Med anledning av motioner om skogsindustrin

NU 1979/80:47

Näringsutskottets betänkande 1979/80:47

med anledning av motioner om skogsindustrin Ärendet

I detta betänkande behandlas 16 motioner med förslag rörande handlingsprogram för skogsindustrins utveckling, strukturfrågor inom Södra Skogsägarna AB,

åtgärder för skogsindustrin i Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län,

utbyggnad av pappersbruk i Kramfors kommun och i Söderhamns kommun,

utredning om en träförädlingsindustri i Sollefteå kommun, åtgärder beträffande vissa företag i Ljusdals kommun, inrättande av ett strukturbolag för skogsindustrin, beredskapslagstiftning på skogsområdet, skogsindustrins virkesförsörjning,

tillvaratagande av sjunktimmer och fiberbankar och av träavfall vid röjning av kraftledningsgator.

Motionerna redovisas nedan.

Jordbruksutskottet har avgivit yttrande (JoU 1979/80:1 y) i ärendet (bilaga).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av direktör Mårten Bendz, Södra Skogsägarna ekonomisk förening, och direktör Göran Ekelund, Södra Skogsägarna AB, direktör Folke Rydbo, Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) - som också ingivit en skrivelse i ärendet,

företrädare för länsstyrelsen i Kalmar län, företrädare för Tingsryds och Olofströms kommuner, företrädare för de fackliga organisationerna vid följande bruk inom Södra Skogsägarna AB: Emsfors, Fridafors, Göta, Lessebo och Strömsnäs.

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas här är följande:

1979/80:172 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamma åtgärder för att förhindra att beslutade och planerade nedläggningar och inskränkningar inom skogsindu -

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 47

NU 1979/80:47

strin verkställs innan riksdagen tagit ställning till regeringsförslag om en helhetsplan för skogsindustrins framtid,

1979/80:312 av Nils-Olof Grönhagen m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen snarast vidtar åtgärder för en snar utbyggnad av Väjafabriken i Ådalen,

1979/80:319 av Olle Östrand (s), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. hos regeringen begär att Stora Kopparberg Bergvik erhåller tillstånd att bygga ut ett LWC-pappersbruk inom Söderhamns kommun,

3. uttalar att den totala massaproduktionen inom Söderhamns kommun skall behållas på nivån 450 000 årston,

1979/80:703 av Sven Henricsson (vpk), vari hemställs att riksdagen hemställer hos regeringen att utreda frågan om en samhällsägd träförädlingsindustri till i motionen nämnda område av Sollefteå kommun,

1979/80:710 av Bertil Måbrink m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar sig för bildandet av ett bolag, bestående av staten och skogsbolagen som medintressenter, med uppgift att omhänderta och i största möjliga utsträckning i produktion utnyttja fiberbankarna i sjöar och vattendrag,

2. hos regeringen hemställer om omedelbara åtgärder för bildandet av detta bolag och att förslag föreläggs riksdagen, vari även innefattas fördelning av kostnadsansvaret,

3. uttalar att det i motionen berörda sjunktimret i sjöar och vattendrag utan ekonomisk ersättning bör övergå i statlig ägo och hemställer hos regeringen om att förslag till lag därom snarast föreläggs riksdagen,

4. hemställer hos regeringen om att förslag till åtgärder för upptagning av sjunktimret i landets älvar och sjöområden snarast föreläggs riksdagen,

1979/80:717 av Ivan Svanström (c) och Ulla Ekelund (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag till lagstiftning om effektivt tillvaratagande av träavfall i samband med röjning av kraftledningsgator i enlighet med vad som anförts i motionen snarast föreläggs riksdagen,

1979/80:963 av Rune Jonsson (s) och Stig Olsson (s), vari hemställs att riksdagen bemyndigar regeringen att ta initiativ som syftar till att ingen nedläggning av skogsindustriell verksamhet får ske i Västernorrlands län förrän beslut om ersättningssysselsättning fattats,

1979/80:968 av Kjell Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar sig för att inga nedläggningar får ske vid Södra Skogsägarna AB förrän en strukturplan för hela landets skogsnäring har utarbetats,

1979/80:1027 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att utredningen om skogsindustrins virkesförsörj -

NU 1979/80:47

ning prövar de former för styrning och finansiering för att uppnå en bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryggare sysselsättning som förordas i motionen,

2. begär att regeringen snarast framlägger förslag för riksdagen till ett handlingsprogram för massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin,

3. beslutar att ett program som avses i yrkande 2 baseras på de riktlinjer som anges i motionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående ett strukturbolag för skogsindustrin,

5. begär att regeringen under våren 1980 för riksdagen redovisar riktlinjer för statlig medverkan i branschutvecklingen i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. begär att regeringen under våren 1980 för riksdagen framlägger förslag till handlingsprogram för skivindustrin i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. som sin mening uttalar att inga nedläggningar inom skogsindustrin bör beslutas innan det i motionen begärda planeringsarbetet genomförts och redovisats för riksdagen,

8. begär att regeringen snarast förelägger riksdagen ett förslag till beredskapslagstiftning på skogsområdet i enlighet med vad som anförs i motionen,

1979/80:1034 av Nils Erik Wååg m. fl, (s), vari - med motivering i motionen 1979/80:1032 - hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om snara åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Östanå pappersbruk,

1979/80:1400 av Sven Aspling m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av Värmlands basnäringar som förutsättning för långsiktigt tryggad sysselsättning (delvis),

1979/80:1415 av Rune Gustavsson m. fl. (c, s, fp), vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen omedelbart och med beaktande av vad som anförts i denna motion tar upp förhandlingar med Södra Skogsägarna AB för att trygga fortsatt drift vid Fridafors bruk,

1979/80:1441 av Birger Rosqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen tar initiativ som möjliggör fortsatt verksamhet \id Emsfors Bruk,

1979/80:1443 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av Norrbottens basnäringar som förutsättning för tryggad sysselsättning (delvis).

NU 1979/80:47

1979/80:1542 av Bertil Måbrink (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om att [den] ta[r] initiativ till en sammanslagning av Ljusdals trä och Östernäs såg,

1979/80:1903 av Hans Lindblad (fp) - med motivering i motionen 1979/80:1902 - såvitt gäller hemställan att riksdagen uttalar att utvecklingen i

Söderhamns kommun bör tillmätas betydande vikt inför regeringsbeslut

kring tillstånd för journalpappersbruk .

Motionen 1979/80:1027 yrkandet 1 behandlas också av jordbruksutskottet i dess betänkande JoU 1979/80:34.

I övriga delar behandlas av näringsutskottet motionen 1979/80:319 i betänkandet NU 1979/80:35, motionen 1979/80:1400 i betänkandena NU 1979/80:43 och NU 1979/80:48-51, motionen 1979/80:1443 i betänkandena NU 1979/80:43 och NU 1979/80:50 samt motionen 1979/80:1903 i betänkandena NU 1979/80:35 och NU 1979/80:51.

Handlingsprogram för massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin Motioner I

motionen 1979/80:1027 (s) uttalas att det krävs omedelbara insatser för att få till stånd en samordnad planering av skogsnäringens utveckling med en fortsatt strukturell omvandling. Denna utveckling bör enligt motionärerna leda till en långsiktig balans mellan råvarutillgång och industrins kapacitet, bättre utnyttjande av skogsråvaran samt en höjning av förädlingsgraden i skogsindustrin, som internationellt sett är låg. De understryker att skogsindustrin har goda möjligheter att utvecklas men att det kommer att krävas stora ansträngningar och kapitalinsatser. Offensiva satsningar på expansiva produktområden är nödvändiga. Vidare måste omfattande insatser göras för forskning om och utveckling av ny processteknik och nya produkter. Även på marknadsföringssidan krävs åtgärder för att skogsindustrin skall kunna behålla sin position på de traditionella marknaderna och erövra nya. Allt detta kräver en bättre samordning mellan företagen. Motionärerna framhåller att utvecklingen inom skogsindustrin inte kan tillåtas ske helt på de enskilda företagens villkor. De stora förändringar som det är fråga om berör hela samhället och kan därför inte få avgöras av en mycket begränsad ägarkrets. Samhället, de anställda och företagen måste gemensamt planera förden framtida utvecklingen. Detta innebär dock inte, säger motionärerna, en detaljplanering för de enskilda företagen. Planeringen bör även i fortsättningen ske i företagen, men de anställda bör få ett större inflytande. I fråga om de stora och övergripande besluten måste däremot en ökad samordning och samverkan komma till stånd. Motionärerna vill att ett handlingsprogram för skogsindustrin skall utarbetas och läggas fram för

NU 1979/80:47

riksdagen under våren 1980. Detta program bör omfatta hur planeringsarbetet skall organiseras och genomföras samt hur den planerade utvecklingen skall initieras och styras. Bland de frågor som bör tas upp nämner motionärerna bl. a. system för fortlöpande information rörande marknadsutvecklingen, planerade strukturförändringar, lönsamhet och kapitalbehov samt råvaruförsörjningen. I programmet bör även ingå en precisering av statsmakternas roll i branschutvecklingen beträffande såväl planeringsarbetet som genomförandefasen.

I motionen erinras om de stora finansiella insatser som samhället har gjort i skogsindustrin och slås fast att det även i fortsättningen kommer att krävas att samhället engagerar sig ekonomiskt. Motionärerna anser att sådana insatser måste ingå som en del i en planerad branschutveckling och ”inte som nu sker som panikartade brandkårsutryckningar”. Det är viktigt att samhället aktivt engagerar sig i framtidsinriktade och expansiva delar av branschen. Detta skulle kunna ske genom ett statligt strukturbolag. I detta sammanhang uttalas att ytterligare statliga insatser inte skall göras utan att företagen på ett godtagbart sätt deltar i den nödvändiga samplaneringen och att ägarna tar sin del av ansvaret för den långsiktiga utvecklingen. I avvaktan på att den av motionärerna önskade strukturplanen för skogsindustrins utveckling har lagts fram bör enligt motionärerna inga ytterligare beslut om att lägga ner enskilda anläggningar fattas.

I motionerna 1979/80:1400 och 1979/80:1443 framläggs i huvudsak samma synpunkter på och förslag för strukturomvandlingen inom skogsindustrin.

I motionen 1979/80:172 uttalar vänsterpartiet kommunisterna att inga nedläggningar bör få ske inom skogsindustrin förrän regeringen har presenterat ett program för branschens framtid och riksdagen har behandlat denna fråga. Samhällsekonomiska och regionala hänsyn måste gå före skogsägarnas kortsiktiga profitintressen, säger motionärerna.

Uppgifter om massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin

I promemorian (Ds I 1979:5) Skogsindustrins nuläge och utvecklingsmöjligheter lämnas bl. a. följande uppgifter om massa-och pappersindustrin. De hänför sig, när inte annat anges, till år 1978.

Lokaliseringen av massa- och pappersindustrin år 1977 belyses av figurerna på nästa uppslag. Inom vardera delbranschen har flera tillverkningsenheter sedermera lagts ned.

År 1978 omfattade massaindustrin 79 anläggningar för tillverkning av mekanisk, halvmekanisk och kemisk massa. Pappersindustrin bestod av 66 anläggningar för produktion av olika kvaliteter av papper och papp. Härav var 38 anläggningar tekniskt integrerade med massafabrik.

Anläggningarna inom massa- och pappersindustri ingår i ett 30-tal företag. Av den totala produktionen av massa och papper svarar statliga företag för ca

NU 1979/80:47

i Sverige

Lerholmen]

Hörnefors.

I Ulons/C

Matfors

Lottefors

NORGE

i Sandarne

NofftufK>ef|

Hammarby'

v&s&stsr

Skoghall

Rockhomr

Gruroni

'Oppboga

raneholmQ

'Bäckhammar. . _ J&$X))thammat

COTE tO*

.bokshol'

J)]Vpafors

.Nymol1a\

201000 - 300 000

r«ELLftO»C

NU 1979/80:47

7 Pappers- och pappbruk i

öfiSO fa

Hor »flori

NORGE

Monica

® Oopoo^j

• Tidnioppapp**-

• Tryck - och ikrwpappar O Kraftpapper

9 Kr^Ulner

• M|ukp*pper

• Annae papper O Kartong

ClllfOorj d

gotik»»!

Kapacitet 1977 - 25 000 metnc ton*

26 000- SO 000

'l^h<ciir/b -

101000 - 2 C0 000

DANMARK

NU 1979/80:47

8 %, konsumentkooperativa för ca 5 %, bonde kooperativa för ca 16 % och privata företag för ca 70 %.

Massaproduktionen har under 1970-talet visat betydande variationer. Den högsta produktionsnivån uppnåddes år 1974 med nära 10 miljoner ton. 1978 års produktion uppgick till ca 8,6 miljoner ton. Sulfatmassan dominerar tillverkningen och svarar för ca 60 % av totalproduktionen. Andelen sulfitmassa har reducerats till under 15 %. För mekanisk massa är andelen ca 20 % (inkl. termomekanisk massa). Sulfatmassans dominans är ännu större i fråga om avsalumassa.

Variationerna i produktionsvolymen har varit mindre på papperssidan. En successiv utbyggnad har ägt rum, som hållit uppe totalproduktionen även under lågkonjunkturen. År 1978 uppgick produktionen till 5,7 miljoner ton, den högsta siffran hittills. Tidningspapper, kraftpapper och kraftliner svarar tillsammans för drygt 60 % av den totala produktionsvolymen. Genom de senaste kapacitetstillskotten har finpapper nått en andel av ca 10 %.

Den svenska massa- och pappersindustrin är starkt exportinriktad. Av massaproduktionen går nära hälften på export och av pappersproduktionen mer än två tredjedelar. Västeuropa, främst länderna inom den gemensamma marknaden, EG, är det helt dominerande avsättningsområdet och har under 1970-talet stått som mottagare av ca 85 % av såväl massa- som pappersexporten. Under de senaste åren (1977 och 1978) har dock Västeuropas andel minskat något, främst som följd av ökade leveranser till Asien. Sveriges viktigaste konkurrenter på Europamarknaden är Kanada, USA och Finland.

Av det totala svenska exportvärdet svarar massa- och pappersindustrin för ca 15 %. Importen av halvfabrikat och råvaror är begränsad, varför exporten i hög grad är nettoexport.

Inriktningen på export gör massa- och pappersindustrin konjunkturkänslig. Variationerna i produktionsvolym och lönsamhet mellan hög- och lågkonjunkturlägen är betydande. Exportinriktningen medför också att branschen är starkt beroende av de handelspolitiska förhållandena och av läget på valutaområdet.

Flera av de största svenska skogsindustrikoncernerna har för att säkra avsättningen på viktiga exportmarknader engagerat sig i utländsk pappersoch konverteringsindustri, främst inom EG-länderna. De utländska intressena i svensk skogsindustri har hittills varit obetydliga.

Om sågverksindustrin innehåller den nämnda promemorian bl. a. följande uppgifter.

Sågverksindustrin omfattade enligt 1973 års sågverksinventering ca 3 600 sågverk. Sedan dess har antalet sågverk fortsatt att minska.

Sågverkens totala kapacitet uppgick år 1978 till ca 15,9 miljoner m\ Kapacitets- och produktionsmässigt dominerar de större sågverken. Av den totala kapaciteten år 1978 svarade sågverk med en årskapacitet på mer än

NU 1979/80:47

25 000 m3 för ca 70%. Den kapacitetsmässiga dominansen för de större sågverken är särskilt påtaglig i södra Norrland, medan i södra delarna av landet de mindre och medelstora sågverken har en mer framträdande plats. Utvecklingen har inneburit en ökad kapacitetsandel för de större enheterna dels genom nedläggning av mindre sågverk, dels genom kapacitetshöjande investeringar.

Sågverken svarade med sina ca 26 000 sysselsatta år 1976 för ca 30 % av den totala sysselsättningen inom skogsindustrin. Sågverkens andel av den totala industrisysselsättningen uppgår till 2,6%. Sysselsättningsnivån i branschen har tidigare varit relativt stabil, dock med vissa variationer betingade av framför allt konjunkturutvecklingen. Under åren 1975 och 1976 noteras en klar nedgång.

Sågverksindustrin har stor betydelse för sysselsättningen på ett betydande antal orter i olika delar av landet, främst i glesbygderna. I ett 20-tal kommuner svarade sågverken år 1976 för minst 25 % av den totala industrisysselsättningen.

Den svenska hemmamarknaden står som mottagare av 35-40 % av sågverkens produktion och är därmed sågverksindustrins största individuella marknad. Konsumtionen av sågade trävaror ligger mycket högt i Sverige i förhållande till folkmängden. Främst de mindre sågverken avsätter sin produktion på hemmamarknaden.

Exporten av sågade och hyvlade trävaror visar betydande svängningar. Av produktionen 1970-1971 exporterades ca 60 %. Exportandelen steg därefter 1972-1973 till närmare 70 % för att 1974-1976 hastigt falla ned mot 50 %. Andelen har under 1976-1978 åter ökat och uppgick år 1978 till 64 %.

Produktion av sågade och hyvlade barrträvaror 1972-1978, milj. m1

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

12,8 13,8 14,0 10,6 11,3 10.4 10,6

Tidigare behandling i riksdagen

I svar på en interpellation (1979/80:62) tog industriminister Nils Åsling i december 1979 (RD 1979/80:55 s. 177) bl. a. upp frågan om en strukturplan för skogsindustrin. Sven Lindberg (s) hade frågat dels om regeringen var beredd att ta sådana initiativ att frågan om skoglig basindustri till Hissmofors kan utredas i statlig regi, dels om regeringen var beredd att ta initiativ till en ramplanering för den framtida strukturomvandlingen inom skogsindustrin där statens och de enskilda skogägarnas intressen, som gemensamma företagsägare, tas till vara.

1 sitt svar på den senare frågan anförde industriministern följande:

Den svenska skogsindustrin måste även fortsättningsvis genomgå en successiv omstrukturering. En sådan process innebär ofrånkomligt tillväxt

NU 1979/80:47

inom vissa delar av branschen och för vissa företag och tillbakagång för andra. Detta är helt nödvändigt för att skogsindustrin skall kunna upprätthålla och stärka den internationella konkurrenskraft som är avgörande för branschens långsiktiga överlevnad. Vidare måste skogsindustrins fortsatta utveckling inriktas på ökad vidareförädling medan de direkt råvarukrävande delarna av branschen inte kan tillåtas expandera totalt sett.

Vad gäller de nedläggningar inom skogsindustrin som under senare tid har aktualiserats är det min principiella uppfattning att produktionsenheter som inte kan bedömas som långsiktigt livskraftiga måste tas ur drift. Företagens resurser måste i stället inriktas på enheter som är lönsamma och utvecklingsbara. Ett sådant synsätt måste vara vägledande även för framtiden. Vad gäller NCB och Södra Skogsägarna, där staten och skogsägarna är gemensamma ägare, måste självfallet samma principiella synsätt gälla. Dessa två företag har genom riksdagens beslut 1979 anvisats ekonomiska ramar för de strukturåtgärder som skall leda till en godtagbar lönsamhet.

Vad gäller den expansiva delen i strukturomvandlingen, dvs. utbyggnader, har regeringen redan nu möjlighet att dels med regionalpolitiska medel, dels inom ramen för 136 a § byggnadslagen påverka skogsindustrins utbyggnad. Som jag har framhållit i andra sammanhang kan det emellertid finnas skäl att närmare överväga de framtida formerna för statsmakternas medverkan i denna utvecklingsprocess. Detta gäller inte minst de större utbyggnader som kommer under 1980-talet.

F. n. arbetar vi med dessa frågor inom industridepartementet. I detta arbete ingår som en naturlig del överläggningar med företrädare för såväl branschen som de fackliga organisationerna.

Vid sin behandling år 1979 av förslag om att ett samlat handlingsprogram snarast skulle föreläggas riksdagen anförde näringsutskottet (NU 1978/79:61 s. 15 f.) bl. a. följande:

Av propositionen framgår att det arbete som har påbörjats på att söka finna strukturlösningar över ägargränserna inom skogsindustrin nu skall fortsätta. Industriministern uttalar att regeringen kommer att aktivt delta i detta arbete genom bl. a. den särskilda förhandlingsgrupp som har tillkallats för detta ändamål. Underlag för en bedömning av möjliga utvecklingsalternativ inom skogsindustrin föreligger i den ovan nämnda utredningen om skogsindustrins utveckling och remissinstansernas yttranden. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkanden.

Häremot reserverade sig det socialdemokratiska' partiets företrädare i utskottet. Riksdagen följde utskottet.

Strukturproblem inom Södra Skogsägarna Motioner

Södra Skogsägarnas planer på att lägga ner bl. a. sina företagsenheter i Fridafors, Delary och Lessebo kritiseras i motionen 1979/80:968. Motionärerna menar att om nedläggningar verkställs kommer detta att innebära att massa- och papperstillverkningen i södra Sverige centraliseras. Vidare

NU 1979/80:47

riskerar ett antal små, väl fungerande orter att utplånas. Motionärerna säger sig vara övertygade om att det finns sociala, ekonomiska, regionalpolitiska, energipolitiska och miljöpolitiska skäl som motiverar att några av dessa bruk kan leva vidare. De anser även att ett av de viktigaste av de skäl för nedläggning som Södra Skogsägarna fört fram, nämligen bristen på råvara, numera saknar relevans. Det har nämligen visats, säger motionärerna, att skogsavverkningen i Kronobergs län under en lång följd av år inte motsvarat tillväxten.

I den motivering till yrkandet i motionen 1979/80:1034 som lämnas i motionen 1979/80:1032 påpekas att verksamheten i Östanå pappersbruk är hotad. Motionärerna förordar att en eftersatt investering snarast bör komma till stånd. De menar att tillverkningen i Östanå bör kunna bli lönsam.

Det aktuella läget för Fridafors Bruk redovisas i motionen 1979/80:1415. Motionärerna erinrar om att produktutvecklingen vid företaget har resulterat i ett nytt sortiment. De anser att mycket talar för att verksamheten vid bruket kan bli lönsam. Motionärerna skissar olika metoder för att säkerställa en fortsatt drift. De föreslår att ägarna. Södra Skogsägarna, inrättar en fond, till vilken företaget och staten vardera tillskjuter 8-10 milj. kr.

I motionen 1979/80:1441 hävdas att den aviserade nedläggningen av Emsfors Bruk betingas inte av råvarubrist utan av ekonomiska skäl. Företagets förluster berodde enligt motionärerna till stor del på det omfattande utvecklingsarbete som pågick vid bruket. Vid tiden för beslutet om nedläggningen var utvecklingen positiv och orderingången ökade. Koncernledningens beslut om nedläggningen grundades på brukets dåliga lönsamhet under utvecklingstiden. I motionen uttalas att det vid MBLförhandling den 27 november 1979 framkom att bruket inom ett par år skulle kunna ge ekonomiskt överskott. Motionärerna anser att sådan verksamhet som syftar till att vidareförädla och utveckla nya produkter bör stödjas av regering och riksdag.

Uppgifter om koncernen Södra Skogsägarna

Koncernen består av Södra Skogsägarna ekonomisk förening och Södra Skogsägarna AB.

Södra Skogsägarna AB ägs till 60 % av den ekonomiska föreningen och till 40 % av svenska staten. Staten inträdde som delägare vid en extra bolagsstämma den 2 juli 1979.

Södra Skogsägarna ekonomisk förening är en sammanslutning av de enskilda skogsägarna inom Östergötland, Småland, Blekinge och Halland samt södra delen av Älvsborgs län.

Antalet medlemmar är närmare 43 000 och deras sammanlagda areal produktiv skogsmark uppgår till ca 2 miljoner hektar.

Föreningens område är indelat i 12 regioner och 96 skogsbruksområden. Inom denna ram bedrivs virkeshandel samt skoglig rådgivning och service.

NU 1979/80:47

12 Regionindelningen samt lokaliseringen av regionkontor och tillverkningsenheter framgår av figuren på s. 13.

Södra Skogsägarna AB bedriver industriell verksamhet inom fyra divisioner. Om dessa och om dotterbolaget Hultsfreds-Hus kan följande uppgifter lämnas.

Trävarudivisionen

Trävaror: 11 sågverk varav de två största ligger i Kinda och Värö. Sågverken producerade år 1979 totalt 499 000 m3.

Spånskivor: Fabriker i Åryd och Hultsfred med en sammanlagd produktion av 244 000 m3.

Byggvaror: Byggvaruförsäljningar på fyra orter samt två impregneringsverk.

Enligt årsredovisningen för år 1979 blir trävarudivisionens rörelseresultat efter avskrivningar men före räntor 41 milj. kr. Detta innebär en resultatförbättring från år 1978 med 66 milj. kr. Försäljningen uppgick till 402 milj. kr. Antalet anställda i divisionen uppgick till 762 personer i medeltal.

Cellulosadivisionen

De tre sulfatfabrikerna i Värö, Mörrum och Mönsterås producerade 712 000 ton cellulosa.

Vid Göta Bruk tillverkades 81 000 ton termomekanisk massa. Cellulosadivisionens försäljning år 1979 uppgick till 1 310 milj. kr. Rörelseresultatet efter avskrivningar men före räntor blev 179 milj. kr. Detta innebär en resultatförbättring i förhållande till år 1978 med 215 milj. kr. Denna förbättring förklaras i årsredovisningen bero på väsentligt högre försäljningspriser. Antalet anställda uppgick till 1 223 personer i medeltal.

Emballagedivisionen

Vid Delary sulfatfabrik/Strömsnäs pappersbruk tillverkades 37 000 ton cellulosa och 48 000 ton papper. Vid säckfabriken tillverkades 62 miljoner papperssäckar. Vid Fridafors Bruk tillverkades 37 000 ton papp och 8 000 ton slipmassa. Emsfors Bruk gjorde 19 000 ton papper.

Försäljningen uppgick till 299 milj. kr. Rörelseresultatet efter avskrivningar men före räntor blev -30 milj. kr.

I årsredovisningen lämnas följande redogörelse för läget för de bruk som ingår i divisionen.

Efterfrågan på divisionens produkter var god under större delen av år 1979 men mattades något under hösten.

NU 1979/80:47

13 Håvreström

Linköping

Långasjönäs

# Kinda

Hökerum

Jön• köpinc

Västervik#

Borås

Unnefors

Vetlanda

Hultsfred

Stockaryd

Fagered

Oskarshamn

Värö

Hyltebruk

.msfors

Lenhovda

Ätran

Hjortsberga^

'Växjö # Åryd

# Lessebo.

• Halmstad

Kalmar

Strömsnäsbruk

# # Delary

Fridafors

Mörrum

# östanå

• Karlshamn

# Klippan

N

(§) SÖDRA SKOGSÄGARNA

Massafabriker

Göta Mörrum Värö

Mönsterås Delary

Pappersbruk

Strömsnäsbruk Fridafors Emsfors Klippan östanå Lessebo Långasjönäs Håvreström

Regionkontor

Sågverk

1. Växjö

Lenhovda

2. Växjö

Hjortsberga

3. Karlshamn

Stockaryd

4. Kalmar

Hyltebnik

5. Oskarshamn

Hökerum

6. Linköping

Kinda

7. Linköping

Fagered

8. Vetlanda

Unnefors

9. Jönköping

Ätran

10. Borås

Värö

11. Borås

Västervik

12. Halmstad

Spénaklvefabrlker

Hultsfred

Aryd

Husfabrik

Hultsfred

NU 1979/80:47

14 De lönsamhetsproblem av strukturell natur, som divisionen dragits med under en följd av år, kvarstod. Särskilt markant var detta vid Emsfors Bruk. Det visade sig omöjligt att uppnå den resultatförbättring som emotsetts efter den genomgripande moderniseringen av bruket. Förlusterna steg till 30 milj. kr. trots att försäljningen ökade med närmare 50 %.

För kartongbruket i Fridafors blev resultatet otillfredsställande. Pris- och kvalitetskonkurrensen på detta område är hård, vilket inte minst drabbar brukets största maskin, pappersmaskin 3.

Inte heller kombinatet Delary sulfatfabrik/Strömsnäs pappersbruk visade en tillfredsställande lönsamhet, även om en viss förbättring inträdde som en följd av rationaliseringsåtgärderna från år 1978. Säckfabriken vid bruket visade däremot ett acceptabelt resultat.

Divisionens enhet för produktutveckling, som är placerad i Strömsnäsbruk, inledde ett nära samarbete med ett par företag för exploatering av nya produkter inom massa- och pappersområdet. En sådan produkt är flamfast massa för isoleringsändamål och en annan är en kemikalie som möjliggör bestrykning direkt i pappersmaskiner.

Mot bakgrund av divisionens dåliga resultat och de obefintliga möjligheterna att kunna vända den negativa lönsamhetsutvecklingen beslöt bolagsstyrelsen i december 1979 att MBL-förhandlingar skulle inledas om nedläggning av Emsfors Bruk, Fridafors Bruk och Delary Bruk.

Sedan en kompletterande utredning gjorts om pappersbruket i Strömsnäsbruk beslöt styrelsen i februari 1980 att också inleda förhandlingar om nedläggning av detta bruk. Däremot berörs inte säckfabriken i Strömsnäsbruk.

Klippandivisionen

Specialpapper: Klippan och Östanå, 40 000 ton.

Finpapper: Håvreström och Lessebo, 115 000 ton.

Mjukpapper: Klippan och Långasjönäs, 23 000 ton. I divisionen ingår också sulfitmassatillverkning i Lessebo, 27 000 ton.

Försäljningen uppgick till 822 milj. kr. Rörelseresultatet efter avskrivningar men före räntor blev 24 milj. kr. Detta innebär en förbättring med 43 milj. kr.

Hultsfreds-Hus

Hultsfreds-Hus är ett dotterföretag med egen styrelse, direkt underställd verkställande direktören i bolaget. 1 150 monteringsfärdiga hus tillverkades under år 1979.

NU 1979/80:47

15 Tidigare behandling i riksdagen

Då näringsutskottet våren 1979 tog ställning till regeringens förslag om finansiell rekonstruktion av de båda skogsägarföretagen Södra Skogsägarna AB och Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) behandlades förslag som berörde strukturproblem inom de båda företagen. Utskottet redovisade därvid uttalanden av industriminister Erik Huss i en frågedebatt i maj 1979 (RD 1978/79:140 s. 63). Han framhöll bl. a. att en finansiell rekonstruktion av företagen inte fick innebära att det strukturarbete som hade påbörjats inom företagen avstannade. Vidare sade han att fortsatta strukturåtgärder och rationaliseringsåtgärder måste vidtas för att man skulle åstadkomma långsiktig konkurrenskraft, lönsamhet och konsolidering.

Utskottet anförde bl. a. följande (s. 9):

Utskottet utgår från att det blir en angelägen och brådskande uppgift för företagsledningarna att omstrukturera och effektivisera de båda företagen. Detta torde inte kunna ske utan en ingående planering. Utskottet anser sig därför inte ha anledning att särskilt begära att företagen utarbetar en plan för sitt strukturarbete.

Syftet med det statliga engagemanget är att göra det möjligt att skapa stabilitet och framtida lönsamhet i verksamheten och härigenom trygga sysselsättningen. Detta ställer krav på en aktiv medverkan från alla parter. Utskottet förutsätter att man vid den strukturrationalisering som bedöms nödvändig noga beaktar de samhällsekonomiska problemen så att den genomförs på ett för berörda människor och orter acceptabelt sätt.

Med anledning av två yrkanden om fortsatt drift vid två anläggningar inom Södra Skogsägarna uttalade utskottet följande (s. 10):

Det är enligt utskottets mening utomordentligt angeläget att företagsledningarna snabbt tar itu med den strukturella och finansiella rekonstruktion som är nödvändig för att företagen skall kunna erbjuda en trygg sysselsättning för sina anställda. Utskottet utgår från att man i detta arbete tar med i beräkningarna effekter som uppkommer för sysselsättning och regional utveckling på de orter som berörs. Att företagens planeringsarbete så som motionärerna önskar binds genom bestämda uttalanden från riksdagens sida finner utskottet inte lämpligt. I detta sammanhang vill utskottet erinra om sitt uttalande våren 1978 (NU 1977/78:74) att nedläggning av vissa enheter inte kan uteslutas som nödvändiga inslag i den fortgående strukturförändringen inom skogsindustrin.

Utskottet avstyrkte ifrågavarande motionsyrkanden. De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet reserverade sig häremot. Riksdagen följde utskottet.

Utvecklingen inom Södra Skogsägarna har under nu pågående riksmöte tagits upp vid flera tillfällen genom interpellationer och frågor. Sysselsättningen vid Böksholms bruk'debatterades i november 1979 (RD 1979/80:22 s. 78) med anledning av Thage Petersons (s) fråga (RD 1979/80:70) till industriminister Nils Åsling om denne avsåg att infria förre industriministern Huss åtaganden i riksdagen angående Böksholms bruk.

NU 1979/80:47

16 I sitt svar meddelade industriministern följande. Styrelsen för Södra Skogsägarna AB har efter MBL-förhandlingar i somras fattat beslut om nedläggning av verksamheten vid Böksholms bruk. Statens representanter i bolagets styrelse deltog i beslutet. Personalen vid bruket är numera uppsagd och driften har upphört. Såväl länsarbetsnämnden som företaget arbetar f. n. med att försöka få till stånd annan sysselsättning i Böksholm. Enligt uppgift från länsarbetsnämnden tycks förutsättningarna vara ganska goda för att större delen av den uppsagda personalen relativt snart skall kunna erhålla annan sysselsättning.

Industriministern framhöll vidare att varken regeringen eller ett enskilt statsråd har någon formell möjlighet att ingripa mot beslut som fattas av ett företag eller vid MBL-förhandlingar som förs mellan parterna på arbetsmarknaden.

I den följande debatten hävdade Thage Peterson att det besked som dåvarande industriministern lämnade innebar att något beslut om Böksholms bruks framtid inte skulle få fattas innan staten tillsammans med de anställda vid bruket fastlagt en strukturplan. Någon sådan strukturplan har dock inte lagts fast. Frågeställaren underströk vidare att det socialdemokratiska partiet deltog i beslutet om finansiell rekonstruktion av Södra Skogsägarna bl. a. emedan man ansåg att det var angeläget att staten fick ett ökat inflytande på strukturomvandlingen inom skogsindustrin, så att denna kunde ske i former som gjorde att människor och berörda orter inte drabbades alltför hårt. Ytterligare ett skäl var att man ville förhindra att besluten fattades över människornas huvuden.

Den 17 december 1979 besvarade industriminister Åsling (RD 1979/80:55 s. 113-157) tre interpellationer (1979/80:75, 1979/80:80, 1979/80:81) och tre frågor (1979/80:140,1979/80:150,1979/80:152) vilka alla rörde verksamheten vid olika bruk inom Södra Skogsägarna samt möjligheterna att skapa alternativa sysselsättningar i de orter som skulle drabbas av eventuell nedläggning. Bruk som särskilt togs upp i interpellationerna och frågorna var Emsfors, Fridafors, Lessebo, Delary och Göta. Industriministern erinrade därvid om näringsutskottets ovan nämnda uttalanden beträffande verksamheten inom Södra Skogsägarna. Han anförde vidare följande:

De av styrelsen för Södra Skogsägarna AB nu framlagda planerna avseende verksamhetsinskränkningar vid fem av företagets driftenheter bör ses mot denna bakgrund. Låt mig emellertid först framhålla att något beslut om nedläggning av verksamheten vid de aktuella enheterna ännu inte har fattats. Styrelsen har endast beslutat om att inleda MBL-förhandlingar avseende verksamhetsinskränkningar. Vid dessa MBL-förhandlingar torde företagsledningen tillsammans med de fackliga organisationerna komma att diskutera bl. a. alternativa möjligheter till struktureringsåtgärder inom företaget. Vi vet sålunda i dag inte vilka strukturförändringar företaget kan komma att genomföra. Vi vet heller inte i vilken omfattning framtida sysselsättningsproblem kan uppstå. Det är sålunda för tidigt att nu diskutera eventuella behov av konkreta sysselsättningsstödjande insatser. Jag vill

NU 1979/80:47

emellertid med anledning av de till mig ställda frågorna allmänt framhålla följande.

Ett avgörande motiv för det statliga engagemanget i Södra Skogsägarna AB var omsorgen om sysselsättningen och utvecklingen på de orter som nu är beroende av företaget. En långsiktig sysselsättningstrygghet förutsätter emellertid att en omstrukturering och rekonstruktion av företaget sker. Jag bedömer det som ofrånkomligt att det härvidlag på kort sikt kan uppstå vissa sysselsättningsproblem. Nödvändiga struktureringsåtgärder bör emellertid inte förhindras. Uppkomna problem bör lösas på annat sätt. Här vilar ett ansvar såväl på företaget som på samhället.

Enligt konsortialavtalet mellan delägarna i Södra Skogsägarna AB skall avtalsparterna verka för att företagets verksamhet bedrivs efter affärsmässiga grunder. Syftet är att åstadkomma en långsiktig konkurrenskraft, lönsamhet och konsolidering och därmed tryggad sysselsättning. Det ankommer på styrelsen i företaget att tillse att sådana åtgärder vidtas att detta syfte kan uppnås. Härvidlag gäller samma förutsättningar för Södra Skogsägarna AB som för andra företag. Bland åtgärderna kan ligga att vidta verksamhetsinskränkningar i den omfattning och på det sätt styrelsen finner nödvändigt. Någon formell möjlighet för mig eller regeringen att ingripa mot styrelsens beslut finns inte. Jag utgår emellertid från att företaget liksom andra företag i motsvarande situation aktivt medverkar till att lösa uppkomna sysselsättningsproblem.

Vid samma tillfälle besvarade industriministern en interpellation (1979/ 80:88) av Bernt Nilsson (s). Interpellanten hade frågat dels om länsplaneringens syfte för Kalmar län, dels vilka åtgärder som avsågs vidtas för att säkerställa skogsindustrins råvarubehov, dels vilka åtgärder som planerades för att säkerställa sysselsättningen i Kalmar, Flygsfors, Emsfors, Västervik och andra nedläggningsdrabbade orter i Kalmar län.

I fråga om länsplaneringens uppgifter erinrade industriministern om att riksdagens beslut om regionalpolitiken bl. a. innebär att länsplaneringen görs mer konkret och åtgärdsinriktad. När sysselsättningsproblem uppstår i regioner med svåra strukturproblem inom näringslivet måste, sade han, tyngdpunkten i arbetet med att lösa dem bygga på initiativ i länen från företag, kommuner och länsorgan. Länsstyrelsen har därför tilldelats särskilda medel för att vidareutveckla åtgärdsförslag som redovisats i länsplaneringen.

På frågan om vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att säkerställa sysselsättningen i vissa nedläggningsdrabbade orter i Kalmar län hänvisade industriministern till det svar som han givit i interpellationsdebatten om verksamheten inom Södra Skogsägarna. Han tilläde att självfallet alla tillgängliga arbetsmarknadspolitiska medel skall sättas in för att underlätta de omställningsproblem som kan uppstå.

Strukturrationaliseringen inom Södra Skogsägarna aktualiserades på nytt den 28 februari 1980 (RD 1979/80:96 s. 7). Industriminister Åsling besvarade då Lars Hedfors (s) fråga (1979/80:314) om han, sedan varsel om nedläggning nu utfärdats även vid pappersbruket i Strömsnäsbruk, var beredd att

2 Riksdagen 1979/80. 17 sami Nr 47

NU 1979/80:47

ompröva sin tidigare inställning att han inte skulle blanda sig i den strukturrationalisering som pågår inom Södra Skogsägarna.

I sitt svar anförde industriministern bl. a. följande:

Enligt vad jag erfarit från Södra Skogsägarna AB beslöt styrelsen i företagen den 3 december förra året att inleda MBL-förhandlingar om nedläggning av Delary Bruk i Markaryds kommun. Förhandlingarna skulle emellertid inte avslutas förrän en lösning avseende driften vid det närbelägna pappersbruket i Strömsnäsbruk hade presenterats. Detta hade sin bakgrund i att Delarys hela massaproduktion levereras till Strömsnäsbruk.

Styrelsen i Södra Skogsägarna AB beslöt den 7 februari i år efter visst utredningsarbete att inleda MBL-förhandlingar om nedläggning av en del av verksamheten i Strömsnäsbruk. Förhandlingarna avser företagets planer på en nedläggning av pappersbruket, vilket f. n. sysselsätter ca 300 personer. Företagets säckfabrik i Strömsnäsbruk, vilken sysselsätter ca 170 personer, avses enligt företaget fortsätta sin produktion.

Industriministern påminde vidare om sina uttalanden i tidigare lämnade frågesvar om de skyldigheter som åvilar styrelsen i Södra Skogsägarna. Han tog även upp frågan om riksdagens och regeringens möjligheter att ingripa i MBL-förhandlingar.

Förslag rörande skogsindustrin i vissa regioner Motioner

I motionen 1979/80:1400 behandlas situationen för skogsindustrin i Värmlands län. Här finns det enligt motionärerna risk för att omfattande strukturrationaliseringar kommer att genomföras. Dessa skulle komma att föra med sig svåra sysselsättningsproblem på orter som Amotsfors, Deje, Skoghall, Grums och Säffle. Motionärerna förordar därför att ett strukturoch handlingsprogram för skogsindustrin skall utarbetas. De hänvisar till de synpunkter och förslag om branschens utveckling som läggs fram i den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1027. Motionärerna understryker att det är nödvändigt att statsmakternas roll i branschutvecklingen - i fråga om såväl planering som genomförande - preciseras i programmet.

Även i motionen 1979/80:1443 hänvisas till de riktlinjer för skogsindustrins utveckling som dras upp i motionen 1979/80:1027 (s). Detta åtgärdsprogram kommer, anför motionärerna, att bli av stor vikt för denna basnäring som spelar en stor roll för Norrbottens län.

I de båda motionerna ställer sig motionärerna bakom förslagen om en strukturplan för skogsindustrin och om inrättande av ett strukturbolag. Vidare uttalas att inga ytterligare beslut om nedläggningar av enskilda anläggningar bör fattas innan en strukturplan har utarbetats.

I motionen 1979/80:963 hävdas att det län som har drabbats hårdast av nedläggningar av företagsenheter inom skogsindustrin är Västernorrlands län. De strukturförändringar som nu diskuteras skulle komma att medföra

NU 1979/80:47

stora svårigheter. I Örnsköldsviks och Timrå kommuner skulle ca 1 000 personer mista sina anställningar. Motionärerna medger att det är oundvikligt att vissa strukturförändringar måste ske men säger sig inte kunna acceptera en planlös utslagning av fabriker. Olika alternativ för att behålla sysselsättningen måste prövas, betonar de. I detta arbete bör förutom företaget och de anställda även samhället delta. Motionärerna anser att en aktiv medverkan från samhällets sida är nödvändig för att de samhällsekonomiska synpunkterna skall bli beaktade och för att eventuella ekonomiska åtaganden från samhällets sida skall kunna göras i ett skede då industrins alla möjligheter tili överlevnad inte är uttömda.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Förslag om åtgärder för att utveckla skogsnäringen i Värmland och Bergslagen i övrigt avstyrktes av utskottet våren 1979 (NU 1978/79:61). Utskottet erinrade om att regeringen hade beviljat Vänerskog statliga garantier för lån på totalt 120 milj. kr. Vidare hänvisades till den särskilda förhandlingsgrupp som regeringen hade tillkallat för att söka finna strukturlösningar över ägargränserna. Utskottet utgick från att regeringen noga skulle följa utvecklingen inom skogsnäringen i dess helhet. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

Sysselsättningen i Värmlands län behandlades i riksdagen den 12 november 1979 (RD 1979/80:26 s. 117). Med anledning av två interpellationer, 1979/80:24 av Gunnar Olsson (s) och 1979/80:33 av Bertil Jonasson (c), samt en fråga, 1979/80:68 av Lena Johansson (s), berörde industriminister Nils Åsling bl. a. läget inom skogsindustrin. Han anförde därvid följande:

Den successiva omstrukturering och förnyelse av industrin som måste ske. om vi skall kunna upprätthålla och stärka vår internationella konkurrenskraft gäller i mycket hög grad skogsindustrin. Denna industrisektor är starkt exportinriktad och har på flera produktområden att möta en mycket hård konkurrens från andra producentländer. Den omvandling som skogsindustrin ständigt måste genomgå betyder tillväxt inom vissa delar av branschen och för vissa företag och tillbakagång för andra. Det är härvid ofrånkomligt att det uppstår sysselsättningsproblem som måste lösas på något sätt.

Vad gäller den värmländska skogsindustrin är jag medveten om att vissa förändringar kan komma att aktualiseras. Såväl Billerud-Uddeholm som Vänerskog har redovisat omfattande förluster under de senaste åren. Även för år 1979, som för skogsindustrin är ett högkonjunkturår, kommer resultaten att bli kraftigt negativa. Inom båda företagen pågår analysarbete för att finna vägar till ökad lönsamhet. Resultatet av det arbete som nu pågår inom företagen föreligger inte ännu, och de produktions- och sysselsättningsmässiga konsekvenserna kan därför varken överblickas eller kommenteras f. n.

I betänkandet NU 1978/79:61 behandlade näringsutskottet en motion vari föreslogs en allsidig utredning om möjligheterna för en framtida utveckling

NU 1979/80:47

av Ncb:s sulfitfabrik i Hörnefors. Utskottet ansåg att frågan om det finns behov av en särskild utredning om Hörneforsfabriken borde avgöras av ledningen för Ncb. De socialdemokratiska ledamöterna reserverade sig till förmån för motionen. Riksdagen biföll reservationen.

Skogsindustrin i Västerbottens län skall utredas av en särskild utredare, f. d. landshövding Bengt Lyberg. 1 ett pressmeddelande från industridepartementet den 18 januari år 1980 anförs följande om utredningsuppdraget. Bakgrunden är den strukturomvandling inom länets skogsindustri - och då framför allt inom massa- och pappersindustrin - som kan förutses under de närmast kommande åren. Utredaren skall i första hand kartlägga tänkbara konsekvenser ur råvaru- och sysselsättningssynpunkt av olika tänkbara strukturförlopp. Vidare ingår i uppdraget att närmare belysa de möjligheter som kan föreligga till samverkan mellan de företag som har produktionsanläggningar i länet. Vad gäller massa- och pappersindustrin är det härvid av stor vikt att ta med i bilden de strukturförändringar av olika karaktär som kan aktualiseras i Västernorrlands län. Uppdraget skall avse hela den västerbottniska skogsindustrin. Dock skall med förtur analyseras strukturfrågor och råvaruförsörjningen för massa- och pappersindustrin och då med utblick mot Västernorrland.

Utbyggnader inom skogsindustrin Motioner

Olika planer på utbyggnad av skogsindustriella anläggningar tas upp i tre motioner. Ncb:s planer på att bygga ut anläggningen i Väja får stöd i motionen 1979/80:312. Motionärerna menar att det är ytterst väsentligt för Ådalen att ett intensivt projektarbete för att skapa en långsiktigt positiv lösning för Väja kommer till stånd. De anför att det virkesflöde som bör komma ner i Ådalens mynningsvik stämmer väl överens med det virkesbehov som två förädlingsfabriker i Väja och Utansjö kräver. En utbyggnad i Väja skulle därför inte försvåra en eventuell investering i Utansjö. Det är givetvis angeläget, säger motionärerna, att produktinriktningen blir sådan att enheterna kompletterar varandra.

Motionerna 1979/80:319 och 1979/80:1903 pläderar för en utbyggnad av massa- och pappersindustrin i Söderhamns kommun. I båda motionerna nämns särskilt att Bergvik & Ala AB har ansökt hos regeringen om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen att bygga en anläggning för journalpapper, s. k. LWC-papper, i Söderhamns kommun. I motionen 1979/80:319 anförs vidare att utvecklingen i Söderhamns kommun kan komma att innebära att massaproduktionen kan komma att minska från 450 000 ton till ca 175 000 ton. I den motivering till yrkandet i motionen 1979/80:1903 som lämnas i motionen 1979/80:1902 framförs vissa synpunkter på förläggningen av det journalpappersbruk som Bergvik & Ala planerar. Motionären anser att den

NU 1979/80:47

samhällsekonomiskt bästa lösningen vore att förlägga pappersbruket till Vallvik. Även miljöskäl talar härför. Staten bör, säger han, möjliggöra projektet genom att söka ett samarbete med Bergvik & Ala så att Vallvik som ägs av Ncb kan ingå i projektet.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Ncb ansökte i december 1974 hos regeringen om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen att utöka tillverkningen av massa och papper vid Dynäs fabriker i Väja i Kramfors kommun. Sådant tillstånd lämnades i november 1977, innebärande att verksamheten vid Dynäs fabriker fick utvidgas från en sammanlagd högsta årlig produktionskapacitet av 165 000 ton papper till 305 000 ton papper samt att härför erforderlig mängd cellulosamassa fick tillverkas. Tillståndet gällde bl. a. under förutsättning att Ncb åtog sig att lägga ned verksamheten vid Sandvikens sulfatfabrik.

I en skrivelse till regeringen i april 1978 angav Ncb att en utbyggnad av kraftpappersproduktionen alltmer hade kommit att framstå som diskutabel beroende både på avsättningsförhållandena och på avsevärda kapacitetstillskott under den allra senaste tiden. Den produkt som i stället borde komma i fråga var ett journalpapper där mekanisk massa ingår som huvuddel. Bolagets förslag om tillverkning av sådant papper i Dynäs gick ut på en utbyggnad i två etapper avseende ca 160 000 ton vardera, alltså tillsammans drygt 300 000 ton per år. Mot bakgrund av att det gällde inte bara en utvidgning av massa- och papperstillverkningen till mer än det dubbla utan tillverkning av en annan produkt och delvis ett annat förfarande än tidigare ansåg bolaget sig ha anledning att på nytt vända sig till regeringen i frågan.

I en skrivelse till regeringen i november 1979 har bolaget hemställt om anstånd med slutligt yttrande till utgången av maj 1980. I skrivelsen anges också att förslag till strukturplan för Ncb-koncernen håller på att utarbetas.

Förslag som syftade till att ett pappersbruk skulle uppföras i Kramfors har behandlats av näringsutskottet åren 1978 och 1979 (NU 1977/78:74, 1978/79:61). Vid det senare tillfället anförde utskottet bl. a. följande:

Utskottet finner motionärens uppslag intressant. Företagens nuvarande svåra situation får inte föra med sig att arbetet på att utveckla vissa enheter avstannar. Tvärtom är det viktigt med framåtsyftande insatser. Utskottet (NU 1977/78:74) uttalade sig förra året enhälligt för att den planerade utbyggnaden av Ncb:s fabrik i Väja skulle komma till stånd så snart som möjligt. I propositionen 1978/79:207 anförs också att en fortsatt utveckling bör ske bl. a. av Ncb:s anläggningar i Väja och Vallvik. Utskottet utgår från att utbyggnaden i Väja kommer att prioriteras i den fortsatta planeringen av företagets verksamhet. Härvid bör möjligheterna till samarbete över ägargränserna snarast undersökas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

Riksdagen följde utskottet.

NU 1979/80:47

22 Skivindustrin

Motioner

I motionen 1979/80:1027 (s) erinras om att skivindustrin har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete. Materialet från detta finns nu tillgängligt men, säger motionärerna, regeringen är fortfarande overksam. Under tiden går utvecklingen okontrollerat vidare, anför de. Flera anläggningar hotas nu av nedläggning. I motionen nämns särskilt ASSI:s fabrik i Piteå och företaget AB Scharins Söner i Klemensnäs. Motionärerna uttalar att ”regeringen nu måste samla sig och vidta konkreta åtgärder som tryggar sysselsättningen för de anställda vid företaget”. De framför följande krav. Regeringen bör snarast lägga fram förslag till planmässiga åtgärder för att främja utvecklingen inom skivindustrin och för att nödvändiga strukturförändringar skall kunna genomföras i socialt acceptabla former. Frågor som rör forskning och utveckling inom branschen bör särskilt uppmärksammas. Beslut om nedläggningar bör inte fattas innan riksdagen har behandlat regeringens förslag.

I allt väsentligt samma synpunkter och förslag läggs fram i motionerna 1979/80:1400 och 1979/80:1443.

Mot bakgrund av befolkningsutvecklingen i Norrlands inland uttalas i motionen 1979/80:703 att det är nödvändigt att satsa på ett mer differentierat näringsliv. Motionären tänker då i första hand på vissa delar av Sollefteå kommun - Ramsele, Junsele och Edsele. Han hänvisar till att det finns moderna sågverk i området och att det därför är naturligt med en industri för vidareförädling av trä.

I motionen 1979/80:1542 erinras om den besvärliga arbetsmarknadssituationen i Ljusdals kommun. Motionären uttalar viss oro för utvecklingen inom kommunens största företag, Ljusdals Träprodukter AB. Detta företag ingår i ASSI-koncernen. Det är välbekant, säger motionären, att ASSI har en viss benägenhet att kapa bort icke lönsamma företag. Han anser att det borde finnas goda möjligheter att åstadkomma en utveckling av Ljusdals Träprodukter. Detta skulle kunna ske genom ett samgående mellan detta företag och ett annat träföretag i kommunen, Östernäs Såg.

Uppgifter i anslutning till motionerna

I den tidigare nämnda promemorian om skogsindustrin lämnas följande uppgifter beträffande skivindustrin.

Till skivindustrin räknas i detta sammanhang företag som producerar plywood och lamellträ, spånskivor och träfiberskivor (wallboard).

Bland de tre delbranscherna inom skivindustrin är plywoodindustrin minst med ca 800 anställda. Produktionen uppgick år 1978 till 90 000 nr' och exportandelen till ca 36 %. Motsvarande siffror för spånskiveindustrin är ca 1 800 anställda, en produktion på 1 260 000 m3 och en exportandel på drygt

NU 1979/80:47

40%. För träfiberskivor gäller att antalet anställda är ca 2 600, att produktionen uppgår till ca 480 000 ton och att exportandelen ligger något över 50 %.

Spånskiveindustrins produktion och export har ökat under hela 1970-talet, med undantag för en viss försvagning år 1975. För träfiberskivor har såväl produktion som export visat fallande trender sedan mitten av 1960-talet. Plywoodproduktionen ökade under åren 1970-1973 men har sedan dess varit sjunkande. Exporten har visat en fallande tendens under senare år.

Produktionsenheterna inom spånskiveindustrin är i flertalet fall moderna och relativt stora. Produktionskapaciteten har i huvudsak tillkommit under 1960- och 1970-talen. Träfiberskiveindustrin kännetecknas av att enheterna med ett par undantag är små och ganska gamla. Den senaste fabriken tillkom år 1952. Plywoodindustrin består av ett antal äldre och mindre enheter samt av en stor enhet som tillkom år 1970 och som svarar för 1/3 av totalkapaciteten.

Sammanfattningsvis görs följande bedömning av delbranschernas situation.

En analys av spånskiveindustrins ekonomiska situation visar att allvarliga lönsamhetsproblem förekommer i denna delbransch. Betydande förluster noterades åren 1977 och 1978. Variationerna mellan olika företag var dock relativt stora. Förlusterna var en följd av bl. a. allmän överkapacitet i Västeuropa och pressade priser, relativt höga kapitalkostnader, lågt kapacitetsutnyttjande och i några fall låg produktivitet.

De flesta enheterna ingår i större företag som på kort sikt kan väntas klara förlusterna. Några enheter är självständiga och har fått eller kan väntas få soliditets- och likviditetsproblem.

Strävandena bör framför allt inriktas på att underlätta anpassningen av kapaciteten till marknadsförutsättningarna i syfte att uppnå resultatförbättringar genom ett högre kapacitetsutnyttjande. Härigenom skapas också förutsättningar för ett gynnsammare prisläge.

Inom träfiberskiveindustrin framstår lönsamhetssituationen som besvärlig. Det totala resultatet för delbranschen före räntor och avskrivningar har sedan år 1975 varit negativt. Det framtida marknadsläget bedöms såsom ogynnsamt. Utvecklingen är bl. a. beroende av konkurrensen från spånskiveindustrin. Produktion och export har under senare år varit fallande. Medan spånskiveindustrin har en i huvudsak modern produktionsapparat är de flesta enheterna inom träfiberskiveindustrin relativt gamla och av begränsad storlek.

Även plywoodindustrins lönsamhet har varit mindre god under senare år. Under år 1978 förbättrades dock resultatet. Prisutvecklingen för plywood var svag under början av 1970-talet men har de senaste åren varit gynnsammare. Plywoodindustrins struktur kan eventuellt förbättras genom att några av de mindre fabrikerna ersätts med en ny anläggning för högkvalitativ plywood för snickeriändamål.

NU 1979/80:47

24 Företaget Ljusdals Träprodukter AB, som nämns i motionen 1979/ 80:1542, ingår sedan hösten 1978 i ASSI-koncernens trädivision. Företaget har anläggningar i Ljusdal och Ytterhogdal. Det tillverkar bl. a. trappor och lamellgolv i furu. Antalet anställda är 204, varav 183 i Ljusdal. Omsättningen uppgick år 1979 till 33,2 milj. kr., vilket var en ökning från år 1978 med ca 15 %. 1979 års resultat före bokslutsdispositioner och skatter har positivt påverkats av ett aktieägartillskott om 7,6 milj. kr. och uppgår därefter till -8,3 milj. kr. Företaget är enligt sin senaste verksamhetsberättelse i ett mycket svårt läge, och en rationaliseringsplan är under genomförande. Planen innebär bl. a. neddragning av antalet produktionsenheter från tre till två samt i övrigt rationaliseringar inom samtliga områden.

Det andra företaget som berörs i denna motion, Östernäs Sågverk i Ljusdal, drivs av AB Jon Jonsson & Co, vars största ägare är Ljusdals kommun (50 %) och Bergvik & Ala AB (ca 18 %). Produktionen i detta kvalitetssågverk består av sågade trävaror. Ca 70 % av leveranserna går på export. Antalet anställda är 117. Den fakturerade försäljningen var 58,9 milj. kr. år 1979 mot 50,4 milj. kr. året innan. Efter ett antal mindre goda år kan bolaget för senaste verksamhetsåret visa på ett mindre överskott före bokslutsdispositioner och skatt. Efterfrågan på trävaror av snickerikvalitet är enligt bolaget mycket god, och ytterligare uppjusteringar av försäljningspriserna har genomförts för första halvåret 1980. Råvarubehovet är emellertid endast täckt till 75 %. För ett positivt resultat år 1980 krävs att produktionsapparaten kan utnyttjas i full utsträckning.

Tidigare behandling i riksdagen

Frågor rörande skivindustrin behandlades av näringsutskottet vid två tillfällen under våren 1979 (NU 1978/79:34, 1978/79:61).

Med anledning av förslag till åtgärder för att främja denna branschs utveckling uttalade utskottet att det är viktigt att regeringen noga följer utvecklingen inom skivindustrin. Åtgärder för att stärka de olika delbranschernas konkurrenskraft torde komma att erfordras. Utskottet avstyrkte dock de ifrågavarande motionsyrkandena med hänvisning till att remissinstansernas synpunkter och förslag beträffande industridepartementets promemoria om skogsindustrin borde avvaktas. Häremot reserverade sig det socialdemokratiska partiets företrädare i utskottet. Riksdagen följde utskottet.

Läget inom en del av skivindustrin - boardindustrin - behandlades i riksdagen den 6 november 1979 (RD 1979/80:22 s. 70). I svar på en fråga (1979/80:56) av Curt Boström (s) anförde industriminister Nils Åsling följande:

Inom industridepartementet har nyligen genomförts en översyn av läget inom boardindustrin. Slutsatsen av denna undersökning är att behovet av en kapacitetsreduktion kvarstår. Inom branschen finns också uttalade strävan -

NU 1979/80:47

den i denna riktning. En minskning av produktionskapaciteten underlättas, om man kan ersätta boardtillverknmgen med annan produktion på de orter som berörs. Flera företag lägger ner ett omfattande arbete på att finna nya produkter. Sålunda försöker t. ex. KF Industri AB finna annan, mer livskraftig industri till Karlholms bruk. En minskning av överkapaciteten i branschen skulle kunna medföra att AB Statens Skogsindustriers boardfabriker får ett ökat utrymme på den svenska marknaden.

På förslag av näringsutskottet (NU 1975/76:39) avslog riksdagen våren 1976 en motion med krav på bl. a. samgående mellan Östernäs Såg och det statsägda företaget Edströms Industrier AB - numera Ljusdals Träprodukter AB. Utskottet fann det uppenbart att riksdagen inte borde ingripa med anvisningar om konkreta projekt inom den statliga företagssektorn av den typ som motionärerna aktualiserade. Det borde ankomma på företagen själva att ta initiativ till samarbete om de fann skäl för detta.

Verksamheten vid Ljusdals Träprodukter AB diskuterades i riksdagen den 8 februari 1980 (RD 1979/80:81 s. 107). Industriministern svarade dä på en fråga (1979/80:115) av Bertil Måbrink (vpk) om vilka åtgärder han avsåg att vidta för att trygga och utvidga verksamheten vid Ljusdals Trä. Industriministern framhöll att Ljusdals Träprodukter har svåra ekonomiska problem. Marknadsutvecklingen för företagets produkter har varit svag. Vidare anförde industriministern följande. Statsföretag har åtagit sig att täcka förlusterna t. o. m. år 1979. Företagsledningen inom Ljusdals Träprodukter håller f. n. på att utarbeta en ny långtidsplan i samråd med de anställda och moderbolaget ASSI för att komma till rätta med problemen. För att konkurrenskraft skall uppnås anser man att en koncentration och en effektivisering av verksamheten kommer att bli nödvändiga. Intensiva insatser kommer att göras vid marknadsföringen, även på exportsidan, och med produktutveckling för att bättre utnyttja den investering som gjorts och förbättra lönsamheten.

Avslutningsvis påpekade industriministern att företaget är verksamt i en bransch som kännetecknas av intensiv konkurrens och där det f. n. råder en viss överproduktion. Företaget måste lösa sina nuvarande problem innan en expansion av verksamheten kan väntas.

Strukturbolag

Motion

Det kommer att krävas finansiella insatser från samhällets sida för att trygga en positiv utveckling inom skogsindustrin, sägs i motionen 1979/ 80:1027 (s). Motionärerna menar att dessa insatser måste ingå som ett led i en planerad branschutveckling. Detta betyder, anför de. att samhällets engagemang inte som hittills skall koncentreras till de mindre livskraftiga, redan krisdrabbade företagen. För den långsiktiga utvecklingen är det minst lika viktigt att samhället aktivt engagerar sig i framtidsinriktade och expansiva

NU 1979/80:47

delar av branschen. Motionärerna anser att detta kan ske genom ett statligt strukturbolag.

Tidigare behandling i riksdagen

Näringsutskottet (NU 1978/79:61) behandlade våren 1979 förslag i tre motioner om inrättande av ett strukturbolag. Motionerna var väckta av företrädare för resp. det socialdemokratiska partiet och centerpartiet. Gemensamt för de tre motionerna var uppfattningen att det fanns behov av ett strukturbolag för att förvalta statens aktier i Ncb och Södra Skogsägarna samt för att följa upp de statliga insatserna i dessa företag. Däremot förelåg det stora skillnader mellan motionerna i fråga om strukturbolagets uppgifter.

Inrättande av ett strukturbolag såsom förvaltningsorgan direkt under regeringen tillstyrktes av utskottet, vars ställningstagande dikterades av de socialdemokratiska ledamöterna, och i en reservation av centerpartiets representanter. Enligt utskottsmajoriteten skulle en primär uppgift för bolaget vara att utarbeta en strukturplan. Centerpartiets uppfattning var att bolaget skulle förvalta statens aktier i kooperativa företag oavsett branschinriktning och att det inte skulle spela någon aktiv roll i utformningen av statens insatser på det skogsindustriella området. Riksdagen beslöt i enlighet med en reservation av moderata samlingspartiets och folkpartiets representanter att avvisa förslagen om strukturbolag.

Virkesförsörjning

Motioner

Skogsindustrins försörjning med skogsråvara behandlas ingående i motionerna 1979/80:1027 och 1979/80:1443. Resonemangen är i allt väsentligt lika i de båda motionerna men presenteras mest utförligt i den förra, som är en socialdemokratisk partimotion. Motionärerna anser att råvarusituationen är alarmerande. Bristen på råvara medför att företagen inte fullt ut kan utnyttja den stora efterfrågan på skogsindustriprodukter som nu föreligger. Särskilt allvarlig är enligt motionärerna situationen för Södra Skogsägarna och Ncb. De båda företagen har brist på råvara och avser bl. a. av den anledningen att lägga ner eller inskränka driften vid olika anläggningar.

Motionärerna hävdar att skogsavverkningarna har minskat. De anför bl. a. följande.

Man kan med fog fråga sig vad de skogsägare som i dag inte avverkar väntar på. Som redan nämnts har virkespriserna stigit påtagligt. Den svenska prisnivån för vedråvara är som bekant internationellt sett mycket hög. Försök att genom utbudsbegränsningar driva fram kraftiga prisstegringar på virke är därför ett hot mot den svenska skogsindustrins konkurrensförmåga

NU 1979/80:47

och utvecklingsmöjligheter. En sådan försvagning av vår skogsindustri är i sin tur inte något som långsiktigt gagnar virkesleverantörerna.

För att man skall komma till råtta med problemen kräver motionärerna att följande åtgärder vidtas. Regeringen måste på ett helt annat sätt än vad som nu sker övervaka utvecklingen på råvarumarknaden. Fortlöpande bedömningar av industrins behov och därav följande avverkningskrav måste göras och redovisas för riksdagen. I denna redovisning bör också ingå regeringens bedömning av behovet av åtgärder för att rätta till eventuella obalanser.

Motionärerna erinrar om att regeringen har tillsatt en utredning om skogsindustrins virkesförsörjning. Utredningen skall även bedöma skogsbeskattningens inverkan på virkesutbudet. De anför bl. a. att en eventuell omläggning av skogsbeskattningen självfallet kan komma att påverka formerna för finansieringen. Omvänt kan olika avgifter och stödformer påverka utformningen av skattesystemet. Dessa frågor bör enligt motionärernas mening utredas i ett sammanhang. Utredningen bör därför ges sådana tilläggsdirektiv att den också prövar möjligheterna att använda skogsvårdsavgiften som ett styrinstrument för bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryggare sysselsättning.

I motionerna föreslås även en beredskapslagstiftning på skogsområdet. Denna bör enligt motionärerna ge de skogliga myndigheterna möjlighet att under vissa förutsättningar rikta förelägganden om avverkning mot ägare av en skogsfastighet. Lagen bör utformas så, att den kan användas av skogsvårdsstyrelserna i sådana enskilda fall där uppenbara försummelser föreligger. Lagen skall sålunda inte verka automatiskt, och den skall över huvud taget aldrig användas mot den skogsägare som sköter sin skog och tar sitt ansvar för virkesförsörjningen. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt fastigheter som ägs av juridiska personer, i första hand dödsbon, eller av fysiska personer för vilka skogsbruket inte ger huvuddelen av inkomst eller sysselsättning. Regeringen bör kunna sätta lagen i kraft för enstaka virkesförsörjningsområden eller för hela landet, om industrins virkesförsörjning eller sysselsättningen allvarligt hotas.

I motionen 1979/80:710 erinras om att skogsindustrin har släppt ut cellulosafiber i stora mängder i de vattendrag som är anslutna till massafabrikerna. Motionärerna anser att det är viktigt ur både miljö- och råvarusynpunkt att vattendrag och sjöar befrias från dessa fibermassor. De åberopar uppgifter om att en ny teknik - "Tengqvists kelatteknik” - utarbetats som gör det möjligt att ta hand om fiberresterna. Detta borde då ske i ett särskilt bolag med staten och skogsbolagen som delägare.

Motionärerna anser även att det timmer som finns i vattendragen bör tas till vara. De menar att de många miljoner timmerstockar som ligger på sjöoch älvbottnar skulle betyda ett väsentligt tillskott till råvaruförsörjningen. Staten borde svara för upptagningen av timret. Säkerligen skulle det bli en lönande affär för staten, säger motionärerna.

NU 1979/80:47

28 I motionen 1979/80:717 hävdas att då kraftledningsgatorna rensas, vilket sker med jämna mellanrum, avfallet inte tas till vara utan lämnas att ruttna på marken. Motionärerna anser att röjningen borde ske med en terränggående specialmaskin som kunde omvandla buskar och småträd till grönflis och samla upp denna flis i säckar. Dessa skulle sedan lastas av på lämpliga platser för torkning åt varje markägare eller för försäljning till storförbrukare.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Utredningen (I 1979:18) om industrins virkesförsörjning (ordförande: generaldirektör Bo Hedström) tillsattes i september 1979.

I direktiven lämnas bl. a. följande riktlinjer för utredningsarbetet. Kommitténs arbete skall bedrivas med beaktande av de riktlinjer för skogspolitiken som har antagits av riksdagen. Arbetet skall helt inriktas på avverkningsfrågor. Den ambitionsnivå vad gäller produktionen inom skogsbruket som har lagts fast av riksdagen skall således betraktas som given. En första uppgift för kommittén är att utröna virkesutbudets karaktär, dvs. i hur hög grad det är strukturellt resp. konjunkturellt betingat. I den mån det bedöms nödvändigt bör kommittén därefter lägga fram förslag till åtgärder i syfte att möjliggöra en ökning av bruttoavverkningen till den nivå som är förenlig med ett uthålligt skogsbruk. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt att försöka klarlägga kostnaderna för att ta till vara de marginalkvantiteter som blir aktuella vid en avverkning som i genomsnitt motsvarar skogens tillväxt. Dessa kostnader måste ställas mot skogsindustrins betalningsförmåga I

direktiven påpekas att den nuvarande situationen på virkesmarknaden till viss del är betingad av rådande konjunkturläge. De eventuella förslag till statliga åtgärder som kommittén lägger fram kan därför inte bidra till att på kort sikt öka utbudet av virke. Avsikten är i stället att kommittén skall lämna förslag till medel som gör det möjligt att i framtiden påverka avverkningsnivån inom ramen för den årliga skogstillväxten.

Vidare uttalas att kommittén bör söka få fram ett bättre underlag för att bedöma den rodi som den skattemässiga behandlingen av skogsinkomster (avdragsreglerna, skogskontoreglerna etc.) spelar för virkesutbudet från främst olika kategorier av enskilda skogsägare. I det sammanhanget bör vidare skattereglernas effekter för det kommunala skatteunderlaget belysas.

Med stöd av de uppgifter som kommer fram i utredningsarbetet bör kommittén analysera hur den nyligen genomförda lagstiftningen kan komma att påverka avverkningsbenägenheten. Om denna analys ger vid handen att skattereglerna kan bidra till att avverkningar skjuts upp eller tidigareläggs på ett sätt som är olämpligt från skogspolitisk synpunkt, bör kommittén lägga fram förslag i syfte att motverka detta.

NU 1979/80:47

29 I en frågedebatt den 22 november 1979 (RD 1979/80:35 s. 9) diskuterades skogsindustrins råvaruproblem. Thage Peterson (s) hade frågat (1979/80:85) industriministern om denne var beredd att dels vidta effektiva åtgärder för att komma till rätta med den allmänt sett otillfredsställande avverkningssituationen. dels utan dröjsmål säkerställa att virkesavtalens regler följs.

I sitt svar anförde industriminister Nils Åsling bl. a. följande:

Den starka konjunkturkänslighet som karaktäriserar skogsindustrin innebär bl. a. att behovet av skogsråvara varierar kraftigt från tid till annan. Stora krav ställs härigenom på såväl skogsbruk som skogsindustri för att virkesutbud och virkesbehov skall komma att överensstämma. Under den konjunkturuppgång som kännetecknat skogsindustrin under det senaste året har utbudet av virke inte ökat i den takt och omfattning som vore önskvärt. Jag är medveten om att virkesförsörjningsläget alltjämt är besvärande för flera skogsföretag.

Industriministern erinrade om riksdagens beslut våren 1979 om särskilt gallringsbidrag samt om den omläggning av skogsbeskattningen som skulle genomföras vid årsskiftet 1979-1980.

I svaret berördes även virkessituationen vid Ncb. I det sammanhanget uttalade industriministern följande:

Vad gäller virkesförsörjningsläget för NCB vill jag framhålla att den situation som nu har uppstått inte kan hänföras till att ingångna virkesförsörjningsavtal mellan NCB och skogsägarföreningarna i norra Sverige inte skulle följas. Några avsteg från ingångna avtal har inte skett, såvitt jag har kunnat erfara. NCB behöver emellertid vissa tilläggskvantiteter virkesråvara för att fullt kunna utnyttja den samlade industrikapaciteten vid företaget. Enligt vad jag erfarit föreligger vissa svårigheter att erhålla sådana kvantiteter.

Industriministern besvarade den 17 december 1979 (RD 1979/80:55 s. 157) en interpellation (1979/80:88) av Bernt Nilsson (s). vari bl. a. frågades vilka åtgärder industriministern avsåg att vidta för att säkerställa skogsindustrins råvarubehov. Han påpekade i sitt svar bl. a. att bristen på råvara beror på att det i vissa delar av landet råder en överetablering av skogsindustrin i förhållande till den årliga skogstillväxten. Virkesförsörjningen har dessutom försvårats genom att avverkningarna de senaste åren har legat klart under den årliga skogstillväxten. Virkespriserna spelar en avgörande roll för virkesutbudets storlek, framhöll industriministern. Den uppgång i priserna som har skett under innevarande virkessäsong torde därför bidra till att öka virkesutbudet till skogsindustrin. Några ytterligare åtgärder för att öka virkesutbudet var inte aktuella vid denna tidpunkt, meddelade industriministern. Han erinrade vidare om det tillfälliga gallringsbidrag som riksdagen hade beslutat om våren 1979 samt om utredningen om skogsindustrins virkesförsörjning.

Näringsutskottet konstaterade i betänkandet NU 1978/79:61 att tillgången på skogsråvara generellt är ett stort problem för skogsindustrin. Med

NU 1979/80:47

anledning av förslag och synpunkter om ett handlingsprogram för skogsindustrin med bl. a. krav på en beredskapslagstiftning för skogsområdet erinrade utskottet om att det viktigaste kortsiktiga problemet på råvarusidan synes vara det otillräckliga utbudet av virke. Avverkningarna inom privatskogsbruket ligger f. n. på en nivå som medför risk för allvarlig virkesbrist inom industrin i en uppåtgående konjunktur, sade utskottet och framhöll att det låga utbudet ansågs bero på en rad faktorer. Hit hörde bl. a. ökat passivt ägande inom privatskogsbruket, marginalskatteeffekterna, det höga kostnadsläget i skogsbruket, särskilt vid gallringar, miljövårdsrestriktioner av olika slag samt förväntningar om stigande priser. Utskottet noterade också att en rad åtgärder för att stimulera till ökad avverkning hade vidtagits under våren 1979. På grundval av propositionen 1978/79:199 om tillfällig stimulans av skogsavverkningarna m. m. hade riksdagen beslutat om bl. a. införande av gallringsbidrag, vissa skattelättnader och förhöjd skogsvårdsavgift.

Förslaget om beredskapslagstiftning avvisade utskottet. Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkande i ämnet. Riksdagen följde utskottet.

Förslag som rör frågan om tillvaratagande av fiberbankar och sjunktimmer behandlades utförligt i betänkandet NU 1978/79:34. Beträffande tillvaratagande av fiberbankarna påpekade utskottet att Institutet för vatten- och luftvårdsforskning nyligen hade slutfört en kartläggning av fibersediment i vattendragen. Vidare hänvisades till att viss verksamhet med att omhänderta fiberhaltigt material och återanvända det i produktionen pågår.

I fråga om tillvaratagande av sjunktimmer erinrade utskottet om att de rättsliga förutsättningarna härför var föremål för utredning. Utskottet anförde vidare att åtgärder för att åstadkomma en förbättrad virkesbärgning vid kusten i Västernorrlands län hade övervägts av en inom länet tillsatt utredningsgrupp. Skog 80.

Motionerna avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Riksdagen (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30) beslutade i maj 1979 om riktlinjer för skogspolitiken, innefattande en ny skogsvårdslag (1979:429). Lagen och skogsstyrelsens tillämpningsbestämmelser anger vad som skall gälla beträffande tillvaratagande av virke vid avverkning för att motverka uppkomsten av skogsskadeinsekter. Exempel på mark där skogsskyddsåtgärder kan bli aktuella är bl. a. ledningsgator. Enligt föreskrifterna får under tio månader av året (tidsgränserna varierar från fall till fall) endast en mycket obetydlig barrvirkesmängd grövre än 5 cm på bark i tjockändan kvarlämnas i skog. Om beståndet passerat 5 crmgränsen bör röjning ske under de tidsperioder då insektsskaderisken är minst, dvs. de perioder då inga skyddsåtgärder krävs. Ansvaret för att föreskrifterna följs åvilar den som äger förfoga över skog eller virke.

Statens vattenfallsverk har i en förstudie undersökt förutsättningarna för

NU 1979/80:47

att man på ett bättre sätt skulle röja och tillvarata röjningsvirke i verkets ledningsgator. Resultaten av studien redovisades i en skrivelse i januari 1979. Då problemområdet ansetts vara av intresse har det därefter beslutats att arbetet skall fortsätta med försök och utvärdering i större skala.

Återstoden av detta avsnitt utgörs av en kortfattad redogörelse för arbetsgruppens studie och de slutsatser som gruppen har dragit av denna.

Vid röjning inom kraftledningsgata (skogsgata) tas de högväxande trädarterna bort helt, medan de lågväxande och buskbildande kvarlämnas. Avsikten är att erhålla en sådan vegetation att de högväxande trädslagen undertrycks. Som biprodukt har ett gott viltbete erhållits. Inom sidoområdena röjs, oberoende av beståndets karaktär, alla träd som kan vara farliga för ledningens säkerhet. I dag är röjningsintervallen ca 8 år i södra Sverige, längre i norra Sverige. Motormanuell metod används.

Mot bakgrund av ökad energiknapphet inom landet har möjligheterna till ökad virkesproduktion i ledningsgatorna analyserats. Utöver ökad virkesproduktion skulle redovisade metoder medge ökad mekanisering av röjningsarbetet.

Tillvaratagande av timmer torde i dag ske någorlunda fullständigt. Kvarvarande virke kan emellertid vålla besvär med hänsyn till insektsangrepp. Massaved tillvaratas emellertid endast i begränsad omfattning och avfallsved knappast alls. För avfallsvedens del beror detta närmast på transport- och avsättningssvårigheter. Mest effektiv utvinning nås om veden huggs till flis på växtplatsen. Gjorda beräkningar tyder emellertid på otillräcklig ekonomi på nuvarande skogsgator.

Beträffande avsättningen för timmer och massaved sägs inga problem vara att vänta i en normai skogsindustrikonjunktur. Flisen torde i huvudsak enbart kunna användas som bränsle.

Tekniska och personella skäl talar för en ökad mekanisering av den nu motormanuella röjningen. I sammanhanget ges dock en relativt negativ bild av de tekniska förutsättningarna för en sådan utveckling.

Ur företagsekonomisk synvinkel sägs röjningsverksamheten aldrig kunna ge någon vinst. Virket förblir marknadsupplåtarens egendom.

Som sammanfattning finner arbetsgruppen att virkesutbytet från skogsgatorna är mycket obetydligt jämfört med vad skogsbruket totalt sett ger. Ett bättre utnyttjande av skogsgatorna kan knappast lämna något märkbart bidrag till landets energiförsörjning. Det är vidare knappast möjligt att sänka kostnaderna för röjningsverksamheten. Inte heller anses några större nationalekonomiska vinster kunna göras inom röjningsområdet. På läng sikt. sedan oljepriserna presumtivt ökat, borde emellertid röjning enligt nya principer i förening med ökad mekanisering kunna bli ekonomiskt fördelaktig.

NU 1979/80:47

32 Utskottet

Skogsindustrin står inför en rad problem både av kortsiktig och av långsiktig natur. Till de kortsiktiga hör lönsamhetsproblemen, sysselsättningsfrågorna i anslutning till nu aktuella strukturförändringar samt industrins råvaruförsörjning under den närmaste tiden. Till de långsiktiga problemen hör bl. a. den framtida balansen mellan industrikapacitet och råvarutillgång, produktionsinriktningen och utvecklingen av förädlingsgraden. Möjligheterna att finna lösningar och säkra branschens utveckling är av vital betydelse för den svenska ekonomin. I de motioner som utskottet här behandlar aktualiseras dessa frågor.

Begreppet skogsindustri omfattar följande delbranscher: massa- och pappersindustri, sågverksindustri och skivindustri. Totalt ca 87 000 personer är sysselsatta inom denna industrigren. På många orter är ett skogsindustriföretag den helt dominerande arbetsplatsen. Större delen av skogsindustrins produktion exporteras. Skogsindustriprodukter svarar för ca 20 % av den totala exporten. Skogsindustrin är i hög grad beroende av den internationella ekonomiska utvecklingen. De senaste årens kraftiga konjunktursvängningar har också inneburit mycket stora påfrestningar på många skogsindustriföretag. Branschen har under åren 1976-1978 genomgått en lågkonjunktur som i omfattning och varaktighet saknar motsvarighet under efterkrigstiden.

Förlusterna 1976-1978 medförde för vissa företag och företagsgrupper, speciellt inom skogsägarrörelsen, en akut kris. För att lösa likviditetsproblemen har samhället aktivt medverkat genom betydande ekonomiska insatser. Våren 1978 beslöt riksdagen (prop. 1977/78:128, NU 1977/78:74. rskr 1977/78:360) om statliga garantier inom en medelsram om totalt 900 milj. kr. för lån till skogsindustrin. Våren 1979 beslöt riksdagen (prop. 1978/79:207, NU 1978/79:61, rskr 1978/79:451) om statligt engagemang i de båda största skogsägarföretagen - Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) och Södra Skogsägarna AB. Beslutet innebar att staten tillsköt sammanlagt 1 100 milj. kr. och blev majoritetsägare i Ncb med 74 % av aktierna och minoritetsägare i Södra Skogsägarna med 40 % av aktierna.

Skogsindustrins utveckling

Synpunkter och förslag rörande utvecklingen inom skogsindustrin generellt eller inom speciella företag läggs fram i nio motioner.

I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1027 begärs förslag till ett handlingsprogram för massa- och pappersindustrin och sågverksindustrin. Detta program skall, yrkar motionärerna, baseras på vissa i motionen angivna riktlinjer. Dessa omfattar bl. a. krav på ökad samordning och samverkan inom branschen samt initiering och styrning av den planerade utvecklingen. Vidare bör ett system utformas för fortlöpande information om marknadsutveckling, strukturförändringar, kapitalbehov och råvaruför -

NU 1979/80:47

sörjning. I avvaktan på ett förslag till detta omfattande handlingsprogram bör, enligt ett annat yrkande i motionen, regeringen under våren 1980 för riksdagen redovisa riktlinjer för statlig medverkan i branschutvecklingen. Motionärerna önskar vidare att riksdagen skall uttala att inga nedläggningar inom skogsindustrin bör beslutas innan det i motionen begärda planeringsarbetet har genomförts och redovisats för riksdagen.

Vänsterpartiet kommunisterna förordar i motionen 1979/80:172 skyndsamma åtgärder för att förhindra att beslutade och planerade nedläggningar och inskränkningar inom skogsindustrin verkställs innan riksdagen har tagit ställning till regeringsförslag om en helhetsplan för skogsindustrins framtid. Motionärerna föreslår att riksdagen skall göra en framställning till regeringen av denna innebörd.

I tre motioner utgår man från sysselsättningsproblemen inom resp. Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län. Inga ytterligare beslut om nedläggning av enskilda skogsindustrianläggningar bör fattas innan en strukturplan för branschen har lagts fram, hävdas i motionerna 1979/80:1400, 1979/80:963 och 1979/80:1443. Motionärerna vill att riksdagen skall uttala sig i denna riktning.

Situationen inom Södra Skogsägarna AB har föranlett fyra motioner. Enligt motionen 1979/80:968 bör riksdagen uttala att inga nedläggningar får ske vid Södra Skogsägarna förrän en strukturplan för hela landets skogsnäring har utarbetats. För att trygga sysselsättningen vid Östanå pappersbruk krävs snara åtgärder, uttalas i motionen 1979/80:1034. Motionärerna hemställer att riksdagen skall göra en framställning till regeringen härom. I motionen 1979/80:1415 yrkas att regeringen omedelbart skall ta upp förhandlingar med Södra Skogsägarna för att trygga fortsatt drift vid Fridafors Bruk. Motionärerna föreslår att man i dessa förhandlingar beaktar vissa synpunkter som de för fram. Dessa är bl. a. att en särskild fond skall inrättas till vilken både staten och Södra Skogsägarna tillskjuter medel, och att en ökad satsning skall ske på den produktutveckling som nu pågår vid bruket. I motionen 1979/80:1441 begärs att regeringen skall ta initiativ som möjliggör fortsatt verksamhet vid Emsfors bruk. Problemen inom Södra Skogsägarna berörs även i motionen 1979/80:172 (vpk).

Utskottet tar i det följande först upp de förslag som speciellt avser strukturproblemen inom Södra Skogsägarna för att därefter behandla kraven på ett handlingsprogram för hela skogsindustrin. Efter riksdagens beslut våren 1979 har en rad strukturåtgärder vidtagits inom företaget. Förslag till åtgärder på såväl kort som lång sikt utarbetades under hösten 1979. Detta ”åtgärdspaket” låg till grund för styrelsens beslut i december 1979 att MBL-förhandlingar om nedläggning av fem enheter skulle inledas. Beslutet omfattade Emsfors. Fridafors, Göta och Delary bruk samt sulfittillverkningen vid Lessebo Bruk. 1 februari 1980 beslöt styrelsen att MBL-förhandlingar även skulle inledas om nedläggning av papperstillverkningen vid Strömsnäs Bruk. Sammanlagt berörs 1 135 anställda av dessa MBL-förhandlingar. I

3 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 47

NU 1979/80:47

mitten av mars i år har Södra Skogsägarnas styrelse fattat beslut om nedläggning av Emsfors Bruk och Göta Bruk.

Syftet med åtgärdspaketet är att förbättra Södra Skogsägarnas ställning ekonomiskt. Enligt företagets analys beror den dåliga lönsamheten inom Södra Skogsägarna i huvudsak på att företaget dels har vissa enheter som är förlustbringande, dels har en industrikapacitet som är för stor i förhållande till tillgången på virkesråvara. Styrelsens beslut grundas på rent företagsekonomiska bedömningar. Dessa har kritiserats av bl. a. de fackliga organisationerna. I vissa fall, t. ex. när det gäller Fridafors Bruk. har organisationerna tillsammans med den lokala företagsledningen utarbetat förslag till förändrad produktionsinriktning som skulle möjliggöra fortsatt drift.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om sitt uttalande våren 1979 vid behandlingen av frågor som berörde strukturproblem inom Södra Skogsägarna och Ncb. Utskottet anförde bl. a. följande:

Syftet med det statliga engagemanget är att göra det möjligt att skapa stabilitet och framtida lönsamhet i verksamheten och härigenom trygga sysselsättningen. Detta ställer krav på en aktiv medverkan från alla parter. Utskottet förutsätter att man vid den strukturrationalisering som bedöms nödvändig noga beaktar de samhällsekonomiska problemen så att den genomförs på ett för berörda människor och orter acceptabelt sätt.

Strukturförändringarna inom Södra Skogsägarna behandlades i en interpellatiorisdebatt i december 1979 (se s. 16). Industriministern erinrade därvid om att ett avgörande motiv för det statliga engagemanget i Södra Skogsägarna var omsorgen om sysselsättningen och utvecklingen på de orter som nu är beroende av företaget. Han anförde vidare bl. a. följande. En långsiktig sysselsättningstrygghet förutsätter att en omstrukturering och rekonstruktion av företaget sker. På kort sikt kan detta medföra vissa sysselsättningsproblem. Nödvändiga struktureringsåtgärder bör emellertid inte förhindras. Uppkomna problem bör lösas på annat sätt. Här vilar ett ansvar såväl på företaget som på samhället. De åtgärder som Södra Skogsägarna redan har vidtagit och planerar att genomföra innebär svåra påfrestningar för berörda anställda och orter. Företaget har sedan sommaren 1979 lagt ner sågverken i Lessebo. Strömsrum och Vilshult samt Böksholms sulfitfabrik. Dessa beslut har drabbat ca 230 anställda. Avvecklingen av Emsfors Bruk och Göta Bruk berör ca 370 anställda. Om bolagets åtgärdspaket genomförs fullt ut kommer det att medföra svåra sysselsättningsproblem i vissa orter. t. ex. Tingsryds kommun med Fridafors Bruk.

Södra Skogsägarnas ledning har aviserat en fortsatt omstrukturering av företaget, vilken tvingas fram bl. a. av utvecklingen på marknaden. Utskottet vill understryka att företaget i samråd med de anställda bör göra en översyn av nu gällande planer och undersöka möjligheterna till fortsatt drift vid hotade enheter. Resultatet av detta arbete bör ligga till grund för fortsatta beslut i frågan. Beslut om oundgängliga omställningar och nedläggningar

NU 1979/80:47

måste ske med hänsynstagande till verkningarna för de anställda och för berörda kommuner. Utskottet vill med hänvisning till sitt uttalande i betänkandet 1978/79:61 understryka det stora ansvar att lösa uppkomna sysselsättningsproblem som vilar såväl på företaget - Södra Skogsägarna - som på samhället.

Möjligheterna att få till stånd alternativ sysselsättning måste noga undersökas i samverkan mellan bolaget, berörda kommuner, arbetsmarknadsmyndigheterna i länet och de fackliga organisationerna. 1 detta sammanhang är det viktigt att den erfarenhet och sakkunskap som finns hos de anställda tas till vara för konstruktiva lösningar. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för utbildning och arbetsförmedling bör effektivt utnyttjas för att komplettera Södra Skogsägarnas egna insatser. Stora krav på aktiva insatser för att lösa uppkommande problem kommer alltså att ställas på ansvariga myndigheter och i sista hand på regeringen. Utskottet förutsätter att regeringen med stor uppmärksamhet följer utvecklingen.

Det är enligt utskottets mening angeläget att Södra Skogsägarna inte ställer sig främmande för att temporärt kvarstå som delägare om en enhet inom koncernen överlåts till annan ägare.

Södra Skogsägarnas aktuella svårigheter beror tili en del på en otillräcklig tillgång på vedråvaror. Råvarusituationen har stor betydelse för företagets möjligheter att bibehålla sina produktionsenheter. Skogsägarna har via sin skogsägareförening ägarmajoriteten i Södra Skogsägarna AB. Det bör ligga i deras intresse att göra ytterligare ansträngningar att medverka till erforderlig tillförsel av skogsråvara. Utskottet vill erinra om att i de avtal som låg till grund för statens engagemang i skogsägarföretagen bl. a. ingick att parterna skulle tillse att långsiktiga avtal med skogsägarna träffades om virkesförsörjning för Södra Skogsägarna och Ncb. Sådana avtal ingicks i maj 1979.

Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till vad utskottet här har anfört med anledning av motionerna 1979/80:968. 1979/80:1034. 1979/80:1415 och 1979/80:1441.

Förslag om att ett handlingsprogram skall upprättas för massa- och pappersindustrin och sågverksindustrin med riktlinjer för statens medverkan i branschutvecklingen har, som ovan anförts, lagts fram i flera motioner. Dessa innefattar även önskemål om att inga beslut om nedläggningar skall fattas innan en strukturplan för branschen föreligger.

Yrkanden som i allt väsentligt överensstämmer med det nu föreliggande avslogs av riksdagen våren 1979. De hade avstyrkts av näringsutskottet med hänvisning bl. a. till pågående arbete på att finna strukturlösningar över ägargränserna genom en särskild arbetsgrupp som regeringen hade tillsatt för detta ändamål.

Industriministern besvarade i december 1979 (se s. 9) en interpellation som bl. a. gällde om regeringen var beredd att ta initiativ till en ramplanering för den framtida strukturomvandlingen inom skogsindustrin där statens och de

NU 1979/80:47

enskilda skogsägarnas intressen, som gemensamma ägare till företagen, tas till vara. I sitt svar anförde industriministern att den svenska skogsindustrin även fortsättningsvis måste genomgå en successiv omstrukturering. En sådan process innebär ofrånkomligen tillväxt inom vissa delar av branschen och för vissa företag och tillbakagång för andra. Vidare måste, sade han, skogsindustrins fortsatta utveckling inriktas på ökad vidareförädling, medan de direkt råvarukrävande delarna av branschen inte kan tillåtas expandera totalt sett. Industriministern underströk att företagens resurser i första hand måste satsas på enheter som är lönsamma och utvecklingsbara. Han erinrade om att regeringen redan nu har möjlighet att dels med regionalpolitiska medel, dels inom ramen för prövning enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) påverka skogsindustrins utbyggnad. I detta sammanhang anförde han bl. a. att det kan finnas skäl att närmare överväga de framtida formerna för statsmakternas medverkan i denna utvecklingsprocess. Detta gällde inte minst de större utbyggnader som kommer under 1980-talet. Industriministern meddelade att man inom regeringskansliet har uppmärksamheten riktad på dessa frågor.

Utvecklingen inom skogsindustrin i olika regioner har aktualiserats i riksdagen vid flera tillfällen under det senaste halvåret. Läget för skogsindustrin i Värmlands län togs senast upp i en interpellationsdebatt den 10 mars 1980 (RD 1979/80:98 s. 18). Interpellationen (1979/80:147) gällde möjligheterna att rädda driften vid Deje Bruk AB, som ägs av Vänerskog AB. Industriministern redovisade i sitt svar situationen för Deje Bruk och förklarade sig beredd att pröva olika vägar för att klara problemen inom Vänerskog.

Med anledning av samtliga nu aktuella motionsyrkanden vill utskottet anföra följande.

Det är uppenbart att skogsindustrin nu står inför en besvärlig omställningsperiod. En omstrukturering av branschen är påkallad för att skogsindustrin skall kunna upprätthålla och stärka sin konkurrenskraft internationellt. Att så kan ske är nödvändigt om branschens förmåga att överleva på lång sikt skall kunna tryggas. En konsekvens kan därvid bli att sådana produktionsenheter som inte bedöms vara livskraftiga successivt måste avvecklas. Utskottet vill emellertid understryka att omställningsprocessen inte bör uppfattas negativt. Den innebär att man syftar framåt och inriktar produktionen på lönsamma och utvecklingsbara områden. Ökad vidareförädling av skogsråvaran är ett viktigt inslag.

Av redogörelsen i det föregående (s. 21) framgår att flera skogsindustriföretag har planer på en utbyggnad av vissa anläggningar. De råvarukrävande delarna av branschen kan emellertid inte tillåtas att expandera totalt sett. För att tillgängliga resurser skall användas optimalt bör förändringar inom branschen naturligen komma till stånd i nära samarbete mellan företagen, de fackliga organisationerna och samhället. Ett sådant samarbete pågår också inom det särskilda branschråd för skogsindustrin som är knutet till

NU 1979/80:47

industridepartementet. Mot bakgrund av industriministerns nyss refererade interpellationssvar konstaterar utskottet att frågor som rör skogsindustrins utveckling noga följs inom regeringskansliet. Utskottet delar industriministerns uppfattning att det kan finnas skäl att närmare överväga formerna för statsmakternas roll i branschens strukturförändring. Ett övergripande handlingsprogram av det slag som motionärerna förespråkar synes dock inte vara påkallat.

Vad beträffar förslagen om ett handlingsprogram för sågverksindustrin vill utskottet erinra om att statens industriverk har i uppdrag att studera behovet och den konkreta utformningen av eventuella statliga åtgärder för att underlätta sågverksindustrins framtida omställning och fortsatta utveckling. Vid denna utredning skall man särskilt beakta branschens överkapacitet med hänsyn till tillgänglig råvara. Industriverket avser att presentera en del av detta utredningsarbete under hösten 1980. Underlag för en bedömning av möjliga åtgärder för att stärka sågverksindustrin kommer alltså att föreligga inom kort.

Motionärernas förslag att riksdagen skall uttala att inga nedläggningar inom skogsindustrin bör beslutas innan detta handlingsprogram - en strukturplan för branschen - har presenterats kan utskottet inte ansluta sig till. En strukturomvandling inom skogsindustrin med nedläggning av vissa enheter torde vara ofrånkomlig bl. a. med hänsyn till den tendens till överkapacitet i förhållande till tillgången på skogsråvara som f. n. föreligger på vissa områden. En neddragning bör - som utskottet tidigare anfört - ske successivt och med hänsynstagande till de regionalpolitiska och samhällspolitiska följderna av olika beslut.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna 1979/80:1027 (s). 1979/80:1400 och 1979/80:1443 såvitt nu är i fråga samt motionerna 1979/80:172 (vpk) och 1979/80:963.

Olika projekt för utbyggnad av skogsindustriell verksamhet behandlas i tre motioner. I motionen 1979/80:312 yrkas att regeringen skall vidta åtgärder för en snar utbyggnad av Väjafabriken i Ådalen. Planerna på att bygga ett journalpappersbruk i Söderhamns kommun får stöd i motionerna 1979/ 80:319 och 1979/80:1903. Enligt den förra motionen bör riksdagen begära att Stora Kopparberg Bergvik får tillstånd att bygga ut ett LWC-pappersbruk inom Söderhamns kommun. Riksdagen skulle vidare uttala att den totala massaproduktionen inom Söderhamns kommun skall behållas på nivån 450 000 årston. I den senare motionen önskas ett uttalande av riksdagen att utvecklingen i Söderhamns kommun bör tillmätas betydande vikt inför regeringens beslut om tillstånd för bl. a. uppförande av journalpappersbruk.

I fråga om Ncb:s planer på en utbyggnad av Dynäs fabriker i Väja vill utskottet erinra om att regeringen år 1977 har lämnat tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen. Näringsutskottet har år 1979 uttalat sig för att denna

4 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 47

NU 1979/80:47

utbyggnad prioriteras i den fortsatta planeringen av företagets verksamhet.

Ytterligare ansökningar om utbyggnad av massa- och pappersindustrin har aktualiserats hos regeringen. Bland dessa ingår Bergvik & Ala AB:s ansökan att få bygga ut i Sandarne, Söderhamns kommun.

Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att under sommaren 1980 ta ställning till de ansökningar om utbyggnad som föreligger. Ett viktigt led i bedömningen är den strukturplan som Ncb:s ledning f. n. utarbetar. Avsikten är att denna skall kunna färdigställas i juni 1980.

Skogsindustrin i Västerbottens län utreds f. n. av en utredare som tillkallades i februari 1980. Denne skall i första hand kartlägga tänkbara konsekvenser från råvaru- och sysselsättningssynpunkt av olika tänkbara strukturförlopp. Vidare ingår i uppdraget att närmare belysa samverkan mellan de företag som har produktionsanläggningar i länet. Beträffande massa- och pappersindustrin skall utredaren beakta de strukturförändringar av olika karaktär som kan aktualiseras i Västernorrlands län.

Mot här angiven bakgrund konstaterar utskottet att de olika utbyggnadsplaner som motionärerna anser böra genomföras f. n. övervägs inom regeringskansliet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de nu berörda motionsyrkandena.

Skivindustrin

I motionerna 1979/80:1027 (s), 1979/80:1400 och 1979/80:1443 efterlyses planmässiga åtgärder för att utvecklingen inom skivindustrin skall främjas och för att nödvändiga strukturförändringar skall kunna genomföras i socialt acceptabla former. Motionärerna anser att forskning och utveckling inom branschen särskilt måste uppmärksammas. De menar att inga beslut om nedläggningar bör fattas innan riksdagen har behandlat regeringens förslag om strukturförändringar inom skivindustrin. I motionerna hemställs att riksdagen skall begära att regeringen under våren 1980 lägger fram förslag till handlingsprogram för skivindustrin. Detta program bör då utformas enligt de synpunkter och förslag som förs fram i motionerna.

Förhållandena inom skivindustrin i dess helhet och dess delbranscher - plywood-, spånskive- och träfiberskiveindustrin - har belysts i olika utredningar under de senaste åren. Många företag inom denna bransch har besvärliga lönsamhetsproblem. Boardindustrins svårigheter berördes i en frågedebatt i november 1979 (se s. 24). Med anledning av en fråga om möjligheterna för fortsatt drift vid Lövholmens boardfabrik i Piteå meddelade industriministern att en översyn av läget inom boardindustrin nyligen genomförts inom industridepartementet. Slutsatsen av denna undersökning var att behovet av en kapacitetsreduktion kvarstår. I svaret framhölls vidare att det finns uttalade strävanden i denna riktning. En minskning av produktionskapaciteten underlättas om man kan ersätta boardtillverkningen

NU 1979/80:47

med annan produktion på de orter som berörs. Industriministern nämnde vidare att industridepartementet tillsammans med Kooperativa förbundet har bildat en arbetsgrupp för att skaffa alternativ sysselsättning till Karlholms bruk. Han uttalade att det är på det sättet som samhällets medverkan får ske i den nödvändiga strukturomvandlingen i branschen.

Utskottet konstaterar att utvecklingen inom skivindustrin aktivt följs inom regeringskansliet. Detta strukturarbete bör lämpligen, som industriministern angav i frågedebatten, ske i nära samverkan mellan staten och företagen. Utskottet utgår från att man därvid beaktar möjligheterna till en samordning och rationalisering inom branschen. I det föregående har utskottet understrukit vikten av att man vid den fortsatta omställningen inom skogsindustrin tar hänsyn till de regionalpolitiska och samhällsekonomiska följderna av olika beslut. Så bör även bli fallet beträffande omstruktureringen av skivindustrin. När det gäller forskning och utveckling på det trätekniska området vill utskottet erinra om att regeringen nyligen har lagt fram förslag (prop. 1979/80:110) om att en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet skall byggas upp i Skellefteå. Detta förslag behandlar utskottet i betänkandet NU 1979/80:48. En särskild framställning till regeringen om skivindustrin finner utskottet inte befogad. De tre nämnda motionerna avstyrks alltså i vad gäller denna bransch.

I motionen 1979/80:1542 förordas att regeringen skall ta initiativ till en sammanslagning av de båda företagen Ljusdals Träprodukter AB och Östernäs Sågverk. Riksdagen avslog våren 1976 ett motionsyrkande om samgående mellan Östernäs Såg och det statsägda företaget Edströms Industrier AB - numera Ljusdals Träprodukter AB. Utskottet motiverade sitt avstyrkande med att riksdagen inte borde ingripa med anvisningar om konkreta projekt inom den statliga företagssektorn. Det borde, menade utskottet, ankomma på företagen själva att ta initiativ till samarbete om de fann skäl till detta. Utskottet finner inte anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande. Motionen avstyrks sålunda.

I motionen 1979/80:703 hemställs om en utredning av möjligheterna att förlägga en samhällsägd träförädlingsindustri till vissa delar av Sollefteå kommun.

Det bör i första hand vara en uppgift för ansvariga myndigheter i länet i samarbete med utvecklingsfonden att pröva motionärens önskemål. Riksdagen bör enligt utskottets mening lämna motionen utan åtgärd.

Strukturbolag för skogsindustrin

För den långsiktiga utvecklingen inom skogsindustrin är det enligt motionen 1979/80:1027 (s) viktigt att samhället aktivt engagerar sig i de delar av denna industrigren som är framtidsinriktade och expansiva. Motionärerna anser att inrättande av ett strukturbolag bör utgöra ett väsentligt inslag i det förslag om statlig medverkan i skogsindustrins strukturutveckling som regeringen bör lägga fram.

NU 1979/80:47

40 Ett motsvarande motionsyrkande avslogs av riksdagen år 1979.

Omstruktureringen av branschen har inneburit stora statliga insatser. Ytterligare åtgärder från samhällets sida torde bli nödvändiga bl. a. för att underlätta successiva och för berörda parter acceptabla omställningar. Det kan, som i det föregående har framhållits, finnas skäl att närmare överväga formerna för statsmakternas roll i olika branschers strukturförändring. Inrättandet av ett strukturbolag, enligt motionärernas förslag, skulle medföra att staten på ett genomgripande sätt skulle styra branschens utveckling. Utskottet anser inte att detta är motiverat och avstyrker alltså motionen i denna del.

Virkesförsörjningen

De svårigheter med råvaruförsörjningen som skogsindustrin f. n. har utgör utgångspunkten för förslag i motionerna 1979/80:1027 (s). 1979/80:1400 och 1979/80:1443.

I den förstnämnda motionen yrkas att utredningen (I 1979:18) om industrins virkesförsörjning skall få tilläggsdirektiv. Motionärerna anser att utredningen bör pröva möjligheterna att använda skogsvårdsavgiften som ett styrinstrument för en bättre skogsvård, jämnare avveckling och tryggare sysselsättning. Vidare borde utredningen i ett sammanhang bedöma skogsbeskattningens inverkan på virkesutbudet och hur olika avgifter och stödformer påverkar utformningen av skattesystemet. Motionärerna hävdar även att regeringen på ett helt annat sätt än vad som nu sker måste övervaka utvecklingen på råvarumarknaden.

För att säkra industrins virkesförsörjning bör enligt motionen 1979/ 80:1443 regeringen ta initiativ till långsiktiga virkesavtal. Vidare borde en utredning tillsättas med uppgift att snabbt undersöka hur samhället skall få tillgång till effektiva styrinstrument för att påverka avverkningen. Även i motionen 1979/80:1400 framförs dessa krav.

Utskottet vill först erinra om att den ovan nämnda utredningen har till uppgift bl. a. att göra en genomgripande översyn av skogsbeskattningens samhällsekonomiska effekter. Avverkningsfrågorna är alltså ett centralt tema i utredningsarbetet. Enligt direktiven bör arbetet bedrivas skyndsamt.

Under det senaste året har regeringen tagit initiativ till en rad åtgärder för att stimulera skogsägare att tillfälligt öka sina avverkningar. Ett tillfälligt bidrag till gallringar har införts. Till att börja med gällde detta för arbeten som utfördes under år 1979 (prop. 1978/79:119, JoU 1978/79:38, rskr 1978/79:427). Giltighetstiden för detta bidrag har sedermera förlängts och omfattar nu även första halvåret 1980 (prop. 1979/80:101. bil. 4, JoU 1979/80:28, rskr 1979/80:166). En förutsättning för att bidrag skall erhållas är att gallringsvirket tillförs skogsindustrin.

Vidare beslöt riksdagen våren 1979 om genomgripande ändringar av

NU 1979/80:47

reglerna för beskattning av skogsinkomster (prop. 1978/79:204, SkU 1978/79:54, rskr 1978/79:392). Ändringarna, som i huvudsak skall tillämpas fr. o. m. 1981 års taxering, hänför sig bl. a. till beräkningen av avdrag på grund av skogsavverkning.

I en nyligen framlagd proposition (prop. 1979/80:173) föreslår regeringen att privata skogsägare får ökade möjligheter till avsättning på s. k. skogskonto vid avverkning och försäljning av rotposter.

Vissa av motionärernas förslag i syfte att öka tillgången på skogsråvara har behandlats av jordbruksutskottet. I dess betänkande i ämnet (JoU 1979/ 80:34) erinras om de åtgärder som regeringen har vidtagit. Med hänvisning till detta avstyrker jordbruksutskottets majoritet motionen 1979/80:1027 (s) i de delar som kan anses beröra utskottets beredningsområde.

Frågor som rör virkestillgången har tagits upp i riksdagen vid flera tillfällen under det senaste halvåret. I sitt svar den 24 mars 1980 på en interpellation om skogsindustrins virkesförsörjning underströk industriministern att det finns anledning att befara att virkesförsörjningen till skogsindustrin förblir otillräcklig under den högkonjunktur som branschen nu upplever. Man borde därför överväga ytterligare åtgärder för att snabbt åstadkomma ett ökat virkesflöde till såväl massaindustrin som sågverken och övriga delar av skogsindustrin. Industriministern meddelade att regeringen avsåg att inom kort återkomma med konkreta förslag i dessa frågor. Vidare skulle regeringen ta upp överläggningar med företrädare för virkesmarknadens parter i syfte att få till stånd en effektiv information till skogsägarna om innebörden av de nya reglerna för skogsbeskattningen.

För skogsindustrin är den situation som nu föreligger på virkesmarknaden mycket besvärande. Utbudet av skogsråvara är begränsat bl. a. på grund av att avverkningsvolymen i skogsbruket inte ökat i önskvärd utsträckning trots höjda virkespriser. Detta har fört med sig svårigheter för vissa företag, i första hand då några enheter inom Södra Skogsägarna och Ncb. Dagsläget är sådant att det finns risk för att vissa enheter inom Ncb kan komma att avvecklas.

En säker och jämn tillförsel av råvara är av vital betydelse för skogsindustrin. Olika åtgärder har - som framgår av vad nyss sagts - vidtagits för att både på kort och på lång sikt förbättra skogsindustrins virkesförsörjning. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen och aktivt medverkar för att förbättra situationen. Vad avser förslaget att utredningen om skogsindustrins virkesförsörjning skall få tilläggsdirektiv vill utskottet erinra om att en av kommitténs huvuduppgifter är att bedöma den roll som den skattemässiga behandlingen av skogsinkomster spelar för virkesutbudet från främst olika kategorier av enskilda skogsägare. Den fråga som motionärerna berör synes alltså redan vara täckt av utredningens direktiv.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna 1979/80:1027 (s), 1979/80:1400 och 1979/80:1443 i nu berörda delar.

NU 1979/80:47

42 I motionen 1979/80:1027 (s) hemställs om förslag till beredskapslagstiftning på skogsområdet. Denna lagstiftning skulle utformas enligt vissa av motionärerna angivna riktlinjer. Dessa innebär i huvudsak att de skogliga myndigheterna skall få möjlighet att under vissa förutsättningar rikta förelägganden om avverkning mot ägare av en skogsfastighet. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas åt fastigheter som ägs av t. ex. dödsbon eller fysiska personer för vilka skogsbruket inte utgör den huvudsakliga sysselsättningen eller inkomstkällan. Regeringen skulle få fullmakt att sätta lagen i kraft för enstaka virkesförsörjningsområden eller för hela landet, om industrins virkesförsörjning eller sysselsättningen allvarligt hotas.

Jordbruksutskottet hänvisar i sitt yttrande (JoU 1979/80:1 y) över motionen till sina ställningstaganden i betänkandet JoU 1979/80:34 med anledning av motioner om skogspolitiken, m. m. I detta betänkande behandlar jordbruksutskottet bl. a. denna motion i den del som berör jordbruksutskottets beredningsområde. Motionen avstyrks av jordbruksutskottets majoritet med hänvisning till de åtgärder av skogspolitisk, näringspolitisk och skattepolitisk karaktär som regeringen har vidtagit i syfte bl. a. att stimulera avverkningar inom det enskilda skogsbruket. Minoriteten inom jordbruksutskottet har avvikande mening och anser att motionen bör tillstyrkas.

Med hänsyn till vad jordbruksutskottet anför i sitt yttrande anser sig näringsutskottet inte ha skäl att föreslå riksdagen att göra en sådan framställning om beredskapslagstiftning sorn begärs i motionen 1979/80:1027 (s).

Olika åtgärder för att öka tillgängen på skogsråvara föreslås i två motioner. I motionen 1979/80:710 yrkas att riksdagen skall uttala sig för att ett bolag med staten och skogsbolagen som delägare bildas med uppgift att ta hand om och utnyttja fiberbankarna i sjöar och vattendrag. Enligt ett annat yrkande bör riksdagen begära förslag till en lag enligt vilken sjunktimret i sjöar och vattendrag utan ekonomisk ersättning övergår i statlig ägo. Vidare begärs att regeringen skall lägga fram förslag till åtgärder för upptagning av sjunktimret i landets älvar och sjöar.

Näringsutskottet behandlade år 1979 (NU 1978/79:34) utförligt de båda frågor som motionärerna har tagit upp (se s. 30). I fråga om tillvaratagande av såväl sjunktimmer som de s. k. fiberberg som har samlats i vattendrag i anslutning till massafabriker hänvisade utskottet till pågående verksamhet och avstyrkte därmed motionerna. Utskottet finner inte skäl att ändra detta ställningstagande och avstyrker alltså motionen.

I motionen 1979/80:717 önskas ett förslag till lagstiftning om effektivt tillvaratagande av träavfall i samband med röjning av kraftledningsgator. Motionärerna ger vissa allmänna synpunkter på hur arbetet med att samla ihop träråvara bör tillgå. De anser att varje kraftproducent med ledningar skulle åläggas att på detta sätt ta till vara träavfallet.

Av redogörelsen i det föregående (s. 30 f.) framgår att statens vattenfalls -

NU 1979/80:47

verk har uppmärksammat denna fråga. En arbetsgrupp inom verket har i januari 1979 redovisat en studie av förutsättningarna för att på ett bättre sätt röja och ta till vara röjningsvirke i verkets ledningsgator. Gruppen skall fortsätta sitt arbete med försök och utvärdering i större skala.

Utskottet finner att resultatet av nu pågående utredningsarbete bör avvaktas och att riksdagen därför inte har anledning att nu göra något uttalande i denna fråga.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande strukturförändringar inom Södra Skogsägarna att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:968, motionen 1979/80:1034 (Östanå), motionen 1979/80:1415 (Fridafors) och motionen 1979/80:1441 (Emsfors) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande handlingsprogram för massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin

att riksdagen avslår motionen 1979/80:172 i ifrågavarande del, motionen 1979/80:963. motionen 1979/80:1027 yrkandena 2, 3. 5 och 7, det sistnämnda i ifrågavarande del. motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

3. beträffande utbyggnad inom skogsindustrin att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:312 (Väja),

b) motionen 1979/80:319 och motionen 1979/80:1903 i ifrågavarande del (Söderhamn),

4. beträffande utveckling av skivindustrin

att riksdagen avslår motionen 1979/80:172 i ifrågavarande del, motionen 1979/80:1027 yrkandetö och yrkandet 7 i ifrågavarande del, motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

5. beträffande samgående mellan företag

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1542,

6. beträffande träförädlingsindustri i Sollefteå att riksdagen avslår motionen 1979/80:703,

7. beträffande strukturbolag för skogsindustrin

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1027 yrkandet 4,

8. beträffande skogsindustrins virkesförsörjning

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1027 yrkandet 1, motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del.

NU 1979/80:47

9. beträffande beredskapsåtgärder för att säkerställa virkesförsörjningen att

riksdagen avslår motionen 1979/80:1027 yrkandet 8,

10. beträffande tillvaratagande av fiberavfall och sjunktimmer att riksdagen avslår motionen 1979/80:710,

11. beträffande tillvaratagande av träråvara i kraftledningsgator att riksdagen avslår motionen 1979/80:717.

Stockholm den 30 april 1980

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg (s) (mom. 1), Margaretha af Ugglas (m) (mom. 2-11), Lilly Hansson (s), Tage Adolfsson (m) (mom. 1), Thage Peterson (s). Bengt Sjönell (c), Lennart Pettersson (s), Karl Björzén (m) (mom. 2-11), Rune Jonsson (s). Ingegärd Oskarsson (c), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 2-11), Sven Munke (m) (mom. 1) och Christer Eirefelt (fp).

Reservationer

1. Strukturförändringar inom Södra Skogsägarna (mom. 1)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson och Rune Jonsson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med ”Södra Skogsägarnas” och slutar på s. 35 med ”på samhället” bort ha följande lydelse:

Södra Skogsägarnas ledning har aviserat en fortsatt omstrukturering av företaget. Utskottet finner det angeläget att en översyn nu görs av gällande planer med sikte på att presentera en helhetssyn på utvecklingen framöver. Resultatet av detta arbete bör avvaktas innan ytterligare beslut om nedläggningar fattas. I avvaktan på denna översyn bör inte heller de redan beslutade nedläggningarna av Emsfors, Göta, Strömsnäs, Delary och Fridafors bruk samt Lessebo Bruks sulfitfabrik verkställas. Det är viktigt att de anställda får delta i arbetet med översyn av Södra Skogsägarnas framtida struktur och utveckling.

Beslut om nedläggningar och omställningar måste ske med största hänsynstagande till de samhällsekonomiska följderna och till följderna för de anställda och berörda kommuner. Företaget måste noga pröva möjligheten till fortsatt drift vid hotade enheter. Utskottet vill understryka det stora ansvar för att lösa uppkomna sysselsättningsproblem som vilar såväl på företaget - Södra Skogsägarna - som på samhället.

NU 1979/80:47

2. Handlingsprogram för massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin (mom. 2)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Det är” och slutar på s. 37 med ”och 1979/80:963” bort ha följande lydelse:

En positiv utveckling inom skogsindustrin torde inte kunna säkras utan en fortsatt strukturomvandling av branschen. Förändringarna måste syfta till att åstadkomma en långsiktig balans mellan råvarutillgång och industrikapacitet och ett bättre utnyttjande av skogsråvaran. Förädlingsgraden i skogsindustrin måste höjas. Detta kommer att kräva betydande insatser av kapital. En omställning enligt dessa riktlinjer kan i vissa fall komma att medföra svårigheter för de anställda liksom för berörda orter och regioner. Men det är viktigt att påpeka att en strukturomvandling också - och kanske framför allt - måste betyda utveckling och satsningar på framtiden. Det är därför viktigt att samhället, de anställda och företagen gemensamt planerar för den framtida utvecklingen.

Regeringens åtgärder för skogsindustrin har i huvudsak varit av kortsiktig natur. En samordnad planering av åtgärderna saknas. Branschens problem - inte minst de långsiktiga - är nu sådana att ett näringspolitiskt program för skogsindustrin snarast måste utformas. Detta innebär inte en detaljplanering för de enskilda företagen. Däremot bör en ökad samordning och samverkan rörande de övergripande besluten komma till stånd. Detta handlingsprogram kommer naturligen även att omfatta sågverksindustrin. Resultatet av industriverkets utredning av denna branschs framtida omställning och fortsatta utveckling kommer naturligen att ingå som en viktig del i utformningen av programmet för denna industri.

Motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala att inga ytterligare beslut om nedläggningar av enskilda anläggningar skall fattas innan en samlad strukturplan har lagts fram. Utskottet är av samma mening. Varje beslut om nedläggning skulle föregripa utformningen av en sådan strukturplan. Varje beslut om nedläggning skulle också omöjliggöra de anställdas och samhällets deltagande i arbetet att positivt omstrukturera och utveckla skogsindustrin.

Vad utskottet här anfört om utarbetande av ett handlingsprogram för massa- och pappersindustrin och sågverksindustrin samt om nedläggningar inom dessa branscher bör ges regeringen till känna som riksdagens mening.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande handlingsprogram för massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:172 i ifrågavaran -

NU 1979/80:47

de del. motionen 1979/80:963, motionen 1979/80:1027 yrkandena 2, 3, 5 och 7, det sistnämnda i ifrågavarande del. motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Utveckling av skivindustrin (mom. 4)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson. Lilly Hansson. Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "Utskottet konstaterar” och slutar med "denna bransch" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner motionärernas förslag välmotiverade. Skivindustrins olika delbranscher har analyserats i flera utredningar. Spånskive- och träfiberskiveindustrin har allvarliga lönsamhetsproblem. Regeringen bör därför snarast låta utarbeta förslag till planmässiga åtgärder för att säkerställa skivindustrins fortlevnad och utveckling på längre sikt. Några beslut om nedläggningar bör inte fattas innan riksdagen har behandlat regeringens förslag.

Det är viktigt att frågan om forsknings- och utvecklingsverksamheten uppmärksammas i detta förslag. Det planerade inrättandet av en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet i Skellefteå (prop. 1979/80:110, NU 1979/80:48) är ett steg i rätt riktning. Det är dock befogat med ytterligare åtgärder på detta område.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande utveckling av skivindustrin

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:172 i ifrågavarande del, motionen 1979/80:1027 yrkandet 6 och yrkandet 7 i ifrågavarande del. motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Strukturbolag för skogsindustrin (mom. 7)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Omstruktureringen av” och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening viktigt att ett strukturbolag för skogsindustrin inrättas. För att en positiv utveckling inom denna industrigren skall tryggas kommer det även framdeles att krävas finansiella insatser från

NU 1979/80:47

samhällets sida. Dessa måste ingå som led i en planerad utveckling. Härvid skulle ett sådant strukturbolag som motionärerna förespråkar kunna spela en viktig roll genom att kanalisera tillgängliga resurser till de delar av branschen som är framtidsinriktade och expansiva. Det ifrågavarande förslaget i motionen 1979/80:1027 (s) bör alltså tillgodoses.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande strukturbolag för skogsindustrin

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1027 yrkandet 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Skogsindustrins virkesförsörjning (mom. 8)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”En säker” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Råvarusituationen är f. n. mycket alarmerande. Svårigheterna att få fram tillräckligt med virke har medfört att vissa företag överväger att lägga ner eller inskränka driften vid olika anläggningar. Det har också förekommit beslut i sådan riktning. Särskilt hårt drabbat av virkeskrisen synes Ncb vara, men även Södra Skogsägarna har stora problem. Till en del beror den bristande virkesförsörjningen på att avverkningarna har släpat efter. Detta gäller främst för det privata skogsbruket. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det behövs övergripande ekonomiska styrmedel och långsiktiga virkesavtal för att det skall bli möjligt att komma till rätta med de aktuella problemen. Regeringen måste fortlöpande övervaka utvecklingen på råvarumarknaden. Bedömningar av industrins behov och de avverkningar som detta kräver måste göras och redovisas för riksdagen.

Med hänsyn till den svåra råvarusituationen anser utskottet att utredningen om industrins virkesförsörjning bör ges i uppdrag att med förtur utarbeta förslag till åtgärder.

Skogsbeskattningens utformning är av betydelse för virkesutbudet. Utskottet anser att utredningen om industrins virkesförsörjning bör få i uppdrag att även pröva möjligheterna att använda skogsvårdsavgifter som ett styrmedel för skogspolitiken.

Genom de åtgärder som utskottet här har föreslagit tillgodoses de tre nämnda motionerna i nu berörda delar.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande skogsindustrins virkesförsörjning

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1027 yrkandet 1, motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1979/80:47

6. Beredskapsåtgärder för att säkerställa virkesförsörjningen (mom. 9)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”motionen 1979/80:1027 (s)” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till de synpunkter som den socialdemokratiska minoriteten i jordbruksutskottet lägger fram. Regeringen bör utarbeta förslag till beredskapslagstiftning om skyldighet för skogsägare att avverka. Reglerna bör utformas som en beredskapslagstiftning.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande beredskapsåtgärder för att säkerställa virkesförsörjningen att

riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1027 yrkandet 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Strukturförändringar inom Södra Skogsägarna (mom. 1)

Erik Hovhammar, Tage Adolfsson och Sven Munke (alla m) anför:

De nödvändiga åtgärder som Södra Skogsägarna redan har vidtagit och planerar att genomföra innebär svåra omställningsproblem för många anställda och många orter. Syftet med nu pågående omstrukturering av koncernen är att, som ett led i den av riksdagen 1979 beslutade finansiella rekonstruktionen av företaget, på sikt säkerställa driften och utvecklingen av de företagsenheter som bedömts som livskraftiga. Beslut om och genomförande av nödvändiga nedläggningar av enskilda enheter måste ske med stort hänsynstagande till de samhällsekonomiska följderna. Likaså måste ansvaret - såväl för Södra Skogsägarna som för samhället - särskilt understrykas när det gäller att söka lösa uppkommande sysselsättningsproblem. Härvid kommer stora krav att ställas på att berörda myndigheter aktivt arbetar för att få till stånd sådan företagsetablering som ger nya sysselsättningstillfällen.

Särskild vikt måste också läggas vid bedömningar av vilka negativa konsekvenser som uppkommer för hela koncernen och därmed för sysselsättningen i hela den region inom vilken denna har sin verksamhet, om nu pågående strukturomvandling inte konsekvent och skyndsamt kan genomföras.

Södra Skogsägarnas svårigheter har tidigare redovisats vid riksdagens behandling av frågan om statligt delägarskap och finansiell rekonstruktion av

NU 1979/80:47

koncernen våren 1979. Härefter har betydande positiva förändringar av bl. a. avsättningsmöjligheterna för massa och papper skett, medan valutakurser och råvarutillförsel alltjämt är problem. Råvarusituationen liksom ett skyndsamt genomförande av den nödvändiga strukturomvandlingen har stor betydelse för företagets möjligheter att på sikt bibehålla sina livskraftiga produktionsenheter. Under förutsättning av att företagets beslut om och genomförande av strukturförändringar kan ske på sådant sätt att skogsägarna, som innehar ägarmajoriteten i bolaget, får en god framtidstro beträffande bolagets positiva utveckling bör det också ligga i deras intresse att göra ytterligare ansträngningar att medverka till erforderlig tillförsel av råvara.

NU 1979/80:47

50 Bilaga

Jordbruksutskottets yttrande 1979/80:1 y

över motion om åtgärder för skogsnäringen

Till näringsutskottet

Genom beslut den 13 mars 1980 har näringsutskottet berett jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över motionen 1979/80:1027 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser yrkandet 8.

Motionen

I motionen 1979/80:1027 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 8), att riksdagen beslutar att begära att regeringen snarast förelägger riksdagen ett förslag till beredskapslagstiftning på skogsområdet i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motionärerna redovisar i motionen 1027 sin syn på skogsnäringens problem och utvecklingsvägar och presenterar ett program för att stödja branschen och styra utvecklingen på detta område. Särskild uppmärksamhet ägnas åt bristen på råvara och de olägenheter som skogsindustrin härigenom drabbas av i form av minskat kapacitetsutnyttjande och ojämn sysselsättning m. m. Den föreslagna beredskapslagstiftningen skulle enligt motionen ge de skogliga myndigheterna möjlighet att under vissa närmare angivna förutsättningar rikta förelägganden om avverkning mot ägare av en skogsfastighet. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt fastigheter som ägs av t. ex. dödsbon eller fysiska personer för vilka skogsbruket inte utgör den huvudsakliga sysselsättningen eller inkomstkällan. Regeringen bör få fullmakt att sätta lagen i kraft för enstaka virkesförsörjningsområden eller för hela landet, om industrins virkesförsörjning eller sysselsättningen allvarligt hotas.

Utskottet

Utskottet har denna dag i betänkandet 1979/80:34 behandlat bl. a. motionen 1027 yrkandet 1 i den del motionsyrkandet berör utskottets beredningsområde. Motionen innehåller i denna del förslag till olika skogspolitiska åtgärder m. m. som syftar till att åstadkomma en bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryggare sysselsättning. Utskottet har därvid avstyrkt motionen i förevarande del med hänvisning till de åtgärder av skogspolitisk, näringspolitisk och skattepolitisk karaktär som redan vidtagits i syfte bl. a. att öka avverkningarna inom det enskilda skogsbruket. Vidare har utskottet hänvisat till dep utredningsverksamhet rörande skogsnäringen

NU 1979/80:47 (JoU 1979/80:1 y)

som f. n. pågår. Skälen för ett avstyrkande av motionen 1027 i nyss berörda delar är giltiga också i fråga om det i samma motion framförda yrkandet om en beredskapslagstiftning på skogsområdet. Utskottet avstyrker därför detta motionsyrkande.

Stockholm den 8 april 1980

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c). Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i Ljung (m). Börje Stensson (fp). Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg (s). Sven Eric Lorentzon (m). Gunnar Olsson (s). Märta Fredrikson (c). Esse Petersson (fp). Stig Alftin (s)*. Lennart Brunander (c), Wivi-Anne Radesjö (s)*, Jan Fransson (s) och Stig Gustafsson (s)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Stig Alftin. Wivi-Anne Radesjö, Jan Fransson och Stig Gustafsson (alla s) som anser att utskottet - med hänvisning till de skäl som anförts i motionen 1027 i förevarande del - i sitt yttrande till näringsutskottet bort tillstyrka bifall till motionsyrkandet.

NU 1979/80:47 52

Innehållsförteckning

Ärendei 1

Motionsyrkandena 1

Handlingsprogram för massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin Motioner

4 Uppgifter om massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin 5

Tidigare behandling i riksdagen 9

Strukturproblem inom Södra Skogsägarna

Motioner 10

Uppgifter om koncernen Södra Skogsägarna 11

Tidigare behandling i riksdagen 15

Förslag rörande skogsindustrin i vissa regioner

Motioner 18

Uppgifter i anslutning till motionerna 19

Utbyggnader inom skogsindustrin

Motioner 20

Uppgifter i anslutning till motionerna 21

Skivindustrin

Motioner 22

Uppgifter i anslutning till motionerna 22

Tidigare behandling i riksdagen 24

Strukturbolag

Motion 25

Tidigare behandling i riksdagen 26

Virkesförsörjning

Motioner 26

Uppgifter i anslutning till motionerna 28

Utskottet 32

Skogsindustrins utveckling 32

Skivindustrin 38

Strukturbolag för skogsindustrin 39

Virkesförsörjningen 40

Hemställan 43

Reservationer

1. Strukturförändringar inom Södra Skogsägarna (s) 44

2. Handlingsprogram för massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin (s) 45

3. Utveckling av skivindustrin (s) 46

4. Strukturbolag för skogsindustrin (s) 46

5. Skogsindustrins virkesförsörjning (s) 47

6. Beredskapsåtgärder för att säkerställa virkesförsörjningen (s) .. 48

Särskilt yttrande

Strukturförändringar inom Södra Skogsägarna (m) 48

Bilaga

Jordbruksutskottets yttrande 1979/80:1 y över motion om åtgärder för skogsnäringen 50

GOTAB 65037 Stockholm 1980