Med anledning av motion om statens vattenfallsverks redovisningsprinciper
NU 1979/80:2
Näringsutskottets betänkande 1979/80:2
med anledning av motion om statens vattenfallsverks redovisningsprinciper Ärendet I
motionen 1978/79:1025 av Per Petersson m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att förslag till ändrade bestämmelser rörande statens vattenfallsverks redovisningsprinciper och beskattningsregler med beaktande av vad i motionen anförts framläggs senast till 1979/80 års riksmöte.
Statens vattenfallsverk har med anledning av motionen tillställt utskottet en promemoria i ämnet (bilaga).
Motionen
Motionärerna hävdar att många Norrlandskommuner, särskilt i inlandet, går miste om avsevärda skatteinkomster till följd av den ordning som gäller för redovisning av statens vattenfallsverks rörelseresultat. De erinrar om frågans tidigare behandling alltsedan år 1928. Rättviseskäl talar, menar de, för att vattenfallsverket och de enskilda kraftproducenterna så långt möjligt blir likställda i konkurrenshänseende. Det är enligt motionärerna naturligt att landets ojämförligt största kraftleverantör skall bidra till kommunernas skatteintäkter i samma mån som de enskilda kraftföretagen.
Vissa skattebestämmelser m. m.
Enligt kommunalskattelagen (1928:370) beräknas kommunal inkomstskatt dels på inkomst, dels på garantibelopp för fastighet. Garantibeloppet utgör 2 % av fastighetens taxeringsvärde (47 §). Vid beräkning av inkomst av den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår får avdrag göras med ett belopp som motsvarar garantibeloppet (45 §). Avdrag medges dock endast om förvärvskällan lämnat överskott och högst med belopp som motsvarar det beräknade överskottet (46 §). Kraftverksföretagen beskattas i kraftverkskommunerna för garantibeloppet (56 §). Beskattningen av de inkomster som överstiger avdragsgilla garantibelopp fördelas mellan kommunerna enligt speciella regler (58 §).
De angivna reglerna innebär att principerna för värderingen av vattenfallsfastigheter har betydelse för kraftverksföretagens beskattning. Kritik har i olika sammanhang riktats mot att nuvarande system vid fastighetstaxeringen innebär att dyra kraftverk får höga taxeringsvärden medan däremot billiga
1 Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 2
NU 1979/80:2
och lönsamma kraftverk får låga värden. Av 1976 års fastighetstaxeringskommittés betänkande (SOU 1979:32) Fastighetstaxering 81 framgår att en revidering av värderingsreglerna påbörjats vid 1975 års allmänna fastighetstaxering genom att en vattenfallsfastighets avkastningsvärde gavs större tyngd vid värderingen än tidigare. Kommittén föreslår att en avkastningsmetod för värderingen skall genomföras fr. o. m. 1981 års allmänna fastighetstaxering. Förslaget kan antas komma att medföra en betydande höjning av taxeringsnivån för de mer lönsamma kraftstationerna. Kommitténs förslag väntas föranleda en proposition till riksdagen i år.
Frågans tidigare behandling
Den fråga som tas upp i motionen har behandlats av riksdagen vart och ett av åren 1969-1977 och även tidigare. En relativt utförlig redogörelse för dess behandling t. o. m. år 1976 finns i näringsutskottets betänkande NU 1976/77:18 (s. 2-5). Denna redogörelse återges här i sammandrag, kompletterad med uppgifter rörande år 1977.
Aflarsverksutredningen lade år 1968 fram förslag - i betänkandet (SOU 1968:45) Affärsverken: Ekonomi, konkurrens och effektivitet, del 1 - som syftade till att de ekonomiska förutsättningarna för affärsverken skulle likställas med vad som gäller för enskilda företag. I fråga om statens vattenfallsverk skulle enligt utredningens förslag en ovillkorlig kostnadsränta utgå på en del av det disponerade statskapitalet, vilket skulle uppdelas i en del eget kapital och en lånedel. Vidare skulle verket till staten inleverera en motsvarighet till aktiebolagens statliga inkomstskatt, som skulle beräknas till 40 % av redovisat överskott. Utdelningen på verkskapitalet föreslogs vara 5 % under de fem första åren och därefter 6 %.
Affärsverksutredningens förslag bearbetades och vidareutvecklades av affärsverkskommittén. Efter remissbehandling uppsköts det slutliga ställningstagandet till förslagen i avvaktan på resultatet av budgetutredningen.
Budgetutredningens förslag i betänkandet (SOU 1973:43) Budgetreform innebar i fråga om affärsverkens kapitalkostnader i huvudsak följande. Dessa kostnader borde så långt möjligt beräknas på ett enhetligt sätt för olika tillgångar. Statens ränta på utnyttjat kapital - som utredningen kallade kapitalränta- borde liksom avskrivningarna normalt beräknas på grundval av tillgångarnas nyanskaffningsvärde (förmögenhetsvärdet), inte på det historiska värdet. Den skulle på så vis komma att uttryckas i samma penningvärde som övriga budgetposter. Kapitalränta borde, med hänsyn till att den uttrycker avkastningskravet, fastställas av regeringen. Utredningen betraktade det som otillfredsställande att välja den för tillfället gällande normalräntan, som är ett uttryck för historiska upplåningskostnader. Utredningen föreslog emellertid ingen ny beräkningsmetod eiler formel för att beräkna kapitalräntan. Det torde, sade utredningen, f. n. inte gå att finna någon teoretiskt tillfredsställande och praktiskt användbar sådan metod. Kapital -
NU 1979/80:2
räntesatsen kan inte räknas fram genom någon formel utan bör fastställas av regeringen efter eget bedömande.
I en motion år 1974 hemställdes att riksdagen skulle begära att Kungl. Maj:t hösten 1974 skulle förelägga riksdagen förslag till ändrade redovisningsprinciper för vattenfallsverket. Näringsutskottet (NU 1974:9) anförde att det i detta sammanhang borde noteras dels att en gäldränta för vilken vattenfallsverket kunde yrka avdrag beräknades efter lägre räntesats än som vanligen gällde för företags upplåning, dels att verket under flera år hade erlagt kommunalskatter av ungefär samma storlek som enligt den av motionärerna förordade ordningen, vilken innebar att verkets avkastningskrav skulle baseras på affärsverksutredningens förslag i dess sedermera av affärsverkskommittén reviderade utformning. Då numera även budgetkommitténs betänkande förelåg fanns, sade utskottet, förutsättningar för det samlade ställningstagande till dennas och affärsverkskommitténs förslag som borde avvaktas enligt uttalande av skatteutskottet år 1973. Med framhävande härav uttalade näringsutskottet att det förutsatte att förslag till lösning av frågan om vattenfallsverkets redovisningsprinciper skulle föreläggas riksdagen så snart som möjligt. Utskottet avstyrkte motionärernas förslag om framställning till Kungl. Majit, och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan att avslå motionen.
En motsvarande motion år 1975 föranledde näringsutskottet (NU 1975:19) att upprepa sitt uttalande år 1974. Utskottet sade sig emotse en omprövning ”inom en snar framtid” av gällande principer för vattenfallsverkets redovisning. Samtidigt uttrycktes förståelse för att beredningen av budgetkommitténs förslag var relativt tidskrävande. Utskottet fann det inte lämpligt att riksdagen krävde att en proposition i saken skulle avlämnas inom viss angiven tid.
År 1976 hänvisade näringsutskottet (NU 1975/76:47) till ett uttalande av finansministern i det årets budgetproposition. Enligt detta pågick inom regeringskansliet ett noggrant och komplicerat förberedelsearbete inför ett ställningstagande till de utredningsförslag som framlagts om ändringar i budgetsystemet. När beredningen hade avslutats skulle frågan föreläggas riksdagen.
Vad gällde de tillämpade redovisningsprincipernas verkan i sak för de kommuner där vattenfallsverket har kraftverksrörelse hänvisade utskottet till en redogörelse som verket hade avlämnat och som återgavs i betänkandet. Redogörelsen ansågs bestyrka uppfattningen att vattenfallsverket på grundval av gällande skatteregler hade fått erlägga kommunalskatter av ungefär samma storlek som enligt den av motionärerna avsedda ordningen. - En reservation av moderata samlingspartiets representanter i utskottet gick ut på att proposition i ämnet borde framläggas hösten 1976.
Kravet på ändring av redovisningsprinciperna för statens vattenfallsverk framfördes på nytt under allmänna motionstiden 1977. Näringsutskottet (NU
1* Riksdagen 1979/80. 17 sami Nr 2
NU 1979/80:2
1976/77:18) erinrade i februari 1977 om sin bedömning år 1976 att vattenfallsverket enligt gällande regler fått erlägga kommunalskatter av ungefär samma storlek som enligt den av motionärerna avsedda ordningen. Oavsett detta fann utskottet - liksom tidigare - att det var angeläget att principerna för vattenfallsverkets redovisning omprövades. Med hänvisning till att en proposition om förändringar i budgetsystemet väntades bli framlagd under andra halvåret 1977 ansåg utskottet inte att någon framställning till regeringen med anledning av motionen var motiverad. Utskottets betänkande var enhälligt. Riksdagen avslog motionen.
I propositionen 1976/77:130 lade regeringen fram förslag till riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet. Förslaget innebar bl. a. att affärsverkskommitténs förslag att affärsverkens statskapital skulle uppdelas i en lånedel och en del eget kapital inte godtogs (s. 45). 1 yttrande (NU 1977/78:1 y) till finansutskottet över denna proposition erinrade näringsutskottet - i oktober 1977 - om sina uttalanden med anledning av de upprepade motionerna om vattenfallsverkets redovisningsprinciper och därmed sammanhängande beskattningsförhållanden. Vad som föreslogs i propositionen innebar, framhöll utskottet, inte någon lösning av den fråga som hade tagits upp i dessa motioner. Utskottet yttrade att det tog fasta på ett uttalande av budgetministern om möjligheter att göra olika typer av kalkylmässiga jämförelser bl. a. mellan affärsverk och privata företag (prop. 1976/77:130 s. 45) och att det förutsatte att syftet med vad utskottet hade anfört rörande omprövning av vattenfallsverkets redovisningsprinciper skulle komma att tillgodoses på detta sätt. Finansutskottet (FiU 1977/78:1 s. 6) instämde i näringsutskottets uttalande och noterade för egen del ”att det nu rådande förhållandet, att den gäldränta för vilken vattenfallsverket kan yrka avdrag ofta beräknas efter en lägre räntesats än som vanligen gäller för företags upplåning, i viss utsträckning kommer att förändras genom införandet av en statens avkastningsränta på sätt som föreslås i propositionen”. De i propositionen 1976/77:130 föreslagna riktlinjerna för modernisering av det statliga budgetsystemet godkändes av riksdagen, som också anslöt sig till finansutskottets kommentar till uttalandet i propositionen om möjligheter att göra olika slag av kalkylmässiga jämförelser mellan affärsverk och privata företag.
Promemorior från statens vattenfallsverk
1 samband med frågans behandling år 1976 överlämnade statens vattenfallsverk en promemoria i ämnet till näringsutskottet. Promemorian finns återgiven som bilaga till utskottets betänkande NU 1975/76:47.
Med anledning av den nu aktuella motionen har vattenfallsverket tillställt utskottet en ny promemoria (bilaga). I denna har uppgifterna från år 1976 aktualiserats och kompletterats. De båda promemoriorna syftar enligt verket till att ge underlag forén sådan bedömning som närings- och finansutskotten
NU 1979/80:2
uttalade sig för hösten 1977. De jämförelser som gjorts visar enligt verkets mening på en god överensstämmelse mellan de kommunala skatter som verket erlägger och kommer att erlägga och de skatter som verket skulle ha fått erlägga om det hade drivits i aktiebolagsform.
De båda promemoriorna innehåller bl. a. uppgifter om de belopp som statens vattenfallsverk har erlagt i kommunalskatt beskattningsåren 1967-1977/78, fördelade på län. Bl. a. framgår att dessa belopp åren 1967-1969 samt 1977/78 omfattade både skatt på garantibelopp för fastigheter och skatt på rörelseinkomst. För den mellanliggande perioden utgjordes kommunernas skatteinkomster från statens vattenfallsverk endast av garantibelopp för fastigheter. Fördelningen mellan skatt på garantibelopp och skatt på rörelseinkomst anges för beskattningsåret 1977/78. Denna fördelning styrs, framhåller vattenfallsverket, av reglerna i 58 § kommunalskattelagen jämte anvisningar punkt 2 a.
Utskottet
Krav på att redovisningsprinciperna för statens vattenfallsverk skall ändras har framförts i motioner bl. a. åren 1969-1977 och nu åter i motionen 1978/79:1025. Som skäl har angetts att det nuvarande systemet leder till att många kommuner går miste om vissa skatteinkomster som de skulle ha fått om statens vattenfallsverk hade drivits i aktiebolagsform.
Motionerna har regelmässigt avslagits av riksdagen. Näringsutskottet, som sedan år 1974 har berett dessa motioner, har uttalat sig positivt om det syfte som motionärerna velat tillgodose men har ansett att det fanns anledning att först avvakta regeringens ställningstagande till olika aktuella utredningsförslag om ändringar i det statliga budgetsystemet.
Våren 1977 lade regeringen fram propositionen 1976/77:130 med förslag till riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet. 1 yttrande (NU 1977/78:1 yjtill finansutskottet över denna proposition konstaterade näringsutskottet - i oktober 1977 - att vad som föreslogs i propositionen inte innebar någon lösning av den fråga som hade tagits upp i de motioner som tidigare hade väckts rörande vattenfallsverkets redovisningsprinciper. Utskottet anförde att det tog fasta på ett uttalande av budgetministern om möjligheter att göra olika typer av kalkylmässiga jämförelser bl. a. mellan affärsverk och privata företag (prop. 1976/77:130 s. 45) och att det förutsatte att syftet med vad utskottet tidigare hade anfört rörande omprövning av vattenfallsverkets redovisningsprinciper skulle komma att tillgodoses på detta sätt. På förslag av finansutskottet (FiU 1977/78:1 s. 6) anslöt sig riksdagen till detta uttalande.
Som grund för näringsutskottets behandling av frågan våren 1976 låg bl. a. en redogörelse för den kommunala beskattningen av statens vattenfallsverk som verket hade avlämnat (bilaga till NU 1975/76:47). Med anledning av den nu aktuella motionen har vattenfallsverket tillställt utskottet en ny prome -
NU 1979/80:2
moria (bilaga). De båda promemoriorna syftar enligt verket till att ge underlag för sådana kalkylmässiga jämförelser mellan affärsverk och privata företag som riksdagen uttalade sig för hösten 1977. De jämförelser som gjorts visar enligt verkets mening på en god överensstämmelse mellan de kommunala skatter som verket erlägger och kommer att erlägga och motsvarande kommunala skatter om verket skulle drivas i aktiebolagsform.
Det kan noteras att huvuddelen av de kommunala skatter som statens vattenfallsverk har erlagt under 1970-talet hänför sig till garantibelopp för sådana fastigheter som är belägna inom resp. kommun. Garantibeloppet utgör 2 % av fastighetens taxeringsvärde. Härvid saknar det betydelse om verksamheten drivs i nuvarande form eller som aktiebolag. Däremot är de principer som ligger till grund för fastighetstaxeringen av stor betydelse för den skatt som företaget betalar. Av den tidigare redogörelsen har framgått att dessa principer är under omprövning. 1981 års fastighetstaxering väntas sålunda medföra en betydande höjning av taxeringsvärdena för lönsamma kraftverk. Kommunernas inkomster av garantibeskattningen kan sålunda beräknas öka i framtiden. Dessa belopp är emellertid avdragsgilla vid den kommunala beskattningen av vattenfallsverkets rörelseinkomster.
Utskottet finnér inte anledning att ifrågasätta den bedömning som vattenfallsverket har gjort i de nämnda promemoriorna. Det är enligt utskottets mening väsentligt att redovisningen även i framtiden görs på ett sådant sätt att det blir möjligt att fortlöpande konstatera om företagsformen har betydelse för omfattningen av de inkomster som verket redovisar i de olika kommunerna. Ett uttalande av denna innebörd bör enligt utskottets mening göras av riksdagen.
Utskottet hemställer att riksdagen
1. avslår motionen 1978/79:1025,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 6 november 1979
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m), Lennart Pettersson (s), Carl Tham (fp), Rune Jonsson (s), Ingegärd Oskarsson (c). Birgitta Johansson (s) och Sylvia Pettersson (s).
NU 1979/80:2
7 Bilaga
VATTENFALL 1979-10-01
Angående motion 1978/79:1025 om redovisningsprinciperna och beskattningsreglerna för statens vattenfallsverk
För att belysa beskattningsreglerna för statens vattenfallsverk och vad de betytt för landets kommuner har vissa beräkningar och jämförelser gjorts i PM 1976-02-26 från ekonomibyrån vid Vattenfall. Denna finns återgiven som bilaga till näringsutskottets betänkande 1975/76:47. Såsom komplettering till denna kan följande nämnas.
Vad gäller i PM:et återgivna regler under ”Gällande skatteförhållanden” kan konstateras att dessa alltjämt är gällande för statens vattenfallsverk. Det särskilda räntemotsvarighetsavdraget, som där omnämns, har för räkenskapsåret 1976-01-01-1977-06-30 samt förbudgetåren 1977/78 och 1978/79 beräknats efter räntefoten 7,22 96, 7,63 96 resp. 8,41 96. Denna ränta ligger lägre än den marknadsränta, som enskilda företag har att räkna med på nyupplånat kapital. Ränteavdraget beräknas dock av Vattenfall på totalt disponerat kapital.
I bilagd tabell 1, Resultatdisposition och skatteberäkning vid tillämpning av affärsverksutredningens principer, visas den skattebelastning som i stort skulle ha påförts Vattenfall om samma kapitalstruktur gällt för verket som för ett aktiebolag vid 5 96 resp. 6 96 utdelningskrav på ett tänkt statskapital (aktiekapitalmotsvarighet).
Anm.: Beräkningarna är i tabell 1 gjorda med den förutsättningen att av Vattenfalls ianspråktagna statskapital vid årsskiftet 1968/69 skulle ca 25 96 utgöra stamkapital och resten afiarsverkslån (av Afiarsverksutredningen föreslagen kapitalstruktur i utgångsläget). Kapital därefter förutsätts ha anskaffats i proportionen 1/3 stamkapital och 2/3 afiarsverkslån. Detta medför att kapitalstrukturen 1978/79 fördelar sig på 29 96 stamkapital och 71 96 afiarsverkslån.
En jämförelse med kapitalstrukturen för Sydkraft AB ocn AB Skandinaviska Elverk återfinns i tabell 3. Skatteberäkningarna i tabell 1 är vidare gjorda med hänsyn till gällande regler för s. k. Annellavdrag (avdragsgill utdelning). Investeringsavdrag har inte gjorts. Dessa avdrag får dock endast ske vid uträkning av statsskatten men (år indirekt effekt även på kommunala skatter genom att kommunal skatt även utgår på statsskattebelopp. Att notera är också att fr. o. m. budgetåret 1975/76 har enligt gällande regler vid statsskatteberäkningen avdrag gjorts för kommunalskatten för föregående år. För budgetåren dessförinnan gjordes vid statsskatteberäkningen avdrag för kommunalskatten hänförlig till samma år. Beräkningarna bygger vidare på förutsättning att under åren erforderligt skattemässigt avskrivningsunderlag förelegat, vilket också varit fallet under hela perioden.
I tabell 2 görs en jämförelse av Vattenfalls verkliga kommunalskatter med de beräknade kommunalskatterna som skulle utgått vid erforderlig vinstredovisning, vid en tänkt utdelning på 5 96 resp. 6 96. Man kan konstatera att vid en tänkt utdelning på 5 96 ligger verkligt betalda kommunalskatter över de beräknade medan förhållandet är det motsatta vid 6 96 tänkt utdelning.
I tabell 3 återfinns en jämförelse av vissa relationstal för Vattenfall (vid
NU 1979/80:2
alternativ verksamhetsform), Sydkraft och Skandinaviska Elverk. En jämförelse mellan företagen av dessa relationstal som avser kapitalstruktur, utdelning och skatt visar på en relativt god överensstämmelse över den studerade perioden med de antaganden som gjorts för Vattenfall vid den gjorda beräkningen. Utdelningsandelen för jämförelseföretagen ligger kring 6 %, för Sydkraft (som vad gäller verksamhetsinriktning mest liknar Vattenfall) mellan 5 % och 6 %. Jämförelsen tyder alltså på att verkets kommunalskatter varit av samma storleksordning som skulle gällt vid drift i aktiebolagsform.
I tabell 4 visas Vattenfalls kommunalskatter fördelade på län. För beskattningsåren 1970 t. o. m. 1976/77 har skatt utgått på endast garantibelopp för fastighet medan för 1977/78 kommunalskatt utgick på både garantibelopp och rörelseinkomst. Detta senare var också förhållandet för beskattningsåren 1967-1969.
I tabell 5 visas hur stor del av Vattenfalls verkliga kommunalskatter som har betalats i norrlandslänen jämfört med de som betalats i övriga landet. Procentsatsen var störst 1971,82,7 %, för att sedangå ned till 65,2 % år 1979. Beloppsmässigt var dock kommunalskatten för norrlandslänen ca 15 Mkr för taxeringsåret 1971 för att sedan successivt öka och för taxeringsåret 1979 uppgå till ca 47 Mkr.
I tabell 6 återfinns en prognos för Vattenfalls kommunalskatter med hänsyn till taxeringsvärden år 1975 och bedömda fortsatta anläggningsutbyggnader. En jämförelse av dessa värden med de för gångna år, i tabell 4, visaren utveckling som tillförsäkrar kommunerna väsentliga skatteinkomster och dessutom en kraftig uppgång för de två sista redovisningsåren.
Enligt föreliggande skatteprognoser kommer kommunalskatterna att kvarligga på samma nivå som de två senaste åren eller stiga ytterligare. Detta sammanhänger med främst följande förhållanden:
a) Kommande fastighetstaxering kommer att medföra höjda taxeringsvärden och därmed högre garantiskatter, vilket gynnsamt påverkar skatteinkomster i framförallt norrlandskommunerna.
b) Statens avkastningskrav på Vattenfall kommer enligt antagna regler om budgetreform (prop. 1976/77:130) att beräknas på ett annat sätt än tidigare. Detta medför ett något högre avkastningskrav än tidigare och därmed större överskott för beskattning.
c) En lugnare investeringstakt under de närmaste åren begränsar tillväxten i skattemässigt avskrivningsunderlag och deklarationsmässiga avskrivningar, vilket i förening med under b) angivet förhållande sannolikt ger upphov till effektiva kommunalskatter utöver garantiskatter.
Ovan under a) och c) nämnda skattepåverkande förhållanden skulle också inverka på skattebetalningarna vid drift i annan företagsform, t. ex. aktiebolagsform. Genom att verket tillämpar s. k. planenlig avskrivning i stället för räkenskapsenlig avskrivning, som andra kraftföretag normalt tillämpar, kommer det befintliga skattemässiga avskrivningsunderlaget icke att utnyttjas lika hårt som annars varit möjligt. Detta innebär att kommunala skatter ”tidigareläggs” och att skattemässiga effekter av under c) angivna förhållanden får snabbare genomslag på skattebetalningarna för verket.
Frågan om redovisningen inom affärsverken behandlades såsom nämnts i prop. 1976/77:130 angående modernisering av det statliga budgetsystemet. Däri föreslagna regler godkändes av riksdagen. I näringsutskottets yttrande över propositionen angavs bl. a. att utskottet förutsatte att syftet med vad utskottet anfört rörande omprövning av vattenfallsverkets redovisningsprin -
NU 1979/80:2
ciper med hänsyn till skattekonsekvenser skulle kunna tillgodoses genom att kalkylmässiga jämförelser bl. a. mellan affärsverk och privata företag gjordes för bedömning och kontroll av verkets kommunalskatter. Tidigare presenterad PM 1976-02-26 samt här föreliggande material syftar till att ge underlag fören sådan bedömning. Ehuru exakta jämförelser mellan verket och bolag inte är möjliga av skäl som angivits i nämnd PM visar, enligt verkets mening, jämförelserna på en god överensstämmelse mellan de kommunala skatter verket erlägger och kommer att erlägga och de skatter som beräknats skulle ha erlagts vid t. ex. aktiebolagsform.
Jöran Holdo
/Nils-Åke Alvarson
NU 1979/80:2 10
Tabell 1. Resultatdisposition och skatteberäkning vid tillämpning av affärsverksutredningens principer, milj.
kr.
(prognos)
1972/73
1973/74
1974/75
1975/76
1976/77
1977/78
1978/79
Vid 5 % utdelningskrav på stam-
kapital
Resultat före skatt
1 132
1 498
Ränta, afTärsverkslån
-313
-357
-442
-533
-653
-802
-846
Kommunalskatt
- 24
- 25
- 25
- 26
- 27
- 34
- 36
Statsskatt
- 29
- 30
- 30
- 29
- 30
- 36
- 33
Utdelning, stamkapital
- 94
-106
-121
-136
-162
-188
-200
Dispositioner
- 8
- 6
- 57
-277
383 Vid 6 % utdelningskrav på stam-
kapital
Resultat före skatt
1 132
1 498
Ränta, afTärsverkslån
-313
-357
-442
-533
-653
-802
-846
Kommunalskatt
- 35
- 37
- 39
- 48
- 56
- 71
- 77
Statsskatt
- 42
- 44
- 45
- 62
- 70
- 84
- 87
Utdelning, stamkapital
-113
-127
-145
-163
-195
-225
-240
Dispositioner
- 55
- 59
-139
-379
- 50
248 Tabell 2. Verkliga och beräknade kommunalskatter för Vattenfall, milj. kr.
1972/73
1973/74
1974/75
1975/76
1976/77
1977/78
(prognos)
1978/79
Verkliga kommunalskatter Beräknade kommunalskatter vid tänkt utdelning på
5 %
6 %
77 NU 1979/80:2 11
Tabell 3. Jämförelse av relationstal Vattenfall/Sydkraft/Skandinaviska Elverk, %
Vattenfall (budgetår)
Sydkraft och Skandinaviska Elverk (kalenderår)
1975/76
1976/77
1977/78
1978/79
1978 Bundet eget kapital + länga lån/balans-
83,6
79,4
78,1
77,2
summor
Sydkraft
Skandinaviska Elverk
78,1
78,0
60,7
67,6
Vattenfall
89,6
88,8
86,9
84,4
Utdelning/Bundet eget kapital
Sydkraft
3,2
5,1
4,8
5,6
Skandinaviska Elverk
7,2
6,8
6,9
6,9
Vattenfall a) utdelning
5,0
5,0
5,0
5,0
b) utdelning
6,0
6,0
6,0
6,0
Total skatt/vinst före skatt
57,4
67,3
38,3
38,4
Sydkraft
Skandinaviska Elverk
43,3
31,4
28,8
27,6
Vattenfall a) utdelning 5 %
28,8
26,0
27,1
25,7
b) utdelning 6 %
40,3
39,3
40,8
40,6
Tabell 5. Länsfördelning av Vattenfalls kommunalskatter, %
Taxeringsår
1977/78
1979 Norrlands län*
82,7
82,2
80,7
78,5
76,3
72,6
68,0
65,2
Övriga län
17,3
17,8
19,3
21,5
23,7
27,4
32,0
34,8
*Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten
Tabell 6. Prognos för statens vattenfallsverks kommunalskatter med hänsyn till taxeringsvärden 1975 och bedömda fortsatta anläggningsutbyggnader, milj. kr.
1978/79
1979/80
Kommunalskatter
135 NU 1979/80:2
12 Tabell 4. Vattenfalls totala kommunalskatter fördelade på de olika länen inom riket
(beträffande taxeringsåren 1968-1975, se NU 1975/76:47 s. 13)
Skatt på endast garantibelopp för fastigheter
Skatt på garantibelopp och rörelseinkomst
Beskattningsår
1975 76-01-01- 77-06-30
1977/78
Taxeringsår
1976 1978
1979 Skatt på garanti- belopp
Skatt på rörelse- inkomst*
Summa
Län
Stockholm
313 756
670 981
462 186
1 800 915**
2 263 101
Uppsala
329 787
792 821
571 999
687 034
1 259 033
Södermanland
11 608
19 333
230 835
Östergötland
824 999
1 380 713
953 017
502 619
1 455 636
Jönköping
7 859
4 551
4 560
Kronoberg
3 246
5 350
3 760
-
3 760
Kalmar
67 146
106 041
75 762
37 871
113 633
Gotland
2 446
132 750
373 162
Blekinge
-
-
-
-
-
Kristianstad
-
56 Malmöhus
2 968
1 793
1 826
Halland
4 172 318
9 986 246
8 619150
3 203 037
11 822 187
Göteborgs och Bohus
1 677 065
2 914 460
2 080 928
1 225 116
3 306 044
Älvsborg
1 374 250
2 536 890
1 955 568
3 371 680
Skaraborg
6 621
12 242
8 937
84 697
93 634
Värmland
15 758
22 760
38 379
Örebro
35 308
49 700
35 661
100 142
135 803
Västmanland
156 068
243 588
177 583
227 276
404 859
Kopparberg
64 549
98 911
69 220
66 563
135 783
Gävleborg
2 092
3 398
2 363
9 432
11 795
Västernorrland
2 568 316
3 950 920
2 858 715
1 766 393
4 625 108
Jämtland
1 843 427
2 868 626
2 029 262
1 423 343
3 452 605
Västerbotten
6 102 135
10 328 549
7 759 352
4 537 732
12 297 084
Norrbotten
13 522 739
22 961 087
16 410 922
10 063 013
26 473 935
Totalsumma
33 099 371
58 965 967
44 351 350
27 523 148
71 874 498
"Fördelning efter kommunalskattelagen § 58 anv. p. 2 a. ""Inklusive 5 % huvudkontorsandel.
GOTAB 62816 Stockholm 1979