNING

E S S E L T E AB STOCKHOLM 1966

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för försvarsdepartementet

5 Kap.

1. Direktiv m. m

7 Kap.

2. Militärsjukvårdens centrala ledning: utgångspunkter

20 Kap.

3. Militärsjukvårdens centrala ledning: uppgifter 3.1. Operativ verksamhet och operativt krigsförberedelsearbete . . 3.2. Förbandsproducerande verksamhet 3.3. Sjukvårdsförvaltning och medicinsk (hälso- och sjukvårdande)

25 25 26

verksamhet 3.4. Veterinärförvaltning och veterinärmedicinsk verksamhet 3.5. Militärmedicinsk forskning

. . .

29 41 43

Kap.

4. Militärsjukvårdens centrala ledning: organisation 4.1. Försvarsstaben 4.2. Försvarsgrensstaberna 4.3. Försvarets sjukvårdsstyrelse m. m 4.4. Militärapoteket

46 46 50 58 70

Kap.

5. Militärsjukvårdens regionala ledning 5.1. Utgångspunkter 5.2. Militärbefälhavares uppgifter 5.3. Läkarbehov m. m. i militärområdesstaber 5.4. Övriga regionala chefers uppgifter m. m

72 72 77 81 85

Kap.

6. Samordningsfrågor 6.1. Samordning mellan den militära och civila krigssjukvårdens ledningsorgan 6.2. Samordning mellan den civila krigssjukvårdens ledningsorgan .

92 Kap.

7. Sjukvårdsutbildning av värnpliktig personal 7.1. Utbildning av sjukvårdare m. fl 7.2. Utbildning av läkare 7.3. Utbildning av veterinärer 7.4. Utbildning av apotekare

103 103 109 109 114

Kap.

8. Sjukvårdsutbildning av fast anställd personal 8.1. Utbildning av sjukvårdsinstruktörer, medicinaltekniker och militärsjuksköterskor 8.2. Utbildning av militärläkare, militärveterinärer och militärapotekare

9. Organisation av sjukvårdsutbildningen 9.1. Sjukvårdstrupper 9.2. Försvarsgrenarnas sjukvårdsskolor m. m 9.3. Försvarets sjukvårdsskola

128 128 130 137

Kap.

92 97

118 123

4 Kap. 10. Försvarets medicinalkår 10.1. Uppbyggnad och ledning 10.2. Militärläkare på aktiv stat 10.3. Militärläkare i reserv 10.4. Militärveterinärer 10.5. Militärapotekare 10.6. Medicinaltekniker och militärsjuksköterskor 10.7. Övergångsanordningar

141 141 146 151 156 158 159 163

Kap. 11. Sjukvårdsmateriel 11.1. Anskaffning av sjukvårdsmateriel 11.2. Samordning av sjukvårdsmaterielanskaffningen

166 166 169

Kap. 12. Sammanfattning

173 Särskilda yttranden

Till Statsrådet

och Chefen för

försvarsdepartementet

Den 30 mars 1962 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga för översyn av försvarssjukvårdens ledning m. m., att uppdraga åt en av de sakkunniga att vara ordförande, att i mån av behov tillkalla experter att biträda vid översynen samt att förordna sekreterare åt de sakkunniga. Med stöd av bemyndigandet tillkallade chefen för försvarsdepartementet den 16 april 1962 professorerna A. V. Engström, C. E. Gyllenswärd och B. A. Rexed, numera generalmajoren S. B. Hasselrot, numera rättschefen S. Marcus, marinöverläkaren L. Troell, numera flygöverläkaren K. U. G. Lundberg samt fältläkaren S. A. Urwitz att verkställa utredningen, varvid tillika uppdrogs åt Engström att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Samma dag uppdrogs åt dels numera överstelöjtnanten K. A. Nordström att vara expert, dels numera laboratorn E. E. Schildt att vara expert tillika sekreterare åt de sakkunniga, dels ock numera departementssekreteraren L. O. Bratt att vara biträdande sekreterare åt de sakkunniga. Den 26 april 1962 förordnades numera professorn G. B. Åberg att vara expert åt de sakkunniga. Medicine licentiaten B. O. Ahlborg förordnades den 29 augusti 1962 att vara biträdande sekreterare fr. o. m. den 8 oktober 1962 och den 20 november 1962 att vara sekreterare fr. o. m. den 16 december 1962. Schildt entledigades den 20 november 1962 som sekreterare fr. o. m. den 16 december 1962 och den 12 september 1963 som expert fr. o. m. den 1 oktober 1963. Ahlborg entledigades den 24 augusti 1964 som sekreterare och Bratt förordnades samma dag att vara sekreterare fr. o. m. den 1 september 1964. Utredningen, som antagit benämningen 1962 års försvarssjukvårdsutredning, har tidigare avgivit betänkandet »Krigsmaktens förbandssjukvård» (SOU 1964: 20). Utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkandet »Militärsjukvården». Uppdraget är därmed slutfört.

6 Särskilda yttranden har avgivits dels gemensamt av ledamöterna Troell och Lundberg samt experten Åberg, dels gemensamt av ledamoten Hasselrot och experten Nordström, dels slutligen av ledamoten Troell. Yttrandena har bilagts betänkandet. Stockholm den 22 juni 1966. Arne

Engström

Curt Gyllenswärd

Bror Rexed

Birger

Hasselrot

Stig Marcus

Lars Troell

Uno

Lundberg

Sigfrid

Urwitz IL. O. Bratt

KAPITEL 1 Direktiv m. m.

I de för f ö r s v a r s s j u k v å r d s u t r e d n i n g e n u t f ä r d a d e d i r e k t i v e n u t t a l a d e chefen för f ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t bl. a. f ö l j a n d e . Vid utredningens översyn av ledningsorganisationen bör en utgångspunkt för arbetet vara, att ansvaret för sjuk- och veterinärvårdens ledningsfunktioner skall åvila skilda militära och civila ledningsorgan. Ett nära samarbete mellan dessa måste emellertid eftersträvas. Översynen bör, såvitt avser den civila sektorn, icke avse ledningen av veterinärvården. I fråga om sjuk- och veterinär vår den vid krigsmakten bör såsom försvarsledningsutredningen framhåller en enhetlig ledning av de olika funktionerna eftersträvas; dock bör förbandsproduktionen alltjämt ledas av försvarsgrenscheferna. Utredningen bör undersöka om den nuvarande ansvarsfördelningen mellan överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och de centrala förvaltningsmyndigheterna tillgodoser effektivitetskraven samt om och i vilken utsträckning ett centralt ledningsorgan kan visa sig ändamålsenligt. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas frågorna om ledningen av hälso- och sjukvårdsfunktionen och om arbetsfördelningen mellan stab och förvaltning samt mellan skilda förvaltningsmyndigheter. Det synes i samband härmed böra övervägas att ge ökat utrymme åt medicinsk representation i olika militära instanser. Beträffande det allmänt civila medicinalväsendet föreligger vissa brister i den nuvarande organisationen både i vad avser arbetsuppgifternas fördelning mellan olika organ i fred och såvitt gäller den centrala ledningen. Chefen för inrikesdepartementet h a r emellertid för avsikt att föreslå tillkallande av särskilda sakkunniga för utredning rörande organisationen och arbetsuppgifterna för medicinalstyrelsen och till styrelsen knutna organ. Förhållandet mellan medicinalstyrelsen och dess sjukvårdsberedskapsnämnd kommer under bedömande i nämnda sammanhang. Av anförda skäl bör den av mig förordade utredningen icke mer i detalj gå in på frågor som rör det civila medicinalväsendets organisation. Utredningen bör emellertid vara oförhindrad att till principiellt övervägande uppta frågor rörande samordningen mellan den civila och den militära försvarssjukvården samt rörande den civila försvarssjukvårdens ledningsorganisation. I sådana frågor bör utredningen samråda med nyssnämnda sakkunniga för översyn av medicinalstyrelsens organisation m. m. Behovet av att ett särskilt organ inrättas för samordningen i fred mellan den civila och den militära sjukvårdsledningen har klart ådagalagts. Det bör övervägas om icke dessa samordningsuppgifter kan anförtros centrala sjukvårdsledningen, som i sådant fall skulle bringas att fungera i fred. En dylik åtgärd synes ägnad att öka den försvarsmedicinska beredskapen. Utredningen bör emellertid förutsättningslöst studera frågan om den lämpligaste organisationen av ett samordningsorgan och avge därav betingade förslag. Även samordningen mellan led-

8 ningsorganen inom den militära resp. civila försvarssjukvården bör — i den mån ej enhetlig ledning föreslås införd — undersökas närmare. Utredningen bör med uppmärksamhet studera utbildningsfrågorna. Med hänsyn till det oavvisliga kravet på välutbildade militärläkare bör utredningen överväga möjligheterna att bereda vissa fast anställda läkare kvalificerad utbildning för den militära krigssjukvården vid universitet och högskolor inom landet eller utomlands samt heltidstjänstgöring. En förbättring av den nuvarande utbildningen synes vara en förutsättning för att militärläkaren skall kunna fullgöra de mångskiftande uppgifter som åvilar honom. För att säkra tillgången till medicinsk hjälppersonal i såväl freds- som krigsorganisationen synes det vidare nödvändigt att utbildning av sådan personal snarast påbörjas. Hur denna utbildning skall utformas bör undersökas. Utredningen bör vidare granska personalbehovet för den militära och den civila krigssjukvården samt framlägga erforderliga förslag rörande personalorganisation, anställningsförhållanden, former för ianspråktagande och utbildning. Därvid bör särskilt beaktas vikten av att medicinalpersonalen utnyttjas på ett arbetsekonomiskt riktigt sätt. Krigsmaktens behov av läkare i reserven och av arvodesanställda läkare bör utredas. Även behovet av materiel, transportmedel m. m. för krigssjukvården bör bedömas av utredningen. Frågan om samordning av anskaffningen av totalförsvarets sjukvårdsmateriel bör likaledes studeras. En utförlig redogörelse för krigssjukvårdens 1 verksamhet och organisation har lämnats i läkarutredningens betänkande »Läkaren och totalförsvaret» (SOU 1961: 63). Här må blott erinras om några grundläggande förhållanden. Inom den militära sektorn ingår f. n. sjukvårds- och sjuktransportenheter av skilda slag i alla försvarsgrenarnas krigsorganisation. De är huvudsakligen avsedda för det första omhändertagandet och den livräddande vården av militära patienter men även kvalificerad sjukhusvård kan i viss utsträckning meddelas. Två av försvarsgrenarna — främst armén men i mindre utsträckning även marinen — uppsätter härutöver vissa sjukvårds- och sjuktransportenheter, som är avsedda för gemensamt militärt och civilt bruk. Hit hör dels de för fjärrgående sjuktransporter avsedda transportmedlen (främst de s. k. sjuktransporttågen), dels de s. k. krigssjukhusen. Huvuddelen av de militära patienter som behöver kvalificerad långtidsvård avses emellertid vårdas vid de civila beredskapssjukhusen. Inom armén organiseras slutligen ett antal enheter för djursjukvård. Den sjukvård som i krig avses bedrivas inom civilförsvaret har ett begränsat mål. På grund av att i Utredningen förstår i detta betänkande med: Krigssjukvård: Inom totalförsvaret under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden förekommande hälso- och sjukvård av människor och djur samt härför erforderligt krigsförberedelsearbete Militär krigssjukvård: Krigssjukvård som bedrivs inom krigsmakten Militärsjukvård: Militär krigssjukvård samt förbandssjukvård och annan hälso- och sjukvård, som bedrivs inom krigsmakten i fred Civil krigssjukvård: Krigssjukvård som bedrivs inom medicinal- och veterinärväsendet samt civilförsvaret I övrigt hänvisar utredningen till de begreppsbestämningar som redovisas i dess första delbetänkande (SOU 1964:20)

9 transportavstånden från skadeområdena till sjukhusen i regel kan beräknas bli relativt korta anser man att de av civilförsvaret omhändertagna krigsskadade förhållandevis snabbt kan komma under sjukhusvård. Kvalificerade vårdresurser i egentlig mening saknas därför i civilförsvaret och dess sjukvårds- och sjuktransportenheter ingår i den lokala civilförsvarsorganisationen. De skadade förs, sedan vid behov sortering och livräddande behandling utförts, genom civilförsvarets försorg till medicinalväsendets krigssjukvårdsanstalter — beredskapssjukhus eller sjukhärbärgen. I vissa fall tas, som nyss antytts, även krigssjukhusen i anspråk. Medicinalväsendet sörjer för dels den ojämförligt största delen av den slutna vården för såväl militära som civila patienter, dels för den öppna vård som fordras för att tillgodose civilbefolkningens behov. Det bär också huvudansvaret för totalförsvarets blod- och läkemedelsförsörjning och är ytterst ansvarigt för upprätthållandet av hygienen och bekämpandet av epidemier inom totalförsvaret i dess helhet. Veterinärväsendet ombesörjer slutligen dels den civila veterinära hälso- och sjukvården inkl. epizootibekämpningen, dels den hygieniska kontrollen av animaliska och vegetabiliska livsmedel. Enligt den av statsmakterna fastställda målsättningen för totalförsvaret skall krigssjukvården anpassas till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna. Detta anser utredningen innebära att varje sjuk eller skadad medborgare — civil eller militär — utan åtskillnad skall kunna ges en ur kvalitativ synpunkt fullgod sjukvård under ett mot oss riktat storanfall som utförs i form av kust- och gränsinvasion i kombination med flygoch fjärrvapenanfall med stöd av kärnladdningar eller andra massförstörelsevapen som insätts till begränsat antal och i huvudsak mot militära mål. För att krigssjukvården skall anses väl anpassad till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna mås le den vidare ha sådana resurser att den hälsovård och de hygieniska åtgärder som normalt vidtas i fred upprätthålls och om möjligt skärps. Förs kriget upp på högre nivå än ett storanfall utfört med konventionella stridskrafter stödda av ett begränsat antal ABC-stridsmedel insatta i taktiskt syfte, måste kvalitetskravet sänkas främst till följd av våra begränsade personella resurser. Målet för krigssjukvården bör givetvis även i ett sådant läge vara den enda ur humanitär synpunkt godtagna, att alla omhändertagna utan åtskillnad skall ges en chans att överleva. Resurser måste sålunda finnas för omhändertagande och vård av de överlevande efter anfall med kärnladdningar mot i vart fall de tätorter som planlagts för snabbutrymning. Men den individuella vården torde då i stor utsträckning få ersättas av gruppsjukvård, de kvalificerade medicinska uppgifterna till stor del få utföras av sjuksköterskor och annan hjälppersonal och de hygieniska åtgärderna väsentligen få inriktas på att hindra uppkomsten av epidemier. Det är utomordentligt betydelsefullt att det nyss angivna målet för krigssjukvården nås och att det omsätts i konkreta åtgärder och realistiska pla-

10 ner. Endast härigenom kan den personella slagkraften hos totalförsvaret vidmakthållas. I ÖB 65 understryks också att hälso- och sjukvården i krig skall vara sådan att förbandens numerär och stridsvilja såvitt möjligt upprätthålls. En sviktande och otillräcklig hälso- och sjukvård får negativa konsekvenser för motståndsandan särskilt om skillnaderna mellan freds- och krigssamhället i avseende på kvalitet och resurser blir alltför iögonenfallande. De erfarenheter som redovisas från andra världskriget belyser klart sjukvårdens stora roll då det gäller att behålla de militära förbandens stridsvärde och stridsvilja och att upprätthålla civilbefolkningens motståndsvilja inför hårda fysiska och psykiska påfrestningar. Under första världskriget avled omkring 8 % av de krigsskadade militära patienter som togs om hand av sjukvårdsorganen, medan motsvarande siffra under andra världskriget var 4 % för att under Koreakriget sjunka till drygt 2 %. Framstegen mellan andra världskriget och Koreakriget kan till viss del förklaras av den förbättrade transporttekniken — helikoptern gjorde sitt intåg — men de medicinska landvinningarna som t. ex. förbättrad chockbehandling och terapi samt tillgången till långt framskjutna kirurgiska behandlingsresurser har spelat en väsentlig roll. Det får emellertid inte glömmas att både andra världskriget och Koreakriget fördes med konventionella vapen och att i det senare kriget en stormakts resurser stod till förfogande på en begränsad krigsskådeplats. Vi måste räkna med att, i vart fall lokalt, omfattande personskador kan uppkomma till följd av insats av ABC-stridsmedel. Krigssjukvården kommer då att ställas inför den svåra uppgiften att samtidigt ta hand om ett mycket stort antal patienter med kross-, bränn-, detonations- och strålskador av varierande slag. I stor utsträckning kommer därvid s. k. kombinationsskador att uppträda. Improvisationer blir då säkerligen nödvändiga. Hälsovården och hygienens betydelse i krigssamhället framgår av det förhållandet att under 1700-talets och 1800talets krig mångdubbelt fler dog i epidemier t. ex. fläcktyfus än av sårskador och att ännu under första världskriget epidemiska sjukdomar krävde en proportionsvis mycket stor tribut. Bilden är emellertid nu totalt förändrad, så att antalet dödsfall genom krigshandlingar klart dominerar. Som exempel kan nämnas att under andra världskriget i den amerikanska armén endast ett av tre dödsfall orsakades av sjukdom eller trafikolycksfall utan direkt sammanhang med krigshandling. Antalet sjukdagar till följd av vanliga sjukdomar var emellertid oavsett detta betydligt större än antalet sjukdagar föranledda av krigsskador. Den förändrade bilden sammanhänger med att våra möjligheter att effektivt förebygga epidemier förbättrats. Forskningen har ställt nya medel till epidemiologernas förfogande, stora landvinningar har gjorts inom livsmedelshygienens område och den allmänna hygienen har starkt förbättrats även om därvidlag ännu mycket återstår att göra; i fråga om vatten- och luftföroreningarna har klara försämringar inträtt. Å andra sidan visar all erfarenhet att väsentliga insatser måste göras

11 för att under krig hålla nere den vanliga sjukligheten och hindra spridningen av epidemier. Den verksamhet som i fred bedrivs på motsvarande områden torde i krig starkt försvåras. Krigssamhället kommer att karakteriseras av befolkningsförflyttningar, trångboddhet och minskad näringstillförsel. Därmed sammanhängande förändringar i hygieniska och epidemiologiska förhållanden medför en omställning i sjuklighet och reaktion på insatt behandling, varom fredsmedicinen endast äger ringa erfarenhet. Som exempel härpå kan nämnas, att i andra världskrigets Tyskland tuberkulosen ökade i alla åldrar, proportionellt mest i åldrarna under 20 år. Spädbarnsdödligheten fördubblades från år 1938 till år 1944. Antalet fall av scharlakansfeber och andra streptokockinfektioner ökade liksom antalet fall av lunginflammation, influensa, tyfus, paratyfus och difteri. Dödligheten i kikhosta steg markant. Mot bakgrund härav kan man under krigsförhållanden i vårt land förvänta att sjukdomar såsom tuberkulos och veneriska sjukdomar samt i fred lättbotade epidemiska åkommor blir mer svårbemästrade. Faran för att större epidemier skall uppkomma är betydande. Reaktionerna inför krigets påfrestningar skapar slutligen mentalhygieniska problem. Krigssjukvårdens ledningsorgan måste byggas på ett sådant sätt att garantier skapas för att det nyss angivna målet så långt möjligt nås. Redan av det anförda framgår att verksamheten i krig kommer att ställa stora krav på de skilda ledningsorganen. Uppenbart är vidare att ett omfattande krigsförberedelsearbete erfordras. Här kan blott några huvuddrag i detta arbete antydas. Det måste tillses att krigsmaktens och civilförsvarets styrkor inrymmer sjukvårdsenheter i den omfattning som fordras för att omedelbara vård- och transportbehov skall kunna tillgodoses. Medicinalväsendet skall ha resurser för att tillgodose såväl krigsmaktens som civilbefolkningens behov av sluten vård. I lägen då katastrofskador inträffat skall de lokala vård- och transportresurserna snabbt kunna förstärkas. Erforderlig personal måste utbildas och disponeras på effektivaste sätt och läkemedel och andra förnödenheter för krigssjukvården anskaffas och läggas i förråd. Planläggningen skall genomföras så att krigssjukvårdsorganisationen kan utveckla godtagbar effekt omedelbart efter ett krigsutbrott och så att i fred befintliga hälso- och sjukvårdsresurser kan utnyttjas maximalt. Det är särskilt angeläget att resurserna för begränsning av biologiska skador orsakade av ABC-stridsmedel har hög beredskap. Frågan hur krigssjukvården och dess ledningsorgan skall formas för att motsvara de krav som kommer att ställas på dem i krig kan inte besvaras entydigt. En mångfald faktorer spelar in främst den militärtekniska utvecklingen, som påverkar karaktären av det framtida kriget bl. a. genom de alltmer ökade möjligheterna att åstadkomma personskador. De biologiska stridsmedlen måste särskilt uppmärksammas. Också utvecklingen inom den medicinska vetenskapen och tekniken är av stor betydelse för organisationens utformning, eftersom krigs-

12 sjukvården i väsentlig grad måste baseras på de fredstida resurserna. Med utgångspunkt i målsättningen för totalförsvaret framlägger utredningen i det följande några synpunkter på de angivna faktorerna sedda ur krigssjukvårdens synpunkt. Den militärtekniska utvecklingen, som närmare behandlats bl. a. i ÖB 65, kan för militärsjukvårdens del sägas verka efter två huvudlinjer. Enligt den första har den transporttekniska utvecklingen ökat möjligheterna att snabbt, främst genom helikoptertransport, föra den skadade från stridsfältet till vårdinstanser i stånd att lämna även kvalificerad vård. Dessa kan därför vara belägna på betydande avstånd från skadeplatsen. Härigenom minskas kravet på kvalificerad vård i omedelbar närhet av stridsområdet och kan den kvalitativt högtstående vården koncentreras till platser, som så vitt möjligt är undandragna de direkta stridshandlingarna. Enligt den andra huvudlinjen medför frånvaron av fronter, att förbindelserna mellan de stridande förbanden och deras underhållsbaser lätt kan avbrytas av angriparens infiltrerande förband eller på annat sätt, vilket försvårar transport med konventionella transportmedel och ökar kravet på att de skadade åtminstone under viss tid kan ges kvalificerad vård i närheten av skadeplatsen. Detta awägningsproblem har även en medicinsk aspekt. Det är för att patienten skall ha en chans att överleva önskvärt att behandlingsresurser sätts in så tidigt som möjligt. I ÖB 65 har framhållits att den skadade skall kunna tas om hand redan på stridsfältet, att den första läkarbehandlingen skall kunna ske så nära främre förband som möjligt och att operativ behandling skall kunna ges snarast efter inträffad skada. Häremot står kravet på att läkaren bör arbeta i en något sånär ostörd miljö. Som exempel på tidsfaktorns betydelse må nämnas att dödligheten för en 40-årig man med 25—30 procentiga brännskador är 70—90 procent om behandlingen sätts in först efter 24—48 timmar. Tas den skadade om hand inom 12 timmar stannar dödligheten vid högst 10 %. En patient med öppen bukskada utan större skador på inre organ, som opereras inom 6 timmar, har 90 procent chans att överleva. Uppskjuts operationen 24 timmar eller mer efter skadetillfället, är chansen att överleva endast 10 procent. Chock och andningshinder kräver alltjämt omedelbar behandling. En skada på ett större kärl tolererar högst 10 timmars väntetid, innan irreparabla skador tillstöter. Hjärnskadade patienter bör komma under kvalificerad vård inom 24 timmar, eljest försämras prognosen med varje timme. Den stora skillnaden i dödlighet mellan första och andra världskriget grundade sig främst på skillnader i behandlingsresultatet under andra—fjärde dygnet efter omhändertagandet, medan under första dygnet dödligheten var i stort sett oförändrad. De förbättrade transportmedlen och den mer kvalificerade eftervård som stod till buds under andra världskriget satte sålunda sina spår. Under Koreakriget fick man ytterligare en god illustration av betydelsen av goda och snabba

13 transportmedel. Dessa bidrog till att patienten i regel kom under kvalificerad vård inom en tidrymd av högst 6 timmar efter skadetillfället. Härigenom kunde dödligheten nedbringas även under det första dygnet. Om sjukvårdsåtgärderna i krig skall få godtagbar effekt måste sålunda de reparativa åtgärderna för svårt skadade insättas tidigt. Det bör räknas med att kirurgiska vårdfall skall kunna beredas kvalificerad vård inom 6—10 timmar efter skadetillfället. Det anförda avvägningsproblemet ställer stora krav på ledningsorganens krigsförberedelsearbete. Den nuvarande militära sjukvårdsorganisationen är främst utformad för strid på horisontalplanet. Sjukvårdsenheterna grupperas »bakom»varandra och resurserna växer med avståndet till stridsområdet. Detta förutsätter emellertid relativt trygga vägförbindelser. Med hänsyn till att sådana som nyss sagts inte alltid kan påräknas torde det vara nödvändigt att varje militär sjukvårdsinstans äger rimlig självförsörjningsgrad. Hänsyn måste också tas till att nyopererade patienter i många fall inte kan flyttas på flera dygn. Detta innebär att kvalificerad vård (sjukhusvård) knappast kan beredas i direkt anslutning till de stridande förbanden. Detta skulle kräva en ständig rörlighet hos i vart fall arméns sjukvårdsförband, som svårligen kan förenas med sjukvårdens krav på en ostörd vårdmiljö. Den kvalificerade vården måste därför även i krig till väsentlig del bedrivas vid fasta institutioner, som såvitt möjligt är undandragna den egentliga stridsverksamheten. Önskvärt är att patienten kan föras direkt från skadeplatsen till den plats där slutlig behandling kan ges. Vikten av goda transportmedel understryks alltså, I ÖB 65 framhålls också betydelsen av snabb transport av skadade från stridsfältet t. ex. med helikopter. Till följd av bristen på medel för anskaffning av exklusiva transportmedel, patienternas bedömda tillstånd då transporten blir aktuell samt stridsförhållanden — avskurna förbindelser, förstörda vägar och broar — torde det dock inom överskådlig framtid fortfarande bli nödvändigt att inom krigsmakten genomföra många sjuktransporter stegvis med uppehåll vid mellaninstanser, som har sådana resurser att den skadade kan ges erforderlig vård för att överleva vidare transport. För längre transporter av skadade och sjuka torde — trots riskerna för längre och kortare driftsavbrott och det sannolika behovet av omlastningar vid avbrottsställen — man alltjämt ha anledning räkna med främst järnvägarna i sådana delar av landet, som inte direkt berörs av markstrider. Regioner med mindre goda kommunikationer, främst övre Norrland och Gotland, bör ges sådana vårdresurser att man inte behöver förlita sig på att fortlöpande transportera patienter därifrån till centrala landsdelar. I dessa operativt viktiga områden är emellertid sjukhusresurserna i fred begränsade, vilket endast till viss del torde kunna kompenseras genom krigsplanläggningsåtgärder. Krav torde därför uppstå på utförande av omfattande fj ärrtransporter av såväl civila som militära patienter.

11 För civilsjukvårdens vidkommande medför den militärtekniska utvecklingen risk för till tid och rum koncentrerade massförluster. Redan de skadades antal torde, om ABC-anfall insätts mot större befolkningskoncentrationer, omöjliggöra att de skadade under den första tiden transporteras till mera avlägset belägna sjukhus. Härtill kommer att räddningstiderna efter kärnladdningsanfall ofta blir långa till följd av den materiella förstörelsen i skadeområdet och kvardröjande radioaktiv strålning som hindrar räddningsmanskapets verksamhet. De omhändertagnas tillstånd torde därför ofta vara så dåligt, att längre transporter inte kan utföras förrän tillståndet förbättrats. Krav torde därför uppstå på att ett stort antal samtidigt skadade skall kunna beredas i första hand livräddande vård i närheten av skadeområdet. Betydelsefullt är att tillräckliga resurser för sortering, första hjälp och transport av de skadade finns, att den för gruppsjukvård avsedda sjukhärbärgesorganisationen utvecklas och att ett tillräckligt antal rörliga civilförsvarsenheter snabbt kan föras fram mot de aktuella skadeområdena. De regionala ledningsorganen bör ha resurser att åstadkomma en sådan kraftsamling. Detta förutsätter bl. a. att militära och civila myndigheter samarbetar och lämnar varandra bistånd. De biologiska stridsmedlen och s. k. psykofarmaka, dvs. stridsmedel med prestationsnedsättande effekt, har utvecklats först på senare år och praktisk erfarenhet av deras användning saknas. Listan över potentiella biologiska stridsmedel upptar emellertid en rad sjukdomsalstrare, varav ett dussintal utgörs av bakterier — t. ex. mjältbrands-, pest- och kolerabakterier — några av svampar och protozooer — såsom malarians sjukdomsalstrare — samt en grupp av virus — såsom smittoämnena för influensa, papegojsjuka, gula febern och smittkoppor. Härtill kommer en del sjukdomsalstrare, som inte direkt hör hemma i de nämnda grupperna såsom bärarna av fläcktyfus och Q-feber samt en rad toxiner. Dessa sjukdomsalstrare kan flerdubblas genom användning av medelst genetiska manipulationer framställda varianter. En hel del av dem måste emellertid av olika skäl sättas långt ner på listan över sannolika biologiska stridsmedel. Tröskelvärdet för infektionsdosen kan på olika sätt minskas. Sålunda blir t. ex. effekten ofta avsevärt större om smittämnet inandas i aerosolform än om det sprids på konventionell väg. Användning av resistenta stammar är en annan väg att nå bättre resultat mot en befolkning som har relativt hög grundimmunitet. Vissa av de biologiska stridsmedlen är liksom de prestationsnedsättande stridsmedlen såtillvida humana att de kan ge hög sjuklighet men låg dödlighet. Effekten per viktsenhet, de måttliga framställningskostnaderna, den uteblivna materiella förstörelsen samt möjligheterna till anonym användning är karakteristika som har stor betydelse för bedömning av sannolikheten för användning av sådana stridsmedel. Skyddet mot de biologiska stridsmedlen är utomordentligt komplicerat, eftersom angreppsmetoder m. m. kan varieras efter en vid skala. Tekniska möjligheter

15 föreligger att utan tillgång till alltför komplicerad apparatur sprida aerosolmoln över stora ytor och därigenom nå god verkan mot stora populationer av såväl människor som djur. Sabotagehandlingar genom nedsmittning av livsmedel, foder och vatten kan utföras med små medel och små risker för sabotören och ändock få stor betydelse inte minst ur psykologisk synpunkt. Identifieringen av de insatta stridsmedlen är svår och kräver tid. Befolkningen måste därför skyddas mot exposition, vilket kräver dels ett över landets yta spritt alarmeringsnät, som snabbt kan upptäcka de färg-, smak- och luktlösa stridsmedlen, dels tillgång på skyddsmasker och kollektiva skyddsrumsfilter. Identifieringen måste utföras i laboratorier. Den bör omfatta dels snabbdiagnos, t. ex. genom användning av fluorescerande antikroppar, dels bakteriologisk eller virologisk diagnos med konventionella metoder. Betydelsen av snabb diagnos belyses av att vid vissa sjukdomar, t. ex. lungpest, behandlingen måste insättas senast 18—24 timmar efter expositionen om den skall ge effekt. På resultatet av snabbdiagnosen bör grundas ledningsorganens beslut om utrymning och smittrening av befolkningen, isoleringen av smittade, behövliga desinfektionsåtgärder samt typ av förebyggande åtgärder m. m. Om behandlingen kan grundas på antibiotica av bredspektrumtyp, kan ett anfall med bakterier och ricketsier emotses med viss grad av tillförsikt. Tidpunkten för behandlingens insättande måste emellertid väljas med omsorg. Antibioticabehandlingen måste i vissa fall kombineras med vaccinering för att effekten skall bli tillfredsställande. Det mest effektiva försvaret mot biologiska stridsmedel torde enligt expertisen bli aktiv immunisering. Forskningsinsatser krävs därför bl. a. för att utveckla bättre vacciner och andra immunologiska skyddsmedel som kan användas i masskala. För att snabb diagnos skall kunna ställas, då angriparen utnyttjat biologiska stridsmedel, fordras bl. a. ett stort antal över hela landet spridda laboratorier. Anvisningar för standardiserade behandlingsmetoder måste vidare finnas utarbetade i fred. Resurser måste även finnas för förebyggande av epidemier och sanitär behandling av flyktingar samt för omfattande vaccinationsåtgärder. Utbildning i syfte att sprida elementär kunskap i hälso- och sjukvård till så stor del av befolkningen som möjligt ingår som ett viktigt led i den förebyggande verksamheten. De prestationsnedsättande stridsmedlen kräver liksom de kemiska stridsmedlen tillgång på skyddsmedel av olika slag. Allt detta ställer stora krav på ledningsorganens krigsförberedelsearbete. Den medicinska vetenskapen och tekniken har under de senaste årtiondena kännetecknats av utomordentligt snabba framsteg. Genom en intensiv forskning har ökade kunskaper vunnits om sammanhangen i sjukdomarnas mekanism, deras uppkomst och förlopp. Härigenom har vidgade möjligheter skapats att förebygga sjukdomar, ställa säker diagnos och genom adekvat behandling bota sjukdomar eller lindra deras verkningar. Jämsides härmed

har utvecklats en förfinad teknik och alltmer differentierade metoder i fråga om diagnostik och behandling. En ofrånkomlig följd av denna utveckling har blivit att den enskilde läkaren numera inte kan behärska hela det expanderande kunskapsfältet och den mångskiftande materielen. Ett ständigt växande antal diagnostiska metoder, ingrepp och behandlingsformer fordrar så omfattande specialkunskaper och en sådan avancerad teknik att de krävt en långt driven specialisering. Detta har lett till att ur de båda moderdisciplinerna — medicinen och kirurgien — numera utbrutits en lång rad specialiteter och subspecialiteter, var och en med sina speciella krav i fråga om diagnostiska resurser, behandlingsmetoder och teknik m. m. samt i fråga om laboratoriemässig utrustning och fackutbildad personal. Vid de specialiserade lasaretten är vården av de sjuka uppdelad på ett stort antal personer. Den enskilde patienten kan behöva undersökas både på kemiska, bakteriologiska, fysiologiska och endrokrinologiska laboratorier och bedömas av en rad specialister. Ju ovanligare och svårare sjukdomen är, desto flera grenar av medicinen integreras i utredningen av fallet. Den ständigt ökade differentieringen åtföljs av en mycket stark intensifiering av sjukhusarbetet. Detta har bl. a. medfört en nedgång av vårdtiderna, så att numera avsevärt fler patienter behandlas på samma platsantal som tidigare. Den utveckling för vilken här ovan redovisats har befordrat kvaliteten. Når väl patienterna de högkvalificerade lasaretten är möjligheterna att bota dem väsentligt större än tidigare. Utvecklingen har emellertid också vissa negativa sidor. Det har särskilt befarats att totalbilden av den sjuke kan gå förlorad; många läkare behärskar trots sin breda grundutbildning en allt snävare sektor av läkarvetenskapen. Med den mängd av utredningar och terapevtiska åtgärder, som koncentreras till en relativt kort vårdtid, uppstår risk för att individen inte hinner bli tillräckligt uppmärksammad. En fortsatt specialisering är emellertid en nödvändig förutsättning för vidareutvecklingen och framtvingas — förutom av sjukvårdens kvalitetskrav — också av ekonomiska och arbetskraftmässiga hänsyn. Den medicinska utveckling som pågått och alltjämt pågår har bl. a. medfört en centralisering i fred av den slutna vården till lasaretten. Sanatorierna avfolkas undan för undan på tuberkulösa patienter och får andra uppgifter, t. ex. som sekundärsjukhus eller vårdhem för långtidssjuka, och särskilda thoraxavdelningar växer fram vid de största lasaretten. Epidemisjukhusen förvandlas till infektionssjukhus och vanföreanstalterna till ortopediska specialsjukhus. Mentalsjukhusen kompletteras med psykiatriska lasarettskliniker och i framtida planritningar sammansmälts vissa typer av dem med lasaretten. Även vissa vårdenheter för långtidssjuka ordnas in i lasaretten, som dessutom kompletteras med särskilda geriatriska lasarettskliniker. De minsta sjukhusenheterna, främst sjukstugorna, nedgår undan för undan i antal. De odelade lasaretten utvecklas till normallasarett med kirurgisk klinik, medicinsk klinik och röntgenavdelning och förses dessutom allt oftare med kvinno- och barn-

17 klinik samt speciallaboratorium. Vid minst ett centrallasarett i varje landstingsområde h a r specialiseringen gått betydligt längre. Inom var och en av sjukvårdsregionerna finns slutligen särskilda regionssjukhus med så exklusiva specialiteter, att de fordrar ett upptagningsområde som betydligt överstiger ett landstingsområde. Utvecklingen driver sålunda fram större och alltmer specialiserade vårdenheter med geografiskt allt större upptagningsområden och sårbar lokalisering. Rationaliseringen av verksamheten har också medfört att stödfunktionerna till den rent medicinska verksamheten förs samman till block, där en teknisk avdelning eller anläggning betjänar ett stort antal kirurgiska och medicinska specialavdelningar. Så utförs t. ex sterilisering av instrument, förband och linne numera ofta i fabriksliknande anläggningar med apparatur av sådan storlek och konstruktion att den inte gärna kan utnyttjas i fältmässiga sammanhang. Apparaturen för diagnostik blir också alltmer komplicerad och kräver, förutom elektrisk energi, tillgång på väl utbildade tekniker för skötsel och reparationer. På läkemedelsområdet kännetecknas verksamheten av stark expansion med en betydande ökning av sortimentet och i många fall en alltmer begränsad hållbarhet. Läkemedelstillverkningen koncentreras samtidigt till allt färre och större enheter, som därmed blir allt sårbarare. Även på sjukvårdsmaterielområdet kännetecknas utvecklingen av kraftig expansion. Ett alltmer rikhaltigt sortiment av artiklar uppträder sålunda på marknaden. Tillkomsten av ny tekniskt komplicerad materiel ställer krav på utbildning av kvalificerade sjukvårdstekniker av olika slag och gör läkaren allt mer beroende av hjälp från dessa tekniker . Den ökade specialiseringen och den allt större koncentrationen har ur krigssjukvårdens synpunkt vissa ogynnsamma konsekvenser. Omställningen från freds- till krigssjukvård — med dess krav på så vitt möjligt osårbara anläggningar, belägna på relativt kort avstånd från skadeplatserna — blir allt mer invecklad och ställer större krav på ledningsmyndigheternas krigsförberedelser. Den komplicerade materielen blir i allt mindre grad flyttbar och därmed allt mindre användbar i fältmässiga sammanhang. Möjligheterna att tillgodose framför allt den militära krigssjukvårdens materielbehov i allmänna handeln eller genom ianspråktagande av utrustning på fredslasaretten minskar därigenom efterhand, vilket ställer ökade krav på anskaffning av särskild krigssjukvårdsmateriel. Specialiseringen leder slutligen till att möjligheterna krymper att utnyttja personalen i uppgifter som kräver allroundkunskaper. Till denna utveckling måste hänsyn tas såväl vid uppbyggnaden av ledningsorganen som vid krigssjukvårdsutbildningen och krigsplaceringen av medicinalpersonalen. Den kvalificerade medicinalpersonalen utnyttjas ur medicinsk synpunkt mest effektivt vid de anstalter där kvalificerad vård lämnas. För sorteringsverksamhet, lämnande av första hjälp och meddelande av rutinsjukvård vid de militära förbanden erford2—614667

18 ras emellertid också väl kvalificerad och rutinerad medicinalpersonal. En viss prioritering av krigsmaktens behov av medicinalpersonal är med hänsyn till målsättningen för vårt totalförsvar naturlig men får självfallet inte ta sig sådant uttryck, att krigsmaktens behov till alla delar och inom alla berörda yrkeskategorier tillgodoses före övriga totalförsvarssektorers. Utfallet av ifrågavarande avvägning är av stor betydelse för krigssjukvårdens funktion. Det är därför av vikt att berörda centrala ledningsorgan får resurser att ta fram det för avvägningen nödvändiga underlaget och att samverkan dem emellan ordnas på sådant sätt att förutsättningar skapas för en sakligt grundad och såvitt möjligt optimal avvägning. Våra knappa personella resurser kräver att den i fred yrkesverksamma medicinalpersonalen maximalt utnyttjas inom krigssjukvårdsorganisationen. Mot denna bakgrund framlägger utredningen i detta betänkande sina förslag rörande militärsjukvårdens ledning m. m. I kap. 2—6 behandlas militärsjukvårdens centrala och regionala ledning samt vissa samordningsfrågor. Sjukvårdsutbildningen av värnpliktig medicinalpersonal, värnpliktiga sjukvårdare m. fl. samt sjukvårdsinstruktörer och annan fast anställd personal tas upp i kap. 7—9. Kap. 10 ägnas åt frågan om en för krigsmakten gemensam personalkår —• försvarets medicinalkår — och i kap. 11 diskuteras vissa materielfrågor. En sammanfattning av betänkandet ges i kap. 12. Utredningen har beaktat de förslag angående krigssjukvården som lagts fram av försvarsledningsutredningen i dess betänkanden I—III (SOU 1961:7, 1961:66 och 1963:65), av 1959 års utredning rörande utbildning av värnpliktiga läkare (läkarutredningen) i dess betänkande »Läkaren i totalförsvaret» (SOU 1961:63), av försvarsmedicinska forskningsutredningen i dess betänkande »Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret» (SOU 1962: 34), av MCA-utredningen i dess betänkande »Hälso- och sjukvårdens centrala administration» (SOU 1965: 49), av 1960 års värnpliktsutredning i dess betänkande »Värnplikten» (SOU 1965: 68) och av 1960 års intendenturförvaltningsutredning i dess betänkande med förslag till organisation av en för försvaret gemensam intendenturkår (stencil Fö 1965:1). Samråd har ägt rum med försvarets tandvårdsberedning. Åtskilliga förslag i utredningens förra betänkande »Krigsmaktens förbandssjukvård» (SOU 1964:20) påverkar utredningens överväganden i detta betänkande. Självfallet har utredningen slutligen tagit hänsyn till äldre utredningars förslag och till riksdagsbesluten under senare år rörande bl. a. krigsmaktens högsta och regionala ledning, utbildningen av värnpliktiga läkare och organisationen av förbandssjukvården. Det må framhållas att utredningen vid sina överväganden rörande militärsjukvårdens ledning m. m. utgått från en i huvudsak oförändrad ansvarsfördelning mellan krigsmakten, civilförsvaret och medicinalväsendet. Utred-

19 ningen har funnit att den nuvarande gränsdragningen mellan de berörda lotalförsvarssektorerna i princip är lämplig och inte behöver ändras. Krigsmakten och civilförsvaret måste liksom hittills disponera egna sjukvårdsresurser huvudsakligen för sorteringsverksamhet, första hjälp och transportverksamhet. Det första omhändertagandet på fältet, meddelandet av erforderlig livräddande vård och transporten av patienterna ut ur det av stridsverksamhet och skador omedelbart berörda området måste åvila sjukvårds- och sjuktransportenheter, som taktiskt och administrativt integreras med de stridande militära förbanden, resp. civilförsvarets räddnings-, brand- och röjningsenheter. Dessa vårdenheter bör vara så rörliga att de i rimlig utsträckning kan följa de enheter vari de ingår eller som de avses understödja. De militära sjukvårdsförbanden bör såvitt möjligt ha samma uthållighet och skyddsmöjligheter som understödda stridande förband. Utredningen har vidare funnit att krigsmakten liksom hittills på brigad- och etappnivå bör disponera egna sjukvårdsanstalter, främst lättrörliga förband, i sådan omfattning att huvuddelen av de militära »korttidspatienterna» kan ges slutlig kvalificerad vård inom den militära organisationens ram. Den kvalificerade långtidsvården bör däremot bedrivas av medicinalväsendet; det är uppenbart att fredssjukhusen måste utgöra stommen för den slutna vården i krig. Ett antal militära krigssjukhus torde dock behöva behållas främst i övre Norrland och på Gotland, där kravet på mobiliseringsberedskap är särskilt stort och fredssjukvårdsresurserna är relativt små. Civilförsvarets befattning med den civila krigssjukvården bör alltjämt begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till verksamheten i anslutning till skadeområden eller för omhändertagande av flyktingströmmar. Något behov av att i civilförsvarets egen regi organisera kvalificerad vård kan inte anses föreligga. Däremot är det såsom förut antytts nödvändigt att civilförsvaret disponerar rörliga enheter i sådan omfattning att de lokala resurserna i katastroffall snabbt kan förstärkas i avseende på sortering, livräddande vård och transport av de skadade. Inte heller i fråga om den för fjärrgående sjuktransporter avsedda organisationen förutsätts någon ändring av gällande ansvarsfördelning. Krigsmakten bör alltså alltjämt behålla sitt ansvar för den rälsbundna sjuktransportorganisationen.

KAPITEL 2 Militärsjukvårdens centrala ledning: utgångspunkter

Militärsjukvårdens centrala ledning måste utformas med utgångspunkt i den reform av krigsmaktens högsta ledning som genomfördes den 1 oktober 1961 (prop. 1961: 109). De krav på krigsmaktens högsta ledning som ligger till grund för den företagna omorganisationen och de principer som varit vägledande för denna gäller givetvis även för militärsjukvårdens centrala ledning. Rörande den närmare innebörden av dessa krav och principer hänvisas till de redogörelser som lämnats i försvarsledningsutredningens betänkande »Krigsmaktens högsta ledning» (SOU 1961:7) samt i den förenämnda propositionen. Här skall blott huvudpunkterna i den nya organisationen beröras. Genom reformen ändrades principerna för ansvars- och uppgiftsfördelning mellan myndigheter och stabsorgan inom krigsmaktens högsta ledning. Grundläggande för reformen var tanken att det inom denna ledning i fred måste finnas en fast och enhetlig organisation för ledning av operativt krigsförberedelsearbete med stödfunktioner. Den högsta militära ledningen måste ha ansvar, befogenheter och organisation som motsvarar de krav som kominer att ställas på den från operativ synpunkt. Det ansågs också angeläget att de viktigaste order- och lydnadslinjerna stämmer överens i krig och fred samt att inte några överflyttningar av ansvar och befogenheter mellan sidoordnade myndigheter behöver företas vid krigsorganisering. Avgörande betydelse tillmättes alltså överensstämmelse mellan krigsoch fredsorganisationen. Särskilt underströks vikten av hög beredskap i fred, så att fredsorganisationen snabbt och utan avbrott kan övergå i krigsorganisationen, nödvändigheten av att snabbt kunna fatta beslut av avgörande karaktär samt behovet av enkla och klara lydnadslinjer från högsta ledningen till direkt underlydande chefer. Överbefälhavaren är ansvarig inför Kungl. Maj :t för att krigsmakten äger beredskap, krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt samt för att militära operationer planläggs och leds enligt den målsättning och de riktlinjer som anges av Kungl. Maj :t. Överbefälhavaren leder den operativa verksamheten. Härutinnan innebär överbefälhavarens ledningsansvar bl. a. att han skall utfärda grundläggande bestämmelser för krigsmaktens beredskap, det operativa krigsförberedelsearbetet samt militära operationers planläggning och genomförande. Överbefälhavaren svarar vidare för krigsmaktens utveckling

21 och inriktning samt för avvägningen inom krigsmakten på lång sikt. Han äger ge försvarsgrenscheferna och krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter de direktiv och anvisningar som fordras för att de i sin verksamhet skall tillgodose den operativa verksamheten och långsiktsplaneringen. Vidare skall överbefälhavaren verka för enhetlighet inom krigsmakten och åstadkomma samverkan mellan dess olika delar, genom inspektioner skaffa sig kännedom om krigsmaktens beredskap, krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt, utfärda grundläggande bestämmelser i frågor som rör mer än en försvarsgren samt handlägga ärenden rörande utbildning, personal och värnpliktsväsende som rör mer än en försvarsgren, överbefälhavaren äger till försvarsgrenschef delegera beslutanderätten i ärenden som ankommer på överbefälhavaren och uppdraga åt försvarsgrenschef att inspektera det operativa krigsförberedelsearbete som utförs av de regionala cheferna. Såvitt rör den förbandsproducerande verksamheten skall överbefälhavaren avge yttranden över försvarsgrenschefernas framställningar till Kungl. Maj :t samt godkänna sådana förslag till organisations-, personal- och materielplaner som försvarsgrenscheferna m. fl. inger till Kungl. Maj :t för fastställelse. Försvarsgrenschef är ansvarig inför Kungl. Maj :t och överbefälhavaren för att försvarsgrenen äger beredskap, krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt. Försvarsgrenschefen leder den förbandsproducerande verksamheten inom försvarsgrenen, dvs. verksamheten rörande organisation, utrustning, mobilisering, taktik, utbildning, personal och värnpliktsväsende. Ledningsansvaret innebär bl. a. att försvarsgrenschefen skall föreslå eller utfärda planer och bestämmelser för försvarsgrenens mobilisering och beredskap. Han skall vidare utarbeta planer för försvarsgrenens utveckling och inriktning. Försvarsgrenschefen äger ge krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter de anvisningar som fordras för att dessa i sin verksamhet skall tillgodose förbandsproduktionen och långsiktsplaneringen. Vidare skall försvarsgrenschefen verka för enhetlighet inom försvarsgrenen samt genom inspektioner skaffa sig kännedom om försvarsgrenens beredskap, krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt. De centrala förvaltningsmyndigheterna leder, var och en inom sitt område, förvaltningsverksamheten inom krigsmakten. Denna verksamhet har skilts från stabsverksamheten. Att en grundläggande förutsättning varit att säkerställa ett tillräckligt inflytande på förvaltningsverksamheten för den operativa och förbandsproducerande verksamhetens företrädare framgår av det förut sagda. För den centrala intendenturförvaltningen inrättades ett särskilt ämbetsverk, försvarets intendenturverk. Tygförvaltningstjänsten förutsattes t. v. vara försvarsgrensvis organiserad men en utveckling i riktning mot fackförvaltning och, på lång sikt, ett gemensamt tygförvaltningsverk antyddes. I november 1965 har tygförvaltningsutredningen lagt fram förslag om en sammanslagning av försvarsgrensförvaltningarna till en en-

22 het — försvarets materielverk (SOU 1966:11). Departementschefen har vid anmälan av prop. 1966: 110 uttalat sig för ett gemensamt tygförvaltningsverk men funnit att ytterligare utredningar rörande organisationen av verket är nödvändiga, innan frågan underställs riksdagen. Slutligen kan nämnas att försvarsstaben omorganiserades genom 1961 års beslut. Syftet härmed var att skapa förutsättningar för att föra över de operativa uppgifter som förut handlagts i marin- och flygstaberna samt att tillse att försvarsstaben erhöll en sådan organisation att dess arbete kunde koncentreras till de viktigare verksamhetsområdena och inte innefatta detaljarbete som kunde utföras på annat håll. Omorganisationen av den centrala intendenturförvaltningen genomfördes fr. o. m. den 1 juli 1963 (prop. 1962:168) och omorganisationen av försvarsgrensstaberna fr. o. m. den 1 oktober 1964 (prop. 1964: 31). Den företagna omorganisationen berörde varken ledningen av sjukvårdsförvaltningen eller den för militärsjukvården särpräglade funktionen, den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten. Som en följd härav behandlades inte heller försvarets sjukvårdsstyrelses uppgifter och organisation. Hithörande frågor har emellertid uppmärksammats i annat sammanhang. De förslag som förts fram har visserligen delvis blivit inaktuella genom 1961 års omorganisation men redovisas ändå här i korthet. Genom 1942 års försvarsbeslut och 1943 års förvaltningsreform (prop. 1943: 180) fördes de tre försvarsgrenarnas sjukvårdsförvaltningar samman till ett gemensamt organ — försvarets sjukvårdsförvaltning — som i tekniskt och ekonomiskt avseende övertog den högsta ledningen av och uppsikten över hälso- och sjukvården inom krigsmakten. Den s. k. inspektionsverksamheten behölls i de tre försvarsgrenarna. Inom varje försvarsgren var försvarsgrensöverläkaren i sin egenskap av tjänstegrensinspektör direkt inför försvarsgrenschefen ansvarig för hälso- och sjukvården. 1944 års militärs jukvårdskommitté föreslog i sitt första betänkande (SOU 1944: 66), att de tre sjukvårdsinspektionerna skulle sammanföras till en för krigsmakten gemensam sjukvårdsinspektion, som tillsammans med försvarets sjukvårdsförvaltning skulle bilda försvarets sjukvårdsstyrelse. Dess chef — generalläkaren — skulle vara främste målsman för den militära hälso- och sjukvården. Sedan kommittén erhållit vidgade direktiv att utforma ett centralt organ för den militära sjukvårdsledningen framförde den i sitt andra betänkande (SOU 1947:5) ett detaljförslag till organisation av försvarets sjukvårdsstyrelse. Förslaget byggde på den i det första delbetänkandet redovisade idén att sammanföra stabs- och förvaltningsverksamheten till en myndighet, vilket enligt utredningen skulle säkerställa en enhetlig ledning av militärsjukvården. I organisationen ordnades enligt förslaget även de tre försvarsgrensöverläkarna in. Arméöverläkaren föreslogs bli chef för utbildnings- och personalavdelningen och de båda andra försvarsgrensöverläkarna ställdes direkt under generalläkaren såsom rådgivande inom marinens resp. flygvapnets verksamhetsområde. Generalläkaren skulle i egenskap av tjäns-

23 tegrenschef lyda direkt under överbefälhavaren, i övriga hänseenden under Kungl. Maj :t. Förslaget mötte stark kritik vid remissbehandlingen och ledde endast till mindre jämkningar i gällande ordning; bl. a. döptes försvarets sjukvårdsförvaltning om till försvarets sjukvårdsstyrelse (prop. 1949: 135). Syftet härmed var att markera en viss förstärkning av generalläkarens medicinska och samordnande inflytande. Frågan om ledningen av hälso- och sjukvården inom krigsmakten togs under 1950-talet upp i flera sammanhang, bl. a. av riksdagens revisorer i särskild berättelse den 3 juni 1957 och av statsutskottet (SU 1958: B 34), som begärde en förnyad översyn av den militära sjukvårdens organisationsformer. I detta yrkande instämde försvarsledningsutredningen som i sitt betänkande I även lade fram vissa synpunkter på ansvarsfördelningen i fred. Dessa synpunkter utvecklades ytterligare i utredningens andra delbetänkande (SOU 1961:66). Utredningen anknöt till en i betänkandet intagen promemoria och anförde (s. 99). Utredningen ansluter sig till den i promemorian framförda uppfattningen att flertalet av sjuk- och veterinärvårdsfunktionerna inom krigsmakten bör ledas enhetligt, dvs. av staber eller myndigheter gemensamma för försvarsgrenarna. Produktionen av sjukvårds- och veterinärförband bör dock —• liksom annan förbandsproducerande verksamhet — alltjämt ledas av försvarsgrenscheferna. Ett särskilt centralt stabs- och förvaltningsorgan för ledningen av de sjuk- och veterinärvårdsfunktioner som bör ledas enhetligt, synes böra finnas inom krigsmakten. Denna myndighet bör i enlighet med i promemorian framfört förslag enklast kunna bildas genom omorganisation av försvarets sjukvårdsstyrelse. Denna omorganisation torde bli relativt genomgripande och få följdverkningar även för försvarsgrensledningarna. Försvarsgrensöverläkarnas och överfältveterinärens framtida ställning och uppgifter bör därför omprövas. Av vikt synes vara att det nyssnämnda ledningsorganet utrustas med befogenheter och resurser för att effektivt och med erforderlig auktoritet kunna utöva avsedd ledningsverksamhet. Vid remissbehandlingen av sistnämnda betänkande förordade överbefälhavaren ett principbeslut enligt försvarsledningsutredningens förslag. Försvarets sjukvårdsstyrelse borde alltså enligt överbefälhavaren ombildas till ett centralt organ för ledningen av krigsmaktens medicinska (veterinärmedicinska) och tekniskt-ekonomiska funktioner. En centralplanering borde vidare inrättas inom styrelsen. Chefen för armén och chefen för marinen ville inte ta ställning utan förordade ytterligare utredning, medan chefen för flygvapnet uttalade sig för en om möjligt enhetlig ledning. Försvarets förvaltningsdirektion anslöt sig till överbefälhavarens uppfattning. Försvarets sjukvårdsstyrelse ansåg att försvarsledningsutredningens förslag borde bli föremål för statsmakternas snara principbeslut. Även dåvarande arméintendenturförvaltningen uttalade sig för en enhetlig ledning och hade inte något att erinra mot att dess hästsektion fördes över till sjukvårdsstyrelsen. Intendenturförvaltningsutredningen hävdade att ledningen av all förvaltningsverksamhet inom sjukvårds- och veterinärvårdsområdet borde föras samman till försvarets sjukvårdsstyrelse. Försvarsmedicinska forsknings-

24 utredningen förordade ytterligare kompletterande utredning. Läkarutredningen var för sin del starkt kritisk och gjorde gällande att de ledningsfunktioner som f. n. ankommer på sjukvårdsstyrelsen borde kunna delas upp på försvarsstaben, försvarsgrensstaberna och de för krigsmakten gemensamma förvaltningsmyndigheterna. Medicinalstyrelsen och dess sjukvårdsberedskapsnämnd förklarade sig däremot övertygade om behovet av ett centralt militärmedicinskt ledningsorgan. Veterinärstyrelsen tillstyrkte en omorganisation av försvarets sjukvårdsstyrelse. Statskontoret ville i avvaktan på ytterligare utredning inte ta ställning. Försvarsledningsutredningens uttalande och de redovisade remissyttrandena torde ha legat till grund för utredningens direktiv i ledningsfrågan. Utifrån angivna utgångspunkter lägger utredningen i det följande fram sina förslag rörande militärsjukvårdens centrala ledning. I kap. 3 tar utredningen upp ledningen inom militär sjukvårdsområdet av den operativa verksamheten och det operativa krigsförberedelsearbetet, av den förbandsproducerande verksamheten samt av sjukvårdsförvaltningen och den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten. Veterinärförvaltningen och den veterinärmedicinska verksamheten, som också är en del av militärsjukvården, tas upp separat. Däremot behandlas inte militärtandvården, som likaledes ingår i militärsjukvården, eftersom den är föremål för särskilda överväganden. Slutligen erinrar utredningen om de beslut som fattats rörande ledningen av den militärmedicinska forskningen (prop. 1963:94). Utredningen utgår vid sina överväganden från uttalandet i direktiven att en såvitt möjligt enhetlig ledning av de olika funktionerna bör eftersträvas, varvid dock förbandsproduktionen alltjämt bör ledas av försvarsgrenscheferna. De förslag utredningen lägger fram har avseende på förhållanden främst i fred men gäller i tillämpliga delar även i krig. I kap. 4 bedömer utredningen organisationen och läkarbehovet m. m. i de centrala ledningsorganen. Utredningens förslag har utformats med beaktande av krigets krav men utredningen går inte in på ledningsorganens krigsorganisation. Det bör ankomma på vederbörande militära myndigheter att se över denna på grundval av den av utredningen föreslagna ansvars- och befogenhetsfördelningen. Utredningen har såvitt möjligt sökt beakta de reella möjligheterna att täcka uppstående personalbehov. Med hänsyn härtill har utredningen sökt iaktta återhållsamhet vid sin bedömning av behovet av tjänster. Utredningen förutsätter att läkare och veterinärer i de centrala ledningsorganen skall vara heltidsanställda militärläkare resp. militärveterinärer och att även vissa apotekare skall vara civilmilitära befattningshavare. Denna fråga utvecklas närmare i kap. 10 i betänkandet. Utredningen har särskilt uppmärksammat ledningen av sjukvårdsförvaltningen och den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten och i samband därmed försvarets sjukvårdsstyrelses uppgifter och organisation.

KAPITEL 3 Militärsjukvårdens centrala ledning: uppgifter

3.1. Operativ verksamhet och operativt krigsförberedelsearbete Överbefälhavarens ledningsansvar beträffande den operativa verksamheten och det operativa krigsförberedelsearbetet innebär för militärsjukvårdens vidkommande dels att han skall utfärda operativa order till militärbefälhavarna rörande bl. a. fördelning av tillgängliga hälso- och sjukvårdsresurser, dels att han skall meddela försvarsgrenscheferna, försvarets sjukvårdsstyrelse m. fl. de direktiv och anvisningar som fordras för att tillgodose den operativa verksamheten, överbefälhavaren har vidare att inspektera det operativa krigsförberedelsearbete inom militärsjukvårdsområdet som utförs av de regionala cheferna. Slutligen skall överbefälhavaren medverka till att militära och civila krigsförberedelser på hälso- och sjukvårdsområdet samordnas. Försvarsgrenscheferna har operativt ansvar endast i den mån överbefälhavaren begagnar sig av sin rätt att delegera ansvar enligt den s. k. huvudstabsprincipen eller uppdrar åt försvarsgrenschefen att inspektera det operativa krigsförberedelsearbete som utförs på regional nivå. Försvarets sjukvårdsstyrelse skall enligt sin instruktion efter samråd med berörda myndigheter planlägga och förbereda hälso- och sjukvården inom krigsmakten vid krig eller krigsfara. Härmed torde emellertid inte åsyftas operativt krigsförberedelsearbete inom hälso- och sjukvårdens område utan medicinskt krigsförberedelsearbete. Den av sjukvårdsstyrelsen utarbetade krigssjukvårdsplanen kan visserligen synas ha ett operativt innehåll, eftersom där återges bl. a. överbefälhavarens order till de regionala cheferna rörande ansvarsfördelningen m. m. för krigssjukvården. Planen innehåller vidare förteckningar över militära krigssjukvårdsanstalter m. m. samt översikter över den civila krigssjukvårdsorganisationen och dess resurser. Detta hänger emellertid samman med att planen bl. a. tjänar som uppslagsverk för de regionala och lokala cheferna vid deras planläggning och samverkan med berörda civila myndigheter. Sjukvårdsstyrelsen bestämmer inte i något fall fördelningen av de militära hälso- och sjukvårdsresurserna. Härom ger överbefälhavaren efter hörande av bl. a. försvarets sjukvårdsstyrelse order direkt till de regionala cheferna och dessa är ansvariga inför överbefälhavaren för all operativ detalj planläggning beträffande militära sjukvårdsanstalter m. m. Utarbetandet av krigssjukvårds-

26 planen är enligt utredningens sätt att se ett led i sjukvårdsstyrelsens medicinska krigsförberedelsearbete. Utredningen återkommer härtill i avsnittet om den medicinska verksamheten. Den militära krigssjukvården är en viktig stödfunktion till huvudfunktionen i krig — den operativa verksamheten. Den operativa ledningen av militärsjukvården, dvs. åtgärder som främst syftar till att bestämma hur disponibla militära hälso- och sjukvårdsresurser skall fördelas och omfördelas så att föreliggande behov blir tillgodosedda i bestämd angelägenhetsordning, bör därför utövas av samma myndighet, som ansvarar för den allmänoperativa ledningen, överbefälhavaren bör alltså fortfarande ensam leda den operativa verksamheten och det operativa krigsförberedelsearbetet inom militär sjukvårdens område, varvid dock samråd förutsätts äga rum med vederbörande medicinska myndigheter. Något ansvar för denna verksamhet bör inte vila på försvarets sjukvårdsstyrelse, överbefälhavarens befogenhet att utfärda direktiv och anvisningar för att säkerställa den operativa verksamheten vill utredningen inte ifrågasätta. Utredningen finner alltså inte anledning föreslå ändring av den nuvarande ansvarsfördelningen. 3.2. Förbandsproducerande verksamhet Försvarsgrenschefens ledningsansvar för den förbandsproducerande verksamheten innebär i fråga om hälso- och sjukvårdsutbildningen främst att han leder och kontrollerar utbildningen av fast anställd och värnpliktig medicinalpersonal samt värnpliktiga sjukvårdare m. fl. Militärbefälhavarna m. fl. lyder i detta hänseende under försvarsgrenschef. Denne äger meddela försvarets sjukvårdsstyrelse m. fl. de anvisningar som fordras för att tillgodose den förbandsproducerande verksamheten inom militärsjukvårdsområdet. Försvarsgrenschefen inspekterar sjukvårdsförbandens krigsduglighet m. m. och svarar för att för hälso- och sjukvårdsutbildningen erforderliga läroböcker och annan fackmässig undervisningsmateriel utarbetas. Han handlägger vidare ärenden rörande sjukvårdsorganisation, sjukvårdsutrustning och sjukvårdstaktik samt ärenden rörande hälso- och sjukvården vid mobilisering. Försvarsgrenschefen leder personaltjänsten beträffande de fast anställda militärläkarna m. fl., kommenderar värnpliktig medicinalpersonal till kurser m. m. samt registrerar och fördelar sådan personal för krigsplacering. Slutligen vilar ofta av försvarsgrenschefen utfärdade bestämmelser för personaluttagning och personalbedömning, militära säkerhetsföreskrifter samt reglementen och instruktioner m. m. också på ett militärmedicinskt underlag. Även överbefälhavaren har ansvar för den förbandsproducerande verksamheten. På överbefälhavaren ankommer sålunda bl. a. att handlägga ärenden rörande samordning av sjukvårdsutbildning, sjukvårdsorganisation och sjukvårdstaktik m. m. Det må vidare erinras om att överbefälhavaren skall

27 avge yttranden över framställning som försvarsgrenschef inger till Kungl. Maj:t rörande den förbandsproducerande verksamheten. Sådana framställningar kan beröra militärsjukvården liksom överbefälhavarens egna utredningar och framställningar. Reglementen och instruktioner m. m. som berör mer än en försvarsgren utfärdas också av överbefälhavaren. Slutligen kan överbefälhavarens inspektioner beröra hälso- och sjukvårdsutbildningen m. m. Enligt sin instruktion har försvarets sjukvårdsstyrelse att verka för att utbildningen av den för hälso- och sjukvård avsedda personalen samordnas. Bestämmelsen är svårtolkad, eftersom det inte framgår om fråga endast är om utbildning av den personal som sysselsätts inom förbandssjukvården eller om samordningsuppgiften även avser sjukvårdsutbildningen i allmänhet. Sannolikt avses emellertid även den hälso- och sjukvårdsutbildning av värnpliktiga som bedrivs inom varje försvarsgren. Att fråga endast är om det medicinska innehållet i utbildningen torde vara uppenbart. Sjukvårdsstyrelsen har vidare enligt krigssjukvårdskungörelsen att tillsammans med medicinalstyrelsen besluta om i vilken omfattning medicinalväsendet, krigsmakten och civilförsvaret sinsemellan skall fördela medicinalpersonalen för krigsplacering m. m. Härutöver administrerar sjukvårdsstyrelsen centralt viss personal för förbandssjukvården, bl. a. försvarets hälsovårds- och tandvårdspersonal samt kvinnliga sjukvårdspersonal. Hälso- och sj ukvårdsutbildningen skall enligt utredningens direktiv ledas av försvarsgrenscheferna. Utredningens förslag rörande en mera enhetlig organisation av utbildningen och personal tjänsten läggs fram i kap. 9—10 men måste antydas redan här. Beträffande hälso- och sjukvårdsutbildningen avvisar utredningen till en början en av läkarutredningen väckt tanke att organisera ett nytt truppslag — sjukvårdstrupperna — för kvalificerad hälso- och sjukvårdsutbildning. Utredningen föreslår vidare att huvuddelen av grundutbildningen av värnpliktig medicinalpersonal och värnpliktiga sjukvårdare m. fl. för arméns och flygvapnets del skall bedrivas dels vid sjukvårdsskolor som i princip förläggs till ett infanteri- eller pansarregemente inom varje militärområde, dels vid de fyra trängregementena. För marinens del föreslår utredningen en särskild sjukvårdsskola. Utredningen föreslår även att en central utbildningsanstalt — försvarets sjukvårdsskola -— tillskapas, främst för utbildning av militärläkare och annan fast anställd medicinalpersonal. Utbildningsanstalten föreslås skola underställas generalläkaren. Vad härefter angår personaltjänsten föreslår utredningen att en för krigsmakten gemensam civilmilitär personalkår — försvarets mcdicinalkår — skall bildas för militärläkare, militärtandläkare, militärveterinärer, militärapotekare, medicinaltekniker och militär sjuksköterskor. Denna kår, vari inte avses ingå de s. k. förbandsläkarna (jfr prop. 1965: 176 s. 15) skall stå under befäl av generalläkaren, som i denna egenskap lyder omedelbart under överbefälhavaren. Generalläkaren får alltså ansvaret för kårens

28 rekrytering och utbildning m. m. Beträffande motiveringarna för dessa förslag hänvisas till kap. 9—10. Utredningens förslag till organisation av den kvalificerade sjukvårdsutbildningen innebär inte att de principer rubbas som ligger till grund för 1961 års beslut rörande krigsmaktens högsta ledning. Den centrala ledningen av hälso- och sjukvårdsutbildningen utövas även i fortsättningen av försvarsgrenscheferna. Chefen för armén övertar emellertid ansvaret från chefen för flygvapnet för huvuddelen av den hälso- och sjukvårdsutbildning som fordras för att tillgodose behovet av värnpliktiga sjukvårdare m. fl. i flygvapnets krigsorganisation. Försvarsgrenschefernas ansvar och befogenheter förblir härigenom i princip oförändrade men vissa av deras nuvarande uppgifter rörande utbildning och personaltjänst torde, såvitt avser de fast anställda militärläkarna m. fl., bortfalla genom att en för krigsmakten gemensam medicinal personalkår organiseras och en central utbildningsanstalt tillskapas. Ansvaret för ledning och kontroll av den mera okvalificerade hälso- och sjukvårdsutbildning som bedrivs vid förbanden bör i möjligaste mån decentraliseras. Såsom förut sagts har försvarets sjukvårdsstyrelse f. n. att verka för att utbildningen av den för hälso- och sjukvård avsedda personalen samordnas. Denna uppgift strider i viss mån mot överbefälhavarens åliggande att handlägga ärenden rörande utbildning som berör mer än en försvarsgren. Utredningen har övervägt om det finns anledning att behålla sjukvårdsstyrelsens ansvar i detta hänseende. Syftet härmed skulle vara att undvika onödig differentiering av det medicinska innehållet i den hälso- och sjukvårdsutbildning som bedrivs inom försvarsgrenarna. Vissa av utredningens ovan redovisade förslag minskar emellertid behovet av sådan samordning; bedrivandet av den kvalificerade sjukvårdsutbildningen för flygvapnet vid arméns sjukvårdsskolor är en åtgärd i sådan riktning. Samma syfte har förslaget att ge generalläkaren ansvar för den gemensamma personalkårens utbildning. Skall sjukvårdsstyrelsen samordna hälso- och sjukvårdsutbildningen krävs bl. a. att styrelsen utrustas med konkreta befogenheter gentemot försvarsgrenscheferna. Sådana befogenheter har f. n. endast överbefälhavaren. Utredningen kan inte finna att det skulle vara lämpligt att föra över vissa av dennes befogenheter till sjukvårdsstyrelsen. En sammanblandning av stabs- och förvaltningsfunktionerna bör undvikas. Ifrågavarande samordningsansvar bör därför åvila överbefälhavaren, under vilken även chefen för försvarets medicinalkår som förut sagts bör lyda. Enligt utredningens mening bör överbefälhavaren dock såvitt möjligt: decentralisera beslutanderätten i samordningsärenden som inte är av principiell natur till en av försvarsgrenscheferna. Utredningen har i det följande räknat med att så sker. Sjukvårdsstyrelsens nuvarande samordningsansvar för hälso- och sjukvårdsutbildningen bör alltså upphöra. Däremot bör sjukvårdsstyrelsen anordna utbildning för personal som tjänstgör inom förbandssjukvården.

29 Till ledningen av denna utbildning återkommer utredningen i avsnittet om den medicinska verksamheten. Utredningen tar härefter upp övriga funktioner inom den förbandsproducerande verksamheten vilka centralt leds av försvarsgrenschef. Beträffande dessa funktioner — organisation, utrustning, mobilisering, taktik, personaltjänst och värnpliktsväsende — föreslår utredningen inte någon annan ändring av gällande ansvars- och befogenhetsfördelning än som följer av tillskapandet av försvarets medicinalkår. Härigenom lyfts visst ansvar av från försvarsgrenscheferna. I fråga om organisation, utrustning och taktik innebär splittringen av ledningen på de tre försvarsgrenscheferna att de militära hälso- och sjukvårdsförbandens organisation, utrustning och taktiska uppträdande i onödan kan komma att differentieras, vilket försvårar skapandet av en såvitt möjligt enhetlig krigsorganisation med likartad utrustning och likartat sjukvårdstaktiskt uppträdande. Detta förhållande kan i sin tur få negativa konsekvenser för enhetligheten i utbildningsarbetet. Utredningen har emellertid funnit, att det inte är möjligt att inom militärsjukvårdens område skilja ut ledningen av dessa funktioner från ledning av annan likartad verksamhet. Enhetligheten bör främst vinnas dels genom att överbefälhavaren vid behov utövar sin befogenhet att ge försvarsgrenscheferna direktiv och anvisningar för verksamheten, t. ex. rörande krigssjukvårdsorganisationens samordning, dels genom att den ansvariga centrala förvaltningsmyndigheten med kraft verkar för en enhetlig standard vid anskaffning av krigssjukvårdsmateriel. En annan möjlighet att vinna ökad enhetlighet, som kan och bör utnyttjas, är att överbefälhavaren med tillämpning av huvudstabsprincipen uppdrar åt en av försvarsgrenscheferna att bereda och i vissa fall besluta i samordningsärenden av icke principiell natur rörande t. ex. värnpliktsfrågor och mobilisering. Den uppgift för försvarets sjukvårdsstyrelse slutligen som föreskrivits i krigssjukvårdskungörelsen, nämligen att tillsammans med medicinalstyrelsen avväga behovet av medicinalpersonal och fördela denna mellan krigssjukvårdens olika sektorer, har direkt sammanhang med ledningen av den förbandsproducerande verksamheten och bör därför, eftersom flera försvarsgrenar berörs, framdeles handläggas på överbefälhavarens ansvar. Dessa ärenden torde med tillämpning av huvudstabsprincipen åtminstone till viss del kunna decentraliseras till chefen för armén, vilket överensstämmer med gällande praxis; sjukvårdsstyrelsen saknar f. n. befogenheter och resurser att ha hand om uppgiften. 3.3. Sjukvårdsförvaltning

och medicinsk (hälso- och sjukvårdande)

verksamhet

Förvaltningen av krigsmaktens förnödenheter för hälso- och sjukvård — läkemedel och vårdmateriel m. m.; i det följande benämnda sjukvårdsmateriel — omfattar materielens anskaffning, användning, förvaring, vård,

underhåll och redovisning. Anskaffningen inrymmer projektering, konstruktion och därmed sammanhängande standardisering och försök, utarbetande av tekniska anvisningar för tillverkning och upphandling, vidare inköp, leveranskontroll och garantiövervakning samt slutligen utarbetande av materielbeskrivningar och tekniska underhållsinstruktioner. Till sjukvårdsförvaltningen hänförs också anslagsförvaltning, kontroll av förrådshållning och materielredovisning, planläggning av krigsproduktion och annan krigsanskaffning samt teknisk granskning av krigsutrustningslistor m. m. Den medicinska verksamheten innefattar i fred dels medicinsk och administrativ ledning av den hälso- och sjukvård som meddelas vid krigsmaktens förband (förbandssjukvård) samt av hälsoundersökningar vid inskrivningsförrättningar och undersökningscentraler, dels medicinskt krigsförberedelsearbete. I krig omfattar verksamheten medicinsk och administrativ ledning av den militära krigssjukvården. Det kan vara en lämplig utgångspunkt för de fortsatta övervägandena att slå fast omfattningen av de viktigare medicinska tillsynsuppgifterna inom krigsmakten. Dessa kan fördelas på två huvudkategorier, nämligen uppgifter rörande hälsovård, hygien och epidemibekämpning samt uppgifter rörande hälsoundersökningar och sjukvård. Beträffande hälsovård, hygien och epidemibekämpning skall ledningsmyndigheten bl. a. utarbeta bestämmelser för tillämpning inom krigsmakten av hälsovårdsstadgan och livsmedelsstadgan. På motsvarande sätt skall bestämmelser utfärdas för vattenhygienen. Åtgärder skall vidare vidtas för att förhindra spridning av epidemier, epizootier och andra smittosamma sjukdomar. Hit hör bl. a. hygienisk livsmedelskontroll samt utfärdande av bestämmelser för skyddsympning och för bekämpning av skadedjur och ohyra. Det medicinska skyddet inom krigsmakten mot B-stridsmedel kräver särskild uppmärksamhet. Ledningsmyndigheten skall även granska portionsstater ur näringsfysiologisk synpunkt samt granska byggnadsritningar och byggnader m. m. ur hygienisk synpunkt. Slutligen har ledningsmyndigheten att kontrollera att utfärdade bestämmelser efterlevs. Inom området hälsoundersökningar och sjukvård skall ledningsmyndigheten i första hand utarbeta bestämmelser för hälsoundersökningar m. m. och psykiatriska undersökningar, dels av värnpliktiga vid inskrivning samt under grundutbildning och repetitionsutbildning, dels av krigsmaktens fast anställda personal. En väsentlig uppgift för ledningsmyndigheten är tillsynen av läkarmottagningar och sjukrumsavdelningar m. m. Tillsynen innebär att myndigheten skall utfärda anvisningar för verksamheten och kontrollera denna samt svara för rekrytering och erforderlig utbildning av den personal som fordras för förbandssjukvården. Bestämmelser skall även utarbetas för redovisning av sjuka och krigsskadade, varjämte sjukdomsstatistik skall sammanställas och uppföljas. Slutligen skall ledningsmyndigheten utarbeta medicinska föreskrifter för den militära personalens skydd mot verkan av radioaktiv strålning, radarstrålning, stridsgaser och s. k. psykofarmaka.

31 Särskilda behandlingsföreskrifter måste även utarbetas i fred liksom tekniska anvisningar för driften vid fasta krigssjukvårdsanstalter samt bestämmelser för blodtjänst m. m. och för behandling av krigsneuroser och andra särskilda krigsskador. Sammanfattningsvis kan sägas att ledningen av sjukvårdsförvaltningen samt den medicinska verksamheten inrymmer vittomfattande uppgifter, vilka i många fall kräver kontroll och uppföljning på fältet. Arbetet måste i betydande omfattning utföras i samarbete med de civila tillsynsmyndigheterna, främst medicinal- och veterinärstyrelserna. Försvarets sjukvårdsstyrelse leder enligt sin instruktion sjukvårdsförvaltningen samt hälso- och sjukvården inom krigsmakten. Formuleringen utvisar att sjukvårdsstyrelsen i första hand är ett förvaltningsorgan. Sjukvårdsstyrelsen skall sålunda bl. a. vidta åtgärder för att förse krigsmakten med sjukvårdsmateriel samt tillse att sjukvårdsmaterielen är ändamålsenlig och brukbar och förvaras på lämpligt sätt. Styrelsen utövar kontroll över handhavandet av förvaltningsärenden hos underlydande myndigheter och tillser att en ändamålsenlig hushållning med medel och materiel äger rum. Sammanfattningsvis innebär sjukvårdsstyrelsens ledningsansvar beträffande förvaltningsverksamheten att styrelsen ansvarar för sjukvårdsmaterielens anskaffning, användning, vård, underhåll och redovisning. Ämbetsverket kontrollerar vidare förvaring m. m. av den sjukvårdsmateriel som förrådshålls av olika militära myndigheter. Slutligen är sjukvårdsstyrelsen chefsmyndighet för militärapoteket som är krigsmaktens centralorgan för läkemedelsförsörjningen. Sjukvårdsstyrelsens anskaffning av sjukvårdsmateriel sker enligt direktiv och anvisningar som utfärdas av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Försvarsgrenscheferna utarbetar på grundval av överbefälhavarens direktiv bl. a. erforderliga planer för sjukvårdsmaterielanskaffningen, vilka sedan de godkänts av överbefälhavaren läggs till grund för sjukvårdsstyrelsens medelsäskanden och anskaffningsverksamhet. Försvarsgrenscheferna upprättar även krigsutrustningslistor för sjukvårdsmateriel, och sjukvårdsstyrelsen utarbetar på grundval av överbefälhavarens direktiv en krigssjukvårdsmaterielplan för krigsproduktion och annan krigsanskaffning av s j ukvårdsmateriel. Beträffande den medicinska verksamheten skall försvarets sjukvårdsstyrelse enligt instruktionen i sjukvårdstekniskt och hygieniskt avseende handlägga ärenden rörande krigsmaktens sjukvårdsanstalter m. m., byggnader och lokaler samt fartyg. Sjukvårdsstyrelsen skall också leda den hygieniska livsmedelskontrollen inom krigsmakten samt efter samråd med berörda myndigheter planlägga och förbereda hälso- och sjukvården inom krigsmakten vid krig eller krigsfara. Styrelsen skall inspektera hälso- och sjukvården inom krigsmakten och äger befogenhet att i anledning av företagna inspektioner meddela försvarsgrenschef de anvisningar och föreskrifter om hälso-

och sjukvården som inspektionerna föranleder. Slutligen har sjukvårdsstyrelsen att inom sitt ämbetsområde utfärda eller föreslå bestämmelser om hälso- och sjukvården inom krigsmakten. Sjukvårdsstyrelsens ledningsansvar för förbandssjukvården innebär att styrelsen tillgodoser behovet av läkare (förbandsläkare och tjänsteläkare), sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden vid läkarmottagningar och sjukrumsavdelningar samt utfärdar tekniska anvisningar för verksamheten. Under styrelsen sorterar vidare den fast anställda personal som i regional och lokal instans är verksam inom hälsovårdens område. Vidare utfärdar sjukvårdsstyrelsen dels erforderliga hygien- och hälsovårdsföreskrifter, t. ex. rörande vatten- och livsmedelskontroll samt skyddsympning, dels de föreskrifter som fordras för hälsoundersökningarna vid inskrivningsförrättningarna, bl. a. det s. k. besiktningsreglementet. Beträffande krigsförberedelsearbetet förutsätts erforderliga anvisningar för hälso- och sjukvårdens bedrivande i krig skola sammanfattas i den av sjukvårdsstyrelsen på överbefälhavarens direktiv upprättade krigssjukvårdsplanen. I krig tillkommer slutligen för sjukvårdsstyrelsens vidkommande medicinsk tillsyn av vården vid militära krigssjukvårdsanstalter av olika slag. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna har befogenhet att utfärda direktiv och anvisningar till försvarets sjukvårdsstyrelse för hälso- och sjukvården i den mån detta behövs för att den operativa resp. förbandsproducerande verksamheten skall bli tillgodosedd. Överbefälhavaren kan emellertid inte sägas ha något egentligt ansvar för den medicinska verksamheten. Däremot har försvarsgrenschefen ett visst ledningsansvar för denna verksamhet. Försvarsgrenschefen ansvarar sålunda för att läkarmottagningarnas och inskrivningsväsendets behov av värnpliktiga läkare tillgodoses. Enligt gällande praxis utarbetas vidare de föreskrifter som fordras inom områdena naval- och flygmedicin av vederbörande försvarsgrenschef, som tillika utfärdar erforderliga föreskrifter för förekommande specialundersökningar av submarin och flygande personal. Försvarsgrenschefen äger även inspektera hälso- och sjukvården inom försvarsgrenen; sjukvårdsstyrelsen skall enligt sin instruktion tillse att dess inspektioner samordnas med de militära inspektionerna. Slutligen föreskrivs i sjukvårdsstyrelsens instruktion att försvarsgrensöverläkare äger närvara vid föredragning och avgörande i sjukvårdsstyrelsen av ärende som berör hälso- och sjukvården inom krigsmakten som helhet eller hälso- och sjukvården inom den försvarsgren han företräder eller beträffande vilken han besitter särskild sakkunskap. Försvarsgrensöverläkarna skall även överlägga med generalläkaren om frågor av principiell betydelse eller av större vikt för hälso- och sjukvården inom krigsmakten. Initiativet till sådan s. k. försvarsläkarberedning kan tas såväl av generalläkaren som av försvarsgrensöverläkarna. Av den lämnade redogörelsen framgår att den centrala ledningen av sjukvårdsförvaltningen utmärks i hög grad av enhetlighet, medan ledningen

33 av den medicinska verksamheten är splittrad och oklar. Det är i åtskilliga fall ovisst vem som ansvarar för uppgifterna. Befogenheterna korsar varandra, eftersom sjukvårdsstyrelsen har rätt att rikta anvisningar till försvarsgrenscheferna rörande hälso- och sjukvården, medan försvarsgrenscheferna äger utfärda anvisningar till sjukvårdsstyrelsen rörande den närmare utformningen av sjukvårdsstyrelsens verksamhet i den mån detta fordras för att tillgodose den förbandsproducerande verksamheten. Försvarsgrensöverläkarna har rätt att delta i sjukvårdsstyrelsens handläggning av vissa ärenden, medan däremot sjukvårdsstyrelsen saknar motsvarande befogenhet gentemot försvarsgrenscheferna. Både sjukvårdsstyrelsen och Vörsvarsgrenscheferna har inspektionsrätt. Denna brist på enhetlighet och tydlighet i ansvarsfördelningen medför risk för dubbelarbete och kompetenstvister. Gränsen mellan stabs- och förvaltningsverksamhet suddas vidare ut. De knappa personella resurserna splittras, och risk föreligger att arbetsuppgifterna inte blir fullgjorda. Generalläkarens ställning som krigsmaktens främste medicinske målsman försvagas. Oklara lydnadsförhållanden skapas vidare på regional och lokal nivå, eftersom berörda myndigheter kan få föreskrifter berörande den medicinska verksamheten av olikartat innehåll från försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarsgrenscheferna. Vid sina överväganden rörande hur den centrala ledningen av sjukvårdsförvaltningen och den medicinska verksamheten skall organiseras har utredningen utgått från grundtanken i 1961 års reform att stabs- och förvaltningsverksamheten i princip skall vara åtskilda. Utredningen har vidare beaktat den strävan i riktning mot fackförvaltningar gemensamma för krigsmakten som kommit till uttryck i tillskapandet av försvarets intendenturverk och i planerna på att organisera ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk (prop. 1966: 110 s. 138). Beträffande ledningen av den medicinska verksamheten har utredningen tagit hänsyn till att verksamheten som sådan måste vara uppbyggd så, att de sjuka och skadade vårdas efter enhetliga normer. Åtgärderna inom hygienens och hälsovårdens område måste på liknande sätt vara samordnade. Enhetliga normer synes särskilt betydelsefulla i krig, eftersom den militäre patienten ofta efter hand kominer att vårdas av flera läkare allt efter det han flyttas mellan olika vårdinstanser. Knappheten på läkemedel och andra förnödenheter torde under krigsförhållanden bli en realitet, som begränsar den enskilde läkarens handlingsfrihet vid val av behandlingsmetod och ställer krav på direktivgivning från centrala och regionala myndigheter. För att säkerställa den eftersträvade enhetligheten i den medicinska verksamheten bör denna i central instans i fred och krig ledas direkt under Kungl. Maj :t av en myndighet. För att det medicinska inflytandet på krigsmaktens verksamhet skall k u n n a göra sig gällande på tillräckligt hög nivå bör denna myndighet utrustas med sådana befogenheter att den med erforderlig tyngd kan hävda de medicinska intressena. Myndigheten bör därför ha ett större ansvarsområde samt vidare och mer entydiga befogenheter än vad försvarets sjuk3—614667

34 vårdsstyrelse nu har. Det sagda utesluter givetvis inte att vissa ledningsuppgifter berörande den medicinska verksamheten läggs utanför myndigheten. Strävan efter enhetlighet får inte drivas så långt att sambandet med andra viktiga funktioner, främst den allmänoperativa ledningen och ledningen av den förbandsproducerande verksamheten bryts sönder. Det naturliga och självfallna är att ledningen av sjukvårdsförvaltningen och den medicinska verksamheten förläggs till försvarets sjukvårdsstyrelse i enlighet med den idé som legat till grund för skapandet av styrelsen. Utredningen föreslog också enhälligt redan i sitt första betänkande att sjukvårdsstyrelsen skulle svara för rekrytering och utbildning av de läkare, sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden som fordras inom förbandssjukvården samt sörja för materielförsörjningen vid läkarmottagningar och sjukrumsavdelningar. Detta förslag har realiserats genom beslut av 1965 års riksdag (prop. 1965: 176). Inom utredningen har emellertid frågan väckts att antingen föra över ledningen av sjukvårdsförvaltningen eller endast inköpsverksamheten till försvarets intendenturverk och ledningen av den medicinska verksamheten till medicinalstyrelsen eller överbefälhavaren eller att föra över ledningen både av sjukvårdsförvaltningen och den medicinska verksamheten till intendenturverket. Att föra över enbart inköpsverksamheten beträffande sjukvårdsmateriel till försvarets intendenturverk kan enligt utredningens uppfattning inte komma i fråga. Inköpsverksamheten utgör en begränsad och integrerande del av sjukvårdsförvaltningen och bör inte skiljas från övriga arbetsuppgifter inom förvaltningsområdet, exempelvis beräkningar av utrustningsbehov, utarbetande av materielplaner, försöksverksamhet, besiktning av materiel, ledning och övervakning av förrådstjänsten samt utarbetande av föreskrifter för sjukvårdsmaterielens handhavande, vård, förvaring och omsättning. Systemet med ett särskilt centralt inköpsorgan — krigsmaterielverket — har för övrigt prövats tidigare men underkänts i samband med omorganisationen av den centrala förvaltningsledningen. Följande uttalande i den proposition, som låg till grund för omorganisationen är av intresse i detta sammanhang (prop. 1954: 109). Vid bedömandet av den militära förvaltningsfrågan bör uppmärksammas att förefintligheten av ett självständigt upphandlingsverk i och för sig är ägnat att medföra att ekonomiska hänsyn i första hand gör sig gällande vid upphandling. Det förhållandet att det upphandlande organet icke har något fortsatt ansvar för materielen medför emellertid lätt att militära funktions- och kvalitetskrav i någon mån undanskjuts. Vidare bör materielens anskaffningskostnader vägas mot dess underhållskostnader. Dessa synpunkter torde icke kunna göra sig tillfullo gällande med mindre det anskaffande och materielförvaltande organet är ett och samma. Vid krigsmaterielanskaffningar måste militära, tekniska och ekonomiska synpunkter vägas mot varandra. Förebragta utredningar har enligt min mening påvisat starka skäl för att denna avvägning bör göras enhetligt hos en och samma myndighet, utrustad med sakkunskap i angivna hänseende.

35 En annan sak skulle vara om ledningen av hela sjukvårdsförvaltningen förs över till intendenturverket. De ledningsfunktioner som har avseende på förvaring, underhåll och redovisning av sjukvårdsmateriel samt vissa anskaffningsuppgifter torde då kunna integreras i de arbetsenheter som inom intendenturverket har hand om motsvarande verksamhet. Detta skulle kunna leda till vissa rationaliseringsvinster. En gemensam förrådshållning och redovisning av intendentur- och sjukvårdsmaterielen skulle också underlättas på regionalt och lokalt plan. Å andra sidan skiljer sig en hel del av sjukvårdsförvaltningen så avsevärt från intendenturförvaltningen att den måste has om hand av specialutbildad personal. Beslut rörande utveckling och anskaffning av sjukvårdsmateriel måste vidare vila på bedömanden som fordrar tillgång till medicinsk expertis. Ledningen av förvaltningen av sjukvårdsmateriel bör därför utövas i god kontakt med ledningen av den hälsooch sjukvårdande verksamheten. Samtidigt är det angeläget att den medicinska expertisen utnyttjas på ett arbetsekonomiskt sätt. Med hänsyn härtill anser utredningen det olämpligt att förlägga verksamheten till skilda myndigheter. I den mån det överhuvudtaget skall övervägas att föra över ledningen av sjukvårdsförvaltningen till försvarets intendenturverk är det enligt utredningens mening ett oeftergivligt krav att även ansvaret för ledningen av den medicinska verksamheten förs över till intendenturverket. Det ovan anförda utesluter också tanken att föra över enbart ledningen av den medicinska verksamheten till medicinalstyrelsen. Även andra skäl talar häremot. Förbandssjukvården har visserligen på många punkter beröring med den civila fredssjukvården. Vissa hälsoundersökningar av värnpliktiga och fast anställda, bl. a. i samband med inskrivning, inryckning och anställning, måste emellertid utföras inom krigsmakten. Gemensamt för dessa undersökningar är att bedömningen av undersökningsresultatet fordrar kännedom om den militära miljön. Sådan kännedom torde också fordras för att utarbeta de speciella hälsovårds- och hygienföreskrifter som fordras för komplettering av hälsovårds- och livsmedelsstadgan. Dessa stadgar skall enligt förslag i utredningens första betänkande i största möj,liga utsträckning göras tillämpliga på verksamheten inom krigsmakten, men tillsynen av hälsovården och hygienen vid förbanden är en militär angelägenhet, som lokalt utövas av förbandschefen och regionalt av militärbefälhavaren med biträde av till förfogande stående medicinsk expertis, överförs ledningsansvaret för den medicinska verksamheten till medicinalstyrelsen måste alltså styrelsen förses med militärmedicinsk expertis. Sådan expertis skulle även fordras för det ganska omfattande militära krigsförberedelsearbete som skulle komma att åvila medicinalstyrelsen. Vidare skulle medicinalstyrelsen belastas med en rad löpande ärenden, vilket står i strid med de riktlinjer enligt vilka styrelsen avses omorganiseras. Slutligen är det olämpligt att medicinalstyrelsen i krig utövar den medicinska ledningen av militärsjukvården, eftersom denna bör bedrivas i nära kontakt med den militära

operativa ledningen; flertalet militära sjukvårdsenheter är inordnade i operativa enheter. En konsekvens skulle också bli att överbefälhavaren skulle behöva utrustas med samma befogenheter mot medicinalstyrelsen som h a n eljest skulle ha mot försvarets sjukvårdsstyrelse samtidigt som medicinalstyrelsen måste få direktiv- och anvisningsrätt samt inspektionsrätt gentemot militära myndigheter inom det hälso- och sjukvårdande området. En rad argument kan alltså anföras mot att föra över ledningen av den medicinska verksamheten från försvarets sjukvårdsstyrelse till medicinalstyrelsen. Sedan är det en annan sak att regleringen i läkarinstruktionen av medicinalstyrelsens tillsyn av den enskilde läkaren inom krigsmakten i avseende på dennes medicinska handlande givetvis inte bör rubbas. Inte heller kan med utredningens ställningstagande ledningen av den medicinska verksamheten skiljas från ledningen av sjukvårdsförvaltningen för att föras över till överbefälhavaren. På samma sätt som när nyss var fråga om att föra över den medicinska ledningen av militär sjukvården till medicinalstyrelsen kan även andra skäl åberopas häremot. Blir överbefälhavaren ansvarig för ifrågavarande verksamhet måste försvarsstaben förstärkas med en ny organisationsenhet som skulle överta huvuddelen av de medicinska tillsynsuppgifter som nu utförs vid försvarets sjukvårdsstyrelse. Härigenom skulle för det första försvarsstaben komma att belastas med en rad löpande ärenden, vilket strider mot principerna för försvarsstabens u P P b y g g n a d - Huvuddelen av de löpande ärendena torde visserligen med stöd av huvudstabsprincipen kunna delegeras till försvarsgrenschef. Oavsett om så sker eller inte torde hälso- och sjukvårdsanslag behöva förvaltas vid centrala staber, vilket strider mot grundsatsen att stabs- och förvaltningsverksamheten skall hållas åtskilda. Ävenså skulle den främste målsmannen för militärsjukvården, generalläkaren, komma att fogas in på lägre nivå än f. n., vilket troligen skulle vara till förfång för militär sjukvården. Det kvarstår alltså för utredningen att bedöma lämpligheten av att föra över ledningen av både sjukvårdsförvaltningen och den medicinska verksamheten till försvarets intendenturverk. Detta skulle innebära att försvarets sjukvårdsstyrelse utgår ur organisationen. Enligt utredningens mening är inte några särskilda fördelar förenade med en sådan anordning. Beröringspunkterna på central nivå mellan intendenturförvaltningen, å ena sidan, samt sjukvårdsförvaltningen och framförallt den medicinska verksamheten, å andra sidan, är inte särskilt påfallande, vilket talar för skilda fackförvaltningar. Om intendenturverket jämte sina viktiga förvaltningsuppgifter skall svara även för ledningen av den medicinska verksamheten förstärks knappast militärsjukvården utan risk föreligger tvärtom, att det medicinska inflytandet inom krigsmakten försvagas. Detta talar för att behålla försvarets sjukvårdsstyrelse som ett självständigt direkt under Kungl. Maj :t lydande ämbetsverk. Intendenturverket, vars organisation ännu inte torde ha vunnit stadga, synes inte heller vara rustat för att ta på sig nya stora arbetsupp-

37 gitter. Dessa torde medföra att en särskild avdelning under en överdirektör — generalläkaren — skulle behöva tillskapas inom intendent urverket för de arbetsenheter som företräder den medicinska verksamheten och vissa delar av sjukvårdsförvaltningen. Utredningen har därför stannat för att behålla försvarets sjukvårdsstyrelse som ett självständigt ämbetsverk för ledning av sjukvårdsförvaltningen och den medicinska verksamheten. Utredningen går härefter över till frågan hur enhetlighet med avseende på ledningen av sjukvårdsförvaltningen och den medicinska verksamheten skall förverkligas. Beträffande sjukvårdsförvaltningen skall med den av utredningen förordade lösningen försvarets sjukvårdsstyrelse fortfarande vara central ledningsmyndighet för förvaltningen m. ni. av förnödenheter för hälso- och sjukvården. Den nuvarande ansvarsfördelningen med sjukvårdsstyrelsen som ansvarig förvaltningsmyndighet och med direktiv- och anvisningsrätt för överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna tillgodoser såsom förut uttalats högt ställda krav på enhetlighet. I fråga om den medicinska verksamheten har utredningen tidigare framhållit att den centrala ledningsmyndigheten bör med erforderlig tyngd kunna hävda de medicinska intressena och därför bör ha ett större ansvarsområde samt vidare och mer entydiga befogenheter än vad sjukvårdsstyrelsen nu har. För att detta syfte skall nås måste sjukvårdsstyrelsen i princip bära odelat ansvar inom krigsmakten för de medicinska tillsynsuppgifterna. Sjukvårdsstyrelsen måste vidare ha befogenhet att inom ramen för sin tillsynsverksamhet utfärda anvisningar för försvarsgrenarnas medicinska verksamhet och ha rätt att inspektera denna. Sådana anvisningar bör inte som nu riktas till försvarsgrenscheferna utan direkt till de högre regionala cheferna, som i fråga om den medicinska verksamheten bör lyda omedelbart under sjukvårdsstyrelsen. Härav följer att försvarsgrenscheferna inte vidare bör ha order- och inspektionsrätt gentemot regionala och lokala chefer beträffande den hälso- och sjukvårdande verksamheten. Denna står emellertid i nära samband med den operativa verksamheten och framför allt förbandsproduktionen. Det är sålunda av vikt för den operativa verksamheten och förbandsproduktionen att soldaterna är friska och att sjuka och skadade så snart som möjligt kan återgå i tjänst. Detta talar för att överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna alltjämt bör äga ge sjukvårdsstyrelsen de anvisningar rörande den medicinska verksamheten som fordras för att tillgodose den operativa verksamheten resp. förbandsproduktionen. Utredningen förutsätter således inte någon ändring av överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas inflytande på den medicinska verksamheten via direktiv- och anvisningsrätten. Denna rätt får emellertid inte utnyttjas så att ansvarsfördelningen rubbas. Ansvaret för den medicinska verksamheten bör såsom nyss sagts i princip odelat bäras av försvarets sjukvårdsstyrelse direkt inför

38 Kungl. Maj :t. Försvarsgrenscheferna bör alltså inte ha något ansvar för hälso- och sjukvården med visst undantag som framgår av det följande. I detta sammanhang bör nämnas att utredningen övervägt om möjlighet borde öppnas för generalläkaren att delegera beslutanderätten i vissa ärenden till försvarsgrensöverläkare. Denne skulle då i sådana ärenden ingå i sjukvårdsstyrelsen. Härigenom etableras emellertid ett dubbelkommando som utredningen av principiella skäl inte kan godta. Inte heller bör försvarsgrensöverläkare vara berättigad att närvara vid föredragning och avgörande av ärende i sjukvårdsstyrelsen. Försvarsgrensöverläkarnas nuvarande rätt härtill saknar motsvarighet inom andra förvaltningsområden. Sedan är det en annan sak att försvarsgrenscheferna liksom överbefälhavaren självfallet skall hållas orienterade om viktigare åtgärder som sjukvårdsstyrelsen vidtar. Den hälso- och sjukvårdande verksamhetens nära sammanhang med utbildningsverksamheten kräver vidare att försvarsgrenscheferna får tillfälle att lägga fram sina åsikter i viktigare frågor. Behov härav föreligger fastän ledningsverksamheten koncentreras till försvarets sjukvårdsstyrelse och lydnadslinjerna går direkt från styrelsen till de högre regionala cheferna. Regelbundna överläggningar bör därför äga r u m mellan generalläkaren och försvarsgrensöverläkarna. Dessa överläggningar synes kunna ha samma form som den nuvarande s. k. försvarsläkarberedningen, i vilken ingår generalläkaren och försvarsgrensöverläkarna. Även medicinsk företrädare för överbefälhavaren samt cheferna för militärpsykologiska institutet och militärapoteket kan behöva delta i sådana överläggningar. Utredningen anser emellertid inte att den nuvarande föreskriften i instruktionen för försvarets sjukvårdsstyrelse om skyldighet för generalläkaren och rätt för försvarsgrensöverläkarna att kalla till försvarsläkarberedning bör behållas. Att överläggningar kommer till stånd garanteras ändå av allmänna föreskrifter om skyldighet för myndigheter att samarbeta. Anses särskilda bestämmelser nödvändiga måste av dessa klart framgå att försvarsläkarberedningens syfte endast är att bereda generalläkaren tillfälle att ta del av försvarsgrensöverläkarnas m. fl. åsikter, att dessa är skyldiga att i sin rådgivning i första hand se till helheten och att beslut i ärende som behandlas i beredningen fattas i sjukvårdsstyrelsen. Beredningens verksamhet får lika litet som militärledningens inskränka eller ändra de befogenheter eller tjänstevägar som eljest fastställts. Ordnas lydnadsförhållandena och ansvarsfördelningen i fråga om den medicinska verksamheten på det sätt utredningen här föreslagit undviks de nuvarande korsande befogenheterna och dubbla lydnadslinjerna. Härigenom torde de flesta anledningarna till kompetenstvister och dubbelarbete på hälso- och sjukvårdens område elimineras samtidigt som stabs- och förvaltningsverksamheten hålls i sär. Utredningen har i det föregående föreslagit att försvarets sjukvårdsstyrelse i princip skall bära odelat ansvar för den hälso- och sjukvårdande

39 verksamheten. Det finns emellertid anledning att närmare ta upp frågan om ledningsmyndighet och om ledningsmyndighetens uppgifter beträffande dels de kvalificerade naval- och flygmedicinska undersökningarna, dels inskrivningsförrättningarnas hälsoundersökningar, dels den psykiatriska verksamheten inom krigsmakten, dels slutligen verksamheten vid förbandens läkarmottagningar och sjukrumsavdelningar. De kvalificerade naval- och fhjgmedicinska undersökningarna förtjänar särskild uppmärksamhet. För undersökningar av flygande personal finns en särskild undersökningscentral anknuten till flygstaben — flygvapnets medicinska undersökningscentral — medan en motsvarande undersökningscentral för submarin personal provisoriskt inrättats i Karlskrona fr. o. m. den 1 januari 1965. De berörda undersökningarna är av sådan natur att särskild kompetens fordras hos den personal som skall utföra undersökningarna. Även undersökningsmetodiken och undersökningsmaterielen är specialiserad. Undersökningarna måste därför koncentreras till särskilda centraler. De båda undersökningscentralerna bör således behållas i organisationen och marinens undersökningscentral permanentas. Beträffande ledningen av verksamheten vid dessa undersökningscentraler vore det önskvärt om den kunde föras samman med ledningen av den övriga medicinska verksamheten inom krigsmakten till försvarets sjukvårdsstyrelse. Arbetet vid undersökningscentralerna är emellertid av så speciell betydelse för försvarsgrenen och har så nära anknytning till den förbandsproducerande verksamheten, att undersökningscentralerna fortfarande bör lyda under försvarsgrenschefen, som bör vara ansvarig för de naval- resp. flygmedicinska undersökningarna. Härav följer även att försvarsgrenschefen bör ha resurser att ta fram erforderligt medicinskt underlag för antagning och uttagning av submarin och flygande personal och svara för den i central instans erforderliga medicinska bedömningen av ifrågavarande personal. Föreskrifter för den medicinska bedömningen vid inskrivningsförrättningarnas hälsoundersökningar utfärdas f. n. av försvarets sjukvårdsstyrelse, medan främst chefen för armén svarar för att inskrivningsnämndernas behov av läkare tillgodoses. Frågan om omfattningen av hälsoundersökningarna utreds av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning. Försvarssjukvårdsutredningen har emellertid i sitt första betänkande lagt fram vissa förslag rörande läkarmedverkan vid inskrivningsförrättningar. Utredningen ansåg det vara mest rationellt att den militärmedicinska expertis som fordras vid förrättningarna i första hand hämtades bland militärläkare placerade i militärområdesstaberna. Det hittillsvarande tjänsteåliggandet för läkare vid förband att medverka vid förrättningarna upphör fr. o. m. den 1 juli 1966. Nu har inom utredningen diskuterats om inte ledningen av hälsoundersökningarna vid inskrivning borde föras över till centrala värnpliktsbyrån, som är ansvarig för ledningen av inskrivningsverksamheten i övrigt. Detta synes emellertid vara föga rationellt. Överförs ansvaret

40 för hälsoundersökningarna till värnpliktsbyrån måste denna tillföras medicinsk expertis, varigenom tillgängliga läkarkrafter splittras. Hälsoundersökningen vid inskrivningen är vidare endast ett första led i de undersökningar som den värnpliktige blir föremål för. Ansvaret för det medicinska innehållet i den förstnämnda undersökningen bör åvila samma myndighet som ansvarar för hälsoundersökningarna under den värnpliktiges grundutbildning och repetitionsutbildning. Utredningen räknar således med att försvarets sjukvårdsstyrelse även i fortsättningen skall vara ansvarig för hälsoundersökningarna vid inskrivningsförrättningarna. Sjukvårdsstyrelsen bör också svara för att erforderligt antal läkare ställs till förfogande och att dessa läkare vid behov ges särskild utbildning. Det är uppenbart att sjukvårdsstyrelsens ledningsverksamhet i detta hänseende måste bedrivas i nära samarbete med centrala värnpliktsbyrån och militärpsykologiska institutet. Försvarets sjukvårdsstyrelse föreslås av utredningen skola ansvara för utfärdandet av medicinska föreskrifter för den psykiatriska verksamheten inom krigsmakten. Militärpsykologiska institutet utarbetar bl. a. metoder för psykologiska undersökningar. Institutets verksamhet sträcker sig f. n. till viss del in på ett område för vilket en myndighet med medicinsk kompetens synes böra bära huvudansvaret. Utredningen har därför övervägt att föra över vissa av institutets uppgifter till sjukvårdsstyrelsen. Tillräckliga skäl härför har emellertid inte ansetts föreligga utan utredningen har funnit att nuvarande ansvarsfördelning i vart fall t. v. bör behållas. Ett intensifierat samarbete bör emellertid komma till stånd mellan sjukvårdsstyrelsen och institutet i frågor rörande klinisk-psykologisk verksamhet och psykologisk prövningsverksamhet ävensom i ärenden rörande den krigspsykiatriska verksamheten. Ett vidgat samarbete mellan medicinsk och psykologisk expertis torde behöva komma till stånd också på försvarsgrensstabsnivå. Sjukvårdsstyrelsens tillsyn över verksamheten vid krigsmaktens läkarmottagningar och sjukrumsavdelningar bedömer utredningen som förut sagts som en av styrelsens väsentliga uppgifter i fred. Det är av vital betydelse att krigsmaktens personal bereds en tillfredsställande sjukvård. Ett steg för att åvägabringa detta har tagits genom riksdagens tidigare redovisade beslut (prop. 1965: 176) att sjukvårdsstyrelsen skall administrera förbandsoch tjänsteläkarna liksom övrig personal inom förbandssjukvården och jämväl svara för personalens rekrytering och utbildning. Vidare har förutsatts att värnpliktiga läkare skall under högst 60 dagar medverka inom förbandssjukvården (prop. 1963:106). Inom armén råder f. n. brist på tjänstgöringsdagar för värnpliktiga läkare. Detta förhållande torde inte enbart bero på vakanserna inom fältläkarkåren. Det är uppenbart att planeringen för de värnpliktigas tjänstgöring inom förbandssjukvården måste vara långsiktig och väl genomtänkt. Planeringen bör vidare avse krigsmakten i dess helhet, eftersom i en bristsituation värnpliktiga läkare bör kunna utnyttjas för upp-

41 gitter inom förbandssjukvården oberoende av försvarsgrenstillhörighet. Utredningen föreslår att den nuvarande försvarsgrensvisa planeringen av de värnpliktiga läkarnas tjänstgöring inom förbandssjukvården skall upphöra efter en övergångsperiod och att försvarets sjukvårdsstyrelse skall överta huvudansvaret härför. Inkallelse- och anståndsförfarandet m. m. bör dock inte ankomma på styrelsen. 3.4. Veterinärförvaltning och veterinärmedicinsk verksamhet Förvaltningen av förnödenheter för hälso- och sjukvård av djur — i det följande benämnda veterinärmateriel — åvilar försvarets intendenturverk, som också är ansvarigt för att krigsmakten är försedd med erforderliga hästar och hundar. Intendenturverket handlägger sålunda ärenden rörande häst- och hundhållning, uttagning av hästar och anskaffning av veterinärmateriel. Vid intendenturverket förvaltas vidare anslagen för remontering, uttagning av hästar, veterinärvård och hundbevakningstjänst. Försvarets sjukvårdsstyrelse och militärapoteket anskaffar emellertid enligt överenskommelse med intendenturverket en hel del av den kvalificerade veterinärmaterielen—läkemedel, instrument och förbandsmateriel. Intendenturverket utarbetar vidare den s. k. krigsveterinärmaterielplanen för planläggning av krigsproduktion och annan krigsanskaffning m. m. Ledningen av djurhälsovård och djursjukvård utövas av försvarsgrenscheferna — i praktiken chefen för armén — med biträde av överfältveterinären, som ingår i arméstaben. Överfältveterinären är skyldig att biträda även inom marinstaben och flygstaben med uppgifter på det veterinärmedicinska området. Viss veterinärmedicinsk verksamhet utövas också av försvarets intendenturverk, och överfältveterinären äger närvara vid föredragning och avgörande i intendenturverket av ärenden som är av större betydelse ur militärveterinär synpunkt. Som ett led i krigsförberedelsearbetet sammanfattar sålunda intendenturverket på överbefälhavarens direktiv anvisningar för veterinärvårdens bedrivande i den s. k. krigsveterinärvårdsplanen. Denna utarbetas enligt överbefälhavarens direktiv under ledning och ansvar av överfältveterinären samt föredras till beslut i intendenturverket. Av kap. 2 framgår att försvarsledningsutredningen ansåg att den veterinärmedicinska verksamheten inom krigsmakten borde ledas enhetligt och att ett särskilt centralt stabs- och förvaltningsorgan borde finnas för ledning av sjukvårds- och veterinärvårdsfunktionerna. Detta organ kunde enligt försvarsledningsutredningen enklast bildas genom omorganisation av försvarets sjukvårdsstyrelse. Förslagen tillstyrktes av så gott som samtliga remissmyndigheter. Intendenturförvaltningsutredningen ansåg sig efter samråd med försvarsledningsutredningen inte böra närmare behandla frågan om det militära veterinärväsendets organisation utan utgick från att dåvarande gränsdragning mellan förvaltningsområden och mellan förvaltningsmyndig-

42 heter t. v. skulle bestå. Överbefälhavaren föreslog vid remissbehandlingen av ifrågavarande förslag att den veterinära verksamheten skulle föras över till försvarets sjukvårdsstyrelse. Sjukvårdsstyrelsen och dåvarande arméintendenturförvaltningen erinrade båda om de förslag som lagts fram om samordning av det militära sjukvårdsväsendet med det militära veterinärväsendet men förklarade sig inte ha något att erinra mot det föreslagna provisoriet. Departementschefen anslöt sig till intendenturförvaltningsutredningens förslag men framhöll att den slutliga organisationen torde komma att prövas av försvarssjukvårdsutredningen (prop. 1962: 168). Försvarssjukvårdsutredningen biträder för sin del det förslag till omorganisation som antytts av försvarsledningsutredningen och remissmyndigheterna. Försvarsledningsutredningens principförslag att den veterinärmedicinska verksamhet som bedrivs främst vid arméstaben och i någon mån vid försvarets intendenturverk skall föras över till den myndighet som leder den hälso- och sjukvårdande verksamheten vann så gott som allmänt gillande vid remissbehandlingen. Det måste med hänsyn till hygienen och epidemibekämpningen vara en bestämd fördel att den human- och veterinärmedicinska ledningen inom krigsmakten utövas av samma myndighet. Ledningen av djurhälsovården och djursjukvården bör alltså föras över till försvarets sjukvårdsstyrelse. Beträffande förvaltningen av veterinärmateriel har utredningen i det föregående hävdat att ledningen av sjukvårdsförvaltningen har så nära sammanhang med den hälso- och sjukvårdande verksamheten att ledningen bör utövas av samma myndighet. Samma samband föreligger mellan förvaltningen av veterinärmateriel och den veterinärmedicinska verksamheten. Det är därför enligt utredningens uppfattning naturligt att ledningen av veterinärförvaltningen förs över från intendenturverket till försvarets sjukvårdsstyrelse. Visserligen kan invändas att förvaltningsärenden rörande häst- och hundhållning har föga anknytning till de humanmedicinska ledningsuppgifterna och att den ledande militärmedicinska myndigheten inte skall syssla med att anskaffa hästar och hundar. Denna invändning kan synas bestickande men kan inte tillmätas avgörande betydelse. Verksamheten har numera relativt ringa omfattning, eftersom krigsmaktens behov av hästar nedgått och veterinärmaterielen representerar endast en mindre del av de aktuella förnödenheterna. Anskaffningen av hästar och hundar torde kunna decentraliseras i vidsträckt omfattning. Sjukvårdsstyrelsen anskaffar vidare redan nu en väsentlig del av veterinärmaterielen. Det kan slutligen pekas på att häst- och hundhållningen även ligger vid sidan av de arbetsuppgifter för vilka intendenturverket tillskapats. Utredningen föreslår sålunda att ledningen av djurhälsovården och djursjukvården samt av veterinärförvaltningen, inbegripet ansvaret för häst- och hundhållningen, förs över från försvarsgrenscheferna och försvarets intendenturverk till försvarets sjukvårdsstyrelse. Hur detta förslag påverkar överfältveterinärens ställning återkommer utredningen till i kap. 4.

43 3.5. Militärmedicinsk

forskning

Med forskning brukar enligt inom krigsmakten tillämpad terminologi vanligen avses teknisk-vetenskaplig och medicinsk forskning. Forskningen inom krigsmakten omfattar dock även andra områden, av vilka det psykologiska och pedagogiska bör nämnas. Forskningen är i huvudsak av tillämpad natur. Militärmedicinsk forskning bedrivs, förutom av enskilda forskare och forskargrupper vid universitet och högskolor, vid försvarets forskningsanstalt, inom marinen och flygvapnet samt vid militärmedicinska undersökningscentralen, militärpsykologiska institutet och militärapoteket. En närmare redogörelse för forskningsverksamheten har lämnats av försvarsmedicinska forskningsutredningen i dess betänkande »Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret» (SOU 1962: 34). Här må blott pekas på att försvarets forskningsanstalt enligt sin instruktion har till syfte att omhänderha naturvetenskaplig, teknisk-vetenskaplig och medicinsk forskning för försvarsändamål. Den medicinska forskningen vid anstalten utgörs dels av serviceforskning för sådana tekniska och naturvetenskapliga projekt som för sitt fullföljande kräver ett nära samordnat medicinskt forskningsarbete, dels av forskning kring medicinska frågor inom den allmänna skyddsforskningens ram såsom frågor rörande skyddet mot bl. a. ABC-stridsmedel och olika miljöfaktorer. Inom marinen bedrivs forskning med inriktning främst på submarina problem. Anläggningar för sådan forskning finns både i Karlskrona och Stockholm. Den flygmedicinska forskningen inom flygvapnet bedrivs främst vid försökcentralen i Malmslätt. Militärmedicinska undersökningscentralen, som sorterar under försvarets sjukvårdsstyrelse, är krigsmaktens centrala organ för klinisk-fysiologisk forskning. Militärpsykologiska institutet står under överinseende av överbefälhavaren och bedriver forskning om arbetsbetingelser och psykiska kvalifikationer, utbildning m. m., motståndsvilja och disciplin samt psykiska reaktioner under strid. Institutets forskning avser bl. a. människans anpassning till av krig föranledda arbetsbetingelser. Institutet studerar också förekomst och verkningar av psykiska störningar samt dessas uppkomst och orsak. Vid militärapoteket, vars chefsmyndighet är sjukvårdsstyrelsen, bedrivs slutligen vissa försök m. m. avseende läkemedel och läkemedelsberedningar, som används inom krigsmakten. Frågan om ledningen av den försvarsmedicinska forskningen har nyligen prövats av statsmakterna. Enligt beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963: 94) skall ledningen inom grundforskningsområdet åvila ett till ecklesiastikdepartementet knutet organ, statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska sektion, och ledningen av den tillämpade forskningen ett till försvarsdepartementet knutet organ, försvarsmedicinska forskningsdelegationen. I propositionen avvisades ett av överbefälhavaren väckt förslag att ledningen av den tillämpade forskningen skulle överlåtas till vederbörande

44 myndigheter på verksstyrelsenivå. Det framhölls emellertid att krigsmaktens resurser i första hand borde utnyttjas för den tillämpade forskningen. Arbetsgången och funktionen i den verksamhet för vilken de båda ledningsorganen utgör de centrala instanserna belyses av följande uttalande i propositionen. För varje gren av totalförsvaret sammanställer vederbörande centrala myndighet forskningsbehovet, uppgör förslag till prioritering av forskningsprojekten samt kostnadsberäknar dessa. Materialet överlämnas därefter till ledningsorganen. På grundval av de avgivna förslagen gör vartdera ledningsorganet därefter en prioritering av totalförsvarets forskningsbehov inom grundforskningens resp. den tilllämpade forskningens område. De av ledningsorganen prioriterade forskningsprojekten inom varje område infogas i rullande flerårsplaner, som ligger till grund för ledningsorganens årliga anslagsäskanden. Arbetet med prioritering samt uppgörande av flerårsplaner och anslagsäskanden förutsätter ett kontinuerligt och ingående samarbete såväl mellan ledningsorganen som mellan varje organ och de berörda totalförsvarsmyndigheterna. Vid behov kan sådana frågor anmälas till övervägande inom totalförsvarets chefsnämnd. Sedan budgetbehandling skett i departementen och riksdagens beslut föreligger, tillkommer det Kungl. Maj:t att meddela dispositionsföreskrifter, vari bl. a. angelägenheten av olika forskningsprojekt kan komina att betonas. Det ligger i sakens natur att försvarsdepartementets samordningsavdelning har att medverka vid departementens budgetbehandhng. Härvid kan självfallet frågor aktualiseras som gör förnyade kontakter med de centrala ledningsorganen erforderliga. Vid verkställigheten bör slutligen ledningsorganen icke utöva den detaljerade vetenskapliga ledningen av forskningen — en uppgift som självfallet bör ankomma på den av vederbörande ledningsorgan utsedde forskningsledaren — utan verksamheten bör i detta hänseende begränsas till övervakning och inriktning av forskningen. Försvarssjukvårdsutredningen framhöll redan i sitt yttrande över försvarsmedicinska forskningsutredningens betänkande att den sistnämnda utredningens förslag, som i allt väsentligt ligger till grund för den beslutade omorganisationen, väl lät sig förena med en reorganiserad ledning av militärsjukvården. De erfarenheter som vunnits sedan den 1 juli 1963, då den nya organisationen trädde i kraft, har bekräftat riktigheten av detta uttalande. Det nuvarande systemet fungerar såvitt utredningen kunnat finna fullt tillfredsställande. Anledning finns således inte att ompröva den nuvarande fördelningen av ansvar och befogenheter. Beträffande ledningen av den militärmedicinska forskningen är emellertid följande att tillägga. Överbefälhavarens ledningsansvar för den militärmedicinska forskningen ingår som ett led i långsiktsplaneringen och innebär att han genom att prioritera krigsmaktens forskningsbehov ansvarar för krigsmaktens ställningstagande till behovet av sådan forskning. Överbefälhavaren kan vidare genom direktiv till försvarsgrenscheferna och försvarets sjukvårdsstyrelse ge allmänna riktlinjer för inriktningen av forskningsverksamheten.^ Den huvudsakliga inriktningen av den forskning som ankommer på försvarets forskningsanstalt skall planläggas av överbefälhavaren i samråd med anstalten.

45 Slutligen äger överbefälhavaren anvisa arbetsuppgift åt forskningsanstalten samt kan ge direktiv åt militärpsykologiska institutet för inriktning av dess forskningsverksamhet. Försvarsgrenscheferna är såtillvida ansvariga för planeringen av den militärmedicinska forskningen att de samlar de informationer rörande forskningen som är av betydelse för försvarsgrenen, ställer samman och prioriterar försvarsgrenens behov av sådan forskning samt bearbetar vunna forskningsresultat. I försvarsgrenschefens allmänna uppgift att utarbeta planer för försvarsgrenens utveckling och inriktning ligger vidare ett ansvar för att den med hänsyn till projekt- och materielutvecklingen erforderliga militärmedicinska forskningen kommer till stånd. Sådan forskning bedrivs som förut sagts främst inom marinen och flygvapnet. Försvarsgrenschefen skall sålunda leda militärmedicinska försök och prov som bedrivs inom försvarsgrenen och bearbeta vunna resultat. Han äger även anvisa forskningsuppgift åt försvarets forskningsanstalt och militärpsykologiska institutet. Försvarets sjukvårdsstyrelse uppgör på grundval av överbefälhavarens direktiv förslag till prioritering av krigsmaktens forskningsbehov, vilket bl. a. innebär att sjukvårdsstyrelsen ställer samman och kostnadsberäknar de olika forskningsobjekten, som förts fram av försvarsgrenscheferna. Sjukvårdsstyrelsen skall vidare enligt sin instruktion i samarbete med bl. a. försvarsgrenscheferna se till att den medicinska forskningens rön kommer hälso- och sjukvården inom krigsmakten tillgodo. Denna uppgift kräver bevakning inte blott av den försvarsmedicinska forskningen utan också av den allmänmedicinska forskning som bedrivs inom och utom landet. Sjukvårdsstyrelsen äger även anvisa forskningsuppgift åt försvarets forskningsanstalt. I detta sammanhang tar utredningen upp militärmedicinska undersökningscentralens ställning. Såsom framgår av den föregående redogörelsen sorterar denna under försvarets sjukvårdsstyrelse och är ett organ för klinisk-fysiologisk forskning. Undersökningscentralens tidigare befattning med militärmedicinska rutinundersökningar, främst av submarin personal, har upphört. Den forskning som ankommer på undersökningscentralen finner utredningen betydelsefull, framför allt med hänsyn till framtagandet av det medicinska underlaget för hälsoundersökningen och personaluttagningen vid inskrivningen. Med hänsyn härtill och till den av utredningen hävdade principen om ett odelat ansvar för ledningen av hälso- och sjukvården inom krigsmakten kan utredningen inte acceptera den av försvarsmedicinska forskningsutredningen väckta tanken att ställa militärmedicinska undersökningscentralen under arméchefens (arméöverläkarens) ledning. Undersökningscentralens nuvarande anknytning till den för krigsmakten gemensamm a militärmedicinska ledningsmyndigheten — försvarets sjukvårdsstyrelse — är naturlig och bör inte rubbas.

46 Samarbetet inom forskningsområdet mellan försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarsgrenscheferna bör förbättras. Samråd bör regelmässigt äga r u m mellan sjukvårdsstyrelsen och den personal som inom försvarsgrensstaberna har ansvar för ledningen av den militärmedicinska forskning som bedrivs inom försvarsgrenen. Slutligen tar utredningen i detta sammanhang upp frågan om den försöksoch provverksamhet, som sedan ett par år provisoriskt anordnats av arméöverläkaren vid T 4 (Hässleholm). Utredningen finner det betydelsefullt att inom armén finns möjlighet att under fältmässiga förhållanden prova och utveckla sjukvårdsmateriel. Det är naturligt att sådan verksamhet förläggs till ett eller flera av trängregementena. Vid dessa kommer enligt utredningens i det följande redovisade förslag att finnas heltidsanställda militärläkare, som leder och kontrollerar hälso- och sjukvårdsutbildningen och som med fördel bör utnyttjas också för att leda ifrågavarande försök och prov. I avvaktan på att den av utredningen föreslagna utbildningsorganisationen hunnit byggas ut och erforderliga militärläkare står till förfogande vid trängregementena synes det lämpligt att den verksamhet som nu bedrivs vid T 4 får fortsätta. Det är emellertid också angeläget att viss sjukvårdsmateriel provas kliniskt vid civila sjukhus. Detta sker f. n. i endast begränsad utsträckning. Det bör vara en angelägen uppgift för försvarets sjukvårdsstyrelse att bygga ut samarbetet med sjukvårdshuvudmännen så, att funktionsdugligheten hos militär fältapparatur, som t. ex. narkos- och röntgenapparater, blir tillfredsställande utprovad i fred.

KAPITEL 4 Militärsjukvårdens centrala ledning: organisation

4.1. Försvarsstaben Av utredningens i föregående kapitel framlagda förslag framgår att någon väsentlig ändring av överbefälhavarens nuvarande uppgifter inom militärsjukvårdsområdet inte bör komma till stånd. Genom tillskapandet av försvarets medicinalkår och försvarets sjukvårdsskola förs dock, såvitt avser den fast anställda medicinalpersonalen, visst ansvar för utbildning och vissa personalärenden över från försvarsgrenscheferna till överbefälhavaren (generalläkaren). Försvarets sjukvårdsstyrelses nuvarande samordningsansvar för viss hälso- och sjukvårdsutbildning samt styrelsens uppgifter avseende avvägning av behovet av medicinalpersonal och fördelning av denna personal mellan krigssjukvårdens olika sektorer föreslås vidare skola föras över till överbefälhavaren. Å andra sidan förutsätter utredningen att överbefälhavaren till försvarsgrenschef decentraliserar handläggningen av vissa samordningsärenden som är av löpande natur eller eljest inte har principiell innebörd. Slutligen har överbefälhavaren såsom närmare redovisats i kap. 3.5 visst ledningsansvar för den militärmedicinska forskningen. Sammanfattningsvis torde på överbefälhavaren ankomma i stort sett följande arbetsuppgifter. a) Operativa order till underlydande chefer rörande bl. a. fördelningen av tillgängliga hälso- och sjukvårdsresurser. b) Direktiv och anvisningar till försvarsgrenscheferna, försvarets sjukvårdsstyrelse m. fl. för att tillgodose den operativa verksamheten, långsiktsplaneringen och budgetarbetet inom militärsjukvårdsområdet. c) Ärenden rörande samordning av militära och civila krigsförberedelser på krigssjukvårdsområdet (i samarbete med berörda civila myndigheter). d) Ärenden rörande samordning av sjukvårdsutbildning, sjukvårdsorganisation och sjukvårdstaktik. e) Ärenden rörande avvägning av behovet av medicinalpersonal och fördelning av ifrågavarande personal. f) Utarbetande av reglementen, instruktioner m. m. som rör mer än en försvarsgren. g) Prioritering av krigsmaktens medicinska forskningsbehov. h) Direktiv rörande forskningsverksamheten och anvisning av forskningsuppgifter.

48 i) Inspektionsverksamhet, förberedelser för och deltagande i krigsspel och stabstjänstövningar samt utarbetande m. m. av yttranden, utredningar och framställningar som berör militärsjukvården. De ärenden rörande militärsjukvården som ankommer på överbefälhavaren bereds främst vid försvarsstabens kvartermästaravdelning, som ingår i sektion I. I avdelningen finns inrättad en särskild detalj med huvuduppgift på ifrågavarande område. Vid avdelningen utarbetas bl. a. för militärsjukvården erforderliga order till militärbefälhavarna samt direktiv och anvisningar till försvarsgrenscheferna och försvarets sjukvårdsstyrelse för att tillgodose den operativa verksamheten. Vidare bereds vid avdelningen ärenden rörande samordning av hälso- och sjukvårdsutbildning, sjukvårdsorganisation, sjukvårdstaktik m. m. Avdelningen svarar även regelmässigt för de kontakter med medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen, som fordras för samordning av militära och civila krigsförberedelser, samt biträder överbefälhavaren med inspektionsverksamhet och utredningar m. m. inom militär sjuk vårdens område. Personalärenden som berör försvarets medicinalkår torde komma att handläggas vid sektion III. Förekommande ärenden rörande den försvarsmedicinska forskningen bereds inom sektion IV. Inom sektion IV utarbetas även direktiv och anvisningar till bl. a. försvarsgrenscheferna och försvarets sjukvårdsstyrelse för långsiktsplaneringen och budgetarbetet. Inom försvarsstaben finns inte någon medicinsk expertis. Vid behov av fackliga råd måste överbefälhavaren vända sig till försvarets sjukvårdsstyrelse eller försvarsgrenscheferna. Utredningen anser att de löpande uppgifterna med medicinskt innehåll är av sådan vikt och har sådan omfattning att minst en kvalificerad militärläkare bör tillföras försvarsstaben. Samma synpunkt har såvitt avser uppgifterna i försvarsstaben på den försvarsmedicinska forskningens område uttalats av försvarsmedicinska forskningsutredningen. Utredningen begränsar sig till att föreslå att endast en läkartjänst inrättas i försvarsstaben; frågan om biträde åt denne läkare bör dock tas upp till ny prövning när erfarenheter vunnits om arbetsuppgifternas omfång. Läkaren bör ha tjänstebenämningen försvarsstabsläkare och vara heltidsanställd. Då huvuddelen av de ärenden som fordrar läkarmedverkan handläggs inom kvartermästaravdelningen kan det synas naturligt, att försvarsstabsläkaren ordnas in i denna avdelning eller i vart fall i sektion I. Å andra sidan handläggs såsom framgår av det förut sagda vissa ärenden av betydelse för militärsjukvården inom andra sektioner. Det är inte möjligt att, utan att bryta den arbetsrutin som tillämpas inom försvarsstaben, föra samman ärenden med medicinskt innehåll till en särskild organisationsenhet. Fråga uppstår då om försvarsstabsläkaren överhuvudtaget bör ordnas in i någon sektion. Denna fråga ger utredningen anledning att redovisa sin principiella syn på läkarens ställning i militära staber. Stabsläkarens utbildning gör honom i första hand skickad att fackligt

49 bedöma uppkommande ärenden. Efter hand som hans militära utbildning och erfarenhet fördjupas blir han alltmer kompetent att bedöma frågorna också ur militär synpunkt. Det ligger emellertid i sakens natur att den militära utbildningen för militärläkarens del är och förblir en randutbildning och att läkarens fackmässiga bedömanden därför i allmänhet måste kompletteras med bedömanden som görs av den militära yrkespersonalen i staberna. Detta förhållande måste beaktas, då det gäller att avgöra på vilken nivå stabsläkaren bör fogas in. Om den främste stabsläkaren med underställd personal fogas in direkt under stabschefen vinns att de fackliga synpunkterna får göra sig gällande på högsta nivå, vilket är ägnat att stärka det medicinska inflytandet inom staben. Infogas han däremot i sektion eller avdelning försvagas det medicinska inflytandet på besluten. Det torde i sådant fall bli nödvändigt att i strid mot gällande stabsrutiner ge stabsläkaren rätt att närvara vid beslutfattning på sektionschefs- eller stabschefsnivå. Är beslutfattningen delegerad till sektionschef och anser sig denne inte kunna följa stabsläkarens råd torde ärendet få föras till stabschefsnivå. Å andra sidan vinns i detta fall ökad garanti för att stabsläkaren på ett tidigt stadium blir inkopplad vid beredning av ärenden med medicinskt innehåll, vilket är ägnat att underlätta ärendenas beredning. Hushållningen med läkarkrafterna torde emellertid i regel omöjliggöra att stabsläkare fogas in i alla de sektioner och avdelningar, som enligt gällande arbetsrutiner har att handlägga ärenden med visst medicinskt innehåll. Att stabsläkarna har en fri ställning i staben torde vidare vara betydelsefullt ur rekryteringssynpunkt. Dessa synpunkter talar för att den främste stabsläkaren inte bör fogas in i sektion och att den medicinalpersonal som tjänstgör inom staben under stabschefen bör hållas samman i en särskild arbetsenhet under befäl av ifrågavarande läkare. Ärenden med övervägande medicinskt innehåll kan handläggas av den främste stabsläkaren enligt stabschefens beslut, medan ärenden med övervägande militärt innehåll bör handläggas enligt ordinarie stabsrutin. Detta innebär att den främste stabsläkaren måste ställa medicinsk expertis till sektions- eller avdelningschefs förfogande för att medverka i beredning av ärenden, som — ehuru det militära innehållet överväger — måste bedömas också ur medicinsk synpunkt. Sådana ärenden förekommer i stor utsträckning i de militära staberna. Av det anförda framgår att försvarsstabsläkaren bör vara direkt underställd chefen för försvarsstaben. Han skall beredas tillfälle att anlägga synpunkter på ärenden med medicinskt innehåll som bereds inom de olika avdelningarna och sektionerna samt skall, om han så önskar, äga närvara vid föredragning och avgörande av sådant ärende. Det förhållandet att hithörande ärenden i princip skall handläggas enligt den arbetsrutin som tilllämpas inom försvarsstaben utesluter inte att försvarsstabschefen skall kunna uppdraga åt försvarsstabsläkaren att bereda till föredragning eller på eget ansvar avgöra vissa ärenden eller grupper av ärenden med övervä4—614667

50 gande medicinskt innehåll. Vidare bör försvarsstabsläkaren vara försvarsstabens kontaktman med försvarsgrenscheferna och försvarets sjukvårdsstyrelse. Denna uppgift innebär bl. a. att han skall hålla försvarsgrenscheferna och styrelsen orienterad om viktigare ärenden med medicinskt innehåll som är under beredning i försvarsstaben. Att försvarsstabsläkaren skall biträda med medicinsk rådgivning, följa den medicinska utvecklingen samt vid behov ta egna initiativ ligger i sakens natur. 4.2. Försvarsgrensstaberna Utredningen föreslår inte några väsentliga ändringar av försvarsgrenschefernas ansvar i fråga om ledningen av den förbandsproducerande verksamheten inom militärsjukvårdsområdet. Chefen för armén övertar emellertid huvudansvaret från chefen för flygvapnet för den hälso- och sjukvårdsutbildning som fordras för att tillgodose behovet av värnpliktiga sjukvårdare m. fl. i flygvapnets krigsorganisation. Utredningen har vidare förutsatt att överbefälhavaren till försvarsgrenschef decentraliserar handläggningen av vissa samordningsärenden som är av löpande natur eller eljest inte har principiell innebörd. I anledning härav kan främst chefen för armén väntas få vidgade uppgifter. Å andra sidan bör vissa av chefens för armén och chefens för flygvapnet uppgifter, främst ledningen och kontrollen av den mera okvalificerade sjukvårdsutbildning som bedrivs vid förbanden, kunna decentraliseras till de regionala cheferna. Vidare medför organiserandet av försvarets medicinalkår och tillskapandet av försvarets sjukvårdsskola att försvarsgrenscheferna får minskat ansvar för personaltjänst rörande militärläkare m. fl. och för utbildning av dessa. Inte heller i fråga om ledningen av sjukvårdsförvaltningen och den militärmedicinska forskningen anser utredningen att någon ändring av försvarsgrenschefernas nuvarande ledningsansvar bör komma till stånd. Däremot minskar försvarsgrenschefernas uppgifter i fråga om den medicinska verksamheten. Enligt utredningens förslag skall den medicinska tillsynsverksamheten i ökad utsträckning centraliseras till försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarsgrenschefernas ansvar begränsas till ledning av viss speciell verksamhet, främst de naval- och flygmedicinska hälsoundersökningarna. I fråga om annan hälso- och sjukvårdande verksamhet upphör alltså försvarsgrenschefernas order- och inspektionsrätt gentemot de regionala och lokala cheferna, liksom ansvaret för utbildning och rekrytering av de inom förbandssjukvården och inskrivningsväsendet sysselsatta läkarna. Slutligen föreslår utredningen att försvarsgrenschefernas — i realiteten chefens för armén — ansvar för djursjukvård och djurhälsovård förs över till sjukvårdsstyrelsen. Sammanfattningsvis torde på försvarsgrenscheferna sett följande arbetsuppgifter.

ankomma i stort

51 a) Ledning och kontroll av hälso- och sjukvårdsutbildningen vid kurser för värnpliktig medicinalpersonal och värnpliktiga sjukvårdare m. fl. b) Anvisningar till försvarets sjukvårdsstyrelse för att tillgodose den förhandsproducerande verksamheten och långsiktsplaneringen. c) Framtagande av medicinskt underlag för utarbetande av utbildningsanvisningar, reglementen och instruktioner. d) Utarbetande av för hälso- och sjukvårdsutbildningen erforderliga läroböcker och annan fackmässig undervisningsmateriel. e) Framtagande av medicinskt underlag för försvarsgrenens krigsorganisation och mobiliseringsplanläggning. f) Utarbetande av planer för sjukvårdsmaterielanskaffningen samt av krigsutrustningslistor för sjukvårdsmateriel. g) Framtagande av medicinskt underlag för ut tagning och bedömning av vissa personalgrupper (submarin och flygande personal m. fl.). h) Kommendering av värnpliktig medicinalpersonal till kurser in. m. samt registrering och fördelning av sådan personal för krigsplacering. i) Framtagande av medicinskt underlag för säkerhetsföreskrifter för submarin och flygande personal. j) Tillsyn av verksamheten vid försvarsgrenarnas undersökningscentraler m. m. k) Kartläggning, sammanställning och prioritering av försvarsgrenarnas medicinska forskningsbehov. 1) Anvisning av forskningsuppgift samt ledning och bearbetning av militärmedicinska försök och prov inom försvarsgrenen. m) Inspektionsverksamhet, förberedelser för och deltagande i krigsspel och stabstjänstövningar samt utarbetande av yttranden, utredningar och framställningar som berör militärsjukvården. Inom försvarsgrensstaberna förekommande ärenden rörande militärsjukvården bereds f. n. främst av försvarsgrensöverläkarna och överfältveterinären med underställd personal. Försvarsgrensöverläkarna och överfältveterinären lyder under försvarsgrensstabschefen. I sin egenskap av personalkårschef lyder dock arméöverläkaren, marinöverläkaren och överfältveterinären direkt under försvarsgrenschefen. Vid den omorganisation av försvarsgrensstaberna som företogs år 1964 (prop. 1964 : 31) ordnades försvarsgrensöverläkarna och överfältveterinären in i resp. staber men behölls vid sina uppgifter i avbidan på utredningens förslag. Enligt den nuvarande arbetsfördelningen är försvarsgrensöverläkarna i princip målsmän för samtliga arbetsuppgifter inom försvarsgrensstaberna med medicinskt innehåll. Ärenden med övervägande medicinskt innehåll bereds av försvarsgrensöverläkarna underställd personal i samråd med vederbörliga sak- och truppslagsavdelningar i försvarsgrensstaberna. I viss utsträckning fungerar emellertid försvarsgrensöverläkarna med underställd personal jämväl som serviceorgan åt övriga avdelningar inom resp. stab. De lämnar sålunda dessa

52 avdelningar medicinskt underlag exempelvis när fråga är om krigssjukvårdsorganisationens utformning, om organisations- och materielförsök, om utarbetande av reglementen eller om uppgörande av planer för sjukvårdsmaterielanskaffningen. Detta är särskilt fallet inom arméstaben, där bl. a. truppslagsinspektörerna, främst tränginspektören, handlägger åtskilliga ärenden rörande militärsjukvården. Detta hänger samman med att truppslagsinspektören är huvudman för sitt truppslag och skyldig att främja truppslagets krigsduglighet. Han skall ange riktlinjer för och främja utbildningen inom truppslaget. Tränginspektören har vidare på underhållstjänstens område tillagts visst samordningsansvar gentemot övriga truppslagsinspektörer, vilket torde ha motiverats av att trängtrupperna är det truppslag som uppsätter huvuddelen av arméns underhållsförband, däribland större delen av de kvalificerade sjukvårdsförbanden. Genom 1964 års riksdagsbeslut om försvarsgrensstabernas fredsorganisation har i princip allt stabsarbetc ställts under enhetlig ledning av försvarsgrensstabschefen. För arméstabens del har vissa tjänstegrensinspektioner utgått ur organisationen, vilket innebär att den truppslagsvisa ansvarsfördelningen behållits och renodlats. Ansvaret för samordningen av specialtjänster och tjänstegrenar faller i första hand på stabens sakavdelningar. Inom marinstaben har kustartilleriinspektionen omvandlats till sektion i staben. Flygstaben har sektionsindelats i likhet med armé- och marinstaberna. Såsom förut sagts har omorganisationen dock inte påverkat försvarsgrensöverläkarnas och överfältveterinärens ställning i annat avseende än att de ordnats in under stabschefen. Utredningen har föreslagit att ansvaret för djursjukvård och djurhälsovård skall föras över till försvarets sjukvårdsstyrelse. Konsekvenserna av detta förslag i avseende på överfältveterinären med underställd personal berörs i ett följande avsnitt. Beträffande försvarsgrensöverläkarna anser utredningen att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan försvarsgrensöverläkarna med underställd personal, å ena sidan, samt sak- och truppslagsavdelningarna i försvarsgrensstaberna, å andra sidan, inte är alldeles klar. Erfarenhetsmässigt har gränsdragningen varit svår att göra och kompetenstvister har inte kunnat undvikas. Fara har också uppstått för att vissa ansvarsområden inte blivit täckta. Detta har framför allt varit märkbart i arméstaben, där särskilt ansvarsfördelningen mellan tränginspektören och arméöverläkaren varit oklar. Läkarmedverkan har i inånga fall saknats eller uteblivit vid beredning av ärenden med medicinskt innehåll som handlagts vid sak- och truppslagsavdelningarna. Å andra sidan har vissa ärenden med medicinskt innehåll som haft nära sammanhang med den förbandsproducerande verksamheten handlagts isolerat från den övriga stabsverksamheten. Utredningen har för sin del eftersträvat en lösning, som på en gång tillgodoser kravet på integration av handläggningen av ärenden med medicinskt innehåll med stabsverksamheten i övrigt och bevarar ett målsmannainflytande för försvarsgrensöver-

53 läkaren. För utredningen, som tidigare redovisat sin principiella syn på läkarnas ställning i militära staber, framstår det som naturligt att föreslå att militära ärenden med medicinskt innehåll i första hand handläggs på den sak- eller truppslagsavdelning, dit ärendet »militärt» sett hör. Försvarsgrensöverläkaren bör liksom sektionscheferna vara direkt underställd försvarsgrensstabschefen men skall på samma sätt som försvarsstabsläkaren beredas tillfälle att anlägga synpunkter på alla ärenden med medicinskt innehåll. Försvarsgrensöverläkaren skall även, om han så önskar, äga närvara vid föredragning och avgörande av sådant ärende. Enligt försvarsgrensstabschefens bestämmande bör vidare ärenden med mera renodlat medicinskt innehåll handläggas av försvarsgrensöverläkaren på eget ansvar. Försvarsgrensöverläkaren bör bl. a. leda och kontrollera hälso- och sjukvårdsutbildningen vid kurser för värnpliktig medicinalpersonal, verksamheten vid försvarsgrenens undersökningscentral samt den militärmedicinska forskningen inom försvarsgrenen. Även vissa andra utbildningsärenden samt vissa personalärenden, såsom krigsplacering av värnpliktiga läkare, bör k u n n a anförtros åt dem. Det synes emellertid ur principiell synpunkt mindre lämpligt att såsom nu sker ärenden rörande inkallelse m. m. av läkare till repetitionsutbildning vid krigsförband handläggs av försvarsgrensöverläkaren. Dessa ärenden synes i första hand böra handläggas av vederbörande truppregistreringsmyndighet. Beträffande anståndsärendena kommer nya bestämmelser att gälla fr. o. m. den 1 oktober 1966 (prop. 1966: 106). Försvarsgrensöverläkaren bör i princip inkopplas först då den krigsplacerade medicinalpersonalen beviljas anstånd eller eljest då tjänstgöringsskyldig ersättare måste anskaffas. Utredningen är emellertid medveten om att rådande brist på läkare inom civilsjukvården medför att inkallelser av läkare till repetitionsövning med krigsförband måste ske med stor smidighet om inte anståndsfrekvensen skall bli alltför stor. Avkall torde därför t. v. ofta få ske från principen att läkaren skall inkallas tillsammans med det förband där han är krigsplacerad. Det torde därför vara lämpligt att ärenden rörande inkallelse av och anstånd för läkare till repetitionsövning avgörs efter hörande av försvarsgrensöverläkaren. Självklart är att försvarsgrensöverläkaren såsom försvarsgrenens främste medicinske målsman har att inom hela det område som tillhör försvarsgrenschefens ämbetsbefattning vara medicinsk rådgivare, följa den medicinska utvecklingen samt vid behov ta egna initiativ. Utredningen går härefter över till frågan om behovet av läkare m. fl. för de medicinska uppgifterna inom försvarsgrensstaberna. Den personal som fordras för ändamålet bör liksom f. n. hållas samman i en arbetsenhet som står till försvarsgrensöverläkarens förfogande, vilket inte bör hindra att personalen då så fordras enligt försvarsgrensöverläkarens bestämmande beordras tjänstgöra vid sak- eller truppslagsavdelning. Biträdespersonalen omfattas inte av förslagen.

54 I arméstaben finns hos arméöverläkaren tjänster för två fältläkare och två regementsläkare samt två pensionerade underofficerare. Härjämte stålen officer till arméöverläkarens förfogande. Läkarna — utom arméöverläkaren — är deltidsanställda med 25 timmars arbetsvecka. Eftersom arméöverläkarens ansvar för den medicinska verksamheten i allt väsentligt förs över till försvarets sjukvårdsstyrelse kan det synas möjligt att minska antalet läkare i arméstaben. Det måste emellertid beaktas att personalen f. n. är underdimensionerad i förhållande till sina uppgifter. Kungl. Maj:t har nyligen medgett att en av läkarna må heltidsanställas mot särskilt arvode. Detta har medfört att åtskilliga arbetsuppgifter inte kunnat uppföljas. Enligt utredningens förslag skall läkare medverka vid varje ärende med medicinskt innehåll som handläggs i staben. Sådan medverkan blir aktuell bl. a. inom organisationsavdelningen, utrustningsavdelningen, taktikavdelningen och utbildningsavdelningen samt hos truppslagsinspektörerna. Framför allt fordras läkarmedverkan hos tränginspektören. På denne ankommer bl. a. utarbetande av reglementen och instruktioner avseende underhållstjänsten, materielplanering inom underhållsområdet, ledning och kontroll av sjukvårdsutbildningen inom trängtrupperna och andra truppslag samt andra samordningsuppgifter rörande underhållstjänsten avseende t. ex. organisation och utrustning av hälso- och sjukvårdsförbanden. Läkare måste även kunna biträda vid de inspektioner som genomförs av chefen för armén eller på dennes uppdrag av truppslagsinspektör. Arbetsuppgifterna varierar allt efter ärendenas art men utredningen r ä k n a r med att arméöverläkaren regelmässigt ställer medicinsk expertis till tränginspektörens förfogande. Utredningen anser vidare, att stor vikt måste fästas vid att arméöverläkaren har resurser för att självständigt leda och kontrollera hälso- och sjukvårdsutbildningen vid kurser för värnpliktig medicinalpersonal och värnpliktiga sjukvårdare m. fl. Såsom framgår av kap. 7—9 föreslår utredningen en avsevärd förstärkning av hälso- och sjukvårdsutbildningen inom krigsmakten och det är vidare avsett att de värnpliktiga sjukvårdarnas utbildning i ökad omfattning skall bedrivas vid civila sjukhus. Den kvalificerade hälso- och sjukvårdsutbildning, som fordras för att tillgodose flygvapnets krigsorganisation föreslås också skola bedrivas vid armén. Utredningen har vidare, såsom framgått tidigare, förutsatt att överbefälhavaren till försvarsgrenschef delegerar vissa samordningsuppgifter inom militärsjukvårdsområdet av löpande natur eller som inte har principiell betydelse. Sådan delegering torde väsentligen ske till chefen för armén. Utredningen räknar t. ex. med att ett för krigsmakten gemensamt specialregister för värnpliktig medicinalpersonal alltjämt skall finnas hos arméöverläkaren och utnyttjas bl. a. för fördelning för krigsplacering av sådan personal samt att de läroböcker och andra fackmässiga publikationer som bör utarbetas genom arméöverlåkarens försorg kan utnyttjas inom krigsmakten i dess helhet. Det är slutligen angeläget att såsom tidigare antytts militärmedicinska försök och prov be-

55 drivs i ökad utsträckning inom armén och att ledningen av denna verksamhet aktiveras. Med hänsyn till det anförda anser utredningen att läkarpersonalen i arméstaben måste förstärkas. Av kap. 2 framgår att utredningen förutsätter att läkarna i de centrala staberna skall heltidsanställas. Utredningen bedömer att behov föreligger av tre stabsläkare och en läkare som huvudsakligen sysslar med ledning av försök och prov. För denne krävs viss specialutbildning. Han bör ges tjänstebenämningen arméspecialläkare. I arméspecialläkarens uppgifter bör bl. a. ingå att bearbeta arméns behovsplan för militärmedicinsk forskning och att planera och följa de medicinska försök och prov som aktualiseras inom armén. En aktiv officer bör fortfarande stå till arméöverläkarens förfogande liksom en pensionerad underofficer. För handläggning av personalärenden främst rörande registrering och krigsplacering av värnpliktig medicinalpersonal bör arméöverläkaren biträdas av en förvaltare — personalregistrator. Härjämte bör arméöverläkaren biträdas av en medicinaltekniker (jfr kap. 8.1). Denne avses biträda med handläggning av utbildningsärenden. Arméöverläkarens behov av veterinärmedicinsk expertis för viss ledning och kontroll av värnpliktsutbildningen av veterinärer samt för biträde åt de sakavdelningar som har ansvaret för produktionen av anspannsförband och hästsjukvårdsförband bör tillgodoses av försvarets sjukvårdsstyrelse — överfältveterinären med underställd personal föreslås nedan utgå ur arméstabens organisation. Sjukvårdsstyrelsen och militärapoteket bör tillgodose motsvarande behov av odontologisk och farmacevtisk expertis för bl. a. viss ledning och kontroll av värnpliktsutbildning. Utredningens förslag innebär att för arméöverläkarens arbetsenhet skall finnas tjänster för tre stabsläkare och en arméspecialläkare, en aktiv officer, en medicinaltekniker, en förvaltare och en pensionerad underofficer samt att befintliga läkartjänster och en arvodestjänst för underofficer kan dras in. Utredningen förutsätter att arvodesanställda bataljonsläkare och värnpliktiga läkare inte vidare skall behöva anlitas för att sköta löpande uppgifter hos arméöverläkaren. För att samarbetet med bl. a. trängavdelningen skall underlättas bör arméöverläkaren med underställd personal inrymmas i närheten av övriga delar av arméstaben vilket f. n. inte är fallet. I marinstaben finns hos marinöverläkaren en förste marinläkare. Tjänsten är avsedd för heltidsanställd läkare. Vidare finns två heltidsanställda specialmarinläkare, en pensionerad officer och en underofficer på aktiv stat. Av skäl som anförts ovan bör den medicinska representationen hos marinöverläkaren i huvudsak behållas intakt, oaktat att vissa arbetsuppgifter bortfaller. Utredningen beaktar därvid särskilt att marinöverläkaren har ett betydande utbildningsansvar, vilket kräver arbete på fältet, speciellt med hänsyn till att regionala och lokala marina utbildningsmyndigheter lyder direkt under chefen för marinen. Utredningen räknar därför med behov av en stabsläkare och tre marinspecialläkare. För de sistnämnda krävs special-

56 utbildning inom navalmedicinens område. Utökningen av antalet specialläkare från två till tre motiverar utredningen på följande sätt. Vapenutvecklingen vid marinen har medfört att personalen i ökad utsträckning arbetar i extremmiljöer. För ubåtsvapnets del har uppkommit en rad hygieniska frågor, som kräver utredningar och försök. Dessa hänger till väsentlig del samman med risken för luftföroreningar. Långvarig isolering under extrema förhållanden vid t. ex. vistelse i undervattensläge eller bergrum skapar vidare mentalhygieniska problem. I flertalet fall aktualiseras berörda frågor redan på konstruktionsstadiet. Biotekniken måste därför uppmärksammas i ökad utsträckning. Den nytillkommande marinspecialläkaren avses vara föredragande i navalmedicinska ärenden rörande extremmiljöer. I hans uppgift ingår bl. a. att följa den vetenskapliga utvecklingen och utföra viss dokumentation inom specialområdet samt ta initiativ till och samordna erforderlig forskning inom och utom marinen. Hos marinöverläkaren bör vidare tjänstgöra en medicinaltekniker (jfr kap. 8.1) för att biträda med utbildningsärenden. Behov av övrig medicinsk expertis bör tillgodoses av försvarets sjukvårdsstyrelse. Slutligen bör oförändrat en pensionerad officer tjänstgöra hos marinöverläkaren. Utredningens förslag innebär att i marinöverläkarens arbetsenhet skall finnas tjänster för en stabsläkare, tre marinspecialläkare, en medicinaltekniker och en pensionerad officer samt att en tjänst för förste marinläkare, två tjänster för specialmarinläkare och en tjänst för aktiv underofficer kan dras in. Utredningen förutsätter att arvodesanställda marinläkare och värnpliktiga läkare inte vidare skall behöva anlitas för att sköta löpande uppgifter hos marinöverläkaren. I flygstaben finns hos flygöverläkaren två förste flygläkare (deltidsanställda), två specialflygläkare och en översköterska. Den ene av de båda förste flygläkarna tjänstgör som chef för flygvapnets medicinska undersökningscentral vid vilken även översköterskan tjänstgör. Inom flygvapnet kommer enligt utredningens förslag kvalificerad sjukvårdsutbildning i samband med grundutbildning av värnpliktiga inte att förekomma. Flygöverläkaren får emellertid ansvar för flygmedicinsk kursverksamhet och för ledning av den hälso- och sjukvårdsutbildning som alltjämt kommer att bedrivas vid flottiljerna. Med hänsyn härtill bör alltjämt hos flygöverläkaren redovisas en stabsläkare och en flygmedicinskt utbildad undersökningsläkare som är chef för flygvapnets medicinska undersökningscentral. I flygöverläkarens arbetsenhet bör vidare tjänstgöra två flygspecialläkare. Båda flygspecialläkarna bör ha flygmedicinsk utbildning och en av dem därutöver militär flygförarutbildning. Den andre flygspecialläkarens arbetsuppgifter bör huvudsakligen avse planering och samordning inom och utom försvarsgrenen av flygmedicinsk forskning samt utredning av problem av medicinsk, psykologisk och bioteknisk natur i samband med utveck-

57 ling av nya luftförsvarssystem och modifiering av äldre system m. m. Tjänsten för översköterska bör finnas kvar. Slutligen bör tillkomma två medicinaltekniker (jfr kap. 8.1) av vilka den ene avses tjänstgöra vid undersökningscentralen och den andre biträda flygöverläkaren främst med utbildningsärenden. Utökningen av personalen vid undersökningscentralen motiveras av den ökade frekvensen av hälsokontroll för flygande personal. Tillfälligt behov av övrig medicinsk expertis bör tillgodoses av försvarets sjukvårdsstyrelse. Sålunda föreslås hos flygöverläkaren finnas en tjänst för stabsläkare, en tjänst för undersökningsläkare, två tjänster för flygspecialläkare och två tjänster för medicinaltekniker. Två tjänster för förste flygläkare och två tjänster för specialflygläkare kan dras in. Slutligen tar utredningen i detta sammanhang upp frågan om medicinsk expertis vid marinens undersökningscentral för submarin personal och försökscentralen i Malmslätt. Den förstnämnda enheten bör enligt det föregående lyda under chefen för marinen och i medicinskt hänseende ordnas in under marinöverläkaren. Försökscentralen sorterar under flygförvaltningen. Vid marinens undersökningscentral tjänstgör f. n. — förutom en laboratorieassistent — en heltidsanställd arvodesavlönad marinläkare och en kommenderad sjuksköterskeutbildad underofficer. Utredningen räknar t. v. med oförändrat personalbehov. Vid undersökningscentralen bör inrättas tjänster för en heltidsanställd militärläkare — undersökningsläkare — och en medicinaltekniker. Den förre bör ha navalmedicinsk specialutbildning. I utbyte häremot bör en tjänst för underofficer vid flottan dras in. För försökscentralen i Malmslätt avses f. n. två specialflygläkare. Dessa båda läkare behöver enligt utredningens mening inte ha civilmilitär ställning. Personalbehovet bör tillgodoses genom anställning av civila läkare med forskningsinriktning, vilka avlönas från anslag som står till flyg-förvaltningens förfogande. Sådana läkare kan behöva anställas även vid andra militära förvaltningar. Två tjänster för specialflygläkare kan härigenom dras in (jfr bilaga 2 till försvarsmedicinska forskningsdelegationens anslagsäskanden för budgetåret 1966/67). Sammanfattningsvis föreslår utredningen beträffande läkare i försvarsgrensstaberna (inkl. undersökningscentraler) följande tjänster för heltidsanställda militärläkare, nämligen fem tjänster för stabsläkare (försvarsgrensöverläkarna inte inräknade), sex tjänster för specialläkare och två tjänster för undersökningsläkare mot f. n. en tjänst för heltidsanställd och sex tjänster för deltidsanställda militärläkare, två tjänster för specialmarinläkare, två tjänster för specialflygläkare (specialflygläkarna vid flygförvaltningens försökscentral inte inräknade) och en arvodestjänst för undersökningsläkare .

58 4.3. Försvarets sjukvårdsstyrelse m. m. Enligt utredningens förslag skall försvarets sjukvårdsstyrelse inte ha något ansvar för den operativa och förbandsproducerande verksamheten. Sjukvårdsstyrelsens nuvarande samordningsansvar för viss hälso- och sjukvårdsutbildning och uppgifter rörande fördelning m. m. av medicinalpersonal föreslås skola upphöra. Däremot anses sjukvårdsstyrelsen skola ha ett i princip odelat ansvar för sjukvårdsförvaltningen samt för den medicinska verksamheten. Försvarsgrenscheferna förutsätts dock fortfarande skola leda viss speciell verksamhet, främst naval- och flygmedicinska hälsoundersökningar. Utredningen föreslår vidare att sjukvårdsstyrelsen skall leda djurhälsovården och djursjukvården inom krigsmakten samt veterinärförvaltningen inbegripet häst- och hundhållningen m. m. Slutligen skall ämbetsverket ha visst ledningsansvar för den militärmedicinska forskningen. Sammanfattningsvis torde på försvarets sjukvårdsstyrelse ankomma i stort sett de arbetsuppgifter som redovisas i det följande. De medicinska tillsynsuppgifterna fördelas därvid på två huvudkategorier, nämligen dels uppgifter rörande hälsovård, hygien och epidemibekämpning, dels uppgifter rörande hälsoundersökningar och sjukvård. Inspektionsverksamhet, förberedelser för och deltagande i krigsspel och stabstjänstövningar samt utarbetande av yttranden, utredningar och framställningar som berör verksamheten inom militärsjukvården redovisas inte särskilt. Sjukvårds- och veterinärförvaltning

a) Anskaffning av sjukvårds- och veterinärmateriel innefattande projektering, konstruktion och därmed sammanhängande standardisering och försök, utarbetande av tekniska anvisningar för tillverkning och upphandling, inköp, leveranskontroll och garantiövervakning samt utarbetande av materielbeskrivningar och tekniska underhållsinstruktioner. b) Tillsyn av förvaltningsverksamheten vid militärapoteket. c) Anskaffning av hästar och hundar samt häst- och hundhållning. d) Anslagsförvaltning. e) Kontroll av förrådshållning och materielredovisning. f) Planläggning av krigsproduktion och annan krigsanskaffning. g) Teknisk granskning m. m. av krigsutrustningslistor. h) Uttagning och redovisning av hästar och hundar m. m. i) Anvisningar till regionala förvaltningsmyndigheter. Hälsovård, hygien och epidemibekämpning

a) Utarbetande av bestämmelser för tillämpning av hälsovårdsstadgan och livsmedelsstadgan. b) Hygienisk livsmedelskontroll. c) Utarbetande av bestämmelser för vattenhygienen. d) Åtgärder för att förebygga och begränsa spridning av epidemier, epi-

59 zootier och smittosamma sjukdomar av annan karaktär, bl. a. utarbetande av bestämmelser för skyddsympning och för bekämpning av skadedjur och ohyra. e) Utarbetande av bestämmelser för djurhälsovård. f) Granskning av portions- och rationsstater ur näringsfysiologisk synpunkt. g) Granskning av byggnadsritningar och kontroll av byggnader ur hygienisk synpunkt. h) Anvisningar till regionala chefer. Hälsoundersökningar och sjukvård

a) Utarbetande av bestämmelser för hälsoundersökningar m. m. och psykiatriska undersökningar, dels av värnpliktiga vid inskrivning samt under grundutbildning och repetitionsutbildning, dels av krigsmaktens fast anställda personal. b) Tillsyn av läkarmottagningar och sjukrumsavdelningar m. m., innefattande utfärdande av anvisningar för verksamheten och kontroll av denna samt ansvar för rekrytering och utbildning av lakar- och vårdpersonalen. c) Utarbetande av bestämmelser för redovisning av sjuka och krigsskadade samt sammanställning och uppföljning av sjukdomsstatistik. d) Utarbetande av medicinska föreskrifter för den militära personalens skydd mot verkan av radioaktiv strålning, radarstrålning, B-stridsmedel, stridsgaser och s. k. psykofarmaka m. m. e) Utarbetande av tekniska anvisningar för driften vid fasta krigssjukvårdsanstalter samt bestämmelser för blodtjänst m. m. och för behandling av krigsneuroser och andra särskilda krigsskador. f) Utarbetande av bestämmelser för djursjukvård. g) Anvisningar till regionala chefer. Militärmedicinsk forskning

a) Förslag till prioritering av krigsmaktens forskningsbehov, innefattande sammanställning och kostnadsberäkning av de forskningsprojekt som tas upp av bl. a. försvarsgrenscheferna. b) Studier av medicinsk forskning och delgivning av forskningsresultat. c) Anvisning av forskningsuppgift och tillsyn av forskningen vid militärmedicinska undersökningscentralen och militärapoteket. Försvarets sjukvårdsstyrelse leds f. n. av generalläkaren. Till dennes direkta förfogande står en byråöverläkare och en regementsofficer ur generalstabskåren. Sjukvårdsstyrelsen biträds av ett vetenskapligt råd. Ämbetsverket består sedan den 1 juli 1963 av en planeringsgrupp, en sjukvårdsbyrå, en hälsovårdsbyrå, en materielbyrå och en administrativ sektion. I sjukvårdsbyrån finns en tandvårdsdetalj organiserad. Materielbyrån är uppdelad på två sektioner, en förvaltningssektion och en utrustningssektion.

60 Chefen för försvarets sjukvårdsstyrelse bör med hänsyn till de kvalificerade medicinska uppgifter som åvilar sjukvårdsstyrelsen vara läkare. Utredningen föreslår alltså inte någon ändring av verkschefens kompetens. Att denne tillika bör vara chef för försvarets medicinalkår belyses närmare i kap. 10. Utredningen har övervägt, om verkschefen alltjämt bör vara ensambeslutande eller om en kollegial verksstyrelse bör inrättas. Det senare alternativet skulle bl. a. ha den fördelen att företrädare för det allmänna samt för svensk industri, medicinalstyrelsen, överbefälhavaren och de förbandsproducerande »beställarna» — försvarsgrenscheferna — kunde bli medansvariga för sjukvårdsstyrelsens beslut. Utredningen har emellertid den uppfattningen att behovet av lekmannainflytande är förhållandevis begränsat — utredningen återkommer i kap. 6 till hur samarbetet med ledningsorganen för det civila medicinalväsendet skall ordnas — och att vidare överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas inflytande får anses tillfredsställande tillgodosett genom direktiv- och anvisningsrätten. Med hänsyn härtill och då övriga fackförvaltningar inom krigsmakten inte är kollegialt organiserade föreslår utredningen att verkschefen även i fortsättningen skall vara ensambeslutande. Behov av att vid verkschefens sida ställa en souschef med administrativ erfarenhet föreligger inte enligt utredningens mening. I verksledningen bör ingå cheferna för de enheter som lyder direkt under verkschefen samt chefen för militärapoteket. Utredningen har ingående övervägt om på samma sätt som föreslagits i fråga om medicinalstyrelsen (SOU 1965 : 49) övergång bör ske inom sjukvårdsstyrelsen till en byråorganisation med administrativa tjänstemän som chefer och ett antal kvalificerade fackmän som föredragande i medicinska ärenden. Härigenom skulle otvivelaktigt ökade möjligheter skapas att tillgodose kraven på både administrativt sakkunnig handläggning av ärendena och facklig bedömning av de medicinska frågorna. Utredningen bedömer det angeläget att löpande ärenden av administrativ natur som inte har juridiskt innehåll handläggs vid sakbyråerna. Dessa är f. n. i hög grad hänvisade till att erhålla administrativt biträde från sjukvårdsstyrelsens administrativa sektion. Med hänsyn till att sjukvårdsstyrelsens verksamhetsområde är av relativt ringa omfattning har utredningen emellertid funnit ett dylikt system alltför kostsamt. Utredningen har i stället valt den vägen alt förbehålla vissa chefsbefattningar i organisationen för läkare men att vid dessa läkares sida ställa en administrativt välutbildad kraft med erfarenhet av statlig civil eller militär förvaltning. Utredningen har i kap. 3.3 föreslagit att försvarsgrensöverläkarna inte skall behållas vid sin nuvarande rätt att närvara vid föredragning och avgörande av ärende i sjukvårdsstyrelsen samt tillika lagt fram synpunkter på hur samarbetet mellan generalläkaren och försvarsgrensöverläkarna skall ordnas. Slutligen förutsätter utredningen att det till sjukvårdsstyrelsens förfogande alltjämt skall finnas ett vetenskapligt råd som dock bör utnyttjas på ett effektivare sätt än f. n. Det bör bl. a. kunna kallas till kollektiva överläggningar i frågor rörande planeringsverksamheten.

61 Beträffande sjukvårdsstyrelsens organisation i övrigt anser utredningen att styrelsens fackuppgifter oförändrat bör fördelas på tre byråenheter, som alltjämt bör benämnas hälsovårdsbyrå, sjukvårdsbyrå och materielbyrå. För handläggning av ärenden rörande planering m. m. av den militärmedicinska forskningen och annan planering som syftar till att ge underlag för inriktningen och samordningen av verksamheten vid de tre sakbyråerna bör finnas en särskild organisationsenhet, centralplaneringen, som ersätter den nuvarande planeringsgruppen. Vidare bedömer utredningen att besvärsoch ersättningsärenden, andra ärenden av rättslig natur, kamerala ärenden, expeditionella göromål samt övriga förekommande kvalificerade administrativa göromål blir av sådan art och omfattning att den nuvarande administrativa sektionen bör omvandlas till en administrativ byrå. Härigenom vinns den fördelen att hälsovårdsbyrån och sjukvårdsbyrån i högre grad kan ägna sig åt medicinska frågor och skapas förutsättningar för en rationalisering av det administrativa arbetet. Slutligen bör överfältveterinären med underställd personal ingå i sjukvårdsstyrelsen. Utredningen övergår härefter att närmare undersöka de olika enheternas m. m. organisation och personalbehov. Med hänsyn till de nya arbetsuppgifter som enligt utredningens förslag skall ankomma på sjukvårdsstyrelsen fordras en väsentlig personalförstärkning. Bl. a. är sjukvårdsbyrån och hälsovårdsbyrån i, nuvarande organisation klart underdimensionerade för att kunna utöva den medicinska tillsynen inom krigsmakten. Förbättrade resurser krävs \ådare inom materielbyrån med hänsyn till den betydande eftersläpningen i fråga om materielanskaffning. Anslagsutvecklingen och materielläget belyses närmare i kap. 11. Utredningen har emellertid som tidigare anförts varit återhållsam med att föreslå nya läkartjänster. Vid sina personalförslag har utredningen gått ut från att samtliga läkare och veterinärer skall vara heltidsanställda militärläkare resp. militärveterinärer. F . n. är arbetstiden för militärläkare vid sjukvårdsstyrelsen — utom för generalläkaren och byråöverläkaren — begränsad till 25 timmar i veckan. I vissa fall har Kungl. Maj :t medgett ytterligare förkortning av arbetstiden. I ett fall har Kungl. Maj :t medgett heltidsanställning mot särskilt arvode. Slutligen må framhållas att de personalförslag som utredningen lägger fram inte omfattar personal på biträdesnivå. Det bör ankomma på sjukvårdsstyrelsen att i samråd med statskontoret göra upp erforderliga förslag rörande denna personalgrupp. Till behovet av personal vid militärmedicinska undersökningscentralen tar utredningen inte ställning. Den förutsätter dock att behovet av läkare skall tillgodoses med civil personal. Centralplaneringen

I den nuvarande planeringsgruppen, som leds av byråöverläkaren, finns tjänster för två förste byråläkare. Centralplaneringen bör som utredningen

nyss anfört handlägga ärenden rörande planering av den försvarsmedicinska forskningen och annan planering som syftar till att ge underlag för inriktningen och samordningen av verksamheten vid de tre sakbyråerna. Centralplaneringen bör bl. a. hålla samman utarbetandet av sjukvårdsstyrelsens krigsförvaltningsplaner samt svara för budgetarbetet inom styrelsen. Studier av försvarsmedicinsk verksamhet och organisation samt av medicinsk forskning i Sverige och utlandet samt delgivning av vunna erfarenheter till berörda myndigheter bör även ankomma på centralplaneringen liksom ärenden rörande tillämpning inom militärsjukvården av operationsanalytiska metoder. Centralplaneringen bör vidare fungera som kontaktorgan med försvarsstaben, försvarsgrensstaberna, medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen samt som verkschefens utredningssekretariat och planera dennes inspektionsverksamhet, sjukvårdsstyrelsens deltagande i krigsspel och stabstjänstövningar m. m. Chef för centralplaneringen bör vara en militärläkare — byråöverläkare. Chefen bör biträdas av en regementsofficer med stabsutbildning. Med hänsyn till det omfattande utrednings- och studiearbete som måste bedrivas inom centralplaneringen bör i denna vidare ingå två militärläkare — en förste byråläkare och en byråläkare. En av de båda byråläkarna bör företrädesvis syssla med uppgifter rörande ledningen av den militärmedicinska forskningen. Han bör därför ha särskild kompetens. I centralplaneringen bör vidare ingå en byrådirektör. På denne bör bl. a. ankomma arbetet med ämbetsverkets anslagsäskanden. Utredningens förslag innebär att centralplaneringen förstärks med en tjänst för byrådirektör samt att två tjänster för deltidsanställda förste byråläkare ombildas till tjänster för heltidsanställda byråläkare. Regementsofficeren ur generalstabskåren som nu står till verkschefens omedelbara förfogande förs över till centralplaneringen. Hälsovårdsbyrån

I hälsovårdsbyrån finns f. n. tjänster för två förste byråläkare, två byråveterinärer, en byråinspektör och två förste hälsovårdsassistenter m. fl. Fördelningen av ärenden mellan hälsovårdsbyrån och sjukvårdsbyrån bör göras med utgångspunkt i att styrelsens hygieniskt, epidemiologiskt och bakteriologiskt utbildade personal bör hållas samman i hälsovårdsbyrån. Chef för hälsovårdsbyrån bör vara militärläkare — byråöverläkare. Till dennes förfogande bör stå en byrådirektör för löpande administrativa uppgifter. Hälsovårdsbyrån bör organiseras på två sektioner, en hygienisk sektion och en epidemiologisk sektion. På den förra sektionen bör finnas medicinsk expertis för tillsyn av förläggnings-, bostads-, livsmedels-, vatten- och fälthygien inom krigsmakten. I uppgiften ingår bl. a. att svara för granskning av byggnadsritningar m. m. och delta i byggnads- och befästningsplaneringen inom krigsmakten. Krigsförberedelsearbetet bör bl. a. omfatta utarbetande av anvisningar för skydd av vatten och livsmedel mot verkningarna

av ABC-stridsmedel. Sektionens personella resurser bör vara sådana att personal finns för kontrollverksamheten på fältet. Sektionen bör ledas av en hygienutbildad militärläkare — förste byråläkare. I sektionen bör vidare ingå en byråingenjör med specialutbildning inom området vatten- och omgivningshygien och två hälsovårdsutbildade byråinspektörer. Härtill kommer en byråveterinär. Även den epidemiologiska sektionen bör ledas av en militärläkare — förste byråläkare — med epidemiologisk eller bakteriologisk utbildning. I sektionen bör vidare ingå en hälsovårdsutbildad byråinspektör. Sektionens personal bör ha erfarenhet av fältepidemiologiska undersökningar och av bekämpning av smittosamma sjukdomar. Personalen bör vid behov snabbt kunna rycka ut för fältarbete. Vid sektionen bör bl. a. bedrivas krigsförberedelsearbete avseende skydd mot B-stridsmedel. Utredningens förslag innebär att hälsovårdsbyrån organiseras på två sektioner, att byrån förstärks med tjänster för en byråöverläkare, en byrådirektör och en byråingenjör samt att två tjänster för deltidsanställda förste byråläkare ombildas till tjänster för heltidsanställda förste byråläkare och två tjänster för förste hälsovårdsassistent till tjänster för byråinspektör (hälsovårdsutbildad). Veterinärtjänsterna redovisas i det följande. I de tre tjänster som avses för hälsovårdsutbildade byråinspektörer bör placeras medicinaltekniker med specialutbildning (jfr kap. 8.1). Sj ukvårdsbyrån

I sjukvårdsbyrån finns f. n. tjänster för fyra förste byråläkare. Vidare ingår i byrån en tandvårdsdetalj som förestås av försvarsövertandläkaren. Sjukvårdsbyrån bör ledas av en militärläkare — byråöverläkare. Till dennes förfogande bör stå en byrådirektör för löpande administrativa uppgifter. Sjukvårdsbyrån bör t. v. inte organiseras på sektioner. Frågan om försvarsövertandläkarens ställning m. m. kommer att tas upp av försvarets tandvårdsberedning. Vid sjukvårdsbyrån bör finnas medicinsk expertis för att ta fram program för hälsoundersökningar av värnpliktiga och fast anställda inom krigsmakten, för att utarbeta behandlingsföreskrifter av olika slag, t. ex. för behandling av krigsneuroser och av strål- och nervgasskadade, samt för att ge blod- och infusionslösningar i fält och ombord. I uppgiften ingår bl. a. att i samarbete med centrala värnpliktsbyrån och militärpsykologiska institutet tillhandahålla erforderligt medicinskt underlag för befattningsanalyser och personaluttagning m. m. och att planera hälsoundersökningarna vid inskrivning av värnpliktiga samt följa resultatet av dessa undersökningar ävensom att sammanställa och följa sjukdomsstatistiken inom krigsmakten. Vid byrån bör utarbetas erforderliga tekniska anvisningar för driften vid läkarmottagningar och sjukrumsavdelningar m. ni., t. ex. avseende organiserandet av jourtjänsten vid förbanden. Sjukvårdsbyrån bör vidare lämna materielbyrån det medicinska underlag som fordras för att nyssnämnda undersöknings- och vårdenheter i materiellt hänseende skall

64 hållas på god nivå och hos fortifikationsförvaltningen bevaka att sjukvårdslokalerna hålls i tillfredsställande skick. Utredningen bedömer att en hel del av aktuella arbetsuppgifter är av den art att för deras lösande fordras tillgång på speciell expertis som får anlitas allt efter förekommande behov. I sjukvårdsbyrån bör ingå tre militärläkare — två förste byråläkare och en byråläkare — varav en med psykiatrisk utbildning, samt en deltidsanställd statistiker. Utredningens förslag innebär att sjukvårdsbyrån förstärks med tjänster för en byråöverläkare, en byrådirektör och en deltidsanställd statistiker, att tre tjänster för deltidsanställda förste byråläkare ombildas till tjänster för heltidsanställda byråläkare samt att en tjänst för förste byråläkare dras in. Materielbyrån

Materielbyrån utgörs f. n. av en byråchef, en byråintendent och två sektioner, en förvaltningssektion och en utrustningssektion. I förvaltningssektionen ingår en officer och en underofficer i arvodestjänst samt två assistenter m. fl. Utrustningssektionen utgörs av en major, en pensionerad officer, en byråingenjör, en byråassistent, två ingenjörer och en assistent m. fl. Utredningen anser, att det medicinska underlag som fordras för anskaffningsverksamheten och som måste tas fram inom sjukvårdsstyrelsen bör tillhandahållas materielbyrån av de övriga byråenheterna och militärapoteket. Detta innebär att medicinsk expertis inte torde behöva knytas till materielbyrån. Chef för materielbyrån bör vara militär eller civil byråchef. Han bör i första hand vara förvaltningsutbildad officer på aktiv stat med erfarenhet av trupptjänst, helst vid trängtrupperna. Möjlighet bör emellertid även finnas att anställa en kvalificerad civilekonom i befattningen. Under byråchefen bör finnas en centraldetalj med en byråintendent och en pensionerad officer. Centraldetaljens huvuduppgift bör vara att syssla med långsiktig anskaffningsplanering och planering av krigsanskaffning, uppgörande av krigsberedskapsöversikter m. m. — Vid förvaltningssektionen bör handläggas ärenden rörande redovisning av sjukvårds- och veterinärmateriel, såsom förrådskontroll och förrådsbokföring samt ärenden rörande fördelning och förvaltning av materielanslag och utarbetande av förvaltningsföreskrifter. Dessa arbetsuppgifter förutsätter viss databehandling. Förvaltningssektionen bör sörja för ADB-planeringen och för framtagande av erforderligt underlag för databehandlingen. Sektionen bör i detta hänseende tjänstgöra som serviceorgan även åt militärapoteket. Den bör även biträda vid databehandling av sjukdomsstatistik. Kungl. Maj :t har medgivit att vid försvarets sjukvårdsstyrelse under budgetåret 1965/66 må finnas anställd viss extra personal, bl. a. en byråintendent, avsedd för en inom materielbyrån inrättad arbetsenhet för ADB-frågor. Med utredningens ställningstagande att sjukvårdsstyrelsen skall ha hand om sjukvårdsförvaltningen följer naturligt att styrelsen även måste ha resurser att handha den erforderliga ADB-

65 planeringen m. m. Förvaltningssektionen bör därför tillföras en datautbildad byråintendent. — I fråga om ntrnstningssektionen föreslår utredningen inte någon annan ändring av arbetsuppgifterna än som följer av styrelsens övertagande av förvaltningsansvaret för veterinärmaterielen. Sektionens viktigaste uppgifter är att tekniskt granska utrustningslistor, svara för tekniska materielförsök och prov och i förekommande fall ta fram projekteringsunderlag samt sörja för inköpsverksamhet och utarbetande av tekniska materielbeskrivningar och instruktioner för hantering och underhåll av sjukvårds- och veterinärmateriel. Utrustningssektionen bör dessutom svara för klassifikation samt besiktning och kontroll av sjukvårds- och veterinärmaterielen. Med hänsyn till rådande knapphet på personal vid materielbyrån och förutsedd utökning av inköpsverksamheten m. m. bör sektionen tillföras en byråintendent. Utredningen föreslår i övrigt inte någon annan personalförändring inom utrustningssektionen än att chefen bör vara regementsofficer. Utredningens förslag innebär att en centraldetalj inrättas inom materielbyrån, att byrån förstärks med två tjänster för byråintendent (förvaltningssektionen och utrustningssektionen) och en pensionerad officer (centraldetaljen) samt att en tjänst för major byts ut mot tjänst för regementsofficer (utrustningssektionen). Till frågan om behovet av assistenter och biträdande ingenjörer tar utredningen inte ställning. Administrativa byrån

I den nuvarande administrativa sektionen tjänstgör en avdelningsdirektör som chef för sektionen, en byrådirektör, en förste byråsekreterare, en förste byråinspektör, en byråinspektör, en kamrerare och en pensionerad officer m. fl. Utredningen har tidigare föreslagit att den administrativa sektionen ombildas till byrå. Administrativa byrån bör ledas av ett krigsråd. Vid byrån bör handläggas alla ärenden av allmänt administrativ natur — löpande administrativa ärenden som hänför sig till fackbyråernas verksamhet avses dock skola handläggas vid dessa — ärenden rörande förvaltning av hälsooch sjukvårdsanslag, kamerala ärenden och expeditionella göromål. Sjukvårdsstyrelsens expedition som förestås av den pensionerade officeren bör alltså fortfarande vara knuten till byrån. Den förutsätts dock inte vidare betjäna arméöverläkaren, vilket nu är fallet. Vid byrån bör vidare handläggas alla mål rörande besvär, klagomål och ersättningar som har avseende på sjuk- och tandvårdsförmåner inom krigsmakten samt andra ärenden av rättslig natur. Byrån bör också svara för beredningen av styrelsens egna personalärenden och ärenden rörande styrelsens freds- och krigsorganisation samt svara för säkerhetstjänsten inom styrelsen liksom för styrelsens egna mobiliseringsförberedelser. Ärenden rörande rekrytering m. m. av personal — läkare, sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden m. fl. för förbandssjukvården — föreslås beredas inom byrån liksom ärenden rörande tillgodo5—614667

66 seendet av behovet av medicinalpersonal för hälsoundersökningar i samband med inskrivningsförrättningar m. m., dock endast i den mån personalen i fråga inte hör till försvarets medicinalkår. I de fall värnpliktiga läkare utnyttjas vid läkarmottagningar och inskrivningsförrättningar måste självfallet även försvarsgrensstaberna kopplas in men administrativa byrån bör svara för erforderliga sammanställningar av personalbehoven och på grundval härav hos försvarsgrenschef begära erforderliga inkallelser m. m. I fråga om byråns personalbehov föreslår utredningen att tjänsten för byråinspektör dras in. Å andra sidan bör en pensionerad officer tillkomma för att svara för bl. a. sjukvårdsstyrelsens säkerhetstjänst och egna mobiliseringsförberedelser. Dessa ärenden har hittills hafts om hand av den regementsofficer ur generalstabskåren som står till generalläkarens omedelbara förfogande men som föreslås föras över till centralplaneringen. Utredningens förslag innebär — förutom att administrativa sektionen ombildas till byrå — att en tjänst för avdelningsdirektör ombildas till tjänst för krigsråd samt att byrån förstärks med en pensionerad officer. Tjänsten för byråinspektör dras in. Militäröverveterinären nied underställd personal

Enligt utredningens förslag skall försvarets sjukvårdsstyrelse från försvarsgrenscheferna ta över ansvaret för djurhälsovården och djursjukvården och från försvarets intendenturverk ansvaret för veterinärförvaltningen inbegripet häst- och hundhållningen m. m. Den veterinärmedicinska expertis som erfordras för ändamålet bör ordnas in i försvarets sjukvårdsstyrelse och hållas samman i en särskild arbetsenhet under ledning av överfältveterinären, vars tjänstebenämning bör ändras till militäröverveterinär. Denna arbetsenhet bör inte ha ställning av byrå i sjukvårdsstyrelsen. Det bör ankomma på generalläkaren att bestämma i vilken omfattning veterinärärenden skall beredas inom vederbörande fackbyrå under medverkan av arbetsenheten eller avgöras av militäröverveterinären på dennes eget ansvar. Såsom framgått av den tidigare framställningen förutsätts dock ärenden rörande den hygieniska livsmedelskontrollen handläggas vid hälsovårdsbyrån och ärenden rörande förvaltning av veterinärmateriel vid materielbyrån. Att ärenden rörande djurläkemedelsförsörjningen bör handläggas av militärapoteket är uppenbart. Bereds ärende som fordrar veterinär expertis av fackbyrå skall militäröverveterinären eller den han bestämmer äga närvara vid ärendets föredragning och avgörande. I arbetsenheten bör vidare av personalekonomiska skäl jämväl redovisas den personal som fordras för att tillgodose arméöverläkarens behov av veterinärmedicinsk expertis för viss ledning och kontroll av utbildningen av värnpliktiga veterinärer samt för biträde åt de sakavdelningar inom arméstaben som har ansvaret för ors*anisation och utrustning m. m. av anspanns- och hästsjukvårdsförband. Av samma skäl bör i arbetsenheten redovisas erforderlig veterinärpersonal för

67 biträde åt försvarets intendenturverks livsmedelsbyrå vid upphandling m. m. av livsmedel. Det bör ankomma på militäröverveterinären att hålla sig underrättad om behovet vid arméstahen och intendenturverket av veterinärmedicinsk medverkan och att smidigt anpassa personalens tjänstgöring med hänsyn härtill. F. n. tjänstgör i arméstaben överfältveterinären, en fältveterinär, en regementsveterinär och en underofficer i arvodestjänst, i intendenturverkets hästdetalj en byråveterinär och en pensionerad officer, och i intendenturverkets livsmedelsbyrå en byråveterinär. Den veterinära personalen är deltidsanställd (jfr kap. 10.4). Utredningen anser att militäröverveterinären bör heltidsanställas och att han med biträde av en pensionerad officer i första hand skall fullgöra sjukvårdsstyrelsens uppgifter med avseende på djurhälsovården och djursjukvården samt häst- och hundhållningen. Till militäröverveterinärens förfogande bör stå en heltidsanställd militärveterinär — förste byråveterinär — som i första hand utnyttjas för biträde åt arméöverläkaren och intendenturverkets livsmedelsbyrå. Slutligen bör en militärveterinär — byråveterinär — ständigt tjänstgöra i hälsovårdsbyrån för ärenden rörande den hygieniska livsmedelskontrollen. Denne synes böra lyda under chefen för hälsovårdsbyrån men redovisas hos militäröverveterinären. Utredningens förslag innebär att i arbetsenheten ingår en militäröverveterinär och två byråveterinärer (heltidsanställda) samt en pensionerad officer. Samtidigt utgår u r sjukvårdsstyrelsens organisation (hälsovårdsbyrån) två tjänster för byråveterinär och ur arméstabens och intendenturverkets organisation tjänsten för överfältveterinär, en tjänst för fältveterinär, en tjänst för regementsveterinär, två tjänster för byråveterinär, en tjänst för pensionerad officer och en tjänst för pensionerad underofficer. Sammanfattningsvis föreslår utredningen beträffande andra läkare i försvarets sjukvårdsstyrelse än generalläkaren heltidstjänster för tre byråöverläkare och sju byråläkare, varav en med psykiatrisk utbildning, mot f. n. en heltidstjänst för byråöverläkare och åtta deltidstjänster för byråläkare. Styrelsen tillförs vidare heltidstjänster för militäröverveterinären och två byråveterinärer i utbyte mot två deltidstjänster för byråveterinär. Vidare ombildas vissa tjänster och föreslås nya tjänster för tre byrådirektörer, en byråingenjör, två byråintendenter och en statistiker (deltidsanställd). I tre befattningar för byråinspektör placeras specialutbildade medicinaltekniker. Härjämte föreslås tre nya tjänster för pensionerad officer. Utredningens förslag innebär alltså en personell upprustning av försvarets sjukvårdsstyrelse över hela linjen. Omorganisationen bör genomföras den 1 juli 1967. Försvarets sjukvårdsstyrelses nuvarande och föreslagna organisation framgår av omstående tablå.

68 Försvarets sjukvårdsstyrelses

nuvarande och föreslagna

organisation

A. Centralplaneringen (Planeringsgruppen) Antal Tjänst

Byråöverläkare Regementsofficer Byråläkare Bvrådirektör

Ändring Föreslagen org.

Nuv. org.

1 1 2 1

(1) (1) 22

,

i i

+1

1 Står f. n. till verkschefens omedelbara förfogande 2 Deltidsanställda

B. Hälsovårdsbgrån Antal Tjänst

Ändring Föreslagen org.

Byråöverläkare Byrådirektör Byråläkare Byråveterinärer Byråingenjör Byråinspektörer (medicinaltekniker) Förste hälsovårdsassistenter . . 1 2

1 1 2 (l) 2 1

Nuv. org.

2 21

1 2

+1 +1 -1 +1 +2 —2

Deltidsanställda Jfr F. nedan

C. Sjukvårdsbyrån Antal Tjänst

Ändring Föreslagen org.

Byråöverläkare Byrådirektör Byråläkare Statistiker Försvarsövertandläkare 1 2

Deltidsanställda Föremål för särskild utredning

1 1 3 l1 2

Nuv. org.

+1 +1 -1 +1

69 D.

Materielbyrån Antal Ändring

Tjänst Föreslagen org.

Nuv. org.

Byråchef

1 Centraldetalj Byråintendent Pensionerad officer

1 1

1 1 1

1 Förvalta ingssekt ion Pensionerad officer Byråintendent Pensionerad underofficer Assistenter Utruslningssektion Regementsofficer Pensionerad officer Byråingenjör Byråintendent Byråassistent Assistent Ingenjörer 1

+1

+1 1 2

i

1 1 1 1

1 1 1

i i i

1 1 2

+1

Till behovet av denna personal tar utredningen inte ställning

E. Administrativa

byrån

Antal Tj änst

Ändring Föreslagen org.

Krigsråd Avdelningsdirektör Bvrådirektör Förste byråsekreterare Pensionerade officerare Förste byråinspektör Byråinspektör Kamrerare

Nuv. org.

1 1 1 2 1 1

F. Militäröverveterinären

1 1 1 1 1 1 1

~1 -1 +1 -1

med underställd personal Antal Ändring

Tjänst Föreslagen org. Militäröverveterinär Pensionerad officer 1

1 21 1

2 2

+ 13

Varav en för hälsovårdsbyrån I arméstaben och intendenturverket dras in en tjänst för överfältveterinär, en tjänst för fältveterinär, en tjänst för regementsveterinär, två tjänster för byråveterinär och en tjänst för pensionerad underofficer 3 Förs över från intendenturverket 2

70 4.4.

Militärapoteket

Utredningen tar slutligen i detta sammanhang upp frågan om militärapotekets uppgifter och organisation. Det är särskilt militärapotekets förhållande till försvarets sjukvårdsstyrelse som förtjänar uppmärksamhet. Militärapoteket är centralorgan för läkemedelsförsörjningen. Apoleket tillverkar, anskaffar och kontrollerar läkemedel, förser krigsmaktens förband och utbildningsanstalter med läkemedel samt biträder sjukvårdsstyrelsen i dess arbete med att planlägga och förbereda försörjningen med läkemedel inom krigsmakten vid krig eller krigsfara. Apoteket bedriver en omfattande tillverkning av läkemedel och svarar för att krigsmaktens läkemedel omsätts genom förbrukning eller försäljning. Militärapoteket har alltsedan sin tillkomst (prop. 1940: L. 159) även varit sjukhusapotek vid karolinska sjukhuset. Under militärapoteket sorterar filialapoteken i Karlskrona och Boden. Samarbetet mellan försvarets sjukvårdsstyrelse och militärapoteket säkerställs genom att styrelsen är chefsmyndighet för apoteket och har att handlägga dels militärapotekets anslagsframställningar m. m., dels andra ärenden vilka styrelsen eller chefen för militärapoteket anser vara av sådan vikt att de bör avgöras av styrelsen. Utredningen anser att sjukvårdsstyrelsens ansvar för att krigsmakten är försedd med sjukvårdsmateriel — vilket inbegriper läkemedel — inte bör rubbas. Med hänsyn härtill måste militärapotekets anskaffning m. m. av läkemedel för krigsmakten samordnas med den anskaffningsverksamhet som bedrivs av sjukvårdsstyrelsen och styrelsen måste kunna styra militärapotekets verksamhet i denna del. Å andra sidan motiverar militärapotekets ställning som sjukhusapotek vid karolinska sjukhuset att apoteket är relativt självständigt. Det är också angeläget att militärapotekets möjlighet att omsätta krigsmaktens läkemedel genom försäljning till civila sjukhus om möjligt ökas. Utredningen räknar därför med att militärapotekets ställning i förhållande till såväl sjukvårdsstyrelsen som karolinska sjukhuset i princip behålls oförändrad. Det är emellertid angeläget att uppgiftsfördelningen mellan sjukvårdsstyrelsen och militärapoteket görs på sådant sätt att den vid militärapoteket befintliga farmacevtiska expertisen utnyttjas effektivt. En åtgärd i sådan riktning är att chefen för militärapoteket bemyndigas besluta i vissa ärenden som ankommer på sjukvårdsstyrelsen. Han bör bl. a. på sjukvårdsstyrelsens uppdrag upprätta de delar av styrelsens krigsförvaltningsplaner som har avseende på läkemedelsförsörjningen, utfärda anvisningar rörande läkemedelstjänsten, centralt leda den farmacevtiska verksamheten vid läkemedelscentraler m. m. samt inspektera läkemedelstjänsten där och vid de regionala och lokala förvaltningsmyndigheterna. Han bör vidare svara för erforderlig mobiliseringsplanläggning för apotekets egen räkning samt för planläggning av upprättande och drift av de centralapotek som avses verka i krig; den senare planläggningen bör dock liksom planläggning för andra

71 centrala anstalter så långt möjligt decentraliseras till regionala myndigheter. Chefen för militärapoteket bör vidare vara sjukvårdsstyrelsens föredragande i läkemedelsärenden. Han bör som tidigare nämnts ingå i sjukvårdsstyrelsens verksledning och delta i de överläggningar mellan generalläkaren och försvarsgrensöverläkarna som motsvarar den nuvarande försvarsläkarberedningen. Verksamheten vid militärapoteket bedrivs på två sektioner, en militär sektion och en allmän läkemedelssektion. Vid apoteket tjänstgör under chefen för militärapoteket nio apotekare, en pensionerad officer, en kamrerare, en pensionerad underofficer, en laboratorieingenjör, tio receptarier, varav två med halvtidstjänstgöring, samt assistent-, förråds- och biträdespersonal. Samtliga apotekartjänster är civila. Utredningen lägger inte fram några andra förslag rörande militärapotekets inre organisation än att den räknar med att en av de apotekare som tjänstgör på militära sektionen skall vara skyldig att biträda arméöverläkaren främst med ärenden rörande utbildning av värnpliktiga apotekare. Att vissa apotekare bör vara civilmilitära befattningshavare har antytts i kap. 2 och frågan behandlas närmare i kap. 10.5.

KAPITEL 5 M i l i t ä r s j u k v å r d e n s regionala l e d n i n g

5.1.

Utgångspunkter

På samma sätt som militärsjukvårdens centrala ledning måste dess regionala ledning byggas med utgångspunkt i den reform av krigsmaktens regionala ledning som genomförs den 1 oktober 1966. Beslut härom fattades av 1964 års höstriksdag (prop. 1964: 109; jfr prop. 1966: 110) och grundades på förslag som framlades av 1960 års försvarsledningsutredning i dess betänkande III (SOU 1963: 65). En grundtanke i beslutet är att totalförsvarets ledning i krig i den högre regionala instansen skall utövas enhetligt inom geografiska ansvarsområden, vilkas gränser är gemensamma för krigsmakten och det civila försvaret och att inom varje sådant område krigsmaktens verksamhet skall ledas av en militär chef — militärbefälhavare — och den civila försvarsverksamheten inriktas och samordnas av en civil chef — civilbefälhavare. Den nya regionala ledningsorganisationen i krig har byggts upp med utgångspunkt i huvuduppgiften, försvar mot invasion. Det har ansetts väsentligt att den regionale chefen inom ramen för uppgifter som ställs av den högsta och centrala ledningen självständigt skall kunna leda försvarskrafterna på sådant sätt att den samlade försvarseffekten av tillgängliga resurser — militära och civila — blir största möjliga. Vägledande för den militära ledningsorganisationen har varit att den i fred så långt möjligt skall överensstämma med organisationen i krig för att snabbt kunna gå över till denna. En nära samordning mellan operativt krigsförberedelsearbete, förbandsproduktion och förvaltning har säkerställts genom att ledningen av dessa funktioner under central instans såvitt möjligt utövas av samme regionale chef — militärbefälhavaren. För krigsmaktens del innebär omorganisationen att den nuvarande indelningen av riket i militärområden, marinkommandon och eskaderområden upphör och ersätts med en för hela krigsmakten gemensam indelning i sex militärområden — Södra, Östra, Västra, Bergslagens, Nedre Norrlands och Övre Norrlands. Inom varje militärområde leds verksamheten av militärbefälhavaren med biträde av en allsidigt sammansatt militärområdesstab. Militärområdena delas in i försvarsområden. I varje försvarsområde, som till ytan i regel sammanfaller med ett län, finns en försvarsområdesbefälhavare med stab. Försvarsledningsutredningen föreslog inte någon principiell ändring av gällande försvarsområdesindelning men framhöll att en ev. ändring av länsindelningen borde åtföljas av en ändring av försvarsom-

rådesindelningen, vilket kan komma att innebära att försvarsområdena framdeles reduceras till antalet. Försvarsområdesbefälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområden är tillika chefer för Stockholms, Blekinge resp. Göteborgs kustartilleriförsvar. Dessa försvarsområden och kustartilleriförsvar har gemensam ledning. Denna ordning har inte rubbats av riksdagsbeslutet angående den regionala ledningsorganisationen. Försvarsledningsutredningen föreslog att även Härnösands försvarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar skulle sammanslås; chefen för Norrlands kustartilleriförsvar är tillika chef för Norrlands kustartillerikår. Gotland, som f. n. utgör eget militärområde, inordnas i ö s t r a militärområdet, dock med viss begränsning av militärbefälhavarens befogenheter. Ett särskilt ledningsorgan har skapats, Gotlands militärkommando, under ledning av en militärkommandochef med stab. Denne kominer i princip att ha samma ställning som försvarsområdesbefälhavare, dvs. tillhöra den lägre regionala nivån, men får dock vidare ansvar och större befogenheter än försvarsområdesbefälhavarna. Han lyder således i vissa hänseenden direkt under central myndighet och arméförbanden på Gotland är underställda militärkommandochefen. Chefen för Gotlands kustartilleriförsvar, som tillika är chef för Gotlands kustartillerikår, är också underställd militärkommandochefen, men lyder i likhet med övriga chefer för kustartilleriförsvar i vissa hänseenden direkt under chefen för marinen. Vissa av de uppgifter som åvilar cheferna för marinkommando Ost, Syd och Väst förs över till särskilda örlogsbaschefer med staber. Enligt föreliggande beslut skall i fred finnas tre örlogsbaser — Sydkustens, Västkustens och Ostkustens. De på örlogsbaschef ankommande uppgifterna i Nedre Norrlands militärområde skall i fred fullgöras av chefen för Norrlands kustartilleriförsvar. Till den lägre regionala instansen räknas också chef för marint bevakningsområde och chef för luftförsvarssektor. Då det saknas anledning att behandla dessa chefers uppgifter i nu förevarande sammanhang redovisas de inte närmare. Slutligen kvarstår chefen för första flygeskadern med stab i organisationen. De regionala cheferna får i den nya organisationen väsentligen följande uppgifter. Militärbefälhavare

Militärbefälhavaren leder i krig den mark-, sjö- och luftoperativa verksamheten inom militärområdet och ett utanför territorialvattengränsen tilldelat operationsområde samt i fred det operativa krigsförberedelsearbetet inom militärområdet. Militärbefälhavaren är vidare territoriell chef, vilket inne-

bär att han planlägger och leder den territoriella verksamheten 1 inom militärområdet. Han samverkar i denna egenskap med civilbefälhavaren och övriga sidoordnade civila myndigheter. Samtliga inom militärområdet befintliga delar av krigsmakten lyder i territoriellt hänseende under militärbefälhavaren. Militärbefälhavarens ledning av den operativa verksamheten och det operativa krigsförberedelsearbetet utövas under överbefälhavaren. Militärbefälhavarna för två av militärområdena har operativt ansvar beträffande jaktförsvar m. m. även av luftförsvarssektorer som är belägna inom angränsande militärområden. Undantag har vidare gjorts för bl. a. viss bas- och underhållstjänst vid flygvapnet. Flygeskaderchefen torde direkt under överbefälhavaren få visst ansvar på detta område. I fred är förutom operativt krigsförberedelsearbete förbandsproduktion militärbefälhavarens primära uppgift. I fråga om ledningen av förbandsproduktionen ansvarar militärbefälhavaren inför central instans för mobiliseringsförberedelserna vid alla förband som mobiliseras inom militärområdet, dock med viss begränsning för sådana förband som inte är underställda honom. Beträffande ledningen av övrig förbandsproducerande verksamhet har departementschefen understrukit att ansvar och befogenheter bl. a. i fråga om utbildning av grundläggande karaktär så långt möjligt bör decentraliseras till underlydande förbands- och andra chefer, dock utan att militärbefälhavarens ansvar inför vederbörande försvarsgrenschef härigenom begränsas. Inom armén lyder samtliga förbandschefer och försvarsområdesbefälhavare under militärbefälhavaren; arméförbanden på Gotland lyder dock såsom nyss sagts under militärkommandochefen. För marinens del är militärbefälhavarens ansvar för utbildningen begränsat till övningar av operativ karaktär och samordning av frivilligutbildning. Vad till sist flygvapnet beträffar ges militärbefälhavarna för Södra, Östra och övre Norrlands militärområden utbildningsansvar motsvarande de nuvarande jakteskaderchefernas, medan militärbefälhavarna för Västra och Bergslagens militärområden inte får sådant ansvar och militärbefälhavaren för Nedre Norrlands militärområde får utbildningsansvar i endast begränsad utsträckning. Detta sammanhänger bl. a. med att flygeskaderchefen behåller sitt nuvarande utbildningsansvar och att vissa flottiljer blir underställda annan militärbefälhavare än den inom vars militärområde flottiljen är förlagd. Slutligen har den enhetliga regionala ledningen av det operativa krigsi Territoriell verksamhet omfattar enligt försvarsledningsutredningen bl. a. »Territoriellt försvar syftande till att i vad avser verksamheten på marken säkerställa operationsfriheten i luften, till sjöss och på marken för de operativa stridskrafterna genom markbevakning och markförsvar understödja de operativa stridskrafterna i luften, till sjöss och på marken med tillgängliga för krigsmakten gemensamma resurser i fråga om sambandsmedel, transporter, fältarbeten, underhåll m. m. samt understödja det civila försvaret med tillgängliga militära resurser; samordning av för krigsmakten gemensamma stödfunktioner samt samordning av det militära och det civila försvaret»

75 förberedelsearbetet och förbandsproduktionen ansetts kräva att militärbefälhavaren som regional förvaltningsmyndighet i princip utövar ledningen av och uppsikten över förvaltningen inom militärområdet. Detta beror på att förvaltningen är en viktig stödfunktion till förbandsproduktionen och har en betydelsefull uppgift i det operativa krigsförberedelsearbetet. Departementschefen har dock betonat att militärbefälhavarens ledning av förvaltningen bör begränsas till att — inom ramen för centralt utfärdade föreskrifter — planlägga, reglera och kontrollera samt utfärda order, direktiv och anvisningar för den verkställande och utövande förvaltningsverksamheten inom militärområdet. Den senare verksamheten fullgörs vid särskilda från militärområdesstaben fristående förvaltningsorgan, militärområdets tyg-, tygverkstads- och intendenturförvaltning samt byggnadskontor, ävensom av militärbefälhavaren underställda förbandschefer m. fl. Den regionala ledningen av sjukvårdsförvaltningen omfattas inte av 1964 års riksdagsbeslut lika litet som ledningen av den medicinska verksamheten. Försvarsledningsutredningen föreslog emellertid för sin del att organisatoriska och personella resurser snarast borde skapas så att militärbefälhavarna i full utsträckning skulle kunna utöva ledningen av sjukvårdsförvaltningen vid underställda förband. Detta förslag vann remissmyndigheternas gillande. I avbidan på försvarssjukvårdsutredningens förslag har militärbefälhavarens uppgifter inom sjukvårdsförvaltningen begränsats. De lokala förvaltningsmyndigheterna lyder t. v. i enlighet med utbildad praxis direkt under försvarets sjukvårdsstyrelse. Vissa förberedelser för en reform har emellertid vidtagits. 1966 års riksdag har således beslutat att tjänster skall inrättas för sjukvårdsförrådsförvaltare hos de tre största militärområdesstaberna. Övriga regionala chefer

Försvarsområdesbefälhavarens framtida uppgifter i fråga om operativt krigsförberedelsearbete och operativ verksamhet är inte helt klarlagda. Omfattningen av försvarsområdesbefälhavarens territoriella verksamhet kan också påverkas av ändrad länsindelning. Försvarsområdesbefälhavaren leder i krig under militärbefälhavaren markoperativ och territoriell verksamhet inom försvarsområdet. Som regel ingår i ett försvarsområde främst lokalförsvarsförband. Fältförbanden lyder däremot ofta direkt under militärbefälhavaren. Försvarsområdesbefälhavaren har i territoriellt hänseende befälsrätt över chefer för marina baser, flygbaser och andra fasta militära anläggningar inom försvarsområdet; han svarar bl. a. för dessas underhåll med förnödenheter för gemensamt bruk. I egenskap av territoriell chef samverkar försvarsområdesbefälhavaren med vederbörande länsstyrelse. I fred är försvarsområdesbefälhavarens viktigaste uppgift att utföra markoperativt krigsförberedelsearbete men han medverkar även i viss förbandsproduktion med territoriell anknytning, främst avseende utbildning

76 av hemvärn och annan frivillig personal. Han är också mobiliseringsmyndighet och lokal förvaltningsmyndighet. I sistnämnda hänseende lyder han under militärbefälhavaren utom på sjukvårdsförvaltningens område där försvarsområdesbefälhavaren enligt utbildad praxis lyder direkt under försvarets sjukvårdsstyrelse. Kustartilleriförsvarschefs huvuduppgift är att leda sjöoperativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion. Under kustartilleriförsvarschefen lyder chef för kustartilleriförband. Att två kustartilleriförsvarschefer tillika är förbandschefer har nämnts förut. I operativt hänseende lyder kustartilleriförsvarschefen under militärbefälhavaren (militärkommandochefen), medan han i fråga om utbildning — utom övningar av operativ karaktär och därmed sammanhängande personal tjänst — lyder direkt under chefen för marinen. Han är också mobiliseringsmyndighet och lokal förvaltningsmyndighet. P å sjukvårdsförvaltningsområdet lyder kustartilleriförsvarschefen direkt under försvarets sjukvårdsstyrelse. Militärkommandochefen på Gotland likställs vad gäller den operativa verksamheten med försvarsområdesbefälhavarna. Han får emellertid en i förhållande till dessa självständigare ställning i fråga om ledningen av markoperativa uppgifter och territoriell verksamhet. Militärkommandochefen skall under militärbefälhavaren leda all operativ verksamhet på Gotland. Militärkommandochefen ansvarar härigenom även för planläggningen av viss sjöoperativ verksamhet och chefen för Gotlands kustartilleriförsvar är som nyss nämnts underställd honom. I frågor rörande den förbandsproducerande verksamheten likställs militärkommandochefen med militärbefälhavare både i fråga om ansvar och befogenheter. Beträffande utbildning m. m. av arméförband lyder han således direkt under chefen för armén. Att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar i detta hänseende lyder direkt under chefen för marinen har nyss sagts. Slutligen får militärkommandochefen större förvaltningsuppgifter än försvarsområdesbefälhavarna. Han lyder nämligen direkt under de centrala ämbetsverken och är regional förvaltningsmyndighet. På örlogsbaschef ankommer i krig förutom sjöoperativ ledning av underställda förband främst bas- och underhållstjänst för sjögående förband samt i fred förberedelser för krigsuppgifterna, mobiliseringsförberedelser för bl. a. flottans landorganisation och viss utbildning. Örlogsbaschef en lyder i operativt hänseende under militärbefälhavaren. I fråga om utbildning av icke operativ karaktär och därmed sammanhängande personaltjänst lyder han direkt under chefen för marinen. Örlogsbaschefen är mobiliseringsmyndighet och lokal förvaltningsmyndighet. I fråga om förvaltningsuppgifter som faller inom försvarets sjukvårdsstyrelses område lyder örlogsbaschefen t. v. direkt under ämbetsverket. Cheferna för örlogsskolorna är underställda berörda örlogsbaschefer utom i fråga om centralt organiserad utbildning, i vilket avseende de lyder direkt under chefen för marinen. De

77 olika örlogsbaschefernas uppgifter varierar något, i fred dock mindre än i krig. Flygeskaderchefens uppgift i krig är bl. a. att svara för att attackförbanden hålls insatsberedda och att under militärbefälhavare i vissa fall utöva taktisk ledning av attackeskaderns förband. I fred är verksamheten inriktad på visst luftoperativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion, främst utbildning av underställda förband. Hit hör förutom de fyra attackflottiljerna ( F 6 , F 7, F 15 och F 17) även spaningsflottiljen ( F i l ) , som försöksvis underställts eskaderchefen. I fråga om utbildning m. m. är flygeskaderchefen direkt underställd chefen för flygvapnet. Eskaderchefen medverkar i visst krigsförberedelsearbete avseende bas- och underhållstjänsten. I fråga om sjukvårdsförvaltningen lyder flottiljerna t. v. direkt under försvarets sj ukvårdsstyrelse. Utifrån den beslutade regionala ledningsorganisationen lägger utredningen i det följande fram sina förslag rörande militärsjukvårdens regionala ledning. Utredningen diskuterar ledningsorganens uppgifter inom militärsjukvårdsområdet med avseende på den operativa verksamheten och det operativa krigsförberedelsearbetet, den förbandsproducerande verksamheten samt sjukvårds (veterinär)förvaltningen och den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten. Tandvården behandlas inte. Vidare bedömer utredningen behovet av läkare m. fl. i de regionala staberna. Krigsorganisationen redovisas inte men krigets krav har beaktats vid utformandet av ledningsorganisationen. På samma sätt som när fråga var om den centrala ledningen har utredningen ålagt sig återhållsamhet när det gäller att beräkna personalbehovet. Detta har bl. a. medfört att utredningen inte annat än undantagsvis ansett sig kunna föreslå att ständigt tjänstgörande läkare i fred placeras i lägre regionala staber. Härigenom motverkas visserligen en i och för sig önskvärd decentralisering av militärbefälhavarnas ledningsansvar men utredningen har ansett att denna olägenhet måste tas. Ur operativ, förvaltningsmässig och medicinsk synpunkt är det i första hand betydelsefullt att militärområdesstaberna tillförs kvalificerad medicinsk expertis. Utredningen erinrar om att de nyorganiserade stabernas organisation är provisorisk och skall prövas under en försöksperiod (jfr prop. 1966: 110). Försöken bör ha avseende också på ledningen av och personalorganisationen för hälso- och sjukvården. Att på samma sätt som i de centrala ledningsorganen läkare och veterinärer i de regionala staberna bör vara heltidsanställda civilmilitära befattningshavare och att apotekare bör ges civilmilitär ställning utvecklas närmare i kap. 10. 5.2. Militärbefälhavares

uppgifter

Den operativa verksamheten och det operativa krigsförberedelsearbetet beträffande militärsjukvården inom militärområdet omfattar främst medver-

78 kan i utarbetande av militärbefälhavarens stridsplaner och operativa order till underlydande chefer i vad avser fördelning m. m. av hälso- och sjukvårdsresurserna, rekognosering. av platser för centrala och regionala krigssjukvårdsanstalter samt uppgörande av planer för deras upprättande och drift. Vidare fordras medverkan i fältövningar, stabstjänstövningar och andra operativa övningar såvitt avser hälso- och sjukvården, medverkan i och kontroll av lägre regionala chefers operativa krigsförberedelsearbete på hälso- och sjukvårdens område samt samråd med civilbefälhavare och länsstyrelser för samordning på högre och lägre regionalt plan av militära och civila krigsförberedelser på krigssjukvårdsområdet. Här angivna uppgifter är betydelsefulla. Utredningen vill i sammanhanget erinra om att den i sitt föregående betänkande föreslagit att krigsförberedelsearbetet i fråga om hälsooch sjukvården — i syfte att avlasta de lokala myndigheterna — såvitt möjligt koncentreras till de regionala staberna. I sin egenskap av territoriell chef bör militärbefälhavaren utöva enhetlig ledning av det operativa krigsförberedelsearbetet inom militärområdet. Ledningen och samordningen av planläggningen för hälso- och sjukvårdsresursernas utnyttjande inom militärområde bör i största möjliga utsträckning ankomma på den militärbefälhavare inom vars område resurserna geografiskt hör hemma, dvs. den militärbefälhavare som har territoriellt ansvar. Bl. a. bör militärbefälhavaren planlägga hälso- och sjukvården vid flygbaser som är belägna inom militärområdet men i operativt hänseende lyder under annan militärbefälhavare. Detta synes vara en förutsättning för att de militära sjukvårdsresurserna skall utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt och för att ett fruktbärande samarbete skall kunna etableras med den civila krigssjukvårdens ledningsorgan på motsvarande nivå. Beträffande den förbandsproducerande verksamheten bör militärbefälhavaren leda och kontrollera hälso- och sjukvårdsutbildningen vid underställda förband samt i vissa fall medverka i denna genom att ställa personal till förbandens förfogande. Att särskilda lydnadslinjer gäller dels för militärkommandochefen på Gotland, dels för örlogsbaser (örlogsskolor), kustartilleriförsvar och vissa flygförband framgår av föregående avsnitt. Militärbefälhavaren bör vidare biträda chefen för marinen, flygeskaderchefen och annan militärbefälhavare med genomförande och kontroll av sådan hälsooch sjukvårdsutbildning inom militärområdet, för vilken dessa myndigheter är ansvariga. Möjlighet bör exempelvis finnas för militärbefälhavare att för genomförande och kontroll av utbildning vid underställt flygförband, som är förlagt inom annat militärområde, begära att den militärbefälhavare, inom vars område förbandet är förlagt, ställer militärläkare eller sjukvårdsinstruktör till förfogande eller utför utbildningskontroll. I fråga om övrig förbandsproducerande verksamhet har utredningen i sitt förra betänkande föreslagit att förbandschefs behov av medicinskt underlag för mobiliseringsplanläggningen såvitt möjligt skall tillhandahållas av

79 centrala och regionala myndigheter. Militärbefälhavaren hör leda och kontrollera samt i vissa fall medverka i mobiliseringsförberedelserna inom hälso- och sjukvårdsområdet. I uppgiften ingår bl. a. att tillhandahålla mobiliseringsmyndigheterna inom militärområdet medicinskt underlag för deras planläggning och tillse att behovet av hälso- och sjukvårdsresurser tillgodoses under mobiliseringsskedet. Militärbefälhavaren bör kontrollera underställda förbands mobiliseringsplaner. Han bör vidare ha att själv planera upprättande av vissa krigssjukvårdsanstalter i den mån detta arbete inte kan decentraliseras till underställda lägre regionala myndigheter. Militärbefälhavaren bör vara ansvarig för de medicinska mobiliseringsförberedelserna vid samtliga enheter som mobiliseras inom militärområdet oberoende av försvarsgrenstillhörighet. Slutligen leder militärbefälhavaren i vissa hänseenden verksamheten i fråga om organisation, utrustning, taktik och personal. Militärbefälhavaren bör t. ex. kunna åläggas att leda försök med ny krigssjukvårdsorganisation. Utredningen har i kap. 3.3 föreslagit, att försvarets sjukvårdsstyrelse skall centralt leda sjukvårdsförvaltningen och den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten samt veterinärförvaltningen och den veterinärmedicinska verksamheten. Det är emellertid förenat med bestämda nackdelar att försvarets sjukvårdsstyrelse, såsom f. n. är fallet, omedelbart skall leda ett stort antal lägre regionala och lokala myndigheters verksamhet på förvaltningsområdet. Samma ståndpunkt har som förut sagts intagits av försvarsledningsutredningen och vunnit remissmyndigheternas gillande. I fråga om den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten synes en enhetlig regional ledning vara nödvändig, bl. a. för att epidemier effektivt skall förebyggas och för att den medicinska expertisen skall bli rationellt använd. Militärbefälhavaren bör därför under sjukvårdsstyrelsen leda sjukvårdsförvaltningen och den medicinska verksamheten inom regionen. Detta bör också gälla veterinärförvaltningen och den veterinärmedicinska verksamheten. Ledningsansvaret bör omfatta samtliga lägre regionala och lokala myndigheter belägna inom militärområdet. Försvarsområdesbefälhavare, kustartilleriförsvarschefer, örlogsbaschefer, förband och utbildningsanstalter bör således på samma sätt som i fråga om intendenturförvaltningen ordnas in under den militärbefälhavare som har territoriellt ansvar. Undantag bör dock göras för militärkommandochefen på Gotland med underställda myndigheter; härom hänvisas till ett följande avsnitt. Att märka är vidare att de undersökningscentraler som sysslar med kvalificerade naval- och flygmedicinska undersökningar i det föregående föreslagits skola lyda direkt under försvarsgrenschefen. De centrala sjukvårdsmaterielförråden och läkemedelscentralerna, som nu lyder direkt under försvarets sjukvårdsstyrelse, bör slutligen i överensstämmelse med föreliggande strävan att decentralisera förvaltningsansvar från de centrala myndigheterna ställas under militärbefälhavarens ledning. Möjligheterna bör undersökas att ordna in dessa

80 förråd m. m. under samma lokala förvaltningsmyndigheter, som leder verksamheten vid intendenturförråd m. m. — militärområdenas intendenturförvaltningar. En sådan anordning torde dock behöva föregås av viss försöksverksamhet motsvarande den som under senare år bedrivits inom tygoch intendenturförvaltningsområdena. Militärbefälhavarens uppgifter på förvaltningsområdet innebär bl. a. att han skall leda och kontrollera förvaltningen av sjukvårds- och veterinärmateriel vid underlydande förvaltningsmyndigheter, dvs. främst svara för materielens befintlighet, handhavande och vård, utarbeta förslag till anslagsäskanden samt utöva anslagsövervakning och fördela anslag mellan underställda myndigheter. Vidare skall militärbefälhavaren vid behov besluta om viss anskaffning samt utlåning, försäljning och kassation av sjukvårds- och veterinärmateriel. Militärbefälhavaren kan även behöva leda försök med ny sjukvårdsmateriel. Härtill kommer krigsförberedelser för driften vid centrala och regionala förråd för sjukvårdsmateriel och läkemedel samt vid s. k. centralapotek. Eftersom intendenten i regel är förvaltningsgrenschef vid försvarsområdesstab och fr. o.m. den 1 juli 1966 även vid förband i fråga om förvaltningen av sjukvårdsmateriel ligger vikt vid den medicinska tillsynen av förrådshållning m. m. från militärbefälhavarens sida. Utredningen föreslår i det följande att förvaltningsgrenschef sansvaret för sjukvårdsmaterielen skall föras över från läkare till intendent även vid två av kustartilleriförsvaren och två av örlogsbaserna. Detta understryker ytterligare behovet av att militärbefälhavaren utövar en stödjande och kontrollerande verksamhet. Beträffande den medicinska och veterinärmedicinska verksamheten bör militärbefälhavaren leda och kontrollera hälsovården och hygienen inom militärområdet samt driften vid läkarmottagningar och sjukrumsavdelningar m. m. Dessa åligganden medför inspektionsskyldighet såväl inom förläggningsorterna som i fält och ombord. Viss hälsovårdande verksamhet som hittills bedrivits lokalt bör i enlighet med utredningens förslag i dess förra betänkande utföras av personal placerad i militärområdesstab; denna personal kommer i betydande utsträckning att arbeta på fältet. Hit hör bl. a. kontrollen av omgivnings-, livsmedels- och vattenhygienen. I den medicinska verksamheten ingår vidare övervakning av personalgrupper som är utsatta för speciella påfrestningar, främst flygande personal. Vissa flygsäkerhetsfrågor har medicinska aspekter, vilka kan bli aktuella även vid haveriutredningar. Till den medicinska verksamheten torde till sist få räknas ledning och kontroll av den medicinska verksamheten i samband med inskrivning och personalprövning. Formerna härför blir klara först sedan 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning redovisat sitt uppdrag. Krigsförberedelsearbetet på det medicinska området omfattar bl. a. kontroll av vattentäkter och lokaler för livsmedelsberedning m. m. inom tänkta grup-

81 peringsområden samt utarbetande av sådana anvisningar för t. ex. ympning, blodgivning och smittrening som kompletterar de centrala myndigheternas anvisningar och tar hänsyn till militärområdets speciella struktur och resurser. 5.3. Läkarbehov m. m. i militärområdesstaber I de nuvarande miltärbefälsstaberna på fastlandet ingår i sektion II en sjukvårdsavdelning (avdelning II d) och en veterinäravdelning (avdelning II e). Chef för avdelning II d är en deltidsanställd fältläkare som i fråga om operativt krigsförberedelsearbete m. m. lyder under sektionschefen och i sin egenskap av förvaltningsgrenschef lyder direkt under militärbefälhavaren. I avdelningen ingår — förutom en tandläkare — en hälsovårdsassistent. Avdelning II e förestås av deltidsanställd fältveterinär — i vissa militärbefälsstaber är dock tjänsten för denne förd på övergångsstat — eller av arvodesanställd veterinär. Nyssnämnd personal förs fr. o. m. den 1 oktober 1966 över till de nyorganiserade militärområdesstaberna, där de provisoriskt ordnas in i underhållssektionen (jfr prop. 1966: 110). Av föregående avsnitt framgår att militärbefälhavare över hela fältet får ökade uppgifter med medicinskt innehåll. Dessa kräver i många fall nära samarbete med berörda civila myndigheter — civilbefälhavare och i vissa fall länsstyrelser och landsting. Möjligheterna till decentralisering av ledningsansvar inskränks som förut sagts av att de lägre regionala myndigheterna i endast begränsad utsträckning kan beräknas få tillgång till egen ständigt tjänstgörande medicinsk expertis. Om sådan decentralisering äger rum torde medicinsk expertis vid militärområdesstaberna få ställas till lägre myndigheters förfogande. Kravet på att medicinsk expertis ordnas in i militärområdesstaberna är därför framträdande. Utredningen föreslår att till varje militärområdesstab knyts en militärområdesläkare. Innan utredningen övergår till att bedöma behovet av övriga läkare m. fl. i militärområdesstaberna måste ställning emellertid tas till hur militärområdesläkaren med underställd personal skall ordnas in i militärområdesstaben. Militärområdesstaben avses skola ledas av en stabschef och organiseras sektionsvis. Bl. a. skall i staben i fred ingå en sektion för operativa ärenden m. m. — operativ sektion — en sektion för underhålls- och mobiliseringsärenden jämte därmed sammanhängande förvaltning — underhållssektion — en sektion för ledning av utbildning m. m. inom armén — armésektion — och i militärområdesstaberna för Södra och Östra militärområdena samt Övre Norrlands militärområde en sektion för ledning av flygsäkerhetstjänst samt för flygvapnet speciell förbandsproduktion och därmed sammanhängande operativt krigsförberedelsearbete — flygsektion. I krig läggs tyngdpunkten på den operativa verksamhetens ledning, medan de sektioner som i fred sysslar med ledning av förbandsproducerande verksamhet torde 6—614667

82 komma att reduceras. Det operativa krigsförberedelsearbetet på militärsjukvårdens område bör liksom planeringen för andra operativa underhållsfunktioner hållas samman av chefen för underhållssektionen. Denne bör även svara för mobiliseringsarbetet inom militärsjukvårdsområdet, medan ledningen och kontrollen av hälso- och sjukvårdsutbildningen bör hållas samman inom armé- och flygsektionerna. Förekommande utbildningsärenden avseende marinen avses dock skola handläggas inom den operativa sektionen. Erforderligt medicinskt biträde vid handläggningen av nyssnämnda ärenden bör lämnas av militärområdesläkaren. Ärenden rörande sjukvårdsförvaltningen och den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten bör handläggas av militärområdesläkaren, som inom dessa områden i likhet med andra förvaltningsgrenschefer bör lyda direkt under militärbefälhavaren. Av skäl som redovisats i kap. 4.1 bör den medicinalpersonal som tjänstgör i militärområdesstaben föras samman i en arbetsenhet under befäl av militärområdesläkaren. Denna arbetsenhet kan sägas utgöra både en försvarets sjukvårdsstyrelse på regional nivå och ett arbetslag med uppgift att biträda inom militärområdesstaben med ärenden som rör operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproducerande verksamhet. Fråga har nu uppstått om arbetsenheten bör infogas i sektion inom staben eller om enheten bör stå utanför sektionsindelningen med militärområdesläkaren ställd direkt under stabschefen. Försvarsledningsutredningen räknade för sin del med att en särskild sjukvårds- och veterinäravdelning skulle ingå i underhållssektionen men har inte närmare behandlat vilka ärenden som bör handläggas vid avdelningen eller ingått på dess sammansättning. Beslut har som nyss sagts fattats att provisoriskt följa försvarsledningsutredningens förslag, men frågan om det slutliga inordnandet står öppen i avvaktan på försvarssjukvårdsutredningens förslag. Mot att ställa militärområdesläkaren utanför sektionsindelningen talar att företrädare för andra förvaltningsområden är inordnade i underhållssektionen, vars chef är ansvarig för den operativa planläggningen inom underhållstjänstens samtliga grenar. Det är angeläget att ledningen inom det operativa området är enhetlig inom staben. Vidare måste det anses betydelsefullt att freds- och krigsorganisationen bringas till så nära överensstämmelse som möjligt. Eftersom militärområdesstaberna utan omgång skall kunna gå över från freds- till krigsorganisation talar de operativa synpunkterna för att den medicinska expertisen redan i fred ordnas in i underhållssektionen. Militärområdesläkaren kommer i krig att få ägna betydande del av sin tid åt samverkan med civil läkaren i civilbefälhavarens kansli. Den fortlöpande orienteringen om läget som han behöver härför säkerställs bäst genom att han organisatoriskt knyts an till underhållssektionen. Dessa synpunkter förtjänar allt beaktande. Utredningen vill emellertid för sin del fästa större vikt vid det principiella ställningstagande som utredningen närmare utvecklat i kap. 4.1. Utredningen har där beträffande läkarnas ställning i militära staber bl. a. framhållit, att det medi-

83 cinska inflytandet i en stab stärks om den främste stabsläkaren med underställd personal infogas direkt under stabschefen och att en fri ställning för stabsläkaren är betydelsefull ur rekryteringssynpunkt. Dessa synpunkter gäller även för militärområdesstaberna. Vikt måste vidare fästas vid att militärområdesläkarens arbetsuppgifter inte är begränsade till underhållssektionen utan att han även skall biträda cheferna för armé- och flygsektionerna med frågor rörande ledning och kontroll av hälso- och sjukvårdsutbildningen. Dessa frågor kan förväntas kräva ökad uppmärksamhet och insats av medicinskt skolad personal. Militärområdesläkarens betydelsefulla uppgifter beträffande den medicinska verksamheten är även, såsom i annat sammanhang framhållits, särpräglade och låter sig inte rätt väl inordnas i den vanliga stabsrutinen. I detta hänseende bör militärområdesläkaren såsom nyss sagts liksom i frågor rörande sjukvårdsförvaltningen lyda direkt under militärbefälhavaren, som förutsätts delegera beslutanderätten till militärområdesläkaren i alla ärenden av renodlat medicinsk natur. Utredningen har således kommit till den uppfattningen att militärområdesläkaren med underställd personal inte bör ingå i sektion. Det sagda utesluter inte att arbetsenheten i krigsorganisationen ordnas in i underhållssektionen. En dylik avvikelse mellan freds- och krigsorganisationen torde inte medföra större praktiska olägenheter. På samma sätt som försvarsstabsläkaren och försvarsgrensöverläkarna skall militärområdesläkaren beredas tillfälle att anlägga synpunkter på alla ärenden med medicinskt innehåll som handläggs vid de olika sektionerna samt skall, om han så önskar, äga närvara vid föredragning och avgörande av sådant ärende. Enligt stabschefens bestämmande bör vidare ärende rörande förbandsproducerande verksamhet inom militärsjukvårdsområdet handläggas av militärområdesläkaren på eget ansvar, om ärendet har mera renodlat medicinskt innehåll. Det förutsätts att militärområdesläkaren handlägger ärenden rörande sjukvårdsförvaltningen i nära samarbete med chefen för underhållssektionen och övriga förvaltningsgrenschefer. I sin egenskap av målsman för hälso- och sjukvården inom militärområdet skall han slutligen biträda med medicinsk rådgivning, följa den militärmedicinska utvecklingen och vid behov ta egna initiativ. Att med säkerhet bedöma behovet av personal till militärområdesläkarens förfogande stöter på stora svårigheter. Detta beror bl. a. på att krigsförberedelsearbetets omfattning och antalet underställda förband och lägre regionala staber varierar avsevärt mellan olika militärområden. En jämförelse med nuvarande organisation låter sig inte heller göra, eftersom militärbefälhavaren i den nya organisationen får andra uppgifter än i den nuvarande och marinkommandochefernas uppgifter delas upp på militärbefälhavare och örlogsbaschefer. Utredningen har emellertid inledningsvis framhållit vikten av att militärområdesstabernas behov av kvalificerad medicinsk expertis tillgodoses. Hänsyn måste vid bedömandet av personalbehovet vidare

84 tas till att verksamheten i betydande men svåröverskådlig grad kräver arbete på fältet och att medicinsk expertis vid militärområdesstaberna tillfälligt kan behöva ställas till bl. a. försvarsområdesbefälhavares och örlogsbaschefers förfogande för att medverka i dessas planläggningsarbete. Utredningen anser att i varje militärområdesstab bör till militärområdesläkares förfogande stå en stabsläkare. I vardera av Södra, ö s t r a och övre Norrlands militärområdesstaber bör tillkomma en flygspecialläkare med huvuduppgift att biträda inom stabens flygsektion. Flygspecialläkarna bör ha flygmedicinsk specialutbildning. En av dem bör dessutom ha militär flygförarutbildning. Till militärområdesläkarens förfogande bör vidare stå en stabsveterinär, en halvtidsanställd stabsapotekare samt två hälsovårdsinspektörer — i vardera av Södra, Östra och Västra militärområdesstaberna tre hälsovårdsinspektörer med hänsyn till det stora antalet underställda förband. Stabsveterinären bör vid sidan av förekommande uppgifter berörande veterinärförvaltningen och den veterinärmedicinska verksamheten under militärområdesläkaren biträda med ledning och kontroll av den hygieniska verksamheten inom militärområdet. Utredningen räknar med att behovet av arvodesanställda civila veterinärer vid förbanden för livsmedelskontroll härigenom bortfaller. Utredningen har i sitt förra betänkande kraftigt framhållit att militärbefälhavaren bör ges ökade resurser att kontrollera hälsovården vid underställda förband. Utökningen av antalet hälsovårdsinspektörer är ett väsentligt led i denna strävan. I dessa befattningar föreslås placeras specialutbildade medicinaltekniker (jfr kap. 8.1). Stabsapotekaren skall främst biträda med förvaltningen m. m. av läkemedel men även med uppgifter rörande vattenhygienen och förbandssjukvården. Slutligen bör hos militärområdesläkaren redovisas en pensionerad officer — i vardera av Södra, Östra och övre Norrlands militärområdesstaber en kapten på aktiv stat — samt en förrådsförvaltare och ytterligare en medicinaltekniker. Officeren, som företrädesvis bör tillhöra trängtrupperna, avses främst för biträde åt underhållssektionen med operativt krigsförberedelsearbete och mobiliseringsförberedelser inom militärsjukvårdens område. Förvaltaren och medicinalteknikern bör biträda vid handläggningen av förvaltningsresp. utbildningsärenden. Förvaltaren synes böra tillhöra den för krigsmakten gemensamma intendenturkåren (prop. 1966 : 109). Sammanfattningsvis föreslår utredningen, att i de sex militärområdesstaberna inrättas heltidstjänster för sex militärområdesläkare, sex stabsläkare, tre flygspecialläkare och sex stabsveterinärer samt för sex halvtidsanställda stabsapotekare, 15 hälsovårdsinspektörer (specialutbildade medicinaltekniker), sex medicinaltekniker, tre aktiva kaptener, tre pensionerade officerare och ytterligare tre förrådsförvaltare. I utbyte häremot kan följande tjänster, som f. n. är placerade vid militärbefälsstaberna på fastlandet, dras in, nämligen sex tjänster för deltidsanställda fältläkare, fyra tjänster

85 för fältveterinär — varav två skall dras in vid uppkommande vakans — och sju tjänster för förste hälsovårdsassistent. Tre tjänster för förråds förvaltare och sju för förste hälsovårdsassistent inrättas fr. o. m. den 1 oktober 1966 (prop. 1966: 110). En konsekvens av utredningens förslag är att hälso- och sjukvårdsavdelning i fred inte skall ingå i underhållssektionen. Den av militärområdesläkaren ledda arbetsenheten ställs direkt under stabschefen. Utredningens förslag på denna punkt förutsätter att heltidsanställd militärområdesläkare står till förfogande. I avvaktan härpå bör det av 1966 års riksdag beslutade provisoriet behållas, dvs. en hälso- och sjukvårdsavdelning ingå i underhållssektionen.

5.4. övriga regionala chefers uppgifter m. m. I sin egenskap av territoriell chef bör försvarsområdesbefälhavaren utöva en såvitt möjligt enhetlig ledning och samordning av det operativa krigsförberedelsearbetet för hälso- och sjukvården inom försvarsområdet. Detta innebär att försvarsområdesbefälhavaren under militärbefälhavaren har ansvar för att stridskrafterna ur olika försvarsgrenar har erforderliga hälso- och sjukvårdsresurser. Han är vidare skyldig att i sin planläggning tillgodose hälso- och sjukvårdsbehovet vid alla fasta militära anstalter m. m., som finns inom försvarsområdet. Då andra lägre regionala chefer måste hänvända sig till försvarsområdesbefälhavaren för att få sådana hälso- och sjukvårdsbehov fyllda som inte kan tillgodoses med egna resurser, bör försvarsområdesbefälhavaren ha rätt att ge sådana chefer erforderliga anvisningar för att samordning skall bli möjlig. Försvarsområdesbefälhavaren ombesörjer också i sin egenskap av territoriell chef i samarbete med länsstyrelsen erforderlig samordning med den civila krigssjukvården. Försvarsområdesbefälhavaren har således en nyckelställning på det lägre regionala planet både i fråga om krigsförberedelsearbete för och operativ ledning av militärsjukvården. På hälso- och sjukvårds utbildningens område synes försvarsområdesbefälhavaren inte böra ha andra uppgifter än att svara för viss mera okvalificerad sjukvårdsutbildning för hemvärnets och andra frivilliga försvarsorganisationers räkning. Får försvarsområdesbefälhavaren ansvar för krigsförbandsövningar med förband, vari sjukvårdsenheter ingår, bör det ankomma på militärbefälhavaren att tillse att erforderligt antal instruktörer ställs till hans förfogande. Försvarsområdesbefälhavaren är vidare mobiliseringsmyndighet för vissa hälso- och sjukvårdsförband och samordnar i territoriellt hänseende mobiliseringsförberedelserna för enheter som mobiliseras inom försvarsområdet. Inom sjukvårdsförvaltningens område är försvarsområdesbefälhavaren lokal förvaltningsmyndighet. Också i fråga om den medicinska verksamheten blir försvarsområdesbefälhavarens ledningsuppgifter begränsade, eftersom han inte har ansvar för hälso- och sjukvården vid förbanden. Visst medicinskt krigsförberedelsearbete erford-

86 ars dock, t. ex. avseende kontroll av vattentäkter och lokaler för hantering av livsmedel, som avses utnyttjas i krig. Det operativa krigsförberedelsearbete som bedrivs av kiistartilleriförsvarschefen i fråga om militärsjukvården har i princip samma innehåll som försvarsområdesbefälhavarens motsvarande arbete. I de tre fall då kustartilleriförsvarschefen tillika är chef för försvarsområde torde de uppgifter som fullgörs i den ena eller andra egenskapen endast med svårighet kunna särskiljas. P å mobiliseringsplanläggningens område har kustartilleriförsvarschefen samma uppgifter som annan mobiliseringsmyndighet. Stora krav ställs emellertid på mobiliseringsberedskapen. Kustartilleriförsvarschefen leder under chefen för marinen hälso- och sjukvårdsutbildningen vid underställt kustartilleriförband. Inom sjukvårdsförvaltningens område är kustartilleriförsvarschefen lokal förvaltningsmyndighet. Han bör däremot inte ha ansvar för hälso- och sjukvården vid underställt kustartilleriförband. I sådant hänseende bör chef för kustartilleriförband lyda direkt under militärbefälhavaren . Militärkommandochefen på Gotland får i fråga om operativt krigsförberedelsearbete och operativ verksamhet inom militärsjukvårdsområdet samma uppgifter som försvarsområdesbefälhavare. Uppgifterna blir dock mer kvalificerade, eftersom det som förut sagts förutsätts att militärkommandochefen under militärbefälhavaren leder all operativ verksamhet på Gotland. I fråga om hälso- och sjukvårdsutbildning och därmed sammanhängande personaltjänst är militärkommandochefen likställd med militärbefälhavare. Att militärkommandochefen i fråga om utbildning m. m. av arméförband ansvarar direkt inför chefen för armén har sagts förut. Militärkommandochefen bör i likhet med militärbefälhavare biträda chefen för marinen med genomförande och kontroll av utbildningen vid Gotlands kustartillerikår. Att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar, som tillika är chef för kåren, lyder omedelbart under chefen för marinen i detta hänseende framgår av ett föregående avsnitt. I fråga om sjukvårdsförvaltning och medicinsk verksamhet bör militärkommandochefen likställas med militärbefälhavare, dvs. vara regional förvaltningsmyndighet och under försvarets sjukvårdsstyrelse utöva ett enhetligt ledningsansvar. Gotlands kustartilleriförsvar och samtliga förband på Gotland bör alltså i detta hänseende lyda under militärkommandochefen. Då försvarsområdesbefälhavaren i sin egenskap av territoriell chef sörjer för ledning och samordning av det operativa krigsförberedelsearbetet i vad avser utnyttjandet m. m. av hälso- och sjukvårdsresurserna inom försvarsområdet, torde örlogsbaschefens ansvar för sådant arbete bli begränsat. På mobiliseringsplanläggningens område får örlogsbaschefen ansvar som mobiliseringsmyndighet, vilket kräver vissa medicinska insatser. Inom Ostkusttens örlogsbas torde till följd av basområdets utsträckning och vikt m. m. krigsförberedelsearbetet för basens hälso- och sjukvård bli mer om-

87 fattande än vid andra örlogsbaser. Även i fråga om hälso- och sjukvårdsutbildningen lär örlogsbascheferna få begränsade uppgifter, örlogsskolorna lyder i fråga om centralt organiserad utbildning direkt under chefen för marinen. Får örlogsbaschefen ansvar för krigsförbandsövning med fartygseller basförband bör vid behov instruktörer ställas till hans förfogande i första hand från örlogsskola, i andra hand genom förmedling av militärbefälhavaren. Vad sjukvårdsförvaltningen beträffar är örlogsbaschefen lokal förvaltningsmyndighet och den medicinska verksamheten torde — eftersom örlogsskolorna förutsätts i detta hänseende lyda direkt under militärbefälhavaren — begränsas till viss hygienisk kontroll och viss medverkan i förberedelserna för rustning av fartyg m. m. Flygeskaderchefens främsta uppgift torde falla inom förbandsproduktionens område men han medverkar också i visst operativt krigsförberedelsearbete. Vikt måste fästas vid den medicinska tillsynen av flygande personal vid underställda förband. I övrigt blir flygeskaderchefens medicinska ansvar begränsat. Militärbefälhavare förutsätts vid behov biträda eskaderchefen med medicinskt krigsförberedelsearbete och med genomförande och kontroll av hälso- och sjukvårdsutbildning vid flygeskaderchefen underställda flottiljer. I fråga om sjukvårdsförvaltning och medicinsk verksamhet föreslås flottilj som ingår i flygeskadern lyda under den militärbefälhavare, inom vars område flottiljen år förlagd. Lydnadsförhållandena blir härigenom desamma som i fråga om intendenturförvaltningen (prop. 1966: 110 s. 59). Utredningen övergår härefter till att bedöma läkarbehovet m. m. i nu ifrågavarande staber. I försvarsområdesstaberna finns i fred f. n. inte någon medicinsk expertis. Intendenten är förvaltningsgrenschef. I kustartilleriförsvaren finns däremot särskilda sjukvårdsförvaltningar, som förestås av deltidsanställd förste marinläkare eller marinläkare av 1. graden med biträde av en expeditionsunderofficer. Härjämte ingår i sjukvårdsförvaltningarna personal för förbandssjukvård och för förrådshållning av sjukvårdsmateriel. Då förbandssjukvården omorganiseras den 1 juli 1966 ersätts vid de större kustartilleriförsvaren den biträdande marinläkaren av prestationsavlönad civil tjänsteläkare. Vid Gotlands kustartilleriförsvar omorganiseras vid samma tidpunkt förbandssjukvården enligt de riktlinjer som kommit till uttryck i prop. 1965: 176. Härvid blir chefen för intendenturförvaltningen förvaltningsgrenschef även i fråga om sjukvårdsmaterielen. I militärbefälsstaben på Gotland ingår en sjukvårdsavdelning (avdelning II d) som förestås av en deltidsanställd fältläkare. I avdelningen ingår också en tandläkare. Denna personal förs fr. o. m. den 1 oktober 1966 över till militärkommandostaben, där den provisoriskt ordnas in i underhållssektionen (jfr prop. 1966: 110). I vardera marinkommando Ost, Syd och Väst ingår en särskild sjukvårds-

88 förvaltning. Sjukvårdsförvaltningen vid marinkommando Syd har omorganiserats fr. o. m. den 1 oktober 1964 (prop. 1964:111). Sjukvårdsförvaltningarna förestås av deltidsanställd förste marinläkare eller marinläkare av 1. graden med biträde av en expeditionsunderofficer. Vid marinkommando Ost och Väst ingår i sjukvårdsförvaltningen även viss personal för förbandssjukvård och för förrådshållning av sjukvårdsmateriel. I marinkommando Syd har personalen för förbandssjukvård förts över till Karlskrona örlogsskolor och personalen för förrådshållning till en av de båda förrådssektioner som ingår i marinkommandot. Sjukvårdsförvaltningarna förs den 1 oktober 1966 över till de nyorganiserade örlogsbaserna. Sjukvårdsmaterieltjänsten vid Ostkustens och Västkustens örlogsbaser organiseras härvid på enahanda sätt som i Karlskrona, vilket innebär att förrådspersonalen utgår ur förvaltningarnas organisation. Cheferna för sjukvårdsförvaltningarna är emellertid alltjämt förvaltningsgrenschefer. Förbandssjukvården vid marinkommando Ost/Ostkustens örlogsbas omorganiseras fr. o. m. den 1 juli 1966 på liknande sätt som vid arméns förband, vilket innebär att en marinläkare av 1. graden i Ao21 ersätts av prestationsavlönad civil tjänsteläkare. Den för förbandssjukvården erforderliga personalen avses i samband med flyttningen från Stockholm föras över till Berga örlogsskolor. Vid marinkommando Väst/Västkustens örlogsbas sker däremot inte någon sådan ändring i avvaktan på försvarssjukvårdsutredningens förslag. I de nuvarande eskaderstaberna finns inte militärläkare anställda men flottiljläkare tjänstgör kortare tid varje år i staberna. Av skäl som inledningsvis framhållits har utredningen i första hand tillgodosett militärområdesstabernas behov av kvalificerad medicinsk expertis och med hänsyn härtill inte ansett sig kunna föreslå att ständigt tjänstgörande läkare knyts till flertalet lägre regionala staber. Beträffande försvarsområdesstaberna framgår av det förut anförda att försvarsområdesbefälhavaren har vissa uppgifter med medicinskt innehåll, främst berörande det operativa krigsförberedelsearbetet och mobiliseringsplanläggningen, medan uppgifter med sådant innehåll på övriga områden bedöms bli begränsade. Med hänsyn härtill anser utredningen att militärläkare inte behöver knytas till försvarsområdesstaberna. Undantag bör dock göras för försvarsområdesstaberna vid Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområden, vilka staber är gemensamma för försvarsområdena samt Stockholms, Blekinge resp. Göteborgs kustartilleriförsvar. I var och en av dessa staber anser utredningen att särskilt krigsförberedelsearbetet blir så omfattande att en stabsläkare och en medicinaltekniker bör ställas till försvarsområdesbefälhavarens tillika kustartilleriförsvarschefens förfogande. Denne läkare bör vara förvaltningsgrenschef. Utredningen har vid sitt ställningstagande beaktat att stabsläkarna vid försvarsområdesstabermi i Karlskrona och Göteborg även bör vara skyldiga att biträda cheferna för Sydkustens resp. Västkustens örlogsbas med krigsförberedelsearbete m. ni

89 Stabsläkarna vid berörda försvarsområden bör däremot inte ha någon befattning med de löpande hälso- och sjukvårdsuppgifterna vid underlydande kustartilleriförband. Dessa uppgifter förutsätts bestridas på samma sätt som vid andra förband, dvs. av civila tjänsteläkare. Utredningen räknar emellertid inte med att särskild förbandsläkare skall finnas vid KA 1 (Vaxholm), KA 2 (Karlskrona) och KA 4 (Göteborg). Dennes uppgifter bör bestridas av resp. stabsläkare. Beträffande försvarsområdesstaben vid Härnösands försvarsområde lämnar utredningen frågan om behovet av läkarmedverkan öppen i avvaktan på utredningen om sammanslagning av försvarsområdet och kustartilleriförsvaret. Behovet av medicinsk expertis för krigsförberedelsearbete m. m. torde t. v. på samma sätt som vid andra försvarsområdesstaber utan egna läkare få tillgodoses från militärområdesstaben, medan behovet av läkare m. fl. för hälso- och sjukvården vid Norrlands kustartillerikår förutsätts tillgodoses på samma sätt som vid andra förband dvs. av förbands- och tjänsteläkare. Ansvaret för förvaltningen av sjukvårdsmaterielen bör med anledning härav föras över till chefen för intendenturförvaltningen. Slutligen bör för att biträda med krigsförberedelsearbete en pensionerad, om möjligt sjukvårdsutbildad, underofficer tillföras mobiliseringsavdelningen vid försvarsområdesstaberna inom Kalix och Kiruna försvarsområden. Militärkommandochefen på Gotland avses som den föregående redogörelsen utvisar få medicinska arbetsuppgifter som kvalitativt blir av ungefärligen samma slag som militärbefälhavares. En förstärkning av VII. militärbefälsstaben har också förutsatts i prop. 1964 : 109. Till militärkommandostaben bör knytas en stabsläkare. Till dennes förfogande bör ställas en hälsovårdsinspektör (specialutbildad medicinaltekniker), ytterligare en medicinaltekniker och en pensionerad, sjukvårdsutbildad underofficer. Den sistnämnde avses främst för förvaltningsuppgifter. Behovet av veterinär och farmacevlisk sakkunskap bör tillgodoses av militärbefälhavaren eller genom arvodesanställning av civil personal. För de veterinära uppgifterna torde länsveterinären kunna komma i fråga. Vid Gotlands kustartilleriförsvar fordras enligt utredningens mening inte militärläkare för krigsförberedelsearbete m. m. utan det bör åligga stabsläkaren vid militärkommandostaben att i dessa hänseenden biträda kustartilleriförsvarschefen. Behovet av läkare m. fl. för hälso- och sjukvården bestrids som nyss sagts av förbands- och tjänsteläkare fr. o. m. den 1 juli 1966. De medicinska uppgifterna vid örlogsbaserna, med undantag för dem vid Ostkustens örlogsbas, torde bli av så begränsad omfattning att behovet av kvalificerad medicinsk expertis i fred som förut antytts torde kunna tillgodoses dels genom att stabsläkaren i försvarsområdesstaberna vid Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområden på deltid tjänstgör i Sydkustens resp. Västkustens örlogsbasstab, dels genom att militärbefälhavaren ställer sakkunskap till förfogande. Vid vardera av dessa

90 örlogsbaser fordras därför enligt utredningens bedömande endast en medicinaltekniker, som bör fogas in i stabens underhållssektion. Med anledning härav bör vid dessa örlogsbaser förvaltningsgrenschef sansvaret för sjukvårdsmaterielen föras över till chefen för intendenturförvaltningen. Vid Ostkustens örlogsbas torde däremot krigsförberedelsearbetet inom militärsjukvården bli av sådan omfattning att en stabsläkare bör knytas till staben. Denne läkare bör vara förvaltningsgrenschef. Till hans förfogande bör stå en medicinaltekniker. Stabsläkaren bör tillika tjänstgöra som stabsläkare hos chefen för kustflottan. Han bör däremot inte ha någon befattning med hälso- och sjukvården vid Berga örlogsskolor. Till flygeskaderstaben bör knytas en flygspecialläkare. Denne får samma arbetsuppgifter som de flygspecialläkare, som ordnas in i militärområdesstaberna. Utredningens förslag innebär sammanfattningsvis att tre tjänster för stabsläkare inrättas i försvarsområdesstaberna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområde, att en tjänst för stabsläkare inrättas i militärkommandostaben på Gotland, att en tjänst för stabsläkare inrättas i Ostkustens örlogsbasstab samt ä t t e n tjänst för flygspecialläkare inrättas i flygeskaderstaben. Dessa tjänster avses för heltidstjänstgörande militärläkare. Till förfogande för vardera av stabsläkarna i de tre försvarsområdesstaberna och i Ostkustens örlogsbas ställs en medicinaltekniker och till stabsläkarens vid militärkommandostaben förfogande ställs en hälsovårdsinspektör (specialutbildad medicinaltekniker), ytterligare en medicinaltekniker och en pensionerad underofficer. En medicinaltekniker bör även knytas till vardera av staberna vid Sydkustens och Västkustens örlogsbaser. Pensionerad, om möjligt sjukvårds utbildad, underofficer bör slutligen knytas till försvarsområdesstaberna i Kalix och Kiruna försvarsområden. I utbyte häremot kan följande tjänster för deltidsanställda militärläkare utgå ur organisationen, nämligen en tjänst för fältläkare, fyra tjänster för förste marinläkare och fyra tjänster för marinläkare av 1. graden. Dessa tjänster är placerade i VII. militärbefälsstaben, marinkommandona och kustartilleriförsvaren. Vidare torde i utbyte mot de sju tjänsterna för medicinaltekniker tre tjänster för underofficer vid flottan och fyra tjänster för underofficer vid kustartilleriet kunna utgå ur organisationen. Stabsläkaren vid Gotlands militärkommando med underställd personal bör ha samma ställning som militärområdesläkare i militärområdesstab. De övriga stabsläkarna bör ordnas in i staben direkt under stabschefen, som vid Ostkustens örlogsbasstab tillika är chef för underhållssektionen. Ansvaret för förvaltning av sjukvårdsmaterielen vid Gotlands och Norrlands kustartilleriförsvar samt vid Sydkustens och Västkustens örlogsbaser förs

91 över från läkare till intendent. Personalen för hälso- och sjukvården vid kustartilleriförband och örlogsskolor förs över från sjukvårdsförvaltningarna till förbanden resp. skolorna. Berörd förrådspersonal vid örlogsbaserna förs den 1 oktober 1966 liksom redan skett vid marinkommando Syd över från sjukvårdsförvaltningarna till den förrådsenhet, som direkt under baschefen svarar för förrådsdriften m. m. vid basen. Till behovet av uppbördsmän för sjukvårdsmateriel vid kustartilleriförsvar och örlogsbaser tar utredningen inte ställning men förutsätter att uppbördsmannaansvaret så långt möjligt bestrids av intendenturförrådsförvaltare. Där särskilda sjukvårdsförrådsförvaltare fordras bör tjänsterna för dessa — liksom för sjukvårdsförrådsförvaltare vid trängregemente och centralt sjukvårdsmaterielförråd — föras över till den för krigsmakten gemensamma intendenturkåren. Utredningens förslag innebär att sjukvårdsförvaltningarna vid Norrlands och Gotlands kustartilleriförsvar samt Syd- och Västkustens örlogsbaser kan utgå ur organisationen.

KAPITEL 6 Samordningsfrågor

6.1. Samordning mellan den militära och civila krigssjukvårdens ledningsorgan Enligt de för utredningen utfärdade direktiven måste ett nära samarbete mellan de militära och civila ledningsorganen för krigssjukvården eftersträvas. Det framhålls att behovet av att ett särskilt organ inrättas för samordningen i fred mellan den civila och militära sjukvårdsledningen klart ådagalagts. I direktiven uttalas att det bör övervägas om inte dessa samordningsuppgifter kan anförtros centrala sjukvårdsledningen men att utredningen bör förutsättningslöst studera frågan om den lämpligaste organisationen av ett samordningsorgan och avge därav betingade förslag. Enligt krigssjukvårdskungörelsen skall ärenden angående den centrala ledningen av hälso- och sjukvården, vilka berör det allmänt civila medicinalväsendet, veterinärväsendet, krigsmakten och civilförsvaret eller två av dessa organisationer, i krig beredas inom centrala sjukvårdsledningen. Närmare anvisningar för organets verksamhet utfärdas av överbefälhavaren. Enligt dessa är uppgiften främst att samordna personal-, vård-, transportoch materielresursernas utnyttjande. I centrala sjukvårdsledningen ingår representanter för överbefälhavaren, medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen. Det har förutsatts att dessa representanter skall vara utrustade med sådana befogenheter att de vid behov kan fatta beslut på vederbörande myndighets vägnar. Centrala sjukvårdsledningen, som är ett relativt litet organ, är knuten till högkvarteret. Den träder i verksamhet då riket kommer i krig eller eljest efter Kungl. Maj :ts förordnande, när övergång sker till krigsorganisation av det allmänt civila medicinalväsendet. Centrala sjukvårdsledningen verkar således inte i fred. I högre regional instans samordnas krigssjukvården av regionala sjukvårdsledningen. Enligt krigssjukvårdskungörelsen skall i krig i varje militärområde finnas ett sådant organ för samverkan mellan militärbefälhavare och civilbefälhavare. Dess uppgift är i likhet med centrala sjukvårdsledningens främst att samordna personal-, vård-, transport- och materielresursernas utnyttjande. Den regionala sjukvårdsledningen sätts samman av personal ur vederbörande militärområdesstab och civilbefälhavares kansli. Den träder i verksamhet under samma förutsättningar som centrala sjukvårdsledningen. På lägre regional nivå samarbetar i krig försvarsområdes-

93 befälhavare och länsstyrelse, dock utan att särskilda samarbetsorgan ansetts behöva inrättas. I fred finns inte några särskilda samarbetsorgan verksamma på regional nivå. Samverkan sker dock fortlöpande mellan berörda totalförsvarsmyndigheter enligt sedvanlig arbetsrutin. Läkarutredningen framhöll i sitt betänkande »Läkaren i totalförsvaret» (SOU 1961: 63) att den funnit avsaknaden av en i fred existerande samordnande nämnd eller annan myndighet för totalförsvarets sjukvård allvarligt försvåra krigsplanläggning och utbildning m. m. Även försvarsledningsutredningen tog i sitt betänkande II (SOU 1961: 66) upp frågan om behovet av samverkansorgan i fred på krigssjukvårdsområdet och framhöll, att de organisatoriska förutsättningarna för samverkan mellan den militära och den civila ledningen var tillfredsställande i krig men mindre goda i fred. Utredningen förordade därför att en central krigssjukvårdsberedning skulle tillskapas i fred med huvuduppgift att verka för samordning mellan de centrala militära och civila ledningsorganen. Detta förslag vann allmänt gillande hos remissinstanserna och torde ligga till grund för direktiven i ämnet. Försvarssjukvårdsutredningen delar försvarsledningsutredningens mening att de organisatoriska förutsättningarna för samverkan mellan den högsta militära och civila ledningen har lösts på ett tillfredsställande sätt i krig och att således den centrala sjukvårdsledningens uppgifter och sammansättning i princip synes väl avvägda. Rörande samarbetsformerna i fred vill utredningen först erinra om, att behovet av ett särskilt centralt samarbetsorgan dokumenterats i samband med tidigare utredningar och att ytterligare argument härför knappast torde behöva redovisas. Behovet av samarbete i fred på krigssjukvårdens område är särskilt utpräglat i fråga om försvarsmedicinsk forskning, hälso- och sjukvårdande verksamhet samt raaterielförvaltning men föreligger även i vad gäller operativt krigsförberedelsearbete och viss förbandsproducerande verksamhet, främst rörande fördelning och utbildning av tillgänglig medicinalpersonal. Det skäl som kan anföras mot att inrätta ett särskilt samarbetsorgan är närmast, att stor restriktivitet bör iakttas med nyinrättande av ytterligare samarbetsorgan inom totalförsvaret. Organ för samråd på högsta nivå finns i försvarsrådet, där bl. a. överbefälhavaren, chefen för civilförsvarsstyrelsen och chefen för medicinalstyrelsen ingår. På verksstyrelsenivå har totalförsvarets chefsnämnd enligt sin instruktion att verka för samordning av de centrala myndigheternas verksamhet på totalförsvarets område. Medlemmar i nämnden är bl. a. överbefälhavaren, chefen för försvarsstaben, chefen för civilförsvarsstyrelsen och chefen för medicinalstyrelsen. För samverkan mellan den försvarsmedicinska forskningens båda ledningsorgan — statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska nämnd och försvarsmedicinska forskningsdelegationen — finns ett arbetsutskott med uppgift att bereda frå-

94 gor av gemensamt intresse. För andra totalförsvarsfunktioner finns liknande samarbetsorgan, t. ex. centrala civila transportkommittén, centrala fältarbetsledningen och totalförsvarets teleberedning. Det kan synas föga rationellt att nu inrätta ytterligare ett samarbetsorgan för en totalförsvarsfunktion. Den berättigade invändningen kan göras att sedvanliga samarbetsformer bör kunna ge tillräckligt underlag för beslutfattning hos myndigheterna. Utredningen anser emellertid att krigssjukvården är ett av de områden inom totalförsvaret som i särskilt hög grad kräver ömsesidig information, gemensam beredning av ärenden och samordning av beslut. Detta hänger samman med att såväl krigsmakten som civilförsvaret ytterst måste falla tillbaka på medicinalväsendets resurser och att svåra avvägningsproblem uppkommer rörande tillgodoseendet av de olika sektorernas behov av medicinalpersonal m. m. Utredningen, som vid sina överväganden även beaktat betydelsen av att det samverkansorgan, vilket avses verka i krig, får tillfälle att förbereda sin verksamhet genom regelbundna överläggningar i fred, har därför funnit att övervägande skäl talar för att ett särskilt samarbetsorgan på central nivå inrättas redan i fred. I denna fråga har utredningen samrått med MCA-utredningen som biträtt förslaget att ett sådant samarbetsorgan skall finnas. MCA-utredningen har i anledning härav i sitt betänkande »Hälso- och sjukvårdens centrala administration» (SOU 1965 : 49) föreslagit att medicinalstyrelsens rådgivande organ för frågor rörande skydd mot biologisk krigföring — det s. k. biologiska rådet — skall upphöra. Det föreslagna centrala samarbetsorganet bör lyda direkt under Kungl. Maj :t (chefen för försvarsdepartementet) och bör lämpligen — eftersom några verkställande uppgifter i egentlig mening inte bör ankomma på organet — benämnas totalförsvarets sjukvårdsberedning. Sjukvårdsberedningen förutsätts skola arbeta även i krig och ersätter således centrala sjukvårdsledningen. På regional nivå är samarbetsfrågorna enligt utredningens mening inte av samma art och omfattning som på central nivå. I krig synes erforderligt samarbete utan större svårighet kunna etableras utan särskilda samarbetsorgan, eftersom de båda samverkande myndigheterna då är grupperade tillsammans. Förhållandet mellan militärbefälhavare och civilbefälhavare i ett läge då förbindelserna med överordnade myndigheter inte fungerar och dessas beslut inte kan inhämtas har uppmärksammats av försvarsledningsutredningen i dess betänkande III (SOU 1963:65). Utredningen framhöll där att den nuvarande ordningen inte ger garantier för samordning av beslut i extrema lägen. Utredningen underströk emellertid att det knappast torde vara möjligt att lösa problem av ifrågavarande art genom organisatoriska åtgärder. Utredningen utgick också från att allvarligare meningsskiljaktigheter inte alltför ofta skall behöva uppkomma mellan militärbefälhavare och civilbefälhavare, eftersom dessa chefer under fredstid nära samverkat om sin försvarsplanläggning, studerat sina krigsuppgifter vid gemensamma övningar osv. samt gemensamt har bättre kännedom om och

95 överblick av förhållandena inom vederbörlig del av landet än någon annan. Ehuru dessa synpunkter talar för att de regionala sjukvårdsledningarna skulle kunna slopas, anser utredningen att de fyller en funktion och att samordningen av krigsförberedelsearbetet underlättas om de behålls i organisationen. Den personal som krigsplacerats i regional sjukvårdsledning bör kunna kallas till regelbundna överläggningar i fred. Eftersom benämningen regional sjukvårdsledning kan ge anledning till missförstånd rörande samordningsorganets befogenheter — militärbefälhavarens och civilbefälhavarens ansvar och beslutsbefogenheter bör inte rubbas — föreslår utredningen att benämningen ändras till regional sjukvårdsberedning. Utredningen förutsätter i princip inte någon ändring av samordningsorganets uppgifter och sammansättning. Utredningen räknar med att totalförsvarets sjukvårdsberedning i krig i första hand får de uppgifter som nu tillkommer centrala sjukvårdsledningen. De viktigaste fredsuppgifterna synes vara att utveckla en gemensam grundsyn på krigssjukvårdens bedrivande, att skapa förutsättningar för att resurserna på hälso- och sjukvårdens område blir utnyttjade på ur totalförsvarets synpunkt bästa sätt samt att verka för en såvitt möjligt optimal avvägning vid fördelning av den tillgängliga medicinalpersonalen och vid utnyttjande av de anslag som ställs till berörda myndigheters förfogande för anskaffning av läkemedel och andra förnödenheter för krigssjukvården. Vidare skall beredningen samordna förberedelserna för medicinska skydds- och behandlingsåtgärder som fordras i krig, i mån av behov samordna mobiliserings- och insatsberedskapen inom krigssjukvårdens olika sektorer samt verka för samordning av det medicinska innehållet i krigssjukvårdsutbildningen. Slutligen skall den initiera de samordningsåtgärder som i övrigt bedöms erforderliga. Till verksamheten hör också samordning av krigsförberedelsearbetet inom medicinalväsendets och veterinärväsendets områden. Till frågan om sjukvårdsberedningens befattning med frågor rörande tillämpning av huvudförvaltningsprincipen m. m. återkommer utredningen i kap. 11. Totalförsvarets sjukvårdsberedning bör byggas upp så att största möjliga överensstämmelse råder mellan arbetsorganisation och arbetsformer i fred och krig. Härigenom underlättas en smidig övergång från freds- till krigsorganisation. Ledamöter i beredningen bör vara företrädare för överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse, medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen. Företrädare för försvarsgrenscheferna bör vid behov kunna kallas till beredningens sammanträden liksom representanter för andra myndigheter, som har ansvar för skyddet mot biologisk krigföring, såsom statens bakteriologiska laboratorium, statens veterinärmedicinska anstalt och statens växtskyddsanstalt; medicinalstyrelsens biologiska råds verksamhet förutsätts komma att upphöra i enlighet med MCAutredningens förslag. Vidare bör representanter för överstyrelsen för eko-

96 nomisk försvarsberedskap samt för Svenska röda korset och försvarsmedicinska forskningsdelegationen vid behov kunna kallas till beredningens sammanträden. Ledamöterna av beredningen bör utses av Kungl. Maj:t på förslag av vederbörande myndighet och bör såvitt möjligt krigsplaceras i beredningen. Eftersom ledamöterna i krig förutsätts ha fullmakt att i frågor av brådskande natur fatta beslut på resp. myndigheters vägnar, ställs höga krav på deras kompetens och auktoritet. Av ledamöterna utses en av Kungl. Maj:t till beredningens ordförande. Sjukvårdsberedningen bör i fred sammanträda minst en gång i kvartalet. Vid sammanträdena bör dels aktuella ärenden behandlas, dels information lämnas. Det är angeläget att ledamöterna ständigt hålls orienterade om den militärpolitiska utvecklingen och utvecklingen på de operativa och vapentekniska områdena samt om viktiga aktuella forskningsresultat. Övervägandena i beredningen bör resultera i överenskommelser rörande val av handlingsalternativ och handlingslinjer m. m. Däremot bör beredningen såsom förut antytts inte ha några bindande befogenheter gentemot de representerade myndigheterna. Träffade överenskommelser bör dock protokollföras och delges berörda myndigheter. Samordningen med verksamheten inom totalförsvarets chefsnämnd bör tillgodoses genom att ordföranden i beredningen åläggs att kontinuerligt orientera chefen för medicinalstyrelsen om beredningens verksamhet. Till beredningens förfogande bör stå ett sekretariat som svarar för beredning av förekommande ärenden m. m. Sekreterare och övrig biträdeshjälp bör ställas till förfogande av den av de berörda totalförsvarsmyndigheterna dit beredningen förläggs lokalt. Lämpligast förefaller vara att beredningen ansluts till den av MCA-utredningen föreslagna beredskapsavdelningen i medicinalstyrelsen. Instruktion för beredningen bör utfärdas av Kungl. Maj :t. I detta sammanhang tar utredningen även upp den dircktivrätt som de militära ledningsorganen i krig har mot de civila. Denna direktivrätt innebär att de civila ledningsorganen är skyldiga att vid behov lämna visst bistånd med sjukvårdsresurser av olika slag. Överbefälhavaren, militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare äger sålunda i krig påkalla bistånd av det allmänt civila medicinalväsendets ledningsorgan avseende omhändertagande av krigsskadade och sjuka, friställande av vårdplatser samt tillhandahållande av blod och läkemedel m. m. Sådan direktivrätt förekommer även på andra områden inom totalförsvaret. Försvarsledningsutredningen ansåg att behov av direktivrätt kunde föreligga i särskilda fall, men ifrågasatte om nu gällande regler var ändamålsenliga. Spörsmålet har av Kungl. Maj: t hänskjutits till 1964 års civilbefälhavarutredning. Försvarssjukvårdsutredningen inskränker sig i anledning härav till att uttala att den anser att fall då militär direktivrätt kan behöva tillgripas inom hälso- och sjukvårdsområdet på central och regional nivå torde bli sällsynta men därför inte helt kan uteslutas. Det kan också tänkas att chefer för militära förband i trängande fall kan behöva påkalla bistånd av civila sjukvårds-

97 organ underställda länsstyrelse, såsom t. ex. krigstjänsteläkare och chef för beredskapssjukhus. Ett behållande av den militära direktivrätten, låt vara att det kan vara motiverat att ändra formerna härför, synes vara en naturlig konsekvens av den ansvarsfördelning, som råder i fråga om den operativa verksamheten, och av kravet på att den militära verksamheten på allt sätt skall kunna understödjas i lägen, då krigsmakten sätts in för sin huvuduppgift. 6.2. Samordning mellan den civila krigssjukvårdens

ledningsorgan

Utredningen avslutar detta kapitel med att beröra samordningen mellan den civila krigssjukvårdens ledningsorgan. Att utredningen inte närmare behandlar den civila krigssjukvårdens ledning hänger samman med att utredningens översyn enligt direktiven inte skall avse ledningen av veterinärvården och att organisationen och arbetsformerna för medicinalstyrelsen utretts av MCA-utredningen. Denna utredning har i sitt betänkande »Hälsooch socialvårdens centrala administration» (SOU 1965 : 49) efter samråd med försvarssjukvårdsutredningen föreslagit att medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd avvecklas och ersätts av en beredskapsavdelning som ordnas in i medicinalstyrelsen och jämställs med övriga avdelningar inom denna. Avdelningen föreslås organiserad på två byråer — en för planering och organisation och en för krigssjukvårdsutbildning och krigsplacering — samt en fristående sektion för materiel- och förrådsfrågor. Kraven på samordning av den civila centrala ledningen sammanfattades av försvarsledningsutredningen i dess betänkande II (SOU 1961: 66) på följande sätt. Samordningen av verksamheten inom totalförsvarets civila grenar är enligt utredningens mening lika angelägen i central instans som inom den högsta (departementala) ledningen men svårare att organisatoriskt möjliggöra. Den centrala ledningen utövas nämligen — vilket av praktiska skäl är nödvändigt — av ett stort antal sinsemellan sidoordnade centrala verk och myndigheter. Ledningsverksamheten i denna instans är dessutom till sin karaktär mera konkret än inom den högsta ledningen där vid sidan av budgetarbetet den huvudsakligen är inriktad på att ange riktlinjer. Grunderna för samordning finns emellertid i nuläget bl. a. genom särskilda samverkansorgan och genom att vissa myndigheter i sina instruktioner ålagts att i fråga om försvarsförberedelser samråda med andra centrala myndigheter. Utredningen erinrade vidare om det nutida krigets krav på långt gående decentralisering av ansvar och befogenheter. Detta krav medför att ledningsverksamheten i central instans i krig måste begränsas till sådana uppgifter som av olika skäl inte kan fullgöras av regionala eller lägre ledningsorgan. De uppgifter som i krig borde ankomma på de civila centrala ledningsorganen angavs vara att införskaffa underrättelser om läget inom vederbörligt verksamhetsområde samt delge dessa till Kungl. Maj :t och 7—614667

98 berörda sido- och underordnade myndigheter, att ändra och komplettera i fredstid till underlydande myndigheter givna krigsuppgifter och möjliggöra dessa uppgifters lösande genom att fördela och omfördela inom vederbörligt ansvarsområde disponibla personella och materiella resurser samt att inom ramen för givna befogenheter ändra ansvarsfördelningen mellan myndigheten och underlydande organ, dvs. besluta om ytterligare decentralisering. Utredningen konstaterade att de civila myndigheterna för att kunna fullfölja sina uppgifter måste bedriva sin verksamhet från särskilda krigsuppehållsplatser, ha tillgång till goda signalförbindelser och övriga sambandsmedel samt i många hänseenden utnyttja en annan arbetsrutin än som tillämpas i fred. Utredningen framhöll även behovet av en för alla centrala myndigheter gemensam krigsinstruktion samt konstaterade avslutningsvis att huvuddelen av de centrala myndigheternas ledningsverksamhet i krig måste nära samordnas inte bara inom utan även mellan olika totalförsvarsfunktioner. Försvarsledningsutredningen angav slutligen att de centrala civila myndigheterna i fred hade som främsta uppgift a) att med av Kungl. Maj:t tilldelade personella, ekonomiska och materiella resurser bygga upp, utveckla och vidmakthålla totalförsvarsgrenens organisation i fred och förbereda dess organisation i krig; b) att planlägga och förbereda verksamheten vid krigsfara och i krig; c) att tilldela underlydande myndigheter krigsuppgifter och verka för att de får resurser som bedöms svara mot uppgifterna; d) att planlägga och leda övningar och övrig utbildning; e) att följa och stödja krigsplaneringsarbetet inom totalförsvarsgrenens regionala och lokala ledningsorgan samt tillse att planläggningen följer utfärdade direktiv. Mot bakgrunden av de grundsatser som försvarsledningsutredningen redovisat och till vilka föredragande departementschefen utan förbehåll anslutit sig (prop. 1962 : 108) har försvarssjukvårdsutredningen övervägt möjligheterna att vidga samordningen mellan medicinalstyrelsens och civilförsvarsstyrelsens ledning. Då utredningen som utgångspunkt för sitt arbete haft att räkna med att medicinalväsendet och veterinärväsendet centralt skall ledas av två skilda myndigheter har utredningen däremot inte ansett sig böra ta upp den av försvarsledningsutredningen väckta tanken att föra samman veterinärstyrelsen med medicinalstyrelsen. Försvarssjukvårdsutredningen vill endast framhålla att dessa myndigheters verksamhet inom krigssjukvårdsområdet måste nära samordnas, speciellt med hansj'n till kravet på upprätthållandet av god hygien och till nödvändigheten av att bekämpningen av epidemier och epizootier samordnas. Detta samarbete torde på visst sätt säkerställas genom att såväl medicinalstyrelsen som veterinärstyrelsen är företrädda i det ovan föreslagna samarbetsorganet, totalförsvarets sjukvårdsberedning. Beträffande en ökad samordning i fråga

99 om medicinalväsendets och civilförsvarets ledning bör framhållas att civilförsvarets sjukvårdsuppgift såsom antytts i kap. 1 i princip alltjämt bör begränsas till omedelbar vård i livräddande syfte och till transport av civila krigsskadade till närmaste av medicinalväsendet upprättad krigssjukvårdsanstalt. Denna verksamhet kräver ett nära samarbete med medicinalväsendet. Förhållandet har beaktats av försvarsledningsutredningen, som —• med instämmande av flertalet remissmyndigheter — förordat att medicinalstyrelsens ansvar och befogenheter rörande civilförsvarssjukvården stärks i medicinskt hänseende. Civilförsvarets sjukvårdsenheter ingår som integrerande delar i det lokala civilförsvaret och uppträder på fältet tillsammans med andra civilförsvarsenheter av olika slag. Den operativa ledningen i olika instanser bör därför åvila vederbörande civilförsvarsmyndigheter. De sjukvårdsenheter, som ingår i det lokala civilförsvaret, måste vidare organiseras, utrustas och utbildas så, att deras taktik kan anpassas till uppträdandet vid de räddnings-, brand- och röjningsenheter som skapar förutsättningar för sjukvårdsenheternas arbete. Utbildningen är till viss del miljöberoende och bör åtminstone delvis bedrivas tillsammans med andra civilförsvarsenheter. Även den verksamhet som fordras för produktion av civilförsvarets sjukvårds- och sjuktransportenheter bör därför bedrivas inom civilförsvarets ram och ledas av vederbörande civilförsvarsmyndighet. En samordning av ledningsansvaret skulle däremot kunna tänkas beträffande den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten samt förvaltningen av läkemedel och andra förnödenheter för civilförsvarssjukvården. Sistnämnda fråga behandlas i kap. 11. En enhetlig ledning av den medicinska verksamheten skulle borga för att de sjuka och skadade i krig blir vårdade efter likartade normer och att erforderlig samordning kommer till stånd inom hälsovårdens och hygienens område. Eftersom ansvaret för den öppna och slutna vården av de civila krigsskadade slutligt faller på medicinalväsendet, bör dess ledningsorgan ges inflytande på den hälso- och sjukvårdande verksamhet som bedrivs inom civilförsvaret. Civilförsvarssjukvården bör därför i medicinskt hänseende ställas under medicinalstyrelsens tillsyn. Detta bör ta sig uttryck i att medicinalstyrelsen redan i fred utrustas med direktivrätt gentemot civilförsvarsstyrelsen och i krig ges rätt och skyldighet att inspektera den hälso- och sjukvårdande verksamheten inom civilförsvaret. Kraven på samordning av den civila regionala ledningen redovisas i försvarsledningsutredningens betänkande III (SOU 1963 : 65). Den regionala ledningen inom det civila försvaret måste enligt utredningen i avsevärd utsträckning bygga på i fred befintliga regionala ledningsorgan och den fredstida administrativa indelningen. Det var utredningens uppfattning att inom överskådlig framtid länsstyrelserna måste behålla nuvarande ledningsuppgifter inom det civila försvaret. I sina överväganden rörande en framtida regional ledningsorganisation betraktade utredningen därför i prin-

100 cip länsstyrelserna och deras nuvarande uppgifter som fasta utgångsvärden. Den ledande ställning i krig som tilldelats länsstyrelserna genom deras krigsinstruktion borde i fråga om försvarsplanläggning tillkomma dem redan i fred. Länsstyrelserna måste ha en sådan organisation och sådana befogenheter att de väsentliga planläggningsuppgifterna kunde lösas på ett tillfredsställande sätt. Länsindelningen i krig borde så långt möjligt vara densamma som i fred. Med hänsyn till behovet av samverkan med krigsmakten kunde dock i undantagsfall avvikelser vara nödvändiga. Länen ansågs emellertid enligt utredningen vara ganska små, framför allt i de mellersta delarna av landet; många av de åtgärder inom det civila försvaret vilka måste beslutas eller verkställas i regional instans sträcker sig över länsgränserna. Vid förbindelsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen och centrala myndigheter förelåg, enligt utredningens bedömande, behov av en ledande civil myndighet inom områden större än länen. Denna myndighet borde kunna ta ledning av hela den civila verksamheten av betydelse för krigföringen. Sammanfattningsvis konstaterade utredningen att i krig behov finns av en civil myndighet med ansvar och befogenheter inom större områden än länen med uppgift att åstadkomma samordning dels mellan olika länsstyrelser inom området, dels i förhållande till och mellan sådana civila myndigheter, vilkas verksamhetsområden omspänner mer än ett län, dels ock mellan civila och militära myndigheter. Av anförda skäl var det enligt utredningen i krig nödvändigt med en civil myndighet på det högre regionala planet mellan Kungl. Maj :t och de centrala myndigheterna å ena sidan och länsstyrelsen å den andra, dvs. en ledningsorganisation i huvudsak utformad i enlighet med den nuvarande civilbefälhavareinstitutionen. Denna ledningsorganisation måste finnas även i fred, dels för förberedelser av de egna krigsuppgifterna, dels för samordning av de civila försvarsförberedelserna inbördes och med krigsmaktens verksamhet. För att organisationen skall kunna verka rationellt krävdes enligt försvarsledningsutredningen att dess uppgifter och befogenheter i krig är klarlagda redan i fred och att den har erforderliga befogenheter att samordna den civila försvarsplanläggningen. Dessa frågor är föremål för särskild utredning av 1964 års civilbefälhavareutredning. Dessa uttalanden av försvarsledningsutredningen lämnades utan erinran av departementschefen (prop. 1964: 109). På samma sätt som i fråga om den civila centrala ledningen har försvarssjukvårdsutredningen övervägt möjligheterna att vidga samordningen på det regionala planet. Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan medicinalstyrelsen och de regionala myndigheterna kännetecknas i fred av en förhållandevis stark centralisering, som bl. a. ur beredskapssynpunkt måste anses vara mindre tillfredsställande och ägnad att belasta medicinalstyrelsen med detaljarbete. Redan i direktiven för MCA-utredningen förutsattes en avlastning av medicinalstyrelsen dels genom decentralisering av ärendegrupper till kommu-

101 nala eller statliga underlydande organ, dels genom överflyttning av ansvar och befogenheter till andra statliga förvaltningsmyndigheter. En sådan decentralisering har också föreslagits av MC A-utredningen. Försvarssjukvårdsutredningen anser i anslutning härtill att möjligheterna att decentralisera planläggningsuppgifterna för den civila krigssjukvården bör bli föremål för särskild uppmärksamhet vid den fortsatta behandlingen av MCAutredningens förslag. En förutsättning härför är emellertid att berörda regionala organ har erforderliga personella resurser för att kunna lösa sina uppgifter. I och med att fredssjukvården alltmer blivit en uppgift för landstingen och länsstyrelsernas befattning härmed begränsats har tyngdpunkten i krigsförberedelsearbetet förskjutits från länsstyrelserna till landstingen. Länsstyrelserna har genom länsläkar- och länsveterinärinstitutionerna och den relativt nyligen inrättade beredskapsdetaljen fått ökade resurser att genomföra den planläggning som med stöd av krigssjukvårdskungörelsen kan åläggas dem. Landstingen har däremot endast i undantagsfall och mera tillfälligt anställt särskild personal för krigsförberedelsearbete. Detta måste betecknas som i hög grad otillfredsställande. En förstärkning av landstingens personella resurser är en väsentlig förutsättning för att krigsförberedelsearbetet skall kunna decentraliseras i önskvärd grad. Statsbidrag bör därför kunna ställas till huvudmännens förfogande för sådant ändamål. Utredningen vill i detta sammanhang även understryka att förhållandet mellan länsstyrelse och landsting måste ägnas ökad uppmärksamhet. Länsstyrelserna leder, då krigssjukvårdskungörelsen träder i tillämpning, den civila krigssjukvården inom länet. Ledningsverksamheten är främst av operativ natur och syftar sålunda till beslutfattning och ordergivning rörande vårdresursernas utnyttjande. Ansvaret för upprättandet och driften av de civila krigssjukvårdsanstalterna tillkommer däremot huvudmännen, dvs. huvudsakligen landstingen. För att lösa den operativt ledande uppgiften ingår i länsstyrelsens krigsorganisation en sjukvårdssektion, som regelmässigt leds av länsläkaren. I sektionen ingår bl. a. en kvalificerad landstingsrepresentant, ofta landstingsdirektören. Någon särskild krigsorganisation har däremot inte skapats vid landstingen; det har förutsatts att ledningen av sjukhusdriften i stor utsträckning skall kunna decentraliseras till de enskilda sjukhusen. Landstingens inflytande i verkställighetsskedet inom länsstyrelserna synes enligt utredningens mening inte stå i proportion till deras goda kännedom om fredssjukvården och deras ökade ansvar för fredssjukvård och krigsförberedelsearbete. Åtgärder bör därför vidtas för att öka landstingens medverkan i ledningen av den civila krigssjukvården. Länsstyrelsen bör enligt försvarssjukvårdsutredningens mening alltjämt ensam utöva den operativa ledningen av den civila krigssjukvården inom länet och bör redan i fred ges befogenhet att utfärda för den operativa verksamheten erforderliga anvisningar till sjukvårdshuvudmännen. Länsstyrelsens sjukvårdssektion bör emellertid i krig byggas upp kring en kvalificerad kärna av

102 landstingskansliet, som alltså i analogi med länsarbetsnämnd och vägförvaltning då flyttas in i länsstyrelsen och kompletteras med personal ur länsläkar- och länsveterinärinstitutionerna. På detta sätt får länsstyrelsen tillgång till den expertis som fordras för att länets sjukvårdsresurser skall kunna utnyttjas på bästa sätt.

KAPITEL 7 Sjukvårdsutbildning av värnpliktig personal

7.1. Utbildning av sjukvårdare

m.fl.

I sitt föregående betänkande (kap. 9.1) har utredningen lagt fram vissa förslag rörande den ur medicinsk synpunkt mera okvalificerade sjukvårdsutbildningen inom krigsmakten. I detta och följande kapitel tar utredningen upp utbildningen av värnpliktiga sjukvårdare, sjuktransportmän, sjukvårdstekniker, läkare, veterinärer och apotekare samt utbildningen av den fast anställda instruktörspersonalen och av militärläkare, militärveterinärer och militärapotekare. Utbildningen av värnpliktiga tandläkare och militärtandläkare behandlas av tandvårdsberedningen. Krigsbefattningar för värnpliktiga sjukvårdare finns på kompani-, bataljons-, brigad- och etappnivå. Kompanisjukvårdarna är i vissa fall underofficersuttagna men i regel underbefälsuttagna. Vissa av sjukvårdarna på högre nivåer är underbefälsuttagna, medan övriga sjukvårdare inte är befälsuttagna utan utgörs av värnpliktiga i allmänhet. Grundutbildningen (jfr prop. 1960 : 106) — enligt hittills gällande terminologi första tjänstgöringen — för värnpliktiga sjukvårdare bedrivs de första månaderna som allmänmilitär utbildning och förberedande sjukhusutbildning. Den senare fullgörs vid armén på resp. förband men är vid marinen centraliserad till marinens sjukvårdsskola och vid flygvapnet till en av flottiljerna. Sedan den förberedande sjukhusutbildningen genomgåtts utbildas sjukvårdarna på civila sjukhus i 4—8 veckor. Under den återstående delen av grundutbildningen kompletteras den militära befattningsutbildningen och tjänstgör sjukvårdarna i sina krigsbefattningar i samband med den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Tjänstgöring vid förbandens läkarmottagningar och sjukrumsavdelningar förekommer också, dock endast vid marinen och flygvapnet. På den lägsta nivån arbetar kompanisjukvårdaren i fält oftast utan stöd av läkare, vilket ställer stora krav på självständigt handlande och allroundkunskaper. På högre nivåer arbetar däremGt sjukvårdaren i regel under läkares överinseende eller ingår i ett arbetslag, som bl. a. innehåller sjuksköterskeutbildad personal. Sådana befattningar ställer mindre krav på självständigt handlande men fordrar i gengäld ofta specialkunskaper av skilda slag. Utredningen vill här nedan något närmare utveckla de krav som främst ur medicinsk synpunkt bör ställas på sjukvårdarna. De synpunkter utred-

104 ningen framför gäller i princip alla försvarsgrenar. Inom marinen och flygvapnet kan i vissa fall skärpta krav behöva uppställas, beroende på den speciella miljön, eller också kan kraven i vissa fall mildras, t. ex. i fysiskt hänseende, beroende på att rörligheten hos vissa av förbanden är begränsad. Kompanisjukvårdaren är målsman för hälso- och sjukvården inom kompaniet. Han skall då förbandet sätts in i strid organisera omhändertagande på fältet av de skadade och personligen vid kompaniets samlingsplats för skadade meddela den första hjälpen. Han bör under kompanichefen och kompanikvartermästaren vara ansvarig för upprätthållandet av hygienen och hälsovården inom kompaniet. Han måste kunna följa sitt förband även under svåra fysiska förhållanden och kunna föra befäl över kompaniets sjuktransportmän samt ha god kunskap om de taktiska grunderna för kompaniets uppträdande och strid. Kompanisjukvårdarens ansvarskänsla och kunnande har stor betydelse för kompaniets stridsmoral. Stora krav ställs därför även på hans psykiska kvalifikationer. I medicinskt hänseende krävs av kompanis jukvårdaren god färdighet i omhändertagande av olycksfallsskadade samt goda kunskaper i upprätthållande av fälthygien och i fråga om livräddande behandling av vissa krigsskadetyper. Verksamheten på bataljonsnivå får sin karaktär av att sjukvårdarna i regel arbetar under läkares överinseende. Sjukvårdsarbetet vid bataljonsförbandsplatserna är emellertid ur medicinsk synpunkt minst lika kvalificerat som på kompaninivå. Samma medicinska kompetenskrav bör därför ställas på berörda sjukvårdare som på kompanisjukvårdarna. Däremot kan kraven på taktiskt kunnande och befälsföring m. m. sättas lägre. Även på bataljonsnivån torde personalen komma att arbeta under psykiskt och fysiskt pressande omständigheter, som ställer krav på god kondition och psykisk stabilitet. Arbetet på brigadnivå beräknas störas något mindre av stridens snabba växlingar. Vid brigadförbands- och huvudförbandsplatserna måste bl. a. kvalificerade kirurgiska ingrepp göras. Detta är en förutsättning för hög överlevnad, särskilt då transportförhållandena är svåra. I vissa befattningar torde yrkesutbildad personal behöva placeras. Arbetsuppgifterna för sjukvårdarna kan i viss grad differentieras men blir i huvudsak av samma art som vid bataljonsförbandsplats. Kraven på fysisk prestationsförmåga synes i princip böra sättas lika högt som för den personal som tjänstgör vid bataljonsförbandsplats. Även i medicinskt hänseende bör kraven på sjukvårdarna vara desamma som på bataljonsnivå. Befälsutbildning krävs endast för sådan personal, som placeras som chefer för arbetslag eller som förmän för annan sjukvårdspersonal. På etappnivå bedrivs i princip verksamhet av samma art som vid ett odelat länslasarett. Verksamheten blir ur medicinsk synpunkt mera differentierad än på lägre nivåer. Kraven på medicinsk utbildning är i fråga om många befattningar av den art, att endast inom fredssjukvården yrkesverksam

105 personal kan placeras i befattningarna. Kraven på sjukvårdarna är i fysiskt hänseende inte så stora på etappnivå som på lägre nivåer, men verksamheten måste kunna bedrivas under rörliga och fältmässiga förhållanden. Kravet på förbandsutbildning är framträdande, eftersom de ofta komplicerade och från fredssjukvården till viss del avvikande arbetsrutinerna måste nötas in som ett lagarbete. För de sjukvårdare som är verksamma på denna nivå bör kravet på medicinska grundkunskaper i princip sättas lika högt som på brigadnivå. Kravet på självständigt handlande är emellertid mindre, eftersom större möjligheter finns till medicinsk handledning och övervakning av läkare och sjuksköterska. Med hänsyn härtill och de förhållandevis lägre fysiska och psykiska påfrestningarna på denna nivå torde även äldre personal få accepteras. Befälsutbildning krävs endast för personal som placerats som chefer för arbetslag eller av annat skäl har förmansställning. Många av befattningarna för sjukvårdare är av den art att inom kroppssjukvården yrkesverksam personal borde krigsplaceras i dem. Eftersom denna personal — med undantag för ett relativt litet fåtal — ännu utgörs av kvinnor måste den tas i anspråk med stöd av medicinal tjänsteplikt (jfr SFS 1953 : 688). Så sker också enligt gällande planläggning i inte obetydlig utsträckning. Kvinnlig tjänstepliktig personal är emellertid inte användbar i sådana befattningar som ställer stora krav på militär miljöutbildning och fysisk styrka. Kvinnor bör främst krigsplaceras vid sådana sjukvårdsenheter som inte beräknas komma att beröras av markstrider i samma utsträckning som andra förband, främst etappförband och krigssjukhus, men de måste alltjämt inom överskådlig framtid utnyttjas även i en så utsatt position som vid brigadförbandsplats. Önskvärt är emellertid att, i den mån tillgången på manlig sjuksköterskeutbildad personal växer, den kvinnliga personalen på brigadnivå successivt ersätts med män. På bataljons- och kompaninivå kan enligt utredningens mening endast män utnyttjas utom vid vissa lokaiförsvarsförband och andra stationära förband, exempelvis flygvapnets basbataljoner. Krigsmaktens fast anställda kader av sjukvårdsinstruktörer kan, även om den byggs ut, endast tillfredsställa en ringa del av krigsbehovet och måste förbehållas vissa nyckelbefattningar i krigsorganisationen. I huvuddelen av befattningarna för sjukvårdare med eller utan befälsställning måste således inom överskådlig framtid placeras värnpliktiga som saknar civil yrkesutbildning inom sjukvården. Det är av stor vikt att dessa värnpliktiga väljs ut med omsorg såväl då det är fråga om befälsuttagning som vid uttagning av sjukvårdare i allmänhet. Medel bör finnas som gör det möjligt att redan vid inskrivningen åstadkomma ett tillfredsställande urval bland de värnpliktiga. Det nuvarande urvals- och redovisningssystemet är ur dessa synpunkter enligt utredningens mening inte tillfredsställande. Utredningen förutsätter emellertid att 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning prövar dessa frågor. De krav utredningen ställt på sjukvårdarnas medicinska utbildning m. m.

106 utesluter att berörda befattningar bekläds med andra värnpliktiga än sådana som under sin militära grundutbildning utbildats till sjukvårdare. Behovet av sjukvårdare kan sålunda enligt utredningens mening inte till någon del tillgodoses genom omskolning i samband med krigsförbandsövning av värnpliktiga som fått sin grundutbildning vid annan utbildningslinje. De grundrekryterade sjukvårdarna måste å andra sidan kunna utnyttjas för krigsplacering inom sjukvårdsorganisationen under hela sin värnpliktstid. Detta kan ske genom att de, efter att till en början ha varit krigsplacerade i kompani-, bataljons- eller brigadinstansen, i 30—35 års åldern placeras om till etapp- eller lokalförsvarsförband. Ett sådant system, som måste accepteras med hänsyn till våra knappa personella resurser, ställer stora krav på grundutbildningen. Den medicinska utbildningen måste ges prioritet före den rent militära utbildningen, om sjukvårdare utan civil yrkesutbildning inom hälso- och sjukvården överhuvudtaget skall kunna användas i sina krigsbefattningar. En aldrig så god militärutbildning hjälper föga, om den medicinska utbildningen brister. Samtidigt är möjligheterna till repetition av de medicinska kunskaperna och färdigheterna under de förhållandevis korta krigsförbandsövningarna begränsade. Den medicinska grundutbildningen bör därför ge varaktiga färdigheter. Utbildningen måste också inriktas på sådant sätt att den värnpliktige utan alltför komplicerad omskolning blir användbar på olika nivåer inom krigssjukvårdsorganisationen. Förutsättningar bör finnas att placera om personalen vid förluster eller andra avgångar och att föra över personal mellan försvarsgrenarna. Med hänsyn härtill bör för huvuddelen av de värnpliktiga sjukvårdarna en såvitt möjligt enhetlig utbildning eftersträvas. En av utredningen tillsatt arbetsgrupp har gjort en ingående utredning av utbildningens innehåll, pedagogiska uppläggning, inpassning och längd för flertalet sjukvårdare i krigsorganisation samt utarbetat standardplaner för utbildning av befälsuttagna och andra sjukvårdare m. fl. Materialet har lämnats över till 1960 års värnpliktsutredning och finns dessutom tillgängligt i försvarsgrensstaberna. Utbildningen av värnpliktiga sjukvårdare bör — liksom all annan värnpliktsutbildning — så långt möjligt anpassas till förslagen i prop. 1966: 106 angående de värnpliktigas utbildning m. m. Utredningen går för sin del inte närmare in på utbildningens militära innehåll utan avhandlar endast dess medicinska del. Det må blott nämnas att grundutbildningen för sjukvårdare kommer att omfatta allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och grundläggande krigsförbandsutbildning. Hänförs de sjukvårdare som inte tas ut till befälsutbildning till grupp F utgör utbildningstiden 300 dagar vid armén, kustartilleriet och flygvapnet och 364 dagar vid flottan. Vissa sjukvårdare på bataljonsnivå och högre nivåer bör alltjämt tas ut till underbefälsutbildning. Vidare bör kompanisjukvårdarna med hänsyn till sitt betydelsefulla ansvar och sina befälsuppgifter samt kravet på kunskaper i taktiskt och tekniskt hänseende tas ut till underofficersutbildning i vart fall vid skyttekompani eller motsvarande enheter.

107 För att sjukvårdaina skall få erforderlig medicinsk kompetens måste de i anslutning till befattningsutbildningen erhålla sjlikhusutbildning. Denna bör förberedas vid förbanden men i övrigt bedrivas vid civila sjukhus. Redan i sitt förra betänkande (kap. 9.1) framhöll utredningen att all klinisk utbildning av sjukvårdare i princip borde bedrivas vid civila sjukhus. Att bedriva sådan utbildning vid förbandens sjukrumsavdelningar ansåg utredningen inte kunna ge godtagbart resultat; patientunderlaget är ur utbildningssynpunkt alltför okvalificerat. Ehuru tiden för sjukhustjänstgöringen borde utsträckas väsentligt — som nyss sagts omfattar den f. n. i regel 4—8 veckor — har utredningen på grundval av arbetsgruppens undersökning och under hänsynstagande till den tid som totalt står till förfogande för grundutbildningen funnit, att sjukhustjänstgöringen för sjukvårdare — med undantag för de underofficersuttagna kompanis jukvårdarna — inte bör understiga 10 veckor. För de underofficersuttagna kompanisjukvårdarna föreslås 18 veckors sjukhustjänstgöring. Härför erforderligt utrymme måste beredas under grundutbildningen. I den mån utrymme för sjukhusutbildningen inte kan beredas inom ramen för 300 dagar kan det bli nödvändigt att hänföra icke befälsuttagna sjukvårdare vid armén, kustartilleriet och flygvapnet till grupp E, för vilken beslutats omkring en månads längre grundutbildning. Möjligheterna att i fråga om dessa sjukvårdare skära ned omfattningen av den allmänmilitära utbildningen och förbandsutbildningen förutsätts dock i första hand skola prövas. Enligt försvarssjukvårdsutredningens beräkningar skulle den utbildningskontingent som årligen undergår sjukhusutbildning komma att omfatta omkring 700 värnpliktiga vid armén. Adderas härtill utbildningskontingenten vid marinen och flygvapnet kommer antalet för krigsmakten i dess helhet att stiga till inemot 1 000. Under förutsättning att den kontingent som samtidigt utbildas vid ett och samma sjukhus inte överstiger 25 man och utbildningskontingenten delas upp på minst två omgångar, vilket bör eftersträvas åtminstone för huvuddelen av sjukvårdarna, skulle sammanlagt ett 20-tal civila sjukhus behöva engageras i utbildningen av värnpliktiga sjukvårdare. Den föreslagna omfattningen av sjukhusutbildningen ställer ökade krav på utbildningsplatser vid de civila sjukhusen främst under hösten och förvintern. Utredningen är medveten om de svårigheter som sjukhushuvudmännen f. n. brottas med då det gäller att tillgodose kravet på utbildningsplatser för olika personalkategorier. Av betänkandet »Sjuksköterskeutbildningen» (SOU 1964 : 45) framgår att möjligheterna att i önskvärd grad bygga ut elevintaget vid sjuksköterskeskolorna begränsas av tillgången på elevplatser vid allmänmedicinska och allmänkirurgiska vårdavdelningar. Utredningen finner det inte desto mindre nödvändigt att erforderligt elevutrymme lämnas även för värnpliktiga sjukvårdare, eftersom krigsmakten saknar egna sjukhus med kvalificerat patientunderlag och uppbyggnad av en sjukhusorganisation inom krigsmakten inte kan komma i fråga. Utredningen har därför på ett tidigt stadium tagit kontakt med före-

108 trädare för landstings- och stadsförbunden, vilka uttalat förståelse för att ifrågavarande utbildningsbehov tillgodoses. En förutsättning för att sjukhusutbildningen skall kunna organiseras med framgång synes emellertid vara att den leds av militärt anställd personal, som tjänstgör vid berörda sjukhus eller åtföljer utbildningskontingenterna under den tid utbildningen pågår. Bl. a. räknar utredningen med att en medicinaltekniker eller militärsjuksköterska (se kap. 8.1) året runt på heltid knyts till vart och ett av de sjukhus, som engageras i utbildningen. Det är vidare nödvändigt att på lämpligt sätt ekonomiskt kompensera de sjukhusläkare som deltar i utbildningsarbetet. De värnpliktiga sjukvårdarna kominer erfarenhetsmässigt att tillföra sjukhusen viss arbetskraft, men det torde knappast vara möjligt att med anledning härav i nämnvärd grad minska personalstaterna vid de berörda sjukhusen. Om det avsedda utbildningsmålet skall nås blir nämligen den tid som sjukvårdarna kan tillgodogöras i produktivt arbete begränsad. Deras verksamhet vid sjukhusen får också delvis en säsongmässig prägel. Utredningen anser därför att viss ersättning bör utgå till huvudmännen för varje elevplats som ställs till förfogande. Utredningen vill framhålla att den anser sjukhusutbildningen vara en hörnsten i den militära sjukvårdarutbildningen. Om denna inte skulle kunna komma till stånd i erforderlig utsträckning torde värnpliktiga sjukvårdare inte kunna användas i den militära krigsorganisationen i samma utsträckning som f. n. Det kan då bli nödvändigt att dels i inte oväsentlig utsträckning öka ut den fast anställda sjuksköterskeutbildade personalkadern inom krigsmakten, dels med stöd av tjänsteplikt ta i anspråk ett ökat antal kvinnliga sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden i den militära krigsorganisationen. Dessa skulle i så fall få sättas in i befattningar även med stora krav på fysisk uthållighet och miljöutbildning, vilket i och för sig är olägligt och dessutom torde kräva att de åläggs viss utbildningsplikt i fred. Utredningen vågar emellertid räkna med att den förlängda sjukhustjänstgöringen skall kunna organiseras för de värnpliktiga sjukvårdarna och såsom hittills i allmänhet varit fallet mötas av ett positivt gensvar från sjukhushuvudmännens sida. Utredningen r ä k n a r därför inte med utbildningsplikt för sjuksköterskor. Den förut omnämnda arbetsgruppen inom utredningen har även lagt fram förslag till utbildning av värnpliktiga sjuktransportmän och sjukvårdstekniker. Sjuktransportmännen, som f. n. oegentligt benämns sjukbärare, utgörs oftast av värnpliktiga i allmänhet men kan även vara underbefälsuttagna värnpliktiga. De bör liksom sjukvårdsteknikerna (laboratoriebiträden, röntgenmän, förrådsmän m. fl.) tas ut i sjukvårdstjänst och få en relativt kvalificerad randutbildning i sjukvård och i övrigt en befattningsutbildning som ansluter till deras uppgifter i krigsorganisationen. Utredningen räknar med en grundutbildningstid av minst 300 dagar för såväl sjuktransportmännen som sjukvårdsteknikerna. Även dessa kategorier bör sålunda vid armén och kustartilleriet hänföras till grupp F. Utbildningen bör på sam-

109 ma sätt som för de värnpliktiga sjukvårdarna bedrivas i form av allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och krigsförbandsutbildning. Särskild sjukhusutbildning torde, ehuru önskvärd, inte vara nödvändig för sjuktransportmännen men torde däremot fordras för vissa sjukvårdstekniker. Av de sistnämnda kan ett ökat behov förutses för skötsel och reparation av medicinsk apparatur m. m. Behovet måste till viss del tillgodoses genom grundrekrytering av värnpliktiga utan civila yrkeskunskaper.

7.2. Utbildning av läkare Utbildningen av värnpliktiga läkare har nyligen lagts om. Grundutbildningen omfattar för de läkare som krigsplaceras inom krigsmakten fyra utbildningsomgångar om sammanlagt 230 dagar. I utbildningen ingår en förberedande befälsskola om 85 dagar, en sjukvårdsbefälsskola om 75 dagar, en vinterutbildningsomgång om 25 dagar och en läkarfackskola om 45 dagar. De båda första utbildningsomgångarna har förlagts till sommaren för att inte inkräkta på de civila studierna. Den förberedande befälsskolan, vars huvudändamål är att ge militär miljöutbildning, fullgörs i regel omedelbart efter studentexamen innan de medicinska studierna påbörjats. Sjukvårdsbefälsskolan genomgås i regel efter andra studieåret. De båda sista utbildningsomgångarna fullgörs under senare delen av de medicinska studierna, vinterutbildningen efter fjärde studieåret och läkarfackskolan sedan den s. k. krigsmedicinska kursen genomgåtts. Återstoden av värnpliktstjänstgöringen — 190 dagar — disponeras dels för tjänstgöring vid militära läkarmottagningar — högst 60 dagar — dels för repetitions- och vidareutbildning, varav huvuddelen avses för deltagande i krigsförbandsövningar. Vid anmälan av prop. 1966: 106 har departementschefen uttalat att omfattningen av de värnpliktiga läkarnas utbildning inte bör ändras. Utredningen har inte haft anledning att ompröva läkarutbildningen.

7.3. Utbildning av veterinärer Den som idkar eller gör sannolikt att han kommer att idka studier för utbildning till veterinär och som inte frikallas blir vid inskrivningsförrättningen uttagen för utbildning i specialtjänst som värnpliktig veterinär. Målet för nuvarande värnpliktsutbildning kan allmänt sägas vara att göra den värnpliktige kompetent att tjänstgöra i militär krigsbefattning för veterinär. Utbildningen omfattar enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen soldat- och befälsutbildning samt fackutbildning och facktjänstgöring under 394 dagar. Kungl. Maj :t har härutöver med stöd av värnpliktslagen föreskrivit att fortsatt tjänstgöring med högst 146 dagar skall tas ut av de värnpliktiga veterinärerna. Tjänstgöringstidens fördelning på omgångar har reglerats genom

110 bestämmelser som utfärdats i kommandovåg. Enligt dessa är tjänstgöringen f. n. uppdelad på följande sätt: Soldatutbildning Fortsatt soldatutbildning samt förberedande befälsutbildning Plutonchefsskola Fackutbildningskurs Facktjänstgöring

omkr. 85 dagar » 85 » » 65 » » 85 i » 220 » S:a

540 dagar

Soldatutbildningen äger rum tiden juni—augusti första sommaren, dvs. i regel omedelbart efter avlagd studentexamen och före inträdet vid veterinärhögskolan. Utbildningen är förlagd till K 4 (Umeå) och har främst till syfte att ge de blivande veterinärerna erforderlig militär miljöutbildning. Den andra utbildningsomgången äger rum följande år under tiden j u n i — augusti. Den är förlagd till arméns rid- och körskola (Strömsholm) och h a r främst till syfte att ge den blivande veterinären utbildning som underbefäl vid anspänt förband. Plutonchefsskolan fullgörs juni—augusti tredje året och är förlagd till K 4. Den har främst till syfte att ge sådan befälsutbildning m. m. som fordras för krigsplacering som plutonchef vid hästsjukvårdsförband. Fackutbildningskursen skall fullgöras inom ett år efter det att den praktiska tjänstgöringen vid veterinärhögskolan avslutats, dvs. i regel efter 4—5 års studier. Kursen fullgörs under vinterhalvåret och brukar förläggas till K l (Stockholm). Vid kursens slut skall eleven ha bibringats kunskaper och färdigheter som fordras för fullgörande av veterinärtjänst vid armén. Kursen har även till syfte att ge veterinären utbildning för fredstjänstgöring inom djursjukvården vid förband. Facktjänstgöringen fördelas i omgångar om i regel minst 30 dagar över hela värnpliktstiden. Omkring en tredjedel av denna tid utnyttjas f. n. för deltagande i krigsförbandsövning. En tredjedel tas i anspråk för tjänstgöring vid civila veterinära institutioner och hälsovårdsnämnder m. m. Vissa veterinärer utbildas t. ex. vid statens veterinärmedicinska anstalt för att k u n n a krigsplaceras vid bakteriologiska laboratorieplutoner, medan andra ges veterinär kirurgutbildning. Återstående facktjänstgöring, i regel högst 60 dagar, tas i anspråk för djursjukvårdsuppgifter vid fredsförband. Sveriges veterinärförbund har i skrivelse till Kungl. Maj :t den 18 januari 1965 hemställt dels att värnpliktsutbildningen för veterinärer förkortas till 420 dagar — det dagantal som numera gäller för värnpliktiga läkare — dels att värnpliktiga veterinärer som fullgjort sin militära grundutbildning i annan ordning än som värnpliktig veterinär, ställs till det civila veterinärväsendets disposition för krigsplacering. Skrivelsen har överlämnats till utredningen för att tas under övervägande. Såsom framgår av föregående redogörelse är utbildningen av värnpliktiga veterinärer främst inriktad på att göra vederbörande kompetent att tjänstgöra i krigsbefattning vid djursjukvårdsförband. Antalet värnpliktiga som

Ill ärligen påbörjar värnpliktsutbildning för veterinärer har de senaste åren uppgått till mellan 20 och 30. Av dessa erhåller emellertid närmare hälften ändrad uttagning till följd av att de inte vinner inträde vid veterinärhögskolan eller inte fullföljer sina studier. Å andra sidan fullgör ungefär lika många blivande veterinärer vanlig militär grundutbildning som icke specialuttagna värnpliktiga. Dessa värnpliktiga erhåller efter legitimation ändrad uttagning och kan sålunda utnyttjas för krigsplacering i veterinära befattningar, varvid de företrädesvis placeras som hygieniker. Endast omkring hälften av de värnpliktiga veterinärerna fordras f. n. för den militära krigsorganisationen. Ett icke obetydligt antal har i anledning härav ställts till veterinärväsendets förfogande för att krigsplaceras inom den civila krigssjukvården. Till följd av att antalet hästar i den militära krigsorganisationen efter hand minskat och samtidigt allt större vikt lagts vid hygienisk livsmedelskontroll har en relativt sett ökande andel av de värnpliktiga veterinärerna tagits i anspråk för uppgifter som står i samband med den senare verksamheten. Det är sannolikt att denna utveckling kommer att fortsätta. Chefen för armén har uppgett till värnpliktsutredningen att ett årligt tillskott av 15 krigsplaceringsbara veterinärer täcker krigsorganisationens totala behov. Mot denna bakgrund har utredningen övervägt om anledning finns att krigsanvända de värnpliktiga veterinärerna enligt nya grunder och om deras värnpliktsutbildning i anledning härav bör reformeras. Två huvudanvändningsområden kan därvidlag komma i fråga, nämligen dels som veterinär vid djursjukvårdsförband och anspänt förband, dels som livsmedelshygieniker och bakteriolog. Inom båda dessa områden fordras viss militär miljöutbildning. Veterinär vid djursjukvårdsförband bör därjämte ha viss befälsutbildning, medan för livsmedelshygienikernas och bakteriologernas del behovet av sådan utbildning är mindre framträdande. För båda kategorierna torde vidare fordras viss stabsutbildning och utbildning i underhållstjänst m. m. Utredningen har övervägt ytterligare ett alternativ nämligen att utnyttja veterinärerna som läkarassistenter men efter samråd med tandvårdsberedningen funnit att, eftersom behovet av läkarassistenter torde kunna täckas med tandläkare, utbildning till läkarassistent inte bör komma i fråga. Den kontingent, som årligen behöver påbörja utbildning för uppgifter inom den militära djursjukvården bedöms framdeles bli mycket liten — högst ett 10-tal, även om hänsyn tas till förutsedda avgångar under utbildningstiden — och kan efter hand väntas gå ned ytterligare. Enligt utredningens mening kan det inte vara rationellt att för ifrågavarande ändamål anordna en särskild utbildningslinje med särskild utbildningsgång. Utredningen har därför övervägt ett alternativ. Detta innebär att behovet av värnpliktiga veterinärer för uppgifter inom djursjukvården fortsättningsvis täcks genom att ett mindre antal värnpliktiga, som bedriver studier vid veterinärhögskolan eller som kan göra sannolikt att de kommer att idka sådana stu-

112 dier, vid inskrivningen tas ut för underofficersutbildning och tilldelas kavalleriet. Dessa blivande veterinärer ges under grundutbildningen i huvudsak samma utbildning som andra underofficersuttagna vid kavalleriet. Krigsplacering vid djursjukvårdsförband eller anspända förband sker efter legitimation som veterinär. Härigenom skulle behovet av militär miljö- och befälsutbildning bli väl täckt. Uttagning till specialtjänst skulle alltså inte längre komma i fråga för dessa veterinärer. Det bör därvid beaktas att uttagning till specialtjänst enligt värnpliktsutredningen skall förekomma endast för sådana grupper av värnpliktiga, i fråga om vilka fördelarna med en särskild tjänstgöringsordning är så stora att de överväger de nackdelar som är förenade med en tjänstgöringsordning som avviker från den för flertalet värnpliktiga gällande. Fördelarna med en särskild tjänstgöringsordning för värnpliktiga veterinärer är att en sådan ordning är mer tilltalande ur studiesocial synpunkt. För de blivande veterinärer som genomgår vanlig underofficersutbildning torde nämligen påbörjandet av undervisningen vid veterinärhögskolan i jämförelse med nuvarande ordning komma att försenas högst två terminer. Å andra sidan förekommer en sådan försening redan nu för de blivande veterinärer som av olika skäl inte genast tas ut till specialtjänst utan fullgör vanlig militär grundutbildning före inträdet vid veterinärhögskolan. Utredningen anser därför att de angivna studiesociala fördelarna inte väger tillräckligt tungt jämförda med de nackdelar ur utbildningsorganisatorisk synpunkt m. m. som en särskild tjänstgöringsordning medför. Det torde inte heller vara omöjligt att tillgodose behovet av veterinärer för den militära djursjukvården genom att värnpliktiga veterinärer frivilligt väljer den föreslagna underofficersutbildningen. Väljs lösningen att ge veterinärer för den militära djursjukvården samma utbildning som andra underofficersuttagna bör efter grundutbildningen följa deltagande i repetitionsutbildning i samma omfattning som för andra underofficersutbildade. Vid behov synes härunder särskilda kurser få anordnas för att komplettera den civila veterinärutbildningen. De värnpliktiga veterinärer, som avses krigsanvändas som hygieniker och bakteriologer kommer framdeles att utgöra en majoritet. För aktuella veterinärmedicinska uppgifter får dessa veterinärer i stort sett all erforderlig utbildning under sina civila studier. För dessa veterinärer bör uttagningen till specialtjänst behållas. Utredningen räknar med att omkring 20 blivande veterinärer årligen behöver tas ut till specialtjänst som värnpliktiga veterinärer. Hänsyn har då tagits till det förhållandet att en del av de i specialtjänst uttagna inte torde komma att fullfölja sina studieplaner, vilket kräver en viss reserv. De i special tjänst uttagna veterinärerna bör under grundutbildningen fullgöra samma utbildningsomgångar som de värnpliktiga läkarna, dvs. en förberedande befälsskola om 85 dagar, en sjukvårdsbefälsskola om 75 dagar, en vinterutbildningsomgång om 25 dagar och en

113 veterinärfackskola om 45 dagar, dvs. inalles 230 dagar. Härtill kommer repetitions- och vidareutbildning i form av facktjänstgöring under hela värnpliktstiden, varav huvuddelen bör avses för deltagande i krigsförbandsövningar. En mindre del av tiden för facktjänstgöringen bör reserveras för genomgång av särskilda veterinärmedicinska kurser. För facktjänstgöringen bör beräknas högst 190 dagar. Värnpliktstjänstgöringens sammanlagda längd skulle alltså för i specialtjänst uttagna veterinärer bli densamma som för läkare, dvs. 420 dagar. Frågan om tjänstgöringstidens totala längd bör dock omprövas, sedan 1966 års värnpliktskommitté lagt fram sina förslag i ämnet. De fyra första utbildningsomgångarna bör inpassas på samma tid som motsvarande utbildningsomgångar för värnpliktiga läkare. Den första utbildningsomgången kan lämpligen förläggas till kavalleriet. Den andra utbildningsomgången bör förläggas till samma utbildningsenheter, som har hand om motsvarande läkarutbildning, och utbildningen bör i väsentliga delar kunna samordnas med denna. Vinterutbildningen bör i princip ha samma mål som motsvarande läkarutbildning. Vad slutligen veterinär fackskol an beträffar bör också denna i väsentliga delar kunna samordnas med läkarfackskolan. Målet för kursen bör vara att främst ge de kunskaper och färdigheter som fordras för krigsplacering som brigadveterinär. Vid kursen bör meddelas dels kompletterande militärveterinär undervisning, dels undervisning i taktik samt stabs-, underhålls- och förvaltningstjänst. Som nyss nämnts fordras endast omkring hälften av de manliga värnpliktiga veterinärerna för veterinära befattningar i den militära krigsorganisationen. Av det föregående framgår att utredningen räknar med att ett 30-tal blivande veterinärer årligen behöver tas ut dels till vanlig underofficersutbildning dels till specialtjänst. Övriga värnpliktiga som avser idka veterinära studier, bör fullgöra sin militära grundutbildning i vanlig ordning utan att tas ut till special tjänst och krigsplaceras inom krigsmakten med hänsyn härtill. Detta ställningstagande stämmer såsom ovan klarlagts med värnpliktsutredningens intentioner. Enligt värnpliktsutredningen skall antalet värnpliktiga som tas ut till specialtjänst direkt svara mot krigsmaktens behov enligt fastställd krigsorganisation. Rätt för värnpliktig med viss studieinriktning att bli uttagen i specialtjänst föreligger således inte. Nu ifrågavarande värnpliktiga veterinärer bör vid lämplig ålder efter hand allt efter föreliggande behov ställas till veterinärväsendets förfogande enligt de regler som tillämpas f. n. Eftersom intagningen vid veterinärhögskolan enligt föreliggande planer framdeles inte avses undergå några mer väsentliga förändringar kommer tillgången till värnpliktiga veterinärer till skillnad mot tillgången till värnpliktiga läkare och tandläkare inte att mera avsevärt förändras under överskådlig framtid. Detta innebär att antalet värnpliktiga veterinärer som årligen kan komma att föras över till den civila sektorn i huvudsak torde förbli oförändrat. 8—614667

114 7.4. Utbildning av apotekare Den som idkar eller gör sannolikt att han kommer att idka studier för utbildning till apotekare och som inte frikallas blir vid inskrivningsförrättningen uttagen för utbildning i special tjänst som värnpliktig apotekare. Målet för nuvarande värnpliktsutbildning av apotekare kan allmänt sägas vara att göra den värnpliktige kompetent att tjänstgöra i krigsbefattning för apotekare. Utbildningen omfattar enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen soldatoch befälsutbildning samt fackutbildning och facktjänstgöring under 394 dagar. Kungl. Maj:t har härutöver med stöd av värnpliktslagen föreskrivit att fortsatt tjänstgöring om högst 146 dagar skall tas ut av de värnpliktiga apotekarna. Tjänstgöringstidens fördelning på omgångar har reglerats genom bestämmelser utfärdade i kommandoväg. Enligt dessa bestämmelser är tjänstgöringen f. n. uppdelad sålunda: Soldatutbildning Förberedande befälsutbildning Plutonchefsskola Fackutbildningskurs Assistenttjänstgöring Facktjänstgöring vid staber och förband

omkr. 90 dagar » 85 » » 65 » > 60 » » 45 i » 195 » S:a

540 dagar

Soldatutbildningen äger rum tiden juni—augusti första sommaren, dvs. i regel omedelbart efter studentexamen och före påbörjandet av de akademiska studierna. Utbildningen är förlagd till infanteriet och pansartrupperna och samordnad med motsvarande utbildning för värnpliktiga läkare. Den har främst till syfte att bibringa de blivande apotekarna militär miljöutbildning. Den andra utbildningsomgången äger rum vid samma tid följande år och är förlagd till trängtrupperna. Syftet är främst att ge förberedande befälsutbildning på sjukvårdstjänstens område. Plutonchefsskolan fullgörs juni—augusti tredje året eller undantagsvis fjärde året. Den är likaledes förlagd till trängtrupperna. Syftet med denna utbildningsomgång är numera främst att ge de ytterligare kunskaper och färdigheter samt den ytterligare befälsutbildning som fordras för krigsplacering som plutonchef vid sjukvårdsteknisk pluton. Fackutbildningskursen fullgörs efter genomgångna kurser för apotekarexamen, dvs. i regel efter 4—5 års studier. Denna kurs fullgörs i regel under vinterhalvåret och förläggs tdl förband i stockholmsområdet. Syftet med kursen är att meddela dels viss kompletterande militärmedicinsk undervisning, dels undervisning i taktik och stabstjänst samt underhållstjänst m. m. Assistenttjänstgöringen skall fullgöras vid försvarets forskningsanstalt, försvarets sjukvårdsstyrelses förråd eller militärapoteket på tid som arméöverläkaren äger bestämma. Syftet med denna tjänstgöring har inte närmare definierats. Facktjänstgöringen fördelas i omgångar om i regel minst 30 dagar över hela värnpliktstiden och utnyttjas bl. a., ehuru i relativt obetydlig omfattning, för deltagande i krigsförbandsövningar.

115 Tjänstgöring vid militärapoteket och dess filialapotek förekommer i betydande omfattning. Vid farmacevtiska institutet tas f. n. årligen 80 nybörjare in på apotekarlinjen. Enligt beslut av 1965 års riksdag (prop. 1965: 141) skall det årliga intaget ökas till 120 elever. Vidare avses apotekarexamen ersättas av farmacie magisterexamen, som skall k u n n a avläggas efter 4 års studier, antingen helt vid en nyinrättad farmacevtisk fakultet (farmacevtisk linje) eller delvis även vid medicinsk fakultet (medicinsk linje). Receptarieutbildningen avses främst genom inskränkning av den praktiska utbildningen förkortas från 3 till 1 Vi år. Den torde komma att anknytas till yrkesskolorganisationen. Utredningen tar här upp endast apotekarnas värnpliktsutbildning; manliga receptarier är en sällsynthet. Enligt vad som inhämtats från farmacevtiska institutet har under senare år antalet kvinnliga elever ökat på apotekarlinjen; omkring 40 % av eleverna utgörs numera av kvinnor. Det bör därför räknas med att f. n. mellan 40 och 50 värnpliktiga årligen vinner inträde vid farmacevtiska institutet. Detta antal torde i början av 1970-talet ha stigit till mellan 60 och 70. År 1964/65 genomgick 75 resp. 60 värnpliktiga apotekare andra och tredje utbildningsomgångarna, medan blott ett 30-tal elever under senare år beordrats till fackutbildningskurser. Detta förhållande visar, att uttagningen till värnpliktiga apotekare torde slå fel i inte obetydlig utsträckning. En hel del av de uttagna vinner aldrig inträde vid farmacevtiska institutet eller avbryter sina studier i förtid. Deras uttagning i specialtjänst måste därför hävas. Å andra sidan fullgör en hel del apotekare sin militära grundutbildning i annan ordning, innan de vunnit inträde vid farmacevtiska institutet. Utredningens undersökningar rörande de värnpliktiga apotekarnas användning i krigsorganisationen visar att de behövs på såväl brigad- som etappnivå liksom vid vissa specialförband och förråd. Ett antal apotekare behövs vidare vid centrala och högre regionala ledningsorgan. Apotekare bör bl. a. medverka vid ledningen av läkemedelstjänsten inom brigad men även vid ledningen av annan sjukvårdsmaterieltjänst. I uppgiften ingår bl. a. att övervaka tillverkningen av och försörjningen med infusionslösningar och blod samt utförandet av vissa kliniska laborationer. Åt apotekare bör även ges uppgiften att företräda vattenhygienen. På etappnivå fordras apotekare för liknande uppgifter. Apotekare bör bl. a. krigsplaceras som plutonchef vid sjukvårdstekniska förband. Slutligen bör apotekare ingå i vissa staber, såsom fördelningsstaber och försvarsområdesstaber för att biträda med ledningen av försörjningen med läkemedel och annan sjukvårdsmateriel. Krigsorganisationens behov täcks enligt till värnpliktsutredningen från försvarsgrenscheferna överlämnade uppgifter av ett årligt tillskott av 15 krigsplaceringsbara värnpliktiga apotekare. Långt mindre än hälften av de värnpliktiga apotekarna skulle alltså fordras för att täcka behovet i den militära krigsorganisationen. Flertalet apotekare i värnpliktsåldern skulle med andra

116 ord antingen kunna ställas till det civila medicinalväsendets förfogande, vilket redan i viss utsträckning sker, eller utnyttjas i andra militära krigsbefattningar. Behovet av apotekare i den militära krigsorganisationen synes emellertid bl. a. till följd av utvecklingen inom krigssjukvårdsorganisationen ha beräknats i underkant. Den ökade tillgången på apotekare bör medge att utbildningen inom krigsmakten av värnpliktiga apoteksbiträden minskas eller läggs ned och att vissa befattningar i krigsorganisationen för kvinnliga receptarier byts ut mot befattningar för manliga apotekare. Ett inte obetydligt antal befattningar för värnpliktiga apotekare bör därför tillföras organisationen, delvis i utbyte mot andra befattningar. En stor del av de värnpliktiga apotekarna torde härigenom även framgent fordras i den militära krigssjukvårdsorganisationen. Utredningen bedömer att minst ett 25-tal apotekare årligen bör tillföras krigsmakten. Den årliga uttagningen bör maximeras till det antal som fordras för att fylla det militära krigsplaceringsbehovet av apotekare inkl. erforderlig reserv. Hänsyn bör därvid bl. a. tas till det förhållandet att en del av de uttagna erfarenhetsmässigt inte kommer att fullfölja sina farmacevtiska studier och till att vissa apotekare genom senare tjänstgöring inom t. ex. läkemedelsindustrin efter hand blir mindre lämpade för militära krigsbefattningar. Med anledning härav bör årligen ett 40-tal värnpliktiga alltjämt tas ut till specialtjänst som apotekare. För aktuella farmacevtiska uppgifter erhåller dessa värnpliktiga i allt väsentligt erforderlig utbildning under sina civila studier. För de militära uppgifterna fordras dels miljö- och befälsutbildning, dels en inte obetydlig utbildning avseende taktik samt stabs- och underhållstjänst m. m. Den nuvarande utbildningens längd och uppdelning m. m. bör ändras. Utredningen föreslår att den första utbildningsomgången helt samordnas med motsvarande utbildningsomgång för läkare. Andra och tredje utbildningsomgångarna bör slås samman till en omgång och fullgöras som befälsskola, förlagd till trängregemente. Denna omgång bör genomgås sommaren efter det vederbörande varit inskriven minst fyra terminer vid farmacevtiska fakulteten. Målet för befälsskolan bör främst vara att ge de militära kunskaper och färdigheter som fordras för krigsplacering som chef för sjukvårdsteknisk pluton. Utredningen räknar med att befälsskolan får samma längd som sjukvårdsbefälsskolan för läkare. Den tredje utbildningsomgången bör utgöras av vinterutbildning med samma syfte som motsvarande utbildning för värnpliktiga läkare. Den bör alltså ha en längd av 25 dagar och fullgöras j a n u a r i — m a r s tidigast under tredje studieåret eller snarast efter avlagd apotekarexamen. Grundutbildningen av den värnpliktige apotekaren avslutas med en fackskolekurs, som bör fullgöras när apotekarexamen avlagts. Målet för kursen bör främst vara att meddela de kunskaper och färdigheter som fordras för att apotekaren skall kunna tjänstgöra som målsman för läkemedelstjänsten vid brigad. Vid kursen bör ges dels kompletterande militärfarmacevtisk undervisning, dels undervisning i

117 taktik samt stabs-, underhålls- och förvaltningstjänst m. m. Utredningen räknar med att kursen ges samma längd som läkarfackskolan, dvs. 45 dagar. Sammanlagt skulle härigenom för grundutbildningen fordras (85 + 75 + 2 5 + 4 5 ) 230 dagar. Resten av värnpliktsutbildningen, dvs. facktjänstgöringen, bör reserveras för deltagande i repetitionsutbildning främst i form av krigsförbandsövning. I anslutning härtill kan kortare militärfarmacevtiska kurser behöva anordnas. För facktjänstgöringen synes böra beräknas högst 190 dagar. Särskild tid för assistenttjänstgöring synes inte vidare behöva reserveras. Vissa värnpliktiga apotekare bör i och för specialisering under facktjänstgöringen kunna kommenderas till militärapoteket. Utredningen bedömer det mot denna bakgrund vara möjligt att minska de i specialtjänst uttagna värnpliktiga apotekarnas värnpliktstjänstgöring till högst 420 dagar. På samma sätt som i fråga om de värnpliktiga veterinärerna bör frågan om tjänstgöringstidens totala längd omprövas sedan 1966 års värnpliktskommitté lagt fram sina förslag i ämnet. Såsom ovan sagts skall en stor del av de värnpliktiga apotekarna tas ut till specialtjänst. Vad beträffar övriga apotekare, dvs. sådana som inte fordras i den militära krigssjukvårdsorganisationen, kan utredningen — med hänvisning till de skäl som åberopats för motsvarande grupp veterinärer — inte finna att uttagning i specialtjänst är nödvändig. Dessa värnpliktiga bör fullgöra sin militära grundutbildning i vanlig ordning och krigsplaceras med hänsyn härtill. De bör vid lämplig ålder efter hand ställas till det civila medicinalväsendets förfogande enligt de regler som tillämpas f. n.

KAPITEL 8 S j u k v å r d s u t b i l d n i n g a v fast a n s t ä l l d p e r s o n a l

8.1. Utbildning av sjukvårdsinstruktörer, militär sjuksköter sko r

medicinaltekniker och

Sjukvårdsutbildningen inom krigsmakten has f. n. om hand — förutom av förbandsläkare, förbandssjuksköterskor och kompanibefäl — av militära sjukvårdsinstruktörer och civila instruktionssköterskor. De militära instruktörerna utgörs vid armén och flygvapnet huvudsakligen av underofficerare och underbefäl som tillhör förbandens (truppslagens) resp. flygvapnets personalkårer. Utbildningen till sjukvårdsinstruktör sker vid dessa försvarsgrenar först efter ett varierande antal år i annan instruktörstjänst. Den bedrivs huvudsakligen vid en särskild sjukvårdsinstruktörskurs, vars huvuddel är förlagd till trängregemente och som omfattar ca sex månader. I kursen ingår 6 veckors utbildning vid civilt sjukhus. Inom marinen grundrekryteras sjukvårdsinstruktörerna inom en särskild yrkesgren och får därför från början en relativt omfattande sjukvårdsutbildning. Ett dussintal marina sjukvårdsinstruktörer har genomgått sjuksköterskeskola eller kurs för operationsassistent. Liksom inom armén och flygvapnet redovisas personalen vid flottans eller kustartilleriets underofficers- och underbefälskårer. Kvinnliga instruktionssköterskor finns till ett antal av åtta vid armén — två vid varje trängregemente — och två vid marinens sjukvårdsskola. Halvtidsanställda instruktionssköterskor finns därjämte vid flygkrigsskolan i Ljungbyhed och vid Jämtlands flygflottilj. Särskilda behörighetsvillkor har inte ställts upp för anställning som instruktionssköterska. Sådan sjuksköterska har som nyss sagts civil ställning men är skyldig att bära uniform. Tjänsterna för instruktionssköterska är placerade i lönegrad A 19, om vederbörande genomgått 1 ärar kurs vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor, eljest i A 17. Såsom framgår av utredningens förra betänkande (kap. 9.1) bör den ur medicinsk synpunkt mera okvalificerade sjukvårdsutbildningen — bl. a. av sjukvårdsmän — till huvudsaklig del has om hand av underofficerare och underbefäl, som ges specialutbildning vid särskilda kurser. Däremot fordras i allmänhet inte medverkan av instruktionssköterskor vid ifrågavarande utbildning. Här har i stället förbandssjuksköterskorna en viktig uppgift att fylla. Även vid de förband, där kvalificerad sjukvårdsutbildning bedrivs,

119 lordras ett antal militära instruktörer med viss medicinsk randutbildning. Utbildning av sjukvårdare m. fl. i militära ämnen, t. ex. skydd, strid, marsch, förläggning m. m., kan och måste sålunda i stor utsträckning bedrivas av militärt befäl utan mera omfattande utbildning i hälso- och sjukvård. Utredningen har funnit att skäl inte finns att organisera en särskild utbildningslinje för grundutbildning av instruktörer som utnyttjas för ur medicinsk synpunkt mindre kvalificerade uppgifter. Intresset för hälso- och sjukvård bland de unga instruktörsaspiranterna kan befaras bli alltför svagt för att en tillfredsställande rekrytering skall erhållas. Utredningen räknar därför med att behovet av militära instruktörer för den ur medicinsk synpunkt mera okvalificerade sjukvårdsutbildningen tillgodoses genom specialutbildning av underbefäl och underofficerare, som visat intresse för hälso- och sjukvården. Det förutsätts att de specialkunskaper som meddelas dessa instruktörer — i det följande benämnda sjukvårdsinstruktörer — blir effektivt utnyttjade vid förbanden, vilket f. n. inte alltid är fallet. De bör alltjämt tillhöra förbandens (truppslagens och vapengrenarnas) befälskårer. Det bör i första hand ankomma på förbandschef att se till att erforderligt antal befäl kommenderas till den särskilda utbildningen för sjukvårdsinstruktör. Behovet av sjukvårdsinstruktörer påverkar emellertid det totala behovet av truppbefäl och måste sålunda beaktas vid de behovsberäkningar, som ligger till grund för uppbyggnaden av de militära befälskårerna. Den kvalitetshöjning i avseende på sjukvårdsinstruktörsutbildningen, som utredningen ansett böra eftersträvas, får i första hand tillgodoses genom att det medicinska innehållet i den befintliga sjukvårdsinstruktör skur sen förbättras, bl. a. genom att sjukhusutbildningen förlängs. I undantagsfall kan det emellertid bli aktuellt att bygga på utbildningen genom att kommendera militärt befäl som elev vid kurs för operationsassistent. Den nya sjukvårdsinstruktörskursen synes böra innehålla dels en i huvudsak teoretisk kurs om ca två månader, dels minst två månaders praktisk instruktörsutbildning, dels slutligen 16 veckors utbildning vid civilt sjukhus. Det synes önskvärt att koramendering till sjukvårdsinstruktörskursen föregås av korrespondensundervisning i ämnena anatomi, fysiologi och hygien och att skriftligt prov anordnas i anslutning härtill. Härigenom kan det elementära kunskapsstoffet hämtas in i förväg och möjliggörs gallring av eleverna, vilket erfarenhetsmässigt är i hög grad önskvärt. Eftersom undervisningen för underofficerare och underbefäl kan behöva läggas på något olika plan bör övervägas att ordna kursen för de båda befälskategorierna vid skilda tillfällen, förslagsvis vartannat år. Underbefälet bör om möjligt före instruktörskursen ha genomgått kvartermästarutbildning, underofficerarna utbildning vid truppslagsskola. Korta repetitionskurser synes vidare vid behov böra anordnas för äldre sjukvårdsinstruktörer, liksom kortare repctitionsutbildning vid civilt sjukhus i syfte att de medicinska färdigheterna skall vidmakthållas. Allt truppbefäl inom krigsmakten bör slutligen såsom utredningen fram-

120 hållit i sitt förra betänkande under sin grundutbildning ges tillräckliga kunskaper för att meddela den hälso- och sjukvårdsutbildning som ges åt alla värnpliktiga. Sjukvårdsinstruktörerna får enligt utredningens förslag inte tillräcklig medicinsk kompetens för att leda den kvalificerade sjukvårdsutbildning som skall ges åt bl. a. värnpliktiga sjukvårdare. Den sistnämnda utbildningen präglas av att eleverna — ehuru de inte varit yrkesverksamma inom civilsjukvården — på kort tid skall ges kompetens att i krig bestrida uppgifter, som i fred till stor del åvilar personal med sjuksköterskekompetens. För denna kvalificerade utbildning måste finnas ett antal fast anställda instruktörer som själva genomgått sjuksköterskeskola eller däremot svarande utbildning. Dessa instruktörer kan vara både manliga och kvinnliga. För de manliga, som bör ges en omfattande militärutbildning, har utredningen valt arbetsbenämningen medicinaltekniker. De kvinnliga instruktörerna vilkas militära utbildning måste bli begränsad, vill utredningen benämna militärsjuksköterskor. De förstnämnda saknar f. n. motsvarighet i krigsmaktens organisation, om det bortses från det mindre antal underofficerare vid marinen, vilka enligt vad nyss sagts har genomgått sjuksköterskeskola. De sistnämnda motsvarar närmast nuvarande instruktionssköterskor. Till frågan om benämningen av de båda personalgrupperna återkommer utredningen i kap. 10.6. Medicinaltekniker na kan rekryteras främst på följande sätt. a) Bland värnpliktiga som före inryckningen gått genom sjuksköterskeskola. b) Bland underofficerare och underbefäl som gått genom utbildning till s j ukvårdsinstruktör. c) Bland värnpliktiga som gått genom utbildning till sjukvårdare. Den medicinska delen av utbildningen till medicinaltekniker, dvs. genomgången av sjuksköterskeskola, kommer att kräva en tid av omkring 2 V2 år. Det synes önskvärt, att skolan genomgås så tidigt som möjligt. Å andra sidan måste säkerställas att rekryteringen får vidast möjliga bas och att urvalet även ur militär synpunkt blir tillfredsställande. Den militära miljöoch instruktörsutbildningen måste även på lämpligt sätt inpassas i utbildningschemat. Om de militära myndigheterna skall stå för kostnaderna vid sjuksköterskeskolan, synes det vidare rimligt att de blivande medicinalteknikerna före kommendering till skolan visat prov på allmän lämplighet och på förmåga som militär instruktör. Slutligen måste de skilda delarna av utbildningen på ett följdriktigt och rekryteringsbefrämjande sätt fogas samman till en lämplig helhet. En väsentlig fråga blir därför hur yrkesutbildningen vid sjuksköterskeskolan skall passas in i förhållande till den militära utbildningen. Utbildningen av armétekniker, för att ta ett jämförbart exempel, grundas på en minst två-årig yrkesskola, som genomgås före inryckningen till militärtjänst.

121 Om medicinalteknikerna rekryteras bland färdigutbildade manliga sjuksköterskor kan den militära rekryteringen göras på grundval av det urval som skett vid sjuksköterskeskolan, vilket kommer den militära organisationen till godo. Om sjuksköterskeutbildningen påbörjas redan i 18-årsåldern, vilket förutsatts i prop. 1965: 161, kan vederbörande anställas som medicinaltekniker redan vid unga år. Kostnaderna för den grundläggande yrkesutbildningen skulle då inte heller komma att belasta IV. huvudtiteln. Detta alternativ kräver att berörda värnpliktiga får anstånd med påbörjandet av sin militära grundutbildning till dess sjuksköterskeskolan avslutats; hinder häremot synes knappast kunna resas med hänsyn till härmed förenade militära fördelar och önskvärdheten att främja en ökad manlig intagning vid sjuksköterskeskolorna. Genomgås sjuksköterskeskolan före militärutbildningen, kan vidare den senare till viss del bygga på sjuksköterskeskolans grund och därigenom göras kortare. Det är emellertid inte säkert att den som genomgått sjuksköterskeskola med godkännande vitsord därför är lämplig för instruktörsverksamhet inom krigsmakten. En viss gallring torde därför bli nödvändig under militärutbildningen. Den väsentliga nackdelen med detta alternativ synes emellertid vara, att rekryteringsbasen så länge sjuksköterskeyrket förblir ett utpräglat kvinnoyrke, torde bli otillräcklig för att medge direktrekrytering från sjuksköterskeskolorna. Utredningen har därför inte ansett sig kunna förorda detta rekryteringssystem för medicinaltekniker. Däremot kommer givetvis militärsjuksköterskorna att rekryteras på denna grund. Rekryteras medicinalteknikerna bland sjukvårdsinstruktörerna torde vidareutbildning till medicinaltekniker kunna komma i fråga först i 35-årsåldern. Många av medicinalteknikerna torde därför vara närmare 40 år, då de kan börja utnyttjas för kvalificerad sjukvårdsutbildning. Den väsentliga invändningen mot detta alternativ är emellertid att genomgång av civil sjuksköterskeskola vid så hög ålder i regel inte kan anses lämplig med hänsyn till utbildningens art och elevkårens sammansättning. Inte heller detta alternativ synes därför annat än i undantagsfall komma i fråga. Utredningen kommer sålunda till att medicinalteknikerna bör rekryteras bland värnpliktiga, som under sin grundutbildning utbildats till sjukvårdare och därunder visat fallenhet för instruktörsverksamhet. Dessa bör efter den militära grundutbildningen, inbegripet utbildningen vid sjukhus, antagas till medicinalteknikeraspiranter och kommenderas till sjuksköterskeskola. Med hänsyn till det begränsade antal militära elever, som kommer i fråga, bör aspiranterna föras samman till en eller ett par av de civila sjuksköterskeskolorna och utbildningen bör i vart fall t. v. ordnas helt enligt samma kursprogram som för de vanliga sjuksköterskeeleverna. Med hänsyn till den militära grundutbildningens inpassning synes främst höstintagning komma i fråga. Tiden mellan grundutbildningens avslutande och påbörjande av sjuksköterskeskola bör utnyttjas för kompletterande militär instruktörs-

122 utbildning. Sedan sjuksköterskeskolan genomgåtts sker antagningen till medicinaltekniker. Snarast efter antagningen bör den militära utbildningen kompletteras vid en särskild kurs — medicinalteknikerkars. Denna, som främst bör ha till ändamål att ge medicinalteknikern erforderlig militärmedicinsk och pedagogisk tilläggsutbildning, torde behöva ha en längd av omkring tre månader. Medicinaltekniker bör vidare, tidigast under 7—8 året efter antagningen, genomgå obligatorisk kurs vid arméns underhållsskola. Dess främsta syfte bör vara att göra honom kompetent att krigsplaceras såsom kompanichef eller ställföreträdare för denne vid sjukvårdsförband. I detta sammanhang kan pekas på vikten av att garantier skapas för att medicinalteknikerna blir rätt utnyttjade i den militära krigssjukvårdsorganisationen. Även om medicinaltekniker efter genomgången medicinalteknikerkurs får anses vara kompetent att tjänstgöra som instruktör för kvalificerad sjukvårdsutbildning måste han vidmakthålla sina medicinska kunskaper. Möjlighet till repetitionsutbildning måste därför ges vid civila sjukhus. Medicinaltekniker bör med regelbundna tidsmellanrum, minst en gång vart tredje år, kommenderas till högst ett par månaders tjänstgöring vid främst kirurgisk lasarettsavdelning. Denna tjänstgöring bör inpassas i tiden på sådant sätt att tjänstgöringen som instruktör vid värnpliktsutbildningen störs så litet som möjligt samtidigt som den bör samordnas med sjukhusutbildningen av värnpliktiga sjukvårdare. Härjämte synes korta teoretiska repetitionskurser med militärmedicinskt innehåll behöva ordnas. Det förutsätts vidare att medicinaltekniker fullgör repetitionsutbildning vid sitt krigsförband. För äldre medicinaltekniker bör liksom för andra instruktörer möjlighet öppnas att placeras i befattning som i fysiskt hänseende är mindre pressande än instruktörsverksamheten. Medicinaltekniker, som är lämpad härför, bör därför, dock tidigast efter 15 tjänsteår, kunna kommenderas som militär elev vid kurs för hälsovårdsinspektör vid statens institut för folkhälsan. Efter genomgång med godkännande vitsord av sådan kurs bör medicinaltekniker vara behörig att placeras som byråinspektör i försvarets sjukvårdsstyrelse eller hälsovårdsinspektör vid regional stab. Medicinaltekniker, som är lämpad härför, bör även kunna skolas om till förrådsförvaltare. Det förutsätts att sådan medicinaltekniker går igenom förvaltarkurs vid intendenturförvaltningsskolan. Att vissa medicinaltekniker förutsätts skola tjänstgöra i central eller regional stab framgår av tidigare kapitel. Vad beträffar militärs juksköterskorna kan krav på militärutbildning före anställning inte ställas upp, eftersom personalen åtminstone t. v. huvudsakligen kommer att utgöras av kvinnor. Anställningsvillkor bör vara att vederbörande är legitimerad sjuksköterska och kan tillgodoräkna sig minst tre års sjukhustjänstgöring, varav två år inom kroppssjukvården. I förhållande till medicinalteknikerna ställs sålunda skärpta krav på medicinsk kompetens. Kraven på militärutbildning måste däremot sättas förhållande-

123 vis lågt. Snarast efter anställningen bör militärsjuksköterska genomgå en särskild kurs — militärsjuksköterskekurs. Den bör ha till syfte att ge militärsjuksköterska sådan utbildning som fordras för tjänstgöring såsom instruktör inom krigsmakten. Stor vikt bör läggas vid den pedagogiska utbildningen och vid meddelandet av erforderlig militär miljökännedom. Kursen synes böra ha en längd av omkring fyra månader. Det förutsätts att del av kursen förläggs till förband. Sedan kursen genomgåtts bör militärsjuksköterskan vara kompetent att placeras som instruktör för kvalificerad sjukvårdsutbildning. De medicinska kunskaperna bör vidmakthållas genom att militärsjuksköterska såvitt möjligt växelvis placeras till tjänstgöring vid civilt sjukhus, där utbildning av värnpliktiga sjukvårdare m. fl. förekommer, och i trupptjänst. De militärsjuksköterskor som är lämpade härför bör senast efter fem tjänsteår kommenderas att gå genom lärarkurs vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor. Det förutsätts slutligen att militärsjuksköterska deltar i den repetitionsutbildning med krigsförband, som aktualiseras av krigsplaceringen.

8.2. Utbildning av militärläkare, militärveterinärer och militärapotekare Utredningen har i det föregående föreslagit att ett antal heltidsanställda militärläkare skall finnas i centrala och regionala myndigheter (kap. 4 och 5). I kap. 9 föreslås att ett antal sådana läkare skall finnas också inom utbildningsorganisationen. Slutligen föreslås i kap. 10 att militärläkare i reserv skall finnas anställda för krigsorganisationens behov. De fast anställda militärläkarnas roll har utförligt behandlats i läkarutredningens betänkande »Läkaren i totalförsvaret» (SOU 1961:63). Där hävdas att militärläkarna måste ges ökad kompetens och en ändrad organisatorisk ställning för att få möjlighet till förbättrad insats. Utredningen delar denna uppfattning. Den anser att en kvalitetsförbättring av bl. a. militärläkarens militärutbildning är en väsentlig förutsättning för att en effektiv militärsjukvård skall kunna organiseras. Det är emellertid önskvärt att den militära grundutbildningen av militärläkare så långt möjligt knyts an till grundutbildningen för värnpliktiga läkare. Bl. a. är det av rekryteringsskäl nödvändigt att också militärläkarnas utbildning anpassas till utbildningsgången vid de medicinska fakulteterna. För att militärläkarutbildningen skall kunna riktas in på lämpligt sätt är det emellertid nödvändigt att utbildningen bedrivs med högre målsättning och större intensitet än för värnpliktiga läkare i allmänhet. Med hänsyn härtill bör utbildningen av militärläkaraspiranter till sin huvuddel bedrivas skild från utbildningen av värnpliktiga läkare genom att aspiranterna förs samman till särskilda utbildningsavdelningar. Detta talar för att den blivande militärläkaren bör antas som militärläkaraspirant före eller i ett tidigt skede av värnpliktsutbildningen, dvs. långt innan de medicinska studierna slutförts och framtids-

124 planerna kristalliserats ut. Flertalet militärläkaraspiranter synes därför böra antas senast i början av den första utbildningsomgången. Den som vill bli militärläkare bör emellertid kunna antas som aspirant även i samband med den andra utbildningsomgången. Militärläkarutbildningen bör som första utbildningsomgång omfatta lä käraspirantskola om 85 dagar, vilken genomförs på samma tid som den förberedande befälsskolan för värnpliktiga läkare. Läkaraspiranterna förutsätts snarast efter inryckning dras samman till en särskild utbildningsavdelning. Den andra utbildningsomgången bör förläggas till samma tid som sjukvårdsbefälsskolan och utgöras av en läkarkadettskola om 75 dagar. Målet för utbildningen vid kadettskolan bör vara att ge de militära kunskaper och färdigheter som fordras för krigsplacering som plutonchef vid sjukvårdsförband. Efter godkänd kadettskola bör militärläkaraspiranten vara berättigad till utbildningspremie, som beräknas efter samma grunder som för värnpliktig som undergår utbildning till officer. Nästa utbildningsomgång bör på samma sätt som för de värnpliktiga läkarna utgöras av vinterutbildning under 25 dagar. Denna utbildningsomgång bör fullgöras efter fjärde studieåret. Så långt stämmer till tiden och längden militärläkaraspirantutbildningen och de värnpliktiga läkarnas utbildning överens. Men utredningen anser inte att militärläkaraspirant bör gå genom läkarfackskola. I stället bör han i slutet av den medicinska utbildningen fullgöra trupptjänstgöring som instruktör. Denna utbildningsomgång bör ha en längd av 60 dagar och fullgöras sommartid. Samma sommar bör ytterligare 25 dagar fullgöras i form av facktjänstgöring vid förband eller ombord. Syftet härmed bör främst vara att ge läkaraspiranten erfarenhet av hälso- och sjukvården vid förband. Grundutbildningen för militärläkare skulle alltså komma att omfatta fyra utbildningsomgångar om sammanlagt (85 + 75 -f 25 + 85) 270 dagar, dvs. 40 dagar mer än som tas ut av de värnpliktiga läkarna under motsvarande tid. Efter genomgången grundutbildning bör militärläkaraspiranten, sedan legitimation som läkare erhållits, förordnas som extra ordinarie militärläkare på aktiv stat eller antas som militärläkare i reserv. Arvodesanställning bör enligt utredningens mening inte vidare komma i fråga (se kap. 10.3). Den utbildning som föregår anställningen som militärläkare kommer med den föreslagna uppläggningen i fråga om tiden inte att mera avsevärt skilja sig från den som de värnpliktiga läkarna går igenom under motsvarande skede. Detta bedömer utredningen väsentligt ur rekryteringssynpunkt. Utredningen har därför funnit det nödvändigt att militärläkarnas utbildning kompletteras snarast efter anställningen. Militärläkare på aktiv stat bör därför vara skyldig att omedelbart efter förordnandet gå igenom militärläkarkurs på omkring två månader. Under denna kurs bör huvudvikten fästas vid läkarens pedagogiska och taktiska utbildning. Militärläkaren bör sedan kursen genomgåtts under minst två års

125 tid placeras i trupptjänst. Till formerna härför återkommer utredningen i det följande. Efter minst sex års tjänstgöring bör militärläkaren gå genom allmän kurs vid militärhögskolan under omkring sex månader. Denna kurs synes till viss del kunna samordnas med motsvarande kurs för intendenturofficerare. Läkaren kan härefter antingen ånyo placeras i trupptjänst eller i stabstjänst, företrädesvis vid regional stab. Placering som byråläkare vid försvarets sjukvårdsstyrelse kan också komma i fråga. I vissa fall torde det bli aktuellt att enligt frivilligt åtagande kommendera yngre militärläkare till fallskärms jägarkurs, flygförarutbildning eller kurs för ubåtsofficerare o. d. I enstaka fall bör möjlighet beredas för militärläkare att gå genom högre stabs- eller förvaltningskurs vid militärhögskolan. Det kan också komma i fråga att ordna kortare kurser för militärläkare vid arméns underhållsskola m. m. Under militärläkarens fortsatta karriär kommer stabstjänstgöring och administrativ verksamhet att dominera. Innehavarna av vissa högre tjänster bör därunder gå genom försvarshögskolan. Självfallet bör slutligen militärläkare delta i den befäls- och repetitionsutbildning som är nödvändig med hänsyn till hans krigsplacering. Skall unga läkare överhuvudtaget kunna lockas till den militära banan är det nödvändigt att militärläkaren på aktiv stat erhåller tillfälle till medicinsk vidareutbildning. Detta är också nödvändigt för att vederbörande skall bli i tillfälle att förbättra sin medicinska kompetens. Utredningen föreslår att militärläkaren på aktiv stat efter sammanlagt tre års tjänstgöring som militärläkare skall vara berättigad till tjänstledighet utan löneavdrag under högst två år. Den enskilde militärläkaren bör ha stor frihet att välja vilken läkarverksamhet han vill ägna sig åt under dessa år. Önskvärt är emellertid att vissa militärläkare ägnar sig åt sådana specialiteter som har betydelse för naval- och flygmedicinen för att härigenom meritera sig för befattningar inom dessa områden. Andra bör stimuleras att genomgå utbildning i specialiteterna psykiatri, hygien och epidemiologi för att meritera sig för vissa befattningar i regional stab och försvarets sjukvårdsstyrelse. Ytterligare tillfälle till medicinsk verksamhet bör ges genom att militärläkaren medverkar vid inskrivning av värnpliktiga. Efter minst tio tjänsteår bör vidare militärläkaren vara berättigad till ny tjänstledighet utan löneavdrag under en tid av fem månader per femårsperiod. Motsvarande rätt tillkommer professor enligt 71 § första stycket 2. e) universitetsstadgan (SFS 1 9 6 4 : 4 6 1 ) . Denna tjänstledighet bör militärläkaren få använda för medicinsk vidareutbildning efter eget val. Vidareutbildningen av de reservanställda militärläkarna bör helt inriktas på krigsbefattningen. Detta innebär att tjänstgöringsskyldigheten i fred i första hand bör användas dels för den repetitionsutbildning, som bedrivs med krigsförband, dels för särskilda reservläkarkurser. Reservläkarkurs I bör genomgås omedelbart efter anställningen i reserv. Kursen bör ha en längd av 5—6 veckor. Vid kursen bör bl. a. ges den utbildning, som de

126 värnpliktiga läkarna får vid läkarfackskolan. Läkare i reserv bör vidare efter omkring fem års anställning gå igenom reservläkarkurs II om högst fyra veckor. Målet för kursen bör vara att göra läkaren kompetent att krigsplaceras som brigadläkare eller chef för sjukhusförband. Tjänstgöringsutrymme bör även finnas för viss specialutbildning m. m. Utredningen har funnit att den tjänstgöringsskyldighet, som stadgas i 1962 års reservbefälskungörelse — 425 dagar — är mer än tillräcklig för ifrågavarande ändamål. Enligt utredningens mening finns inte anledning att under den första tjänstgöringsperioden ta ut längre tjänstgöringsskyldighet än den som gäller för officer i arméns reserver eller 170 dagar. En sådan tjänstgöringsskyldighet motsvarar ett genomsnittligt årligt uttag av knappt 30 dagar under förutsättning att den första tjänstgöringsperioden som utredningen föreslår förlängs till sex år. Även under den andra tjänstgöringsperioden bör en viss reducering av tjänstgöringsskyldigheten vara möjlig. Utredningen föreslår att tjänstgöringsskyldigheten under denna period sätts ned till vad som gäller för officer i arméns reserver, dvs. till 150 dagar. Detta innebär, om inträde i reserv vinns vid 27 års ålder, ett teoretiskt genomsnittligt årligt uttag av tjänstgöringsdagar fr. o. m. 33 års ålder av omkring 10 dagar. Den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten för militärläkare i reserv skulle alltså bli 320 dagar. Den föreslagna sänkningen av den totala tjänstgöringsskyldigheten för reservläkare från 425 till 320 dagar bedömer utredningen vara godtagbar ur militär synpunkt och är angelägen ur rekryteringssynpunkt. Enligt utredningens i det föregående redovisade förslag kommer det att finnas ett mindre antal heltidsanställda militärveterinärer och ett antal heltids- och halvtidsanställda militärapotekare. Däremot fordras enligt utredningens mening inte någon reservinstitution för militärveterinärer och militärapotekare (se kap. 10.4 och 10.5). Det årliga rekryteringsbehovet är för litet för att motivera särskilda utbildningsenheter. Militärveterinär- och militärapotekaraspiranterna bör därför fullgöra grundutbildningen tillsammans med militärläkaraspiranterna. Under de tre första utbildningsomgångarna — aspirantskola, kadettskola och vinterutbildning — bör utbildningen av läkare, veterinärer och apotekare till väsentliga delar ha samma innehåll och fullgöras gemensamt. Även militärveterinär- och militärapotekaraspiranterna bör liksom militärläkaraspiranterna under en fjärde utbildningsomgång om 85 dagar fullgöra dels trupptjänstgöring som instruktör dels facktjänstgöring. För militärveterinäraspiranternas del bör denna tjänstgöring fullgöras vid kavalleriförband. Militärapotekaraspiranterna bör fullgöra facktjänstgöringen vid militärapoteket. Militärveterinär- och militärapotekaraspiranterna bör sålunda fullgöra fyra utbildningsomgångar om sammanlagt (85 + 75 + 25 + 85) 270 dagar, dvs. 40 dagar mer än som enligt utredningens förslag kommer att tas ut av de värnpliktiga veterinärerna och apotekarna under motsvarande tid. Utbildningspremie bör utgå enligt samma grunder som för militärläkaraspirant.

127 Militärveterinär och militärapotekare bör av motsvarande skäl som anförts i fråga om militärläkarna snarast efter anställning kommenderas till särskild militärveterinär resp. militär f ar macevtisk kurs, som såvitt möjligt samordnas med motsvarande kurs för militärläkare. Kurserna bör därför ha en längd av omkring två månader. Tillfälle till komplettering av de civila kunskaperna bör beredas genom att heltidsanställd militärveterinär och militärapotekare i likhet med militärläkare efter visst antal tjänsteår berättigas till tjänstledighet utan löneavdrag under en tid av fem månader per femårsperiod. Tiden härför bör användas för vidareutbildning efter eget val. I övrigt anser utredningen inte behov föreligga av obligatoriska kurser. Det bör emellertid vara möjligt för militärveterinär och militärapotekare att gå genom för läkare avsedd allmän kurs vid militärhögskolan. Militärapotekare och militärveterinär som så önskar bör även beredas tillfälle att gå genom kurs vid arméns underhållsskola. Att militärveterinär och militärapotekare på samma sätt som militärläkare skall delta i befäls- och repetitionsutbildning främst i samband med krigsförbandsvisa övningar behöver inte utsägas särskilt.

KAPITEL 9 Organisation av sjukvårdsutbildningen

9.1.

Sjukvårdstrupper

Utredningen framhöll i sitt förra betänkande (kap. 9.1) att den kvalificerade sjukvårdsutbildningen även i fortsättningen måste koncentreras till ett fåtal förband om utbildningens medicinska kvalitet skulle kunna hållas på hög nivå till rimliga kostnader. Härvid kom främst trängregementena och marinens sjukvårdsskola i fråga men det kunde även bli aktuellt att centralisera viss utbildning inom armén till ett mindre antal infanteri- och pansarregementen. Utredningen förutsatte särskilt att även befattningsutbildningen av sjukvårdare till huvudsaklig del skulle centraliseras och att den även för infanteriets och pansartruppernas del skulle koncentreras till förband där det fanns militärläkare. I anslutning härtill har inom utredningen till övervägande tagits upp en ursprungligen av läkarutredningen (SOU 1961:63) väckt tanke, nämligen att inom arméns ram organisera ett nytt truppslag — sjukvårdstrupperna — under ledning av en i arméstaben ingående militärläkare, sjukvårdsinspektör, som övertar ansvar och befogenheter främst från tränginspektören och arméöverläkaren. Truppslaget borde bestå av minst tre sjukvårdsförband (sjukvårdsregementen eller sjukvårdskårer). För att tillgodose kravet på mobiliserings- och insatsberedskap skulle dessa lokaliseras ett i Södra eller möjligen Västra militärområdet, ett i Östra eller möjligen Bergslagens militärområde och ett i Övre Norrlands eller möjligen Nedre Norrlands militärområde. Vid truppslaget skulle om möjligt all kvalificerad sjukvårdsutbildning för i första hand armén men om möjligt även för marinen och flygvapnet bedrivas. De beräkningar i fråga om utbildningens kvantitativa omfattning som utförts av utredningen visar, att en organisation av denna storleksordning torde kunna motiveras under förutsättning att en långtgående koncentration av utbildningen kan genomföras. Det förutsätts då att vid truppslaget, på samma sätt som vid övriga truppslag, också kommer att utbildas en hel del i sjukvårdsförbanden ingående personal, som inte behöver ha medicinsk utbildning, såsom signalister, bilförare, trosspersonal m. fl. Förslaget förutsätter vidare att de tre särskilda sjukvårdsförbanden får utbildnings- och mobiliseringsansvar för huvuddelen av de sjukvårdsförband, som f. n. mobiliseras av trängregementena, och att de även kommer att svara för den grundläggande utbildningen av de sjukvårdsförband, som f. n. utbildas av trängregementena men mobiliseras av andra myndigheter.

129 Den här ovan skisserade lösningen skulle ur militärsjukvårdens synpunkt ha vissa fördelar. Bl. a. skulle nackdelarna med nuvarande av erfarenhet svårdefinierade och svårtolkade ansvarsfördelning mellan tränginspektören och arméöverläkaren elimineras. Det medicinska inflytandet på utbildningen skulle stärkas genom att i central instans en läkare — sjukvårdsinspektören — skulle inom arméstaben få ett i huvudsak odelat ansvar för ledningen av den kvalificerade sjukvårdsutbildningen. Även pä lokal nivå skulle det medicinska inflytandet kunna stärkas genom att militärläkare placeras såsom förbandschefer m. m. Det ökade ansvar som härigenom skulle åläggas militärläkarna borde verka rekryteringsfrämjande och bidra till en höjning av militärläkarnas kompetens. Åtgärden skulle sannolikt också medverka till att höja militärsjukvårdens anseende. Den svenska organisationen skulle vidare komma att närmas till den organisationsform som valts i flera länder med krigserfarenhet, såsom bl. a. Västtyskland. Gynnsammare betingelser skulle slutligen sannolikt erhållas för rekrytering av medicinaltekniker m. fl. Mot dessa fördelar kan emellertid betydande nackdelar ställas. De minsta sjukvårdsenheterna ingår taktiskt och administrativt som integrerade delar i kompanier och bataljoner. Den grundläggande krigsförbandsutbildningen av dessa enheter bör till sin huvuddel bedrivas tillsammans med dessa förband. Under tiden för ifrågavarande utbildning måste därför ett betydande antal sjukvårdare och sjuktransportmän m. fl., som under grundutbildningen utbildas för att krigsplaceras på kompani- och bataljonsnivå — vid armén sammanlagt närmare 1 000 man — utbildas vid resp. infanteri-, pansar- och artilleriförband etc. Om denna väsentliga del av utbildningen bedrivs vid särskilda sjukvårdsförband förfuskas idén med den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Dennas betydelse har starkt understrukits av värnpliktsutredningen, som bl. a. uttalat att mot slutet av grundutbildningen ingen skolmässigt organiserad utbildning bör bedrivas utan att alla värnpliktiga då bör vara placerade i förband, som så nära som möjligt överensstämmer med krigsorganisationen. Lika litet kan utbildningen av berörda sjukvårdare och sjuktransportmän m. fl. bedrivas vid särskilda sjukvårdsförband under krigsförbandsövningarna. Dessa måste till huvuddelen genomföras vid de utbildningsmyndigheter, som i övrigt har ansvar för utbildningen av krigsförbandet. Under en inte obetydlig del av tiden för befattningsutbildningen måste vidare, såsom framgår av förslagen i föregående kapitel, sjukvårdarna utbildas vid civila sjukhus. Eftersom ett 20-tal sjukhus torde beröras härav, torde den berörda kontingenten — för arméns del sammanlagt omkring 700 man — under ifrågavarande tid få förläggas vid närbelägna truppförband, vilket innebär att värnpliktsstyrkan vid de särskilda sjukvårdsförbanden väsentligt skulle komma att reduceras också under hösten och förvintern. Under sommaren skulle däremot toppbelastning uppstå; de värnpliktiga läkarna m. fl. fullgör då 9—014667

130 sjukvårdsbefälsskola. Säsongvariationerna skulle alltså bli betydande och möjligheterna att jämna ut dem blir med hänsyn till strävandena att åstadkomma anpassning av in- och utryckningstider till de värnpliktigas civila studier mycket begränsade. Detta innebär att de särskilda sjukvårdsförbandens kasernetablissement, som torde behöva dimensioneras med hänsyn till sommarens toppbelastning, skulle bli oekonomiskt utnyttjade under stora delar av året. Nya kasernetablissement skulle vidare behöva byggas. Förslaget förutsätter sålunda stora investeringar i byggnader, mark samt utbildnings- och serviceanordningar. Uppsättandet av ett nytt truppslag skulle vidare bryta mot de strävanden till att bringa ned antalet truppslag och förband, som kan spåras inom krigsmaktens fredsorganisation allt sedan andra världskrigets slut. Tyg- och intendenturtrupperna har sålunda av administrativa, ekonomiska och personella skäl gått upp i trängtrupperna, signal- och ingenjörinspektörens uppgifter avses enligt statsmakternas beslut förenas i en person och ett antal förband vid skilda truppslag har successivt lagts ned i ändamål att erhålla ur driftsynpunkt ekonomiska utbildningsenheter. Slutligen saknas helt de personella förutsättningarna för att upprätta ett särskilt sjukvårdstruppslag. En militärt välutbildad heltidsanställd militärläkarkår, vars medlemmar ined fullt ansvar kan bekläda nyckelposterna inom truppslaget, står inte och kan inte inom överskådlig framtid beräknas stå till förfogande. Av det anförda framgår att utredningen inte anser sig behöva ta upp frågan om sjukvårdstrupper till vidare övervägande. 9.2. Försvarsgrenarnas sjukvårdsskolor m. m. De värnpliktiga sjukvårdarna, sjuktransportmännen och sjukvårdsteknikerna fullgör enligt beslut av 1966 års riksdag grundutbildning omfattande allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och grundläggande krigsförbandsutbildning. Befattningsutbildningen för sjukvårdare börjar några veckor efter inryckningen och varar med avbrott för viss förbandsutbildning och sjukhusutbildning till tidpunkten för påbörjandet av den grundläggande krigsförbandsutbildningen, dvs. för arméns del minst fram till juluppehållet. Utbildningen av sjukvårdare, sjuktransportmän och sjukvårdstekniker måste byggas upp med utgångspunkt i att huvuddelen av de egentliga sjukvårds- och sjuktransportförbanden ingår i arméns brigadunderhållsoch etappförband tillsammans med vilka de bildar taktiska och administrativa enheter. Dessa krigsförbands värnpliktiga får f. n. sin grundutbildning vid de fyra trängregementena, där alltså även i förbanden ingående sjukvårdare m. fl. måste utbildas. Fråga uppstår då om även del av grundutbildningen för de värnpliktiga sjukvårdare och sjuktransportmän som utan att tillhöra trängtrupperna ingår i krigsorganisationen på kompani- och bataljonsnivå bör centraliseras till trängtrupperna. Att den grundläggande

131 krigsförbandsutbildningen av de sjukvårdsenheter som ingår i kompanier och bataljoner samt krigsförbandsövningarna med dessa enheter måste bedrivas tillsammans med vederbörligt krigsförband har tidigare påvisats. Frågan gäller alltså närmast hur långt befattningsutbildningen kan koncentreras utan att kravet på miljöutbildning och insatsberedskap blir lidande. Utvecklingen inom armén har tidigare pendlat. Från att ha varit starkt centraliserad — även infanteriets och pansartruppernas sjukvårdare erhöll tidigare sin befattningsutbildning vid trängtrupperna — är utbildningen numera relativt decentraliserad. Detta förhållande har till följd av bristande tillgång på pedagogiskt utbildade läkare och medicinskt välutbildade instruktörer inte alltid lett till ur medicinsk synpunkt särskilt tillfredsställande utbildningsresultat. Utredningen har funnit att kravet på militär miljöutbildning talar emot att befattningsutbildningen av infanteriets (kavalleriets) och pansartruppernas sjukvårdare och sjuktransportmän förläggs till trängtrupperna. Utbildningen av sjukvårdare och sjuktransportmän som ingår i dessa truppslags kompanier och bataljoner bör med hänsyn till miljöutbildningens betydelse bedrivas vid truppslagen. Med hänsyn tagen till kravet på god medicinsk utbildning och hushållning med medicinskt utbildade instruktörer vore det önskvärt, om ifrågavarande utbildning kunde koncentreras till ett infanteri- och ett pansarförband. Andra skäl talar emellertid för att en så långtgående koncentration undviks. Utredningen har med hänsyn till kravet på insatsberedskap och till utbildningens kvantitativa omfattning samt de värnpliktigas bostadsförhållanden m. m. ansett att en bättre avvägning erhålls om befattningsutbildningen av infanteriets (kavalleriets) och pansartruppernas sjukvårdare och sjuktransportmän i princip förläggs till ett infanteri- eller pansarförband inom varje militärområde. Befattningsutbildningen av övriga armétruppslags sjukvårdare och sjuktransportmän bör däremot lämpligen förläggas till trängtrupperna. Utredningen föreslår sålunda att vid vartdera av de fyra trängregementena organiseras dels utbildningen av värnpliktiga sjukvårdare, sjuktransportmän och sjukvårdstekniker som ingår i krigssjukvårdsförbanden på brigad- och etappnivå, dels befattningsutbildning av värnpliktiga sjukvårdare och sjuktransportmän tillhörande andra armétruppslag än infanteriet (kavalleriet) och pansartrupperna. Den sistnämnda utbildningen förutsätts i huvudsak få samma innehåll, längd och inpassning som befattningsutbildningen av infanteriets och pansartruppernas sjukvårdare och sjuktransportmän. Utbildningen avslutas sålunda i sådan tid att personalen kan delta i huvuddelen av den grundläggande krigsförbandsutbildning som bedrivs vid resp. truppslag. För trängtruppernas egna sjukvårdare m. fl. pågår utbildningen under hela grundutbildningen och innefattar sålunda även grundläggande krigsförbandsutbildning. Sommartid genomförs vidare vid trängregemente de samordnade sjukvårdsbefälsskolorna om 75 dagar för värnpliktiga läkare, veterinärer och apotekare samt i enlighet med tand-

132 vårdsberedningens förslag jämväl för värnpliktiga tandläkare. Till trängregemente bör i övrigt kunna förläggas kortare sjukvårdskurser t. ex. i samband med krigsförbandsövningar, fackskolekurser om 45 dagar för värnpliktiga läkare och veterinärer samt den teoretiska och praktiska sjukvårdsutbildning som ingår i utbildningen av arméns och flygvapnets sjukvårdsinstruktörer. Slutligen bör vid något av trängregementena genomföras kadettskola för militärläkare m. fl. och del av militärsjuksköterskekursen. Att sjukvårdsbefälsskolan av utrymmesskäl kan behöva förläggas även till andra förband och att fackskolekurser för läkare och veterinärer övergångsvis kan behöva centraliseras ytterligare framgår av den följande redogörelsen. Vidare föreslår utredningen att vid ett infanteri- eller pansarregemente inom varje militärområde skall finnas en till regementet ansluten sjukvårdsskola. Utredningen anser sig inte ha skäl att ta närmare ställning till vid vilka infanteri- och pansarförband sjukvårdsskolor bör organiseras. Avgörande härför är bl. a. tillgången på förläggningsutrymme. Det bör ankomma på chefen för armén att utreda frågan. Vid skolorna bör bedrivas grundutbildning av infanteriets och pansartruppernas värnpliktiga sjukvårdare m. fl. fr. o. m. den tidpunkt då erforderligt urval hunnit avslutas, dvs. några veckor efter inryckningen, minst t. o. m. tidpunkten för befattningsutbildningens avslutande. Utbildningen vid sjukvårdsskola bör avslutas senast vid sådan tidpunkt att huvuddelen av den grundläggande krigsförbandsutbildningen kan bedrivas vid resp. infanteri- eller pansarförband. Sjukvårdspersonal ingående i kompani förutsätts i vart fall gå tillbaka till sina moderförband vid sådan tidpunkt att den kan delta i den grundläggande krigsförbandsutbildning som avslutar grundutbildningen redan från dess början. I utbildningen vid sjukvårdsskolorna skall ingå — förutom allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning för sjukvårdare och sjuktransportmän — även förberedande utbildning för den tjänstgöring vid civilt sjukhus som varje värnpliktig sjukvårdare skall delta i. Vidare bör parallellt med befattningsutbildningen bedrivas förbandsutbildning med förbandsplatsgrupper och andra smärre sjukvårdsenheter. Till en av sjukvårdsskolorna bör sommartid aspirantskolan för militärläkare m. fl. förläggas. Då sjukvårdsbefälsskolan för den värnpliktiga medicinalpersonalen ställer stora krav på trängregementenas förläggningsutrymmen, kan det slutligen bli nödvändigt att sprida denna utbildning till de infanteri- och pansarförband där sjukvårdsskolor är organiserade. Utredningen har i det föregående behandlat förhållandena vid armén, eftersom utbildningsbehovet vid denna försvarsgren kvantitativt representerar närmast 80 % av det totala behovet. Sjukvårdsenheterna i flygvapnets krigsorganisation kan närmast jämföras med sjukvårdsenheterna i arméns lokaiför svarsförband. I enheterna ingår värnpliktiga sjukvårdare som nu ges befattningsutbildning vid F 4 (Östersund) och i övrigt utbildas vid flottiljerna. Den årliga utbildningskontingenten sjukvårdare vid flygvapnet är

133 så liten — högst 100 man — att utbildningen kan koncentreras till en utbildningsenhet. Grundutbildningen av flygvapnets sjukvårdare är emellertid enligt utredningens mening av den art att den kan bedrivas skild från den kontinuerliga övningsverksamhet som bedrivs vid flottiljerna året runt. Utbildningen kan därför inpassas oberoende av den kvartalsinryckning som äger r u m för flertalet av flygvapnets värnpliktiga. Med hänsyn härtill finns enligt utredningens mening inte något hinder för att tidsmässigt samordna utbildningen med den som bedrivs inom armén. Departementschefen har i prop. 1966: 106 förutsatt att utbildningens längd för berörda värnpliktiga blir densamma som vid armén. Att en innehållsmässig samordning bör komma till stånd har utredningen uttalat i annat sammanhang. Utredningen har i anledning härav övervägt, om inte fördelar skulle stå att vinna med att förlägga utbildningen av flygvapnets sjukvårdare till armén. En sådan samordning torde kunna genomföras utan allvarligare olägenheter för miljöutbildningen. Om de värnpliktiga sjukvårdarna vid flygvapnet utbildas vid ett infanteri- eller pansarförband inom det militärområde där vederbörlig flottilj är belägen, erhålls vidare praktiskt taget samma rationaliseringsvinster men bättre insatsberedskap än om utbildningen centraliseras till en av flygvapnets flottiljer. Utredningen räknar med att grundutbildningen av flygvapnets sjukvårdare -— med undantag möjligen för viss grundläggande krigsförbandsutbildning — förläggs till armén. Dit förläggs som nyss sagts även utbildningen av flygvapnets sjukvårdsinstruktörer. Flygvapnets värnpliktiga läkare grundutbildas redan nu vid armén. Vid marinen är förhållandena till viss del annorlunda. En del av de sjukvårdsenheter som ingår i marinens krigsorganisation kan inte direkt jämföras med dem som ingår i arméns kompani- och bataljonsenheter; vissa sjukvårdsförband bör i stället närmast jämföras med arméns brigadeller etappsjukvårdsförband. De värnpliktiga sjukvårdarna m. fl. vid marinen erhåller f. n. del av sin befattningsutbildning vid marinens sjukvårdsskola som är ansluten till KA 4 (Göteborg). Den årliga utbildningskontingenten beräknas till högst 200 man och är således omkring dubbelt så stor som vid flygvapnet. Kravet på särskild miljöutbildning är vidare mer framträdande än vid flygvapnet. Utbildningen måste inom flottan inpassas med hänsyn till tjänstgöringen ombord och vid kustartilleriet med hänsyn till den avslutande grundläggande krigsförbandsutbildningen, som har en annan tidsrytm än inom armén. En samordning med arméns motsvarande utbildning torde därför inte kunna åstadkommas. Eftersom militärbefälhavarna inte får något ansvar för utbildningen inom marinen — cheferna för örlogsbaser (-skolor) och kustartilleriförsvar lyder direkt under chefen för marinen utom i fråga om utbildning av operativ natur — uppstår slutligen svårigheter att på regional nivå samordna ledningen och kontrollen av den marina sjukvårdsutbildningen med övrig sjukvårdsutbildning inom militärområdet. Utredningen anser med hänsyn till dessa för-

134 hållanden, att den kvalificerade sjukvårdsutbildningen vid marinen bör bedrivas vid en särskild sjukvårdsskola. Vid skolan bör bedrivas motsvarande utbildning som vid de sjukvårdsskolor som anknyts till vissa infanteri- och pansarförband. Det torde också bli aktuellt att förlägga fackskolekurserna för marinens värnpliktiga läkare m. fl, till den nya skolan. Hit bör också förläggas kurser för marinens sjukvårdsinstruktörer. Där torde även med fördel kunna bedrivas viss sjukvårdsutbildning för flottans befäl och meniga, som f. n. bedrivs vid den till Berga örlogsskolor anknutna stridssjukvårdsskolan. Skäl föreligger därför att anknyta den nya sjukvårdsskolan till Berga örlogsskolor, vilket skulle innebära att marinens sjukvårdsskola vid KA 4 (Göteborg) och stridssjukvårdsskolan kan läggas ned. Utredningen tar emellertid inte ställning till förläggningsfrågan men räknar med att i fortsättningen endast en sjukvårdsskola skall finnas vid marinen. Frågan om sjukvårdsskolans förläggning bör närmare utredas av chefen för marinen. Utredningen tar härefter upp frågan om läkarbehov m. m. vid försvarsgrenarnas sjukvårdsskolor m. m. Den arbetsgrupp inom utredningen som behandlat den ur medicinsk synpunkt kvalificerade sjukvårdsutbildningen har även sökt beräkna utbildiiingskontingenternas storlek. Beräkningarna grundar sig i huvudsak på den krigssjukvårdsorganisation som gäller f. n. eller vars genomförande är beslutad. Det relativt detaljerade underlag på vilket beräkningarna grundats blir givetvis inaktuellt om de krigsorganisatoriska förhållandena ändras. Beräkningarna av utbildningsbehovets omfattning lämnar emellertid enligt utredningens mening tillräckligt underlag för att ta ställning till utbildningsorganisationen. Denna bör vara så flexibel att den kan anpassas till en ändrad krigsorganisation. Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga sjukvårdare, sjuktransportmän och sjukvårdstekniker som skall genomgå befattningsutbildning beräknas till högst omkring 1 500 man vid armén, 200 man vid marinen och 100 man vid flygvapnet. Sjukvårdsbefälsskolan beräknas under tre sommarmånader genomgås av 500 värnpliktiga läkare, 180 värnpliktiga tandläkare — under förutsättning att dessa skall genomgå sådan utbildning — och 30 värnpliktiga apotekare tilldelade armén och flygvapnet. Härtill kommer ett 40-tal värnpliktiga läkare och tandläkare tilldelade marinen och ett 20-tal värnpliktiga veterinärer, dvs. inalles drygt 750 man. Vidare beräknas omkring 220 värnpliktiga läkare, apotekare och veterinärer genomgå fackskola om 45 dagar vid varierande tidpunkter under året. Av dessa är ca 190 värnpliktiga läkare, av vilka ett 30-tal tillhör marinen, medan övriga läkare är avsedda för arméns och flygvapnets krigsorganisation. Vid trängregementena beräknas årskontingenten av trängtruppernas egna sjukvårdare m. fl. samt av sjukvårdare och sjuktransportmän tillhörande undra truppslag — dock inte infanteriet (kavalleriet) och pansartrupperna

135 — uppgå till i genomsnitt 200 man per regemente. Härtill kommer under sommarmånaderna närmare 200 värnpliktiga läkare, tandläkare, veterinärer och apotekare, som genomgår sjukvårdsbefälsskola och kadettskola. Vidare skall vid trängtrupperna ordnas vissa sjukvårdskurser, fackskolekurser för läkare och veterinär samt kurser för sjukvårdsinstruktör. Vid berörda infanteri- och pansarregementens sjukvårdsskolor beräknas årskontingenten sjukvårdare och sjuktransportmän till omkring 700 man. I genomsnitt skulle alltså omkring 120 man behöva utbildas vid varje sjukvårdsskola. Härtill kommer vid varje sjukvårdsskola ett 15-tal sjukvårdare tillhörande flygvapnet. Sommartid tillkommer eleverna vid aspirantskolan för militärläkare m. fl. och ev. även vissa befälsskolor för värnpliktiga läkare m. fl. Personalstyrkan vid de olika sjukvårdsskolorna kommer emellertid att variera inte obetydligt, om hänsyn tas till det årliga rekryteringsbehovet för de krigsförband som mobiliseras inom det militärområde där sjukvårdsskola är förlagd. En viss utjämning mellan militärområdena beräknas därför bli erforderlig. Elevantalet vid marinens sjukvårdsskola framgår slutligen av redovisningen ovan. Utredningen r ä k n a r med att två heltidsanställda militärläkare och fem medicinaltekniker eller militärsjuksköterskor fordras vid varje trängregemente. För varje sjukvårdsskola vid infanteri- eller pansarregemente beräknas en heltidsanställd militärläkare och tre medicinaltekniker eller militärsjuksköterskor. Slutligen beräknas för marinens sjukvårdsskola två heltidsanställda militärläkare och sex medicinaltekniker eller militärsjuksköterskor. Vid sjukvårdsskola förutsätts militärläkare skola placeras som chef; under en övergångstid kan det dock bli nödvändigt att i vissa fall placera officer i skolchefsbefattningen. Vissa av de sjuksköterskeutbildade instruktörerna vid trängregementena bör under den grundläggande krigsförbandsutbildningen verka som instruktörer vid specialtruppslagens förband. Även i samband med krigsförbandsövningar förutsätts instruktörsgrupper komma att sändas ut från trängregementena till förband där krigsförbandsövning med sjukvårdsförband förekommer. Instruktörerna vid infanteri- och pansarregementes sjukvårdsskola bör under den grundläggande krigsförbandsutbildningen åtfölja de sjukvårdstrossar som utbildas vid övriga infanteri- och pansarförband, och de bör även i övrigt kunna utnyttjas som instruktörer vid krigsförbandsövningar och vid kurser som i samband med befälsövningar m. m. torde behöva dras samman till sjukvårdsskolorna. Slutligen bör militärläkarna och instruktörerna vid marinens sjukvårdsskola under tiden för grundläggande krigsförbandsutbildning och krigsförbandsövningar medverka i utbildning på fältet och ombord vid bl. a. kustflottan. Sammanfattningsvis föreslår utredningen att för försvarsgrenarnas sjukvårdsskolor m. m. inrättas 14 tjänster för heltidsanställda militärläkare och 38 tjänster för medicinaltekniker eller militärsjuksköterskor avsedda för

136 armén samt två tjänster för heltidsanställda militärläkare och sex tjänster för medicinaltekniker eller militärsjuksköterskor avsedda för marinen. Till det antalsmässiga behovet av annat befäl för sjukvårdsutbildningen och till behovet av sjukvårdsinstruktörer tar utredningen inte ställning. I utbyte mot de nya tjänsterna för medicinaltekniker och militärsjuksköterskor torde sammanlagt ett 20-tal underofficers- och underbefälstjänster vid armén, företrädesvis vid trängtrupperna, och sex underofficerstjänster vid flottan och kustartilleriet efter hand k u n n a dras in. Vidare k a n samtliga tolv tjänster för instruktionssköterska dras in. Med anledning av att utbildningen av flygvapnets sjukvårdare m. fl. föreslagits skola förläggas till armén torde slutligen sammanlagt 19 underbefälstjänster vid flygvapnet — en per flottilj — kunna dras in. I detta sammanhang vill utredningen framhålla att vid trängregemente inte bör finnas något hinder för att den främste militärläkaren också tjänstgör som förbandsläkare (jfr prop. 1965 : 176). Utredningen räknar därför med att vid dessa förband särskild förbandsläkare inte skall finnas, sedan den nya militärläkarorganisationen byggts ut. I det föregående har utredningen förutsatt att den ur medicinsk synpunkt mera okvalificerade sjukvårdsutbildningen — bl. a. av s. k. sjukvårdsmän — liksom hittills till huvudsaklig del skall has om hand av sjukvårdsinstruktörer och förbandssjuksköterskor. Utredningen räknar därför med att medicinaltekniker och militärsjuksköterskor i vart fall normalt t. v. inte placeras vid andra förband än vid trängregemente och förband med sjukvårdsskola. Utredningen är visserligen medveten om att det i och för sig skulle vara önskvärt att placera en medicinaltekniker vid varje förband. Denne skulle i så fall — förutom att handha hälso- och sjukvårdsutbildning — kunna utnyttjas även för andra hälso- och sjukvårdsändamål vid förbandet, främst inom hälsovårdens område. Då uppbyggnaden av medicinalteknikerkåren måste förutsättas ta lång tid finns emellertid inte möjlighet att inom överskådlig framtid tillgodose detta önskemål. Placering av medicinaltekniker vid övriga förband kan därför t. v. komma i fråga endast vid några förband, där särskilt behov finns av kvalificerade instruktörer. Vid Karlskrona örlogsskolor bör sålunda med hänsyn till utbildningens art och omfattning en medicinaltekniker ställas till skolchefens förfogande främst för planerings- och kontrolluppgifter. Vid kustflottan bör vidare finnas sex medicinaltekniker för utbildning m. m. ombord. Dessa medicinaltekniker förutsätts jämväl sköta vissa löpande hälso- och sjukvårdsuppgifter på fartyg, där fartygsläkare inte finns. Utredningen har vidare räknat med en medicinaltekniker för bärgningsfartyget Belos. Beträffande kustartilleriet medför förläggningen av de värnpliktiga till s. k. ytterförläggningar i skärgården behov av medicinaltekniker, vilka förutom i utbildningen bör delta i hälso- och sjukvården vid isolerade förband. Ut-

137 redningen beräknar behovet av tjänster för sistnämnda uppgifter till en per kustartilleriförsvar, dvs. sammanlagt fem. Vid marinen skulle således fordras sammanlagt 13 medicinaltekniker förutom de sex som är placerade vid marinens sjukvårdsskola. I utbyte mot dessa 13 tjänster för medicinaltekniker bör åtta tjänster för underofficer vid flottan och fem tjänster för underofficer vid kustartilleriet kunna dras in. Slutligen bör flygvapnet disponera över fyra medicinaltekniker som placeras vid flottilj enligt chefens för flygvapnet närmare bestämmande. Dessa medicinalteknikers huvuduppgift bör vara att biträda med flygmedicinsk utbildning vid flottiljerna. De bör jämväl utnyttjas som instruktörer vid krigsförbandsövningar inom flygvapnet. 9.3. Försvarets sjukvårdsskola Enligt utredningens i det föregående framlagda förslag skall ett flertal kurser anordnas för den fast anställda instruktörspersonalen samt för militärläkare, militärveterinärer och militärapotekare. Kurserna sammanfattas i nedanstående tabell. Personalkategori

Ungefärlig längd

Medicinalteknikerkurs Militärsj uksköterskekurs Militärläkarkurs Reservläkarkurs I och II

Medicinaltekniker på aktiv stat Militärsjuksköterskor på aktiv stat Militärläkare på aktiv stat Militärläkare i reserv

Militärveterinärkurs Militärapotekarkurs

Militärveterinärer på aktiv stat Militärapotekare på aktiv stat

3 mån. 4 mån. 2 mån. 5—6 veckor resp. 4 veckor 2 mån. 2 mån.

Kurs

Kurserna ställer stora krav på utbildningens enhetlighet och kvalitet. Kravet på kvalificerade lärare inom olika fack är framträdande. De huvudsakligen teoretiska kurserna kan därför inte förläggas till trängregementena eller sjukvårdsskolorna. Enligt utredningens mening är det nödvändigt att k u r serna anordnas vid en central utbildningsanstalt. Att en sådan f.n. saknas bedömer utredningen vara en allvarlig brist i nuvarande organisation. F r å g a n härom togs upp redan av läkarutredningen (SOU 1961: 63), som uttalade att en sådan anstalts främsta uppgift skulle vara att ha hand om utbildningen av fast anställda läkare. Försvarssjukvårdsutredningen framhöll i sitt förra betänkande att det kunde komma i fråga att organisera en för krigsmakten central sjukvårdsskola. Sedan frågan härom ingående övervägts av den förut omnämnda arbetsgruppen föreslår utredningen att en sådan skola skall komma till stånd. Skolan bör benämnas försvarets sjukvårdsskola. Den bör i utbildningshänseende underställas den myndighet som är chef för försvarets medicinalkår. Försvarets sjukvårdsskola bör nämligen främst avses för utbildning av aktiva och reservanställda militärläkare samt militär-

138 veterinärer och militärapotekare. Även militärtandläkare bör utbildas vid skolan, om dessa skall finnas kvar i organisationen. Vidare bör medicinalteknikerkursen och viss del av militärs juksköterskekursen anordnas vid skolan. Däremot synes utbildningen för sjukvårdsinstruktörer, vilken till väsentlig del får tillämpat innehåll, såsom förut sagts böra förläggas till trängregemente resp. marinens sjukvårdsskola. Utredningen har även i sitt förra betänkande (kap. 10.4 och 11.1) föreslagit att läkare och sjuksköterskor vid förband i samband med anställningen skall genomgå särskilda kurser och att dessa kurser t. v. skall anordnas av försvarets sjukvårdsstyrelse (jfr prop. 1965 : 176). Dessa kurser — bl. a. för förbands- och tjänsteläkare — bör ordnas in i skolans ordinarie kursprogram. Det förutsätts emellertid att sjukvårdsstyrelsen, som har ansvaret för ledningen av hälsooch sjukvården vid förbanden, får inflytande över kursernas innehåll m. m. Härtill torde behov finnas att vid skolan av och till anordna kortare kurser samt att i skolans regi anordna militärmedicinska symposier m. m. Vid bestämmande av förläggningsorten för försvarets sjukvårdsskola måste beaktas att kurserna visserligen till väsentlig del torde få teoretiskt innehåll men att den pedagogiska utbildningen av den aktiva personalen till viss del bör bedrivas i tillämpad form. Ur denna synpunkt är tillgång på övningstrupp önskvärd. Även utbildningen av militärläkare i reserv torde till viss del bli av sådan art, att tillämpningsövningar med trupp om möjligt bör kunna bedrivas. Anknytning till trängregemente eller till förband, vid vilket sjukvårdsskola finns, är ur denna synpunkt önskvärd. Av väsentlig betydelse är emellertid att skolans behov av kvalificerade deltidstjänstgörande lärare kan tillgodoses. Utredningen har därför funnit att skolan måste lokaliseras till stockholmsområdet, som erbjuder goda möjligheter att tillgodose behovet av väl kompetenta militära, civilmilitära och civila lärare. Lokalisering till stockholmsområdet möjliggör också samarbete med andra militära och civila utbildningsanstalter såsom militärhögskolan, krigsskolorna, statens institut för folkhälsan och statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor. Vid behov av övningstrupp måste skolan falla tillbaka på förband, som är förlagda till stockholmsområdet. Tillämpad militär sjukvårdsutbildning bör emellertid inte äga r u m vid skolan. Sådan utbildning bör förläggas främst till försvarsgrenarnas sjukvårdsskolor och trängregemente eller bedrivas i samband med befäls- och repetitionsutbildning med krigsförband. Utredningen räknar emellertid med att fackskolekursen för värnpliktiga apotekare förläggs till skolan. Denna kurs bör bedrivas i samarbete med militärapoteket. Beträffande fackskolekurserna för läkare och veterinärer har utredningen i det föregående räknat med att dessa kurser förläggs till trängregemente eller försvarsgrenarnas sjukvårdsskolor men att kurserna övergångsvis kan behöva centraliseras ytterligare. Stora svårigheter finns nämligen att f. n. organisera denna utbildning. Eftersom uppbyggnaden av militärläkarkåren m. m. måste förutsättas ta tid kommer

139 dessa svårigheter att stå kvar åtminstone under den närmaste fem-årsperioden. Å andra sidan uppkommer behov att ordna vissa av kurserna för fast anställd personal först i början av 1970-talet. Det bör därför vara möjligt att, om försvarets sjukvårdsskola organiseras så snart som möjligt, under en övergångsperiod förlägga även fackskolekurser för värnpliktiga läkare och veterinärer till skolan. Denna möjlighet bör utnyttjas. Utredningen räknar emellertid inte med att tjänster skall inrättas vid skolan för detta ändamål. Extra behov av personal under övergångsskedet bör tillgodoses genom kommendering. Medel bör disponeras vid skolan för att möjliggöra studiebesök m. m. vid förband som bedriver tillämpad sjukvårdsutbildning. Förläggningsutrymmen torde inte fordras. Utredningen räknar därför inte med att skolan förvaltningsmässigt behöver knytas till visst förband utan att den i förvaltningshänseende kan lyda direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna. Organisationen vid försvarets sjukvårdsskola bestäms — förutom av kursprogrammet — av kursernas frekvens och elevernas antal. Flera av kurserna torde av rekryteringsskäl behöva anordnas årligen. Antalet elever vid varje kurs torde å andra sidan inte bli större än att en kurs per år och personalkategori i regel blir tillfyllest. Utredningen bortser då från de fackskolekurser för läkare som enligt vad nyss sagts övergångsvis bör kunna anordnas vid skolan. Kurserna för militärveterinärer och militärapotekare bör som förut sagts kunna samordnas med militärläkarkursen. Antalet elever vid kurserna för förbands- och tjänsteläkare kan inte ens tillnärmelsevis uppskattas, eftersom erfarenhet saknas av det nya rekryteringssystemet. Det kan emellertid bli erforderligt att ordna både en höst- och en vårkurs för dessa personalkategorier. Utredningens undersökningar har visat att det bör vara möjligt att till tiden fördela kurserna på sådant sätt att inte mer än tre kurser samtidigt behöver bedrivas vid skolan. Utredningen har då räknat med att utbildningen vid skolan pågår under hela året med undantag för semesterperioden. Utifrån dessa utgångspunkter framlägger utredningen följande förslag rörande skolans organisation. Chefen för försvarets sjukvårdsskola måste till huvudsaklig del ägna sig åt administration och planläggning. Verksamheten vid skolan blir av såväl militär som medicinsk art. Skolledningen bör ha kompetens inom båda dessa områden. Eftersom denna kompetens inte torde kunna förenas i en person, bör skolledningen organiseras enligt systemet chef och souschef. Chefen bör vara heltidsanställd militärläkare, souschefen regementsofficer företrädesvis från trängtrupperna. För var och en av de tre kurser som samtidigt pågår vid skolan bör om möjligt finnas en heltidsanställd kurschef. Souschefen bör jämväl tjänstgöra såsom kurschef. En av de båda övriga kurscheferna bör vara heltidsanställd militärläkare, den andre trängofficer på aktiv stat. Härutöver föreligger behov av en skoladjutant som bör vara

140 pensionerad officer. Vidare räknas med ett behov av en medicinaltekniker och två militärsjuksköterskor, vilka bör vara biträdande lärare vid skolan. Utöver de fast anställda lärarna fordras ett stort antal väl kompetenta deltidstjänstgörande timavlönade lärare. Härtill bör bl. a. kunna utnyttjas personal som är placerad vid försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarsgrensstaberna. Till behovet av biträdes- och ekonomipersonal tar utredningen inte ställning. Av det anförda framgår att utredningen preliminärt räknar med följande behov av heltidsanställd personal vid skolan. Skolchef

Militärläkare

Souschef (tillika kurschef) Lärare (kurschef) Lärare (kurschef) Adjutant

Regementsofficer (överstelöjtnant alt. major) Militärläkare Kapten Pensionerad officer med viss undervisningsskyldighet

1 medicinaltekniker 2 militärsjuksköterskor Det ovan redovisade personalbehovet bedömer utredningen vara det minimibehov som fordras för att genomföra det av utredningen föreslagna kursprogrammet. Utredningen har emellertid inte ansett sig kunna lägga fram detalj förslag till kursplaner m. m. utan utredningens förslag är närmast ett principförslag. En fullständig överblick över personalbehovet föreligger först sedan åtminstone utkast till sådana planer utarbetats. Arbetet härmed bör ankomma på överbefälhavaren som i samråd med berörda myndigheter bör göra erforderliga utredningar rörande skolans detalj organisation och lokalbehov m. m. samt avge härav betingade förslag. I samband härmed bör även erforderliga kostnadsberäkningar utföras. Det är emellertid angeläget att skolans verksamhet snarast kommer igång. Under förutsättning att principbeslut om skolans inrättande fattas av 1967 års vårriksdag, bör vissa tjänster kunna inrättas redan fr. o. m. den 1 juli samma år. Rekryteringen av de båda militärläkartjänsterna vid skolan torde till en början bereda svårigheter. Önskvärt är emellertid att i vart fall skolchefen och souschefen utses i god tid innan skolan börjar sin verksamhet och att skolchefen bereds tillfälle att bedriva studier vid lämplig utländsk skola för militärläkare. Utredningen bedömer mot denna bakgrund att de första kurserna vid skolan efter erforderliga förberedelser bör kunna sättas igång hösten 1968, vid behov till en början i provisoriska lokaler. Kursverksamheten för fast anställd personal torde dock till en början bli begränsad. Kurserna för grundrekryterade militärläkare m. fl. torde som nyss antytts kunna påbörjas först en bit in på 1970-talet och kurserna för grundrekryterade medicinaltekniker omkring 1970. Kurserna för militärsjuksköterskor, förhandsläkare och tjänsteläkare bör däremot startas i skolans regi redan hösten 1968.

K A P I T E L 10 Försvarets medicinalkår

10.1. Uppbyggnad och ledning Utredningen har i det föregående förutsatt att följande grupper av medicinalpersonal skall finnas inom krigsmakten, nämligen militärläkare, militärveterinärer och militärapotekare på aktiv stat, militärläkare i reserv samt medicinaltekniker och militärsjuksköterskor. Härtill kommer förbandsläkare och tjänsteläkare enligt 1965 års riksdagsbeslut och förbandssjuksköterskor. Ett mindre antal militärtandläkare kan också komma i fråga. Vissa av dessa personalgrupper är f. n. inordnade i särskilda försvarsgrensvisa personalkårer — fältläkarkåren, marinläkarkåren och fältveterinärkåren andra såsom militärapotekarna och medicinalteknikerna saknar motsvarighet i den nuvarande organisationen. Befintliga kårer är relativt små och skulle om den försvarsgrensvisa uppdelningen behålls bli ännu mindre. Av skäl som närmare redovisas i det följande förutsätter nämligen utredningen att varken förbandsläkarna eller förbandssjuksköterskorna ingår i personalkår. Att tjänsteläkarna inte bör ingå i personalkår följer av deras civila ställning. Fråga har därför kommit upp om inte en gemensam medicinalkår bör tillskapas. En genomgång av utredningens i det föregående redovisade personalförslag visar att en stor del av tjänsterna för läkare, veterinärer och apotekare föreslås placeras vid staber och förvaltningar som är gemensamma för krigsmakten och som således av sina innehavare fordrar en allsidig utbildning och kännedom om förhållandena vid samtliga försvarsgrenar. Endast ett förhållandevis litet antal tjänster är av sådan art att försvarsgrensbunden utbildning fordras. Utredningen har också eftersträvat en homogen grundutbildning. Det sammanlagda antalet tjänster är vidare så litet att en uppdelning av den aktiva personalen på försvarsgrensvisa kårer även av praktiska skäl synes olämplig. Bl. a. skulle en sådan åtgärd försvåra omplacering mellan försvarsgrenarna och leda till inte önskvärda ojämnheter i befordringsgången. En gemensam redovisning torde vidare vara en förutsättning för att personalen skall kunna utnyttjas effektivt i fred och krig. Utredningen anser det därför vara en nödvändig åtgärd att föra samman de aktiva militärläkarna, militärveterinärerna, militärapotekarna och militärtandläkarna till en för krigsmakten gemensam personalkår. Denna åtgärd bör snarast genomföras. Vad militärläkarna i reserv beträffar väger

142 skälen för ett sammanförande inte lika tungt, eftersom personalen i högre grad torde komma att krigsplaceras i befattningar som miljömässigt är mer försvarsgrensbundna och som därför kräver viss differentiering av utbildningen. Även en del av de reservanställda läkarna torde emellertid få göra tjänst i försvarsgrensobundna befattningar. En med den aktiva läkarpersonalen gemensam redovisning av militärläkare i reserv erbjuder — förutom praktiska fördelar av administrativ art — fördelen att den aktiva och reservanställda personalens krigsplacering smidigt kan samordnas. Utredningen har därför funnit att även militärläkare i reserv bör gå in i en gemensam personalkår. Såsom framgår av följande avsnitt föreslås grupperna arvodesanställda militärläkare och militärveterinärer i reserv avvecklas och andra reservinstitutioner är inte aktuella. Beträffande medicinaltekniker och militärsjuksköterskor på aktiv stat gäller att huvuddelen av tjänsterna föreslås placeras vid förband (motsvarande). Endast en mindre del av personalen avses tjänstgöra vid staber och förvaltningar m. m. En uppdelning på försvarsgrensvisa kårer kan därför synas naturlig. Inom flygvapnet finns emellertid inte underlag att organisera en särskild kår. Även inom marinen blir underlaget för en särskild kår otillfredsställande. Försvarsgrensvisa kårer av medicinaltekniker och militärsjuksköterskor framstår därför som mindre ändamålsenliga särskilt som en reservinstitution t. v. inte är aktuell (jfr nedan). Skapandet av en för krigsmakten gemensam kår av medicinaltekniker och militärsjuksköterskor synes vara en förutsättning för en rationell användning av personalen i fred och krig och för en gynnsam och rättvis befordringsgång. Att den personal som tjänstgör inom försvarsgrenarna kan behöva erhålla viss militär specialutbildning rubbar inte detta ställningstagande. Utredningen föreslår därför att medicinaltekniker och militärsjuksköterskor ordnas in i en för krigsmakten gemensam personalkår. I detta sammanhang bör några ord sägas om förbandsläkarna och förbandssjuksköterskorna. I sitt förra betänkande (kap. 10.2) föreslog utredningen att läkare vid förband skulle ha civil ställning, vilket bl. a. skulle medföra att de ställdes utanför de civilmilitära personalkårerna. Vid 1965 års riksdag har emellertid beslut fattats om att en läkare vid varje förband — förbandsläkaren — skall behålla sin civilmilitära ställning (prop. 1965: 176). Därmed aktualiseras frågan om dessa läkare bör ordnas in i samma personalkår som militärläkarna. Förbandsläkaren förordnas i arvodestjänst för en tidsperiod av högst sex år och har en veckoarbetstid av sex till tio timmar. Han har alltså sitt huvudsakliga arbete på annat håll och förbandsläkartjänsten är närmast en bisyssla. Bortsett från en introduktionskurs förbandsläkarkurs — om ca fyra veckor, som genomgås i samband med tillträde av förordnande som förbandsläkare, får förbandsläkaren inte i denna sin egenskap någon egentlig militär utbildning. Med hänsyn härtill och till att anställningsformen väsentligt torde komma att avvika från öv-

143 riga läkares har utredningen inte funnit att inordnandet av förbandsläkarna i en personalkår skulle erbjuda några fördelar av betydelse. Det synes emellertid önskvärt att förbandsläkarna uppmuntras att inträda i reserven, eftersom deras militära vidareutbildning härigenom kan förbättras och de kan krigsplaceras även som t. ex. brigadläkare. Förutsättningar skapas härigenom vidare för att förbandsläkare som så önskar kan övergå till aktiv militärläkarkarriär. Förbandsläkare kan emellertid antagas utan att ha varit militärläkaraspirant. Sådan förbandsläkare bör kunna ges dispens från kravet på fullgörande av föreskriven aspiranttjänstgöring för militärläkare och erhålla inträde i reserven om han fullgjort värnpliktsutbildning med godkännande vitsord minst t. o. m. läkarfackskolan. Beträffande förbandssjuksköterskorna framhöll utredningen i sitt förra betänkande (kap. 11.1) att det borde övervägas, om inte även de översköterskor som tjänstgör inom förbandssjukvården borde ingå i en civilmilitär kår för militärsjuksköterskor om en sådan kår tillskapades. Utredningen har numera kommit till den uppfattningen att det egentligen endast är förbandssjuksköterskornas medverkan i hälso- och sjukvårdsutbildningen vid förbanden, som sakligt motiverar civilmilitär ställning. Denna utbildningsverksamhet torde emellertid inte få den omfattning och det innehåll att civilmilitär ställning är nödvändig. Utredningen anser därför att tjänsterna för förbandssjuksköterskor fortfarande kan och bör vara civila. Att militärläkare, militärveterinärer, militärapotekare och militärtandläkare bör ordnas in i en och samma kår har nyss framhållits; antalet veterinärer, apotekare och tandläkare är för litet för att särskilda kårer skall kunna motiveras. Samma ställningstagande har utredningen ovan redovisat beträffande medicinaltekniker och militärsjuksköterskor, som får samma medicinska grundutbildning och liknande användning. Krigsmaktens fast anställda medicinalpersonal skulle härigenom komma att bestå av två grupper, en bestående av personal med akademisk grundutbildning — militärläkare, militärveterinärer, militärapotekare och militärtandläkare — och en bestående av personal med sjuksköterskeskola som medicinsk grundutbildning — medicinaltekniker och militärsjuksköterskor. Eftersom antalet berörda tjänsteinnehavare blir relativt stort skulle det kunna vara befogat att organisera två kårer under var sin personalkårchef, en för den akademiskt utbildade personalen och en för övrig personal (jfr fälttygkåren och tygtekniska k å r e n ) . Organiseras två kårer underlättas otvivelaktigt personalkårchef ens möjligheter att skaffa sig sådan kännedom om personalen att han kan bedöma dess duglighet och användbarhet. Personalkårchefen får även större möjlighet att inspektera utbildningen av den personal som tillhör eller avses antagas i kåren. Utredningen har emellertid funnit att en sådan lösning är mindre lämplig ur administrativ synpunkt. Ett och samma stabsorgan bör handlägga ifrågavarande utbildnings- och personalärenden. Endast en kår bör därför finnas. Den bör benämnas försvarets medicinalkår

144 och inrymma alla ovannämnda personalgrupper. Medicinalkårens aktiva personal bör utgöras av innehavare av tjänst uppförd på personalförteckningen för medicinalkåren eller av annan tjänst avsedd för militärläkare, militärapotekare, militärveterinär, militärtandläkare, medicinaltekniker eller militärsjuksköterska. Härtill kommer militärläkare i reserv samt förtids- och pensionsavgångna medicinaltekniker och militärsjuksköterskor. All personal i medicinalkåren bör ha civilmilitär ställning. Tjänsterna bör tillsättas utan ansökan. Tjänst på aktiv stat i lönegrad A 23 eller högre bör dock kunna tillsättas efter ansökan om anledning finns att tillsätta tjänsten med person som inte uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor. För beredning av befordringsärenden bör inrättas en särskild befordringsberedning. Kårens medlemmar bör bära enhetlig uniform ansluten till den för armén och kustartilleriet gemensamma uniformstypen. Befattningen som chef för medicinalkåren bör enligt utredningens mening kunna förenas med annan befattning. De båda befattningshavare som därvid kan komma i fråga är generalläkaren och försvarsstabsläkaren. För försvarsstabsläkaren talar att han är placerad i överbefälhavarens stab, vilket innebär att personalkårchefens stabsorgan kan anslutas till staben. Utredningen har emellertid tidigare föreslagit att chefen för försvarets sjukvårdsstyrelse skall vara läkare och krigsmaktens främste medicinske målsman. Det är naturligt att generalläkaren är chef för medicinalkåren och därmed får ett avgörande inflytande på personalärendena; bristen på sådant inflytande uppfattas som en allvarlig nackdel i gällande organisation. Utredningen är medveten om att departementschefen vid anmälan av prop. 1966: 109 angående organisation av en för krigsmakten gemensam intendenturkår ansett att det inte är lämpligt att befattningen som chef för intendenturkåren förenas med någon befattning vid försvarets intendenturverk. Förhållandena är emellertid inte jämförbara. Försvarets sjukvårdsstyrelse är avsevärt mindre än intendenturverket och verkschefens arbetsbörda torde inte bli tyngande i samma grad. Utredningen anser därför att befattningen som chef för försvarets sjukvårdsstyrelse och som chef för försvarets medicinalkår bör kunna förenas i samma person, även om stora krav härigenom ställs på generalläkaren. Utredningen föreslår därför att generalläkaren blir chef för medicinalkåren. Han blir härigenom ansvarig för att väl utbildad medicinalpersonal kan tillhandahållas krigsmaktens olika organ. Generalläkaren bör arbeta med minst samma grad av självständighet som tillkommer andra personalkårchefer och förutsätts i denna egenskap lyda direkt under överbefälhavaren. Han bör t. ex. vara bemyndigad att anställa och befordra personal tillhörande medicinalkåren minst t. o. m. lönegrad A 23. Utredningen räknar därför inte med att personalfunktionen inom försvarsstaben skall behöva öka nämnvärt med anledning av utredningens förslag. Överbefälhavaren förutsätts i vidsträckt mening delegera beslu-

145 tanderätten till generalläkaren. Åtgärder bör emellertid vidtas för att avlasta personalkårchefen ansvaret för handläggning av löpande ärenden som inte är av principiell betydelse. Till generalläkarens omedelbara förfogande bör därför stå ett stabsorgan under en kvalificerad chef. Till denne bör bl. a. handläggningen av huvuddelen av ärenden rörande medicinaltekniker och militärsjuksköterskor kunna delegeras. Militäröverveterinären och chefen för militärapoteket bör vidare vara skyldiga att biträda generalläkaren med handlämmine- av ärenden rörande militärveterinärer och militärapotekare. Stabsorganets arbetsuppgifter kan delas in i följande huvudgrupper: rekrytering och utbildning, freds- och krigsplacering samt handläggning av befordringsfrågor m. m. Arbetet inom staben förutsätter en relativt ingående kännedom om den personal som hör till kåren och om dess förmåga att fullgöra olika slag av arbetsuppgifter, liksom om de freds- och krigsbefattningar som bör beklädas av kårens personal. Behovet av specialutbildning för vissa befattningar ställer särskilda krav på framsynt planering av personalens utbildning och användning. Kårstabens numerär och sammansättning bör vara sådan, att underlag för personalbedömningen kan inhämtas, vilket bl. a. torde kräva tidskrävande resor över praktiskt taget hela landet. Utredningen har räknat med att staben organiseras på en utbildningsenhet och en personalenhet. Härjämte bör finnas en expedition, som emellertid bör kunna vara gemensam med försvarets sjukvårdsstyrelses. Vid staben bör tjänstgöra följande personal. Stabschefen bör vara heltidsanställd militärläkare. Han bör personligen bereda vissa vitsords- och befordringsärenden. Som nyss sagts förutsätter utredningen att generalläkaren delegerar handläggningen av vissa ärenden till stabschefen för avgörande. — Utbildningsenheten bör förestås av heltidsanställd militärläkare. På avdelningen bör vidare tjänstgöra en pensionerad officer. Vid avdelningen bör beredas ärenden rörande medicinalkårens utbildning. Arbetet innebär bl. a. en fortlöpande inventering av utbildningsbehov samt förberedandet av fältövningar m. m. och av generalläkarens inspektionsverksamhet. — Personalavdelningen bör förestås av en pensionerad officer. Vid avdelningen bör — förutom rekryteringsärenden — beredas ärenden rörande personalens freds- och krigsplacering m. m. För personalregistrering och därmed sammanhängande ärenden bör avses en förvaltare (personalregistrator). Resurser bör finnas för bedrivande av en aktiv rekryleringspropaganda vid berörda medicinska läroanstalter m. m. — Vid staben bör vidare tjänstgöra en medicinaltekniker och en militärsjuksköterska. Dessa bör biträda med handläggning av ärenden rörande de olika personalgrupperna. Utredningen tar inte ställning till behovet av biträdespersonal men förutsätter som nyss sagts att expeditionstjänsten kan samordnas med den vid försvarets sjukvårdsstyrelse. Staben skulle sålunda komma att utgöras av följande personal. 10—614G67

146 Stabschef (militärläkare) Chef för utbildningsenheten (militärläkare) Chef för personalenheten (pensionerad officer) Pensionerad officer Förvaltare (personalregistrator) Medicinaltekniker Militärsjuksköterska. I det följande redovisar utredningen närmare personalen i försvarets medicinalkår. Militärtandläkarna behandlas dock inte. 10.2. Militärläkare på aktiv stat Utredningen har i sitt förra betänkande (kap. 5) lämnat en redogörelse för personalstater, utbildningskrav samt anställnings- och tjänstgöringsförhållanden för läkare på aktiv stat med placering vid förband. Tjänster för civilmilitära stabsläkare finns inom armén dels vid arméstaben — en tjänst för arméöverläkare, två tjänster för fältläkare och två tjänster för regementsläk a r e — dels vid militärbefälsstaberna—sju tjänster för fältläkare. Inom marinen finns tjänster för stabsläkare dels vid m a r i n s t a b e n — e n tjänst för marinöverläkare och en tjänst för 1. marinläkare — dels vid marinkommandostaberna — en tjänst för 1. marinläkare vid vardera MKO och MKS samt en tjänst för marinläkare av 1. graden vid MKV — dels vid kustartilleriförsvaren — en tjänst för 1. marinläkare vid vardera Stockholms kustartilleriförsvar (Fo 46), Blekinge kustartilleriförsvar (Fo 15) och Göteborgs kustartilleriförsvar (Fo 32/31) samt en tjänst för marinläkare av 1. graden vid Gotlands kustartilleriförsvar (KA 3) och Norrlands kustartilleriförsvar (KA 5). Tjänsten vid KA 3 får inte återbesättas med ordinarie innehavare. Vid flygvapnet finns tjänster för stabsläkare endast vid flygstaben — en tjänst för flygöverläkare och två tjänster för 1. flygläkare. Sammanlagt finns 25 tjänster för stabsläkare. Såsom framgår av redogörelsen i utredningens förra betänkande fyller vissa av stabsläkarna också funktioner inom förbandssjukvården. Slutligen finns vid marinstaben två tjänster för specialmarinläkare och vid flygstaben två tjänster för specialflygläkare. Vid flygförvaltningens försökscentral finns ytterligare två tjänster för specialflygläkare och vid marinens undersökningscentral i Karlskrona en arvodesanställd marinläkare. Samtliga innehavare av dessa tjänster har civilmilitär ställning. Berörda marinläkare av 1. graden har majors tjänsteklass, medan fältläkare, 1. marinläkare, 1. flygläkare och specialläkare har överstelöjtnants tjänsteklass. De tre försvarsgrensöverläkarna har överstes tjänsteklass. Arbetstiden för stabsläkare, som inte är heltidsanställda, utgör 25 timmar i veckan och fördelas på minst 5 vardagar. Heltidsanställda är de tre försvarsgrensöverläkarna, specialläkarna, 1. marinläkaren hos marinöverläkaren och läkaren vid marinens undersökningscentral. Så är också f. n. fallet med en av stabsläkarna hos arméöverläkaren.

147 Av redogörelsen i kap. 4.3 framgår att vid försvarets sjukvårdsstyrelse finns en generalläkare, en byråöverläkare och åtta förste byråläkare, som samtliga har civilmilitär ställning. Tjänsten för generalläkare är hänförd till generalmajors tjänsteklass, tjänsten för byråöverläkare till överstes tjänsteklass och för förste byråläkare till överstelöjtnants eller majors tjänsteklass. Arbetstiden för byråläkare än densamma som för stabsläkare Generalläkaren och byråöverläkaren är heltidsanställda. Så är också f. n. fallet med en av byråläkarna. Utredningen har i det föregående föreslagit följande tjänster för heltidsanställda militärläkare, nämligen Stabsläkare 1 tjänst för försvarsstabsläkare 3 tjänster för försvarsgrensöverläkare 3 tjänster för arméstabsläkare 1 tjänst för marinstabsläkare 1 tjänst för flygstabsläkare C) tjänster för militärområdesläkare 6 tjänster för stabsläkare vid militärområdesstab 1 tjänst för militärkommandoläkare 3 tjänster för försvarsområdesläkare (Fo 15, Fo 32/31, Fo 46) 1 tjänst för örlogsbasläkare (Ostkustens örlogsbasstab) Specialläkare 1 tjänst för arméspecialläkare 3 tjänster för marinspecialläkare G tjänster för flygspecialläkare Skolläkare 8 tjänster för läkare vid trängregemente G tjänster för läkare vid infanteri- och pansarregemente 2 tjänster för läkare vid marinens sjukvårdsskola 2 tjänster för läkare vid försvarets sjukvårdsskola Utredningen har härutöver föreslagit att en tjänst för generalläkare, tre tjänster för byråöverläkare och sju tjänster för byråläkare skall finnas vid försvarets sjukvårdsstyrelse samt att en militärläkare (undersökningsläkare) skall placeras som chef för vardera marinens undersökningscentral i Karlskrona och flygvapnets medicinska undersökningscentral. Slutligen har utredningen räknat med behov av två militärläkare vid generalläkarens stabsorgan. Samtliga dessa läkare är heltidsanställda. Däremot bör, såsom framgår av utredningens tidigare ställningstagande, de båda specialflygläkare som f. n. avses för flygmedicinsk forskningsverksamhet ersättas av civila läkare, knutna till flygförvaltningen. Behovet av läkare vid militärmedicinska undersökningscentralen har utredningen på samma sätt ansett böra tillgodoses med civil personal. Sådana läkare kan också behöva knytas till andra militära förvaltningar. Utredningen tar dock inte ställning till behovet av

148 och anställningsvillkoren för dessa läkare utan förutsätter att dessa frågor kommer att beaktas av försvarsmedicinska forskningsdelegationen och berörda förvaltningar. Sammanlagt skulle sålunda erfordras 26 stabsläkare mot f. n. 25, 10 specialläkare mot f. n. 6 och 18 skolläkare, som saknar motsvarighet i den nuvarande organisationen. Samtidigt ökar antalet läkare vid sjukvårdsstyrelsen från 10 till 11. Härtill kommer de båda undersökningsläkarna, som återfinns i nuvarande organisation, och två stabsläkare hos chefen för försvarets medicinalkår. Inalles fordras enligt utredningens förslag 69 militärläkare på aktiv stat. Utredningen har då inte räknat med ev. behov av militärläkare inom inskrivningsväsendet. Enligt vad utredningen erfarit från 1964 års inskrivnings- och personalredo visningsutredning kan fast anställda militärläkare komma att fordras för vissa arbetsuppgifter i samband med inskrivning av värnpliktiga. Det kan vidare befaras att antalet tjänster i de lägre graderna blir för litet för att ett tillfredsställande urval skall kunna äga rum för befordran till högre tjänster. Med hänsyn härtill vore det befogat att öka ut antalet tjänster på den lägsta nivån. Såsom framgått tidigare bör vidare möjlighet öppnas för militärläkare att få tjänstledighet för medicinsk specialisering m. m. Ett inte obetydligt antal företrädesvis yngre militärläkare kommer vidare alltid att vara improduktiva i den meningen, att de för egen vidareutbildning kommenderas som elever vid militära skolor m. m. Vid de centrala staberna och försvarets sjukvårdsstyrelse torde tjänsten, ehuru med vissa olägenheter, kunna löpa även om en eller annan militärläkare är tjänstledig eller kommenderas som elev vid kortare utbildningskurs; utredningen har vid sina personalberäkningar tagit viss hänsyn härtill. Vid andra staber och vid trängregemente och sjukvårdsskolor, speciellt de där endast en läkare finns, måste vikarie kunna ställas till förfogande om verksamheten skall kunna upprätthållas. För att de sålunda redovisade personalbehoven skall kunna tillgodoses föreslår utredningen att antalet tjänster på lägsta nivå ökas ut med tjänster för åtta extra ordinarie militärläkare, som efter ett aspirantår erhåller ordinarie tjänst i reglerad befordringsgång. Den aktiva militärläkarkadern skulle sålunda komma att bestå av 77 man. Det årliga rekryteringsbehovet kan endast uppskattas med svårighet. Förtidsavgångar torde inte kunna undvikas och viss överrekrytering måste ske särskilt under uppbyggnadsperioden. Utredningen anser emellertid för sin del att det inte är realistiskt att räkna med att mer än ett 10-tal militärläkare kan rekryteras per år. Övergången till ett nytt anställnings- och tjänstgöringssystem kommer därför att ta lång tid. I den mån rekryteringsbasen inte förslår måste räknas med att vissa tjänster rekryteras genom aktivering av icke ständigt tjänstgörande militärläkare. I sista hand kan det bli nödvändigt att direktrekrytera civila läkare, särskilt under en övergångsperiod. En analys av de tjänster, som bör beklädas av aktiva militärläkare har

149 gett vid handen att tjänsterna med hänsyn till innehavarens ansvar och ställning bör grupperas på följande sex nivåer.

Tjänst för

Antal tjänster 1 15

11 8

Utredningen övergår härefter till att diskutera anställnings- och lönevillkoren för de aktiva militärläkarna. Såsom framgått av den föregående framställningen har utredningen räknat med att nyssnämnda militärläkare skall vara heltidsanställda. Skälen härtill är följande. Stabsläkarnas, skolläkarnas och flertalet av byråläkarnas arbetsuppgifter är av sådan art att verksamheten kräver fältarbete, som inte gärna låter sig förenas med privat praktikverksamhet. Erfarenheterna från nuvarande system med deltidsanställda militärläkare är sådana att det är orealistiskt att räkna med att av en privatpraktiserande militärläkare ta ut en längre veckoarbetstid för krigsmaktens räkning än 21 timmar. Privatpraktiserande militärläkare blir vidare erfarenhetsmässigt starkt bundna vid bostadsorten och är därför obenägna att låta sig förflyttas till annan tjänst, även om förflyttningen skulle vara förenad med befordran. Förenas militärläkartjänst med privatpraktik minskas därför befordringsunderlaget och försvåras den personalomflyttning som är nödvändig ur utbildningssynpunkt m. m. Privat läkarverksamhet låter sig överhuvudtaget inte väl förenas med anställning i lönegradsplacerad statlig tjänst. Utredningen hyser

150 därför den bestämda uppfattningen att aktiv militärläkare inte bör få bedriva egen praktikverksamhet och att deltidsanställning endast kan godtas som en nödlösning vid otillfredsställande rekrytering. Anställningsformen bör vara heltidsanställning i lönegradsplacerade tjänster. Utredningen förutsätter sålunda att berörda militärläkartjänster i princip skall bestridas av läkare som tagit anställning vid krigsmakten i unga år i akt och mening att ägna denna sina tjänster fram till pensionsdagen. Behörig att erhålla anställning som militärläkare bör vara legitimerad läkare som genomgått i kap. 8.2 föreslagen aspirantutbildning med godkännande vitsord och uppfyller kraven på kroppsbeskaffenhet samt det år anställning sker uppnår högst 31 års ålder. Utredningen, som i kap. 8.2 närmare behandlat militärläkarnas grund- och vidareutbildning samt framlagt vissa förslag om premie efter genomgången kadettskola och om tjänstledighet under anställningstiden för egen utbildning har övervägt de ytterligare åtgärder som kan komma i fråga för att stimulera rekryteringen. En möjlighet vore att enligt det mönster som gäller för t. ex. mariningenjöraspiranter bevilja läkaraspiranterna ränte- och amorteringsfria lån som bidrag till studierna vid de medicinska fakulteterna; det förutsätts att lånen avskrivs med viss del för varje kvartal som låntagaren innehar tjänst som militärläkare. Värdet av sådana lån är emellertid enligt utredningens bedömande begränsat med hänsyn till de studiesociala förmåner som redan ] står de studerande till buds. Stimuleringen av rekryteringen torde i stället — förutom på god utbildning, intresseväckande arbetsuppgifter och lockande karriärmöjligheter — främst få byggas på goda lönevillkor. Eftersom utredningen förutsätter att militärläkaryrket skall göras till ett livstidsyrke, måste lönevillkoren vara konkurrenskraftiga även på längre sikt. Tjänsterna för militärläkare förutsätts komma att lönegradsplaceras i nivå med de tjänsteklasser till vilka de hänförs. Den lönenivå som erhålls på detta sätt är emellertid otillräcklig i jämförelse med civila läkartjänster. Det är därför nödvändigt att avlöningsförstärkning utgår vid sidan av lönen. Härvid måste dock hänsyn tas till att den nyanställde militärläkaren enligt utredningens förslag (kap. 8.2) garanteras att med bibehållen lön efter endast tre års tjänst under två år erhålla tjänstledighet för medicinsk specialisering och att möjlighet till ny tjänstledighet utan löneavdrag föreligger även senare i karriären. Beaktas bör även i detta sammanhang att karriärmöjligheterna blir betydande. Varje militärläkare bör kunna räkna med att nå minst överstelöjtnantsgraden. Denna tjänsteklass bör nås senast efter 15 år. De militärläkare som inte väljs ut för högre tjänst placeras härvid i slutposter som förste byråläkare eller som stabsläkare i försvarsgrensstab eller militärområdesstab. Utredningen förutsätter att pensionsåldern inte sätts lägre än vid 60 år och att militärläkarna får räkna tjänsteår i likhet med läkare i civil tjänst.

151 JO.3. Militärläkare i reserv De icke ständigt tjänstgörande militärläkarna utgörs f. n. av två kategorier, nämligen militärläkare i reserv och arvodesanställda militärläkare. Dessa läkare har civilmilitär ställning. Militärläkare i reserv är anställda enligt 1943 års reservbefälskungörelse eller enligt 1962 års reservbefälskungörelse. I fältläkarkårens reserv var den 1 juli 1965 omkring 300 läkare anställda. Motsvarande siffra för marinläkarkårens reserv var omkring 130 och för flygvapnets reserv omkring 40. Nyrekryteringen av läkare i reserv sker helt enligt 1962 års reservbefälskungörelse och går mycket trögt. Hittills har endast ett tiotal läkare nyrekryterats. 1943 års reservbefälskungörelse gäller numera endast för personal som den 1 juli 1962 var anställd i reserv och som inte därefter inom föreskriven övergångstid övergått till anställning i reserv med tillämpning av bestämmelserna i 1962 års reservbefälskungörelse. För inträde i reserv enligt 1943 års reservbefälskungörelse — det bortses i detta sammanhang från inträde i reserv i samband med pensionsavgång — fordrades att vederbörande under minst tre år varit, såvitt rör fältläkarkårens reserv, bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller fältläkarstipendiat, såvitt rör marinläkarkårens reserv marinläkare av 2. graden eller marinläkarstipendiat samt såvitt rör flygvapnets reserv flygläkare av 2. graden. Enligt 1962 års reservbefälskungörelse äger värnpliktig läkare inträda i reserv som bataljonsläkare med löjtnants tjänsteklass, marinläkare av 2. graden eller flygläkare av 2. graden under förutsättning att han under det år anställningen sker uppnår högst 31 års ålder och är behörig att erhålla förordnande som läkare vid krigsmakten samt med godkännande vitsord gått igenom fackutbildning i samband med värnpliktstjänstgöringen. Vid värnpliktstidens utgång, dvs. vid 47 års ålder, må vidare efter ansökan värnpliktig läkare, vars fortsatta tjänstgöring vid krigsmakten är särskilt önskvärd, anställas i reserv. Reservanställd militärläkare som är anställd enligt 1943 års reservbefälskungörelse har en tjänstgöringsskyldighet i fred av 48 dagar per hel treårsperiod t. o. m. det år under vilket han fyller 47 år; vid fortsatt anställning föreligger tjänstgöringsskyldighet om 30 dagar per treårsperiod intill 55 års ålder. Enligt 1962 års reservbefälskungörelse omfattar fredstjänstgöringen två perioder om 230 resp. 195 dagar av vilka den första perioden skall fullgöras inom fyra år från anställningens början och den andra perioden därefter och fram till 47 års ålder. Sedan första tjänstgöringsperioden fullgjorts må bataljonsläkare med löjtnants tjänsteklass, marinläkare av 2. graden och flygläkare av 2. graden, som avlagt med. lic.-examen, befordras till bataljonsläkare med kaptens tjänsteklass, marinläkare av 1. graden resp. flygläkare av 1. graden. Under tjänstgöring utgår arvode, vilket för bataljonsläkare med löjtnants tjänsteklass, marinläkare av 2. graden och flyg-

152 läkare av 2. graden motsvarar lön för tjänsteinnehavare i lönegrad A 19 lägsta löneklassen. För bataljonsläkare med kaptens tjänsteklass, marinläkare av 1. graden och flygläkare av 1. graden motsvarar arvodet lön för tjänsteinnehavare i lönegrad A 21 lägsta löneklassen. Genom 1962 års reservbefälsknngörelse ersattes slutligen det äldre pensionssystemet med ett premiesystem. Reservanställd militärläkare uppbär för första tjänstgöringsperioden premie med 6 månadslöner i lönegrad A 19 och för andra tjänstgöringsperioden premie med 6 månadslöner i lönegrad A 23. De reservanställda läkarna krigsplaceras i första hand som stabsläkare; många är med hänsyn till sin civila specialutbildning emellertid krigsplacerade i befattning som kirurg m. m. Arvodesanställda militärläkare är inom armén bataljonsläkare vid fältläkarkåren och fältläkarstipendiater, inom marinen marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater samt inom flygvapnet flygläkare av 2. graden vid flygvapnet. Fältläkarstipendiat- och marinläkarstipendiatinstitutionen har avskaffats genom beslut av 1962 års riksdag (prop. 1962: 78). Kungl. Maj :t har den 28 juni 1962 föreskrivit, att befattning för fältläkarstipendiat och marinläkarstipendiat inte får återbesättas vid uppkommande ledighet. Arvoden har för budgetåret 1965/66 beräknats för 48 bataljonsläkare vid fältläkarkåren, 49 marinläkare av 2. graden vid marinläkarkåren och 24 flygläkare av 2. graden vid flygvapnet samt till följd av vakansläget för ytterligare högst 23 bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Antalet arvodesanställda läkare uppgick den 1 juli 1965 inom fältläkarkåren till 58 bataljonsläkare och 4 fältläkarstipendiater, inom marinläkarkåren till 42 marinläkare och en marinläkarstipendiat och inom flygvapnet till 19 flygläkare. Det av Kungl. Maj:t medgivna antalet arvoden utnyttjas sålunda f. n. inte till fullo vid någon försvarsgren. Rekryteringen måste emellertid betecknas som någorlunda tillfredsställande men tenderar att försämras. Avgång redan vid unga år är inte ovanlig. För att vinna anställning som arvodesanställd militärläkare fordras legitimation som läkare. Dessutom fordras genomgång av militär fackutbildning och två månaders facktjänstgöring. För marinläkare av 2. graden fordras jämväl vitsord om duglighet i sjötjänst. Den civilmilitära tjänsteklassen är kapten eller löjtnant. Enligt gällande bestämmelser för tjänstgöringsskyldighet m. m. (TLA nr 41/1964) är arvodesanställd militärläkare skyldig att i fred årligen tjänstgöra 60 dagar. Tjänstgöringsskyldigheten må enligt överenskommelse med vederbörande anställningshavare fördelas över längre tidsperioder. Arbetstiden skall utgöra minst 42 timmar i veckan eller, där tjänstgöringen omfattar kortare tid än en vecka, minst 7 timmar per dag. Till personalen utgår arvode med belopp som bestäms av Kungl. Maj :t. Detta uppgår f. n. till 9 960 kr. per år. Utöver årsarvodet utgår dagarvode vid tjänstgöring med 15 kr. inom och 25 kr. utom egen bostadsort. Huvuddelen av de arvodesanställda militärläkarna krigsplaceras som stabsläkare i fördelningsstab, försvarsområdesstab, brigadstab m. m., medan ett

153 mindre antal krigsplaceras med hänsyn till sin civila specialitet, t. ex. som kirurger. Såsom framgått av den föregående framställningen har behovet av ständigt tjänstgörande militärläkare beräknats utifrån fredsorganisationens behov. Utredningen har redan i sitt förra betänkande (kap. 10.2) utvecklat skälen för att alla kvalificerade befattningar i krigsorganisationen inte kan besättas med ständigt tjänstgörande militärläkare. Samtidigt har utredningen (kap. 10.1) framhållit vikten av att behovet av icke ständigt tjänstgörande militärläkare bedöms mot bakgrund av krigsorganisationens krav. Utredningen har gått genom den militära krigsorganisationen och funnit att ett inte obetydligt antal befattningar för läkare, huvudsakligen stabsbefattningar, fordrar högre militär kompetens än som kan bibringas en värnpliktig läkare. Hit hör främst en stor del av stabsläkarbefattningarna i högkvarteret, militärområdesstaber, försvarsområdesstaber, örlogsbasstaber, sektorsstaber, fördelningsstaber, brigadstaber och etappbatalj onsstaber. Enligt från försvarsgrenscheferna inhämtade uppgifter skulle krigsorganisationen fordra att ett betydande antal läkarbefattningar upprätthålls av andra än värnpliktiga läkare. Den knappa tillgången på aktiva militärläkare medför att flertalet av dessa läkare måste förbehållas nyckelbefattningar i högkvarteret och militärområdesstaberna, viktigare försvarsområdesstaber och fördelningsstaber. Frånräknas de befattningar, som kan beklädas av militärläkare på aktiv stat och förbandsläkare, skulle återstå omkring 550 befattningar i vilka enligt försvarsgrenschefernas mening skulle behöva placeras icke ständigt tjänstgörande militärläkare. Bland dessa befattningar återfinns emellertid vissa befattningar för läkare på bataljonsnivå och lägre nivåer, i vilka enligt utredningens mening det torde vara möjligt att placera värnpliktiga läkare. Härigenom reduceras antalet befattningar i vilka icke ständigt tjänstgörande militärläkare oundgängligen anses behöva placeras till ca 300. F. n. finns som framgår av det nyss sagda, två grupper av icke ständigt tjänstgörande militärläkare, militärläkare i reserv och arvodesanställda militärläkare. Reservläkarinstitutionen har liksom andra reservinstitutioner tillskapats för att tillgodose krigsorganisationens krav. 1944 års militärs jukvårdskommitté räknade emellertid med att även läkare i reserv skulle utnyttjas för att täcka tillfälliga läkarbehov inom förbandssjukvården. Så sker också i betydande utsträckning. Del av reservtjänstgöringen tas emellertid i anspråk för utbildning eller tjänstgöring i krigsbefattning. Militärsjukvårdskommittén behandlade också mera principiellt frågan om de arvodesanställda militärläkarna. Behovet av sådana läkare motiverades av kommittén helt med kravet på att tillfälliga läkarbehov skulle kunna täckas inom förbandssjukvården. Personalstyrkan beräknades på grundval av det bedömda behovet av vikarier för förbandsläkare, t. ex. vid kommendering, inskrivningsförrättning, semester, sjukdom eller vakanser. Till krigsorganisa-

154 tionens behov tog kommittén inte någon hänsyn, vilket bl. a. framgår av att inte någon övre åldersgräns fastställts för arvodesanställningen. Kommittén ansåg att antalet befattningar för arvodesanställda militärläkare inte borde slås fast en gång för alla utan borde regleras för en tidsperiod i sänder. Enligt kommittén kunde behovet av arvodesanställda militärläkare beräknas gå ned efter hand som tillgången på värnpliktiga läkare ökades. Såsom framgår av försvarssjukvårdsutredningens förra betänkande (kap. 5.2) tas de arvodesanställda militärläkarna i betydande utsträckning i anspråk inom förbandssjukvården i enlighet med militärsjukvårdskommitténs intentioner. Härjämte utnyttjas dessa läkares tjänstgöringsskyldighet dels för deltagande i av försvarsgrensöverläkarna anordnade kurser, dels för fullgörande av krigsförbandsövningar. Slutligen utnyttjas vissa av ifrågavarande läkare för expert- och utredningsuppdrag och för tjänstgöring vid försvarsgrensöverläkares expedition. Arvodesanställda marinläkare tjänstgör slutligen fortlöpande som stabsläkare vid kustflottan. Den årliga tjänstgöringstiden delas ofta upp på kortare perioder, eftersom svårigheter finns att med hänsyn till vederbörande läkares civila gärning friställa längre tjänstgöringsperioder än högst en månad. Civila arbetsuppgifter torde i vissa fall behållas under tjänstgöringsperioden; de gällande arbetstidsbestämmelserna synes i allmänhet ges en generös tolkning. Ett rigoröst tillämpande skulle i dagens läge sannolikt leda till stora avgångar. Utredningen anser för sin del som framgått av det förut anförda att civilmilitära läkarkårer för icke ständigt tjänstgörande personal endast kan motiveras av krigsorganisationens krav. Behovet av extra läkarkrafter för förbandssjukvården får tillgodoses med civila vikarier eller värnpliktiga läkare. Behovet av specialister för specialutredningar m. m. i fred bör tillgodoses i annan ordning än genom att regelmässigt inbeordra arvodesanställda militärläkare för tjänstgöring i försvarsgrensstaber m. m. Behov av arvodesanställda militärläkare för sådan tjänstgöring torde inte heller vidare komma att finnas. Utredningens i det föregående framlagda förslag om personalorganisation för militärsjukvårdens centrala och regionala ledning har ju bl. a. haft till syfte att tillgodose fredsbehovet av stabsläkare. Framför allt har emellertid frågan om de arvodesanställda militärläkarna kommit i ett annat läge genom det beslut om förbandssjukvårdens omläggning som fattats av 1965 års höstriksdag (prop. 1965: 176). Genom denna reform har det främsta motivet för denna personalkategoris existens fallit bort. Utredningen föreslår därför att gruppen arvodesanställda militärläkare avvecklas genom rekryteringsstopp. Framdeles skall det sålunda endast finnas en grupp icke ständigt tjänstgörande militärläkare, militärläkare i reserv. Dessa bör utgör a s av förtids- och pensionsavgångna militärläkare, som bör vara skyldiga att inträda i reserv, och reservanställda militärläkare. Med värnpliktsavgångna läkare räknar utredningen inte. Dessa kan vid behov tas i anspråk för krigstjänstgöring inom krigsmakten med medicinal tjänsteplikt. Behovet

155 av reservläkare bör beräknas uteslutande utifrån krigsorganisationens krav och reservläkarnas tjänstgöringsskyldighet bör i princip i sin helhet tas i anspråk för utbildningen m. m. i krigsbefattningen. Med hänsyn till förutsedda avgångar m. m. torde det vara önskvärt att t. v. årligen rekrytera minst 25 reservanställda militärläkare. Rekryteringsbehovet är sålunda relativt litet i förhållande till den befintliga rekryteringsbasen av värnpliktiga läkare. Det borde därför vara möjligt att erhålla ett gott urval under förutsättning att dels läkarna blir väl omhändertagna under sin militära grundutbildning, så att en positiv försvarsattityd skapas, dels tjänstgöringsvillkoren är tillfredsställande, dels de ekonomiska förmånerna står i rimlig proportion till den lönenivå som gäller för läkarbanan. Utredningen övergår härefter till att diskutera anställnings- och lönevillkoren för de reservanställda militärläkarna. Villkoren för vinnande av reservanställning bör vara att ha fullgjort aspiranttjänstgöring för militärläkare med godkännande vitsord, att vara legitimerad läkare samt att det å r anställningen sker ha uppnått högst 31 års ålder. Aspiranttjänstgöringen bör såsom framgått av kap. 8.2 i sin helhet sammanfalla med den som föreslagits för blivande militärläkare på aktiv stat, dvs. omfatta 270 dagar, och reservläkaraspirant som fullgjort kadettskola med godkännande vitsord bör erhålla samma utbildningspremie som läkaraspirant. Av framställningen i kap. 8.2 framgår vidare att tjänstgöringsskyldigheten enligt 1962 års reservbefälskungörelse föreslås sänkas till 320 dagar, fördelade på 170 dagar under den första tjänstgöringsperioden, som omfattar de första sex anställningsåren, och 150 dagar under den andra tjänstgöringsperioden, som omfattar resten av anställningstiden, dvs. tiden t. o. m. det kalenderår varunder vederbörande fyller 47 år. Utredningen har särskilt övervägt om systemet med premier för tjänstgöringsperioderna bör överges och ersättningen till läkare i reserv endast utgå i form av ett månads- eller dagarvode enligt det system som f. n. tillämpas för arvodesanställda läkare. Premiesystemet har nämligen, som den ringa rekryteringen visar, av skatteskäl visat sig vara mindre attraktivt. Huvudändamålet med systemet — att verka rekryteringsfrämjande och motverka förtidsavgångar — går härigenom förlorat. Utredningen anser med hänsyn härtill att ersättningen till militärläkare i reserv endast bör utgå i form av arvode under tjänstgöring och traktamenten. Arvodesnivån måste anpassas till de marknadsmässiga lönerna. Tjänstgöring som reservläkare får inte medföra ekonomiska uppoffringar om rekryteringen skall tryggas. Utredningen har i det föregående hävdat att den författningsenliga tjänstgöringsskyldigheten för militärläkare i reserv i princip endast bör utnyttjas för utbildning i krigsbefattning. Den föreslagna avkortningen av tjänstgöringstidens längd bygger på denna förutsättning. Marinen har emellertid redovisat ett behov av tjänstgöringsdagar främst för läkartjänstgöring ombord, som inte direkt kan sägas komma utbildningen i krigshcfattning till-

156 godo och som inte lämpligen i sin helhet kan fullgöras av värnpliktiga läkare. Utredningen har i sitt förra betänkande (kap. 8.3) förutsatt att marinens tilldelning av värnpliktiga läkare utökas utöver den kontingent, som erfordras för krigsorganisationens behov. Det sifferunderlag som nu ställts till utredningens förfogande pekar på att en överrekrytering med minst 10 värnpliktiga läkare per år torde bli nödvändig. Under förutsättning att ifrågavarande överrekrytering kommer till stånd och de överrekryterade värnpliktiga läkarnas facktjänstgöring i sin helhet utnyttjas för läkartjänstgöring ombord m. m. torde behovet av tjänstgöringsdagar som inte kan täckas av värnpliktiga läkare begränsas till omkring 1 000 per år. Inom armén och flygvapnet torde motsvarande behov bli obetydligt. Behovet bör t. v. i första hand täckas av de arvodesanställda militärläkare som övergångsvis kvarstår i organisationen. I den mån denna möjlighet inte står till buds bör möjlighet finnas att inbeordra militärläkare i reserv till frivillig tjänstgöring, som bör fullgöras med samma ekonomiska förmåner, som den författningsenliga tjänstgöringen. På detta sätt bör bl. a. behovet av fartygsläkare på långresefartyg tillgodoses. Det bör ankomma på vederbörande militära myndigheter att i samband med sina årliga anslagsäskanden ange en ram för denna frivilliga tjänstgöring. Författningsenlig tjänstgöringsskyldighet för militärläkare i reserv bör först i sista hand tas i anspråk för här berörda uppgifter.

10.4. Militärveterinärer Inom armén finns en särskild civilmilitär kår för veterinärpersonal, fältveterinärkåren, vars chef är överfältveterinären. Den består av tre huvudkategorier, veterinärer på aktiv stat, arvodesanställda veterinärer och veterinärer i reserv. I personalförteckningen för fältveterinärkåren upptas på aktiv stat en tjänst för överfältveterinär, tre tjänster för fältveterinär, fördelade med en vid överfältveterinärens expedition och en vid envar av II. och VI. militärbefälsstaberna, två tjänster för regementsveterinär, en vid vardera K 4 och hundskolan, samt två tjänster för bataljonsveterinär, en vid vardera K 4 och arméns rid- och körskola. Övergångsvis finns därutöver tjänster dels för två fältveterinärer vid I. och V. militärbefälsstaberna, dels för två regementsveterinärer vid arméstaben och arméns rid- och körskola. Sistnämnda tjänster skall dras in vid uppkommande vakans. Till dess regementsveterinärtjänsten vid rid- och körskolan dragits in skall en tjänst för bataljonsveterinär hållas vakant. Genom särskilda beslut har veterinär med 5 timmars veckotjänstgöringsskyldighet arvodesanställts vid III. och IV. militärbefälsstaberna. Den veterinärpersonal som är placerad vid militärbefälsstaberna förs den 1 oktober 1966 över till militärområdesstaberna. Av nyss uppräknade tjänster är de vid K 4, arméns rid- och körskola och hundskolan avsedda för veterinär, som huvudsakligen är verksam inom djurhälsovård och djursjukvård vid förband, medan övriga tjänster avses för veterinär med hu-

157 .udsaklig inriktning på stabstjänst — krigsförberedelsearbete m. m. I fältveterinärkåren redovisas även över stat fyra byråveterinärer av vilka två är anställda vid försvarets sjukvårdsstyrelse och två vid försvarets intendenturverk. Bataljonsveterinär har kaptens tjänsteklass, regementsveterinär majors tjänsteklass, fältveterinär överstelöjtnants tjänsteklass och överfältveterinären överstes tjänsteklass. Arbetstiden är inte reglerad. Enligt gällande praxis ansluter den till den arbetstid som gäller för motsvarande läkarkategorier. Liksom för läkarnas del har förutsatts, att veterinärerna skall ges tillfälle att bedriva privatpraktiserande verksamhet. Utredningen har i det föregående redovisat behov av nio militärveterinärer på aktiv stat, nämligen tre veterinärer i försvarets sjukvårdsstyrelse — militäröverveterinären och två byråveterinärer — och sex stabsveterinärer i militärområdesstaberna. Behovet av veterinärer för djursjukvård vid förbanden anser utredningen k u n n a tillgodoses genom anlitande av civila tjänsteveterinärer. Vid K 4 räknar dock utredningen med att civilmilitär förbandsveterinär övergångsvis skall finnas till dess ridutbildningen lagts ned vid förbandet. Tjänsterna för militärveterinär synes med hänsyn till innehavarnas ansvar och ställning böra grupperas på följande tre nivåer. Tjänst för

Antal tjänster

Militäröverveterinär. Stabsveterinär i militärområdesstab (6) 1. byråveterinär Byråveterinär.

Militärveterinärerna bör av samma skäl som militärläkarna vara heltidsanställda. För förbandsveterinären vid K 4 förutsätts dock ingen ändring av tjänstgöringsvillkoren. Behörig att vinna anställning som militärveterinär bör vara legitimerad veterinär som genomgått i kap. 8.2 föreslagen aspiranttjänstgöring om 270 dagar med godkännande vitsord och uppfyller kraven på kroppsbeskaffenhet samt det år anställningen sker uppnår högst 31 års ålder. Utbildningen m. m. har utredningen i övrigt behandlat närmare i kap. 8.2. Heltidsanställd militärveterinär bör erhålla avlöningsförstärkning enligt samma grunder som militärläkare. Pensionsåldern för militärveterinär förutsätts bli densamma som för militärläkare. Av arvodesanställda militärveterinärer — bataljonsveterinärer vid fält»eterinärkåren — finns f. n. endast en som står kvar övergångsvis i organisationen. Anledning finns därför inte att närmare gå in på denna personalkategori, som varit avsedd att täcka behovet av veterinärer vid vakanser

158 m. m. Fältveterinärkårens reserv omfattar ett 50-tal anställningshavare. Flertalet är anställda enligt 1943 års reservbefälskungörelse, ett mindre antal enligt 1962 års reservbefälskungörelse. Tjänstgöringstiden är densamma som för personalen i militärläkarkårens reserv och ersättning utgår enligt enahanda grunder. Behörig att vinna reservanställning enligt 1962 års reservbefälskungörelse är värnpliktig veterinär, vilken det år anställning sker uppnår högst 31 års ålder och är behörig att vikariera som distriktsveterinär samt fullgjort minst i 27 § 1. mom. D. värnpliktslagen föreskriven tjänstgöring med undantag av fortsatt tjänstgöring. Personal i fältveterinärkårens reserv krigsplaceras företrädesvis såsom stabsveterinär i högre staber och såsom kompanichef vid hästsjukvårdsförband. Utredningen har undersökt om behov av militärveterinär i reserv alltjämt finns. Den har härvid funnit att det finns ett mindre antal stabsbefattningar för veterinär på central och regional nivå för vilka utbildning utöver värnpliktsutbildning kan vara önskvärd. Ett mindre antal veterinärer i reserv är som nyss sagts placerade som chefer för hästsjukvårdsförband. I den mån sådana förband kommer att finnas kvar i krigsorganisationen bör enligt utredningens mening reservofficer placeras i chefsbefattningen. Behov av militärveterinärer i reserv kan därefter finnas endast för beklädande av nyssnämnda stabsbefattningar. Detta behov synes emellertid inte vara så uttalat, att det motiverar bibehållandet av en särskild reserweterinärinstitution. Då stabsveterinär regelmässigt ställs under befäl av läkare bör befattningarna kunna beklädas av värnpliktiga veterinärer som erhåller viss specialutbildning i samband med sin facktjänstgöring. Under sådana förhållanden finner utredningen såsom tidigare antytts att reserweterinärinstitutionen successivt bör avvecklas genom rekryteringsstopp.

10.5. Militärapotekare I krigsmaktens nuvarande organisation finns endast civilanställda apotekare. Heltidsanställda apotekare tjänstgör vid militärapoteket och dess filialapotek. Vidare finns ett tiotal arvodesanställda apotekare som utövar tillsyn av läkemedelsförvaringen vid läkemedelscentraler och läkemedelsförråd. Utredningen har i det föregående redovisat behov av sex militärapotekare på aktiv stat nämligen de halvtidsanställda apotekarna vid militärområdesstaberna. Till behovet av apotekare vid militärapoteket och dess filialapotek samt för lokal tillsyn av läkemedelscentraler och läkemedelsförråd har utredningen inte tagit ställning. Utredningen har räknat med att behovet av apotekare för sistnämnda uppgift fortfarande tillgodoses genom arvodesanställning av civila apotekare. Skäl finns däremot för att chefen för militärapoteket och de heltidsanställda apotekare som tjänstgör vid apotekets militärsektion och filialapotek ordnas in i försvarets medicinalkår; berörda tjänster bör därför bytas ut mot civilmilitära tjänster för mi-

159 litärapotekare. Chefen för militärapoteket synes i samband därmed böra ges tjänstebenämningen militäröverapotekare. Tjänsterna för militärapotekare synes med hänsyn till innehavarnas ansvar och ställning böra grupperas på följande tre nivåer.

Tjänst för

Antal tjänster 1 7

5 Behörig att vinna anställning som militärapotekare bör vara legitimerad apotekare, som fullgjort i kap. 8.2 föreslagen aspiranttjänstgöring om 270 dagar med godkännande vitsord och uppfyller föreskrivna krav på kroppsbeskaffenhet samt det år anställning sker uppnår högst 31 års ålder. Utbildningen m. m. har utredningen närmare behandlat i kap. 8.2. Pensionsåldern för militärapotekare förutsätts vara densamma som för militärläkare. Utredningen har inte funnit anledning föreslå inrättandet av en reservinstitution för militärapotekare. 10.6. Medicinaltekniker och militärsjuksköterskor Utredningen har i kap. 8.1 redovisat den nuvarande instruktörspersonalen. I försvarets medicinalkår ingår de instruktörer med sjuksköterskekompetens — medicinaltekniker och militärsjuksköterskor — som avses för den ur medicinsk synpunkt kvalificerade sjukvårdsutbildningen. Fördelningen av de föreslagna tjänsterna mellan medicinaltekniker och militärsjuksköterskor bestäms bl. a. av att de förra kommer att utgöras enbart av män och de senare i allt väsentligt av kvinnor. De sistnämnda kan inte utnyttjas i befattningar, som ställer stora krav på tjänstgöring i fält eller ombord. Med hänsyn till krigsorganisationens krav är följaktligen medicinaltekniker att föredra. Kvinnliga militär sjuksköterskor utgör emellertid ett nödvändigt komplement till medicinalteknikerna, så länge sjuksköterskeyrket bibehåller sin utpräglade karaktär av kvinnoyrke. På lång sikt synes det emellertid både med hänsyn till krigsorganisationens krav och fältlivets påfrestningar önskvärt att såvitt möjligt ersätta militärsjuksköterskor med medicinaltekniker. Utredningen har med denna utgångspunkt funnit att omkring en tredjedel av de föreslagna tjänsterna bör förbehållas medicinaltekniker medan endast ett fåtal bör förbehållas militärsjuksköterskor. I fråga om övriga tjänster, främst sådana som avses för instruktörer vid trängregemente, sjukvårdsskolor och civila sjukhus, lämnar utredningen

frågan om kategoritillhörighet öppen. I det föregående har utredningen föreslagit följande tjänster för medicinaltekniker eller militärsjuksköterskor på aktiv stat: 1 tjänst för medicinaltekniker i arméstaben 1 tjänst för medicinaltekniker i marinstaben 2 tjänster för medicinaltekniker i flygstaben (varav en för flygvapnets medicinska uhdersökningscentral) 6 tjänster för medicinaltekniker i militärområdesstab 1 tjänst för medicinaltekniker i Gotlands militärkommandostab 3 tjänster för medicinaltekniker i försvarsområdesstab 3 tjänster för medicinaltekniker i örlogsbasstab 3 tjänster för bälsovårdsutbildad byråinspektör (medicinaltekniker) vid försvarets sjukvårdsstyrelse 16 tjänster för hälsovårdsinspektör (medicinaltekniker) i militärområdesstaber och Gotlands militärkommandostab 20 tjänster för medicinaltekniker eller militärsjuksköterska med placering vid civilt sjukhus 38 tjänster för medicinaltekniker eller militärsjuksköterska vid trängregemente och sjukvårdsskola vid infanteri- eller pansarregemente 6 tjänster för medicinaltekniker eller militärsjuksköterska vid marinens sjukvårcsskola 1 tjänst för medicinaltekniker vid försvarets sjukvårdsskola 2 tjänster för militärsjuksköterska vid försvarets sjukvärdsskola 1 tjänst för medicinaltekniker vid personalkårchefens stabsorgan 1 tjänst för militärsjuksköterska vid personalkårchefens stabsorgan 1 tjänst för medicinaltekniker vid marinens undersökningscentral 8 tjänster för medicinaltekniker vid flottan 5 tjänster för medicinaltekniker vid kustartilleriet 4 tjänster för medicinaltekniker vid flygvapnet Sammanlagt föreslår utredningen sålunda 56 tjänster för medicinaltekniker, tre tjänster för militärsjuksköterska och 64 tjänster för endera av de båda kategorierna eller inalles 123 tjänster för medicinaltekniker och militärsjulisköterska på aktiv stat. Behovet av tjänster har beräknats helt utifrån fiedsorganisationens behov. Detta synes nödvändigt bl. a. med hänsyn till råcande sjuksköterskebrist. Huvuddelen av befattningarna i krigsorganisationen för sjuksköterskeutbildad personal måste täckas med annan personal. Om fredsbehovet av personal skall tillgodoses måste emellertid även viss kcmmenderingsreserv finnas. Utredningen räknar därför med att sammanlagt omkring 140 tjänster fordras, varav t. v. minst ett 50-tal tjänster bör avses för militärsjuksköterska. 140 tjänster för medicinaltekniker och militärsjuksköterskor bör alltså successivt inrättas i den takt, som bestäms av rekryteringsmöjligheterna och platstillgången på sjuksköterskeskolorna. Att tjänster torde kunna dras in i utbyte mot de nya tjänsterna har redovisats tidigare och sammanfattas i ett följande avsnitt. Den reella ökningen av tjänster beräknas därför till ett 50-tal. Det årliga rekryteringsbehovet kan litsom i fråga om militärläkare endast uppskattas med svårighet. Ut-

161 redningen bedömer nämligen att förtidsavgångar inte kan undvikas och att viss överrekrytering därför bör ske, särskilt under uppbyggnadsperioden. Denna bör pågå under omkring 10 år, under vilken tid tjänsterna inrättas successivt. Den årliga rekryteringen bedöms till en början böra uppgå till ett 15-tal medicinaltekniker och ett 10-tal militärsjuksköterskor. Utredningen har såsom framgår av den tidigare framställningen inte ansett att aktiv medicinaltekniker kan placeras vid huvuddelen av försvarsområdesstaberna eller vid huvuddelen av förbanden. Inte heller bör medicinaltekniker komma i fråga som expeditionsföreståndare vid läkarmottagning. På längre sikt kan det dock bli aktuellt att placera äldre eller pensionsavgångna medicinaltekniker vid bl. a. försvarsområdesstaber och aktiva medicinaltekniker vid ytterligare förband. Till en början bör tillgodoseendet av trängregementenas och sjukvårdsskolornas behov av medicinaltekniker prioriteras. I andra hand bör militärområdesstaberna tillgodoses och först i sista hand centrala myndigheter. I fråga om militärsjuksköterskorna bör de civila sjukhusens behov ges hög prioritering. En analys av de tjänster, som föreslås beklädas av medicinaltekniker eller militärsjuksköterskor på aktiv stat har gett vid handen att dessa med hänsyn till innehavarnas ansvar och ställning m. m. bör grupperas på fyra nivåer, nämligen tjänster för hälsovårdsutbildad byråinspektör, tjänster för hälsovårdsinspektör, tjänster för 1. medicinaltekniker ( 1 . militärsjuksköterska) och tjänster för medicinaltekniker (militärsjuksköterska). Tjänsterna på den högsta nivån, sammanlagt ett halvt dussin, bör ges tjänsteställning i likhet med den högsta graden inom kompaniofficerskarriären (jfr direktiven till tjänsteställningsutredningen: 1964 års riksdagsberättelse s. 114). Tjänsterna på den lägsta nivån bör ges tjänsteställning i likhet med den lägsta graden inom samma karriär. På inplaceringen i tjänsteställningshänseende ingår utredningen i övrigt inte — lika litet som i fråga om andra personalgrupper tillhörande medicinalkåren — med hänsyn till pågående utredning av tjänsteställningsfrågorna. Utredningen övergår härefter till att diskutera anställnings- och lönevillkoren för medicinaltekniker och militärsjuksköterskor på aktiv stat. Dessa bör vara heltidsanställda. Anställningsvillkoren för medicinaltekniker bör vara — förutom att vederbörande uppfyller erforderliga krav på kroppsbeskaffenhet och har fullgjort militär grundutbildning i samband med värnpliktstjänstgöring — att sjuksköterskeskola genomgåtts med godkännande vitsord. Anställningsvillkoren för militärsjuksköterska bör vara att vederbörande är högst 32 år, legitimerad sjuksköterska och kan tillgodoräkna sig minst 3 års sjukhustjänstgöring. Utbildningen m. m. har behandlats i kap. 8.1. Lönevillkoren måste vara konkurrenskraftiga i förhållande till den civila marknaden. Medicinaltekniker och militärsjuksköterska bör därför ha minst samma begynnelselön som översköterska. Medicinaltekniker, som genomgått kurs för hälsovårdsinspektör, och militärsjuksköterska, 11—614667

162 som genomgått lärarkurs vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor, bör placeras in minst två lönegrader över annan medicinaltekniker resp. militärsjuksköterska. Pensionsåldern för medicinaltekniker och militärsjuksköterska förutsätts inte sättas lägre än vid 60 år. Slutligen tar utredningen upp frågan om en reservinstitution för medicinaltekniker och militärsjuksköterskor. Förtids- och pensionsavgången medicinaltekniker och militärsjuksköterska bör vara skyldig att inträda i reserv. Tjänstgöringsskyldigheten m. m. för förtidsavgången personal bör i princip vara densamma som för annan förtidsavgången teknisk personal tillhörande krigsmaktens reserver. Behov av reservanställda medicinaltekniker synes däremot inte finnas. Däremot förtjänar frågan om reservanställning av militärsjuksköterskor uppmärksamhet. Vid sidan av krigsmaktens ständigt tjänstgörande sjuksköterskepersonal finns f. n. en civil kår, försvarets sjuksköterskekår, som kommit till för att tillförsäkra krigsmakten en extra kader av sjuksköterskor som genom regelbundet återkommande fredsstjänstgöring vid förbanden kan ges förtrogenhet med militär sjukvård och tillgodose uppkommande vikariebehov. Antalet medlemmar av sjuksköterskekåren är maximerat till 40. Den 1 juli 1965 fanns dock endast 18 reservsjuksköterskor. Kompetensvillkoren för anställning i reservsjuksköterskekåren är desamma som för översköterska. Den årliga tjänstgöringsskyldigheten i fred uppgår till 42 dagar per år. Behovet av aktiva militärsjuksköterskor har enligt det föregående bedömts helt utifrån fredsorganisationens behov. Krigsorganisationens behov av sjuksköterskor är mångdubbelt större. Utredningen har beräknat att det i minst 600 krigsbefattningar vore önskvärt att placera sjuksköterskor med militär grund- och repetitionsutbildning. Utredningen har då räknat med att befattningarna för sjuksköterskor på brigadnivå (motsvarande) och som föreståndarinna (husmor) vid militära sjukvårdsanstalter av olika slag besätts med militärsjuksköterskor medan huvuddelen av befattningarna för sjuksköterskor i övrigt tillsätts med tjänstepliktiga sjuksköterskor. Det stora krigsbehovet av sjuksköterskor med särskild militär utbildning talar med styrka för en reservinstitution för militärsjuksköterskor. En sådan skulle otvivelaktigt bidra till att ge den militära krigsorganisationen ökad stadga. För att omsätta en kår bestående av omkring 750 militärsjuksköterskor i reserv — minst omkring 20 % bedöms inte kunna krigsplaceras av olika skäl — torde det emellertid enligt utredningens bedömning vara nödvändigt att årligen rekrytera minst ett 40-tal reservanställda militärsjuksköterskor. Utredningen har då förutsatt att medelåldern vid anställning är högst 30 år och att anställningen varar till 52 års ålder. Den relativt höga medelålder som beräknats vid anställningen motiveras av att även icke yrkesverksamma sjuksköterskor torde behöva rekryteras till kåren, varför den övre åldersgränsen för nyanställning bör sättas relativt högt. Ett sådant rekryteringstal är inte realistiskt med hänsyn till rådande sjuksköterske-

163 brist och de inle obetydliga kostnader som skulle uppstå. Utredningen anser sig också böra prioritera uppbyggnaden av övriga delar av medicinalkåren. Frågan om inrättande av en reservinstitution för militärsjuksköterskor bör dock framdeles kunna tas upp till ny prövning. Utredningens förslag innebär således att tjänstepliktiga sjuksköterskor verksamma inom fredssjukvården alltjämt måste krigsplaceras i flertalet av ifrågavarande befattningar. Dessa kan ges utbildning i fred endast under förutsättning att utbildningsplikt förs in. Denna utväg har utredningen tidigare avvisat (kap. 7.1). Utredningen är medveten om att de rådande svårigheterna att genomföra krigsförbandsövningar med vissa sjukvårdsförband främst vid trängtrupperna härigenom kommer att stå kvar, en olägenhet som f. n. inte torde kunna undanröjas annat än till mindre del genom frivillig tjänstgöring. Utredningens ställningstagande innebär att försvarets reservsjuksköterskekår behålls som en civil reservkader för tjänstgöring främst inom f örbandssj ukvården. Slutligen vill utredningen erinra om att begreppen medicinaltekniker och militärsjuksköterskor är utredningens arbetsbenämningar och att utredningen således inte tagit ställning till namnfrågan. Detta hänger samman med att enligt direktiven för tjänsteställningsutredningen en utgångspunkt skall vara att underofficerarna framdeles skall kallas kompaniofficerare. Om och när denna namnändring genomförs synes inte finnas något hinder för att ge medicinaltekniker och militärsjuksköterskor den gemensamma benämningen medicinalofficerare.

10.7. Övergångsanordningar Utredningens förslag angående indragning av tjänster för läkare innebär att samtliga 41 tjänster för stabsläkare, specialläkare och läkare vid försvarets sjukvårdsstyrelse m. fl. dras in och ersätts successivt med 77 tjänster för militärläkare samt att fältläkarkårens, marinläkarkårens och flygvapnets kader av arvodesanställda läkare och läkare i reserv avvecklas genom rekryteringsstopp. Avvecklingen av befintliga personalkårer förutsätts ske efter hand allt eftersom medicinalkåren byggs upp. Eftersom militärläkare m. fl. som grundutbildats enligt den nya ordningen beräknas kunna anställas först en bit in på 1970-talet dröjer det avsevärd tid, innan det nya systemet kan träda i full tillämpning. Chefen för medicinalkåren bör i samråd med försvarsgrenscheferna årligen avge förslag om vilka tjänster för aktiva läkare m. fl. som med hänsyn till rekryteringsutfallet bör ersättas med tjänster enligt den nya ordningen. Behovet av läkartjänster vid sjukvårdsskolorna bör härvid i första hand tillgodoses. Utredningen räknar med att huvuddelen av de aktiva läkare, som f. n. ingår i organisationen, inte önskar gå över till heltidsanställning utan står kvar till pensionsåldern i sina nuvarande tjänster med i huvudsak oförändrade tjänstgöringsvillkor

164 m. 111. Detta innebär bl. a. att veckoarbetstiden för dessa läkare — med undantag för generalläkarens, byråöverläkarens, försvarsgrensöverläkarnas och specialläkarnas — begränsas till 25 timmar. Möjlighet bör emellertid öppnas för de deltidsanställda läkare, som så önskar, att övergå till heltidsanställning, varvid avlöningsförstärkning förutsätts skola utgå enligt de regler som f. n. tillämpas. Att sådan läkare inte vidare bör ha rätt att bedriva privat praktik framgår av den föregående framställningen. Han bör vidare vara skyldig inträda i medicinalkåren. För läkare, som inte går över till heltidsanställning, uppstår frågan om han skall stå kvar i försvarsgrenens personalkår eller föras över till medicinalkåren. Dessa läkare bör ordnas in i en avvecklingsorganisation. Samma problem uppstår för arvodesanställda läkare och läkare i reserv, som inte önskar gå över till det nya reservläkarsystemet. Det förutsätts att sistnämnda läkare erbjuds att före viss tidpunkt söka inträde i den nya reserven, varvid särskilda övergångsregler bör gälla för beräkning av kvarstående tjänstgöringsskyldighet m. m. De icke ständigt tjänstgörande läkare som står kvar i det gamla systemet bör ordnas in i samma avvecklingsorganisation som aktiva militärläkare som inte önskar heltidsanställning. Det kan synas naturligt att avvecklingsorganisationen lyder under resp. försvarsgrenschef. Praktiska skäl talar emellertid för att den ordnas in i medicinalkåren så snart som möjligt (jfr prop. 1966: 106 s. 34). Härigenom kan försvarsgrenschefernas ansvar för personaltjänsten m. m. snabbare avvecklas och föras över på generalläkaren. Utredningen föreslår att så sker vid lämpligt vald tidpunkt. Fältveterinärkåren skall enligt utredningens förslag helt avvecklas. Tjänsterna för den aktiva personalen byts successivt ut mot en tjänst för militäröverveterinär och tjänster för militärveterinär på liknande sätt som för läkare. Reservpersonalen avvecklas genom rekryteringsstopp. Vidare dras de fyra tjänsterna för byråveterinär i försvarets sjukvårdsstyrelse och intendenturverket in. Utredningen förutsätter att de aktiva veterinärer, som så önskar, går över till heltidsanställning och ordnas in i medicinalkåren. De veterinärer på aktiv stat och i reserv, som övergångsvis står kvar i det gamla systemet, bör på liknande sätt som läkarna vid lämplig tidpunkt ordnas in i medicinalkåren och förutsätts behålla sina nuvarande löne- och tjänstgöringsvillkor. Det synes emellertid angeläget att deras arbetstid blir reglerad i enlighet med gällande praxis. Vissa tjänster vid militärapoteket och dess filialapotek byts ut mot civilmilitära tjänster. Vid försvaret anställda apotekare bör erbjudas ta anställning som militärapotekare. Beträffande medicinaltekniker bör de av marinens underofficerare, som genomgått sjuksköterskeskola, erbjudas tjänster som medicinaltekniker och snarast föras över till medicinalkåren. I övrigt byggs kadern av medicinaltekniker upp successivt genom grundrekrytering av värnpliktiga (jfr kap. 8.1). Det bör ankomma på chefen för medicinalkåren att beroende

165 på rekryteringsutfallet årligen komma in med förslag till inrättande av tjänster för medicinaltekniker och i samråd med försvarsgrenschef föreslå vilka tjänster för underofficerare och underbefäl m. fl. som i anledning härav bör dras in. Utredningen har räknat med (jfr kap. 9.2) att vid armén sammanlagt 20 tjänster för underofficer och underbefäl företrädesvis vid trängtrupperna, 27 tjänster för underofficer vid marinen och 19 tjänster för underbefäl vid flygvapnet dras in, liksom sju tjänster för hälsovårdsassistent vid militärområdesstaberna samt tre tjänster för hälsovårdsutbildad byråinspektör och hälsovårdsassistent vid försvarets sjukvårdsstyrelse. De första grundrekryterade medicinalteknikerna beräknas kunna antas omkring år 1970. I avvaktan på att medicinaltekniker skall kunna placeras i tjänst för hälsovårdsinspektör eller i annan tjänst för medicinaltekniker i centrala och regionala staber bör tjänsterna få upprätthållas av civil personal resp. pensionerade underofficerare. Vad slutligen militärsjuksköterskorna beträffar bör de 12 tjänsterna för instruktionssköterska och en tjänst för byråinspektör vid försvarets sjukvårdsstyrelse snarast dras in. Innehavarna bör erbjudas att ta tjänst som militärsjuksköterskor. Som framgår av det förut sagda torde behovet av militärsjuksköterskor snabbast kunna tillgodoses. Möjligheterna härtill bör tas tillvara. Ett 20-tal tjänster för sådana sjuksköterskor bör därför inrättas redan fr. o. m. den 1 juli 1967. De närmast följande åren bör varje år ett 10-tal nya tjänster inrättas.

K A P I T E L 11

Sjukvårdsmateriel

11.1. Anskaffning

av sjukvårdsmateriel

Av nedanstående tabell framgår de belopp som anslagits för anskaffning av sjukvårdsmateriel till krigsmakten (inkl. läkemedel) under IV. huvudtiteln de båda senaste budgetåren. Armén Marinen Flygvapnet Summa

1964/65 3 525 000 1 200 000 650 000

1965/66 4 500 000 1 300 000 650 000

5 375 000

6 450 000

Dessa belopp avses förutom för krigssjukvårdsmateriel även för viss fredssjukvårdsmateriel. För anskaffning av förstnämnd materiel har följande anslag beräknats stå till förfogande: Armén Marinen Flygvapnet Summa

1964/65 2 525 000 975 000 325 000

1965/66 3 500 000 1 075 000 400 000

3 825 000

4 975 000

För budgetåret 1966/67 har anslagits sammanlagt 8,3 milj. kr., varav omkring 5,7 milj. kr. kan beräknas stå till förfogande för anskaffning av krigssjukvårdsmateriel. Enligt försvarets sjukvårdsstyrelses anslagsäskanden för budgetåret 1966/67 beräknas medelsbehovet för täckande av bristerna i arméns krigsutrustning den 1 juli 1966 till 20 milj. kr. Härtill kommer kostnaderna för materiel som fordras för genomförandet av planerad omorganisation och modernisering av äldre materiel. Dessa kostnader beräknas för sjuårsperioden 1966/67—1972/73 till 52 milj. kr. Totala medelsbehovet avseende armén för sjuårsperioden utgör således 72 milj kr. För marinens del beräknas medelsbehovet för täckning av bristerna i krigsutrustningen till 7,2 milj. kr. Medelsbehovet för planerad omorganisation och modernisering av äldre materiel beräknas för sjuårsperioden till 7,1 milj. kr. Sammanlagt fordras således för marinen 14,3 milj. kr. Vad slutligen flygvapnet beträffar har medelsbehovet för bristtäckningen beräknats till 1,9 milj. kr. och för planerad omorganisation och modernisering av äldre

167 materiel till 0,9 milj. kr. eller inalles för sjuårsperioden 2,8 milj. kr. Totalt skulle för krigssjukvårdsmateriel inkl. läkemedel under perioden fordras 172,0 + 14,3 + 2,8) 89 milj. kr. eller omkring 13 milj. kr. för år, allt räknat i 1964 års priser och under förutsättning att beviljade anslag t. o. m. budgetåret 1965/66 utnyttjas fullt. Bristerna hänför sig i första hand till det s. k. ersättningsbehovet men inte oväsentliga brister finns även i vad gäller materiel som avses för att täcka det s. k. utrustningsbehovet. Detta betyder bl. a. att uthålligheten i fråga om vissa artiklar är relativt obetydlig. Detta inger betänkligheter, eftersom både läkemedel och sjukvårdsmateriel till inte obetydlig del måste importeras eller tillverkas av importråvaror. De förbättringar som planeras är främst dels en kvalitativ höjning av behandlingsmöjligheterna i kompaniinstansen, kvantitativa och kvalitativa förbättringar av vårdmöjligheterna i brigadinstansen samt en omfattande modernisering av utrustningen på etappnivå. Skillnaden mellan årligen utgående anslag, närmare 6 milj. kr., och den anslagsnivå, som skulle erfordras för att helt infria föreliggande planer, omkring 13 milj. kr., är avsevärd. Utredningen har visserligen inte haft möjlighet att i detalj granska de behovsberäkningar som ligger till grund för ovan redovisade anslagsbehov, men anser det likväl till fullo vara ådagalagt att nuvarande anslagsnivå är otillräcklig för att den militära sjukvårdsorganisationen skall kunna hållas i rimlig nivå med medicinens landvinningar och utvecklingen inom krigsmakten. Utvecklingen kräver bl. a. större rörlighet och framkomlighet för sjukvårdsenheterna, vilket ställer krav på modern och lätthanterlig utrustning. En väsentlig höjning av sjukvårdsmaterielanslagen under IV. huvudtiteln synes därför inte kunna undvikas. Härvid bör även beaktas det ökade behovet av transportmedel. I kap. 1 har utredningen belyst tidsfaktorns betydelse för ett gott behandlingsresultat. Tillgång till en väl fungerande sjuktransportorganisation är av väsentlig betydelse för att människoliv skall kunna räddas. En utbyggnad av den militära sjuktransportorganisationen är angelägen. Helikoptrar och andra luftfarkoster med kort start- och landningssträcka erbjuder möjligheter till snabba och skonsamma transporter i närheten av stridsområdet, vilka tidigare inte stått till buds. Den utbyggnad av helikopterorganisationen som f. n» pågår måste ur krigssjukvårdens synpunkt hälsas med tillfredsställelse. Även behovet av terränggående sjuktransportfordon bör emellertid tillgodoses i ökad utsträckning. Helikoptern kommer att inom överskådlig framtid vara ett exklusivt transportmedel, som endast torde kunna sättas in för prioriterade transporter. Möjligheterna att i större utsträckning anskaffa särskilda sjuktransportfordon inom tillgängliga ekonomiska r a m a r torde emellertid vara starkt begränsade. Det är därför viktigt att flygplan samt bandvagnar och andra terrängfordon liksom landstigningsbåtar m. m. utrustas på sådant sätt att de, när så behövs, jämväl kan användas för sjuktransporter.

168 Anslag för anskaffning av krigssjukvårdsmateriel till det civila medicinalväsendet (exkl. anslag för underhåll och förvaring av materielen) har under de fyra senaste budgetåren utgått med följande belopp under V. huvudtiteln: 1962

/63 /64 1964 65 / 1965 /66 1963

6 000 000 kr. 5 000 000 » 5 185 000 » 4 970 000 »

Anslagen har sålunda sjunkit och sjukvårdsberedskapsnämndens äskanden har utsatts för hård prutning. För budgetåret 1966/67 har anslagits 6,5 milj. kr., vilket innebär en återhämtning. Sedan statsbidragen till huvudmännen m. m. borträknats återstår för den egentliga materielanskaffningen högst omkring 5 milj. kr. Anskaffningen har under de sista åren inriktats på dels viss förstärkning och modernisering av beredskapssjukhusens utrustning, dels en fortsatt utbyggnad av sjukhärbärgesorganisationen, vilken är avsedd att provisoriskt förstärka beredskapssjukhusens vårdresurser i katastrofsituationer. Bl. a. har anskaffning av reservkraftsaggregat påbörjats samt blodgivar- och vätskecentralernas utrustning kompletterats. Vidare pågår viss anskaffning av materiel för förlossnings- och mentalsjukvården. I sjukvårdsberedskapsnämndens anslagsäskanden för budgetåret 1966/67 lämnas en redogörelse för behovet av utrustning för beredskapssjukhus m. m. Denna grundas på en nyligen verkställd översyn av utrustningslistorna. Totala medelsbehovet för bristtäckningen uppgår enligt denna redovisning till inalles omkring 41 milj. kr., varav mindre del för utrustning av de vårdplatser som ännu fattas inom den beslutade organisationens ram och huvuddelen för modernisering och komplettering av utrustning för polikliniker, operationsavdelningar, röntgenavdelningar och laboratorier. Kostnaderna hänger till viss del samman med de till följd av utrymningsplanläggningen m. m. minskade möjligheterna att utnyttja fredssjukhusens materiel. Vidare tillkommer kostnader för anskaffning av ytterligare reservaggregat om 2,7 milj. kr., ytterligare utrustning för sjukhärbärgen om 2,7 milj. kr., för förlossningshem om 0,7 milj. kr., för mentalsjukvården om 0,4 milj. kr. samt för sjuktransporttåg om 1,2 milj. kr. Totalt skulle sålunda för det civila medicinalväsendet fordras (41 + 2,7 + 2,7 + 0,7 + 0 , 4 + 1 , 2 ) 49 milj. kr. Härtill kommer statsbidrag till sjukhushuvudmännen för planläggningsarbeten och för vissa i fred utförda byggnadstekniska arbeten samt vissa omsättningskostnader, för vilka kostnader budgetåret 1966/67 inalles äskats omkring 2 milj. kr. Med nuvarande anslagsnivå skulle sålunda enligt föreliggande planer drygt ett tiotal år erfordras för kostnadstäckningen. Under denna tid kommer emellertid med säkerhet nya anslagsbehov för modernisering av utrustning m. m. att anmäla sig. Storleken av dessa kan inte förutses med någon större grad av säkerhet, eftersom någon långsiktig materielplanering inte förekommer inom medicinalväsendets område. Så

169 mycket torde emellertid kunna sägas, att ett bibehållande av nuvarande anslagsnivå skulle innebära dels att befintliga brister inte kommer att kunna täckas inom rimlig tid, dels att utrustningen efter hand kommer att bli alltmer omodern. En avsevärd höjning av anslagsnivån är därför nödvändig och bör genomföras fr. o. m. budgetåret 1967/68. Utredningen bedömer att anslagen för den egentliga materielanskaffningen (exkl. anslag för statsbidrag till huvudmännen samt för omsättnings- och förvaringskostnader) fr. o. m. nämnda budgetår bör höjas till minst 7 milj. kr. per år och att de därefter bör tillåtas stiga med hänsyn till inträffade löne- och prisstegringar men också med hänsyn till den tekniska utvecklingen. Personalresurserna vid medicinalstyrelsen bör anpassas med hänsyn härtill. Det är slutligen önskvärt att materielanskaffningen grundas på en långsiktig materielplanering.

11.2. Samordning av

sjukvårdsmaterielanskaffningen

Utredningen har i det föregående föreslagit att sjukvårdsmaterielförvaltningen inom krigsmakten som inbegriper anskaffningen av läkemedel skall ledas av försvarets sjukvårdsstyrelse. Motsvarande verksamhet inom medicinalväsendet skall enligt MCA-utredningens förslag handhas vid den beredskapsavdelning som inordnas i medicinalstyrelsen. Ansvaret för förvaltningen av civilförsvarets sjukvårdsmateriel förutsätts med hänsyn till verksamhetens anknytning till funktionerna organisation, utrustning, mobilisering och utbildning behållas hos civilförsvarsstyrelsen. För samordning av upphandlingen av totalförsvarets sjukvårdsmateriel finns sedan år 1957 en särskild delegation, vari ingår representanter för försvarets sjukvårdsstyrelse, civilförsvarsstyrelsen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd m. fl. myndigheter. Samarbetet bedrivs informellt; särskild instruktion finns inte. Som resultat av detta samarbete upphandlar försvarets sjukvårdsstyrelse med stöd av försvarets anskaffningskungörelse viss sjukvårdsmateriel för medicinalväsendets och civilförsvarets räkning. På motsvarande sätt utnyttjas militärapoteket i betydande omfattning för upphandling av läkemedel avsedda för den civila krigssjukvården. Utredningen anser att förekommande samarbete bör byggas ut och ges fastare former. Ett sätt att n å detta mål vore att utvidga tillämpningen av den s. k. huvudförvaltningsprincipen till totalförsvaret. Denna princip innebär (jfr SFS 1961:480) att anskaffningen av förnödenheter som i samma eller likartat utförande användes inom olika delar av krigsmakten — om och i den utsträckning så prövas lämpligt — för krigsmakten i dess helhet handhas av en myndighet, huvudförvaltningsmyndigheten. Denna myndighet svarar jämväl för planläggning av krigsanskaffning av förnödenheterna. Huvudförvaltningsmyndigheten kan också åläggas att svara för förrådshållning och underhåll av förnödenheterna. Utredningen har låtit undersöka om huvudförvaltningsprincipen i fråga om läkemedel och andra förnödenheter för krigssjukvår-

170 d e n k a n t i l l ä m p a s i n o m t o t a l f ö r s v a r e t i dess h e l h e t . U n d e r s ö k n i n g e n h a r p å u t r e d n i n g e n s u p p d r a g u t f ö r t s av a v d e l n i n g s d i r e k t ö r e n vid f ö r s v a r e t s förv a l t n i n g s d i r e k t i o n Tore Palm. R e s u l t a t e t h a r r e d o v i s a t s i en p r o m e m o r i a . V i s s a s a m m a n f a t t a n d e s l u t s a t s e r i p r o m e m o r i a n återges h ä r . »Samarbetet förutsätter att likartade förnödenheter anskaffas av flera myndigheter. Samarbetet avser att åstadkomma de fördelar som 'storköp' normalt medför samt att undvika dubbelarbete i tekniskt och administrativt avseende. Detta förutsätter en strävan att åstadkomma största möjliga likhet mellan de förnödenheter för samma ändamål, som anskaffas av de samarbetande myndigheterna. Dessa förutsättningar torde föreligga inom sjukvårdsområdet. Det synes vara möjligt att systematiskt bearbeta förefintliga materielregister och konstatera — ned till enstaka förnödenhet — i vilken utsträckning likartade förnödenheter anskaffas av mer än en myndighet. Om därvid framkommer, att mängden likartade förnödenheter endast utgör en mindre del av den totala mängd förnödenheter som anskaffas, eller värdemässigt är av mindre betydelse, kan vinsten av att organisera ett fastare samarbete än det som hitintills förekommit ifrågasättas. Anskaffningarna bör planeras till samma tidsperioder. Detta förutsätter, dels att fleråriga anskaffningsplaner utarbetas, dels att en gemensam bearbetning av planerna kan ske så att petitaarbetet kan anpassas härtill och dels slutligen att anslagssystem och handläggningen av anslagsärenden i de berörda departementen är samordnad. De organisatoriska och personella förutsättningarna måste föreligga hos den myndighet som avses åläggas huvudförvaltningsansvar. Härvid måste hänsyn tas till om ansvaret omfattar både 'tekniskt förarbete' och 'upphandling' eller enbart ettdera av dessa moment samt om ansvaret skall omfatta även förrådshållning och underhåll. Eftersom de berörda myndigheterna — försvarets sjukvårdsstyrelse med militärapoteket, medicinalstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen — var för sig h a r ålagts att anskaffa, förrådshålla och underhålla materiel får — utan att förhållandena närmare undersökts — dessa förutsättningar anses föreligga eller kunna skapas, vid behov genom mindre organisationsförändringar eller ändrad fördelning av arbetsuppgifter inom resp. myndigheter. Man bör dock härutöver göra sådana beräkningar att behov av personalförstärkning hos huvudförvaltningsmyndigheten klarläggs, bl. a. med hänsyn till att debitering av extra kostnader skall undvikas. Ansvars- och arbetsfördelning, terminologi, rutiner och andra detaljer i den praktiska handläggningen av anskaffningsärenden skall kunna regleras mellan de berörda myndigheterna utan att komma i konflikt med instruktioner, arbetsordningar och andra för verksamheten i resp. myndigheter gällande bestämmelser. Då reglerna för myndigheternas sätt att arbeta skall vara allmängiltiga borde svårigheter i detta avseende inte föreligga, men utan särskild undersökning kan de verkliga förhållandena inte bedömas. En reglerad samordning inom sjukvårdsområdet i här berörda avseenden bör baseras på av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser. Dessa bör ange, å ena sidan vad samordningen avser och syftemålet med detsamma och ä andra sidan myndigheternas ansvar och uppgifter i detta avseende. Handläggningen av huvudförvaltningsärenden omfattar dels en samordnad beredning, dels ett samordnat beslut. Därutöver bör en uppföljning ske av beslutets genomförande och av dess aktualitet. Vad först angår huvudförvaltningsärendens beredning bör detta utföras i samarbete mellan de befattningshavare i berörda verk, som har materielkännedom och

171 handlägger anskaffningsfrågor. Det är fördelaktigt om samarbetet sker i den organiserade form, som samarbetsdelegationerna i de militära förvaltningarna utgör. En delegation kan även få till uppgift att kontinuerligt följa upp huvudförvaltningsbeslutens genomförande och aktualitet ävensom att taga initiativ till nya tillämpningar av huvudförvaltningsidén, framföra förslag och rekommendera åtgärder till främjande av samarbetet, vartill resp. myndigheter var för sig tar ställning. Med hänsyn till att avgörandet i huvudförvaltningsfrågor inverkar på berörda ämbetsverks normalt självständiga ställning bör ett samordningsorgan — om beslutsfunktionen skall tilläggas ett sådant — sammansättas av cheferna för ämbetsverken, dvs. cheferna för försvarets sjukvårdsstyrelse, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och civilförsvarsstyrelsen. Med hänsyn till att ett flertal förnödenheter, som används i krigsmaktens sjukvårdstjänst, anskaffas av försvarets intendenturverk (med tillämpning av huvudförvaltningsprincipen) bör denna myndighet kunna adjungeras till organet. Vidare bör överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap delta, då ärenden rörande krigsanskaffningsplanläggning behandlas. Slutligen bör landstings- och stadsförbunden i någon form beredas tillfälle att delta, för att möjligheterna till ytterligare vidgat samarbete i anskaffningsfrågor skall tillvaratas.» Utredningen vill för sin del anföra följande. Möjligheterna att tillämpa huvudförvaltningsprincipen inom hälso- och sjukvårdsområdet bedöms såsom goda, främst i fråga om den merkantila funktionen. Likartade förnödenheter anskaffas f. n. i inte ringa utsträckning inom skilda totalförsvarssektorer och utgörs till inte obetydlig del av standardartiklar och handelsvaror, som med fördel bör kunna anskaffas gemensamt. En vidgad teknisk samordning av sjukvårdsmaterielutrustningen torde vara möjlig och bör bl. a. av ekonomiska och utbildningsmässiga skäl eftersträvas. Huvudförvaltningsprincipen bör därför såvitt möjligt tillämpas inom totalförsvaret vid anskaffning m. m. av läkemedel och andra förnödenheter för krigssjukvården. En viktig förutsättning är att anskaffningen kan planläggas på lång sikt. Att en långsiktig materielplanering bör eftersträvas även inom medicinalväsendet har nyss sagts. Även om huvudförvaltningsprincipen tillämpas inskränks formellt inte myndigheternas befogenheter. Vid varje enskilt anskaffningstillfälle bör sålunda beslut föreligga i varje av anskaffningen berörd myndighet. Reellt skapas emellertid ett viss beroende mellan tidigare oberoende myndigheter, för huvudförvaltningsmyndigheten ökat ansvar och arbete och för uppdragsgivande myndigheter en viss inskränkning av deras rörelsefrihet. Det bör ankomma på försvarets sjukvårdsstyrelse att i samråd med medicinalstyrelsen, och civilförsvarsstyrelsen utarbeta förslag till huvudförvaltningsprincipens tillämpning i fråga om anskaffning av sjukvårdsmateriel inkl. läkemedel inom de tre myndigheternas verksamhetsområden. På grundval av dessa förslag torde Kungl. Maj:t få utfärda föreskrifter, som reglerar grunderna för samarbetet mellan myndigheterna samt myndigheternas skyldigheter m. m. Befogenheten att i det enskilda fallet besluta om tillämpning av huvud-

172 förvaltningsprincipen och utse huvudförvaltningsmyndighet bör varken åläggas någon av de berörda myndigheterna eller någon av nu befintliga samarbetsorgan. Utredningen föreslår i stället att uppgiften åläggs totalförsvarets sjukvårdsberedning (se kap. 6.2) som således för totalförsvaret i princip får samma befogenheter i fråga om tillämpningen av huvudförvaltningsprincipen inom krigssjukvårdsområdet, som försvarets förvaltningsdirektion har i vad rör principens tillämpning inom krigsmakten. Sjukvårdsberedningen bör bl. a. utse huvudförvaltningsmyndighet för olika materielgrupper och samordna planläggningen av krigsanskaffningen m. m. För det löpande samarbetet mellan berörda anskaffande totalförsvarsmyndigheter bör finnas en samarbetsdelegation, för vilken totalförsvarets sjukvårdsberedning bör vara huvudman. Delegationen bör bestå av representanter för försvarets sjukvårdsstyrelse, militärapoteket, medicinalstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen. Till delegationen bör även kunna knytas representanter för försvarets intendenturverk och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Delegationen bör bl. a. följa huvudförvaltningsbeslutens genomförande och ta initiativ till nya tillämpningar av huvudförvaltningsidén.

KAPITEL 12 Sammanfattning

De förslag utredningen framlägger i detta betänkande innebär i huvudsak följande. Militäisjukvårdens centrala ledning (kap. 3—4)

I överensstämmelse med grundsatserna för 1961 års omorganisation av krigsmaktens högsta ledning (prop. 1961: 109) leder överbefälhavaren den operativa verksamheten och det operativa krigsförberedelsearbetet inom militärsjukvårdens område. Hälso- och sjukvårdsutbildningen samt övrig förbandsproducerande verksamhet leds av försvarsgrenscheferna. Chefen för armén övertar visst ansvar från chefen för flygvapnet för den sjukvårdsutbildning som fordras för att tillgodose behovet av värnpliktiga sjukvårdare m. fl. i flygvapnets krigsorganisation. Vissa av försvarsgrenschefernas uppgifter avseende utbildning och personaltjänst bortfaller genom organiserandet av en för krigsmakten gemensam medicinal personalkår — försvarets medicinalkår — och skapandet av en central utbildningsanstalt — försvarets sjukvårdsskola — vilka båda föreslås skola underställas generalläkaren. Försvarets sjukvårdsstyrelses nuvarande samordningsansvar för viss hälsooch sjukvårdsutbildning förs över till överbefälhavaren liksom sjukvårdsstyrelsens uppgift enligt krigssjukvårdskungörelsen rörande avvägningen av behovet av medicinalpersonal och fördelningen av denna personal. Försvarets sjukvårdsstyrelse är central ledningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen och den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten. Försvarsgrenschefernas ansvar begränsas till ledning av viss för försvarsgrenen speciell verksamhet, främst de naval- och flygmedicinska undersökningarna. Marinens undersökningscentral för submarin personal och flygvapnets medicinska undersökningscentral lyder under försvarsgrenschefen. I fråga om annan medicinsk verksamhet upphör försvarsgrenschefernas order- och inspektionsrätt gentemot de regionala och lokala myndigheterna liksom ansvaret för utbildning och rekrytering m. m. av de inom förbandssjukvården och inskrivningsväsendet sysselsatta läkarna. Sistnämnda uppgifter övertas av försvarets sjukvårdsstyrelse. Överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas inflytande på sjukvårdsstyrelsens verksamhet säkerställs genom att de behåller den direktiv- och anvisningsrätt som fordras för att tillgodose den operativa verksamheten resp. förbandsproduktionen. För-

174 svarsgrensöverläkarens nuvarande rätt att närvara vid föredragning och avgörande av ärende i sjukvårdsstyrelsen upphör. Däremot bör regelbundna överläggningar alltjämt äga rum mellan försvarsgrensöverläkarna och företrädare för sjukvårdsstyrelsen. Överläggningarna, i vilka även medicinsk företrädare för överbefälhavaren samt cheferna för militärapoteket och militärpsykologiska institutet kan behöva delta, har emellertid endast till syfte att bereda generalläkaren tillfälle att ta del av försvarsgrensöverläkarnas m. fl. åsikter. Ledningen av veterinärförvaltningen inbegripet häst- och hundhållningen förs över från försvarets intendenturverk till försvarets sjukvårdsstyrelse och ledningen av djurhälsovård och djursjukvård från försvarsgrenscheferna, i realiteten chefen för armén, till sjukvårdsstyrelsen. Beträffande den militärmedicinska forskningen erinras främst om de beslut rörande ledningen av denna som fattats av 1963 års riksdag (prop. 1963: 94). Militärmedicinska undersökningscentralen föreslås alltjämt sortera under försvarets sjukvårdsstyrelse. Samtliga läkare och veterinärer i de centrala ledningsorganen förutsätts vara heltidsanställda, civilmilitära militärläkare resp. militärveterinärer och även vissa apotekare förutsätts vara civilmilitära befattningshavare. Till försvarsstaben knyts en försvarsstabsläkare. Denne lyder direkt under chefen för försvarsstaben. Försvarsstabsläkaren skall beredas tillfälle att anlägga synpunkter på ärenden med medicinskt innehåll som bereds inom de olika avdelningarna och sektionerna samt skall, om han så önskar, äga närvara vid föredragning och avgörande av sådant ärende. Försvarsstabschefen skall äga uppdra åt försvarsstabsläkaren att bereda till föredragning eller på eget ansvar avgöra ärenden eller grupper av ärenden med övervägande medicinskt innehåll. På motsvarande sätt ingår arméöverläkaren, marinöverläkaren och flygöverläkaren i vederbörlig försvarsgrensstab direkt under försvarsgrensstabschefen. Till försvarsgrensöverläkarnas förfogande ställs, i arméstaben tre stabsläkare, en arméspecialläkare och en medicinaltekniker, i marinstaben en stabsläkare, tre marinspecialläkare och en medicinaltekniker samt i flygstaben en stabsläkare, en undersökningsläkare, två flygspecialläkare och två medicinaltekniker. Undersökningsläkaren och en av medicinalteknikerna tjänstgör vid flygvapnets medicinska undersökningscentral. I fråga om den militära personalen förutsätts inte några andra ändringar än att en pensionerad underofficer hos arméöverläkaren byts ut mot en förvaltare och att en aktiv underofficer hos marinöverläkaren byts ut mot en medicinaltekniker. I marinens undersökningscentral ingår en heltidsanställd militärläkare, undersökningsläkare, med navalmedicinsk specialutbildning och en medicinaltekniker. Försvarets sjukvårdsstyrelse organiseras under generalläkaren på centralplanering, hälsovårdsbyrå, sjukvårdsbyrå, materielbyrå och administra-

175 tiv byrå. Sjukvårdsbyrån indelas i en hygienisk och en epidemiologisk sektion. I materielbyrån inrättas en centraldetalj. Cheferna för centralplaneringen, hälsovårdsbyrån och sjukvårdsbyrån är byråöverläkare. Administrativa byrån leds av ett krigsråd. I centralplaneringen ingår två byråläkare, i hälsovårdsbyrån två byråläkare och tre hälsovårdsinspektörer (specialutbildade medicinaltekniker) och i sjukvårdsbyrån tre byråläkare. Slutligen ingår i sjukvårdsstyrelsen som en särskild arbetsenhet militäröverveterinären med underställd personal. Denne tillgodoser även försvarsgrensöverläkarnas behov av veterinärmedicinsk expertis och biträder försvarets intendenturverk vid upphandling m. m. av livsmedel. Till militäröverveterinärens förfogande ställs två byråveterinärer. Den ene byråveterinären avses skola ständigt tjänstgöra i hälsovårdsbyrån. De tjänster för veterinär personal som nu redovisas i arméstaben och försvarets intendenturverk utgår ur organisationen liksom intendenturverkets hästdetalj. Rörande sjukvårdsstyrelsens organisation i övrigt hänvisas till den tablå som tagits in i kap. 4.3. Av denna framgår bl. a. att nya tjänster föreslås för tre byrådirektörer, en byråingenjör, två byråintendenter och en deltidsanställd statistiker. Härjämte föreslås tre nya tjänster för pensionerad officer. Omorganisationen av styrelsen bör genomföras den 1 juli 1967. Militärapotekets ställning i förhållande till försvarets sjukvårdsstyrelse och karolinska sjukhuset samt apotekets organisation behålls i princip oförändrade. En av de apotekare som tjänstgör vid militärapoteket bör vara skyldig biträda arméöverläkaren. Militärsjukvårdens regionala ledning (kap. 5)

I överensstämmelse med den reform av krigsmaktens regionala ledning som genomförs den 1 oktober 1966 får militärbefälhavaren ansvar för ledningen av den operativa verksamheten och det operativa krigsförberedelsearbetet beträffande militärsjukvården inom militärområdet. Ledningen och samordningen av planläggningen för hälso- och sjukvårdsresursernas utnyttjande inom militärområdet ankommer i princip på den militärbefälhavare som har territoriellt ansvar. Vidare leder och kontrollerar militärbefälhavaren hälsooch sjukvårdsutbildningen vid underställda förband samt biträder med genomförande och kontroll av utbildningen vid andra förband som är belägna inom militärområdet. Särskilda lydnadslinjer gäller dels för militärkommandochefen på Gotland, dels för örlogsbaser (örlogsskolor), kustartilleriförsvar och vissa flygförband. Militärbefälhavare leder och kontrollerar samt medverkar i vissa fall i mobiliseringsförberedelserna inom hälso- och sjukvårdsområdet. Slutligen leder militärbefälhavaren i vissa hänseenden verksamheten i fråga om organisation, utrustning, taktik och personal. Sjukvårdsförvaltningen och den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten leds och kontrolleras av militärbefälhavaren under försvarets sjukvårdsstyrelse. Samma gäller veterinärförvaltningen och den veterinär-

176 medicinska verksamheten. Ledningsansvaret omfattar samtliga lägre regionala och lokala myndigheter som är belägna inom militärområdet. Dessa myndigheter lyder således i berörda hänseenden under den militärbefälhavare som har territoriellt ansvar. Undantag görs dock för militärkommandochefen på Gotland med underställda myndigheter samt för marinens undersökningscentral och flygvapnets medicinska undersökningscentral. Militärkommandochefen på Gotland ställs direkt under försvarets sjukvårdsstyrelse och förbanden på Gotland (Gotlands kustartilleriförsvar) lyder under militärkommandochefen. De centrala sjukvårdsmaterielförråden och läkemedelscentralerna, som nu lyder direkt under sjukvårdsstyrelsen, ordnas in under militärbefälhavarens ledning. Beträffande förvaltningen av sjukvårdsmateriel förs förvaltningsgrenschef sansvaret vid två av kustartilleriförsvaren — Gotlands och Norrlands — och två av örlogsbaserna — Sydkustens och Västkustens — över från läkare till intendent. Berörda sjukvårdsförvaltningar utgår med anledning härav ur organisationen. På samma sätt som i de centrala ledningsorganen förutsätts läkare och veterinärer i de regionala staberna vara heltidsanställda civilmilitära befattningshavare. Även apotekarna förutsätts få civilmilitär ställning. Till varje militärområdesstab knyts en militärområdesläkare. Denne får samma ställning inom staben som försvarsstabsläkaren och försvarsgrensöverläkarna. Militärområdesläkaren ingår således inte i sektion utan fogas med underställd personal in under stabschefen. I ärenden rörande sjukvårdsförvaltning och medicinsk verksamhet lyder militärområdesläkaren dock direkt under militärbefälhavaren. Till militärområdesläkarens förfogande ställs en stabsläkare och i Södra, Östra och övre Norrlands militärområdesstab en flygspecialläkare. Vidare underställs militärområdesläkaren en stabsveterinär, en halvtidsanställd stabsapotekare och två hälsovårdsinspektörer (specialutbildade medicinaltekniker) — tre i vardera av Södra, Östra och Västra militärområdesstaberna. Slutligen redovisas hos militärområdesläkaren en arvodesanställd kompaniofficer — i vardera av Södra, Östra och Övre Norrlands militärområdesstaber en kapten på aktiv stat — samt en förrådsförvaltare och ytterligare en medicinaltekniker. Utredningen har inte annat än undantagsvis ansett sig kunna föreslå att ständigt tjänstgörande militärläkare i fred placeras i lägre regionala staber. Ur operativ och förvaltningsmässig samt medicinsk synpunkt är det i första hand betydelsefullt att militärområdesstaberna tillförs kvalificerad medicinsk expertis. Denna förutsätts vid behov kunna ställas till de läere regionala chefernas förfogande för att biträda med krigsförberedelsearbete m. m. Militärläkare knyts sålunda i regel inte till försvarsområdesstaberna. En stabsläkare och en medicinaltekniker knyts dock till staben vid Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområden, vilka staber är gemensamma för försvarsområdena samt Stockholms, Blekinge resp. Göteborgs kustartilleriförsvar. Vidare tillförs mobiliseringsavdel-

177 ningen vid Kalix och Kiruna försvarsområden en pensionerad, om möjligt sjukvårdsutbildad, underofficer. Till militärkommandostaben på Gotland knyts en stabsläkare, en hälsovårdsinspektör (specialutbildad medicinaltekniker), ytterligare en medicinaltekniker och en pensionerad sjukvårdsutbildad underofficer. Behovet av veterinär och farmacevtisk sakkunskap vid militärkommandostaben tillgodoses av militärbefälhavaren eller genom deltidsanställning av civil personal. Vid örlogsbaserna tillgodoses behovet av kvalificerad medicinsk expertis dels genom att stabsläkarna vid Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområden på deltid tjänstgör vid Sydkustens resp. Västkustens örlogsbasstab, dels genom att en stabsläkare knyts till Ostkustens örlogsbasstab, dels genom att en medicinaltekniker knyts till varje örlogsbasstab. Stabsläkaren vid Ostkustens örlogsbas tjänstgör också som stabsläkare hos chefen för kustflottan. Slutligen ställs en flygspecialläkare till flygeskaderchefens förfogande. Stabsläkarna med underställd personal ordnas in i vederbörlig stab direkt under stabschefen; stabsläkaren vid Gotlands militärkommando bör därvid ha samma ställning som militärområdesläkare. Stabsläkarna vid Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar samt Ostkustens örlogsbas är tillika chefer för sjukvårdsförvaltning och förvaltningsgrenschefer. De tre förstnämnda tjänstgör även som förbandsläkare vid kustartilleriregemente. Förbandssjukvården vid kustartilleriförbanden organiseras i övrigt på samma sätt som vid arméns och flygvapnets förband.

Samordningsfrågor (kap. 6)

För samordningen mellan den militära och civila krigssjukvårdens centrala ledningsorgan inrättas direkt under Kungl. Maj :t (chefen för försvarsdepartementet) ett särskilt samarbetsorgan, totalförsvarets sjukvårdsberedning. Beredningen ersätter i krig centrala sjukvårdsledningen. De viktigaste uppgifterna för totalförsvarets sjukvårdsberedning är i fred att dels utveckla en gemensam grundsyn på krigssjukvårdens bedrivande, dels skapa förutsättningar för att resurserna på hälso- och sjukvårdens område blir utnyttjade på ur totalförsvarets synpunkt bästa sätt, dels verka för en såvitt möjligt optimal avvägning vid fördelning av den tillgängliga medicinalpersonalen och vid utnyttjande av de anslag som ställs till berörda myndigheters förfogande för anskaffning av läkemedel och andra förnödenheter för krigssjukvården. Vidare skall beredningen samordna förberedelserna för medicinska skydds- och behandlingsåtgärder som fordras i krig och i m å n av behov samordna mobiliserings- och insatsberedskapen inom krigssjukvårdens olika sektorer. Slutligen skall den verka för samordning av det medicinska innehållet i krigssjukvårdsutbildningen m. m. Ledamöter i totalförsvarets sjukvårdsberedning utses av Kungl. Maj :t och bör vara företrädare för överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse, 12—614667

178 medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen. Av dessa ledamöter utser Kungl. Maj :t en att vara ordförande. Företrädare för försvarsgrenscheferna hör vid behov kallas till beredningens sammanträden liksom representanter för de övriga myndigheter, vilka har ansvar för skyddet mot biologisk krigföring, såsom statens bakteriologiska laboratorium, statens veterinärmedicinska anstalt och statens växtskyddsanstalt. De regionala sjukvårdsledningarna behålls med i princip oförändrade uppgifter och oförändrad sammansättning men benämningen ändras till regional sjukvårdsberedning. De förutsätts kunna vara i viss verksamhet även i fred. Civilförsvarssjukvården ställs i medicinskt hänseende under medicinalstyrelsens tillsyn. Medicinalstyrelsen utrustas redan i fred med direktivrätt gentemot civilförsvarsstyrelsen och ges i krig rätt och skyldighet att inspektera den hälso- och sjukvårdande verksamheten inom civilförsvaret. Det förutsätts vidare att viss decentralisering av medicinalstyrelsens planläggningsansvar för krigssjukvården äger rum till länsstyrelser och landsting, vilket nödvändiggör en förstärkning av landstingens personella resurser. Länsstyrelsen utövar i krig ensam den operativa ledningen av krigssjukvården inom länet och äger i fred utfärda för den operativa verksamheten erforderliga anvisningar till sjukvårdshuvudmännen. Landstingens medverkan i ledningen av krigssjukvården säkras genom att länsstyrelses sjukvårdssektion i krig byggs upp kring en kvalificerad kärna av landstingskansliet som alltså då flyttas in i länsstyrelsen och kompletteras med personal ur länsläkar- och länsveterinärinstitutionerna. Sjukvårdsutbildning av värnpliktiga (kap. 7)

Den ur medicinsk synpunkt mera okvalificerade sjukvårdsutbildningen har behandlats i utredningens föregående betänkande (kap. 9.1). I detta betänkande behandlas utbildningen av värnpliktiga sjukvårdare, sjuktransportmän, sjukvårdstekniker, läkare, veterinärer och apotekare samt utbildningen av den fast anställda instruktörspersonalen och av fast anställda militärläkare, militärveterinärer och militärapotekare. Utbildningen av värnpliktiga tandläkare och militärtandläkare behandlas av tandvårdsberedningen. Befattningarna för värnpliktiga sjukvårdare på kompani-, bataljons-, brigad- och etappnivå ställer sådana krav på vederbörandes medicinska utbildning m. m. att befattningarna endast kan beklädas med personal som under sin militära grundutbildning uttagits och utbildats till värnpliktiga sjukvårdare. Grundutbildningen omfattar minst 300 dagar. Vissa sjukvårdare bör alltjämt tas ut till underbefälsutbildning och kompanisjukvårdarna bör tas ut till underofficersutbildning i vart fall vid skyttekompani eller motsvarande enheter. En del av de värnpliktiga sjukvårdarnas grundutbildning måste fullgöras vid civila sjukhus. För icke befälsuttagna och under-

179 befälsuttagna sjukvårdare föreslås minst tio veckors sjukhustjänstgöring, medan tjänstgöringen utsträcks till 18 veckor för kompanisjukvårdarna. Den nuvarande sjukhustjänstgöringen omfattar för värnpliktiga sjukvårdare 4—8 veckor. Sammanlagt ett 20-tal civila sjukhus beräknas komma att engageras i denna utbildning. Vid dessa sjukhus föreslås en medicinaltekniker eller militärsjuksköterska året runt tjänstgöra på heltid. Viss ersättning föreslås vidare utgå till sjukhushuvudmännen för varje elevplats. Värnpliktiga sjuktransportmän och sjukvårdstekniker (laboratoriebiträden, röntgenmän, förrådsmän m. fl.) erhåller en relativt kvalificerad randutbildning i sjukvård och i övrigt en befattningsutbildning som ansluter till deras uppgifter i krigsorganisationen. Grundutbildningen omfattar minst 300 dagar. Även vissa av sjukvårdsteknikerna torde behöva utbildas vid civila sjukhus. Utbildningen av värnpliktiga läkare omfattar enligt 1963 års riksdagsbeslut 420 dagar. Utbildningen indelas i förberedande befälsskola om 85 dagar, sjukvårdsbefälsskola om 75 dagar, vinterutbildning om 25 dagar, läkarfackskola om 45 dagar samt facktjänstgöring om 190 dagar. Vid anmälan av prop. 1966: 106 har departementschefen uttalat att omfattningen av de värnpliktiga läkarnas utbildning inte bör ändras. Utredningen har inte haft anledning att ompröva ifrågavarande utbildning. Utbildningen av värnpliktiga veterinärer differentieras. Ett tiotal blivande veterinärer tas årligen ut vid inskrivningen för underofficersutbildning och tilldelas kavalleriet. Dessa värnpliktiga ges i huvudsak samma grundutbildning som andra underofficersuttagna vid kavalleriet och krigsplaceras sedan legitimation erhållits som veterinär vid djursjukvårdsförband och anspända förband. Ett 20-tal värnpliktiga, som idkar eller gör sannolikt att de kommer att idka studier för utbildning till veterinär tas årligen ut till specialtjänst som veterinär och får samma utbildningsskyldighet som värnpliktiga läkare, dvs. 420 dagar. De fullgör även samma utbildningsomgångar som dessa och utbildningen samordnas i övrigt till väsentlig del med utbildningen av värnpliktiga läkare. Dessa veterinärer krigsplaceras företrädesvis i militär befattning för hygieniker och bakteriolog och fullgör sin facktjänstgöring som repetitionsutbildning främst i form av krigsförbandsövning. Övriga blivande veterinärer fullgör sin militära grundutbildning i vanlig ordning utan att tas ut till specialtjänst och krigsplaceras med hänsyn härtill. De ställs vid lämplig ålder efter hand och allt efter föreliggande behov till det civila veterinärväsendets förfogande. Även utbildningen av värnpliktiga apotekare differentieras. De blivande apotekare som fordras för att rekrytera den militära krigssjukvårdsorganisationen — tas alltjämt ut till specialtjänst som apotekare och får samma utbildningsskyldighet som de värnpliktiga läkarna, dvs. 420 dagar. Årligen tas ett 40-tal blivande apotekare ut på detta sätt. Dessa fullgör samma utbildningsomgångar som de värnpliktiga läkarna och utbildningen sam-

180 ordnas i övrigt till väsentlig del med läkarnas. Utbildningen vid befälssvola och fackskola får dock annat innehåll än läkarutbildningen. Viss de av facktjänstgöringen kan fullgöras vid militärapoteket men facktjänstgörkgen reserveras i princip för repetitionsutbildning, främst i form av krigrförbandsövning. Övriga blivande apotekare fullgör sin militära grundutbilcbing i vanlig ordning utan att tas ut till specialtjänst och krigsplaceras med hänsyn härtill. De ställs vid lämplig ålder efter hand och allt efter föreliggande behov till det civila medicinalväsendets förfogande.

Sjukvårdsutbildning av fast anställda (kap. 8)

Den ur medicinsk synpunkt mera okvalificerade sjukvårdsutbildningei — bl. a. av s. k. sjukvårdsmän — has, förutom av förbandssjuksköterskor till huvudsaklig del om hand av sjiikvårdsinstruktörer, dvs. underofficerare och underbefäl som ges specialutbildning vid en särskild sjukvårdsinstruklörskurs. Denna utgörs dels av en i huvudsak teoretisk kurs om ca två måmder, dels av minst två månaders praktisk instruktörsutbildning dels slutligei av 16 veckors utbildning vid civilt sjukhus. Underbefälet bör om möjligt före sjukvårdsinstruktörskursen ha gått genom kvartermästarutbildning, underofficerarna utbildning vid truppslagsskola. Korta repetitionskurser bör vid behov anordnas för äldre sjukvårdsinstruktörer som också bör ges tillfälle till repetitionsutbildning vid civilt sjukhus. Den kvalificerade sjukvårdsutbildning som ges åt värnpliktiga sjukvårdare m. fl. has om hand, förutom av militärläkare, av fast anställda instruktörer med sjuksköterskekompetens. Dessa har getts arbetsbenämningirna medicinaltekniker och militärsjuksköterskor. Medicinalteknikerna rekryteras bland de värnpliktiga sjukvårdarna. Dessa antas efter sin militära grundutbildning som medicinalteknikeraspiranter och kommenderas till civil sjuksköterskeskola. Sedan sjuksköterskeskolan har genomgåtts sker antagningen till medicinaltekniker. Snarast efter antagningen kompletteras den militära utbildningen vid en särskild medicinalteknikerkurs under omkring tre månader. Under 7—8 året efter antagningen går medicinalteknik±rna genom kurs vid arméns underhållsskola. Vederbörande bör härefter vara kompetent att krigsplaceras som kompanichef eller ställföreträdare för denne vid sjukvårdsförband. Minst en gång vart tredje år kommenderas medicinaltekniker till högst ett par månaders tjänstgöring vid civilt sjukhus. Härjämte synes korta teoretiska repetitionskurser med militärmedicinskt innehåll böra ordnas. Vid högre ålder placeras medicinaltekniker som biträde åt läkare i central eller regional stab eller — efter särskild utbildning — s o m byråinspektör i försvarets sjukvårdsstyrelse eller hälsovårdsinspektör i regional stab. Omskolning till förrådsförvaltare kan också komma i fråga. Som militär sjuksköterska antas legitimerad sjuksköterska som kan tillgodor ä k n a sig minst tre års sjukhustjänstgöring, varav två år inom kroppssjuk-

181 vården. Militär sjuksköterska går omedelbart efter antagningen igenom en särskild kurs, militärsjuksköterskekurs, under ca fyra månader. Kursens syfte är att ge sjuksköterskan sådan utbildning som fordras för tjänstgöring som instruktör inom krigsmakten. Under den fortsatta tjänstgöringen placeras militärsjuksköterska växelvis i trupptjänst och till tjänstgöring vid civilt sjukhus där utbildning av värnpliktiga sjukvårdare förekommer. Senast efter fem tjänsteår kan militär sjuksköterska kommenderas att gå genom lärarkurs vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor. Utbildningen av militärläkare anknyter till utbildningen av värnpliktiga läkare men bedrivs med högre målsättning och större intensitet än för värnpliktiga läkare i allmänhet i särskilda utbildningsavdelningar. Antagning som militärläkaraspirant sker på ett tidigt stadium av värnpliktsutbildningen. Militärläkaraspirant går igenom läkaraspirantskola om 85 dagar, vilken genomförs på samma tid som den förberedande befälsskolan för värnpliktiga läkare, läkarkadettskola om 75 dagar, vilken genomförs på samma tid som sjukvårdsbefälsskolan för värnpliktiga läkare, samt vinterutbildning under 25 dagar efter fjärde studieåret. I stället för läkarfackskola fullgör militärläkaraspirant därefter i slutet av den medicinska utbildningen sommartid trupptjänstgöring under 60 dagar som instruktör vid sjukvårdsskola och samma sommar ytterligare 25 dagar i form av facktjänstgöring vid läkarmottagning m. m. Efter denna utbildningstid om sammanlagt 270 dagar förordnas militärläkaraspirant, sedan legitimation som läkare erhållits, som extra ordinarie militärläkare på aktiv stat eller antas som militärläkare i reserv. Militärläkare på aktiv stat genomgår omedelbart efter förordnandet militärläkarkurs på omkring två månader. Efter sex års tjänstgöring genomgås militärhögskolans allmänna kurs. övrig utbildning är inte obligatorisk och beroende av befattningens art. Efter tre års tjänstgöring som militärläkare är vederbörande berättigad till tjänstledighet utan löneavdrag för medicinsk vidareutbildning under högst två år. Rätt till tjänstledighet utan löneavdrag för samma ändamål föreligger även efter minst tio tjänsteår, men denna tjänstledighet begränsas till fem månader per femårsperiod. Militärläkare i reserv genomgår reservläkarkurs dels omedelbart efter antagningen under 5—6 veckor och dels efter omkring fem år under högst fyra veckor. Den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten i reserv motsvarar den som gäller för officer i arméns reserver och begränsas alltså från nuvarande 425 till 320 dagar och fördelas på två tjänstgöringsperioder om 170 resp. 150 dagar. Den första tjänstgöringsperioden förlängs från fyra till sex år. Militärveterinär och militärapotekare på aktiv stat går i princip igenom samma militära utbildningsomgångar som militärläkare. Omedelbart efter anställning som militärveterinär resp. militärapotekare genomgås militär veterinärkurs resp. militärapotekarkurs, vilka samordnas med militärläkarkursen. Annan obligatorisk vidareutbildning förekommer inte. I likhet med 13—614667

182 militärläkarna bör heltidsanställd militärveterinär och militärapotekare efter visst antal tjänsteår för egen vidareutbildning vara berättigad till tjänstledighet utan löneavdrag under fem månader per femårsperiod. Organisation av sjukvårdsutbildningen (kap. 9)

Utredningen har inte ansett sig behöva ta upp frågan om ett nytt truppslag, sjukvårdstrupper na, till närmare övervägande. De värnpliktiga sjukvårdare, sjuktransportmän och sjukvårdstekniker vid armén, som ingår i krigssjukvårdsförbanden på brigad- och etappnivå, får sin grundutbildning vid de fyra trängregementena. Vid dessa organiseras vidare en väsentlig del av grundutbildningen för värnpliktiga sjukvårdare och sjuktransportmän tillhörande andra truppslag än infanteriet (kavalleriet) och pansartrupperna. Sommartid genomförs vidare vid trängregemente sjukvårdsbefälsskola om 75 dagar för värnpliktiga läkare, veterinärer och apotekare samt i enlighet med tandvårdsberedningens förslag jämväl för värnpliktiga tandläkare. Hit förläggs även kortare sjukvårdskurser, t. ex. i samband med krigsförbandsövningar, fackskolekurser om 45 dagar för värnpliktiga läkare och veterinärer samt den teoretiska och praktiska utbildningen för arméns och flygvapnets sjukvårdsinstruktörer. Slutligen anordnas vid ett av trängregementena kadettskola för militärläkaraspiranter m. fl. och del av militärsjuksköterskekursen. Vid ett infanteri- eller pansarregemente inom varje militärområde organiseras en till regementet ansluten sjukvårdsskola. Vid denna ges allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning m. m. åt infanteriets (kavalleriets) och pansartruppernas värnpliktiga sjukvårdare och sjuktransportmän samt förberedande utbildning för den tjänstgöring vid civilt sjukhus som varje sådan sjukvårdare skall delta i. Det kan även av utrymmesskäl bli aktuellt att hit förlägga vissa befälsskolor för läkare m. fl. Slutligen bör aspirantskolan för militärläkare m. fl. sommartid ordnas vid en av skolorna. Utbildningen av flygvapnets värnpliktiga sjukvårdare m. fl. förläggs till armén. För marinen organiseras en särskild sjukvårdsskola för befattningsutbildning m. m. av marinens sjukvårdare m. fl., fackskolekurser för marinens värnpliktiga läkare m. fl. och kurser för marinens sjukvårdsinstruktörer m. m. Vid denna sjukvårdsskola torde även kunna bedrivas viss sjukvårdsutbildning för flottans befäl och meniga, som f. n. bedrivs vid den till Berga örlogsskolor anknutna stridssjukvårdsskolan. Den för marinen organiserade sjukvårdsskolan ersätter således sjukvårdsskolan vid KA 4 (Göteborg) och stridssjukvårdsskolan. Två heltidsanställda militärläkare och fem medicinaltekniker eller militärsjuksköterskor beräknas för varje trängregemente. För varje sjukvårdsskola vid infanteri- eller pansarregemente beräknas en heltidsanställd militärläkare och tre medicinaltekniker eller militärsjuksköterskor. Slutligen beräknas för marinens sjukvårdsskola två heltidsanställda militärläkare och

183 sex medicinaltekniker eller militärsjuksköterskor. I utbyte mot de 44 tjänsterna för medicinaltekniker eller militär sjuksköterska torde vid armén sammanlagt omkring 20 underofficers- och underbefälstjänster, företrädesvis vid trängtrupperna, efter hand kunna dras in och vid flottan och kustartilleriet sex underofficerstjänster. Vidare kan tolv tjänster för instruktionssköterska dras in. Slutligen torde 19 tjänster för underbefäl vid flygvapnet kunna dras in. Härutöver bör för medicinaltekniker inrättas en tjänst för Karlskrona örlogsskolor, sex tjänster för kustflottan, en tjänst för bärgningsfartyget Belos och fem tjänster för kustartilleriförsvaren I utbyte häremot bör åtta tjänster för underofficer vid flottan och fem tjänster för underofficer vid kustartilleriet kunna dras in. Slutligen bör flygvapnet disponera över lyra medicinaltekniker, som placeras vid flottilj enligt chefens för flygvapnet bestämmande. För de kurser som föreslagits för militärläkare, militärveterinärer och militärapotekare samt medicinaltekniker och militär sjuksköterskor inrättas en central utbildningsanstalt, försvarets sjukvårdsskola. Även fackskolekurserna för värnpliktiga apotekare samt av försvarets sjukvårdsstyrelse anordnade kurserna för förbands- och tjänsteläkare m. fl. bör ordnas in i skolans ordinarie kursprogram. Övergångsvis bör även fackskolekurser för värnpliktiga läkare och veterinärer kunna förläggas till skolan. Försvarets sjukvårdsskola underställs i utbildningshänseende chefen för försvarets medicinalkår och lokaliseras till stockholmsområdet. Vid skolan r ä k n a r utredningen preliminärt med tjänster för en skolchef (heltidsanställd militärläkare), en souschef (regementsofficer), två lärare (en kapten och en heltidsanställd militärläkare), en adjutant (pensionerad officer), en medicinaltekniker och två militärsjuksköterskor. Härutöver fordras ett stort antal väl kompetenta, timavlönade lärare. Det bör ankomma på överbefälhavaren att i samråd med berörda myndigheter göra erforderliga utredningar rörande skolans detalj organisation och lokalbehov m. m. samt avge härav betingade förslag. Verksamheten vid skolan bör kunna sättas igång hösten 1968, men utredningen räknar med att vissa tjänster inrättas redan fr. o. m. den 1 juli 1967. Försvarets medicinalkår (kap. 10)

Militärläkare, militärveterinärer, militärapotekare och militärtandläkare på aktiv stat förs samman till en gemensam medicinalkår — försvarets medicinalkår. I denna ingår även militärläkare i reserv samt medicinaltekniker och militärsjuksköterskor. Däremot avses förbandsläkarna och förbandssjuksköterskorna inte skola tillhöra kåren. Förbandsläkare bör dock ges möjlighet inträda i kårens reserv. All personal i medicinalkåren bör ha civilmilitär ställning. Chefen för försvarets sjukvårdsstyrelse, generalläkaren, är tillika chef för

184 medicinalkåren och lyder i denna egenskap under överbefälhavaren. Militäröverveterinären och chefen för militärapoteket bör vara skyldiga att biträda generalläkaren med handläggning av ärenden rörande militärveterinärer resp. militärapotekare. För ärenden rörande rekrytering och utbildning, freds- och krigsplacering samt befordringsfrågor m. m. biträds generalläkaren av ett stabsorgan. Detta organiseras under stabschefen på utbildningsenhet och personalenhet. Expeditionen bör vara gemensam med försvarets sjukvårdsstyrelses. Stabschefen och chefen för utbildningsenheten är heltidsanställda militärläkare. Personalenheten förestås av en pensionerad officer. Härjämte ingår i staben ytterligare en pensionerad officer, en förvaltare (personalregistrator), en medicinaltekniker och en militärsjuksköterska. Av militärläkare på aktiv stat har sammanlagt räknats med 26 stabsläkare mot f. n. 25, 10 specialläkare mot f. n. 6 samt 18 skolläkare som saknar motsvarighet i den nuvarande organisationen. Samtidigt ökar antalet läkare vid försvarets sjukvårdsstyrelse från 10 till 11. Härtill kommer två läkare i generalläkarens stabsorgan och två undersökningsläkare. Inalles erfordras 69 militärläkare på aktiv stat. För att vidga befordringsurvalet och tillgodose behovet av kommenderingsreserv bör dock antalet tjänster utökas med åtta för extra ordinarie militärläkare. Den aktiva militärläkarkadern består således av 77 man. Samtliga dessa militärläkare förutsätts vara heltidsanställda. Omkring 300 befattningar för läkare i krigsorganisationen bör beklädas av militärläkare i reserv; kategorin arvodesanställda militärläkare avvecklas. Militärläkare i reserv utgörs av förtids- och pensionsavgångna militärläkare på aktiv stat, som är skyldiga att inträda i reserv, och reservanställda militärläkare. Det årliga rekryteringsbehovet av reservanställda militärläkare beräknas t. v. till minst 25. Premiesystemet enligt 1962 års reservbefälskungörelse slopas. I stället utgår arvode under tjänstgöring. Behov föreligger av nio militärveterinärer på aktiv stat, nämligen — förutom militäröverveterinären — två byråveterinärer i försvarets sjukvårdsstyrelse och sex stabsveterinärer i militärområdesstaberna. Övergångsvis finns även en deltidsanställd civilmilitär förbandsveterinär vid K 4. Samtliga militärveterinärer förutsätts vara heltidsanställda. Reservinstitutionen för veterinärer avvecklas. I medicinalkåren ingår sex halvtidsanställda stabsapotekare på aktiv stat i militärområdesstaberna. Vidare ordnas chefen för militärapoteket och de fem heltidsanställda apotekare som tjänstgör vid apotekets militärsektion och filialapotek in i medicinalkåren. Chefen för militärapoteket ges i samband därmed tjänstebenämningen militäröverapotekare. Behov av en reservinstitution för militärapotekare anses inte finnas. Behov har redovisats av 56 tjänster för medicinaltekniker, tre tjänster för militärsjuksköterska och 64 tjänster för endera av dessa båda kategorier eller sammanlagt 123 tjänster för medicinaltekniker och militärsjuksköterska på aktiv stat. För att tillgodose behovet av kommenderingsreserv räk-

185 nas med sammanlagt omkring 140 tjänster, varav t. v. minst ett 50-tal tjänster bör avses för militärsjuksköterskor. Förtids- och pensionsavgångna medicinaltekniker och militär sjuksköterskor är skyldiga att inträda i reserv. Behov av reservanställda medicinaltekniker synes däremot inte finnas. Inte heller anses en reservinstitution för militärsjuksköterskor f. n. kunna införas med hänsyn till bl. a. rådande sjuksköterskebrist. Utredningen prioriterar uppbyggnaden av övriga delar av medicinalkåren. Krigsorganisationens behov av sjuksköterskor får liksom f. n. tillgodoses med tjänstepliktiga civila sjuksköterskor. Försvarets reservsjuksköterskekår behålls för tjänstgöring främst inom förbandssjukvården. Utredningen har inte tagit ställning till benämningen av medicinaltekniker och militärsjuksköterskor. Detta bör ske först sedan tjänsteställningsutredningen lagt fram sitt förslag. Ändras benämningen för underofficerare till kompaniofficerare bör inte finnas något hinder för att kalla både medicinaltekniker och militärsjuksköterskor för medicinalofficerare. Slutligen föreslår utredningen vissa övergångsanordningar. Sjukvårdsmateriel (kap. 11)

För budgetåret 1966/67 har anslagits sammanlagt 8,3 milj. kr. för anskaffning av sjukvårdsmateriel (inkl. läkemedel) under IV. huvudtiteln. Härav kan omkring 5,7 milj. kr. avses för krigssjukvårdsmateriel. Denna anslagsnivå är otillräcklig för att den militära sjukvårdsorganisationen skall k u n n a hållas i rimlig nivå med medicinens landvinningar och utvecklingen inom krigsmakten. En väsentlig höjning av sjukvårdsmaterielanslagen under IV. huvudtiteln synes inte kunna undvikas. Härvid bör även beaktas det ökade behovet av transportmedel. För det civila medicinalväsendet har för budgetåret 1966/67 anslagits 6,5 milj. kr. till anskaffning av krigssjukvårdsmateriel m. m. Anslagen för den egentliga materielanskaffningen —• f. n. högst omkring 5 milj. kr. per år — är otillräckliga och bör fr. o. m. budgetåret 1966/67 höjas till minst 7 milj. kr. och därefter tillåtas stiga både med hänsyn till inträffade löne- och prisstegringar och den tekniska utvecklingen. Sjukvårdsmaterielanskaffningen inom totalförsvaret bör samordnas med tillämpning av den s. k. huvndförvaltningsprincipen. För gemensam beredning av huvudförvaltningsärenden skall finnas en samarbetsdelegation, i vilken ingår representanter för försvarets sjukvårdsstyrelse, militärapoteket, medicinalstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen. Till delegationen bör även kunna knytas representanter för försvarets intendenturverk och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Beslutsbefogenheterna i huvudförvaltningsärenden anförtros åt totalförsvarets sjukvårdsberedning, som blir huvudman för samarbetsdelegationen. Det bör ankomma på försvarets sjukvårdsstyrelse att i samråd med medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och civilförsvarsstyrelsen utarbeta förslag till huvudförvaltningsprincipens tillämpning i fråga om anskaffning av sjukvårdsmateriel inom

186 de tre myndigheternas verksamhetsområden. På grundval av dessa förslag torde Kungl. Maj :t få utfärda föreskrifter som reglerar grunderna för samarbetet mellan myndigheterna samt myndigheternas skyldigheter m. m. Kostnader

Utredningen har av olika skäl inte ansett sig kunna kostnadsberäkna s.na förslag. Den väsentliga anledningen härtill är att den inte funnit lämp igt att lägga fram förslag om löneställning för nya tjänster, ökade personalkostnader måste emellertid beräknas för anställning främst av aktiva militärläkare, medicinaltekniker och militärsjuksköterskor. Utredningen riknar också med ökade kostnader för materielanskaffning. Å andra sidan har utredningen lagt fram förslag om avkortning av värnpliktstjänstgöringen för veterinärer och apotekare, vilket bör leda till vissa kostnadsminskningar. Slopandet av vissa kategorier av icke ständigt tjänstgörande medicinalpersonal bör också leda till besparingar liksom förslaget om tilllämpning av huvudförvaltningsprincipen vid anskaffning av totalförsvarets sjukvårdsmateriel. Utredningen vill slutligen framhålla att inrättandet av föreslagna nya tjänster kommer att fördelas över flera budgetår.

Särskilda y t t r a n d e n

Av ledamöterna Troell och Lundberg samt experten Åberg I direktiven för försvarssjukvårdsutredningen anförde chefen för försvarsdepartementet bl. a. att särskild uppmärksamhet borde ägnas frågorna om ledningen av hälso- och sjukvårdsfunktionen och om arbetsfördelningen mellan stab och förvaltning samt mellan skilda förvaltningsmyndigheter. I slutordet till betänkandet »Läkaren i totalförsvaret» (SOU 1961:63) anförde utredningsmannen bl. a.: »Beträffande totalförsvarssjukvårdens ledning konstaterar jag att den borde kunna effektiviseras genom en serie organisatoriska åtgärder, som bl. a. tillförsäkrar den militära krigssjukvården möjligheter att utöva den sjukvårdstaktiska ledningen och inte, som nu är fallet, ofta endast syssla med tekniskt ekonomiska synpunkter». Mot bakgrund av dessa yttranden finner vi det vara en allvarlig brist i det föreliggande betänkandet att inte frågan om möjligheterna att avlasta försvarets sjukvårdsstyrelse dess nuvarande förvaltningsuppgifter närmare utretts utan endast berörts diskussionsvis. Efter samråd med utredningen har vi under hand tagit kontakt med försvarets intendenturverk. Efter denna kontakt anser vi oss våga påstå, att några hinder att föra över sjukvårdsstyrelsens materielbyrå till försvarets intendenturverk inte finns. Tvärtom torde betydande besparingar framför allt i fråga om personal kunna vinnas på detta sätt. Den nuvarande organisationen, som utredningens majoritet önskar behålla, kan inte anses vara helt i överensstämmelse med de krav, som i dagens läge bör ställas på ett centralt förvaltningsorgan. Detta har utredningens majoritet uppmärksammat när den konstaterat, att vissa arbetsuppgifter förutsätter databehandling. Vi delar emellertid inte majoritetens uppfattning att denna brist bör avhjälpas genom att viss personal för ADBfrågor ordnas in i sjukvårdsstyrelsen. Ett annat exempel på otillräckligheten hos sjukvårdsstyrelsens materielbyrå är den omständigheten att upphandling f. n. inte kan göras utomlands. Om materiel av utländsk tillverkning måste anskaffas, kan f. n. detta ske endast genom att sjukvårdsstyrelsen hänvänder sig till en svensk firma, vilken tjänstgör som mellanhand. Detta leder till betydande kostnadsökningar för sådana varor, vilket förekommit vid upphandling av viss sjukvårdsmateriel för flygvapnet.

188 Det är vidare att märka att på det lokala planet sjukvårdsmaterielens förvaltning skall föras över från läkare till intendent. Sålunda har Kungl. Maj :t föreskrivit att intendent fr. o. m. den 1 juli 1966 skall vara förvaltningsgrenschef vid förvaltningen av sjukvårdsmateriel vid sådana förband, där förbandssjukvården omorganiserats enligt 1965 års riksdagsbeslut. På grund av vad ovan anförts föreslår vi att statsrådet och chefen för försvarsdepartementet måtte, med frångående av utredningens förslag till framtida organisation av försvarets sjukvårdsstyrelse, låta föranstalta om en förnyad utredning begränsad till frågan om överförande av sjukvårdsstyrelsens materielförvaltningsfunktioner till annan myndighet, i första hand försvarets intendenturverk.

Av ledamoten Hasselrot och experten Nordström Enligt vårt förmenande bör vid utformning av militära stabers organisation följande krav i möjligaste mån tillgodoses: a) krigs- och fredsorganisation bör bringas till nära överensstämmelse, b) i syfte att underlätta samverkan och orderarbete m. m. bör antalet instanser inom staben — särskilt gäller detta staber i krig — vara så få som möjligt, c) ansvars- och ärendefördelningen bör vara likartad på olika nivåer; fördelningen bör, med hänsyn till återverkningarna på andra nivåer och åtföljande krav på revidering av reglementen och instruktioner, inte utan tvingande skäl ändras. Likriktningen av organisationen får dock inte drivas så långt att befattningshavare på en eller annan stabsnivå därigenom kommer att utnyttjas på ett mindre rationellt sätt. Personalen bör inte ordnas in schablonartat utan så, att arbetet i var och en av berörda staber fungerar enkelt och praktiskt. I kap. 4.1 redovisar utredningen sin principiella syn på läkarens ställning i militära staber. Bl. a. anförs följande: »Dessa synpunkter talar för att den främste stabsläkaren inte bör fogas in i sektion och att den medicinalpersonal som tjänstgör inom staben under stabschefen bör hållas samman i en särskild arbetsenhet under befäl av ifrågavarande läkare. Ärenden med övervägande medicinskt innehåll kan handläggas av den främste stabsläkaren enligt stabschefens beslut, medan ärenden med övervägande militärt innehåll bör handläggas enligt ordinarie stabsrutin. Detta innebär att den främste stabsläkaren måste ställa medicinsk expertis till sektions- eller avdelningschefs förfogande för att medverka i beredning av ärenden, som — ehuru det militära innehållet överväger — måste bedömas också ur medicinsk synpunkt.» Vi anser att resonemanget i förevarande hänseende inte bör föras principiellt. Hänsyn bör i stället tas till de uppgifter och den organisation i övrigt

189 som var och en av berörda staber har samt till de faktorer i övrigt som för aktuell stab behöver beaktas. I det följande redovisas vår uppfattning i vad gäller läkares och annan medicinalpersonals inordnande i staber på central och regional nivå. Beträffande den centrala nivån — som behandlas först — blir slutsatsen att vi kan ansluta oss till utredningens förslag, medan vi i vad avser den regionala nivån tvingas anmäla från utredningen avvikande uppfattning. Vad först försvarsstaben beträffar skall denna enligt utredningens förslag tillföras en försvarsstabsläkare. Denne skall vara direkt underställd chefen för försvarsstaben och beredas tillfälle att anlägga synpunkter på ärenden med medicinskt innehåll som bereds inom de olika avdelningarna och sektionerna. Han skall, om han så önskar, äga närvara vid föredragning och avgörande av sådant ärende. Försvarsstabschefen skall k u n n a uppdra åt försvarsstabsläkaren att bereda till föredragning eller på eget ansvar avgöra vissa ärenden. Enligt vårt förmenande torde inom försvarsstaben flertalet ärenden med medicinskt innehåll såväl i krig som i fred beröra sektion I:s område. Ärenden avseende operativ planläggning, för krigsmakten gemensam utbildning etc. bereds som regel vid kvartermästaravdelningen. Läkaren kommer därvid att ofta samverka direkt med sjukvårdsdetaljen i avdelningen. Tillkomsten av försvarets medicinalkår torde leda till att läkarmedverkan även erfordras vid sektion III. Läkarmedverkan behövs också vid sektion II, särskilt vid bearbetning av underrättelsematerial. Inom sektion IV :s område må nämnas ärenden angående försvarsmedicinsk forskning, långsiktig personal- och materielplanering (såväl i allmänhet som speciellt berörande sjukvårdsområdet), studieverksamhets inriktning m. m. För ifrågavarande uppgifter krävs en läkare med betydande erfarenhet och insikter, täckande stor bredd. Hans huvuduppgift bör vara att från medicinska utgångspunkter belysa förekommande problem. Vi finner det vara angeläget att denne, t. v. ende läkare inom försvarsstaben, ordnas in i staben på ett sätt som möjliggör fullt utnyttjande av hans speciella kunskaper och erfarenheter. Ett fast inordnande, innebärande chefskap för viss enhet inom staben, skulle sannolikt leda till att läkaren binds för uppgifter av icke uteslutande medicinsk karaktär till förfång för de mera exklusivt medicinska. Den kompetens i övrigt som försvarsstabsläkaren bör ha gör honom dessutom överkvalificerad för dylikt chefskap. Trots de uppenbara nackdelarna finner vi sålunda att i fråga om försvarsstaben avsteg från kraven enligt punkt b) och i viss mån c) är motiverade. Försvarsstabsläkaren bör såväl i krig som fred verka direkt under chefen för försvarsstaben på det sätt utredningen föreslagit. I vad avser försvarsgrensstaberna är kraven enligt punkt a)—c) relativt sett mindre utpräglade. I dessa staber förekommande ärenden berör planering i allmänhet, krigs- och fredsorganisation, mobilisering, utrustning, taktik och utbildning. Försvarsgrensstabernas organisation är utformad på

190 grundval av denna ärendefördelning. Många av ärendena har medicimkt innehåll. I några fall bör beredningen av dem ankomma på försvarsgrensöverläkarna, i andra fall bör försvarsgrensöverläkarna äga anlägga synpunkter att beakta vid beredningen. Vi delar utredningens uppfattning beträffande försvarsgrensöverläkarnas m. fl. uppgifter och inordnande; n e dicinalpersonalen bör hållas samman i en arbetsenhet, direkt understand försvarsgrensstabschefen. Vi finner det i sammanhanget betydelsefullt, ltt inom arméstaben ärenden berörande hälso- och sjukvården av mera »mlitar» än »medicinsk» karaktär regelmässigt lottas till en instans, trängavdelningen. Vi anser att det råder en inte oväsentlig väsensskillnad mellan ärenden på central och regional nivå. Centrala myndigheter har att utforma grundliggande bestämmelser för den operativa planläggningen, materielanskaffningen, personalplaneringen, det taktiska uppträdandet och utbildningens genomförande etc. De regionala myndigheterna har att omsätta centralt utfärdade bestämmelser i konkreta planer, att fördela tilldelad personal cch materiel samt att övervaka och genomföra utbildningen under hänsyistagande bl. a. till att bestämmelser för det taktiska uppträdandet efterföljs. Det bör i sammanhanget ihågkommas, att den nya militärområdesstaben på sin nivå kommer att »spegla» såväl försvarsstaben, försvarsgrensstabema som de centrala förvaltningsmyndigheterna. Vi finner det vara utomordentligt angeläget att samtliga de krav, som inledningsvis redovisats, tillgodoses i vad avser militärområdesstaberna Hög beredskap måste vara förhanden; snabba beslut av militärbefälhavarei i krissituationer kan vara av utslagsgivande betydelse. Största möjliga överensstimmelse mellan krigs- och fredsorganisation bör därför råda. I krig avses ävea i kommande organisation en underhållssektion med bl. a. en hälso- och sjukvårdsavdelning upprättas. En sådan organisation bör finnas redan i fred. Den utformning i övrigt staben i fred fått genom statsmakternas beslut — härvidlag har hänsyn tagits till den mängd olikartade ärenden staben skall handlägga — nödvändiggör stark restriktivitet i vad gäller inrättande av nya instanser. Militärområdesstaben kommer att i krig ha fortlöpande nära kontakt med underlydande chefer (staber), vilken underlättas om indelningen på berörda nivåer är likartad; som regel finns på lägre nivåer en sjukvårdsenhet inom underhållssektionen. Utredningen har i kap. 5.2 specificerat de uppgifter på här ifrågavarande område som militärbefälhavaren kommer att ställas inför. Vi finner derna redovisning vara i möjlig mån fullständig och rättvisande. Det är enligt vårt förmenande inte möjligt att exakt klarlägga vilka av berörda ärenden eller ärendegrupper som kommer att dominera eller kräva störst arbetsinsats. Vi bedömer att man bör fästa särskild vikt vid det operativa krigsförberedelsearbetet och hänvisar i sammanhanget till det uttalande departementschefen gjort i prop. 1964: 109 (s. 140—141). Det bör härvid beaklas, att sjukvårds- och sjuktransportförband ofta är organisatoriskt samminförda i bataljoner, grupper eller liknande enheter tillsammans med andra

191 underhållsförband. Denna underhållsintegration har från taktiskt-tekniska synpunkter visat sig lämplig. Ifrågavarande bataljoner/grupper bör ledas enhetligt. Så t. ex. bör inom en etappbataljon order gå till etappbataljonschefen, inte direkt till sjukvårdsförband inom bataljonen. De rörliga sjukvårdsanstalterna grupperas regelmässigt »undandraget» från stridsområdena, när så kan ske, och nära andra underhållsanstalter. Det bör tillses att övriga underhållsanstalter inte grupperas på platser som bättre lämpar sig för t. ex. sjukvårdsenheter; även härvidlag är en integration av organisationen betydelsefull. Viktigt är också att sjukvårds- och sjuktransportenheter redan i krigsförberedelsearbetet inordnas i sambandsnäten; som komplement till de som regel sårbara fredsförbindelserna upprättas i krig särskilda nät, i vilka ofta underhållsenheter — även sjukvårdsförband — hänvisas till gemensamma sambandscentraler. Insikten om betydelsen av att på högre regional nivå sammanhålla beredningen av bl. a. underhålls- och flertalet förvaltningsärenden har lett till att statsmakterna beslutat inrätta en särskild underhållssektion för dessa uppgifter. Enligt vår bedömning kominer flertalet ärenden, i vilkas beredning medicinalpersonal bör medverka, att falla inom eller närmast ha beröring med sektionens ansvarsområde. Militärområdesläkaren bör i krig kunna ägna betydande tid åt verksamheten inom regionala sjukvårdsberedningen. Den fortlöpande orientering om läget, som militärområde si åkaren behöver men inte alltid själv har möjlighet att införskaffa, säkerställs bäst genom att medicinalpersonalen anknyts till underhållssektionen. Vid förbanden kommer intendenterna regelmässigt att vara förvaltningsgrenschefer i fråga om sjukvårdsmaterielen. Utredningen betonar i sammanhanget behovet av att militärbefälhavaren utövar en stödjande och kontrollerande verksamhet. Vidare anförs (jfr kap. 5.3): »Det förutsätts att militärområdesläkaren handlägger ärenden rörande sjukvårdsförvaltningen i nära samarbete med chefen för underhållssektionen och övriga förvaltningsgrenschefer.» Vi finner detta förhållande starkt tala för att militärområdesläkaren m. fl. ordnas in i underhållssektionen. Det skulle sannolikt starkt försvåra arbetsledningen om chefen för underhållssektionen inte hade möjlighet att direkt fördela uppgifter till en hälso- och sjukvårdsavdelning på samma sätt som till tyg- och intendenturavdelningarna. Föga bättre vore en kompromiss, innebärande att man uppdelade personalen i en enhet, innehållande främst medicinalpersonal, direkt under stabschefen och en mindre del, innehållande militär personal ingående i underhållssektionen. Sistnämnda organisation skulle endast skenbart spegla förhållandena inom försvarsstaben. Det synes oss även vara uppenbart att stabschefens möjligheter att samordna en fristående hälso- och sjukvårdsenhet med övriga instanser inom staben med hänsyn till de uppgifter i övrigt, som kommer att åvila denne befattningshavare, är ytterst begränsade. Vi kan därför inte ansluta oss till utredningens förslag i vad avser me-

192 dicinalpersonalens inordnande i militärområdesstaben. Enligt vår mening bör berörd personal föras samman i en hälso- och sjukvårdsavdelning vilken — som försvarsledningsutredningen tänkte sig — bör ingå i underhållssektionen på samma sätt som tyg- och intendenturavdelningarna. Militärområdesläkaren bör emellertid i fråga om sjukvårdsförvaltningen och den medicinska (hälso- och sjukvårdande) verksamheten lyda direkt under militärbefälhavaren. Ett sådant dubbelt lydnadsförhållande behöver inte leda till komplikationer. Som försvarsledningsutredningen framhållit bör nämligen militärbefälhavaren delegera beslutanderätten till bl. a. militärområdesläkaren i sådana förvaltningsärenden som inte är av större räckvidd eller där beslutet inte rubbar av militärbefälhavaren fastställd plan för medelshushållningen. Motsvarande synpunkter gäller också övriga regionala staber, främst Gotlands militärkommandostab, flygeskaderstaben och staben vid Ostkustens örlogsbas samt i fråga om de staber, vilka står till försvarsområdesbefälhavares tillika kustartilleriförsvarschefs förfogande. I vad avser sistnämnda staber vill vi i sammanhanget åberopa vad utredningen anfört om särskilt krigsförberedelsearbetets omfattning. Som följd härav anser vi att läkaren vid Gotlands militärkommandostab, flygeskaderstaben och Ostkustens örlogsbasstab bör ingå i underhållssektionen och vid försvarsområdesstab tilllika kustartilleriförsvarsstab i mobiliserings- och krigsplanläggningsavdelningen (motsvarande avdelning). Av ledamoten Troell 1. I direktiven till utredningen anges bl. a. »För att säkra tillgången till medicinal hjälppersonal i såväl freds- som krigsorganisationen synes det vidare nödvändigt att utbildning av sådan personal snarast påbörjas. Hur denna utbildning skall utformas bör undersökas. Utredningen bör vidare granska personalbehovet för den militära och den civila krigssjukvården samt framlägga erforderliga förslag rörande personalorganisation, anställningsförhållande, former för ianspråktagande och utbildning.» För att tillgodose krigsmaktens behov av instruktörer för den kvalificerade sjukvårdsutbildningen föreslår utredningen inrättandet av omkring 140 tjänster för medicinaltekniker och militärsjuksköterska. Behovet av sådan personal har beräknats utifrån fredsorganisationens krav. Utredningen konstaterar härvid att det militära behovet av sjuksköterskor för krigsorganisationens behov med styrka talar för en reservinstitution för militärsjuksköterskor men anser sig under hänvisning till rådande sjuksköterskebrist och kostnader f. n. inte kunna föreslå en dylik institution. Frågan bör dock framdeles kunna tas upp till ny prövning. Behov finns enligt utredningen inte heller av reservanställda medicinaltekniker. Krigsorganisationens behov av sjuksköterskeutbildad personal måste således enligt utredningen till väsentlig del täckas av tjänstepliktiga civila sjukskö-

193 terskor. Utredningen har emellertid avvisat införandet av utbildningsplikt i fred för dessa sjuksköterskor. Det nuvarande systemet att efter frivilligt åtagande inkalla de krigsplacerade sjuksköterskorna till krigsförbandsövning måste därför behållas. Utredningen anser vidare att skäl inte föreligger att organisera en särskild utbildningslinje för grundutbildning av instruktörer p å underbefälsnivå. Utbildningsbehovet tillgodoses genom omskolning av underbefäl och underofficerare som visat intresse för hälso- och sjukvården och ges specialutbildning vid en särskild kurs. Det är enligt min mening nödvändigt att personalen vid de kvalificerade sjukvårdsförbanden (krigs-, etapp- och brigadsjukhus m. m.) i fred deltar i krigsförbandsövning och därvid erhåller utbildning i sin krigsbefattning. I dessa förband intar sjuksköterskorna en nyckelställning. Till följd av den rådande sjuksköterskebristen i vårt land har det under en lång rad av å r visat sig praktiskt taget ogörligt att friställa sjuksköterskor för tjänstgöring vid krigsförband, vilket medför att förbanden inte kan övas tillfredsställande. Personalen vid förbanden får härigenom inte heller någon meningsfylld sysselsättning och nödvändig utbildning. Den aktuella sjuksköterskepersonalen kommer vidare att sakna kännedom om verksamheten i sin egen krigsbefattning. Utredningens förslag medför att nuvarande missförhållanden konserveras. I detta sammanhang bör nämnas att en av utredningen tillsatt arbetsgrupp har redovisat att den medicinska hjälppersonalen i sjukvårdsförbanden är otillräcklig såväl beträffande antal som utbildning. Omöjligheten att i fred öva den kvinnliga sjuksköterskepersonalen vid krigsförbanden inger därför allvarliga farhågor beträffande sjukvårdsförbandens funktionsduglighet vid mobilisering och i krig. För att lösa detta problem bör såväl krigs- som fredsorganisationen beaktas och samordnas. Vad fredsorganisationen beträffar föreligger enligt mina beräkningar ett behov av fast anställda grundrekryterade instruktörer som avsevärt överskrider det av utredningen beräknade. Till detta kommer att försvarets sjukvårdsstyrelse i skrivelse till utredningen meddelat att den på ÖB:s uppdrag pågående översynen av hälsovårdsorganisationen inom krigsmakten har påvisat »ett klart behov av ökad utbildning inom till hälsovården hörande ämnesområden». Den av utredningen som »ur medicinsk synpunkt mera okvalificerad utbildning» betecknade utbildningen jämte den ökade utbildningen beträffande hälsovård, som i första hand avser utbildning av sjukvårdsmän och befäl, är enligt min uppfattning icke okvalificerad utan av sådan art att den till stora delar kräver tillgång till grundrekryterat fast anställt underbefäl med medicinsk utbildning jämställd med t. ex. utbildningen till operationsassistent vid yrkesskola. Försöksutbildning för sådana instruktörer pågår vid marinen. Den av utredningen föreslagna sjukvårdsutbildningen för instruktörer avsedda för »den ur medicinsk synpunkt mera okvalificerade utbildningen» är enligt min mening således inte tillfredsställande. Den i fred tjänstgörande fast anställda instruktörskadern skall utgöra

194 grunden för krigsorganisationen och besätta dennas nyckelbefattningar för vilka icke de av utredningen för »den ur medicinsk synpunkt mera okvalificerade utbildningen» avsedda instruktörerna har kompetens. För att bidra till att minska sjuksköterskebristen inom den civila sjukvården och verka för en ökad manlig rekrytering till sjuksköterskeyrket bör inrättas en reservinstitution för såväl militär sjuksköterskor som medicinaltekniker, vilka i fred i huvudsak tjänstgör inom den civila sjukvården men i krig och vid krigsförbandsövningar tjänstgör i krigsbefattning vid militärt sjukvårdsförband. Härigenom erhålles en godtagbar utbildningsgrund för övriga befattningshavare inom krigsorganisationen samt möjliggörs förbandsutbildning med sjukvårdsförbanden i likhet med krigsmaktens övriga förband. Under hänvisning till ovanstående reserverar jag mig mot utredningens förslag angående de fast anställda militära instruktörernas rekrytering och utbildning m. m. Jag föreslår att förutom de av utredningen föreslagna tjänsterna för medicinaltekniker skall inrättas vid försvarets medicinalkår ett antal tjänster för grundrekryterat civilmilitärt underbefäl med medicinsk utbildning jämställd med utbildningen för operationsassistent vid yrkesskola. Antalet tjänster bör motsvara behovet av dylikt underbefäl vilket enligt mina beräkningar uppgår till 200. Tjänsterna bör inrättas successivt. Motsvarande antal tjänster för annat aktivt underbefäl m. fl. kan härvid dras in vid försvarsgrenarna. Jag föreslår vidare främst med tanke på krigssjukvårdens funktion kompletterande utredning angående behovet av en reservinstitution för militärsjuksköterskor och medicinaltekniker. 2. Utredningen föreslår att medicinaltekniker, som är lämpad härför, bör, dock tidigast efter femton år, kunna kommenderas som elev vid kurs för hälsovårdsinspektör vid statens institut för folkhälsan. För antagning som ordinarie elev vid hälsovårdsinspektörkurs fordras en rätt omfattande teknisk grundutbildning med tyngdpunkten förlagd till kunskap i husbyggnadskonstruktion, en grundutbildning, som endast undantagsvis torde innehas av medicinalteknikerna. En omfattande komplettering av kunskaperna t. ex. med korrespondensundervisning kan därför bli nödvändig, innan kommendering till hälsovårdsinspektörkurs över huvud taget kan bli aktuell. Den av utredningen föreslagna utbildningen av äldre medicinaltekniker innebär i princip inget annat än omskolning till en helt ny befattning med endast obetydlig anknytning till tidigare kunskapsområde. Det synes vidare tveksamt om en på detta sätt nyutbildad befattningshavare utan föregående praktik inom sitt nya fackområde blir kompetent att fackmässigt handlägga de ofta svårbedömda hälsovårdsproblem, som uppstår på regional och central nivå. Mot bakgrunden av ovanstående reserverar jag mig mot majoritetens förslag att äldre medicinaltekniker skall kunna omskolas till hälsovårdsinspektörer och föreslår i stället rekrytering bland civila hälsovårdsinspek-

195 törer, som under sin värnpliktstjänstgöring ges militär befälsutbildning och vid antagningen förs över till försvarets medicinalkår. 3. Enligt utredningens förslag kommer inte att finnas möjlighet för medicinaltekniker att nå officers tjänsteklass. Enligt min mening måste en dylik karriärmöjlighet skapas för att underlätta rekryteringen och få medicinalteknikerna att kvarstanna i krigsmakten. Den av utredningen föreslagna medicinalteknikerkursen efter sjuksköterskeutbildningen bör enligt min mening ändras så att vederbörande efter erhållen sjuksköterskeexamen genomgår kompletterande ettårig utbildning som leder till underofficersexamen. För vissa särskilt dugliga medicinaltekniker bör möjlighet skapas för befordran till medicinaltekniker med officers tjänsteklass efter kompletterande utbildning i princip på samma sätt som gäller för mariningenjörlinje G. Jag reserverar mig således mot den utbildningsgång för medicinaltekniker som föreslås av utredningen och föreslår i stället en modifierad utbildning som kan leda till utnämning till medicinalofficer i försvarets medicinalkår. 4. Utredningen har föreslagit att stabsläkaren vid Ostkustens örlogsbas tillika skall tjänstgöra som stabsläkare hos chefen för kustflottan. Marinen har strävat efter att så långt möjligt centralisera sin utbildning. Sålunda har så gott som all yrkesutbildning som inte kan ges vid skolor i land samt förbandsutbildningen för sjögående förband och enheter koncentrerats till kustflottan. Denna omfattar ca 45 enheter med ca 2 000 man och innefattar attack- och röjdykarskolorna. Vid kustflottan utvecklas de sjögående förbandens och enheternas taktik med åtföljande krav på basresurser och samverkan med landorganisationen. Kustflottan svarar för en väsentlig del av krigsmaktens insatsberedskap. Under viss del av året är kustflottans enheter spridda till ost-, syd- och västkusten. Med hänsyn till de stora och väsentliga uppgifter som åvilar kustflottan samt de speciella hälso- och sjukvårdsproblemen krävs kontinuerlig läkarrepresentation på stabsnivå. Läkarrepresentationen har hittills måst säkerställas genom korttidskommendering av marinläkare vid marinläkarkåren. Den bristande kontinuiteten samt vederbörande läkares otillräckliga utbildning har medfört, att sjukvårdstjänsten vid de sjögående förbanden inte är i nivå med övriga tjänstegrenar. Missförhållandet har av chefen för kustflottan vid upprepade tillfällen anmälts till chefen för marinen. Chefen för marinen har också i sina anslagsframställningar för budgetåren 1965/66 och 1966/67 tagit upp en tjänst för stabsläkare vid kustflottan men har med hänsyn till pågående utredning endast anmält behovet. Under hänvisning till ovanstående hävdar jag, i motsats till utredningens majoritet, att inrättandet av en tjänst för heltidstjänstgörande stabsläkare vid kustflottan är nödvändig. 5. Utredningen föreslår som nyss nämnts att stabsläkaren vid Ostkustens örlogsbas tillika skall tjänstgöra som stabsläkare hos chefen för kustflottan.

196 Enligt min uppfattning blir arbetsbelastningen vid örlogsbasen så omfattande att heltidstjänstgöring krävs. 6. Vad gäller förbandsläkarna har 1965 års riksdag beslutat att dessa läkare skall ha civilmilitär ställning. Utredningen anser inte att dessa läkare bör ingå i försvarets medicinalkår bl. a. under hänvisning till att förbandsläkartjänsten närmast är att betrakta som en bisyssla. Då jag redan i utredningens första betänkande reserverade mig för att förbandsläkarna skulle få civilmilitär ställning och jag anser att deras uppgifter som ansvariga målsmän för förbandssjukvården och därmed sammanhängande problem ar väsentliga, vill jag reservera mig mot utredningens förslag och föreslår att förbandsläkarna ingår i medicinalkåren. Härigenom underlättas rekryteringen av militärläkartjänsterna med läkare som har god kunskap om förbandssjukvården.

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966 1. La Cooperation internordique.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utsökningsrätt IV. [7] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Ny Hyreslagstiftning. [14] 2. Undersökning angående hyressplittringen. [15] Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet III. [29]

Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5]

Försvarsdepartementet Tygförvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [36]

Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32]

Kommunikationsdepartementet Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [33] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [34]

Finansdepartementet 1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. [2] 3. Tillgängen på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21]

Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [3]

Jordbruksdepartementet Henbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida jordbrukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida jordbrukspolitiken. B. [31]

Handelsdepartementet Lagstiftning mot radiostörningar. [22] Sällskapsresor. [25]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966

\\M ^