Med anledning av motioner om jordförvärvslagen, m. m.

JoU 1979/80:32

Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:32

med anledning av motioner om jordförvärvslagen, m. m.

Motionerna

I motionen 1979/80:220 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 3-5), att riksdagen hos regeringen hemställer 3. att den priskontroll som är kopplad till nu gällande jordförvärvslag och som är ett villkor för statlig långivning strängt upprätthålls och om nödvändigt skärps, 4. att riksdagen, efter utredning, underställs de lagändringar som blir nödvändiga för att utvidga jordförvärvslagens giltighet till att gälla såväl förvärv genom testamente som samtliga släktförvärv, 5. att det nu gällande femåriga bostadsbandet vid förvärv av jordbruksfastighet upphävs och ersätts med ett bostadsbanf4 utan tidsbegränsning men med möjlighet för lantbruksnämnderna att dispenspröva.

I motionen 1979/80:553 av Ivan Svanström (c) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om att jämsides med pågående sammanslagningsverksamhet av jordbruk också underlätta styckning och delning av stora jordegendomar, i första hand tillhörande stat och kyrka.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden med anknytning till den nya jordförvärvslagen (1979:230) som trädde i kraft den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:85, JoU 1978/79:19).

I motionen 220 yrkandena 4 och 5 framförs krav på ändringar i jordförvärvslagens regler om släktköp och testamentariska förvärv samt om den s. k. bosättningsplikten. Enligt motionärerna bör lagens tillämpningsområde utvidgas till att avse testamentariska förvärv och samtliga släktförvärv. Vidare bör det femåriga bostadsbandet ersättas med en bosättningsplikt utan tidsbegränsning men med möjlighet till dispensprövning hos lantbruksnämnden. I yrkandet 3 hemställs om ett riksdagsuttalande av innebörd att den priskontroll som görs med stöd av jordförvärvslagen bör upprätthållas strängt och, om det blir nödvändigt, skärpas.

Enligt motionen 553 innebär strukturförändringen i det svenska jordbruket en allt längre driven sammanslagning till större enheter. Härigenom försämras möjligheterna till nyetablering för unga lantbrukare. För att i någon mån motverka sammanslagningen av jordbruksfastigheter borde enligt motionären en viss avstyckningsverksamhet befrämjas. I första hand borde sådan avstyckning och delning i samråd med lantbruksnämnderna ske

1 Riksdagen 1979180. 16 sami Nr 32

JoU 1979/80:32

av statens och kyrkans egendomar. Även större enskilda gårdar bör kunna ifrågakomma för styckningsverksamhet.

Jordförvärvslagens tillämpningsområde. Utskottet vill i anslutning till yrkandet 4 i motionen 220 nämna att successionsrättsliga förvärv (förvärv genom arv eller testamente) inte omfattas av den jordpolitiska prövningen enligt jordförvärvslagen. Ej heller krävs förvärvstillstånd om egendomen förvärvas av överlåtarens make eller avkomling. I fråga om släktförvärven innebar den nya jordförvärvslagstiftningen en betydande inskränkning av den släktskapskrets som enligt äldre bestämmelser varit undantagen från förvärvsprövning. Vid behandlingen av lagförslaget i denna del hade utskottet att ta ställning till motioner med yrkanden om såväl en utvidgning som en ytterligare inskränkning av möjligheterna till släktförvärv utan tillståndsprövning. Utskottet anslöt sig därvid till den i propositionen gjorda bedömningen att förslaget innebar en rimlig och godtagbar avvägning mellan de rent jordpolitiska intressena å ena sidan och å andra sidan de närmaste släktingarnas intresse att fritt få förvärva släktegendomen. Beträffande vissa motioner om successionsrättsliga förvärv erinrade utskottet om att utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall erhållit tilläggsdirektiv i fråga om testamentariska förvärv av jordbruksfastighet m. m. I avbidan på resultatet av utredningens verksamhet borde enligt utskottet ifrågavarande motionsyrkanden inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen följde utskottet.

Erfarenheterna under den korta tid som jordförvärvslagen varit i kraft ger inte utskottet anledning att ompröva sitt ställningstagande i dessa frågor. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet 4 i motionen 220.

Priskontroll. 14 § 1. jordförvärvslagen föreskrivs att förvärvstillstånd skall vägras om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter. Härigenom har tillståndsmyndigheterna fått viss möjlighet att kontrollera prisnivån på jordbruksfastigheter. Priskontrollen syftar bl. a. till att - i samspel med andra åtgärder från samhällets sida - motverka omotiverade prisstegringar på jordbruks- och skogsmark och spekulation i sådan mark.

Utskottet får i anslutning till yrkandet 3 i motionen 220 erinra om att de nya reglerna om priskontroll kunnat tillämpas endast på överlåtelser som skett efter halvårsskiftet 1979. En mera samlad bedömning av den praktiska tillämpningen av dessa regler och effekterna härav kan självfallet inte göras alltför kort tid efter bestämmelsernas ikraftträdande. Det bör i sammanhanget understrykas att avsikten med prisprövningen - som framgår av lagens förarbeten - inte var att snabbt åstadkomma en radikal förändring av prisnivån på jordbruksfastigheter. Syftet var i stället i första hand att bryta de senaste årens onormala prisutveckling och nå en bättre anpassning av fastighetsprisernas utveckling till förändringarna i den allmänna prisnivån.

JoU 1979/80:32

3 Enligt vad utskottet erfarit har tillståndsmyndigheterna i vissa län - där efterfrågan på jordbruksmark drivit upp prisnivån i särskilt hög grad - hittills intagit en klart restriktiv inställning till överlåtelseavtal som ansetts innebära ett för högt pris i förhållande till bl. a. egendomens avkastningsmöjligheter. Utskottet vill tillägga att de kreditsvårigheter och ökande ränteutgifter som på senare tid kännetecknat situationen för de areella näringarna rimligtvis måste få effekter som verkar i samma riktning som priskontrollen. Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet kunna förutsätta att ifrågavarande bestämmelse kommer att tillämpas med tillräcklig skärpa utan något särskilt uttalande härom från riksdagens sida. Någon särskild åtgärd med anledning av yrkandet 3 i motionen 220 är således inte påkallad.

Bosättningsplikt. Genom ett stadgande i 10 § jordförvärvslagen har tillståndsmyndigheten fått möjlighet att i vissa fall föreskriva att förvärvaren skall vara bosatt på förvärvsegendomen. Sådan föreskrift skall avse viss tid, dock högst fem år. Ett bifall till yrkandet 5 i motionen 220 skulle innebära att vissa myndigheter erhöll möjlighet att i administrativ ordning ålägga förvärvaren att utan tidsbegränsning - således även för all framtid - vara bosatt på egendomen. En sådan ordning skulle innebära en begränsning i rörelsefriheten som inte synes förenlig med den syn på de grundläggande frioch rättigheterna som kommit till uttryck i regeringsformen. Utskottet avstyrker motionsyrkandet i fråga.

Jordpolitiska frågor i övrigt. I anslutning till motionen 553 får utskottet erinra om att liknande motionsyrkanden behandlades av utskottet i samband med beredningen av förslaget till ny jordförvärvslag. Utskottet anförde därvid bl. a.:

Den nu behandlade propositionen omfattar en rad åtgärder av jordpolitisk natur, vilka enligt utskottets mening ligger i linje med motionärens allmänna syften. Som framgår av den inledningsvis gjorda redogörelsen skall lagstiftningen bl. a. främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag. Genom den föreslagna utvidgningen av lagens tillämpningsområde till att avse bl. a. en del släktförvärv och vissa statliga samt kyrkliga överlåtelser kommer den jordpolitiska prövningen att omfatta ett betydligt större antal fastighetsöverlåtelser än f. n. I sammanhanget vill utskottet särskilt peka på de nya bestämmelser som gör det möjligt att hindra sammanslagning av två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. Genom särskilda regler om bruknings- och bosättningsplikt har markerats att sådana företag i första hand skall förbehållas aktiva jordbrukare som har för avsikt att bosätta sig på egendomen och yrkesmässigt bruka den. Sammanfattningsvis anser utskottet att de allmänna syftena med nu ifrågavarande motionsförslag i stor utsträckning bör kunna tillgodoses vid tillämpningen av den nya jordförvärvslagen. Utskottet är inte berett förorda någon särskild utredning av i motionerna åsyftat slag. Förevarande motion och motionsyrkande bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill tillägga att gällande lagstiftning i princip inte lägger hinder i vägen för en avstyckningsverksamhet av det slag motionären åsyftar under

JoU 1979/80:32

förutsättning att lämplighets- och planvillkoren för fastighetsbildning enligt 3 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) uppfylls. På grund härav och med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande i denna fråga avstyrker utskottet motionen 553.

Utskottet hemställer således

1. beträffande jordförvärvslagens tillämpningsområde att riksdagen avslår motionen 1979/80:220 yrkandet 4,

2. beträffande jordförvärvslagens regler om priskontroll att riksdagen lämnar motionen 1979/80:220 yrkandet 3 utan vidare åtgärd,

3. beträffande jordförvärvslagens regler om bosättningsplikt att riksdagen avslår motionen 1979/80:220 yrkandet 5,

4. beträffande avstyckning från vissa jordegendomar att riksdagen avslår motionen 1979/80:553.

Stockholm den 8 april 1980

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Börje Stensson (fp). Hans Wachtmeister (m), Sven Lindberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s). Märta Fredrikson (c). Esse Petersson (fp), Stig Alftin (s)*, Lennart Brunander (c). Wivi-Anne Radesjö (s)*, Jan Fransson (s) och Stig Gustafsson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 64864 Stockholm 1980