Med anledning av motioner om jakt- och viltvård m. m.
JoU 1979/80:24
Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:24
med anledning av motioner om jakt- och viltvård m. m.
Motionerna
I motionen 1978/79:977 av Axel Andersson m. fl. (s) yrkas att riksdagen med bifall till motionen beslutar att det kungliga privilegiet avseende jakt upphävs.
I motionen 1978/79:1435 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att förutsättningslöst se över organisationsformerna på jaktens och viltvårdens område.
I motionen 1978/79:1444 av Sonja Fredgardh (c) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla 1. att motionen med hänsyn till vad däri sagts om behovet av förlängda jakttider på vildgås i Skåne hänskjuts till jaktoch viltvårdsberedningen, 2. att frågan om ersättning till jordbrukare för skador genom vildgäss på växande gröda görs till föremål för utredning.
I motionen 1978/79:1446 av Helge Hagberg och Håkan Strömberg (båda s) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller 1. att jaktvårdslagens stadganden beträffande skyddet för landets fridlysta djur ändras, 2. att auktorisation m. m. av konservatorer genomförs, 3. att regler som i övrigt anges i motionen blir i sin helhet föremål för utredning eller översyn, så att vi bättre kan skydda vår inhemska fauna.
I motionen 1978/79:1459 av Alf Lövenborg (apk) yrkas 1. att riksdagen som sin principiella ståndpunkt uttalar att viltstammen är en nationell tillgång och att i konsekvens härmed jakträtten bör skiljas från markäganderätten, 2. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag om en sådan ändring av jaktlagen (1938:274) att motionens syfte tillgodoses.
I motionen 1978/79:1461 av Kjell Nilsson och Bengt Fagerlund (båda s) yrkas att riksdagen beslutar 1. att hos regeringen begära åtgärder så att ett större antal licenser än i dag beviljas, 2. att hos regeringen begära att älgavgiften ändras så att betalning skall utgå för det antal älgar som vederbörande tilldelats, oavsett om ett mindre antal skjutits.
I motionen 1978/79:1963 av Elis Andersson och Anders Dahlgren (båda c) yrkas att riksdagen beslutar att återinföra vårjakt på sjöfågel på försök.
1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 24
JoU 1979/80:24
2 Utskottet
I detta betänkande behandlas ett antal under allmänna motionstiden 1979 väckta motioner rörande olika jakt- och viltvårdsfrågor.
Tillgodogörande av kronans jakträtt m. m. I motionen 1978/79:977 anförs att i våra dagar jakt på bl. a. älg blivit möjlig även för den icke jordägande delen av landets befolkning. En historisk resumé över älgjakten i Sverige genom århundradena visar, anför motionärerna, på en utveckling från fåtalets privilegium till alla medborgares demokratiska rätt att bedriva jakt. Enligt motionen finns emellertid alltjämt företeelser som strider mot dessa principer, nämligen konungens rätt att fritt bedriva jakt på kronans marker liksom att denne enligt lagen om rätt till jakt är befriad från skyldigheten att erlägga jaktvårdsavgift. Motionärerna finner ingen anledning att behålla denna kvarleva från det gamla Feodalsverige utan anser att konungen och hans jaktsällskap skall jaga enligt samma bestämmelser som gäller för alla andra jägare i landet.
Utskottet vill nämna att konungen och medlemmar av det kungliga huset enligt 26 § 2 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt (jaktlagen) är befriade från skyldighet att erlägga jaktvårdsavgift.
Grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt anges i en kungörelse (1927:437) i detta ämne. Där stadgas bl. a. följande:
Kungl. Maj:t har - sedan riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning godkänt vissa grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt - funnit gott förordna som följer:
I den mån icke i särskilda författningar annorlunda stadgats, skall beträffande jaktutövning å kronans marker gälla följande bestämmelser:
l:o. Kronans jakträtt å dess hägnade jaktparker och djurgårdar, å mark, hörande till de kungliga lustslotten och andra till Konungens egen disposition ställda lägenheter, å kungsgårdar, kungsängar, kronoparker, från kronans jordbruksdomäner vid utarrendering undantagen skog och i övrigt kronan tillhörig, odisponerad mark samt å statens till berghanteringens och sågverksrörelsens understöd anslagna skogar utövas av Konungen själv och på Konungens uppdrag av chefen för hans hovjägeristat jämte dem, som vid sådana tillfällen äro följaktiga.
2:o. Å nämnda områden, med undantag av dem, som äro ställda till Konungens egen disposition och där Konungen själv om jakten särskilt förordnar, må jakt idkas jämväl av chefen för domänverket.
Enligt uppgift från domänverket disponerar konungen i jakträttsligt hänseende f. n. nio kronoparker och två kronoegendomar med en sammanlagd areal av 96 776 ha. Denna siffra kan jämföras med de ca 5 milj. ha domänverksmark som är tillgänglig för jakt. Med undantag för några smärre områden har av konungen disponerade marker enbart utnyttjats för älgjakt. Den nuvarande begränsade omfattningen av kungliga älgjakter medför att en betydande avskjutning därutöver måste ske. Denna utförs i huvudsak av domänverkets personal.
JoU 1979/80:24
3 Småviltjakten samt jakten efter hjort och rådjur ställs av konungen till domänverkets förfogande för upplåtelser till verkets anställda m. fl.
Under senare år har vissa kronoparker utnyttjats för representationsjakt i samband med utländska statsbesök m. m.
Det bör i sammanhanget tilläggas att den år 1977 tillsatta jakt- och viltvårdsberedningen bl. a. har till uppgift att göra en allmän översyn av jaktförfattningarna.
Utskottet finner inte anledning att mot bakgrund av här redovisade förhållanden förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1978/79:977.
Jakt- och viltvårdens administration m. m. 1 motionen 1978/79:1435 erinras om riksdagens beslut åren 1938 och 1951 enligt vilka ledningen för jakt- och viltvårdsarbetet i landet skulle regleras genom avtal mellan staten och Svenska jägareförbundet. Under senare år har i olika sammanhang framförts synpunkter på avtalets för- och nackdelar. Bl. a. har anförts att avtalet medför en ekonomisk favorisering av Jägareförbundet och att Jägarnas riksförbund - Landsbygdens jägare borde ges statligt stöd för sin verksamhet. Debatten om organisationsfrågorna har enligt motionen skapat irritation och oro i jägarleden. Samma oro känner de anställda inom Jägareförbundet, där debatten i ett längre tidsperspektiv kan gälla deras anställningsvillkor. Mot bl. a. angivna bakgrund föreslår motionärerna att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att förutsättningslöst granska hithörande frågor.
Utskottet får erinra om att jakt- och viltvårdsberedningen bl. a. har till uppgift att göra en översyn av jaktens administration. Beredningen har hösten 1979 ombildats. Vad gäller ledamöter har beredningen numera en i huvudsak parlamentarisk sammansättning. I övrigt är statens naturvårdsverk, de båda jägarorganisationerna samt jord- och skogsbruksnäringarna representerade i beredningen. Utskottet finner med hänsyn till det anförda att motionen 1978/79:1435 inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Viltskador. Enligt motionen 1978/79:1444 harstammen av vilda gäss under senare år visat en påtaglig ökning i Skåne. Det gäller framför allt två arter, nämligen kanadagåsen och grågåsen. De övervintrande gåsflockarna går hårt åt vintersäden: höstraps, höstvete och höstråg. Betydande skador har åsamkats odlarna, som inte har någon möjlighet att få ersättning för sina förluster. Motionen utmynnar i ett yrkande av innebörd att jakt- och viltvårdsberedningen prövar vad i motionen anförts om behovet av förlängda jakttider för vildgäss samt att frågan om ersättning för skador genom vildgässens betning på växande gröda blir föremål för utredning.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att frågan om allmänna jakttider för olika djurarter avgörs av regeringen efter förslag från naturvårdsverket. Enligt jakttidsförordningen (1976:432, senaste lydelse 1978:776) gäller
JoU 1979/80:24
allmän jakttid 1-21 november i fråga om bläsgås och sädgås i bl. a. Kristianstads och Malmöhus län. I fråga om kanadagås är tiden 1 oktober-21 november allmän jakttid i dessa län. För samtliga fall har föreskrivits den inskränkningen att jakt är förbjuden dagligen efter kl. 11.00.
För grågås gäller allmän jakttid endast inom Gotlands län. I fråga om grågås som uppehåller sig på besådda fält inom i förordningen angivna delar av Kalmar län gäller dock viss allmän jakttid i den mån jakten behövs för att tillgodose lantbruket.
Vad beträffar ersättningsmöjligheterna vill utskottet nämna att jakt- och viltvårdsberedningen i sitt nyligen avlämnade delbetänkande SOU 1979:52 Viltskador lagt fram förslag om ersättning för olika typer av viltskador.
Beträffande de skador som förorsakas på gröda av andra viltarter än älg, kron- och dovvilt föreslår beredningen en fortsatt prövning av regeringen från fall till fall.
Beredningen föreslår vidare ett ökat stöd till forskning beträffande viltskador, med inriktning på att förhindra eller begränsa dessa. Forskningen måste följas upp genom utvecklings- och försöksverksamhet där forskningsrönen bedöms under skilda klimat- och miljöförhållanden samt på olika viltarter.
Vidare föreslår beredningen att ökad uppmärksamhet ägnas viltskadeproblemen i den informationsverksamhet berörda myndigheter och organisationer bedriver.
Betänkandet remissbehandlas f. n. i jordbruksdepartementet.
Utöver vad nu anförts vill utskottet hänvisa till de möjligheter till skyddsjakt m. m. som jaktlagstiftningen innefattar. Av störst intresse i sammanhanget synes vara möjligheterna till licensjakt efter sådana fågelarter som motionärerna åsyftar. Licenstilldelningen skall enligt principerna för densamma bl. a. anpassas till den befintliga viltstammen, målet för viltartens utveckling samt hänsynen till olika näringars intressen. Licensjakten medger, som också jakt- och viltvårdsberedningen konstaterat i nyssnämnda betänkande, i betydande utsträckning kontroll över viltarternas utveckling och förekomst.
Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att motionen 1978/ 79:1444 lämnas utan någon riksdagens åtgärd.
Jaktlagstiftningen m. m. I motionen 1978/79:1446 anförs - mot bakgrund av ett uppmärksammat brottmål rörande försäljning och export av fridlysta djur m. m. - synpunkter på jaktlagens regler om skyddet för sådana djur. Motionärerna anser det uppenbart att det i framtiden krävs kraftfulla insatser för att bevara vår inhemska fauna. Därvid bör vissa bestämmelser i jaktlagstiftningen skärpas, bl. a. såvitt avser kronans villebråd. Motionärerna förordar t. ex. bättre möjligheter att beivra misstänkta brott mot jaktlagstiftningen samt en allmän skärpning av straffbestämmelserna. Härigenom skulle också uppnås en önskvärd förlängning av preskriptionsti -
JoU 1979/80:24
den. I sammanhanget föreslår motionärerna att krav på auktorisation av konservatorer införs.
Utskottet vill för sin del framhålla att det inte råder delade meningar om värdet av att skyddet för sällsynta djurarter blir så effektivt som möjligt. Så till vida kan utskottet instämma i åtskilliga av de synpunkter motionärerna framfört. Det bör framhållas att jaktförfattningarna redan i dag innehåller relativt utförliga regler angående handel och annan hantering med vilt liksom angående skyddet för fridlysta arter ö’/er huvud taget. Motionens syfte torde således till viss del kunna tillgodoses genom en ökad satsning på övervakning och kontroll av att ifrågavarande bestämmelser efterlevs. Med det sagda utesluter utskottet givetvis inte att det kan finnas utrymme för förbättringar av lagstiftningen i angivet hänseende. Som motionärerna påpekat är t. ex. möjligheten att väcka åtal för varusmugglingsbrott vid utförsel av fridlysta djur begränsad till de djurarter som omfattas av den s. k. Washingtonkonventionen. I 7 § förordningen (1975:542) om tillämpning av nyssnämnda konvention finns en hänvisning till varusmugglingslagens regler om ansvar och förverkande. Konventionen avser även döda djur och delar av djur. Genom utformningen av t. ex. veterinära utförselkungörelsen (1958:552) saknas däremot motsvarande möjlighet att vid tillämpningen av denna kungörelse beakta naturvårdsintressen. Kungörelsen syftar nämligen enligt ordalydelsen till att förebygga spridning av smittsamma djursjukdomar och att tillgodose djurskyddsintresset.
Utskottet utgår från att jakt- och viltvårdsberedningen i samband med den allmänna översyn av jaktförfattningarna som beredningen påbörjat också kommer att behandla möjligheten att bl. a. lagstiftningsvägen stärka skyddet för vår inhemska fauna. Enligt uppgift avser beredningen också att ta upp den i motionen aktualiserade frågan om auktorisation av konservatorer m. m. Utskottet finner under angivna förhållanden lämpligt att motionen 1978/79:1446 överlämnas till jakt- och viltvårdsberedningen.
I motionen 1978/79:1459 hemställs om ett riksdagsuttalande att viltstammen är en nationell tillgång och att i konsekvens härmed jakträtten bör skiljas från markäganderätten. Utskottet finner inte anledning förorda något ändrat ställningstagande från riksdagens sida sedan frågan behandlades under föregående riksmöte (JoU 1978/79:4). Motionen avstyrks således.
Älgjakt. I motionen 1978/79:1461 diskuteras olägenheterna med den växande älgstammen. Dessa olägenheter består bl. a. i en ökning av trafikolyckorna i vissa län. Vill man motverka denna utveckling måste man enligt motionen försöka reducera älgstammen. Härvidlag krävs t. ex. att ett större antal licenser beviljas och att reglerna för älgavgiften ändras så att avgift erläggs för det antal älgar som vederbörande tilldelats, oavsett om mindre antal skjutits.
Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att naturvårdsverket f. n. genomför en utvärdering av den femåriga försöksverksamhet med samord -
JoU 1979/80:24
nåd älgjakt som löper t. o. m. den 30 juni 1981. Vidare bör nämnas att jaktoch viltvårdsberedningen i nästkommande delbetänkande ämnar behandla bl. a. problemen med viltolyckor. Det torde kunna förutsättas att man i dessa sammanhang kommer att beröra de förhållanden som ligger till grund för motionen. Vad särskilt beträffar önskemålen om ökat anta) licenser vill utskottet nämna att tilldelningen i samband med årets älgjakt i berörda län omfattat ett större antal djur än tidigare år och att allt talar för att också en kraftigt ökad avskjutning blivit följden. Mot angivna bakgrund finner utskottet att motionen 1978/79:1461 inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Vårjakt efter sjöfågel. Enligt motionen 1978/79:1963 bör vårjakt på sjöfågel införas på försök och i begränsad omfattning. Det finns, anför motionärerna, otvivelaktigt ett stort intresse för en sådan jakt bland skärgårdsbor och fiskare på ostkusten. Förbudet mot vårjakt, som ursprungligen infördes av biologiska skäl, omfattas enligt motionen inte av någon större förståelse när dessa skäl inte längre föreligger. Motionärerna hänvisar till en under riksmötet 1977/78 behandlad proposition om vårjakt efter sjöfågel och framhåller att denna kan ligga till grund för ett riksdagsbeslut i enlighet med motionsyrkandet.
Riksdagen har, som antytts i motionen, under riksmötet 1977/78 beretts tillfälle att avge yttrande över ett regeringsförslag om återinförande av vårjakt efter sjöfågel (prop. 1977/78:37, JoU 1977/78:9). Till grund för propositionen låg bl. a. en utredning som genomförts av jakt- och viltvårdsberedningen. Denna innefattade inget ställningstagande i frågan huruvida jakten borde införas utan redovisade endast de möjliga formerna för en sådan jakt. Vid remissbehandlingen ställde sig flertalet remissinstanser tveksamma eller negativa till en återinförd vårjakt.
Jordbruksutskottets majoritet föreslog att riksdagen skulle lämna regeringsförslaget utan erinran. Med bifall till en reservation till betänkandet beslöt riksdagen emellertid avstyrka förslaget om vårjakt efter sjöfågel.
I reservationen underströks framför allt att ett återinförande av vårjakten skulle utgöra en belastning för Sveriges del i det internationella samarbetet på naturvårdens och miljövårdens område. Bl. a. påpekades att förslaget av många remissinstanser ansetts oförenligt med den s. k. Pariskonventionen av år 1950 angående internationellt fågelskydd. Bland övriga argument som anförts mot förslaget nämndes de biologiska skälen; enligt vissa remissyttranden var t. ex. jakt omedelbart före parningstiden den olämpligaste metoden för beskattning av en djurstam. Mot förslaget talade också, enligt utskottets bedömning, de administrativa problem, övervakningssvårigheter och kostnader som försöksjakten skulle medföra.
Utskottet har inte funnit tillräckliga skäl att föreslå att riksdagen frångår sitt år 1977 gjorda ställningstagande i frågan. Utskottet är således inte berett tillstyrka motionen 1978/79:1963.
JoU 1979/80:24
7 Hemställan. Utskottet hemställer
1. beträffande tillgodogörande av kronans jakträtt m. m. att riksdagen avslår motionen 1978/79:977,
2. beträffande jakt- och viltvårdens administration m. m. att riksdagen lämnar motionen 1978/79:1435 utan vidare åtgärd,
3. beträffande viltskador att riksdagen lämnar motionen 1978/ 79:1444 utan vidare åtgärd,
4. beträffande jaktlagstiftning m. m.
a) att riksdagen avslår motionen 1978/79:1459,
b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om överlämnande av motionen 1978/79:1446 till jakt- och viltvårdsberedningen,
5. beträffande älgjakt att riksdagen lämnar motionen 1978/ 79:1461 utan vidare åtgärd,
6. beträffande vårjakt efter sjöfågel att riksdagen avslår motionen 1978/79:1963.
Stockholm den 5 februari 1980
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s). Hans Wachtmeister (m), Sven Lindberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s). Märta Fredrikson (c), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander (c). Wivi-Anne Radesjö (s), Ingvar Eriksson (m) och Jan Fransson (s).