Med anledning av motioner om hjortvård

JoU 1979/80:5

Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:5

med anledning av motioner om hjortvård

Motionerna

Yrkanden

1 motionen 1978/79:1451 av Paul Jansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att statens naturvårdsverk får i uppdrag att utreda frågan om ett s. k. frireservat för kronhjortar på Halle- och Hunneberg med dess närmaste omgivning.

I motionen 1978/79:1975 av Thorsten Larsson m. fl. (c, s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frireservatet för kronhjort utvidgas till att även omfatta det s. k. Häckebergaområdet.

Motivering

I motionen 1978/79:1451 anförs att det i kronoparken Halle- och Hunneberg och dess närmaste omgivning finns en kronviltstam på ca 100 djur. Djuren härstammar från några enstaka exemplar som inplanterades i hägn i början av 1950-talet. Hunnebergshjortarna skulle fungera som ”genbank” för den svenska kronhjortsrasen. Stammen är numera frilevande och skapar icke obetydliga problem i form av skador på skog och gröda. Enligt motionen finns i dag inte några möjligheter att ersätta skadorna även om dessa skulle vara av betydande omfattning. Motionärerna erinrar om att 1970 års riksdag fastställde vissa riktlinjer i fråga om åtgärder för kronhjortens bevarande i vårt land. Beslutet innebar bl. a. att ett s. k. frireservat för kronhjort inrättats i Skåne. Verksamheten på Halle- och Hunneberg skulle fortsätta som tidigare. Enligt motionärernas mening är nu tiden mogen för riksdagen att på nytt ta upp frågan om hur man för framtiden skall säkerställa kronviltstammen på Halle- och Hunneberg. Motionärerna som anser att kronhjortarna utgör en stor tillgång för bergen och representerar ett värde från såväl vetenskaplig som allmän naturvårdssynpunkt förordar ett reservat med ledning av de erfarenheter som man har av det skånska reservatet.

I motionen 1978/79:1975 erinras om att riksdagen år 1970 beslutade att ett område vid Romeleåsen i Skåne skulle avsättas till frireservat för kronhjort. Syftet med reservatet var att söka bevara den svenska kronhjorten. I beslutet ingick även att markägare som drabbades av skadegörelse av kronhjort på gröda och skog skulle ersättas med statsmedel. Enligt motionen fann kronhjortsnämnden i Malmöhus län tidigt att gränsdragningen för reservatet var felaktig av flera skäl. Dels sker en avskjutning av kronhjort utanför området på hela 65 96, medan däremot endast 35 % skjuts innanför. Enligt 1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 5

JoU 1979/80:5

länets jaktvårdande myndigheter och företrädare för kronhjortsnämnden försvårar detta vården av det värdefulla viltet, som har varit den ursprungliga avsikten. Dels är hjortarnas skadegörelse stor inom Häckebergaområdet, och talrika flockar strövar ofta genom fälten med helt förödande konsekvenser för exempelvis en stränglagd rapsgröda. Enligt vad motionärerna inhämtat anser kronhjortsnämnden det angeläget att bl. a. genom reservatutvidgning en bättre vård av kronviltet kan ges.

Tidigare riksdagsbehandling

1970 års riksdagsbeslut

1970 års höstriksdag fastställde i huvudsaklig överensstämmelse med vad regeringen förordat vissa riktlinjer i fråga om åtgärder för kronhjortens bevarande och om bestridande av kostnaderna härför (prop. 1970:165 bil. 8, JoU 1970:53, rskr 1970:413). Beslutet som grundades på en av statens naturvårdsverk och domänverket utförd utredning innebar i sammandrag följande.

Ett öppet s. k. frireservat för kronhjort skulle inrättas på försök i Skåne. Reservatet borde rymma ett hundratal kronhjortar och lokaliseras till ett av de områden där nämnda djur då förekom. Inom reservatet avsågs avskjutningen bli strängt reglerad medan den utanför området ansågs böra i första hand regleras i samband med det årliga fastställandet av de allmänna jakttiderna. Det förutsattes att därvid en tämligen lång jakttid borde gälla. För den skadegörelse som kronhjorten orsakade på skog eller gröda inom det föreslagna reservatet skulle ersättning utgå till de markägare som i mera betydande omfattning drabbats av skadorna. Ersättning borde dock inte utgå om den skadelidande underlåtit att vidta rimliga skadeförebyggande åtgärder eller om han kunnat hålla sig skadeslös genom att tillgodogöra sig jakträtt eller på annat sätt. Med hänsyn till angelägenheten att förhindra ersättningsanspråk som kunde ge upphov till oskäligt höga värderings- och administrationskostnader i förhållande till ersättningsbeloppets storlek borde en självrisk av 300 kr. bestämmas. Skadeersättningarna skulle bestridas från anslaget Ersättning för vissa skador av rovdjur, m. m. medan övriga kostnader, i första hand för skadeförebyggande åtgärder m. m. berörande reservatet i Skåne, borde bestridas med medel ur jaktvårdsfonden. För varje kronhjort som fälldes skulle avgift tas ut. Fällavgifterna borde tillföras jaktvårdsfonden och bidra till att täcka kostnaderna för kronhjortsskyddet. Kungl. Maj:t skulle äga besluta om avgifternas storlek.

Enligt riksdagens mening borde vad som förordats ses som ett försöksprogram i syfte att för den närmaste framtiden lösa problemet med att bevara kronhjortarna i Skåne på ett sådant sätt att såväl enskilda som allmänna intressen tillgodosågs. Bl. a. borde tillämpningen av ersättningsbestämmelserna noga följas. Det kunde givetvis tänkas att det blev nödvändigt att vidta

JoU 1979/80:5

justeringar på grundval av de erfarenheter som vanns. Enligt departementschefen borde t. ex. reservatets närmare storlek och lokalisering kunna omprövas, om det visade sig nödvändigt. Det borde ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i dessa frågor.

Bestämmelser om ersättning för skada av kronhjort, m. m. har i överensstämmelse med av riksdagen godtagna riktlinjer intagits i kungörelsen (1970:890) i ämnet.

Riksmötet 1978/79

På viltvårdens område väcktes under 1978 års allmänna motionstid bl. a. en motion med förslag om utvidgning av det s. k. frireservat för kronhjort, som genom riksdagens beslut år 1970 inrättades i Skåne. Enligt motionen hade den hittills tillämpade gränsdragningen för reservatet ej visat sig tillfredsställande vare sig för vården av kronviltet eller med tanke på de skador som åsamkas odlare utanför reservatet.

Jordbruksutskottet framhöll i betänkande över motionen (JoU 1978/79:9) att 1970 års riksdagsbeslut i frågan avsåg ett försöksprogram i syfte att för den närmaste framtiden lösa problemet med att bevara kronhjortarna i Skåne på ett sådant sätt att såväl enskilda som allmänna intressen tillgodosågs. Man tänkte sig sålunda att det kunde bli nödvändigt att på grundval av vunna erfarenheter vidta vissa justeringar. T. ex. borde reservatets närmare storlek och lokalisering kunna omprövas, om det visade sig nödvändigt. Det skulle enligt riksdagens beslut ankomma på regeringen att bestämma i dessa frågor.

I sammanhanget hänvisade utskottet till att jakt- och viltvårdsberedningen inom kort väntades redovisa sina överväganden rörande skador förorsakade av vilt. Enligt vad utskottet inhämtat torde därvid även synpunkter komma att lämnas på problemen rörande kronhjortsreservatet i Skåne.

Med hänsyn till vad i ärendet utretts fann utskottet föreliggande motion inte böra påkalla någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet

Under 1979 års allmänna motionstid väcktes två motioner rörande hjortvården, 1978/79:1451 och 1978/79:1975. I den förstnämnda motionen framhålls behovet att för framtiden säkerställa kronviltstammen på Halleoch Hunneberg. Motionärerna framhåller att där befintliga kronhjortar utgör en stor tillgång för bergen och även representerar ett värde från såväl vetenskaplig som allmän naturvårdssynpunkt. I den andra motionen behandlas frågan om en utvidgning av det s. k. frireservat för kronhjort, som genom riksdagens beslut år 1970 inrättades i Skåne. Enligt motionen har den hittills tillämpade gränsdragningen för reservatet ej visat sig tillfredsställande vare sig för vården av kronviltet eller med tanke på de skador som åsamkas odlare utanför reservatet.

JoU 1979/80:5

4 Som i det föregående nämnts hade riksdagen även under förra riksmötet att behandla en motion om utvidgning av det s. k. Häckebergareservatet i Skåne. Vid riksdagsbehandlingen erinrades om att 1970 års riksdagsbeslut avsåg ett försöksprogram i syfte att för den närmaste framtiden lösa problemet med att bevara kronhjortarna i Skåne på ett sådant sätt att såväl enskilda som allmänna intressen tillgodosågs. Man tänkte sig sålunda att det kunde bli nödvändigt att på grundval av vunna erfarenheter vidta vissa justeringar. T. ex. borde reservatets närmare storlek och lokalisering kunna omprövas, om det visade sig nödvändigt. Det skulle enligt riksdagens beslut ankomma på regeringen att bestämma i dessa frågor.

Mot bakgrund av att den år 1977 tillsatta jakt- och viltvårdsberedningen beräknades inom kort redovisa sina överväganden rörande skador förorsakade av vilt och därvid väntades komma att lämna synpunkter även på problemen rörande kronhjortsreservatet i Skåne lämnade riksdagen den aktuella motionen utan åtgärd (JoU 1978/79:9).

Sedan frågan senast var föremål för riksdagens prövning har jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04) i augusti i år överlämnat delbetänkandet Viltskador (SOU 1979:52). I betänkandet föreslår beredningen bl. a. helt nya regler i fråga om ersättning för skador av älg, kron- och dovvilt. Förslagen innebär bl. a. att skador förorsakade av kronvilt och dov vilt på jordbruks- och trädgårdsgröda jämställs med skador orsakade av älg. Ersättning för skador föreslås inte böra utgå till jordbruksföretag som omfattar mindre än två ha åker. Den övre arealgränsen för rätt att erhålla ersättning för skada orsakad av älg föreslås slopad. Vidare föreslås att ett nytt självrisksystem används vid beräkning av ersättning för skador av älg, kron- och dovvilt.

Delbetänkandet remissbehandlas f. n. Enligt vad utskottet erfarit kan en proposition i ämnet väntas föreligga våren 1980.

Beträffande skyddet av kronhjorten i Sverige fortsätter beredningen sina överväganden. Efter vissa kompletterande undersökningar i frågan avser beredningen att överlämna ett särskilt betänkande härom tidigast under senare delen av år 1980. Beredningen avvaktar pågående forskning rörande genetiska skillnader mellan hjortstammar i olika delar av landet. Denna forskning bedöms vara av betydelse för den framtida kronviltspolitiken.

Frågan om ersättning för skador förorsakade av bl. a. kronvilt torde riksdagen som framgår av det föregående få tillfälle att diskutera redan innevarande riksmöte i samband med behandlingen av den aviserade propositionen i ämnet. Vad gäller skyddet av kronhjorten torde resultatet av jakt- och viltvårdsberedningens fortsatta överväganden böra avvaktas. Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att de i nu behandlade motioner berörda frågorna i nämnda sammanhang blir klarlagda. Utskottet föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär att motionerna överlämnas till beredningen.

JoU 1979/80:5

5 Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort om överlämnande av motionerna 1978/79:1451 och 1978/79:1975 till jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04).

Stockholm den 13 november 1979

På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST

Nänarande: Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m)*, Sven Lindberg (s), Filip Johansson (c)*, Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Lennart Brunander (c), Torkel Lindahl (fp). Martin Segerstedt (s), Ingvar Eriksson (m), Maja Ohlin (s)* och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

6Z.6I uj|oq>|Dojs 98829 8VI0D