Med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

NU 1979/80:34

Näringsutskottets betänkande 1979/80:34

med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas propositionen 1979/80:100 bilaga 14 (handelsdepartementet) i vad avser anslag till handelsdepartementet m. m., främjande av utrikeshandeln m. m. (utom anslaget till Interamerikanska utvecklingsbanken), kommerskollegium m. m., pris-, konkurrens- och konsumentfrågor (utom anslagen till konsumentverket) samt patent- och registreringsverket m. m. Motionerna gäller exportfrämjande åtgärder, Sveriges turistråd, exportkreditnämnden och patent- och registreringsverket.

HANDELSDEPARTEMENTET

1. Handelsdepartementet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 1 (s. 31 f.) och hemställer

att riksdagen till Handelsdepartementet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 13 727 000 kr.

2. Kommittéer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 2 (s. 32) och hemställer

att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

3. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten

A 3 (s. 32) och hemställer

att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 165 000 kr.

4. Krigsmaterielinspektionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 4 (s. 32 f.) och hemställer

att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 427 000 kr.

5. Kostnader för nordiskt samarbete. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 5 (s. 33) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för nordiskt samarbete för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 425 000 kr.

1 Riksdagen 1979/80. 17 sami Nr 34

NU 1979/80:34

2 FRÄMJANDE AV UTRIKESHANDELN M. M.

6. Swedec International Aktiebolag. Regeringen har genom propositionen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet (s. 36) har anfört om upphandling av tjänster från Swedec International Aktiebolag.

Propositionen

Swedec International AB. som ägs gemensamt av staten och näringslivet, har till uppgift att ställa svenskt tekniskt och administrativt kunnande inom tjänstesektorn till utvecklingsländernas förfogande. Bolaget skall arbeta på kommersiella villkor. Det har startat sin verksamhet den 1 januari 1979. Föredraganden anför att det har visat sig att även andra länder än utvecklingsländer är intresserade av att upphandla bolagets tjänster. Det är, uttalar han, angeläget att hela den marknad som kan stå till buds för Swedec International kan tas till vara. Härigenom kan bolagets kompetens utnyttjas på ett rationellt och ekonomiskt sätt. En sådan utvidgning av bolagets verksamhet förutsätter dock en ändring av det villkor som f. n. reglerar bolagets verksamhetsområde och som hindrar det från att utföra tjänster åt andra länder än utvecklingsländer.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att reglerna för Swedec International AB:s verksamhet bör ändras så att även andra länder än utvecklingsländer kan komma i åtnjutande av bolagets tjänster.

Utskottet hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Sveriges exportråd. Regeringen har under punkten B 1 (s. 36-40) föreslagit riksdagen att

1. godkänna att de s. k. Argentina-medlen per den 1 juli 1980 överlämnas till Sveriges allmänna exportförening att användas för utlandshandelskamrarnas förening eller annat exportfrämjande ändamål av liknande natur,

2. till Sveriges exportråd för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 11 600 000 kr.

Propositionen

De s. k. Argentina-medlen är en fond som har uppkommit inom ramen för ett tidigare tillämpat prisutjämningssystem för Sveriges handel med Argentina. Deras avkastning har disponerats av Sveriges allmänna exportförening (SAE) för vissa kostnader avseende en förening av utlandshandelskamrar.

NU 1979/80:34

3 Sedan denna upplösts har på SAE:s initiativ bildats en ny utlandshandelskamrarnas förening med uppgift att utgöra dels ett samarbetsorgan för dessa sammanslutningar, dels en bas för deras verksamhet i Sverige.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 1 och hemställer att

riksdagen

1. godkänner att de s. k. Argentina-medlen per den 1 juli 1980 överlämnas till Sveriges allmänna exportförening att användas för utlandshandelskamrarnas förening eller annat exportfrämjande ändamål av liknande natur,

2. till Sveriges exportråd för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 11 600 000 kr.

8. Handelssekreterare. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 2 (s. 40-43) och hemställer

att riksdagen till Handelssekreterare för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 24 400 000 kr.

9. Exportfrämjande åtgärder. Regeringen har under punkten B 3 (s. 43^15) föreslagit riksdagen att till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 39 200 000 kr.

I motionen 1979/80:1419 av Erik Hovhammar m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning i syfte att främja svensk export i enlighet med vad i motionen anförts.

Motionen

Det statliga exportfrämjande stödet kan, hävdar motionärerna, huvudsakligen lämnas för marknadsanalyser. Kostnaderna för marknadsföringens två övriga faser - införsäljning och kontinuerlig kundbearbetning - får företagen själva stå för. Motionärerna går närmare in på betydelsen av införsäljningsfasen. Införsäljning är en fullföljning av marknadsanalysen. Efter att ha utnämnt agenter måste företagen ”lära upp och motivera agentens säljpersonal att aktivt överföra erfarenheter från andra marknader, medverka vid kundbesök och uppläggning av reklamkampanjer”. Man måste även se till att produkten anpassas till lokala förordningar och önskemål. Enligt motionärerna är företagens insatser på detta stadium ofta bristfälliga. Införsäljningsfasen kräver resurser både personellt och finansiellt. Ett statligt stöd bör kunna lämnas direkt till sådana företag som har ett internationellt säljkunnande samt till exportsäljbolag, anser motionärerna. De pekar härvid på att frågan om ett stöd direkt till enskilda företag måste ses

1* Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 34

NU 1979/80:34

i relation till gällande internationella handelsöverenskommelser.

Motionärerna anser att det är angeläget att formerna för ett stöd till införsäljning av svenska produkter på exportmarknaden snarast kan klarläggas. Parallellt med utredningsarbetet borde en försöksverksamhet bedrivas vid något eller några företag.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

De exportfrämjande tjänster som Sveriges exportråd erbjuder företagen är främst exportservice, projekt och uppdragsverksamhet samt speciella tjänster som ingår i det s. k. småföretagspaketet. Inom ramen för exportservice lämnar Exportrådet tjänster till abonnenterna utan debitering. I viss utsträckning lämnas kostnadsfri service även till företag, myndigheter, organisationer och utbildningsanstalter som inte tillhör Exportrådets abonnenter.

Exportservicen omfattar bl. a. marknadsinriktade och exporttekniska tjänster samt information på olika områden. I de marknadsinriktade tjänsterna kan ingå inledande rådgivning för nyexportörer, basinformation om ett land och information om branscher eller sektorer på marknaden, svar på enklare adressförfrågningar och service i samband med hänvändelse till olika specialister. Projektverksamheten omfattar de kollektiva säljfrämjande åtgärder i olika branscher och på olika marknader som Exportrådet initierar, planerar och genomför tillsammans med fältorganisationen. Åtgärderna syftar till att stödja företagens egna exportansträngningar. Projekten finansieras i flertalet fall av staten och företagen gemensamt.

Exportrådets uppdragsverksamhet bedrivs för enskilda abonnenter mot ersättning. Statligt bidrag utgår inte för denna verksamhet. De uppdrag som kan komma i fråga är bl. a. exportdiagnoser, riktade marknadsundersökningar, konkurrentanalys, val av representant och etableringsservice. Exportrådet påpekar i sin senaste anslagsframställning att dess etableringsservice skapar möjlighet för svenska företag att starta egna försäljningsbolag med ett minimum av fasta kostnader och med tillgång till kvalificerad lokal rådgivning. Exportrådet hjälper även till med genomförande verksamhet. Detta kan innebära sammanställning av kundlistor, kundbesök, offertbevakning, upprättande av kontrakt och utseende av representant.

Inom ramen för branschfrämjande åtgärder - anslaget B 7 på industridepartementets huvudtitel - lämnas även stöd till exportfrämjande åtgärder. En förutsättning för att stöd skall kunna erhållas är att marknadsföringsåtgärderna avser kollektiva projekt. För vissa branscher - tekoindustrin och den manuella glasindustrin - kan dock stöd utgå direkt till enskilda företag. Stödet utgår med 50 % av kostnaden för åtgärderna. Industriverket administrerar branschprogrammet och gör från fall till fall en bedömning av om stöd skall utgå.

NU 1979/80:34

5 Utskottet

Den höjning av anslaget till exportfrämjande åtgärder med ca 4,4 milj. kr. som föreslås i propositionen är huvudsakligen avsedd för att svenska exportföretag skall få stöd till exportfrämjande projekt. I viss utsträckning skall statligt stöd kunna lämnas även till svenska importföretag som deltar i statsfinansierade exportfrämjande åtgärder. En förutsättning härvidlag skall enligt propositionen vara att deltagandet är av värde för svensk export. Det skall ankomma på exportrådet att göra denna bedömning.

I motionen 1979/80:1419 påpekas att det statliga exportfrämjandestödet i allt väsentligt lämnas till sådana marknadsföringsåtgärder som avser marknadsundersökningar i vid mening och agentsökning. När det gäller nästa fas i ett företags exportsatsning - införsäljning - utgår inget stöd. Införsäljningsfasen är finansiellt och personellt resurskrävande, framhåller motionärerna. De anser att ett stöd till införsäljningsåtgärder bör prövas och att utformningen av ett sådant stöd snarast bör klarläggas.

Enligt utskottets mening finns det fog för motionärernas önskemål. Av redovisningen i det föregående framgår att det statliga exportfrämjande stödet i regel endast utgår till kollektiva insatser. I viss utsträckning lämnas stöd till enskilda företag inom ramen för branschfrämjande åtgärder som avser särskilda branscher. Kostnaderna härför bestrids från anslaget Branschfrämjande åtgärder på industridepartementets huvudtitel. Härvid kan även stöd till införsäljningsaktiviteter komma i fråga. Utskottet finner det angeläget att regeringen snarast låter göra en översyn av möjligheterna att bygga ut det exportfrämjande stöd som lämnas genom Sveriges exportråd så att även införsäljningsaktiviteter kan stödjas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och hemställer att

riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 39 200 000 kr.,

2. med anledning av motionen 1979/80:1419 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om stöd till införsäljningsaktiviteter.

10. Stöd till svensk projektexport m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 4 (s. 46 f.) och hemställer

att riksdagen till Stöd till svensk projektexport m. m. förbudgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 47 000 000 kr.

11. Importkontoret för u-landsprodukter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 5 (s. 47—49) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att inrätta en ordinarie tjänst med

NU 1979/80:34

beteckningen p för chef för Importkontoret för u-landsprodukter,

2. till Importkontoret för u-landsprodukter för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

12. Sveriges turistråd. Regeringen har under punkten B 6 (s. 49-53) föreslagit riksdagen att

1. uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att efter hemställan från regeringen ikläda staten garanti för lån till Sveriges turistråd eller ett för utveckling och drift av ett rikstäckande bokningssystem särskilt tillskapat organ med sammanlagt högst 6 500 000 kr.,

2. till Sveriges turistråd för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 32 771 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1979/80:946 av Bernt Ekinge m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att turist- och rekreationsutredningen ges i uppdrag att särskilt utreda frågor rörande utveckling av kollektiva transporter för turistnäringens behov,

1979/80:967 av Sven Lindberg m. fl. (s, c), såvitt gäller hemställan att riksdagen anhåller att regeringen kommer med förslag som syftar till

1. att utveckla Jämtlands län till ett turistcentrum,

2. att därvid det planerade rikstäckande databokningssystemet

lokaliseras till Östersund,

3. att Sveriges turistråd omlokaliseras från Stockholm till Östersund,

4. att ett pilotprojekt för introduktion av turistnäringen i Jämtlands län på utlandsmarknaden startas.

Motionen 1979/80:967 i övrigt (del av momentet 2) gäller fjällsäkerhetsrådets lokalisering och behandlas av kulturutskottet.

Motionerna

I motionen 1979/80:946 erinras om turismens betydelse för sysselsättning och regionalpolitik. Det påpekas att statsmakterna på olika sätt har sökt främja och bygga ut denna näringsgren. Ett speciellt område, turistnäringens transportförsörjning, bör dock uppmärksammas i högre grad än vad som f. n. är fallet, anser motionärerna. Många av de mera attraktiva turistområdena är, påpekar de, med nuvarande kollektivtrafikförbindelser svåra att nå för turister från södra och mellersta Sverige och från utlandet. Det kommer därför att bli nödvändigt att bygga upp system för kollektivtransporter såväl till turistorterna som inom dessa. I motionen uttalas att man snarast bör utarbeta planer för en sådan transportförsörjning.

Förslagen i motionen 1979/80:967 syftar till stöd åt och vidareutveckling av

NU 1979/80:34

de satsningar på turism som gjorts i Jämtlands län. Motionärerna önskar att turistnäringen i Jämtlands län skall jämställas med tillverkningsindustrin vad gäller samhällsstöd, bl. a. till sektorsorganen och utvecklingsinstitutionerna. De anför bl. a. följande skäl härför. Turismen är den näringsgren som ur sysselsättningssynpunkt är mest expansiv i länet. Turistnäringen med drygt 1000 helårsverken ger f. n. totalt lika stor sysselsättning som vardera jordbruket och skogsbruket. Turismen inom länet har alltså utvecklats till en basnäring. Den utgör ett verkningsfullt regionalpolitisk! medel, så mycket mer som de bästa utvecklingsmöjligheterna finns i utpräglade glesbygdsområden.

Motionärerna erinrar vidare om att många utvecklings- och servicefunktioner inom turistnäringen har byggts upp inom länet. Som exempel härpå nämns den tvååriga högskoleutbildning inom turistsektorn som sedan ett år finns i Östersund och den utvecklings- och forskningsenhet för turism som har inrättats vid högskolan i Östersund. Vidare finns vid företaget Till Fjälls Resor, som ägs av samhället och turistnäringen, sedan tre år tillbaka ett databokningssystem. Inom den regionala turistorganisationen bedrivs utvecklingsarbeten för att finna former för bättre kommunal styrning och bättre samordning av utbyggnaderna för turism.

Alla dessa faktorer talar, anför motionärerna, för att statsmakterna aktivt bör verka för att Jämtlands län och Östersund utvecklas till ett turistcentrum med avseende bl. a. på funktioner av administrativ och utvecklingsinriktad karaktär. En rad åtgärder bör, anser de, vidtas i detta syfte. En kartläggning och beskrivning av hittills etablerade verksamheter i länet bör utföras, och förslag om hur dessa kan förstärkas och vidareutvecklas bör läggas fram. Möjligheterna att till Östersund lokalisera nya service- och administrativa funktioner på turistområdet bör övervägas. Man bör även undersöka möjligheten att omlokalisera existerande verksamheter på området till Östersund. Motionärerna föreslår två konkreta projekt i detta syfte. Sveriges turistråd, och då i första hand dess utvecklingsenhet, bör utlokaliseras till Östersund. Det rikstäckande databokningssystem som turistrådet har föreslagit bör också förläggas till Östersund. Det skulle därvid kunna utgöra ett regionalt utvecklingsprojekt inom Till Fjälls Resor.

Motionärerna aktualiserar även frågan om vilka åtgärder som krävs för att öka turismen från utlandet. De påpekar att marknadsföringsåtgärder på utlandsmarknaderna kräver stora initialinsatser och att de regionala marknadsföringsorganen saknar resurser härför. De finner det angeläget att staten stöder sådana satsningar och att förutsättningar för charterflyg förbättras.

Pågående utredningsarbete

Syftet med utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations- och turistpolitiken (särskild utredare: landshövding Harald Pettersson) är bl. a. att söka få till stånd en bättre samordning av de statliga styr- och

NU 1979/80:34

stimulansmedlen inom rekreations- och turistsektorn. 1 direktiven lämnas följande riktlinjer för utredningsarbetet.

De nuvarande administrativa förhållandena inom sektorn bör beskrivas. Utredaren bör därefter föreslå en förenklad, samordnad och effektiviserad statlig administration. Han bör redovisa de ekonomiska konsekvenserna av föreslagna ändringar liksom konsekvenserna för berörd personal. Uppkomna effektivitetsvinster bör redovisas särskilt. Möjligheterna till överföring av ansvar till regionala och kommunala organ bör utvärderas.

Utredaren bör som ett led i arbetet med den organisatoriska samordningen också se över och sammanställa redan tillgänglig information som berör rekreations- och turistsektorn i Sverige och som tagits fram inom olika myndigheter och andra organ eller utredningar m. m. Detta gäller även material som belyser rekreations- och turistsektorns samhällsekonomiska betydelse. Branschens näringsvillkor bör kartläggas.

Billiga och enkla transporter till i synnerhet de avlägsna rekreationsområdena är av stor betydelse för rekreations- och turistsektorns fortsatta utbyggnad. Utredaren bör därför ställa samman information om charterflyg till och inom Sverige, biltåg, direktbussar, närkommunikationer m. m. Uppgifter om kommunikationer för turismen i Norrlands inland bör särskilt redovisas.

Vid kartläggningen bör utredaren särskilt beskriva de vanligast förekommande hindren för den enskilde att utnyttja det befintliga utbudet av rekreation. Likaså bör de förslag till åtgärder som därvid framkommit

redovisas.

Sammanfattningsvis bör utredningen ge underlag för en samlad rekreationspolitisk bedömning, däri inbegripet en bedömning av vilka insatser som erfordras för att skapa jämlikhet i fråga om människors möjligheter att utnyttja den ökade fritiden.

I direktiven till utredningen (H 1979:07) om kommersiell information till utlandet (särskild utredare: förutvarande statsrådet Hadar Cars) påpekas att svenska ambassader och konsulat ofta framför önskemål om kommersiellt informationsmaterial för att kunna bedriva export- och turismfrämjande verksamhet i utlandet i samband med t. ex. mässor och utställningar. Exportrådet och turistrådet har emellertid inte möjlighet att tillgodose alla dessa önskemål. Detta beror i hög grad på att de inriktar sin verksamhet på prioriterade länder och regioner samt särskilda projekt.

Innehållet i och omfattningen av den kommersiella informationen bör studeras av utredaren. Detta motiveras med hänvisning till den kommersiella informationens betydelse för svenskt näringsliv och de oklarheter som råder om vem som svarar för denna information och om resurserna härför. Syftet med utredarens kartläggning skall vara att ge en bild av dels vilka myndigheter och statsstödda organisationer som genom egen verksamhet eller genom bidrag till andra organisationer främjar sådan information, dels

NU 1979/80:34

vilken informationsverksamhet som bedrivs eller initieras av dessa organ. Därvid skall klarläggas vilka ekonomiska resurser som f. n. finns och används. Den informationsverksamhet som förekommer utan statligt stöd bör beskrivas översiktligt. Utredaren bör samtidigt kartlägga det nuvarande och framtida behovet av kommersiell information.

Med detta material som grund bör utredaren bedöma om existerande informationsmaterial tillgodoser behoven. I den mån så inte skulle vara fallet skall utredaren lämna förslag till förändring av verksamhetens innehåll, organisation, effektivitet och/eller omfattning.

Utredningen (H 1979:02) om Sverigehusets framtida användning (särskild utredare: direktör Sten Swarting) tillkallades i juli 1979. I direktiven erinras om att Sverigehuset vid Kungsträdgården i Stockholm ursprungligen planerades som ett öppet hus med svensk accent för utländska besökare. I kontorslokalerna ryms Svenska institutet, utrikesdepartementets pressrum. Sveriges turistråd och Stockholms turisttrafikförbund.

I betänkandet Kultur och information över gränserna (SOU 1978:56) uttalades att idén bakom Sverigehuset inte har förverkligats. Det framhölls bl. a. att frågan om vilka intressen som skall styra Sverigehusets allmänna framtoning måste bedömas med hänsyn till att huset är en kontaktpunkt avsedd för en vid krets av utländska besökare alltifrån tillfälliga turister till tongivande journalister. En levande utställningsverksamhet kan bidra till att ge huset en bestämd karaktär och utländska besökare ett positivt intryck av Sverige.

Enligt direktiven bör utredaren nu undersöka frågan om Sverigehusets framtida användning närmare mot bakgrund av dessa synpunkter. Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att Sverigehuset skall drivas med rimlig ekonomisk lönsamhet.

Vissa uppgifter om verksamheten på turistområdet i Jämtlands län

Företaget Till Fjälls Resor, vars verksamhet har pågått i drygt 20 år, ägs gemensamt av Sveriges turistråd, Jämtland-Härjedalens turistförening och turistnäringen i länet. Företaget har utvecklat ett eget databokningssystem som har varit i drift i tre år. Företaget har etablerat former för samverkan mellan de enskilda turistföretagarna i produktutvecklingsfrågor och i produktion av paketarrangemang och chartertransporter.

Regeringen beslöt i juni 1979 att anslå 2,5 milj. kr. för försöksverksamhet med forsknings- och utvecklingsprojekt på turistområdet i Jämtlands län. Av dessa medel avsågs 1,1 milj. kr. utgå för att bygga upp en utvecklings- och forskningsenhet vid högskolan i Östersund. Vissa planer föreligger på att permanenta verksamheten genom att bygga upp ett utvecklingscentrum Turism efter försöksperiodens slut. Övriga aktiviteter som skall bedrivas med stöd av dessa medel är utveckling av kursverksamhet inom turist- och

NU 1979/80:34

rekreationsområdet, försöksverksamhet med rådgivningsverksamhet till turistföretagen, utveckling av ett datorbaserat administrativt redovisningssystem för turistföretagen samt planerings- och projekteringsarbete för turistinvesteringar i länets glesbygdskommuner.

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:112. AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) att stöd till företag inom turistnäringen skall ges efter samma regler som för annan stödberättigad verksamhet. Stöd kan alltså lämnas för investeringar i maskiner och inventarier samt vid förvärv av turistanläggningar. I fråga om stödets storlek anförde arbetsmarknadsutskottet (s. 65) bl. a. följande:

Investeringar i turistanläggningar blir ofta mer kapitalintensiva än andra investeringar. Det gäller särskilt om stugbyar avsedda för uthyrning. Det har hävdats att turistnäringen i bl. a. sådana fall missgynnas av tillämpningen av det förut berörda systemet med riktvärden för subventioneringen av varje nytt arbetstillfälle. Enligt utskottets mening bör man inte för turistnäringens del gå utanför de allmänna ramar som har dragits upp för den regionalpolitiska stödverksamheten. De stora kapitalinvesteringarna per arbetstillfälle inom turistnäringen kan emellertid ibland ge anledning att utnyttja den flexibilitet som finns inom stödsystemet för en mer generös beräkning av investeringsstödet.

Utskottet

I propositionen föreslås ett anslag till Sveriges turistråd för budgetåret 1980/81 om drygt 32,7 milj. kr. Detta innebär en ökning med 6,0 milj. kr. Turistrådet har föreslagit att olika insatser på utländska marknader skall prioriteras. Handelsministern ansluter sig till denna uppfattning och uttalar att det är angeläget att skapa gynnsamma förutsättningar för såväl svenskar som utlänningar att turista i Sverige i större utsträckning än för närvarande. Detta kan bidra till att förbättra handelsbalansen och till att skapa positiva sysselsättningseffekter.

I propositionen redovisas att turistrådet har begärt totalt 6,5 milj. kr. för att utveckla ett rikstäckande datoriserat bokningssystem. Handelsministern anför att ett sådant bokningssystem är väsentligt för att göra utbudet av turistprodukter mer lättillgängligt. Han menar dock att turistnäringen själv bör svara för de samlade kostnaderna för sin verksamhet. I propositionen föreslås därför att turistrådet eller ett för ändamålet tillskapat organ får ta upp lån om högst 6,5 milj. kr. med statlig lånegaranti för att täcka utvecklingskostnaderna för ett rikstäckande bokningssystem.

De två motioner som utskottet här behandlar tar upp frågor som rör dels turistnäringen generellt, dels speciellt turistnäringen i Jämtlands län.

I motionen 1979/80:946 föreslås att utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations- och turistpolitiken skall få i uppdrag att särskilt utreda frågor rörande utveckling av kollektiva transporter för turistnäringens behov.

NU 1979/80:34

11 Utskottet kan i allt väsentligt instämma i motionärernas synpunkter på behovet av ett effektivt system med kollektivtransporter till framför allt de mera avsides belägna turistområdena. Av redogörelsen i det föregående framgår emellertid att utredningens uppdrag i huvudsak motsvarar motionärernas önskemål. I direktiven understryks att billiga och enkla transporter till i synnerhet de avlägsna rekreationsområdena är av stor betydelse för rekreations- och turistsektorns fortsatta utbyggnad. Utredaren bör därför, sägs det, ställa samman information om t. ex. charterflyg till och inom Sverige, biltåg, direktbussar och närkommunikationer. Med hänsyn härtill finner utskottet att motionen redan är tillgodosedd.

Turistnäringens stora betydelse för sysselsättningen i Jämtlands län betonas i motionen 1979/80:967. Motionärerna vill bl. a. att regeringen skall komma med förslag som syftar till att Jämtlands län skall utvecklas till ett turistcentrum. Statsmakterna skulle aktivi verka för att funktioner på turistområdet av administrativ och utvecklingsinriktad karaktär förläggs till Jämtlands län och Östersund. Detta allmänna önskemål följs upp i två konkreta förslag. Det ena är att det planerade rikstäckande databokningssystemet skall lokaliseras till Östersund. Enligt det andra förslaget bör turistrådet omlokaliseras från Stockholm till Östersund. I första hand anser motionärerna att utvecklingsenheten inom turistrådet bör flyttas.

Utskottet är medvetet om den viktiga roll som turistnäringen spelar för sysselsättning och regional utveckling i Jämtlands län. Samhället har också, bl. a. genom stora bidrag till Åreprojektet, gjort betydande insatser för att stödja länets egna satsningar på turism. Frågor som rör olika aspekter av turistnäringen är f. n. föremål för utredning. Utredningen om den statliga rekreations- och turistpolitiken skall bl. a. lämna förslag om en förenklad, samordnad och effektiviserad statlig administration. Utredningen bör enligt direktiven även utvärdera möjligheterna att föra över ansvar till regionala och kommunala organ. Utskottet anser sig därför kunna räkna med att utredningen kommer att undersöka möjligheterna att bygga ut den verksamhet på turistområdet som finns i Jämtlands län. Med hänsyn bl. a. till det pågående utredningsarbetet anser sig utskottet inte böra göra något uttalande om turistrådets lokalisering.

Vad avser förslaget att databokningssystemet skall förläggas till Östersund vill utskottet erinra om att det enligt propositionen bör ankomma på turistnäringen att bära kostnaderna för sin verksamhet. Regeringen har inte tagit definitiv ställning till vilken organisation som skall svara för bokningssystemet. Finansieringen föreslås ske genom ett lån med statlig lånegaranti. Den närmare utformningen av bokningssystemet är föremål för överläggningar. Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att bygga upp regionala marknadsförings- och bokningsbolag av typ Till Fjälls Resor, vilka skall svara för väsentliga delar av bokningsverksamheten. Denna regionala verksamhet kommer att sammankopplas genom en central dataanläggning för att turistprodukterna smidigt skall kunna förmedlas till resebyrånäringen.

NU 1979/80:34

12 Turistrådet undersöker f. n. möjligheterna att köpa sådana tjänster från existerande dataanläggningar.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte skäl att föreslå riksdagen att göra något uttalande om lokalisering av databokningssystemet till Ostersund.

Ytterligare ett förslag i motionen är att ett pilotprojekt för introduktion av turistnäringen i Jämtlands län på utlandsmarknaden skall startas. Motionärerna anser att projektet skall utformas i samarbete med turistrådet och ta sikte på utnyttjande av charterflyg.

Frågor som rör bestämmelser om charterflyg generellt diskuteras på nordisk bas inom Nordiska ministerrådets utskott för turistfrågor och inom Nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor. Vad avser charterresor med flyg till Jämtland pågår f. n. underhandlingar mellan turistrådet och SAS om anordnande av rabatterade resor från Förbundsrepubliken Tyskland till Östersund.

I propositionen redovisas att turistrådet avser att öka sina insatser på de utländska marknaderna. Detta skall ske genom dels en mer aktiv marknadsföring från de regionala boknings- och marknadsföringsorganisationerna, dels åtgärder för att förbättra kunskaperna hos svensk turistindustri vad avser internationell marknadsföring. Utskottet anser sig kunna räkna med ätt turistrådet i sin verksamhet på allt sätt understödjer de insatser för att öka turismen från utlandet som turistnäringen i Jämtland gör. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att särskilda medel har anslagits för försöksverksamhet med forsknings- och utvecklingsprojekt på turistområdet i Jämtlands län. Utskottet är bl. a. mot denna bakgrund inte berett att uttala sig för insatser till förmån för den speciella region som avses i motionen.

Regeringens förslag beträffande anslag till Sveriges turistråd och lånegarantier för utveckling av ett rikstäckande datoriserat bokningssystem tillstyrker utskottet.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att efter hemställan från regeringen ikläda staten garanti för lån till Sveriges turistråd eller ett för utveckling och drift av ett rikstäckande bokningssystem särskilt tillskapat organ med sammanlagt högst 6 500 000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Sveriges turistråd för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 32 771 000 kr.,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:946 om utredning rörande utveckling av kollektiva transporter för turistnäringens behov,

4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:967 i vad avser förslag för att utveckla Jämtlands län till ett turistcentrum (yrkandet 1),

5. att riksdagen avslår motionen 1979/80:967 i vad avser lokalise -

NU 1979/80:34

ring av ett rikstäckande databokningssystem (yrkandet 2),

6. att riksdagen avslår motionen 1979/80:967 i vad avser omlokalisering av Sveriges turistråd (yrkandet 3),

7. att riksdagen avslår motionen 1979/80:967 i vad avser projekt för introduktion av turistnäringen i Jämtlands län på utlandsmarknaden (yrkandet 4).

KOMMERSKOLLEGIUM M. M.

13. Kommerskollegium. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten C 1 (s. 63-65) och hemställer

att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 23 941 000 kr.

14. Bidrag till vissa internationella byråer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten C 2 (s. 66 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till vissa internationella byråer m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 4 568 000 kr.

15. Kostnader för vissa nämnder m. m. Regeringen har under punkten C 3

(s. 67-69) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande statsrådet förordat sluta nytt avtal med Sveriges industriförbund om handelsprocedurrådet,

2. till Kostnader förvissa nämnder m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 1 122 000 kr.

Propositionen

I propositionen redovisas förslag till ett nytt avtal om handelsprocedurrådets verksamhet. Rådet drivs och finansieras gemensamt av svenska staten och av näringslivet, representerat av Sveriges industriförbund. Det skall som centralt organ utarbeta och befordra utarbetande av lösningar som innebär förenkling av handelsproceduren. Avtalsförslaget innebär att rådets verksamhet skall drivas i stort sett efter samma riktlinjer som tidigare. Det statliga bidraget skall uppgå till 300 000 kr. per år medan näringslivet skall svara för ett kontantbidrag med lägst 260 000 kr. Avtalet skall gälla under femårsperioden 1980-1985.

NU 1979/80:34

14 Utskottet

Utskottet har ingenting att erinra mot vad som anförs och föreslås under denna punkt. Utskottet hemställer att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande statsrådet förordat sluta nytt avtal med Sveriges industriförbund om handelsprocedurrådet,

2. till Kostnader för vissa nämnder m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 122 000 kr.

16. Exportkreditnämnden, täckande av vissa förluster. Regeringen har under punkten C 4 (s. 69-74) föreslagit riksdagen att

1. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst 61 000 milj. kr., varav 14 000 milj. kr. reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling och för garantigivning vid särskilt samhällsintresse,

2. godkänna att den rörliga kredit i riksgäldskontoret som ställts till regeringens förfogande för att vid behov användas för utbetalning av ersättningar för förluster från garantiverksamheten, enligt riktlinjer som föredragande statsrådet tidigare har förordat, ökas med 200 milj. kr. till 600 milj. kr.,

3. anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr. i statsbudgeten för att täcka de förluster som kan uppstå vid garantigivning vid särskilt regeringsbeslut.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1979/80:956 av Birgitta Hambraeus (c), såvitt avser hemställan (2) att riksdagen beslutar att ändra riktlinjerna för exportkreditnämnden så att projekt över en miljard kronor alltid underställs regeringen.

Motionen

Exportkreditnämnden (EKN) skall enligt tidningsuppgifter ha åtagit sig att garantera 5 miljarder kronor för Asea-Atoms offert på en reaktor till Turkiet, säger motionären. Hon anser att flera skäl talar emot en sådan affär. Turkiet har inte kärnkraft i sitt energisystem. Vidare ligger Turkiet i ett strategiskt mycket känsligt område. Det politiska och ekonomiska läget i landet betecknas som kaotiskt. Motionären anför vidare:

EKN har till uppgift att inom de av statsmakterna angivna riktlinjerna mot premie ikläda staten ansvar för att täcka vissa risker för utebliven betalning som kan uppstå vid export. Med nuvarande riktlinjer har det alltså varit möjligt att till ett företag garantera risken i samband med en export, värd 5 miljarder kronor. Dessa riktlinjer bör förändras. Det är inte rimligt att ett så stort åtagande kan göras av en nämnd utan regeringens godkännande.

NU 1979/80:34

15 Vissa uppgifter i anslutning till motionen

I instruktionen (1965:660, omtryckt 1978:535) för EKN anges i 2 8 att nämnden äger till regeringen hänskjuta ärende om garantier, om ärendet är av större vikt. Vidare åligger det enligt 3 S nämnden särskilt att i varje ärende rörande statlig garanti eller statligt stöd noga pröva förutsättningarna för beviljande av garanti eller stöd.

EKN presenterar i sin verksamhetsberättelse för 1978/79 sina uppgifter på följande sätt.

Exportkreditnämnden (EKN) är ett statligt organ vars uppgift är att skydda svenska exportörer mot förluster i samband med exportaffärer. Försäkringen kan gälla mot förluster som uppstår på grund av förhållanden hänförliga antingen till köparen eller till importlandet. EKN:s verksamhet omfattar således inte kreditgivning utan enbart garantigivning (försäkring). Förutom att ge skydd vid förluster kan en EKN-garanti vara exportören till hjälp när denne önskar finansiera en exportkredit på annat sätt än genom självfinansiering.

EKN:s verksamhet skall vara grundad på affärsmässighet och EKN kan ge garantier upp till ett belopp som fastställts av riksdagen. För budgetåret 1979/80 är ramen för normala garantier 39 miljarder kr. och ramen för särskilda större risker 13 miljarder kr. EKN:s garantigivning på svaga marknader (u-länder), där hänsyn tas till exportens betydelse antingen för u-landets utveckling, eller för exportörens sysselsättningsläge, ges inom ramen för det s. k. s/u-systemet. Av hänsyn till svenska samhällsintressen kan garantier ges under den särskilda ramen även då affären inte avser export på ett u-land. Övriga garantier utgörs av normalgarantier (n-garantier).

I propositionen 1978/79:201 föreslog regeringen att systemet med s. k. u-garantier skulle utvidgas med garantier vid exportaffärer med ett särskilt samhällsintresse (s-garantier). 1 detta sammanhang anförde föredraganden följande.

Enligt min mening skall det nya garantisystemet inte påverka det fortsatta lämnandet av u-garantier. Jag delar även fullmäktiges i Sveriges riksbank uppfattning att det nya systemet kan medföra att ett färre antal ärenden än tidigare kommer att behöva hänskjutas till regeringen.

Det är min uppfattning att den nya garantiformen bör användas med en viss försiktighet. Denna s. k. s-garanti skall kunna ges förutom i de fall som gäller u-garantier då exportaffären är samhällsekonomiskt betydelsefull, då den ligger i linje med den industripolitiska målsättningen eller då den ger betydelsefulla sysselsättningseffekter i Sverige. Regering och riksdag kommer genom EKN:s årliga redovisning att ges möjlighet att följa utvecklingen.

Utskottet

Den statliga garantigivningen för exportkrediter har fått en ökad betydelse för den svenska exporten, påpekar föredraganden. Flan framhåller att för den tyngre kapitalvaruexporten och entreprenadverksamheten kreditgarantierna anses vara av stor betydelse i den internationella konkurrensen, på i

NU 1979/80:34

första hand öststats- och u-landsmarknaderna.

1 enlighet med det förslag som EKN lagt fram föreslås därför i propositionen att maximibeloppet för statens betalningsansvar ökas med 9 000 milj. kr. till 61 000 milj. kr., varav 47 000 milj. kr. för n-garantier och 14 000 milj. kr. för s/u-garantier. Vidare förordas att den rörliga kredit som står till EKN:s förfogande hos riksgäldskontoret ökas med 200 milj. kr. till 600 milj. kr. Regeringen föreslås även få möjlighet att över anslaget oförutsedda utgifter förskottera nödvändiga medel till EKN om den rörliga krediten helt skulle ha utnyttjats. I propositionen redovisas att regeringen i några fall har beslutat bemyndiga EKN att lämna garantier inom särskilda ramar. Därvid har angivits att beslut om ersättning för förluster i dessa fall skulle tas av regeringen efter anmälan från EKN. Ett sådant fall var regeringens uppdrag i september 1978 till EKN att meddela garanti för export till Turkiet om högst 150 milj. kr. Täckningen för de skaderegleringar om sammanlagt drygt 3,2 miljarder kronor som nämnden har bifallit skall alltså belasta det föreslagna 1 000-kronorsanslaget.

I motionen 1979/80:956 föreslås att riktlinjerna för EKN:s verksamhet skall ändras så att projekt över en miljard kronor alltid skall underställas regeringen. Motionären hänvisar till att EKN enligt vissa tidningsuppgifter skulle ha åtagit sig att lämna exportkreditgarantier för Asea-Atoms offert på en kärnkraftreaktor till Turkiet. Hon anser att det inte är rimligt att ett så stort åtagande kan göras av nämnden utan regeringens godkännande.

Enligt EKN:s instruktion kan nämnden till regeringen hänskjuta ärende om garantier om ärendet är av större vikt. Nämndens verksamhet skall enligt statsmakternas beslut år 1979 (prop. 1978/79:201, NU 1978/79:51, rskr 1978/79:444) årligen underställas riksdagen och regeringen, för prövning. Utskottet vill även erinra om de riktlinjer för lämnandet av s. k. s-garantier som regeringen angav i propositionen 1978/79:201. Det uttalades där att garantier av detta slag skall kunna ges - förutom i de fall som gäller för u-garantier - då exportaffären ur svensk synpunkt är samhällsekonomiskt betydelsefull, dvs. då den ligger i linje med den industripolitiska målsättningen eller då den ger betydelsefulla sysselsättningseffekter i Sverige. Garantiformen borde användas med en viss försiktighet. Föredraganden uttalade att systemet med s-garantier kunde medföra att färre ärenden än tidigare skulle komma att behöva hänskjutas till regeringen.

Den av motionären åberopade affären ingår inte i den exportkreditgaranti till Turkiet om totalt 150 milj. kr. som regeringen beslöt i september 1978. Enligt vad utskottet inhämtat föreligger emellertid även i det nu aktuella fallet ett regeringsbeslut. Utskottet finner inte skäl att på grundval av det föreliggande motionsyrkandet föreslå riksdagen att vidta någon åtgärd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer att riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag

a) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av

NU 1979/80:34

statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst 61 000 milj. kr., varav 14 000 milj. kr. reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för uländernas ekonomiska utveckling och för garantigivning vid särskilt samhällsintresse,

b) godkänner att den rörliga kredit i riksgäldskontoret, som ställts till regeringens förfogande för att vid behov användas för utbetalning av ersättningar för förluster från garantiverksamheten enligt tidigare angivna riktlinjer, ökas med 200 milj. kr. till 600 milj. kr.,

c) till Exportkreditnämnden, täckande av vissa förluster för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. avslår motionen 1979/80:956 yrkandet 2.

PRIS-, KONKURRENS- OCH KONSUMENTFRÅGOR

17. Marknadsdomstolen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 1 (s. 75 f.) och hemställer

att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 827 000 kr.

18. Näringsfrihetsombudsmannen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 2 (s. 76-78) och hemställer

att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 3 405 000 kr.

19. Statens pris- och kartellnämnd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 3 (s. 78-80) och hemställer

att riksdagen till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 27 300 000 kr.

PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET M. M.

20. Patent- och registreringsverket. Regeringen har under punkten E 1 (s. 90-100) föreslagit riksdagen att till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 86 540 000 kr.

I motionen 1979/80:1867 av Anders Gernandt (c) och Rune Torwald (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att i motionen 1979/80:1866, huvudavsnittet 2, angivna åtgärder vidtas i syfte att förbättra uppfinnares situation i patentärenden.

Motionen 1979/80:1866 har hänvisats till lagutskottet.

NU 1979/80:34

18 Motionen

I det avsnitt av motionen 1979/80:1866 som åberopas i motionen 1979/80:1867 anförs att patentverkets dåliga service till patentinnehavare snarast bör förbättras. Motionärerna vänder sig emot att patentinnehavare själv måste hålla reda på förfallotider för patentavgifter och att straffavgift tas ut vid inbetalning efter förfallodagen. De påpekar att den som står i kundförhållande till en förvaltningsmyndighet i regel får viss administrativ hjälp genom aviseringar, inbetalningskort o. d. Motionärerna anser att patentverket bör lämna sådan administrativ service till sina kunder, vilka i sin verksamhet främjar det svenska näringslivet.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

I sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 lämnar patent- och registreringsverket bl. a. följande uppgifter rörande avgifter i patentärenden.

När det gäller nationella patentansökningar samt till verket överförda internationella patentansökningar är avgifterna reglerade i patentkungörelsen (1967:838, omtryckt 1978:151). För upprätthållande av patent uttages årsavgifter, som varierar med patentåret och är 150 kr. för första året och stiger successivt till 2 000 kr. för det tjugonde året. Härtill kommer vissa mindre avgifter i ärenden rörande meddelat patent.

Verket påpekar att kostnadsutvecklingen inom verket kan under de närmaste åren medföra svårigheter att med nuvarande avgiftsnivå täcka utgifterna för verksamheten inom programmet Patentärenden. En omprövning av avgiftssättningen kan således bli nödvändig. I den mån en mera avsevärd höjning aktualiseras synes denna i första hand böra inriktas på årsavgifterna för patent under senare hälften av skyddsperioden.

Verket har meddelat följande föreskrifter om årsavgifter. Dessa skall utan påminnelse erläggas i förskott för varje patentår. Årsavgift förfaller till betalning första dagen av det patentår den avser. Årsavgift för patentår, som börjar innan patentet meddelats eller inom två månader därefter, förfaller till betalning först den dag då två månader förflutit efter patentets meddelande.

Årsavgift får inte erläggas före patentets meddelande och ej heller tidigare än sex månader före patentårets början. Årsavgift får med 20 procents förhöjning erläggas inom sex månader efter patentårets början eller i fråga om patentår, som börjat innan patentet meddelats, efter sistnämnda tidpunkt. Om årsavgift inte erläggs, upphör patentet att gälla fr. o. m. början av det patentår för vilket avgift inte erlagts.

Anstånd med betalning då årsavgift förfaller första gången kan medges under högst tre år från det att patentet meddelats.

NU 1979/80:34

19 Utskottet

Patent- och registreringsverkets utåtriktade verksamhet är indelad i sex program. Verkets kostnader skall i princip täckas av de avgifter dess kunder erlägger.

Motionen 1979/80:1867 anknyter till programmet Patentärenden. Detta program omfattar handläggning av ärenden angående patent på uppfinningar. I propositionen redovisas att balansen av oavgjorda ärenden beräknas minska från 55 000 för budgetåret 1972/73 till 47 000 för budgetåret 1979/80. Det motsvarar en medelbehandlingstid för beviljade patent på ca fyra år. Verket anger i sin anslagsframställning att det som en besparingsåtgärd räknar med en minskning med sju ingenjörstjänster. I propositionen uttalas att verket bör dra in ytterligare en granskartjänst utöver de föreslagna sju.

Motionärerna önskar att patentverket skall förändra sina administrativa rutiner när det gäller service till patentinnehavare. De framhåller särskilt att verket bör avisera patentinnehavare om förfallodag för inbetalning av patentavgifter.

Enligt vad utskottet inhämtat tillämpar patentverket följande rutiner i fråga om patentavgifter. När ett patent har meddelats kungörs det i Svensk Patenttidning. Patentavgift skall betalas inom två månader efter kungörelsen. Efter två månader aviseras regelmässigt patentinnehavaren. Årsavgift kan dock erläggas inom sex månader efter patentårets början. I så fall höjs avgiften med 20 procent. Påminnelse om att patentavgiften har förfallit till betalning sker under patentets hela giltighetstid.

Utskottet konstaterar att motionärernas önskemål till viss del kan sägas vara tillgodosett. Antalet nu löpande patent uppgår till ca 57 000. Om verket skulle åläggas att ansvara för avisering av inbetalningar för patentavgifter skulle det innebära en avsevärd belastning på verkets administration och medföra ökade kostnader.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande medelsanvisning till patent- och registreringsverket.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 86 540 000 kr.,

2. avslår motionen 1979/80:1867.

21. Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 2 (s. 100) och hemställer

att riksdagen till Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 5 100 000 kr.

NU 1979/80:34

22. Lån lill den europeiska patentorganisationen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 3 (s. 100 f.) och hemställer

att riksdagen till Lån till den europeiska patentorganisationen för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.

Stockholm den 19 mars 1980

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Tage Adolfsson (m), Thage Peterson (s), Bengt Sjönell (c). Lennart Pettersson (s), Karl Björzén (m). Sivert Andersson (s), Birgitta Johansson (s). Sture Thun (s), Ivar Franzén (c) och Christer Eirefelt (fp).

GOTAB 64738 Stockholm 1980