Med anledning av motion om åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

FiU 1979/80:10

Finansutskottets betänkande 1979/80:10

med anledning av motion om åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

Med stöd av 3 kap. 15 § riksdagsordningen väcktes vid riksmötets början motionen

1979/80:4 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i motionen,

2. hos regeringen anhåller om ett skyndsamt förslag till skatteomläggning för 1980 med en utformning som i huvudsak överensstämmer med vad som i motionen anförts och med det uttalade syftet att underlätta den nu förestående avtalsrörelsen,

3. hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen,

4. hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen,

5. hos regeringen begär skyndsamma förslag till åtgärder på arbetsmarknadsområdet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen.

Motionen remitterades den 9 oktober 1979 i sin helhet till finansutskottet. För att få förslagen i motionen närmare belysta beslöt finansutskottet den 23 oktober 1979 att bereda skatteutskottet, näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och civilutskottet tillfälle att avge yttranden.

Yttranden från skatteutskottet (SkU 1979/80:1 y), näringsutskottet (NU 1979/80:2 y), arbetsmarknadsutskottet (AU 1979/80:1 y) och civilutskottet (CU 1979/80:3 y) återfinns som bilagor till detta betänkande.

Med anledning av skatteutskottets yttrande har finansutskottet beslutat att till skatteutskottet överlämna motionen i vad avser yrkandet 2 och yrkandet 3 i viss del.

I propositionsförteckningen för riksmötet 1979/80 av den 23 oktober 1979 aviserades att en proposition om den ekonomiska politiken skulle avlämnas till riksdagen under november månad 1979. Utskottet beslöt därför att behandla motionen i samband med propositionen. Den 8 november anmäldes att den aviserade propositionen inte skulle komma att avlämnas.

1 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 10

FiU 1979/80:10

2 Den 16 november avlämnades propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m. Propositionen innehåller bl. a. ett avsnitt om utgångspunkter för den ekonomiska politiken.

1 utskottet har vid beredningen av ärendet följande föredragningar och hearings ägt rum:

1979-10-23 Konjunkturinstitutet

1979-11-06 Sveriges Industriförbunds ekonomisk-politiska avdelning

1979-11-06 Bankdirektör Sören Andersson, Svenska Sparbanksföreningen 1979-11-06

Betalningsbalansdelegationen

1979-11-08 LO:s utredningsavdelning

1979-11-08 TCO:s utredningsavdelning

1979-11-15 Riksbankschefen

1979-11-22 Statssekreteraren Sten Westerberg, ekonomidepartementet Motionen

I motionen anförs att läget i den svenska ekonomin allvarligt har förvärrats sedan våren 1979. De väsentligaste avvikelserna i utvecklingen från vad som förutsattes i våras är enligt motionärerna följande:

1. Det internationella konjunkturläget ser nu betydligt sämre ut än vad man bedömde som sannolikt i våras. Den kraftiga oljeprisstegringen är en faktor som bidragit till detta. Konjunkturomslagen i flera länder har dessutom varit kraftigare än vad som beräknades för ett halvt år sedan.

2. Den svenska exporten har hittills inte gått lika bra som man räknade med och importen växer snabbare än enligt prognoserna i våras. Detta senare sammanhänger till en betydande del med att kostnaderna för vår oljeimport ökat. Men importen ökar även kraftigare än beräknat på andra varuområden. En viktig anledning till den långsammare exportökningen förefaller vara att de svenska företagen höjt sina priser mer än vad som svarar mot den inhemska kostnadsökningen. Man har alltså inte utnyttjat de senare årens devalveringar och de relativt låga kostnadsstegringarna till att förbättra sin marknadsposition utan har i stället utnyttjat dessa ökade vinster.

3. Denna utveckling har medfört att bytesbalansen blir väsentligen mycket sämre än vad man räknade med i våras. Enligt riksbankens bedömning är underskottet redan efter årets första åtta månader minst 10 miljarder kronor. För hela året är ett underskott på 13-14 miljarder kronor troligt.

4. Prisstegringen t. o. m. augusti har överstigit 5 96 vilket utlöst kompensationsförhandlingar på lönemarknaden. Producentpriserna ökar f. n. med en årstakt som ligger inemot 15 96 vilket efter en tid måste komma att dra upp takten även i konsumentprisernas stegring.

5. Den totala produktionsuppgången förefaller att bli lägre än vad man

FiU 1979/80:10

räknade med. Man kommer sannolikt inte att nå upp till de ökningstal för BNP som var en utgångspunkt för riksdagens ställningstaganden i maj.

6. Även läget på arbetsmarknaden är sämre än vad det skulle vara enligt bedömningarna i våras. Särskilt oroväckande är den fortsatt höga ungdomsarbetslösheten.

7. Den sämre ekonomiska utvecklingen har även inneburit att de regionala ojämnheterna ytterligare ökat.

Det faktum att utvecklingen på så många punkter avviker från de bedömningar som gjordes så sent som i maj månad understryker enligt motionärerna vikten av att den ekonomiska politikens inriktning blir föremål för en snabb omprövning.

Beträffande de ekonomiska utsikterna för tiden framöver anför motionärerna bl. a. att industriinvesteringarna och nyproduktionen av bostäder även under 1980 kan antas komma att ligga på en långsiktigt alldeles för låg nivå. Inflationstrycket kommer enligt motionärerna med stor sannolikhet att öka ytterligare under 1980 och arbetsmarknaden att kännetecknas av ökade spänningar. Bl. a. framhålls att de ungas problem på arbetsmarknaden fortfarande är akuta och att ungdomsarbetslösheten är stor. Vidare anser motionärerna det sannolikt att underskottet i bytesbalansen blir av samma storlek under 1980 som det som uppskattas för 1979 och vill inte utesluta att det blir ännu större.

Kraven pä politiken. Det är enligt motionärerna i första hand tre grundproblem i den svenska ekonomin som omedelbart behöver angripas, nämligen: 1.

Att skapa en god grund för avtalsrörelsen så att löntagarna kan tillförsäkras en real löneutveckling till en så låg pris- och kostnadsökning som möjligt.

2. Att snabbt få till stånd en ökning av kapitalbildningen inom den svenska ekonomin - då i första hand på industriinvesteringarnas och bostadsbyggandets områden.

3. Att med kraft ingripa mot den oroande ungdomsarbetslösheten.

I motionen framläggs förslag till åtgärder på dessa tre olika områden.

Skatteomläggning för 1980. I motionen riktas kritik mot det av mittenpartierna under valrörelsen presenterade förslaget till skatteomläggning för 1980 och föreslås vissa riktlinjer för hur en sådan omläggning i stället borde göras. Motsvarande motionsyrkande behandlas inte i detta betänkande.

Åtgärder pä investeringsområdet. Motionärernas förslag omfattar åtgärder för att stimulera dels industriinvesteringarna, dels bostadsbyggandet.

En första åtgärd för att stimulera industriinvesteringarna är enligt motionärerna att företagen bör åläggas att betala in 20 % av sina vinster (före bokslutsdispositioner, lagernedskrivning och skatt) för redovisningsåret 1979 till särskilda investeringskonton i riksbanken. Vid användandet av medlen

FiU 1979/80:10

till vissa typer av investeringar skall enligt förslaget ett extra skatteavdrag om 10 % på investeringarna få göras.

Vidare bör man enligt motionärerna snabbt inrätta en struktur- och utvecklingsfond. Fonden, som föreslås ha en styrelse med löntagarmajoritet, bör kunna arbeta med olika former av kapitaltillskott, t. ex. aktieteckning, nyemission och förvärv av konvertibla skuldebrev. Fonden föreslås få en omslutning på 4 miljarder kronor under sitt första verksamhetsår, varav hälften skall finansieras över statsbudgeten.

Motionärerna föreslår också att fjärde AP-fonden skall tillföras ytterligare 1 miljard kronor.

Möjligheterna att stimulera industriinvesteringarna genom direkta insatser i den statliga företagssektorn bör också tas till vara, anför motionärerna, varför regeringen snarast bör ta initiativ till att de statliga företagen utarbetar ett ambitiöst investeringsprogram för de närmaste tre åren. Programmet bör därefter underställas riksdagen för finansiering.

I fråga om åtgärder för att öka bostadsbyggandet hänvisar motionärerna till tidigare framlagda motionsförslag. Dessa förslag omfattar dels införandet av ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt tilläggslån vid byggandet av flerfamiljshus, dels åtgärder mot den snabbt stigande prisnivån på bl. a. byggnadsmaterial.

Åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och arbete. I motionen föreslås åtgärder för att dels stimulera ungdomar till fortsatt utbildning efter grundskolan, dels underlätta för ungdomar att få fast anställning.

Ett sätt att stimulera till fortsatt utbildning är, enligt motionärerna, att kraftigt bygga ut en varvad utbildning där utbildning genom praktiskt yrkesarbete ute på arbetsplatserna kombineras med teoretiska inslag som förläggs till skolan. Vidare förordas en förbättring av studiestödet.

För att underlätta för ungdomar att få fast anställning föreslås en särskild form av gradvis avtrappat finansiellt stöd från samhället till arbetsgivare som erbjuder beredskapsarbetande ungdomar under 20 år fast anställning.

Uppgifter i anslutning till motionen

I detta avsnitt ges kortfattade referat av

dels vissa under hösten publicerade konjunkturbedömningar som gjorts vid några organisationers ekonomiska utredningsavdelningar och som utskottet tagit del av,

dels konjunkturinstitutets höstrapport.

FiU 1979/80:10

dels ock det ekonomisk-politiska avsnittet i propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering av inkomstskatten m. m.

Industriförbundets ekonomisk-politiska avdelning har i en rapport Den ekonomiska politiken (daterad 18 september 1979) gjort följande sammanfattning av de ekonomiska utsikterna.

Det senaste årets ekonomiska politik har varit ett medvetet risktagande. Avsikten har varit att på kort tid återföra den svenska ekonomin till ett rimligt högt kapacitetsutnyttjande. Större delen av den normaliseringsprocess som i långtidsutredningen fördelas över en 5-årsperiod forceras nu fram under loppet av ett drygt år. Med det hoppas man vinna två viktiga effekter:

1. En ökad beläggning inom industrin skall hindra fortsatt utslagning av sysselsättning och produktionskapacitet och på ett tidigt stadium stärka investeringsviljan.

2. En snabb produktivitetsutveckling skall möjliggöra en dämpning i prisstegringstakten och stärka den internationella konkurrenskraften. Dessa bägge effekter i kombination räknar man med skall ge underlag för en fortsatt självgenererande tillväxtprocess.

1 dessa uttalade syften har politiken h ittills varit mycket framgångsrik. Men man måste då hålla i minnet att vi ännu bara passerat det första, och kanske minst problemfyllda, stadiet i en ekonomisk-politisk strategi. Konventionell klokhet säger att man bör försöka dämpa uppgångsfaserna i konjunkturen för att hindra överhettningstendettser, flaskhalsproblem, överdrivna förväntningar och inflation. Nu har en stark internationell efterfrågetillväxt parats med ett snarast exceptionellt starkt uppsving i den inhemska efterfrågan.

Det närmaste årets ekonomisk-politiska problem är därför mycket lätt förutsebara. Redan denna höst kommer vi - trots fortsatt god exportkonjunktur- att ställas inför en snabb Försämring av bytesbalansen. Bakgrunden är inte bara oljeprishöjningen utan också en mycket snabb volymmässig importstegring. En underliggande strukturell obalans i den svenska ekonomin - som uppkommit genom fyra års kraftig avindustrialisering - har under 1978 dolts genom försäljningar från lager och minskade importlager inom såväl industri som handel. Nu kommer en ofrånkomlig rekyl.

Problemområde två gäller inflationen. Med utgångspunkt från historiska samband vad gäller efterfrågetillväxten, penningmängdens ökning m. m. står vi inför ett uppenbart inflationshot 1980/81. Situationen är i flera avseenden snarast mer bekymmersam än tidigare. Inflationshotet har sin grund i såväl marknadsmässiga förhållanden som orealistiska förväntningar. Marknadsmässigt gäller den svaga punkten industrins svårigheter att rekrytera arbetskraft. Här finns en risk för löneglidning i företagens konkurrens om arbetskraft redan innan den totala industrisysselsättningen börjat att öka. För att öka ekonomins motståndskraft mot inflationen måste därför ansträngningarna skärpas för att ge industrin möjlighet att återta något av den sysselsättning som förlorats under de senaste fyra åren.

FiU 1979/80:10

6 Det utomordentligt begränsade utrymmet för privat konsumtion har knappast klargjorts med speciell tydlighet underden gångna valrörelsen. 1980 kommer att bli ett år med sjunkande realinkomster för den förvärvsarbetande delen av befolkningen. Trots detta hamnar bytesbalansunderskottet vid närmare 4 procent av BNP. Detta under ett år med en enligt de flesta bedömningar alldeles för låg investeringstakt. Underskottet i bytesbalansen är så stort att det ligger nära till hands att göra en prognos på grundval av förutsättningen om att ”det inte kommer att tillåtas få inträffa”. Problemet är då bara att 4 å 5 procents realinkomstsänkning heller inte förefaller vara en särskilt ”politiskt sannolik” prognos.

Diagnosen är ofrånkomlig: Den svenska ekonomin lever alltjämt över sina tillgångar sådana de bestäms av vår produktionsförmåga.

Det är därför mycket osannolikt att man i den ekonomiska politiken kommer att släppa fram konsumtionsökningar av någon nämnvärd omfattning under 1980 - speciellt efter det att bilden av en snabb bytesbalansförsämring klarnat under hösten.

Med den begränsade rörelsefrihet som nu gäller för den ekonomiska politiken blir lönestegringstakten under 1980/81 på kort sikt närmast en fråga för löntagarkollektivet om man önskar realinkomstsänkningar genom skattehöjningar kombinerade med snabb inflation, eller genom att låta det ske en återgång till en mer normal vinstnivå inom industrin.

Förutsättningarna att hålla tillbaka inflationstendenserna är inte speciellt goda. Också företagen bidrar här genom förväntningar som kan visa sig dåligt grundade. Internt och vart och ett för sig markerar många företag styrka genom att ”kunna budgetera för realistiska lönekostnadsstegringar”. Den prognos vi nu gör för den internationella utvecklingen under 1980 innebär att man kan komma att ställas inför mycket obehagliga överraskningar på denna punkt.

Landsorganisationens utredningsavdelning har i rapporten Ekonomiska utsikter hösten 1979 (daterad 23 oktober 1979) gjort följande bedömning.

Vid oförändrad ekonomisk politik - en förutsättning som i sig förefaller orealistisk - kan uppnås en ökning av bruttonationalprodukten på 3 1/2 96. Med en tillfredsställande ekonomisk tillväxt bör en måttlig minskning av det underskott som vi annars skulle få genom vad vi bär med oss från 1979 och som skapas av de höjda oljepriserna kunna förenas med en viss fortsatt standardökning och en nödvändig investeringstillväxt. I rapporten läggs vid sidan av den sannolika försörjningsbalansen fram en försörjningsbalans som betecknas som önskvärd men ändå realistisk.

FiU 1979/80:10

7 Sannolik

Önskvärd

BNP

3,2

4 1/2

Import

4,9

6 Summa tillgäng

3,6

5 Bruttoinvesteringar

4,3

8 Lagerinvesteringar

0,5'

1/2'

Privat konsumtion

2,0

2 Offentlig konsumtion

3,0

3 Export

4,2

8 Summa efterfrågan

3,6

J

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Med hänsyn till våra bytesbalansproblem är det nödvändigt att den ökade efterfrågan kommer från exportsidan. Men det innebär att det svenska näringslivets konkurrenskraft gentemot utlandet måste förstärkas så att vi kan sälja mer. Det innebär i sin tur att kostnadsökningarna och prishöjningarna måste hållas tillbaka.

Det finns i detta läge två vägar för den nya regeringen att gå. Den ena är den breda, politiskt lätta, traditionella svångremslinjen. Fastän den knappast bromsar inflationen kan den åtminstone temporärt förbättra bytesbalansen. Men den leder till minskad tillväxt, ökad arbetslöshet, neddragna investeringar med ty åtföljande problem för framtiden och sänkt standard för de breda befolkningslagren.

Den andra vägen är den smala, politiskt svåra. Den kräver en kraftfull och välavvägd politik för att hålla tillbaka prisstegringarna - inte minst impulserna från utlandet - och begränsning av oljeberoendet genom en väl utformad energipolitik med på kort sikt tyngdpunkten på energisparande. Den vägen innebär att regeringen skall motverka prisstegringstendenserna med en effektiv prisövervakning och priskontroll där så erfordras, genom revalvering när detta är lämpligt för att bromsa inflytandet av den internationella inflationen och genom konkurrensfrämjande åtgärder av olika slag mot både inhemsk och utländsk marknadsdominans. Vidare krävs en skatteoch fördelningspolitik som inte skapar stora motsättningar på arbetsmarknaden.

I TCO-ekonomernas höstrapport 1979 med rubriken Konjunkturen - svag världskonjunktur ger svenska balansproblem (daterad 29 oktober 1979) sammanfattas de ekonomiska utsikterna på följande sätt.

De omedelbara effekterna på den svenska ekonomin av oljeprisökningarna blir en högre inflation och ett ökat underskott i bytesbalansen. Om den korrigering av bytesbalansstatistiken för 1978 som gjorts av betalningsbalansdelegationen antas gälla också för 1979 och 1980, kan underskotten

Fili 1979/80:10

väntas uppgå till 8-10 miljarder kronor för 1979 och 12-15 miljarder 1980. Underskottets ökning väntas för 1979 helt och 1980 till större delen motsvaras av oljenotans ökning. Handelsbalansens saldo exkl. oljehandeln väntas förbli i stort sett oförändrat. Med hänsyn till att en mycket kraftig ökning av den inhemska efterfrågan har ägt rum mellan 1978 och 1979, innebär detta i realiteten att handelsbalansen stärkts. Normalt borde en omsvängning av denna styrka medföra en mycket kraftig ökning av importen i förhållande till exporten, menar TCO-ekonomerna.

Exporten väntas under 1979 öka ungefär i den takt som tidigare förutsetts, medan importökningen väntas bli något större. Den svenska industrins relativa arbetskraftskostnader per producerad enhet hade vid årsskiftet 1978/79 fallit under 1975 års nivå. Efter den ytterligare sänkning som kan förutses under året kommer dessa relativa kostnader att ha återgått till 1973 års nivå. Marknadsandelsvinsterna för exporten av bearbetade varor beräknas bli klart mindre 1979 än 1978, heter det i rapporten. För 1980 väntas både exporten och importens ökningstakt ungefär halveras.

Förutsättningar finns för att den totala produktionen ökar ungefär lika snabbt under 1980 som under 1979, dvs. 4 %. Den ekonomiska politiken Hr en avgörande betydelse. Den svenska exportens utveckling beror förutom på styrkan och varaktigheten hos den internationella konjunkturnedgången också på hur de relativa exportpriserna och marknadsandelarna utvecklas. Den inhemska efterfrågan måste vara fortsatt hög om inte produktionen skall dämpas kraftigt och kapacitetsutnyttjandet inom industrin åter börja sjunka. En väl avvägd ekonomisk politik måste utformas så att ett relativt högt inhemskt efterfrågetryck kan hållas utan att bytesbalansen försvagas allvarligt och utan att kostnads- och prisutvecklingen ändras till det sämre. Detta är det stabiliseringspolitiska problemet i ett nötskal.

Konjunkturinstitutets höstrapport1

Den kraftiga stegringen av oljepriserna har på mer än ett sätt försämrat utsikterna för en hygglig konjunkturutveckling i Västeuropa under de närmaste åren. Det extra påskjut som getts till pris- och kostnadsstegringen har medverkat till att göra den ekonomiska politiken mera återhållande. Samtidigt har oljeprisernas uppgång på ett mera direkt sätt gett upphov till efterfrågebegränsande effekter. Dessa beror på att de oljeexporterande länderna först med betydande fördröjning kan väntas spendera de av oljeprishöjningen genererande inkomstökningarna. För OECD-länderna sammantagna kommer detta att innebära ett avsevärt efterfrågebortfall som dock kan förmodas bl i påtagligt lägre än det som utlöstes av oljeprisstegringen 1973/1974.

I stället för en väl bibehållen tillväxt som för Västeuropas del kunde tänkas

1 Institutets kalkyler och prognoser slutjusterades 1979-10-22.

FiU 1979/80:10

pågå in på 1981 finns nu övervägande skäl att förvänta en tydlig avsaktning 1980. Tillväxten i Västeuropa som 1979 tycks bibehållas vid oförändrat 3 96 kan sålunda förutses sjunka till ca 2 % 1980. I Förenta staterna har uppbromsningen blivit påtaglig redan innevarande år. Även med en vändning uppåt under loppet av nästkommande år kan tillväxten där 1980 beräknas inskränka sig till ca 1 96. För OECD-länderna sammantagna blir den troliga avsaktningen mjukare, från knappt 4 96 1978 till 3 96 1979 och ca

2 96 1980. Världshandeln som 1979 tycks fortsätta att växa i en takt av 6 96 väntas sakta ned till ca 4 96 1980, ett år då tilltagande efterfrågan från de oljeexporterande ländernas sida väntas svara för ett av de mera expansiva inslagen i handeln. Regionalt har tillväxten utsikter att bli förhållandevis stark i Norden, där en ökning av den totala produktionen med i genomsnitt ca

3 1/2 96 1980 förefaller trolig. Både i Norge och i Finland väntas expansionen fortsätta i tämligen god takt.

Det är sålunda en påtaglig avsaktning av världsekonomins utveckling som förutses 1980 men inte ett bakslag av den typ som inträffade 1974/1975.

Internationellt sett är ovissheten stor med avseende på oljepriserna 1980. Prognosen för den internationella ekonomin sådan som den presenterats bygger på ett antagande om att realpriserna för råolja skall bli tämligen oförändrade under loppet av 1980.

Vad gäller utvecklingen av Sveriges ekonomi 1979 tycks tilltron till framtiden ha försvagats något under andra halvåret 1979 och detta torde till väsentlig del vara en följdverkan av de starka prisstegringsimpulser som nått Sverige utifrån. Såväl utrikesbalansen som den interna pris- och kostnadsutvecklingen har påverkats oförmånligt av den kraftiga prisstegring som försiggått på den internationella oljemarknaden liksom på vissa andra råvarumarknader. Härigenom har bytesvillkoren kommit att försämras och detta har gett utslag på bytesbalansen som beräknas visa kraftigt ökat underskott 1979.

Med hänsyn till den kraftiga tillväxten i den inhemska efterfrågan är det inte förvånande att importen ökar starkt i volym och detta i snabbare takt än som normalt kan förväntas som en följd av exportökningen. Andra omständigheter har emellertid bidragit till försvagningen av bytesbalansen i dess reala termer (dvs. omräknad till fasta priser). Vissa grenar av exporten har inte kunnat följa med i den allmänna expansionen. Det gäller leveranserna från den hårt drabbade varvsindustrin men också från trävaru- och massaindustrierna. Exporten av bearbetade varor (exkl. fartyg) som i och för sig visar god tillväxt har inte som väntat fått påskjut genom fortsatt återvunna marknadsandelar inom OECD-ländernas krets. Exportföretagen som varit angelägna om att återställa sina hårt pressade rörelseresultat har låtit sina priser stiga med ett par procentenheter utöver de höjningar som i genomsnitt tagits ut på världsmarknaden. Vidare har den snabba efterfrågetillväxten inneburit att efterfrågetrycket i Sverige stigit i förhållande till omvärlden. Det är troligen denna utveckling av relativpriser och relativt efterfrågetryck som

FiU 1979/80:10

förklarar att de andelsvinster som eljest kunnat väntas som efterverkan av de betydande relativprissänkningarna 1977/1978 inte förverkligats mer än till en ringa del.

Sammanfattningsvis tycks utfallet av utrikeshandelns utveckling 1978-1979 i reala termer kunna beskrivas sålunda: exporten av bearbetade varor (utom fartyg) ökar med närmare 9 1/2 96. Samtidigt stagnerar råvaruexporten och fartygsexporten minskar kraftigt. Totalt tycks exportens tillväxt därmed stanna vid inte fullt 6 % eller - enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetoder - vid 7 %. Importen däremot ökar med 11 % alternativt 12 1/2 96. Handelsbalans och bytesbalans undergår därmed en betydande försvagning.

Sammanlagt beräknas handelsbalansen 1979 försvagas med ca 8 miljarder kronor och visa ett underskott om ca 2,8 miljarder kronor. Genom fortsatt försämring av tjänste- och transfereringsbalanserna stiger minussaldot på bytesbalansen med ca 9,4 miljarder kronor till ca 12,8 miljarder kronor.1

Den påtagliga försämringen av bytesvillkoren och den externa balansen har i sig återhållande effekter på hushållens och företagens reala inkomstutveckling. Genom betydande tillväxt av den totala produktionen och en expansiv offentlig finanspolitik blir det likafullt utrymme för en tydlig förstärkning av hushållens och företagens disponibla realinkomster. Produktionstillväxten har därvid i växande grad kommit att baseras på stigande inhemsk efterfrågan.

Totalt sett tycks den inhemska efterfrågans reala tillväxt tämligen väl motsvara de prognoser som gjordes våren 1979. Den offentliga verksamhetens expansion blir emellertid starkare än enligt dessa prognoser, medan däremot investeringarnas tillväxt blir något svagare.

Lagerinvesteringarnas utveckling tycks i väntad utsträckning bidra till efterfrågans tillväxt. Detta sker inte genom lagerökning utan därigenom att lageruttömningen minskar.

Också det privata näringslivets investeringar visar förnyad tillväxt

1978-1979 efter betydande nedgång dessförinnan. Den troliga uppgången för det privata näringslivets investeringar 1979 beräknas till 9,5 96. Exklusive handelsflottan väntas näringslivets investeringar stiga med 5 96 med en starkare uppgång på maskinsidan än på byggnadssidan. Industriinvesteringarna kalkyleras öka med 4 96 efter de starka minskningarna 1977 och 1978 då industrins investeringar reducerades med sammantaget 35 96. Bakom denna utveckling ligger en viss höjning av industrins kapacitetsutnyttjande och en förbättrad lönsamhet.

Första halvåret 1979 steg den privata konsumtionens volym till en nivå som var drygt 3 96 högre än under samma halvår 1978. Ökningen mellan andra halvåret 1978 och andra halvåret i år antages, bl. a. med hänsyn till

1 Beräkningarna utgår från den korrigeringsnivå riksbanken tillämpade förhösten 1979.

Fil) 1979/80:10

inkomstutvecklingen bli endast obetydligt lägre än mellan första halvåren. Mellan helåren 1978 och 1979 skulle konsumtionen därmed öka ca 3 96 i volym. Sparkvoten minskar under dessa förutsättningar ytterligare - med ca en halv procentenhet - men skulle likväl uppgå till drygt 9 96.

Den offentliga efterfrågan - i form av offentlig konsumtion och offentliga investeringar-bibehöll till skillnad från den privata god expansionstakt 1978 men utvecklas än mera expansivt 1979. Sammanlagt ökar den offentliga verksamhetsvolymen med nära 5 96 i volym efter en uppgång med inte fullt 3 96 1978. Kommunerna, som haft en avsevärd inkomstökning även 1979 och dessförinnan registrerade ett betydande inkomstöverskott (positivt finansiellt sparande) 1978, tycks kunna öka sin konsumtion med nära 5 1/2 96 och sina investeringar med drygt 5 96 och ändå kunna notera ett positivt finansiellt sparande, om än ett reducerat sådant. Delvis är det genom ökad volym beredskapsarbeten som ansvällningen av konsumtionen blivit så betydande. Den statliga konsumtionen beräknas växa med 2 3/4 96, till stor del en följd av en tillfällig anhopning av militära leveranser. De statliga investeringarna ökar med nära 8 96 i volym med tillväxten främst förlagd till affärsverken.

En tilltagande expansion inom den offentliga sektorn har sålunda försiggått jämsides med accelerationen av den privata efterfrågan. Expansionen har också tagit sig uttryck i en kraftig ökning av utgiftsöverskottet för den sammantagna offentliga sektorn.

I kontrast mot den expansiva utvecklingen inom andra sektorer av ekonomin tycks bostadsinvesteringarna 1979 inte komma att överstiga 1978 års nivå. Igångsättningen 1979 beräknas bli av ungefär samma omfattning som 1978. Bristande tillgång på arbetskraft väntas i år medföra en förlängning av byggnadstiderna.

Med denna utveckling av resursanvändningen inom samhällsekonomins olika sektorer visar bruttonationalprodukten beräknad från användningssidan en uppgång om drygt 4 96, vilket är någon procentenhet svagare tillväxt än som förutsågs i årets reviderade nationalbudget.

Med en beräknad produktivitetstillväxt inom näringslivet om i genomsnitt inte fullt 5 96 - dvs. något lägre än 1978 - tycks sysselsättningen räknad i timmar fortsätta att där sjunka ytterligare något (-0,4 96) 1978-1979. Totalt beräknas sysselsättningens timvolym stiga 0,7 96 och hela ökningen faller på den offentliga sektorn. Timutbudet av arbetskraft bedöms öka 0,6 96 dvs. någon tiondel mindre. Den synliga arbetslösheten var under årets tre första kvartal någon tiondels procentenhet lägre än under samma tid 1978. En långsam nedgång av arbetslösheten kan synas trolig även för fjärde kvartalet. I antal räknat visade sysselsättningen inom industrin en dragning uppåt under sommaren 1979.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har sålunda gjort det motiverat att låta ett positivt värde på sysselsättningskomponenten ingå i kalkylerna över hushållens inkomstutveckling 1978-1979. Meden genomsnittligförtjänstök -

FiU 1979/80:10

ning per timme om drygt 8 1/2% beräknas den totalt utbetalda lönesumman öka inte fullt 9 1/2 %. För samtliga faktorinkomster blir den troliga tillväxten 9 %. Inkomstöverföringarna till hushållen stiger i något snabbare takt, procentuellt sett, än hushållens inbetalningar av direkta skatter och avgifter. Hushållens disponibelinkomst beräknas under sådana förhållanden visa en tillväxt med drygt 9 1/2%. Den genomsnittliga prisstegringen från 1978 till 1979 beräknas till ca 7 %. Hushållens disponibla realinkomst beräknas därmed öka med 2 1/2 % 1979 efter att föregående år ha minskat med 1 1/4 %. För att konsumtionsvolymens tillväxt skall bli förut angivna 3 % krävs såsom tidigare förutskickats att det inträffaren viss ytterligare nedgång av sparkvoten.

Konsumentprisnivåns uppgång från december 1978 till december 1979 beräknas till 8,5 %. I jämförelse med institutets prognos till den reviderade nationalbudgeten är detta en uppjustering med 2,4 procentenheter.

Eftersom det inte sker någon kompenserande ökning netto av det finansiella sparandet inom övriga sektorer av den svenska ekonomin, åtföljs ökningen av det offentliga utgiftsöverskottet av ungefär lika stor tillväxt av underskottet i bytesbalansen.

Utvecklingen av företagens behållna inkomster, deras bruttosparande, kan följas med hjälp av överslagskalkyler som grundas på nationalräkenskapsdata. För de icke finansiella företagens del (dvs. för företag andra än banker och försäkringsbolag m. m.) framträder en klar uppgång, varigenom bruttosparandet i nominella termer kan väntas stiga till en nivå överstigande 1976 års. En mera ingående undersökning indikerar att industriföretagens driftsresultat förbättras avsevärt 1979 efter två år med extremt svaga utfall. Mätt som andel av förädlingsvärdet i tillverkningsindustrin exklusive varv tycks driftsöverskottet likafullt bli något lägre 1979 än under de från resultatsynpunkt svaga åren i början av 1970-talet.

Trots att företagens bruttosparande stiger avsevärt 1979 utvecklas deras finansiella sparande negativt sett över året i dess helhet. Minskad lageruttömning och en viss ökning av de fasta investeringarna leder nämligen till att företagssektorns utgifter för dessa ändamål ökar mera än dess behållna inkomster.

Utsikterna för den svenska ekonomin 1980 tyder inte på något hastigt avbrott av den expansion som nu pågår och detta trots att en påtaglig avsaktning av tillväxten är att vänta inom OECD-länderna under året.

Den svenska exportens marknadstillväxt i OECD-området förutses vad gäller bearbetade varor avta påtagligt, från ca 8 % 1979 till närmare 5 % 1980. Marknadsandelarna väntas för Sveriges del växa högst obetydligt. För exporten till övriga länderområden förefaller däremot en andelsvinst om 1-2 % trolig. Den svenska exporten av bearbetade varor till samtliga länderområden beräknas därmed stiga med ca 5 1/2 %, vilket jämfört med det troliga utfallet 1979 skulle innebära en dämpning av tillväxttakten med 4 procentenheter. Exporten av råvaror förutses minska med 3 %, vilket

FiU 1979/80:10

uppfattas som ett troligt utslag av svag marknadstillväxt, ökat konkurrenstryck och alltjämt kännbara utbudsbegränsningar. Inberäknat en fortsatt nedåtgående utförsel av fartyg kan den totala varuexporten väntas stiga med

3 96 1980 (eller med drygt 4 96 i nationalräkenskapstermer). Detta innebär en avsaktning med 2-3 procentenheter jämfört med 1979. Också exporten av varor och tjänster beräknas i nationalräkenskapstermer stiga med drygt

4 96.

Vidare innebär prognoserna att varuimporten totalt skulle öka med knappt

5 96 i volym. Räknat i nationalräkenskapstermer skulle importökningen uppgå till drygt 5,5 % för varor och till knappt 5,5 96 för varor och tjänster.

Med den volymutveckling av export och import, som sålunda förutses, försvagas handelsbalansen ytterligare uttryckt i fasta priser. Eftersom bytesvillkoren totalt sett väntas undergå små förändringar blir det ett tämligen likartat utslag för handelsbalansen i löpande priser. Försvagningen beräknas i detta fall till närmare 1 900 milj. kr. och för bytesbalansen förvaror och tjänster skulle motsvarande belopp uppgå till 2 300 milj. kr. Med fortsatt försämring av transfereringsbalansen beräknas underskottet i bytesbalansen totalt öka med ca 3 1/2 miljard kr till ett troligt belopp om 16,3 miljarder kr.

Den inhemska efterfrågan förutses 1980 fortsätta att växa och till detta bidrar flertalet av dess komponenter. Förutom lagerinvesteringar och privat konsumtion gäller detta företrädesvis kommunal verksamhet och näringslivets investeringar.

En lageruppbyggnad totalt sett förutses för 1980 och detta skulle bli för första gången sedan 1976. För industrins del bedöms lageruppbyggnaden bli av begränsad omfattning medan en tämligen kraftig lagerpåfyllnad väntas ske inom handeln. Lageromslaget 1979-1980 förväntas uppgå till 4,4 miljarder kronor - i 1975 års priser - vilket skulle innebära ett tillskott till den totala efterfrågan motsvarande 1,4 96 av bruttonationalprodukten 1979.

Ett nästan lika stort tillskott till den totala efterfrågan kan 1980 väntas av den privata konsumtionen. För hushållens disponibla inkomster kalkyleras med en uppgång om 2 1/4 96. Behov av ersättningsköp av varaktiga varor förutses kvarstå under 1980. Det har antagits att sparkvoten fortsätter att sjunka något under 1980 eller med 1 /4 procentenhet. Under dessa förutsättningar skulle den privata konsumtionen i volym räknat öka med ungefär 2 1/2 96. Skulle emellertid en mycket hård kreditåtstramning bli rådande under större delen av 1980, så skulle härav kunna följa en negativ påverkan vilken är obeaktad i konsumtionsprognosen.

Näringslivets investeringar väntas fortsätta att stiga 1980. För den

1 Dessa kalkyler baseras på den korrigeringsnivå som riksbanken tillämpade förhösten

1979.

FiU 1979/80:10

privatägda delen av näringslivet förutses sålunda en uppgång med 7 96. Industrins investeringar i privat och offentlig regi bedöms öka med 10 96 och handelns investeringar med drygt 15 96.

Bostadsinvesteringarna beräknas 1980 återigen växa efter en stagnation

1979. Uppgången skattas till 5 1/2 96 och förutsätter att totalt 60 000 lägenheter påbörjas, vilket i och för sig utgör en begränsad igångsättning. Den offentliga sektorns investeringar väntas stiga måttligt, med drygt 1 1/2 96. Kommunerna svarar för hela ökningen.

Totalt beräknas de fasta investeringarna stiga med drygt 4 1/2 96; med nära

4 1/2 96 för byggnadsinvesteringar och drygt 5 96 för maskininvesteringar. För den offentliga konsumtionen förutses en dämpning 1980, delvis

beroende på att man då kan räkna med en viss avveckling av beredskapsarbetena inom de statliga och kommunala myndigheterna. Ökningen i den offentliga konsumtionen 1980 beräknas sammanlagt till 2 1/2 96 och är helt att hänföra till den kommunala konsumtionsutvecklingen. Kommunernas verksamhet sammantaget i form av konsumtion och investeringar beräknas expandera med 4 96 i volym. - Med den inkomst- och kostnadsutveckling som är väntad respektive förutsatt för kommunernas del kommer deras finansiella sparande att minskas med ca 4 miljarder kr. och bli negativt

1980.

Sammanfattningsvis väntas inhemsk efterfrågan bortsett från lager - dvs. konsumtion och fasta investeringar - öka med inte fullt 3 96 1979-1980 att jämföra med en uppgång om 4 96 1978-1979. Inbegripet lager förutses den inhemska efterfrågan stiga knappt 4 1/2 96 1980 efter en uppgång med

5 1/2 96 1979. Bruttonationalprodukten förutses - beräknad från användningssidan - stiga med drygt 4 96. En beräkning från produktionssidan visar något lägre tillväxttakt eller knappt 3 1/2 96. Expansionstakten väntas 1980 bli klart lägre inom den offentliga sektorn - där den skattas till 2 1/2 96 - än inom det privat och offentligt ägda näringslivet, där den beräknas till 3 3/4 96.

För industrins del ter sig produktionsutsikterna 1980 någorlunda gynnsamma. Visserligen väntas en viss avsaktning av slutliga efterfrågan men såsom framgår av det föregående beräknas lagerutvecklingen vända till en uppbyggnad. Totalt sett beräknas industriproduktionen stiga ca 5 96

1979-1980 efter en trolig ökning 1978-1979 på ca 6 96. Industriproduktionen skulle därmed i början av 1980 åter nå 1974 års produktionsnivå. Tillväxten 1980 väntas bli betydande för gruvorna, stålverken och verkstadsindustrin. Neddragningen av produktionen inom varvsindustrin fortsätter.

För näringslivet i dess helhet indikerar de framtagna prognoserna för produktion och produktivitet 1980 en svag ökning av sysselsättningsvolymen räknad i antal timmar om 0,2 96. För enbart industrin blir den troliga ökningen av sysselsättningsvolymen ca 3/4 96. Inom den offentliga sektorn väntas sysselsättningsvolymen alltjämt stiga mera avsevärt, med 2,2 96. För samhällsekonomin i dess helhet skulle därigenom sysselsättningen i angiven

FiU 1979/80:10

bemärkelse stiga med 0,8 %. Detta är obetydligt mer än den i och för sig tämligen starka ökning av arbetskraftsutbudet som förutses 1979-1980, med 0,7 %. Detta tyder på att arbetslösheten räknat i timmar förblir i stort sett oförändrad med en svag dragning nedåt från 1979 till 1980.

Hushållens disponibla inkomster förutses även 1980 öka procentuellt något mera än faktorinkomsterna, med 11 1/2 %. Hushållens inbetalningar av direkt skatt beräknas sålunda stiga mindre än hushållens transfereringsinkomster från det offentliga.

För hushållens disponibla realinkomst visar kalkylen en ökning med 2 1/4 %. Prisökningen mellan årsgenomsnitten 1979-1980 beräknas därvid till ca 9 %. Konsumentprisernas stegring under loppet av 1980 skattas till 8 96. En av förutsättningarna för att konsumentprisernas ökning under loppet av 1980 sålunda skall bli lägre än under loppet av 1979 är att oljepriserna 1980 verkligen utvecklas så pass måttligt som antagits.

Vad gäller företagens inkomster visar en restpostberäkning för 1980 att de icke finansiella företagen (dvs. företag andra än banker och försäkringsbolag m. m.) med de prognoser som i övrigt gjorts kommer att öka sitt bruttosparande - sina behållna inkomster - i nästan samma takt som 1979. För industrins del tyder beräkningarna på en måttligare utveckling av driftsöverskottet. Mätt som andel av förädlingsvärdet skulle det rentav sjunka något, vilket med hänsyn till produktionstillväxten skulle vara liktydigt med att överskottet omräknat i fasta priser bleve tämligen oförändrat till sitt belopp.

Också med det förhållandevis positiva utslag för företagssparandet som framträder i restpostkalkylen har man att räkna med en ökning av företagens negativa finansiella sparande, av deras utgiftsöverskott. Det är det förhållandevis kraftiga omslaget i lagerinvesteringarna som jämte den fortsatta tillväxten av företagens fasta investeringar föranleder detta.

Även den offentliga sektorns finansiella sparande kan komma att försvagas och det är främst utvecklingen av de kommunala ekonomierna som bidrar till detta. Inberäknad socialförsäkringssektorn skulle dock den sammantagna offentliga sektorns finansiella sparande enligt de kalkyler som nu kunnat göras förändras obetydligt och inte med säkerhet i negativ riktning. Bostadssektorns finansieringsbehov väntas däremot stiga 1980. Det är i stort endast hushållssektorn som kan beräknas höja sitt finansiella sparande och detta i tämligen begränsad utsträckning - sparkvoten väntas ju falla, om än obetydligt.

För samtliga sektorer i den svenska ekonomin innebär detta att det sammantagna finansiella sparandet skulle utvecklas i negativ riktning, vilket är liktydigt med att underskottet i bytesbalansen beräknas stiga.

Det är bl. a. ur finansieringsteknisk synvinkel som de stora underskott, som 1980 väntas i bytesbalans och statsbudget, inger bekymmer. Uppgiften att styra kapitalbalansen i utlandstransaktionerna kan dessutom ytterligare försvåras i den mån ränteläget i Sverige inte anses böra tillåtas stiga tillen högt

FiU 1979/80:10

uppdriven internationell nivå. Erfarenheterna av det förlopp som successivt utspelat sig 1979 har dock visat att det tills vidare varit möjligt att till väsentlig del lösa den centrala finansieringsuppgiften genom en omfattande statlig upplåning utomlands och detta har kunnat ske på ett sådant sätt att det inneburit en samtidig dämpning av tillväxten av penningmängd och banklikviditet. Inför 1980 får man räkna med att staten får svara för en mycket stor del av den utländska upplåningen. Det är dessutom troligt att företagen kommer att öka sin upplåning utomlands, även om räntevillkoren blir avgjort mindre förmånliga än på den inhemska marknaden. Företagens finansieringsbehov stiger nämligen och fmansieringsutrymmet på den svenska kreditmarknaden kan komma att effektivt begränsas.

Oavsett hur allvarligt problematiken skall bedömas av det balansläge som tecknats för 1980 gäller att detta är härlett ur en prognos som i några strategiska avseenden vilar på ovissa förutsättningar. I synnerhet gäller detta den bedömning som gjorts och de arbetshypoteser som använts, externt vad beträffar den internationella ekonomiska utvecklingen och internt om avtalsrörelsen och den ekonomiska politiken.

Tabell 1. Försörjningsbalans 1977-1980

1979 Milj. kr. Löpande priser

1977-

1978-

1979-

1980 Procentuell volymförändring

Tillgång

Bruttonationalprodukt

436 014

4.1 Import, inkl. tjänster

139 178

-6.2

5.3 Summa tillgång

575 192

4.4 Efterfrågan

Bruttoinvesteringar

86 164

-5.7

därav: privata

33 952

- 19.5

statliga1

14 181

-1.0

kommunala1

16 680

-3.9

bostäder

-0.1

5.4 Lagerinvestering

-2 460

- l.P

1.42 Privat konsumtion

228 215

-0.7

2.5 Offentlig konsumtion

131 335

2.5 Export, inkl. tjänster

131 938

4.2 Stimma efterfrågan

575 192

därav: inhemsk slutlig

efterfrågan

445 714

- 0.6

inhemsk efter-

frågan, totalt

443 254

-1.7

1 Inkl. statliga resp. kommunala affärsverk och företag.

2 Lagerinvesteringarnas förändring i procent av föregående års bruttonationalprodukt.

FiU 1979/80:10

Tabell 2. Bytesbalansen 1977-1980

Milj. kr. Löpande priser

prognos

prognos

Export av varor

85 624

98 205

115 937

130 777

Import av varor

90 222

92 718

118 587

135 055

därav: råolja och petro- leumprodukter

15 223

14 557

24 246

25 933

Handelsbalans

-4 598

5 487

-2650

-4 278

Korrigering av handels-

statistiken

-321

-308

-179

-399

Sjöfartsnetto

2 751

3 601

3 900

4 125

Resevaluta

-3 579

-3 904

-4158

-4 323

Övriga tjänster m. m. netto

- 3 488

-3 393

-4 039

-4 561

Transfereringar

-6 520

-8 552

-9 754

-11 405

därav: avkastning av kapital

-2 081

-3 521

-4 150

-5000

Korrigeringspost1

3 300

3 700

4 100

4 500

Bytesbalans

-12 455

-3 369

-12 780

-16 341

1 Uppskattning av i statistiken icke redovisade löpande betalningar överensstämmande med riksbankens korrigeringspost. I statistiska centralbyråns nationalräkenskaper används däremot fortfarande en äldre korrigeringspost som varje år åsatts värdet 800 milj. kr. Med detta värde på korrigeringsposten blir bytesbalansens saldo för resp. år fr. o. m. 1977 i stället beräknat till - 14 955, - 6 269, - 16 080 och - 20 050 milj. kr.

Propositionen 1979/80:58

(avsnitt 2.1 Utgångspunkter för den ekonomiska politiken)

I propositionen anförs att möjligheterna att nå balans i ekonomin vid början av innevarande år tedde sig relativt ljusa men att krisen i Iran och den därpå följande oljeprisstegringen kraftigt har förändrat förutsättningarna för den svenska ekonomins utveckling.

För det första ser vi nu en avmattning i den internationella konjunkturen med en dämpad tillväxt på våra exportmarknader. För det andra har oljeprisstegringarna påtagligt ökat inflationstrycket i den svenska ekonomin. För det tredje har de höjda oljepriserna lett till en kraftig försvagning av bytesbalansen. Svårigheterna har alltså uppträtt på just de punkter som är särskilt viktiga för att vi skall nå balans i ekonomin.

För att undvika drastiska åtstramningsåtgärder måste enligt föredraganden, statsrådet Ingemar Mundebo, den ekonomiska politiken inriktas på att skapa förutsättningar för en successivt ökad export och för en dämpad utveckling av importen.

Föredraganden understryker att de internationella utsikterna f. n. är utomordentligt osäkra. Alla bedömningar måste därför omgärdas med osedvanligt kraftiga reservationer.

Regeringen avser att i finansplanen i januari mer fullständigt redovisa

2 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 10

FiU 1979/80:10

uppläggningen av den ekonomiska politiken. Då kommer beslutsunderlaget att på viktiga punkter vara mer fullständigt än det som f. n. föreligger. Det gäller bl. a. OECD:s bedömningar av den internationella utvecklingen för 1980, en mer definitiv redovisning av betalningsbalansdelegationens slutsatser i vad avser vår egen bytesbalans och resultatet av OPEC-mötet i december samt därav föranledda justeringar i prognoserna för bl. a. BNP- och exportutveckling.

På vissa punkter måste emellertid enligt föredraganden åtgärder vidtas redan dessförinnan. Det gäller bl. a. den höjning av energiskatterna som föreslagits i proposition 1979/80:30 och den omläggning av den statliga inkomstskatten som föreslås i proposition 58.

Föredraganden hänvisar till konjunkturinstitutets beräkningar och framhåller det oroande i att bytesbalansunderskotten återigen växer. För att denna utveckling skall kunna brytas måste den utlandskonkurrerande sektorn vinna marknadsandelar. Detta innebär i sin tur att vi måste söka uppnå en långsammare kostnadsökning och en snabbare produktivitetsförbättring än jämförbara länder. I detta perspektiv har skattepolitiken en viktig uppgift, framhåller föredraganden. Vid utformningen av förslaget till ny skatteskala har därför också beaktats behovet att genom inkomstskattesänkningar underlätta avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden och möjliggöra en rimlig reallöneutveckling utan starkt kostnadsuppdrivande effekter.

På längre sikt är enligt föredraganden en förutsättning för att bytesbalansen skall kunna förbättras att den utlandskonkurrerande sektorn, i första hand industrin, byggs ut. En viktig förutsättning för industrins utbyggnad är att investeringarna stimuleras, vilket bl. a. förutsätter bättre villkor för sådant sparande som inriktas på produktiva ändamål. 1 syfte att främja investeringarna har regeringen nyligen beslutat att investeringsfonderna skall få tas i anspråk även under 1980. Däremot har det inte ansetts lämpligt att ytterligare förlänga det särskilda investeringsavdrag på 25 % (med motsvarande bidragsmöjlighet) som infördes 1976.

Föredraganden betonar vidare det angelägna i att oljeimporten minskas och att även beskattningen av energiförbrukningen utformas för att premiera sparande och hushållning.

De ökande oljepriserna, behovet att skapa realt utrymme för en ökande export och förden nödvändiga strukturomvandlingen och kapacitetsutbyggnaden av den utlandskonkurrerande sektom medför, framhåller föredraganden, att utrymmet för inhemsk konsumtionsökning, såväl offentlig som privat, blir ytterst begränsat under de närmaste åren.

Beträffande de offentliga utgifterna framhålls att dessa, vid oförändrad utgiftspolitik och under vissa förutsättningar, på sikt skulle ta i anspråk betydligt mer än hela den ekonomiska tillväxten. En sådan utveckling betecknas som orimlig. Möjligheterna att genom höjda skatter minska budgetunderskotten är enligt föredraganden starkt begränsade. Årets budgetarbete måste mot denna bakgrund präglas av mycket stor restriktivitet och

FjU 1979/80:10

åtgärder måste vidtas för att minska automatiken i utgiftsökningarna.

Föredraganden framhåller att kravet på en lägre takt i utgiftsökningen inte minst gäller den kommunala sektorn.

När det gäller den privata konsumtionen betonar föredraganden att gjorda åtaganden gentemot pensionärer och barnfamiljer m. fl. ligger fast. Detta innebär att uppskattningsvis 1,5 procentenheter av det utrymme som kan avsättas för en privat konsumtionsökning är intecknat. Det ytterligare utrymme som kan stå till förfogande för reallöneökningar blir under dessa förutsättningar med nödvändighet synnerligen begränsat.

Utskottet

Motionen 4 har väckts med hänvisning till att den ekonomiska utvecklingen enligt motionärernas uppfattning på en rad punkter kommit att avvika från de bedömningar som gjordes i maj detta år och på vilka riksdagens senaste beslut om inriktningen av den ekonomiska politiken vilar.

I motionen anges att det i första hand är tre grundproblem i den svenska ekonomin som omedelbart behöver angripas. Dessa problem är enligt motionärerna:

1. Att skapa en god grand för avtalsrörelsen, så att löntagarna kan tillförsäkras en real löneutveckling till en så låg pris- och kostnadsökning som möjligt.

2. Att snabbt få till stånd en ökning av kapitalbildningen inom den svenska ekonomin - då i första hand på industriinvesteringarnas och bostadsbyggandets områden.

3. Att med kraft ingripa mot den oroande ungdomsarbetslösheten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förutsättningarna för den svenska ekonomins utveckling kraftigt förändrats sedan riksdagen senast behandlade frågan om inriktningen av den ekonomiska politiken. Detta framhålls också i det i det föregående refererade ekonomisk-politiska avsnittet i propositionen 58.

Det bör betonas att vi för närvarande har en splittrad bild vad gäller de ekonomiska utsikterna.

Å ena sidan finns fortfarande betydande styrka i den inhemska konjunkturutvecklingen. Exporten har fortsatt att stiga i ganska snabb takt. En kraftig acceleration har skett i fråga om den interna efterfrågans utveckling. Härtill har främst lagerinvesteringar, privat konsumtion och offentlig verksamhet verksamt bidragit. Den samlade produktionen bedöms enligt konjunkturinstitutet öka med drygt 4 % 1979. Sysselsättningen har stigit och nu även inom industrin. Företagens driftöverskott har väsentligt förbättrats även om räntabiliteten fortfarande ligger på en otillfredsställande nivå.

Å andra sidan finns i det längre perspektivet mörka inslag i bilden. Utvecklingen på oljemarknaden påverkar den svenska ekonomin negativt på

FiU 1979/80:10

flera sätt. Den leder med största säkerhet till en avmattning i den internationella konjunkturen med försämrade exportutsikter för svenska företag som följd. Oljeprisstegringarna leder, genom både direkta och indirekta effekter, till ett markant ökat inflationstryck i vår ekonomi. Vidare leder de höjda oljepriserna till kraftiga försvagningar av handels- och bytesbalans.

Även på andra områden än de nämnda kvarstår betydande problem i vår ekonomi. Genom den kraftiga tillväxten i den inhemska efterfrågan ökar importvolymen starkt vilket ytterligare accentuerar de ökade problem som följer av den fördyrade oljeimporten. Exporten ökar visserligen alltjämt i relativt snabb takt men svenska företag har inte kunnat återvinna marknadsandelar i den omfattning som tidigare förväntats. Investeringsutvecklingen utgör fortfarande ett bekymmer. Konjunkturinstitutets höstrapport innebär en nedrevidering av de samlade bruttoinvesteringarnas ökningstakt med ett par procentenheter jämfört med bedömningen i årets reviderade finansplan. Den största nedjusteringen gäller bostadsinvesteringarna som nu inte alls beräknas öka mellan 1978 och 1979. Den förbättrade sysselsättningsutvecklingen hindrar inte att det fortfarande kvarstår problem på arbetsmarknaden, särskilt vad gäller ungdomsarbetslösheten. Slutligen bör nämnas att priserna utvecklas ogynnsamt. Vi riskerar nu en prisstegring för 1979 på närmare 10 % vilket klart överstiger de prognoser som gjordes under våren.

Den här beskrivna utvecklingen har förvisso ökat svårigheterna att återställa balansen i den svenska ekonomin. Däremot behöver det förändrade läget enligt utskottets mening inte föranleda någon genomgripande omprövning av den ekonomiska politikens huvudsakliga inriktning. Den ekonomiska politiken har alltsedan regeringsskiftet 1976 syftat till att på sikt återställa den externa balansen. Ett viktigt medel har därvid varit att stärka den svenska industrins konkurrenskraft för att öka exporten och dämpa importstegringen. Härvid erfordras att vi skapar goda förutsättningar för en utbyggnad av den utlandskonkurrerande sektorn i vår ekonomi. Motiven för en politik med denna inriktning har vunnit ytterligare tyngd genom den senaste tidens utveckling.

Utskottet vill också understryka att det nu inte är den lämpligaste tidpunkten att fastställa nya riktlinjer för den ekonomiska politiken. Som framhålls i propositionen 58 kommer regeringen att i finansplanen i januari redovisa sin syn på uppläggningen av den ekonomiska politiken. Då kommer beslutsunderlaget att på viktiga punkter vara mer fullständigt än det som f. n. föreligger. Det gäller bl. a. den slutliga bedömningen från OECD av den internationella utvecklingen under 1980, en mer definitiv redovisning av betalningsbalansdelegationens slutsatser i vad avser vår bytesbalans och resultatet av de oljeproducerande staternas möte i december. Utskottet delar därför regeringens bedömning att beslut nu bör tas enbart i frågor som behöver avgöras före årsskiftet. Övriga inslag i politiken kan då bedömas på

FiU 1979/80:10

basis av ett säkrare beslutsunderlag och i det vidare sammanhang som behandling av budgetpropositionen innebär.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkandet 1 i motionen 4.

Utskottet övergår så till behandlingen av de i motionen förordade åtgärderna.

Skatteomläggning för 1980

Iyrkandet 2 föreslår motionärerna att riksdagen hos regeringen anhåller om ett skyndsamt förslag till skatteomläggning för 1980 med en utformning som i huvudsak överensstämmer med vad som i motionen anförts och med det uttalade syftet att underlätta den nu förestående avtalsrörelsen.

Regeringen har numera i propositionen 58 förelagt riksdagen förslag till skatteomläggning för 1980.1 propositionen anför föredraganden att han, vid utformningen av förslaget till ny skatteskala, beaktat behovet att genom inkomstskattesänkningar underlätta avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden och möjliggöra en rimlig reallöneutveckling utan starkt kostnadsuppdrivande effekter. Utskottet kommer att redovisa sina bedömningar i denna fråga i yttrande till skatteutskottet över propositionen 58. Mot den angivna bakgrunden och i enlighet med vad skatteutskottet förordat i sitt yttrande (SkU 1979/80:1 y) över motionen 4 har finansutskottet beslutat överlämna yrkandet 2 i motionen till skatteutskottet.

Åtgärder på investeringsområdet

I motionen 4 behandlas investeringsstimulerande åtgärder avseende dels industrin, dels bostadsområdet.

I yrkandet 3 föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen.

Den del av detta yrkande som berör även skatteutskottets beredningsområde har finansutskottet beslutat överlämna till skatteutskottet. Detta gäller förslaget om att ålägga företagen att betala in 20 % av sina vinster för redovisningsåret 1979 till särskilda investeringskonton i riksbanken. Finansutskottet kommer att beröra denna fråga i yttrandet till skatteutskottet över propositionen 58.

Förslaget att överföra ytterligare en miljard kronor av AP-fondens medel till fjärde fondstyrelsens förvaltning behandlas i näringsutskottets betänkande 1979/80:10 med anledning av vissa delar av propositionen 165 om den svenska kapitalmarknaden. Finansutskottet finner därför inte anledning att nu behandla frågan.

Två förslag, om inrättande av en struktur- och utvecklingsfond och om utarbetande av ett investeringsprogram för den statliga företagssektorn, återstår att behandla i detta sammanhang. Näringsutskottet har avgivit

FiU 1979/80:10

yttrande över dessa förslag (NU 1979/80:2 y).

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att förslaget om en struktur- och utvecklingsfond i det väsentliga överensstämmer med ett antal föregående förslag i samma riktning, senast i motionerna 1978/79:2, 1978/79:2020 och 1978/79:2427. Över den första av dessa motioner avgav näringsutskottet yttrande till finansutskottet hösten 1978 (NU 1978/79:1 y s. 10 f.). De båda senare motionerna behandlades i näringsutskottets betänkande 1978/79:59 (s. 25 f.).

Förslagets huvudsakliga innebörd är som näringsutskottet påpekar att staten skall inrätta ytterligare ett instrument för strukturpolitiska insatser vid sidan av dem som redan finns. Återigen konstaterar näringsutskottet att det från motionärernas sida inte i erforderlig mån har klargjorts vilka riktlinjer som skulle gälla för fonden. Med den angivna sammansättningen av fondens styrelse innebär förslaget enligt näringsutskottet att staten till löntagarorganisationerna delegerar huvudansvaret för utformningen av strukturpolitiken, dvs. att centrala näringspolitiska beslut skall komma till stånd utan politiskt ansvar för beslutsfattarna. Liksom förut avstyrker näringsutskottet nu att riksdagen uttalar sig för inrättande av en struktur- och utvecklingsfond enligt motionärernas förslag.

För den statliga företagssektorns del föreslår motionärerna att regeringen snarast skall ta initiativ till att de statliga företagen utarbetar ett ambitiöst investeringsprogram för de närmaste tre åren och att den därefter skall underställa riksdagen detta program för finansiering.

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att utvecklingsbefrämjande investeringar görs även i de statliga industriföretagen. Utskottet erinrar om att statsmakterna som överordnat mål för Statsföretag AB har angivit att bolaget med krav på lönsamhet skall uppnå största möjliga expansion. Mot bakgrund härav utgår näringsutskottet från att Statsföretag och dess dotterbolag - liksom också övriga statliga industriföretag - bedriver en målmedveten investeringsplanering. Förutsättningarna för finansiering av de investeringar som kommer i fråga varierar självfallet starkt med hänsyn till företagens lönsamhet, tillgång till eget kapital, upplåningsmöjligheter etc. Vissa centrala investeringsbeslut kommer otvivelaktigt att få fattas av riksdagen. Näringsutskottet finner emellertid inte skäl att föreslå att riksdagen skall engagera sig i de statliga industriföretagens investeringsverksamhet över hela linjen på det sätt som motionärerna tycks avse. Det bör enligt näringsutskottet även fortsättningsvis ankomma på företagen att under regeringens överinseende själva utforma sin investeringspolitik och på regeringen att, i den mån det är erforderligt, hänskjuta särskilda finansieringsfrågor till riksdagen. Näringsutskottet avstyrker sålunda det sist berörda av motionärernas förslag.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker yrkandet 3 i här behandlade delar.

FiU 1979/80:10

1 yrkandet 4 har motionärerna föreslagit att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Motionärerna hänvisar till sina tidigare framförda förslag med krav på åtgärder för att motverka en enligt deras mening snabbt stigande prisnivå på byggnadsmaterial. Tidigare motionsförslag (s) innebär bl. a. att prisstopp, prisövervakning och skärpt kontroll av entreprenadpriser på byggnadsområdet m. m. behövs. Vidare föreslås i den nu behandlade motionen ett likaledes tidigare framfört förslag om ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt tilläggslån vid byggande av flerbostadshus. Tidigare framförda förslag om tilläggslån med nu förordad utformning har framställts under förutsättning av att beslut även fattats bl. a. om prisstopp resp. skärpt prisövervakning.

Civilutskottet har avgivit yttrande över yrkandet 4 (CU 1979/80:3 y).

Enligt civilutskottets mening är det av stor vikt att olika åtgärder vidtas i syfte att motverka en stegring av byggpriserna och därmed i sista hand av boendekostnaderna. De förslag som förs fram i motionen om prisövervakning på boendeområdet är emellertid enligt utskottet av alltför allmän karaktär för att kunna grunda en riksdagens begäran till regeringen i frågan. Civilutskottet erinrar om att allmänna prisregleringslagen (1956:236) är i kraft t. o. m. den 20 december 1979. Sålunda finns möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att förordna om s. k. prisstopp. Vidare kan föreskrivas att den som säljer viss vara m. m. inte utan tillstånd får höja sitt pris förrän högst en månad efter det att anmälan om prishöjningen gjorts hos myndigheten. F. n. gäller prisstopp inom byggmaterialområdet för köksskåp och garderobsskåp av trä. För större delen av övriga slag av byggmaterial gäller anmälansplikt beträffande prishöjning. I propositionen 1979/80:27 föreslås att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen förlängs ytterligare ett år till den 20 december 1980. Om riksdagen godkänner regeringens förslag finns alltså möjlighet för regeringen att om så skulle finnas erforderligt vidta olika prisstabiliserande åtgärder. Någon riksdagens begäran till regeringen enligt förslaget i motionen 1979/80:4(s)är sålunda inte erforderligt, anför civilutskottet.

Förslaget i motionen om ett särskilt tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt tilläggslån avstyrks av civilutskottet. Förslaget har prövats och avstyrkts av civilutskottet fem gånger under de senaste två åren. Förslaget om tilläggslån har alltid framställts under förutsättning av att beslut också fattades om prisstopp resp. prisövervakning. Denna senare fråga har avstyrkts av utskottets majoritet (m, c, fp) och därmed har yrkandet om tilläggslån inte krävt ytterligare ställningstaganden från utskottets sida. Civilutskottet vill emellertid trots detta nu, liksom vid behandlingen i utskottet i mars 1979, notera att användningen av temporära tilläggslån för att påverka boendekostnaderna kan komma i fråga endast under speciella

FiU 1979/80:10

konjunkturförhållanden eller förhållanden inom bostadssektorn - förhållanden som inte nu föreligger.

Civilutskottet föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen avslår motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4.

Finansutskottet ansluter sig till civilutskottets bedömning och avstyrker yrkandet 4.

Åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och arbete

I yrkandet 5 föreslår motionärerna att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma förslag till åtgärder på arbetsmarknadsområdet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Härmed avser motionärerna åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och arbete.

Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig över yrkandet 5 (AU 1979/ 80:1 y).

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i yttrandet att ungdomsarbetslösheten har legat högt under hela 1970-talet. Stora resurser har satts in för att komma till rätta med detta förhållande och riksdagen har vid flera tillfällen haft att ta ställning till förslag som rör ungdomarnas sysselsättning. Utskottet hänvisar till betänkandena AU 1977/78:40 med anledning av propositionen 1977/78:164 om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, AU 1978/79:15, AU 1978/79:21 och-i fråga om handikappade ungdomar-AU 1978/79:20. Mot bakgrund av vad som redovisas i dessa betänkanden finner arbetsmarknadsutskottet inte skäl att nu ta upp en allmän diskussion om ungdomsarbetslöshetsproblemet utan begränsar sig till att behandla de konkreta förslagen i den föreliggande motionen.

Motionärernas förslag avser ungdomar i åldrama 16-19 år. Framför allt är det fråga om ungdomar som av olika skäl inte vill fortsätta sin utbildning sedan de har genomgått grundskolan. Förslagen går ut på att stimulera dessa ungdomar till fortsatt utbildning dels genom en kraftig utbyggnad av en varvad utbildning, dels genom ett förbättrat studiestöd. Dessutom vill motionärerna införa en ny typ av statsbidrag för att stimulera arbetsgivare att erbjuda fast anställning åt ungdomar som har sysselsatts i beredskapsarbete hos dem.

Arbetsmarknadsutskottet redovisar i yttrandet att överväganden pågår inom utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen om nya former för gymnasial utbildning i företag. En diskussionspromemoria förelädes i augusti i år arbetsmarknadens parter för preliminära yttranden och samtidigt inbjöds parterna till överläggningar i ämnet. Förslagen i promemorian går ut på att praktisk utbildning i företagen skall kombineras med teoretisk utbildning genom gymnasieskolans försorg och under dess ansvar. Syftet med dessa förslag är med andra ord att åstadkomma en varvad utbildning. Avsikten är

FiU 1979/80:10

att förslagen efter fortsatt överarbetning i anslutning till de nämnda överläggningarna på arbetsmarknaden med parterna skall föreläggas riksdagen senare under riksmötet. Utskottet tillägger att viss försöksverksamhet med varvad utbildning för högst 400 elever redan pågår. Motionärernas önskemål om att regeringen snarast skall framlägga förslag om åtgärder för en snabb utbyggnad av en varvad utbildning får därmed enligt arbetsmarknadsutskottet anses vara i allt väsentligt tillgodosedda.

Ett genomförande av promemorians förslag väntas leda till att beredskapsarbeten för ungdomar i enskilda företag kan avvecklas och att motsvarande arbeten inom den statliga och kommunala sektorn kan nedbringas väsentligt. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är det knappast möjligt att helt slopa möjligheten att ge ungdomar arbetslivserfarenhet genom beredskapsarbete. Frågan hur dessa arbeten skall utformas så att de så långt möjligt ger grund för fortsatt yrkesverksamhet bör lämpligen prövas i samband med den slutliga utformningen av det föreslagna systemet med gymnasial utbildning i företag. Därvid får man också överväga vilken omfattning utbildningen skall ha och hur man skall ordna övergången till fast anställning. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att den i motionen framförda tanken att genom ett särskilt bidrag stimulera arbetsgivare att ge beredskapsarbetande ungdomar fast anställning kommer att tas upp vid dessa överväganden.

Mot bakgrund av vad man anfört finner arbetsmarknadsutskottet inte anledning att föreslå någon åtgärd på grund av motionen i den nu behandlade delen.

Arbetsmarknadsutskottet tar slutligen upp motionens yrkande om att studiestödsutredningen skall få i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag om förbättrat studiestöd för 16-19-åringar. Utskottet hänvisar till dels att utredningen genom tilläggsdirektiv redan har ålagts att i sitt fortsatta arbete prioritera frågan om stödet till de yngre eleverna i gymnasial utbildning, dels att riksdagen i våras fattade beslut (SfU 1978/79:20 s. 10,rskr 1978/79:319) att frågan bör tas upp redan i budgetarbetet för nästa budgetår. Resultatet härav bör avvaktas, och arbetsmarknadsutskottet avstyrker därför även detta krav i motionen.

De redovisade ställningstagandena innebär att arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionen 1979/80:4 yrkandet 5.

Finansutskottet har ingen annan mening än arbetsmarknadsutskottet och avstyrker yrkandet 5.

FiU 1979/80:10

26 Hemställan

Med hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1979/80:4 yrkandena 1,3 såvitt nu är i fråga, 4 och 5.

Stockholm den 27 november 1979

På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND

Nä/varande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Bo Siegbahn (m), Arne Gadd (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Roland Sundgren (s), Mona S:t Cyr(m), Karin Flodström (s), Per Olof Håkansson (s),Rolf Andersson (c) och Hadar Cars (fp).

Reservation

av Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Anita Gradin, Roland Sundgren, Karin Flodström och Per Olof Håkansson (alla s) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Motionen 4 har väckts med hänvisning till att den ekonomiska utvecklingen på en rad punkter kommit att avvika från de bedömningar som gjordes i maj detta år och på vilka riksdagens senaste beslut om inriktningen av den ekonomiska politiken vilar.

I motionen anges att det i första hand är tre grundproblem i den svenska ekonomin som omedelbart behöver angripas:

1. Att skapa en god grund för avtalsrörelsen så att löntagarna kan tillförsäkras en real löneutveckling till en så låg pris- och kostnadsökning som möjligt.

2. Att snabbt få till stånd en ökning av kapitalbildningen inom den svenska ekonomin, i första hand på industriinvesteringarnas och bostadsbyggandets områden.

3. Att med kraft ingripa mot den oroande ungdomsarbetslösheten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förutsättningarna för den svenska ekonomins utveckling kraftigt förändrats sedan riksdagen senast behandlade frågan.

Motionärerna har i sju punkter angivit de väsentligaste avvikelserna från den tidigare förväntade utvecklingen. De konjunkturbedömningar som presenterats sedan motionen väcktes har klart bekräftat motionärernas

FiU 1979/80:10

farhågor. Det räcker här med att peka på den markanta nedrevideringen av prognoserna för den internationella ekonomiska utvecklingen både för 1979 och, i än högre grad, för 1980. Prisutvecklingen inom landet är direkt oroande och risken är nu uppenbar att vi får en prisstegring för 1979 som överstiger 10 96. Några internationella jämförelser är här belysande. För Sverige var ökningen i konsumentpriserna under andra kvartalet 6,6 96 och under tredje kvartalet 10,5 96, i båda fallen omräknat till årstakt. Utvecklingen i flera konkurrentländer går i motsatt riktning. Sålunda var motsvarande tal för exempelvis Västtyskland 5,3 resp. 3,2. Sverige har alltså en accelererande prisstegringstakt medan man internationellt har en avtagande takt.

Till de punkter motionärerna angivit vill utskottet lägga investeringsutvecklingen. Konjunkturinstitutets höstrapport innebär en nedrevidering av de samlade bruttoinvesteringarnas ökningstakt med ett par procentenheter jämfört med bedömningen i årets reviderade finansplan. Den största nedjusteringen gäller bostadsinvesteringarna som nu inte alls beräknas öka mellan 1978 och 1979.

Mot den angivna bakgrunden delar utskottet motionärernas uppfattning att den ekonomiska politiken i väsentliga hänseenden måste ges en annan inriktning. Den mera genomgripande omprövningen måste i det läge som nu uppstått ske i anslutning till riksdagens behandling av den kommande finansplanen. Redan nu bör dock riksdagen försäkra sig om att åtgärder så snabbt som möjligt kommer till stånd på de områden motionärerna angivit. Förslag bör snarast föreläggas riksdagen.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet 1 i motionen. Utskottet övergår så till behandlingen av de i motionen förordade åtgärderna.

Skatteomläggning för 1980

\yrkandet2 ett skyndsamt förslag till skatteomläggning för 1980 med en utformning som i huvudsak överensstämmer med vad som i motionen anförts och med det uttalade syftet att underlätta den nu förestående avtalsrörelsen.

Regeringen har numera i propositionen 58 förelagt riksdagen förslag till skatteomläggning för 1980. Utskottet kommer att redovisa sina bedömningar i denna fråga i yttrande till skatteutskottet över propositionen 58. Mot den angivna bakgrunden och i enlighet med vad skatteutskottet förordat i sitt yttrande (SkU 1979/80:1 y) över motionen 4 har finansutskottet beslutat överlämna yrkandet 2 i motionen till skatteutskottet.

FiU 1979/80:10

28 Åtgärder på investeringsområdet

I motionen 4 behandlas investeringsstimulerande åtgärder avseende dels industrin, dels bostadsområdet.

I yrkandet 3 föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen.

Den del av detta yrkande som berör även skatteutskottets beredningsområde har finansutskottet beslutat överlämna till skatteutskottet. Detta gäller förslaget om att ålägga företagen att betala in 20 % av sina vinster för redovisningsåret 1979 till särskilda investeringskonton i riksbanken. Finansutskottet kommer att beröra denna fråga i yttrandet till skatteutskottet över propositionen 58.

Förslaget att överföra ytterligare en miljard kronor av AP-fondens medel till fjärde fondstyrelsens förvaltning behandlas i näringsutskottets betänkande 1979/80:10 med anledning av vissa delar av propositionen 165 om den svenska kapitalmarknaden. Finansutskottet finner därför inte anledning att nu behandla frågan.

Två förslag, om inrättande av en struktur- och utvecklingsfond och om utarbetande av ett investeringsprogram för den statliga företagssektorn, återstår att behandla i detta sammanhang. Näringsutskottet har avgivit yttrande över dessa förslag (NU 1979/80:2 y).

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att förslaget om en struktur- och utvecklingsfond i det väsentliga överensstämmer med ett antal föregående förslag i samma riktning, senast i motionerna 1978/79:2, 1978/79:2020 och 1978/79:2427. Över den första av dessa motioner avgav näringsutskottet yttrande till finansutskottet hösten 1978 (NU 1978/79:1 y s. 10 fi). De båda senare motionerna behandlades i näringsutskottets betänkande 1978/79:59 (s. 25 fi).

I en till näringsutskottets yttrande fogad avvikande mening framhålls att man från socialdemokratiskt håll vid dessa tillfällen har påtalat att förslagets vedersakare konsekvent har undvikit att diskutera de grundläggande motiveringarna för att en struktur- och utvecklingsfond bör tillskapas. Så är fallet även denna gång. Det är, framhålls det, nödvändigt att industriinvesteringarna effektivt stimuleras. De instrument som nu står till buds är inte tillräckliga för att åstadkomma det risktagande som behövs för detta ändamål. Följaktligen harden föreslagna struktur-och utvecklingsfonden en viktig uppgift att fylla. Genom en sådan fond skulle staten skapa förutsättningar för de offensiva, framtidsinriktade investeringar som oundgängligen behövs i det nuvarande ekonomiska läget. I den avvikande meningen finner man det även värdefullt att - med den föreslagna sammansättningen av fondstyrelsen - löntagarorganisationerna kommer att medverka vid utformningen av strukturpolitiken och tillstyrker motionen i nu avsedd del.

För den statliga företagssektorns del föreslår motionärerna att regeringen

FiU 1979/80:10

snarast skall ta initiativ till att de statliga företagen utarbetar ett ambitiöst investeringsprogram för de närmaste tre åren och att den därefter skall underställa riksdagen detta program för finansiering.

I en avvikande mening till yttrandet anför näringsutskottets socialdemokratiska ledamöter att man liksom motionärerna vill understryka att det är viktigt att möjligheterna att stimulera industriinvesteringarna genom direkta insatser inom den statliga företagssektorn tas till vara. För att detta skall kunna ske fullt ut bör ett samlat, ambitiöst investeringsprogram för de statliga industriföretagen utarbetas. Programmet bör inte vara alltför kortsiktigt utan, som motionärerna föreslår, avse en treårsperiod. Det bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen, som sannolikt måste anvisa en väsentlig del av de medel som behövs för dess förverkligande. I den avvikande meningen rekommenderas att riksdagen gör en sådan framställning till regeringen som förordas i den sist berörda delen av motionen 4.

Finansutskottet delar de uppfattningar som kommit till uttryck i de avvikande meningarna och tillstyrker yrkandei 3 i här behandlade delar.

I yrkandet 4 har motionärerna föreslagit att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Motionärerna hänvisar till sina tidigare framförda förslag med krav på åtgärder för att motverka en enligt deras mening snabbt stigande prisnivå på byggnadsmaterial. Tidigare motionsförslag (s) innebär bl. a. att prisstopp, prisövervakning och skärpt kontroll av entreprenadpriser på byggnadsområdet m. m. behövs. Vidare föreslås i den nu behandlade motionen ett likaledes tidigare framfört förslag om ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt tilläggslån vid byggande av flerbostadshus. Tidigare framförda förslag om tiläggslån med nu förordad utformning har framlagts under förutsättning av att beslut även fattats bl. a. om prisstopp resp. skärpt prisövervakning.

Civilutskottet har avgivit yttrande över yrkandet 4 (CU 1979/80:3 y).

I överensstämmelse med en till civilutskottets yttrande fogad avvikande mening (s) vill finansutskottet anföra följande.

Byggpriserna har stigit starkt under de senaste åren. År 1976 var ökningen 12 %, 1977 15 % och 1978 19 % i flerbostadshus. Detta i sin tur har medfört att bostadsbyggandet under de senaste åren kommit att ligga på en alltför låg nivå. De senaste uppgifterna om igångsättningen för 1979 tyder på att denna blir lägre än under 1978, då den uppgick till drygt 57 000 lägenheter. Igångsättningen är alltför låg och motsvarar inte det behov som finns och som enligt civilutskottets majoritet (s, m, c) borde resultera i en årlig igångsättning om minst 65 000 lägenheter. I interpellationsdebatt den 5 november 1979 anförde bostadsministern att även hon ansåg nybyggandet i vissa avseenden oroande, bl. a. var det för lågt i några regioner där risken för bostadsbrist var påtaglig.

FiU 1979/80:10

30 För att dämpa byggprisstegringarna och öka byggandet av flerbostadshus bör förslag i enlighet med vad som anförts i motionen 1979/80:4 yrkandet 4 genomföras. En aktivare prisövervakning på boendeområdet bör komma till stånd. Utskottet finner det viktigt att regeringen i budgetpropositionen 1980 lämnar riksdagen en redovisning om hur prisövervakningen på boendeområdet skall utformas och organiseras. Speciellt angeläget är det enligt utskottets mening att förslag kommer fram som gör det möjligt att studera entreprenadprisutvecklingen på boendeområdet. Den utredning om entreprenadpriserna som statens pris- och kartellnämnd i samarbete med bostadsstyrelsen utför och som starkt försenats bör nu snabbt färdigställas och kan tillsammans med det arbete om prisövervakning på boendeområdet som gjorts inom handelsdepartementet bilda utgångspunkt för regeringens ställningstagande i frågan. Därvid intar frågan om entreprenadpriskontroll på boendeområdet en framskjuten plats. Enligt utskottets mening är det av största vikt att SPK tilldelas ökade resurser för ändamålet. Finansutskottet förordar därför att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett prisstopp på byggområdet bör införas, att en skärpt prisövervakning och entreprenadkontroll genomförs samt att förslag snabbt lämnas om hur dessa frågor skall organiseras.

Vad gäller motionsförslaget om de särskilda tidsbegränsade tilläggslånen för flerbostadshus vill utskottet anföra följande. I civilutskottets yttrande har lämnats uppgifter om byggprisstegringen och igångsättningen av bostadsbyggandet under de senaste åren. En bred enighet råder om att igångsättningen är för låg. Enligt utskottets mening skulle igångsättningen öka om de ekonomiska förutsättningarna förbättrades. Om de i motionen föreslagna tilläggslånen infördes skulle resultatet bli en snabbt ökad igångsättning, något som tydligen anses önskvärt även från regeringens sida, även om man från detta håll fortfarande intar en passiv hållning i frågan och hänvisar till bristande kommunala initiativ. Förslaget om tidsbegränsat tilläggslån tillstyrks alltså under förutsättning att beslut enligt vad utskottet anfört ovan fattas om att införa prisstopp resp. skärpt prisövervakning på boendeområdet. Även detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Det bör i sammanhanget uppmärksammas att vi trots det låga bostadsbyggandet har ett läge med överhettning på byggmarknaden. Regeringens uraktlåtenhet att totalt sett hålla uppe byggnadsinvesteringarna i samhället har lett till en kapacitetsbrist i byggsektorn som kommer att bli mycket besvärande i framtiden. En annan orsak till kapacitetsbristen är att den kraftiga ökningen av småhusbyggandets andel av det totala bostadsbyggandet och den likaledes kraftiga ökningen av genomsnittsytorna i småhus kräver större resurser per färdigställd lägenhet än tidigare. Dessa förhållanden talar också för en stimulans av just byggandet av flerfamiljshus.

FiU 1979/80:10

31 Åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och arbete

I yrkandet 5 föreslår motionärerna att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma förslag till åtgärder på arbetsmarknadsområdet i huvudsklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Härmed avser motionärerna åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och arbete.

Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig över yrkandet 5 (AU 1979/ 80:1 y).

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i yttrandet att ungdomsarbetslösheten har legat högt under hela 1970-talet. Stora resurser har satts in för att komma till rätta med detta förhållande och riksdagen har vid flera tillfällen haft att ta ställning till förslag som rör ungdomarnas sysselsättning. Utskottet hänvisar till betänkandena AU 1977/78:40 med anledning av propositionen 1977/78:164 om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, AU 1978/79:15, AU 1978/79:21 och - i fråga om handikappade ungdomar- AU 1978/79:20. Mot bakgrund av vad som redovisas i dessa betänkanden finner arbetsmarknadsutskottet inte skäl att nu ta upp en allmän diskussion om ungdomsarbetslöshetsproblemet utan begränsar sig till att behandla de konkreta förslagen i den föreliggande motionen.

Motionärernas förslag avser ungdomar i åldrarna 16-19 år. Framför allt är det fråga om ungdomar som av olika skäl inte vill fortsätta sin utbildning sedan de har genomgått grundskolan. Förslagen går ut på att stimulera dessa ungdomar till fortsatt utbildning dels genom en kraftig utbyggnad av en varvad utbildning, dels genom ett förbättrat studiestöd. Dessutom vill motionärerna införa en ny typ av statsbidrag för att stimulera arbetsgivare att erbjuda fast anställning åt ungdomar som har sysselsatts i beredskapsarbete hos dem.

1 enlighet med vad som anförs i en till arbetsmarknadsutskottets yttrande fogad avvikande mening (s) vill finansutskottet anföra följande.

De år som gått med borgerliga regeringar vid makten kännetecknas av bl. a. en hög ungdomsarbetslöshet. Tonåringarna är särskilt drabbade. Som framgår av redovisningen i arbetsmarknadsutskottets yttrande övervägs i höst inom utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen att för dessa ungdomar tillskapa vissa nya former för gymnasial utbildning i företag. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att ta ett mer samlat grepp än departementens initiativ syftar till.

Förslagen i den socialdemokratiska motionen har detta vidare syfte. De vill uppnå en kraftig utbyggnad av en varvad yrkesutbildning, förstärkt studiestöd på gymnasial nivå och anordningar för att underlätta övergången från beredskapsarbete till fast anställning. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör lägga fram förslag till åtgärder efter de i motionen angivna riktlinjerna, som ett viktigt led i samhällets åtgärder för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten.

FiU 1979/80:10

32 Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionen 1979/80:4 yrkandet

5.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:4 yrkandena 1, 3 såvitt nu är i fråga, 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort.

Särskilt yttrande

av Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Anita Gradin, Roland Sundgren, Karin Flodström och Per Olof Håkansson (alla s) som anför:

Föreliggande motion avgavs den 2 oktober 1979 och föranleddes av att sådan särskild händelse inträffat som kan motivera motion (RO 3 kap. 15 §). Denna händelse var den dramatiska försämring av landets ekonomiska läge, som inträffat sedan riksdagen i juni tog ställning till inriktningen av den ekonomiska politiken. Syftet med motionen var sålunda att riksdagen skulle kunna hos regeringen hemställa om åtgärder resp. ge riktlinjer för väntade propositioner redan denna höst. För att denna motionens syfte skulle kunna uppnås och över huvud taget på ett meningsfullt sätt prövas var en snabb behandling av motionen således nödvändig. Genom att medge att motionen fick väckas måste riksdagen anses ha godtagit detta motiv för motionens framläggande.

Finansutskottets behandling av motionen har emellertid inte tillgodosett detta motiv. Den borgerliga majoriteten deklarerade att det inte fanns någon anledning att behandla motionen i särskild ordning utan den kunde tas upp av utskottet först när propositioner avgivits om skattepolitiken resp. den ekonomiska politiken. Att motivet för motionens framläggande varit att riksdagen skulle kunna ge riktlinjer för utarbetandet av dessa propositioner nonchalerades av majoriteten. Sedan propositionen om reformering av inkomstbeskattningen lagts fram, fördes motionen i denna del över till skatteutskottet. Eftersom det visade sig att regeringen inte ville lägga fram någon proposition om den ekonomiska politiken, kunde en behandling i utskottet av motionen till slut framtvingas. Det skedde den 20 november, sju veckor efter det att motionen väckts. När betänkandet avgörs av kammaren den 7 december är i flera avseenden de praktiska förutsättningarna för att tillgodose motionens syfte inte längre för handen.

Enligt vår mening har finansutskottets majoritet förvägrat motionärerna rätten till en meningsfylld prövning av deras förslag enligt den i riksdagsordningen förutsatta handläggningsordningen.

FiU 1979/80:10

33 Bilaga 1

Skatteutskottets yttrande 1979/80:1 y

över motionen 1979/80:4 om åtgärder för att stabilisera ekonomin m. m.

Till finansutskottet

Med anledning av att finansutskottet berett skatteutskottet tillfälle yttra sig över motionen 1979/80:4 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkandet 2 får skatteutskottet anföra följande.

I motionen begärs skyndsamt förslag till skatteomläggning för 1980 innefattande bl. a. sänkningar av de direkta skatterna och av marginalskatterna för låg- och medelinkomsttagare samt reformering av avdragssystemet. Vidare begärs i punkten 3 i hemställan skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna. Detta bör enligt motionärernas mening bl. a. ske genom ett extra avdrag med 10 procent på sådana investeringar i byggnader och maskiner som syftar till att långsiktigt förstärka sysselsättningen samt på investeringar som görs i energisparande syfte.

Enligt vad skatteutskottet inhämtat kommer riksdagen inom kort att föreläggas en proposition med förslag om skatteomläggning för år 1980. Med hänsyn härtill och då beskattningsfrågor av den art som aktualiserats i motionen enligt skatteutskottets mening bör prövas i samband med behandlingen av denna proposition hemställer skatteutskottet att motionen 1979/ 80:4 i vad den rör skattefrågor överlämnas till utskottet.

Stockholm den 6 november 1979

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s). Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Olle Grahn (fp).

3 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 10

FiU 1979/80:10

34 Näringsutskottets yttrande Bilaga 2

1979/80:2 y

över motion om åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över motionen 1979/80:4 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkande 3. Enligt detta yrkande skall riksdagen hos regeringen anhålla om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Det avsnitt i motionen som motionärerna sålunda åberopar har rubriken ”Åtgärder på investeringsområdet”.

Det första av de förslag beträffande industrisektorn som framförs där avser ett system med investeringsfonder, förenat med vissa skatteförmåner. Näringsutskottet utgår från att detta förslag behandlas i yttrande från skatteutskottet och avstår därför från att kommentera motionen i denna del.

Ett annat förslag är att ytterligare en miljard kronor av allmänna pensionsfondens medel skall överföras till fjärde fondstyrelsens förvaltning. Detta förslag tar näringsutskottet - på grundval av ett yrkande i motionen 1979/80:24-upp i sitt betänkande 1979/80:10 med anledning av vissa delar av propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden jämte motioner.

Två förslag, om inrättande av en struktur- och utvecklingsfond och om utarbetande av ett investeringsprogram för den statliga företagssektorn, återstår att behandla i detta sammanhang.

Struktur- och utvecklingsfond

Förslaget om en struktur- och utvecklingsfond överensstämmer i det väsentliga med ett antal föregående förslag i samma riktning, senast i motionerna 1978/79:2, 1978/79:2020 och 1978/79:2427. Över den första av dessa motioner avgav näringsutskottet yttrande till finansutskottet hösten 1978 (NU 1978/79:1 y s. 10 f.). De båda senare motionerna behandlades i näringsutskottets betänkande 1978/79:59 (s. 25 f.).

Som näringsutskottet vid dessa tillfällen har framhållit är förslagets huvudsakliga innebörd att staten skall inrätta ytterligare ett instrument för strukturpolitiska insatser vid sidan av dem som redan finns. Återigen konstaterar utskottet att det från motionärernas sida inte i erforderlig mån har klargjorts vilka riktlinjer som skulle gälla för fonden. Med den angivna sammansättningen av fondens styrelse innebär förslaget, som utskottet tidigare (NU 1977/78:3 y) har påpekat, att staten till löntagarorganisationerna

FiU 1979/80:10

delegerar huvudansvaret för utformningen av strukturpolitiken, dvs. att centrala näringspolitiska beslut skall komma till stånd utan politiskt ansvar för beslutsfattarna. Liksom förut avstyrker utskottet nu att riksdagen uttalar sig för inrättande av en struktur- och utvecklingsfond enligt motionärernas förslag.

Investeringsprogram för den statliga företagssektorn

För den statliga företagssektorns del föreslår motionärerna att regeringen snarast skall ta initiativ till att de statliga företagen utarbetar ett ambitiöst investeringsprogram för de närmaste tre åren och att den därefter skall underställa riksdagen detta program för finansiering.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att utvecklingsbefrämjande investeringar görs även i de statliga industriföretagen. Det kan erinras om att statsmakterna som överordnat mål för Statsföretag AB har angivit att bolaget med krav på lönsamhet skall uppnå största möjliga expansion. Mot bakgrund härav utgår utskottet från att Statsföretag och dess dotterbolag - liksom också övriga statliga industriföretag - bedriver en målmedveten investeringsplanering. Förutsättningarna för finansiering av de investeringar som kommer i fråga varierar självfallet starkt med hänsyn till företagens lönsamhet, tillgång till eget kapital, upplåningsmöjligheter etc. Vissa centrala investeringsbeslut kommer otvivelaktigt att få fattas av riksdagen. Utskottet finner emellertid inte skäl att föreslå att riksdagen på det sätt som motionärerna tycks mena skall engagera sig i de statliga industriföretagens investeringsverksamhet över hela linjen. Det bör även fortsättningsvis ankomma på företagen att under regeringens överinseende själva utforma sin investeringspolitik och på regeringen att, i den mån det är erforderligt, hänskjuta särskilda finansieringsfrågor till riksdagen. Näringsutskottet avstyrker sålunda motionen även i nu avsedd del.

Stockholm den 20 november 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m), Bengt Sjönell (c), Lennart Pettersson (s), Karl Björzén (m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s). Birgitta Johansson (s), Filip Johansson (c), Christer Eirefelt (fp) och Sylvia Pettersson (s).

FiU 1979/80:10

36 Avvikande meningar

1. Struktur- och utvecklingsfond

Ingvar Svanberg, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö, Birgitta Johansson och Sylvia Pettersson (alla s) anser att den del av yttrandet som börjar med ”Sorn näringsutskottet” och slutar med ”motionärernas förslag” bort ha följande lydelse:

Från socialdemokratiskt håll har vid dessa tillfällen påtalats att förslagets vedersakare konsekvent har undvikit att diskutera de grundläggande motiveringarna för att en struktur- och utvecklingsfond bör tillskapas. Så är fallet även denna gång. Detta sätt att hantera frågan kan inte försvaras. Det är, som framhålls i motionen 1979/80:4, nödvändigt att industriinvesteringarna effektivt stimuleras. De instrument som nu står till buds är inte tillräckliga för att åstadkomma det risktagande som behövs för detta ändamål. Följaktligen har den föreslagna struktur- och utvecklingsfonden en viktig uppgift att fylla. Genom en sådan fond skulle staten skapa förutsättningar för de offensiva, framtidsinriktade investeringar som oundgängligen behövs i det nuvarande ekonomiska läget. Näringsutskottet finner det också värdefullt att - med den föreslagna sammansättningen av fondstyrelsen - löntagarorganisationerna kommer att medverka vid utformningen av strukturpolitiken. Utskottet tillstyrker alltså motionen i nu avsedd del.

2. Investeringsprogram för den statliga företagssektorn

Ingvar Svanberg, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö, Birgitta Johansson och Sylvia Pettersson (alla s) anser att den del av yttrandet som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”avsedd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill liksom motionärerna understryka att det är viktigt att möjligheterna att stimulera industriinvesteringarna genom direkta insatser inom den statliga företagssektorn tas till vara. För att detta skall kunna ske fullt ut bör ett samlat, ambitiöst investeringsprogram för de statliga industriföretagen utarbetas. Programmet bör inte vara alltför kortsiktigt utan, som motionärerna föreslår, avse en treårsperiod. Det bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen, som sannolikt måste anvisa en väsentlig del av de medel som behövs för dess förverkligande. Näringsutskottet rekommenderar alltså att riksdagen gör en sådan framställning till regeringen som förordas i den sist berörda delen av motionen 1979/80:4.

FiU 1979/80:10

37 Arbetsmarknadsutskottets yttrande Bilaga 3

1979/80:1 y

över motionen 1979/80:4 såvitt angår förslag till åtgärder för att förbättra ungdomars möjligheter till utbildning och arbete

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 23 oktober 1979 beslutat bereda arbetsmarknadsutskottet tillfälle att avge yttrande över motionen 1979/80:4 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkandet 5.

Motionen

I den aktuella delen av motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma förslag till åtgärder på arbetsmarknadsområdet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Härmed avser motionärerna åtgärder för att förbättra ungdomarnas möjligheter till utbildning och arbete.

Motionärerna anför att under det borgerliga regeringsinnehavet har ungdomarnas möjligheter att få ett fast arbete kraftigt försämrats. Den utvecklingen måste brytas. Detta bör i första hand ske genom en fast ekonomisk politik i enlighet med de riktlinjer som angivits i övriga delar av motionen. Därutöver förordas följande tre slag av åtgärder.

För att stimulera ungdomar att skaffa sig utbildning utöver grundskolan bör man kraftigt bygga ut en varvad utbildning, där utbildning genom praktiskt yrkesarbete ute på arbetsplatserna kombineras med teoretiska inslag som förläggs till skolan. Skolstyrelserna avses bli ansvariga för utbildningen.

Motionärerna tänker sig att den praktiska delen av utbildningen skall förläggas till näringslivet och den offentliga sektorn. De förutsätter att arbetsmarknadens parter skall medverka till att nödvändiga platser tas fram. Därutöver anser motionärerna att det är nödvändigt med lagstiftningsåtgärder. Tillämpningsområdet för lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen) bör vidgas, så att samhället får rätt att disponera dokumenterat tillgängliga utbildningsplatser i företag och förvaltningar. Staten bör täcka de eventuellt ökade kostnader för arbetsgivaren som utbildningen föranleder.

Riktlinjerna för utbildningens innehåll och genomförande bör utarbetas i nära samråd med de anställdas organisationer.

Som en ytterligare väg att stimulera ungdomar till fortsatt utbildning efter grundskolan föreslår motionärerna att studiestödet förbättras. Motionärerna noterar att det ekonomiska stödet till ungdomar i gymnasieåldern varierar

4 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 10

FiU 1979/80:10

kraftigt beroende bl. a. på vem som anordnar utbildningen. En översyn av stödformerna till dessa ungdomar bör omedelbart komma till stånd. Utgångspunkten bör vara att öka studiebidragen till 16-19-åringarna genom att utnyttja de finansiella resurser som frigörs vid en successiv övergång från beredskapsarbeten till varvad utbildning. Studiestödsutredningen bör få i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag härom.

Slutligen förordas åtgärder för att öka möjligheterna till fast anställning för ungdomar i beredskapsarbete. Motionärerna avser med sitt förslag ungdomar under 20 år. De tänker sig att arbetsgivare som erbjuder sådana ungdomar fast anställning sedan tiden för beredskapsarbetet har löpt ut skall kunna erhålla fortsatt statsbidrag, exempelvis under ytterligare tolv månader. Bidraget skall därvid utgå med fallande procentsatser, under den första sexmånadersperioden efter det att beredskapsarbetet har upphört med 50 96 av den totala lönekostnaden och under den avslutande sexmånadersperioden med 25 96.

Statistiska uppgifter om ungdomsarbetslösheten

Nedanstående diagram visar omfattningen av arbetslösheten bland ungdomar sedan slutet av 1960-talet. Av diagrammet framgår att arbetslösheten bland ungdomar är väsentligt högre än bland arbetslösa i allmänhet. Särskilt utsatta är tonåringarna.

Arbetslösa i procent av arbetskraften

% Åldersgrupper

16-74 år 20-24 år 16-19 år

1968 69 70 71 72 73

76 77 78 79*

•första halvåret

FiU 1979/80:10

39 Under hela 1970-talet har gjorts stora ansträngningar för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Omfattande åtgärder av både utbildnings- och arbetsmarknadspolitiskt slag har vidtagits. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna under senare år framgår av följande sammanställning. Siffrorna är medeltal för månad under andra kvartalet resp. år.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1979 Arbetslösa 16-24 år

23 000

23 000

34 000

34 000

(därav 16-19 år

12 000

13 000

17 000

19 000)

I arbetsmarknadsutbildning

8 500

15 600

15 900

17 300

1 beredskapsarbeten

14 400

16 400

29 200

39 000

Summa

45 900

55 000

79 100

90 300

Antalet arbetslösa ungdomar (16-24 år) var i oktober i år 33 000 mot 38 000 i oktober 1978. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning var i oktober i år 25 000 mot 22 800 i oktober 1978. Sysselsättningen i beredskapsarbeten var under samma månad i år betydligt lägre än i fjol, 21 000 mot 30 700.

Planerad reform av yrkesutbildningen i företag

Utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen remitterade i augusti i år till arbetsmarknadens parter en promemoria, ”Yrkesutbildning i foretag för lediga jobb”. Samtidigt inbjöds parterna till överläggningar i frågan.

I promemorian skisseras nya former för inbyggd utbildning och lärlingsutbildning för arbetslös ungdom. Utbildning skall kunna anordnas i företag eller hos hantverkare inom i princip hela den privata arbetsmarknaden. Kompletterande undervisning i t. ex. allmänna ämnen skall ges i gymnasieskolor eller på AMU-centra. Utbildningstidens längd bedöms vara minst ett och högst tre år.

För genomförandet av utbildningen avses företagen få ett statsbidrag som i promemorian anges till 250 kr. per elev och vecka. Eleverna föreslås få ett särskilt studiebidrag i den mån de inte som anställda lärlingar uppbär lön från företaget. I det senare fallet skall bidrag till lönekostnaderna utgå till företaget med samma belopp som det särskilda studiebidraget.

Tillsynsansvaret skall åvila skolstyrelserna och de lokala skolledningarna.

De nya formerna för gymnasial företagsutbildning förutskickas få en omfattning motsvarande ca 15 000 elever per årsklass. Reformen förutsätter att arbetsmarknadens parter kan enas om att ett motsvarande antal utbildningsplatser ställs till förfogande.

Det förordade nya bidragssystemet är tänkt att ersätta de gällande bidragen

FiU 1979/80:10

till inbyggd utbildning och lärlingsutbildning. Vidare räknar man med att de enskilda beredskapsarbetena för ungdom i företag och hos organisationer skall avvecklas och att behovet av statliga och kommunala beredskapsarbeten för ungdom skall minska väsentligt. De nuvarande möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning för ungdomar under 20 år anses också kunna begränsas.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sverige hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation har i oktober avgett preliminära remissyttranden över promemorian. Inom utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen arbetar man vidare med reformförslaget som underlag för de kommande överläggningarna med arbetsmarknadens parter. Arbetsmarknadsminister Rolf Wirtén har i en interpellationsdebatt den 5 november sagt att han räknar med att riksdagen under vintern eller våren 1980 skall föreläggas förslag i ämnet med sikte på att reformen skall börja genomföras under läsåret 1980/81.

Enskilda beredskapsarbeten för ungdomar

Enskilda beredskapsarbeten kan anordnas för ungdomar i åldrarna 16-19 år hos företag och organisationer. Statsbidrag utgår därvid i regel med 75 % av den totala lönekostnaden. Sådant beredskapsarbete får normalt pågå i högst sex månader. Förlängning kan ske med någon eller några månader om obligatorisk praktik därigenom blir fullgjord. Antalet sysselsatta i de enskilda beredskapsarbetena varierar över året. Under första kvartalet 1979 var antalet i genomsnitt per månad 10 300.

Även vid kommunala beredskapsarbeten för ungdom är statsbidraget 75 %. Beredskapsarbeten i praktiksyfte hos statliga myndigheter betalas helt över arbetsmarknadsverkets budget. Kommunala och statliga beredskapsarbeten står öppna även för ungdomar i åldrarna 20-24 år.

Studiestödsutredningens uppdrag

Studiestödsutredningen erhöll i augusti 1978 tilläggsdirektiv. I dessa understryks att utredningen i sitt fortsatta arbete bör prioritera stödet till de yngre eleverna i gymnasial utbildning. Därefter har riksdagen i maj 1979 på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1978/79:20 s. 10) som sin mening gett regeringen till känna att ”prioriteringen bör påbörjas redan i budgetarbetet rörande budgetåret 1980/81”.

Utskottet

Ungdomsarbetslösheten har legat högt under hela 1970-talet. Stora resurser har satts in för att komma till rätta med detta förhållande, och

FiU 1979/80:10

riksdagen har vid flera tillfällen haft att ta ställning till förslag som rör ungdomarnas sysselsättning. Här kan hänvisas till betänkandena AU 1977/78:40 med anledning av propositionen 1977/78:164 om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, AU 1978/79:15, AU 1978/79:21 och - i fråga om handikappade ungdomar - AU 1978/79:20. Mot bakgrund av vad som redovisas i dessa betänkanden finnér utskottet inte skäl att nu ta upp en allmän diskussion om ungdomsarbetslöshetsproblemet utan begränsar sig till att behandla de konkreta förslagen i den föreliggande motionen.

Motionärernas förslag avser ungdomar i åldrarna 16-19 år. Framför allt är det fråga om ungdomar som av olika skäl inte vill fortsätta sin utbildning sedan de har genomgått grundskolan. Förslagen går ut på att stimulera dessa ungdomar till fortsatt utbildning dels genom en kraftig utbyggnad av en varvad utbildning, dels genom ett förbättrat studiestöd. Dessutom vill motionärerna införa en ny typ av statsbidrag för att stimulera arbetsgivare att erbjuda fast anställning åt ungdomar som har sysselsatts i beredskapsarbete hos dem.

Som framgår av den föregående redovisningen pågår överväganden inom utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen om nya former för gymnasial utbildning i företag. En diskussionspromemoria förelädes i augusti i år arbetsmarknadens parter för preliminära yttranden och samtidigt inbjöds parterna till överläggningar i ämnet. Förslagen i promemorian går ut på att praktisk utbildning i företagen skall kombineras med teoretisk utbildning genom gymnasieskolans försorg och under dess ansvar. Syftet med dessa förslag är med andra ord att åstadkomma en varvad utbildning. Avsikten är att förslagen efter fortsatt överarbetning i anslutning till de nämnda överläggningarna med parterna på arbetsmarknaden skall föreläggas riksdagen senare under riksmötet. Det kan tilläggas att viss försöksverksamhet med varvad utbildning för högst 400 elever redan pågår. Motionärernas önskemål om att regeringen snarast skall framlägga förslag om åtgärder för en snabb utbyggnad av en varvad utbildning får därmed anses vara i allt väsentligt tillgodosedda.

Ett genomförande av promemorians förslag väntas leda till att beredskapsarbeten för ungdomar i enskilda företag kan avvecklas och att motsvarande arbeten inom den statliga och kommunala sektorn kan nedbringas väsentligt. Enligt utskottets mening är det knappast möjligt att helt slopa möjligheten att ge ungdomar arbetslivserfarenhet genom beredskapsarbete. Frågan hur dessa arbeten skall utformas så att de så långt möjligt ger grund för fortsatt yrkesverksamhet bör lämpligen prövas i samband med den slutliga utformningen av det föreslagna systemet med gymnasial utbildning i företag. Därvid får man också överväga vilken omfattning utbildningen skall ha och hur man skall ordna övergången till fast anställning. Utskottet utgår från att den i motionen framförda tanken att genom ett särskilt bidrag stimulera arbetsgivare att ge beredskapsarbetande ungdomar fast anställning kommer att tas upp vid dessa överväganden.

FiU 1979/80:10

42 Mot bakgrund av dessa uttalanden från utskottets sida finns det inte anledning att föreslå någon åtgärd på grund av motionen i den nu behandlade delen.

Utskottet tar slutligen upp motionens yrkande om att studiestödsutredningen skall få i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag om förbättrat studiestöd för 16-19-åringar. Utskottet hänvisar till dels att utredningen genom tilläggsdirektiv redan har ålagts att i sitt fortsatta arbete prioritera frågan om stödet till de yngre eleverna i gymnasial utbildning, dels att riksdagen i våras fattade beslut (SfU 1978/79:20 s. 10, rskr 1978/79:319) att frågan bör tas upp redan i budgetarbetet för nästa budgetår. Resultatet härav bör avvaktas, och utskottet avstyrker därför även detta krav i motionen.

De ovan redovisade ställningstagandena innebär att utskottet avstyrker motionen 1979/80:4 yrkandet 5.

Stockholm den 20 november 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Alf Wennerfors (m), Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s). Pär Granstedt (c), Margit Odelsparr(c), Marianne Stålberg (s), Eva Winther (fp), Sune Johansson (s), Börje Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Nils-Olof Grönhagen (s) och Görel Bohlin (m).

Avvikande mening

Anna-Greta Leijon, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Marianne Stålberg, Sune Johansson, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Sorn framgår” och på s. 6 slutar ”yrkandet 5.” bort ha följande lydelse:

De år som gått med borgerliga regeringar vid makten kännetecknas av bl. a. en hög ungdomsarbetslöshet. Tonåringarna är särskilt drabbade. Som framgår av den tidigare redovisningen övervägs i höst inom utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementet att för dessa ungdomar tillskapa vissa nya former för gymnasial utbildning i företag. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att ta ett mer samlat grepp än departementens initiativ syftar till.

Förslagen i den socialdemokratiska motionen har detta vidare syfte. Motionärerna vill uppnå en kraftig utbyggnad av en varvad yrkesutbildning, förstärkt studiestöd på gymnasial nivå och anordningar för att underlätta övergången från beredskapsarbete till fast anställning. Utskottet anser att

FiU 1979/80:10

regeringen skyndsamt bör lägga fram förslag till åtgärder efter de i motionen angivna riktlinjerna som ett viktigt led i samhällets åtgärder för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten.

Det anförda innebär att utskottet för sin del tillstyrker motionen 1979/80:4 yrkandet 5.

FiU 1979/80:10

44 Civilutskottets yttrande Bilaga 4

1979/80:3 y

över motionsyrkande om åtgärder inom den ekonomiska politiken såvitt rör bostadsbyggandet

Till finansutskottet

Finansutskottet har genom beslut den 23 oktober 1979 berett civilutskottet tillfälle att avge yttrande över motionern 1979/80:4 (s) yrkandet 4 och därvid hemställt att yttrandet avlämnas skyndsamt.

1 Motionsyrkandet m. m.

I motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4 hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen anförts.

I motionen anförs bl. a. att särskilda åtgärder krävs för att öka bostadsbyggandet. Detta har enligt motionärerna sjunkit till en i förhållande till efterfrågan oacceptabelt låg nivå. Påbörjandet för år 1979 uppskattas till 56 000-58 000 lägenheter mot behövliga 70 000-75 000. Med hänvisning till tidigare motionsförslag (s) föreslås att ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt tilläggslån som skall utgå med tio procent av låneunderlaget införs vid byggande av flerfamiljshus samt att åtgärder vidtas mot den snabbt stigande prisnivån på bl. a. byggnadsmaterial. Riksdagen bör kräva att regeringen snabbt framlägger förslag i enlighet med i motionen anförda riktlinjer för att stimulera bostadsbyggandet.

2 Uppgifter i anslutning till motionsförslaget

2.1 Prisstopp på byggnadsmaterial

Allmänna prisregleringslagen (1956:236, ändrad senast 1973:301) är en beredskapslag som formellt är i kraft men som endast kan tillämpas i vissa angivna lägen. Har lagen satts i tillämpning ger den regeringen fullmakt att under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering. Riksdagen har(prop. 1978/79:34, FiU 1978/79:11) godkänt att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av lagens 2-4,6,8 och 9 §§ under tiden den 21 december 1978-den 20 december 1979. Regeringen har i propositionen 1979/80:27 föreslagit riksdagen att godkänna ett motsvarande godkännande för tiden t. o. m. 20 december 1980.

Bland formerna för prisreglering anges i 3 § att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna om stoppris på viss förnödenhet

FiU 1979/80:10

eller tjänst. Detta innebär bl. a. att den som frivilligt säljer förnödenhet inte utan tillstånd får överskrida det pris som han tillämpade den dag som anges i förordnandet. I 3 b § sägs att på motsvarande sätt en säljare inte får höja sitt pris förrän viss tid efter det att han hos myndighet har gjort anmälan om prishöjningen och skälen för denna.

Enligt förordningen (1977:770) om prisstopp m. m. (omtryckt 1978:732, ändrad senast 1979:761) gäller f. n. prisstopp inom byggnadsmaterialområdet för köksskåp och garderobsskåp av trä. För större delen av övriga typer av byggnadsmaterial gäller föreskrift om anmälningsplikt.

Nedan redovisas prisutveckingen på vissa byggnadsmaterial under perioden 1973-november 1979.

Tabell I

Prisutveckling pä några viktigare byggmaterial 1973-november 1979. (Uppgifterna avser priserna vid årets utgång där inte annat anges.J 1972 = 100

Produkt

nov.

1979 Cement

236 Fabriksbetong

208 Lättbetong

224 Tegel

233 Kalksandsten

244 Gipsskivor

189 Board

206 Spånskivor

1'63

Dörrsnickerier

217 Fönstersnickerier

244 Inredningssnickerier

182 Parkett

272 Mineralull

211 Byggpapp

250 Sanitetsporslin

194 Badkar

187 Diskbänkar

196 Värmepannor

228 Radiatorer

196 Oljebrännare

188 Varmvattenberedare

188 Installationsledning

193 Elradiatorer

213 Lysrörsarmatur

-

-

Källa: Statens pris- och kartellnämnd (SPK).

5 Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 10

FiU 1979/80:10

46 Tabell 2 Prisutveckling på vissa byggmaterial 1978-nov. 1979 Prishöjning i procent

Produkt

To- talt i pro- cent 1978

1979 Jan.

Feb.

Mars

Apr.

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Cement

7,0

4,3

_

_

_

2,5

_

5,8

_

_

_

_

Fabriksbetong

1,6

-

-

-

-

3,5

2,0

-

-

-

-

Lättbetong

12,0

-

-

-

-

-

6,0

-

-

-

-

-

Tegel

7,0

5,5

-

3,5

-

-

5,6

3,2

-

-

-

-

Betongtak-

pannor

7,0

—

—

6,8

—

—

-

—

4,1

—

—

Kalksandsten

11,0

-

-

-

-

-

6,0

-

-

-

-

4,0

Gipsskivor

4,5

~

-

-

-

-

4,8

-

-

-

-

-

Spånskivor

-

15,0

-

-

-

-

-

6,5

-

-

9,0

-

Board

8,0

5,0

-

-

-

-

-

5,5

-

-

-

-

Mineralull

6,0

5,0

-

-

-

-

-

-

4,0

-

-

-

Dörr-

snickerier

13,0

-

—

-

—

—

-

—

-

—

8,5

-

Fönster-

snickerier

6,0

8,0

-

-

-

“

-

—

-

—

-

—

Inrednings-

snickerier

7,0

-

-

-

7,0

—

—

—

—

—

—

Parkett

7,0

-

-

7,6

-

-

-

-

-

-

7,0

-

Trävaror

6,0

2,0

1,6

1,0

1,6

-

2,9

1,8

-

0,2

5,3

-

Plastgolv

8,0

-

-

-

7,0

-

-

3,7

-

2,7

-

-

Textilmattor

4,3

-

-

5,0

-

-

-

-

4,8

-

-

-

Byggpapp

10,0

8,0

-

-

-

-

-

-

5,5

-

-

-

Planglas

12,5

-

-

7,7

-

-

-

-

-

-

-

-

Isolerrutor

5,0

-

-

-

7,0

-

-

-

-

-

-

-

Sanitets-

porslin

11,0

- -

-

-

-

-

2,0

-

-

-

-

-

Badkar

15,0

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Värmepannor

7,0

5,0

-

-

-

-

-

-

5,0

-

-

-

Radiatorer

7,0

6,0

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Oljebrännare

12,0

-

-

-

-

-

4,0

-

-

-

-

-

Varmvatten-

beredare

5,0

—

—

—

—

—

-

—

—

~

—

Värmeväxlare

10,0

8,0

-

-

5,0

-

-

-

-

-

-

-

Plaströr

-

-

1,0

3,0

13,0

-

6,6

-

-

3,0

-

-

El-

ledningar

10,0

-

-

11,0

4,0

-

3,0

-

-

-

-

4,0

El-

radiatorer

6,0

6,0

Källa: SPK.

Frågan om prisstopp på byggnadsmaterial m. m. behandlades senast av utskottet i mars 1979 i betänkandet CU 1978/79:26(s. 33-34) med anledning av motion (vpk). Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att prisutvecklingen beträffande byggnadsmaterial i förening med gällande prisövervakning inte kunde anses motivera en i motionen föreslagen åtgärd

FiU 1979/80:10

om prisstopp för denna sektor t. o. m. utgången av år 1979. Riksdagen följde utskottet.

2.2 Prisövervakning och skarpt kontroll av vissa entreprenadpriser

I civilutskottets betänkande CU 1977/78:3 behandlades ett motionsförslag (s) om en redovisning av frågan om orsaker till kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggnadssektorn. Utsottet som bl. a. ansåg motionsförslaget tillgodosett genom en av låneunderlagsgruppen publicerad rapport om pris- och kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet anförde vidare:

Allmänt sett är det emellertid enligt utskottets mening viktigt att kostnadsutvecklingen och dess orsaker också fortlöpande följs med uppmärksamhet. Det torde vara möjligt att med ytterligare bistånd från de stora byggherregruppernas sida komplettera de hittills redovisade resultaten i vad avser anbudsnivåerna. Utskottet har förutsatt att i fråga om anbudsnivåerna m. m. statens pris- och kartellnämnd kan utföra ytterligare nödvändiga undersökningar.

Reservanter (s) anförde bl. a. (s. 17-18) att den nämnda undersökningen borde kompletteras och att resultatet därav snarast borde redovisas för riksdagen i förening med regeringens bedömningar och de konkreta förslag som kan aktualiseras. Behovet av aktiva åtgärder ströks under.

Vid kammarbehandlingen av nämnda betänkande den 8 december 1977 besvarade statsrådet Friggebo en interpellation (s), vari begärts en redogörelse för rapportens analyser och för de slutsatser som kan dras av dessa. I interpellationssvaret anfördes bl. a.

Liksom låneunderlagsgruppen finner jag det svårt att dra några omedelbara och entydiga slutsatser av det redovisade materialet. Jag vill också peka på att det pågår ett omfattande arbete inom myndigheter och företag för att klargöra orsakerna till byggprisutvecklingen. Statens industriverk har nyligen redovisat ett omfattande utredningsarbete avsett att vara underlag för branschpolitiska ställningstaganden för byggbranschen. Statens pris- och kartellnämnd, som har regeringens uppdrag att bedriva en intensiv prisövervakning, kommer under våren 1978 att redovisa en studie om orsakerna till utvecklingen av byggpriser för förskolor och fritidshem. Också inom bostadsstyrelsen ägnas ökat intresse åt kostnadsfrågorna.

I sitt i april 1978 justerade betänkande CU 1977/78:27 (s. 22-23) behandlades motionsyrkanden (s) dels om ett tillkännagivande beträffande skärpt kontroll av här aktuella entreprenadpriser, dels om en snar redovisning av orsakerna till prisutvecklingen. Utskottet redovisade bl. a. pågående arbete inom SPK och anförde:

Enligt vad utskottet erfarit kommer SPK under året bl. a. att analysera prisoch konkurrensförhållandena i vad avser entreprenader på byggnadsområdet. Inom SPK planerar man även att undersöka kalkyleringsprinciper och

FiU 1979/80:10

kostnadsförhållanden vid gruppbebyggelse för småhus. Redan nu pågår inom SPK prisundersökningar beträffane barnstugor.

De frågor som tas upp i motionen 897 (s) och som bl. a. rör en analys av prisutvecklingen på byggmarknaden samt i samband därmed en kontroll av entreprenadpriserna är enligt utskottet viktiga. När resultatet av pågående och planerade utredningar slutförts bör ett underlag finnas för att bedöma vilka åtgärder som kan behöva vidtas beträffande prisfrågorna på byggmaterialområdet. Utskottet anser att de åtgärder som planeras inom SPK i allt väsentligt ligger i linje med vad som i motionen 897 (s) föreslagits. Något tillkännagivande finner utskottet således inte erforderligt.

Reservanterna (s) anförde:

De frågor som behandlas av SPK är betydelsefulla. De är emellertid endast ett första steg på vägen mot en skärpt kontroll av entreprenadpriserna på bostadsmarknaden. Enligt utskottets mening är det av stor vikt att förslag från SPK snarast kommer fram samt att regeringen med ledning av de gjorda undersökningarna snabbt vidtar åtgärder så att den ogynnsamma utvecklingen beträffande byggkostnadsutvecklingen bryts. Frågan är emellertid av större vidd och berör inte endast de av SPK upptagna frågorna. Som anförts i motionen 897 (s) noterade civilutskottet enhälligt år 1977 att uppgången i byggkostnaderna inte helt kunde förklaras med bakomliggande mätbara faktorer. Enligt utskottets mening har regeringen under det gångna året inte nog seriöst behandlat frågan om byggkostnadsutvecklingen och den stora och oförklarliga regionala prisspridning som förekommer. Vidare måste regeringen snabbt uppmärksamma de ändrade konkurrensförhållanden inom olika led av bostadsbyggandet som inträffat under de senaste åren genom den koncentration till större företagsenheter som skett. Den bättre kontrollen av prisbildningen på byggnadssektorn och därmed sammanhängande konkurrensfrågor innebär att bättre möjligheter kommer att finnas för att på sikt kunna övergå till ett system med produktionskostnadsanpassad belåning, något som bör eftersträvas. Frågan behandlas såväl i propositionen 1977/ 78:93 som i motionen 1977/78:1835 (s). F. n. saknas möjligheter att övergå till ett system med produktionskostnadsanpassad belåning. Genomförandet av systemet förutsätter reell konkurrens, något som enligt utskottets mening alltså saknas f. n.

Vad utskottet ovan anfört bl. a. om entreprenadpriskontroll samt om prisutvecklingen inom bostadssektorn bör ges regeringen till känna. Förslag i frågorna bör snarast redovisas för riksdagen.

Riksdagen följde utskottet.

1 civilutskottets yttrande CU 1978/79:1 y (s. 4-5,17-18) till finansutskottet lämnas med anledning av en motion (s) en redogörelse för behandlingen av frågan om kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggnadssektorn och för utskottets tidigare ställningstagande i frågan.

I yttrandet som justerades i november 1978 hänvisade utskottet till att inom SPK pågick ett arbete avsett att ge underlag för närmare bedömningar av frågan om byggentreprenadpriserna inom boendeområdet. Enligt vad utskottet då erfarit beräknades SPK:s undersökning vara klar våren 1979. Utskottet förutsatte att regeringen följde detta arbete och så snart som möjligt redovisade även sina bedömningar av utvecklingen av entreprenadpriserna

FiU 1979/80:10

på bostadsbyggnadsområdet. Utskottet ansåg det väsentligt från såväl samhällsekonomisk som bostadspolitisk synpunkt att orsakerna till produktionskostnadsökningen klarlades. I motionen framförda allmänna krav på en skärpt entreprenadpriskontroll ansågs av utskottsmajoriteten (c,m,fp) emellertid inte kunna leda till eller främja en positiv lösning, varför förordades att finansutskottet avstyrkte motionsförslaget. 1 avvikande mening (s) konstaterades att det inom SPK pågående arbetet var ett steg i rätt riktning men att ytterligare överväganden snarast borde göras för att bryta utvecklingen. Finansutskottets majoritet (c, m, fp) följde utskottet medan reservanter (s) i finansutskottet stödde den avvikande mening som fogats till civilutskottets yttrande. Riksdagen följde finansutskottet.

Frågan om skärpt entreprenadpriskontroll och prisövervakning behandlades av utskottet även i mars 1979 (CU 1978/79:26 s. 33-34) med anledning av motion (s). Motionärerna föreslog bl. a. att en utredning skulle tillsättas för att analysera prisutvecklingen på byggnadsmarknaden samt att en redovisning därav jämte förslag till konkreta aktiva åtgärder snarast borde föreläggas riksdagen. Utskottets majoritet (c,m,fp) hänvisade även då till det arbete i frågan som pågick inom SPK och tilläde att ytterligare undersökningar om prisutvecklingen inom bostadsbyggandet m. m. Färdigställts av SPK. Sålunda erinrades om att SPK redovisat en analys av prisutvecklingen inom bostadsbyggandet mellan Första halvåret 1974 och Första halvåret 1978 samt att SPK i sin anslagsframställning hösten 1978 lämnat ett förslag om prisövervakning på boendeområdet, ett förslag som syftade till att påverka prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning. Förslaget skulle övervägas skyndsamt. Enligt utskottsmajoritetens mening ansågs motionärernas ånyo upprepade önskan om en utredning om entreprenadpriserna m. m. tillgodosedd i den utsträckning som rimligen kunde påfordras. I reservation (s) anfördes att SPK:s undersökningar visade att arbetet i frågan inom SPK borde fortsättas och intensifieras. Riksdagen följde utskottet. SPK:s undersökning om entreprenadpriserna beräknas vara klar under år 1980. Att undersökningen försenats beror bl. a. på att statistiska centralbyrån (SCB) vägrat att till SPK lämna ut visst material som av SCB bedömts vara sekretessbelagt. Ärendet är genom SCB:s skrivelse den 27 mars 1979 Föremål för regeringens prövning.

I april 1979 förordnade dåvarande handelsministern en sakkunnig att utreda frågan om prisövervakning på boendeområdet. Den sakkunnige har avgivit promemorian Prisövervakning på boendeområdet (Ds H 1979:2). I promemorian föreslås en ökad prisövervakning på boendeområdet - någon förändring av det nuvarande förhandlingssystemet För fastställande av hyror anses inte kunna komma ifråga. Särskilt angeläget anses vara att bostadsstyrelsen (BoS), SPK och SCB samordnar och därmed effektiviserar resp. myndighets verksamhet på området. I promemorian görs en genomgång av de områden som anses lämpa sig för prispolitiska insatser på boendeområdet. Bl. a. anförs (s. 79) att en ökad prisövervakning på boendeområdet främst bör

FiU 1979/80:10

sikta på att påverka prissättningen inom områden med stor betydelse för de slutliga boendekostnaderna samt att förse boende och myndigheter inom den bostadspolitiska organisationen med kunskaper om vad som döljer sig bakom statistik på boendeområdet m. m. Promemorian har remissbehandlats. SPK anför i sitt remissvar att nämnden i sin anslagsframställning för nästa budgetår framhållit att resultatet av promemorian leder till att nämnden under innevarande budgetår bör tilldelas medel för att omgående kunna inrätta en föreslagen enhet för pris- och konkurrensövervakning av byggande och boendekostnader.

2.3 Kostnadsutvecklingen inom byggsektorn

Civilutskottet noterade i mars 1977 (CU 1976/77:18 s. 36) enhälligt att det fanns uppgifter om en snabb uppgång i byggnadskostnaderna som inte helt kan förklaras med bakomliggande mätbara faktorer. I maj 1977 redovisade utskottet (CU 1976/77:40 s. 5) att låneunderlagsgruppen inom bostadsdepartementet skulle fl i uppdrag att snabbt analysera den prisspridning som förekommit. Syftet var att få ett underlag för att bedöma orsakerna till höga överkostnader i enskilda låneobjekt. Utskottet konstaterade (s.7) fortfarande enhälligt att byggprisutvecklingen under början av år 1977 visat vissa oroande tecken men att prisbilden var mycket oklar och splittrad. Utskottet ansåg att ett bättre underlag för bedömningar torde ges genom en analys som låneunderlagsgruppen skulle göra. I ett särskilt yttrande (s) förutsattes att låneunderlagsgruppens utredning skulle komma att täcka inte endast vid preliminära lånebeslut redovisade kostnader utan också den bild av anbudsnivåerna som tecknas i ärenden som inte går till beslut och kanske inte ens till ansökan på grund av att anbuden är för höga.

Även för tiden därefter har byggpriserna stigit starkt. Sålunda har byggnadsprisindex för flerbostadshus stigit med omkring 20 % för pågående byggprojekt mellan 1977 och 1978. Konsumentprisindex uppgick till omkring 10 % under samma tid. Byggprisstegringen för gruppbyggda småhus är mindre än för flerbostadshus. I nedanstående tabell jämförs byggpriserna och konsumentpriserna under perioden 1968-1978.

Tabell 3 Utvecklingen av de reala byggpriserna 1968-1978

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

Flerbostadshus 97 93 91 92 94 99 97 99 101 110

Gruppbyggda 98 94 90 92 91 92 89 93 93 94

småhus

Källa: SCB.

Med reala byggpriser menas kvoten mellan byggnadsprisindex och konsumentprisindex. Indextalet 110 för 1978 för flerbostadshus anger sålunda att byggpriserna totalt för 1978 stigit med 10 % mer än konsumentpriserna.

FiU 1979/80:10

51 Byggnadsprisindex är en index som mäter förhållandet mellan en situation och en annan av byggpriserna - dvs. de pris byggherrarna faktiskt får betala - för en grupp i någon mening likvärdiga byggnadsprojekt.

En jämförelse av utvecklingen av de reala byggpriserna mellan första kvartalet 1978 och första kvartalet 1979 ger vid handen att stegringen av byggnadspriserna varit snabbare än stegringen av konsumentpriserna.

Tabell 4 Förhållandet total produktionskostnad/pantvärde i riket 1976 - andra kvartalet 1979

År och kvartal

Gruppbyggda

småhus

Flerbostads-

hus

1976:1

106,3

109,6

II

105,1

106,8

lil

103,5

104,2

IV

103,2

106,8

1977:1

103,1

98,4

II

103,4

101,9

III

104,5

106,5

IV

106,5

107,0

1978:1

107,2

108,6

II

107,9

105,2

lil

105,0

106,9

IV

105,0

107,6

1979:1

106,9

110,3

II

105,3

108,1

Källa: BoS råd för belånings- och värderingsfrågor.

Tabell 5 Relationen byggkostnad/pantvärde för hus med preliminärt beslut om statligt bostadslån andra kvartalet 1979 i riket. (Byggkostnad = Produktionskostnad exkl. kostnad för tomt- och grundberedning.)

Antal Därav i % inom nedanstående klasser lägen- 90,0- 100,0- 110,0- 120,0-

heter 99,9 109,9 119,9

Gruppbyggda småhus

Allmännyttiga

-

Kooperativa

1 201

11 Enskilda

2 107

1 Samtliga

3 Flerbostadshus

Exploateringsomr.

1 579

-

Saneringsomr.

1 790

8 Totalt

3 369

5 Källa: BoS råd för belånings- och värderingsfrågor.

2.4 Anpassning av bostadslånesyslemel lill prisutvecklingen

Det statliga bostadslånets storlek bestäms på grundval av ett låneunderlag som motsvarar av länsbostadsnämnden beräknade mark- och byggnadskost -

FiU 1979/80:10

nader. Byggkostnadsdelen av låneunderlaget för flerfamiljshus eller sådana småhus som inte skall bebos av sökanden består dels av vissa grundbelopp, dels av vissa tillägg till grundbeloppen. I syfte att anpassa bl. a. låneunderlagsoch pantvärdenivån (lånetaket) till kostnadsutvecklingen fastställs en tidskoefficient. Under 1979 har tidskoefficienten justerats varannan månad. De förändringar av grundbeloppen och tidskoefficienten som ägt rum under åren 1977,1978 och 1979 innebär att lånetaket höjts under de tre senaste åren med ca 50 % för flerbostadshus och med ca 35 % för småhus som inte skall bebos av sökanden. Vidare har den garanterade räntan sänkts för statligt belånade bostadshus och räntebidragen ökats för hyres- och bostadsrättshus förra året.

2.5 Tilläggslån

När under loppet av år 1941 och fram till det s. k. pris- och lönestoppet år 1942 byggnadskostnaderna fortsatte att stiga kompletterades lånesystemet med begränsade kapitalsubventioner. De fick formen av tilläggslån utan ränta och amortering men var i framtiden uppsägningsbara i händelse av en hyresutveckling som gjorde återbetalning fastighetsekonomiskt möjlig. Motiv för och erfarenheterna av denna subvention redovisas bl. a. i bostadssociala utredningens slutbetänkande (SOU 1945:63 s. 194-223, 477-479).

Bl. a. till följd av inflationen under Koreakrisen i början av 1950-talet var byggkostnadsstegringen exceptionellt kraftig. Därvid beslöts om provisorisk subvention i form av särskilda tilläggslån för lägenheter i flerfamiljshus (prop. 1951:217). Propositionen byggde på förslag från 1951 års bostadsutredning. Föredragande statsrådet delade utredningens uppfattning att åtgärder behövde vidtas för att hålla hyrorna nere i nybyggda hus. I propositionen föreslogs en avsevärd höjning av tidigare tilläggslånenormer. Bostadsutredningen hade konstaterat att byggkostnaderna under år 1950 stigit med ca 30-35 %. För att i stort sett hålla hyresnivån oförändrad föreslog utredningen en subvention om 4 kr./m2 lägenhetsyta. Vad utredningen föreslagit godtogs i propositionen och sedermera av riksdagen på förslag av statsutskottet (SU 1951:192). Subventionen beräknades kunna avvecklas under en femårsperiod. Lånen förräntas och amorteras enligt beslut av 1953 och 1961 års riksdagar. Lånen avvecklades etappvis. Fullständig avveckling beslöts år 1959.

Förslag om tilläggslån har civilutskottet haft att behandla i november 1977 (CU 1977/78:3), i april 1978 (CU 1977/78:27), i november 1978 (CU 1978/79:ly) och i mars 1979 (CU 1978/79:26) samtliga gånger med anledning av motioner (s). Förslaget om tilläggslån har vid samtliga dessa tillfällen villkorats av att riksdagen samtidigt beslutade om prisstopp på byggnadsmaterial resp. skärpt prisövervakning. Utskottets majoritet (c, m, fp) har vid olika tillfällen avstyrkt yrkandet om prisstopp och bl. a. med hänsyn härtill inte funnit anledning att tillstyrka förslaget om tilläggslån. Reservanter (s) har

FiU 1979/80:10

hävdat att prisutvecklingen på byggmaterialområdet varit sådan att ett prisstopp skulle bromsa de stigande byggkostnaderna samt att förslaget om ett särskilt tilläggslån av temporär karaktär var ett administrativt enkelt och lämpligt sätt att öka bostadsbyggandet. Riksdagen har följt utskottsmajoritetens förslag.

2.6 Bostadsbyggandets omfattning

Tabell 6 Antalet påbörjade lägenheter 1970-197/1

År

Påbörjade

lägenheter

Därav i småhus

Därav i fler- bostadshus

Andel småhus (96) av samtliga

100 100

30 850

69 250

30,8

104 600

35 700

68 900

34,1

98 500

42 750

55 750

43,4

79 800

43 150

36 650

54,1

81 000

53 450

27 550

66,0

51 400

36 150

15 250

70,3

57 200

42 700

14 500

74,7

54 000

40 250

13 750

74,5

57 200

40 400

16 800

70,6

Källa: SCB. Uppgifterna för åren 1977 och 1978 som hämtats ur SCB:s meddelande Bo 1979:3.10 är preliminära.

Enligt SCB:s preliminära uppgifter hade påbörjandet under perioden januari-september 1979 minskat med 2 % jämfört med preliminära uppgifter för motsvarande period 1978.

Tabell 7 Anta! lägenheter med preliminära beslut om ombyggnadslån 1976-1978

1976 1977 1978 Förändring (96)

mellan

1976-77 1977-78

Ombyggnadslån

16 800

17 600

22 900

6,6

30,1

därav småhus

8 300

9 500

13 000

14,4

36,8

därav flerbostadshus

8 500

8 100

9 900

-4,7

22,2

Källa: BoS.

Bostadsministern beräknade i år i budgetpropositionen igångsättningen under år 1979 till sammanlagt drygt 60 000 lägenheter. Riktmärket angavs dock vara att under de närmaste åren öka produktionen till en nivå av ca 65 000 lägenheter per år. Behovet av byggnadskrediter angavs vara en beslutsnivå för bostadslån motsvarande 58 000 lägenheter och beslut om byggande utan statligt stöd av 5 000 lägenheter, totalt 63 000. I finansplanen redovisades konjunkturinstitutets och SCB:s prognos om ett påbörjande år 1979 av 20 000 lägenheter i flerbostadshus och 42 000 lägenheter i småhus,

FiU 1979/80:10

sammanlagt 62 000 lägenheter. För vart och ett av åren 1980 och 1981 föreslog bostadsministern att riksdagen skulle medge att ramar för beslut om bostadslån fastställs till en våningsyta motsvarande 60 000 lägenheter jämte vissa lokaler. I motioner föreslogs en igångsättning utöver vad bostadsministern förordat. Civilutskottets majoritet (s,c,m) ansåg att uttalandena till regeringsprotokollet beträffande igångsättningen under år 1979 och förslagen beträffande 1980 och 1981 röjde en passiv inställning till en ökning av bostadsbyggandet. En anpassningsplanering som hänvisade till bristande kommunala initiativ tenderade enligt utskottet alltid till att dämpa både ambitionsnivån och utfallet. Utskottet föreslog, som ett uttryck för ett mera aktivt statligt intresse, ett uttalande om att bostadsbyggandet borde öka snabbare och ansåg att en målsättning borde vara att inte endast nå en årlig igångsättning om 65 000 lägenheter - otillfredsställda grundbehov och önskad standardstegring borde leda till att målet sattes högre. Reservanter (fp) föreslog riksdagen att tillstyrka vad i regeringsprotokollet förordats. Motionerna om ökad igångsättning ansågs av reservanterna inte tjäna något reellt syfte. Riksdagen följde utskottet.

I sin i augusti 1979 avlämnade anslagsframställning anför bostadsstyrelsen beträffande förslag till bostadsbyggnadsplan och ramar för år 1980 att länsbostadsnämnderna vid månadsskiftet maj/juni 1979 bedömt att långivningen under 1980 skulle omfatta totalt 59 600 lägenheter. I föregående års anslagsframställning redovisade bostadsstyrelsen vissa beräkningar och bedömningar av bostadsbyggnadsbehovet. Därvid angavs att det syntes rimligt att räkna med ett behov av nyproduktion av 60 000-70 000 lägenheter per år fram till mitten av 1980-talet.

Bostadsmarknadsläget är enligt bostadsstyrelsen ojämnt. 1 en del kommuner finns överskott på bostäder, i andra råder brist. En stor andel av landets kommuner bedömer att bostadssökande först efter lång väntetid kan erhålla bostad. Vid en konjunkturförbättring med ökad sysselsättning och ökad efterfrågan på bostäder och vid en större avgång i samband med ökningen av moderniseringsverksamheten finns det stor risk för ökad bostadsbrist. Bostadsstyrelsen anser därför att bostadsbyggandet snabbt måste ökas avsevärt utöver nuvarande nivå.

En grundläggande förutsättning för ett ökat bostadsbyggande är enligt styrelsen att kommunerna tar erforderliga initiativ. Påbörjandet under innevarande år kan bli beroende av i vilken utsträckning länsarbetsnämnderna kommer att medge igångsättning under slutet av året med hänsyn till behovet av sysselsättningsreglerande åtgärder. Bostadsstyrelsen förutsätter att vid denna prövning begränsningar av igångsättningen så långt som möjligt undviks i orter med bostadsbrist eller stor risk härför under den närmaste tiden.

För vart och ett av åren 1980,1981 och 1982 bör enligt styrelsen fastställas en ram som ger utrymme för beslut om bostadslån till företag med 60 000 lägenheter och bör räknas med ett bostadsbyggande utan statliga lån av

FiU 1979/80:10

samma storlek som under senare år, dvs. ca 5 000 lägenheter. Om denna totala ramnivå på ca 65 000 lägenheter visar sig otillräcklig, förutsätter styrelsen att regeringen har bemyndigande att utvidga de av riksdagen fastställda ramarna. 1 ramarna skall även ingå en beräknad del för lokaler.

I konjunkturinstitutets (Kl) rapport Konjunkturläget oktober 1979 uppskattas igångsättningen under 1979 till 57 500 lägenheter dvs. ungefär samma igångsättning som under år 1978. Påbörjandet av flerbostadshus beräknas öka med 700 lägenheter till 17 500 medan påbörjandet av småhus beräknas minska med 300 till 40 000. En förklaring till att påbörjandet 1979 förblir lågt är enligt Kl att det råder en markant brist på arbetskraft inom byggsektorn. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) utfärdade i juni föreskrifter angående igångsättningstillstånd. Där sägs att projekt som planerats starta tredje kvartalet 1979 men försenats inte kan få igångsättningstillstånd under fjärde kvartalet. Dessa projekt kommer av arbetsmarknadsmässiga skäl inte att få påbörjas förrän 1980. För år 1980 beräknar Kl att igångsättningen ökar till 60 000 lägenheter varav 20 000 i flerbostadshus. Därvid haren viss överskjutning från 1979 till 1980 beräknats på grund av AMS föreskrifter. Bostadsinvesteringarna beräknas totalt sett bli oförändrade mellan 1978 och 1979. För 1980 pekar kalkylerna på en uppgång för bostadsinvesteringarna med totalt sett 5,5 96 i volym. Nybyggnadsinvesteringarna väntas öka med 6,5 96 och ombyggnadsinvesteringarna med 2 96.

Bostadsstyrelsen har nyligen frågat samtliga länsbostadsnämnder om omfattningen av långivningen 1979. Därvid har framkommit att igångsättningen av statligt belånade projekt kan beräknas uppgå till ca 53 000 lägenheter under 1979. Därvid har angivits - enligt AMS föreskrifter - att vissa projekt som skulle kunnat starta fjärde kvartalet 1979 inte kommer i gång förrän under år 1980. Ramen för det inte statligt belånade bostadsbyggandet är 4 500 lägenheter för år 1979. Under år 1978 meddelades lånebeslut så att ca 56 000 lägenheter kunde sättas i gång.

2.7 Interpellationsdebatt

I en interpellationsdebatt den 5 november 1979 anförde bostadsministern att nybyggandet ingav oro. Framför allt ansågs det oroande att bostadsbyggandet i några regioner var så lågt att risken för bostadsbrist där var påtaglig.

I debatten anförde bostadsministern följande om lämpligheten av att införa ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt lån.

Därefter har vi vidtagit en rad åtgärder. Så sent som i juli höjde vi grundbeloppet för flerfamiljshus ytterligare. Vi har alltså vidtagit förändringar inom befintligt lånesystem och företagit extra höjningar av lånen. Vi har inte gått in på tekniken med ett ränte- och amorteringsfritt lån, vilket dessutom såvitt jag förstår bara skulle gälla under en viss tid. Det har också varit oklart om socialdemokraterna velat rymma detta lån inom låneunder -

FiU 1979/80:10

laget eller om det skulle gå därutöver. Nu tycks vi ha fått ett besked om att det skall ligga utanför och alltså täcka överkostnaderna. Tidigare har, såvitt jag förstår, avsikten varit att minska boendekostnaderna och inte alls att klara av överkostnadsproblematiken.

När det gäller överkostnaderna vill jag säga att dessa nu inte är värre än vad de varit tidigare. Vi har höjt låneunderlaget och alltså nivån på de statliga lånen mer än vad som behövts för att täcka prisökningarna. Därmed har vi kunnat hålla överkostnaderna någorlunda i schack.

Sedan är det så att vi nu har en större spridning på kostnaderna. Det finns fortfarande många bostadsföretag som klarar att bygga t. o. m. under lånetaket, medan andra ligger väsentligt över. Den stående frågan är naturligtvis: Skall vi lägga oss på en lånenivå som motsvarar de dyraste projekten? Vilka effekter skulle det få på längre sikt för hyresgästerna när det gäller byggprisutvecklingen och boendekostnadsutvecklingen?

Man skall inte göra det enkelt för sig genom att tro att om man bara går in med extra lån så klarar sig allting. Det kan nämligen få långsiktiga effekter som gör att det blir dyrare för hyresgästerna.

Så till frågan om det ränte- och amorteringsfria lånet. Som jag sagt tidigare har vi inom ramen för redan existerande låneregler höjt detta utöver vad som varit motiverat av prisutvecklingen. Detta får den inverkan att det blir lägre boendekostnader liksom att också överkostnaderna blir lägre. Såvitt jag förstår har socialdemokraterna i varje fall tidigare hävdat att om man skall införa det här ränte- och amorteringsfria lånet så skall man införa också prisstopp, och då ville man tydligen också ha något slags permanent prisstopp vilande över byggkostnadsutvecklingen. Jag tycker att detta speglar den oro som finns när det gäller att kraftigt spä på långivningen och lägga den på den nivå som motsvaras av de dyraste projekten.

Men vi bör i det här sammanhanget vara medvetna om att många bostadsföretag klarar av att bygga till det s. k. pantvärdet, alltså utan överkostnader. Jag tycker därför att man skall var mycket uppmärksam på detta och inte bidra till att dra upp prisutvecklingen så att alla bostadsprojekt kommer att ligga på den högre nivån med de nackdelar detta får på längre sikt och på prisutvecklingen över huvud taget.

Utskottet

I motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4 hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggande i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Motionärerna hänvisar till sina tidigare framförda förslag med krav på åtgärder för att motverka en enligt deras mening snabbt stigande prisnivå på byggnadsmaterial. Tidigare motionsförslag (s) innebär bl. a. att prisstopp, prisövervakning och skärpt kontroll av entreprenadpriser på byggnadsområdet m. m. behövs. Vidare föreslås i den nu behandlade motionen ett likaledes tidigare framfört förslag om ett tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt tilläggslån vid byggande av flerbostadshus. Tidigare framförda förslag om tilläggslån med nu förordad utformning har villkorats av att beslut även fattats bl. a. om prisstopp resp. skärpt prisövervakning.

FiU 1979/80:10

57 Enligt utskottets mening är det av stor vikt att olika åtgärder vidtas i syfte att motverka en stegring av byggpriserna och därmed i sista hand av boendekostnaderna. De förslag som förs fram' i motionen om prisövervakning på boendeområdet är emellertid av alltför allmän karaktär för att kunna grunda en riksdagens begäran till regeringen i frågan. Utskottet vill erinra om att allmänna prisregleringslagen (1956:236) är i kraft t. o. m. den 20 december 1979. Sålunda finns möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att förordna om s. k. prisstopp. Vidare kan föreskrivas att den som säljer viss vara m. m. inte utan tillstånd får höja sitt pris förrän högst en månad efter det att anmälan om prishöjningen gjorts hos myndigheten. F. n. gäller prisstopp inom byggmaterialområdet för köksskåp och garderobsskåp av trä. För större delen av övriga slag av byggmaterial gäller anmälningsplikt beträffande prishöjning. I propositionen 1979/80:27 föreslås att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen förlängs ytterligare ett år till den 20 december 1980. Om riksdagen godkänner regeringens förslag finns alltså möjlighet för regeringen att om så skulle finnas erforderligt vidta olika prisstabiliserande åtgärder. Någon riksdagens begäran till regeringen enligt förslaget i motionen 1979/80:4 (s) är sålunda inte erforderligt.

Förslaget i motionen om ett särskilt tidsbegränsat ränte- och amorteringsfritt tilläggslån avstyrks. Förslaget har prövats och avstyrkts av civilutskottet fem gånger under de senaste två åren. Förslaget om tilläggslån har alltid villkorats av att beslut fattades om prisstopp resp. prisövervakning. Denna senare fråga har avstyrkts av utskottets majoritet (m, c, fp) och därmed har yrkandet om tilläggslån inte krävt ytterligare ställningstaganden från utskottets sida. Utskottet vill emellertid trots detta nu, liksom vid behandlingen i utskottet i mars 1979, notera att användningen av temporära tilläggslån för att påverka boendekostnaderna kan komma i fråga endast under speciella konjunkturförhållanden eller förhållanden inom bostadssektorn - förhållanden som inte nu föreligger.

Utskottet vill i sammanhanget anföra följande. Ovan har redogjorts för det arbete som pågår inom SPK avseende entreprenadpriserna på bostadsmarknaden samt om det arbete rörande prisövervakning på boendeområdet som färdigställts inom handelsdepartementet och som publicerats i en departementspromemoria. Överväganden i frågan pågår i regeringens kansli.

Civilutskottet föreslår mot bakgrund av det ovan anförda att finansutskottet hemställer att riksdagen avslår motionen 1979/80:4 (s) yrkandet 4.

Stockholm den 15 november 1979

På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON

FiU 1979/80:10

58 Näivarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s). Rolf Dahlberg (m), Oskar Lindkvist (s), Karin Ahrland (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp) och Eivor Nilson (c).

Avvikande mening

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) anser att den del i utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Enligt utskottets” och slutar ”1979/80:4 (s) yrkandet 4” bort lyda:

Byggpriserna har stigt starkt under de senaste åren. År 1976 var ökningen 12 96,1977 15 96 och 1978 19 96 i flerbostadshus. Detta i sin tur har medfört att bostadsbyggandet under de senaste åren kommit att ligga på en alltför låg nivå. De senaste uppgifterna om igångsättningen för 1979 tyder på att denna blir lägre än under 1978 då den uppgick till drygt 57 000 lägenheter. Igångsättningen är alltför låg och motsvarar inte det behov som finns och som enligt civilutskottets majoritet (s, m, c) borde resultera i en årlig igångsättning om minst 65 000 lägenheter. I interpellationsdebatt den 5 november 1979 anförde bostadsministern att även hon ansåg nybyggandet i vissa avseenden oroande, bl. a. var det för lågt i några regioner där risken för bostadsbrist var påtaglig.

För att dämpa byggprisstegringarna och öka byggandet av flerbostadshus bör förslag i enlighet med vad som anförts i motionen 1979/80:4 yrkandet 4 genomföras. En aktivare prisövervakning på boendeområdet bör komma till stånd. Utskottet finner det viktigt att regeringen i budgetpropositionen 1980 lämnar riksdagen en redovisning om hur prisövervakningen på boendeområdet skall utformas och organiseras. Speciellt angeläget är det enligt utskottets mening att förslag kommer fram som gör det möjligt att studera entreprenadprisutvecklingen på boendeområdet. Den utredning om entreprenadpriserna som statens pris- och kartellnämnd i samarbete med bostadsstyrelsen utför och som starkt försenats bör nu snabbt färdigställas och kan tillsammans med det arbete om prisövervakning på boendeområdet som gjorts inom handelsdepartementet bilda utgångspunkt för regeringens ställningstagande i frågan. Därvid intar frågan om entreprenadpriskontroll på boendeområdet en framskjuten plats. Enligt utskottets mening är det av största vikt att SPK tilldelas ökade resurser för ändamålet. Finansutskottet bör sålunda föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna att ett prisstopp på byggområdet bör införas, att en skärpt prisövervakning och entreprenadpriskontroll genomförs samt att förslag snabbt lämnas om hur dessa frågor skall organiseras.

Vad gäller motionsförslaget om de särskilda tidsbegränsade tilläggslånen

FiU 1979/80:10

för flerbostadshus vill utskottet anföra följande. Ovan har lämnats uppgifter om byggprisstegringen och igångsättningen av bostadsbyggandet under de senaste åren. En bred enighet råder om att igångsättningen är för låg. Enligt utskottets mening skulle igångsättningen öka om de ekonomiska förutsättningarna förbättrades. Om de i motionen föreslagna tilläggslånen infördes skulle resultatet bli en snabb ökad igångsättning, något som tydligen anses önskvärt även från regeringens sida, även om man från detta håll fortfarande intar en passiv hållning i frågan och hänvisar till bristande kommunala initiativ. Förslaget om tidsbegränsat tilläggslån tillstyrks alltså under förutsättning att beslut enligt vad utskottet anfört ovan fattas om att införa prisstopp resp. skärpt prisövervakning på boendeområdet. Även detta bör finansutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.

GOTAB 62926 Slockholm 1979