Med anledning av motioner om skogspolitiken, m. m.

JoU 1979/80: 34

Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:34

med anledning av motioner om skogspolitiken, m. m.

Motionerna

I motionen 1979/80: 555 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen uttalar att de privata skogsföretagens skogar bör nationaliseras,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer

a) om förslag till en kollektiv skogsvårdsfond,

b) om förslag om inrättande av ett särskilt skogsvårdskonto, i enlighet med förslaget från 1973 års skogsutredning,

c) om förslag till lag om obligatoriska skogsbruksplaner,

d) om en utvärdering av konsekvenserna av mekaniseringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

e) om förslag till medelstilldelning för ökad forskning beträffande dikning, gödsling och vad gäller främmande trädslag, i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförs i motionen om inriktningen av skogspolitiken.

I motionen 1979/80:689 av Stig Alftin m. fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts angående gräns för stödområdeszon och bidrag till vissa skogliga åtgärder.

1 motionen 1979/80:1027 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1 delvis), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att utredningen om skogsindustrins virkesförsörjning prövar de former för styrning och finansiering för att uppnå en bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryggare sysselsättning som förordas i motionen.

I motionen 1979/80:1028 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en ändring av 19 § skogsvårdslagen så att tillstånd skall krävas för all avverkning i skyddsskogar och svårföryngrade skogar.

I motionen 1979/80:1033 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär att skogsbruksplaner upprättas, förslagsvis med början i Skåne,

2. hos regeringen begär en utredning om bildandet av skogsbrukets maskinstationer och statens stöd härför.

I motionen 1979/80:1757 av Karl Leuchovius och Arne Svensson (båda m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av dispens för bruk av DDT i skogsbruket.

1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 34

JoU 1979/80:34

2 Motionen 1979/80: 1027 yrkandet 1 har av näringsutskottet överlämnats till jordbruksutskottet för beredning i de delar den berör sistnämnda utskotts beredningsområde. Motionsyrkandet behandlas i återstående delar i näringsutskottets betänkande NU 1979/80: 47.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner och motionsyrkanden rörande skogspolitiken och skogsnäringen m. m.

I motionen från vänsterpartiet kommunisterna framförs krav på en nationalisering av de privata skogsföretagens skogar. 1 övrigt aktualiseras i motionerna bl. a. skogsindustrins virkesförsörjningsproblem, stödområdesindelningen, forskningen på skogsområdet och användningen av DDT m. m. En stor del av motionsyrkandena avser, som närmare framgår av det följande, frågor sorn direkt eller indirekt omfattas av riksdagens beslut våren 1979 rörande riktlinjer för skogspolitiken, m. m. (prop. 1978/ 79:110, JoU 1978/79:30).

Nationalisering av de privata skogsföretagens skogar. Med hänvisning till de stora problem som skogssektorn i dag står inför anförs i motionen 555 att de privata skogsbolagen bör förstatligas. Motionärernas yrkande i denna del (yrkandet 1) är emellertid så utformat att endast de privata skogsföretagens skogar omfattas av nationaliseringskravet. Enligt motiveringen bör dessa skogar överföras till domänverket, som skulle erhålla nya direktiv för sin verksamhet.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid flera tillfällen tidigare behandlat krav från vänsterpartiet kommunisterna om förstatligande av den privata skogsindustrin i dess helhet (bl. a. NU 1977/78:74). Näringsutskottet har därvid, mot bakgrund av bl. a. pågående utredningsarbete inför ett näringspolitiskt program för skogsindustrin, inte ansett att det funnits anledning för riksdagen att uttala sig i frågan. På förslag av näringsutskottet har riksdagen avslagit ifrågavarande motionsyrkanden. Från de synpunkter jordbruksutskottet har att företräda finner utskottet inte anledning att förorda något ändrat ställningstagande från riksdagens sida i fråga om de åsyftade skogsföretagens skogsinnehav. Motionsyrkandet avstyrks.

Åtgärder för en bättre virkesförsörjning m. m. Enligt motionen 555 är det inte tillräckligt med de former av regionalpolitisk! stöd till skogsbruket som nu finns. Motionärerna anser det nödvändigt att inrätta en för hela skogsbruket kollektiv skogsvårdsfond för utjämning av skogsvårdskostnaden. Till fonden skulle avsättas en viss andel av virkeslikviderna. Vidare kräver motionärerna att ett särskilt skogsvårdskonto inrättas.

I motionen 1027 redovisar socialdemokraterna sin syn på skogsbrukets och skogsnäringens problem och utvecklingsvägar samt presenterar ett

JoU 1979/80:34

program för att stödja branschen och styra utvecklingen på skogsområdet. Motionärerna uppehåller sig särskilt vid bristen på skogsråvara och de olägenheter som härigenom drabbar skogsnäringen. Man påpekar bl. a. att avverkningen är för låg inom privatskogsbruket. I motionen anförs en rad exempel på åtgärder som anses nödvändiga för att åstadkomma ökad avverkning och därmed jämnare virkesförsörjning och tryggare sysselsättning. Bl. a. framhålls behovet av ett övergripande ekonomiskt styrmedel i skogspolitiken, långsiktiga virkesavtal och skogsbruksplaner för samtliga skogsfastigheter. Med ekonomiska styrmedel åsyftas skogsvårdsavgiften samt skogsbeskattningen över huvud taget. I fråga om skogsbruksplaner framhålls att dessa bör upprättas successivt under 1980-talet efter hand som underlag i form av översiktliga skogsinventeringar växer fram. Planer bör upprättas för samtliga skogsfastigheter. För mindre sådana fastigheter bör en skogsbruksplan kunna omfatta flera fastigheter. Statsbidrag bör, framhålls det vidare, utgå till upprättandet av skogsbruksplaner. Motionen utmynnar i nu berörda delar i ett yrkande att en av regeringen under hösten 1979 tillsatt utredning om skogsindustrins virkesförsörjning prövar de former för styrning och finansiering för att uppnå en bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryggare sysselsättning som förordats i motionen.

I motionen 1027 framförs vidare krav på en beredskapslagstiftning på skogsområdet. Motionen behandlas i denna del (yrkandet 8) av näringsutskottet, som berett jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig i ärendet (se JoU 1979/80:1 y).

Förslag om obligatoriska skogsbruksplaner framförs också i motionen 555, yrkandet 2 c, samt i motionen 1033, yrkandet I, följdmotion till motionen 1032. I den sistnämnda motionen framhålls att sådana planer måste bli obligatoriska för alla fastigheter. Skogsägare måste därefter åläggas att avverka efter den uppgjorda planen, varigenom man uppnår en jämnare tillförsel av virke till skogsindustrin och därmed jämnare sysselsättning i såväl skogsbruket som industrin.

Utskottet vill till en början erinra om att vissa motionsyrkanden om införande av skogsvårdskonto och kollektiv skogsvårdsfond behandlades i utskottets inledningsvis nämnda betänkande 1978/79:30 (s. 31-32). På förslag av utskottet avslog riksdagen dessa yrkanden. Utskottet finner ingen anledning att ompröva sitt ställningstagande i denna fråga och avstyrker därför motionen 555 yrkandena 2 a) och b).

1 nyssnämnda sammanhang behandlades vidare frågan om skogsbruksplaner och i vad mån sådana planer borde upprättas för samtliga fastigheter. 1 propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken framhölls att skogsbruksplaner, mer eller mindre detaljerade, var nödvändiga för att få till stånd ett aktivt och rationellt brukande av skogsmarken i landet. Jordbruksministern fann det därför angeläget att varje skogsägare skaffade sig en plan som innehöll uppgifter om åtminstone de skogsvårdsåtgärder som krävs enligt lag och om lämplig avverkning. Enligt regeringens förslag

Joll 1979/80:34

borde även i fortsättningen statligt stöd kunna utgå till enskilda skogsägare för kostnaderna för skogsbruksplaner. Det var angeläget att varje skogsägare skaffade sig en skogsbruksplan. Jordbruksministern ansåg därför att det som förutsättning för att statligt stöd skulle utgå borde krävas att skogsägaren hade en skogsbruksplan. Till en början borde det dock enligt propositionen vara tillräckligt med en förteckning över nödvändiga skogsvårdsåtgärder och lämpliga avverkningar under de närmaste åren. Utskottet anförde i detta sammanhang bl. a. (s. 53):

Utskottet anser för sin del att de förslag rörande skogsbruksplaner som läggs fram i propositionen i stort sett är väl avvägda. Utskottet delar dock den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna 2274 och 2275, att det ej bör vara nödvändigt med skogsbruksplan för de minsta fastigheterna. Utskottet anser för sin del att förutsättningarna för att få statligt stöd på sikt skall vara, att det finns en skogsbruksplan för alla brukningsenheter med en produktionsförmåga som överstiger den vid sådana mindre brukningsenheter, som enligt vad utskottet i det föregående anfört bör kunna lämnas utanför skogsvårdslagens ransoneringskrav. För dessa enheter bör en enkel förteckning över nödvändiga skogsvårdsåtgärder alltid vara tillfyllest. Det väsentliga syftet med skogsbruksplanerna, nämligen att få till stånd ett effektivt och smidigt planeringsinstrument för skogshanteringen bör med den av utskottet förordade uppläggningen bli tillräckligt tillgodosett. Regeringens förslag i nu förevarande avseende bör med här förordad ändring godtas. I överensstämmelse härmed föreslår utskottet att motionerna 2278 och 2281, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd.

I enlighet med riksdagens beslut har i 5§ förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket föreskrivits att stöd till skogsvårdsåtgärder utgår endast om det för brukningsenheten i fråga upprättas en skogsbruksplan. För brukningsenheter på vilka det enligt vedertagna bedömningsnormer inte kan produceras större virkesmängd än 100 kubikmeter om året, eller efter skogsvårdsstyrelsens medgivande i särskilda fall, får skogsbruksplanen ersättas av en förteckning över behövliga skötselåtgärder. De redovisade bestämmelserna har trätt i kraft den 1 januari 1980.

Enligt utskottets mening har i nu aktuella motioner inte förebragts några skäl som ger anledning att redan nu ändra regleringen på förevarande område. Utskottet avstyrker således motionen 555 yrkandet 2 c, motionen 1027 yrkandet 1 i nu berörd del och motionen 1033 yrkandet 1.

Beträffande övriga synpunkter i motionen 1027 rörande behovet av åtgärder för en bättre virkesförsörjning får utskottet för sin del anföra följande:

Det har i olika sammanhang understrukits att skogsbruket är en av vårt lands basnäringar med mycket stor betydelse för samhällsekonomin. Storleken av de årliga avverkningarna påverkar sysselsättningen såväl inom det egentliga skogsbruket som hos de industrier som baserar sin produktion på träråvara. Enligt vissa bedömningar (bl. a. prop. 1978/79: 199) har

JoU 1979/80:34

avverkningarna på skogsfastigheter som ägs av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser (enskilda skogsägare) understigit skogens tillväxt. Mot denna bakgrund har från regeringens sida - utöver de åtgärder som omfattas av fjolårets beslut rörande riktlinjer för skogspolitiken i allmänhet — framlagts förslag om åtgärder för att stimulera skogsägare att tillfälligt öka sina avverkningar. I nyssnämnda proposition föreslogs sålunda ett tillfälligt bidrag till gallringar som utfördes under år 1979. Utskottet tillstyrkte förslaget med vissa ändringar (JoU 1978/79: 38). Den totala kostnaden för bidraget beräknades av utskottet till 150 milj. kr. Riksdagen följde utskottet.

Riksdagen har nyligen bifallit ett regeringsförslag om en förlängning av giltighetstiden för det tillfälliga gallringsbidraget så att bidrag kan utgå även för gallringar som utförs under första halvåret 1980 (prop. 1979/80: 101 bil.

4. JoU 1979/80:28).

En nyligen utfärdad förordning (1980: 67) innehåller närmare föreskrifter om det tillfälliga gallringsbidraget. Liksom tidigare är förutsättningen för att bidrag skall erhållas bl. a. att gallringsvirket tillförs skogsindustrin.

Som exempel på stimulansåtgärder av skattepolitisk natur kan nämnas att riksdagen under våren 1979 beslutade om genomgripande ändringar av reglerna för beskattning av skogsinkomster (prop. 1978/79: 204, SkU 1978/ 79: 54). Ändringarna hänför sig bl. a. till beräkningen av avdrag på grund av skogsavverkning. De nya reglerna skall i huvudsak tillämpas fr. o. m. 1981 års taxering.

Näringsutskottet behandlade under riksmötet 1978/79 en socialdemokratisk motion med krav på ett samlat handlingsprogram för skogsnäringen (NU 1978/79:61). Till grund för yrkandet låg synpunkter och bedömningar som i huvudsak överensstämmer med den nu aktuella motionen 1027.1 sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte näringsutskottet motionen med hänvisning till bl. a. vidtagna skogspolitiska stimulansåtgärder och till den utredning rörande skogsindustrin som utförts inom industridepartementet.

Ett omfattande utredningsarbete rörande skogsindustrin har - som framgår av näringsutskottets nyssnämnda betänkande - under 1979 avslutats inom industridepartementet. En i samband därmed upprättad promemoria (Ds I 1979:5) Skogsindustrin - nuläge och utvecklingsmöjligheter har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet. I promemorian behandlas råvarusituationen i vad avser virkestillgång och virkesbehov för hela landet och för olika regioner. Undersökningen omfattar även en bedömning av den globala råvarutillgången och dess inverkan på den svenska råvarusituationen.

Under hösten 1979 har regeringen tillsatt en kommitté med uppgift att utreda behovet av ytterligare statliga åtgärder och ändringar i beskattningsreglerna för att påverka utbudet av virkesråvara (Dir. 1979: 124). Enligt direktiven skall utredningsarbetet bedrivas med beaktande av de

JoU 1979/80: 34

riktlinjer för skogspolitiken som har antagits av riksdagen. Kommitténs arbete skall helt inriktas på avverkningsfrågor. Den ambitionsnivå vad gäller produktionen inom skogsbruket som har lagts fast av riksdagen skall således betraktas som given. En första uppgift för kommittén är att utröna virkesutbudets karaktär, dvs. i hur hög grad det är strukturellt resp. konjunkturelit betingat. I den mån det bedöms nödvändigt bör därefter läggas fram förslag till åtgärder i syfte att möjliggöra en ökning av bruttoavverkningen till den nivå som är förenlig med ett uthålligt skogsbruk. En förutsättningslös analys av tänkbara åtgärder bör genomföras. Utredningsarbetet bör inriktas på att i första hand föreslå åtgärder som bygger på ekonomiska stimulanser snarare än administrativa regleringar. Kommittén skall vidare bl. a. undersöka skattereglernas effekt på avverkningsbenägenheten. Utredningsarbetet bör enligt direktiven bedrivas skyndsamt.

Industriministern har nyligen i samband med en interpellationsdebatt (interpellation 1979/80: 155) i riksdagen framhållit att det kan finnas anledning att överväga ytterligare åtgärder för att snabbt få till stånd ett ökat virkesflöde till såväl massaindustrin som sågverken och övriga delar av skogsindustrin.

Enligt uppgift från regeringskansliet kommer regeringen att inom kort i en proposition till riksdagen föreslå att privata skogsägare får ökade möjligheter till avsättning på s. k. skogskonto vid avverkning och försäljning av rotposter.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att en rad åtgärder av bl. a. skogspolitisk och skattepolitisk natur redan vidtagits eller planeras i syfte att komma till rätta med de problem som behandlas i motionen 1027. Som framgår av utskottets redogörelse pågår vidare f. n. ett omfattande utredningsarbete rörande frågan om ytterligare insatser på förevarande område. Mot denna bakgrund finner utskottet — från de synpunkter utskottet har att företräda — ingen anledning att tillstyrka i motionen 1027 framfört yrkande om tilläggsdirektiv till utredningen om skogsindustrins virkesförsörjning.

Skogsvårdslagen. I 19 § skogsvårdslagen (1979:429) föreskrivs att avverkning i svårföryngrad skog eller skyddsskog inte får ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Tillstånd behövs dock inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

Med svårföryngrad skog eller skyddsskog avses skog som är svår att föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- eller jordflykt eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ned.

Enligt motionen 1027 - huvudmotion till den här behandlade motionen 1028 — är skyddsskogar och svårföryngrade skogar mycket känsliga områden. Det skydd som 19 § skogsvårdslagen ger för dessa skogar anser motionärerna otillräckligt. Man föreslår därför i motionen 1028 en ändring i skogsvårdslagen, innebärande att tillstånd skall krävas till all avverkning i dessa skogar, dvs. även gallring och röjning.

JoU 1979/80: 34

7 Utskottet erinrar om att ett liknande motionsyrkande behandlades i utskottets betänkande 1978/79:30 (s. 43-44). Därvid anförde utskottet bl. a. följande:

För egen del ansluter sig utskottet till regeringens förslag, som också överensstämmer med vad skogsutredningen förordat. Utskottet vill med anledning av vad motionärerna anför i likhet med jordbruksministern erinra om att en röjning eller gallring för att vara tillåten måste vara ändamålsenlig för skogens utveckling. Även om det är särskilt viktigt att gallringarna utförs på ett riktigt sätt i framför allt den svårföryngrade skogen anser utskottet det inte befogat att kräva särskilt tillstånd också för dessa huggningar. Liksom jordbruksministern anser utskottet det inte heller nödvändigt att kräva ett formellt samråd mellan skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen i varje tillståndsärende. Som anförs i propositionen får det förutsättas att skogsvårdsstyrelsen rådgör med länsstyrelsen i alla de fall då övervägandena kräver tillgång till särskild sakkunskap i naturvårdsfrågor.

På utskottets förslag lämnades motionsyrkandet utan bifall.

Utskottet finner inte anledning att ompröva sitt ställningstagande i denna fråga och avstyrker således motionen 1028 yrkandet I.

Stödområdesindelningen. Enligt motionen 689 drabbas skogsbruket i Gävleborgs län på ett olyckligt sätt av de nya bestämmelserna om regionalt stöd till skogsbruket. Den väsentliga förändringen sägs bestå i de ändrade förutsättningarna för stödet till skogsvård i norra Sverige, vilket enligt riksdagens beslut våren 1979 utgår till åtgärder i vissa län och delar av län intill utgången av juni 1984. Det är enligt motionen angeläget att tillämpningsområdet för nämnda bestämmelser utsträcks till att omfatta alla kommuner i Hälsingland. Om stödområdesgränsen inte kan ändras för hela landskapet anser motionärerna i andra hand att det för åtgärder inom Ljusdals, Nordanstigs, Ovanåkers och Bollnäs kommuner borde utgå samma stöd som i den inre zonen av det skogliga stödområdet.

Utskottet vill nämna att stödet till skogsvård i norra delen av landet infördes år 1974 och bl. a. reglerades i en kungörelse (1974:472) om statsbidrag till skogsvård i norra Sverige. Bestämmelserna omfattade Norrlandslänen, utom Gästrikland, samt delar av Kopparbergs och Värmlands län. Stödet avsågs omfatta en 10-årsperiod. dvs. t.o. m. den 30 juni 1984. 1 samband med riksdagens skogspolitiska beslut våren 1979 bestämdes att denna stödverksamhet skulle fullföljas inom den inre zonen av det skogliga stödområdet, tills det tioåriga skogsvårdsprogrammet fullföljts. 1 enlighet härmed har utfärdats en förordning (1979:793) om ändring i 1974 års kungörelse, vari tillämpningsområdet för stödet ändrats bl. a. så till vida att inom Gävleborgs län endast Ljusdals kommun numera ingår i stödområdet.

1 samband med nyssnämnda riksdagsbeslut godkändes vissa principer för det statliga stödet till skogsbruket i allmänhet och för stödområdesin -

JoU 1979/80:34

delningen. Närmare bestämmelser härom har utfärdats i förordningen (1979: 792) om statligt stöd till skogsbruket. Härav framgår bl. a. — såvitt nu är av intresse — att inom Gävleborgs län Ljusdals kommun ingår i den yttre zonen av det skogliga stödområdet.

Utskottet är för sin del inte berett att redan nu förorda någon ändring i stödområdesindelningen, vilken utformats i enlighet med riksdagens beslut och grundats på bl. a. noggranna undersökningar rörande förutsättningarna för skogsproduktion i olika delar av landet. Det bör kunna förutsättas att regeringen och berörda myndigheter följer utvecklingen och uppmärksammar effekterna av bestämmelserna på hithörande område. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att man vid riksdagsbehandlingen förra året i hithörande ämne förutsatte att stödbestämmelserna skulle utformas på ett sätt som liksom tidigare medgav en smidig tillämpning från skogsvårdsstyrelsernas sida. Med det anförda föreslår utskottet att motionen 689 inte föranleder någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Forskningsfrågor m. m. Enligt motionen 555 yrkandena 2 d) och e) behövs ökad forskning rörande effekterna av skogsgödsling, dikning och inplantering av främmande trädslag, såsom pinus concorta. Vidare yrkas att mekaniseringen i skogsbruket utvärderas från ett regionalpolitisk! och samhällsekonomiskt synsätt, varvid bör beaktas i vad mån mekaniseringen underlättat arbetet och förbättrat arbetsmiljön.

Utskottet vill nämna att mekaniseringen i skogsbruket berördes i ett par motioner som behandlades i utskottets betänkande 1978/79:30 (s. 62). I samband därmed fann utskottet det angeläget att effekterna av den fortgående mekaniseringen i skogsbruket noga uppmärksammades. Frågor som berörde personalens arbetsförhållanden var dock, framhöll utskottet, enligt den moderna arbetsrättens principer regelmässigt föremål för samråd. Företagsekonomiska bedömningar av mekaniseringsprocessen skedde fortlöpande inom företag, organisationer och forskningsorgan. Motionerna föranledde inte någon särskild åtgärd från riksdagens sida. I anslutning till motionärernas synpunkter på forskningen bör vidare nämnas att anslagen till skoglig forskning uppräknats med förhållandevis stora belopp under de senaste åren. Forskningsuppgifter av det slag som anges i motionen torde regelmässigt åsättas hög prioritet i verksamheten hos vederbörande forskningsorgan m.fl. Mot angivna bakgrund finnér utskottet att motionen 555 i förevarande delar inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Användningen av DDT i skogsbruket. Enligt motionen 1757 har riskerna med DDT inte varit starkare dokumenterade än att preparatet borde ha varit tillåtet intill dess ersättningspreparat med motsvarande egenskaper funnits att tillgå. Frånvaron av ett effektivt bekämpningsmedel medför vaije år mångmiljonförluster för det samlade skogsbruket. Motionärerna

JoU 1979/80:34

pekar på ett tidigare inte åberopat skäl för att använda DDT: Med nuvarande ordning utförs inte föryngringsåtgärder på ett kalhygge under de tre första åren efter avverkningen, detta för att snytbaggeangreppen i möjligaste mån skall undvikas. Detta har medfört att lövslytillväxten ofta är i gång vid planteringstillfället. Genom användning av DDT och plantering första året efter avverkning bortfaller enligt motionen en av tre slyröjningar. Motionärerna anser att dessa skäl bör motivera dispens för användning av DDT till dess ett ersättningspreparat är tillgängligt.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid flera tillfällen tidigare avslagit yrkanden om att DDT åter skulle få användas som skydd för skogsplantör mot insektsangrepp. Frågan behandlades senast i utskottets betänkande 1978/79: 30 (s. 24). 1 samband därmed anförde utskottet bl. a.:

Utskottet vill erinra om att hanteringen av kemiska bekämpningsmedel regleras i lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor jämte tillämpningsförfattningar. Enligt där gällande bestämmelser åvilar det regeringen eller, efter regeringens bestämmande, produktkontrollnämnden att närmare avgöra hithörande frågor. Det kan nämnas att produktkontrollnämnden nyligen registrerat nya bekämpningsmedel som kan komma att inta DDTpreparatens roll i insektsbekämpningen.

Medlen har s.k. pyretroider som verksamma ämnen. Dessa har gentemot DDT bl. a. den fördelen att de bryts ned i naturen förhållandevis snabbt. En nackdel med de nya medlen är att de inte bara angriper snytbaggar utan även nyttiga insekter såsom spindeldjur m. m. De nya ämnena är också giftiga för fisk och andra vattendjur och får därför inte komma ut i vattendrag. Enligt vad som upplysts är emellertid avsikten att medlen skall användas vid plantskolor och liknande anläggningar där plantorna skall doppas i bekämpningsmedlet innan de förs ut i skogsområdena för plantering. Utskottet, som anser det värdefullt att fortsatta ansträngningar görs för att finna mera acceptabla metoder för insektsbekämpningen inom skogsbruket, utgår från att man från de produktkontrollerande organens sida tillser att hanteringen av de nyss angivna medlen kommer att ske så att i det föregående angivna negativa effekter kan undvikas.

I anslutning till den nu aktuella motionen vill utskottet tillägga att regeringen under 1979 tillsatt en särskild utredning om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket (Jo 1979:09). I avbidan på resultatet av utredningens verksamhet bör motionen 1757 inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Maskinstationer i skogsbruket. Enligt förordningen (1978: 250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering utgår stöd i form av lånegaranti till bl.a. förvärv av jordbruksmaskiner med tillbehör som skall användas gemensamt för flera jordbruksföretag. Vid förvärv av skogsbruksmaskiner föreligger inte motsvarande möjlighet att erhålla stöd. Med hänvisning härtill förordas i motionen 1033 en utredning om bildandet av skogsbrukets maskinstationer och om statligt stöd till sådan verksamhet. Motiveringen

JoU 1979/80: 34

till yrkandet finns i huvudmotionen. 1032. Där framhålls bl. a. att skogsmaskinerna blir allt dyrare och att de därför måste utnyttjas effektivt. En vidare förnyelse och anpassning av maskinparken kräver enligt motionärerna en bättre kapitalförsörjning än f. n. På anförda skäl förordas att skogsägare gemensamt bildar maskinstationer på samma sätt som skett inom jordbruket. Härvid bör enligt motionen staten kunna gå in med riskvilligt kapital och stimulera till etablering.

Utskottet vill nämna att samhällets stöd till åtgärder på det skogstekniska området hittills lämnats i form av bidrag till bl. a. forskning och teknisk utveckling av skogsmaskiner. Bidrag till verksamheten utgår i huvudsak inom ramen för anslaget till kollektiv skogsteknisk forskning samt av medel som disponeras av styrelsen för teknisk utveckling. Utskottet har vid sin beredning av ärendet inte kunnat finna några skäl som nu talar för ett utvidgat statligt engagemang på förevarande område. För närvarande tillgodoses behovet av maskinell service i skogsbruket i stor utsträckning genom skogsägareföreningar, skogsbolag och privata maskinentreprenörer. Hur ett närmare samarbete på detta område skall kunna utvecklas synes i första hand vara en fråga för skogsägarrörelsen. Med hänsyn till det anförda finner utskottet att motionen 1033 yrkandet 2 inte bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Övriga skogspolitiska frågor. I motionen 553, yrkandet 3, hemställs "att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen om inriktningen av skogspolitiken”. Till detta yrkande kan - såvitt utskottet kan bedöma - hänföras olika uttalanden i motionen angående mål och medel för den långsiktiga skogspolitiken. Bl. a. framhålls i motionen att skogspolitiken bör utgå från ett samhällsekonomiskt synsätt som förenar kraven på hög sysselsättning, god miljö och hög virkesproduktion. Den övergripande produktionsinriktningen bör vara barrträdsvirke av hög kvalitet. Vidare understryks behovet av en ökning av virkesproduktionen. Detta kan enligt motionen åstadkommas genom t. ex. ökad röjning och gallring, stamkvistning. anläggning av tätare förband samt förädling av skogsmaterialet. Motionens uttalanden i denna del är således tämligen allmänt hållna och avviker enligt utskottets bedömning inte på ett avgörande sätt från de av riksdagen under våren 1979 beslutade riktlinjerna för skogspolitiken. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon särskild åtgärd eller något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Hemställan. Utskottet hemställer

1. beträffande nationalisering av de privata skogsföretagens skogar att riksdagen avslår motionen 1979/80: 555 yrkandet 1,

2. beträffande kollektiv skogsvårdsfond och skogsvårdskonto att riksdagen avslår motionen 1979/80:555 yrkandena 2 a) och b),

3. beträffande obligatoriska skogsbruksplaner att riksdagen avslår

JoU 1979/80: 34

motionen 1979/80:555 yrkandet 2 c), motionen 1979/80: 1027 yrkandet 1 i motsvarande del och motionen 1979/80: 1033 yrkandet 1,

4. beträffande åtgärder för en bättre virkesförsörjning m. m. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1027 yrkandet 1 i återstående till utskottet hänvisad del,

5. beträffande skogsvårdslagen att riksdagen avslår motionen 1979/ 80: 1028 yrkandet 1,

6. beträffande stödområdesindelningen att riksdagen lämnar motionen 1979/80: 689 utan vidare åtgärd.

7. beträffande forskningsfrågor m. m, att riksdagen avslår motionen 1979/80: 555 yrkandena 2 d) och e),

8. beträffande användningen av DDT i skogsbruket att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1757,

9. beträffande maskinstationer i skogsbruket att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1033 yrkandet 2,

10. beträffande övriga skogspolitiska frågor att riksdagen avslår motionen 1979/80: 555 yrkandet 3.

Stockholm den 10 april 1980

På jordbruksutskottets vägnar

EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m). Börje Stensson (fp). Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg (s), Sven Eric Lorentzon (m)*. Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c). Esse Petersson (fp). Stig Alftin (s), Lennart Brunander (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Jan Fransson (s)* och Stig Gustafsson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Stig Alftin, WiviAnne Radesjö, Jan Fransson och Stig Gustafsson (alla s) har avgett följande 3 reservationer till betänkandet.

1. Åtgärder för en bättre skogsvård och virkesförsörjning (momenten 2 och 4)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet vill” och slutar med ”yrkandena 2 a) och b)” bort utgå,

JoU 1979/80:34

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Beträffande övriga” och på s. 6 slutar med ”skogsindustrins virkesförsörjning” bort ha följande lydelse:

1 motionen 1027 redovisar motionärerna sin syn på skogsbrukets och skogsnäringens problem och utvecklingsvägar samt presenterar ett program för att stödja branschen och styra utvecklingen på skogsområdet. De föreslagna åtgärderna omfattar delvis skogsindustriella problem och beskattningsfrågor och faller därmed i viss mån utanför utskottets normala beredningsområde. Då emellertid motionärernas synpunkter i stor utsträckning berör också skogsbruket — i synnerhet avverkningsfrågorna — anser utskottet motiverat att göra en mera övergripande bedömning av förslagen i nyss angivna hänseende.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att bristen på skogsråvara skapat en oacceptabel situation för skogsnäringen, med bl.a. minskat kapacitetsutnyttjande och vikande sysselsättning som följd. Råvarubristen framstår som särskilt allvarlig med hänsyn till att skogsindustrin inte nu kan utnyttja de goda konjunkturer som råder. Mot denna bakgrund är det, som motionärerna framhållit, synnerligen angeläget att avverkningssituationen ägnas särskild uppmärksamhet. Enligt en prognos från skogsstyrelsen kommer avverkningarna under säsongen 1979/80 att uppgå till en nivå som med 10% understiger nivåerna för t. ex. 1972/73 och 1973/74. Denna eftersläpning i avverkningarna är koncentrerad till det privata skogsbruket. Trots att staten satsat miljarder för att rädda skogsägarägda industrier hotas dessa av nedläggning. En av orsakerna till detta förhållande är att vissa skogsägare inte infriat de utfästelser som tidigare gjorts för att garantera råvaruförsörjningen till dessa industrier. En annan grundläggande orsak är de förändringar som under senare år skett i ägarstrukturen inom det enskilda skogsbruket. Sålunda har en ökad andel av den enskilt ägda skogsmarken övergått till personer som inte har jordbruk eller skogsbruk som sin huvudsakliga sysselsättning. Häri ligger sannolikt en stor del av förklaringen till att de åtgärder av bl. a. skogspolitisk och skattepolitisk natur som regeringen hittills vidtagit inte i tillräcklig mån förbättrat virkesförsörjningssituationen. Åtgärderna har också enligt utskottets mening i alltför hög grad varit inriktade på att ge enskilda skogsägare skattelättnader eller andra förmåner.

I såväl det nuvarande akuta läget som i ett mera långsiktigt perspektiv krävs att staten tar det övergripande ansvaret för att skogens resurser vårdas och utnyttjas till gagn för samhället i dess helhet. Därför krävs en planerad hushållning under samhällets ledning i nära samverkan med företag och fackliga organisationer. Som motionärerna anfört är det vidare angeläget att man inom ramen för en planerad råvaruförsörjning har tillgång till andra och effektivare styrinstrument än enbart ekonomiska stimulansåtgärder för att påverka skogsägarnas avverkningar och skogsvårdsåtgärder. Det anförda innebär att utskottet — från de synpunkter utskottet

JoU 1979/80:34

har att företräda — ansluter sig till motionärernas inledningsvis redovisade bedömningar rörande behovet av åtgärder för att åstadkomma bl. a. en ökad avverkning och bättre skogsvård. En del av dessa åtgärder omfattas av utskottets ställningstaganden i reservationen 2.

I anslutning till motionen 1027 i övrigt samt motionen 555 yrkandena 2 a) och b) vill utskottet erinra om att såväl den skogspolitiska utredningen som 1973 års skogsutredning påpekade att många av ägarna inom privatskogsbruket har bristande ekonomiska resurser för att kunna leva upp till skogsvårdslagens krav på en god skogsvård. Därför föreslog utredningarna olika avgifts- och bidragsformer. Av olika anledningar har dessa förslag inte förverkligats. 1973 års skogsutredning framhöll bl. a. i sitt slutbetänkande Skog för framtid att det i många fall var svårt att uppbringa medel för skogsvårdsåtgärder just när åtgärderna måste vidtas. Med hänsyn härtill föreslog utredningen dels att skogsägaren efter varje slutavverkning skulle sätta av så mycket pengar till ett eget skogsvårdskonto (särskilt bankkonto) som beräknas gå åt för att anlägga ny skog i enlighet med skogsvårdslagens krav, dels att skogsägaren till sitt skogsvårdskonto skulle sätta av ett belopp motsvarande 1 procent av det taxerade skogsbruksvärdet för att bekosta röjningar och andra skogsvårdsåtgärder. I propositionen 1978/ 79: 110 om riktlinjer för skogspolitiken frångick emellertid regeringen utredningens förslag. Vid riksdagens behandling av nämnda proposition avslogs bl. a. en socialdemokratisk motion om att skogsutredningens förslag skulle genomföras.

Utskottet delar den i motionen 1027 framförda uppfattningen att ekonomiska förutsättningar måste skapas för att trygga en tillfredsställande skogsvård på alla fastigheter. Skogsvårdsavgiften kan i det sammanhanget vara en lämplig finansieringskälla för skogsvårdande åtgärder. Den är väl inarbetad och lättadministrerad. Det kan naturligtvis bli administrativt betungande att använda sig av flera olika finansieringsformer. Huvudprincipen bör som motionärerna föreslagit vara att skogsbruket skall bära sina egna kostnader, bortsett från det statliga stöd som motiveras av bl. a. regionalpolitiska skäl. Det viktiga är att systemet skapar verkliga garantier för att nödvändiga skogsvårdsåtgärder blir utförda. De ekonomiska förutsättningarna varierar starkt både mellan olika fastigheter och mellan olika regioner. Regeringen har under hösten 1979 beslutat tillsätta en utredning om skogsindustrins virkesförsörjning. Utredningen skall även bedöma skogsbeskattningens inverkan på virkesutbudet. Självfallet kan som motionärerna påpekat en eventuell omläggning av skogsbeskattning komma att påverka former för finansieringen. Likaså kan omvänt olika avgifter och stödformer påverka utformningen av skattesystemet. Dessa frågor bör därför enligt utskottets mening utredas i ett sammanhang. Mot denna bakgrund anser utskottet motiverat att utredningen om skogsindustrins virkesförsörjning ges sådana tilläggsdirektiv att den prövar såväl möjligheten att använda skogsutredningens förslag om avsättning till eget skogs -

JoU 1979/80:34

vårdskonto som möjligheterna att använda skogsvårdsavgiften som ett styrinstrument för en bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryggare sysselsättning. 1 sammanhanget bör också prövas hur en utjämning av skogsvårdskostnaderna för hela skogsbruket skall kunna ske.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionen 555 och 1027 i förevarande delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 och 4 bort sammanföras och ha följande lydelse:

2 och 4. beträffande åtgärder för en bättre skogsvård och virkesförsörjning att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1979/80: 555 yrkandena 2 a) och b) och motionen 1979/80: 1027 yrkandet 1 såvitt nu är i fråga anfört om tilläggsdirektiv till utredningen om skogsindustrins virkesförsörjning.

2. Obligatoriska skogsbruksplaner (moment 3)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”1 nyssnämnda” och på s. 4 slutar med ”yrkandet 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionen 1027 uttryckta uppfattningen att det för varje skogsfastighet bör finnas en skogsbruksplan. 1 likhet med motionärerna anser utskottet inte att avgörandet om en plan skall upprättas eller ej kan överlämnas åt varje markägares godtycke.

För att den nya skogsvårdslagen och de riktlinjer som anges för avverkningar skall kunna genomföras i praktiken måste skogsbruksplaner efter hand utarbetas för alla skogsfastigheter. För mindre skogsfastigheter bör en skogsbruksplan kunna omfatta flera fastigheter. Därigenom får man också ökade förutsättningar för en samverkan mellan ägarna, också i själva avverkningsarbetet.

Statsbidrag bör utgå till upprättandet av skogsbruksplanerna. Skälet för detta förstärks av att skogsbruksplanerna enligt utskottets förslag skali omfatta alla fastigheter som har någon betydelse för skogsbruket.

Skogsbruksplaner bör upprättas successivt under 1980-talet, efter hand som underlag i form av översiktliga skogsinventeringar växer fram. Utskottet föreslår därför att riksdagen beslutar att skogsbruksplaner skall finnas för varje skogsfastighet enligt de riktlinjer utskottet angivit och att regeringen ges i uppdrag att utarbeta förslag därom samt om statligt stöd för skogsbruksplaner och översiktliga skogsinvesteringar.

Det bör ankomma på regeringen att framlägga förslag till lagstiftning om obligatoriska skogsbruksplaner och om statligt stöd till sådana planer i enlighet med vad utskottet anfört. Utskottet föreslår att riksdagen som sin

JoU 1979/80:34

mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 555 yrkandet 2 c), motionen 1027 yrkandet 1 i nu berörd del och motionen 1033 yrkandet 1 anfört om obligatoriska skogsbruksplaner m. m.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande obligatoriska skogsbruksplaner att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1979/80:555 yrkandet 2 c), motionen 1979/ 80: 1027 yrkandet I i motsvarande del och motionen 1979/ 80: 1033 yrkandet 1,

3. Skogsvårdslagen (moment 5)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet erinrar” och slutar med "yrkandet 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att tillstånd bör krävas också för röjning och gallring i skyddsskogar och svårföryngrade skogar. De skogar det här är fråga om finns i mycket känsliga områden. Det förhållandet, att sådana arbetsföretag skall vara ändamålsenliga, utesluter inte att insatta åtgärder kan bli felaktiga. En felaktigt utförd gallring i svårföryngrade områden i närheten av barrskogsgränsen kan få mycket svåra konsekvenser för beståndets fortsatta utveckling. På öar och andra områden som är utsatta för vind kan en utförd utglesning av beståndet medföra att träden blåser ner. 1 områden med risk för sand- eller jordflykt kan en felaktigt utförd röjning få förödande konsekvenser. Även om skogsvårdslagen föreskriver att åtgärder skall vara ändamålsenliga för skogens utveckling så hjälper det föga om skadan genom okunnighet eller vårdslöshet redan uppkommit. Utskottet förordar därför att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ändring av 19 § skogsvårdslagen så att det även för gallring och röjning krävs tillstånd av skogsvårdsstyrelsen.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 1028 yrkandet I hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning innebärande att tillstånd enligt 19 § skogsvårdslagen skall krävas för all avverkning i skyddsskogar och svårföryngrade skogar.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980