Viltskador

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

SME Viltskador

(

Statens offentliga utredningar

WW 1979:52

\%

Jordbruksdepartementet

Viltskador

IBetänkande av och

gkt- viltvårdsberedningen

Stockholm 1979

Omslag Johan Hillbom Jemström Offsettryck AB lSBN 9l-38-0505l-X ISSN 0375-250X Gotab. Stockholm 1979

Till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Genom beslut den 24 mars 1977 bemyndigade chefen regeringen för jordbruksdepartementet att dels tillkalla en beredning med uppdrag att se över vissa jakt- och viltvårdsfrågor, dels utse en särskild referensgrupp till beredningen.

Beredningen antog namnet Jakt- och viltvårdsberedningen.

Beredningen har i juni 1977 avgett delbetänkandet (Ds Jo

1977:4) Vårjakt efter sjöfågel och i mars 1979 delbetänkandet (sou 1979:19) Jaktvårdsomrâden.

Under arbetet med det nu föreliggande betänkandet har beredningen bestått av departementsrädet i jordbruksdepartementet Sören Ekström, ordförande, byråchefen i statens naturvårdsverk Jan-Olof Pettersson och riksjaktvårdskonsulenten Bo Thelander, Svenska jägareförbundet. Ledmöter i referensgruppen har varit riksdagsledamoten Elis Andersson (c), byggnadsinspektören Hans Sundberg (m), riksdagsledamoten Bertil Dahlén (fp), riksdagsledamoten Sven Lindberg (s) och förbundsjuristen Bernt Lindqvist, Jägarnas Riksförbund- Landsbygdens Jägare. Som experter har hovrättsassessorn Gunnar Holmgren, jordbruksdepartementet, förbundsordförande Nils Hermansson, Studiefrämjandet och avdelningsdirektören Ulf Weinberg, statens naturvårdsverk, biträtt beredningen. Hovrättsassessorn Hans Petterson har varit sekreterare och kanslisekreteraren Tommie Sjöberg biträdande sekreterare.

För arbetet inom sekretariatet med föreliggande betänkande har främst Nils Hermansson svarat. Ledamöterna i referensgruppen har förklarat sig dela beredningens uppfattning sådan den redovisas i betänkandet. Under åberopande av det anförda får beredningen härmed överlämna delbetänkandet Viltskador ( ). Stockholm i augusti 1979

Sören Ekström Jan-Olof Pettersson Bo Thelander

/Hans Petterson

INNEHÅLL Sid.

Sammanfattning Författningsförslag

1 Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande 1.1 Direktiven 1.2 Utredningsarbetets bedrivande 2. Förekommande viltskador 2.1 Inledning 2.2 Däggdjur efter vilka jakt är tillåten 2.2.1 Vildsvin 2.2.2 Vildkanin 2.2.5 Mink 2.2.4 Bäver 2.2.5 Hare 2.2.6 Ekorre 2.2.7 Rödräv 2.2.8 Björn 2.2.9 Grävling 2.2.10 Hermelin, iller 2.2.11 Mård 2.2.12 Lo 2.245 Dovvilt 2.2.14 Kronvilt 2.245 Rådjur 2.2.16 Älg 2.5 Däggdjur som är fridlysta hela året 2.5.2 Varg 2.5.5 Järv 2.5.4 Utter 2.5.5 Säl 2.5.6 Myskoxe

2.4 Fåglar Allmänt 45 2.4.1 fiskmås, gråtrut, havstrut 46 2.4.2 Skrattmås, kaja, råka 47 2.4.5 Kråka, skata, (snöskata) 47 2.4.4 Björktrast 47 2.4.5 Gråsparv, pilfink Stadsduva 47 2.4.6 Gräsand 48 2.4.7 48 2.4.8 Knipa 2.4.9 Storskarv, mellanskarv 48 Storskrake 48 2.4.10 2.4.11 Ejder 49 2.4.12 Grågås 49 2.4.15 Bläsgås och sädgås 49 2.4.14 Kanadagås 49 2.4.15 Tjäder 50 2.4.16 Fasan S0 2.4.1? Ringduva S0 51 2.4.18 Korp Koltrast, stare 51 2.4.19 som är fridlysta hela året 51 2.5 Fågelarter Storlom, smålom 51 2.5.1 51 2.5.2 Häger Trana 52 2.5.3 Knölsvan 52 2.5.4 Vitkindad gås 52 2.5.5u 52 2.5.6 Fiskgjuse Havsörn och kungsörn 52 2.5.7 Turkduva 52 2.5.8 Fisktärna, silvertärna 53 2.5.9 2.5.10-Hackspett 53 Domherre 53 2.5.11 Korsnäbb, tallbit 53 2.5.T2 Grönfink 53 2.5.15 2.5.14 Duvhök 53

2.6 Sammanställning över skadevållande viltafter, skade-

lokalisering och omfattning 54 typer,

3 Åtgärder för att minska skador av vilt

58 5.1 Allmänt S8 5.2 Vissa förebyggande åtgärder utom jakt 58 3-5 Förebyggande åtgärder genom jakt 61 5-4 Mekaniska hinder, kemiska medel, skrämselåtgärder och biologiska metoder 67 3.4.1 Mekaniska hinder 67 5.4.2 Kemiska åtgärder 69 3.4.5 Skrämselmetoder 70 5.4.4 Biologiska metoder 73 4 Ekonomisk ersättning för skador förorsakade av vilt 4.1 Förhållandena före 1938 års lagstiftning 75 4.2 Gällande bestämmelser 75 4.2.1 Ersättning enligt särskild författning 75 4.2.2 Ersättning i andra fall 77 4-3 Utbetalade ersättningar under åren 1968-1978 4-4 Försäkring 81 5 Viltskadornas framtida utveckling 82 5.1 Viltbestånden 82 5.1.1 Däggdjur 82 5.1.2 Fåglar 86 5.2 Sanitära förhållanden 88 5.3 Förändringar i olika areella näringar 89 6 Översikt över förhållanden i andra länder 95 6.1 Inledning 95 6.2 Finland 95 6.3 Norge 97 6.4 Danmark 6.5 Förbundsrepubliken Tyskland 100 6.6 Nederländerna 101 6.7 Belgien 102 6.8 Frankrike 103 6.9 Storbritannien 105 6.10 USA 105 6.11 Kanada 6.12 Sammanfattning 106

7 Beredningens överväganden och förslag 7.1 Grundläggande principer 7.2 Olika skadetyper 7.3 Förebyggande insatser genom planering 7.4 Övriga förebyggande åtgärder 7.4.1 Jakt 7.4.2 Andra åtgärder 7.5 Forskning och försöksverksamhet 7.6 Ersättning vid inträffade skador 7.6.1 Skador av älg, kronvilt och dovvilt i jordbruket 121 7.6.2 Skador av älg, kronvilt och dovvilt på trädgårdsodling 143 7.6.5 Skador av älg, kronvilt och dovvilt på skog 144 7.6.4 Vissa rovdjur 146 7.6.5 Säl 149 viltarter 151 7.6.6 Övriga Information 153 7.7 7.8 Administration 154 Kostnader och finansiering 156 7.9 7.9.1 Kostnader för skadereglering 156 Administrativa kostnader 159 7.9.2 7.10 Författningar 160 Bilagor 161

Sammanfattning

Den inventering beredningen gjort ger vid handen att de flesta av de fåglar och däggdjur som finns i Sverige i något sammanhang bedöms som skadevållande. Skadorna kan schematiskt delas in i några huvudgrupper:

getningsskgdgr på skog, jordbruksgrödor och trädgårdsprodukter förorsakas av både däggdjur och fåglar.

- orsakas främst av olika §anitära_olägenhgtgr fågelarter, men även vissa däggdjur kan bli aktuella i detta sammanhang.

- Brgdatipn (vilda djurs tagande av byte). Av störst betydelse är härvidlag att varg, björn,järv och 10 river ren och vissa andra tamdjur.

- Skadgr på byggnader och anläggningar.

- främst Eilt; gch trâfikkollisipger mellan vilt/motorfordon men även mellan vilt/tåg och vilt/flygplan.

I det nu framlagda betänkandet har beredningen inte behandlat de problem som sammanhänger med viltolyckor i trafiken. Denna fråga kommer att behandlas i ett särskilt betänkande som Jaktoch viltvårdsberedningen avser att lägga fram under Våren 1980.

Sedan länge har den principen gällt att var och en är skyldig att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet till följd av förekomsten av vilt. Den principen kan med än större tyngd hävdas mot bakgrund av den numera allmänt gällande att synen en art- och individrik fauna bör eftersträvas.

10 Sammanfattning

Beredningen fastslår som en grundläggande princip att respekten för naturen och dess givna regler bör prägla också synen på konflkten mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet.

Är omständigheterna sådana att mer omfattande skador eller oläkan uppkomma framhåller beredningen att i första hand genheter förebyggande åtgärder bör vidtas. Bland sådana åtgärder bör man bl.a. uppmärksamma möjligheterna att redan under planeringsstadiet på riks-, regional och lokal nivå förebygga viltskador. Även de olika näringarna har stora möjligheter att i sin planevidta åtgärder som minskar eller förhindrar viltskador. Såring väl vad gäller samhällsplaneringen som de berörda näringarnas planering förordar beredningen att ökad uppmärksamhet ägnas viltskadeproblemen. Andra förebyggande åtgärder kan vara användning av mekaniska hinder, kemiska preparat eller utnyttjande av etologiska eller ekologiska metoder.

För viltarter som förekommer i jaktbara stammar är jakten en möjlighet att minska skadegörelsens omfattning. Möjligheten att bedriva jakt på en viltart synes även öka toleransen mot den skada den åstadkommer. Beredningen föreslår för framtiden följande åtgärder:

- Då allmän jakttid fastställs bör risken för viltskador i högre grad än vad som nu sker vägas in vid bedömningen av när och under hur lång tid respektive art skall jagas.

Vid licensjakt fastställs i förväg det antal djur som får skjutas. Jakttiden bör då inom biologiskt riktiga ramar kunna så generös att man verkligen uppnår den planerade avgöras skjutningen. För jakt efter älg tillämpas i dag i de flesta syd- och mellansvenska län en licenstid om 50 dagar eller mera. Beredningens uppfattning är att en relativt stor generositet bör kunna tillämpas i fråga om förlängning utöver 30 i de län där älgstammens storlek kan medföra allvarliga 0L dagar genheter. Djup snö, skare etc. kan dock å andra sidan kräva begränsningar eller anpassning av jaktmetoderna.

sou 1979:52 l 1

Sammanfattning

Möjligheterna att genom särskilda beslut tillåta beskattning av skadevållande viltarter - och då även fridlysta sådana i anslutning till platser där skador uppstår bör kunna utnyttjas i större utsträckning än vad som nu sker, dock inom vedertagna biologiska ramar.

Vad gäller samhällets medverkan för att få till stånd skadeförebyggande åtgärder bör denna i första hand bestå i stöd till forsknings- och utvecklingsarbete samt rådgivning och information. Beredningen föreslår att naturvårdsverket får i uppdrag att efter samråd med planverket och andra berörda myndigheter utarbeta sådana rekommendationer.

När förebyggande åtgärder inte är tillräckliga kan det bli aktuellt att den skadelidande kompenseras genom ekonomisk ersättning. Enligt beredningens uppfattning bör detta dock komma i fråga endast i undantagsfall. Bestämda regler, som bl.a. ger uttryck för den restriktivitet beredningen förordar, bör därvid tillämpas.

Vid beslut om ersättning för viltskada bör bl.a. beaktas

- om skadan är betydande, - om skadan är förorsakad av särskilt skyddsvärd djurart, - huruvida den enskilde, om ersättning ej utgår, får bära en oskälig stor andel av ansvaret för ett allmänintresse, - om den skadelidande genom egna åtgärder medverkat till skadans uppkomst, - om den skadelidande genom rimliga åtgärder själv kunnat förhindra eller begränsa skadan, - om han kan erhålla kompensation för skadan på annat sätt - om en värdering av skadan kan göras.

För vissa viltskador finns redan i dag regler för skadeersättning eller har i skilda sammanhang sådana bestämmelser diskuterats.

12 SOU 1979152 Sammanfattning

Här märks främst skador förorsakade av:

Älg, kron- och dovvilt. - 10 och örn. Björn, varg, järv, - Bäver. - Gäss. - Säl.

I fråga om ersättning för skador av älg, kron- och dovvilt

framhåller beredningen att betydande brister är förknippade med nuvarande ersättningssystem. Dessa brister gäller såväl värderingen som principerna för självrisk. Beredningen föreslår helt nya regler, innebärande bl.a.

- att skador förorsakade av kronvilt och dovvilt på jordbruks- och trädgårdsgröda jämställs med skador orsakade av älg, 1 N - att för skador inte utgår till jordbruksföreersättning tag som omfattar mindre än två ha åker, - att den övre arealgränsen för rätt att erhålla ersättning för skada orsakad av älg slopas, - att ett används vid av nytt självrisksystem beräkning ersättning för skador av älg, kron- och dovvilt.

Det av beredningen föreslagna systemet syftar dels till att möjliggöra säkrare beräkningar av den skada som inträffat, dels till att stimulera jordbrukarna att vidta olika typer av förebyggande åtgärder, bl.a. genom valet av gröda.

Vad gäller de skador älg, kron- och dovvilt förorsakar på skog har beredningen övervägt huruvida ersättning bör utgå, men stannat för att en mer generell ersättningsmöjlighet inte nu bör införas. Däremot skall det vara möjligt att i vissa särskilda fall bevilja ersättning för inträffade skador.

I fråga om ersättning för skador på tamdjur orsakade av vissa rovdjur föreslår beredningen ingen ändring av nuvarande bestämmelser.

13 Sammanfattning

Beträffande de skador som förorsakas på gröda av andra viltarter än älg, kron- och dovvilt, liksom t.ex. sälskador i fisket, föreslår beredningen en fortsatt av regeprövning ringen från fall till fall.

Beredningen föreslår vidare ett ökat stöd till forskning beträffande viltskador, med inriktning på att förhindra eller begränsa dessa. Forskningen måste följas upp genom utvecklings- och försöksverksamhet där forskningsrönen bedöms under skilda klimat- och miljöförhållanden samt på olika viltarter. Beredningen föreslår att naturvårdsverket får i uppdrag att efter samråd med berörda myndigheter och organisationer undersöka behovet av ytterligare forskningsinsatser beträffande möjligheterna att motverka konflikter mellan vilt och olika typer av markutnyttjande, liksom att utarbeta E närmare riktlinjer för forskningsinsatsernas och y inriktning omfattning. Medel bör äskas i samband med verkets ordinarie petita, varigenom också en avvägning kan ske mellan behovet av resurser för denna typ av forskning och andra angelägna behov inom faunaforskningen.

Vidare föreslår beredningen att ökad uppmärksamhet viltägnas : skadeproblemen i den informationsverksamhet berörda myndigheter och organisationer bedriver. Ett ansvar för övergripande insamlande, sammanställning och spridning av information i

f dessa - liksom för

frågor lämplig samordning av de statliga myndigheternas olika insatser - bör som nu åvila statens naturvårdsverk.

Beredningen föreslår att länsstyrelsen som hittills handlägger ersättningsfrågor som rör skador som bl.a. älg förorsakar på jordbruksgrödor. Som länsstyrelsens expertorgan bör även fortsättningsvis länsälgnämnderna fungera. De uppkomna skadorna skall efter anmälan värderas av gode män, utsedda av respektive länsstyrelse. För att utvärderingen skall bli enhetlig över hela landet bör naturvårdsverket utfärda instruktioner för värderingsmännen. Det åligger sedan länsstyrelserna att genom ändamålsenlig utbildning svara för att värderingsmannen besitter nödvändiga kunskaper.

Sammanfattning 14

Beträffande sådana skadefall som skall prövas av regeringen bör länsstyrelsen vara regionalt ansvarig för skadevärderingen. De skador som här kan komma i fråga - förorsakade av t.ex. gäss och bäver - är i regel begränsade till vissa delar av landet, varför det enligt beredningens mening inte finns några skäl att inrätta ett särskilt organ inom varje län för detta ändamål. Vid värdering av sådana skador bör länsstyrelsen i stället höra erforderlig expertis.

För att täcka de kostnader som följer av beredningens förslag står olika finansieringsmöjligheter till förfogande, nämligen allmänna medel, jaktvårdsfonden, älgskadefonder samt särskilda anslag från olika myndigheter, berörda näringar och ideella organisationer. Beredningen diskuterar i betänkandet de principer som bör gälla för valet av finansieringskälla.

1. Förslag till

Förordning om älgskadefond och om ersättning vid vissa vilt-

skadorl m.m.;

Regeringen föreskriver följande.

Älgskadefond m.m.

l_§ För varje älg, kronvilt och dovvilt som fälls

skall er-

läggas avgift med ett belopp, som fastställs av sta-

årligen tens naturvårdsverk. får vara Beloppet högst fyrahundra kro- X nor för älg, trehundra kronor för kronvilt och tvåhundra kronor för

z

dovvilt. Avgift utgår inte

1. om djuret varit otjänligt till 2 människoföda, k l 2. för kalv som fälls före utgången av augusti månad det år djuret fötts.

5 å=§ Har älg, kronvilt eller dovvilt fällts under

allmän eller särskild skall i jakttid, detta anmälas till länsstyrelsen inom två veckor efter jakttidens utgång. Om djuret har fällts med stöd av särskilt tillstånd utom sådan jakttid, skall anmälan göras inom två veckor efter det djuret fällts.

3 I anmälan 2 § skall

3 enligt anges

; 1. var och när djuret fälldes, A 2. djurets kön,

3. om det fällda djuret var årskalv.

4 § Avgift för fällt djur skall betalas till länsstyrelsen i samband med anmälan enligt 2 § eller, om avgiftsfrihet yrkats, inom en vecka efter det beslut om att avgift skall be- *talas har Vunnit laga kraft.

5 § Avgifter som inflyter inom ett län bildar en älgska-

defond som förvaltas av länsstyrelsen.

16 F örfattningsfárslag

För länen finns en gemensam regleringsfond som förvaltas av kammarkollegiet.

beslutar om överföring av medel från älgskade- Regeringen fond till regleringsfond.

Ersättning för skada av älg, kronvilt och dovvilt 1

ur älgskadefonden får betalas 6 § Med medel

1. ersättning för skador inom länet på jordbruks- eller trädgårdsgröda som orsakats av älg, kronvilt eller dovvilt,

till av skador inom länet orsakade av älg, 2. bidrag förebyggande kronvilt eller dovvilt,

till information och utbildning i jaktliga frå- 3. bidrag jaktvård, gor inom länet.

Från regleringsfonden får medel efter beslut av regeringen överföras till som behöver tillskott och i älgskadefonder övrigt anvisas till förebyggande av skador av älg, kronvilt eller dovvilt, förbättring av jakten efter sådant djur och liknande ändamål.

får lämnas för skada i 7 § Ersättning

1. jordbruksföretag med minst två hektar åker,

av trädgårdsväxter som 2. företag för yrkesmässig odling omfattar minst 200 kvadratmeter under glas eller plast eller minst 2 500 kvadratmeter frilandsareal.

lämnas inte för skada på gröda som odlas för at: Ersättning utfodra vilt.

för skada i jordbruksföretag utgår bara 8 § Ersättning den del av skadans värde som överstiger en för företaför get beräknad allmän självrisk.

Författningsfirslag 17

När havre, fodermärgkål, grönfoderraps eller potatis skadats, ersätts bara den del av skadans värde som överstiger en för grödan beräknad särskild självrisk, om denna självrisk uppgår till ett högre belopp än den allmänna självrisken.

i I Den allmänna självrisken utgör två procent av ett för före-

2_§

i tagets åkerareal beräknat skördevärde, dock lägst femhundra kro- \ nor. Till grund för beräkningen skall läggas det inom jordbrukets skördeskadeskydd tillämpade normskördevärdet för havre i det län S där företaget är beläget. E

I 10 § Den särskilda självrisken för angivna grödor utgör

1. fem procent av det värde all sådan gröda skulle ha haft i företaget, om skadan inte inträffat och

i

2. tjugofem procent av skadans värde sedan den enligt punkt 1 ! beräknade självrisken frånräknats skadevärdet.

11 § Ersättning för skada i trädgårdsföretag utgår bara för den del av skadans värde som överstiger en med hänsyn till odlingens areal och skadans omfattning beräknad självrisk.

För skada 12 § i trädgårdsföretag utgör 1 1. den allmänna tvåhundrafemtio kronor för varje

i

självrisken hektar och

2. den särskilda självrisken trettio procent av skadans värde.

Vid beräkning av ersättningen tillämpas det högsta av beloppen i punkt 1 och 2.

Självrisken utgör dock lägst femhundra kronor.

1§ § Med statsmedel får betalas ersättning för skada som kronvilt orsakar på skog inom följande område i Malmöhus och Kristianstads län. Området begränsas av allmän-

18 Färfatmingsfirslag

na vägen från Bjäresjö över Sövestad, Baldringe, Baldringe- Röddinge, Vanstad och Tolånga till torp, Ramsingegårdarna, till väg nr 13, denna väg norrut till grän- Ekavad, Tolångaån sen mellan och Vollsjö kommuner, denna gräns västerut Sjöbo till väg nr 104, denna väg till anslutningen av väg nr 978, en rät från till Vombsjön, norra stranlinje väganslutningen den av denna till Kävlingeåns början, Kävlingeån till sjö för militärt övningsområde söder om Torslund, övningsgränsen områdets till om Veberöd, denna väg till gräns väg nr 972 norr Veberöd, allmänna vägen över Dörröd, Kläggeröd, Skönbäck, Slimminge och Trunnerup till Rögla samt väg nr 102 till Bjäre-

sjö.

15 § lämnas endast till den del ska-

14 E Ersättning enligt

dan för samme skadelidande under ett kalenderår överstiger femhundra kronor.

13 § lämnas inte om den skadelidande under- Ersättning enligt låtit att vidta för att förebygga skador elrimliga åtgärder ler om han genom att tillgodogöra sig jakträtt eller på annat sätt kunnat hålla sig skadeslös.

av skada på jordbruks- och trädgårds- 15 § För värdering gröda skall finnas gode män, som utses av länsstyrelsen. Värdering av sådan skada på skog som anges i 15 § skall göras av skogsvårdsstyrelsen.

16§ Den som vill söka ersättning, skall utan dröjsmål hos länsstyrelsen begära värdering av skadan. I fråga om skada skall sådan begäran framställas senast vid på gröda då den skadade med hänsyn till förden tidpunkt grödan hållandena på orten bort skördas.

till ersättning enligt de grun- 17 § Gode männen har rätt der som gäller för god man som biträder vid förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:998). Ersättningen skall betalas av sökanden.

19 Färfattningsfárslag

18 § Frågor om ersättning eller bidrag ur älgskadefonden och ersättning enligt 13 § prövas av länsstyrelsen. Frågor om bidrag som avses i 6 § 5 prövas dock av statens naturvårdsverk.

12 § Ansökan om ersättning skall tillsammans med värderingsintyg inges till länsstyrelsen inom fjorton efter det dagar värdering skett. Har ansökan inkommit senare, får den prövas, om särskilda skäl föranleder det.

20 § Beviljas skadeersättning, skall sökanden också få gottgörelse för värderingskostnaderna. Detsamma när skagäller dans värde är lägre än den särskilda självrisken men högre än den allmänna självrisken.

Ersättning i vissa fall

21 § Av medel ur älgskadefond, jaktvårdsfonden eller av statsmedel kan lämnas ersättning för skada av vilt och bidrag till åtgärd för förebyggande av sådan skada, om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande eller den vars egendom hotas av skada svarar för de kostnader som skadan själv eller åtgärden föranleder.

22 § Frågor om ersättning och bidrag enligt 21 § prövas av regeringen.

2§ § Ansökan om ersättning eller bidrag skall göras hos länsstyrelsen, som verkställer den utredning som behövs för regeringens prövning. Länsstyrelsen skall därefter med eget yttrande överlämna handlingarna till regeringen.

Gemensamma bestämmelser m.m.

24 å Den som i egenskap av jakträttsinnehavare fällt eller låtit fälla djur eller som tillgodogjort sig det är ansvarig för att anmälningsskyldigheten och betalningsskyldigheten enligt denna förordning fullgörs.

20 F örfattningwrslag

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att 22 § fullgöra anmälningsskyldighet enligt denna förordning eller lämnar oriktig uppgift i sådan anmälan döms till böter.

till brott 25 § skall 26 § Om någon befinns skyldig enligt han förpliktas utge avgift som avses i 1 § med dubbelt belopp. Detta även vid olovlig eller olaga jakt, om djur har gäller fällts.

Försummas inbetalning av avgift enligt denna förordning, 27 § kan länsstyrelsen förordna om uttagande av avgifter i den ordning som gäller för restförd skatt enligt uppbördslagen (1953:272).

Beslut av länsstyrelsen denna förordning får 28 § enligt överklagas hos kammarrätten genom besvär. Beslut av statens naturvårdsverk i frågor som avses i 6 § 5 får överklagas till regeringen genom besvär.

Denna förordning inte ifråga om djur inom 22 å gäller om denna uppförts i enlighet med föreskrifter vilthägnad, meddelade av statens naturvårdsverk.

föreskrifter för verkställigheten av denna §0 § Ytterligare förordning meddelas av statens naturvårdsverk.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1980 då kungörelsen (1970:890) om ersättning för skada av kronhjort, m.m. och kungörelsen (1965:260) om älgavgift m.m. skall upphöra att gälla. För skada som inträffat före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Författningsjörslag 21

2. Förslag till

Lag om ändring 1 lagen (1958:274) om rätt till jakt

föreskrivs att Härigenom 26 § 5 mom och 26 a § lagen (1938:274) om rätt till skall jakt ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §1

3 mom

Av influtna jaktvårdsav- Av influtna jaktvårdsavgifter skall bildas en skall gifter bildas en

fond (jaktvårdsfonden), fond (jaktvårdsfonden),

vilken efter regeringens vilken efter regeringens bestämmande användes till bestämmande får användas främjande av jaktvården till främjande av jaktvårinom riket. För sådant den inom riket eller till i ändamål skola ock använ- annat ändamål som har sam- Ã das de övriga medel som band med denna. För sådant enligt vad därom må vara ändamål skola ock användas särskilt stadgat skola | de övriga medel som enligt Ä tillföras nämnda fond. vad därom må vara | särskilt § stadgat skola tillföras nämnda fond.

1 Senaste lydelse 1974:1069

22 Författningsfdrslag

Nuvarande lxdelse Föreslagen lydelse 26 a §

eller myndig- Regeringen eller myndig- Regeringen bestäm- het som regeringen bestämhet som regeringen mer får meddela föreskrif- mer får meddela föreskrifter om fridlysning, jakt- ter om fridlysning, jaktsamt tider och jaktmedel samt tider och jaktmedel de föreskrifter i övrigt de föreskrifter i övrigt för att som behövas för att jakt som behövas jakt skall kun- och viltskydd skall kunoch viltskydd sätt na bedrivas på ett sätt na bedrivas på ett såväl som tillgodoser såväl som tillgodoser allmänna som enskilda allmänna som enskilda intressen. intressen. Regeringen Regeringen också att be- eller mxndighet som regebemyndigas sluta föreskrifter om av- ringen bestämmer bemyndiför eller kron- gas också att besluta fögifter älg som fälles. reskrifter om avgifter higrt för älg, kronvilt eller dovvilt som fälles.

Författningsfåirslag 23

3. Förslag till

Förordning om ändring 1 jaktstadgan (1958:273)

Regeringen föreskriver att 16 § jaktstadgan (1938:279)1

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

16 §2

Inträffar personskada eller dödsfall till följd av angrepp från björn, ut-

går ersättning av stats-

verketz om den angripne ej framkallat angreppet genom egga åtgärder. Fråga om ersättning prövas av statens naturvårdsverk.

Dödas eller skadas tamdjur genom angrepp av björn, varg, järv, 10 eller örn eller vållar sådant annan skada djur på * tamdjursskötseln inom visst område, utgår av ersättning statsmedel

E om ersättning

enligt förordningen (1976:450) vid vissa skador av rovdjur.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1980.

1 Stadgan omtryckt 1967:769 2 Senaste lydelse 1976:451

1 Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande

1.1 Direktiven

Antalet konflikter mellan människor och vilda djur tenderar att öka. Detta beror bl.a. på hårdare exploatering av olika naturresurser, av vissa viltarter som betraktas som skadevållande och i ökning vissa fall ökad känslighet för störningar vållade av vilt.

om en vidgning av det författningsreglerade området när Frågan det av det allmänna för skador orsakade av fridgäller ersättning lysta djur har upprepade gånger aktualiserats i olika sammanhang.

I direktiven för jakt- och viltvårdsberedningens arbete, som redovisas i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 24 mars anför beträffande frågan om skador för- 1977, departementschefen orsakade av vilt följande.

F.n. finns regler om ersättning för viss skadegörelse av vissa slags i bl.a. (1976:450) om rovdjur samt älg och kronhjort förordningen vid vissa skador av rovdjur, kungörelsen (1965:260) om ersättning älgavgift m.m. Särskilda regler för skada av andra fridlysta djur finns däremot inte. Ersättning kan dock utgå ur jaktvårdsfonden efter av omständigheterna i det enskidla fallet. Genom prövning de skilda formerna för ersättning har, särskilt under senare år, oklarheter uppkommit. Önskemål har framförts om vidgade betydande ersättningsformer för sådana skador. Vidare författningsreglerade inom naturvårdsverket arbete med frågan om skador förorsakapågår de av fridlyst vilt, framför allt vad gäller möjligheter att vidta förebyggande åtgärder.

Skäl finns således att närmare pröva vissa frågor rörande skador förorsakade av vilt. Därvid bör möjligheterna att vidta förebyggande åtgärder mot skador och att vidga formerna för ersättning jämföras och bedömas. En eventuell vidgning av de författningsmässigt ersättningsmöjligheterna bör emellertid inte få sådan reglerade form att statsverket belastas med ytterligare kostnader. En lösinnebärande att ersättning för skada utgår från jaktvårdsning fonden bör i första hand komma i fråga.

Både under år 1975 och l976 väcktes riksdagsmotioner (l975:885, I

rörande rätt till ersättning för viltskador. I mo- 1975/762827)

som i huvudsak var likalydande, pekades på svårigheterna I

tionerna,

när 1

för de skadedrabbade, att kunna göra sina krav gällande

t

fasta saknas. Uttalandet syftade på sådana fall då ersättregler från fall till fall. Prinning ges efter regeringens prövning borde motionärerna vara att den som drabbades av cipen enligt en skada orsakad av en fridlyst djurart fick ersättning för hela

Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande 25

skadan. Relativt enkla regler borde kunna fastställas för skadereglering. Bidrag borde också kunna utgå till förebyggande åtgärder när sådana bedömdes nödvändiga. För att få till stånd enkla bidragsrutiner förordades en fond ur vilken ersättning kunde utgå. Riksdagen borde hos regeringen begära förslag om regler för utbetalning av ersättning och om en skaderegleringsfond.

I sitt utlåtande över den första motionen ifrågasatte jordbruks-

utskottet (JoU 1975/76:25) om det var praktiskt möjligt att åstad-

komma enhetliga och generellt verkande regler av det slag som efterlystes i motionen. Det hittillsvarande systemet med prövning från fall till fall borde enligt utskottet tills vidare godtas. Inte heller den andra motionen föranledde någon åtgärd. Utskottet

(JoU l976/77:7) framhöll emellertid vikten av att markägare ges

ett rimligt skydd mot ekonomiska förluster till följd av viltskador. Detta förutsatte enligt utskottet att ersättningssystemet bl.a. tillämpas så att det ger tillfredsställande ersättningsmöjligheter l uppenbara viltskadefall, oavsett om skadan är av det slag som olivit föremål för särskild reglering eller om den härrör från annan fridlyst djurart.

I samband med att framställning gjordes hos regeringen om ersättning för betesskador orsakade av gäss framfördes förslag om införande av en möjlighet för länsstyrelsen att med ersättning reglera sådana skador inom vissa regioner på Gotland. Vidare begärde länsstyrelsen i Gotlands län medel för att undersöka möjligheterna att påverka gässens val av betesplatser. I ärendet yttrade sig bl.a. statens naturvårdsverk och Svenska jägareförbundet.

i Beträffande frågan om ersättning till de skadedrabbade hänvisade naturvårdsverket till den vedertagna principen att varje näring skall tåla skälig viltförekomst, särskilt i fråga om arter som beskattas under allmän jakt. Uppstår det skador som överstiger vad som kan betraktas som skäligt borde enligt verket åtgärder i form

av ökad beskattning eller skrämsel vidtas. Åtgärderna borde delvis

kunna bekostas av det allmänna, exempelvis genom medverkan av jaktvårdspersonal. Krävdes ytterligare åtgärder borde dessa åstadkommas genom reservatsbildning med ersättningsmöjligheter eller genom bl.a. ytterligare skrämselåtgärder och biotopåtgärder. Ver-

26 och arbetets bedrivande . Utredningsuppdraget

ket ville dock inte motsätta sig att ersättning utgick till en markägare som visat sig lida en i förhållande till det aktuella lantbrukets omfattning helt oacceptabel skada. Även jägareförbundet framhöll att grundprincipen varit att ersättning inte bör utgå för skada orsakad av viltart för vilken det finns allmän jakttid. Förbundet förordade i första hand ökad användning av skrämselanordningar och föreslog vidare att viss skyddsjakt borde tillåtas genom länsjaktvårdsföreningarnas försorg.

I beslut av regeringen den 24 mars 1977 ställdes vissa medel till naturvårdsverkets förfogande för den av länsstyrelsen föreslagna undersökningsverksamheten. I beslutet överlämnades frågan om införande av en skadereglering för betesskador av gäss till beredningen för övervägande.

I skrivelse den 10 maj 1974 har Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund hos regeringen hemställt om utredning av frågan om inrättande av en sälskadefond. Centralförbundets hemställan grundar sig på ett förslag från förbundets länsorganisation i Gävleborgs län. Enligt förslaget skulle skadelidande fiskare ur en sälskadefond få ersättning av statsmedel för varje uppvisad sälriven lax och efter ungefär samma principer som gäller beträffande ersättning för rovdjursrivna renar. Förutom för skador i laxfisket borde ersättning utgå för skador i andra fisken, såsom ål- och sikfisket.

Framställningen har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av riksrevisionsverket, fiskeristyrelsen, fiskerinäringsutredningen, statens naturvårdsverk efter hörande av länsstyrelserna i Stockholms Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt naturhistoriska riksmuséet och Svenska jägareförbundet. Riksrevisionsverket pekar på en av fiskeristyrelsen genomförd utredning om sälens skadegörelse på fisket. Av utredningen framgår att skador som antas ha vållats av säl har minskat.: Utredningen tar dock inte upp i vilken utsträck. ning sälskadorna påverkat fiskarenas ekonomiska förhållanden och vilket behov av ekonomiskt stöd till fiskarena som därigenom kan anses föreligga. Enligt riksrevisionsverkets mening borde man till en början begränsa sig till att undersöka detta. Fiskeristyrelsen anser det angeläget att en utredning kommer till stånd. Fiskeri-

Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande 27

näringsutredningen ifrågasätter om en särskild utredning är motiverad och hänvisar till den av fiskeristyrelsen genomförda, ovan nämnda utredningen. Utredningen framhåller dock att ökat skydd för sälen i Östersjöområdet kan leda till ökade skador för yrkesfisket. Enligt utredningens mening bör frågan om ersättning för sådana skador tas upp i samband med de årliga överläggningarna mellan statens och jordbruksnämnd fiskets förhandlingsdelegation. Om det behövs kan ett belopp som tas ur prisregleringskassan för fisk då ställas till Sveriges Fiskares Riksförbunds förfogande för ersättning till de fiskare, som drabbas av skador av ifrågavarande art. Ersättning bör i så fall enligt utredningens uppfattning endast utgå vid mera omfattande skador och efter regler som fastställs av riksförbundet. Även statens naturvårdsverk framhåller att man har en ganska bristfällig kännedom om sälens skadegörelse inom fisket. Enligt verkets mening bör, samtidigt som frågan om inrättande av en sälskadefond övervägs, ytterligare undersökningar göras om sälens skadegörelse inom olika delar av fisket. Detta för att närmare klargöra behovet och I utformningen av eventuella särskilda ersättningar. Verket framhål-

i ler vidare att tillskapande av ett system för utbetalning av er-

sättning för sälskador torde komma att stöta på avsevärda såväl praktiska som administrativa problem. Dessa kan enligt verket vara mer påtagliga när det gäller sälskador än andra viltskador,

E

för vilka ersättning utgår. Bl.a. kommer möjligheterna till kon-

t

troll av de uppgivna fiskeskadornas storlek att vara mycket

; små. f Detta hindrar dock inte att problemen bör belysas genom en sär-

\ skild utredning. De av naturvårdsverket inhämtade yttrandena är i huvudsak positiva till en utredning om inrättande av en sälskadefond.

Uppsala läns fiskeriförbund har i skrivelse den 10 maj 1976 hemställt b1.a. att regeringen beslutar om inrättande av sälskadefond.

Sveriges Fiskares Riksförbund har i skrivelse den 2 juli 1976 förklarat sig dela den av Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund utüyckta oron för ökade redskapsskador som en följd av att sälreservat inrättas. I anledning härav hemställer även riksförbundet om att en sälskadefond inrättas.

28 Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande

Regeringen har genom beslut den 50 mars 1977 överlämnat skrivelserna till jakt- och viltvårdsberedningen.

Sveriges Fiskares Riksförbund har i skrivelse den 15 november 1978 till jordbruksdepartementet ånyo hemställt att regeringen på lämpligt sätt löser frågan om ersättning till fiskare, som förorsakas förlust till följd av sälskador. I skrivelsen framhåller förbundet bl.a. att de direkta skadorna för hela ostkusten från finska gränsen t.o.m. Kalmar län preliminärt beräknas uppgå till 120 000 - 150 000 kr. Härtill kommer indirekta skador såsom utebliven fångst, som kan vara betydande. Skadorna uppges vara störst i Gävleborgs län, där de beräknas till mellan 65 OOO och 75 000 kr. För enskilda fiskare kan skadorna vara mycket käinbara. Av skrivelsen framgår även att förbundet yttrat sig över ett i Nordiska rådet väckt förslag om åtgärder till skydd för Östersjöns sälar. Därvid föreslog förbundet bl.a. att frågan om ersättning av skador förorsakade av säl på fisket bör lösas,gärna på samnordisk bas.

Regeringen har i beslut den 1 februari 1979 överlämnat skrivelsen till beredningen.

Statens naturvårdsverk har med eget yttrande den 5 oktober 1978 till jordbruksdepartementet överlämnat skrivelse från länsstyrelsen i Västerbottens län och skogsvårdsstyrelsen i länet ang. betesskador förorsakade av älg på skog. Skogsvårdsstyrelsen framhåller att en av styrelsen år 1977 genomförd enkät visar att betesskador förorsakade av älg på skog är särskilt svåra på tallkulturer inom sammanhängande granskogsområden, d.v.s. de fjällnära skogarna. Detta har lett till motstånd från markägarna att plantera tall. Skogsvårdsstyrelsen anser det befogat att markägare som drabbas av svåra betesskador på skog ersätts så att de kan finansiera de åtgärder som krävs för att reparera skadorna. Det ligger enligt styrelsens mening nära till hands att utnyttja älgskadefonden för detta ändamål. Länsstyrelsen understryker vikten av att den aktualiserade frågan löses. Skogsplanteringar är i Norrland enligt länsstyrelsen ofta motsvarigheten till den gröda för vilken det är naturligt att lämna ersättning vid skada söderut i landet.

och arbetets

Utredningsuppdraget bedrivande 29

Av naturvårdsverkets yttrande framgår bl.a. att verket tillsatt en arbetsgrupp,.ÄSKA-gruppen,för översyn av gällande bestämmelser avseende älgskadeersättningar. Frågor rörande bl.a. självrisk och arealgräns behandlas inom ramen för översynsarbetet. Ersättningsfrågor i en vidare bemärkelse, bl.a. fråga om ersättning för skadegörelse på skog torde enligt verkets närmast mening ankomma på jakt- och viltvårdsberedningen att överväga.

Regeringen har genom beslut den 10 november skrivel- 1978 överlämnat serna till beredningen.

Beredningen har slutligen tagit del av skrivelser från enskilda personer och organisationer ang. skadegörelse förorsakad av skarvar på Svartö i Kalmar län. Skrivelserna har in i ett i tagits jordbruksdepartementet anhängiggjort ärende ang. besvär över ett av naturvårdsverket meddelat beslut i fråga om mellanskarven 1 på å l Svartö. Av skrivelserna i ärendet framgår bl.a. att skarven förorl sakar skadegörelse på gädd-, abborrä och ålfiske. I anledning härav yrkas dels att ersättning för dels att % utgår skada, viss

5 decimering av skarvkolonin sker.

l I i I b Skador och olägenheter har också i samband med förekomsten ;åtalats av en rad andra djurarter än de ovan nämnda.

E En provkarta i det

t hänseendet utgör de framställningar om ersättning som under åren gjorts hos regeringen.

1.2 Utredningsarbetets bedrivande

Sedan år 1973 arbetar en särskild forskningsgrupp (VIOL-gruppen) med problemen rörande kollisioner mellan motorfordon och vilt. Forskningsgruppen avser att slutredovisa sitt arbete hösten 1979. Vidare har trafiksäkerhetsverket tillsatt en arbetsgrupp som under hösten 1978 utarbetat och avlämnat om vissa förslag åtgärder för att begränsa antalet kollisioner mellan vilt och motorfordon.

Forskning om vilt, - framför allt småvilt -, och trafik har också under flera år bedrivits vid zooekologiska avdelningen, Lunds universitet.

och arbetets bedrivande 30 Utredningsuppdraget

Jakt- har också i uppdrag att behandla vilt-H och viltvårdsberedningen i trafiken. Detta i ett särskilt betänkande. Hithöranolyckor görs tas således inte behandling i nu föreliggande bede frågor upp till tänkande.

har vid utformningen av kap. 5 biträtts av fil.kand. Beredningen Karlsson. Vidare har beredningen vid sitt arbete med kap. 2 Johnny inhämtat från Ingemar Ahlén, fiskerikoneulensynpunkter professorn ten Arne Andersson, fi1.lic. Ãke Andersson, fil.lic. Torsten Askaner, professor Karl Borg, fil.kand. Göran Cederlund, docenten Jan Englund Lambart von Essen, docenten Rune Gerell, fil.dr. Sten jägmästaren fiLlic. Per Arne Lemnell, fil.kand. Bengt Lindlöf, fil.dr. Lavsund, Vidar docenten Norling, fil.dr. Finn Sandegren, Marcström, Ingemar docenten Perarvid Skoog och fil.1ic. Finn Stålfelt.

har haft med den av statens naturvårds- Beredningen överläggningar verk tillsatta arbetsgruppen för översyn av bestämmelserna om älgden s.k. ÄSKA-gruppen. Uppgifter som sammanställts skadeersättning, och förslag som utarbetats av ÄSKA-gruppen ligger delvis till grund för och förslag rörande ersättning för beredningens överväganden skador förorsakade m.m. Prinoiperna för självrisk och av älg, ersättning för skada orsakad av älg på gröda har utarbetats av agronom Evert Jonsson, Lantbruksstvrelsen.

har beredningen hos de svenska ambassaderna i Helsingfors, Slutligen Bonn, Haag, Paris, London och Dublin Oslo, Köpenhamn, Bryssel, samt den svenske lantbruksrepresentanten i Washington avseende USA och Kanada hemställt om redogörelse för hur frågan om viltskador

behandlas i resp. länder.

Förekommande viltskador

Inledning

Vad som innefattas i begreppet skada förorsakad av vilt, i det följande kallad viltskada, har inte tidigare klargjorts. Som underlag för sitt arbete har beredningen därför gjort en inventering av vilka djur som i olika sammanhang anses skadevållande samt vilken typ av skada de förorsakar.

I avsnitt 2.6 redovisas i tabeller de skadevållande djurarterna, skadans lokalisering, om skadan skadetyp, förekommer över hela riket eller endast lokalt samt om den är av allvarlig eller av mindre allvarlig karaktär. Uppgifterna i bilagan har hämtats från munt-

liga och skriftliga rapporter som inkommit till olika myndigheter och organisationer som har beröring med viltskadeproblemen.

I den artvisa som förekommer redovisning nedan behandlas endast skador som orsakas av vilt i egentlig bemärkelse. Skador och olägenheter som orsakas av mullvadar, sorkar, möss och näbbmöss, råttor har inte tagits med.

I I viltvårdssammanhang förekommer benämningen skada även då ett rov-

! djur slår ett vilt bytesdjur, s.k. predation. Vidare förekommer Å konkurrens om föda, boplatser m.m. mellan olika Denna djurarter. % konkurrens kan ha till följd att vissa djurarter antalsmässigt ä minskar eller helt försvinner från en lokal. Inte heller dessa ska-

ådetyper tar beredningen upp till behandling.

r i \ Ö x x När man talar om viltskada är det vanligen fråga om en inverkan ;av djurs beteende som innebär ekonomisk skada. Det kan emellertid också vara fråga om sanitära skador, som kan avse smittospridjningsrisker och olägenheter genom exempelvis nedsmutsning eller

störande ljud.

De olika djurarterna behandlas nedan i den ordning och med den numrering som anges i den sammanställning av skadevållande vilt-

arter, skadetyper, lokalisering och omfattning som gjorts i avsnitt 2.6. Vissa djurarter som tagits med i tabellen i 2.6, men

viltskador 32 Förekommande

anses ha marginell betydelse som skadevållare, har utelämnats i redovisningen i 2.2 - 2.5.

För arter som upptagits under 2.2 resp. 2.4 förekommer jakttid under hela året eller del därav. Arter som upptagits under 2.3 resp. 2.5 är fridlysta.

Däggdjur efter Vilka jakt är tillåten

Xildâvln

Vildsvin har tidigare förekommit i landet. Framför allt på grund av den skadegörelse de orsakade har de emellertid utrotats. Under senare tid har det dock blivit allt vanligare att hålla vildsvin i hägn. Dels genom olyckshändelser, dels på grund av dåliga hägnader har ett antal vildsvin kommit ut i frihet på några platser. Antalet frilevande vildsvin är f.n. obekant, men närmare uppgifter härom håller på att insamlas.

Viss skadegörelse har rapporterats.

Vildsvin får jagas hela året.

2.2.2 Zildkagig

Innan sjukdomen myxomatos spreds till Sverige under 1960-talet var av vildkanin mycket allvarlig inom de delar av skadegörelsen landet där större vildkaninstammar förekommer. Varken i Skåne eller på Gotland är skadorna numera totalt sett särskilt besvärande. Områdesvis kan dock kaninstammarna temporärt öka så att skadan blir mera allvarlig men i allmänhet dröjer det inte länge innan sjukdomen på nytt bringar ner stammen till en låg nivå. De tidigare omfattande skadorna på skogs- och jordbruk är där för numera måttliga. Däremot kan vildkanin lokalt orsaka skada i villaträdgårdar och då i en omfattning som uppfattas som irriterande. Viss olägenhet uppstår också genom att kaninerna gräver sina gryt under byggnader samt på stigar och sandiga vägar. Det förekommer även att tamdjur trampar ned i kaningryt och får skador på benen.

Förekommande viltskador 33

Inom områden med starka vildkaninstammar kan dessa vålla problem i samband med nyplantering av att de äter skog genom upp plantorna. För att skydda har planteringarna man på vissa håll bl.a. i Skåne in dessa hägnat med finmaskiga rät.

I dagsläget kan dock konstateras att skador av vildkanin inte hör till de största problemen.

ä Vildkanin får jagas hela året.

i

2.2.3 Mink

Genom rymning från minkfarmer med början under 1920-talet fick vi frilevande minkstammar. Under decennier efterföljande växte stammarna kraftigt och på många håll minken upplevdes som ett gissel, framför allt i fiske- och Numera förefaller I viltvårdssammanhang. en viss stabilisering av förekomsten ha skett och å klagomål före-

l kommer endast i begränsad omfattning.

I

5 De typer av skadegörelse som här är aktuella är skador dels i höns-

gårdar och viltuppfödningar, dels i och i fiskodlingar kräftvatten.

E I hönsgårdar och viltuppfödningar kan skadan bli omfattande.

E Minken är svår att stänga ute men förhållandevis lätt att fånga i Ä anslutning till en hönsgård eller Problemen viltuppfödning. ter sig därför i detta sammanhang begränsade. I fiskodlingar och kräftvatten kan minken däremot orsaka avsevärda skador. Vid fiskodlingar är det ofta närmast omöjligt att minken och där är utestänga den dessutom svårare att fånga.

Mink får jagas under hela året.

2.2.4 åäger

Enligt litteraturen utrotades bävern i under av Sverige början 1870-talet. Efter återinplanteringar i Jämtland under 1920-talet fick dock bävern på nytt fotfäste i Under ett Sverige. antal decennier förekom den sparsamt för att succesivt tillväxa

viltskador S()lJ 1979:52 34 Förekømmande

till sådant antal att vissa olägenheter började uppstå. Några klagomål framkom dock inte förrän omkring år 1960 och då i mycket omfattning. Tillväxttakten i bäverpopulationen har dock måttlig ökat och de bäverstammar som finns i Sverige i dag, uppskattningsvis 50 000 individer (1978), orsakar lokalt skadegörelse av betydande omfattning.

Den vanligaste skadan uppstår genom bäverns dämningar i skogsmark. I trängre bäckraviner blir skadan begränsad men numera hör det inte till att dämningar sker även i vattendrag och ovanligheterna diken som går genom flacka skogsmarker. Då kan avsevärda skogsarealer ställas under vatten under en längre tid, vilket resulterar i att träden dör.

Skadesituationen stabiliseras en tid efter det att bävern blivit bofast på ett område. När bäverdammarna färdigställts och lågt liggande marker ovanför dammen översvämmats, omfattar den fortsatta skadegörelsen fällning av lövträd och eventuellt färdigställande av kanaler för att flotta fram ris och stockar till hyddan. Den skada som uppstår genom fällning av lövträd är i regel av begränsad betydelse. Dock förekommer exempel då även sådan fällning fått en ekonomisk betydelsefull omfattning. När bävern förbrukat den tillgängliga näringen inom ett område söker den emellertid upp en ny boplats och då upprepas skadesituationen.

Risk för sekundära skador föreligger genom att skogsbestånd som växer på mark som försumpats genom bäverdämning angrips av insekter. Dessa sprids därefter till närliggande friska bestånd.

Ett annat problem är de försvårade drivningsförhållanden som uppstår dämningar, framför allt på grund av att man genom bäverns på de överdämda områdena inte kan utnyttja moderna drivningsmaskiner. Vidare har bäverfällda träd i några fall förorsakat brott på el- och telefonledningar.

i sou 197952 Förekommande viltskador 35

En annan skada förorsakas av bäverns dämningar i trummor under vägar och järnvägar. Dämningen medför försvagningar i bankkonstruktionen.

I vissa fall förekommer även att bävern dämmer i diken på jordbruksmark. Detta resulterar i att de direkt berörda överdämda områdena inte kan brukas och att åkermarker omkringliggande blir vattensjuka med åtföljande minskning av bärighet och produktion.

Vid några tillfällen, framför allt i Örebro län, har bävern sökt sig till invallade jordbruksområden och byggt gångar och håligheter i de omgivande vallarna. I ett fall i Örebro län har denna typ av skada fått en mycket besvärande omfattning och även lett till att vissa ersättningar utbetalts. Problemet accentueras av att bävern ofta bygger sina gångar vid lågt eller normalt vattenstånd, varefter gångarna och håligheterna vid högvatten fylls med vatten. Detta leder i sin tur till försvagningar av vallen och påtagliga risker för genombrott.

De delar av Sverige där bävern i dag är så talrik att olägenheter är vanliga ligger inom Västernorrlands, Jämtlands, Kopparbergs, Värmlands och Örebro län. Allmän jakttid har införts från år 1977 i några kommuner i Västernorrlands och Jämtlands län. Den allmänna jakttiden omfattar tiden den 1 oktober - den I 15 maj. övrigt är bävern fridlyst. Omfattande avskjutningstillstånd har dock meddelats i samtliga nämnda län för att ge möjlighet till åtgärder inom områden där skador förekommer . Inom det tidigare nämnda invallningsområdet i Örebro län har avskjutningstillstånd meddelats för större delen av året i syfte att få bort bävern.

2.2.5 gare

Den allvarligaste skadegörelsen av fälthare förekommer i trädgårdar, parkanläggningar, kyrkogårdar, fruktodlingar och liknande. Därför har också i jaktstadgan intagits en särskild bestämmelse som medger en skadeförebyggande avskjutning utanför jakttiden. (se avsnitt 3.3.)

viltskadør 36 Förekommande

Särskilt utsätts ofta för omfattande skador lövskogsplanteringar av såväl fälthare som skogshare. Framför allt i Skåne inhägnas därför ofta sådana Under senare år har en ny skadeplanteringar. typ rapporterats, nämligen skador av skogshare på medelålders bokbestånd. av barken runt om stammen i sådan Skogsharen gnager omfattning att träden dör eller tillväxten försämras.

Såväl fälthare som skogshare får jagas under en lång allmän jaktsom dock varierar något i olika delar av riket. tid,

2.2.6 Ekorre

Lokalt förekomner att ekorre gnager bark - framför allt på yngre tallar. Skadebilden är genomgående den att barken gnags av runt stammen strax ovanför varje grenvarv. Skadan kan bli omfattande och för att den har särskilda avskjutningstillstånd medbegränsa delats. E

I plantager för produktion av skogsfrö kan ekorren också orsaka Även här ges i förekommande fall särskild allvarlig skadegörelse. avskjutningstillstånd.

Den allmänna jakttiden omfattar i norrlandslänen samt på Gotland december och januari, i övriga delar av landet september t.0.m. februari.

2.2.7 Rödräv

Rödrävens i viltuppfödningar och hönsgårdar är av skadegörelse förhållandevis omfattning. Därtill kommer att rödräbegränsad ven i sådana anläggningar får jagas under hela jaktåret.

Under senare år har allvarliga klagomål framförts beträffande skador av rödräv i samband med uppfödning av framför allt får, Räven har dödat lamm resp. kalvar men även någon gång nötkreatur. Även denna av skada kan dock minskas genom den jakt som får ä typ å bedrivas enligt en bestämmelse i tredje paragrafen jakttidsförordningen (l976:452, omtryckt senast 1978:776). Bestämmelsen,

förekommande viltskador 37

som tillkom för några år sedan innebär att rödräv får jagas hela året inom område för av nötkreatur uppfödning och får, i

den mån jakten behövs för att skydda kalv eller lamm. (Se av-

snitt 5.5.).

Under senare år har den svenska rävstammen lokalt drabbats av skabb. Risk för ytterligare spridning Även hundar föreligger. och vissa vilda förutom rödräv djur kan angripas av rävskabb.

Allmän jakttid gäller augusti t.o.m. i norrlandslänen mars, augusti t.o.m. den 15 april.

2.2.8 Björn

Björnen är en förhållandevis måttlig skadevållare på ren- och : fårskötsel. Ehligt tillgänglig statistik har under senare tid

âersättning utgått för ca 200 renar och 75-100 får per âr. Ofta

;framhålls

dock från rennäringens sida att björnen kan orsaka skada

:stor

under kalvningen genom att ta nyfödda kalvar, vilka försvinner

Edå

helt och därmed inte heller kan rapporteras som lrovdjursrivna. 7

äAllmän jakttid för björn förekommer i del av Norrbottens län

?samt 1 Jämtlands län.

2.2.9 Qrävling

Tillgängliga uppgifter Visar att grävlingstammarna har ökat under senare år. Detta har lett till ett ökat antal klagomål på skadegörelse eller olägenheter i anslutning till bebyggelse genom att grävlingar tagit utrymmen under byggnader i besittning som gryt. Skadegörelsen består i att grävlingen gräver och därmed ungångar derminerar grundkonstruktioner eller murstockar. Grävlingens lukt och det oväsen den kan orsaka uppfattas dessutom ibland som irriterande. I

jaktlågstiftningen finns intagna bestämmelser som möjlig-

gör jakt efter hela året grävling i anslutning till byggnader.

v 38 Förekommande viltskador

Områdesvis har även klagomål framförts om allvarlig skadegörelse av i havreodlingär. Denna typ av skadegörelse förekommer dock grävling normalt under den tid på året då allmän jakttid gäller, nämligen den 1 augusti - den 15 februari. Grävlingar som kommer in i hönsoch viltuppfödningar kan orsaka betydande skada. gårdar

2.2.1O Eermglini iller

Såväl hermelin som iller kan i viltuppfödningar och hönsgårdar orsaka olägenheter. Några omfattande klagomål rörande sporadiskt sådan skadegörelse har dock inte förekommit.

Jakt är tillåten under tiden - februari. september

2.2.11 Mård

Även mården kan msakaskada i viltuppfödningar och hönsgårdar. Det hör dock till att klagomål härom framförs. ovanligehterna

För mård gäller i södra och mellersta Sverige utom Gotland, jakttiden december - februari. I norrlandslänen omfattar jakttiden september - februari.

2.2.12 Lp

är betydligt mer omfattande än Lons skadegörelse på renskötseln Årligen ersätts i storleksordningen 1 OOO dödade renar. björnens. år har avsett närmare 1 500 renar. När det Några ersättningen lons skadegörelse på fårskötseln är omfattningen dock att gäller med björnens, nämligen i storleksordningen mindre än 100 jämföra djur. Under senare år förefaller antalet lodjur ha minskat något

i de egentliga renskötselområdena, medan antalet däremot före- i

faller ha ökat i övriga delar av landet. Detta har lett till att J avseende skador i vissa områden har blivit klagomål på fårskötseln Antalet ersättningsansökningar har också ökat. I några vanligare. fall har det förekommit att lo slagit unga nötkreatur.

S()lJ 1979:52 Förekommande viltskador 39

Den allmänna jakttiden på lodjur omfattar januari månad, utom i landskapet Lappland där jakttiden är januari och februari. i Jämtlands län där jakttiden är den 1 december - den 15 april och i Västernorrlands län där - mars. jakttiden är januari

Betesskadorna förefaller vara av begränsad men en omfattning grupp dovvilt som lägger sig i ett sädesfält kan skada avsevärda

mängder gröda.

Skadegörelsen på barrskog är förhållandevis begränsad, vanligtvis inskränkt till viss betning på tallplantor. På lövungskog kan dovviltet emellertid orsaka avsevärda skador.

För dovvilt gäller en lång allmän i flertalet jakttid län, bland dem samtliga län där dovvilt förekommer i fast stam.

2.2.l4 Krgnlilt

Kronviltets skadegörelse på skog är mångomtalad. Även om kronviltets skadegörelse inte på lövskog kan förbises, ter den sig dock : begränsad i förhållande till de skador som orsakas på barrskogsbe- 5 stånd. Skadorna uppstår främst genom s.k. barkgnag eller barkfläng- 3 ning på gran i åldrarna ca 10 år till ca 50 år. Dessa skador får omfattande ekonomiska konsekvenser då röta nästan regelmässigt uppträder i de skadade stammarna. I viss förekommer utsträckning även motsvarande skador på tall, där skadorna dock inte blir så

allvarliga. Kvalitetsnedsättning och tillväxtförlust kan dock bli följden. Viss betning av plantskog förekommer också. I viss ut-

sträckning inhägnas dock i södra skogsplanteringar delarna av landet för att förhindra b1.a. skadegörelse av kronvilt. Inom Sådana häsnader kan tillstånd ges för jakt under hela året.

Skadegörelse på gröda kan avse dels betesoch liggskador i sädesfält, dels skador i potatisodlingar. Även på lagrad potatis förekommer skada av stor omfattning genom att kronviltet sparkar

viltskadør 40 Förekommande

sig in i s.k. potatisstukor, dvs. de jordtäckta högar i vilka potatis förvaras vintertid, varvid potatisen i den uppsparkade stukan angrips av frost. Under senare år har lagring i stukor minskat i omfattning och då begränsas givetvis skadegörelsen. Under vissa år med rik potatisskörd är dock lagringen i stukor fortfarande omfattande.

Inom de s.k. kronhjortsreservatet i Skåne ersätts skador på såväl skog som gröda enligt särskilda regler. Därutöver förekommer en omfattande förebyggande verksamhet inom kronhjortsreservatet för att minska skadegörelsen. Den genomsnittliga årliga ersätt-

ningen för skador ligger på ca 100 OOO kr. (Se även avsnitt 4:5).

Endast en mindre del av detta belopp har avsett skogsskador.

På flera håll utanför det traditionella kronviltsområdet i Skåne har under det senaste decenniet antalet kronvilt ökat. Det främst i de mellersta delarna av landet. Sålunda har angäller mälningar om skadegörelse under senare år blivit vanligare bl.a. från Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län. Uppsala,

Endast i Skåne och i de västra delarna av Blekinge samt i de södra delarna av Hallands och Kronobergs län gäller allmän jakttid för kronvilt. Inom kronhjortsreservatet i Skåne och i landet i övrigt är kronviltet fridlyst, men tillståndsgivning för jakt på licens blir allt vanligare.

2.2.15 Bådjgr

Rådjuret är från skadesynpunkt ett förhållandevis oförargligt djur.

Då och då förekommer dock klagomål avseende skadegörelse i villaträdgårdar. Dessa skador är emellertid i allmänhet av begränsad karaktär och skadegörelsen är vanligtvis mycket tillfällig. I frukt odlingar och handelsträdgårdar kan skadegörelsen bli allvarligare. Antalet skadetillfällen är dock begränsat och även här brukar skada vara kortvarig. Vissskadegörelse åsamkas också av att görelsen rådjuren betar på tall- och granplantor. På vissa grankulturer kan denna betning t.o.m. vålla betydande skada.

Förekommande viltskador 41

Antalet kollisioner mellan motorfordon och rådjur är högt - uppskattningsvis ca 4 000 per år. I allmänhet blir person- och fordonsskador måttliga, eftersom rådjuret är ett relativt lätt djur. Vid några enstaka tillfällen har dock bilister dödats vid kollision med rådjur och reparationskostnaderna för bilskador kan bli betydande.

Allmän jakttid som i längd varierar från en till tre månader förekommer efter rådjur i samtliga län utom Golands. I

2.246 Älg

Trots den kraftiga höjningen av den årliga avskjutningen ökar fortfarande älgtillgången i Sverige. Ändå anses skadegörelsen på skog vara förhållandevis begränsad. Skadorna omfattar i I första 1 hand betning på ungskog av tall och ibland även av nedbrytning i yngre träd. 1

i

Under 1978 har från Kronobergs län inkommit om sommarrapporter betning på tall av älg. Vidare förekommer om att uppgifter älgen i anslutning till att den betat och på raps- rypsfält också orsakat barkflängning i i fältens granbestånd närhet. I inte ringa utsträckning medverkar älgen - där älgstammen är tät genom sin betning av lövsly till att minska konkurrensen mellan löv och barrträd på ungskogsarealerna.

Älgens skadegörelse på jordbruket varierar från år påtagligt till år beroende på skördesituationen under hösten. Det framgår klart av senare års statistik att sensomrar och höstar med fuktig och kall väderlek leder till en markant ökning av skadegörelsen, vilket i återspeglar sig de ersättningsbelopp som utbetalas från älgskadefonderna. Under torra och fina somrar med goda skördeförhållanden under sensommaren och hösten minskar skadegörelsen i avsevärd De för grad. älgen mest attraktiva grödorna är havre, vall- och grönfoder, fodermärgkål och vissa oljeväxter.

viltskador 42 Förekommande

kan viss förekomma på höstsäd och Även tidigt på våren betning I vilken detta påverkar skördeutbytet är raps. utsträckning dock inte klarlagt.

Antalet kollisioner mellan älg och motorfordon i landet uppgår numera - . t lll St°rlek5°rdnlngen drygt I vissa delar av landet 3 500 (1978). nar antalet älgkollisioner ökat markant.

i trafiken kommer, som redan nämnts, att behandlas i Viltolyckor ett särskilt betänkande.

år har även konflikter av annat slag mellan människor Under senare i särskilt i tätortsnära områden. Detta beoch älg ökat antal, vant sig vid närvaron av människor ror vanligtvis på att älgarna och inte I vissa fall kan älgar även av andra anledgår undan. ningar visa ett aggressivt beteende.

är numera i huvuddelen av landet Beskattningen av älgstammarna reglerad genom den samordnade älgjakten.

som är fridlysta hela året 2.3 Däggdjur

2.5.2 yarg

år har i landet varit så be- Under senare tillgången på varg att för renskötseln varit mycket små. Vingränsad olägenheterna tern har efter invandring från öster, ett antal 1977/78 dock, förekommit inom vissa renskötselområden. Troligen Vargar inom landet sommaren 1976. Vintern 1978/79 har föryngring förekommit förekom om ökad vargförekomst i Norrbotten samt upprapporter om att finns i Värmland. Det förefaller som om varg, åtgifter varg minstone i vissa fall, kan finnas i renskötselområden utan att de direkta skadorna blir alltför svåra. I andra fall kan dock tid orsaka betydande skadegörelse. Enligt renskötarna vargen på kort orsakar också förekomst av varg i ett område indirekta olägenheter för renskötseln av en omfattning som inte förekommer genom närvaron av andra rovdjur.

sou 1979; 52 F örekommande viltskador 43

Vargen är helt fridlyst i landet men enligt 15 § 2 mom. jaktstadgan får tamdjursägare eller -skötare under vissa omständigheter förfölja och döda angripande djur. Samma bestämmelse gäller för övrigt också för björn, järv och lo som angriper Desstamdjur. utom får länsstyrelsen medge avskjutningstillstånd om så erfordras. Även naturvårdsverket kan i vissa fall ge avskjutningstillstånd.

2.3.3 iägv

Järven orsakar skador på renskötseln i samma omfattning som lodjur. Områdesvis har under senare år järvskadorna t.o.m. överstigit de skador som orsakats av lo. Järvstammen var under början av 1970-talet utrotningshotad, men genom skyddsåtgärder har tillgången numera stabiliserats så att något hot mot artens existens i Sverige inte längre förekommer. Tvärtom har tillväxten av järv- ) stammen inom vissa delar av Lappland under det senaste året varit

i

sådan att viss decimering ansetts befogad. Tillstånd till av-

i

skjutning eller fångst meddelas av vederbörande länsstyrelse. l Sådana tillstånd ges inom områden där är tätast och järvstammen l I där olägenheterna för renskötseln är störst.

f

E 2.3.4 Qtter_

Uttern är numera mycket sällsynt. Förekomsten är i huvudsak begränsad till Norrlands inland och fjälltrakter samt till vissa delar av småländska höglandet. Vid enstaka tillfällen förekommer klagomål därför att utter kommit in i fiskodlingsanläggningar. I sådana fall kan betydande skadegörelse förorsakas.

2.5.5 §äl

Framför allt gråsäl kan orsaka påtagliga för olägenheter yrkesfisket, inte bara genom att ta fångad fisk utan även genom skadegörelse på fiskredskap. Den fisk som sälen i första hand tar i fiskredskapen är lax, men även ål- och sikfisket åsamkas förluster. Sältillgången har dock minskat drastiskt i Östersjön och stammen är på sikt hotad. Under senare år förefaller även de

44 Förekommande viltskador

omfattande ha minskat. Huruvida detta beror på mest olägenheterna av sältillgågen eller på en omläggning en ytterligare minskning av fiskemetoder är svårt att avgöra.

som finns om sälarnas skadegörelse är ofullstän- De uppgifter Centralförbund har Staffan diga. På uppdrag av Ostkustfiskarenas utfört en undersökning av skadegörelsen i samband med Söderberg det gotländska laxfisket.

Skadorna befanns till endast omkring l % av värdet av den uppgå som bedrivs med Gotland som bas. Enligt uppgift skulle laxfångst motsvarande skador Ä 1964 ha legat på ca 10 % av totalfångsten. andra sidan kan en enskild yrkesfiskare slumpvis drabbas hårdare. Den kärva ekonomiska situation som yrkesfisket upplevt kan givetvis också ha bidragit till att skadorna bedömts som särskilt

allvarliga.

Införandet av sälskyddsområden har föranlett fiskarepå ostkusten till uttala för att na att i framställningar regeringen farhågor antalet sälskador framdeles skall öka.

På västkusten har ökat något under senare år. Detta sältillgången framför allt på knubbsäl. I samband därmed gäller tillgången har vissa avseende skadegörelse på fisket förekommit. klagomål

Fram till mitten av 1970-talet allmän jakttid för sälar gällde Dessutom betalades skottpengar för skjutna sälar. i Östersjön. - orsakad främst - När sälens trängda situation av miljögifter slopades den allmänna jakttiden och bestämmelsen uppmärksammades om skottpengar upphävdes.

får dock, oavsett om han har jakt- Enligt 14 § 2 mom. jaktlagen rätt på platsen eller inte, den som vid yrkesfiske tillfälligtvis påträffar säl döda och behålla djuret.

Förekommande viltskador 45

2.3.6 Myskgxg

Efter från finns invandring Norge nu en grupp myskoxar som mer eller mindre stadigvarande uppehåller inom ett områsig begränsat de i södra Härjedalen. Gruppens storlek nu till uppgår mellan 15 och 20 djur. Djuren har blivit en stor turistattraktion. Myskoxen kan dock, särskilt om människor kommer alltför nära, bli aggressiv. Detta har lett till situationer då människor känt sig hotade. I några fall har människor också kommit till skada, främst vid tillfällen när de sökt undan från fly myskoxar. Vid något enstaka tillfälle har också djur gett sig ut på trafikerade vägar - t.o.m. på järnväg - med risk för trafik-

Erfarenheterna

i olyckor. från Norge visar att dessa konfronta-

1 tioner mellan myskoxe och människa I kan få allvarliga följder.

2.4 Fåglar s i

g 2.4.1 Allmänt

l I i Generellt gäller beträffande fåglar att de kan orsaka allvarliga risker för flyget i samband med kollisioner mellan och fåglar flygplan. Vid kollisionerna kan det uppstå såväl mekaniska skador på flygplanskroppen som skador genom att kommer in i fåglarna jetm0torer.Pr0blemet med mekaniska skador förorsakade av fåglar är en realitet för alla typer av flygplan, såväl lätta,långsamma propellerflygplan - om det rör sig om stora fåglar - som snabbare

jetplan. Motorstörningar är naturligtvis allvarligast för flygplan som endast har en motor, t.ex. men många militära flygplan, kan även för trafikflygplan med 2 - 4 motorer innebära allvarliga risker. Flygvapnet i Sverige har under senare år haft flera totalhaverier till följd av kollisioner med fåglar. I andra länder har det också inträffat att stora totalhavererat trafikflygplan till följd av sådana kollisioner. När det gäller haverier med trafikflygplan rör det sig i de flesta fall om kollisioner med flockar av fågel vid start eller För militära landning. flygplan, som ofta flyger på låg höjd, är riskerna för kollisioner med fåglar stora även utanför själva flygplatserna.

46 Förekommande viltskador

i med Ett 50-tal fågelarter har registrerats fågelkollisioner intar framför allt skrattflygplan. Klar dominans måsfåglar, samt gråtrut, vilka svarar för ca 30 % av totala och fiskmås med kollisioner mellan fåglar och antalet kollisioner. Problemet under de olika fågelarterna nedan. berörs inte vidare flygplan

allt de som häckar i kolonier, kan för- Vissa fågelarter, framför av spillning som orsaka sanitära problem genom den anhopning

uppkommer på dessa platser.

för - råka un- Nedan under 2.4.2 - 2.4.6 anges fågelarter Vilka, hela året. För råka gäller allmän dantagen - jakttid gäller under tid i Kristianstads och Malmöhus län. jakt under begränsad

2-4-2 êkzaitaââafislsnâsl aråtruiahâvâtru:

arter orsakar både ekonomisk skada och sanitär Flera av dessa till Den ekonomiska olägenhet i anslutning pälsdjursuppfödningar. i att förtär stora mängder av pälsdjursskadan består fåglarna de sprider smittosamma sjukfodret. Dessa fåglar kan, genom att och sjöar, dammar domar, exempelvis mellan pälsdjursuppfödningar för att skada skall uppstå. Särskilt och vattendrag, öka risken ett virus som orsakar tarmallvarlig är virus enterit hos mink, vid enstaka tillfällen i landet. inflammation, som förekommit som också av dessa fåglar har förorsakat Måsmasken sprids i fjällvattnen. Även i fiske-

svåra skador på rödingbestånden

o.dy1. föreligger risk hamnar, sädesmagasin, boskapsuppfödningar för av smitta och föroreningar. spridning

frätande ämnen som kan vålla ska- Fåglarnas spillning innehåller Även den nedsmutsning som da på färgade eller lackerade ytor. kan vara besvärande. orsakas av spillningen

bedrivs intensivt han enligt vad som Inom områden där fåravel riksmuseet gjord unframkommit bl.a. vid en av naturhistoriska och fiskmåsar skadat eller dödat dersökning,förekommit att trutar

nyfödda lamm.

Förekommande viltskador 47

2.4.5 §råka,_skataL kala* råka

De sanitära olägenheter som är förknippade med dessa arter är koncentrerade till soptippar. I viss förekommer ockutsträckning så olägenheter av samma slag som nämns under 2.4.2. I några fall har flockar av kajor uppgetts orsaka skada på nysådda fält. I Skåne rapporteras också råkan som skadevållande på nysådda fält och kajan har inom flera olika län rapporterats åsamka omfattande skador på mognande fält.

2 .4.4 êjârktragt (snöskata)

Björktrasten kan, särskilt i större fruktoch bärodlingar, orsaka betydande ekonomisk skada. Även i villaträdgårdar och mot- I svarande kan de vålla skada eller olägenhet.

l

I

2.4.5 QråsparvL pilfink

I

Q Det är mycket vanligt att gråsparv och pilfink tar sig in i sä-

. desmagasin. Ett allvarligt sanitärt problem utgör som förefåglar

i kommer inom lokaler där man hanterar livsmedel. Det kan ofta vara

§ svårt att helt utestänga fåglarna ur dessa lokaler ochnär de

E

väl kommit in kan de vara mycket svåra att bli av med. Genom L förekomst av gråsparv och pilfink i anslutning till djurstallar och i tätortsområden kan även vissa sanitära olägenheter uppstå.

2.4.6 §tad§dgva

Även stadsduva kan ta sig in i sädesmagasin och uppehålla sig där under långa tider. Det är inte att dessa duvor ovanligt häckar i magasinen och därigenom accentueras vilka olägenheterna är av samma karaktär som nämns under 2,4.5. Även i industrilokaler kan förekomsten av stadsduva orsaka såväl sanitär som ekonomisk skada.

Genom den utpräglade lokaliseringen till tätorter anses stadsduvan också kunna medverka till smittspridning, På fönsterbleck, balkonger, balustrader, o.s.v. orsakar spillningen irriterande föroreningar.

48 Förekømmande viltskador

För de fågelarter som anges under 2.4.7 - 2.4.l9 gäller allmän jakt under viss bestämd tid.

2.4.7 Qräsand

orsaka skada för i Lokalt kan gräsanden jordbruket genom att flockar beta på fält med liggsäd. Denna typ av skadegörelse har dock omfattning. Ännu mer begränsad omfattning har begränsad den skada som då och då förekommer i fiskodlingar där gräsanden kan äta de små fiskynglen. Ytterligare en udda situation rapporteras då och då från där änder kan oröppna vattenreservoarer av vattnet. Den sistnämnda risken accentueras av saka förorening att samma gräsänder även kan hålla till i reningsverk med öppna dammar.

2.4.8 Änipa

Vid enstaka tillfällen rapporteras skadegörelse av knipa i fiskodlingar.

2.4.9 p §tgr§kar1,_m§1lanskarv

Från den del av Kalmarsundsområdet där skarv häckar rapporteras för Denna skadegörelse består i allskadegörelse yrkesfisket. mänhet i att skarven sitter på de pålar som finns vid fiskredned i redskapen och plockar upp fångad fisk. skapen och dyker Skarven är också en skicklig fiskare och uppges fånga avsevärda mängder ungål, abborre och gädda.

Spillning från skarv smutsar också ned fyrkasunernas lanterniner så att det röda ljuset ger intryck av att vara vitt.

2.4.1O Storskrake

Storskraken kan i fiskodlingsanläggningar och sportfiskevatten or-

i

saka skadegörelse. Särskilt storskrakens beteende att fiska i flock kan göra skadan på en plats omfattande. :

Förekommande viltskador 49

2.4.11 Ejgeg

Under senare år har ett antal musselodlingar startats på västkusten. Eftersom musslor utgör en viktig del av ejderns föda har dessa odlingar till dragit sig ejder i stor utsträckning. Detta kan enligt orsaka utsago avsevärd ekonomisk skadegörelse. Flera avskjutningstillstånd har därför meddelats.

i 2.442 grågås

å I Grågåsens skadegörelse i jordbruket är framför allt lokaliserad till Gotland, vissa områden i Hallands län och södra delarna av Kalmar län. Skador rapporteras också från bl.a. Skåne och I i Blekinge. Skador förekommer i allmänhet I på mognade kornfält, på betesmarker och på grönfoder. Skadan kan områdesvis accentueras ; genom den flockbildning som förekommer.

i I en del stadsparker hålls

grågåsen som parkfågel. I viss utsträckning kan även vilda grågäss uppsöka sådana platser. Gässen förorenar på gångbanor, gräsmattor, m.m., vilket orsakar viss irritation.

2-4-13 åläsgâs 90.11 âäágás

Framför allt i Skåne, och Halland Blekinge uppträder under hösten stora flookar av sädgäss. Flockarna är ofta uppblandade med bläs-

gäss. Den allvarligaste skadegörelsen anses uppstå då dessa stora N flookar trampar och betar på fält med styv jord, besådda med höstsäd.

Även från Östergötland har under senare år vissa olägenheter rapporterats. Dessa har avsett skador på fält med liggsäd, men men även här förekommer betning på åkrar besådda med höstsäd med trampskador som följd.

2.4.14 ganadagåg

Kanadagåsen är inplanterad i Sverige. Den har under senare decennier ökat i antal kraftigt och är i dag en vanlig fågel i stora delar av södra och mellersta landet. Även efter norrlands-

viltskador 50 Förekommande

kusten blir den mer och mer talrik. Skadorna uppstår på förhtsten då fåglarna samlas i flockar för att dra söder ut. De uppehåller ofta där de betar. I de södra delarna av lan- Siffdå på sädesfält det, framför allt i Skåne, rastar de under längre perioder 0(h stannar normalt hela vintern, om denna inte blir för sträng. I dessa områden kunna bli omfattande. Skarapporteras skadegörelsen dorna inte enbart och betning på höstsäd och uppstår genom tramp utan även på ett sätt som tidigare inte varit känt. på vallar, Det har nämligen visat sig att kanadagässen gärna lägger sig

ner fälten varvid de värmer upp brodden och jorden.

på de snöfria När de sedan lyfter, fryser den uppvärmda fläcken och det uppstår frostskador Det är dock ännu obekant vilken ompå brodden. fattning denna typ av skada har eller kan få.

Kanadagåsen betar också gärna i stadsparker och på välklippta exempelvis golfbanor, och spillningen kan där orsaka gräsytor, sanitär Det är heller inte ovanligt att kanadagäss oägenhet. matas på badplatser och andra liknande ställen och därigenom

blir ganska tama och stationära. Även då uppstår olägenheter

Ibland fåglarna också aggressivt genom föroreningar. uppträder mot människor.

2.4.l5 Ejädgr

Det har hänt att betat gran och tall. Omtjäder på nyplanterad av denna skadetyp är dock mycket begränsad. Tillstånd fattningen till av skadevållande tjäder i plantskolor har meddelats avskjutning några fall. 2.4.l6 fasan

Vid enstaka tillfällen har skadegörelse av fasan i trädgårdsanläggningar och i försöksodlingar för jordbruksändamål rapporterats.

2.4.1? Biggduga

orsaka för jordbu- Ringduva kan genom sin talrikhet olägenheter ket. Framför a1Lthar konservärtodlingar varit utsatta för skade- Vid tillfällen har ringduvor betat dyrbart utsäde görelse. några i såddbäddarna vid plantskolor.

Förekommande viltskador 51

2.4.l8 Äorp

Korp kan i områden med intensiv fårskötsel orsaka skador genom att attackera nyfödda lamm. Därutöver kan den orsaka sanitära olägenheter, framför allt i närheten av soptippar.

Som udda företeelser får anses de tillfällen då korp i stor mängd plockat upp nyplanterade barrträdsplantor, framför allt sådana som planterats i s.k. paperpots. Vidare har från västkusten , rapporterats att korpen i områden där pepparrotsodling bedrivs i större skala konsekvent plockat upp de planterade rotbitarna. Motsvarande skadetyp har rapporterats från såväl i potatisodlingar västra som östra delarna av landet.

2.4.l9 Koltgastå gtarg

I l Framför allt där yrkesmässig bär- och fruktodling bedrivs

;kan

dessa två fågelarter orsaka påtagliga skador. i | I I

l

F l

32.5. Fâgelarter som är fridlysta hela året

§2.5.l §tgrlom,_smålog

Båda arterna är utpräglade fiskätare och kan orsaka skador i fiskodlingar. Det är också vanligt att de uppträder i rotenonbehandlade vatten vari ädelfisk inplanterats.

2.5.2 gäger

Enligt en undersökning som genomförts av zoologiska institutionen vid universitet Göteborgs kan hägern orsaka omfattande skadegörelse i fiskodlingarna. Hägern synes ha ökat i vissa delar av landet och detta har lett till att den under senare år kommit att betraktas som en av de värsta skadevållarna i fiskodlingar.

förekommande viltskador sou 1979:52 _ 52

Irene

har tranor betat potatisfält och I undantagsfall på nysatta hackat upp sättpotatisen.

2.5.4 Änölgvan

blivit Den före- 1 Knölsvanen har med åren en mycket vanlig fågel. kommer ofta i tätorter där den förorenar på allmänna platser företeelse på badstränder. En för övrigt även en mycket vanlig orsak till att den söker sig till dessa platstarkt bidragande som sker där. I några fall har svanar även ser är den utfodring visat ett aggressivt beteende mot människor.

2.5.5 Xitkingad gås

under flyttningen vår och Den vitkindade gåsen passerar Sverige främst Då gässen uppträder i stora höst och rastar på Gotland. flockar uppstår skador framför allt på betesmarker.

2.5.6 Eigkgjusg

kan koncentrera sitt Även fiskgjusen, som förekommer sparsamt, fodersök till fiskodlingar och fiskdammar.

2 - 5-7 Eazsära 20h kuassözn

de arter vars skador ersätts av all- Örnarna hör till på tamdjur är dock mycket begränsad. Enligt tillmänna medel. Skadegörelsen ersätts i storleksordningen ca 100 gängliga uppgifter årligen renar - huvudsakligen renkalvar - samt ett fåtal får.

2.5.8 Turkguga

de senaste decennierna invandrat till Sverige. Turkduvan har under 5 Den är liksom stadsduvan bunden till tätorter och kan förorsaka som stadsduvan. Det största problesamma typ av sanitära problem dess läte av många anses vara störande. å met är emellertid att å i

Färekommande viltskador 53

2.5.9 Eiâkiäznausilxertârga

Dessa arter kan orsaka allvarliga olägenheter i fiskodlingar.

2.5.lO åagkspgtt

Större hackspett, gröngöling och spillkråka kan orsaka skador på träbyggnader och ledningsstolpar. Under senare år har klagomål om skadegörelse på trähus blivit allt vanligare. Skadebilden är i allmänhet den att hackar hål hackspettarna i brädfodringen högt upp på husgavlarna. Särskilt vissa år kan denna skadegörelse få en stor omfattning.

2.5.l1 Qomhgrge

I distrikt med bär- och fruktodlingar kan domherren orsaka minskad E skörd genom att den under vintern äter upp blomknopparna på { fruktträden. l

2 . 5 . 12 _lgorsgägbL geting;

\Vid enstaka tillfällen har förekommit av den

klagomål på grund skada som dessa arter orsakat i fröplantager.

2.5.13 Qränfigk

Kan orsaka skador i plantskolor.

2.$.14 Qughäk

Under de senaste decennierna har främst miljögifter. kvicksilver, kraftigt decimerat duvhöksstammarna. Sedan alkylkvicksilver förbjudits som betningsmedel synes stammarna dock ha hämtat Genom besig. slut av regeringen hösten 1978 fridlystes duvhöken. Viss skyddsjakt är dock tillåten i anslutning till för anläggning djuruppfödning där höken kan orsaka skada.

viltskador 54 Förekommande

2.6 åammånetällnins äv2r_s§a2e1ål1§née_Yi1:a:tsrl skede-

:y2e2,_l2k§lis2rins 202 Qmâaiiaigg

i sammanställningen har tagits från anmälningar om Uppgifterna viltskador som lämnats till organisationer m.fl. som myndigheter, i sin verksamhet har beröring med viltskadeproblemet.

Sammanställningen omfattar däggdjur och fåglar som enligt gängse hänförs till viltarterna. Numreringen motsvarar den bedömningar som använts för resp. djurart tidigare i detta kapitel.

ART SKADANS LOKALISERING ALLVARLIG BEGRÄNSAD ELLER SKADETYP Riks Lokal Riks Loka]

2.2 Däggdjur, áüm män jakttid

Vildsvin jordbruk x 2.2.1 \ 2.2.2 Vildkanin skogsbruk, jordbruk, trädgårdar x

2.2.5 Mink §1. viltuppfödning,

hönsgårdar x l 2. x fiskodlingar , Bäver 1. skog x 2.2.4 2. väg, järnväg , x åker x 3. Ã 4. dammvallar X

i

2.2.5 Hare 1. trädgård och parki x 2. fruktodling och handelsträdgård 1 X

3. skogsplantering E x 2.2.6 il. T x Ekorre ungskog 2. fröplantage x I

2.2.7 Rödräv viltuppfödning ocg

hönsgårdar Ä x

2.2.8 Björn ren- och fårsköt-Å

I x S81 2.2.9 tomt och hus x

Grävling §1.

l X §2. jordbruk 2.2.10 Hermelin, 0cH

E viltuppfödning

Iller * v x hönsgårdar

Förekommande viltskador 55

SKADANS LOKALISERING ALLTARLIG BEGR NSAD ELLER SKADETYP Riks Lokal Riks Lokal

2.2.l1 Mård hönsgårdar X 2.2.l2 Lo ren- och fårsköt-

sel, nötkreatur X

2.2.l5 Dovvilt jord- och skogsbruk X

2.2.14 Kronvilt jord- och x

I 2.2.15 Rådjur 1. villaträdgårdar skogsbruñ X

| 3 . och fruktodlingar 5 handelsträdgårdar X

3. trafikskador x

4. skogsplanteringar X

2.2.l6 Älg 1. skogsbruk x x

å |2. jordbruk X X

5 25. trafik x 5

é 14. tätortsnära re- E J _ kreationsområden

i 2 X i f T

I . e 5 2.3 Däggdjur, ? j

§ fridlysta g g ;

1 2.3.1 Fladdermöss sanitära

f

problem j i äldre byggna- Q ; der X . i 4 2.5.2 Varg f renskötsel ; X

2.3.3 Järv 3 renskötsel X

§ 2.5.4 Utter I fiskodling j x I 2.3.5 Säl yrkesfiske j X l 2.5.6 Myskoxe 1. friluftsliv x

2. renskötsel x I 3. trafik X

?2.4 Fåglar, all-

män jakttid 5

2.4.2 Skrattmås, 1. pälsdjursuppföd-

l

fiskmås, gråa ning X trut, havs- .2. sanitär olägenhet X X

g

trut

2.4.5 Kråka, skata Sanitär o1ägenhet,, kaja, råka jordbruk x X

viltskador . 56 Förekommande

ART SKADANS LOKALISERING ALLVARLIG ?SEGRÃNSAD

ELLER SKADETYP Riks Lokal Riks Lokal

2 .4 .4 Björktrast , frukt- och bärod-

lingar x

(snöskata)

l . x 2 . 4 .5 Gråsparv, sädesmagasin

pilfink 2 . Sanitär x olägenhet

2 . 4 .6 Stadsduva 1 . sädesmagasin x

2 . Sanitär olägenhet x

1 . x 2 . 4 .7 Gräsand jordbruk

2 . f iskodl x ing

Sanitär olägenhet x 5 .

x

2A. 4 .8 Knipa fiskodling

x 2 . 4 .9 St orskarv yrkesfiske

“ St orskrake x 2 . 4 .10 fiskodling

musselodling x 2.441 Ejder ;

2 . 4 .12 jordbruk x Grågâs g 1 .

f 2 . stadsparker 2 x

x

säd-å

2 . 4 .15 Bläsgås , jordbruk

gås x .

x 2 . 4 .14 Kanadagås f 1 . jordbruk

f Sanitär olägenhet x ; l . x

§2.4.15 Tjäder skog 4

Fasan j x 2 . 4 .16 trädgård

2.4.1? jord- och skogs- E

Ringduva *

bruk _ x ; .V ; x

42 .4.18 Korp fåravel ;

| 1 . I i :N 2 . Sanitär olägenhet x

x 5. skogsbruk

2 . 4 .19 Koltrast, bär- och fruktod-Z

stare lingar x i { * s a

i

d- i i å 2.5 Fåglar, rr; , * F

;Lata g g

5 | x 2 . 5 . l Storlom, smâ- fiskodling ä

t

lom 3

i 2.5.2 Häger . fiskodling, fisk-

dammar l x

_ 3

I

Träna. x 2.5.3 jordbruk

i 2. 5 .4 Knölsvan Sanitär olägenhet i x

Vitkindad gås jordbruk

Förekommande viltskador 57

SKADANS LOKALISERING ALLVARLIG ELLER SKADETYP Riks Lokal

Fiskgjuse fiskodling, fiskdammar Örn ren- och fårskötsel 2.5.8 Turkduva sanitär olägenhet 2.5.9 Fisktärna, silvertärna fiskodling 2.5.lO Hackspett, byggnader, kraft- (större hack- lednings- och te-

i spett, grön- lefonstolpar,

göling, spil tallfröplantager ^ kråka) 2.5.1l Domherre bär- och fruktodlingar 2.5.12 Korsnäbb, tall, fröplantatallbit ger 2.5.15 Grönfink plantskolor 2.5.14 Duvhök hönsgårdar, viltuppfödning

. 58

för att minska skador av vilt 5 Åtgärder

5.1 Allmänt

har metoder för att skapa skydd gentemot viltet Under årens lopp forskningsarbete har bedriprovats och utvecklats. Ett omfattande och en del av erfarenheterna finns redovisade vits på många håll skrifter. och utvärdei lättillgängliga Många undersökningar redovisas emellertid i internrapporter eller nationella ringar Det är därför svårt tidskrifter med mycket begränsad spridning. redovisa vilka som finns att vidta att fullständigt möjligheter mot skador förorsakade av vilt. Den översikt som följer åtgärder är i huvudsak en sammanställning av generella, välkända nedan metoder och lokalt vunna erfarenheter.

Vissa förebyggande åtgärder utom jakt 3.2

viltets att utnyttja ett område Faktorer som påverkar möjligheter är i första hand tillgång på mat och vatten. Även om dessa grundär uppfyllda ställs det dock, åtminstone under vis förutsättningar sa delar av året, även andra krav på den utnyttjade miljön. Exempel till ostörda områden för un på sådana är tillgång häckningsplatser, och natt- och dagvila samt skydd mot rovvilt. Det kan oc uppfödning för röra om rast-, övernattnings- eller överspeciellt fåglar sig Genom att undersöka vilka grundförutsättningar so vintringsområden. viltarter i ett område kan det vara möjligt att vi olika utnyttjar till att minska stammen av den s ta åtgärder i miljön som kan bidra devållande arten och därmed även skadorna.

Två exempel:.

- stor åt vegetationens sköt- På flygplatser ägnas uppmärksamhet för skilda kategorier av fåglar. Så sel och näringstillgången kan nämnas att den höjd till vilket gräset klipps har betydel-

i

att föda som finns i se för vissa fågelarters förmåga upptäcka Andra faktorer som beaktas är t.ex. tillgången på grässvålen. { och träd som kan tjäna som sitt- och häcköppet vatten,\sk0g i för större fåglar eller placeringen av soptippar ningsplatser förhållande till flygplatser och flygvägar.

Åtgärder för att minska skador av vilt 59

Inom jordbruket upplever man ibland gässens betning som ett problem. En faktor som har betydelse för gässens benägenhet att utnyttja ett område är fältstorleken. För att gässen skall acceptera ett fält får det inte vara hur litet som helst. Genom att ta bort buskridåer, märgelgravar och stengärdesgårdar och slå samman åkermarker till större kan man omedbrukningsenheter vetet skapa förutsättningar för gässen att områden utnyttja som de tidigare inte har godtagit.

I Byggnader och andra kan utföras - eller förses med anläggningar tekniska anordningar av olika slag - så att djur och i synnerhet fåglar inte kan bygga bon där, rasta eller sätt utpå annat nyttja dem. Exempel:

i 1 - Fiskdammar kan utformas med så branta kanter och göras så djupa att t.ex. hägern, som fiskar stående i vattnet, har svårt att utnyttja dem. Likaså kan planteringar runt dammar förhindra vissa andra fåglar som lever på fisk att landa på eller lyfta från vattnet (gäller t.ex. lom och även vissa andra vattenfåglar).

- Livsmedelsindustrier kan förses med hinder så att fåglar inte I 3 kan flyga ut och in. Det kan t.ex. gälla tätningar vid tak, ven- * tiler och fönster. Portar som står öppna under längre tider kan förses med anordning som hindrar ut- och inflygning.

Lösningar av det slag som här skisserats kan dock ej tillämpas generellt. Oftast krävs undersökningar av de speciella förhållandena på den plats där skadan förekommer.

Stora koncentrationer av djur inom bestämda områden uppträder ibland med en regelbundenhet som kan förutsägas. Verksamhet som riskerar att drabbas av viltskador under de tider då antalet djur är exceptionellt högt, kan anpassas med användande av denna kunskap. I Sverige har sådana prognoser redan kommit till användning vid planering av flygverksamhet. Prognoserna baseras på sambandet mellan väder och intensiteten i flyttningen. Inom flygverksamheten försöker man också att minska riskerna för fågelkollisioner genom att undvika lågflygningar i områden med stort antal fåglar,

60 Åtgärder för att minska skador av vilt

t.ex. för änder, gäss o.s.v. För ändamåskolonier, rastplatser målet har och luftfartsverket framställt en atlas flygvapnet över koncentrationsområden för fåglar i Sverige.

för viltskador och kravet till viltet Risken på hänsynstagande sätt i ökande utsträckning börjat beaktas i anhar även på andra och föreskrifter som myndigheter, verk och organisationer visningar publicerar.

har hittills i första hand varit att ge anvisningar Inriktningen för viltet eller för viltet värdefulla miljöer. Sådana till skydd kan direkt förändra viltskadebilden. Ibland kan de föreåtgärder resultera i ett så rikt djurliv på en plats att slagna åtgärderna orsakar ökade skador i den närmaste omgivningen. I andra det fall insatser viltet till mindre skadekan man genom dessa styra områden eller få det att ekonomiskt mindre värkänsliga utnyttja defulla näringstillgångar.

I tillämpningsanvisningar (Skogsstyrelsen 1976) skogsvårdslagens föreskrivs till naturvårdens intressen vid slutavverkning, hänsyn beståndsvård, avverkning och transport samt beståndsanläggning, kemikalieanvändning.

Vid av skogsarbeten skall särskilt beaktas möjligheterna planering att vid avverkning och hyggesrensning i lämplig utsträckning spara träd och övrig vegetation på marker och smärre terrängavsnitt för men av vikt för djurav ringa betydelse virkesproduktionen livet.

anvisningar föreskriver vidare att på de för Skogsvårdslagens häckningslokalerna skall lämpliga bo våra större fågelarter viktiga för arter och bergshyllor och andra loträd sparas trädbyggande kaler för icke arter. Även spelplatser skall skyddas trädbyggande om möjligt skyddas.

De myr- och andra våtmarker, som är speciellt viktiga häckningsför vissa skall om möjligt undantas från diklokaler fågelarter, ning.

Ãtgärderjör att minska skador av vilt 61

Länsstyrelsernas naturvårdsenheter har förteckning över rovfågelsoch häckningslokaler som skall skyddas mot ingrepp samt om växtsamhällen som skall bevaras.

För en enskild skogsägare torde det merendels inte vara möjligt att avsätta särskilda skogsområden till för växter skydd och djur.

Domänverket och ett flertal har meddelat skogsbolag instruktioner om åtgärder för att viltet skydda och miljön i skogsbruket. Det förefaller emellertid som om instruktionerna inte alltid följs i den utsträckning som vore önskvärt.

Inom jordbruket föreligger också stora möjligheter att i samband med planering och drift vidta åtgärder till viltets och skydd förkovran samt minska risken för viltskador. insatser i Betydande denna riktning görs också av enskilda jordbrukare och jakträttsinnehavare. Det finns emellertid inte några mera omfattande, centralt utgivna, anvisningar från någon myndighet om hur man bäst tar till viltet hänsyn i jordbrukslandskapet och minskar risken för viltskador.

5.3 Förebyggande åtgärder genom jakt

Ett effektivt och sedan sätt att minska länge välprövat viltskador är att reducera skadevållande viltstammar inom skadekäns1i›

ga områden genom jakt. En tillbakablick på faunans i utveckling Sverige visar att arter som varg, björn, kronlo, järv, älg, och dovvilt, rådjur, utter, bäver, större rovfåglar och möjligen några arter till kan regleras genom jakt. Det är dock en förutsättning att ett stort antal personer - oftast under tid lång deltar i jakten på de nämnda arterna för att man skall kunna hålla populationerna på en lägre nivå än vad markerna optimalt skulle kunna bära. Punktformade och tillfälliga bekämpningsinsatser för att reducera viltpopulationer är i många fall misslyckade eller ger mycket begränsad effekt. Som exempel kan anföras de många misslyckade kampanjer som startats såväl i Sverige som utom-

skador av vilt

62 Åtgärder för att minska

lands för att bekämpa t.ex. mink, kanin, måsfåglar och genom jakt stadsduvor.

åtgärder kan naturligtvis utföras på and- Populationsreglerande ra sätt än genom jakt. Utan att närmare beskriva begränsningar eller nackdelar för de olika metoderna kan nämnas: giftutläggning (t.ex. kloralos), förstöring av ägg i fågelkolonier (t.ex. genom att på skilda sätt förhindra kläckning av äggen), inplantering rävar o.s.v. av predatorer (t.ex. på öar med måskolonier)

liksom även risk för skador, hän- Ibland kan viltskador, föras till enskilda individer eller identifierspecialiserade kan anföras: som bara grupper av djur. Många exempel Hackspettar hackar sönder husväggar, fåglar som lärt sig att flyga in i industr lokaler eller andra utrymmen, älgar i tätbebyggda områden, på motor vägar eller flygplatser, rovdjur som specialiserar sig på husdjur, o.s.v. I sådana fall är det självklart att man i första hand överatt lösa inrikta åtgärderna mot dessa väger problemen genom att individer. I regel blir det då fråga om att söka upp och avliva dessa djur. Åtgärder mot ett litet antal individer i en population endast om de aktuella individerna har lärt sig är framgångsrika beteenden så att artfränder inte genast intar de speciella avlivade djurens plats. Ytterligare en förutsättning för att sådana punktinsatser skall vara framgångsrika är att de eventuella tillstånd som behövs för att avliva ett visst skadevållande djur snabbt kan erhållas från vederbörande myndighet.

Den före år 1958 gällande jaktlagstiftningen gav mycket begränsade möjligheter att genom jakt ingripa mot skadegörelse av vilt. Till skydd mot angrepp på människor, tamvilt och renar fick björn jagas, i vissa fall dock först efter särskilt tillstånd av länsstyrelsen. Vidare fanns föreskrifter om skyldighet att genom jakt söka hålla vildkaninstammen på rimlig nivå.

I praxis har utvecklats uppfattningen att varje näring har att tåla viss skadegörelse av vilt utan att kompensation härför kan på-.

Åtgärder för att minska skador av vilt 63

räknas. Först när skadegörelsen blivit mer omfattande har särskilda

åtgärder blivit aktuella. Det har då främst gällt förbättrade möj-

ligheter till avskjutning genom att antingen de särskilda bestämmel-

serna i jaktlagstiftningen om skyddsjakt kunnat utnyttjas eller att

särskilda licenser beviljats i vissa eller, fall, allmän jakttid in-

förts för en tidigare art eller den fridlyst allmänna jakttiden för-

längts. Jaktlagstiftningens tvångsjaktbestämmelser.har använts endast

i något enstaka fall.

. Gällande bestämmelser i de berörda hänseendena skall här kortfattat

redovisas.

t

§llmän_jakttid. Sådana vilda däggdjur och fåglar för vilka det

5 I inte finns någon allmän är under hela 1 jakttid fridlysta jaktåret. I i f . Andra vilda och däggdjur fåglar är fridlysta under den tid som

inte är allmän jakttid. När ett är är djur fridlyst jakt efter

djuret förbjuden om inte annat följer av jaktstadgan. Regeringen

bestämmer allmänna jakttider efter av statens förslag naturvårds-

verk. De allmänna jakttiderna finns i intagna jakttidsförord-

ningen. Från och med år 1979 skall två jakttidsförordningen gälla

.år i taget.

§ärskilda tillstånd. För flera viltarter finns i bestämmelser dag

om särskild jakttid s.k. Av störst intresse i licensjakt. det sam-

manhanget är jakten efter älg. Dessutom förekommer licensjakt

*även för vissa arter som har allmän jakttid, kron- och exempelvis

,dovvilt, rådjur, björn, lo, bäver, gäss och fasaner. Licens-

ltilldelningen skall bl.a. anpassas till den befintliga viltstammen,

målet för viltartens samt till olika utveckling hänsynen näringars

intressen. Licensjakten medger 1 betydande kontroll utsträckning

över viltarternas utveckling och förekomst.

Länsstyrelsen kan enligt 14 § ,jaktlagen ge tillstånd till att jakt efter björn, varg, järv eller lo får bedrivas. Länsstyrelsen får

enligt 15 5 jaktstadgan meddela jakttillstånd om

stammen av något av dessa rovdjur inom visst område utvecklats så, att den är till

synnerligt obehag för befolkningen eller till men för tamdjursskötseln.

skador av vilt

64 Åtgärder för att minska

Statens naturvårdsverk kan förlänga eller flytta medgiven allmän eller meddela tillstånd till jakt under viss tid bejakttid träffande av talrik förekomst eller av annan ordjur som på grund sak är till avsevärd skada eller olägenhet eller till men för Vidare har länsstyrelsen möjlighet att meddela tilljaktvården. stånd att förstöra bävers boplats eller dammbyggnad.

Om visst djur orsakar avsevärd skada eller om djuret kan antas

vara för människans säkerhet får polismyndighet låta avfarligt liva djuret utan hinder av fridlysning (§ 19 st. 2 jaktstadgan).

När det gäller flyttande eller förlängning av allmän jakttid eller särskilt tillstånd till jakt under viss tid för att motverka skada torde normalt ställas krav på att tillståndssökanden gjort försök att förebygga skadan.

§kyddsjakt. I jaktlagen och jaktstadgan finns generella bestämmelser om rätt till avskjutning för att minska eller förhindra skada. Vidare finns bestämmelser som innebär att annars förbjudna jakt- eller fångstformer kan tillåtas för att motverka viltskador. Även här gäller emellertid normalt ett högt krav på att jakten skall genomföras så“att djuret inte åsamkas onödigt lidande.

En del djurarter kan förorsaka skadegörelse om de kommer in i gård eller trädgård. Den som bor i gården eller innehar trädgården har beträffande vissa uppräknade djur och fågelarter tillförsäkrats rätt att skydda sina.intressen. De djur och fåglar det är fråga om är räv, grävling, iller, mink, hermelin, vessla, ekorre, vildkanin, fladdermus, duvhök, sparvhök, kråka, råka, kaja, skata, björktrast, nötskrika, pilfink och gråsparv. Skyddsjakten får bedrivas utan hinder av vad som är bestämt ang. jakttider. Rätten att utöva skyddsjakten är inte heller beroende av om gårds- eller trädgårdsinnehavaren har jakträtt.

Åtgärder för att minska skador av vilt 65

Beträffande vildkanin gäller vidare en allmän rätt för markinnehavare att fånga vildkaniner även om markinnehavaren inte har jakträtt. Regeringen kan dessutom om avsevärd skada orsakas av vildkaniner, för visst område förordna att det står envar fritt att fånga vildkanin och behålla fångat djur. Sådant tillstånd har emellertid aldrig meddelats. Däremot har länsstyrelsen på Gotland vid olika tillfällen förordnat som erhållit jägare särskilda befogenheter i fråga om jaktens bedrivande.

När björn, varg, järv eller lo har angripit och skadat eller dödat tamdjur och det finns skälig anledning att befara nytt angrepp, får tamdjurets ägare eller vårdare förfölja och döda det angripande djuret även under annan tid än allmän Det jakttid. skall dock ske i omedelbar till anslutning angreppet. Sådan jakt ä får inte företas inom nationalpark om inte annat följer av regle- - mentet för Däremot parken. kan jakten, efter länsstyrelsens förordnanm üwmepåammm wkmmñda

I trädgård eller annan anläggning för yrkesmässig fruktodling eller i plantskola får jakt efter hare ske utan hinder av fridunder lysning tiden den l januari - den 15 april. En förutsättining är att jakten behövs för att hindra harskador på träd eller trädplantor. Om anläggningen enligt föreskrifter som naturvårds- ;verket meddelar är inhägnad med stängsel som kan antas utestänga lhare, är jakt tillåten under hela jaktåret.

Har fridlyst fågel byggt bo i hus eller gård och orsakas pdärigenom avsevärd skada eller olägenhet, får boet med ägg eller ungar avlägsnas utan hinder av fridlysningen.

Sälen är numera fridlyst. Med hänsyn till den skadegörelse på fisket som sälen förorsakar finns emellertid vissa bestämmelser om skyddsjakt. Om inte regeringen eller naturvårdsverket förordnar annat får den som vid yrkesfiske tillfälligtvis påträffar säl döda och behålla Jakten får djuret. bedrivas såväl vid fiskeplatserna som under gång till och från dessa.

Även i jakttidsförordningen ges bestämmelser om skyddsjakt. För att förhindra skada på vissa slag av anläggningar är jakt efter vissa, helt eller delvis fridlysta tillåten djurarter enligt denna

skador av vilt SOU 1979252

66 Åtgärder för att minska

förordning. Skyddsjakt får sålunda bedrivas under hela året efter rödräv, grävling, hermelin, dvärgvessla, småvessla, iller, mård och duvhök för att förhindra skada inom område för viltuppfödning, hönsgård eller därmed jämförlig anläggning. Jakten är tilllåten inom ett avstånd upp till 200 m från sådan anläggning. Vidare gäller att rödräv får jagas hela året inom område för uppfödning av nötkreatur och får, i den mån jakten behövs för att skydda kalv eller lamm. Under tiden juli - september får koltrast och stare jagas för att hindra skada inom anläggning för yrkesmässig bär- eller fruktodling. Viss jakt är dessutom tillåten efter årsunge av rödräv och grävling om det behövs för att tillgodose lantbruket eller viltvården.

2vångsjakt_ogh_aQdra_tgångâåtggrge3. Varje jakträttsinnehavare bör enligt jaktlagen bedriva jaktvård. Hänsyn skall därvid tas till jordbrukets, skogsbrukets och andra näringars intressen. Om skada orsakas på gröda, skog eller plantering till följd av viss villebrådsarts utveckling och skadan inte kan förebyggas genom rimliga åtgärder av den skadelidande skall anmälan härom göras till länsstyrelsen. Anmälan skall göras av den som påstår sig ha lidit skada. Har anmälan skett skall länsstyrelsen ge en lämplig och ojävig person i uppdrag att efter granskning av skadorna avge utlåtande. Om det är fråga om älgskador handläggs ärendet av länsälgnämnd. Utlåtandet skall innehålla förslag till åtgärder. På grundval av förslaget kan länsstyrelsen meddela ett föreläggande för den som har jakträtten på den mark där det skadegörande viltet har sitt huvudsakliga tillhåll. Genom föreläggandet kan jakträttsinnehavaren åläggas att vidta skadeförebyggande åtgärder eller viss avskjutning för att minska stammen av de skadegörande djuren. Om jakträttsinnehavaren inte rättar sig efter föreläggandet kan länsstyrelsen förordna om tvångsjakt som utförs av särskilt utsedda jägare.

Från trafiksäkerhetssynpunkt kan det vara nödvändigt för länsstyrelsen att besluta om tvångsåtgärder då påtaglig fara föreligger för kollision mellan motorfordon och älg. På begäran av polismyndighet eller vägförvaltning kan länsstyrelsen vidta åtgärd för att söka undanröja faran genom jakt.

Åtgärder för att minska skador av vill 67

5.4 Mekaniska kemiska hinder, medel, skrämselåtgärder och biologiska metoder

3.4.1 Mekaniska hinder

Att utestänga djur från byggnader, odlingar, dammar, m.m. med hjälp av mekaniska hinder har praktiserats sedan lång tid tillbaka. Metoderna är av praktiska skäl vanligen användbara endast när problemen är begränsade till en mindre yta.

§tängsgl_0gh_trådar. Att sätta stängsel runt utsatta odlingar, är såväl inom jordbruk, skogsbruk som trädgärdsskötsel beprövade metoder. Om stängslet anpassas med avseende på hållfasthet och höjd över marken, och det överklättringsskydd djup till vilket

E stängslet grävs ner torde det vara möjligt att utestänga nästan

vilka större däggdjur som helst. För att hindra hjortdjur att hoppa över ett bör - 2,5 meter högt. stängsel det vara omkring 2,0 För att undvika att kaniner och i synnerhet grävlingar gräver sig ner under ett staket bör det ner minst grävas en halv meter under markytan. Djupet behöver inte vara så stort om man viker ut en meter av stängslet och gräver ner den utvikta delen. Tillfälligt uppsatta staket i avsikt_att ute t.ex. kaniner stänga från grönsaksodlingar tycks ha god effekt under den relativt korta tid som skyddet behövs utan att staketet grävs ner. Erfarenheter av N hur olika typer av stängsel under fungerar längre tider bör snart finnas tillgängliga. Dels har målinriktad forskning bedri- ,vits inom området av den tidigare nämnda VIOL-gruppen, dels Ähar en särskild inom SNV insamlat arbetsgrupp uppgifter från ett

*antal djurparker och vilthägn i Sverige.

VIOL-gruppen har redojvisat sina erfarenheter i ett antal delrapporter och slutredovisning sker under hösten 1979. Det av SNV insamlade materialet redovisas i naturvårdsverkets rapport (SNV PM 1130).

En enklare och speciellt för korttidsinsatser lämplig metod är att ersätta nätstängsel med en eller flera som Också trådar, kan goras strömförande. Sedan några år finns det också speciella band avsedda att ersätta trådar. Banden kan göras strömförande och dessutom reflekterande så att de är lätta att se i terrängen.

av vil!

68 Åtgärder för at! minska skador

som skvdd mot skadegörelse av Trådar kan också användas Genom att trådar över fiskodlingar kan man hindfåglar. spänna ra fåglar från att fiska i dem.

För att från odlingar har man sedan länge Eat. utestänga fåglar nät. I första hand är det enskilda bärträd, små jordutnyttjat eller som täcks över. Metoden har gubbsodlingar grönsaksodlingar dock använts även i större skala vid kommersiella odlingar länge och växtförädlingsodlingar. Var gränsen går för hur stora arealer som kan täckas över med nät är obekant, men nät som är omkring 50 meter breda kan vara hanterbara.

Kommersiella av t.ex. jordgubbar torde knappast lida odlingar så stora förluster till av angrepp från fåglar :att motåtföljd är lönsamma. Däremot bedömer många fritidsodlare det som gärder nödvändigt att skydda sina odlingar. De färgglada nät som idag finns i handeln fungerar säkert tillfredsställande. tillgängliga En inte önskvärd effekt av nät över trädgårdsodlingar och träd att hålla borta stundom fastrar i är, de fåglar som man önskar näten. Näten måste därför kontrolleras flera gånger dagligen.

I framtiden kan sannolikt användningen av nät få ökad betydelse. och lätthanterliga plastnät utveck- Under senare år har billiga för ändamålet att hålla fåglar borta från cdlats speciellt lingar. Det torde också vara värt att överväga möjligheterna att med nät från byggnader, lagerområden utan utestänga fåglar tak, soptippar, fiskodlingar, m.m.

För att skydda fruktträd, prydnadsväxter och slogsplan- Qnagskxdg.

tor mot barkgnagande (hare, kanin, Öch hjOrtdj9T)

djur kan man använda enkla rör av nät eller speciella stamskjdd som finns i handeln. Vid större odlingar torde det vara effekiivare att inhägna hela odlingen istället för att använda stamskgdd.

Övertäckning av avfall på soptipp med t.ex. jord- Qvgrtägkgigg; lock och andra lagerplatser för ätbart massor, på förvaringskärl avfall kan minska ansamlingen av skadegörande djur. Dylikê åtgår der kan sannolikt också vara värda att beakta när det gäller förav fodret och utfodringsanordningarna i pälsdjursfainer och varig liknande anläggningar.

Ãtgärderför att minska skador av vilt 69

Elanteriggar. Planteringar av träd och buskar kan ibland utnyttjas för att utestänga fåglar från speciella områden. har om- Tidigare nämnts möjligheten att med planteringar dela upp stora fält i mindre enheter och därigenom hindra att exempelvis gäss utnyttjar fälten. Hur stora ansamlingar av buskar eller träd som behövs för att gässen skall uppfatta det som ett riskmoment är emellertid okänt.

Planteringar vid t.ex. fiskdammar kan utestänga sådana vattenfåglar som kräver startlånga och landningssträckor. Täta buskage som hänger ut över vattnet kan minska tillgängligheten av ett vatten för en art som häger. Variationerna på detta tema är många och generella anvisningar är svåra att lämna.

g §tformgigg_ag byggnader. Många industrier, speciellt livsmedelsin-

E dustrier, liksom livsmedelslager, varuhallar och liknande har ofta

i

problem med att fåglar lär sig att utnyttja föda, skydd och värme som finns i dessa

E

lokaler. De fågelarter som oftast ställer till “ problem i dessa sammanhang är

gråsparvg .pi1fink, talgoxe

och stadsduva. Ibland kan dessutom en del andra ställa fåglar till stor föiödelse om de tillfälligtvis kommer in i byggnader, även vanliga bostäder, utan att hitta ut igen.

Det är viktigt att man tar hänsyn till fågelproblemet redan vid projekteringen av industrilokaler och varuhallar. Man måste se till att de öppningar som måste t.ex. finnas, av ventilationsskäl, är blockerade för fåglarna eller nät. genom galler Likaså att det finns nätfönster om fönstren används för tillgängliga ventilation. Viktigast torde emellertid vara att utforma dörrarna att fria så, flygvägar för fåglarna inte skapas.

5.4.2 Kemiska åtgärder Man kan använda kemikalier som gör att djuren finner behandlad föda osmaklig. Under årens lopp har också många medel tagits fram som tillskrivits egenskaper som gör att djur skyr områden där medlen spritts ut. En del medel finns tillgängliga i handeln. Vissa effekter tycks kunna uppnås men doftverkan är i regel Denna kortvarig. omständighet samt det förhållandet att djuren kan förmodas vänja sig vid medlen gör användbarheten begränsad. Bland ämnen som an-

SOU 197952 70 att minska skador av vilt

Ãtgärderjör

vänts i detta kan bl.a. nämnas kväveföreningar, alumisammanhang niumsulfatföreningar, hjorthornsolja, karbid, kreosot, dieselolja, aktiva substanser (feroblodmjöl och rovdjursspillning. Biologiskt moner) behandlas nedan i avsnittet 5.4.4.

5.4.3 Skrämselmetoder

med enkla mekaniska hinder är skrämselåtgärder de Tillsammans och mest metoderna för att hålla skadevållande äldsta beprövade vilt borta. Grovt sett kan skrämselmetoderna delas in i såcana överraskning, t.ex. plötsliga ljud- eller ljussom bygger på ren eller som fenomen, och sådana som bygger på företeelser åtgärder med fara. Många av de skrämselmetoder som kommer djuren förknippar nedan förutsättning, nämatt redovisas bygger på en fundamental har en nedärvd eller genom egen erfarenhet förligen att djuren värvad att människor är farliga. Denna rädsla torde uppfattning

i huvudsak vidmakthållas genom att vi jagar djuren inom åtninstoner

av de områden som de utnyttjar under året. Avsaknad av förnågot leda till en markant oräddhet hos djuren. Som följelse kan snabbt kan nämnas fåglarnas brist på skygghet i tätortsområden exempel eller stora däggdjurs sätt att ignorera människor i national-

parker.

Knalleffekter. Knalleffekter som ett medel att skrämma djur bygger som på likheten med skott sannolikt såväl på överraskningseffekten vilken av några arter har lärt sig är farlossning djur Om knallandet upprepas regelbundet och i synnerhet om någon lig; fara förekommer samtidigt med knallandet är tillverklig aldrig hos vissa djur mycket snabb. Andra djurarter reagerar vänjningen för knallar. tillvänjning till i mycket liten omfattning Djurs aktiviteter är också ofta mycket snabb. Så är andra mänskliga och andra områden ofta t.ex. djurlivet på skjutfält, flygplatser viltbiotoper som finns där. mycket rikt beroende på de gynnsamma ofta tillträdesförbud på dessa områden vilket Dessutom gäller innebär mot andra De oregelbundna och ofta skydd störningar. starka som förekommer på flygplatserna synes inte ljudeffekter nämnvärt skrämma djuren.

Åtgärder för arr minska skador av vil! 71

Tillvänjningen hos djuren är ett stort problem när det gäller alla skrämselanordningar. En generell är därför regel att en metod inte skall utnyttjas och att kontinuerligt man gärna bör kombinera olika metoder.

Några av de vanligaste metoderna att åstadkomma plötsliga knalleffekter redovisas nedan.

Ett enkelt sätt att skrämma bort är att djur uppträda som vid vanlig jakt och skjuta några skott med hagelbössa. För vissa fågelarter, bl.a. mås- och kråkfågel. kan man förstärka

i

effekten genom att skjuta några fåglar och låta dem ligga kvar på marken. gärna med utspända vingar. eller hänga upp dem så att de rör sig § i vinden.

Inom luftfartssektorn används ofta modifierade typer av signalpistoler för att skrämma från fåglar flygplatser. Då nyttjas en speciell ammunition som förutom avfyringsknallen en ä avger andra knall viss tid efter Om skottet avfyringen. är rätt riktat kan denna andra knall åstadkommas inne i en fågelflock. Erfa-

y renheterna av dessa skott är över lag goda.

För att spara arbetstid har man utvecklat automatiska knallanordningar. Ofta har man använt s.k. karbidkanoner. Genom att ändra vattentillförseln kan man få dem att smälla med olika långa intervaller. Karbidkanonerna har i tämligen stor eromfattning satts med gaskanoner. Gemensamt för dessa utrustningar är, att de av praktiska skäl ofta står och smäller efter det att långt de haft sin initialeffekt. Det leder till att djuren har lång tid på sig att inse anordningarnas ofarlighet. Effekten av smällarna avtar därför ofta rätt snart. Bäst effekt uppnås när det gäller att skrämma fåglar i ett område där omsättningen av fåglar är snabb, t.ex. inom rastområden som bara under utnyttjas någon eller några dagar. Likaså kan effekt om det uppnås inom rimligt avstånd från det skyddsvärda området finns likvärdiga födosöksområden från vilka djuren inte blir bortskrämda.

Det finns också kanoner som utöver knalleffekten även åstadkommer en visuell effekt. I samband med knallen skjuts skramlande

skador av vilt

72 Åtgärder för att minska

en stång. Tallrikarna faller sedan med plåttallrikar upp längs skrammel ner Det kan förväntas att denna kombinakraftigt igen. av hörsel- har bättre effekt än enbart en tion och synintryck knall.

Ett problem som ofta uppstår vid långvarig användning av gaskanoner att bosatta i närheten klagar över bullret. är, personer Kanonerna kan därför bara användas på vissa platser.

För att minska risken för tillvänjning är det önskvärt att kunna enbart till de tillfällen då det finns styra knallgenereringen i närheten som skall bort. Försök i mycket begränsad skala djur har att militärt övningsmateriel för simulering gjorts utnyttja av automateld för att skrämma fågel. Utrustningen kan kombineras med ett fallmål. I dessa sammanhang kan fallmålet vara en människoliknande med bössa som reser sig upp samtidigt som figur av anordningar som avger olika slag av det smäller. Utveckling bör inte innebära något större problem. Möjligen ljudeffekter kan kostnaderna bli höga.

Sedan länge har man använt fågelskrämmox Ii§uglla_skräm§eleffgkteg. d.v.s. mer eller mindre människoliknande anordningar som placeras o.s.v. Under vissa betingelser kan effekpå fält, i körsbärsträd, ten vara med tillvänjning föreligger även när god men problemet reaktioner kan sannolikt fördet gäller fågelskrämmor. Djurens stärkas om en skrämma, t.ex. ute på ett åkerfält, förses med en bössa och om skrämmorna växlar utseende och placering. Effekkan förstärkas om jägare då och då visar ten av fågelskrämmorna

sig på platsen.

Andra av visuella skrämselutrustningar är snurror och andra typer anordningar som sätts i rörelse av vinden. Sannolikt mer populära är de olika av färgade band, oftast blå, som än effektiva typer används i trädgårdsodlingar. Om blå färg har någon speciell skrämseleffekt är tveksamt. Däremot finns det tecken som tyder på att fåglar reagerar olika på skilda färger. Så tycks fåglar i sista föda om det finns annan likvärdig hand välja blåfärgad föda att Likaså de mindre för blått skrämseltillgå. reagerar Till de visuella metoderna kan ljus än på ljus av andra färger.

Åtgärder/ör att minska skador av vilt 73

också räknas användning av viltspeglar, Qch drakar modellflygplan med rovfågelsilhuett samt ljuseffekter av olika slag.

Att sätta upp speglar utmed i avsikt att kasta vägarna reflexer in i skogen för att varna i första hand hjortdjur för annalkande bilar är sedan i bruk såväl länge i Sverige som i utlandet. Senare års undersökningar tyder dock på att har beviltspeglar gränsad effekt för att förhindra viltkollisioner. Däremot är det inte uteslutet att den lagstiftning som föreskriver ständig belysning på bilar kan ha en viss viltkollisionsförebyggande effekt. I avsikt att minska riskerna för har fågelkollisioner sedan några år tillbaka landande i flygplan görligaste mån landningsstrålkastarna tända även om det inte krävs av flygtekniska skäl. Pre- 5 liminära resultat från försök i England har tyder på att åtgärden positiv effekt .

Med hjälp av modellflygplan är det möjligt att skrämma bort fåglar. Effekten förstärks om det flygande föremålet utformas så att det liknar en rovfågel. Den fågelart man på detta sätt vill hålla borta måste dock uppfatta som en fara. rovfågeln ”Rovfågeln skall följaktligen_ påminna om någon av den aktuella fågelartens predatorer.

5.4.4 Biologiska metoder

Hit räknas metoder som bygger på biologiska På vissa signaler. naturliga ljud, lukter eller synintryck reagerar djuren genom att lämna platsen. Fälterfarenheter av biologiska metoder är mycket begränsade,möjligen med undantag för användningen av nödskrin och tama falkar.

Positiva resultat har redovisats vid användning av rådjursmxrapperxned utspärrad akterspegel, vilket är rådjurens flyktsignal. Attrapper av hackspettar på husväggar håller andra hackspettar borta från platsen. Tidigare har nämnts den effekt som kan uppnås genom att låta döda måsar eller kråkfåglar kvar ligga på marken eller hänga dinglande i ett snöre. Måsar visar reaktioner för måsattrapper som placeras ut på t.ex. en gräsyta. Atrappernas vilo- eller betesbeteen-

74 skador av vilt

Åtgärder för att minska

de lockar artfränder till platsen medan flyktbeteende motiverar dem att flyga vidare. På samma sätt har det bl.a. i England och Holland visats att anflygande gäss kan fås att landa alternativt flyga vidare beroende på vilken ställning och vilket utseende marken ges. På samma sätt som man med vättar kan gåsattrappapå locka till sig fåglar vid jakt kanske det kan utvecklas kunskap och erfarenhet så att vettar också kan användas i omvänt syfte.

När fåglar och även däggdjur är i klar dödsfara avgödskrin. de flesta arter artspecifika nödskrin eller dödsskrin. Dessa ger signaler uppfattas i synnerhet av artfränder, men till en del också av andra arter, som i princip reagerar så förståndigt att de åtminstone för tillfället lämnar området. Vissa rovdjur dras däremot till platsen för skriket. Genom att via högtalare sända sådana nödskrin kan man inbilla fåglar att stor fara råder i området. Metoden att skrämma fåglar med nödskrin har i första hand använts mot flocklevande fåglar på flygplatser. Rätt hanterad kan metoden vara mycket effektiv. Användning av nödskrin borde kunna appliceras i fler situationer än på flygfält, i synnerhet som det numera finns enkla och billiga bandspelarutrustningar tillgängliga som är lämpade för ändamålet.

I vissa länder förekommer det att levande falkar an- Ealkgr. vänds för att skrämma bort fåglar, t.ex. från flygplatser. Metoden kan vara effektiv men inrymmer en rad praktiska problem.

Eegomoneg. Speciellt däggdjur kommunicerar ofta med hjälp av doftfinns därför att genom doften simulera närsignaler. Möjligheten varo av djur i ett område för att hålla andra individer borta. Forskning runt dessa problem pågår på olika håll.

Till de biologiska metoderna kan möjligen också räknas den metod som innebär att man försöker välja och kanske också förädla fram växtsorter som djuren inte gärna betar av. Möjligheterna att minska viltskadorna med den metoden är dock sannolikt mycket begränsade.

Ekonomisk ersättning för skador förorsakade av vilt

4.1 Förhållandena före l958 års lagstiftning

Enligt den lagstiftning som gällde före 1938 kunde ersättning av allmänna medel i vissa fall utgå för Om rovdjursskada på tamdjur. björn eller, på kronans marker, lo orsakade skada på tamdjur inom sådana djurs betesområde skulle enligt dåvarande jaktstadga (1927:459) skadan ersättas av statsmedel. En förutsättning för ersättning var att skadan inte berodde på vårdslöshet vid bevakningen av tamdjuren. Samma rätt till ersättning gällde enligt lag ang. nationalparker (l909:56) beträffande skada av björn och lo på renar inom område för nationalpark.

Enligt förordningen (1951:306) med vissa bestämmelser ang. jakt efter älg föreskrevs skyldighet för jakträttsinnehavaren att betala avgift för varje fälld älg. skulle sammanföras Avgifterna till en älgskadefond ur vilken kunde för bidrag utgå av älg orsakade skador. Enligt en särskild (1951:307) ang- allkungörelse männa villkor och bestämmelser för bidrag ur älgskadefonden kunde sådana bidrag utgå för skada på gröda.

L 4.2 Gällande bestämmelser

4.2.1 Ersättning enligt särskild författning

För skada av vissa djur finns särskilda författningsbestämmelser.

Enligt förordningen (1976:450) om ersättning vid vissa skador av rovdjur skall skada på tamdjur orsakad av björn, varg, järv, lo eller örn ersättas av statsmedel. Medel för sådan anersättning visas över statsbudgeten. Vissa begränsningar i rätten att erhålla ersättning föreligger emellertid. Ersättning skall inte utgå om det visas att skadan berott på uppenbar vårdslöshet vid bevakningen av tamdjuren eller om tamdjuren släppts ut på bete inom område där de ej får beta.

Av budgetmedel utgår vidare ersättning enligt kungörelsen (1970:890) om ersättning för skada av kronhjort, m.m.

76 Ekonomisk av vilt ersättning för skador förorsakade

Ersättning kan ges för vissa av sådant djur förorsakade skador inom ett särskilt avsatt kronhjortsreservat i Skåne. Även här föreligger en begränsning - förutom den geografiska - i rätten att erhålla ersättning. Sålunda utgår inte ersättning om den som lidit skada underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förebygga skadan eller kunnat hålla sig skadeslös genom att tillgodogöra sig jakträtt eller på annat sätt.

Från anslaget, som bekostar ersättningar enligt författningarna ovat bekostas också vissa åtgärder för att förebygga skador av rodjur.

frår Enligt en särskild bestämmelse i jaktstadgan utgår ersättning statsverket eller dödsfall inträffar till följd av om personskada från Det förutsätts dock att den angripne inte framangrepp björn. kallat angreppet genom egna åtgärder.

För fälld älg skall enligt kungörelsen (1965:260) om älgavgift sådan med belopp som årligen fastställs av staavgift erläggas tens naturvårdsverk. Älgavgifter som inflyter inom ett län bildar en älgskadefond för länet. Fonderna förvaltas av länsstyrelserna och används bl.a. för att ersätta skador orsakade av älg på gröda, fruktodling eller annan trädgårdsodling samt till bidrag för skadef Viss del, f.n. 40 %; av de avgifter som flyter i byggande åtgärder. till älgskadefonden överförs till en för hela riket gemensam fond, s.k. älgskaderegleringsfonden, vilken förvaltas av kammarkollegiet. na fond anslås medel för älgvårdsåtgärder av gemensamt intresse för la landet, exempelvis forskning och försöksverksamhet. Dessutom läm bidrag till länsälgskadefonder vars egna medel inte räcker till för att ersätta uppkomna skador.

Ersättning för älgskada på gröda får inte utan att särskilda skäl föranleder det, beviljas om den brukningsenhet där skadan uppkommit omfattar odlad på över sextio hektar eller annan mark jord tvåhundra hektar. Vidare beviljas ersättning för skada på över endast om odlingen drivs i förvärvssyfteu på trädgårdsodling Vidare den begränsningen, att ersättning inte får föreligger om den skadelidande underlåtit att vidta rimliga åtbeviljas för att förebygga skadan. Dessutom gäller vid varje skadegärder tillfälle en självrisk på 200 kr.

Ekonomisk ersättning för skador förorsakade av vilt 77

Fram till den 50 juni 1972 betalades ersättning ur älgskadefonden för skador i samband med kollisioner mellan älg och motorfordon. Numera ersätts bilisten endast för försäkringsvägen sådana skador om han har s.k. vagnskadegaranti eller helförsäkring på bilen. Dessutom finns en organisation, älgskadefondsföreningen, vars medå lemmar genom organisationen får viss för skador ersättning som uppkommit i samband med viltkollisioner.

Vissa vilda djur bidrar till att smittosamma sprida sjukdomar. I sammanhanget bör därför också nämnas den möjlighet till ersättning av allmänna medel som följer av epizootilagen (1935:105) och den i anslutning till lagen utfärdade kungörelsen (1955:106).

l å 4.2.2 Ersättning i andra fall

Beträffande skadegörelse av andra har fridlysta djur jordbruksministern i svar på enkla frågor i riksdagen den 25 oktober l975 och den l2 december 1974 erinrat om, att ersättning kan ges ; efter prövning från fall till fall. I samband med det sistnämnda § svaret framhöll jordbruksministern att den enskilde markägaren

3 - når staten förordnat om fridlysning - inte ensam skäll

behöva bära alla kostnader för eventuella i form N följder av skador på mark eller annan egendom. Med prövning från fall till fall avsågs att regeringen har möjlighet att i det enskilda fallet ge ersätt-

tning, eventuellt från jaktvårdsfonden. Ansökan härom hos

görs regeringen. Anser regeringen, att annan att erhålla möjlighet ersättning finns, bör den utnyttjas först. Ersättning av allmänna medel kommer i fråga framför allt om djuret har vållat skada på grund av åtgärder som samhället har ansvaret för.

Regeringen har under den senaste ett tioårsperioden avgjort tjugotal ärenden rörande ersättning för sådana viltskador som inte faller under någon författningsbestämmelse. Regeringen har dock intagit en mycket restriktiv hållning när det gäller att bevilja ersättning.

Flera av ersättningsanspråken har rört skador orsakade av kronvilt. Skadorna har orsakats och i ett fall på gröda på trädgårdsodling. I yttrande i ett av ärendena framhöll naturvårdsvorket bl.a. följande.

av vilt SOL 1979:52 78 Ekonomisk ersättning för skador jörorsakade

tid tillbaka praxis, att såväl Sedan lång gäller ju som allmän som inom andra näringsgrenar, måste inom jord- och skogsbruk eller brukare tåla viss skadegörelse orsakad av vilt varje ägare därför kunna ersättning från samhällets sida. utan att påräkna i detta gäller att kontanta Som ytterligare praxis sammanhang för orsakad av vilt, såvida medel ej skall utgå skadegörelse inte ömmande skäl föreligger - t.ex. därför att den synnerligen är hotad till sin existens eller art som orsakar skadegörelsen skadan är mycket omfattande. Det har därför allmänt accepterats

att det uttag genom jakt som den skadelidande kan medges göra,

skall gälla som kompensation för skadegörelsen. vanligen

av fallen med skadegörelse av kronvilt utgick ersättni Inte i något

I tre fall har det varit fråga om skada av rådjur på yrkesmässigt

Skadorna har varit förhålla bedrivna frukt- och trädgårdsodlingar.

devis Inte i något fall har ersättning utgått. betydande.

naturvårdsverket avgivit i ärendena framgår Av de yttranden

i första hand bör åligga den skadeatt det enligt verkets mening

åtgärder och att i lidande att vidta rimliga skadeförebyggande

bör I det första av ärendena andra hand avskjutning tillgripas.

ställde verket inte avvisañde till att ersättning utgick. sig

var b1.a. att en utebliven avskjutning kunde sägas Motiveringen

under en sträng vinter. ha en viss jaktvårdande betydelse

fall har det varit om bäverskador. Särskilt i det I två fråga

skador invallningsföretag, var skadorna beena fallet, på ett

I båda fallen utgick viss ersättning. Jordtydande (se 2.2.4).

bruksministern har i samband med det tidigare nämnda uttalan-

den 12 december 1974 framhållit att det här det i riksdagen

där kan vara mycket skifär fråga om ett djur förutsättningarna

olika när det gäller den skada djuret åstadtande mellan platser

Det har enligt uttalandet inte kommer ooh andra omständigheter.

att ha fasta eller bestämmelser, varfunnits möjligheter regler

att i stället bedöma skadorna från fall till fall för formen

valts. Medel har hittills tagits ur jaktvårdsfonden.

har rört skada av älg på annat än gröda, frukt- Några ärenden

eller Inte i något av fallen har ersättning trädgårdsodling.

beviljats.

Ekonomisk ersättning för skador jörorsakade av vill 79

I fyra fall har för ersättning yrkats betesskador orsakade av

gäss. I samband därmed begärdes sådan lagändring att markägaren

skulle ges en författningsreglerad rätt till ersättning.

Med hänvisning till de möjligheter att använda olika former av

skyddsjakt som föreligger om extrem skadegörelse förorsakad av

vilt inträffar avstyrkte naturvårdsverket förslaget om författ-

ningsreglerad rätt till ersättning. Verket vidare att ansåg möj-

ligheterna till skyddsjakt också minskar behovet av skadeersätt-

De fall ning. som återstår - då skyddsjakt inte kan tillgripas

eller där ersättningsmöjlighet inte redan föreligger är fåta-

liga och torde kunna lösas i särskild ordning.

Slutligen har i ett fall yrkats för ersättning skördeskada or-

Isakad av kajor. Ansökan lämnades utan bifall. I ärendet anförde

naturvårdsverket bl.a. att man i första hand borde förepröva

åtgärder för att minska risken för skada. Om dessa åt-

Ebyggande

visar sig kan man överväga

igärder

verkningslösa att decimera den

viltarten och i sista hand bör frågan om er-

lskadevållande

;sättning tas upp till prövning. för Förutsättningen ersättning

åbör vara att man försökt hindra att

skadegörelse uppstår. Verket

tkonstaterar vidare att för allmän kajor gäller jakttid hela

iåret.

*Av ett visst intresse i sammanhanget är ett av regeringen av-

gjort ärende rörande tillstånd att fälla turkduvor. I sitt be-

slut yttrade regeringen:

Samhällets ansvar för de vilda innebär att djuren människor måste bl.a. i sanitära hänseenden tåla visst obehag av dem, i synnerhet när djurarten ej är talrik. Att turkduvor med sina läten stör nattsömn bör sålunda - om störningen är tillfällig

eller - inte obetydlig rimligen föranleda myndighets ingripande.

Förekomsten av turkduvor i Helsingborgs kommun är emellertid

enligt uredningen i ärendet sådan att kan antas störningen återkomma år efter år i avsevärd omfattning. Enligt vad handlingarna visar har andra åtgärder för att minska denna olägenhet än avskjutning inte stått till buds. Jakt efter turkduvor som-

martid bör inte i första hand komma i fråga. Med hänsyn till vad nu anförts borde naturvårdsverket ha meddelat kommunen tillstånd enligt l9 § jaktstadgan (1938:279) att under november 1975 fälla turkduvor till ett antal av högst 200.

80 Ekonomisk ersättning för skador förorsakade av vilt ; Eftersom med besvären avsedd jakttid numera förflutit, lämnat Kungl. Maj:t besvären utan åtgärd. Naturvårdsverket har, då ny jakttidskungörelse föreslås, att turkduvor medför i vissa delar av landet. beakta de olägenheter

4.5 Utbetalade ersättningar under åren 1968 - 1978.

§r§ättgigg;f§r_s§agp§ Rå_r§n_pgh_får_f§rgr§a§age_a1 varg; Järv, lp; §j§rQv_ö§n; EÅ1

1970/71

linkl. ersättningar för övriga olägenheter (skingring av renhjor-

dar m.m.), m.m. Tilläggsbeloppet utbetalas till synekostnader samebyarna.

1 inkl. värderingskostnader

Ekonomisk ersättning för skador jörorsakade av vilt 81

Ala

F 1975/74

605 6511

. 2 1974 3 1 445 594 1 476 951

1975 2 701 9172

112 5465

1976 5 165 4942

95 8745

1977 8912

3 808 528 9423

1978 Ersättningskraven för 1978 uppgår totalt till ca. 6, 2 miljoner kronor. Ersättningsyrkandena är ännu inte slutreglerade.

1Avser efter den 1 juli inkomna

I årligen och av länsstyrelsen per februari godkända skadeståndskrav I

E 2Under kalenderåret inkomna och godkända skadeståndskrav

(fr.o.m. 15 februari 1974)

5 I Erforderliga medel för täckande av ej behandlade ersättningsansökningar.

1 4.4 Försäkring

;Enligt vad beredningen erfarit från

försäkringsbolagens upplysningsltjänst har f.n. försäkringsbolagen inga försäkringar mot viltskador. Inte heller ingår sådan som del försäkring i annan försäkring. Den enskilde kan således inte försäkra mot skador sig förorsakade av vilt.

Anledningen till avsaknaden av försäkringar mot viltskador torde

vara att det inte förekommit något tryck på försäkringsbolagen i denna fråga. Inte heller anses skador av förevarande slag

motsvara en försäkringssituation. I försäkringstanken ligger

att man försäkrar sig mot något oförutsett. Viltskador kan ofta förutses och förebyggas. Vidare är områdena där skador inträffar

relativt urskiljbara. Under sådana förhållanden anses det inte

intressant för försäkringsbolagen att utarbeta mot försäkring viltskador. Inte heller skulle försäkringstagarna ha något intresse av sådana försäkringar eftersom blir premierna mycket höga.

Viltskadornas framtida utveckling

Den framtida utvecklingen när det gäller viltskadornas karaktär och kommer att både av förändringar av olika omfattning påverkas samhällsförhållanden och av viltbeståndens utveckling. Av vikt för hur människor kommer att viltskador blir också den , uppfatta till som kommer att råda i framtiden. I inställning djurlivet detta kapitel skall några viktigare problem kring viltskadornas I tänkbara utveckling diskuteras.

5.1 Viltbestånden

5.1.1 Däggdjur

i

1 Varg, järv, björn och lodjur.

av de stora rovdjurens individantal och förekomst- Förändringen

i

områden kommer att vara av betydande intresse för den framtida när det rovdjursrivna tamdjur. Samtskadeutvecklingen gäller - och liga de s.k. fyra stora dvs.varg, järv, björn lodjur har varit hårt tillbakaträngda och helt försvunna från stora områden. F.n. ökar dock antalet individer avdessa arter samtidigt som spridning sker till nya områden.

Även en ganska begränsad vargstam kan förorsaka betydande problem för Inte minst erfarenheterna från vintern rennäringen. detta. En ensam varg dödade då under kort 1977-78 understryker tid ett stort antal renar. Å andra sidan tyder erfarenheter från hösten 1978 på, att vargar kan förekomma inom renskötselområdena utan att förorsaka allt för stora olägenheter för ren-

näringen.

Järvstammen har under senare år ökat och beräknades år 1977 uppgå till ca lOO vuxna djur. En viss decimering genom jakt eller anses numera nödvändig. Utbredningsområdet tenfångst att öka och oförutsett inträffar kommer i derar om inget järv framtiden att återbesätta en del av de områden där den tidihar förekommit. Rapporter om observationer av järv även gare från andra delar av landet förekommer. Ökad förekomst samt

SOU l979;52

Viltskadornas framtida utveckling 83

spridning av järv till nya områden kommer att öka risken för rivning av tamdjur.

Antalet björnar uppskattades vintern till 1975/76 mellan 400 och 600. Stammens reproduktionstakt är låg, gissningsvis 10 % år. Uppgifterna om vid vilken ålder honorna blir I per könsmogna samt hur många år som förflyter mellan varje dräktighet är osäkra.

Björn förekommer nu i västra från Värmland och norrut Sverige och med ökad utbredning mot öster i landets nordliga delar. Rapporter om björnobservationer förekommer allt oftare från där fast i dag saknas.

gplatser björnstam En fortsatt

êutbredning mot söder och öster är därför att förvänta.

§Björnen år allätare och under tamdjurens torde

betessäsong

:örter, bär och rötter

utgöra den huvudsakliga födan. Vissa

:individer kan dock specialisera sig på att riva

djur. Inom om--

:råden med boskapsuppfödning och där tamdjuren under betessä-

songen betar i eller i närheten av skogsmark kan björnar komma att orsaka skada.

Uppgifter från olika håll tyder på att under lodjuren 1960ooh 1970-talen ökat. En viss, om än gles stam finns nu över

:hela landet utom på Gotland. Inom vissa län i

b1.a. Jämtland är stammen i dag så stor att den sannolikt inte kan tillåtas öka mer. Den årliga rapporterade är förhållandeavskjutningen vis En fortsatt, ringa. men troligen långsam ökning av lodjursstammen kan förväntas. Det bör föranleda en viss ökning av antalet lodjursrivna tamdjur, främst_renar och får.

Elävxiltâtemmazna

Älgstammen har under 1960- och 1970-talen ökat mycket kraftigt och den årliga avgången genom jakt, olyckor och andra iödsorsaker, som för år 1978 torde ha legat mellan 100 000 och 110 OOO djur, synes ännu inte motsvara tillskottet genom salvningen. Em fortsatt ökning torde således vara att förvänta även om reproduktionstalet förefaller att sjunka i omälgtäta

84 Viltskadornas framtida utveckling

råden. ökar kan vi också emotse ökade bet- Så länge älgstammen och gröda. Det bör emellertid framhållas ningsskador på skog att dessa skador för riket som helhet ännu inte bedöms som alltför utom vad avser skador på gröda under år besvärande, med sen skörd.

har cckså ökat kraftigt sedan andra världs- Rådjursstammarna kraftiga minskningar i individantalet före- 1 kriget. Tillfälliga ä kommer i samband med hårda vintrar. Även om antalet rådjur I I skulle öka torde det inte få någon större inverkan på skadeeftersom den skada de förorsakar får anses vara av bilden, mindre betydelse.

och kronviltstammarna ökar men troligen i begränsad omfatt- Dov- Skadorna bör därför totalt sett inte heller i framtiden ning. bli alltför besvärande, lokalt kan de dock bli omfattande.

1 åäxer

Bäverstammens har redovisats i avsnitt 2.2.4, Stamutveckling men har efter inplanteringen under 1920-talet ökat kraftigt kommer troligen att fortsätta samtidigt som bävern och ökningen till Bäverns dämningar vållar skada på sprids nya områden. Skadan drabbar huvudsåväl åker- som skogsmark. mycket ojämnt, liggande marker i anslutning till vattendrag, sakligen på lågt men där kan skadan i stället bli omfattande.

bäver tillåten i vissa delar av Jämt- Sedan några år är jakt efter lands och Västernorrlands län. Jakttiden har förlagts till tiden att 1 oktober - 15 maj. Den tiden har valts med hänsyn till ungarna, en

reâ

som föds är beroende av moderns omvårdnad under i maj - juni, tivt tid. I flera län förekommer en omfattande licensgivning

lång få

efter bäver. Under den tid jakt är tillåten är bävern svåråtkoü

jakt i Under större delen av denna period är vattendragen isbelagda. Dessutom är ljusförhållandena så dåliga att jakt med skjutvapen kan bedrivas under den tid på dygnet då bävern är mest aktiv. ej har även medverkat till Bristande erfarenhet av jakt på bäver

a

att blivit relativt lågt. Om inte jakten uttaget genom jakt

Viltskadornas framtida utveckling 85

effektiviseras eller andra reglerande metoder i större utsträckning utnyttjas torde bäverstammarna fortsätta att öka.

Ett realistiskt torde vara antagande att antalet inträffade skador förorsakade av bäver kommer att öka.

Qråivliag

Ändrade jakttider, minskade till möjligheter och minskat intresse för grytjakt på grävling har sannolikt minskat jakttrycket på denna alt. I den mån grävlingsstammarna regleras av jakt - något som ej är fastslaget - kan ett minskat jakttryck

vara orsak till den ökning av stammarna som skett. En ökning av antalet individer hos en revirhållande art av detta slag innebär teoretiskt sett att överskottet tvingas söka sig till mindre lämpade biotoper - även i närheten av eller inom tätortsbebyggelse. Man kan vänta sig en viss av skadeökning görelse på gröda samt en ökning av grävlingens bosättning under bostadshus, främst fritidshus. Det bör noteras att stammen i mellansvenska marker kan bli mycket tät, ca 40 djur per l 000 har, och att grävlingens skadegörelse på havre områdesvis anses vara större än den som förorsakas av älg.

Kanin

Kaninen har tidigare vållat svåra skador inom vissa områden. Myxomatosepidemierna har under 1960- och 1970-talen kraftigt reducerat kaninstammarna. Genom sin höga reproduktionsförmåga tillväxer stammarna mycket snabbt när myxomatosen inte härjar i bestånden. När kaninerna ökat i antal återkommer emellertid myxomatosen regelbundet. I stort sett torde därför problemen med kaninskador framdeles inte bli mera omfattande än de varit under senare år. Denna slutsats gäller under förutsättning att någon förändring inte inträffar när det gäller kaninernas motståndskraft mot myxomatosen.

86 Vlltskadømas jiamtida utveckling

Vildsvin

finns ett antal vilthägn med.)l.a. I södra och mellersta Sverige förekomster av vildsvin i fr;het vildsvin. Redan nu rapporteras från vissa Det är rimligt att inta som följd av rymningar hägn. av frilevande vildsvin så småningom kommer att fasta stammar att etableras platser i landet. Den skada genom upppå flera som förr orsakades iv bökning av rotfrukts- och potatisstukor inte att bli särskilt besvärande, eftersom vildsvin kommer dock denna för rotfrukter har minskat i omfattning. förvaringsform risk för att vildsvinen i framtiden kan åstad- Däremot föreligger skador jordbruksgrödor främst potatis komma betydande på olika och i större grönsaksodlingar.

Qvrisagiâgadiuz

är av mindre betydelse vad De flesta övriga däggdjursarter framtida utveckling. Dels är den skada de avser viltskadornas av begränsad omfattning och åstadkommer, med vissa undantag, f.n. större långsiktig förändring av stamdels förutses ingen sikt kommer dock individantalet incm marnas storlek. På kort viltarter att kraftigt variera beroende på sjukdomar, flera extrema klimatförhållanden, m.m. variationer i näringstillgång,

5.1.2 Fåglar

är av stort intresse vid bedöm- Vissa fågelarters utveckling ningen av den framtida Viltskadeutvecklingen.

gäss

Efter att ha varit hårt tillbakaträngda har en del i Sverige visa tillväxt. Bland de arter som häckande gåsarter börjat ökat mest märks Säd- och fjällgåsstammarna är svaga grågåsen. aktioner för att dels genom biotopförbättoch där genomförs livsbetingelser, dels genom utplanringar skapa gynnsammare stammar. Det torde dock dröja innan teringar få reproducerbara av dessa arter förekommer i större ani Sverige kläckta gäss tal. Antalet som rastar under vår- och höstflyttsädgäss

Viltskadornas

framtida utveckling 87

ningen i bl.a. Östergötland, Blekinge och Skåne - merparten

troligen ryska gäss - ha ökat under synes senare år.

Den vitkindade gåsen, som endast i mycket begränsad omfattning

häckar men väl rastar i Sverige, framför allt på Gotland,

har ökat kraftigt i antal. Observationer rapporteras också

från fastlandet. De skador gässen orsakar kan därför förväntas

öka.

I Kanadagåsen tilldrar sig stort intresse i viltskadesammanhang. | Efter utplanterizgar och tack vare sin anpassningsförmåga har

den nu etablerat sig över stora delar av Sverige.

I

Arten visar

en hög tillväxttakt.

å l 1 I södra Sverige förorsakas skadorna i betydande utsträckning

av övervintrande gäss av olika arter. Dessa gäss har ofta sina

häckningsplatser utanför varför Sverige, även utvecklingen på

dessa lokaler har betydelse för skadeutvecklingen i Sverige.

Allt eftersom stammarna av gäss växer - vilket synes vara

fallet för de flesta arter - kan antalet rapporterade fall av

skador förväntas öka.

\-Kråk- och måsfåglar

För kråk- och mâsfågelstammarna gäller, att de redan är så starka

att det knappast finns för utrymme någon kraftigare tillväxt på de lokaler där de nu finns. Som ofta är fallet med överstarka populationer etablerar emellertid sig revirsökande individer på tidigare inte utnyttjade platser. Det gäller b1.a. för kråkor som numera före-

kommer i stora delar av fjällområdet. - Trutar främst gråtruten -

har i allt större utsträckning börjat förekomma i insjöar. De sanitära

olägenheter genom nedsmutsning, smittspridning, störande ljud och and-

ra olägenheter, inte minst för fiskeoch jaktvården, som kråk- och

måsfågel förorsakar kan framdeles komma att få större omfattning.

H ,M .,

88 Viltskadørnas jiamtida utveckling

n.,

:ya xiltâriez

en viss förändring av faunans samman- Det sker kontinuerligt .vana.: vissa arter minskar eller försvinner, andra åter sättning, Under har vi i Sverige fått ökar och nya invandrar. 1900-talet

ett antal framför allt fåglar men även däggdjur. nya viltarter,

som framdeles kan uppträda i Sverige och vålla Bland nya arter

märks främst tvättbjörn, mårdhund och vitsvansai olägenheter - redan och mårdhund har rap- (m. hjort. Enstaka exemplar av tvättbjörn

r.\4.

porterats förekomma i landet. Vitsvanshjort finns i Finland och

:era-IT: en hjort har iakttagits i Norrbotten. Klimat- och landskapsföränd-

-ew här. ringar kan också medföra att nya fågelarter börjar uppträda

Dessutom finns risk för att djur som hålls i hägn rymmer och eta_

blerar frilevande stammar.

êanitära förhållanden 5.2

förekomst av vissa fågelarter ger upphov En alltför riklig

eller störande till sanitära problem genom nedsmutsning

av turkduvan medför exempelvis besväranläten. En ökning

i ökad omfattning. Iordde störningar i bostadsområden

av friluftsanläggningar och andra anläggningar ningsställande och parker kan öka känsför allmänheten, exempelvis badplatser

ligheten för nedsmutsning genom t.ex. gäss.

föras in i Sverige via vilda Vissa sjukdomar kan komma att

få en ökad spridning inom landet. djur eller genom sådana djur

kan nämnas rabies, som främst Som exempel på en sådan sjukdom

via hundar eller Om sjukdomen importerade sprids genom räv. till Sverige, medför detta katter eller på annat sätt överförs

insatser i form av vaccinering behov av omfattande preventiva

för att minska den av tamdjur inom smittoområdet, åtgärder

m.m. Vidare kan dryga ersättningar smittospridande viltstammen,

av tamdjur som smittas. komma att krävas för nedslaktning

måsar, duvor och vissa småfåglar, Vissa fågelarter, exempelvis över långa avstånd. kan öka risken för spridning av nya sjukdomar

av smitta som drabbar människan Det kan vara fråga om spridning

och odlad fisk i dammar. Sådan smittospridning eller tamdjur

Viltskadomas framtida utveckling 89

är svår att kontrollera och kan i vissa fall medföra betydande kostnader för bekämpning eller förluster genom produktionsbortfall.

5-5 Förändringar i olika areella näringar

Med areella näringar avses här och jord- skogsbruk, trädgårdsskötsel och rennäring. Konflikter mellan dessa näringar och viltet, konflikter som bl.a. tar i en ökad sig uttryck förekomst av viltskador, är redan i dag påtagliga. Risker finns också för att dessa konflikter tilltar genom förändringar i näringarna eller genom att viltstammarna förändras (se avsnitt 5.1).

De ekonomiska förhållandena inom de areella näringarna kan påverka synen på viltskadorna. Den framtida produktionen inom bl.a. skogs- och jordbruk kommer troligen att kräva större ekonomiska insatser, såväl i investerings- som i produktionsskedet. Känsligheten för avbräck i produktionen - och självfallet då också för produktionsbortfall orsakat av vilt kan därför komma att öka.

l §kgg§bruket. Förutsättningarna för viltet påverkas i hög grad Qav inriktning och intensitet i skogsbruket. Skogsbestånd med ginslag av olika trädarter av varierande ålder samt god tillgång till våtmarker ger gynnsamma förutsättningar för ett stort antal viltarter. Sådana skogar ger emellertid lägre produktion av industriellt användbart virke per arealenhet och högre driftskostnad än homogena, bestånd av likåldriga framför allt barrskog. Modernt skogsbruk kännetecknas av en strävan att få fiam skogar av den mindre senare, viltvänliga” typen.

Det finns en påtaglig risk att ett intensifierat skogsbruk resulterar i en ökad förekomst av skador på skogen förorsakade av vilt.

Vid övergång till alltmer homogena skogar kan riskerna för betningsskador öka. I olikåldriga finns normalt blandskogar ett rikt utbud av lövsly som utgör betningsunderlag för klöv-

90 Viltskadomas

framtida utveckling

viltet. Om lövslyinslaget minskar visar erfarenheten att betesinriktningen ändras, i varje fall på kort sikt. Ofta kommer därvid ekonomiskt mera värdefulla trädslag, exempelvis till skada. För att begränsa skadorna måste de betande tall, djurens antal anpassas till den nya situationen.

Undersökningar av tallföryngringar visar dock att vinterbetesskador i med inslag av lövsly än i av älg är större tallplanteringar planteringar där det bara finns tall.

minskar också artrikedomen samtidigt som an- I homogena skogar talet individer av vissa viltarter i stället kan öka genom att dessa får ideala livsbetingelser i den nya miljön. Genom sin rika förekomst kan dessa arter vålla skador på skogsbruket.

av slutavverkning och nyplantering är av stor be- Planeringen för viltfaunans existensmöjligheter och kan även påtydelse verka den framtida skadebilden.

Den årliga slutavverkningen omfattar drygt l % av skogsarealen_ Procenttalet ligger högre för södra och lägre för norra Sverige beroende på skillnader i skogens tillväxttakt. Skillnader i skogskol junkturerna kan kortsiktigt förändra det årliga uttaget så att avve ningen under år med dålig efterfrågan och låga priser blir av mindr omfattning. Detta kompenseras dock genom högre uttag under goda sko konjunkturer.

Kalhyggen och nyplanteringar erbjuder rikt utbud av bete

ett

för bl.a. klövvilt. Betningen fortgår till dess lövsly och örter antingen röjs eller sprutas, lövslyet växer ovanför betningshöjd eller barrskogen vuxit upp och kväver örter och lövsly. Hur många år dessa avverkningsytor ger lämpligt bete åt klövvilt beror bl.a. på var i landet de är belägna, trädslagssamt vilka beståndsvårdande åtgärder som utförs och blandningen när de utförs.

sou 1979:52 Viltskadømas 91

framtida utveckling

För de flesta djurarter torde de mindre och medelstora kalhyggena vara mest attraktiva. Är det långt avstånd till närmaste skydd vill inte djuren gärna utnyttja betet på hygget. Stora kalhyggen kan därför i initialskedet ha ett lågt betestryck från älg, lägre än vad som med hänsyn till lövslyuppslaget vore lämpligt. I ett senare skede, när ungskogen vuxit upp så att den ger skydd och ett rikt utbud av föda,kan det ske en koncentration av djur, framför allt till omälg, rådet.

Om man inte beaktar viltförekomsten vid av slutavplanering verkning och vid nyplantering kan man således öka risken för skador på värdefull skog. Om man å andra sidan i viltvårdssyfte sparar skogen på lågproduktiva marker eller impediment och dessutom lämnar lövsly i hyggenas så kan man kantzoner, styra betestrycket dit och därigenom bort från värdefull plantskog. Här bör man dock komma ihåg att hjortdjurens lövslybet-

i

ning på föryngringsytorna förbättrar barrskogsplantornas kon- E kurrenssituation och att dennna betning därför också har ett E positivt värde.

Skogsgödsling ökar betesfrekvensen på den gödslade Gödsytan. lingen kan å andra sidan planeras så att man styr betningen till mindre känsliga områden.

Introduktion av nya trädslag - eller till andra övergång produktionsmetoder, exempelvis energiskogar - kan också påverka skadebilden. Eftersom skadorna normalt redan uppstår i planteller ungskogsstadiet kommer de i regel relativt snabbt att uppmärksammas. Det kan dock tänkas att skadorna uppkommer eller observeras ganska sent under eller omloppsperioden uppmärksammas först som nedsatt kvalitet hos de avverkade träden.

Om planerna på energiproduktion med utnyttjande av energiskogar realiseras kommer detta sannolikt innebära stor risk att för

hård betning av klövvilt. Flera av de trädarter som nämnts

i sammanhanget är mycket begärliga för klövviltet. Slyskogen kommer också att erbjuda gott för viltet. Eftersom enerskydd giskogarna lokaliseras till fuktiga marker kommer viltet också att ha tillgång till vatten. skulle kunna Energiskogarna bli

92 Viltskadomas framtida utveckling

mycket omtyckta klövviltbiotoper. Även hare, kanin och bäver kan komma att orsaka skador på energiskogarna.

Antalet fröplantager, framför allt för produktion av tallfrö, kommer troligen att öka. Redan nu rapporteras skadegörelse, främst förorsakad av älg, och antalet skadefall kan förväntas öka.

finns en tendens mot odling av Åogdbrgkgt. Inom jordbruket likartade grödor över större sammanhängande arealer. Vissa av dessa grödor är särskilt attraktiva för olika djurarter. Som exempel kan nämnas ärtodlingar, som lockar duvor, gäss och rådjur, raps som drar till sig klövvilt, havre som uppskattas av klövvilt och grävling, rotfruktsodlingar som kan bli omtyckta matplatser för en eventuell framtida vildsvinsstam.

De för betningsskador av klövvilt mest utsatta områdena är åkerkanter som gränsar till skog samt mindre åkrar omgivna av skog. Under de senaste decennierna har en betydande del av dessa mindre åkrar antingen fått växa igen eller planterats med skog. Om de på nytt skulle börja brukas för jordbruksändamål kan, med de starka klövviltstammar vi nu har, betestrycket där komma att bli mycket hårt.

Kravet på lönsamhet inom jordbruket gör att detta bedrivs allt rationellare och att utrymmet för vilt därmed begränsas. Öppna diken, gärdesgårdar, gärdesbackar, m.m. som förr var mycket vanliga inslag i jordbrukslandskapet och gav skydd och näring åt viltet har tagits bort för att underlätta en rationell brukning av marken. En övergång till ensidigare odling med ett fåtal grödor som i stället återkommer med tätare mellanrum i omloppsperioden, en minskning av trädesbruket, en minskad areal vall och en tidigare höstplöjning har medfört att djurens möjligheter att fördela betningen på olika grödor har minskat. En koncentration av betet har skett till vissa av viltet uppskattade växtslag, b1.a. raps, havre och blandsäd. Nya grödor kommer också att odlas och en del av dessa blir säkert begärliga för olika viltarter, Samtidigt ökar individantalet av vissa Viltslag som med förkärlek betar eller rastar på åkermark. Vissa förr mycket

Viltskadomas

framtida utveckling 93

vanliga fältviltarter som rapphöns, fälthare och fasan har genom jordbrukets strukturrationalisering blivit hårt tillbakaträngda. Den utvecklingen kan komma att fortsätta. De viltarter som i framtiden kan vålla skador är i första hand sådana arter som gynnas eller i varje fall inte påverkas negativt av jordbrukets Bland de för förändring. jordbruket skadevållande viltarterna i framtiden torde man främst återfinna klövvilt, gäss och grävling. Liksom när det gäller skogsbruket föreligger - om inga åtgärder vidtas - risk för ökade konflikter mellan näringen och viltet.

Erädgårdsskötsgl. Arealen för fältmässiga bär- och grönsaksodlingar ökar. Många av dessa odlingar och odlingar för prydnadsväxter utgör omtyckta för olika betesplatser fåglar och däggdjur. Att så är fallet framgår av förteckningen över skadevållande däggdjur och fåglar i kap. 2. Som exempel kan nämnas att jordgubbsodlingar är utsatta för angrepp av björktrastar, sallads- och kålodlingar uppskattas av harar och rådjur betar i blomsterodlingar. Om attraktiva odlingar förläggs till olämpg liga platser kan betydande skador uppstå även om den skade- N vållande arten endast förekommer i normal omfattning på platsen.

Genom hägnader, nät och olika skrämselanordningar, kan betestrycket minskas. Eftersom många olika djur- och fågelarter kan vålla skada kan ett emellertid kräva fullständigt skydd många olika åtüürder. Kostnaderna för dessa skyddsåtgärder kan i vissa fall bli mycket höga. Detta kan i viss utsträckning kompenseras av att avkastningen per aroalenhet i kronor räknat också blir hög och kan bära kostnader för högre skadeförebyggande åtgärder.

Begngringen. Denna verksamhet är framför allt för skakänslig dor förorsakade av de stora När dessa rovdjuren. rovdjur förekom i större antal än vad som nu är fallet vållade de ett betydande avbräck för rennäringen.

En tillväxt av björn-, järv- och lodjursstammarna har skett under de senaste decennierna. Även antalet har vargar under det senaste året ökat. Dessa tillhör djurarter den ursprungliga

94 Viltskadomas framtida utveckling

svenska faunan och olika åtgärder har vidtagits för stam-

marnas skydd och utveckling. En viss kontrollerad ytterligare

av antalet kommer troligen att tillåtas. (se ökning djur

avsnitt 5.5).

har renskötseln ändrat karaktär så att renskötare Samtidigt som förr och övervakar reninte i samma utsträckning följer flockar - Antalet strövrenar - ensamma eller i mindre hjordarna. ökat. Detta - samt det faktum att ensamma har b1.a. härigenom flock inte har det extra skydd som en sammanhållen ger djur att risken för rovdjursrivning ökar. innebär

Minskar antalet renskötare ytterligare samtidigt som antalet

ökar är det ofrånkomligt att också konfliktrenrivande rovdjur mellan och de större rovdjuren ökar. situationerna rennäringen

Översikt över förhållanden i andra länder

6.1 Inledning

För beredningens arbete och för framtida ställningstaganden har kunskaper om viltskadefrågans behandling i andra länder bedömts ha visst Värde. Med hänsyn härtill har hos de svensberedningen ka ambassaderna i Helsingfors, Oslo, Köpenhamn, Bonn, Haag, Bryssel, Paris, London och Dublin samt hos den svenske lantbruksrepresentanten i Washington för USA och Kanada, begärt att få en redogörelse för viltskadefrågans behandling i resp. länder. Förfrågan har avsett i vilken viltskador utsträckning ersätts, forför eventuell vem som bär förekommande skadereglering, er-

imerna

åsättningsansvar och i vad mån insatser görs från det allmännas

;sida i form av medelsanvisning, iorskning och utvecklingsarbete

iför att få till stånd förebyggande åtgärder mot skador förorsa-

Ekade av vilt.

:Vid redovisningen av viltskadeproblemen i andra länder

har upp-

âgiftslämnarna haft att utgå från förutsättningar som i väsentli-

:ga delar avviker från de som råder i Sverige. De summariska

uppgifter som jakt- och viltvårdsberedningen nu fått ta del av måste bedömas med hänsyn tagen till de skillnader som råder mellan

*olika länder när det gäller

exempelvis traditioner, jaktlagstiftning och synen på viltfaunan.

6.2 Finland

I Finland utbetalas för ersättning

a) renar som dödats av rovdjur b) skador som av rovdjur orsakats på hästar, nötkreatur, får och svin c) skador orsakade av hjortdjur, renar och undantagna, på åkerandra odlingsväxter, i trädgårdar, på stackad skörd, husdjur, motorfordon och skog, dock inte eller på statens bolagens skogar skador orsakade av fridlysta sällsynta djur.

i andra länder

96 Översikt över förhållanden

fattas i varje enskilt fall av jord- Beslut om skadeersättning inom ramen för ett varje år anvisat och skogsbruksministeriet för de olika Bidragens totala storlek belopp skadetyperna. och bekostas av allmänna medel. För att beslutas av riksdagen kostnaderna för ersättningar för skador orsakade av hjorttäcka

i

som uppbärs för jakt på hjortdjur samt i djur utnyttjas avgifter

inkomster från som sålts för statens räkning. 5

hjortdjur Ä

2 och hjortdjur skall synas av värde- Anmälda skador av rovdjur Dessa utses av polischefen på orten eller av jordringsmän. arvode och reseoch skogsbruksministeriet. Värderingsmännens betalas av allmänna medel och, beträffande skador kostnader av ovannämnda avgifter och inkomster. av hjortdjur,

med nedsatt eller helt utebli om den Bidrag kan utgå belopp skäl medverka för att förhindra skaskadelidande utan vägrat handlande bidragit till skacans dan eller om han genom sitt

uppkomst.

orsakad av rovdjur anges vidare att ingen I fråga om skada av allmänna medel utgår om skadan ersätts genom ersättning

försäkring.

för skador vållade av vilda djur upptas med följan- Ersättning för åren 1977-1979. Beloppen anges i 1 000 Fm. de belopp i budget

lüllüålâü

7 000 10 000 13 000 Skador av hjortdjur 1 000 2 000 2 400 rovdjur

sällsynta frid- 10 20 30 lysta djurarter

har år 500 000 Fm anslagits för åtgärder och under- Dessutom varje att hindra eller begränsa skador av hjortdjur. sökningar i syfte för skador orsakade av hjortdjur för åren De utbetalade beloppen och uppgick till 9 600 000 respek- 1977 och 1978 översteg budgeten

tive 15 800 000 Fm.

Översikt över förhållanden i andra länder 97

6.3 Norge

Ersättning kan medges för vissa skador orsakade av älg, hjort och rådjur. Även bidrag till skadeförebyggande åtgärder kan utgå. Skador på skog av dessa djurarter ersätts i allmänhet inte. Ersättning utgår ur den av jaktavgifter viltuppbyggda fonden.

Skador på grödor orsakade av andra fredade viltarter ersätts endast undantagsvis. endast om det Ersättning utgår gäller koncentrerad skada som den skadelidande svårligen kunnat värja sig mot och som är så omfattande att den enskilde inte kan bära den själv. Ett villkor för är att ersättning den skadelidande gjort vad som med hänsyn till de värden som står på spel och risken för skador rimligen kan ankomma på honom för att förhindra eller minska skadan. Dessutom tas till hänsyn om kompensation kan erhållas genom jakt efter djur av ifrågavarande slag. Skador orsakade av djur som kan jagas året runt ersätts inte.

Ersättning för spridda eller skador i form tillfälliga utgår av pengar. Vidare kan föreskrivas att ersättningsbeloppet skall användas till återställningsåtgärder, exempelvis nyplanteringar, eller till skadeförebyggande åtgärder.

Om särskilda skäl föreligger kan bidrag till förebyggande åtgärder utgå även om skada av betydelse inte har uppstått. Det ska däremot ett hot föreligga permanent om väsentlig skada på betydande värden. En ytterligare förutsättning är att den som är utsatt för skada eller hotas av skada vidtar en efsjälv ter förhållandena tillfredsställande insats för att förebygga skadan.

Några rättsliga krav på ersättning ur viltfonden kan inte resas. Det kan som regel endast bli tal om delvis ersättning därvid hänsyn skall tas till den skadelidandes ekonomiska villkor och möjligheter att själv bära liden förlust.

i andra länder SOU 1979152 98 Översikt över förhållanden

Jakt efter älg, hjort, dovhjort och rådjur i skadeförebyggande syfte kan tillåtas efter särskilt tillstånd av den s.k. viltnämnden. Tillstånd kan ges till brukare av fast egendom om dessa orsakar skada på hans jordbruksgröda. Likdjurarter nande tillstånd ges också om dessa djurarter vållar betydande skador på skog.

Skador på husdjur, tamren och fjäderfä orsakade av kungsörn, havsörn, varg, järv och björn kan efter ansökan ersättas av det allmänna om den skadelidande är fast bosatt i landet. Det-

skadelidande är en organisation, samman-

samma gäller om den slutning eller stiftelse med säte i Norge. Om de skadade djuren tillhör staten eller organisation eller sammanslutning i vilken staten har det övervägande ekonomiska intresset utgår ingen ersättning. Förlust av lamm och kid som är yngre än fyra veckor eller av renkalv under en vecka ersätts i allmänhet inte.

Ett villkor för ersättning är att den skadelidande gjort till de värden som står och risvad som med hänsyn på spel ken för skada rimligen kan ankomma på honom för att avvärja eller minska skadan. I den utsträckning skadan ersätts genom försäkring o.dyl. kan ersättning i enlighet med dessa föreskrifter inte erhållas.

Då det kan konstateras att skadan förorsakats av ifrågavaranskall för skador eller tamde rovdjur ersättning på får, get ren beräknas efter som fastställs av Direktoratet för grunder viltstell og ferskvannsfisk. Andra husdjur och fjäderfä ersätts med djurets värde med tillägg för styrkta, rimliga kostnader. Särskilt avelsvärde eller bruksvärde ersätts endast i den utsträckning sådant kan visas med stamboksutdrag eller liknande.

Ersättning för dödad eller skadad tamren med okänd eller olovlig märkning tillfaller rendriftsfonden i det renbetesdistrikt där renen finns. Detsamma gäller ersättning för omärkt renkalv med okänd ägare.

Översikt över förhållanden i andra länder 99

När det gäller skada på får, get och tamren vid utgår varje skadetillfälle även kompensation för omkostnaolägenheter, der och andra förluster, Beloppet utgör 25 % av det fastställda ersättningsbeloppet. I särskilda fall kan kompensationen uppgå till 50 %. Då beloppen fastställs kan föreskrivas, att utbetalning inte skall äga rum med mindre det visas att medlen helt eller delvis används till förebyggande åtgärder mot rovdjursskador.

I Norge har det lagts fram ett förslag1 som innebär att de nu-

varande ersättningsformerna för och rovdjursskador på tamren får ersätts med en allmän för förluster i fårkompensation och rennäringen. Varje får- och renägare skulle enligt förslaget vara berättigad till ett till riskbidrag uppgående 50 % av normalförlusten i näringen. Bidraget, som kan bestämmas till visst belopp per djur, skall alltid oavsett hur stor utgå den verkliga förlusten varit för den enskilde Vid sidjurägaren. dan om riskbidraget skall det enligt förslaget finnas möjlighet att erhålla för extraordinära skador. ersättning

6.4 Danmark

Jakträttsinnehavaren är skyldig att i sitt jaktdistrikt se till j att bl.a. kron-, och dovvilt, rådjur, mufflon och vildsvin inte orsakar skada för icke under tid jaktberättigade jordbrukare djuren inte är fridlysta. Om skada uppkommer på grund av jakträttsinnehavarens försummelse kan han under vissa förutsättningar bli skyldig att utbetala till den skadelidande. ersättning Jakträttsinnehavaren skall gottgöra jordbrukaren med vissa i lagen angivna minimibelopp. Särskilt förordnade värderingsmän värderar uppkomna skador. Om jakträttsinnehavaren inte fullgör sin att ersätta skadan skyldighet kan jordbrukaren tillåtas

1 ?rstatning for tap av tamrein och bufé, NOU 1977:13

i andra länder

100 Översikt över förhållanden

att under ett år jaga ifrågavarande djurarter på jakträttsinnehavarens marker. Vad nu sagts gäller inte om jakträttsinnehavaren inom sex månader efter syneförrättning sätter upp stängsel. Bestämmelserna är tvingade och kan således inte inskränkas genom avtal.

till kan vidare lämnas om kronvilt från Ersättning jordbrukare reservat kommer ut och förorsakar skada på grödor. inhägnade Vid sådana skador värderas förlusten efter saluvärdet av den lämnas av medel som inflyter från mogna skörden. Ersättning kronvilt som staten försäljer.

I övrigt kan inte ersättning för skador som förorsakats av djur lämnas på annat sätt än genom att den skadelidande tecknar privat försäkring.

eller forskningsarbete av nämnvärd omfatt- Något utvecklingsför att skadegörelse lär inte förekomma. ning begränsa

6.5 Förbundsrepubliken Tyskland

att ersätta viltskador är knuten till jakträtten Skyldigheten tillkommer Inom allmänning äger ressom i princip markägaren. pektive delstat jakträtten.

Jakträtt får bara utövas inom särskilt fastställda jaktområmed en minimiareal om den som antingen utgörs av egna jaktmarker 75 har eller gemensamma jaktmarker med en minimiareal om 150 har. varierar mellan olika delstater. Arealgränserna För viltskador på gemensamma jaktmarker är jaktkorporationen Inom korporationen är varje medifråga ersättningsskyldig. i förhållande till sin lem och varje jaktarrendator ansvarig markandel vad arrendeavtalet föreskriver. I sista respektive hand, t.ex. vid jaktarrendatorns insolvens, inträder jaktkorporationen.

För viltskador på jordegendom som ligger inom egna jaktmarker ägaren eller nyttjanderättshavaren åvilar ersättningsskyldigheten I sista eller jaktarrendatorn i enlighet med jaktarrendeavtalet.

SOU l979:52 Översikt

över förhållanden i andra länder 101

hand är ägaren eller jakträttsinnehavaren ansvarig.

Viltskador måste anmälas hos den kommunala myndighet inom vars område den skadade marken är belägen inom en vecka efter det att den ersättningsberättigade fått kännedom om skadan. Vid skada på skog räcker det med anmälan två gånger om året, före den 1 maj och den 1 oktober.

Ersättning för viltskador är begränsad till skador förorsakade av högvilt t.ex. hjort, rådjur, gems, mufflonfar och vildsvin samt Vidare av vildkanin eller fasaner men inte harar.

Skyldigheten att ersätta viltskador omfattar även skador på Q skördade men ännu inte bärgade produkter, t.ex. upplöjd pota- § tis eller upptagna beton

QSkadornas storlek uppskattas i regel av särskilda värderingsmän.

\6.6 Nederländerna

I Nederländerna är jakträttsinnehavaren skyldig att förhindra att viltet orsakar skador. Om viltskador inträffar på grund av jakträttsinnehavarens försummelse ansvarar denne för skadorna. Skadevärdering utförs av en särskild kommission för viltskador.

I Nederländerna förorsakar vildsvinen, som förflyttar sig över relativt vidsträckta stora områden, problem. Ibland kan också vissa fåglar som uppträder i stora flockar orsaka skador. I dessa fall är det svårt att fastställa från vilket område det skadegörande viltet kommer. Jakträttsinnehavaren anses

då inte ha

möjlighet att ingripa. När ingen särskild jakträttsinnehavare kan ställas ansvarig utgår skadestånd ur den s.k. jaktfonden. Denna fond finansieras genom en speciell skatt på jakträtten.

SOU 1979152

102 Översikt över förhållanden i andra länder

Vid sidan av det jaktbara viltet finns skyddade djurarter som inte får t.ex. vissa gäss och änder samt utter. Ansvaret jagas, för skador orsakade av sådana djurarter åvilar staten och ersättningen utgår ur jaktfonden. För denna typ av skadeersättning tillförs jaktfonden allmänna medel.

För att skador förorsakade av vilt förväntas att förebygga jordbrukarna, eventuellt i samråd med jakträttsinnehavarna, företar vissa åtgärder. Stängsel kring känslig skörd till mot kaniner är ofta nödvändiga i dynområdena längs kusskydd ten eller på de högre liggande sandområdena. I fråga om skydd mot viltolyckor i trafiken beaktas behovet av stängsel, vägoch viltspeglar och t.o.m. tunnlar under stora traskyltar fikleder när staten vägar. I vissa fall betalas projekterar i vägarna ur jaktfonden. Västängsel och galler, s.k. färist, där det regelbundet förekommer krockar med vilt ägnas gar särskild uppmärksamhet.

Ett allvarligt problem är för tillfället ökningen av prutgåsen. Framför allt i april och maj orsakar gässen allvarliga problem för boskapsskötseln genom att de äter upp grödan på betesmarkerna. Med viss framgång har man sökt skydda vissa betesmarker genom att som hindrar gässen att landa. spänna upp nylontrådar

För att skadeståndsanspråken för skador orsakade av begränsa gäss har den nederländska staten köpt in en bondgård på vilken för begärlig föda skall odlas. Genom att skrämma bort gässen güssen från omgivningarna till gården lär de sig så småningom var de kan finna foder utan att bli störda.

6.7 Belgien

insatser i egentlig mening görs från det allmännas sida i Inga om viltskador. Inte heller finns uppgifter om i vilken utfråga sträckning viltskador ersätts.

den belgiska lagstiftningen svarar jakträttsinnehavarna Enligt strikt för viltskador. De skador som avses är skador på jord-

Översikt över förhållanden i andra länder - 103

bruksgrödor och trädgårdsodlingar orsakade av kron- och dovvilt, rådjur, mufflon och vildsvin. Dubbel ersättning utgår för sådana skador orsakade av kaniner. Den som anser sig ha lidit skada skall vända till sig den ansvarige personen, dvs. jakträttsinnehavaren.

Viltskadorna regleras genom en enklare form av civilprocess. Inga ändringar i rådande ordning är aktuella.

I fråga om förebyggande åtgärder föreskrivs att jordbruksministern kan bestämma om utökad jakt på kaniner, ringduvor eller vildsvin. En förutsättning är att det har konstaterats, att en alltför stor mängd av någon av dessa arter skadar jordbruksproduktionen inom ett område.

6.8 Frankrike

Enligt fransk lagstiftning lämnas ersättning endast i begränsad utsträckning för viltskador. Kompensation bara utgår i sådana fall där vildsvin och liknande större villebråd orsakat skörde- E skador. Huvuddelen av skadefallen - bortåt 80 % - förorsakas av just vildsvin.

Frågor rörande handhas Viltskadeersättning av en offentlig institution, 1Office National de la Chasse

(Nationella Jaktbyrån).

Byrån, som är det centrala organet i Frankrike för viltvârdsfrågor, är underställd två ministerier - dels kulturoch miljöministeriet, dels finansministeriet. har Byrån i viltskadefrågor en central roll som administrerande och kontrollerande enhet. Dessutom förvaltar byrån de lokala och nationella viltskadefonderna.

Formerna för ersättning av viltskador regleras framför allt av tre dekret vilka härrör från 1969, 1974 och 1975. I dessa fastslås att ersättningför Viltskador skall finansieras genom de särskilda jaktavgifter vilka läggs på jaktlicenserna. Dessa avgifter fonderas av jaktbyrån, dels på särskilda konton för vart

104 Översikt över förhållanden i andra länder

(län), dels på ett nationellt och ett av landets 95 departement av departement i vilka den ututjämningskonto som kan utnyttjas inkomsterna från jaktavgiftex. Ergivna ersättningen överstigit endast för skördeskador överstigande ett Värde av sättning utgår 100 francs. Beviljad ersättning utgår med 95 % av det fastställda

skadevärdet.

av administrativ behandling 4 Man kan urskilja tre olika former

av ersättningsanspråk.

värde 2 000 francs, dvs. huvud- För skador med ett understigande ett förenklat förfarande. Skadan andelen av fallen, används lokale som reglerar skadan mäls till jaktbyråns representant ett Jaktbyrån i Paris beoch rekommenderar ersättningsbelopp. ur berörda departements viltskadefond. talar därefter målsägaren

2 000 och 20 000 francs anmäls ska- För skadeanspråk på mellan en särskild skadekommission. Sådana finns i varje depardan till samt består av

tement och leds av prefekten (landshövdingen)

representant i länet och en kommitté på jordbruksdepartementets - tre tre som fösex personer som representerar jägarintressen, Skadans omfattning fastställs gereträder jordbrukarintressen. samt om så anses nödvänmensamt av kommissionen och målsägarna, Resultatet av detta arbete digt av särskilt tillkallade experter. underställs för godkännande och utbetalning. jaktbyrån

För skador vilka värdemässigt överstiger 20 000 francs är proceatt alltid måste inkallas. duren densamma förutom experter

för förutsätter mellan Samtliga nämnda former ersättning enighet dvs. i sista hand jaktbyrån. Om nålsägaren och skaderegleraren, ha fått sina krav tillgodosedda kan målsägaren inte anser sig vid domstol. Detta är han överklaga jaktbyråns beslut offentlig emellertid Som exempel kan nämnas att jaktbyrån 1976 ovanligt. varav bara 20 avgjordes i domreglerade sammanlagt 12 025 fall,

stol.

Översikt över förhållanden i andra länder 105

För skador som skett tidigt ersättpå jordbrukssäsongen utgår ning för om- eller inplantering av gröda. För skördeskador där ersättningsplantering inte kan ske, utgår kompensation baserad på schabloner bestämda av jordbruksministeriet för grödans beräknade marknadsvärde, sannolikt skördeutfall m.m.

Är 1976 utbetalades sammanlagt 18,9 miljoner francs i viltskadeersättning. Den totala kostnaden för viltskador till uppgick 20,1 miljoner francs. Mellanskillnaden utgjorde expertarvoden och administrationskostnader. Huvuddelen av den beviljade ersättningen avsåg småskador. Antalet beviljade ersättningar understigande 2 000 francs uppgick till 9 868 fall. Motsvarande tal för ersättningar mellan 2 OOO - 20 000 francs var 2 095. Endast i 62 fall utgick kompensation med belopp överstigande 20 000 francs.

E 6.9 Storbritannien

› Definitionen på vilt är förhållandevis snäv i den engelska lagstiftningen. Som villebråd betraktas hare, samt fasan, rapphöns vissa andra Vilda hönsfågelarter såsom moripa, orre dvs. m.fl., arter som inte anses förorsaka skador. inneallvarliga Hjortdjur fattas inte under begreppet Vilt-

F.n. finns inga särskilda bestämmelser som föreskriver ersättning för skador förorsakade av vilda fåglar eller däggdjur.

Enligt uppgift skall the Royal Commission on CiVil Liability and Compensation for Personal Injury publicera en rapport, vilken till viss del skall avhandla rörande skador förorsafrågor kade av vilt.

6.10 USA

Något landsomfattande program beträffande viltskador finns inte. Man har undersökt möjligheterna att införa ett ersättningssystem

106 Översikt över i andra länder SOU 1979152

förhållanden

för skador på tamdjur förorsakade av rovdjur men ännu inte funnit någon godtagbar lösning.

Några stater ger i speciella fall viss ersättning för viltskador. I Pennsylvania kan man t.ex. få medel för att sätta upp stängsel för att skydda sig mot hjortviltskador.

I USA ankommer det normalt på den enskilde att skydda sig mot viltskador. Han kan t.ex. teckna en kreatursförsäkring, i vilken även vissa skador på djuren orsakade av rovdjur ersätts.

6.11 Kanada

Inte heller i Kanada finns något landsomfattande skydd mot viltskador. Man kan få ersättning för skador i endast två av Kanadas provinser, nämligen Alberta och Saskatschewan. I Alberta tilläm-

pas ett tillägg till det allmänna skördeförsäkringssystemet. I

Saskatschewan särskiljer man viltskador från andra typer av skördeskador och kräver inte att lantbrukarna utnyttjar denna försäkringsmöjlighet. Den enda federala ersättningsmöjlighet som finns avser skador orsakade av sjöfâgel på stränglagd säd.

6.12 Sammanfattning

Som framgår av rapporterna från de olika länderna finns betydande skillnader i bedömning och handläggning av viltskador.

Ersättning för viltskador i någon form förekommer i Finland, Norge, Danmark, Västtyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike samt i några stater i USA och Kanada. I England och Irland samt i huvudparten av USA:s och Kanadas delstater förekommer ingen ersättning.

I flera länder där ersättning för viltskador förekommer, finansieras ersättningen med licensavgifter som jägarna betalar. Så är fallet i Norge, Nederländerna (speciell skatt på jakträtten) och

Översikt över förhållanden i andra länder 107

Frankrike. I Finland anslås till för ersättning skada förorsakad av hjortdjur ett belopp av allmänna medel som motsvarar jägarnas avgifter för rätt att fälla I vissa hjortdjur. länder är jakträttsinnehavarna skyldiga att direkt ersätta den skadelidandes förluster. Så är förhållandet i Danmark, Västtyskland, Nederländerna och Belgien.

Uppfattningen om vilka djur som vållar ersättningsgill skada varierar också mellan de olika länderna. I Finland, Norge och Danmark ersätts främst skador orsakade av klövvilt. I Finland och Norge ersätts dessutom skador orsakade av rovvilt och säll-

synta, fridlysta djurarter. I Tyskland är ersättningsrätten begränsad till skador av s.k. dvs. högvilt, hjort, rådjur, gems, mufflonfår och vildsvin. Vidare ersätts skador föror-

sakade av vildkaniner och fasaner. I Nederländerna, Belgien och 5 Frankrike ersätts skador av vildsvin. Dessutom förekommer ere ; sättning för skador orsakade av annat klövvilt, kaniner, gäss och vissa andra småviltarter.

K Skador för vilka är främst ersättning utgår, betesskador på Qjordbruksgrödor och på trädgårds- och fruktodlingar.

:I några länder finns att möjlighet få bidrag till förebyggande *åtgärder av allmänna medel eller av avgifter som jägarna betalat. Verksamheten synes dock inte ha någon större omfattning.

Beredningens överväganden och förslag

7.1 Grundläggande principer

En mycket stor del av vår landareal är genom vår strävan att i så stor utsträckning som möjligt ekonomiskt tillgodogöra oss olika naturtillgångar föremål för ett intensivt utnyttjande. Att det uppkommer konflikter mellan människor och djur är därför närmast en självklarhet.

Diskussionen om de skador som förorsakas av vilt utgår i regel från uppfattningen att det är viltet som vållar avbräck för olika näringar. Man skulle emellertid lika väl kunna hävda den motsatta uppfattningen, nämligen att det är olika verksamheter mänskliga som gjort 2 intrång på viltets livsutrymme och minskat viltets att möjligheter existera. Det människan betecknar som viltskada är i regel bara en , följd av att viltet fortsätter att leva efter sitt naturliga mönster i en miljö som omvandlats till ett högproduktivt skogs- och å jordbrukslandskap eller att mänskliga aktiviteter sätt på annat å rubbat den känsliga naturmiljöns balans. De mänskliga aktiviteterna har emellertid ifrån alltid långt en negativ inverkan på faunan. Så har t.ex. den miljöomvandling som uppodlingen inneburit också skapat förbättrade betingelser för flera inhemska djurarter och gjort det möjligt för nya arter att kolonisera vårt land.

En bättre planering, i vilken ökad tas till hänsyn faunan, kan sannolikt i viss utsträckning undanröja konflikter mellan vår strävan att för olika ändamål utnyttja naturen och önskan att bibehålla en lämplig miljö för faunan. Å andra sidan är ändock, som framgått av kap. 5, av olika skäl risken att uppenbar man inom vissa områden kommer att få uppleva en förstärkt konflikt. Det intensiva markutnyttjande som ett modernt jord- och skogsbruk innebär kan knappast genomföras friktionsfritt om man samtidigt eftersträvar stora viltstammar.

Den naturliga utgångspunkten för en diskussion om konflikten mellan mänskliga aktiviteter och viltförekomsten är respekten för naturen och dess givna Valet regler. av denna utgångspunkt motiveras inte minst av att det också för de näringar som berörs är ett

SOU 1979952 110 Beredningens överväganden och förslag

långsiktigt intresse att upprätthålla en livskraftig och varierad fauna. Den här uppfattningen - att en natur i balans, fri från sådana mänskliga ingrepp som omkullkastar de givna livsbetingelserna, bör eftersträvas - vinner ett allt starkare inflytande.

Från produktionssynpunkt tvingas vi acceptera, att t.ex. vissa

av klimatskäl inte kan odlas inom alla områden. Men när

grödor av andra - också de helt avkastningen av en gröda naturliga skäl blir mindre än vi förväntat försöker vid vidta motåtgärder. Konkurrens från ogräs eller angrepp av parasiter och insekter, liksom de skador viltet kan förorsaka, har i långt mindre utsträckning än klimatbetingelserna accepterats som naturliga, för odlingen begränsande faktorer. De möts därför med motåtgärder - oftast bekämpning av skilda slag; mekanisk eller kemisk - eller av önskemål om ersättning från samhällets sida. Vi kan emellertid konstatera att uppfattningen att naturen och hänsynen till denna måste få sätta gränser för kortsiktiga produktionsvinster får en allt starkare förankring. Friheten att välja effektiva och ekonomiskt fördelaktiga bekämpningsmetoder mot parasiter och insekter har av miljöskyddsskäl blivit allt mer kringskuren. Det är likaså i dag allmänt accepterat att industriell verksamhet kan förbjudas, begränsas eller belastas med stora kostnader för att den inte skall förstöra naturmiljön.

Praktiskt alla som har till syfte att minska de taget åtgärder skador som vilt kan åstadkomma kostar pengar. Det kan gälla kostnader för och drift av olika typer av anordningar eller arinköp

betskostnader; är det därför nödvändigt att noggrant

I många fall vad som är ekonomiskt mest fördelaktigt - att acceptera överväga eller att satsa resurser en viss skadegörelse på t.ex. en gröda för att skador. Sådana avvägningar är också av intresse förebygga samhället har att ta ställning till ersättningskrav från dem när av viltskador. Att ställa krav på eller stimulera till som drabbats insatser för att skador bör för samhället vara naturligaförebygga än att i stor utsträckning lämna ersättning för redan uppkomna re, skador. Detta också mer i linje med de satsningar som samhäl ligger let redan att bistå t.ex. de areella näringarna med i dag gör för rådgivning beträffande t.ex. växtskyddsfrågor.

Beredningens överväganden och förslag 111

Samtidigt som man konstaterar att förekomsten av vilt föranleder konfliktsituationer är det angeläget att betona att viltstammarna även har ett stort positivt värde. Beredningen vill framför allt peka på sådana värden i två olika dels avseenden; är viltet en del i ett

känsligt ekologiskt system, dels ger viltet i form utbyte av såväl ekonomisk avkastning som möjligheter till rekreation. Dessa två aspekter skall här kortfattat utvecklas:

1. Varje viltart, liksom de olika som en del växtslagen, ingår i det ekologiska samhälle i vilket man kan urskilja två huvudgrupper - producenter ooh konsumenter. Det förhållande - äta eller ätas -

som utvecklas tar sig uttryck i vad ekologerna kallar näringsvävar.

En ekologisk princip säger att ju mer invecklad näringsväven i ett samhälle är, desto stabilare är samhället i fråga. Eftersom en in- . vecklad näringsväv förutsätter att samhället innehåller många arter skulle man också kunna säga att artrika samhällen utmärks av

Det stabila

istabilitet.

ekologiska samhället är också det som man

olika - liksom

ifrån miljövårdsaspekter med hänsyn bl.a. till jord-

lbrukets, skogsbrukets, fiskets och andra intressen - fun-

näringars

init vara mest eftersträvansvärt. Detta kommer till bl.a. i

uttryck

änaturvårdslagens inledande bestämmelser och preciseras vad gäller

äjakträttsinnehavarnas skyldighet i fråga om viltstammarna

i 1 § jakt-

?lagen som föreskriver att jakträttsinnehavaren bör för

sörja bevaav ett

jrandet artrikt och livskraftigt villebrådsbestånd.

L

iDet moderna jord- och skogsbrukets

inriktning mot ensartad produk-

tion över stora arealer har motverkat

förekomsten av artrika växtoch djursamhällen. Rubbas balansen genom att en art förekommer i för litet eller för stort antal kan detta föranleda störningar, som därtill försämrar avkastningen från exempelvis skogsbruk eller

jordbruk eller av vissa värdefulla viltarter. Vanliga exempel på sådana störningar är den massförökning av enstaka arter av skade-

insekter som nu förekommer inom modernt jordbruk och skogsbruk. Ett annat exempel på effekterna av en balansrubbning är hotet mot vissa

arters förekomst i vår natur.

Förändringar i faunan har också ofta de första gett signalerna om

allvarliga störningar i den ekologiska balansen orsakade av gift-

spridning i naturen. Genom undersökning av döda fasaner på 50-talet

abserverades således de även för människan allvarliga förgiftningsrisker som kvicksilverbetning av utsäde innebar. Också de skadliga

112 Beredningens överväganden och förslag

av DDT m.fl. har klarlagts efter forskning effekterna PCB, gifter som föranletts av drastiska minskningar av vissa viltarter.

2. kan i vissa fall vara ett värdefullt komplement, Viltproduktion t.o.m. till annan markanvändning. Viltet ger eller alternativ, mätbar avkastning i form av kött, skinn och dels en ekonomiskt dels indirekta värden i form av rekreation åt jägajaktavgifter, naturintresserade. I dag saknas emellertid metoder re och andra i ekonomiska termer fastställa hur avkastningen av en för att stället för annat markutnyttjande beviss areal ändras, om man i en rationell och till områdets förutsättningar väl anpassad driver

viltproduktion.

i form av antalet fällda djur redovisas årligen Jaktens avkastning av Svenska och länsi en sammanställning som görs jägareförbundet Sifferuppgifterna är - utom för älg, kronvil jaktvårdsföreningarna. - och torde i allmänhet snarare under- ä björn och lo ofullständiga

överstiga det verkliga utfallet. Även för de uppräknade djurarternag

siffrorna minimivärden. Antalet fällda älgar upp är de rapporterade till ca år 1978 till ca 94 000. Köttutbytet gick år 1977 70 000 och ca år 1978. Därtill kommer över 2 mil av älgjakten blev 15 milj. kg kg kött från övriga jaktbara viltarter.

för en betydande fritids- och fri

Jakt- och viltvård utgör underlag för jakt- och viltv luftsverksamhet. Den tid som jägarna utnyttjar

till mellan och 4,5 milj. dagar per år. En av lå

beräknas uppgå 3,5 undersökning visar att jägarna rekryte inkomstutredningen genomförd samhällsklasser. En stor del av jägarna arbetar inom ras från alla

och Medelinkomsten för jäga

yrken som betecknas som tunga smutsiga. under för övriga yrkesverksamma i motá na ligger något genomsnittet stor del av är bosatta i svarande åldersgrupp. En mycket jägarna eller mindre tätorter. Enligt en undersökning bland glesbygder an-ä uppgav många av de: ställda i Svenska Cellulosa Aktiebolaget (SCA) att utöva och fiske varit av avgöå intervjuade att möjligheten jakt när de sökt arbete inom SCA och att denna möjlighei rande betydelse för deras intresse att fortsätta sin anstä även hade stor betydelse till jakt är ett motiv för mångå ning inom företaget. Möjligheterna att stanna kvar i en glesbygd eller ett mindre samhälle, människor som olika typer av service där trots att såväl inkomstmöjligheter

Beredningens överväganden och förslag 113

ofta är sämre än i tätorter.

Ett annat mått på det värde har jakten som rekreationsmöjlighet är det faktum att efterfrågan överstiger utbudet av jakttillfällen. Framför allt gäller detta inom landets mera tätbefolkade områden.

Möjligheten att se djur i deras rätta skattas också miljö högt av många människor. För många torde denna möjlighet ett av moutgöra tiven för att söka ut sig i skog och mark. Säkra uppgifter om hur | många friluftsdagar per år intresset för djurstudier ger anledning till finns emellertid inte. Stigande besökssiffror inom vissa vilt-

E parker och det ökande intresset för att med bil

eller buss delta i utflykter till viltrika områden dock tyder på att allt fler intres- I serar sig för viltstudier.

?Jakten och viltvården samt de fritidsaktiviteter som övriga natur-

:och viltintresserade människor ägnar sig åt ger också

underlag för

gen omfattande industri- och affärsverksamhet och skapar därigenom

Emånga arbetstillfällen.

;Beredningens grundläggande uppfattning är sammanfattningsvis: Den

ekologiska grundsyn som betonas i t.ex. bör naturvårdslagstiftningen också vara bestämmande vid av skador bedömningen förorsakade av vilt. Sedan länge har också den principen gällt, att var och en är skyldig att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet till följd av förekomsten av vilt. Är omständigheterna sådana att mera omfattande skador eller olägenheter kan uppkomma, bör i första hand förebyg-

ågande åtgärder vidtas. Även samhället bör i vissa situationer med-

verka för att åstadkomma förebyggande åtgärder. Först när sådana åtgärder är otillräckliga eller inte kan genomföras bör det bli aktuellt att samhället gottgör den skadelidande genom ersättning. Enligt beredningens uppfattning bör detta komma i fråga endast i undantagsfall. Detta synsätt sammanfaller i huvudsak med de principer som hittills har tillämpats.

7.2 Olika skadetyper

De skador som uppkommer kan grovt indelas i följande skadetyper.

114 Beredningens överväganden och förslag

a) Betningsskador

Förekommer inom skogsbruk, och trädgårdsnäring och förorjordbruk sakas främst av hjortvilt samt av vissa fågel- och gnagararter.

b) Sanitära olägenheter

Förorsakas främst av vissa fågelarter och av grävling. Till denna räknas bl.a. nedsmutsning, störande ljud och spridning av skadetyp smittosamma sjukdomar, exempelvis salmonella.

c) Skador på tamdjur

Förorsakas dels av björn, järv, lo och varg, dels av räv och grävsamt i undantagsfall av mård, mink och andra mindre rovdjur. ling Förorsakas också i viss utsträckning av vissa rovfåglar samt av kråk- och måsfågel.

d) Övriga skador

Förekommer andra anläggningar samt mark. Orsakas av på byggnader, exempelvis bäver, grävling, kaniner och hackspettar.

Trafikskador orsakade av hjortvilt behandlas, som tidigare nämnts, inte i detta Dessa frågor, som i vissa delar nyligen be1 sammanhang. handlats av statens trafiksäkerhetsverk i en rapport till regeringkommer att tas särskilt betänkande av beredningen. In en, upp i ett heller behandlas med olika djurarter, främst fåglar flygets problem en betydande verksamhet och luft- Där pågår redan genom flygvapnets Slutligen har beredningen inte heller fartsmyndigheternas försorg. som sammanhänger med skador förorsakade av mullvatagit upp frågor dar, sorkar, råttor, näbbmöss och möss. Enligt sina direktiv skall fram förslag till ersättning för skador orberedningen lägga sakade av vilt. Mullvadar, sorkar, råttor, näbbmöss och möss räknas normalt inte in i denna kategori. Genom olika förebyggande åtgäratt lokalt begränsa de skador som der finns goda möjligheter av de ifrågavarande arterna får vidare orsakas av dessa djur. Djur av metoder som normalt int dödas under hela året och med användande

sou 1979:52 Beredningens överväganden och förslag 115

är tillåtna vid jakt.

7-5 Förebyggande insatser genom planering

I finns områden landskapet som är mer betydelsefulla än andra för

faunan. Det gäller t.ex. biotoper med stort artantal, med en säregen

artsammansättning eller med en eller ett fåtal arter som är beroen-

de av en orörd livsmiljö. Vissa områden är också av särskild betydelse därigenom att de fungerar som ruggningsområden, rastlokaler, yngel-

platser, övervintringsområden eller om övernattningsplatser. Kunskap

dessa och andra förhållanden har inte blott betydelse för att viltet

skall kunna skyddas utan också för att konflikter med viltet skall

kunna undvikas eller minskas.

:Enligt beredningens mening bör, som redan i första hand redovisats,

ioch i ökad utsträckning ansträngningar göras för att vilt-

förebygga

Detta kan ske såväl

åskador. genom ett ökat beaktande av viltförekoms-

i det

;ten planeringsarbete som bedrivs på kommunal, regional och riks-

inivå, som i den planering de berörda näringarna själva bedriver.

iåamhálleis_plaaeziagâaxbâtâ

:Stöd för beredningens kan återfinnas i vissa av statsmak-

uppfattning

jterna fattade beslut. I prop. 1972:111 med riktlinjer för den fysis-

êka riksplaneringen framhöll departementsohefen således

följande.

En tillämpning av ett innebär ekologiskt synsätt enligt min mening latt den fysiska skall medverka till planeringen att samhällsutvecklingen sker inom de ramar som naturresurserna och naturmiljön anger och att mångformigheten inom naturliga ekosystem bevaras så att för-

utsättningar ges för rika biologiska i framutvecklingsmöjligheter tiden. Samhällsutvecklingens störningar på ekosystemen bör därför hållas under kontroll.

I den bakomliggande rapporten (SOU 1971:75) med mark Hushållning

och vatten berördes emellertid faunafrågorna i mycket liten omfatt-

ning. Flera remissinstanser yrkade därför man i det på att framtida

utrednings- och planeringsarbetet skulle ägna större uppmärksamhet

åt faunan och de hänsyn som borde tas till denna vid markutnyttjandet.

Beredningen har också under hand erfarit att man i arbetet med den fy-

siska riksplaneringen avser fortsättningsvis att ägna större uppmärk-

116 Beredningens överväganden och förslag

samhet än hittills åt faunan. Detta kan förväntas komma till uttryce bl.a. i den nya rapport om hushållning med mark och vatten som kommer att publiceras under år 1979.

I regional och lokal bebyggelse- och trafikplanering kan man ofta med visst dels undvika att förstöra för viltet värhänsynstagande defulla biotoper, dels begränsa risken för skador av vilt. Så kan t.ex. genom hänsynstagande till faunan vid vägdragning viltrika områden undvikas och risken för viltkollisioner därigenom minskas. Ett annat exempel kan vara att man vid planering av soptippar, vattentäkter och badplatser kan ta hänsyn till den risk för nedsmutsning och smittspridning som uppstår om de valda platserna är betnings- eller rastplatser för olika fågelarter.

_Pilenerinsea ingnunâringazne

effekter förorsakade av viltet kan också ofta begränsas Negativa genom olika hänsynstaganden vid planering av verksamheten i de areella näringarna.

Erfarenhet av sådana åtgärder finns inom skogsbruket, där man, som framgått av kap. 3, i skogsvårdslagen och skogsstyrelsens anvisning ar till denna, föreskrivit en skyldighet att ta hänsyn till naturvårdens intressen och därmed också till viltförhållandena vid genomförande av skogsbruksåtgärder. Domänverket, liksom de större sko har också utformat föreskrifter om åtgärder till skydd för bolagen, viltet i samband med skogsskötseln. Syftet med de åtgärder som förordas torde i första hand vara att viltet. Me i anvisningarna gynna de bör också i viss mån bidra till att minska riskerna för skadegör i form värdefulla träd och av exempelvis viltbetning på ekonomiskt växter.

För jordbrukets del saknas däremot i dag utöver naturvårdslagstiftcentralt utgivna övergripande anvisningar rörande viltskador ningen och hänsyn till viltet. Förslag om att lagstiftningen skall komplet teras med en allmän hänsynsregel inom jordbruket med syfte att till naturvårdens och därigenom i allmänhet även viltets intresse godose har dock framförts bl.a. av naturvårdsverket.

Beredningens överväganden och förslag 117

Risken för viltskador beaktas inte heller i tillräcklig utsträckning vid jordbruksdriftens bör dock planering. Hänsyn enligt beredningens mening i betydligt större utsträckning än i dag tas till de skaderisker det innebär att en odlad kan vara gröda särskilt attraktiv för vilt som redan finns på platsen eller som lockas till odlingen från andra platser. Odling av begärliga grödor i närheten av skyddande skog med täta klövviltstammer ökar naturligtvis risken för betningsskador. Där sådan odling förekommer bör antingen åtgärder vidtas för att styra till betestrycket annan plats där skadan blir mindre eller också bör den extra kostnad som viltbetning innebär räknas in i den ekonomiska kalkyl som görs innan odlingen påbörjas.

»Samma hänsyn måste tas vid lokalisering och drift av trädgårdsanlägg-

[ningar och fruktodlingar. Dessa produktionsgrenar är i regel mer ka-

gpitalintensiva per arealenhet än exempelvis skogsbruk och jordbruk.

!Känsligheten för viltskador är därför också större

men samtidigt bör

ñdessa

näringar genom sin högre omsättning kunna bära kostnader högre iper arealenhet för viltskadeförebyggande åtgärder. Det förhållandet

fatt trädgårds- och fruktodlingar normalt bedrivs på begränsade area-

Eler

innebär också bättre för att förutsättningar exempelvis genom

?uppsättande av stängsel eller nät vidta åtgärder mot viltskador.

;Förekomsten av - och den ökande större

tillgången på - vissa rov- «djur måste vidare beaktas vid av olika planeringen typer av djuruppfödning. Fåruppfödning i områden där det förekommer eller lo björn innebär givetvis risk för skador. Som ytterligare exempel på en lokalisering som ökar riskerna för viltskador kan nämnas fiskodlingar i områden med tät minkstam eller på platser som utgör omtyckta områden för fiskätande Vid all fåglar. planering måste hänsyn tas till det förhållandet att en ny verksamhet kan locka till sig djur som tidigare inte funnits på platsen.

Mot bakgrund av det anförda bör kostnader för produktionsbortfall genom viltskador eller för åtgärder i syfte att förebygga eller minska framtida viltskador, i större betydligt utsträckning än vad som nu sker,beaktas vid bedömningen av den planerade verksamhetens ekonomiska resultat.

118 Beredningens överväganden och förslag

som vid av olika verksamheter kan tas till Vilken hänsyn planeringen för viltskador måste i stor utsträckning bli beroende av omrisken i det enskilda fallet. Med den erfarenhet som finns ständigheterna emellertid vara att ge vissa allmängiltiga rekommenbör det möjligt dationer som kan vara för staten, kommunerna och enskilvägledande da i deras handlande.

föreslår att naturvårdsverket får i uppdrag att efter Beredningen och andra berörda utarbeta sådana samråd med planverket myndigheter

rekommendationer.

7.4 Övriga förebyggande åtgärder

7.4.1 Jakt

eller under flyttning i För viltarter som förekommer stadigvarande bör användas som ett medel att reglera till jaktbara stammar jakten kan också risken för viltskador minskas. Det bör gången. Härigenom effekt är begränsad när det emellertid noteras att denna av jakten vissa kanin. Så är fallet även om jakgäller viltarter, exempelvis ten intensifieras avsevärt.

att jakttid, sär I kap. 5 har redovisats möjligheterna genom allmän beskatta viltstammarna. Beredningen fö skild jakttid och tvångsjakt reslår för framtiden följande åtgärder:

- Då allmän fastställs bör risken för viltskador i högre gr jakttid in vid av när och under hur än vad som nu sker vägas bedömningen lång tid respektive art skall jagas.

Vid fastställs i förväg det antal djur som får skjutas licensjakt Jakttiden bör då inom biologiskt riktiga ramar kunna göras så gen: den planerade avskjutningen. För jak rös att man verkligen uppnår och mellansvenska län efter älg tillämpas i dag i de flesta sydeller mera. Beredningens uppfattning är en licenstid om 50 dagar stor bör kunna tillämpas i fråga om att en relativt generositet i de län där storlek medförlängning utöver 50 dagar älgstammens snö, skare etc. kan dock å andra för allvarliga olägenheter. Djup sidan kräva begränsningar eller anpassning av jaktmetoderna.

Beredningens överväganden och förslag 119

Möjligheterna att genom särskilda beslut tillåta av beskattning skadevållande viltarter - och då även fridlysta sådana - i anslutning till platser där skador uppstår bör kunna i större utnyttjas utsträckning än vad som nu sker, dock inom vedertagna biologiska ramar .

Någon ändring av gällande lagstiftning vad beträffar möjligheterna att genom jakt minska eller viltskador inte förebygga synes nödvändig. Ökad användning av nu gällande bestämmelser om skyddsjakt och tvångsjakt kan komma i fråga om strävandena mot en hög viltproduktion inom vissa områden blir alltför påtaglig. I jaktlagstiftningen finns i erforderlig omfattning bestämmelser om skyddsjakt och jakt med stöd av särskilda tillstånd.

! 7.4.2 Andra åtgärder

Andra åtgärder än avskjutning som kan komma i fråga för att motverka viltskador är exempelvis uppsättande av stängsel eller skrämselanordningar av olika slag. Exempel på sådana åtgärder har redovisats i kap. 5.

En markägare eller annan skadelidande är naturligtvis inte utan vidare skyldig att vidta några om det bara förebyggande åtgärder är hans egna intressen som hotas av skada. Den skyldigheten aktualiseras först om han i anledning av skadan eller skaderisken riktar anspråk mot någon enskild eller samhället.

Den skadelidandes möjligheter att kräva åtgärder av jakträttsinnehavaren i viss regleras utsträckning i 24 § jaktlagen. En jakträttsinnehavare kan enligt detta lagrum åläggas att utföra . skadeförebyggande åtgärder när det gäller vissa slag av skador. Bestämmelsen har emellertid utnyttjats i liten I utsträckning. vissa fall kan lagrummet inte heller åberopas. Det kan nämligen förhålla sig så att skadorna orsakas inom ett område där den skadevållande viltarten endast temporärt och uppehåller sig där ingen avskjutning under den tiden kan ske. Inom djurens huvudsakliga vistelseområde orsakas kanske ingen skada. Det kan t.0.m. vara så att man inom detta område önskar öka stammen.

120 Beredningens överväganden och förslag

Beredningens bedömning i frågan om ekonomisk ersättning från samhället för inträffade skador redovisas senare (avsnitt 7.6). Vad gäller samhällets insatser i syfte att få till stånd skadeförebyggande bör dessa i första hand bestå av rådgivning och informaåtgärder tion samt stöd till forsknings- och utvecklingsarbete.

av i vilken staten skall svara för Vid bedömningen utsträckning utförandet av förebyggande åtgärder eller bekosta sådana, är det beredningens uppfattning att en restriktiv inställning bör gälla. Emellertid kan det i vissa fall finnas skäl för en något större generositet när det gäller skadeförebyggande åtgärder än i fråskadeersättningar. Framför allt kan detta vara fallet ga om direkta när det gäller åtgärder som är av bestående karaktär eller som erett som kan komma flera skadehotade till del. Detbjuder skadeskydd i fråga om förebyggande mot skador förorsamma kan gälla åtgärder sakade av särskilt skyddsvärda arter. I de fall en skadelidande gör medverkan för att komma till rätta med eller anspråk på samhällets kompenseras för en inträffad skada bör det dock enligt beredningens i allmänhet också ställas högre krav på åtgärder från den mening skadelidandes egen sida. Samhällets stöd kan lämnas genom hjälp vid av de skadeförebyggande åtgärderna, bidrag till inplanering köp av material samt - i de fall arbetet kan utföras som beredskapsarbete - även genom att arbetskraft ställs till förfogande.

7.5 Forskning och försöksverksamhet

är viltskadorna av mycket varierande karaktär; allt Som framgått från besvär av revirhävdande turkduvors läten till betningsskador av klövvilt. Även när det gäller konsekvenserna är spännvidden stor. Att sammanställa generella program för forskning och åtgärder som skall leda till att lösa viltskadeproblemet är b1.a. på grund härav svårt.

Viltskador förekommer i de flesta länder. Vid en ytlig genomgång

av erfarenheter från skilda områden kan problemen tyckas mycket

lika. Man kan därför förledas att tro att motåtgärder som kan användas i ett område även bör kunna nyttjas i ett annat. Tyvärr är det ofta inte så enkelt. Grova principer och angreppssätt kan vara desamma men lokala anpassningar måste ändå ofta ske. För vissa pro-

Beredningens överväganden och förslag 121

blemtyper tycks det t.o.m. vara så, att det för krävs varje plats en lokal anpassning av motåtgärderna.

Större forskningsresurser har under senare år satts in när det gäller viltolyckor på vägarna - i första hand älg - och kollisioner mellan fåglar och flygplan. I det förra fallet har huvudsakligen älgskaderegleringsfonden och vägverket svarat för kostnaderna och i det senare fallet och luftfartsverket. flygvapnet Forskning har också genomförts eller pågår om viltskador på skog, gässens betningsskador på grödor, bäverskador, storskarvarnas inverkan på fisket m.m. | Beredningen föreslår att naturvårdsverket får

l

i uppdrag att efter samråd med berörda myndigheter och organisationer undersöka beho- | vet av ytterligare forskningsinsatser beträffande l möjligheterna att motverka konflikter mellan vilt och olika typer av markutnyttjande, liksom att utarbeta närmare riktlinjer för forskningsinsatsernas inriktning och omfattning. Medel bör äskas i samband med verkets ordinarie petita, också varigenom en avvägning kan ske mellan behovet av resurser för denna av forskning och andra typ angelägna behov inom faunaforskningen.

7.6 Ersättning vid inträffade skador

7.6.1 Skador av älg, kronvilt och dovvilt i jordbruket

_lâaäéázusd

De betningsskador som förekommer på jordbruksgrödor orsakas till helt övervägande delen av älg. Kronvilt och dovvilt kan emellertid också lokalt vålla omfattande skador.

Viltskadornas omfattning har i hög grad samband med viltets behov av och tillgång till foder samt hur lättillgängligt och attraktivt detta är. Viltets möjligheter att fylla sitt näringsbehov genom betning av lövsly och örter minskar kraftigt under september-november. riktas Betningstrycket då i högre utsträckning mot andra näringstillgångar. Under år då jordbrukarna av olika skäl tvingas genomföra skörden vid senare tidpunkt än normalt blir därför också

122 och förslag Beredningens överväganden

skadorna som regel större än under år med en normal skördetid- Det är därför skadornas omfattning under sena skördeår som i punkt. viss mån ger indikationer på i vilken riktning exempelvis älg-, kron- och dovviltstammarna med hänsyn till grödskador bör styras .

Helt naturligt har också landskapstypen och jordbruksmarkens arrondering och användning i hög grad betydelse för skadekänsligheten. Områden med relativt hög andel åker och mindre, inte alltför foderproduktiva skogsområden, kan inte bära en talrik älgstam utan att skador uppstår på odlade grödor. I sådana områden måste älgstammen anpassas så att skadorna inte blir alltför omfattande. En sådan anpassning kan innebära en lägre älgtäthet än i områden av annan karaktär.

Ersättning för skador på gröda förorsakade av älg utgår med stöd av kungörelsen (1965:260) om älgavgift m.m. I sammandrag gäller att ersättning ur älgskadefond får beviljas för älgskada på gröda eller till förebyggande av älgskador inom länet. Ersättning eller bidrag ur älgskadefonden för dessa ändamål beviljas av länsstyrelsen. Ersättning utgår inte utan särskilda skäl om skadan inträffat på brukningsenhet som omfattar mer än 60 hektar odlad jord eller annan mark utöver 200 hektar. Har den skadelidande inte vidtagit rimliga åtgärder för att förebygga skadan får ersättning inte beviljas. Vidare gäller generellt en självrisk på 200 kr. Skadorna skall värderas av två gode män som utses av länsstyrelsen. Kostnaderna för gode männens syneförrättning betalas av den skadelidande. Beviljas ersättning erhåller den skadelidande gottgörelse även för synekostnaderna. Ersättför har som framgåttaav avningsbeloppen älgskador på gröda snitt 4.3 stigit kraftigt. Det föreligger dock stora variationer i skadebilden, dels mellan olika år, dels mellan olika områden. Under år med sen skörd överstiger i vissa län de begärda ersättningarna avsevärt de avgifter som betalas för fällda För att kunna betala godkända ersättningar i dessa län älgar. har medel via älgskaderegleringsfonden överförts från andra län där älgskadefonderna redovisat överskott.

Beredningens överväganden och förslag 123

När bestämmelserna om ersättning för älgskada infördes år 1951 var älgstammen förhållandevis gles. Älg fanns huvudsakligen i de stora skogsområdena och det var små åkertegar inne i skogen som - med sina inte sällan sena havreskördar - blev älgbetade. Betningsskadorna kunde bli särskilt kännbara för mindre jordbruk i skogsbygder där grödvalet var begränsat till havre, vall, råg och rotfrukter. Många av de mindre jordbruk som förr drabbades av älgskador har nu rationaliserats bort och åkrarna planterats med skog. Genom älgstammens starka tillväxt - en av samhället önskad utveckling under en lång rad år - har dock förr älgtomma marker i jordbrukslandskapet fått en tät älgstam med betningsskador som följd. Skador har därigenom i allt större utsträckning kommit att drabba även större brukningsenheter. Detta har medfört krav på att arealgränserna för rätt till älgskadeersättning borde slopas. Gränserna har också vid ett par tillfällen justerats uppåt.

Betydande brister är förknippade med det nu gällande systemet:

- Det nu gällande självriskbeloppet har varit oförändrat sedan 1965. Självrisken påverkas inte av vare sig brukningsenhetens storlek, den skadade grödans beteskänslighety skadevärdet ställt i relation till totala skördevärdet av ifrågavarande gröda vid brukningsenheten eller av eventuella insatser för att minska skadorna. Självrisken motiverar således inte brukaren att vidta några skadeförebyggande åtgärder. Den har närmast betydelse när det gäller att stävja krav på besiktning av småskador.

- Anvisningarna för hur en besiktning av älgskada skall genomföras och hur eventuella ersättningsbelopp skall framräknas är bistfälliga. Inte heller förekommer någon enhetlig utbildning av värderingsmännen. Likvärdiga betningsskador kan därför bli bedömda på helt olika sätt beroende på vilka värderingsmän som utfört besiktningen.

De ovan redovisade bristerna i gällande ordning för ersättning av älgskada på gröda har uppmärksammats bl.a. av naturvårdsverket. Framför allt har verket pekat på de anmärkningsvärda skillnaderna i utgående ersättningsbelopp mellan län med likartad älgtillgång,

124 och förslag Beredningens överväganden

Verket har därför efter älgbiotop och jämförlig jordbruksstruktur. och organisationer tillsatt en arsamråd med berörda myndigheter betsgrupp för översyn av reglerna för ersättning av älgskador på har del av det arbete som gröda, Äskagruppen. Beredningen tagit bedrivit. Beredningen har därefter utarbetat förslag Äskagruppen till för av skador på gröda orsakade av älg, riktlinjer reglering kronvilt samt dovvilt. Dessa riktlinjer redovisas nedan.

Beredningens förslag omfattar

a) nya regler om självrisk,

av den övre arealgränsen och införande av en nedre b) slopande arealgräns på två ha samt

för skada av kronvilt och dovvilt C) samma ersättningsregler som för skada av älg.

êjälxrisä

har vid utformningen av ett förslag till självrisk- Beredningen system studerat bestämmelserna om skördeskadeskyddet.

är ett skydd mot skördenedsättning i allmän- Skördeskadeskyddet ett Man tar således ingen hänsyn till vad som het, allriskskydd. förorsakat skördenedsättningen. Skyddet gäller oavsett om skördenedsättningen har förorsakats av ogynnsamt Väder, växtsjukdomar, eller annat. Även skador orsakade av vilt ersätts såskadeinsekter ledes i princip inom ramen för skördeskadeskyddet.

av de grödor som odlas i det svenska I skyddet ingår huvudparten lantbruket. omfattar dock ej kokärter, åkerbönor, köksväx- Skyddet ter, frukt, bär, m.m.

För skördeskadeskyddets syften har landet indelats i ca 420 Målet för indelningen har varit att avgränsa omskördeområden. råden med så likartade förutsättningar för växtodling som möjligt.

skördeområde fastställs för var och en av de i För varje årligen skyddet ingående grödornaz

OU 1979:52 Beredningens överväganden och förslag 125

-a) Normskörd i kg/ha

b) Aktuell skörd i kg/ha

*c) Normpris i kr/kg d) Aktuellt pris i kr/kg e) Skördevariation från år till år i kg/ha

Normskörden motsvarar den hektarskörd som man normalt kan räkna med inom området. Den bestäms med ledning av skördeuppgifter för en lång följd av år.

Skyddet avser kvantitativ och i stor utsträckning också kvalitativ skördenedsättning. Skador som inträffar efter det att skörden bärgats, dvs. lagringsskador beaktas inte. Skyddet avser inte de enskilda grödorna var för sig utan skörden i dess helet på företaget. För att ersättning skall utgå räcker det inte

.att skörden av någon enstaka gröda har blivit dålig, utan den

sammanlagda skörden på företaget måste vara avsevärt

gberäknade

än normalt.

Ilägre

Företagets skörderesultat beräknas med hjälp av skördevärden i

r kr/ha som fastställs områdesvis. Systemets kräver utformning ingen

bedömning av om den enskilde företagaren har gjort vad han kunnat

att undvika skördeskador. Metoden medför emellertid också

för att

Enstaka företag eller grupper av företag kan drabbas av betydande

skador utan att systemet träder i kraft.

I systemet ingår en självrisk. Den är det belopp som jordbrukaren själv får svara för vid inträffad skada. variesjälvrisken rar från gård till gård. Den är i genomsnitt för alla gårdar i landet 15,5 procent av normskördevärdet av en normal- (värdet skörd). Normskördevärdet beräknas som ett för företaget gällanie värde med ledning av områdesvis bestämda skördevariationer ?ör varje gröda och av grödornas art och arealandel på företaget. Självrisken blir genom systemets uppbyggnad beroende av od- Lingsinriktningen. Ju mer ensidig och riskfylld odlingen är,

126 Beredningens överväganden och förslag

desto högre blir självrisken.

bekostas av och staten tillsammans. Jord- Skyddet jordbrukarna brukarnas ca. 18 miljoner kronor per år, tas ut koltillskott, lektivt dels på produktionen, dels genom medel genom avgifter som anslagits som ersättning till jordbruket med anledning av och livsmedelssubventionerna. En individuell preprisstoppet mie efter den beräknade skaderisken för varje föreanpassad skulle vara lätt att räkna fram, men bl.a. med hänsyn till tag konstruktion och av administrativa skäl har man anskyddets sett att det är bättre att ta ut kollektiva avgifter. De insamlade medlen läggs till en särskild fond, skördeskadefonden. betalar kronor år till fonden och sva- Staten 50 miljoner per rar ensam för administrationskostnaderna för skördeskadeskyd-

det.

För av det områdesvisa skyddet finns behovskomplettering Två av för året utbetalade skördeskadeprövade bidrag. procent dock minst kronor, står till förersättningar, 0,8 miljoner för bidrag. Dessa är avsedda för jordfogande behovsprövade som drabbats av mycket allvarliga skördeskador, men brukare av konstruktion eller brissom på grund skördeskadeskyddets i inte har fått ersättning eller endast har ter skyddet någon fått obetydlig ersättning.

Bestämmelserna om skördeskadeskyddet är föremål för översyn. Ett förslag med ändrade regler beträffande skördeskadeskyddets kommer att framläggas under hösten 1979. tillämpning

anfört bör skador orsakade av vilt Som beredningen tidigare tolereras utan att ersättning utgår. Ett inom vissa gränser bör ta hänsyn härtill. nytt ersättningssystem

bör då vara att skada motsvarande en viss del En rimlig princip som är utsatt för skada skall toav värdet på den produktion utan Med hänsyn härtill bör för varje förelereras ersättning. alltid en självrisk knuten till arealen åker tag tillämpas vid företaget.

Beredningens överväganden och förslag 127 Ett nytt system bör också utformas så att det stimulerar jordbrukare att vidta viltskadeförebyggande åtgärder. Vid odling av jordbruksgrödor kan odlingen i viss utsträckning planeras på ett sådant sätt att skaderisken En strävan nedbringas. bör vara att odlingen av jordbruksgrödor skall ske på ett sådant sätt att skador i görligaste mån undviks. De möjligheter som föreligger omfattar inom vissa gränser grödval samt åtgärder som så långt möjligt tidigarelägger skörden. Dessa båda möjligheter skall här något kommenteras.

Grödvalet vid ett av ett flertal jordbruksföretag påverkas faktorer såsom företagets klimatiska driftsinriktning, förhållanden, markens egenskaper, hänsyn till växtföljdssjukdomar, skadegörare m.m. De flesta inträffar älgskador i havreodlingar men även grödor som oljeväxter, fodormärgkål och grönfoderraps skadas ibland. Vid starkt skadas betestryck även vete, korn och andra grödor.

Eftersom skadornas omfattning är störst på havre är möjligheterna att anpassa denna mest odling intressant. Havre utgör vid många företag en viktig del av foderproduktionen. Havre är dessutom en _gröda med vissa positiva från egenskaper växtföljdssynpunkt, eftersom den inte angrips av samma växtföljdssjukdomar som korn och vete. Havre kan också odlas på jordar med lågt pH-värde och ger där bättre utbyte än korn och vete. Med hänsyn härtill är möjligheterna delvis begränsade då det att inskränka gäller på havreodlingen. Möjligheter till viss anpassning föreligger emellertid.

Förutsättningarna i olika typer av områden är starkt skiftande:

- I mera skogsdominerade bygder är älgskadorna ofta koncentrerade till vissa skiften. Växtföljdsproblem föranledda av växtsjukdomar är oftast inte så stora i sådana områden. Dessutom är vallodlingen ofta av relativt stor I sådana områden omfattning. föreligger möjligheter att reducera skadorna havre genom att så långt möjligt undviks på utsatta skiften. Det behöver emellertid inte innebära att havreodlingen måste minskas så att önskvärd foderproduktion ej kan upprätthållas. På vissa mulljordar med dåligt kalktillstånd kan det dock vara att finna alternativa besvärligt stråsädesgrödor. I den mån vall kan ifrågakomma, bör denna utnytt-

och förslag 128 Beredningens överväganden

jas så långt som det är möjligt. Vissa kornsorter fördrar också dåligt kalktillstånd bättre än andra.

- Svårigheterna att anpassa havreodlingen med hänsyn till risken för älgskador torde av flera skäl vara något större i mera jordbruksbetonade mellanbygder. I sådana områden är kreaturlös drift utan vallar och med en växtodling mera inriktad på spannmålsoch delvis oljeväxtodling vanlig. Havren blir därför på dessa platser värdefullare från växtföljdssynpunkt. Samtidigt torde större andel av åkerarealen vara utsatt för risk för älgskador, särskilt i områden med omväxlande åker-, hag- och skogsmark. I sådana områden kan tillgången till föda på annan mark än åkermark också vara begränsad. Om älgstammen blir för kraftig får även skadorna stor omfattning. Älgarna betar därvid även på andra, normalt mindre attraktiva, grödor såsom oljeväxter och vete men även korn. Eftersom växtodlingsproduktionen oftast måste anses som primär i jämförelse med älgproduktionen måste älgstammens reglering här ägnas särskild omsorg.

- I utpräglade slättbygder torde problemen med älgskador på grödor vara mindre, eftersom älgen inte är lika talrik i sådana områden.

Åtgärder som innebär att skördetidpunkten tidigareläggs mins-

kar risken för skador. En åtgärd är att valet av sort sker med hänsyn till mognadstidpunkt. Tidigt mognande sorter ger dock som regel lägre avkastning än senare mognande. Sortvalet av t.ex. havre blir därför en avvägning mellan hänsyn till risken för skador och till avkastningen.

Skördetidpunkten kan delvis påverkas också genom andra åtgärder. Skadekänsliga skiften bör sås så tidigt som möjligt. Även vid planering av skörd bör sådana skiften ges företräde.

I ett nytt ersättningssystem bör principen om vars och ens skyldighet att tåla vissa viltskador komma till uttryck på ett mera rättvisande sätt än vad som följer av den nuvarande bestämmelsen ä om självrisk. Samtidigt bör hänsyn tas till de två skadeförebyg-

gande åtgärder som nyss nämnts. Detta har lett beredningen fram

Beredningens överväganden och förslag 129

till ett system med två dels en allmän komponenter självrisk, dels en grödsjälvrisk.

Självrisken bör inte som hittills låsas till ett för alla ersättningsfall lika stort penningbelopp. En regel om en allmän självrisk bör i stället grundas på att en skada motsvarande en viss andel av den för skada utsatta bör tålas produktionen utan ersättning. För det skadedrabbade bör det företaget följaktligen först beräknas ett totalt produktionsvärde för jordbruksgrödor. Detta värde kan tämligen enkelt beräknas om man nöjer sig med ett schablonvärde. Ett rättvisande värde bör vara tillräckligt företagets åkerareal mulitplicerad med normskördevärdet för havre i det län företaget är beläget. Normskördevärdet fastställs årligen inom jordbrukets skördeskadeskydd. Den allmänna självrisken beräknas härefter som en viss procent av produktionsvärdet. För att förenkla kan den allmänna tillämpningen självrisken fastställas länsvis till ett avrundat hektarbelopp. Bestämmelsen om allmän självrisk bör kompletteras med en regel om en viss lägsta självrisk per år och företag.

Självrisksystemet bör emellertid också för att utnyttjas ytterligare öka jordbrukarnas intresse av att minska älgskadornas omfattning. Som tidigare har konstaterats kan skadorna nedbringas dels genom att produktionen inriktas generellt mot mindre skadekänsliga grödor, dels genom att sådana grödor undviks på särskilt utsatta skiften. Betydelsen av en tidig skörd av känsliga grödor har också understrukits. För att stimulera till åtgärder av det slag som nämnts och eventuellt även till andra skadeförebyggande åtgärder bör särskilda självriskregler för beteskänsgälla liga grödor. Till sådana grödor bör räknas havre, blandsäd med havre, fodermärgkål och grönfoderraps. Den ökning av skaderisken som en odling av sådana grödor generellt sett innebär bör till en del bäras av företagaren Därutöver bör själv. företagaren ha att själv svara för en viss andel av den aktuella skadan. När skada inträffat på någon av de nämnda beteskänsliga grödorna bör en grödsjälvrisk beräknas på följande sätt. Först beräknas det totala värde den beteskänsliga grödan vid skulle ha företaget haft i oskadat skick. En viss av detta procent värde bör utgöra

130 Beredningens överväganden och förslag

en första del av självriskbeloppet. När skadans värde har fastställts och det självriskbeloppet frånräknats åternyssnämnda står ett skadevärde som läggs till grund för beräkning av den andra delen av självrisken. Den bör som nämnts utgöra ett visst av det återstående skadevärdet. procenttal

drabbat olika av beteskänsliga grödor beräknas Har skadan slag och ersättning för varje gröda för sig och summegrödsjälvrisk ras. Skulle tillämpningen av reglerna om grödsjälvrisk ge en än vad som följer av reglerna om allmän självlägre självrisk risk skall i stället de sistnämnda reglerna tillämpas.

För icke beteskänsliga grödor tillämpas ingen grödsjälvrisk.

Beredningen har för såväl den allmänna självrisken som grödövervägt tre olika nivåer. självrisken

Beredningens överväganden och förslag 131

A13._1. Den allmänna självrisken utgör två procent av företa-

gets produktionsvärde för jordbruksgrödor framräknat på underlag av normskördevärdet för havre i det aktuella länet, dock

lägst 500 kronor.

;Grödsjälvrisken innebär att från skadans värde avräknas dels 5 procent av den beteskänsliga ..

åfem

grödans totala oskadade var-

åde, dels 25 procent av det återstående skadevärdet. i 1 I I E i §Exempel på beräkning av självrisk och ersättning då en gröda är

åskadad:

f*

Exempel 1.

Företaget omfattar 25 ha åker och man odlar 6 ha havre, 7 ha korn och 12 ha vall.

Skördenivån på företaget är sådan att den beteskänsliga

grödan (havregrödan) har ett värde

av 2 500 kr/ha i oskadat skick.

Havregrödan är skadad av älg till 50 procent på 2 ha. Skaievärdet är därför 2 500 kr. (50/100 x 2 x 2 500).

lormskördevärdet för havre i länet

är 2 100 kr/ha.

Lllmän självrisk beräknas enligt följande: I. 2/100 x 2 100 kr = 42 kr, avrundas till 40 kr/ha 2. 25 ha X 40 kr = 1 000 kr

lrödsjälvrisk beräknas enligt följande: 5/100 x 6 ha x 2 500 kr = 750 kr r. 25/100 (2 500 kr _ 750 kr) = 457,50 kr L. 750 kr + 437,50 kr = 1 182,50 kr

leglerna för grödsjälvrisk skall tillämpas efterom de ger den högsta självrisken. Skadeersätting skall följaktligen utgå med 1 512,50 kr 2 500 kr - 1 187,50 kr).

132 Beredningens överväganden och förslag

av självrisk och ersättning då två grödor är Exempel på beräkning skadade.

Exempel 2. Företaget omfattar 40 ha åker och man odlar 10 ha havre, 5 ha höstvete och 25 ha övriga grödor. Skördenivån på företaget är sådan att den beteskänsliga grödan (havregrödan) har ett värde av 2 500 kr/ha i oskadat skick och höstvetegrödan har ett värde av 3 500 kr/ha i oskadat skick. Havregrödan är skadad av älg till 40 procent på 2 ha. Skadevärdet för den grödan är därför 2 OOO kr. (40/100 x 2 x 2500 kr). Höstvetegrödan är skadad av älg till 10 procent på 2 ha. Skadevärdet för den grödan är därför 700 kr. (10/100 x 2 x 5 500 kr). Normskördevärdet för havre i länet är 2 100 kr/ha. Allmän självrisk beräknas enligt följande: 1. 2/100 x 2 100 kr 42 kr, avrundas till 40 kr/ha 2. 40 ha X 40 kr 1 600 kr Grödsjälvrisk beräknas enligt följande: 1. 5/100 x 10 ha x 2 500 kr = 1 250 kr 2. 25/100 (2 000 - 1 250 kr) = 187,50 kr 5. 1 250 kr + 187,50 kr = 1 457,50 kr Allmän självrisk skall tillämpas eftersom det ger den högsta självrisken. Skadeersättning skall följaktligen utgå med 1 100 kr (2 OO0 kr + 700 kr - 1 600).

Beredningens överväganden och förslag 133

§lt._2. Den allmänna självrisken utmör 1,5 procent av företagets produktionsvärde, dock lägst 500 kronor.

Grödsjälvriskens procenttal boat ms till 4 respektive 20 procent.

Insatta i exempel 1 innebär dessa procenttal följande i ›r

?Allmän självrisk beräknas enligt följande:

§1. 1,5/100 x 2 100 kr = 31,50 kr avrundas till 30 kr/ha

02. 25 ha x 50 kr = 750 kr

Grödsjälvrisk beräknas enligt följande: \1. 4/100 x 6 ha x 2 500 kr = 600 kr »2. 20/100 (2 500 kr - 600 kr) = 580 kr 5. 600 kr + 580 kr = 980 kr *Reglerna för grödsjälvrisk skall eftersom tillämpas de ger den högsta självrisken. Skadeersättning skall följaktligen utgå med 1 520 kr (2 500 kr - 980 kr).

Insatta i exempel 2 innebär procenttalen

följande

Allmän självrisk beräknas enligt följande: 1. 1,5/100 x 2 100 kr II 31,50 kr avrundas till 50 kr/ha 2. 40 ha x 30 kr H 1 200 kr

Grödsjälvrisk beräknas enligt följande: 1. 4/100 x 10 ha x 2 500 kr = 1 000 kr 2. 20/100 (2 000 kr - 1 000 kr) = 200 kr 3. 1 000 kr + 200 kr = 1 200 kr

Allmänna självrisken är i detta fallet lika hög som grödsjälvrisken, dvs. 1 200 kr. Ersättning skall utgå med 1 500 kr (2 000 kr + 700 kr - 1 200 kr).

134 Beredningens överväganden och förslag

Den allmänna självrisken utgör 1 procent av företagets Alt._5L produktionsvärde, dock lägst 500 kronor.

Grödsjälvrisken.bestäms till 5 respektive 15 procent.

Insatta i exempel 1 innebär procenttalen följande

Allmän självrisk beräknas enligt följande: 1. 1/100 x 2 100 kr 21 kr avrundas till 20 kr/ha 2. 25 ha X 20 kr 500 kr Grödsjälvrisk beräknas enligt följande: 1. 5/100 x 6 ha x 2 500 kr = 450 kr 2. 15/100 x (2 500 kr - 450 kr) = 507,50 kr 5. 450 kr + 307,50 kr = 757,50 kr för grödsjälvrisk skall tillämpas eftersom Reglerna de ger den högsta självrisken. Skadeersättning utgår kr - kr). följaktligen med 1 742,50 (2 500 kr 757,50

Insatta i exempel 2 innebär procenttalen följande:

Allmän självrisk beräknas enligt följande: 1. 1/100 X 2 100 kr =21 kr avrundas till 20 kr/ha 2. 40 ha x 20 kr =800 kr Grödsjälvrisk beräknas enligt följande: 1. 3/100 x 10 ha x 2 500 kr = 750 kr 2. 15/100 x (2 500 kr - 750 kr) = 187,50 kr 5. 750 kr + 187,50 kr = 257,50 kr skall tillämpas eftersom det ger den Grödsjälvrisk självrisken. Skadeersättning skall följakthögsta ligen utgå med 1 762,50 kr (2 OOO kr + 700 kr - 957,50 kr).

Beredningens överväganden och förslag 135

Utfallet av de olika alternativen har ytterligare analyserats för olika företagsstorlekar. Resultatet redovisas i bilaga sid 159-165.

Enligt beredningens mening bör självrisknivån bestämmas enligt alternativ 1. De i detta alternativ tillämpade prooenttalen synes väl motsvara syftet att motivera företagaren att vidta skadeförebyggande åtgärder, utan att han själv får stå för en oskäligt stor del av kostnaderna. Den föreslagna självrisknivån medför även att mindre inte kommer att betningsskador anmälas för värdering. Det bör också framhållas att den här föreslagna självrisknivån ligger under den nivå betydligt som tillämpas i det allmänna skördeskadeskyddet (sid läl). Om man i stället beslutar å sig för att använda alt. 2 eller alt. 5 eller någon kombination

l

av de tre alternativen innebär emellertid inte detta någon prin-

Z cipiell ändring av det föreslagna självrisksystemet.

En inte oväsentlig fördel med det självrisksystem som föreslås, är att systemet i viss bidrar till att utsträckning korrigera eventuella felbedömningar vid skaderegleringen. En felbedömning av skördenivån på företaget ger ett för högt eller ett för lågt l skadevärde. Felbedömningen kommer emellertid också att påverka grödsjälvrisken. När felbedömningen medför ett för högt skadevärde ökar också grödsjälvrisken, liksom den minskar vid ett för lågt skadevärde.

Enligt nuvarande ordning erhåller skadelidande för ersättning värderingskostnader om skadeersättning beviljas. Beredningen föreslår att ersättning för alltid skall värderingskostnaden utgå då skadans värde den allmänna överstiger självrisken, även om ersättning inte utgår på grund av att grödsjälvrisken är större än den allmänna självrisken.

För att förhindra att i fall ersättning utgår då odling av visst slag uppenbart anlagts som fodergröda för vilt eller för att locka vilt bör ersättning kunna vägras även om skadan överstiger företagets självrisk. För att ersättning skall utgå skall vidare skadan vara anmäld senast vid den tidpunkt under det aktuella året när ifrågavarande normalt gröda är inbärgad på den ort där skadan inträffat.

136 Beredningens överväganden och förslag

Arealgränser

Nuvarande ersättningsregler medför att företag med mer än 60 hektar skador Vid odlad jord som regel måste tolerera utan ersättning. olika tillfällen har i framställningar till riksdag och regering hemställts att den övre för rätt att erhålla ersättarealgränsen för måtte slopas. Av beredningen och naturvårdsning älgbetning verkets beräkningar ger vid handen att om arbetsgrupp gjorda skadefrekvensen för de fastigheter som ligger ovanför arealgränsen motsvarar den som är aktuell för nu ersättningsberättigade för betningsskador av fastigheter, kommer ersättningsbeloppen - om man behåller den nuvarande självrisken - teoretiskt älg - särskilt att kunna öka med maximalt 80 procent. Betningsskador av älg - förekommer dock i mindre utsträckning i de utpräglade där de större jordbruksfastigheterna oftast återjordbruksområden härtill kan ersättningsanspråken på grund av finns. Med hänsyn eventuellt avskaffad förväntas öka betydligt mindre. arealgräns Den föreslagna självrisken medför också att den skada som en fasmer än 60 hektar åker måste tåla utan ersättning tighet omfattande kommer att ganska högt. I dagsläget utgör den allmänna självligga

risken enligt föreslaget system minst 2 400 kr. (60 ha x 40 kr/ha1-

föreslår att den nu gällande övre arealgränsen slopas, Beredningen men föreslår införande av en nedre arealgräns om två heksamtidigt tar för att skall kunna utgå. Två hektar gäller också ersättning för att ett skall kunna erhålla som lägsta gräns jordbruksföretag ersättning från skördeskadeskyddet.

Kronvilt och dovvilt

För skador som orsakats av kronvilt eller dovvilt utgår på gröda normalt om sådan ersättning finns bara ingen ersättning. Regler såvitt skada av kronvilt inom kronhjortsreservatet i Skåne. gäller För dessa skador utgår ersättning enligt kungörelsen (1970:890) om ersättning för skada av kronhjort m.m.

1) i alt. 1. 40 kr/ha = 2 procent av normskördevärdet per hektar

Beredningens överväganden och förslag 137

På många platser förekommer älg tillsammans med endera kronvilt eller dovvilt eller båda arterna Detta kommer också samtidigt. att bli allt vanligare i och med att antalet kronvilt och dovvilt ökar. De betningsskador som dessa på grödor arter förorsakar är mycket svåra att skilja från betningsskador av älg. Ofta kan det vara helt omöjligt att hur stor del av en betavgöra ningsskada på t.ex. havre som skall hänföras till och erälg sättas ur älgskadefonden och hur stor del som orsakats av kroneller dovvilt och därför nuvarande bestämmelser enligt inte är ersättningsgrundande. Beredningen föreslår därför att betnings- E skador av kron- och dovvilt i ersättningshänseende jämställs r med skador orsakade av älg.

De betningsskador som dovvilt och framför allt kronvilt orsakar avviker i några fall från skador orsakade av älg. Flockar av A dovvilt väljer ibland dag- eller nattlega i sädesfält och kan då trampa eller ligga ned säden. Kronvilt kan orsaka skador på potatisodlingar eller sparka upp potatis lagrad i stukor. I det senare fallet kan frostskadorna bli omfattande. Inom de områden där kronvilt förekommer bör potatis medräknas bland de beteskänsliga grödorna. Grödsjälvrisken bör även omfatta den potatis som lagras i stukor.

De skador som orsakas av rådjur på jordbruksgröda är som redovisats i avsnitt 2.2.15 begränsade. har Beredningen därför inte ansett att det finns skäl att ta med betningsskador av rådjur i det föreslagna ersättningssystemet. En påtaglig risk finns därtill att kostnaderna för administrationen skulle komma att bli högre än de inkomster en avgift för fällda rådjur skulle inbringa.

gkadgvärderigggn

Värdering av skador bör utföras av värderingsmän utsedda av länsstvrelsen. Tillämpningsanvisningar för värderingen bör utfärdas av naturvårdsverket efter samråd med lantbruksstyrelsen. Värderingsmännens uppgifter i det föreslagna systemet blir att bestämma skadad areal, skatta samt skördenivå skadeprocent på motsvarande oskadad gröda. Uppgifter om skördenivån används dels

138 Beredningens överväganden och förslag

av skadans och värde, dels vid beräkning vid beräkning omfattning för Värderingsav grödsjälvrisken beteskänsliga jordbruksgrödor. männen skall vidare inhämta uppgift från företagaren om brukningsenhetens totala areal av skadade beteskänsliga jordbruksgrödor. om totalareal samt areal för olika grödor lämnar lant- Uppgifter brukarna årligen till lantbrukets företagsregister. Länsstyrelsen bör att kontrollera lämnade uppgifter. få möjlighet

kommer, i den del som rör Det föreslagna ersättningssystemet att innebära regler som är mera komplicerade än de självrisken, av detta bör emellertid inte nuvarande. Den nackdel som följer överdrivas. Den enskilde företagaren bör utan större svårigheter räkna fram den allmänna som gäller för hans förekunna självrisk Det finns också anledning att framhålla de fördelar som föltag. av Utrymmet för skönsmässiga bedöm-

jer relativt precisa regler.

minskar och därmed förbättras förutsättningarna för en ningar som värderingsmännens arbete unenhetlig bedömning samtidigt derlättas.

§5rdg1ar_mgd_dgt_f§rgslagna sygtgmgt

har bl.a. föl- Det av beredningen föreslagna självrisksystemet jande fördelar:

kostar mer än skadans hela värde - Småskador vars handläggning kommer sannolikt inte att anmälas. beräkna hur stor del av skade- - Den skadehotade kan ungefärligt värdet han själv kommer att bära. att vidta rimliga skade- - Den skadehotade motiveras därigenom förebyggande åtgärder. till brukningsenhetens och - Självrisk och ersättning anpassas skördevärde och den skadade grödans beden skadade grödans teskänslighet. om skördeutfall och skadans omfatt- Ev. felskattningar i fråga i viss utsträckning genom det föreslagna syning korrigeras stemet. orsakade av endera älg, kron- - Problemet att särskilja skador vilt eller dovvilt försvinner. - Den övre arealgränsen, 60 ha åker eller annan mark utöver som numera inte har någon saklig grund, slopas. 200 ha,

Beredningens överväganden och förslag 139

Arrendatorernas situation

En betydande del av den svenska åkerjorden brukas av arrendatorer. Dessa har ofta inte jakträtten på den jord de brukar eller på den övriga mark som tillhör arrendefastigheten. De har således inte möjlighet att tillgodogöra sig av de viltstammar som avkastningen finns på fastigheten och de saknar också att möjlighet genom egen jakt reglera viltstammarnas storlek och därmed viltskadornas omfattning.

Beredningen har övervägt olika alternativ för att inom ramen för det föreslagna ersättningssystemet ta särskild till arrenhänsyn datorerna. Vid prövningen av olika alternativ har emellertid beredningen inte funnit någon lösning som tillgodoser önskemålet att ge arrendatorerna särskild för viltskador g H kompensation utan att det samtidigt skapas omotiverade och orättvisa skillnader mellan arrendegårdar och fastigheter som brukas av ägaren själv. I ett sådant system måste också åtskillnad göras mellan jordbruksarrendatorer med respektive utan jakträtt. Olika bestämmelser om ersättning för viltskador på arrendegårdar fasrespektive tigheter som brukas av ägaren själv skulle komplicera ersättningssystemet och kanske t.o.m. i vissa fall till skentransinbjuda aktioner.

Beredningen anser att övervägande skäl talar för att frågan om särskild kompensation för eventuella viltskador direkt regleras mellan markägare och arrendator när arrendeavtalet och då också avtal om arrendebeloppets storlek träffas. Är det om förfråga längning av ett arrendeavtal kan parterna, om de är oense, låta arrendenämnden pröva frågan. Om viltskadornas senare omfattning skulle Visa sig större än vad arrendatorn kunde räkna rimligen med vid avtalets slutande eller om skadorna avsevärt förvärras under löpande arrendeperiod har arrendatorn att möjlighet påkalla en prövning av arrendevillkoren med stöd av den s.k. generalklausulen i 56 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen). Sådan prövning kan påkallas när som helst under arrendeperioden. Detta gäller självfallet också nu löpande arrenden. Om parterna inte kan enas kan tvisten hänskjutas till prövning av fastighetsdomstolen.

140 Beredningens överväganden och förslag

Ålesäaáeâosdârsal aveiâtârgnim;

Gällande bestämmelser om återfinns i kungörelsen

älgskadefonder

mJm I denna föreskrivs bl.a. (1965:260) om älgavgift författning att för fälld älg skall älgavgift utges med belopp som årligen fastställs av naturvårdsverket. Avgifterna är olika för vuxna kalvar. varierar också mellan djur respektive Avgiftsnivåerna som inflyter inom ett län olika delar av landet. De avgifter bildar som förvaltas av länsstyrelsen. För läen älgskadefond som förvaltas av kammarnen finns en gemensam regleringsfond inbetalar årligen en viss ankollegiet. Varje länsälgskadefond del av influtna avgifter till den centrala regleringsfonden.

bör avgifter för fällda älgar samt Enligt beredningens mening fällt kron- och dovvilt betalas till samma fond. Bestämmelser för fällda och fällt kronvilt finns redan. om avgifter älgar Dessa bestämmelser måste samordnas och kompletteras med beför fällt dovvilt. Eftersom avgifter för stämmelser om avgifter för klart kommer att dofällda älgar och ersättningar älgskador bör fonden liksom hittills minera både intäkter och utgifter, kunna benämnas älgskadefonden.

Beredningen föreslår att betningsskador på joxdbruksgrödor

inom kronhjortsreservatet i Skåne i ersättningshänseende jämmed skador orsakade av älg, kronvilt samt dovvilt i ställs övriga delar av landet. För att täcka de ersättningsanspråk

som i anledning härav kommer att riktas mot älgskadefonderna

i Kristianstads och Malmöhus län bör dessa fonder av allmänna medel över naturvårdsverkets budget tillföras ett belopp motsvarande de ersättningsgilla skador som orsakats av kronvilt på gröda inom kronhjortsreservatet.

av kött men även för att skapa jakttillfällen För produktion sker framför allt av dovvilt men även av kronvilt uppfödning kan förekomma inom dessa hägn. Under förinom hägn. Även älgar att är så konstruerade att djuren inte fritt utsättning hägnen ut eller in får efter dessa djur bedrivas inom kan passera jakt under hela året. För älg och kronvilt som fälls inom hägn hägnet

Beredningens överväganden och förslag 141

betalas f.n. samma avgift som om djuren fällts under jakt utanför hägnet. En tendens finns att det byggs allt fler hägn med huvudsaklig inriktning mot köttproduktion genom uppfödning av hjortvilt. En arbetsgrupp inom naturvårdsverket har i en rapport Vilthägn (SNV PM 1130) behandlat problem som kan följa av en sådan utveckling. Bl.a. förordar arbetsgruppen skärpt lagstiftning avseende vilthägn. Så skulle krävas anmälexempelvis ningsskyldighet för befintliga hägn och tillståndsplikt för uppförande av nya hägn.

Den produktion av jordbruksgrödor och skog som sker inom hägnet kommer i stor att tas utsträckning i anspråk som foder åt de inhägnade djuren. För skador på skog och gröda som dessa ordjur sakar inom hägnet bör ingen ersättning utgå. Mot bakgrund härav samt med hänsyn till att medel ur älgskadefonderna endast i begränsad utsträckning användes till ändamål som gagnar hägnägarna bör dessa också befrias från skyldigheten att betala avgifter till älgskadefonden. En förutsättning för avgiftsbefrielse är dock att hägnen är uppförda i enlighet med naturvårdsverkets föreskrifter om vilthägn inom vilka får bedrivas jakt under hela jaktåret utan hinder av bestämmelserna i jakttidsförordningen.

Ersättningsbeloppen för älgskador på gröda varierar kraftigt mellan olika län. Av de sammantagna som utbetalats i riket belopp under åren 1975-1977 erhöll Västmanland ca 26 procent, Södermanland ca 12,5 procent, Halland Östergötland, Kronoberg, och Närke, där ersättningsbeloppen var ungefär erhöll tillsammans likvärdiga, knappt 30 procent. Övriga län delade på återstående ca 50 procent. Från och med Kopparbergs och Gävleborgs län och norrut var ersättningsbeloppen mycket små. I de fyra nordligaste länen utbetalades inga ersättningar.

I några län räcker inte länsälgskadefonderna till för att betala godkända ersättningskrav. Bidrag har då, efter framställning till regeringen, erhållits från den centrala älgskaderegleringsfonden.

SOU 1979152 142 Beredningens överväganden och förslag

Beredningen har diskuterat olika alternativ till älgskadefondernas organisation och förvaltning.

Beredningen avser att senare - i sitt huvudbetänkande - lägga fram ett förslag vari bl.a. frågan om finansiering av olika kostnader som hör samman med viltet, viltvården och jakten kommer att behandlas. Med hänsyn härtill är beredningen inte beredd att f.n. föreslå någon ändring av bestämmelserna om älgskadefonder utan förordar att nuvarande bestämmelser tills vidare bibehålls. Beredningen vill dock redovisa olika handlingsvägar som utöver nuvarannågra de ordning i det fortsatta arbetet kan stå till beredningens och de beslutande instansernas förfogande.

a) En för hela riket gemensam älgskadefond kan skapas för älgvården vari ersättning för skador enligt fastställda inbegrips regler. Detta innebär att länsälgskadefonderna slopas. Den avgift som skall inbetalas för fällda djur fastställs då av naturvårdsverket. Olika avgifter bör gälla för vuxet djur respektive kalv, men i övrigt bör man eftersträva så enhetliga avgifter som möjligt för hela landet. Den centrala älgskadefonden svarar i detta alternativ för de kostnader som tidigare åvilat länsälgskadefonderna och centrala älgskaderegleringsfonden. Beslut om bidrag ur fonden fattas av statens naturvårdsverk efter samråd med berörda myndigheter och organisationer.

b) En decentralisering sker av ansvar och beslutanderätt. Länsälgskadefonderna bibehålls men länsstyreloch en central älgfond serna fastställer själva den avgift som skall inbetalas till länsälgskadefonderna för fällda djur. Länsstyrelserna skall i detta alternativ anpassa avgifterna så att de motsvarar de ersättningar och bidrag som det åligger länsälgskadefonderna att betala. Länsälgskadefonden betalar ersättningar för ersättningsgilla betningsskador av älg, kronvilt och dovvilt, kostnader för älgjaktens organisation inom länet, kostnader för älginventeringar, bidrag till uppförande av älgskyttebanor samt vissa andra kostnader som sammanhänger med viltvården inom länet. Beslut om utbetalningar ur länsälgskadefonderna fattas av respektive länsstyrelse inom vissa givna ramar. Avgifter till den centrala älgfonden betalas i detta alternativ för varje fälld älg inom riket. Avgifternas storlek fastställs av naturvårdsverket. Medel ur den

Beredningens överväganden och förslag 143

centrala älgfonden används för gemensamma kostnader för vården av den svenska älgstammen. Ur den centrala fonden bör länsälgskadefonderna kunna låna medel för att täcka underskott som uppstår under år med särskilt svåra betningsskador. Endast i undantagsfall bör regeringen kunna besluta att bidrag skall ur utgå centrala älgfonden för att täcka underskott i länsälgskadefonder.

, Beredningen vill dock som redan framhållits inte de föregripa ; ställningstaganden som skall göras i samband med det kommande

? huvudbetänkandet utan förordar tills vidare oförändrad ordning.

37.6.2 Skador av älg, kronvilt och dovvilt

l på trädgårdsodling

Skador orsakade av älg på yrkesmässigt bedriven trädgårdsodling,

ersätts enligt bestämmelserna

i kungörelsen (1965:260) om älg-

avgift m.m. Till räknas trädgårdsodling även plantskola för fruktträd eller andra trädgårdsväxter. Bestämmelserna om skadevärdering, beräkning av ersättning och självrisk överensstämmer ”i delar tillämpliga med de som gäller för älgskada på gröda.

Antalet skador i yrkesmässigt bedrivna trädgårdsodlingar orsaka-

vde av älg, kronvilt och dovvilt är fåtaliga. I trädgårdsodlingar torde det vara svårare än inom jordbruket att genom anpassning av växtodlingen ytterligare reducera antalet skadefall.

Åtgärder

för att undvika skador i sådana odlingar måste i högre grad än inom jordbruket inriktas på att förlägga odlingarna till icke

skadekänsliga områden. Kraven på andra skadeförebyggande åtgärder bör dock kunna sättas högre än inom jordbruket, eftersom det här i regel är frågan om odlingar som till ytan är begrän-

sade. För odlingar belägna i skadekänsliga områden kan det bli

nödvändigt att inhägna odlingen för att undvika skada. Ofta ligger också dessa odlingar i nära anslutning till bebyggelse. Viltbetning kan normalt mycket snabbt upptäckas och de åtgärder som är nödvändiga snabbt vidtas.

144 Beredningens överväganden och förslag

för skada på trädgårdsodling bör kunna utgå till företag Ersättning bedriven trädgårdsodling då företaget omfattar minst 20 yrkesmässigt

under eller plast eller minst 2 500 m2 frilandsareal. Självriske

glas bör liksom beträffande jordbruksgrödor bestå dels av en allmän själv risk av en särskild Den allmänna självrisken bör f , dels självrisk. ställas till 250 kronor per hektar, dock lägst 500 kronor per företa

och utgöra 34

och år. Den särskilda självrisken bör gälla alla grödor av skadevärdet.

3 Vid framräkning av ersättningsbeloppet tillämpas det högsta självris

beloppet.

I överensstämmelse med vad som föreslagits för jordbrukets del har d

föreslagna självrisken utformats på grundval av principen att var och skall utan ersättning tåla viss skada förorsakad av vilt och med syft att genom självriskens utformning och storlek motivera företagaren at vidta rimliga skadeförebyggande åtgärder.

7.6.3 Skador av älg, kronvilt och dovvilt på skog

Normalt utgår inte någon ersättning för skador på skog orsakade av ä] kronvilt och dovvilt. Ett undantag utgör dock skador på skog orsakade av kronvilt inom kronhjortsreservatet i Skåne. Ersättning för sådana skador lämnas enligt bestämmelserna i kungörelsen (1979:890) om ersäi ning för skada av kronhjort m.m.

Skador på skog orsakade av älg, kronvilt och dovvilt är omfattande oc tenderar att öka. Som redovisats i kap. 1 har länsstyrelsen och skog: styrelsen i Västerbottens län hemställt att ersättning för skador på skog orsakade av älg skall kunna utbetalas.

De skador på skog som orsakas av älg, kronvilt och dovvilt har utförligt redovisats i avsnitten 2.2.15, 2.2.14 och 2.2.16. Skadorna bestå främst i betning och nedbrytning av ungskog. Dessutom förekommer ba: gnag på äldre träd, samt fejningsskador. Skadorna resulterar i försening av tillväxten, minskat timmerutbyte och kvalitetsnedsättning på virket. I undantagsfall kan skadorna i plant- eller ungskogsbestånd 1 varit så omfattande att det är nödvändigt att göra en röjning och nya plantering. Vissa skador kan också uppstå genom betning i fröplantagq

Beredningens överväganden och förslag 145

Beredningen har vid sina överväganden av problemet med betningsskador på skog förorsakade av älg, kronvilt och dovvilt grundat sitt bl.a. ställningstagande på följande omständigheter:

- Skogslandskapet är älgens naturliga miljö och är huvudsaklig uppehållsplats även för kron- och dovvilt.

- Den skada älg, kronvilt och dovvilt orsakar på plantskog påverkar främst utbytet vid slutavverkningen om 50-100 år. Hur mycket betningen faktiskt påverkar den slutliga avkastningen är mycket svårt, kanske rent av omöjligt, att beräkna. Till synes mycket svåra betningsskador kan redan några år senare vara svåra att upptäcka.

Skogsägarna, som också är jakträttsinnehavare på av dem ägda marker, kan genom åtgärder i skogsbruket och insatser riktade

mot älgstammen påverka betningsskadornas omfattning. Älgen är normalt tämligen lokaltrogen och genom jakt kan man beskatta de skadevållande djuren. Genom samordnad beskattning över stora arealer kan vidare älgstammens numerär minskas om så erfordras med hänsyn till skogsskadorna. Undantag härvidlag utgör de älgar som vandrar mellan sommaroch vinterbeteslanden i Norrland. Dessa vandringar är troligen mycket omfattande och älgar

från synnerligen vidsträckta sommarbetesområden samlas vintertid till begränsade - ofta skadekänsliga tallskogsområden.

Jakträttsinnehavaren kan efter erhålla framställning tillstånd att fälla skadegörande även under älg tid då den annars är

fridlyst.

Älgens betning av lövsly kan minska närings- och utrymmeskonkurrensen för de ekonomiskt mer värdefulla barrskogsplantorna och får då ett positivt värde för skogsägaren.

- Avkastningen av framför allt älgjakten till uppgår betydande värden. En del av betningsskadorna på skog bör ses som en produktionskostnad för att få fram denna avkastning.

146 Beredningens överväganden och förslag

- Värdet av betningsskadorna på en skogsfastighet är normalt lågt jämfört med det totala skogsproduktionsvärdet på samma fastighet. Skadevärdet torde i allmänhet komma att ligga inom den självrisk som borde för skogsbruket i ett ersättningssystem motsvagälla rande det system beredningen föreslagit ifråga om ersättning för viltskador inom jordbruket.

Mot bakgrund av dessa konstateranden vill beredningen nu inte föreslå bestämmelser om generell ersättning för betningsnågra skador Beredningen är emellertid medveten om att det på skog. kan förekomma särskilda fall när det framstår som orimligt att den enskilde markägaren ensam skall bära den förlust som kan orsakas av hård Så kan exempelvis vara fallet när betbetning. föranleder en betydande hjälpplantering eller då ningsskador totalskada Ersättning torde närmast komuppstår på plantskog. till med relativt små markinnehav inom ma i fråga skogsägare sådana områden där koncentration av älg förekommer under vintern. Betydande skador på skog, framför allt gran, kan också förorsakas av kronvilt. Även i vissa sådana fall borde ersättkunna komma i fråga. När särskilda skäl så motiverar skall ning ersättning efter framställning till och beslut av regeringen kunna lämnas. Ersättningarna belastar respektivêläns älgskadee. som föreslås i avsnittet 7.6.6 bör i tillfond. Samma principer vid av om ersättning skall lämpliga delar tillämpas bedömningen utgå eller ej.

De senaste årens snabba - och fortfarande pågående - ökning av och därmed också älgstammen påverkar givetvis betningsintensiteten För att få en säkrare uppfattning om betningsskadorna på skogen. hur skadebilden förändras pågår undersökningar på olika platser av dessa undersökningar har redan redovisats och i landet. Några material förväntas. När resultaten av dessa undersökytterligare blivit och utvärderats kan det finnas skäl ningar tillgängliga att till förnyad prövning ta upp frågan om betesskador på skog.

7.6.4 Vissa rovdjur

en viss, om än långsam ökning av till- Som redovisats i kap. 5 sker och lo. Samtidigt sker en spridning gången på björn, varg, järv

Beredningens överväganden och förslag 147

till nya områden. Utvecklingen kommer att påverka ersättningsanspråken för rovdjursrivna tamdjur.

Ersättningsbestämmelserna har tidigare redovisats i avsnitt 4.2.1. I sammandrag innebär bestämmelserna att om tamdjur dödas eller skadas genom angrepp av björn, lo eller varg, järv, örn utgår ersättning av statsmedel till tamdjurets ägare, i regel dock endast om djuret återfunnits. För ren som ej kunnat hänföras till särskild ägare till utgår ersättning den sameby inom vilkens område djuret återfunnits. inte om Ersättning utgår skadan beror på uppenbar vårdslöshet vid bevakning av tamdjuret eller om det släppts ut på bete inom område där det ej får beta.

Ersättningsbeloppen för ren - med olika belopp för vaja, tjur och kalv - fastställs av naturvårdsverket för ett år i sänder. För varje rovdjursriven ren erhåller vidare den sameby inom vars områden renen har påträffats för ersättning olägenhet för renskötseln med ett belopp som också fastställs av naturvårdsverket. För får som försvunnit efter angrepp av rovdjur, erhåller ägaren dels för dels för ersättning fåret, det merarbete som förorsakats av angreppet.

Ersättningsanspråk för rovdjursrivna tamdjur prövas av länsstyrelserna i Västernorrlands, Västerbottens och Norr- Jämtlands, bottens län för skada inom respektive län och av naturvårdsverket för skada i landet i övrigt.

Behandlingen av ersättningsframställningar tar ofta relativt lång tid och är arbetskrävande för berörda myndigheter. Det gällande ersättningssystemet motiverar därtill knappast djurägaren att vidta några mer omfattande skadeförebyggande åtgärder. För att åstadkomma en sådan effekt borde systemet kompletteras med någon form av självrisk eller med andra som stimulerar regler till åtgärder för att begränsa skadorna. Av intresse kan i detta sammanhang vara det förslag till ersättning som utarbetats i Norge och som redovisats i avsnitt 6.5.

148 Beredningens överväganden och förslag

bidrar inte heller till att minska det mot- Ersättningssystemet stånd som finns bland inom de aktuella områdena tamdjursägarna mot önskemålen att öka individantalet av exempelvis varg och Även om de skador som orsakas på tamdjur av ökande rovjärv. viltstammar kommer detta trokan kompenseras genom ersättningar inte att vara tillräckligt för att ändra inställningen till ligen rovviltet. Ett förbättrat ersättningssystem grundat på en god kännedom om antalet och hur mycket det kostar att hålla dem rovdjur skulle kunna medverka till att åstadkomma en försonligare inställ-

ning.

om de olika rovdjuren. Varg och järv stude- F.n. pågår forskning ras i ett lokaliserat till Norrbotten och forskningsprojekt Jämtland. Inom projektet söker man dels ta reda på hur många finns deras och djur det av respektive art, reproduktionsförmåga hur utvecklas, dels kartlägga deras levnadsvanor populationerna och vilken de har som predatorer och och jaktbeteende betydelse skadevållare för rennäringen.

Även inom den s.k. Förlustundersökningen, genom vilken man söker olika orsaker som medverkar till förluster inom en kartlägga renstam, ingår rovdjurens påverkan som ett delprojekt.

har studerats under ett antal år, dels i hägn på Tove- Lodjuren vid Öster-Malma och på Grimsö, dels i frihet genom mycket torp i Gävleborgs län. Undersökningen har b1.a. omfattande spårningar sökt kartlägga lodjurets betydelse som predator och lodjurets

bytesutnyttjande.

Björnstammen har tidigare inventerats. Spårningsundersökningar att eftersom björnen ligär ifråga om björn svårare genomföra, i ide under och spårning på barmark kräver ger vinterperioden andra resurser än man hittills haft tillgång till.

Det nuvarande ersättningssystemet för rovdjursskador på tamdjur redovisat ovan inte tillfredsställande. Det är som beredningen finns skäl att huruvida en genomgripande förändring av överväga bör ske. Ett förslag till sådan förändring bör ersättningssystemet

Beredningens överväganden och förslag 149

emellertid ske i samband med beredningens i anhuvudbetänkande, slutning till att den framtida utvecklingen av olika viltstammar behandlas. I beslut den 20 april 1979 har också regeringen uppdragit åt statens naturvårdsverk att efter samråd med lantbruksstyrelsen och Svenska Samernas Riksförbund utarbeta om förslag nya grunder för beräkningen av ersättningsbeloppen för skador förorsakade av rovdjur på renar. därför inte Beredningen lägger nu fram något förslag om nya bestämmelser.

Däremot föreslår att beredningen 16 § första stycket jaktstadgan utgår. I denna bestämmelse föreskrivs att av ersättning statsmedel skall utgå om personskada eller dödsfall orsakats genom angrepp av björn, såvida den angripne inte framkallat angreppet genom egna åtgärder. Enligt uppgift har bestämmelsen endast åberopats en gång sedan år 1958. Sedan bestämmelsen tillkom har vidare det allmänna försäkringsskyddet byggts ut avsevärt och det finns också goda möjligheter för den enskilde att komplettera sitt sätt. försäkringsskydd på lämpligt Bestämmelsen är mot bakgrund härav otidsenlig. I detta sammanhang bör också uppmärksammas att risken för skador till följd av angrepp från andra djurarter - exempelvis aggressiva älgar och rådjur - utan att för den skull vara så stor att den bör framhävas är betydligt större än de risker som är förknippade med förekomsten av björn.

7.6.5 Säl

I kap. 1 redovisas skrivelser från yrkesfiskarenas organisationer där man dels anger vilka skador sälen åsamkar fisket, dels hemställer om åtgärder för att reglera dessa skador.

Sälen tar fisk - framför allt lax - som fångats i nät och på linor och orsakar därvid även skador Under senapå redskapen. re år har sälstammen i Östersjön minskat och minskningen fortsätter. Utvecklingen har också medfört en minskning i antalet rapporterade skadefall. Från fiskarenas sida har dock farhågor framförts att sälstammen, genom inrättande av särskilda sälskyddsområden, ånyo skulle öka i antal, vilket också skulle

150 Beredningens överväganden och förslag

kunna föranleda ökning av antalet skador. Yrkesfiskarenas organisationer har i skilda sammanhang hemställt om ersättning till de enskilda fiskarena, t.ex. genom inrättandet av en sälskade-

fond.

delar att de skador sälen orsakar på Beredningen uppfattningen i enskilda fall kan vara allvarliga. Beredningen anser fisket emellertid inte att särskild sälskadefond bör inrättas. någon Risken för en alltför betungande administrativ apparat är påtag- Vidare att korrekt bedöma inträffade skador lig. är möjligheterna och fastställa de ekonomiska förlusterna mycket begränsade. Däremot bör i särskilda fall de yrkesfiskare som åsamkats så betydande ekonomiska förluster att det är uppenbart oskägenom sälskador att de själva skall svara för kostnaden kunna få ersättning ligt efter till Dessa framställningar bör framställning regeringen. prövas efter de principer som anges nedan i avsnitt 7.6.6.

detta bör att det i debatten om sälskador har anförts Till läggas förekomsten av säl försvårar eller omöjliggör fiske inom visatt Vidare har det framhållits att vissa fiskares känssa områden. för skador har sin i de mycket ansträngda allmänna lighet grund vilka verkar. Om problemen omförhållanden under många fiskare för fiskare är av denna karådesvis eller speciella kategorier raktär bör till åtgärder diskuteras i samband med att förslag det allmänna stödet till fiskerinäringen. Den i man utformar förordar att sådana kap. 1 refererade fiskerinäringsutredningen tas överläggningarna mellan statens jordfrågor upp i de årliga bruksnämnd och fiskets förhandlingsdelegation. Beredningen kan för sin del ansluta sig till det förslaget.

trots vad som här framförts av be- Skulle regering och riksdag, finna skäl för en speciell sälskadefond bör frågan redningen, lösas medel ställs till förfogande för fiskarenas egna genom att kan en onödigt stor administrativ appaorganisationer. Därigenom undvikas. Storleken medel kan fastställas årsvis rat på dessa vid mellan staten och fiskerinäringen. Medlens överläggningar till enskilda fiskare bör ombesörjas av fiskarenas fördelning organisationer.

Beredningens överväganden och förslag 151

7.6.6 Övriga viltarter

I avsnitt 7.1 har betonats att en grundläggande princip bör

vara att var och en skall tåla ett visst mått av olägenhet i

form av viltskador. Emellertid inträffar viltskador vilkas

ekonomiska konsekvenser det inte är rimligt att den enskilde

ensam skall bära. I det följande behandlas frågan om i vad

mån samhället i sådana fall bör ge den enskilde gottgörelse.

Beredningen har inte funnit att anledning närmare gå in på

frågan under vilka förutsättningar en hägninnehavare eller

annan jakträttsinnehavare kan vara skadeståndsskyldig för skador orsakade av förrymda djur. Allmänna skadeståndsrättsliga principer är säkert i och för sig tillämpliga. Ett ärende av

detta slag är f.n. föremål för prövning inför domstol.

Bland de viltarter - utöver

de i 7.6.1-5 nämnda - som framde-

les kan komma att orsaka mera betydande viltskador märks främst

gäss, bäver samt möjligen, om en frilevande stam återuppstår,

även vildsvin. Beredningen arbetar f.n. med ett särskilt be-

tänkande om vildsvin. Skulle betänkandet utmynna i ett förslag att vildsvin skall få förekomma i frilevande stammar kommer be-

redningen även att föreslå hur uppkommande skador bör regleras.

För de uppräknade viltarterna gäller - med undantag för vissa gåsarter - allmän jakttid. Jaktlagstiftningen ger också den

skadelidande andra att möjligheter skydda sig mot skada av

dessa djur exempelvis kan man få tillstånd att riva bäverns

hyddor och dammar.

Skadorna är i regel relativt koncentrerade till vissa lokaler

eller biotoper. Denna koncentration kan medföra att skadan för

vissa markägare kan bli mycket omfattande och att det inte är

rimligt att den skadelidande alltid själv skall stå för hela

den kostnad som följer av skadan. Beredningen vill dock inte

föreslå någon - av den typ klövviltgenerell ersättningsrätt

ersättningen utgör - för skador vållade av dessa arter. Bered-

ningen förordar i stället att den kan

skadelidande erhålla er-

sättning efter särskild till framställning regeringen. Att ge-

152 Beredningens överväganden och förslag

avgränsa samtliga sådana nom författningsbestämmelser precist skador har beredningen inte bedömt vara lämpligt eller möjligt. föreslår i stället en bestämmelse av mera allmänt Beredningen innehåll som innebär att ersättning eller bidrag till skadeförebyggande åtgärder kan lämnas om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande svarar för hela den kostnad skadan själv eller de förebyggande åtgärderna orsakar. Vid tillämpning av en sådan bestämmelse bör följande principer vara vägledande.

En förutsättning bör vara att skadan kan betraktas som betydande. av om denna är uppfylld kräver som En prövning förutsättning att en tillfredsställande värdering av skadan utförts underlag av särskild Den praktiska ordningen för denna prövexpertis. ning behandlas i avsnitt 7.8.

Att närmare när en skada skall anses vara så omfattanprecisera de att den skadelidande har ett berättigat anspråk på ersättning kan för huvuddelen fall inte generellt. Bedömningen bör göras emellertid både med hänsyn till skadans absoluta omfattgöras och till dess i förhållande till det skadade ning omfattning hela värde. Ett visst mått av självrisk bör också objektets vägas in vid prövningen. Vägledande vid bedömningen av självriskens omfattning bör vara det system som föreslagits ifråga om betesskador orsakade av älg, kronvilt och dovvilt. på gröda

Även om skadan är av den omfattningen att ersättning skulle kunkan emellertid en rad omständigheter tala för na komma ifråga inte bör utgå eller att ersättningen bör am någonersättning reduceras.

hänsyn bör tas vid regeringens prövning av inkomna Följande ansökningar.

- Först bör undersökas om den skadelidande vidtagit några skaeller haft möjlighet att bedriva skyddsdeförebyggande åtgärder eller med stöd av särskilt tillstånd. Enligt beredjakt jakt bör långtgående krav kunna ställas på ningens mening tämligen att den skadelidande åtgärder i detta avseenvidtagit rimliga de.

Beredningens överväganden och förslag 153

- Är skadan av det slaget och förhållandena i övrigt sådana att den skadelidande kunnat framtvinga skadeförebyggande åtgärder eller avskjutning genom jakträttsinnehavarens försorg bör ersättning inte komma ifråga.

Ersättning bör inte heller utgå om den skadelidande själv kan sägas vara vållande till skadan eller om skadan förvärrats genom någon från åtgärd hans sida, exempelvis om han etablerat en med hänsyn till viltförekomsten i området särskilt känslig verksamhet.

- Ersättning.bör normalt inte heller utgå om den skadelidande haft möjlighet till mera betydande avkastning genom jakt på den ifrågavarande djurarten. Väsentligt i detta sammanhang är emellertid relationen mellan den jaktliga avkastningens värde och skadans storlek.

7.7 Information

Vissa kunskaper om viltskador och om hur de skall förhindras eller begränsas finns redan i dag. Med det intresse som viltskadeproblemen väckt såväl i Sverige som utomlands bör kunskapsvolymen snabbt komma att öka. Det är angeläget att de kunskaper som i dag finns eller framdeles tillkommer görs tillgängliga för olika avnämnare. De kunskaper som i första hand bör förmedlas vidare är erfarenheter som vunnits genom olika former av forsknings-, försöksoch utvecklingsarbete och som kan bidra till att förhindra eller de skador begränsa viltet vållar.

154 Beredningens överväganden och _lörslag

att viltskadorna bör beaktas under hela Möjligheterna begränsa den process som äger rum från den översiktliga planeringen fram till dess en anläggning eller en verksamhet är i drift.

för information om viltskadeförebyggande åtgärder Målgruppen är både stor Detta ställer särskilda krav på och heterogen. informationens utformning och lättillgänglighet.

Vissa myndigheter - framför allt naturvårdsverket, skogsstyfiskeristyrelsen, planverket och relsen, lantbruksstyrelsen, till bevägverket - bör i anvisningar och rekommendationer rörda organisationer, företag och enskilda persomyndigheter, som kan och bör vidtas för att begränsa ner ange vilka åtgärder viltskador.

också fästa på det ansvar för Beredningen vill uppmärksamheten som faller som information och rådgivning på de organisationer eller och som berörs av företräder företag enskilda personer De bör nivåer aktivt kunna medverka viltskadeproblemet. på alla och om vilka åtgärder som i informationen om viltskadeproblemen eller de enskildas sida kan vidtas för att minsfrån företagens för skador. Av stort värde är den information som ka riskerna samt kan förmedlas via jord- och skogsbrukets föreningsrörelser jägarnas och fiskarenas organisationer.

ansvar för insamlande, sammanställning och Ett övergripande av information i dessa frågor - liksom för lämplig spridning olika insatser - bör samordning av de statliga myndigheternas som nu åvila statens naturvårdsverk.

7.8 administration

beredningens uppfattning bör älgskadorna på jordbruksgröda Enligt vilka nu och även framdeles kommer att utoch trädgårdsodlingar, den absoluta merparten av skadefallen, som hittills handlägeas göra av länsstyrelserna med biträde av länsälgnämnderna. Länsälgnämnderna rymmer inom sig företrädare för jordbruket, skogsbruket, jägarna och det friluftslivet. De kan till sig också knyta företrärörliga dare for andra intresseomräden, exempelvis trafikmyndigheter.Ehmmaor

sou 197952 155 Beredningens överväganden ochförslag

bör vid gälla handläggning av ersättningsansprâk för skador förorsakade av kron- och dovvilt dock att i länsstyrelserna Kristianstads och Malmöhus län när det gäller skador av kron- Vilt inom kronhjortsreservatet i Skåne bör höra kronhjortsnämnden.

För att ersättning för skada orsakad av klövvilt skall utgå krävs i varje enskilt fall en tillfredsställande granskning och uppskattning av skadornas omfattning. Länsstyrelserna utser för detta ändamål som har kännedom om det värderingsmän näringsområde inom vilket skadefallet inträffat. För värderingsmännens verksamhet bör naturvårdsverket efter samråd med lantbruksstyrelsen utfärda i syfte att anvisningar få värderingarna så likartade som möjligt över hela landet. läns- Varje styrelse bör lärutöver genom regionala kurser bibringa värderingsmännen erforderliga kunskaper om värderingsarbetets genomförande.

Beslut om ersättningar ur älgskadefonderna för skador på jordbruksgröda och trädgärdsodlingen bör även fortsättningsvis fattas av respektive länsstyrelse.

Skador av annat vilt förorsakas framför allt av de större rovdjuren samt av bäver, gäss och säl. Dessa skador är antingen lokaliserade till vissa delar av landet eller sporadiskt förekommande. Att över hela landet inrätta på länsnivå fasta institutioner för reglering av dessa skador därför inte synes meningsfyllt. Beredningen har att föreslagit prövning av ersättningsanspråk skall ske i varje enskilt fall av regeringen. Länsstyrelserna bör dock vara den regionalt instansen ansvariga för skadevärderingen liksom för värdering av älgskada på skog. Länsstyrelserna skall därvid ha möjlighet att höra olika sakkunniga bland myndigheter och organisationer som finns inom länet, exempelvis lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, LRF och länsjaktvårdsföreningen. Ersättning för skador för villas reglering inte har länsstyrelserna beslutanderätt hänskjuts efter länsstyrelsens till för utredning regeringen beslut.

Om en skada som förorsakas av en viss djurart förekommer ofta inom ett län bör länsstyrelsen att överväga tillsätta en sär-

156 Beredningens överväganden och förslag

skild för handläggning av dessa skadefrågor. Detta sakkunniggrupp kan t.ex. i vissa län vara aktuellt i frågor gällande ersättning för tamdjur som dödats eller skadats genom angrepp av björn, varg, järv, lo och örn. Framdeles kan i vissa län även bäver- och gåsskadorna få sådan att de lämpligen bör handläggas av omfattning respektive länsstyrelse.

beslut om ersättning för viltskador bör Länsstyrelsernas i fråga kunna överklagas hos kammarrätten.

7.9 Kostnader och finansiering

7.9.1 Kostnader för skadereglering

Av de skador för vilka ersättning kan komma att utgå orsakas ett stort antal av älg, kron- och dovvilt på gröda. Beredningen föreslår att dessa skador ersätts med medel som jägarna betalar för fällt vilt av ifrågavarande djurarter.

I bör beredningens mening ersättning för ersättövrigt enligt skador orsakade av jaktbara viltarter, med undantag ningsgilla av skador orsakade av älg, kronvilt och dovvilt samt vissa rovdjur, bestridas med medel från jaktvårdsfonden. Beredningens förslag överensstämmer härvidlag med vad som hittills tillämpats.

Skäl finns emellertid att följa utvecklingen vad uppmärksamt gäller denna typ av skador. Omfattningen av uttaget ur jaktvårdsfonden kan i hög grad bli beroende av enskilda djurarters Om stammarna av t.ex. kanadagås och grågås även utveckling. framdeles tillåts att öka i samma takt som under det senaste decenniet kan skadesituationen i södra Sverige bli besvärande med därav föranledda på ersättningar. Bäverskahöga krav dorna kan också framdeles komma att föranleda ökade krav på jaktvårdsfonden.

I vissa rovfågelarter och fråga om några djurarter, exempelvis är det ett samhällsintresse att dessa bevaras och även rovdjur,

Beredningens överväganden och förslag 157 att antalet individer av vissa arter ökar. Mot bakgrund av sådana av samhället fastställda mål anser beredningen det skäligt att de ersättningsgilla skador som dessa viltarter orsakar betalas med allmänna medel. Inte heller detta innebär någon ändring av nu gällande principer.

För att framdeles bättre kunna bemästra problemen med viltskador kan,s0m framhållits i avsnitt 7.5, en ökad satsning på forskning och försöksverksamhet komma att Visa sig nödvändig. Naturvårdsverket bör, som framhållits i avsnitt 7.5, få i uppdrag att ytterligare pröva denna fråga. Delar av forskningen bör dock kunna genomföras inom ramen för redan rebefintliga surser.

En stor del av den praktiska försöksverksamheten bör kunna utföras med hjälp av jägarna samt de berörda näringarna och deras organisationer. Detta bör innebära goda möjligheter att bedriva försöksverksamhet utan att kostnaderna blir alltför betungande. Naturvårdsverket bör ta upp överläggningar med berörda parter om en sådan samverkan.

Principerna för finansieringen av den verksamhet som behandlats i detta betänkande kan summeras på följande sätt:

Med hänsyn till de skadevållande djurarterna kan fyra olika finansieringsformer komma i fråga för till skaersättningar delidande, för förebyggande till åtgärder, forsknings- och utvecklingsarbete och för information:

0 Allmänna medel 0 Medel från jaktvårdsfonden

0 Medel från älgskadefonderna och älgskaderegleringsfonden 0 Bidrag från berörda företag och organisationer

Avgörande för vilken som skall finansieringskälla utnyttjas vid ersättning för inträffade viltskador eller förebyggande åtgärder bör vara

om samhället kan anses bära ett ansvar för att skadan uppstått, exempelvis i form av en medveten strävan att bygga upp en stam av en viss viltart,

158 Beredningens överväganden och förslag

föreskrifterna i om den skadevållande arten kan jagas enligt

och om skadan därigenom kan förebyggas jakttidsförordningen

eller nedbringas eller

vållade av den aktuella arten kan om ersättning för skador betalt för rätten att fälla täckas med avgifter som jägarna

ifrågavarande vilt.

när det vem som skall be- Ett problem uppstår gäller speciellt skador förorsakade av arter, främst fågstrida kostnader för i viss del av landet, medan för vilka jakttid förekommer lar, förorsakar skada. Efterorter och där de är fridlysta på andra flera olika djurarter och olika skadetyper som det här gäller inte formuleras. En särskild bedömning kan någon generell regel enskilt fall. Som huvudregel bör dock gälla måste göras i varje där skadan uppstått kunnat att om man genom jakt på den plats ersättning uteller förhindra skadan bör normalt ingen begränsa Eventuell ersättning bör täckas med medel ur jaktvårdsfongå.

är fridlyst men vållat avsevärd

den.På de orter där djuret i skada för enskilda personer bör något generösare principer

Eventuell ersättning bör i sådana fråga om ersättning gälla.

fall täckas av allmänna medel.

medel bör täcka kostnader för: Allmänna

i de ersättningsfall som om- 0 Rovdjurs- och kronhjortsskador

fattas av nuvarande bestämmelser.

av utrotningshotade arter. Ersättningsgilla skador vållade

av övriga arter som inte får jag Ersättningsgilla skador vållade

främst den Viss del av forsknings- och försöksverksamheten,

samt viss ininstitutionsbundna delen av denna verksamhet,

att förhindra eller minska skador. formation om åtgärder för

Beredningens överväganden och förslag 159

Medel ur jaktvårdsfonden bör bestrida kostnader för:

o Ersättningsgilla skador vållade av djur med allmän jakttid, exklusive älg, kronvilt, dovvilt, björn och lo.

Viss del av forskningsoch försöksverksamheten, främst den del som anknyter till tillämpad forskning och praktisk utveckling.

0 Viss information till jaktkortslösarna om åtgärder i viltskadeförebyggande syfte.

Åedel ur älgskadefonderna och älgskaderegleringsfonden bl: bestrida kostnader för: 0 Ersättningsgilla skador förorsakade av älg, kronvilt och dovvilt exklusive för skador orsakade ersättning av kronvilt inom kronhjortsreservatet i Skane.

o Viss del av forsknings- och försöksverksamheten med anknytning till älg, kronvilt och dovvilt.

0 Viss information om skadeförebyggande åtgärder.

Bidrag från berörda näringar och intressegrupper bör bestrida viss del av kostnader för:

o Medverkan i skadeförebyggande viltvårdsarbete.

o Försöks- och utvecklingsarbete.

o Information i viltskadefrågor till medorganisationens lemmar.

7.9.2 Administrativa kostnader

Beredningen har på flera olika punkter framhållit att naturvårdsverket skall spela en viktig roll vad gäller viltskadefrå å orna. Verkets ansvar betonas således ifråga om viss D

160 Beredningens överväganden och förslag

och samordning av olika statliga ininformation, rådgivning föreslås att verket skall ta initiativ till satser. Vidare med t.ex. berörda näringar och pröva frågan ä överläggningar 3 insatser för forsknings- och utom behovet av ytterligare Mot bakgrund härav vill beredningen peka på vecklingsarbete. som redan i dag råder för verden pressade arbetssituationen kets sektion för faunavård och jakt och det behov av ytterli-

gare resurser som kan komma att uppstå genom beredningens förutsätter dock att sådana resursförförslag. Beredningen - om behov uppstår - aktualiseras av verket i stärkningar samband med ordinarie petitaframställning.

7.10 Författningar

föreslår att en särskild förordning utfärdas Beredningen om älgavgift och som ersätter de nu gällande kungörelserna m.m. Beredningens förom ersättning för skada av kronhjort också i 26 a § jaktlagen. Beslag nödvändiggör följdändring att det av 26 § 5 mom. jaktlagen klart redningen anser vidare bör att medel kan användas även till framgå jaktvårdsfondens som indirekt jaktvården, t.ex. lämsådana åtgärder främjar nande av ersättning för viltskador m.m.

HM m

immun

ooo

0n›mA

oom

ax

omv ooo ooo ooo m›m mNm mpm mN.

noømum

N oor ooo

»amma

ooo ooo

^Num

mnxnx

u

uopwmnwø

v#tVI-ñ\D<D

com

v

om R

ooo

xooø ooo

›r

pnooonnodmxm

ng

d oom ooo com ooo ooo ooo ooo

om_

noøwxm

N

aaau

& N m N

›xm or oN

Aøoawwnmv

m. mN

.mnxnx

mm

Haap man

= = =

maaw

o

ua

cv com om» Nwm mmm Nmm Nmv

m

uo›mpsHmø

mønmnm«nm

w N v m m

pmøn=u›m mppmmdd

aaa»

wvmmamp

ooo

nuumnmon›an aøNmnmon›mn

nmuwnwonmn

nmømnmon›an

ng

ooo ooo ooo www Nwm mmv mmo

mNN

»Emm

om

^Num

um: um:

vma ooo ooo ooo

»munøu›m

n amp

N um ›m m

mN

om.

ooo

m›Hma

.^»ocamH

ua

øw›nmø

omN oem om› ooo com ooo oom GHGS vx. mxr

.m:\nM onuuaa

mp

umumnaomwcaøxdnn øopønqommøwnxdnp

›xm or N_ mm mm Nm Nm

ann

wnmoonm

mo.Nv

=mMm«namnm

0 o

ax

omN oom Nmm Nwm pmm

uppmana

noxman›awnw

= = ..

maa:

u F F

Amv

wa om

oow

muopm

nu

ounm›mønmamanonv

ooo

muHw

na

mm.o

mqømaaam

0. mv

ooo ooo

naap

com

om om

mwuao

s

oom com oom com

-Hmnm

mwm mmm new

^Nnmv

N

nmvdam

m

xmwn

om

ooo

om om

noøwnm

now

m:\mM

ao

mødømnmmHdn

Hmm

mnxnx

d m.

nmxu

voscommøanxdnn

ax nu om oc om

aomnopmo

»wo How

oom ooo oom ooo mnvøm

un omN om› com Nor

:møaam

Aamann

oønm ^xmv

m mr om

om

N H

N m

munowpm

mdaqxwnmnmmnwapowmno

xoanoam

u

K &

mo m

Axmm

noumxw

NM or oN ev om

N HDH m

mm.o

&

nu nu

|›mn

n n

mm

soapma

m

or

mNv

a oN ow

.møanvwmmeo amønmmumA

aampop

mama

xmNnHNnm xmNn›HNnm

m

mønm

dmHdHpEdm

maxmx

H

W» so

møopoaøommawqxsnm

m

mm

nwuosnommdwøuønp

m of oN om ov om

xmNn›Hmnmumno

m.

on›mn

nanm›mpos

Neo

N»mnnopa

Hoødxm

ammaoxm oønN›umno mnwvmnmøn

wHv

vnooonm

wa

qmaHH ømaaH mqmudxm

m = =

oønm F

162 S O W m 5 2 Bilaga

o

ooo oov oo... 03 ooo ooo

nnmpm

nu

m o. m

05mm: 125.3.

m o. 3 m:

a.

oor ooo ooo ooo o? ooo oom ooo oom

nmvmonwø

0.32 Amnm

m m m m m v m m

pqmooummwøxw

nä .PG

oom ooo oom ooo ooo ooo ooo

E

ak HM m m m om

om im om m_ om mm

00m vr

o

öm ooo oom oom oom oom oom

damm»

nooømaäumø

ouømnoanm.,

»amma

m m m m m m m

Mood HHdMm

HM

om oom

cos padm oom oom omm ooo oom ooo oom

Amnm ams

e F _. e e m m m

måna

m

om i

omm oom omm ooo oom ooo oom von

nopossmmämnxønn

H

QGPOSCOMMGHGMSHD

m m .m

ta

p m m

o. mr

ads.

mâvmøuopad

ä_ o o

uppmana

amadupcooonm

omm oom ooo 03. oä

E3555

mama

mm A5 e r e

.mnopm om om oom 00mm.,

ö_

mm.: PPG

.§30

GdddMm :Ãwnm zman

Amäv

u

oom oom oom oom oom omm omm

xooo

na

nu_

mcdøwnmonâmø

?m

mo. noga ö. .mp0

m .noe

omm oom omm ooo oom ooo oom

ds

:åxå

.H

?§8

x

GUHW

poszomwøm:

d %. e r m m

.x

ocaowpm

wwømnxwnopwwqaøppwmum

Moanovm

.m .mo

m:

.rmwøønopam

v

...En

u u .E na

scanna

mm

.mamcppauao

Paavo»

.mama

xmmn›Hmnm

con?

mm

xmmnâmmm

HH

d

mnouwnnommqmqxdnm

Fontana

qopoaømmwøagnø.

.mm .än m

o. m. om om a. om

xmütøamnmomuø

åpånop

ooamkâono amsaao mnøoonmon

,

Hmâuoxm :§52 munm wqøoüa »sooonm

Ae Am a 2

S()IJ 1979:52

:unna

mHmn

oow

a

mmnd

uopmmmmø

Hmm

aøooonnoømxm

m

nu ax

oom com

ü

000 000 000 000

&

me

oom

N m F

›xm 0. me ON mm

ow

pmmma

omm wmv omm arm mmm mmm

mnw

»mp

nmwpznmø

ax

OÖGGHGHHGP

m

good

Hawxm

.

om uu

cos »Emm

uwo oom mmm

msxuu

000 mm» mm? m_m

Amnm

um:

m

om

nopmnnowmnunxsnn

ax »on

omm oom

aoponnommdwøxdan

00m om» 000 000 00m

Ada»

H a

xm

uoamvpnooonm

«pmcHm»am

pmøndnm

ax 0 0

uppmana

omm 00m 000 00m »mm

waan

mm

mnovm

Amv

ng

or mm

com

øønm

:wømxm

nu

mxwao

ppm

mr.om

»Hmnm

m

Mman Amnmv oem oom oem Mooø

n

00m 00m 00m nom

Hmm

m:wdnnmonmn

ng Hou

HONW

na .mao mwo

mr

omm

m

pmsnommaac

.H

møøowpmnoam

00m om› 000 00m 000 00m

noømxm 0vHm ^xm0

$.

x d

mnwcxmnonmwdacvpmmym

xoanopm

ü R

mo

wpmqnm»Hm

V m

ax

;asap

:oapwa

muuappmmao

Paavo»

Imnm0nmn

xmanbamnm

w

HHH

xmHH›amnm

ma om w

mømvosnmmwnanxdnm

wondn

Axømpmnnømunwn

m

xmanHmnmømno

oønw

0_ W_ om om cv om

ap«cnm»H mm\aømEoxm oønmømuo

mao:

smaHa ocnm nmaHH mnwømxm annu

m

164 Bilaga

PM

Allmän självrisk i krQa. för olika. län

Län Normskördevärde Allmän självrisk 1978 havre kr/ha 2 % 1.5 % 1 %

Hela landet 2 102 40 (42,04) 50 (51.55) 20 (21,02) AB län 1 910 40 (58,2o) 30 (28,65) 20 (19,10) 0 2 225 40 (44.46) 50 (55.55) 20 (22.25) D 2 042 40 (40,82) 50 (30,62) 20 (20,42) E 2 215 40 (44.50) 50 (55.25) 20 (22.15) F 1 747 50 (54.94) 50 (26.20) 20 (17.47) G 1 798 40 (55.96) 50 (26.97) 20 (17.98) H 0 1 886 40 (57,72) 50 20 (18,86) (28,29) I 1 887 40 (57,76) 50 (28,30) 20 (18,87) K 2 013 40 (40,26) 50 (30.20) 20 (20,15) L 2 487 50 (49.76) 40 (57.50) 20 (24.87) M 2 864 60 (57.28) 40 (42,96) 30 (28,64) N 2 529 50 (50.58) 40 (57.95) 50 (25.29) 0 2 020 40 (40,40) 50 (30,50) 20 (20,20) P 1 954 40 (58.68) 50 (29.01) 20 (19.54) R 2 514 50 (46.28) 50 (54.71) 20 (25.14) s 1 687 50 (55.74) 50 (25.50) 20 (16.87) T 2 049 40 (40.98) 50 (50.70) 20 (20.49) U 2 184 40 (45,68) 30 (52.76) 20 (21,84) w 1 698 50 (55.96) 50 (25.47) 20 (16.98) x 1 575 50 (51.50) 20 (25.02) 20 (15.75) Y 1 589 50 (27.78) 20 (20.85) 10 (15.89) z 1 604 50 (32,08) 20 (24,06) 20 (16,04) 1 555 50 (50.66) 20 (25.00) 20 (15.55) 1 299 50 (25.98) 20 (19.48) 10 (12.99)

Mooø

45mm

.mp0 noo

.o_.

makan

HH

mqnnppmmum

cos

.NV m›«z

mm

mmnmufåø

H

cos

mnxux

m w

ooo ammo oov mmm

m.

mmo

unwwmnmpxmnaoow

m» m:

døwum

&

HHH om m m_ Mm m w m N m v m

ønwmmnmpxmnuow

asxgx

.m

xwooo

m na

ooo oov oow

.x

R 00m 000 00m

møwnm

HH om om Mm

.ann

v m m m m v m m

Hmm

mwwz

.amHu›Hwnm

.V O

xaumpm

»H P p

mgxux

d

d 000 000 000 mmm mä ma.

.ømmmoHmn

&

dumnw

nmmñüåmanânmnm

H &

ov m mm xm

»mnøommnanxønp vaøoonmoudxm

mmnmêáms aman›Hmnm xmücâmnm

qmsüq tunna

= =

.mMHHo øH

anus,

= :

vi,

ounw›oumxm xmHn›Hwnm

unmmmndpxmnløm

ät

00m 000 00m ooo 000 000 000

AM N m N.

Ha o. m. om mm

00m

mnwaxmumpmwqwøppmmnm

mmm .aHHm

S =

»mmwH

läs mm

235g

møwnppdmüo

.mHmn

ounm

MmHuäHmnm

MmHn›Hwnmømn0

ooo

om 3 om

øoponømmmcanxønø.

?m

m

omHonwHSwn pqmoonm mømøwnwmn

= :

munmxø 033m mømødum xxx Mun N

Statens utredningar 1979

offentliga

Kronologisk förteckning

. Utbyggt skydd mot höga vard- och läkemedelskostnader. S. Naturmedel för injektion. S, , Regional laboratorieverksamhet. Jo. . Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju.

oosiçngnawio-

Konsumentinflytande genom insyn? H. Polisen. Ju. . Tandvården i början av 80-talet. S. , Löntagarna och kapitaltillväxten 1, Löntagarfonder - bakgrund och problemanalys. E. . Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknadenen introduktion. Internationella koncerner och Iöntagarfonder. E. . Löntagarna och kapitaltillväkten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. a 4. Lantbrukskooperationen - . Löntagarna och kapitaltillväxten ideologi och verklighet. E. . Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. . Konkurs och rätten att idka näring. Ju. . Naturvård och täktverksamhet. Jo. . Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo. , Ökad sysselsättning. Finansiella effekter I offentliga sektorn. A . Kulturhistorisk bebyggelse - värd att värda, U. . Museijärnvägar. U, . Jaktvárdsomráden. Jo. . Anhöriga. S. . Plötslig och oväntad död - anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. . Barn och döden. S. . Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter, B. . Sysselsättningspolitik för arbete åt alla, A. . Nya namnregler. Ju. , Sjukvårdens inre organisation - en idépromemoria. S. , Svsselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. . Barnolycksfall. S. . Lotterier och spel, H. . Lotterier och spel. Bilagor. H. . Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. Kn. . Fastighetstaxering 81. B. . Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. . Bilarna och luftföroreningarna. Jo. . Rationellare girohantering. E. , Konsurnenttjänstlag. Ju. . Aktivt boende. Bo. . Lagerstöd. A. . Vattenkraft och miljö 4. Bo. . Malmer och metaller. l. . Barnen l framtiden, S. . Vår säkerhetspolitik. Fö. . Ren tur. Program för rniljösäkra sjötransporter. Jo. . Ren tur, Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 1-8. Jo. 45. Ren tur. Program för miljösâkra sjötransporter. Bilagor 9-13. Jo. 46. Koncernbegreppet m. m. Ju. 47, Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. U. 48, Arbetstiderna inför 80-talet. A, 49. Grundlagsskyddad yttrandefrihet, Ju. 50. Huvudmannaskapet för specialskolan. U, 51. Öst Ekonomiska Byrán. H, , Viltskador. Jo.

Statens

offentliga utredningar 1979

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Handelsdepartementet Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. [4] Konsumantinflytande genom insyn? [5] , Polisen. [6] Lotteriutredningen. 1.Lotterier och spel. [29] 2. Lotterier och spel. l Konkurs och rätten att idka näring. [13] Bilagor. [30] Nya namnregler. [25] Öst Ekonomiska Byrån. [51] i _Konsumenttjänstlag_ [36] Koncernbegreppet m. m. [46] Grundbgsskyddad ymandefdhetmg] Arbetsmarknadsdepartementet Sysselsättningsutredningen, 1. Ökad sysselsättning, Finansiella eñekter i offentliga sektorn. [ 16]2. Sysselsättningspolitik för arbete FOFSVHT-Sdepanementet åt alla. [24] 3, Syssalsättningspolitik för arbete ät alla. Bilagedel. Vár säkerhetspolitik, [42] [27] Lagerstöd. [38] Sociakjepanementet Arbetstiderna inlör 80-talet. [48] Utbyggt skydd mot höga várd- och läkemedelskostnader. [1] Naturmedel fur injektion. [2] Bostadsdepartementet Tandvården i början av 80-talet. [7] Aktivt boende. [37] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets Vattenkraft och miljö 4. [39] slutskede. 1.Anhöriga, [20] 2. Plötslig och oväntad död - anhörigas swklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Barn och döden. [22] lndustridepaffenjentet Siukvårdens inre organisation - en idépromemoria. [26] Barnolycksfall. [28] Mmmm och manner_ mo] Barnen I framtiden. [41] Kommundepanementet Ekonomidepartementet Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. [12] Utredningen om löntagarna och apitaltillväxtan. 1.Löntagarna och same kontakta me anensk a oc my .g mer l ld h d h .[31] kapitaltillväxten 1.Löntagarionder-bakgrund och problemanalys. [B] 2. Löntagarna och kapitaltillvâxteu 2. Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfondqr. [9] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. [ 10]4.Löntagarna och - ideologi och verkligkapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen het. l 1 1] Rationellare girohantering, [35]

Budgetdepartementet Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter. [23] 1976 árs fastighetstaxeringskommitté. 1. Fastighetstaxering 81. [32] 2. Fastighetstaxering 81. Bilagor. [33]

Utbildningsdepartementet Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. l 17] Museijärnvägar. [ 18] Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. [47] Huvudmannaskapet for specialskolan. [50]

Jordbruksdepartementet Regional Iaboratorieverksamhet. [3] Naturvârdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. [15] Jakt- och viltvárdsberedningen. 1.Jaktvárdsområden. [19] 2. Viltskador. [52] Bilarna och Iuftföroreningarna. [34] Miljörisker vid sjötransporter. 1. Ren tur. Program för miljösäkra s|ötransporter. [43] 2. Ren tur. Program för miljösâkra sjötransporter, Bilagor 1-8. [44] 3. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9-13. [45]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer kronologiskâ [Örlñckningñn-

i :E1

ISBN 91-384n5051-x

LjberFörlag

ISSN 0375-250X Allmänna Förlaget