Med anledning av motioner om vattenvård m. m.
JoU 1979/80:18
Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:18
med anledning av motioner om vattenvård m. m.
Motionerna
I motionen 1978/79:282 av Sture Ericson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att motverka försurningen av landets sjöar och vattendrag.
1 motionen 1978/79:1462 av Kjell Nilsson m. fl. (s) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om utredningar och förslag som på såväl kort som lång sikt löser de problem med försurning av vattendrag och jordbruksmark som påtalats i motionen.
I motionen 1978/79:1464 av Evert Svensson m. fl. (s) hemställs,såvitt nu är i fråga (yrkande 3), att riksdagen hos regeringen begär en särskild utredning om de samlade utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund.
I motionen 1978/79:1465 av Lars-Ingvar Sörenson och Jan Bergqvist (båda s) föreslås att riksdagen hemställer hos regeringen om initiativ till en samlad undersökning av petrokemiindustrins utsläpp i Stenungsund.
I motionen 1978/79:1672 av Magnus Persson m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkande 1) - med hänvisning till vad som anförts i motionen 1978/79:1671 - att riksdagen hos regeringen anhåller att naturvårdsverket med förtur kartlägger Vänerns miljötransporter och vidtar nödvändiga åtgärder.
Försurningen av sjöar och vattendrag m. m.
Motionerna
Enligt motionen 1978/79:282 har försurningens inverkan på de biologiska systemen på marken och i vattnet nu fått en sådan omfattning i vårt land att den framstår som den mest allvarliga miljöförstöringen. Inom Örebro, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län har undersökningar av försurningens utbredning bedrivits sedan början av 1970-talet. Av dessa undersökningar framgår att andelen sjöar i Örebro län som inte kan stå emot ytterligare surt nedfall ökar markant. 1 länet var 1975-1976 ca 65 % av sjöarna försurade eller hotade. Våren 1977 var andelen ca 80 %. Provtagningar våren 1978 visade att situationen ytterligare försämrats. Begränsningen av svavelutsläppen och övergång till andra energiformer än olja kan lokalt ha stor betydelse men påverkar på kort sikt försurningens omfattning endast obetydligt. Därför måste kalkning utföras för att hejda utvecklingen och återställa redan skadad vattenmiljö. Sådana åtgärder - dvs. spridning av krossad kalksten - har hittills utförts i vattendrag med en sammanlagd yta på
1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 18
JtfU 1979/80:18
tillrinningsområdena av 2 000 km2. Behovet av sådan kalkning enbart i de fyra ovan nämnda länen berör enligt motionen 38 000 km2.
Kostnaderna för de stora kalkningsprojekt som är nödvändiga bör enligt motionärernas mening bäras av dem som orsakar försurningen. En speciell miljövårdsavgift bör tas ut beräknad på mängden olja som förbränns. Möjligen kan lågsvavliga kvaliteter premieras vid ett sådant avgiftsuttag. De prishöjningar som en sådan miljövårdsavgift skulle medföra bör enligt motionen bidra till en lägre oljeförbrukning och en snabbare övergång till andra mindre miljöförstörande energiformer.
I motionen 1978/79:1462 framläggs mot bakgrund av framför allt utvecklingen i Kronobergs län förslag till olika åtgärder mot försurningen av vattendrag och jordbruksmark. Förslagen avser prövning av svavelfria energislag som alternativ till de fossila bränslena, fortsatt nedtrappning av svavelhalten i eldningsolja, preliminär utvärdering av försöksverksamheten med kalkning av försurade vatten, kraftigt ökade statsbidrag till åtgärder mot försurningen av känsliga vatten, intensifierade överläggningar på det internationella planet, information samt ökade forskningsresurser.
Tidigare riksdagsbehandling
Problemen med svavelutsläpp vid förbränning av eldningsolja m. m. och den ökade försurningen på grund härav har vid flera tillfällen tidigare behandlats av riksdagen (bl. a. JoU 1978/79:14 och 34 samt JoU 1979/80:8). I dessa sammanhang har särskild uppmärksamhet ägnats frågan om åtgärder på det internationella planet för att begränsa svavelutsläppen. Med hänvisning till att endast en del av de svavelföroreningar som drabbar landet kan motverkas genom åtgärder på det nationella planet har utskottet därvid understrukit vikten av att det även i internationella sammanhang skapas förståelse för behovet av en begränsning av svavelutsläpp. Under riksmötet 1978/79 väckta motioner i ämnet har emellertid inte föranlett någon särskild framställning till regeringen från riksdagens sida, bl. a. med hänvisning till den verksamhet som pågår på ifrågavarande område.
I betänkandet JoU 1978/79:14 anförde utskottet sålunda:
Utskottet kan i anslutning till behandlingen av nu förevarande motioner vitsorda behovet av att fortsatta ansträngningar görs bl. a. på det internationella planet i syfte att åstadkomma en begränsning av svavelutsläppen. Med hänsyn till den verksamhet som enligt det nyss anförda pågår på området anser sig utskottet inte böra förorda något särskilt initiativ från riksdagens sida såvitt avser regeringens åtgärder i internationella sammanhang. När det gäller åtgärder inom landet saknar utskottet anledning anta annat än att man från regeringens och berörda myndigheters sida kommer att fullfölja pågående arbete i huvudsaklig överensstämmelse med riksdagens hösten 1976 fattade beslut i fråga om åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp. Med det anförda bör motionerna 1977/78:791, yrkandet 6, samt 1977/78:1261 och 1977/78:1265 kunna anses besvarade.
JoU 1979/80:18
1 samband med behandlingen av vissa energipolitiska frågor (prop. 1978/79:115, JoU 1978/79:34) anförde utskottet i samma ämne bl. a.:
Som utskottet tidigare anfort (bl. a. JoU 1978/79:14) kan endast en del av de svavel föroreningar som drabbar landet motverkas genom åtgärder på det nationella planet. Med hänsyn härtill är det utomordentligt viktigt att det även i internationella sammanhang skapas förståelse för behovet av en begränsning av svavelutsläppen. Den verksamhet som från svensk sida bedrivs i olika internationella organisationer m. m. är självfallet värdefull. För närmare uppgifter om denna verksamhet hänvisas till utskottets betänkanden JoU 1976/77:26 och 1978/79:14.
Det kan tilläggas att fortsatta överläggningar om en minskning av svavelutsläppen i hela Europa enligt vad utskottet erfarit kommer att inledas vid årsskiftet 1979-1980 inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE).
Utskottet vill med hänvisning till det anförda och i anslutning till motionen 1990, yrkandet 7 i återstående del, understryka det angelägna i att regeringen med kraft fullföljer i olika sammanhang inledda strävanden att uppnå internationella överenskommelser om begränsning av svavelutsläppen. Utskottet utgår från att motionens syfte härvidlag kan tillgodoses utan något särskilt initiativ från riksdagens sida. Med vad utskottet anfört bör motionen i förevarande del kunna anses besvarad.
I början av 1978 tillsattes en kommitté för behandling av frågor om långväga transport av luftföroreningar. I en kommentar till beslutet anförde dåvarande jordbruksministern, statsrådet Dahlgren, att luftföroreningarna var ett allvarligt miljöproblem. För att minska de totala utsläppen krävdes det kraftfulla åtgärder på det internationella planet. Kommitténs uppgift blev att samordna det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av dessa frågor i olika internationella organisationer.
Problemen med transport av luftföroreningar över gränserna har, delvis på svenskt initiativ, på senare tid tagits upp i flera internationella organisationer, såsom OECD och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Under hösten 1977 presenterades i OECD resultatet av en studie om långväga transport av luftföroreningar. Enligt denna skulle mer än hälften av de svavelföroreningar som drabbar vårt land härröra från utsläppskällor utanför Sverige. Inom ECE har Sverige och övriga nordiska länder drivit arbetet med en bindande internationell konvention mot luftföroreningar som sprids över gränserna. Konventionen är nu färdig och har undertecknats av Europas miljöministrar i november 1979.
I samband med behandlingen av prop. 1978/79:115 har utskottet bl. a. tillstyrkt regeringens framställning om tilläggsanslag för forskning rörande skadeverkningarna vid oljeförbränning (JoU 1978/79:34). Av betydelse i sammanhanget är också de uttalanden som i nämnda sammanhang gjordes rörande användningen av kol som bränsle. Utskottet anförde härom bl. a.:
Utskottet vill starkt understryka vikten av att riskerna för miljön med en ökad användning av kol blir tillfredsställande belysta. Det är också angeläget att stränga krav på rening av luftutsläpp och en från miljösynpunkt
1* Riksdagen 1979/80. 16 sami Nr 18
JoU 1979/80:18
tillfredsställande hantering av de långsiktiga avfallsproblemen uppställs som villkor vid användning av kol som bränsle i energiförsörjningen. Det nu anförda innebär att motionerna 2358 och 2421 enligt utskottets mening innehåller åtskilliga synpunkter som synes böra beaktas i detta sammanhang. Utskottet anser det t. ex. i likhet med motionärerna angeläget att frågan om tillståndsgivningoch kontroll i fråga om utsläpp av föroreningar från bränslen samt naturvårdsverkets funktion som tillsynsmyndighet bör ägnas uppmärksamhet. Viktigt är också att få fram underlag för utformning av kriterier som begränsar bränslenas hälso- och miljöeffekter och som enligt utskottets bedömning rimligtvis måste ligga till grund för tillståndsgivning och kontroll. Mot angivna bakgrund finner utskottet starka skäl tala för att en plan utarbetas rörande en långsiktig uppbyggnad av naturvårdsverkets resurser för bl. a. metodutveckling, tillståndsgivning och kontroll av hithörande frågor. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 2358 och 2421 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Riksdagen följde utskottet (rskr 1978/79:431).
Utredning om utsläpp från den petrokemiska industrin i Stenungsund
Motionerna
I motionerna 1978/79:1464 och 1978/79:1465 anförs att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i mars 1978 hos regeringen begärt att en statlig utredning rörande de samlade utsläppen från den petrokemiska industrin skulle tillsättas. Genom en sådan samlad utredning på forskningsnivå skulle avsevärd kunskap kunna vinnas på ett område av stor betydelse för vårt land. Bland motiven återfanns dels att den petrokemiska koncentrationen i Stenungsund upptar huvuddelen av all sådan industri i vårt land, dels att man här hade att göra med en ung process i ett förut närmast jungfruligt område, vilket skulle möjliggöra uppföljningen av vad som sker på såväl kort som längre sikt genom en sådan inbrytning i miljö och natur.
Framställningar från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
I skrivelse till regeringen den 15 mars 1978 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hemställt att regeringen skall ge naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en utredning av i motionerna åsyftat slag.
Länsstyrelsen har vidare i skrivelse den 23 januari 1979 hemställt om medel för undersökning av en konstaterad grundvattenförsurning i Stenungsundsområdet.
Framställningarna är föremål för beredning inom jordbruksdepartementet.
Kartläggning av miljöfarliga transporter på Vänern
Motionen
1 motionen 1978/79:1671, vartill motionen 1978/79:1672 hänvisar, påtalas
JoU 1979/80:18
det tilltagande miljöhot, som de ökande transporterna av miljöfarligt gods på Vänern innebär. Enligt motionärernas mening behöver naturvårdsverket ökade resurser för att inventera alla kemikalietransporter till och från svenska hamnar. Med förtur måste frågan om Vänerns miljöfarliga transporter kaftläggas och förebyggande åtgärder vidtas.
Utredning, åtgärdsprogram, m. m.
Den år 1978 tillsatta kommittén (Jo 1978:05) om miljörisker vid sjötransporter hade till uppgift att göra en samlad översyn av hithörande problem och att ta fram underlag för ett samlat handlingsprogram för att minska riskerna vid miljöfarliga transporter till sjöss. Kommittén har redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1979:43^45) Ren Tur - program för miljösäkra sjötransporter. I betänkandet läggs fram ett handlingsprogram som är avsett att genomföras under en femårsperiod. Programmet omfattar ett fyrtiotal förslag till åtgärder, varav en del kan genomföras direkt medan andra anses behöva förberedas ytterligare.
Ett åtgärdsprogram till stor del baserat på förenämnda betänkande presenterades av den förutvarande regeringen i augusti 1979. Programmet innefattade bl. a. att ett särskilt handlingsprogram skulle utarbetas för miljösäkra sjötransporter i Vänern och Göta älv enligt ett uppdrag till berörda länsstyrelser.
Kommittéförslaget har i övriga delar under innevarande höst remissbehandlats. Remisstiden utgick den 1 november 1979.
Utskottet
I förevarande betänkande tar utskottet upp ett antal under allmänna motionstiden 1979 väckta motioner eller motionsyrkanden rörande vattenvård. I motionerna läggs fram förslag om åtgärder mot försurningen av landets sjöar och vattendrag m. m., om utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund samt om kartläggning av miljöfarliga transporter på Vänern.
Försurningen av sjöar och vattendrag m. m. I motionerna 1978/79:282 och 1978/79:1462 framläggs mot bakgrund av framför allt utvecklingen inom Örebro, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län resp. Kronobergslän förslag till olika åtgärder för att motverka den allt snabbare försurningen av sjöar, vattendrag och jordbruksmark.
Som tidigare redovisats har problemen med svavelutsläpp vid förbränning av eldningsolja m. m. och den till följd härav ökade försurningen av mark och vatten vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen, senast under innevarande riksmöte i samband med prövningen av ett antal motioner om luftvård (se t. ex. JoU 1979/80:8). Vid riksdagsbehandlingen av hithörande
JoU 1979/80:18
frågor har särskild uppmärksamhet ägnats åt problemen med gränsöverskridande luftföroreningar. Utskottet har i samband härmed understrukit det angelägna i att man ffån den svenska regeringens sida med kraft fullföljer i olika sammanhang inledda strävanden att uppnå internationella överenskommelser om begränsning av svavelutsläppen (JoU 1978/79:34).
Som i det föregående redovisats har problemen med gränsöverskridande luftföroreningar på senare tid tagits upp i flera internationella organisationer, såsom OECD och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Inom ECE har Sverige och övriga nordiska länder arbetat för en internationell ramkonvention mot luftföroreningar av angivet slag. En sådan konvention har i mitten av november 1979 undertecknats av företrädare för ECEländerna.
Det torde i förevarande sammanhang böra understrykas att det är viktigt att ECE-sekretäriatet för miljövårdsfrågor ges tillräckliga resurser för att kunna genomföra det interimistiska arbete som krävs i avvaktan på ratificeringen av konventionen. Utskottet förutsätter att man från svensk sida med kraft kommer att verka härför.
I sitt nyss berörda betänkande JoU 1979/80:8 underströk utskottet ånyo allvaret i de miljöproblem som svavelutsläppen ger upphov till. Med hänsyn till problemen med de gränsöverskridande luftföroreningarna måste fortsatt skärpt uppmärksamhet ägnas åt de internationella aspekterna på hithörande frågor. Den nyssnämnda ECE-konventionen var enligt utskottets mening ett viktigt led i strävandena mot en begränsning av svavelutsläppen inom Europa. Denna typ av överenskommelse förutsätter emellertid ett ratificeringsförfarande med åtföljande förhandlingar mellan medlemsstaterna innan verksamheten kan ge praktiska resultat. Utskottet ansåg att det mot angivna bakgrund kunde finnas anledning att också framhålla värdet av fortsatta bilaterala kontakter och överenskommelser som ett komplement till strävandena att på längre sikt åstadkomma bindande konventionsregler i angivna miljöfrågor.
Utskottet, som får hänvisa till sina här återgivna uttalanden, vill erinra om att riksdagen år 1976 med anledning av prop. 1976/77:3 om åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp bl. a. beslöt att en försöksverksamhet med kalkning av sjöar och vattendrag skulle påbörjas. Försöksverksamheten förutsattes pågå under en femårsperiod. Riksdagen har därefter med början budgetåret 1976/77 anvisat 10 milj. kr. årligen som bidrag till nämnda försöksverksamhet.
I budgetpropositionen 1979 anförde dåvarande jordbruksministern att det enligt hans uppfattning var angeläget att en utvärdering av dittillsvarande kalkningsförsök gjordes så snart som möjligt. Regeringen har därefter gett statens naturvårdsverk och fiskeristyrelsen uppdraget att göra denna utvärdering. Resultatet härav har redovisats i en rapport till regeringen i september 1979. Rapporten har därefter remissbehandlats. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att frågan skall tas upp i den kommande budgetpropositionen. Det
JoU 1979/80:18
kan i sammanhanget vidare hänvisas till att nuvarande regering i sin regeringsförklaring bl. a. förklarat att fortsatta åtgärder skall vidtas mot försurningen.
Med anledning av vad i ärendet utretts finner utskottet anledning anta att syftet med de båda nu behandlade motionerna kommer att beaktas utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Utskottet föreslår att riksdagen anser motionerna besvarade med vad utskottet anfört.
Utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund. I motionerna 1978/79:1464 yrkandet 3 och 1978/79:1465 hemställs om en särskild utredning om de samlade utsläppen från den petrokemiska industrin. Bland motiven nämns dels att den petrokemiska koncentrationen i Stenungsund upptar huvuddelen av all sådan industri i vårt land, dels att man här hade att göra med en ung process i ett förut närmast jungfruligt område, vilket skulle möjliggöra uppföljningen av vad som sker på såväl kort som längre sikt genom en sådan inbrytning i miljö och natur. Som framgår av den föregående redogörelsen överensstämmer motionsyrkandena med av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län till regeringen gjord framställning i ämnet.
I likhet med motionärerna finner utskottet det vara av betydande intresse att få närmare utrett de olika konsekvenserna av utsläppen från en industri av den typ som den petrokemiska i Stenungsundsområdet representerar. Det bör härvid observeras att störningarna på miljön från ifrågavarande industri inte är begränsade enbart till industrins närområde utan också påverkar förhållandena inom områden på betydande avstånd från föroreningskällan. Det förtjänar emellertid att påpekas att förhållandena vid andra industrikoncentrationer i landet också ställer krav på forskningsresurser i nu förevarande avseende. Över huvud taget behöver kunskapsunderlaget rörande industriutsläppens miljömässiga konsekvenser betydligt förbättras.
Utskottet vill i förevarande sammanhang erinra om att forskning och undersökningar som underlag för miljöskydds- och naturvårdsarbetet bedrivs eller administreras inom den forsknings- och undersökningsavdelning vid naturvårdsverket som inrättades den 1 juli 1976.
Forskningsverksamheten bedrivs inom ett särskilt huvudprogram dels i form av enskilda projekt, dels i form av projekt sammanhållna inom särskilda prioriterade behovsområden, s. k. projektområden. Det kan nämnas att naturvårdsverket inom ramen för ett delprogram rörande miljökonsekvenser av industriell verksamhet tagit upp ett särskilt projektområde, avseende karakterisering av vissa industriella vattenutsläpp. I projektet, som följer ett fyraårsprogram, ingår bl. a. undersökningar rörande utsläppen från en av industrierna i Stenungsund. På förberedelsestadiet befinner sig ett motsvarande projekt avseende de industriella utsläppen i luften.
Undersökningar av det slag som efterlyses i motionerna är som framgår av vad nyss anförts till betydande del redan igångsatta eller planerade. Frågan huruvida härutöver särskilda åtgärder behöver vidtas i enlighet med av
JolJ 1979/80:18
länsstyrelsen framförda propåer är som inledningsvis redovisats föremål för överväganden inom regeringskansliet.
Utskottet finnér för sin del det kunna förutsättas att regeringen vid sin fortsatta prövning av ärendet kommer att ägna uppmärksamhet även åt de synpunkter som framförts i motionerna. Något särskilt riksdagsinitiativ med anledning av desamma anser utskottet därför inte behövas.
Med vad utskottet nu anfört bör motionerna 1978/79:1464 yrkandet 3 och 1978/79:1465 av riksdagen kunna anses besvarade.
Kartläggning av miljöfarliga transporter på Vänern. Enligt motionen 1978/ 79:1671 behöver naturvårdsverket ökade resurser för att inventera alla kemikalietransporter till och från svenska hamnar. Med förtur måste frågan om Vänerns miljöfarliga transporter kartläggas och förebyggande åtgärder vidtas.
Som i det föregående angivits presenterade i augusti i år den förutvarande regeringen ett åtgärdsprogram baserat på det av kommittén om miljörisker vid sjötransporter framlagda betänkandet (SOU 1979:43-45) Ren Tur - program för miljösäkra transporter. Regeringens beslut innebar bl. a. att ett särskilt handlingsprogram skulle utarbetas för miljösäkra sjötransporter på Vänern och Göta älv enligt ett uppdrag till berörda länsstyrelser.
Utskottet vill för sin del betona angelägenheten av en snabb kartläggning av de miljöfarliga transporterna på Vänern så att effektiva åtgärder snarast kan sättas in i syfte att så långt möjligt eliminera uppkommande miljörisker i sammanhanget. Med hänsyn till vad nyss redovisats synes emellertid syftet med motionen 1978/79:1671 vara tillgodosett varför någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida inte erfordras.
Hemställan. Utskottet hemställer
1. att riksdagen beträffande försurningen av sjöar och vattendrag m. m. anser motionerna 1978/79:282 och 1978/79:1462 besvarade med vad utskottet anfört,
2. att riksdagen beträffande utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund anser motionerna 1978/ 79:1464 yrkandet 3 och 1978/79:1465 besvarade med vad utskottet anfört,
3. att riksdagen beträffande kartläggning av miljöfarliga transporter på Vänern lämnar motionen 1978/79:1672 yrkandet 1 utan åtgärd.
Stockholm den 27 november 1979
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Joli 1979/80:18
9 Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s)*, Arne Andersson i Ljung (m)*. Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp). Sven Lindberg (s), Åke Wictorsson (s), Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s)*, Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Jens Eriksson (m)*, Lennart Brunander (c)*, Torkel Lindahl (fp)* och Jan Fransson (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation (momenten 1 och 2)
Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”1 budgetpropositionen” och på s. 7 slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:
I budgetpropositionen (lika med utskottet) kommande budgetpropositionen.
Utskottet vill i anslutning härtill understryka att försurningsproblemen kommer att ytterligare växa om inte kraftfulla initiativ tas av regeringen. Som framhålls i motionen 1978/79:282 står stora värden på spel. De dryga kostnaderna för att återställa de förstörda sjöarna skapar särskilda komplikationer. Enligt utskottets mening bör, som i nyssnämnda motion anförs, kostnaderna för de stora kalkningsprojekt som är nödvändiga bäras av dem som orsakar försurningen. En speciell miljövårdsavgift bör tas ut beräknad på mängden olja som förbränns. Möjligen kan lågsvavliga kvaliteter premieras vid ett sådant avgiftsuttag. De prishöjningar som en sådan miljövårdsavgift skulle medföra bör rimligen bidra till en lägre oljeförbrukning och en snabbare övergång till andra mindre miljöförstörande energiformer. Därmed minskas naturligtvis på längre sikt behovet av kalkning för att motverka försurningen. Vidare är det nödvändigt att regeringen låter undersöka förhållandena när det gäller industriutsläpp och vidtar nödvändiga åtgärder för att uppnå den halvering av utsläppen som är en förutsättning för att svaveldioxidutsläppen 1985 skall minskas till den nivå de hade i början av 1950-talet. Utskottet finnér det också nödvändigt att regeringen med större kraft än som hittills präglat de senare årens insatser fortsätter det arbete som den socialdemokratiska regeringen påbörjade, bl. a. genom att i tidigare nämnda internationella sammanhang aktivt verka för att få till stånd en begränsning av svavelutsläppen. I motionen 1978/79:1462 nämns också en rad andra åtgärder, bl. a. på informations- och forskningssidan, som bör beaktas i förevarande sammanhang.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här anfört.
JoU 1979/80:18
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”1 likhet” och på s. 8 slutar med ”anses besvarade” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motionen 1978/79:1465 återfinns i de flesta fall den främsta kontroll- och kunskapskapaciteten om de farliga ämnena och den därmed förknippade produktionshanteringen inom de berörda företagen. Redan denna kunskapsfond är emellertid genom den snabba utvecklingsprocessen ofta helt otillräcklig. Därtill kommer företagens ställning på en marknad betingad av konkurrens, vilket medför också andra krav och hänsynstaganden än sådana som betingas av miljöansvar. Slutligen, även om företagen var för sig kunde ta ansvar för egenproduktionen på en högre och friare nivå än i dag, saknas ändå organisatorisk kompetens och ålägganden att göra en samlad bedömning av utsläppen lokalt och regionalt utanför länsstyrelsernas naturvårdsenheter. Det är i sista hand dessa som har att söka växa in i dessa alltmer krävande uppgifter.
Utvecklingen på detta område hotar ta en riktning som klart överstiger länsstyrelsernas resurser. Vad gäller det nu aktuella undersökningsprojektet beträffande Stenungsund står det sålunda klart att det inom området finns utsläpp och svårigheter på en nivå som betydligt överstiger resurs- och kunskapsnivån inom länsstyrelsens naturvårdsenhet. Genom en samlad undersökning av det slag som motionärerna förordar skulle avsevärd kunskap kunna vinnas på ett område av stor betydelse för vårt land. Som motionärerna framhåller upptar den petrokemiska koncentrationen i Stenungsund huvuddelen av all sådan industri i vårt land. Man har vidare att göra med en ung process i ett förut närmast jungfruligt område vilket skulle möjliggöra uppföljningen av vad som sker på såväl kort som längre sikt genom en sådan inbrytning i miljö och natur.
Utskottet finner i likhet med motionärerna för sin del starka skäl tala för att en undersökning av nyss berört slag snarast kommer till stånd. Det förtjänar att i sammanhanget påpekas att förhållandena vid andra industrikoncentrationer i landet också ställer krav på forskningsresurser i nu förevarande avseende. Över huvud taget behöver kunskapsunderlaget rörande industriutsläppens miljömässiga konsekvenser betydligt förbättras.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 1978/79:1464 yrkandet 3 och 1978/79:1465 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen beträffande försurningen av sjöar och vattendrag m. m. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionerna 1978/79:282 och 1978/79:1462 anfört,
2. att riksdagen beträffande utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionerna 1978/79:1464 yrkandet 3 och 1978/79:1465 anfört.
GOTAB Stockholm 1979