Angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1979 samt förslag om disposition av riksbankens vinst jämte motioner
FiU 1979/80:31
Finansutskottets betänkande 1979/80:31
angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1979 samt förslag om disposition av riksbankens vinst jämte motioner
I detta betänkande behandlar utskottet
fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1979 (redogörelse 1979/80:9),
riksdagens revisorers berättelse över granskningen av riksbankens verksamhet under år 1979 (redogörelse 1979/80:11),
fullmäktiges i riksbanken förslag om disposition av riksbankens vinstmedel för år 1979 (förslag 1979/80:13),
den under allmänna motionstiden väckta motionen 1979/80:1068 av Rune Rydén m. fl. (m) om riksbankens kontroll av obligationsemissioner,
de med anledning av redogörelsen 1979/80:9 väckta motionerna 1979/80:1905 av Knut Wachtmeister (m),
1979/80:1906 av Paul Jansson m. fl. (s)
samt den från utbildningsutskottet med eget yttrande överlämnade motionen 1979/80:521 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkandet 14. Utbildningsutskottets yttrande (UbU 1979/80:2 y) återfinns som bilaga 1 till detta betänkande.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen 1905 från fullmäktige i riksbanken (bilaga 2).
1. Riksbankens förvaltning. Utskottet har, förutom av fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1979 (redogörelse 1979/80:9), tagit del av de inom riksbanken hos fullmäktige och direktion under år 1979 förda protokollen.
Riksdagens revisorers granskning av riksbankens förvaltning under år 1979 har, enligt vad som anförs av revisorerna (redogörelse 1979/80:11), inte föranlett någon anmärkning.
I den under allmänna motionstiden av Rune Rydén m. fl. (m) väckta motionen 1068 hemställs att riksdagen som sin mening ger riksbanksfullmäk 1
Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 31
FiU 1979/80:31
tige till känna att riksbankens kontroll av obligationsemissioner skall kunna användas enbart för syften hänförliga till den långfristiga kapitalmarknaden men ej till den kortfristiga kreditmarknaden.
I motionen 1905 hemställs att riksdagen uttalar sig för att en utvärdering av registreringen av allmänhetens valutaköp kommer till stånd.
Emissionskontrollen
Den fråga rörande riksbankens emissionskontroll som tas upp i motionen 1068 behandlade utskottet och riksdagen i samband med granskningen av riksbankens förvaltning för år 1978 (FiU 1978/79:37, rskr 380). Utgångspunkten var då som nu en rekommendation av år 1977 från riksbankens sida om hur företag, som avsåg att emittera obligations- eller förlagslån på den svenska marknaden, skulle placera sina likvida medel. Riksbanken ansåg att en eftersträvansvärd norm borde vara att dessa företag hade minst 80 % av sina likvida medel i Sverige placerade inom banksystemet eller i korta statspapper. Syftet med åtgärden var att förhindra att dessa medel lånades ut på den grå marknaden. Kritik mot denna s. k. 80/20-regel framfördes av Sveriges industriförbund i en skrivelse till riksbanken i juni månad 1978. Industriförbundet begärde att regeln skulle upphävas och åberopade i sammanhanget ett utlåtande av professorn i offentlig rätt Ole Westerberg. Denne hade kommit till slutsatsen att 80/20-regeln ”är befogenhetsöverskridande, enär den icke kan repliera på lagen om kreditpolitiska medel och därför strider mot grundlagen”.
Riksbanksfullmäktige delade inte denna uppfattning utan beslöt att industriförbundets framställning ej skulle föranleda någon åtgärd. En ledamot av fullmäktige, Allan Hernelius, reserverade sig på konstitutionella grunder mot beslutet.
För att få den konstitutionella frågan slutgiltigt prövad inhämtade finansutskottet i samband med sin granskning av fullmäktiges förvaltning under 1978 yttrande i ärendet från konstitutionsutskottet (KU 1978/79:6 y). Konstitutionsutskottets majoritet (s, c, fp) sammanfattade sin bedömning av frågan sålunda:
Det förhållandet att riksbankens emissionskontroll hittills grundat sig på en överenskommelse och inte på lag innebär enligt utskottets mening att de villkor riksbanken tillämpar vid utövande av denna kontroll inte i grundlagens mening kan betraktas som normgivning. Riksbanken kan således inte genom den angivna ”normén” anses ha överskridit sina grundlagsenliga befogenheter.
Utskottet. Genom konstitutionsutskottets uttalande fastslogs att riksbankens rekommendation av 80/20-regeln ej stred mot grundlagen. Att
FiU 1979/80:31
motionärerna anser att industriförbundets rättsliga invändningar är befogade rubbar ej detta förhållande.
En annan fråga är om riksbankens åtgärd i sak är lämpligt avvägd och ligger i linje med de allmänna riktlinjerna för penningpolitiken. Vid sin granskning i fjol av riksbankens förvaltning under 1978 lämnade utskottet åtgärden utan erinran. Den kritik mot åtgärdens ändamålsenlighet som motionärerna anför har inte givit utskottet anledning att nu ändra sin bedömning. I sammanhanget kan erinras om att regeringen den 27 mars i år fattat beslut om en översyn av kreditpolitiken och den kreditpolitiska lagstiftningen.
Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionen 1068.
Registreringen av köpare av resevaluta
I motionen 1905 begärs en utvärdering av den registrering av allmänhetens valutaköp som pågått sedan våren 1979. Härigenom skulle klargöras hur pass effektiva de nya bestämmelserna visat sig vara för att komma åt olaga valutautförsel.
Utskottet. Som framgår av riksbanksfullmäktiges remissyttrande över motionen (se bilaga 2) pågår sedan någon tid en utvärdering av registreringen av köpen av resevaluta. Avsikten är att valutastyrelsen i maj månad skall ta ställning till denna utvärdering och till frågan om fortsatt registrering. Yrkandet i motionen 1905 är därmed tillgodosett varför motionen kan avslås.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1068 och 1979/80:1905 samt
anmäler att utskottet vid sin granskning av fullmäktiges förvaltning av riksbanken under 1979 inte funnit något förhållande som påkallat särskilt yttrande från utskottets sida.
2. Ansvarsfrihet. Riksdagens revisorer har tillstyrkt att ansvarsfrihet beviljas fullmäktige för riksbankens förvaltning under år 1979.
Utskottet får med hänvisning till vad revisorerna anfört och till vad utskottet anfört under punkten 1 i det föregående hemställa
att riksdagen beviljar fullmäktige i riksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen av riksbanken under år 1979.
1* Riksdagen 1979180. 5 sami. Nr 31
FiU 1979/80:31
3. Disposition av riksbankens vinst. I förslag 1979/80:13 har fullmäktige i riksbanken hemställt att riksdagen beslutar att av riksbankens tillgängliga medel
a) 750 milj. kr. skall inlevereras till statsverket under budgetåret 1979/80,
b) 1 218 milj. kr. skall överföras till dispositionsfonden och
c) återstående 30 006 kr. skall kvarstå på räkningen för odisponerade vinstmedel.
I motionen 521 hemställs såvitt nu är i fråga (yrkandet 14) att riksdagen i ett uttalande till fullmäktige i riksbanken rekommenderar fullmäktige att förstärka Riksbankens jubileumsfonds kapitalbehållning genom att i sitt förslag till disposition av 1979 års vinst avsätta 100 milj. kr. till fonden. I sin motivering för yrkandet framhåller motionärerna att en ytterligare urholkning av fondens utdelningskapacitet genom kostnadsfördyringarna skulle motverkas genom det föreslagna kapitaltillskottet. Detta skulle öka utdelningskapaciteten med ca 10 milj. kr./år.
Utskottet. Riksbankens jubileumsfond började sin verksamhet 1965. Verksamheten finansierades ur avkastningen på den värdepappersportfölj som riksbanken enligt beslut av 1962 års riksdag överlämnade till fonden. Denna portfölj hade ett bokfört värde på 250 milj. kr. och ett nominellt värde på ca 450 milj. kr. Den årliga avkastningen uppgick till en början till 17 milj. kr. Riksdagen har sedan, 1974 och 1978, beslutat om två tillskott till fonden på 100 milj. kr. vardera. Den årliga avkastningen har därmed stigit till drygt 36 milj. kr.
Utbildningsutskottets majoritet (m, c, fp) har i sitt yttrande (se bilaga 1) över motionärernas yrkande om en ytterligare förstärkning av jubileumsfonden understrukit att den funktion som fonden fyller alltjämt är betydelsefull och att det är angeläget att dess möjlighet att göra insatser för forskningen inte försämras. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser sig utskottet emellertid ej kunna tillstyrka att ytterligare medel nu avsätts till fonden. Socialdemokraterna i utbildningsutskottet har anmält avvikande mening.
Enligt vad finansutskottet inhämtat hos riksbanken har det - sedan utbildningsutskottet avgav sitt yttrande - skett en viktig förändring i jubileumsfondens obligationsportfölj. 4 1/2 %-obligationer till ett belopp av 115 milj. kr. har förfallit till inlösen och ersatts med 11 1/2 %-obligationer. Därmed har fondens årliga avkastning och utdelningskapacitet höjts med ca 8 milj. kr. till i runt tal 45 milj. kr.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att fullmäktige 1 riksbanken i januari 1978 anmälde till riksdagen (förslag 1977/78:13) att man avsåg att låta utvärdera erfarenheterna av jubileumsfondens dittillsvarande verksamhet. Även inom jubileumsfonden pågår en uppföljning av verksamheten på olika vägar, och i årets verksamhetsberättelse (redog. 1979/80:15) ingår en
FiU 1979/80:31
sammanställning över samtliga forskningsprojekt inom olika ämnesområden, som stötts av fonden åren 1965-1979. Utskottet har tidigare framhållit (FiU 1977/78:27 s. 4) att mer principiella frågor rörande fondens ställning, finansiering och verksamhet borde tas upp när resultaten av utvärderingen föreligger.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet 14 i motionen 521.
Utskottet tillstyrker fullmäktiges i riksbanken förslag om disposition av riksbankens vinstmedel för år 1979 och hemställer
att riksdagen med bifall till förslag 1979/80:13 och med avslag på motionen 1979/80:521, yrkandet 14 beslutar att av riksbankens tillgängliga medel - 1 968 030 006 kr. -
a) 750 milj. km skall inlevereras till statsverket under budgetåret 1979/80,
b) 1 218 milj. kr. skall överföras till dispositionsfonden och
c) återstående 30 006 kr. skall kvarstå på räkningen för odisponerade vinstmedel.
4. Betalningsbalansdelegationens sammansättning. I motionen 1906 hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om behovet av en breddning av betalningsbalansdelegationens sammansättning.
Motionärerna föreslår att den år 1975 av regeringen tillsatta delegationen för samordning av betalningsbalansstatistiken (Fi 1975:2) dels ges parlamentarisk förankring, dels breddas med expertis som är fristående i förhållande till riksbanken och statistiska centralbyrån. Bakgrunden till förslaget är de stora - och osäkra - korrigeringar som verkställts i betalningsbalansstatistiken under senare år. I motionen pekas bl. a. på att korrigeringsposten i bytesbalansen för 1979 i årets preliminära finansplan angivits till 9 miljarder kr., medan den enligt senare uppgifter från riksbankens sida endast borde vara ca 7 miljarder kr. De återkommande omräkningarna av korrigeringsposten antyder enligt motionärerna att betalningsbalansdelegationen - som varit närmast ansvarig härför - inte haft en tillräckligt säker grund för omräkningarna när man offentliggjort dem.
Utskottet. Betalningsbalansen är ett viktigt underlag för ekonomiskpolitiska beslut. Utskottet är ense med motionärerna om betydelsen av att tillgänglig statistik häröver ger en så rättvisande bild som möjligt av våra transaktioner med utlandet. Utmärkande för den svenska betalningsbalansstatistiken är att den utnyttjar en rad olika källor. Flera av dessa är fortfarande behäftade med fel och brister. Vissa transaktioner registreras inte alls. I andra fall förekommer ett varierande bortfall vid uppgifternas
FiU 1979/80:31
insamling. En del av det statistiska grundmaterialet avser betalningar, en annan del fysiska prestationer (typ varuexport, sjöfartstjänster etc.). Detta skapar besvärliga problem när det gäller att periodindela och koordinera statistiken. Växelkursförändringar komplicerar ytterligare bilden. Betalningsbalansdelegationen tillsattes för att samordna och verka för en fortsatt utveckling av här berörd statistik.
Utskottet är tveksamt om det statistiska utvecklingsarbetet på detta område på något väsentligt sätt skulle främjas om parlamentariker bereddes plats i delegationen. Vad gäller insyn från riksdagens sida i arbetet med betalningsbalansstatistiken finns redan goda möjligheter härtill genom den parlamentariska representationen i riksbanksfullmäktige och i statistiska centralbyråns styrelse.
Enligt vad utskottet inhämtat har betalningsbalansdelegationen nyligen förstärkts genom att en representant för konjunkturinstitutet utsetts till ledamot. Delegationen har härigenom tillförts fristående expertis på sätt som motionärerna förordar.
Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1979/80:1906.
Stockholm den 29 april 1980
På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND
Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c). Paul Jansson (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s). Rolf Rämgård (c). Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c). Christer Nilsson (s), Torsten Karlsson (s), Karin Flodström (s) och Åke Persson (fp).
Reservationer
1. punkten 1 Riksbankens förvaltning
Lars Tobisson, Bo Siegbahn och Lennart Blom (alla m) anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Genom konstitutionsutskottets” och på s. 3 slutar med ”motionen 1068” bort ha följande lydelse:
I skrivelse 1977-11-16 till emittentbankerna förklarade riksbanken att man ansåg ”att som allmän norm bör gälla att företag/koncern som avser att framöver ta upp obligations- eller förlagslån bör ha högst 20 % av sina i Sverige placerade likvida medel i annan form än bank och därmed likställda
FiU 1979/80:31
placeringar”. Som stöd för denna ”åsikt” eller i realiteten krav åberopas ”det samråd som sedan länge ägt rum mellan riksbanken och emittentbankerna”.
Enligt lagen om kreditpolitiska medel av år 1974 gäller att riksbankens tillstånd krävs för bl. a. obligationsemissioner (17 §). 5 § stadgar att riksbanken meddelar de föreskrifter som behövs för användningen av detta medel. Enligt förarbetena till lagen och även sakens natur skall berörda föreskrifter avse själva obligationslånet, tidpunkt, räntevillkor etc. Redan av detta skäl måste det ligga utanför bemyndigandet enligt 5 § att, som riksbanken gjort, kräva en tillfredsställande redovisning för hur vederbörande företag under en inte närmare preciserad tidrymd haft sina likvida medel placerade. Härtill kommer att berörda regel i realiteten är att betrakta som en form av placeringsplikt. Men detta institut regleras särskilt i lagens 19-21 §§, som dessutom uteslutande gäller bankinstitut och försäkringsinstitut. Det synes sålunda stridande mot lagens bokstav eller åtminstone anda att begagna placeringstvånget i samband med obligationstillstånd.
Nu har emellertid riksbanken inte som stöd för sina krav åberopat kreditregleringslagen - som på dessa punkter aldrig satts i kraft - utan endast existerande samråd med bankerna. Härmed torde i främsta rummet avses det ”frivilliga avtal” som 1952 träffades mellan riksbanken och bankinstituten. I detta finns dock av naturliga skäl ingenting som berör företagen och kan sålunda inte binda dessa.
Enligt RF 8:3 kräver föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna stöd i lagstiftning. Sådan föreligger inte i den här berörda frågan. Riksbankens föreskrift om viss placering är sålunda stridande mot grundlagen. Icke heller finns något för företagen bindande avtal. Riksbanken har sålunda i detta hänseende förfarit felaktigt och berörda villkor bör i fortsättningen inte ställas.
Utskottet har med tillfredsställelse noterat att den nyligen tillsatta utredningen om översyn av kreditpolitiken och den kreditpolitiska lagstiftningen i sina direktiv fått i uppdrag att ävenledes granska dessa frågor.
dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1068 och med avslag på motionen 1979/80:1905 som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört samt anmäler att utskottet vid sin granskning av fullmäktiges förvaltning av riksbanken under 1979 i övrigt inte funnit något förhållande som påkallat särskilt yttrande från utskottets sida.
2. Punkten 4 Betalningsbalansdelegationens sammansättning
Paul Jansson, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer Nilsson, Torsten Karlsson och Karin Flodström (alla s) anser att
FiU 1979/80:31
dels den del av utskottets yttrande på s. 6, sorn börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”motionärerna förordar”, bort ha följande lydelse:
Den statistiska bilden av den svenska betalningsbalansen har under senare år blivit alltmera osäker och motsägelsefull. Detta har medfört att betalningsbalansdelegationen vid flera tillfällen när det gällt den allt större korrigeringsposten ställts inför svåra bedömningsfrågor, som inte enbart varit av statistisk-teknisk natur. Eftersom betalningsbalansen är ett viktigt underlag för den ekonomiska politikens utformning har det ej kunnat undgås att delegationens ställningstaganden i vissa fall fått hög politisk laddning. Enligt utskottets mening är det därför motiverat att knyta parlamentariker till betalningsbalansdelegationen som ledamöter.
Enligt vad utskottet inhämtat har betalningsbalansdelegationen nyligen förstärkts genom att en representant för konjunkturinstitutet utsetts till ledamot. Med hänsyn till vikten av delegationens arbete kan det enligt utskottets bedömning vara berättigat att bereda plats i delegationen för ytterligare någon företrädare för utomstående ekonomisk eller statistisk expertis.
dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1906 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Punkten 3 Disposition av riksbankens vinst
Paul Jansson, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer Nilsson, Torsten Karlsson och Karin Flodström (alla s) anför:
Som framgår av utskottets skrivning under punkten 3. Disposition av riksbankens vinst har den finansiella situationen för Riksbankens jubileumsfond förändrats sedan motionen 521 avlämnades. Genom en omplacering i den obligationsportfölj, vars avkastning ställs till jubileumsfondens förfogande, har dess årliga resurser ökats med ca 8 milj. kr. Detta skall jämföras med det resurstillskott på ca 10 milj. kr. per år som motionärerna åsyftade.
Det är glädjande att jubileumsfondens resurser ökats genom omplaceringen, men det löser inte fondens finansieringsproblem på sikt. Vi anser det därför angeläget att den utvärdering av erfarenheterna av fondens verksamhet, som aviserats av fullmäktige i riksbanken, verkligen kommer till stånd. Först därefter blir det, som finansutskottet underströk i sitt betänkande FiU 1977/78:27, möjligt att ta upp de mer principiella frågor som rör fondens ställning, finansiering och verksamhet.
FiU 1979/80:31
9 Bilaga 1
Utbildningsutskottets yttrande 1979/80:2 y
över motionsyrkande om riksbankens jubileumsfond
Till finansutskottet
I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1979/80:521 hemställs att riksdagen i ett uttalande till fullmäktige i riksbanken skall rekommendera fullmäktige att förstärka riksbankens jubileumsfonds kapitalbehållning genom att i sitt förslag till disposition av 1979 års vinst avsätta 100 milj. kr. till fonden (yrkandet 14).
Fullmäktige i riksbanken har avlämnat förslag (1979/80:13) om disposition av riksbankens vinstmedel för år 1979. Detta innehåller inte något förslag om avsättning av vinstmedel till jubileumsfonden. Ett uttalande till fullmäktige är sålunda inte längre aktuellt.
Innebörden i yrkandet är emellertid att 100 milj. kr. av 1979 års vinst skall avsättas till fonden, ett yrkande som riksdagen har att ta ställning till i samband med beslut i anledning av fullmäktiges förslag.
Utbildningsutskottet får därmed med överlämnande av motionsyrkandet till finansutskottet anföra följande.
Riksbankens jubileumsfond inrättades genom beslut av riksdagen år 1962, då ett belopp av 250 milj. kr. av riksbankens vinst avsattes för ändamålet (BaU 1962:13, rskr 1962:161). Anslag ur fonden beviljades första gången i oktober månad 1965.
Efter förslag av fullmäktige i riksbanken beslöt riksdagen år 1974 att ytterligare medel skulle tillföras fonden, vilket skedde genom att 100 milj. kr. av 1973 års vinstmedel tillfördes fonden (förslag 1974:8, FiU 1974:15, rskr 1974:163).
Riksdagen beslöt våren 1978 (FiU 1977/78:27, rskr 1977/78:309) att 100 milj. kr. av 1977 års vinst skulle överföras till jubileumsfonden.
Motionärerna anför att jubileumsfondens utdelningskapacitet bör följa anslagsutvecklingen inom motsvarande forskningsområden och att det är viktigt att en urholkning av utdelningskapaciteten genom kostnadsfördyringar motverkas. Det är dessutom angeläget att den forskning som finansieras genom fonden kan utvecklas ytterligare. Fonden bör därför enligt motionärerna tillföras 100 milj. kr. ur riksbankens vinst för 1979.
Av jubileumsfondens verksamhetsberättelse för år 1979 framgår att ränteinkomsterna under åren 1968-1974 var ca 19,5 milj. kr. per år. Åren 1975-1978 var inkomsterna ca 28 milj. kr. per år och fr. o. m. 1979 ca 36 milj. kr. Den senaste ökningen sammanhänger med det kapitaltillskott på 100
FiU 1979/80:31
milj. kr. som beslutades av riksdagen 1978. De ökade resurserna kan disponeras för forskningsanslag fr. o. m. 1980.
I verksamhetsberättelsen anförs att det är alldeles uppenbart att fondens reala utdelningskapacitet har minskat. Detta gäller oavsett om jämförelserna görs över fondens hela hittillsvarande verksamhetsperiod eller om de görs mellan de tidpunkter då fonden fått tillskott till sitt kapital. Styrelsen för fonden uttrycker därför den förhoppningen att riksbanksfullmäktige och riksdag skall kunna finna en lösning som innebär att fonden kan fortsätta sin verksamhet på minst nuvarande reala kapacitetsnivå.
Utskottet hänvisar till sin tidigare i liknande sammanhang uttalade uppfattning att jubileumsfonden är ett angeläget komplement till forskningsråden och till de särskilda organ som skapats för att tillgodose behov av sektoriell forskning och utveckling och att fonden är en viktig resurs bl. a. för tvärvetenskaplig forskning. Den funktion som fonden fyller är enligt utskottets uppfattning alltjämt betydelsefull och det är angeläget att dess möjlighet att göra insatser för forskningen inte försämras. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser sig utskottet emellertid inte kunna tillstyrka att ytterligare medel i enlighet med motionärernas förslag avsätts till fonden.
Stockholm den 27 mars 1980
På utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR
Närvarande: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt (c), Hans Nyhage (m), Bengt Wiklund (s), Linnea Hörlén (fp), Lars Gustafsson (s), Rune Rydén (m), Helge Hagberg (s), Sven Johansson (c), Lennart Bladh (s), Birgitta Rydle (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Karl-Erik Häll (s), Larz Johansson (c) och Marianne Wahlberg (fp).
Avvikande mening
av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Helge Hagberg, Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Karl-Erik Häll (samtliga s) som anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar ”Utskottet hänvisar” och slutar ”till fonden” bort ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar till sin tidigare i liknande sammanhang uttalade uppfattning att jubileumsfonden är ett angeläget komplement till forskningsråden och till de särskilda organ som skapats för att tillgodose behov av sektoriell forskning och utveckling och att fonden är en viktig resurs bl. a. för tvärvetenskaplig forskning. Den funktion som fonden fyller är alltjämt betydelsefull och det är angeläget att dess möjligheter att göra insatser för
FiU 1979/80:31
forskningen bibehålls och utvecklas. I likhet med motionärerna finner utskottet det nödvändigt att fonden också kompenseras för den kostnadsutveckling som sker och att fondens utdelningskapacitet följer anslagsutvecklingen inom motsvarande forskningsområden. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet att ytterligare medel i enlighet med motionärernas förslag avsätts till fonden.
FiU 1979/80:31
12 Bilaga 2
Yttrande över motionen 1979/80:1905 Fullmäktige i riksbanken (1980-04-10)
Sedan riksdagens finansutskott i skrivelse den 11 mars 1980 anhållit att fullmäktige i riksbanken avger yttrande till utskottet över motionen 1979/80:1905 med anledning av riksbankens förvaltningsberättelse för år 1979 får fullmäktige anföra följande.
I motionen riktas uppmärksamhet på att riksbanken under år 1979 infört bestämmelser inom valutaregleringen som innebär att vid köp av resevaluta för mer än 1 000 kronor skall dels köparen legitimera sig, dels köparens namn, adress och personnummer anges på avräkningsnotan. Det anförs i motionen att de nya bestämmelserna innebär nackdelar genom att de skapar irritation hos den valutaköpande allmänheten och medför ökade kostnader för banker och andra försäljningsställen för resevaluta.
Bestämmelserna, som ersatte vissa år 1977 införda regler om inköpsanmälan vid köp av resevaluta över 2 000 kronor, har tillkommit mot bakgrund av att det under sommaren 1977, då det allmänt antogs att en devalvering av den svenska kronan var nära förestående, gjordes ovanligt stora inköp av resevaluta. Syftet med bestämmelserna är sålunda att motverka köp av utländsk valuta under sken av resevaluta. Bestämmelsernas ändamål är sålunda inte att samla in alla uppgifterna för att bearbeta dem utan syftet är att verka preventivt och att ge möjlighet till stickprovskontroll i synnerhet då kronan varit utsatt för press på valutamarknaden.
Vid bestämmelsernas utformning har valutastyrelsen i görligaste mån sökt anpassa dem så att de skall medföra minsta möjliga olägenheter för allmänheten, banker och andra försäljningsställen för resevaluta. Sålunda har det antagits att allmänheten vid bankärenden är van vid att legitimera sig och att lämna de begärda uppgifterna samt att de från bankernas synpunkt knappast medför olägenheter av sådan art att uppgiftshämtandet med hänsyn till syftet med bestämmelserna bör underlåtas.
Inom riksbanken pågår sedan någon tid en utvärdering av ifrågavarande registrering. Hänsyn kommer härvid att tas till erfarenheterna vid de stickprov som gjorts och till under hand framförda synpunkter från bankerna. Därefter kommer valutastyrelsen att ta ställning till om någon ändring av bestämmelserna skall vidtas.
Stockholm som ovan Å Fullmäktiges vägnar:
Torsten Bengtson
T af Jochnick
GOTAB Stockholm 1980