Med anledning av motioner om försäkringsskyddet för efterlevande make
SfU 1979/80:6
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1979/80:6
med anledning av motioner om försäkringsskyddet för efterlevande make
Motionerna
I motionen 1978/79:358 av Iris Mårtensson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av normerna för livränta på grund av arbetsskada så att livränta utgår oavsett kön.
I motionen 1978/79:1804 av Karl Leuchovius (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär påskyndande av pensionskommitténs arbete med att utforma förslag, syftande till jämställdhet mellan män och kvinnor inom den allmänna försäkringen i vad gäller efterlevandeskyddet.
Gällande bestämmelser
Familjepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring består av änkepension och barnpension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. Efter kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension.
Änkepension från folkpensioneringen utgår under förutsättning att änkan inte uppbär ålderspension. Hon skall dessutom antingen ha uppnått 36 års ålder vid mannens död och ha varit gift med honom i minst fem år eller ha vårdnaden om och stadigvarande bo tillsammans med barn under 16 år som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan.
Änkepension från tilläggspensioneringen utgår om äktenskapet har varat minst fem år och har ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. En ytterligare förutsättning är att den försäkrade vid sin död var berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller skulle ha varit berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension. Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan är änkan berättigad till änkepension även om nyss nämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet innan det har bestått i fem år, skall änkepensionen börja utgå på nytt efter den förste mannen. Till skillnad från vad som gäller i fråga om folkpensioneringen krävs för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen att legalt äktenskap har förelegat.
Om försäkrad avlider till följd av arbetsskada kan livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring utgå till efterlevande änka, med änka jämställd kvinna, underhållsberättigad frånskild kvinna, barn och förälder. Med änka jämställd kvinna avses den som vid den försäkrades död
1 Riksdagen 1979/80. 11 sami. Nr 6
SfU 1979/80:6
stadigvarande sammanbodde med honom och hade varit gift med honom eller hade eller hade haft barn med honom eller var havande med barn till honom. Med änka jämställs också kvinna som annars levde tillsammans med den försäkrade sedan avsevärd tid under äktenskapsliknande förhållanden. Änkling, frånskild man eller man som har sammanbott med kvinnlig försäkrad har inte rätt till livränta från arbetsskadeförsäkringen.
Tidigare behandling
År 1974 begärde riksdagen på förslag av utskottet en utredning av frågan om efterlevandepensioneringens framtida utformning (SfU 1974:24, rskr 293). Utredningsuppdraget lämnades till pensionskommittén.
1 propositionen 1975/76:197 med förslag till lag om arbetsskadeförsäkring erinrade departementschefen om pensionskommitténs uppdrag. Med hänsyn till att hela frågan om familjepensioneringens framtida utformning sålunda skulle behandlas av kommittén var det enligt departementschefens mening inte möjligt att i det aktuella sammanhanget ta slutlig ställning till utformningen av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Vid behandlingen av propositionen avvisade riksdagen (SfU 1975/76:40) ett motionsförslag om att rätt till änklingslivränta och livränta för frånskild man skulle överföras från lagen om yrkesskadeförsäkring till den nya lagen om arbetsskadeförsäkring. Därvid hänvisades bl. a. till departementschefens uttalande.
När utskottet senast behandlade frågan om jämställdhet i pensionshänseende mellan män och kvinnor anförde utskottet (SfU 1977/78:21) att pensionskommittén under åren 1974-1977 har lämnat förslag till mycket betydande och av riksdagen prioriterade reformer på pensionsområdet. Kommittén har därför ännu inte hunnit slutföra arbetet med efterlevandepensioneringen men avser att behandla bl. a. denna fråga i ett kommande betänkande. Mot bakgrund härav fanns det enligt utskottets mening då ingen anledning att begära att frågan skulle behandlas med förtur av pensionskommittén. Utskottet avstyrkte bifall till motionsyrkande med denna innebörd och riksdagen följde utskottet.
Utskottet
Riksdagen begärde, som inledningsvis nämnts, år 1974 att frågan om hur ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön kan närmare utformas borde bli föremål för utredning (SfU 1974:24, rskr 293). Utskottet anförde därvid att de riktlinjer som angetts av pensionsförsäkringskommittén i betänkandet (SOU 1971:19)Familjepensionsfrågor m. m. borde ligga till grund för utredningsarbetet. I betänkandet uttalade pensionsförsäkringskommittén att änkepensioneringen i en framtid, när kvinnorna i större utsträckning ännu kunde ägna sig åt förvärvsarbete, borde ersättas dels av en
SfU 1979/80:6
utbyggd barnpensionering, dels av en oberoende av kön utgående försörjarpension och dels av särskilda åtgärder för efterlevande som på grund av sin ålder eller av andra skäl hade särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Pensionskommittén fick i uppdrag att utreda frågan.
De förevarande motionerna tar upp frågan om ett könsneutralt efterlevandeskydd. I motionen 358 pekar motionärerna, Iris Mårtensson m. fl., på att livränta från arbetsskadeförsäkringen inte utgår till man då kvinnan avlider av arbetsskada. De begär en översyn av bestämmelserna så att livränta kan utgå oavsett kön. Motionären i motionen 1804, Karl Leuchovius, framhåller att de svårigheter som det innebär att omforma änkepensionen till en könsneutral efterlevandepension inte utgör något sakligt grundat motiv för att låta den orättvisa bestå corn innebär att kvinnors arbetsinsatser inte ger rätt till efterlevandepension för deras män. Problemet borde, anför motionären, redan ha varit löst och eftersom ingenting tyder på att pensionskommittén snart kommer med ett förslag bör kommitténs arbete påskyndas.
Beträffande yrkandet i motionen 358 får utskottet erinra om att utskottet i annat sammanhang (SfU 1975/76:40) ställt sig bakom departementschefens ovan angivna uttalande i propositionen 1975/76:197, innebärande att ett slutligt ställningstagande till utformningen av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen bör anstå i avvaktan på resultatet av pensionskommitténs utredningsarbete. Utskottet finner inte anledning att nu frångå sin tidigare ståndpunkt i frågan.
Till följd av annat betydelsefullt arbete inom pensionskommittén har utredningsarbetet beträffande efterlevandepensioneringen kunnat bedrivas i huvudsak först fr. o. m. hösten 1977. Därtill kommer att uppdraget rörande efterlevandepensioneringen inrymmer komplicerade frågeställningar. Utskottet har inhämtat att kommittén har för avsikt att inom loppet av nästa år lägga fram ett betänkande i frågan. Med hänsyn härtill anser utskottet inte det finns anledning att nu påskynda kommitténs arbete. Utskottet vill dock understryka vikten av att arbetet slutförs inom den avsedda tiden.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 358 och 1804.
Utskottet hemställer att riksdagen
1. avslår motionen 1978/79:358,
2. avslår motionen 1978/79:1804.
Stockholm den 6 november 1979
På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING
SfU 1979/80:6
4 Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s), Doris Håvik (s), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Gullan Lindblad (m), Christer Nilsson (s), Elis Andersson (c), Lars-Åke Larsson (s), Arne Lindberg (c), Margareta Andrén (fp) och Ulla Johansson (s).
GOTAB 62762 Stockholm 1979