Med anledning av propositionen 1979/80:61 med förslag till epizootilag m. m.

JoU 1979/80:31

Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:31

med anledning av propositionen 1979/80: 61 med förslag till epizootilag m. m.

Propositionen

I propositionen 1979/80:61 har regeringen (jordbruksdepartementet) — efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

1. epizootilag,

2. lag om organiserad hälsokontroll av husdjur.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till Epizootilag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa (epizootiska sjukdomar).

De epizootiska sjukdomarna anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Om bekämpning av salmonellainfektion hos djur finns särskilda bestämmelser.

Bekämpning

2 § Den som har anledning misstänka att en epizootisk sjukdom har drabbat djur i hans vård skall omedelbart anmäla detta till distriktsveterinären eller annan veterinär.

3 § Har en veterinär anledning misstänka att djur drabbats av en epizootisk sjukdom, skall han omedelbart göra en undersökning för att fastställa sjukdomens art.

Den som har djuren i sin vård är skyldig att tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder samt lämna det biträde som föranleds av undersökningen.

Om det är nödvändigt för undersökningen, får djur som har insjuknat avlivas utan ägarens samtycke.

1 Riksdagen 1979/80.16 sami. Nr 31

JoU 1979/80:31

4 § Har en veterinär grundad anledning anta att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat, skall han, i den utsträckning som behövs för att motverka smittspridning, besluta om förbud mot att besöka och lämna den fastighet där sjukdomsfallet inträffat eller fastigheter där smitta annars kan antas förekomma samt att utföra transporter till eller från sådana fastigheter (spärrförklaring).

5 § Är det klarlagt att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat, skall länsstyrelsen i fråga om fastigheter där smitta förekommer besluta om förbud som anges i 4 § eller om andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor, allt i den utsträckning som behövs för att motverka smittspridning (smittförklaring).

Under samma förutsättningar skall länsstyrelsen besluta om

1. förbud mot transporter av djur eller varor till eller från eller inom ett område som gränsar till fastigheter där smitta förekommer eller om andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor inom sådant område (beslut om kontrollområde),

2. förbud mot tillträde till vissa djurstallar (stallförbud).

6 § Beslut enligt 4 § skall upphävas av distriktsveterinären och beslut enligt 5 § av länsstyrelsen, så snart det blivit klarlagt att förutsättningarna för beslutet inte längre föreligger.

7 § För att bekämpa eller förebygga epizootiska sjukdomar får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen meddela föreskrifter om

1. avlivning av djur som är eller misstänks vara smittade eller kan sprida smitta,

2. avlivning av andra djur (epizootislakt),

3. oskadliggörande av döda djur,

4. smittrening,

5. skyddsympning eller annan förebyggande behandling av djur,

6. undersökning av djur i kontrollsyfte,

7. djurhållning,

8. transporter av djur och varor.

8 § Efter beslut av länsstyrelsen föreligger skyldighet för

1. innehavare av sådan slakteriinrättning som är ställd under offentlig kontroll att ställa lokal och utrustning till förfogande för epizootislakt,

2. innehavare av redskap eller annan utrustning som oundgängligen behövs för att bekämpa eller förebygga en epizootisk sjukdom att tillhandahålla utrustningen,

3. personal vid slakteriinrättning som avses i 1 och den som handhar utrustning som avses i 2 att delta i bekämpning eller förebyggande åtgärder enligt denna lag.

Tillsyn

9 § Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av lantbruksstyrelsen. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet.

En tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen för att där göra undersökningar och ta prover.

JoU 1979/80:31

3 Länsstyrelsen får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande får länsstyrelsen utsätta vite.

Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt föreläggande, kan länsstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

Övriga bestämmelser

10 § Ersättning av statsmedel lämnas till den som på grund av beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter får vidkännas 1.

kostnad eller förlust genom intrång i näringsverksamhet,

2. kostnad eller förlust i annat fall genom att husdjur avlivas eller dör till följd av skyddsympning eller annan behandling,

3. inkomstförlust.

Ersättningen kan jämkas om den ersättningsberättigade själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till kostnaden eller förlusten.

Den som deltagit i bekämpning eller förebyggande åtgärder enligt denna lag är berättigad till ersättning av statsmedel för arbete och tidspillan och för kostnader för resa och uppehälle.

Den som ställer lokal eller utrustning till förfogande för ändamål som anges i tredje stycket är berättigad till ersättning av statsmedel för kostnader och för förlorad avkastning eller nytta.

11 § Ansökan om ersättning skall göras hos lantbruksstyrelsen inom sex månader från den dag då anspråket uppkom. Görs inte ansökan inom den angivna tiden är rätten till ersättning förlorad, om inte särskilda skäl föreligger.

12 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att göra anmälan enligt 2 §,

2. bryter mot ett beslut enligt 4 eiler 5 § eller mot en föreskrift som meddelats med stöd av 7 §.

Innefattar brott som avses i första stycket olovlig transport eller förflyttning av djur eller vara, skall sådan egendom förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

13 § Polismyndigheterna skall lämna den handräckning som behövs för att denna lag skall efterlevas.

14 § En veterinärs beslut enligt 4 § får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut och lantbruksstyrelsens beslut i särskilt fall får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut av lantbruksstyrelsen får överklagas hos regeringen genom besvär.

JoU 1979/80:31

4 Beslut som avses i första och andra styckena gäller med omedelbar verkan, om ej annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Genom lagen upphävs epizootilagen (1935:105). Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om organiserad hälsokontroll av husdjur

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Regeringen bemyndigas att ge organisation på jordbruksnäringens område eller annan sammanslutning rätt att enligt de föreskrifter som regeringen meddelar anordna hälsokontroll med ändamål att motverka eller förebygga sjukdomar hos husdjur.

2 § Den som äger eller innehar djur av sådant slag och inom sådant område för vilket organiserad hälsokontroll har anordnats har rätt att få djuren anslutna till kontrollen.

3 § Djur som omfattas av den organiserade hälsokontrollen får försäljas under särskild beteckning, förbehållen sådana djur.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall gälla för sådan försäljning.

4 § Regeringen får överlåta åt lantbruksstyrelsen dels att ge förening eller sammanslutning som avses i 1 § rätt att anordna hälsokontroll, dels att meddela föreskrifter enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980, då förordningen (1969:441) om organiserad hälsokontroll av husdjur skall upphöra att gälla.

Utskottet

I propositionen föreslås att epizootilagen från år 1935, som i vissa avseenden är föråldrad, ersätts med en ny lag i ämnet. Lagen är avsedd att utgöra en grund för de åtgärder som det allmänna kan tillgripa för att bekämpa farliga djursjukdomar som t. ex. mul- och klövsjuka och rabies. Myndigheterna får möjligheter att ingripa snabbt, om sådana sjukdomar bryter ut.

Vidare föreslås att förordningen (1969:441) om organiserad hälsokontroll av husdjur ersätts med en lag i ämnet. Bestämmelserna där innebär att regeringen får de bemyndiganden som behövs för att rättsläget på området skall behållas i princip oförändrat. Förslaget innehåller dessutom den nyheten i förhållande till gällande rätt att den organiserade djurhälsokontrollen, som f. n. främst är inriktad på djur i animalieproduktionen, skall kunna avse även hästar och hundar.

JoU 1979/80: 31

5 De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

Utskottet ansluter sig till de uttalanden som gjorts i propositionen rörande behovet av en modernisering av epizootilagen. 1 likhet med föredragande departementschefen anser utskottet det angeläget att bestämmelserna ges en mera lättillgänglig och tidsenlig utformning som ger möjlighet till snabba ingripanden för att förhindra spridning av en sjukdom och för att bekämpa den. Lagförslaget ger ingen anledning till erinran från utskottets sida.

Som framgår av propositionen innebär förslaget till epizootilag endast i begränsad utsträckning ändringar i sak i förhållande till nu gällande lag. Som exempel på sådana ändringar kan nämnas att de föreslagna bestämmelserna ger en vidgad möjlighet att rekvirera utrustning och personal för bekämpningsarbetet. Skyldigheten att ställa redskap till förfogande för bekämpning eller förebyggande åtgärder kommer sålunda att gälla även andra än djurägaren. Den materiel som främst kommer att behövas är enligt propositionen grävmaskiner och utrustning för smittrening. De föreslagna reglerna om ersättning för kostnad och förlust till följd av myndighets beslut enligt epizootilagstiftningen överensstämmer i huvudsak med hittills tillämpade principer. I vissa hänseenden innebär dock propositionen att staten åtar sig ett något vidare ersättningsansvar än det som f. n. gäller. Full ersättning för intrång i näringsverksamhet föreslås sålunda utgå, och rätten till ersättning görs inte längre beroende av att försäkring med bidrag av statsmedel kunnat erhållas för att täcka förlusten. 1 övrigt föreslås rätten till ersättning omfatta bl. a. inkomstförlust. Ersättningen när djur avlivas eller dör blir, i enlighet med vad lagrådet härvidlag föreslagit, inte begränsad till värdet av djuren. Också sådan förmögenhetsförlust som utgör följdskada skall ersättas även om den inte är att anse som intrång i näringsverksamhet.

Regeringens förslag i fråga om hälsokontroll av husdjur framläggs bl. a. mot bakgrund av att denna kontroll är en form av myndighetsutövning, vilken enligt den nya regeringsformen kräver bemyndigande i lag. Enligt lagförslaget bör regeringen bemyndigas att ge organisation på jordbruksnäringens område eller annan sammanslutning rätt att enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar anordna hälsokontroll med ändamål att motverka eller förebygga sjukdomar hos husdjur. Som inledningsvis anförts avses den organiserade djurhälsokontrollen utvidgas till att omfatta även hästar och hundar. 1 fråga om uppfödningen av hundar bör en hälsokontroll enligt föredraganden bl. a. kunna medverka till att ärftligt betingade sjukdomar hos valparna motverkas.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag i nu berörda avseende.

JoU 1979/80:31

6 Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till epizootilag,

2. att riksdagen antar förslaget till lag om organiserad hälsokontroll av husdjur.

Stockholm den 8 april 1980 På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m). Boije Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m), Sven Lindberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Esse Petersson (fp), Stig Alftin (s)*. Lennart Brunander (c), Wivi-Anne Radesjö (s)*, Jan Fransson (s) och Stig Gustafsson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980