('med förslag i fråga om lokaliseringen av vissa statliga institutioner, m. m.',)

Kungl. Mcij.ts proposition nr 120 år 1960 1

Nr 120

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag i fråga om lokaliseringen av vissa statliga institutioner, m. m.; given Stockholms slott den 25 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas vissa förslag som lokaliseringsutredningen rö­ rande statlig verksamhet avgivit angående utflyttning av statliga institutio­ ner från Stockholm. I anslutning härtill hemställes om riksdagens godkän­ nande av riktlinjer för utflyttning av viss statlig verksamhet från Stock­ holmsområdet, innebärande bl. a. — utöver i särskild proposition föreslagen utflyttning av fjärde militärbefälsstaben till Strängnäs — förflyttning av arméns intendenturförråd i Stockholm till Filipstad, av ledningsorganen vid Marinkommando Ost till Västerhaninge, av Stockholms tygstations sig­ nalverkstad i Sundbyberg till Borås, Jönköping eller Växjö samt av statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt till ort i Mellan­ sverige. Däremot anses österbygdens vattendomstol inte böra förflyttas. Inte heller föreslås tills vidare någon ändrad lokalisering av sparbanksinspektionen. Det anses vidare böra ankomma på Aktiebolaget Tipstjänst och Sven­ ska penninglotteriet aktiebolag att efter ytterligare utredning besluta om lokaliseringen av dessa båda företag. Vid eu utflyttning även av dessa skulle genom förslagen i propositionen i runt tal 1 200 arbetstillfällen tillföras orter utanför Stockholms-området. En särskild personaldelegation föreslås för handläggning av vissa i sam­ band med omlokaliseringarna uppkommande personalproblem.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 120

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1960

Utdrag av protokollet över finansurenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , E denman , N etzén , af G eijerstam .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 april 1957 tillsattes den 17 i samma månad en utredning rörande lokaliseringen till orter utanför Stockholms-området av statliga ämbetsverk och annan statlig verksamhet. I direktiven för utredningen erinrades om att frågan om en utflyttning av statliga ämbetsverk från Stockholm vid åtskilliga tillfällen tagits upp till övervägande. Särskilt tidigare syntes man i en lokalisering utanför huvud­ staden ha sett en möjlighet att nedbringa de statliga förvaltningskostna­ derna. Under senare år hade det framför allt varit de allmänt befolkningspolitiska och samhällsekonomiska aspekterna som dominerat. Det hade synts önskvärt att med en aktiv statlig lokaliseringspolitik å ena sidan förhindra en alltför snabb tillväxt av Stor-Stockholm och å andra sidan bidra till en differentiering av näringsstrukturen i olika delar av vårt land. Utredningen angående näringslivets lokalisering hade i sitt år 1951 av­ lämnade betänkande (SOU 1951:6) påpekat, att staten genom sina olika organ avgor lokaliseringen av en råd anläggningar och att nära nog samt­ liga statliga organ bedriver en verksamhet vars förläggning har lokaliseringspolitisk betydelse. I de flesta fall rörde det sig om verksamheter vilkas forläggning är relativt bunden, men ofta förelåg valfrihet, i varje fall mel­ lan olika orter inom ett visst område. Det var uppenbart, hävdade utred­ ningen, att denna valfrihet utgjorde en betydelsefull tillgång för lokalise­ ringspolitiken. Det anfördes vidare, att lokaliseringsfrågorna blivit särskilt brännande i samband med tillkomsten av nya ämbetsverk liksom vid omorganisation av eller nybyggnad för befintliga ämbetsverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 ur WHO 3

I fortsättningen anfördes i direktiven bl. a. följande. Lokaliseringsfrågorna har även aktualiserats av den stora rumsbristen för statliga verk och inrättningar i Stockholm, vilken nödvändiggör ett ställ­ ningstagande till frågan om uppförandet av ytterligare ämbetsbyggnader inom Stockholms-området. På grundval av en undersökning avseende perio­ den fram till år 1965 räknar byggnadsstyrelsen med eu kraftig ökning av lokalbehoven för både den civila och den militära förvaltningen under de närmaste åren. Vissa åtgärder för att reducera den aktuella rumsbristen har föreslagits i årets statsverksproposition (bil. 27, s. 134). Det är emellertid angeläget att de grundläggande frågorna om ifrågavarande verksamhetsgre­ nars lokalisering klarlägges, innan ställning måste tagas till hur lokalbris­ ten i fortsättningen skall bemästras. Även om uppförandet av eu ämbetsbyggnad för ett visst verk inte med nödvändighet binder detsamma i fråga om dess framtida förläggning, skulle det givetvis vara mindre rationellt att först senare upptaga lokaliseringsfrågorna till behandling. Lokalfrågorna kan vidare — i ett läge med allmän rumsbrist — inte behandlas endast för enstaka verk utan de måste infogas i mera allmänna överväganden om liur den totala bristen skall avvecklas. I det av 1955 års långtidsutredning år 1956 avgivna betänkandet (SOU 1956: 53) framhålles det såsom uppenbart, att stora svårigheter att tillräck­ ligt snabbt anpassa en storstad som Stockholm med alla dess anläggningar till en snabbt växande befolkning och trafik kommer att hestå för en läng tid framåt. Utredningen ställer frågan om det inte vore önskvärt att dämpa takten i de största städernas och speciellt Stor-Stockholms tillväxt. Bland de problem som enligt utredningens uppfattning i detta sammanhang bör klarläggas genom ingående utredningar återfinnes en decentralisering av vissa delar av den centrala civila och militära verksamheten till orter utan­ för Stockholm. Erfarenheter från andra länder och från de svenska stor­ företagen tyder på att man har överskattat de organisatoriska olägenheter­ na av en viss lokal decentralisering av de förvaltande, utredande och affärsdrivande organen. Enligt utredningen bör utvecklingen av kommunika­ tionerna och särskilt telekommunikationerna underlätta en utveckling i den­ na riktning. Såsom centralt statligt lokaliseringsorgan följer givetvis arbetsmarknads­ styrelsen lokaliseringsfrågorna för statsförvaltningen. Styrelsen deltar t. ex. genom yttranden eller på annat sätt i behandlingen av frågor rörande ny­ anläggningar av högre undervisningsanstalter, sjukhus, centrala tvättan­ läggningar m. in. Däremot kommer på denna väg frågor rörande utflytt­ ning av statliga verksamhetsgrenar från Stockholms-regionen inte upp till behandling, såvida inte ny ämbetsbyggnad behöver uppföras för viss verk­ samhet. En utredning rörande möjligheterna att flytta ut statliga verksamhets­ grenar från Stockholms-området till andra delar av landet synes nu böra komma till stånd. Utredningen bör omfatta såväl civila som militära verk och inrättningar. En första arbetsuppgift för utredningen bör vara eu un­ dersökning av mera översiktlig natur syftande till att klarlägga allmänna förutsättningar och principer för en utflyttning. Förutom de allmänt lokaliseringspolitiska aspekterna på förläggningen bör även redovisas för- och nackdelarna för de statliga verken själva, lik­ som för andra organ och för allmänheten, av olika lokaliseringsalternativ. Det synes självklart att en lokalisering till orter utanför huvudstaden inte bör väljas om nackdelarna för staten och allmänheten överväger fördelarna. Man torde kunna skilja på olika typer av statlig verksamhet för vilka dessa faktorer ter sig olika. Eu översiktlig genomgång av den statliga förvalt­

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960

ningens olika grenar synes därför lämplig. Även om givetvis det slutliga avgörandet beträffande lokaliseringen av statliga verk kan ske först efter noggrant beaktande av alla speciella omständigheter i det enskilda fallet, synes en sådan översiktlig genomgång nödvändig som vägledning för fort­ satta överväganden. I den mån dessa utredningsresultat därtill ger anledning kan därefter lokaliseringsfrågorna för vissa verk bli föremål för detalj studium, syftande till konkreta förslag. Mot bakgrunden av de mera allmänna undersökning­ arna och övervägandena bör i anslutning till vad chefen för handelsdeparte­ mentet i årets statsverksproposition anfört beträffande sjöfartsstyrelsens förläggning utredningen ta upp denna fråga till behandling. Även frågan om en viss koncentration av flera ämbetsverk till en viss ort utanför Stor­ stockholm — med andra ord frågan om tillskapandet av ett andra förvaltningscentrum — bör uppmärksammas. Utredningen, som sedermera antagit benämningen Lokaliseringsutredningcn rörande statlig verksamhet, har från början bestått av landshövdingen P. A. Eckerberg, tillika ordförande, ombudsmannen K. E. H. Ahldin, leda­ moten av riksdagens första kammare, redaktören T. Andersson, förste byi åsekreteraren K. A. Brodd, ledamoten av riksdagens andra kammare, pas­ torn J. A. T. Gustafsson i Borås, ledamoten av riksdagens första kammare, direktören E. R. Hagberg, sekreteraren E. Å. Hedlund, ledamoten av riks­ dagens andra kammare, numera statsrådet G. T. Skoglund, generaldirektö­ ren G. E. Vahlberg och framlidne generaldirektören G. W. Wejke samt ge­ neralmajoren R. O. R. Åkerman. Skoglund och Wejke har sedermera er­ satts, Skoglund den 8 maj 1957 av ledamoten av riksdagens första kammare, i. d. förmannen E. Hj. Nilsson och Wejke den 31 januari 1958 av general­ direktören S. Larsson. Därutöver har generaldirektören S. O. B. Olsson från och med den 13 september 1957 ingått som ledamot i utredningen. Vidare deltar för närvarande byråchefen B. R. Johansson och byggnadsrådet U. H. Snellman i utredningsarbetet vid förfall för Olsson respektive Larsson. Utredningen har successivt avlämnat nio betänkanden. I dessa föreslås följande förflyttningar, nämligen av statens centrala frökontrollanstalt till Lund, statens växtskyddsanstalt till Uppsala, Aktiebolaget Tipstjänst till Norrköping, Svenska penninglotteriet aktiebolag till Gävle, sparbanksinspektionen till Växjö, försvarets fabriksstyrelse till Eskilstuna, fjärde militärbefalsstaben till Strängnäs, arméns intendenturförråd i Stockholm till Filipstad, staben samt de administrativa delarna av intendentur- och sjukvårdsförvalt­ ningarna vid Marinkommando Ost till Nyköping eller Nynäshamn, Stock­ holms tygstations signalverkstad i Sundbyberg till Borås samt österbyqdens vattendomstol till Gävle. Över nämnda betänkanden har, efter remiss, yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer, vilka remissyttranden jag avser att redovisa vid behandlingen av de särskilda frågorna. Vidare har lokaliseringsutredningen i skrivelse den 24 februari 1959 bl. a. anfört, att de problem, som föranlett tillskapandet av delegationen för sam­ ordning av vissa personalorganisations- och personalvårdsfrågor inom för­ svaret i stort sett torde vara likartade med dem som uppstår, därest omlo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 5

kaliseringar beslutas rörande olika statliga civila verksamhetsgrenar. I sam­ band med sådana omlokaliseringar kan ofta även behov uppstå att genom­ föra förändringar av den bestående organisationen. Lokaliseringsutredningen har ansett det vara av betydelse, att enhetliga regler tillämpas vid bedömandet av hithörande personalproblem, och det inom krigsmakten tilllämpade systemet för att uppnå detta synes ändamålsenligt. Utredningen föreslår därför att en delegation för behandling av personalproblem i sam­ band med omlokalisering rörande statliga, civila verksamhetsgrenar kom­ mer till stånd. Verksamheten anses böra på lämpligt sätt samordnas med de arbetsuppgifter, som åvilar den av chefen för försvarsdepartementet tillkal­ lade delegationen.

I det följande avser jag att först lämna en redogörelse för den allmänna uppläggningen av utredningsarbetet. Därefter torde jag få lämna en sam­ manfattning av utredningens överväganden beträffande de konkreta utflyttningsförslagen och i anslutning härtill redovisa inkomna remissyttranden. Dock upptar jag inte i detta sammanhang utredningens förslag i fråga om lokaliseringen av försvarets fabriksstyrelse jämte i anslutning därtill avgivna yttranden.

Den allmänna uppläggningen av utredningsarbetet

Enligt sina direktiv skall lolcaliseringsutredningen undersöka möjlighe­ terna att förlägga statliga ämbetsverk och annan statlig verksamhet till or­ ter utanför Stockholms-området. I det nyss refererade anförandet till stats­ rådsprotokollet den 5 april 1957 framhölls, att en första arbetsuppgift för utredningen borde vara en undersökning av mera översiktlig natur, syftan­ de till att klarlägga allmänna förutsättningar och principer för en utflytt­ ning. En sådan översiktlig genomgång syntes nödvändig som vägledning för fortsatta överväganden. Lokaliseringsfrågorna för vissa verk kunde där­ efter bli föremål för detalj studium, syftande till konkreta förslag. Lokaliseringsutredningen har sett som sin första arbetsuppgift att verk­ ställa eu översiktlig genomgång av de statliga verksamhetsgrenar, som är lokaliserade till Stockholms-området. I samband härmed har utredning­ en utgått från att en utflyttning från Stockholm av statsdepartementen samt vissa lokal- och regionalförvaltningar inte bör ifrågasättas. I fråga om övrig statlig verksamhet — inalles omkring 170 myndigheter m. m. — har utredningen inhämtat material från myndigheterna, studerat instruktioner in. in. Utredningen säger sig härvid ofta ha funnit, att mycket starka skäl talar för verksamhetens fortsatta lokalisering till Stockholm, och utred­ ningen har då stannat för att tills vidare inte närmare undersöka lokalise­ ringsfrågorna. I fråga om ett relativt stort antal verksamhetsgrenar har svå­ righeterna vid en utflyttning förefallit vara av mindre omfattning. Enligt utredningen är emellertid svårigheterna av olika karaktär och gör sig gäl­ lande med skiftande styrka.

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1960

De verksamhetsgrenar, som enligt lokaliseringsutredningens bedömande sålunda i första hand bör undersökas, kan i huvudsak uppdelas i två grup­ per, nämligen dels sådana, som har nära samarbete med andra statliga verk­ samhetsgrenar och som därför anses böra lokaliseras till en gemensam ort eller region för att inte samarbetet skall störas, och dels sådana, vilkas verk­ samhet är relativt specialbetonad och där behovet av samarbete med andra centrala myndigheter och organ inte är så omfattande. I fråga om den först­ nämnda gruppen har utredningen påbörjat ett på längre sikt upplagt un­ dersökningsarbete, varvid även frågan om ett andra förvaltningscentrum beaktas. Utan att föregripa nämnda, mera långsiktiga arbete har lokaliseringsutredningen ansett sig kunna genomföra speciella lokaliseringsundersökningar rörande de verksamhetsgrenar, som bör kunna bedömas relativt fristå­ ende. Några egentliga fördelar med lokalisering av även dessa verksamhets­ grenar tillsammans med andra statliga organ har inte kunnat påvisas, och det skulle enligt utredningens mening vara mindre lämpligt att i fråga om denna grupp avvakta resultaten av undersökningen om ett andra förvalt­ ningscentrum. På så sätt skulle man förlora tid och i viss mån avhända sig möjligheten att genom lokaliseringsåtgärder stimulera olika orter i riket. Angelägenheten att underlätta lokalsvårigheterna i Stockholm har även va­ rit ett skäl för utredningen att bedriva ifrågavarande undersökningar med största möjliga skyndsamhet. Personalfrågorna är i viss mån likartade, och utredningen har beträffan­ de dem gjort vissa uttalanden av generell natur. Vid en myndighets eller ett företags utflyttning från Stockholm kan det givetvis uppstå åtskilliga pro­ blem, som sammanhänger med möjligheterna för personalen att flytta eller att finna sig tillrätta på ny ort. Hithörande problem bedömes emellertid av lokaliseringsutredningen inte vara av den art, att de bör hindra en utflytt­ ning av en myndighet eller ett företag från Stockholm, om utflyttningen av samhälleliga skäl anses böra komma till stånd. Sedan är det — menar ut­ redningen — en annan sak, att statsmakterna bör medverka till att minska eller avlägsna svårigheterna. Personalfrågorna bör enligt utredningen lösas genom förhandlingar med berörda löntagarorganisationer. Lokaliseringsut­ redningen förutsätter, att statsmakterna genom olika positiva åtgärder sö­ ker minska olägenheterna för befattningshavarna.

Statens centrala frökontrollanstalts lokalisering

I. Utredningen

Utredningen erinrar inledningsvis om att statens centrala frökontrollanstalt kan sägas vara en praktisk-vetenskaplig institution, som har till främ­ sta uppgift att genom laboratorieundersökningar och fältodlingar utöva kontroll över utsädesvarors beskaffenhet i olika avseenden. Kontrollen ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960 7

övas genom alt insända prover av utsäde analyseras dels laboratoriemässigt vid anstaltens renhets- och groningsavdelningar och dels genom kontroll­ odlingar vid anstaltens fältkontrollavdelning. En särskild form av kontroll utgöres av den s. k. statsplomberingen, vars innebörd är att partier av ut­ säde åsättes plomb och bevis om beskaffenheten, sedan vederbörligen uttag­ na prov ur partiet blivit godkända av anstalten vid undersökning. Fem olika plomberingsklasser finns, med för varje klass fastställda minimifordringar. Av övriga arbetsuppgifter kan nämnas analys av prov, som uttagits för till­ syn av efterlevnaden av den s. k. frölagen och av flyghavreförordningen. Vidare åligger det anstalten att verkställa de fröanalyser, som behövs som underlag för införsellicenser för utländskt frö, samt att på begäran verk­ ställa kvalitetsanalyser av matpotatis och foderspannmål. För en stor del av det utförda arbetet utgår ersättning enligt särskild taxa. Erforderliga be­ stämmelser rörande dessa olika arbetsuppgifter m. m. utfärdas av lantbruksstyrelsen, under vars tillsyn anstalten står. Statens centrala frökontrollanstalt består av en huvudanstalt, belägen i Bergsliamra i Stockholm, och en filial, belägen i Skåne. Dessutom finnes fem lokala, statsunderstödda frökontrollanstalter, varav två mindre i Norr­ land och tre större i var och en av städerna Linköping, Skara och Örebro. Huvudmän för dessa lokala anstalter är hushållningssällskapen i respektive län. Huvudanstaltens plomberingsområde utgöres av Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Gävleborgs och Västernorrlands län samt Stock­ holms stad. Filialen tar emot prov från Skåne och Blekinge samt angrän­ sande områden i Halland och Småland. Riket i övrigt är uppdelat på de lokala frökontrollanstalternas plomberingsområden. De lokala frökontrollanstalternas befogenhet omfattar icke alla de ar­ betsuppgifter, som utföres vid statens centrala frökontrollanstalt. Lokal frö­ kontrollanstalt får sålunda inte utfärda plomberingsbevis för de högre plomberingsklasserna. Kontrollen av frölagens och flyghavreförordningens efterlevnad liksom kvalitetsanalyser av matpotatis och kvarnspannmål an­ kommer vidare endast på den statliga frökontrollanstalten. Statens centrala frökontrollanstalt arbetar sålunda både såsom riksmyndighet och såsom lokal myndighet. I denna dubbla egenskap emottar huvudanstalten prov från såväl det egna plomberingsområdct som landet i övrigt. Verksamhets­ året 1956/57 uppgick de förra proven till ett antal av 20 806 av ett totalan­ tal av 41 424. Provantalet vid filialen var samma år omkring 9 000, vid var och eu av de större lokala frökontrollanstalterna 14 000—18 000 och vid var­ dera av de båda anstalterna i Norrland omkring 1 000. Arbetsbelastningen vid frökontrollanstalterna kan variera såväl från år till år som inom ett och samma år. Huvudanstalten i Bergsliamra är inrymd i en under åren 1929—19.10 uppförd institutionsbyggnad och organiserad på en renhetsavdelning, en groningsavdelning, eu fältkontrollavdelning samt kansli och analysexpeditioner. Sammanlagt sysselsattes i juni 1958 121 personer vid huvudanstal­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960

ten, varav 97 kvinnor. Filialen är inrymd i två skilda lokaler i Alnarp (Åkarp) och sysselsatte vid samma tidpunkt 30 personer. Sedan år 1953 har tre kronoegendomar i Stora Råby inom Lunds stads område varit upplåtna åt statens centrala frökontrollanstalt för en institutionsbyggnad åt filialen och huvudanstaltens fältkontrollavdelning, vars utflyttning från Stockholm till Skåne redan är beslutad. Vid undersökningen av förutsättningarna för en omlokalisering av sta­ tens centrala frökontrollanstalts huvudanstalt har lokaliseringsutredningen särskilt belyst personalproblemen, anstaltens kontaktbehov i Stockholm samt frågan om den fortsatta betjäningen av anstaltens plomberingsområde. Enligt statens centrala frökontrollanstalts bedömande torde man kunna räkna med att de manliga tjänstemännen vid huvudanstalten kommer att medfölja vid en eventuell utflyttning, under det att den kvinnliga frökontrollpersonalen till stor del beräknas kvarstanna i Stockholm, bland annat på grund av att många uppnått en förhållandevis hög ålder. Av de 65 kvinn­ liga biträdena vid renhets- och groningsavdelningarna var sålunda i juni 1958 endast nio under 40 år. Många biträden har lång anställningstid vid an­ stalten. Enligt lokaliseringsutredningens mening bör de problem, som uppstår ge­ nom förlusten av en del av personalen, principiellt sett icke förhindra en utflyttning från Stockholm, därest en sådan av samhälleliga skäl anses böra genomföras. Statsmakterna bör positivt medverka till att minska eller eli­ minera uppkommande svårigheter. En annan sida av personalfrågan är rekryteringsmöjligheterna vid utflyttning. För statens centrala frökontroll­ anstalts del torde man icke behöva räkna med svårigheter vid en sådan ny­ rekrytering. Däremot kan utbildningen av ny personal komma att kräva tid och merkostnader. Statens centrala frökontrollanstalts behov av samarbete och kontakt med andra myndigheter och organisationer i Stockholm är enligt lokaliserings­ utredningens bedömande icke så stort, att det skulle omöjliggöra en utflyltning. Det torde endast vara i ett fåtal fall — varvid särskilt kontakterna med lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolan bör uppmärksammas — som en omlokalisering skulle kunna i viss mån menligt påverka det erfor­ derliga samarbetet. Frågan om betjäningen av huvudanstaltens nuvarande plomberingsområde kan i princip lösas på fyra olika vägar: man kan förlägga huvudanstaiten till annan ort än Stockholm inom plomberingsområdet, inrätta en filial inom området, nyinrätta en lokal, statsunderstödd frökontrollanstalt, om in­ tresse härför finnes från berörda hushållningssällskap, eller utvidga plomberingsområdena för de lokala anstalter, som geografiskt ligger närmast till, d. v. s. de i Linköping och Örebro. Utredningen har för sin del funnit sig böra förorda den sistnämnda lösningen såsom varande den enklaste och minst kostnadskrävande. Olägenheterna för länen inom huvudanstaltens nuvarande plomberingsområde av en sådan omfördelning skulle enligt ut­ redningens mening inte bli framträdande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 9

Lokaliseringsutredningen anser med hänsyn till det anförda, att utflytt­ ning av statens centrala frökontrollanstalt från Stockholms-området bör ske. Vid valet av ny lokaliseringsort för statens centrala frökontrollanstalts huvudanstalt har lokaliseringsutredningen stannat för Stora Råby i Lund. För en förläggning till denna ort talar enligt utredningens uppfattning främst att en centralisering av den statliga frökontrollverksamheten till en anstalt synes komma att innebära viss rationalisering med därmed följande lägre omkostnader. Härtill kommer att en stor del av den svenska utsädesproduktionen är koncentrerad till södra Sverige. En sådan lösning av lokaliseringsfrågan skulle innebära en minskad arbetsbelastning för den statliga anstalten och medföra vissa organisatoriska förändringar sammanhängan­ de med sammanslagningen av huvudanstalt och filial till en central anstalt. Detta nödvändiggör en översyn av statens centrala frökontrollanstalts or­ ganisation.

II. Yttranden

över utredningens förslag i denna del har yttranden avgivits av arbets­ marknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd, lantbruksstyrelsen, statens centrala frökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt, lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, länsstyrel­ serna i Stockholms och Malmöhus län, Hushållningssällskapens förbund, Ös­ tergötlands läns hushållningssällskap, Örebro läns hushållningssällskap, Svensk matpotatiskontroll, Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmän­ nens riksförbund, Sveriges fröodlareförbund, Svenska utsädesfirmornas för­ ening, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska trädgårdsfröfirmornas för­ ening, Sveriges fröengrossistförening, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemänens cen­ tralorganisation (TCO) samt Sveriges akademikers centralorganisation (SACO). Tillstyrkande yttranden har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd, länsstyrelsen i Stockholms län och Riksförbundet Landsbygdens folk. Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att den grundläggande fordran pa utbildning för den kvinnliga arbetskraft, som skall rekryteras på den nya lokaliseringsplatsen, är normalskolekompetens. Möjligheterna att rekrytera erforderlig arbetskraft bedömes som goda. Detta tillskott av arbetstillfällen skulle bli av stort värde för arbetsmarknaden i Lund. Statskontoret har vid sitt tillstyrkande utgått ifrån att en omläggning av det statliga stödet åt växtförädlingsansalterna ej inverkar på utflyttningen. Eu snabb översyn av anstaltens organisation anses böra ske men cj få verka fördröjande på utflyttningen. I likhet med utredningen anser statens organisationsnämnd, som förut­ sätter att huvudanstalten är avsedd alt sammanslås med filialen, alt denna fråga bör kunna bedömas separat och utan sammankoppling med lokalise­

10 Kungi. Maj.ts proposition nr 120 är 1060

ringen av andra verk. Redan 1947 föreslog nämnden, att huvudanslalten och filialen skulle sammanslås och förläggas till Skåne. Personalen kan en­ ligt nämnden uppdelas i 1) chefspersonal med högre akademisk utbildning, 2) frökontrollbiträden och 3) kontors- och expeditionspersonal. Största problemet uppstår vid utflyttning med kategori 2), som i stort antal be­ räknas lämna sina anställningar, varför ersättare måste utbildas. På grund av de nuvarande frökontrollbiträdenas höga genomsnittsålder måste emel­ lertid nyrekrytering ändå ske, vilket torde gå lättare i Skåne. Personalpro­ blemet bör sålunda ej vara hinder för utflyttning. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att svårigheterna i samband med utflyttning bör kunna övervinnas. Det meddelas, att Solna stad inte har något att erinra mot att anstalten flyttas. Länsstyrelsen ansluter sig i första hand till förslaget om Lund som lokaliseringsort, men skulle det visa sig, att man inte kan betjäna huvudanstaltens nuvarande område utan att lokal anstalt eller filial måste inrättas — och därmed koncentrationsmotivet för­ lorar i betydelse — skulle en förläggning till Uppsala kunna övervägas. Riksförbundet Landsbygdens folk ifrågasätter visserligen lämpligheten av att lägga fram förslag om lokaliseringen av vissa institutioner helt isolerade i rån kommande förslag. I den mån statlig verksamhet kan bedrivas med samma eller tillnärmelsevis samma fördel på orter utanför Stockholm, bör den emellertid enligt förbundet utflyttas. I detta fall anses inte några allvarliga olägenheter behöva befaras på längre sikt. Utredningen har varit anspråkslös beträffande fördelarna, framhåller förbundet, som vidare an­ ser, att betjäningen av anstaltens nuvarande plomberingsområde kan lösas genom 1) förläggande av anstalten till annan ort inom området, 2) inrät­ tande av en filial i mellersta Sverige, 3) ny lokal kontrollanstalt eller 4) ut­ vidgat plomberingsområde för angränsande lokala anstalter. Sistnämnda al­ ternativ, vilket utredningen föreslagit, kan förbundet godtaga, då frånvaron av en anstalt i Stockholms-områdct i princip inte medför andra problem än sådana, som ex. Malmö- och Göteborgs-marknaderna kunnat lösa utan stör­ re olägenheter. Byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska lantmän­ nens riksförbund har i huvudsak intet att erinra. I sammanhanget upplyser byggnadsstyrelsen, att frökontrollanstaltens lo­ kaler i Solna utan större ombyggnadsarbeten kan användas för sådan stat­ lig verksamhet som ej har behov av mera omfattande direkta kontakter med allmänhet samt andra verk och institutioner. Byggnadsstyrelsen har preli­ minärt uppskattat merkostnaderna för nybyggnad för frökontrollanstalten i anslutning till filialen vid Stora Råby i Lund till ca 1 100 000 kronor, om lokalfrågorna för såväl den centrala frökontrollanstalten som fältkontrollanstalten löses samtidigt. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför bl. a. När det gäller omlokalisering av till Stockholm eller Stockholmsregionen förlagda statliga anstalter eller annan statlig verksamhet synes enligt läns­ styrelsens mening den allmänna synpunkten böra anläggas, att en förflytt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960 11

ning om möjligt bör undvikas till annat storstadsområde, där också besvär­ liga bostadsproblem möter. Vidare vill länsstyrelsen i anslutning till den av utredningen i detta delbetänkande behandlade anstalten särskilt framhålla, att det hade varit önskvärt om utredningen vid sina överväganden rörande anstaltens lokalisering kunnat beakta den arbetsmarknadsmässiga situatio­ nen i Lund. På grund av den anhopning av sjukvårdsinrättningar som fin­ nes i Lund är behovet där av kvalificerad kvinnlig arbetskraft — sjukskö­ terskor och liknande personal — svårt att tillgodose redan nu. Det kan be­ faras att dessa svårigheter kommer att öka, därest frökontrollanstalten flyt­ tas till Stora Råby. Möjligheterna att verkställa erforderlig nyrekrytering för -anstaltens räkning kan jämväl bli mindre än utredningen antagit. Utifrån sådana synpunkter som länsstyrelsen här anlagt skulle ett förslag om för­ läggning av anstalten till annan ort än Stora Råby varit att föredraga. I be­ traktande av att anstaltens fältkontrollavdelning enligt redan fattat beslut skall förläggas dit anser länsstyrelsen sig emellertid icke böra i vidare mån än nu skett framställa erinran mot förslaget att förlägga anstalten i dess hel­ het till Stora Råby.

I bifogat yttrande har Lunds stad tillstyrkt utredningens förslag. Svenska lantmännens riksförbund anser i princip önskvärt med större spridning av statliga institutioner. För vissa centralföreningar skulle denna förflyttning innebära stora olägenheter. Med beaktande av de tmånga allvar­ liga olägenheterna inom frökontrollanstaltens nuvarande lokalområde vill förbundet dock inte motsätta sig förslaget under förutsättning dels att öka­ de resurser skapas i Örebro och Linköping, dels att matpotatiskontrollen inom Stor-Stockholm får en nöjaktig lösning. Om icke detta kan till alla delar genomföras, anses det troligt, att en lokal anstalt bör upprättas exem­ pelvis i Uppsala eller Ultuna. Det bör enligt förbundet även allvarligt över­ vägas, om inte frökontrollanstalten borde förläggas nära Ultuna. Vissa remissinstanser är tveksamma eller yrkar uppskov med beslut i frågan. Till denna grupp hör Östergötlands läns hushållnings­ sällskap, Örebro läns hushållningssällskap, Sveriges lantbruksförbund, Svenska utsädesfirmornas förening, Svenska trädgårdsfröfirmornas förening, Svensk mat potatiskontroll, Skånes handelskammare, LO och TCO. Det yttrande som avgivits av Östergötlands läns hushållningssällskap är begränsat till frågan om Linköpings-anstaltens plomberingsområde. Härom anför hushållningssällskapet bl. a. Linköpingsanstalten förfogar över ändamålsenliga lokaler och utrustning och torde för närvarande under normala år hava tillräckliga resurser för att klara eu merbelastning av ungefär den storlek utredningen räknat med. Det föreligger dock en viss risk för att analysarbetet under högsäsongen för­ senas vissa år. Säsongvarialionerna i antalet insända prov äro nämligen mycket stora och redan nu är kapaciteten vissa år praktiskt taget fullt ut­ nyttjad under högsäsongen. Eu osäker faktor är den framtida utvecklingen av analysernas antal, statsplomberingens omfattning in. in. Någon säker grund för beräkning av denna utveckling finns ej. Såväl storleken av provtagna och statsplomberade partier som antalet analyserade prov har väsent­ ligt ökat under senaste tioårsperioden. Antalet analyserade prov bär dock ej ökat lika snabbt som provtagna och statsplomberade partier.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

Reservation anses böra göras för den framtida utvecklingen. Risk före­ ligger nämligen att man ganska snart kan komma i ett läge då Linköpingsanstaltens resurser blir otillräckliga för att betjäna hela det föreslagna plomberingsområdet. Örebro läns hushållningssällskap upplyser, att anstalten i Örebro inte är helt utnyttjad. Arbetsfördelningen är ojämn, och den framtida utvecklingen av odlingen inom verksamhetsområdet oviss. Under de tre senaste åren har kapaciteten under högsäsongen varit i det närmaste fullt utnyttjad. Ett slut­ ligt avgörande i förläggningsfrågan anses ej böra ske förrän förslaget om obligatorisk statsplombering prövats. Sveriges lantbruksförbund anser, att det slutliga ställningstagandet bör anstå tills flera förslag föreligger från utredningens sida. I sammanhanget framhåller förbundet, att servicen inom frökontrollanstaltens nuvarande plomberingsområde efter en utflyttning inte blir tillnärmelsevis likvärdig med den nuvarande. Olägenheterna i övrigt av en utflyttning är inte av den omfattningen, att de omintetgör en omlokalisering, men förbundet kan inte godtaga, att statens centrala frökontrollanstalts nuvarande lokala område lämnas utan en kontrollanstalt. Svenska utsädesfirmornas förening tillmäter samarbetet med statens cen­ trala frökontrollanstalt stor betydelse. Om statsmakterna anser en utflytt­ ning motiverad, har flertalet av firmorna ej erinran mot Lund som lokali­ seringsort. Ett principbeslut bör dock anstå tills slutlig ställning tagits till frågan om statens stöd åt växtförädlingen. Enligt vad Svenska trädgårdsfröfirmornas förening anser bör en ytterli­ gare decentralisering ske av frökontrollanstaltens verksamhet. Detta anses kunna erhållas genom en utvidgning av de självbärande lokala anstalternas områden och ett genomförande av 1950 års frökontrollutrednings förslag om auktorisation av de mera betydande utsädesföretagens kontrollverksamhet avseende det egna utsädet. Önskvärt vore också enligt föreningen, att de lokala anstalterna ges rätt att utföra analyser även i fråga om de högre kvalitetsklasserna, varigenom ytterligare minskning i belastningen på cen­ trala frökontrollanstalten vinnes. — En utflyttning till Ultuna ter sig för föreningen mest ändamålsenlig. Statens centrala frökontrollanstalt är enligt Skånes handelskammare ett skolexempel på en institution som inte behöver vara förlagd till Stockholm. Om något statligt verk bör kunna förläggas utanför Stockholm, så är det detta. Handelskammaren anser, att Lund ur olika synpunkter är en lämp­ lig lokaliseringsort. En omständighet anses emellertid tala emot, att prin­ cipbeslut nu fattas i förläggningsfrågan, nämligen den att frågan om sta­ tens stöd åt växtförädlingen och den statliga kontrollen över densamma lig­ ger i stöpsleven. Med hänsyn härtill anses förläggningsfrågan böra uppta­ gas i ett större sammanhang. LO har anfört, att LO är väl medveten om att den starka koncentratio­ nen av statliga förvaltningsorgan till Stockholms-området medför vissa

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 13

nackdelar. Å andra sidan kan man enligt LO inte komma ifrån att området har betydande fördelar som lokaliseringsort för de centrala statliga orga­ nen. Enligt LO:s åsikt kan man inte utan vidare utgå ifrån att verksam­ hetens nuvarande starka koncentration till Stor-Stockholm medför sådana nackdelar, att en omlokalisering är berättigad. Mot bakgrunden härav an­ för LO i huvudsak följande. Enligt LO:s uppfattning borde utredningen därför först — som det även sägs i direktiven — ha verkställt en undersökning av de faktorer som talar för och emot de nuvarande lokaliseringsförhållandena samt på basis av detta sökt klarlägga allmänna förutsättningar och principer för en decen­ tralisering av den statliga verksamheten. Härvid torde även möjligheten att minska statsverksamhetens starka koncentration till Stockholm genom en ökad delegering av ansvars- och beslutanderätt till olika regionala och lo­ kala organ diskuteras. Utredningen säger sig visserligen ha verkställt en dylik översiktlig genomgång. Såvitt det är LO bekant har det emellertid ej lämnats någon offentlig redovisning av resultatet av denna granskning eller de allmänna principer efter vilka utredningen anser ifrågavarande problem böra bedömas. Endast då speciella omständigheter är för handen — t. ex. då lokaliseringsfrågan för eu viss institution på grund av ökat lokalbehov eller andra orsaker "blivit höggradigt aktuell — torde det vara motiverat att göra sär­ skilda utredningar och försök att bedöma ifrågavarande organs lokalise­ ringsproblem fristående med föregripande av den allmänna principutred­ ningen. Såvitt LO kunnat finna saknas denna förutsättning i förevarande iall. LO betvivlar inte att de nu undersökta organen skulle kunna utöva sin verksamhet från annan ort än Stockholm även om detta i flera avseenden — speciellt under en övergångstid — skulle medföra betydande svårigheter. Enligt LO:s uppfattning kan dock ett principbeslut om omlokalisering icke endast grundas på att en viss verksamhet kan utövas från annan ort än den nuvarande, man måste även visa att den nya lokaliseringen ger sådana för­ delar att de dryga kostnader och besvär som är förknippade med en flytt­ ning uppväges. Detta har icke uppmärksammats tillräckligt i de nu publi­ cerade betänkandena. Tvärtom talar det mesta för att en omlokalisering av de aktuella organen i de flesta avseenden skulle vara till nackdel för dessas verksamhet. Ej heller har man närmare sökt bedöma hur de vid en flyttning upp­ kommande personalproblemen skall lösas. Verksamheternas art, personal­ styrkornas sammansättning i fråga om ålder och civilstånd gör att man har rätt antaga att en stor del av den nuvarande personalstyrkan ej kommer att medfölja vid eu flyttning samtidigt som det utan tvekan i flera fall kommer att bli svårt att finna fullgoda ersättare på de föreslagna lokaliseringsor­ terna. Om detta problem säger utredningen bl. a. »Hithörande problem är . . . inte av den art att de bör hindra en utflyttning av eu myndighet eller ett företag från Stockholm, om utflyttningen av samhälleliga skäl anses böra komma till stånd. Sedan är det eu annan sak, att statsmakterna bör med­ verka till att minska eller avlägsna svårigheterna.» LO kan visserligen i princip instämma med ett sådant yttrande. Avgöran­ de i det konkreta fallet är emellertid att det verkligen finns så starka sam­ hälleliga — eller andra — motiv för en utflyttning att de väger upp de svå­ righeter ur bl. a. personalsynpunkt som eu omlokalisering skulle medföra. Eu första uppgift för utredningen borde rimligen ha varit att klarlägga vilka

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 19G0

dessa samhälleliga skäl som talar för en utflyttning är samt vilken vikt den bör tillmätas jämfört med de faktorer som kan motivera en fortsatt kon­ centration av den statliga verksamheten till Stockholms-området. Utred­ ningen har emellertid icke framfört några bärande sådana skäl i de nu ak­ tuella fallen.

Sammanfattningsvis förklarar LO, att lokaliseringsfrågan måste ses i ett sammanhang. I avsaknad av en närmare utredning av bl. a. de skäl som talar för och emot eu omlokalisering samt de allmänna principer som bör ligga till grund för den statliga lokaliseringspolitiken bör man inte planlöst flytta om olika statliga organ. TCO är väl medveten om att till Stockholms-området för närvarande av traditionella och andra skäl är förlagda statliga organ som ur många be­ dömningsgrunder lämpligen borde och kunde vara lokaliserade till annan ort i landet. Organisationen är också medveten om att olika skäl kan åbe­ ropas för en minskning av den till Stockholms-området förlagda statliga verksamheten. TCO önskar emellertid inte ingå på någon närmare diskus­ sion av dessa bedömningsgrunder på nuvarande stadium, då lokaliseringsutredningens ställningstaganden härutinnan ännu inte har förebragts. På grund av anförda förhållanden och utredningens brist på principiella ut­ gångspunkter för en bedömning ur allmänna synpunkter måste de nu före­ liggande förslagen till lokalisering betraktas såsom isolerade åtgärder. Med hänsyn härtill begränsar sig TCO i sin bedömning till uteslutande personal­ synpunkter. TCO har överlämnat ett yttrande av statstjänstemannaförbundet, vari bl. a. framhålles det starka kvinnliga inslaget vid frökontrollanstalten. Vidare meddelas, att man inte kan räkna med att mer än 10 pro­ cent av den kvinnliga tekniska personalen följer med. Kansli- och kontors­ personalen bör kunna beredas nya anställningar, men en friställning av den tekniska personalen, som har en mycket speciell utbildning, medför stora problem. Den av eventuella åtgärder berörda personalen bör behandlas med all tillbörlig hänsyn. I första hand avstyrker statstjänstemannaförbundet. Avstyrkande yttranden föreligger även från lantbruksstijrelsen, statens centrala frökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt, lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, Hushållningssällskapens förband, Sve­ riges fröodlareförbund, Sveriges fröengrossistförening, Stockholms handels­ kammare och SACO. Fastän lantbruksstyrelsen förklarar sig i och för sig positiv till utflyttning av statlig verksamhet, anser styrelsen konsekvenserna för allmänheten i det­ ta fall till övervägande del negativa, då anstalten även är lokal kontrollan­ stalt. Servicen blir sämre, om anstalterna i Linköping och Örebro övertar verksamheten. Kontakterna med styrelsen blir i hög grad tids- och kostnads­ krävande, och även kontakterna med växtskyddsanstalten och lantbrukshögskolan försämras. Nackdelarna anses starkt ha undervärderats av ut­ redningen. Statens centrala frökontrollanstalt anser, att utredningen inte följt de av

Kungl. Maj:Is proposition nr 120 ur 1000 lä

departementschefen givna direktiven och att förslaget redan av denna orsak ej bör godtagas. I övrigt anför anstaltens styrelse som eu sammanfattning.

1. Mycket starka skäl böra föreligga, innan man river ned och förändrar en organisation, som utvecklats och inarbetats under flera årtionden. I all synnerhet är detta fallet, när densamma visat sig vara till stor nytta för den näringsgren den är avsedd att tjäna. För centrala frökontrollanstaltens del framgår detta bl. a. av den avsevärda sanering av utsädeshandeln i vårt land, som skett sedan dess tillkomst och är allmänt erkänd, samt av att an­ stalten i allt högre grad utnyttjas av såväl utsädesfirmor och jordbrukare­ organisationer som av enskilda odlare. Den har emellertid även i utlandet tillvunnit sig stort förtroende och har i flera fall tagits som föredöme vid omorganisering av liknande anstalter och införande av nya arbetsmetoder både i Europa och Nordamerika. 2. Statens centrala frökontrollanstalt och motsvarande institutioner i alla på jordbruksområdet mera utvecklade länder ha tillkommit för att i främ­ sta rummet tjäna jordbruket och trädgårdsskötseln såväl med analyser som med råd, upplysning och vetenskapliga undersökningar. De betraktas därför ej, åtminstone i andra länder än Sverige, som några statens affärsdrivande verk. Att de genom analys- och andra avgifter åtminstone delvis kunna täcka sina utgifter är rätt och riktigt men det förefaller ganska orimligt att begära, att de skola vara självförsörjande. Centrala frökontrollanstalten är till sin funktion att jämföra med sådana anstalter som Statens Jordbruks-, Trädgårds- och Husdjursförsök samt Statens Växtskyddsanstalt och Ma­ skinprovningar in. fl. Den nytta ifrågavarande anstalter indirekt göra respek­ tive länders jordbruk och trädgårdsskötsel kan ej direkt mätas i kronor och ören men synes i alla länder, där sådana anstalter finnas, uppskattas så högt, att man ej blott fortfar att understödja dem utan även allmänt avse­ värt utvidgar dem. Bland viktiga uppgifter centrala frökontrollanstalten har bör också nämnas, att den utbildar tjänstemän för eget, de lokala anstalter­ nas och privatlaboratoriernas behov. Om Sverige, som på jordbruks- och spe­ ciellt utsädesområdet anses stå på ett mycket högt plan, i enlighet med ut­ redningens förslag skulle delvis avveckla sin centrala frökontrollanstalt, tor­ de detta väcka stor förvåning i hela världen. 3. Sedan lokaliseringsutredningen avfärdat andra alternativ föreslår den en stympning av anstaltens verksamhet på analysområdet till ungefär hälf­ ten och en koncentrering av hela verksamheten med undantag för fältkon­ trollen, till landets sydligaste del som en anstalt jämförlig med de lokala i Mellansverige. Härigenom bortryckes grundvalen för och förstöres hela idén med en central riksanstalt, för vilken alla utsädesintresserade parter med anledning av mångåriga nedslående erfarenheter så enigt kämpade ända från slutet av 1800-talet, tills statens centrala frökontrollanstalt 1925 kom till stånd i Bergshamra. 4. Förslaget är förbundet med avsevärda engångskostnader av olika slag och innebär dessutom ett starkt försämrat ekonomiskt läge för anstalten samt, ej minst viktigt, minskade möjligheter att följa utsädesläget i landets olika utsädesodlande områden. 5. Inom huvudanstaltens nuvarande plomberingsområdc, vilket är ett av landets mest betydande, lämnas ett vacuum och erbjudes som ersättning blott betydligt försämrade servicemöjligheter från andra mer eller mindre avlägset belägna lokala anstalter. Styrelsen kan ej tillstyrka ett sådant för­ slag. Med anledning av såväl analyseringsservicens som fält- och potatis­ kontrollens absoluta behov av en anstalt inom området kan med hänsyn till trafikförhållandena och befintligheten av anstaltens för ändamålet uppförda

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960

institution i Bergshamra någon bättre förläggning än till denna ej tänkas för en filial till en eventuell tiuvudanstalt i Skåne. Styrelsen har påvisat att åtskilliga för anstaltens verksamhet mer eller mindre livsviktiga kontakter i Stockholm och omnejd skulle bli i hög grad lidande eller rentav avbrytas vid en förflyttning av huvudanstalten till Skåne. Med anledning härav för­ ordas bestämt huvudanstaltens kvarblivande i Bergshamra. En riksmyndighet, som har att göra med enskilda odlare och handelns representanter från alla delar av ett land, som är 1 800 km långt, bör ej lämpligen förläggas någ­ ra få km från dess sydgräns. 6. Lokaliseringsutredningen har hänfört centrala frökontrollanstalten till den grupp av statliga institutioner, för vilka några egentliga fördelar av lo­ kalisering tillsammans med andra statliga organ icke kunnat påvisas. En­ ligt styrelsen är detta ingalunda förhållandet och på denna punkt motsä­ ger sig f. ö. utredningen själv i flera fall. Styrelsen anser därför denna grup­ pering vara direkt felaktig. 7. Det har ej varit möjligt för styrelsen att ur den framlagda utredningen kunna utläsa, att den lokaliseringspolitiska effekten av förslagets genomfö­ rande skulle kunna bli »betydande». — Tvärtom! Då styrelsen dessutom på­ visat att en frökontrollanstalt inom området är nödvändig även i fortsätt­ ningen och att denna bäst förlägges till Bergshamra, torde den omtalade ef­ fekten bliva så gott som ingen alls, varken i fråga om befolkningspolitiska eller arbetslokalsaspekter. 8. Med anledning av det beträngda läge anstaltens nuvarande filial befin­ ner sig i och de många olika institutioner, som äro intresserade av att den snart kan förflyttas från Alnarp, samt ej minst nödvändigheten av att fält­ kontrollen snart får den förläggning och de arbetsmöjligheter den länge va­ rit i behov av, vill styrelsen understryka nödvändigheten av, att de beslutade byggnadsarbetena på Stora Råby ej ytterligare fördröjas.

Även Statens växtskyddsanstalt understryker kraftigt, att utredningen i ett sammanhang borde ha mera ingående redogjort för de principer som helt allmänt bör vara vägledande för utredningsarbetet. Anstalten har så gott som daglig kontakt med frökontrollanstalten, och förhållandena skulle uppenbart försämras vid en utflyttning. Frökontrollanstaltens nuvarande plomberingsområde anses få allvarligt försämrad ser­ vice, och en uppdelning på anstalterna i Örebro och Linköping är ej tillfreds­ ställande. Avvikande mening har uttalats av professor Fr. Nilsson, som ve­ lat tillstyrka utredningens förslag. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anser likaledes vansk­ ligt att bedöma frågan om lokalisering av en enstaka institution utan att äga närmare kännedom om lokaliseringsplanläggningen i stort. Försökskollegiet anför sammanfattningsvis.

1. De av utredningen anförda fördelarna av en sammanslagning av huvud­ anstalten och filialen i Skåne förefinnes icke, eftersom en filial i Mellan­ sverige blir nödvändig, om en förflyttning av huvudanstalten sker. 2. Förflyttning av anstalten kommer att medföra ökade kostnader för statsverket utan att medföra en förbättring av frökontrollverksamhetens om­ fattning eller kvalitet. 3. En förläggning av huvudanstalten till Skåne kommer med all sanno­ likhet att medföra en icke önskvärd koncentration av anstaltens arbete för det sydsvenska jordbruket till förfång för övriga landsdelar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960 17

4. övergångstiden — minst 3 år — måste få ett olyckligt inflytande på anstaltens arbetskapacitet. 5. Samarbetet med lantbruksstyrelsen måste vara mycket intimt. Detta samarbete kommer att försvåras mycket. 6. Samarbetet mellan frökontrollanstalten och statens växtskyddsanstalt kommer att försvåras i en tid då det bör vara så intimt som möjligt. 7. Samarbetet med övriga vetenskapliga institutioner — särskilt lantbrukshögskolan — försvåras. Det kan endast delvis ersättas av samarbete med olika lokala institutioner i Skåne, som icke ger samma utbyte som sam­ arbete med de institutioner i Mellansverige, som har landsomfattande ka­ raktär. 8. Det nuvarande samarbetet mellan å ena sidan anstalten och å andra sidan statens jordbruksförsök och institutionen för växtodlingslära vid lantbrukshögskolan i originalutsädesfrågor blir lidande. Hushållningssällskapens förbund överlämnar yttranden från vissa hushåll­ ningssällskap. Härav framgår, att Stockholms läns och stads, Uppsala och Västernorrlands läns hushållningssällskap avstyrker, medan Gotlands, Malmöhus och Gävleborgs läns hushållningssällskap tillstyrker. För egen del framhåller förbundet, att utredningen är ofullständig. I och för sig är förbundet positivt till decentralisering, i första hand genom överflyttad be­ slutanderätt. Utflyttning av verksamhet bör därjämte kunna ske i vissa fall. Det anses svårt att skaffa sig en klar bild av för- och nackdelar vid en ut­ flyttning av frökontrollanstalten. Kontakt- och samarbetsfrågor anses dock ej ha tillräckligt beaktats liksom ej heller de ekonomiska konsekvenserna. Sveriges fröodlareförbund anser förflyttningen innebära en allvarlig för­ sämring i en organisation som visat sig ändamålsenlig. En förflyttning är synnerligen betänklig med tanke på utsädeshandeln i Stockholms-området, framhåller Sveriges fröengrossistförening. En uppdel­ ning av området på andra anstalter medför säkerligen stora svårigheter för dessa. Skulle till föreslagna anstalter insändas ytterligare prov, kan det bli svårt att få fram analyserna inom rimlig tid. Förslaget anses innebära all­ varliga konsekvenser för utsädeshandeln i mellersta Sverige. Stockholms handelskammare framhåller, att anstalten har en jämförel­ sevis liten personal, varav en stor del inte kommer att medfölja vid en flytt­ ning, varför den lokaliseringspolitiska effekten bedömes som ringa. Den föreslagna utflyttningen blir mycket kostsam och innebär enligt handels­ kammaren ett oförsvarligt slöseri med våra resurser. SACO kan inte godtaga utredningens arbetsmetod. Denna står enligt SACO dels i strid med utredningens direktiv, dels omöjliggör den ett defi­ nitivt ställningstagande till utredningens nu framlagda förslag. Även ur psykologiska synpunkter anses metoden olämplig. Vid förslag om utflytt­ ning av enstaka organ möter detta hårt motstånd från de närmast berörda. En enhetlig lokaliseringsplan skulle av allt alt döma kunna få ett gynn­ sammare mottagande. En avvägning måste göras för statsverksamheten i dess helhet. DeL är icke ändamålsenligt att bedöma enstaka statliga organ isolerat med bortseende från de allmänna utgångsvärdena. Det är menings- 2 Dihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 120

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1960

Jöst alt ge sig in på omlokalisering av enstaka inrättningar utan att först ha inte blott klarlagt de allmänna utgångsvärdena utan även på grundval härav de allmänna principerna för bedömning av utflyttningen. Om t. ex. försvarsförvaltningarna skall utflyttas kommer så mycket lokalutrymmen att frigöras, att hela utflyttningsfrågan måste påverkas härav. Vidare mås­ te man innan ställning kan tagas till någon utflyttning klargöra om en even­ tuell utflyttning skall ske på så sätt, att myndigheter sprids mera jämnt över landet eller om de skall sammanhållas i ett eller flera nya förvaltningscentra. Frökontrollanstalten kan inte utan vidare hänföras till de organ som bör vara lokaliserade tillsammans med den centrala förvaltningen, framhåller SACO. En råd skäl anses dock tala mot utflyttning, bl. a. behovet av frö­ kontrollverksamhet i Mellansverige.

Lokaliseringen av statens växtskyddsanstalt

I. Utredningen

Statens växtskyddsanstalt har till uppgift att undersöka och utreda sjuk­ domar och skador på odlade växter och vegetabiliska produkter m. m., vilka orsakas av virus samt lägre djur och lägre växter, ävensom medlen och me­ toderna att förekomma och hejda sådana sjukdomar och skador. Det ålig­ ger vidare anstalten att bedriva vetenskaplig forskning och praktiska försök i syfte att skydda den inhemska växtodlingen inom jordbruk och trädgårds­ skötsel mot dylika sjukdomar in. m. Av övriga arbetsuppgifter kan nämnas kontroll och inspektion på växtskyddets område. Anstalten prövar och re­ gistrerar sålunda växtskyddsmedel samt övervakar importen och exporten av växter och växtdelar. Till inspektionsuppgifterna hör också att undersöka förekomsten av vissa svårare skadegörare och övervaka efterlevnaden av de bestämmelser, som utfärdats i syfte att hindra deras spridning. Anstalten har dessutom att lämna allmänheten råd och anvisningar i frågor inom sitt verksamhetsområde, att sprida kunskap om växtsjukdomar och dessas be­ kämpande samt att skaffa uppgifter om sjukdomarnas uppträdande inom landet. För en del av det utförda arbetet utgår ersättning enligt särskilda taxor. Statens växtskyddsanstalt består av en huvudanstalt, belägen i Bergshamra i Solna, och fem filialer, nämligen i Åkarp, Kalmar, Linköping, Skara och Röbäcksdalen. Huvudanstalten har det centrala ansvaret för forskningen och försöksarbetet samt för upplysnings- och rådgivningsverksamheten. Filia­ lerna bedriver inom sina områden främst upplysning och rådgivning men medverkar dessutom i viss omfattning i forsknings- och försöksverksam­ heten. Huvudanstalten i Bergshamra är organiserad på en botanisk avdelning, eu zoologisk avdelning, en kemisk avdelning, en inspektionsavdelning och eu

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 19

upplysningsavdelning samt ett gemensamt kansli. Under inspektionsavdelningen sorterar växtinspektörer i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsing­ borg. Växtinspektören i Stockholm har tjänsterum pa inslitutionsbyggnaden i Bergsliamra. Sammanlagt sysselsattes i juli 1958 49 fast anstallda personer vid huvudanstalten, varav 20 kvinnor. Invid eller i närheten av institutionsbvggnaden disponerar huvudanstalten cirka 10 hektar försöksmark. Till anstalten hör vidare en större fruktträdgård. Vid undersökningen av förutsättningarna för en ändrad lokalisering av statens växtskyddsanstalt har lokaliseringsutredningen särskilt belyst an­ staltens kontaktbehov i Stockholm, reseverksamheten, personalfrågorna samt importkontrollen. Statens växtskyddsanstalts behov av samarbete och kontakt med olika till Stockholm förlagda myndigheter och organ in. fl. är enligt lokaliseringsutredningens bedömande icke så stort, att det omöjliggör en utflyttning a\ huvudanstalten. Vissa svårigheter torde visserligen kunna uppstå, men dessa torde med hänsyn till nutida kommunikationsmedel, ej minst på teleområdet, i allt väsentligt kunna övervinnas. En del skäl synes dock kunna anföras mot en utflyttning på alltför stort avstånd från huvudstaden. Med hänsyn till den reseverksamhet, som utövas av huvudanstaltens tjäns­ temän, är en förläggning till Stockholm enligt lokaliseringsutredningens me­ ning icke nödvändig. Hänsyn till dessa problem måste emellertid tagas vid valet av ny' lokaliseringsort. Lokaliseringsutredningen anser, att de problem, som kan uppstå genom förlusten av en del av personalen, principiellt sett icke bör hindra en utflytt­ ning från Stockholm, om en sådan åtgärd av samhälleliga skäl anses böra genomföras. Statsmakterna bör emellertid medverka till att minska eller eliminera uppkommande svårigheter. En annan sida av personalfrågorna är rekryteringsmöjligheterna vid en utflydtning. För statens växtskyddsan­ stalts del torde emellertid en nyrekrytering icke erbjuda några problem. För att kunna fullgöra de uppgifter, som för närvarande ankommer på växtskyddsanstalten i samband med importkontrollen, behöver huvudan­ stalten enligt lokaliseringsutredningens bedömande icke vara belägen i Stock­ holm eller dess omedelbara närhet. För granskning av importcertifikat och inspektion av växter m. m., som importeras över Stockholm, måste växtinspektör alltid vara stationerad i huvudstaden. En omlokalisering av huvud­ anstalten skulle därför medföra, att växtinspektören i Stockholm måste skil­ jas från denna. Enligt utredningens mening torde detta icke behöva med­ föra några svårigheter. De olägenheter, som möjligen kan uppstå för im­ portörer och speditörer i Stockholm, om huvudanstalten utflyttas till ort på längre avstånd från huvudstaden, torde kunna i hög grad mildras eller till och med elimineras, om växtinspektionen i Stockholm förstärkes. Lokaliseringsutredningen anser med hänsyn till det nu anförda och med beaktande av allmänt lokaliseringspolitiska synpunkter, att statens växtskyddsanstall bör utflyttas från Stockholms-området. Vid undersökningarna rörande ny förläggningsort för växtskyddsanstalten

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960

har lokaliseringsutredningen kommit till den uppfattningen, att huvudan­ stalten hör vara belägen inom sitt nuvarande verksamhetsområde i mellersta Sverige. Valmöjligheterna beträffande lokaliseringsorten inom detta områ­ de begränsas med hänsyn till kraven på lämpliga jord- och klimatförhållan­ den. Vidare bör lokaliseringsorten väljas så, att anstaltens kontakter och reseverksamhet underlättas. Slutligen måste också beaktas, att import- och speditionsfirmornas i Stockholm möjligheter till personlig kontakt med växtskyddsanstalten ej försvåras i alltför hög grad. Med utgångspunkt från dessa bedömanden förordar lokaliseringsutred­ ningen, att statens växtskyddsanstalt flyttas till Uppsala eller plats i stadens omedelbara grannskap.

II. Yttranden

Över utredningens förevarande förslag har yttranden avgivits av arbets­ marknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, statens växtskyddsanstalt, statens cen­ trala frökontrollanstalt, styrelsen för skogshögskolan och statens forsknings­ institut, kommerskollegium, medicinalstyrelsen, statens institut för folkhäl­ san, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län, skogs- och lantbruksakademien, Hushållningssällskapens förbund, Svenska lantmännens riksförbund, RLF, Sveriges lantbruksförbund, Föreningen Bekämpningsmedelsleverantörer, Sveriges handelsträdgårdsmästarförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, LO, TCO och SACO. Svenska lantmännens riksförbund, RLF, Sveriges lantbruksförbund och Kooperativa förbundet har tillstyrkt en utflyttning av växtskyddsanstalten. RLF har emellertid framhållit att, innan definitivt beslut fattas rörande växtskyddsanstaltens lokalisering, genom ytterligare utredning bör klarläg­ gas de olika förhållanden, som kan inverka på tilltänkta orters lämplighet ur växtskydds-, försöks- och organisationssynpunkt. Om därvid övervägande skäl talar för Uppsala, vore det möjligt att avskilja och till filialen i Skåne överföra den del av anstaltens verksamhet som ur klimat- och försöksodlingssynpunkt ej är lämplig i Uppsala. Sveriges lantbruksförbund anser, att frökontrollanstalten bör förläggas till samma plats som växtskyddsanstalten. Arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd, kommerskollegium, medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Uppsala län har i huvudsak intet att erinra mot en utflyttning. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att eventuell nyrekrytering av biträdespersonal utan svårighet kan ske i Uppsala. Det är på längre sikt uteslutet, anser byggnadsstyrelsen, att området i Bergshamra disponeras av växtskyddsanstalten, enär marken är alltför vär­

Kungl. Maj.ls proposition nr 120 år 1900 21

defull för att en så låg exploateringsgrad kan te sig försvarlig. En förflytt­ ning anses dock ej behöva genomföras inom den närmaste 5-årsperioden. Enligt statskontorets mening bör, innan beslut fattas, en noggrann utred­ ning verkställas rörande de ekonomiska konsekvenserna av en utflyttning. Ämbetsverket erinrar om att riksdagens revisorer upptagit till behandling spörsmålet om en gemensam organisation för frökontrollanstaltens och växtskyddsanstaltens förvaltningsuppgifter. Statens organisationsnämnd anser att, därest anstalten förlägges till Upp­ sala, en förflyttning till Ultuna-området synes lämpligast, därvid anstalten skulle kunna utnyttja lantbrukshögskolans resurser i fråga om laboratorier, bibliotek, vetenskaplig expertis m. in. Nämnden förordar en undersökning, huruvida icke anstaltens administrativa och ekonomiska förvaltningar skul­ le kunna omhänderhas av lantbrukshögskolan. Kommerskollegium finner skäl tala för att växtskyddsanstalten är ett av de organ, som utan större olägenheter kan förläggas till annan plats. I bifo­ gade yttranden har Stockholms handelskammare, som anser en utflyttning meningslös, avstyrkt, medan Skånes handelskammare tillstyrkt utredningens förslag och därvid förordat en förläggning av anstalten till Skåne. Statens institut för folkhälsan upplyser, att institutets kontakter med växtskyddsanstalten som regel skett skriftligen eller telefonledes. En utflytt­ ning till Uppsala-området torde inte för institutets del medföra några vä­ sentliga olägenheter. Länsstyrelsen i Uppsala län finner sig inte böra ingå på en granskning av de skäl, som utredningen framlägger för växtskyddsanstaltens förflyttning. Därest förflyttningen beslutas har länsstyrelsen inte något att erinra mot att anstalten förlägges till Uppsala eller dess omedelbara närhet. Några stör­ re svårigheter att erhålla erforderlig mark anses icke föreligga. Uppsala stad meddelar i bifogat yttrande, att staden inte har någon erinran mot att an­ stalten förlägges till Uppsala under förutsättning att markfrågan kan lösas. Vissa remissinstanser är tveksamma eller yrkar uppskov med beslut i frågan. Till denna grupp hör generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, Hushållningssällskapens förbund, Sve­ riges handelsträdgårdsmästarförbund, LO och TCO. Gencraltullsiyrelsen upplyser, att samråd med växtskyddsanstalten före­ kommer i frågor beträffande tillämpning av gällande bestämmelser om in­ försel till riket av växter. Genom en utflyttning av växtskyddsanstalten skul­ le detta samråd försvåras. En förflyttning av växtskyddsanstalten till Uppsala-trakten synes enligt lantbruks styr elsen innebära en viss försämring, även om en växtinspektionsavdelning alltjämt skulle vara förlagd inom Stockholms-området. Anstalten har nämligen utöver de kontakter och den kundservice, som utredningen redovisat, i hög grad kommit att betjäna de handelsträdgårdar, som är kon­ centrerade til! Stockholms-området. Utredningen har enligt styrelsen tagit ställning utan att ha närmare undersökt de ekonomiska konsekvenserna. Vi­

22 Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 120 år 1960

dare framstår det för styrelsen som en olämplig åtgärd att förlägga växt­ skyddsanstalten till annan ort än frökontrollanstalten. Styrelsen föreslår att, innan beslut fattas om lokaliseringen av växtskyddsanstalten, utred­ ningens förslag göres till föremål för överarbetning, varvid frågan om samförläggning ingående prövas och de ekonomiska konsekvenserna av en för­ flyttning närmare utredes. I likhet med utredningen anser länsstyrelsen i Stockholms län, att den organisatoriska uppbyggnaden av den statliga växtskyddsverksamheten ta­ lar för att anstalten bör vara belägen inom sitt nuvarande verksamhets- och odlingsområde. Med hänsyn till marksituationen i det inre Stor-Stockholmsområdet kan det emellertid knappast anses rimligt att på sikt använda så mycket välbelägen mark för att tillgodose anstaltens fältmarksbehov. Läns­ styrelsen ansluter sig till vad Stockholms läns och stads hushållningssäll­ skap i bifogat yttrande anfört, nämligen att Västerhaninge eller Mälaröarna ur bland annat klimatsynpunkt vore lämpliga som lokaliseringsorter. En­ ligt länsstyrelsens mening bör även den av utredningen nämnda möjlighe­ ten att förlägga anstalten till Märsta uppmärksammas. Länsstyrelsen slutar med en hemställan, att möjligheterna att på lämpligt sätt omlokalisera an­ stalten inom Stockholmsområdet blir föremål för ytterligare undersök­ ningar. Enligt Hushållningssällskapens förbunds mening måste så genomgripan­ de omlokaliseringar som förflyttningar av de för jordbruket mycket bety­ delsefulla institutionerna frökontrollanstalten och växtskyddsanstalten grundas på ett utredningsmaterial, som i högre grad än nu varit fallet inne­ fattar och redovisar de förhållanden, som ur näringens egen synpunkt in­ verkar på valet av förläggningsplatser. Därest en förflyttning av växtskydds­ anstalten av allmänt lokaliseringspolitiska skäl är nödvändig, bör ställ­ ningstagandet i fråga om den nya förläggningsplatsen föregås av förnyade överväganden, i vilka sakkunskap från jordbruks- och trädgårdsnäringarna beredes tillfälle att direkt medverka. En förflyttning av växtskyddsanstalten till Uppsala skulle, framhåller Sveriges handelsträdgårdsmästarförbund, med tanke på klimat och jord­ mån avsevärt försvåra möjligheterna att uppehålla odlingar av trädgårds­ växter för olika försöks- och forskningsuppgifter av samma omfattning som vid nuvarande lokalisering. Med bibehållande av den nuvarande försöks­ verksamheten på detta område måste någon typ av filial inrättas i Stock­ holms omedelbara närhet. Därvid skulle mycket tala för att huvudanstalten förlädes till Skåne. Innan definitivt beslut fattas om flyttning av den cen­ trala ledningen av statens växtskyddsanstalt, bör frågan om ny lokalise­ ringsort bli föremål för förnyad och grundligare utredning. LO underlåter — med hänsyn till utredningens brist på principiella ut­ gångspunkter — att taga ställning till förevarande förslag. TCO förklarar sig inte heller i detta sammanhang beredd att yttra sig över utredningens förslag. Avstyrkande yttranden föreligger från styrelsen för lantbrukshög-

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960 23

skolan och statens lantbruksförsök, statens växtskyddsanstalt, statens cen­ trala frökont rollans fält, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut, skogs- och lantbruksakademien. Föreningen Bekämpningsmedelsleverantörer, Sveriges grossistförbund och SACO. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök finner det svårt att bedöma, om en förflyttning är oundgängligen nödvändig. Ej heller lämnar betänkandet tillräcklig vägledning beträffande frågan, var anstalten skall placeras, om en förflyttning skulle visa sig nödvändig. Då ej heller de fackmässiga synpunkterna enligt styrelsens mening synes ha tillräckligt utretts, finner sig styrelsen inte kunna tillstyrka utredningens förslag för närvarande. I bifogade yttranden finner sig såväl lärarkollegiet som försökskollegiet inte kunna bedöma, huruvida en förflyttning är nödvändig men an­ ser på grund av de klimatiska betingelserna en förflyttning av anstalten längre norrut olämplig. Om emellertid en förflyttning skulle visa sig nöd­ vändig, föreslår lärarkollegiet, att anstalten anknyter sin huvudsakliga fält­ försöksverksamhet på trädgårdsområdet till filialerna i Åkarp och Kalmar, medan försökskollegiet föreslår en förflyttning av' anstalten till Linköping- Norrköpings-området. Statens växtskyddsanstalt erinrar om de synpunkter och betänkligheter anstalten framfört i sitt remissyttrande över förslaget angående förflyttning av frökontrollanstalten i fråga om utredningens förfaringssätt att föreslå omlokalisering av enskilda institutioner utan att först framlägga princi­ piella riktlinjer för lokaliseringen av statliga institutioner. Utredningens förslag betecknas som otillfredsställande underbyggt. Då något akut krav på övertagande av anstaltens lokaler och mark inte redovisats anses knap­ past »angelägenheten att underlätta lokalsvårigheterna» kunna godtagas som ett relevant motiv för en utflyttning. Vidare reses bestämda gensagor mot vad utredningen anfört angående de allmänna förutsättningarna för itndrad lokalisering av anstalten. Härutinnan anföres i huvudsak följande. I fråga om vetenskapliga kontakter kan man av utredningens summering få den uppfattningen, att dessa i huvudsak är knutna till lantbrukshogskolan i Ultuna. Så är emellertid icke fallet. Under denna rubrik skall rätteli­ gen förutom veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt an­ föras bl. a. följande i Stockholm belägna institutioner: skogshögskolan, sta­ tens skogsforskningsinstitut, Stockholms högskola, tekniska högskolan, statens institut för folkhälsan, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, försvarets forskningsanstalt, naturhistoriska riksmuseet samt sta­ tens centrala frökontrollanstalt. Bland utanför Stockholm belägna institu­ tioner, med vilka vetenskapligt samarbete pågår, kan nämnas vaxtforadlingsanstaltcr i Skåne, främst Sveriges Utsädesförening i Svalov, \\ eibullsholms Växtförädlingsanstalt i Landskrona samt Institutet for växtförädling av frukt och bär vid Balsgård nära Kristianstad, Sveriges Utsudesforemngs filialstationer, särskilt de vid Skara, Linköping, Ultuna och Lannas, Statens trädgårdsförsök vid Alnarp, Institutet för Växtförädling och Kyllagring flVK) i Nynäshamn. Växtskyddsanstaltens filialer är i viss utsträckning engagerade i samarbetet med institutionerna utanför Stockholm. För den s. k.' resistensbiologiska forskningen, som har nära anknytning till växtförädlingsanstalterna, har anstalten inrättat ett provisoriskt laboratorium

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

vid Svalöv, vilket under 1960 beräknas kunna överflyttas till nya lokaler vid Åkarps-filialen. Tillgången till för anstalten betydelsefulla vetenskapliga kontakter är i Stockholm och Skåne betydligt större än i Uppsala. En till Uppsala-trakten lokaliserad växtskyddsanstalt skulle därför belastas med resor och tidsför­ luster av stor omfattning till uppenbart men för verksamheten. Beträffande anstaltens representation i råd och kommittéer poängterar anstalten utredningens slutledning, att hithörande verksamhet talar för en lokalisering på icke alltför stort avstånd från Stockholm. Anstalten framhåller också, att besöksfrekvensen för representanter för bekämpningsmedel är mångfaldigt större än utredningen anför. Vidare anmärker anstalten på utredningens uppgifter rörande anstaltens leseverksamhet. Däri har ej upptagits de resor till försöksplatser i institu­ tionens närhet, där tjänstebil använts, samt ett antal kortare besök i Stock­ holm för sammanträden m. m. Anstalten anser, att utredningens uttalande om att ett närmare studium av resorna inom huvudanstaltens verksamhets­ område ger vid handen, att den helt övervägande delen därav sker till orter, som ligger norr om Målaren-Hjälmar en, är missvisande. Den stora resefrekvensen till Mälaröarna anses nämligen böra skärskådas särskilt och ej, som skett i utredningen, sammanföras med de nordgående resorna. För studier av olika skadegörares livsvanor m. m. erfordras omfattande försöksserier, framhåller styrelsen vidare. Vissa försök utföres bäst på fasta försöksfält, som då bör ligga nära institutionen så att effektiv övervakning kan ske. Därför bör anstalten vara lokaliserad till ett i klimatiskt hänseende gynnsamt och för respektive växtslag representativt område. På Bergshamra disponerar anstalten f. n. cirka 10 hektar åkerjord och cirka 2 hektar fruktodling. Vid Ulriksdal finns ett fält med hög frekvens av potatisål med enastående goda försöksbetingelser. Beträffande lokala försök har särskilt Mälaröarna anlitats, där under senaste året cirka 15 försök utlagts. På dessa öar finns representerade såväl jordbruksgrödor av olika slag som be­ tydande odlingar av fruktträd, bärväxter, tidigpotatis och köksväxter samt växthus- och kallbänksodlingar av blommor och grönsaker. Härefter anför styrelsen följande. I växtskyddsanstaltens arbetsprogram för år 1960 har upptagits samman­ lagt 34 punkter, som berör botaniska och zoologiska avdelningarnas forsk­ nings- och undersökningsarbete. Av dessa har 22 anknytning till jordbru­ ket, 8 till trädgården och 4 till bådadera. Vad direkta bekämpningsförsök och bekämpningsmedelsprövningar beträffar är motsvarande fördelning för 44 i programmet upptagna försöksserier resp. 16, 25 och 5. Av 563 vid an­ stalten år 1959 registrerade kemiska bekämpningsmedel mot växtsjukdomar och skadedjur användes enligt resp. preparats bruksanvisningar 47 (8 %) inom enbart jordbruket, 244 (43 %) inom enbart trädgårdsbruket och 250 (44 %) inom båda näringsgrenarna, medan 22 (4 %) avses för husbehovsanvandning. Vid huvudanstaltens upplysningsavdelning år 1959 bokförda förfrågningar per brev eller prov berörde till ej mindre än ca 80 % träd­ gårdsväxter. För det mycket stora antalet telefonförfrågningar finnes ej mot­ svarande statistik, men proportionerna kan bedömas vara likartade de för postförfrågningarna gällande, d. v. s. stark dominans för trädgårdsproble-

Kungl. Maj.ts proposition nr 1'20 år 1!)60 25

men. Betydelsen av nära kontakter med trädgårdsnäringen samt genomfö­ randet av en omfattande försöksverksamhet på trädgårdens lika väl som på jordbrukets område framgår tydligt härav och måste utgöra en mycket viktig faktor vid lokaliseringen. Styrelsen uppger, att inom en cirkel med radien 25 kilometer från Stock­ holms centrum finns ett av landets viktigaste trädgårdsdistrikt av synner­ ligen mångsidig beskaffenhet. De viktigaste odlingscentra finns inom Mälarökommunerna Färingsö och Ekerö, omfattande samtliga odlingskategorier, Hässelby-området, Järfälla kommun och Tungelsta-området av Väster­ haninge kommun. De fyra sistnämnda områdena omfattar enbart handels­ trädgårdar med odlingar under glas och på friland. Uppsala-trakten däremot har endast ett sådant fåtal odlare, som är normalt för en medelstor stad, och ingen är att betrakta som större odlare. Även i fråga om frukt- och köksväxtodlingar är möjligheterna att erhålla försöksvärdar nära Uppsala att betrakta som obefintliga. Klimatgränserna i Mälarområdet måste vidare enligt anstalten tillmätas avgörande betydelse för möjligheterna att utföra erforderliga försök med tillräcklig representativitet. Anstaltens belägenhet anses om möjligt böra falla inom den s. k. fruktodlingszon II, vars nordgräns går i stort sett något söder om linjen Enköping—Sigtuna. Sigtuna-Märsta-området ligger på grän­ sen mellan zonerna II och III och Uppsala stad mellan zonerna III och I\ . En förläggning till en ort mer än ett par mil norr om Stockholm sknlle en­ ligt anstalten innebära olämpliga klimatförhållanden. Vad anstaltens personalfrågor beträffar anses knappast hälften av per­ sonalen vara beredd att följa institutionen vid en omlokalisering till Upp­ sala. Anstaltsstyrelsen slutar med att framhålla, att betänkandet är bristfäl­ ligt underbyggt och utredningens slutsatser i vissa fall sakligt felaktiga. På grund härav är betänkandet föga ägnat att läggas till grund för ett beslut om en omlokalisering av statens växtskyddsanstalt. Statens centrala frökontrollanstalt anser, att utredningen har tagit allt­ för lätt på värdet av det intima samarbete, som genom den nuvarande loka­ liseringen kan upprätthållas mellan de båda anstalterna. Ett förläggande av dessa till olika orter skulle betyda ett avsevärt fördröjande i deras analysoch rådgivningsverksamhet. — Om en utflyttning av de båda anstalterna skulle befinnas nödvändig, bör de förflyttas till samma plats, som skulle bestämmas med anlitande av expertis med förutsättningar att kunna bedö­ ma lämpligheten med hänsyn till jordbrukets och trädgårdsskötselns krav och anstalternas behov med hänsyn till klimat och jordmån. Tills klarhet vunnits beträffande den framtida disponcringen av Bergshamra-området, bör förslagen om anstalternas förflyttning avvisas. Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut, som icke ansett sig böra överväga behovet och lämpligheten ur allmän synpunkt av en förflyttning av växtskyddsanstalten, ansluter sig till de synpunkter på förläggningen av densamma som, i enlighet med vad i det följande sägs, framförts hos styrelsen från skogshögskolan och skogsforskningsinstiiutet.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960

Avvikande mening har dock anmälts av en styrelseledamot, som velat till­ styrka utredningens förslag. Högskolan, som har kontakt med växtskyddsanstalten främst i fråga om kontrollen över importen av skogsträdsplanlor och den vid anstalten bedrivna resistensbiologiska forskningen, anser avsevärda nackdelar förbundna med anstaltens flyttning till annan ort. För den centrala skogsforskningen innebär det väsentliga fördelar att kunna upprätthålla intimt samarbete med anstalten, vilket i hög grad befrämjas genom personlig kontakt. Skogsforskningsinstitutet, vars arbetsuppgifter är likartade med dem som förekommer vid anstalten, samarbetar sedan flera år med anstalten i frågor angående bekämpande av sjukdomar på särskilt park- och prydnadsträd. Även importkontroll har i vissa fall anknytning till institutet. För den skogliga resistensbiologiens fortsatta utveckling vo­ re en förflyttning av anstalten till uppenbar skada. Högskolan och institu­ tet betonar slutligen det angelägna i att, därest en utflyttning befinnes ound­ gänglig, anstalten icke förlägges alltför långt från Stockholm. För Föreningen Bekämpningsmedelsleverantörcr har ett flertal fabrikan­ ter uppgivit, att de var och en för sig besöker växtskyddsanstalten en gång i veckan, under högsäsong även oftare. Möjlighet för fabrikanter och le­ verantörer att ersätta de personliga besöken med andra kontaktformer an­ ser föreningen i allmänhet inte föreligga. En förflyttning av anstalten till Uppsala-trakten skulle medföra avsevärda olägenheter för medlemmar­ na och de utländska fabriksrepresentanter som besöker Stockholm. Den aktuella marksituationen anses icke heller böra bli avgörande för utfiyttningsfrågans bedömande. Sveriges grossistförbund upplyser, att dess kontakt med anstalten berör frågor, som sammanhänger med anstaltens kontroll dels av olika växtskyddsmedel, dels av importerade växter, frukter m. m. i syfte att förhind­ ra, att växtsjukdomar och skadedjur införes i landet. Vad avser anstaltens befattning med bekämpningsmedlen anses det vara av vikt för företagen i branschen att utan större omgång få kontakt med anstalten och dess perso­ nal, ofta genom direkta sammanträffanden. Därför ter sig för förbundet en utflyttning av anstalten till Uppsala mindre lämplig. SÄ CO förordar under hänvisning till ett bilagt yttrande av Sveriges agro­ nom- och lantbrukslärareförbund, som avstyrkt förslaget, att frågan om växtskyddsanstaltens lokalisering avgöres först när utredningsarbetet i dess helhet slutförts.

Aktiebolaget Tipstjänsts lokalisering

I. Utredningen

Aktiebolaget Tipstjänst är ett helstatligt bolag, som har ensamrätt att inom landet anordna vadhållning i samband med idrottstävlingar, med un­ dantag för hästtävlingar. Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm, där också bolagets huvudkontor är förlagt. Verksamheten står under fortlöpan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 720 år 1960 27

de kontroll av särskilda av chefen för handelsdepartementet utsedda kon­ trollanter. Huvudkontoret har 31 heltidsanställda tjänstemän samt sysselsätter där­ utöver omkring 420 deltidsanställda personer, vilka tjänstgör 380—470 tim­ mar per år. De senare granskar tävlingskuponger, biträder kontrollanterna eller är sysselsatta med vinstutskrivning. Årligen nyrekryteras inemot ett femtiotal av de deltidsanställda. Man räknar med en utbildningstid av fyra —fem veckor, innan de blivit insatta i granskningsarbetet. Aktiebolaget Tipstjänst anordnar vadhållning rörande utgången av svens­ ka och engelska fotbollsmatcher. De svenska matcherna spelas i regel på söndagar och de engelska på lördagar. Verksamheten omfattar sammanlagt 43—44 tävlingsveckor per år. Tipskuponger tryckes till varje tävlingsom- .gång i en upplaga av fyra—fem miljoner exemplar och sprides genom om­ bud över hela landet. Tryckningen sker hos ett Stockholm s-trycker i med en för detta arbete speciellt lämpad rotationspress. Bolagets ombud tar emot ifyllda tävlingskuponger och insatser före an­ given tid (i regel onsdag kl. 19). Kuponger och insatser vidarebefordras till distriktskontoren, som efter kontroll och räkning svarar för att materialet är huvudkontoret tillhanda före lördag kl. 15. Från distriktskontoren till huvudkontoret sändes kupongerna per järnväg som expressgods. Efter tävlingarna vidtar granskningsarbetet, som i regel omfattar cirka två miljoner tävlingskuponger per omgång. Därefter utarbetas, tryckes och distribueras vinstlista. Efter fastställd klagotid (protesttid) sker vinstut­ skrivning och utsändning. Det omfattande granskningsarbetet sker för närvarande genom okularbesiktning av varje kupong med hjälp av särskilda mallar. Försök med ma­ skinell kontroll pågår emellertid och man beräknar att därigenom kunna betydligt nedbringa antalet deltidsanställda. Aktiebolaget Tipstjänsts behov av samarbete och kontakt med andra myndigheter, organisationer etc. liksom allmänhetens kontaktbehov med bolaget synes kunna bli väl tillgodosett även i ort utanför Stockholms-området. Bolaget är i stort behov av snabba post- och järnvägsförbindelser med oli­ ka delar av riket. Generalpoststyrelsen har meddelat, att i stort sett oför­ ändrad postal service kan ges i flera mellansvenska städer, bland annat Jönköping, Linköping, Norrköping, Nyköping, Skövde och Örebro. Enligt uppgifter av järnvägsstyrelsens trafikbyrå rörande transporttiden föi ex­ pressgods synes även i detta avseende betryggande service erhållas i bland annat Norrköping och Örebro. För tryckning av stryktipskupongerna finns för närvarande inte någon lämplig maskinutrustning i andra mellansvenska städer än Stockholm. Med hänsyn till tryckeriarbetets omfattning torde man dock ha anledning räkna med intresse från tryckeriernas sida att i erforderlig man utbygga sin ka­ pacitet. De största och lämpligaste tryckerierna i delta sammanhang torde finnas i Norrköping. Det är för övrigt inte otänkbart, att tryckningen av

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

blanketterna kan ske i Stockholm även efter en utflyttning. Tryckeritek­ niska skäl kan därför inte åberopas mot utflyttning. Kontrollanter utses för ett år i sänder av chefen för handelsdepartemen­ tet. För närvarande tillsättes två sådana jämte en ersättare. Någon svårig­ het att finna lämpliga kontrollanter i medelstor eller större stad torde inte föreligga.

Lokaliseringsutredningen föreslår, att Aktiebolaget Tipstjänst flyttas ut från Stockholms-området. Lokaliseringsutredningen har funnit, att Norrköping torde vara den från skilda synpunkter lämpligaste lokaliseringsorten. Enligt uppgift från ar­ betsmarknadsstyrelsen finns där tillräckliga möjligheter att rekrytera er­ forderlig arbetskraft, och de kommunala myndigheterna har förklarat sig vilja på allt sätt medverka till en god lösning av bolagets lokalfrågor och den medföljande personalens bostadsproblem. Utredningen förordar där­ för, att bolaget flyttas till Norrköping.

II. Yttranden

Över utredningens förslag i denna del har yttranden avgivits av arbets­ marknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrel­ sen, statskontoret, länsstyrelsen i Östergötlands län, LO, TCO, SACO, AB Tipstjänst, Svenska fotbollsförbundet och Tobakshandlarnas riksförbund. Förslaget tillstyrkes uttryckligen av arbetsmarknadsstyrelsen, stats­ kontoret och länsstyrelsen i Östergötlands län. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att rekryteringsförliållandena i Norr­ köping är goda och att ett tillskott av arbetstillfällen skulle bli av stort värde för arbetsmarknaden i staden. Goda skäl talar enligt statskontoret för en utflyttning av företaget. Äm­ betsverket utgår därvid ifrån att möjligheter finns att anpassa rörelsen efter de ändrade förhållandena i kommunikationstekniskt hänseende. Tryckeriex­ peditionen har framhållit, att leverantören av kupongerna måste förfoga över mer än en lämplig press, för att icke leveranserna skall försenas. Dessutom erfordras anskaffande av andra lämpliga trycksaker för att pressarnas kapa­ citet skall kunna utnyttjas. Tryckeriexpeditionen anser att tryckningen bör kunna ske utanför förläggningsorten, t. ex. såsom nu i Stockholm. Statskon­ toret framhåller vidare, att personalförflyttningar tidigare förekommit inom statliga bolag. Före ett ställningstagande till förslaget "bör det enligt ämbets­ verket stå klart, i vad mån staden skall medverka vid anskaffandet av tjänstelokaler och bostäder. Lansstyrelsen i Östergötlands län har överlämnat ett yttrande från Norr­ köpings stad, som framhåller det angelägna i att staden får den stimulans som en överflyttning av AB Tipstjänst kan medföra. Textilkrisen har med­ fört en allvarlig tillbakagång av antalet anställda inom industrien i staden. Minskningen uppgår till 2 000 eller 13 procent från år 1951 till år 1957, var­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960 29

vid omkring hälften av minskningen har drabbat de kvinnliga arbetarna. An­ talet sysselsatta i offentlig tjänst är lågt i Norrköping, och ett mångsidigare näringsliv vore önskvärt. De deltidsanställda beräknas utan svårighet kun­ na rekryteras i Norrköping, och bostäder kan anskaffas. Tre tryckerier har förklarat sig ha stort intresse av kupongtryckning. Byggnadsstyrelsen, generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen har intet att erinra. Byggnadsstyrelsen meddelar, att hyresvärden för bolagets lokaler, vilka är belägna i fastigheten Kungsbroplan 3 och omfattar sammanlagt 1 100 kvadratmeter, inte kan ställa i utsikt att dessa kan ställas till förfogande för det allmänna. Järnvägsstyrelsen anser, att behovet av snabba järnvägsförbindelser kan tillgodoses i ungefär lika grad i Norrköping och Örebro, och transporttider­ na är i stort sett likvärdiga vid sändningar till Stockholm, Örebro eller Norr­ köping. I fråga om transportsäkerheten intar dock Stockholm en särställ­ ning genom att omlastningar —- och därmed riskerna för försening eller fel­ sändning ■— nedbringas till minsta möjliga. LO och TCO är inte beredda att taga ställning till försla­ get. LO hänvisar därvid till de i det föregående redovisade uttalandena angå­ ende utredningens allmänna uppläggning, medan TCO inte anser det vara möjligt att bedöma, om lokaliseringspolitiska fördelar överväger nackdelar­ na. Några vägande fördelar ur företagets synpunkt har emellertid enligt TCO ej förebragts. I övrigt hänvisas till yttrande från handelstjänstemannaförbundet, som bl. a. framhåller, att den uppgivna utbildningstiden för perso­ nalen om 4 å 5 veckor är helt otillräcklig. Allmänhetens förtroende kan kom­ ma alt rubbas, om man inte hinner utbilda ny personal, och härtill kommer svårigheterna vid överflyttning av de heltidsanställda. En förläggning till Norrköping kan vidare enligt förbundet få vittgående konsekvenser för be­ folkningen i Norrland, som i så fall i avlägsna delar måste lämna kupongerna på måndagen. Avstyrkande yttranden har vidare avgivits av AB Tipstjänst, Sven­ ska fotbollsförbundet, Tobakshandlarnas riksförbund och SACO. Utifrån de vägledande synpunkter, som återfinns i utredningsdirektiven finner sig AB Tipstjänst kunna konstatera, att inga påvisbara fördelar för staten och allmänheten kan uppnås genom förflyttningen av bolagets huvud­ kontor till annan ort. Däremot anses en flyttning medföra så väsentliga nackdelar, att bolaget icke skulle vara i stånd att bedriva tävlingsverksam­ het med uppfyllande av allmänhetens berättigade krav på säkerhet och snabbhet. De omständigheter, som för bolaget framstår såsom de viktigaste, är följande. a) En flyttning av bolagets huvudkontor skulle i fråga om transporter omöjliggöra mottagande av samtliga tävlingskuponger i sådan tid före täv­ ling, att kupongernas delar 1 kan omhändertagas av statskontrollanterna före fotbollsmatchernas början. b) Införande av maskinell granskning kräver service av Hugin Kassare­ gister AB, vilken icke tillfredsställande kan utföras utanför Stockholm.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1060

c) Bolaget kan icke påräkna att å annan ort än Stockholm ha tillgång till de tryckeriresurser, som är nödvändiga för att under alla förhållanden säkerställa utförande av kupongtryck till bolagets tävlingar. d) Sjöfolkstippningen kan på ett tillfredsställande sätt endast genomföras i Stockholm. e) En flyttning av huvudkontoret till annan ort än Stockholm skulle be­ röva bolaget större delen av dess rutinerade personal utan möjlighet till en godtagbar nyrekrytering å annan ort. En stor del av den nuvarande personalen, som icke kan medfölja bolaget vid en utflyttning, skulle hårt drabbas av en förlust av sin anställning utan att arbetslösa arbetssökande på inflyttningsorten skulle vinna motsvarande fördel, eftersom de icke kan antagas vara kvalificerade för anställning i bo­ lagets tjänst. f) Inga nämnvärda fördelar i fråga om lokalutrymmen skulle ernås för det allmänna genom bolagets förflyttning, ej heller skulle i nämnvärd om­ fattning personalbostäder friställas.

Slutligen understryker bolaget, att verksamheten redan är i högre grad decentraliserad än de flesta statliga och enskilda företag i vårt land. Bola­ get har distriktskontor i tjugoen städer med omkring 320 anställda, och bo­ laget ger över tiotusen över hela landet spridda ombud ett gott bidrag till deras försörjning. I beaktande härav anses det icke kunna vara av någon betydelse att från Stockholm flytta huvudkontorets verksamhet med dess» efter införande av den maskinella granskningen, jämförelsevis ringa antal anställda. Det påpekas vidare, att bolagets verksamhet i nämnda avseenden är organiserad på samma sätt som övriga europeiska statskoncessionerade tippningsbolag, vilka samtliga har sina huvudkontor i huvudstäderna. Svenska fotbollsförbundet avstyrker med hänsyn till förbundets person­ liga kontakt med bolaget och den ringa betydelse en avflyttning av bolagets personal skulle ha. För ombuden är det av väsentlig betydelse att kupongerna kommer dem tillhanda i god tid, framhåller Tobakshandlarnas riksförbund. En förläggning av tryckningen till annan ort kan förorsaka, att ombudens kunder blir utan kuponger med minskad omsättning som följd. Ur säkerhetssynpunkt vore vidare en förflyttning till nackdel på grund av omlastningar in. m. Tipsom­ buden i Stockholm, vilka svarar för ungefär en femtedel av omsättningen, har kunnat redovisa kuponger och avgifter direkt till huvudkontoret, vilket är av värde ur säkerhetssynpunkt. Förbundet erinrar slutligen om den dis­ kussion som en förkommen försändelse vållar, varvid det ytterst är ombuden som får uppbära kritik och obehag. SACO slutligen anser, att för AB Tipstjänst en utflyttning ligger närmare till hands än för frökontrollanstalten och sparbanksinspektionen. Även i det­ ta fall anses emellertid skäl föreligga mot utflyttning, bl. a. förekomsten av en tränad granskarkår i Stockholm och lämpligheten av att bisysslor av den­ na typ står till buds i en storstad som Stockholm för bl. a. studerande vid högskolorna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 31

Lokaliseringen av Svenska penninglotteriet aktiebolag

I. Utredningen

Svenska penninglotteriet aktiebolag är ett helt statsägt företag med KungL Maj :ts koncession att bedriva penninglotterirörelse. Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm, varifrån företaget också ad­ ministrerar hela sin verksamhet. Antalet anställda är 50, varav 39 på heltid och tre på deltid; åtta »tillfälligt anställda» arbetar cirka 16 dagar per må­ nad. Bolaget har cirka 4 360 kommissionärer fördelade över hela landet. Företaget anordnar regelbundet ett lotteri varje månad och har de senare åren dessutom årligen anordnat ett särskilt lotteri till förman för konst och teater. Lottsedlarna tryckes hos riksbankens sedeltryckeri och försäljes till stör­ re delen genom kommissionärerna. Upplagan är drygt 1,5 miljon. Lottsed­ larna skall vara ute hos kommissionärerna i så god tid att försäljningen kan börja den 15 i månaden före den då dragning sker. Genom att lottsedelsupplagan anpassas efter marknadens möjligheter vid olika tidpunkter brukar alla lottsedlar vara utsålda till varje dragning. Oundvikliga returer infordras snabbt från kommissionärerna och försäljes från bolagets kontor i Stockholm. I regel brukar cirka 17 procent av lottförsäljningen komma på Stockholms-området. Dragning i de månatliga lotterierna sker i regel den 15 varje månad un­ der överinseende av två kontrollanter, vilka förordnats av chefen för han­ delsdepartementet. Efter dragningarna utarbetas och tryckes dragningslista, upplaga 280 000 exemplar, vilken distribueras i bolagets egen regi och skall vara tillgänglig för allmänheten tre å fyra dagar efter dragningen. Större delen av de utfallna vinstbeloppen skall utbetalas så snart drag­ ningslistan utkommit. Den sammanlagda vinstsumman uppgår till 12 -13 miljoner kronor varje månad. Utbetalningarna från penninglotteriets ex­ pedition kan omkring den 20 i månaden uppgå till 1,5 miljon kronor per dag. Totalomsättningen år 1957 uppgick till cirka 281 miljoner kronor. Arbets­ uppgifterna inom företaget präglas av ansvaret för stora penningsummor och värden motsvarande betydande belopp. Svenska penninglotteriet aktiebolag har ett mycket klart avgränsat ar­ betsområde. Något omfattande samarbete med andra statliga företag eller ämbetsverk förekommer icke bortsett från den service, som postverket ger, och det beställningstryck, som utföres av riksbankens sedeltryckeri. Bolaget är för sin verksamhet beroende av goda postförbindelser med lan­ dets olika delar. Vederbörande postanstalt måste också ha tillräckliga re­ surser i fråga om lokaler och personal. Lottsedelstrycket kan för närvarande icke utföras på ett fullt betryggande sätt annorstädes än hos riksbankens se­ deltryckeri. Lottsedelstrycket torde emellertid kunna transporteras från

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1960

Stockholm till annan ort i mellersta Sverige utan större svårigheter. Tryck­ ningen av dragningslistan bör kunna ske på bolagets lokaliseringsort. Lokaliseringsutredningen anser icke att några större olägenheter kan på­ visas följa av en utflyttning av Svenska penninglotteriet aktiebolag från Stockholm under förutsättning att behovet av post-, bank- och tryckeriser­ vice kan tillgodoses på ett betryggande sätt. Detta kan enligt gjorda under­ sökningar ske i åtminstone tre mellansvenska städer, Gävle, Norrköping och Örebro. Av lokaliseringspolitiska skäl förordar utredningen Gävle som loka­ liseringsort.

II. Yttranden

Över utredningens förslag har yttranden, efter remiss, avgivits av fullmäk­ tige i riksbanken, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, generalpost­ styrelsen, statskontoret, länsstyrelsen i Gävleborgs län, Sveriges kreditbank, Svenska penninglotteriet aktiebolag, LO, TCO och SACO. Tillstyrkande yttranden har avgivits av statskontoret ävensom arbetsmarknadsstyrelsen, som bedömer rekryteringsmöjligheterna i Gävle som goda och framhåller värdet av de nya arbetsmöjligheterna för stadens arbetsmarknad. Byggnadsstyrelsen, generalpoststyrelsen, länsstyrelsen i Gävleborgs län och Sveriges kreditbank har intet att erinra. Bolaget svarar självt för förhyrning av lokaler vid Sibyllegatan 7, omfat­ tande sammanlagt 600 kvadratmeter, meddelar byggnadsstyrelsen. För det fall bolaget skall flyttas från Stockholm anses det önskvärt, att bolaget får i uppdrag att i samråd med styrelsen undersöka möjligheterna att överlåta hyreskontraktet på kronan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län kan inte finna annat än att tillräckliga an­ ordningar för bolaget att utöva lotterirörelsen kan erbjudas i Gävle. Läns­ styrelsen är beredd att påtaga sig bestyret med utseende av kontrollanter vid dragning i lotteriet. I bifogat yttrande från Gävle stad framhålles, att staden med största tillfredsställelse skulle hälsa ett beslut om flyttning av bolaget till Gävle, vilket i viss mån skulle kompensera förflyttningen därifrån av Tobaksmonopolet. Staden är beredd att på allt sätt medverka. Sveriges kreditbank förklarar, att banken kan tillhandahålla erforderlig service på alla de platser, som ifrågasatts för utflyttning. Fullmäktige i riksbanken, LO och TCO tar inte ställning till detta betänkande. Riksbanksfullmäktige bar begränsat sitt yttrande till frågan om tryckning­ en av lottsedlarna. Tryckning av dessa bar skett på sedeltryckeriet sedan år 1939. Den använda pressen är särskilt konstruerad för denna tryckning och användes ej för annat ändamål. Personalen är van att i hela sin verk­ samhet iaktta minutiös noggrannhet och ordentlighet, och tryckeriet fyl­ ler högt ställda krav på säkerhet. Det är knappast troligt, att annat tryckeri skulle kunna erbjuda samma säkerhet. Tryckningen ger sedeltryckeriet en

Kungl. Mnj:ts proposition nr 120 år 1900 33

viss vinst och bidrar till att förbilliga kostnaderna för bankens sedlar. Om tryckningen får ligga kvar vid en utflyttning blir det ökade kostnader föi transporterna, och vid ev. biltransporter blir särskild bevakning nödvändig. För transport till Gävle uppkommer kostnadsökning med 20 000 kronor, d. v. s. cirka 7 procent i prishöjning. Reservation bar avgivits av herr Rubbestad, som yrkat bifall till utredningens förslag. Under hänvisning till sin kritiska inställning till utredningens allmänna uppläggning framhåller LO, att betänkandet är av sådan art, att det inte föianleder kommentar eller ställningstagande från LO:s sida. TCO framhåller vidare vikten av att tillbörlig hänsyn tas till personalpro­ blemen. Svenska penninglotteriet aktiebolag och SACO har avstyrkt utred­ ningens förslag. Svenska penninglotteriet aktiebolag anför sammanfattningsvis.

Bolagets verksamhet, som är eu ren affärsrörelse, blir mest rationell och omkostnadsnivån lägst om försäljningen och distributionen skötes från ort inom Stockholms-området med dess till drygt 17 procent uppgående omslut­ ning av bolagets lottsedelsförsäljning, och en utflyttning från Stockholm skulle alltså medföra onödig omgång och höjda omkostnader i olika avseen­ den i bolagets verksamhet. Lokaliseringsutredningen, som icke bestritt riktigheten i och för sig av detta påstående, har enligt vad styrelsen kan finna vid sin bedömning av för­ läggningen av bolaget till väsentlig del vägletts av de allmänt lokaliseringspolitiska aspekterna och i stort sett bortsett från de nackdelar, som hänför sig till försäljningstekniska samt företagsekonomiska förhållanden och där­ med sammanhängande spörsmål eller vilka gälla sociala avseenden. Styrelsen har berört olika konsekvenser, som skulle uppstå vid en förflytt­ ning av bolaget till Gävle. Styrelsen har sålunda bl. a. visat, att under år 1958 försåldes i Gävleborgs län och i länen helt norr därom, alltsa Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, samt i Kopparbergs län lott­ sedlar till endast 16,2 procent av den totala lottsedelsförsäljningen. På grund härav och med hänsyn till den geografiska fördelningen i övrigt av lottse­ delsförsäljningen skulle en lokalisering av bolaget utanför Stockholms-om­ rådet och i vart fall norr om detta område medföra en snedvridning av lottsedelsdistribntionen framför allt på grund av icke blott flera postbefordring­ ar av lottsedlar utan även förlängda sådana befordringar och därmed tids­ förlust med ty åtföljande menliga avbrott i försäljningen. I samband därmed har framhållits, att försämringar av faktorer i distributionssystemet — för­ utom att direkt fördyra bolagets omkostnader — även i negativ riktning på­ verka servicen mot kommissionärer och allmänheten. Den försämrade servi­ cen kan skapa irritation i samband med lottsedelsköp och därigenom med­ föra, att omsättningen av lottsedelsförsäljningen minskas eller att en eljest möjlig ökning av lottsedelsförsäljningen hindras. Vid en försämrad lottse­ delsförsäljning av endast 20 000 lottsedlar per dragning uppgår inkomst­ bortfallet för bolaget och staten till ca 2 000 000 kronor per år. Av bolagets till 41 personer uppgående fasta personal har 23 befattnings­ havare — 20 kvinnliga och 3 manliga •— förklarat sig icke kunna medfölja till Gävle, varjämte 6 befattningshavare — 5 kvinnliga och 1 manlig — äro ytterst tveksamma inför en förflyttning. Detta ställningstagande från perso­ nalens sida inrymmer många personliga och sociala problem för befattnings- !{ Uihang till riksdagens protokoll 1060. 1 sand. Nr 120

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

havarna. Bolaget å sin sida ställs inför allvarliga praktiska komplikationer i anledning av personalens ståndpunktstagande till en förflyttning av bo­ laget till Gävle. Därutöver kommer de olägenheter, vilka uppstår genom att den tillfälliga personalen, som förvärvat stor rutin, ej medföljer vid en för­ flyttning. För vissa av de ordinarie befattningshavare, som icke anser sig kunna med­ följa till Gävle, har styrelsen ansett sig böra räkna med förtidspensioner var­ vid hänsyn tagits till vederbörande befattningshavares ålder och tjänstgö­ ringstid. Merkostnaderna härför ha beräknats uppgå till lägst 700 000 kronor och högst 900 000 kronor. De fördelar, som vid en förflyttning av bolaget till Gävle kan vinnas ur allmänt lokaliseringspolitiska synpunkter, måste vägas mot de nackdelar, vilka uppstår för bolaget i försäljningstekniska avseenden med fördyringar i företagsekonomien såsom följd. Dessa nackdelar, som i sig innesluta pro­ blem i olika avseenden i fråga om bolagets personal samt en försämrad ser­ vice gentemot allmänheten, kan befaras medföra en minskning i bolagets lottsedelsförsäljning med ett däremot svarande inkomstbortfall för statsver­ ket. Styrelsen kan icke finna annat än att ur bolagets, allmänhetens och statens synpunkt en förflyttning av bolaget till Gävle framstår som en föga välbe­ tänkt åtgärd. SACO erinrar om sin ståndpunkt, att eu enhetlig och genomtänkt plan för lokaliseringen i fråga om de centrala statliga organen i deras helhet måste föreligga, innan beslut om utflyttning kan fattas.

Även Tidningarnas telegrambyrå (TT) har inkommit med ett yttrande, vari framhålles att utflyttningen skulle medföra allvarliga olägenheter för TT ur organisatoriska, teletekniska och ekonomiska synpunkter.

Sparbanksinspektionens lokalisering

I. Utredningen

Gällande sparbankslag innebär, att sparbanksinspektionen tillsammans med länsstyrelserna är tillsynsmyndighet för sparbankerna i riket. Inspek­ tionen skall övervaka sparbankslagens tillämpning, bislå sparbankerna med råd och upplysningar, utfärda instruktioner och föreskrifter o. s. v. Inspek­ tionen är också i stor utsträckning remissorgan, främst för länsstyrelserna, i olika sparbanksärenden. Flera av sparbanksinspektionens tjänstemän tillbringar en stor del av åi et på resor i samband med undersökningar hos de olika sparbankerna. Tidsintervallerna mellan rutinundersökningarna i en och samma bank är för närvarande cirka sju år. Av landets sparbanker finns ungefär 58 pro­ cent i södra Sverige (Småland, Öland, Blekinge, Skåne och Halland). Av antalet konton kommer drygt 35 procent på södra Sverige och av omslut­ ningen 40 procent. Detta visar, att inte endast det största antalet sparbanker utan också det övervägande antalet små sparbanker finns i södra Sverige.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 35

Sparbanksinspektionen har fyra ledamöter, nämligen sparbanksinspektören, inspektionens båda byrådirektörer samt en arvodesanställd biträdande ledamot. I övrigt finns en förste byråsekreterare, en byråinspektör, två assi­ stenter, kansliskrivare, expeditionsvakt, kanslibiträde och kontorsbiträde. Antalet befattningshavare är sålunda elva. Byrådirektörerna med biträde av byråinspektören och de båda assistenter­ na arbetar huvudsakligen med sparbanksundersökningar. Sparbanksinspektionens främsta uppgift är att utföra undersökningar hos sparbankerna i landet. 55 procent av hela antalet rese- och inspektionsdagar faller inom området södra Sverige och 27 procent på övriga län söder om Stockholm. Drygt 70 procent av inspektionens fältarbete kommer på en­ bart Götaland utom Gotland. 12,5 procent faller på mellersta Sverige, sju procent på Kopparbergs och Gävleborgs län och sju procent på övriga delar av Norrland. Flertalet småbanker finns i södra Sverige, vilket förklarar den i förhållande till sparbanksrörelsens omslutning mycket stora del av inspek­ tionens fältarbete, som kommer på detta område. Sparbanksinspektionens tjänsteresor till området södra Sverige inklude­ rar i allmänhet »tomresor» på sträckan Stockholm—Nässjö och åter. Genom lokalisering av inspektionen till välbelägen plats i mellersta eller sydöstra Götaland skulle man kunna minska resvägen till södra Sverige med nämnda sträcka samt förkorta resvägen till Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län samt eventuellt också Östergötlands län. Endast i fråga om en femtedel av resorna skulle restiden mera påtagligt förlängas. Sparban­ kerna i landets norra delar är emellertid i allmänhet stöiTe än i södra Sveri­ ge, vilket möjliggör ett mera rationellt utnyttjande av tiden på varje ort. Tågresor norrut torde dessutom i stor utsträckning kunna förläggas till nat­ ten, såvida man inte vill eller kan anlita flyg. Det förefaller vidare som om inspektionen borde kunna göra betydande tidsvinster vid resor i södra Sveri­ ge genom användande av bil. Sparbanksinspektionen har påvisat att ett visst behov av kontakter före­ ligger mellan inspektionen och vissa organ i Stockholm, främst sparbanker­ nas bankaktiebolag och sparbanksföreningen. Regelbundet återkommande samarbete med dessa organ förekommer dock icke, och nödvändiga över­ läggningar samt utbyte av material och informationer torde i stor utsträck­ ning kunna genomföras per telefon och post. För sparbanksmän från lan­ dets olika delar, som önskar utnyttja sina Stockholmsbesök för överlägg­ ningar med inspektionen, är det eu nackdel, om inspektionen flyttar, i gen­ gäld kan emellertid flertalet sparbanksmän få kortare resväg till inspektio­ nens lokaliseringsort. Den nuvarande, i Stockholm bosatte, biträdande ledamoten kan självfal­ let icke beräknas kvarstå vid eu utflyttning av sparbanksinspektionen från Stockholm. Lämplig rekryteringsbas för detta uppdrag torde emellertid fin­ nas bland annat i de flesta residensstäder. Man måste räkna med att det vid utflyttning kan uppstå vissa1 problem i samband med personalens möjligheter att flytta eller anpassa sig på ny ort.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1000

Dessa problem bör dock principiellt sett icke förhindra utflyttning från Stockholm, därest en sådan av samhälleliga skäl anses böra genomföras. Statsmakterna bör positivt medverka till att underlätta eller eliminera upp­ kommande svårigheter. En annan sida av personalfrågan är rekryteringsmöjligheterna vid ut­ flyttning. För sparbanksinspektionens del torde man inte behöva räkna med några svårigheter i detta hänseende. Lokaliseringsutredningen anser, att några mera allvarliga olägenheter icke kan påvisas i samband med en flyttning av sparbanksinspektionen från Stockholms-området, medan man däremot synes kunna göra vissa vinster. Utredningen anser därför, att utflyttning bör ske. Utredningen har övervägt tänkbara orter för en ny lokalisering och fun­ nit, att Jönköping och Växjö var för sig kan anses vara lämpliga lokalise­ ringsorter. I båda städerna synes föreligga möjligheter att lösa uppkomman­ de rekryterings-, lokal- och bostadsproblem. Av lokaliseringspolitiska skäi förordar utredningen i första hand en utflyttning av sparbanksinspektionen till Växjö.

Reservation har avgivits av hei’r Brodd. Efter vissa principiella synpunkter på lokaliseringen av statliga verksamhetsgrenar har reservanten förklarat, att han anser, att de primära förutsättningarna för utflyttning ej föreligger, att fördelen med elimineringen av vissa »tomresor» uppväges av nackdelar­ na med längre resor norrut, att några märkbara lokaliseringspolitiska ef­ fekter ej åstadkommes samt att vissa nackdelar, bl. a. försämrade kontakter med andra centrala myndigheter och försvårade möjligheter för sparbanksmän att besöka inspektionen, uppkommer. Reservanten har därför ej kun­ nat biträda förslaget om utflyttning av sparbanksinspektionen. II.

II. Yttranden

Över förevarande förslag har yttranden avgivits av arbetsmarknadssty­ relsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, sparbanksinspektionen, statens organisationsnämnd, länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län, Svenska sparbanksföreningen, Sparbankernas bank, LO, TCO samt SACO. Utredningens förslag tillstyrkes av arbetsmarknadsstyrelsen och statskontoret ävensom länsstyrelsen i Kronobergs län, som förklarar att er­ forderliga lokaler och bostäder kan anskaffas. I bifogat yttrande finner Växjö stad uppenbart, att staden är ur geografisk synpunkt att föredraga. Byggnadsstyrelsen, statens organisationsnämnd och länsstyrelsen i Jönkö­ pings lån har intet att erinra mot en utflyttning. Sparbanksinspektionen disponerar enligt byggnadsstyrelsen nio rum i en av byggnadsstyrelsen förhyrd bostadslägenhet Kungsgatan 66 (cirka 400 kvadratmeter). Vid utflyttning anses rummen kunna användas för annat statligt ändamål. Statens organisationsnämnd anser, att den lokaliseringspolitiska effekten

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1060 37

blir ringa. Med hänsyn till vad som sagts i direktiven för utredningen och då en förflyttning inte synes medföra nämnvärda organisatoriska olägenheter har nämnden dock intet att erinra mot förslaget. Vid en utflyttning bör enligt länsstyrelsen i Jönköpings län ur kommuni­ kationssynpunkt och med hänsyn till sitt geografiska läge Jönköping i förs­ ta hand ifrågakomma. Länsstyrelsen har därjämte överlämnat ett yttrande från Jönköpings stad, som anmäler sitt intresse av att staden väljes som lo­ kaliseringsort för sparbanksinspektionen. LO tar inte heller i detta sammanhang ställning till lokaliseringsfrågan utan hänvisar till sitt tidigare refererade yttrande angående utredningens allmänna uppläggning. Enligt TCO gäller vad tidigare anförts angående svårigheten att allsidigt bedöma lämpligheten av en utflyttning från Stockholm även detta förslag. Avstyrkande yttranden har avgivits av sparbanksinspektionen, Svenska sparbanksföreningen, Sparbankernas bank och SACO. Sparbanksinspektionen ger till en början uttryck för den principiella uppfattningen, att en placering av vissa statliga myndigheter och verk på orter utanför Stockholms-området av olika anledningar bör eftersträvas. Den väsentliga förutsättningen härför synes dock vara, att endast sådana orter skall komma i fråga, att kraven på koordinering av den centrala stat­ liga administrationen och den för allmänheten mest ändamålsenliga lokali­ seringen genom placeringen icke eftersättes. Dessa krav blir enligt sparbanksinspektionens mening knappast uppfyllda med mindre de centrala myndigheterna och verken lokaliseras till blott ett tåtal orter i landet. In­ spektionen anser därför inte, att frågan om inspektionens lokalisering som ett isolerat problem bör brytas ut ur ett större sammanhang. Beträffande kommunikationsproblemen anför inspektionen bl. a. Utredningen anser sig kunna konstatera, att man knappast behöver räkna med några rekryteringssvårigheter för inspektionen vid en utflyttning. Stöd härför finnes i uttalanden av inspektionen till utredningen. Denna har där­ emot helt förbigått något som för inspektionen i detta sammanhang är av stor vikt nämligen tjänsteresornas inverkan på inspektionens möjligheter att behålla den resande personalen och således undvika för verksamhetens upprätthållande ödesdigra täta ombyten på ifrågavarande tjänster. Sparbanksinspektionen har i promemoria den 29 juli 1958 till utredningen härutinnan uttalat följande: »Sparbanksinspektionen vill härvid framhålla att det beträffande verkets tjänsteresor icke bara är fråga om större eller mind­ re besvär eller tidsspillan, som få fördragas, utan det är i liög grad fråga om verkets möjligheter att behålla den resande personalen i sin tjänst. Detta gäller i särskild grad beträffande de båda byrådirektörerna, som bära upp verksamheten vad gäller platsundersökningarna. Det är icke något tvi­ vel om att de betungande tjänsteresorna föranleda dem att så snart som möjligt efter vunnen meritering i inspektionens tjänst söka sig annan be­ fattning utan sådan reseplikt. Som illustration till de svårigheter inspektio­ nen härvidlag har att dragas med vill inspektionen nämna, att båda byrådirektörstjänsterna bytte innehavare år 1953 — dessförinnan den ena år 1941) och den andra 11)47. Av övrig personal, som biträder vid undersök­ ningar, har ingen varit i inspektionens tjänst ens sex år. Da är att märka

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

att det tar avsevärd tid innan nyanställd befattningshavare, som skall an­ vändas för undersökningsverksamheten, blir så insatt i sina nya arbetsupp­ gifter och inspektionens praxis att han blir fullt användbar för sagda verk­ samhet. Tjänsteresorna äro därför för inspektionen ett verkligt problem. Varje försämring däri, t. ex. genom ökade tågombyten särskilt under första delen av långresor, skulle öka inspektionens besvärligheter, kanske icke vid rekryteringen av tjänsterna men väl ifråga om möjligheterna att behålla personalen.» Det är på grund av här anförda omständigheter lokaliseringen i kommunikationshänseende får särskild vikt. Stationering med bekväma förbin­ delser är att föredraga framför stationering med något bättre läge ifråga om restider totalt sett men med förbindelser av något mindre bekväm art. Med anledning av utredningens påpekande av »tomresorna» mellan Stock­ holm och Nässjö vill sparbanksinspektionen framhålla, dels att vilken loka­ liseringen än blir måste det i en reseverksamhet som omfattar hela landet alltid bli fråga om ett stort antal tomresor för besök i längre bort belägna landsdelar och att vid dess förläggning den därmed förenade större fre­ kvensen av tomresor i en riktning mer än väl kan uppvägas av vid annan förläggning uppkommande ökade besvärligheter av tomresor i annan rikt­ ning. Sparbanksinspektionen vill fästa uppmärksamheten på vilka snabba och bekväma förbindelser som numera finnas å stambanelinjerna från Stockholm till södra och västra Sverige, varigenom nattresor som av många anses såsom obekväma, kunna undvikas utan att dagen för resan förden­ skull behöver gå helt förlorad som arbetsdag. I

I enlighet med här redovisade synpunkter på kommunikationsproblemen vidhåller sparbanksinspektionen, att Göteborg, som har direkta tågförbin­ delser, d. v. s. utan ombyten, med hela södra, västra och mellersta delarna av landet och även delvis de östra, näst efter Stockholm vore den bästa lo­ kaliseringsorten för inspektionen. Därnäst har inspektionen nämnt Jönkö­ ping för dess goda läge rent geografiskt sett men ansett den ej böra ifrågakomma på grund av de täta reseombytena i Nässjö och Falköping. Inspek­ tionen har föredragit Norrköping eller Nyköping för deras goda förbindel­ ser med östra och södra Sverige och deras bättre förbindelser norrut. Vid valet mellan Jönköping och Växjö anses den senare staden ur inspektionens synpunkt vara att föredraga. Bland de omständigheter som ur verkets egen synpunkt har verklig be­ tydelse för lokaliseringsfrågan pekar inspektionen särskilt på rekryterings­ basen för befattningen som biträdande ledamot hos inspektionen. Utred­ ningen har givit uttryck åt uppfattningen att rekryteringsbas för uppdraget torde bland annat finnas i de flesta residensstäder. Sparbanksinspektionen kan icke dela denna uppfattning. Länsstyrelserna, som själva utövar tillsyn över sparbankerna inom respektive län, anses därmed vara ur räkningen i detta sammanhang. Urvalsmöjligheterna anses i övrigt flerstädes vara myc­ ket begränsade. Befattningen som biträdande ledamot fyller en viktig funk­ tion. I fråga om kontaktbehoven är sparbanksinspektionen angelägen att inte överdriva behovet av kontakt i Stockholm och finner det antagligt, att denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 39

kontakt i vad den icke avser de centrala sparbanksorganen i nödtorftig ut­ sträckning skall kunna upprätthållas även från en annan stationeringsort. Vad sparbankernas centrala organ beträffar anses kontakten icke kunna hållas i sin nuvarande utsträckning utan åtskilliga resor av sparbanksinspektionens folk från den nya föidäggningsorten till Stockholm. Viktigare anses emellertid vara att sparbanksinspektionen genom placering på samma ort som sparbankernas centrala organ blir lättillgängligare än som eljest skulle vara fallet för sparbanksmän, som söker kontakt med verket. Denna synpunkt anses vara värd allvarligt beaktande. Sparbanksinspektionen ifrågasätter vidare, huruvida inspektionens ställ­ ning som självständigt ämbetsverk kan anses vara fastställd för i varje fall den framtid som närmast kan överblickas. Härutinnan erinrar ämbets­ verket om att vid genomförandet av 1955 års sparbankslagstiftning signa­ lerades vissa ytterligare utredningar på kreditväsendets område berörande även tillsynen inom detsamma. Det uttalande som samtidigt gjordes Kungl. Maj :ts proposition 1955: 151 s. 186 — att frågan om utökning av sparbanksinspektionens undersökningspersonal i ett senare sammanhang torde få bli föremål för överväganden anses även böra ses som ett ytter­ ligare tecken på att sparbanksinspektionens ställning ej då ansågs vara de­ finitivt avgjord. En hänsyftning på samma förhållande anses kunna utlä­ sas ur Kungl. Maj:ts proposition 1959:33 där det nämnes, att i visst fall vissa spörsmål skulle aktualiseras med hänsyn till att tillsynen över spaibankerna utövas av annan myndighet än fallet är med bankerna och jord­ brukets kreditkassor. Därest beslut trots allt fattas om en utflyttning, understryker inspektio­ nen, att statsmakterna bör medverka till att underlätta eller eliminera upp­ kommande svårigheter för personalen. Vidare förutsättes, att med verkstäl­ ligheten av beslutet skall anstå så länge att ifrågavarande personalproblem först hinner behandlas och om möjligt lösas. Utredningens motivering för utflyttningen bygger främst på omfattning­ en av antalet rese- och inspektionsdagar i skilda områden, framhåller Svens­ ka sparbanksföreningen. Genom att resorna kan omspänna flera län och eu tid upp till tre veckor har lokaliseringsorten praktiskt sett betydelse endast för resorna till och från det område, där en serie inspektioner skall göras. Antalet sammanhängande resor har varit i genomsnitt per år knappt 50 med fördelning i huvudsak på sex befattningshavare, eller alltså cirka åtta per år och befattningshavare. Lokaliseringsfrågan kan enligt föreningen inte främst bedömas med hänsyn till sådana nära nog bagatellartade omständig­ heter. För en utflyttning måste krävas starkare skäl. Föreningen anser föga meningsfyllt att försvåra och försvaga kontakten mellan sparbankernas cen­ trala organisationer och den centrala statliga tillsynsmyndigheten utan att något väsentligt vinnes. Lösningen av frågan om inspektionens organisation bör i varje fall avvaktas, innan åtgärder vidtas. Sparbankernas bank instämmer i sparbanksföreningens yttrande och

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1060

framhåller särskilt olägenheterna av att en snabb och direkt kontakt för­ svåras. SACO anför bl. a. Alldeles bortsett från det förhållandet att inspektionens 11 anställda knap­ past torde påverka sysselsättningsläget i Växjö i nämnvärd grad och vidare den omständigheten, att kommunikationsläget i förhållande till landet i sin helhet genom förskjutningen från Jönköping till Växjö undergår en sådan försämring, att den utöver de lokaliseringspolitiska omständigheterna enda fördelen med en utflyttning från Stockholm som angivits av utredningen, nämligen bortfallet av »tomresor» Stockholm—Nässjö, i huvudsak neutrali­ seras genom förlängningen av restiderna till området norr om linjen Lin­ köping—Skövde—Vänersborg, ger lokaliseringsvalet anledning till princi­ piella erinringar. SACO ansluter sig helt till Brodds reservation. Det är enligt SACO uppen­ bart, att det här är fråga om ett centralt ämbetsverk med en betydande grad av integration med den centrala statsledningen och med stor kontaktfrekvens av central karaktär. Några fördelar med en utflyttning anses inte föreligga.

Lokaliseringen av fjärde militärbefälsstaben och arméns intendenturförråd i Stockholm

I. Utredningen

Fjärde militärbefälsstaben är det stabsorgan, varigenom militärbefälha­ varen leder verksamheten vid ett stort antal, huvudsakligen i östra Mellan­ sverige lokaliserade arméförband och försvarsområden. Militärbefälhavaren har även viss befälsrätt över andra inom militärområdet förlagda skolor och förband samt är överkommendant för Stockholms garnison. Vid staben är 144 personer anställda, varav cirka 125 är direkt knutna lill stabslokalerna i Stockholm. Befattningshavarna är militärer, civilmili­ tärer och civila. Staben är organiserad på fyra sektioner och tre fristående avdelningar. Miiitärhefälsstabens uppgifter och verksamhet omfattar operativt krigsiörberedelsearbete, planläggning av operationer och ledning av fredsverksamheten inom militärområdet m. in. Detta innebär främst planläggning av mobilisering i samråd med andra totalförsvarsorgan, studier och under­ sökningar för förbandens användning jämte order för utgångsgruppering samt kontinuerliga kontroller och inspektioner av utbildningsverksamheten. Verksamheten kräver arbetskontakter med ett stort antal myndigheter i och utom Stockholms-området. Arméns intendenturförråd i Stockholm, som är förlagt till trakten av Ul­ riksdal, betjänar i fredstid huvudsakligen förband inom fjärde militärom­ rådet. Förrådet har dessutom vissa beredskapsuppgifter och avses vid krigs­ fara bli evakuerat från Stockholms-området.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 41

Intendenturförrådet liar 83 personer anställda. Verksamheten är ej av sådan art att den kräver nämnvärda arbetskontakter i Stockholm.

En utflyttning av fjärde militärbefälsstaben och arméintendenturförrådet i Stockholm torde kunna få påtaglig lokaliseringspolitisk effekt, fram­ för allt på de nya lokaliseringsorterna. I fråga om intendenturförrådet sy­ nes dessutom ej obetydliga rationaliseringsvinster vara möjliga. Dispositio­ nen av intendenturförrådets område torde underlättas, om utflyttning av förrådet sker i samband med den beslutade förflyttningen av den till sam­ ma etablissement förlagda kadettskolan. Även beredskapsskäl talar för en omlokalisering av dessa två militära verksamhetsgrenar. Militärbefälhavarens uppgifter som överkommendant för Stockholms gar­ nison torde kunna lösas, även om staben lokaliseras utanför huvudstaden. Av berörda militära myndigheter bar cheferna för försvarsstaben och ar­ mén samt militärbefälhavaren uppgivit att utflyttning av fjärde militärbe­ fälsstaben kan ske trots vissa olägenheter från fredssynpunkt. Arméintendenturförvaltningen har förordat utflyttning av intendenturförrådet från Stockholms-området. Även i detta fall har försvarsstaben bedömt utflytt­ ning möjlig. Lokaliseringsutredningen föreslår att fjärde militärbefälsstaben och ar­ méns intendenturförråd i Stockholm utflyttas från Stockholms-området. De lokaliseringsorter, som de militära myndigheterna i första hand föreslagit — för militärbefälsstaben Strängnäs och för intendenturförrådet Filipstad — synes också från lokaliseringsspunkt vara lämpliga och har därför accep­ terats av lokaliseringsutredningen. II.

II. Yttranden

Över utredningens förevarande förslag har yttranden inkommit från över­ befälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet, arméintendenturförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvalt­ ningen, försvarets förvaltningsdirektion, försvarets civilförvaltning, försva­ rets sjukvårdsstyrelse, försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets socialbyrå, arbetsmarknadsstyrelsen, telestyrelsen, järnvägs­ styrelsen, generalpoststyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd, över ståthål lar ämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Västmanlands och Värmlands län, civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, LO, TCO, Statstjänstcmännens riksförbund samt SACO. I tillstyrkande riktning uttalar sig överbefälhavaren, försvarets förvaltningsdirektion, arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret och länssty­ relserna i Södermanlands, Östergötlands och Värmlands län. Att vissa svårigheter för fredstjänsten kan uppstå efter en omlokalise­ ring — särskilt under en övergångsperiod — är naturligt, då den nuvaran­ de lokaliseringen salt sin prägel på tjänsterutinen, framhåller överbefälha-

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1960

varen. Dessa nackdelar måste vägas mot de fördelar från krigsberedskapssynpunkt, som en utflyttning innebär. Båda myndigheterna anses vara av den typ, som kan lösa sin fredsuppgift på annan plats. Härtill kommer att militärbefälsstaben i samband med krigshot måste flytta till annan plats för att kunna lösa sin krigsuppgift. Varje utflyttning kommer vidare att dels öka förutsättningarna för en god lösning av lokalproblemen utan ny- ‘Jyggnad i Stockholm, dels minska Stockholms betydelse som primärt mål för krigshandlingar. Med hänsyn till önskvärdheten av att bedöma hela lokaliseringsfrågan i ett sammanhang borde man enligt överbefälhavaren inte nu binda sig för de av utredningen föreslagna platserna. Försvarsstabens överväganden har dock visat, att de regioner, som är tänkbara för lokalise­ ring av totalförsvarets centrala myndigheter, sannolikt inte kommer att be­ röra Strängnäs eller Filipstad. Därför har överbefälhavaren intet att erinra mot en förläggning till dessa städer. — De kommunala myndigheterna an­ ses böra bindas vid sina utfästelser, innan slutgiltig ställning tas till plats­ valet. Arbetsmarknadsstyrelsen anser inte, att svårigheter att rekrytera perso­ nal kommer att föreligga i Strängnäs eller Filipstad. För såväl hela Strängnäs-regionen som Filipstad kommer utflyttningarna att ha stor betydelse. Vissa skäl talar enligt statskontoret för Strängnäs och Filipstad som lo­ kaliseringsorter. I båda städerna måste dock nybyggnader förekomma. Det bör därför undersökas om man inte för ändamålet kan utnyttja friställda militära anläggningar på andra lämpliga orter. I varje fall bör kostnaderna för nybyggnader på dessa orter utredas, innan slutlig ställning tas till lokaliseringsfrågan. Personalfrågorna bör enligt statskontoret lösas på samma sätt som numera sker vid förflyttning av militära organ. Före ett ställnings­ tagande bör det vidare stå klart, i vad mån de kommunala myndigheterna skall medverka vid anskaffandet av tjänstelokaler och bostäder åt tjänste­ männen. Länsstyrelsen i Södermanlands län, som livligt tillstyrker eu förflyttning av fjärde militärbefälsstaben till Strängnäs, har överlämnat ett yttrande från Strängnäs stad, vari förklaras att staden har stora möjligheter att lösa de problem som uppstår. Staden är i besittning av stora markområden, läm­ pade för kontorsbyggnader. Då staden vidare är angelägen om att ytterligare verksamhet förlägges dit tillstyrkes förslaget på det livligaste. Filipstad som ny förläggningsort för arméns intendenturförråd tillstyr­ kes av länsstyrelsen i Värmlands län. I bifogat yttrande förklarar Filipstads stad, att staden synnerligen gärna ser, att en statlig myndighet förlägges dit. Någon svårighet att anskaffa erforderlig arbetskraft eller att lösa bo­ stadsfrågan anses inte föreligga. Cheferna för armén, marinen och flygvapnet, arméintendenturförvalt­ ningen, armetygförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, för­ svarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets socialbyrå, telestyrelsen, järn­ vägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, statens organisationsnämnd, överståt-

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1060 43

liållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Västmanlands län, civilbefälhavaren i fjärde civilområdet samt SACO har i huvudsa k intet att erinra mot de föreslagna utflyttningarna från Stockholm. Chefen för armén erinrar om att fjärde militärbefälsstaben har gemen­ sam förvaltning med Livgardesskvadronen och Stockholms stabskompani. Flyttas staben kan den gemensamma förvaltningen inte längre bestå, var­ för vissa personaländringar blir nödvändiga. Vidare understrykes vikten av tillräcklig förberedelse- och övergångstid. — Befälhavaren för f järde milo. som hörts av chefen för armén, anför i stort sett samma synpunkter. Chefen för flygvapnet, som även i princip biträder utredningens förslag, anser att i fråga om fjärde militärbefälsstabens slutliga lokalisering hänsyn bör tas till resultatet av pågående utredning om eventuell ändring av den militärterritoriella indelningen. Enligt försvarets civilförvaltnings bedömande kan kontakterna med fjär­ de militärbefälsstaben ske per telefon eller skriftligen, varför några påtag­ liga olägenheter inte uppkommer vid en utflyttning av staben. Strängnäsalternativet innebär, att staben kan i kassahänseende såsom underkassa anslutas till den redan organiserade huvudkassan för I 10, vilket bl. a. inne­ bär vissa personalbesparingar jämfört med nuläget. Om fackutbildningskurser för värnpliktiga läkare och tandläkare allt­ jämt avses skola vara knutna till fjärde militärbefälsstaben, uppstår bety­ dande svårigheter vid en utflyttning, anser försvarets sjukvårdsstyrelse. Det blir vanskligt för att inte säga omöjligt att uppbringa erforderliga civila läkarkrafter. Även rekryteringen av militära lärarkrafter kommer att avse­ värt försvåras, enär de huvudsakligen hämtas från stabsorgan i Stockholm. I övrigt har styrelsen ej någon erinran. Fortifikationsförvaltningen har intet att erinra mot utredningens förslag men framhåller följande. Det bör emellertid beaktas, att militärbefälhavaren för fjärde militärom­ rådet är lokal förvaltningsmyndighet för Järvafältet och pansarskjutfältet å Utö — dock icke för de kasernetablissement, som äro förlagda till fälten — samt för de för Stockholms försvar avsatta fastigheter, som benämnas »Stockholms norra och södra landfronter». Den i sektion VIII ingående domänavdelningen har till huvudsaklig uppgift att ombesörja angivna lokala förvaltningsverksamhet. Dessa arbetsuppgifter kunna icke lämpligen skötas från Strängnäs. Vid en utflyttning av staben bör därför den lokala förvaltningen av Järvafältet, Utö skjutfält och »landfronterna» överföras från militärbefälhavaren till andra myndigheter. Det synes därvid lämpli­ gast att förvaltningen av Järvafältet lägges på sekundchefen för Svea liv­ garde. Förvaltningen av Utö skjutfält bör åläggas sekundchefen för Göta pansarlivgarde — en anordning som synes lämplig med hänsyn till att denne sekundchef redan förvaltar etablissementet på skjutfältet. »Landfronterna» böra i fortsättningen förvaltas av befälhavaren för Stockholms försvarsom­ råde. Domänofficeren vid fjärde militärbefälsstaben och huvuddelen av personalen i övrigt på domänavdelningen böra överföras till Svea livgar­ des och skogvaktaren å Utö till Göta pansarlivgardes personalförteckning. EU förslag till personalfördelningslista i detalj hör uppgöras av militärbe­ fälhavaren samt underställas chefen för armén och forlifikalionsförvalt-

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

ningen. Del bör undersökas, om expeditionsutrymmen för huvuddelen av domänavdelningen kunna ordnas på Svea livgarde utan särskilda byggnads­ åtgärder. Vidare anser fortifikationsförvaltningen angeläget att, innan proposition om förändrad lokalisering framlägges, bindande och preciserade utfästelser lämnas av de städer, till vilka förflyttningen avses skola ske, rörande de åtaganden i fråga om marköverlåtelse och bostadsproduktion m. m., som dessa städer avses skola göra. Försvarets socialbyrå uttalar sin anslutning till vad utredningen anfört om de personalfrågor som aktualiseras ävensom till vad som anförts om sättet att i möjligaste mån åstadkomma en god lösning av dessa frågor. Utan erinran i övrigt framhåller statens organisationsnamnet, att frågan om kostnaderna för erforderliga nybyggnader bör utredas, innan slutlig ställning tas till lokaliseringsfrågan. Enligt överståthållarämbetet medför fjärde militärbefälsstabens place­ ring i Stockholm vissa fördelar för ämbetet. Fördelarna är dock inte av så­ dan betydelse att de bör inverka på frågan om en utflyttning, som enligt betänkandet främst är påkallad av beredskapsskäl. Ämbetet framhåller vik­ ten av att kontaktmöjligheterna mellan civilmyndighet och militär myn­ dighet vid behov av handräckning för upprätthållande av allmän ordning m. m. inte försvåras. Bortsett från det allmänna önskemålet att utflytta myndigheter från Stockholm synes nu föreslagna utflyttningar närmast vara dikterade av beredskapsskäl, anför länsstyrelsen i Stockholms län. Dessa är tyngande och kan inte tillbakavisas. Kvar står emellertid, att militärbefälsstaben för sin fredsverksamhet har behov av nära kontakter med Stockholm samtidigt som vissa andra myndigheter i Stockholm har behov av kontakt med sta­ ben. De tolalförsvarets mångskiftande problem som berör Stockholms-området är till sin natur så komplicerade och från övriga delar av landet artskilda, att de inte kan lösas utan mycket intim samverkan mellan civila och militära myndigheter. Olägenheterna av försämrade personliga kontak­ ter blir särskilt framträdande om staben förlägges till ort på längre av­ stånd från Stockholm. Som ett alternativ till Strängnäs ifrågasättes därför Södertälje. Riskerna för att staden kommer att beröras av omfattande utrymningsrörelser som kan påverka stabens eventuella krigsorganisering kan i viss mån elimineras, om staben förlägges väster om Södertälje kanal. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet har avgivit ett i stort ett likalydande yttrande. SACO erinrar om sitt tidigare uttalande, att det inte på grundval av föreliggande utredningar är möjligt att taga ställning till utflyttningsfrågorna i fråga om den centrala statsförvaltningen. Nu aktuella organ är dock inte centrala utan regionala. Ur dessa synpunkter kan således enligt SACO intet vara att erinra mot utflyttning från Stockholms-området. Intet ställningstagande föreligger från LO: s och TCO: s sida till förevarande utflyttningsförslag. LO hänvisar till sin tidigare refererade

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1060 45

kritiska inställning till utredningens allmänna uppläggning, medan TCO för sin del överlämnat ett yttrande av Försvarets civila tjänstemannaförbund, som finner synnerligen anmärkningsvärt, att vare sig utredningen eller vederbörande militära myndigheter synes på allvar ha tagit upp frågan om det framtida samarbetet mellan militärbefälsstaben och de övriga försvars­ grenarnas regionala eller motsvarande organ in. m. Det förefaller förbundet uppenbart, att den tekniska och organisatoriska utvecklingen kan medföra, att samarbetet i framtiden får en annan karaktär än tidigare och föranle­ der krav på en gemensam lokalisering av de tre staberna och eventuellt även av andra organ. Innan denna fråga är utredd, bl. a. i samband med pågående försvarsledningsutredning, avstyrker förbundet att frågan om ändrad lokalisering av fjärde militärbefälsstaben tas upp till avgörande. — I fråga om en utflyttning av intendenturförrådet anses i och för sig star­ kare skäl tala än i fråga om militärbefälsstaben. Emellertid synes vid valet av ny förläggningsort inte frågan om verkningarna av en eventuell ytter­ ligare samordning av de tre försvarsgrenarnas intendentur tjänst ha beak­ tats. Om så inte skulle vara fallet, anser förbundet att något definitivt ställningstagande till intendenturförrådets lokalisering inte bör tas, förrän denna fråga utretts. Även Statstjänstemannens riksförbund avstår från att uttala sig beträf­ fande lämpligheten av föreslagna utflyttningar. Som motivering anföres förbundets kritiska inställning till utredningens arbetsmetod. I den mån en utflyttning kommer till stånd understrykes vikten av att personalfrågor­ na löses genom förhandlingar så tidigt som möjligt.

Lokaliseringen av staben, förvaltningarna och kameralkontoret vid Marinkommando Ost samt av Stockholms tygstations signal­ verkstad i Sundbyberg

I. Utredningen

Staben samt intendentur- och sjukvårdsförvaltningarna vid Marinkom­ mando Ost utgör befälhavande amiralens ledningsorgan för verksamheten inom marinkommandot. Kameralkontoret bestrider kassatjänsten vid dessa ledningsorgan samt dessutom vid vissa centrala myndigheter. 1 Marinkom­ mando Ost, som omfattar territorialvattnen från området strax söder om Gävle till trakten av Väslervik samt omkring Gotland, ingår i fred bland an­ nat Stockholms örlogsvarv samt vissa skolor, kustartillcriförsvar, helikop­ terförband och lokalstyrkor ur flottan. Vid ledningsorganen är omkring 200 personer anställda. Befattningsha­ varna är militärer, civilmilitärer och civila. Marinkommandostaben är orga­ niserad på stabschef, expedition och fyra avdelningar. Intendcnturförvallningen består av chef och tre sektioner samt förråd på Skepps- och Kastell-

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

holmarna samt i Berga. Även i sjukvårdsförvaltningen ingår, utom polikli­ niker m. m., vissa förråd. Marinkommandoledningens arbetsuppgifter omfattar operativt krigsför­ beredelsearbete och fredsmässig verksamhet. Uppgifterna består främst i planläggning för mobilisering och för förbandens användning i krig. Större övningar planlägges och genomföres av marinkommandoledningen, som även har att svara för underhållstjänsten vid vissa skolor och förband. Plan­ läggning och genomförande av utländska örlogsbesök i Stockholm åligger i regel marinkommandots ledning. Arbetsuppgifterna kräver visst samarbete med ett antal myndigheter i Stockholms-området. Ett stort antal resor måste företagas inom hela ma­ rinkommandot. Lokaliseringsutredningen har funnit, att kameralkontorets förläggningsfråga bör behandlas i annat sammanhang och att vissa till intendentur- och sjukvårdsförvaltningarna hörande serviceorgan och förråd ej beröres av de egentliga ledningsorganens lokalisering. Marinkommandostaben och för­ valtningarnas rent administrativa delar bör däremot från lokaliseringssynpunkt ses som en odelbar enhet. På grund härav torde en utflyttning av ledningsorganen komma att beröra 85 ä 90 personer. Om kameralkontoret bör förläggas till samma ort som staben, kan summan komma att stiga till 105 å 110. Efter undersökning av marinkommandoledningens arbetskontakter med ett antal från samarbetssynpunkt särskilt viktiga myndigheter samt efter jämförelse med andra motsvarande organ har lokaliseringsutredningen fun­ nit, att kontaktbehoven i Stockholm ej motiverar den nuvarande lokalise­ ringen. De utländska örlogsbesöken torde kunna förberedas och genomfö­ ras, även om marinkommandoledningen ej är förlagd i Stockholms omedel­ bara närhet. Förutsättningarna för stabspersonalens resor, som i huvudsak fördelas längs hela Ostkusten och Gotland med en markerad koncentration till området närmast söder och sydost om Stockholm, torde allmänt sett ej påverkas nämnvärt, om ledningsorganen förlägges till ort t. ex. på Söder­ törn. Från beredskapssynpunkt synes en utflyttning av marinkommando­ ledningen kunna medföra ej obetydliga fördelar, som kan ökas ytterligare genom en lokalisering nära den planerade krigsuppehållsplatsen. De even­ tuella personalavgångarna vid en utflyttning torde ej behöva erbjuda några större svårigheter. Av de närmast berörda militära myndigheterna kan chefen för marinen för närvarande icke tillstyrka en utflyttning av chefen för Marinkommando Ost från Stockholm, medan försvarsstabschefen uppgivit, att utflyttning är möjlig. Signalverkstaden i Sundbyberg är arméns huvudverkstad för signalmateriel och har också vissa regionala uppgifter. Arbetsuppgifterna omfattar främst renoverings-, reparations-, installations- och kontrollarbeten på tele­ teknisk materiel och kryptoapparatur. Vid verkstaden är omkring 200 personer anställda, varav cirka 65 tjänste­

Kungi. Maj.ts proposition nr 120 år 1060 47

män i olika befattningar. En övervägande del av personalen har teletekniska arbetsuppgifter, som kräver ganska lång specialutbildning. Lokaliseringsutredningen har funnit, att signalverkstadens uppgifter i fred ej motiverar en lokalisering inom Stockholms-området. Med hänsyn till verksamheten i krig torde det vara en stor fördel att lokalisera verkstaden i eller nära den ort, där krigsreparationstjänsten avses bedrivas. En utflytt­ ning från Stockholms-området torde under alla förhållanden kunna medföra vinster från beredskapssynpunkt. På grund av teleteknikens stora och allt­ mer ökande betydelse, den militära vikten av denna reparationsverksamhet, beredskapskraven och den sannolikt under de närmaste åren bestående bris­ ten på telereparatörer synes valet av ny lokaliseringsort särskilt viktigt. Den nya förläggningsorten bör erbjuda ett gott rekryteringsunderlag och goda utbildningsmöjligheter för den personal, varom här är fråga. De militära myndigheter, som närmast beröres av en omlokalisering av signalverkstaden, har genomgående varit positiva till tanken på en utflytt­ ning. Enligt lokaliseringsutredningens mening kan vid en utflyttning frän Stockholms-området den stimulerande effekten på den nya förläggningsorten bli ganska betydande i fråga om både marinkommandoledningen och signal­ verkstaden. Ytterligare en fördel är, att ej obetydliga utrymmen i Stock­ holms-området friställes för annat bruk och — beträffande marinkomman­ doledningen — att önskemålet om en annan disposition av Skepps- och Ratellholmarna i någon mån kan förverkligas. I båda fallen torde dock för­ delarna från beredskapssynpunkt vara de mest avgörande motiven för en omlokalisering. Beredskapskraven bör därför få ett bestämmande inflytande på valet av ny lokaliseringsort både för marinkommandots ledningsorgan och för signalverkstaden. I det senare fallet bör hänsyn dessutom tagas till rekryteringssynpunkter. Lokaliseringsutredningen föreslår, att staben samt de administrativa de­ larna av intendentur- och sjukvårdsförvaltningarna vid Marinkommando Ost liksom även Stockholms tygstations signalverkstad 1 Sundbyberg utflyttas från Stockholms-området. Utredningen förordar, att antingen Nyköping eller Nynäshamn väljes som ny lokaliseringsort för marinkommandoledningen, varvid det slutliga ställningstagandet till krigsuppehållsplatsens läge bör bli avgörande för valet. I fråga om signalverkstaden har utredningen fun­ nit, att både Jönköping och Borås kan vara lämpliga förläggningsorter, och förordar av lokaliseringspolitiska skäl i första hand Borås. Vid underhandkontakter i berörda städer har lokaliseringsutredningen inhämtat, att de kommunala myndigheterna är beredda att medverka till en lösning av olika problem i samband med omlokaliseringen.

II. Yttranden Yttranden över utredningens förslag i förevarande hänseenden har in­ kommit från överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, che­ fen för flygvapnet, chefen för centrala värnpliktsbyrån, armétygförvalt-

48 Kungl. Maj:is proposition nr 120 år 1960

ningen, marinförvaltningen, försvarets förvaltningsdirektion, försvarets ci­ vilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, för­ svarets forskningsanstalt, försvarets socialbyrå, arbetsmarknadsstyrelsen, te­ lestyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd, generaltullstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, överstålhållarämbetet, länsstyrelser­ na i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Jönkö­ pings och Älvsborgs län, civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, LO, TCO, Statstjänstemännens riksförbund samt SACO. Överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen och statskontoret har till­ styrkt utredningens förslag. Staben m. m. vid Marinkommando Ost och signalverkstaden kan enligt överbefälhavaren flyttas oberoende av övriga myndigheters lokalisering. Dessutom kan väsentliga fördelar vinnas ur beredskapssynpunkt. -— Både Nynäshamn och Nyköping anses lämpliga ur denna synpunkt för marinkommandostaben, men Nynäshamn är att föredraga med hänsyn till fredstjänsten. överbefälhavaren har emellertid ej heller något att invända mot en förläggning till Västerhaninge. — Jönköping och Borås anses ur operativ synpunkt likvärdiga som lokaliseringsort för signalverkstaden. Med hänsyn till förbindelserna till IV milo föredras dock Jönköping. Vad beträffar fredsdriften förordas en lokalisering till Jönköping, då besparing kan göras genom anslutning till Smålands tygstation. Arbetsmarknadsstyrelsen finner övervägande skäl tala för att marinkom­ mandot utflyttas. Från lokaliseringssynpunkt ger styrelsen Nynäshamn fö­ reträde framför Nyköping. -—- Som förläggningsort för signalverkstaden är både Borås och Jönköping lämpliga. En förläggning till Borås anses emel­ lertid vara att föredraga, då arbetsmarknaden på orten härigenom i viss mån differentieras. Cheferna för armén och flygvapnet, centrala värnpliktsbyrån, armétygförvaltningen, marinförvaltningen, försvarets förvaltningsdirektion, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, för­ svarets forskningsanstalt, försvarets socialbyrå, telestyrelsen, byggnadssty­ relsen, statens organisationsnämnd1, generaltullstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Söderman­ lands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands och Älvsborgs län samt SACO har i stort sett intet att erinra mot utredningens förslag om utflytt­ ning. Chefen för armén erinrar om att preliminära planer föreligger att på längre sikt flytta Strängnäs försvarsområdesstab till Nyköping, varför en förläggning av staben m. m. vid Marinkommando Ost till Nynäshamn vore att föredraga. Chefen för IV milo, som haft tillfälle avgiva yttrande till che­ fen för armén, framhåller att stabens kvarblivande i Stockholm innebär be­ tydande risker och svårigheter vid ett överraskande krigsutbrott. — Både Jönköping och Borås kan av chefen för armén godtagas som lokaliserings­

1 Beträffande signalverkstaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960 49

ort för signalverkstaden. Jönköping anses emellertid böra väljas med hänsyn till lägre kostnader för fredsdriften. Enligt chefen för flygvapnet är Nynäshamn från flygvapnets synpunkt, med hänsyn till samarbete med tredje flygeskaderstaben, att föredraga för Marinkommando Ost framför Nyköping. Armétygförvaltningen anser, att en utflyttning av signalverkstaden är påkallad av heredskapsskäl, trots olägenheter under fredstid. Vid en utflytt­ ning måste dock verkstaden arbeta mera självständigt, och den bör därför tillföras ytterligare teknisk personal. Dessutom kommer att erfordras ut­ byggnad av annan militär verkstad i eller nära Stockholms-området för att ombesörja sådana experiment- och prototyparbeten för ämbetsverkets räk­ ning, som inte kan uppdragas åt civil industri. Både Jönköping och Borås anses kunna ifrågakomma för signalverk­ staden. Denna bör uppdelas på två större enheter, varav den ena kvarblir i krigstid och den andra evakueras till fastställd uppehållsplats. Förlägg­ ningsorten bör ligga centralt och erbjuda goda kommunikationsmöjlighe­ ter. Jönköping är med hänsyn härtill att föredraga framför Borås. Härför talar även att verkstaden där kan anslutas till en tygstation, varigenom ekonomiska fördelar skulle vinnas. Detta bör dock inte utgöra hinder för en förläggning till Borås, om detta ur beredskapssynpunkt eller andra tungt vägande skäl skulle vara motiverat. Försvarets civilförvaltnings kontakter med staben och förvaltningarna vid Marinkommando Ost samt med Stockholms tygstations signalverkstad är av förhållandevis ringa omfattning. Några påtagliga olägenheter anses icke uppkomma, om dessa organ förlägges till annan ort. — Vad angår valet av ny förläggningsort synes en lokalisering till Nynäshamn av ledningsorganen vid Marinkommando Ost och till Jönköping av Stockholms tygstations sig­ nalverkstad vara att föredraga. En sådan lösning av lokaliseringsfrågan synes ställa sig ekonomiskt fördelaktigast. Alternativet Nynäshamn torde nämligen innebära lägre resekostnader än Nyköping. Jönköping har fram­ för Borås den fördelen, att signalverkstaden i administrativt hänseende därvid kan anslutas till en tygstation med som följd härav lägre driftkost­ nader. En utflyttning av jämväl kameralkontoret till någon av de av utred­ ningen föreslagna orterna skulle icke medföra några olägenheter av bety­ delse. Ämbetsverkets kontakter med kontoret är nämligen av sådan art och omfattning, att de — på sätt för närvarande sker med kassorna vid andra marinkommandon — som regel lika väl kan ske skriftligen eller per telefon. Byggnadsstyrelsen framhåller, att styrelsen — om utflyttningarna sker och nuvarande byggnader och mark inte erfordras för försvarets räkning — bör få i uppdrag att undersöka om de kan användas för annat statligt ändamål. Länsstyrelsen i Stockholms lön, som hänvisar till sitt yttrande angående lokaliseringen av fjärde militärbefälsstaben, har intet att erinra mot de föreslagna utflyttningarna. Vid valet av förläggningsort för Marinkomman­ do Ost finner länsstyrelsen dock — liksom beträffande fjärde militärbefäls- 4 Jlihang till riksdagens protokoll 1900. 1 sand. Nr 120

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

staben — frågan om snabba och lämpliga kommunikationer med Stock­ holm böra tillmätas stor vikt. Angelägenheten av att samordna det militära och civila försvaret i kustområdena i Södertörn och vid Roslagskusten spe­ lar därvid en väsentlig roll. Ur länsstyrelsens synpunkt är fördenskull Ny­ näshamn klart att föredraga framför Nyköping. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid, om icke Västerhaninge kommun, inom vilken redan marina in­ stitutioner finns, vore ännu lämpligare. Nyköping torde enligt länsstyrelsen i Södermanlands län erbjuda vissa fördelar vid en lokalisering dit av ledningsorganen vid Marinkommando Ost vid den samverkan med länsstyrelsen som kan ifrågakomma och med hän­ syn till ett jämförelsevis stort rekryteringsunderlag och goda utbildnings­ möjligheter. Det finns anledning förmoda att staden successivt skall kun­ na avhjälpa bristen på bostäder. Länsstyrelsen har intet att erinra mot en utflyttning till Nyköping. Saken bör dock i god tid tagas upp med staden. Nyköpings stad skulle med tillfredsställelse se en förflyttning dit. Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter om syftet med en omlokalisering kan uppnås vid flyttning av Marinkommando Ost till Nynäshamn, då tjänst­ göring där inte hindrar personalen att bo kvar i Stockholm. Med hänsyn härtill anses Nyköping böra ges visst företräde. Som ny lokaliseringsort för signalverkstaden förordar länsstyrelsen i Jön­ köpings län bestämt Jönköping framför Borås. Särskilt framhålles de iördelaktigare kommunikationerna och förefintligheten av differentierad me­ kanisk industri. Även Huskvarnas och Norrahammars resurser bör beaktas. Jönköpings stad anser också, att staden är att föredraga framför Borås, även om hänsyn endast tages till de krav utredningen har på den nya loka­ liseringsorten. Däremot delar länsstyrelsen i Älvsborgs län utredningens uppfattning att Borås bör väljas som lokaliseringsort för signalverkstaden av lokaliseringspolitiska skäl. Länsstyrelsen understryker behovet av en differentiering av näringslivet i Borås med omnejd. Borås stad förklarar sig beredd att på allt sätt medverka. Med hänsyn till att det här icke är fråga om centrala statsorgan och med hänsyn till vad utredningen anfört har SACO ingen erinran. De remissorgan som i huvudsak inte tagit ställning till förevarandc utflyttningsförslag är chefen för marinen, statens organisationsnämnd,1 civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, LO, TCO och Slatstjänstemännens riksförbund. En flyttning av staben m. m. vid Marinkommando Ost måste medföra ansenliga kostnader, framhåller chefen för marinen. Med hänsyn till de be­ gränsade summor som utgör marinens kvot av försvarets investeringsanslag ifrågasättes möjligheterna att genomföra en flyttning. Frågan om lokali­ seringen i fredstid kan slutgiltigt behandlas först när klarhet vunnits om chefens för Marinkommando Ost krigsuppehållsplats. Om flyttning emel­ lertid skulle ifrågakomma, bör i första hand Västerhaninge-trakten väljas. 1 Beträffande Marinkommando Ost.

Kangl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 51

Den marina tyngdpunkten förskjuts nämligen alltmer från Stockholm till Västerhaninge-området. Med så många möjligheter till kommendering till olika staber och förband i Västerhaninge, som därmed skulle yppas, an­ ses befälspersonalens intresse för att flytta till detta område öka. Den rå­ dande bostadsexpansionen åt Stockholms södra förorter gynnar också en sådan utveckling. Nyköping och Nynäshamn är däremot mindre lämpliga. En kommendering till endera av dessa platser innebär, att befattningshava­ re under kort tjänstgöring behåller sin bostad och sin familj i Stockholm. Ändamålet med utflyttningen •— avlastning i Stockholms-området — skulle därigenom inte uppnås. Å andra sidan anses det helt olämpligt med place­ ring långt från Stockholm. Västerhaninge-alternativet inbjuder till bosätt­ ning i de södra förorterna till Stockholm. Både Nyköping och Nynäshamn skulle också bli dyrbarare för tjänsten än Västerhaninge på grund av högre resekostnader, telefonkostnader och personalkostnader. Statens organisationsnamnet föreslår beträffande lokaliseringen av Ma­ rinkommando Ost, att beslut får anstå tills utredning verkställts, huruvida Bergaskolorna och Hårsfjärdens örlogsdepå med torpedbåtslaget på Gålö, som nu har egna förvaltningsorgan, kommer att ställas under enhetlig led­ ning. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet anför bl. a. En utflyttning av ifrågavarande organ till orter, belägna utanför Stock­ holm, torde få ses såsom önskvärd av bl. a. beredskapsskäl. Vid val av nya lokaliseringsorter synes emellertid angeläget att redan bestående förhållan­ den icke rubbas i högre grad än vad som kan anses oundgängligen nöd­ vändigt. Utvecklingen på det totala försvarets område synes alltmer leda till ett närmande av militära och civila intressen, och kravet på samordning av försvarsåtgärder i olika avseenden gör sig ofta påmint. Oaktat samverkan mellan militära och civila regionala myndigheter för närvarande mestadels sker via militär- och försvarsområdesstaberna, torde det som följd av nyss antydda utvecklingstendens icke få anses uteslutet att så småningom en mera direktgående samverkan mellan här ifrågavarande marina organ och civila myndigheter kan befinnas önskvärd. Vad gäller marinkommandots verksamhet torde sådan samverkan få sin betydelse framförallt med av­ seende på operationer, som kan beräknas komma till utförande utmed de kustområden, som berör Stockholms län. Med beaktande av det förslag till inrättande av en gemensam krigslänsstyrelse för överslåthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län med en redan i fred fungerande gemensam försvarssektion, vilket förslag för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, skulle den samverkan, jag här åsyftat, väsentligt främjas om marinkommandots lokalisering blir inom en från Stockholm icke allt för av­ lägsen ort. För egen del anser jag mig därför böra ifrågasätta om ej en lokalisering till någon ort belägen omedelbart söder om Stockholm, exem­ pelvis inom Västerhaninge kommun, där marinen genom hl. a. Bcrgaskolorna förut har viss anknytning, skulle vara lämpligare än en lokalisering till Nyköping eller Nynäshamn. På grund härav vill jag beträffande marinkommandot förorda att förut­ sättningarna för eu lokalisering till Västerhaninge kommun närmare ut­ redas, alternativt alt lokaliseringen bestämmes till Nynäshamn. 4f Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 120

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

Vad beträffar signalverkstaden i Sundbyberg synes förutsättningarna föl­ en utflyttning till annan ort inom det län, där verkstaden nu är belägen, icke närmare ha prövats, och jag anser mig därför böra i första hand för­ orda en utredning härom. Betänkandet är av sådan art att det inte föranleder någon kommentar el­ ler ställningstagande från LO:s sida. Beträffande utredningens allmänna uppläggning hänvisas till tidigare redovisat yttrande. Försvarsverkens Ci­ vila Personals Förbund understryker starkt personalproblemen vid utflytt­ ning av Marinkommando Ost och yrkar på ett uppskjutande av hela frå­ gan om utflyttning av signalverkstaden samt rekommenderar ny utred­ ning, som då inte skall utgå ifrån att flyttning skall ske. TCO tar ej egen ståndpunkt men understryker vikten av all möjlig hän­ syn till personalen. Försvarets Civila Tjänstemannaförbund avstyrker och framhåller bl. a., att det är oriktigt att bedöma frågan om utflyttning fristående från den långsiktiga undersökningen angående lokaliseringen av försvarets centrala myndigheter. Statstjänstemännens riksförbund erinrar om sina tidigare betänkligheter mot utredningens förslagsmetodik. I valet mellan Nynäshamn och Nyköping som lokaliseringsort för Marinkommando Ost anses den förstnämnda orten ur personalsynpunkt utan tvekan vara att föredraga.

Lokaliseringen av Österbygdens vattendomstol

I. Utredningen

österbygdens vattendomstol är en av landets nuvarande fem vattendom­ stolar. Domstolens kansli är sedan år 1921 förlagt till Stockholm. Domsområdet har tidigare sträckt sig från och med Ljusnans nederbördsområde i norr till och med Svärtaåns nederbördsområde i söder. I väster gränsar domsområdet till Göta älvs nederbördsområde. I samband med den besluta­ de förflyttningen från Stockholm av Söderbygdens vattendomstol har doms­ området utökats, genom att Gotland och Nyköpingsåns nederbördsområde överförts till österbygdens vattendomstol. österbygdens vattendomstol består för närvarande av en ordinarie och en extra avdelning. Vid den ordinarie avdelningen finnes en vattenrättsdomare, en biträdande vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer, en vatten­ rättsekreterare, en biträdande vattenrättssekreterare, en protokollssekrete­ rare, en kansliskrivare och två kontorsbiträden. Antalet befattningshavare vid denna avdelning är sålunda tio. Personalen vid den extra avdelningen, som inrättats under budgetåret 1958/59 för en tid av omkring fem år, upp­ går till sex personer, varav en biträdande vattenrättsdomare, två vatten­ rättsingenjörer, en biträdande vattenrättssekreterare, ett kanslibiträde och ett skrivbiträde. Av biträdespersonalen på denna avdelning torde tills vidare endast en befattning komma att tillsättas. Den extra avdelningens närmaste

Kungl. Maj. ls proposition nr 120 år 1960 53

uppgift är att handlägga tre mål om vattenreglering, som berör Dalälvens flodområde. Inom domstolens domsoinråde kan tre från varandra tämligen avgränsade delar urskiljas, nämligen en nordlig del omfattande främst Ljusnans och Voxnans nederbördsområden, en mellandel omfattande de vattendrag, som rinner ut i Gävletrakten, och en sydlig del omfattande Mälarlandskapens vattenområden. Under femårsperioden den 1 juli 1953—den 30 juni 1958 fördelade sig de till domstolen inkomna målen med 14,8 procent på den norra delen av domsområdet, 31,9 procent på den mellersta delen och 53,3 procent på den södra delen. Under perioden har en viss tendens till ökning av målantalet från den södra delen inträtt, främst beroende på den ökade förekomsten av vatten- och avloppsmål. Omkring 20 procent av hela måiantalet under perioden har hänfört sig till Stockholms stad och Stockholms län. Det stora flertalet kraftverksmål har avsett de norra och mellersta de­ larna av domsområdet. Huvuddelen av vatten- och avloppsmålen har gällt den södra delen. Utbyggnaden av vattenkraften i Ljusnans och Dalälvens flodområden väntas fortgå under 1960-talet och början av 1970-talet. Den geografiska fördelningen av målen synes icke i och för sig nödvändiggöra domstolens placering i Stockholm. Huvudförhandling i vattenmål skall i regel hållas vid syn på stället eller, där målet kan prövas utan syn, på annan plats, som är för parterna välbelägen. Domstolens ledamöter måste på grund härav i förhållandevis stor ut­ sträckning företaga resor inom domsområdet. Längre resor anordnas i all­ mänhet så, att mål, som är samlade till viss ort eller ligger utefter lämplig gemensam färdväg, sammanföres och behandlas under en och samma resa. Avstånden inom domsområdet är emellertid förhållandevis korta och re­ sorna företages så gott som uteslutande med bil. Det torde icke med fog kunna göras gällande, att en förflyttning till annan inom domsområdet re­ lativt centralt belägen ort skulle medföra nämnvärda försämringar från resesynpunkt. Domstolens behov av kontakter med statliga myndigheter, som beröres av domstolens verksamhet, synes icke vara av den art, att en utflyttning från Stockholm nämnvärt skulle försvåra verksamheten. Domstolens kansli bör vara lättillgängligt för parter och ombud. Besöken på vattendomstolskansiierna göres till största delen av juridiska och tekniska partsombud. Dylika besök är dock förhållandevis fåtaliga. Beträffande nu nämnda frågor kan de undersökningar, som verkställts beträffande Söderbygdens vattendomstol, i allt väsentligt åberopas även när det gäller österbygdens vattendomstol. Rekryteringsfrågan vid en utflyttning torde icke behöva vålla några svå­ righeter. Lokaliseringsutredningen föreslår, att österbygdens vattendomstols kansli flyttas ut från Stockholms-området. Lokaliseringsutredningen har funnit, att Gävle torde vara en från skilda synpunkter lämplig lokaliseringsort. De kommunala myndigheterna i sta­ tlen har förklarat sig vilja medverka till eu god lösning av uppkommande

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

lokal- och bostadsproblem. Utredningen förordar i första hand, att domsto­ lens kansli flyttas till Gävle.

II. Yttranden Över utredningens förevarande förslag har yttranden inkommit från vattenöverdomstolen, österbygdens vattendomstol, arbetsmarknadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Sveriges meteorolo­ giska och hydrologiska institut, byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, stats­ kontoret, statens organisationsnämnd, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens vatteninspektion, sjöfartsstyrelsen, överståthållaräinbetet, länsstyrel­ serna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Öre­ bro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län, Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges advokatsamfund, Riksförbundet Landsbyg­ dens folk, LO, TCO, SACO samt Svenska landskommunernas förbund. Arbetsmarknadsstyrelsen, fiskeristyrelsen, länsstyrelsen i Gävleborgs län och TCO har tillstyrkt den föreslagna utflyttningen. Därvid framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att såväl Falun som Gävle är lämpliga förläggningsorter men att sistnämnda stad bör ges företräde. Erforderlig arbetskraft bör enligt styrelsen kunna rekryteras i Gävle. Fiskeristyrelsen för sin del anser det vara naturligt, att en lokalisering från Stockholms-räjongen till andra orter prövas, när det gäller sådana till speciella geografiska verksamhetsområden anknutna organisationer som un­ derdomstolar. Även om vattendomstolarna har större geografiska områden, så torde likväl lokaliseringsintresset vara betydande, särskilt om man be­ tänker att numera samtliga vattendomstolar har sina kanslier förlagda till andra städer än Stockholm. Såvitt styrelsen har sig bekant har t. ex. för­ läggningen av Västerbygdens vattendomstol alltsedan sin tillkomst till Vär nersborg givit enbart positiva erfarenheter. Utredningens val av ny kansli­ ort förefaller lyckat ur de synpunkter styrelsen har att företräda. Hinder för en utflyttning av domstolen från Stockholm synes enligt läns­ styrelsen i Gävleborgs län inte föreligga. Länsstyrelsen anser, att Gävle med sitt centrala läge inom domsområdet ur förbindelsesynpunkt måste anses överlägsen varje annan centralort inom domsområdet. Gävle stad har i ytt­ rande till länsstyrelsen förklarat sig med största tillförsikt emotse ett slut­ giltigt beslut om förflyttning av Penninglotteriet och Österbygdens vatten­ domstol och är beredd att på allt sätt medverka till lösande av uppkomman­ de problem. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrolo­ giska institut, byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd, lantbruksstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet samt länsstyrel­ serna i Uppsala, Östergötlands, Örebro och Jämtlands lån har i huvudsak intet att erinra. För våg- och vattenbyggnadsstyrelsen är förläggningen av domstolen i och för sig av ringa praktisk betydelse. Då en ytterligare förskjutning so-

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 55

derut, utöver den utredningen påvisat, av tyngdpunkten i domstolens ar­ betsbörda kan förväntas ske, anses dock Uppsala eller Västerås böra över­ vägas som alternativ. Utan att rikta någon erinran mot den föreslagna utflyttningen framhål­ ler Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, att domstolen under senare år begärt hydrologiska utredningar och uppgifter rörande vatten­ kraftfrågor. En förläggning utanför Stockholm medför ökat besvär för dom­ stolen och ökade resekostnader, men samarbetet bör även efter en utflytt­ ning kunna försiggå utan alltför stora olägenheter. Ur institutets synpunkt skulle en flyttning dock innebära betydande nackdelar när det gäller det framtida samarbetet med domstolen i atomkraftverksfrågor. Med domstolen kan nu upprätthållas intim kontakt och med dess hjälp kan utformas en undersöknings- och utredningspraxis, som vore av stort värde även vid sam­ arbetet med övriga vattendomstolar i atomkraftsfrågor. Domstolen disponerar enligt byggnadsstyrelsen 18 av styrelsens 26 rum vid Vasagatan 52. Lokalerna beräknas med fördel kunna användas för an­ nat statligt ändamål. En flyttning av domstolen anses ur lokalsynpunkt gynnsam. Några olägenheter av betydenhet för sådana delar av domstolens verk­ samhet, som närmast berör lantbruksstyrelsens arbetsfält, d. v. s. åtgärder berörande jordbruks- ävensom skogsfastigheter, är inte att förvänta om dom­ stolen förlägges till annan ort med centralt läge inom domstolsområdet. För Gotlands och Södermanlands län, som nu tillförts detta område, medför dock en förläggning norr om Stockholm vissa nackdelar. Överståthållarämbetet anser, att placeringen av domstolen i Stockholm ger åtskilliga fördelar för domstolens verksamhet samt parternas och deras tekniska och juridiska rådgivares intressen av god kontakt med kansliet. Några avgörande hinder för en flyttning föreligger dock inte. Ämbetets be­ hov av kontakt med domstolen är mycket ringa. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar, att ur länets synpunkt såväl Stock­ holm som Gävle torde vara lämpliga såsom förläggningsort för österbyg­ dens vattendomstol men att företräde synes böra lämnas Gävle. Enligt länsstyrelsen i Örebro län är de farhågor, som brukar uttalas från berörda institutioners sida i anledning av utflyttningsförslag, i allmänhet åtskilligt överdrivna. Dock betyder förslaget eu försämring ur länets syn­ punkt, då förbindelserna med Stockholm är bättre än med Gävle. Ett bibehållande av Stockholm som kansliort innebär, anför länsstyrelsen i Jämtlands län, för länsbefolkningen vissa fördelar, då en resa dit kan kom­ bineras med besök hos andra statliga myndigheter. Ur länets synpunkt före­ ligger dock inga påtagliga olägenheter med en utflyttning av domstolen till Gävle eller Falun. Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) och LO tar inte ställning till förslaget. Som motivering anför RLF, att frågan bör bedömas ur allmän lokaliseringssynpunkt och inte som en isolerad åtgärd. Material för en sådan be­

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 dr 1960

dömning har emellertid ej förebragts. Ur förbundets synpunkter kan sam­ ma skäl inte åberopas som för utflyttningen av Söderbygdens vattendom­ stol. Förbundets juridiska avdelning har haft påtagliga fördelar av att dom­ stolens kansli varit förlagt till Stockholm. Fn förflyttning innebär sålunda olägenheter för förbundet. LO anser för sin del, att betänkandet är av sådan art att det inte föranle­ der någon kommentar eller ställningstagande från LO:s sida. Beträffande LO:s åsikt rörande utredningens allmänna uppläggning hänvisas till tidi­

gare refererat yttrande.

Avstyrkande yttranden har avgivits av vattenöverdomstolen, österbygdens vattendomstol, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet, statens vat­ teninspektion, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Gotlands, Väst­ manlands och Kopparbergs län, Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges ad­ vokatsamfund, SACO och Svenska landskommunernas förbund. Vattenöverdomstolen påpekar vikten av att, innan ståndpunkt tages till förflyttningsfrågan, de lagliga möjligheterna att förflytta domstolen blir närmare utredda. Rörande själva lokaliseringsspörsmålet anföres, att de allra flesta målen vid österbygdens vattendomstol i framtiden kommer att hänföra sig till södra delen av vattendomstolens domsområde. Vattenöver­ domstolen fortsätter. Väl torde man kunna räkna med att vattentäkts- och avloppsmålen även från de norra och mellersta delarna av området komma att öka i antal, men denna ökning torde dock icke komma att bli så stor som i områdets södra del, där flertalet tätorter och industrier inom domsområdet äro belägna och där omkring 80 % av domsområdets befolkning är bosatt. Den typ av mål som här senast berörts visar dessutom, på grund av tätorternas snabba tillväxt och de alltmer aktualiserade kraven på skydd mot förorening av landets vattendrag, en tendens att öka — förutom till antalet — jämväl till omfattning och svårighetsgrad. Som exempel kan nämnas det vid österbygdens vattendomstol nu anhängiga målet angående Stockholms stads av­ loppsförhållanden. Med hänsyn härtill och med beaktande av att arbetet med kraftverks- och regleringsmålen i norra och mellersta delarna av doms­ området i huvudsak synes vara avslutat i mitten av 1970-talet, torde man vara berättigad att utgå från att tyngdpunkten i målfördelningen, såväl till antal som till omfattning, kommer att ytterligare förskjutas söderut. Om dessa antaganden äro riktiga, måste en förflyttning av kansliorten från Stockholm anses innebära en avsevärd nackdel för domstolens framtida ar­ bete.

Vad angår betydelsen av att en vattendomstol dels har möjlighet att lätt nå kontakt med de myndigheter och institutioner med vilka domstolen sam­ arbetar, dels är lättillgänglig för de parter och ombud som beröres av må­ len framhåller vattenöverdomstolen följande. Så gott som samtliga statliga myndigheter och institutioner, som äro verk­ samma i vattenmål, äro belägna i Stockholm. Det kan visserligen sägas, att Österbygdens vattendomstol icke har större behov av kontakt med dessa än Övriga vattendomstolar i riket, vilka samtliga numera ha fått sig anvisade förläggningsorter utanför Stockholm. Den omständigheten att dessa dom­ stolar ha mindre goda förbindelsemöjligheter utgör dock givetvis icke något

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1960 57

skäl att försämra förhållandena för österbygdens vattendomstol. Denna domstols nuvarande kontaktmöjligheter äro tvivelsutan en tillgång i arbe­ tet, och det är att märka, att en förlust härav icke — såsom fallet var när det gällde förflyttning av Söderbygdens vattendomstol — kan vägas mot fördelen av att domstolen ligger inom sitt domsområde. Än viktigare är emellertid, att österbygdens vattendomstol på grund av domsområdets geo­ grafiska belägenhet torde ha ett avsevärt större antal partsombud, både ju­ rister och tekniker, i Stockholm än övriga vattendomstolar. En förflyttning av domstolens kansli från Stockholm skulle av detta skäl innebära en bety­ dande försämring för såväl domstolen som berörda parter. Det må i detta sammanhang påpekas, att kostnaderna för kanslibesök av de ombud och experter, som driva sin verksamhet i Stockholm, självfallet bli högre om vattendomstolens kansli förlägges till annan plats. österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar ha hittills kunnat läm­ na varandra tillfällig hjälp vid jäv eller annat förfall för vattenrättsingenjör, men efter Söderbygdens vattendomstols snart förestående utflyttning till sitt domsområde bortfaller denna möjlighet. Österbygdens vattendom­ stol måste därefter vid behov hämta tillfällig ingenjörshjälp från annat håll. Det erbjuder uppenbarligen större svårighet att till en landsortsstad anskaffa tillfällig hjälp av kompetent ingenjör såsom vikarie för vattenrättsingenjör än"i Stockholm, där möjligheter att erhålla sådan hjälp fin­ nas exempelvis genom anlitande av lärarkrafter vid Tekniska högskolan, ingenjörer hos lantbruksstyrelsen eller Stockholms stads ingenjörer av oli­ ka kategorier. Det inträffar stundom i vattenöverdomstolen att på grund av jäv eller annat förfall för vattenrättsråd någon vattenrättsingenjör måste förordnas att vikariera. Det är av stor betydelse för vattenöverdomstolen att ha nära och bekväm tillgång till sådan vikarie ej endast vid målets företagande till avgörande utan framför allt under arbetet med målets förberedande och domsskrivningen. Skulle Österbygdens vattendomstol förläggas å annan ort försämras möjligheterna härtill. Likaså uppstår svårigheter för vattenöver­ domstolen att, såsom nu sker, vid förfall eller vakans för någon av de lagfarna ledamöterna till tillfällig tjänstgöring som adjungerad ledamot inkalla någon av de vid vattendomstolen tjänstgörande vattenrättssekreterarna. Det är enligt vattenöverdomstolen ingalunda säkert att Gävle är den lämp­ ligaste förläggningsorten om flyttning skall ske. För avgörande av denna fråga erfordras ytterligare utredning. Sammanfattningsvis anför vattenöverdomstolen, att från de synpunkter vattenöverdomstolen har att beakta en förflyttning av österbygdens vat­ tendomstol från Stockholm i flera avseenden skulle medföra direkta olä­ genheter, tillsammantagna av betydande omfattning, såväl för arbetet inom vattendomstolen som för rättssökande parter jämte deras rättegångsombud och tekniska rådgivare. Inledningsvis erinrar Österbygdens vattendomstol om, att enligt Kungl. stadgan den 25 maj 1945 för varje vattendomstol skall finnas kansli »å ort, som på vattenrättsdomarens förslag Kungl. Maj:t därtill godkänt». Sedan denna domstol för 40 år sedan fick sitt kansli i Stockholm, har inte fram­ kommit önskemål om annan förläggning. Vattenrättsdomaren har därför inte haft anledning begära Kungl. Maj:ls godkännande av annan kansliort.

58 Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1960

Vattendomstolen erinrar vidare om att i statens allmänna avlöningsreglemente — som ett undantag från förflyttningsskyldigheten för tjänstemän — finns stadgat, att »innehavare av ordinarie domartjänst, med undantag av vattenrättsingenjör, är dock allenast pliktig att, om Kungl. Maj :t fin­ ner organisatoriska skäl sådant påkalla, låta förflytta sig till annan ordina­ rie domartjänst inom den lönegrad han tillhör». Förflyttningsskyldighet föreligger i detta fall sålunda endast vid omorganisation av domstolen. Som stöd för en sådan tolkning åberopas den förvaltningsrättsliga teorin och 1955 års domarutredning (SOU 1959: 17, s. 57). Vattendomstolen framhåller, att utredningen synes arbeta efter den prin­ cipen, att alla myndigheter som inte visar, att de nödvändigt måste vara placerade i Stockholm, skall flyttas bort därifrån. Med denna »omvända be­ visbörda» anses utredningen göra det bekvämt för sig. Beträffande utred­ ningens principiella inställning i övrigt anför vattendomstolen bl. a. föl­ jande. Emot de anställdas personliga svårigheter rekommenderar utredningen så­ dana kraftåtgärder som »omplacering av arbetskraft» och förtidspensione­ ring. Av dessa metoder stämmer den förstnämnda väl överens med vad som praktiseras i diktaturstater, där de anställda betraktas som brickor, »arbets­ kraft», som av staten »placeras» utan hänsyn till hur de enskilda människor­ na själva önskar inrätta sitt liv. Vid beslut om »omplacering» skulle staten direkt eller indirekt omgestalta de anställdas hela tillvaro, bostadsförhål­ landen, ekonomi och familjeliv. Det är med förvåning man finner, att en statlig utredning i vårt land är beredd att »av samhälleliga skäl» rekommen­ dera en sådan behandling av medborgarna. Själva grundtanken, att allt som inte nödvändigt måste vara i Stockholm skall bort därifrån, kan icke vara riktig. Tillämpad i större utsträckning och till ytterlighet såsom i detta fall förutsältes, skulle den leda till en för Stockholm i många avseenden allt annat än önskvärd utarmning. För en bortflyttning från Stockholm av myndigheter, som en gång blivit förlagda dit, bör föreligga andra och starkare skäl än den för närvarande rådande trångboddheten. Om en domstol eller annan myndighet en gång har blivit förlagd till en ort såsom den för verksamheten lämpligaste, och om myn­ digheten har därifrån under årtionden väl fyllt sina uppgifter, så bör up­ penbarligen icke den blotta omständigheten, att en mängd människor flyt­ tar till orten och vill bo där, föranleda att myndigheten skall flyttas bort.

För den händelse Kungl. Maj :t framdeles, när en flyttning lagligen kan ske (vid ny innehavare av vattenrättsdomarämbetet), beslutar om utflytt­ ning, anföres bl. a. följande. Vattendomstolen består för närvarande av en ordinarie avdelning med 10 befattningshavare och en extra avdelning med 5 befattningshavare. Den extra avdelningen, som organiserats från och med den 1 januari 1959, har till uppgift att handlägga tre stora mål berörande Dalälven, näm­ ligen Trängslets reglering, Siljans reglering och Hedesundafjärdens regle­ ring. Härför beräknas åtgå en tid av omkring 5 år. Personalen vid denna avdelning är anställd mot arvode och förordnad tillsvidare, delvis för ett budgetår i sänder. Vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna vid av­ delningen har alla ordinarie befattningar vid andra verk med placering i Stockholm. Med hänsyn härtill och till bostadsförhållandena för familjer­ na erbjuder det för dessa befattningshavare stora svårigheter att mottaga

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1!)C>0 59

förlängda förordnanden med annan kansliort än Stockholm. Detsamma gäller om kontorsbiträdet, som är gift. Huruvida fortsatt behov av den extra avdelningen kommer att föreligga sedan de nämnda målen blivit behandlade, kan icke nu med säkerhet be­ dömas. För närvarande förefaller det dock, som om avdelningen därefter skulle kunna avvecklas. Då någon flyttning av kansliet för den extra avdelningen sålunda icke lämpligen kan äga rum, berör flyttningsfrågan i praktiken endast vatten­ domstolens ordinarie avdelning med 10 befattningshavare.

Vattendomstolen medger, att kraftverks- och sjöregleringsmål hittills va­ rit de ur kraftproduktionssynpunkt viktigaste, men man har inom vatten­ domstolen icke för den skull vågat betrakta dem som mer betydelsefulla än exempelvis de numera aktuella målen om atomanläggningar eller om vat­ tenförsörjningen för de stora städerna och vattenföroreningen inom tätbe­ byggelsen inom domsområdets södra del. Beträffande kontaktproblemen anför domstolen bl. a.

Domstolen tillmäter för sin del en snabb och smidig kontakt med vattenöverdomstolen och övriga till huvudstaden förlagda statliga myndigheter avsevärt större värde och betydelse än utredningen synes vilja göra. De ad­ ministrativa myndigheter, med vilka vattendomstolen har behov av konti­ nuerligt samarbete, är främst justitie- och jordbruksdepartementen, kam­ markollegiet, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens valleninspektion samt Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Utredningens åsikt, att en utflyttning icke skulle nämnvärt försvåra verk­ samheten i kontakthänseende, är uppenbarligen oriktig. Stockholm är den naturliga centralpunkten inom domsområdet. Medan representanter för städer och landskommuner samt näringslivet inom Upp­ land, Södermanland, Västmanland, Närke och Dalarna samt Gotland ofta torde ha anledning att i andra ärenden besöka Stockholm och hittills kun­ nat där i skilda angelägenheter bekvämt ta kontakt med vattendomstolen, torde de endast sällan ha ärenden till Gävle. Ej minst med Stockholms stad och dess förortskommuner har uppehållits en nära och god kontakt, sär­ skilt rörande de inom dessa områden betydelsefulla vattenförsörjnings- och avloppsförhållandena, atomanläggningarna, Mälarens vattenståndsfrågor, hamn- och farledsärenden in. in. Detsamma har varit förhållandet beträf­ fande övriga större städer samt landskommuner med vattenproblem. Att i synnerhet från Stockholm, Gotland och Mälarlandskapen resa till en nord­ ligare ort för att besöka vattendomstolens kansli kommer uppenbarligen att föranleda ökade besvär och kostnader. Det sist sagda gäller i särskild grad, om kontakten skall förmedlas av advokat eller tekniker. De advokatbyråer, som är de utan jämförelse mest anlitade i vattenmålen, ligger i Stockholm. Detsamma gäller om de konsul­ terande ingenjörsfirmorna. Domstolen får ständigt mottaga besök av ju­ rister och tekniker, som ägnar sig åt ofta dagslångt arbete med genomgång av akter i pågående eller avgjorda mål eller tar personlig kontakt med dom­ stolens befattningshavare angående målens uppläggning och behandling in. in. Kansliets nuvarande välbelägenhet föranleder sålunda, att besök av re­ presentanter för kommuner och andra parter torde vara mångfaldigt van­ ligare vid denna än vid de övriga vattendomstolarna i riket. Utredningens åsikt, att österbygdens vattendomstol i kontakthänseende icke intar en an­ nan ställning än andra vattendomstolar i landet, är sålunda oriktig.

60 Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1960

Vattenrättsingenjörerna vid domstolen understryker, att förläggningen till Stockholm för dem medför särskilda möjligheter till fortbildning och personliga kontakter med andra tekniker och specialister i Stockholm. Avslutningsvis förklarar vattendomstolen. Att vattendomstolen »tillsammans med Svenska Penninglotteriet Aktie­ bolag» (med vilket domstolen hittills icke haft något gemensamt) skulle kunna, som utredningen tänkt sig, få viss betydelse för Gävle stad, är icke sannolikt. Tvärtom är det för domstolens del antagligt, att ditflyttningen av den lilla personal, som kommer i fråga, är utan varje betydelse för staden. Vattenfallsstyrelsen erinrar om att i betänkandet åberopats de övervä­ ganden som föregått utflyttningen av Söderbygdens vattendomstol. Motsva­ rande skäl finns enligt styrelsen inte beträffande denna domstol. Ingen tve­ kan bör råda om att Stockholm är den naturliga förläggningsplatsen med hänsyn till målens fördelning. Fördelen med en förläggning i Stockholm meu nättre kontaktmöjligheter med olika myndigheter och partsombud an­ ses ha lörringats av utredningen. Möjligheterna att för vattendomstolarna t Öl varva och behalla kvalificerad personal kan enligt styrelsens mening komma att försämras, om någon vattendomstol inte längre är förlagd till Stockholm. För vattenfallsstyrelsens del anses kontakten med en vatten­ domstol i Stockholm vara av stort värde. .fcuiiigt kammarkollegiets åsikt bör domstolsorganisationen inte ifrågakomnia som medel eller arbetsmaterial för statlig »aktiv lokaliseringspoli­ tik». Frågor om organisationens utformning anses böra prövas och avgöras pa grunuval av rättsskipningens behov. Tillfälliga kommunalekonomiska eller arbetsmarknadsmässiga förhållanden å viss ort måste enligt kollegiet anses ovidkommande. Utredningen anses visa på ett övertygande sätt, att Stockholm är den geografiskt och kommunikationsmässigt naturliga stationermgsorten och att utvecklingstendensen i fråga om målens fördelning gör detta förhållande alltmer markant. Inom den särskilt vid denna domstol stora mängden av vattenförsörjnings- och avloppsmål har åtminstone sö­ kanden i talrika fall ett stort intresse av bekväm tillgång till domstolskansliet. Kostnadsökningar vid en utflyttning, såsom högre arvoden till sakägarombud, drabbar till väsentlig del det allmänna. De överväganden som ledde till utflyttning av Söderbygdens vattendomstol kan enligt kollegiet inte åberopas som skäl för ändrad lokalisering. För kammarkollegiet har det all­ tid varit en arbetsmässig fördel att domstolen varit förlagd till Stockholm. För statens vatteninspektions del är det av mindre betydelse var vatten­ domstolarnas kanslier är belägna. Ett visst samråd äger dock rum vid sidan av aktuella mål, varför det är till fördel att i vart fall en vattendomstol är förlagd till Stockholm. Större betydelse får dock tillmätas, att personalen till stor del får nyrekryteras vid en förflyttning, vilket kan medföra stora olägenheter. Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att enligt direktiven för ut­ redningen en första uppgift skulle vara en undersökning av mera översikt­ lig natur med belysande av frågor av principiell natur. En sådan redovis­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960 61

ning hade varit särskilt värdefull i detta fall, där skälen för en flyttning är så påfallande magra, övervägandena i samband med Söderbygdens vatten­ domstols förflyttning är av föga värde i detta sammanhang, då Stockholm ligger inom österbygdens vattendomstols domsområde. Såväl nuvarande målfördelning som tendensen till förskjutning söderut talar vidare emot flyttning till Gävle eller Falun. Att Österbygdens vattendomstol visserligen inte beträffande kontaktbehoven men väl beträffande kontaktmöjligheterna intar en annan ställning än andra vattendomstolar med hänsyn till Stock­ holms belägenhet inom domsområdet är enligt länsstyrelsen ett starkt skäl för bibehållande av kansliorten. Även länsstyrelsen i Södermanlands län erinrar om förskjutningen i an­ talet mål mot södra delen av domsområdet och anser vidare att kontakterna mellan å ena sidan vattendomstolen och å andra sidan parter samt tekniska och juridiska rådgivare försämras vid en utflyttning. Den lokaliseiingspolitiska effekten anses vidare vara så ringa, att den inte uppväger nack­ delarna. Länsstyrelsen i Gotlands län anser, att utredningen utöver de allmant lokaliseringspolitiska synpunkterna inte framfört några positiva skäl för en förflyttning. Det kan enligt länsstyrelsen starkt ifrågasättas riktigheten av att, mot bakgrunden av vad som sagts i direktiven, av de anförda argu­ menten komma till slutsatsen att domstolen bör flytta till Gävle, i all syn­ nerhet som utredningen medgivit att några påtagliga fördelar inte torde stå att vinna genom förflyttning. Utredningen anses ha undervärderat de om­ ständigheter som talar mot en förflyttning. Särskilt gäller detta målens for­ delning inom området och därav föranledda reseproblem. Vad särskilt angår Gotland anför länsstyrelsen följande. Länsstyrelsen har länge och hittills utan större framgång arbetat för bättre och billigare förbindelser med fastlandet, vilket är ett livsvillkor för befolkningens och näringslivets framtid på ön. En åtgärd som är ägnad att försvåra befolkningens kommunikationsmöjligheter med pa fastlandet sta­ tionerade myndigheter måste därför länsstyrelsen bestämt motsätta sig. Länsstyrelsen i Kopparbergs län kan inte finna några fördelar med en utflyttning vare sig ur statens eller allmänhetens synpunkt. Olägenheterna för personalen och kostnaderna för staten har enligt länsstyrelsen under­ värderats, och förslaget har ur lokaliseringspolitisk synpunkt ringa verkan. Om utflyttning ändock anses böra ske, anser länsstyrelsen, att Falun är att föredraga framför Gävle, närmast med hänsyn till kommunikationerna. För Svenska vattenkraftföreningen förefaller det egendomligt, att dom­ stolens kansli — samtidigt med att domstolens område utsträckes söderut (Nyköpingsån och Gotland) — föreslås flyttat längre norrut. I egenskap av regionalt organ kan domstolen inte utan vidare hänföras till de organ, som hör vara lokaliserade tillsammans med den centrala förvalt­ ningen, anför SACO. En rad skäl talar dock mot en utflyttning. Paralleller anses inte böra dragas med utflyttningen av Söderbygdens vattendomstol, som tidigare låg cirka 50 mil utanför domsområdets centrum, österbygdens 5 liihang till riksdagens protokoll 1960. i samt. Nr 120

62 Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1960

vattendomstol är belägen inom sitt domsområde på välbelägen stationeringsort. övervägande delen av arbetsuppgifterna hänför sig vidare till söd­ ra delen av området. Ytterligare måste enligt SACO beaktas de försämringar ur resesynpunkt som blir följden av en utflyttning till Gävle. Avgörande är emellertid att några nämnvärda lokaliseringspolitiska vinster inte skulle uppstå vid en flyttning. Inte heller Svenska landskommunernas förbund anser, att de särskilda skäl som föranledde utflyttningen av Söderbygdens vattendomstol förelig­ ger här. Flertalet mål berör områdets södra del med en tendens till ytter­ ligare ökat målantal för denna del. Någon omständighet har enligt förbun­ det inte förebragts, som tillåter något bestämt förordande av ändrad place­ ring såsom angeläget eller lämpligt. Förbundet kan inte tillstyrka, men detta innebär inte något ändrat principiellt ställningstagande till utflyttning av myndigheter från Stockholm. Reservation har avgivits av hr Olsson i Mora, som ansett att utredningens förslag bort tillstyrkas.

Departementschefen

Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet har till uppgift att undersöka möjligheterna att förlägga statliga ämbetsverk och annan statlig verksamhet till orter utanför Stockholms-området. En sådan utflyttning har redan tidigare i olika sammanhang tagits upp till övervägande, varvid det framför allt varit de allmänt befolkningspolitiska och samhällsekonomiska aspekterna som dominerat. Såsom jag framhållit i direktiven för utred­ ningen måste det ur olika synpunkter anses önskvärt att med en aktiv stat­ lig lokaliseringspolitik å ena sidan förhindra en alltför snabb tillväxt av Stor-Stockholm och å andra sidan bidra till en differentiering av närings­ strukturen i olika delar av vårt land. I direktiven för utredningen har jag anfört, att en första arbetsuppgift för denna borde vara en undersökning av mera översiktlig natur syftande till att klarlägga allmänna förutsättningar och principer för en utflyttning. Förutom de allmänt lokaliseringspolitiska synpunkterna på förläggningen borde även redovisas för- och nackdelarna för de statliga verken själva, liksom för andra organ och för allmänheten, av olika lokaliseringsalternativ. Jag framhöll som självklart, att en lokalisering till orter utanför huvud­ staden inte borde väljas om nackdelarna för staten och allmänheten över­ vägde fördelarna. En översiktlig genomgång av frågorna ansåg jag nödvän­ dig som vägledning för fortsatta överväganden. I den mån dessa utred­ ningsresultat därtill gav anledning kunde därefter lokaliseringsfrågorna för vissa verk bli föremål för detalj studium, syftande till konkreta förslag. Lokaliseringsutredningen har gjort en översiktlig genomgång av de statliga verksamhetsgrenar som är lokaliserade till Stockholms-området. Utredningen har härvid ofta funnit, att mycket starka skäl talar för verksamhetens fort­ satta lokalisering till Stockholm, och har då stannat för att tills vidare inte

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 63

närmare undersöka lokaliseringsfrågorna. I fråga om eif relativt stort antal verksamhetsgrenar har svårigheterna vid en utflyttning förefallit vara av mindre omfattning. De senare grenarna har indelats i två grupper, nämligen dels sådana, som har nära samarbete med andra statliga verksamhetsgrenar och som därför anses böra lokaliseras till en gemensam ort eller region för att inte samarbetet skall störas, och dels sådana, vilkas verksamhet är re­ lativt specialbetonad och där behovet av samarbete med andra centrala myn­ digheter och organ inte är så omfattande. I fråga om den förstnämnda grup­ pen har utredningen påbörjat ett på längre sikt upplagt undersökningsar­ bete, varvid även frågan om ett andra förvaltningscentrum beaktas. Parallellt med detta långsiktiga arbete har emellertid utredningen verk­ ställt en del separata undersökningar rörande statliga verksamhetsgrenar, som har mera specialbetonade och fristående arbetsuppgifter. Sådana under­ sökningar har nu slutförts beträffande statens centrala frökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt, Aktiebolaget Tipstjänst, Svenska penninglotteriet aktiebolag, sparbanksinspektionen, försvarets fabriksstyrelse, fjärde militärbefälsstaben, arméns intendenturförråd i Stockholm, staben och de admi­ nistrativa delarna av intendentur- och sjukvårdsförvaltningarna vid Marin­ kommando Ost, Stockholms tygstations signalverkstad i Sundbyberg samt Österbygdens vattendomstol. Några egentliga fördelar med lokalisering av även dessa verksamhetsgrenar tillsammans med andra statliga organ har enligt utredningens uppfattning inte kunnat påvisas, och det har ansetts mindre lämpligt att i fråga om denna grupp avvakta resultaten av under­ sökningen om ett andra förvaltningscentrum. Angelägenheten av att under­ lätta lokalsvårigheterna i Stockholm har även, enligt vad utredningen fram­ hållit, varit ett skäl att bedriva ifrågavarande undersökingar med största möjliga skyndsamhet. Den av utredningen valda arbetsmetoden kritiseras i flera remissyttran­ den, särskilt av arbetsmarknadens organisationer, som efterlyst utredning­ ens synpunkter på de allmänna förutsättningarna och principerna för en utflyttning av ämbetsverk från Stockholm. Ur allmänt befolkningspolitiska och samhällsekonomiska aspekter är det emellertid enligt min mening ange­ läget, att man snarast tillvaratar möjligheterna till sådan utflyttning av statlig verksamhet som kan ske utan alltför stora nackdelar. Härtill kom­ mer att ett akut behov av att lösa lokaliseringsfrågorna uppstått genom den stora rumsbristen för statliga verk och inrättningar i Stockholm. De speciella lokaliseringsundersökningarna rörande vissa verksamhetsgrenar, som utredningen ansett kunna bedömas relativt fristående, synes i huvudsak inte heller föregripa de mera långsiktiga undersökningarna. Med hänsyn här­ till och till de skäl i övrigt som nyss anförts för en separat behandling av de nu aktuella lokaliseringsfrågorna anser jag mig kunna godtaga utredningens förslag i den omfattning jag redovisar i det följande. Enligt vad jag under hand inhämtat har utredningens fortsatta undersökningar rörande verksam­ hetsgrenar, som antagits kunna från lokaliseringssynpunkt bedömas fri­ stående, lett fram till att några ytterligare delbetänkanden i stort sett inte

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

torde vara att vänta inom den närmaste tiden. Utredningsarbetet är numera i huvudsali inriktat på mera långsiktiga undersökningar. Vid en myndighets eller ett företags utflyttning från Stockholm kan det givetvis uppstå åtskilliga problem för personalen. I likhet med utredningen anser jag, att hithörande problem inte är av den art, att de bör hindra en utflyttning av en myndighet eller ett företag från Stockholm, om utflytt­ ningen av samhälleliga skäl anses böra komma till stånd. Självfallet bör dock statsmakterna genom olika positiva åtgärder medverka till att minska eller avlägsna svårigheterna. Till denna fråga återkommer jag längre fram. Jag övergår härefter till utredningens hittills avgivna delbetänkanden och börjar därvid med att i ett sammanhang behandla lokaliseringen av statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt. Statens centrala frökontrollanstalt består av en huvudanstalt, belägen i Bergshamra i Solna, och en filial i Skåne. Dessutom finns fem lokala stats­ understödda frökontrollanstalter, varav två mindre i Norrland och tre större i var och en av städerna Linköping, Skara och Örebro. Huvudanstallen sysselsätter omkring 120 personer, varav ett hundratal kvinnor. Lokaliseringsutredningen har belyst olika faktorer, som ansetts ha betydelse vid be­ dömandet av förutsättningarna att flytta huvudanstalten från Stockholms­ området, och därvid funnit, att en sådan åtgärd medför vissa olägenheter för anstalten, främst genom försvårade kontakter med en del myndigheter och organisationer och övergångssvårigheter som utredningen ansett ound­ vikliga. De redovisade olägenheterna anses emellertid inte vara särskilt allvarliga. Några direkta fördelar för verksamheten vid en utflyttning synes å andra sidan inte ha påvisats även om det är tänkbart, att en koncentra­ tion av verksamheten till Skåne kunde vara till fördel. Den lokaliseringspolitiska effekten av en utflyttning blir emellertid betydande, och vidare innebär ett friställande av anstaltens nuvarande lokaler betydande fördelar med hänsyn till den nuvarande lokal- och marksituationen i Stockholms­ området. Lokaliseringsutredningen har föreslagit en utflyttning av anstalten till Lund. Statens växtskyddsanstalt består ävenledes av en huvudanstalt, också den belägen i Bergshamra, och fem filialer, nämligen i Äkarp, Kalmar, Linkö­ ping, Skara och Röbäcksdalen. Sammanlagt sysselsättes vid huvudanstalten ett femtiotal fast anställda, varav cirka 20 kvinnor. Beträffande de frågor som sammanhänger med lokaliseringen av denna anstalt har utredningen i allt väsentligt gjort samma uttalanden som i fråga om frökontrollanstalten. De nackdelar som kan väntas följa av en utflyttning av anstalten anses sålunda inte vara särskilt allvarliga, och vidare torde ett friställande av an­ staltens lokaler medföra betydande fördelar. Mot bakgrunden härav har utredningen förordat Uppsala eller plats i stadens omedelbara grannskap som ny lokaliseringsort. De betänkligheter som berörda anstalter framfört i sina remissyttranden i anledning av utredningens förslag är enligt min mening inte av den ka­ raktären att de bör hindra en eljest önskvärd utflyttning av anstalterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 65

Utredningen liar särskilt framhållit den lokaliseringspolitiska effekten av en utflyttning och värdet av att anstalternas lokaler friställes för andra ändamål. Härtill kommer, såsom byggnadsstyrelsen anfört i sitt remiss­ yttrande angående växtskyddsanstalten, att det på längre sikt får anses ute­ slutet, att området i Bergshamra disponeras av denna anstalt. Detta för­ hållande måste anses gälla även frökontrollanstaltens område. Marken där är alltför värdefull för att en lika låg exploateringsgrad som nu skall kunna te sig försvarlig. Jag förordar därför efter samråd med chefen för jordbruks­ departementet, att beslut nu fattas om en utflyttning av de båda anstal­ terna från Stockholms-området. När det gäller valet av ny lokaliseringsort för anstalterna har olika me­ ningar yppats. Även i övrigt har vid remissbehandlingen framkommit synpunkter som måste anses föranleda närmare överväganden. Chefen för jordbruksdepartementet avser därför att senare denna dag begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillsätta en utredning med uppdrag att undersöka vissa i samband med en utflyttning uppkommande frågor. Hit hör bl. a. en eventuell omorganisation av den regionala verksamheten efter en ut­ flyttning av huvudanstalterna och ändrad indelning av riket i plomberingspmråden. Innan resultatet av nu nämnda undersökningar föreligger torde statsmakterna inte böra binda sig för någon ny lokaliseringsort. Det synes emellertid kunna förutsättas, att anstalterna kommer att förläggas till ort i Mellansverige. I detta sammanhang torde böra erinras om att 1952 års riksdag beslu­ tat, att frökontrollanstaltens filial i Åkarp tillsammans med dess fältkontrollavdelning skall förläggas till Stora Råby i Lunds stad. För byggande av växthus och institutionsbyggnad därstädes har av riksdagen hittills anvi­ sats sammanlagt cirka 1 960 000 kronor av det för ändamålet erforderliga beloppet å 2 360 000 kronor. I avvaktan på ställningstagandet till lokaliseringsutredningens förslag har byggnadsarbetena vid Stora Råby inte påbör­ jats. Därest riksdagen inte har något att erinra mot vad i det föregående anförts angående lokaliseringen av frökontrollanstalten, synes hinder inte föreligga för ett fullföljande av den planerade byggnadsverksamheten vid Stora Råby. Aktiebolaget Tipstjänst är ett helstatligl bolag med ett trettiotal heltids­ anställda tjänstemän jämte omkring 420 deltidsanställda. Lokaliseringsutredningen anser, att bolagets behov av samarbete och kontakt med myndighe­ ter, organisationer in. in. liksom allmänhetens kontaktbehov med bolaget kan tillgodoses även i ort utanför Stockholms-området. Likaså finner utredningen klarlagt, alt bolaget kan ges betryggande service i fråga om snabba post- och järnvägsförbindelser i flera mellansvenska städer. Inte heller anses tryckeri­ tekniska skäl kunna åberopas mot en utflyttning av bolaget från Stockholm. Mot bakgrunden härav har utredningen förordat Norrköping som ny loka­ liseringsort. Tipstjänst representerar eu speciell form av statlig verksamhet och har ett klart avgränsat verksamhetsområde. Av utredningen framgår, att bola­

66 Knngl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

gets behov av kontakt med andra statliga verksamhetsgrenar och även i öv­ rigt är relativt ringa. De skäl som framför allt ansetts tala för att Tipstjänsts huvudkontor skall vara förlagt till Stockholm är av kommunikationsteknisk art. Som bolaget understrukit är huvudkontoret såsom centrum för en över hela landeL spridd verksamhet beroende av snabba kommunikationer. Av den tidigare redogörelsen framgår att de tidsgränser, inom vilka de särskilda momenten i verksamheten måste äga rum, är mycket knappa och inte får överskridas, om tippningen skall kunna genomföras med samtidigt iaktta­ gande av allmänhetens berättigade anspråk på service och säkerhet. I fråga om transport säkerheten synes Stockholm intaga en särställning genom att omlastningar — och därmed riskerna för försening eller felsändning —- ned­ bringas till minsta möjliga. Med hänsyn bl. a. till vad järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen i ärendet anfört torde emellertid, ehuru vissa svårighe­ ter av kommunikationsteknisk art kan uppstå vid en omflyttning, dessa inte kunna bli av mera allvarlig omfattning under förutsättning att bolaget flyt­ tas till ort med goda kommunikationer. Vidare är det viktigt, att Tipstjänst har möjlighet att samarbeta med ett leveranskraftigt tryckeri, som bl. a. har sådan kapacitet, att numrering av kupongerna kan ske under tillfredsställande kontroll. Utredningen har fram­ hållit, att arbetet med blankettryckningen är av sådan omfattning, att ett tryckeri på lokaliseringsorten kan vara intresserat av anskaffning av lämp­ lig press. Såsom Norrköpings stad i sitt remissyttrande upplyst har också sedermera tre tryckerier i staden anmält sådant intresse. För övrigt synes det i och för sig vara möjligt att efter en utflyttning utföra tryckningen av blanketterna på annan ort än förläggningsorten, exempelvis hos den nuva­ rande leverantören. Tryckeritekniska skäl torde med hänsyn härtill inte kunna åberopas mot en utflyttning av huvudkontoret från Stockholm, även om hänsyn till de tryckeritekniska faktorerna måste tagas vid valet av loka­ liseringsort. Bolaget har uttalat farhågor för att en förlust av den nuvarande granskar­ kåren skulle kunna inverka menligt på bolagets verksamhet och anseende. Å andra sidan framgår av vad tidigare anförts, att utbildningstiden för denna personal är förhållandevis kort. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen förkla­ rat, att sådan rekrytering kan genomföras på de orter som av utredningen ansetts lämpliga som ny lokaliseringsort för bolaget. Med hänsyn härtill sjnes inte heller i detta avseende mera allvarliga olägenheter av en utflvttning kunna påvisas. Den lokaliseringspolitiska effekten för en ny lokaliseringsort är främst de ökade sysselsättningsmöjligheterna för deltidsarbetande personal samt — därest tipskupongerna kan tryckas på orten — de indirekta verkningarna för tryckeripersonal. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet anser jag i likhet med utredningen, med hänsyn till de skäl som kan anföras för en utflvttning a\ Aktiebolaget Tipstjänst från Stockholm, att en sådan bör övervägas. Utredningens förslag om Norrköping som ny förläggningsort bör prövas som

Kangl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 67

ett huvudalternativ, vilket inte utesluter en förläggning till annan lämplig plats. Frågan om en utflyttning bör ske eller ej avgöres emellertid av bolaget självt. Enligt vad jag inhämtat bar bolaget för avsikt att med det snaraste företaga vissa kompletterande undersökningar i anslutning till det nu framlagda utredningsförslaget. Därest dessa undersökningar skulle visa, att några större betänkligheter inte kan anföras ur distributionsekonomiska eller andra synpunkter mot en utflyttning, torde en sådan böra komma till stånd. Bolagets definitiva ställningstagande till denna lokaliseringsfråga torde emellertid komma att anstå tills resultatet av undersökningarna föreligger. Svenska penninglotteriet aktiebolag har omkring 50 anställda, varav ett 40-tal kan betraktas som anställda på heltid. Bolaget har av utredningen föreslagits utflyttat till Gävle. Av utredningen måste anses framgå, att bolaget — i likhet med Aktie­ bolaget Tipstjänst — har ett klart avgränsat arbetsområde och att bolagets behov av samarbete och kontakt med andra statliga företag eller ämbets­ verk är relativt begränsat. I detta hänseende torde endast vara att nämna den service, som lämnas bolaget från postverkets sida, och det beställningstryck, som utföres av riksbankens sedeltryckeri. Däremot upprätthålles ex­ empelvis förbindelserna med kommissionärerna nästan uteslutande per post och telefon. Bolaget har framhållit, att verksamheten är beroende av att postförbin­ delserna med olika delar av landet är goda och att de postanstalter som an­ litas har tillräcklig kapacitet att snabbt vidarebefordra särskilt mångfalden av värdepostförsändelser. Ett annat kommunikationstekniskt problem sam­ manhänger med att tryckningen av lottsedlarna utföres av riksbankens se­ deltryckeri. Lottsedlarna måste vara svåra att imitera och utförda så, att man har möjlighet att snabbt avslöja förfalskningar. I ärendet har riks­ banksfullmäktige ansett som knappast troligt, att annat tryckeri skulle kun­ na erbjuda samma säkerhet. Vidare är det ett krav på lokaliseringsorten, att denna har tillgång till bank, som när som helst kan göra vinstutbetalningar med upp till 500 000 kronor. Ur de synpunkter jag nu anfört torde några större olägenheter inte kunna påvisas vid en utflyttning av bolaget, om man vid valet av ny förläggnings­ ort tar hänsyn till de behov i fråga om post-, bank- och tryckservice som redovisats. Såväl generalpoststyrelsen som Sveriges kreditbank har förkla­ rat sig kunna tillhandahålla erforderlig service på alla de platser som av utredningen ifrågasatts för utflyttningen av bolaget. I fråga om tryckningen av lottsedlarna håller jag för troligt, att denna vid en omlokalisering till en början måste kvarligga hos riksbankens sedeltryckeri. Några avgörande svårigheter att transportera lottsedlarna till ort utanför Stockholm synes enligt min mening inte föreligga. I detta sammanhang vill jag erinra om att riksbankens sedeltryckeri tillhör de verksamhetsgrenar, som är avsedda att bli föremål för utredningens fortsatta undersökningar. Såsom utredningen

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

antytt är det inte otänkbart, att en lokalisering till samma ort av Penning­ lotteriet och sedeltryckeriet kan visa sig ändamålsenlig. Emellertid anser jag, med hänsyn till vad nyss anförts om transportmöjligheterna och möjlighe­ terna att i framtiden trycka lottsedlarna på den nya lokaliseringsorten, att den nu aktuella frågan kan bedömas oberoende av sedeltryckeriets förlägg­ ning. I sin kritik av utredningens förslag har inte heller bolaget särskilt fram­ hållit några svårigheter vid en utflyttning i de avseenden jag nu berört. Bo­ laget har i stället bl. a. understrukit de nackdelar som hänför sig till försäljningstekniska och företagsekonomiska förhållanden. Sålunda framhål­ ler bolaget, att rörelsen blir mest rationell och kostnadsnivån lägst, om för­ säljningen och distributionen skötes från ort inom Stockliolms-området med dess 17 procent av bolagets lottförsäljning. Även med hänsyn till den geogra­ fiska fördelningen i övrigt av försäljningen anses en utflyttning av bolaget medföra en snedvridning av distributionen på grund av flera och förlängda postbefordringar med ty åtföljande avbrott i försäljningen. Den försämrade servicen kan enligt bolaget skapa irritation och därigenom medföra, att om­ sättningen minskas eller att en eljest möjlig ökning av denna hindras. I den mån svårigheter av denna art uppstår ifrågasätter jag emellertid om inte dessa kan bemästras relativt snart. Vad särskilt gäller den slutförsäljning av från övriga delar av landet returnerade lotter som äger rum i Stockholms­ området synes denna i och för sig inte förutsätta, att bolaget är lokaliserat till Stockholm eller ens har avdelningskontor där. Utredningen har sålunda ansett, att man lätt genom telefonkontakter kan utröna, var förutsättningar finns för ökad försäljning. I bolagets remissyttrande har vidare understrukits personalens svårighe­ ter vid en utflyttning och de olägenheter som uppstår för bolaget genom att en stor del av personalen förklarat sig inte vilja medfölja till annan ort. Med hänvisning till vad jag i det föregående anfört i fråga om personalproblemen finner jag förstnämnda svårigheter inte vara av den art att de bör hindra en eljest önskvärd utflyttning. Vad gäller bolagets personalproblem vill jag erinra om att utredningen räknat med viss »inkörningstid» på ny ort och någon personalavgång i samband med flyttningen. Inte heller dessa svårig­ heter torde vara av sådan natur, att de i och för sig utgör hinder för en ut­ flyttning. Arbetsmarknadsstyrelsen har bedömt rekryteringsmöjligheterna i exempelvis Gävle som goda, och i likhet med utredningen håller jag inte för otroligt, att förutsättningarna att där få behålla personalen på längre sikt kan bli bättre än i Stockholm. Gävle bör därför prövas som ett huvud­ alternativ, när det gäller valet av ny lokaliseringsort. Beträffande den lokaliseringspolitiska effekten av en utflyttning vill jag erinra om att 50 personer helt eller till större delen sysselsättes vid företa­ get. Därutöver skulle lokaliseringen på annan ort sannolikt få indirekta verkningar för tryckeri- och distributionspersonal. Lokala tryckerier bör kunna konkurrera med tryckerierna i Stockholm beträffande i första hand dragningslistan och på längre sikt, såsom jag framhållit i det föregående, måhända också i fråga om lottsedelstrycket.

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1960 69

Frågan om en utflyttning bör ske eller ej avgöres även i detta fall av bola­ get självt. Bolaget har numera, enligt vad jag under hand inhämtat, anlitat en särskild sakkunnig för en närmare undersökning av konsekvenserna i distributionsekonomiskt avseende av en utflyttning. Bolagets definitiva ställ­ ningstagande till lokaliseringsfrågan bör anstå, tills resultatet av undersök­ ningarna föreligger. Sparbanksinspektionen har för närvarande elva befattningshavare. Det som framför allt präglar sparbanksinspektionens arbete är verksamheten på fältet. Flera tjänstemän vid inspektionen tillbringar en stor del av året på resor i samband med rutinundersökningar hos de olika sparbankerna. För att belysa hur sparbanksinspektionens fältarbete fördelar sig på olika län och huvudområden har lokaliseringsutredningen undersökt inspektionens tjänsteresor under sju år, d. v. s. den tid som med nuvarande resurser och arbetsrutin erfordras för att medhinna besök hos alla landets sparbanker. Den verkställda undersökningen har visat, att under en sådan period nära hälften av resorna gick till södra Sverige och att tjänsteresorna till detta område regelmässigt företogs via Nässjö. Mot bakgrunden härav har utred­ ningen föreslagit, att en utflyttning sker till ort söder om Stockholm, och i första hand förordat Växjö som ny lokaliseringsort. Sparbanksinspektio­ nens behov av kontakter med andra myndigheter och sparbankernas cen­ tralorgan kommer vid en utflyttning inte att kunna tillgodoses i samma utsträckning som för närvarande, men svårigheterna härutinnan bedömes av utredningen inte bli av någon mera allvarlig natur. Inte heller i öv­ rigt kan enligt utredningen några mera allvarliga olägenheter påvisas följa av en utflyttning. Man synes i stället ha anledning räkna med vissa vinster för inspektionens verksamhet vid en omlokalisering genom att reseverksamheten rationaliseras. Som framgår av det föregående har en ledamot reser­ verat sig mot utredningens förslag. 1 och för sig föreligger godtagbara skäl för utredningens förslag. Såsom påpekats i flera remissyttranden, bl. a. från sparbanksinspektionen, har emellertid i olika sammanhang ifrågasatts vissa ytterligare utredningar rörande tillsynen inom kreditväsendet. Senast har jag i propositionen nr 33/1959 förutskickat, att vissa spörsmål skulle aktualiseras med hänsyn till att tillsynen över sparbankerna utövas av annan myndighet än fallet är med bankerna och jordbrukets kreditkassor. Starka skäl talar enligt min mening för att tillsynen över banker, kreditkassor och sparbanker lägges under en myndighet. Jag har för avsikt att snarast möjligt låta utreda denna fråga. Mot bakgrunden härav förordar jag, att beslut i lokaliseringsfrågan får an­ stå tills vidare. Fjärde militärbefälsstabcn har omkring 125 befattningshavare i Stockholm, varav ett 90-tal civila. Staben disponerar för närvarande lokaler om sam­ manlagt cirka 2 700 kvadratmeter i förutvarande Livregementets till häst etablisseme.nl vid Lidingövägen. Militärbefälsstabens arbetsuppgifter om­ fattar i huvudsak operativt krigsförberedelsearbete, planläggning av opera­ tioner med krigsförband avsedda för militärområdets försvar samt ledning av fredsverksamhcten.

70 Kungt. Maj:ts proposition nr 120 år 1960

Vid sina undersökningar angående lämpligheten av att utflytta staben från Stockholm har lokaliseringsutredningen särskilt beaktat fredsverksamheten och beredskapsfrågorna. I fråga om stabens fredsinässiga arbete har utredningen funnit, att detta karakteriseras av dagliga kontakter med andra myndigheter i Stockholm samt av inspektioner, övningar m. m. inom mili­ tärområdet i övrigt. Med hänsyn till de goda kommunikationerna mellan huvudstaden och militärområdet i övrigt anses nuvarande lokalisering lämp­ lig för stabens fredsinässiga arbete. Av beredskapsskäl anser emellertid utredningen mindre lämpligt, att staben är förlagd till Stockholms-området. Med hänsyn främst till dessa skäl föreslår utredningen, att staben flyttas trån Stockholm, varvid som alternativa nya lokaliseringsorter nämnes Sträng­ näs och Katrineholm. Då militärt förband — Södermanlands regemente — finns förlagt i Strängnäs, förordar utredningen i första hand denna stad. Utredningens uppfattning att staben av beredskapsskäl bör utflyttas från Stockholms-området delas av de militära myndigheterna. De kontakter som äger rum mellan militärbefälsstaben och andra militära och civila myndig­ heter i Stockholm synes inte vara av den art och omfattning, att de i fred nödvändiggör en lokalisering av staben till Stockholms-området. Såsom ut­ redningen och de militära myndigheterna anfört torde det vidare vara en fördel ur beredskapssynpunkt, om staben förlägges annorstädes inom mili­ tärområdet än i huvudstaden. Kungl. Maj:t har i särskild proposition (nr 110), efter föredragning av chefen för försvarsdepartementet, förelagt årets riksdag förslag om en utflyttning av fjärde militärbefälsstaben till Strängnäs och i samband därmed redovisat de preliminärt beräknade byggnadskostnaderna och dispositionen av de vid militärbefälsstabens flyttning frigjorda lokalerna i Stockholm m. m. Arméns intendenturförråd i Stockholm, som har omkring 80 anställda, ly­ der i likhet med arméns övriga intendenturanstalter under arméintendenturförvaltningen. Liknande förråd finns i Karlsborg, Boden, Arboga, Växjö, Ös­ tersund och Tingstäde. Förrådet i Stockholm är i fredstid avsett att i första hand tillgodose förbanden inom fjärde militärområdet, d. v. s. i huvudsak östra Mellansverige. Förrådet är förlagt till Bagartorps-området i trakten av Ulriksdal och disponerar där en kontorsbyggnad och sex förrådsbyggnader med en golvyta av cirka 22 000 kvadratmeter. Inom området ligger även in­ fanteriets kadettskolas etablissement samt vissa för hela förläggningen ge­ mensamma lokaler. Förrådet har av lokaliseringsutredningen föreslagits ut­ flyttat till Filipstad. Utredningen har konstaterat, att något större behov av arbetskontakter i huvudstaden inte föreligger och att det skulle vara möjligt att vid en ut­ flyttning vinna vissa påtagliga fördelar. I detta hänseende vill jag särskilt erinra om att riksdagen, i enlighet med i propositionen nr 110/1958 fram­ lagt förslag, numera beslutat att kadettskolan skall flyttas till Halmstad och att denna flyttning är avsedd att verkställas under budgetåret 1961/62. Ge­ nom en utflyttning även av intendenturförrådet skulle hela kasernetablissementet vid Bagartorp kunna friställas och utnyttjas för täckande av andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960 71

lokalbehov. Vissa rationaliseringsvinster kan också beräknas uppkomma, om förrådet placeras i planmässigt ordnade lokaler. Utöver här antydda skäl, som talar för en utflyttning av intendenturförrådet, har utredningen liksom ett flertal remissmyndigheter framhållit, att vissa beredskapsskäl motiverar en utflyttning från Stockholms-området. I händelse av krig eller krigsfara anses det nämligen bli nödvändigt att evakuera förrådet. Med hän­ syn till Stockholms i ett sådant läge hårt ansträngda kommunikationer kan möjligheterna att flytta förrådet komma att äventyras, medan en lokalise­ ring till annan ort kan medföra, att evakueringsproblemet förenklas högst väsentligt. Denna synpunkt bör enligt utredningen tillmätas stor vikt vid valet av lokaliseringsort. Med hänsyn till karaktären av den verksamhet, som bedrives vid förrådet, bedömer utredningen som ganska lätt att i den nya lokaliseringsorten ersätta den personal som ej önskar medfölja från Stock­ holm. Detta anses gälla såväl kontorsanställda som förrådsmän och kollektivavtalsanställd personal. Utredningens förslag i förevarande avseende har i stort sett lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Mot bakgrunden av vad jag nu anfört för­ ordar jag efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, att arméns intendenturförråd i Stockholm utflyttas från Stockholms-området. Mot ut­ redningens förslag om Filipstad som ny lokaliseringsort har jag inte någon erinran. Ledningsorganen vid Marinkommando Ost är för närvarande förlagda på Skeppsholmen samt omfattar stab, intendentur- och sjukvårdsförvaltningar samt ett kameralkontor. Vid ledningsorganen är omkring 200 anställda, av vilka omkring 110 skulle komma att beröras vid en utflyttning av ledningsorga­ nens rent administrativa delar. I Marinkommando Ost ingår i fred utom led­ ningsorganen bl. a. Stockholms örlogsvarv, Berga örlogsskolor, kustartilleri­ försvar, helikopterförband och lokalstyrkor ur flottan. Utredningen föreslår att ledningsorganen utflyttas från Stockholm och förordar en förläggning antingen till Nyköping eller Nynäshamn. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet förordar jag i likhet med utredningen, att ifrågavarande ledningsorgan utflyttas från Stockholm. Genom en utflyttning från Skeppsholmen kommer de av ledningsorganen för närvarande disponerade lokalerna att kunna friställas för andra ända­ mål. Härtill kommer, att en omlokalisering är angelägen ur beredskapssynpunkt och att tyngdpunkten i marinens anläggningar inom Stockholms­ området under senare år alltmer koncentrerats till Västerhaninge-området på Södertörn. Jag finner därför lämpligast, att ledningsorganen förlägges till Västerhaninge kommun. Däremot anser jag inte, att en förläggning till Ny­ näshamn eller Nyköping bör komma i fråga. Den kontakt, som är önskvärd mellan marinkommandot och ett antal myndigheter inom Stockholms-om­ rådet lorde vid en förläggning till Västerhaninge inte komma att i någon avsevärd grad försvåras, och för personalens del synes inte heller några större olägenheter behöva uppstå vid den föreslagna förläggningen.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1960

Signalverkstaden i Sundbyberg, som utgör en del av Stockholms tygstation, bär omkring 200 anställda, varav cirka 65 tjänstemän och 135 kollektivav talsanställda arbetare. Verkstaden är arméns huvudverkstad för signalmateriel och har dessutom vissa regionala uppgifter. Utredningen har föreslagit, att verkstaden flyttas från Sundbyberg, varvid som lämpliga nya lokalise­ ringsorter nämnts Borås och Jönköping. Enligt lokaliseringsutredningens uppfattning kräver fredsverksamheten vid verkstaden inte en förläggning inom Stockholms-området. Visserligen fö­ rekommer ett ganska omfattande samarbete mellan armétygförvaltningen och verkstaden, men dessa personliga kontakter nödvändiggör inte den nu­ varande lokaliseringen. Verkstadens nuvarande lokalisering anses vidare i hög grad försvåra omställningen till verksamhet under krig. Under ogynn­ samma förhållanden kan den för försvaret betydelsefulla reparationsverksamliet, som skall äga rum vid signalverkstadens krigsorganiserade enheter, komma att äventyras. En lämplig omlokalisering utanför Stockholms-om­ rådet kan enligt utredningen medföra betydande förbättringar i detta hän­ seende. De militära myndigheter som yttrat sig i frågan har genomgående varit positiva till tanken på en utflyttning av signalverkstaden. Armétygförvaltningen hai för sin del ansett, att en utflyttning medför vissa olägenheter för driften i fred. Av beredskapsskäl anses emellertid en utflyttning angelägen under förutsättning att den nya lokaliseringsorten väljes med hänsyn till krigsuppgifterna och på ett sådant sätt, att sannolik personalavgång och eventuella rekryteringssvårigheter i största möjliga utsträckning begränsas. Frågan om eventuella rekryteringssvårigheter vid en utflyttning har sär­ skilt stor betydelse för signalverkstadens del, då både tjänstemän och ar­ betare till stor del utgöres av specialutbildad personal. Enligt uppgifter som lämnats a\ armétygförvaltningen torde en stor del av verkstadens personal inte vara villig att medfölja vid en utflyttning. Utredningen räknar också med att signalverkstaden under en övergångstid ställes inför vissa rekrvteringssvårigheter. För egen del biträder jag utredningens förslag om utflyttning av signalverkstaden från Stockholms-området. Med hänsyn till fördelarna från beredskapssynpunkt samt det lokaliseringspolitiska värdet av en utflyttning sy­ nes övergångstidens svårigheter inte böra hindra en eljest önskvärd utflytt­ ning. Såsom utredningen framhållit är det emellertid av vikt, att den nya lokaliseringsorten kan erbjuda goda rekryteringsmöjligheter och att i detta syfte en utbildning av telereparatörer på orten kan ordnas i erforderlis om­ fattning. ° Genom en utflyttning av signalverkstaden friställes ganska betydande okalutrymmen, som utan svårighet beräknas kunna utnyttjas för civilt el­ ler militärt bruk. Vidare kan man vänta, att den stimulerande effekten på den nya lokaliseringsorten blir avsevärd. Med beaktande av de krav som ansetts böra ställas på den nya orten för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 73

ordar jag efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, att verkstaden flyttas till Borås, Jönköping eller Växjö. Den ytterligare prövning som måste ske beträffande den slutliga förläggningsorten synes böra göras med beak­ tande av pågående överväganden rörande samordning av telereparationstjänsten inom försvaret. Österbygdens vattendomstol, som är en av landets sex vattendomstolar, har sitt kansli förlagt till Stockholm. Dess domsområde sträcker sig sedan den 1 oktober 1959 från och med Ljusnans nederbördsområde i norr till och med Nyköpingsåns och Kilaåns nederbördsområden i söder. Vattendom­ stolen består för närvarande av en ordinarie avdelning, omfattande tio per­ soner, och en extra avdelning, omfattande sex personer och inrättad för en tid av omkring fem år främst för handläggning av tre vidlyftiga mål om vattenreglering, som berör Dalälvens flodområde. Lokaliseringsutredningen har föreslagit, att domstolens kansli flyttas till Gävle. Utredningen har inte kunnat finna, att den geografiska fördelningen av målen nödvändiggör domstolens placering i Stockholm, och anser, att en förläggning till annan inom domsområdet relativt centralt belägen ort ger goda möjligheter till en rationell uppläggning av reseverksainheten. Kon­ takt- och personalfrågorna kan enligt utredningens mening inte heller åbe­ ropas som skäl mot en ändrad lokalisering. Utredningens uppfattning om domstolens och allmänhetens ömsesidiga behov av kontakter kritiseras i flera remissyttranden. Sålunda pekar vattenrättsdomaren på fördelarna av att domstolens kansli genom förlägg­ ningen till Stockholm är lättillgängligt för parterna samt deras tekniska och juridiska rådgivare, av vilka flertalet har sina kontor i huvudstaden, och han framhåller även, att denna förläggning av kansliet underlättar för domstolspersonalen att nå kontakt med statliga myndigheter som beröres av domstolens verksamhet. Dessa fördelar av förläggningen till Stockholm understrykes av flera andra remissinstanser, bl. a. vattenöverdomstolen, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet samt ett flertal länsstyrelser. I detta sammanhang må erinras om att samtliga övriga vattendomstolar har sina förläggningsorter utanför Stockholm. I likhet med utredningen skulle man därför som stöd för förslaget om förflyttning av Österbygdens vattendom­ stol från Stockholm kunna hävda, att domstolen inte har större behov av kontakter än dessa. Jag bär emellertid, bl. a. genom vad i remissyttrandena anförts, fått den uppfattningen, att domstolens nuvarande kontaktmöjlig­ heter är en väsentlig tillgång i arbetet och att domstolen torde ha ett avse­ värt större antal partsombud i Stockholm än övriga domstolar. Då vidare österbygdens vattendomstol personellt sett är en så liten myn­ dighet, att dess utflyttning från Stockholms-området ter sig mindre bety­ delsefull från lokaliseringspolitisk synpunkt, anser jag mig efter samråd med chefen för justitiedepartementet inte böra biträda utredningens förslag i fråga om lokaliseringen av Österbygdens vattendomstol. Domstolens kansli torde sålunda även i fortsättningen böra vara förlagt till Stockholm. Jag vill erinra om att lokaliseringsutredningen även framlagt förslag om

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960

utflyttning av försvarets fabriksstyrelse till Eskilstuna. Med hänsyn till fabriksverkets karaktär och verksamhet torde ställning till detta förslag böra tagas först i samband med framtida överväganden om utflyttning av större statliga förvaltningsenheter, eventuellt i samband med tillskapandet av ett centralt statligt förvaltningscentrum utanför Stockholm. För ett så­ dant ställningstagande fordras undersökningar av bl. a. allmän ekonomisk natur, varför utredningens på längre sikt upplagda arbete först bör full­ följas. Ett genomförande av i det föregående nämnda förslag om utflyttning av statlig verksamhet skulle, därest en utflyttning av jämväl Aktiebolaget Tips­ tjänst och Svenska penninglotteriet aktiebolag kommer till stånd, innebära att i runt tal 1 200 arbetstillfällen tillföres orter utanför Stockholms-området. Jag övergår härefter till att behandla vissa i samband med flyttningarna uppkommande personalproblem. Ijänstemän, som flyttar med en myndighet till den nya lokaliseringsor­ ten, är enligt gällande avlöningsförfattningar tillförsäkrade ekonomiska förmåner i viss utsträckning, t. ex. ersättning för flyttningskostnader, resekostnadsersättning och anstånd med omstationering med därav följande rätt till traktamente. Kungl. Maj :t kan i vissa avseenden medge dylika för­ måner även till tjänstemän som inte uppfyller de i författningarna upp­ ställda villkoren härför. För den kollektivavtalsanställda personalen finns ingen avtalsenlig rätt till ekonomiska förmåner av nu nämnd art, men myn­ digheterna har formella möjligheter att från fall till fall besluta om lik­ nande förmåner för nämnda personal. Beträffande tjänstemän som inte önskar medfölja en myndighet till ny förläggningsort, uppkommer frågor om tvångsförflyttning, entledigande, avgång med pension — i förekommande fall även förtidspensionering — samt omplacering till annan tjänst. Detta gäller också beträffande den kol­ lektivavtalsanställda personalen, även om i kollektivavtalen inte finns nå­ gon motsvarighet till den för ordinarie tjänstemän enligt 13 § statens all­ männa avlöningsreglemente gällande förflyttningsskyldigheten. Förflyttningsskyldigheten för ordinarie tjänstemän bör givetvis hävdas i samband med de föreslagna omlokaliseringarna. I vissa fall kan emellertid en tvångsförflyttning komma att framstå som obillig, varför andra åtgär­ der kan behöva övervägas. I det föregående har redovisats ett förslag av lokaliseringsutredningen om inrättande av en delegation för behandling av sådana personalproblem, som aktualiseras i samband med omlokalisering av statlig verksamhet. De­ legationens verksamhet har av utredningen ansetts böra på lämpligt sätt samordnas med de arbetsuppgifter, som åvilar den år 1958 av chefen för försvarsdepartementet tillkallade försvarets personaldelegation. Jag vill er­ inra om att verkställigheten av de inom försvaret till följd av 1958 års för­ svarsbeslut pågående rationaliseringarna och förflyttningarna närmast an­ kommer på särskilda arbetsgrupper, en för varje försvarsgren. Såvitt rör personalfrågor samordnas gruppernas arbete av särskilda av chefen för för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1960 75

svarsdepartementet tillsatta organ, försvarets personaldelegation och för­ svarets personalnämnd. Lokaliseringsutredningen synes ha utgått ifrån att handläggningen av personalfrågor vid förflyttningen av militära institutio­ ner skall ske i samma ordning som vid redan tidigare beslutade omorga­ nisationer inom försvaret. Enligt min mening bör personalfrågor i samband med den i det föregåen­ de förordade utflyttningen i första hand åvila vederbörande myndighet. Per­ sonalfrågor som rör försvaret bör handläggas på i princip samma sätt som dylika frågor i samband med tidigare beslutade rationaliseringsåtgärder. I övrigt bör för handläggning av personalproblem, som uppkommer vid ut­ flyttning av statliga myndigheter, inrättas en särskild delegation. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare bestämma delegationens samman­ sättning och arbetsuppgifter ävensom meddela föreskrifter angående den samordning av delegationens verksamhet med verksamheten hos försvarets personalnämnd och personaldelegation, som kan befinnas erforderlig. Jag förutsätter givetvis, att vederbörande personalorganisationer beredes tillfälle att medverka vid personalproblemens lösande. De kommunala myndigheterna i de orter, som enligt det föregående ifrå­ gasatts som nya lokaliseringsorter för de nämnda statliga verksamhetsgre­ narna, har genomgående förklarat sig vilja på allt sätt medverka till en god lösning av uppkommande lokalfrågor och den medföljande personalens bostadsproblem. Några bindande utfästelser har emellertid inte gjorts. En förutsättning för att förslagen i det föregående skall genomföras bör vara, att godtagbara överenskommelser kan uppnås med de kommunala myn­ digheterna i de frågor där deras medverkan erfordras.

Jag förordar, att Kungl. Maj:t genom proposition inhämtar riksdagens godkännande av de riktlinjer för utflyttning av viss statlig verksamhet som nu föreslagits. Beträffande för utflyttningen erforderliga anslag torde för­ slag senare få föreläggas riksdagen. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna de riktlinjer för en utflyttning av viss stat­ lig verksamhet från Stockholms-området som i det föregå­ ende förordats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till detta proto­ koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Ragnar Sohlman

G00329 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag