Med anledning av motion om båtaccis m. m.
SkU 1979/80:1
Skatteutskottets betänkande 1979/80:1
med anledning av motion om båtaccis m. m.
Motionen
I motionen 1978/79:2109 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till lagstiftning för båtaccis samt garanti- och realisationsbeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen 1978/79:2108.
1 den sistnämnda motionen anförs i fråga om de angivna beskattningsåtgärderna följande.
Alla fritidsbåtar med ett inköpspris över t. ex. 30 000 kr. bör beläggas med en accis på 20 % av inköpssumman. En båtaccis kan motiveras av att ägare av större båtar bör bära en del av de samhällsekonomiska kostnader som båtinnehavet medför. Båtinköp kan jämföras med inköp av bil, där accis beräknas efter bilens tjänstevikt. Införandet av avgifter och skatter blev för samhället ett naturligt sätt att finansiera en del av de kostnader bilinnehavet medför. Då en del båtar inköps utan utrustning och tillbehör bör accisen vara utformad så att accisen erläggs vid beräkning av både inköpspris och kostnader för kompletterande tillbehör.
Alla fritidsbåtar med ett inköpspris över 30 000 kr. och/eller med övernattningsmöjligheterbörgarantibeskattas. Detta kan jämställas med den garantibeskattning som sker av fritidshus. Försäkringsbeloppet bör utgöra beräkningsgrund för garantibeskattning.
Realisationsvinstbeskattning bör införas vid försäljning av fritidsbåt över ett försäljningspris av 30 000 kr. Principerna bör vara desamma vid försäljning av fritidsbåt som vid försäljning av fritidshus. Alternativt kan man tänka sig att kommunalskattelagen 35 § 4 mom. kan tillämpas vid avyttring av fritidsbåt i och med att registrering införs.
Frågans tidigare behandling
I fritidsbåtutredningens betänkande Båtliv - samhället och fritidsbåtarna (SOU 1974:95) och i det av utredningen (Jo 1976:01) om registrering av fritidsbåtar avgivna betänkandet Båtliv 2 - registerfrågan (SOU 177:25) har registrerings- och avgiftsfrågan för fritidsbåtar ingående behandlats.
Beträffande registreringsfrågan kan följande återges ur sammanfattningen i Båtliv 2:
Antalet fritidsbåtar i Sverige hösten 1976 kan enligt utredningen uppskattas till ca 700 000. Det årliga nettotillskottet har under senare år uppgått till ca 40 000 båtar. Antalet uttjänta båtar uppskattas till drygt 10 000 per år. Under
1 Riksdagen 1979/80. 6 sand. Nr I
SkU 1979/80:1
perioden 1975-1980 torde försäljningen komma att uppgå till ca 200 000 enheter.
Utredningen har, när det gäller registrering av fritidsbåtar, utformat tre alternativ. Alternativen medger en behovsanpassad stegvis utveckling av samhällets åtgärder. Samtliga alternativ tillgodoser främst följande behov, men i olika hög grad och med olika medel.
O Planeringsunderlag för samhällets myndigheter.
O Identifiering av fritidsbåt vid sjöräddning, sjöfynd, m. m.
O Uppbörd av båtavgift och kontroll av att denna erlagts.
Alternativ 1 skall ses som ett grundalternativ. Enligt detta erfordras inte något register över fritidsbåtar utan endast ett enkelt adressregister för avgiftsavisering, om båtavgift skall erläggas.
I alternativ 2 tillkommer ett enkelt datorbaserat fritidsbåtregister. Detta ger möjlighet att i begränsad utsträckning ta fram statistik beträffande de båtar och båtägare som registrerats.
1 alternativ 3 används ett avancerat datorsystem. Detta möjliggör bl. a. lagring av fler uppgifter om båtarna än i alternativ 2. Härigenom blir det möjligt att - beroende av registrets omfattning och innehåll - ta fram ytterligare statistik beträffande de båtar och båtägare som registrerats. Funktionerna ingår i eller har sina direkta motsvarigheter i bilregistersystemet. Detta förutsätts även kunna utnyttjas för uppläggning och drift av ett fritidsbåtregister.
Engångskostnaderna för alternativen 1,2 och 3 varierar mellan ca 30 och ca 55 kr. per båt, räknat per 100 000 båtar. För 400 000 båtar blir motsvarande kostnad 10-30 kr. per båt.
Den årliga driftkostnaden beräknas i alternativ 1 till 3-4 kr., i alternativ 2 till 8-9 kr. och i alternativ 3 till 12-14 kr. per båt, beroende på det totala antalet båtar som omfattas av registreringen. 1 dessa kostnader ingår inte kostnader för samhällets kontroll av efterlevnaden av utfärdade bestämmelser.
Om det beslutas att båtavgift skall erläggas, erfordras en metod för avgiftsuppbörd och för kontroll av att avgiften erlagts. Enligt alternativ 1 försäljs ett märke, som anbringas synligt på båten. Detta märke erfordras i samtliga alternativ.
Metodiken för uppbörd av avgift och kontroll av att denna erlagts, föreslås bli följande.
Den myndighet som har att handlägga fritidsbåtfrågor lämnar information om avgiftens syfte och om erforderliga åtgärder i detta sammanhang.
Informationen upprepas i erforderlig omfattning.
Avgiften erläggs på posten före den 1 maj varje år. Som kvitto erhålls ett särskilt märke.
Märket, som är självhäftande, anbringas väl synligt på båtens vänstra sida (babord), så att det kan observeras på håll under färd men också vid stillaliggande i hamn.
Kontroll av att avgift erlagts sker i samband med trafikkontroller o. d.
Den tidigare fritidsbåtutredningen, som avlämnade sitt betänkande år 1974, föreslog att en årlig grundavgift (20 kr.) skulle erläggas av alla båtar som framdrivs med motor eller segel. En tilläggsavgift (30 kr.) skulle erläggas av alla båtar med minst 10 hästkrafters motor eller 10 kvadratmeters segel. Om fritidsbåtutredningens förslag genomförs skulle grundavgift f. n. erläggas av ca 420 000 båtar. Tilläggsavgift skulle erläggas av ca 170 000 båtar.
Utredningen om registrering av fritidsbåtar föreslår, om båtavgift skall
SkU 1979/80:1
erläggas i huvudsaklig överensstämmelse med fritidsbåtutredningens förslag, att alternativ 1 skall tillämpas. Detta innebär, att något register över fritidsbåtar inte behöver läggas upp. För avgiftsavisering inrättas ett enkelt adressregister i likhet med vad som gäller för jaktkort.
Om det för vissa fritidsbåtar beslutas om en årlig avgift som är avsevärt högre än den som angavs av fritidsbåtutredningen, bör dessa båtar registreras. En registrering bördå begränsas till båtkategorier som i första hand används i kustfarvatten och de större insjöarna. I annat fall måste en betydande utbyggnad ske av övervakningsresurserna.
Ett sådant register bör därför i ett första skede endast omfatta alla motorbåtar med minst 20 hästkrafters motorstyrka och alla segelbåtar med minst 10 kvadratmeters segelyta (krysställ). Registret bör utformas enligt alternativ 3, dvs. på samma sätt som bilregistret. Det skulle komma att omfatta ca 100 000 båtar i nuläget.
Vissa båtar bör kunna befrias från en båtavgift om en sådan införs, t. ex. båtar som ägs av samer, fiskare och bofast skärgårdsbefolkning eller som används i organiserad ungdoms- eller idrottsverksamhet.
Då frågan om särbeskattning av fritidsbåtar behandlades av riksdagen 1978 med anledning av olika motioner härom anförde skatteutskottet (SkU 1977/78:47) bl. a. följande:
Av vad utskottet här tidigare anfört framgår att registrering av fritidsbåtar eller deras ägare är den primära förutsättningen för att avgift eller skatt skall kunna tas ut av båtägarna. Det förtjänar i detta sammanhang också att diskuteras vilka förutsättningar som gäller för att ett sådant uttag skall betecknas som skatt och när det kan anses vara avgift. Fritidsbåtutredningen använder begreppet avgift och anser tydligen detta motiverat med hänsyn till att avgiften är avsedd att gå till en särskild fond till båtlivets fromma. Vill man dra paralleller i detta sammanhang har man närmast att jämföra med vägtrafikbeskattningen, där uttagen även av de till vägväsendet specialdestinerade medlen ansetts vara skatter. Den särskilda bilregisteravgiften, som endast skall täcka statsverkets utgifter för registerhållningen, är däremot en avgift och den fastställs därför av regeringen. Från dessa utgångspunkter anser utskottet att de i motionerna framförda yrkandena måste ses som skattefrågor. Oavsett vilken ställning man tar till dessa yrkanden i övrigt kan en registrering av fritidsbåtarna vara av värde av åtskilliga skäl som fritidsbåtutredningen redovisat. Detta gäller bl. a. beträffande identifiering, ansvar för överträdelser av olika bestämmelser, vid destruktion av uttjänta båtar och i samband med sjöräddning.
Enligt vad utskottet erfarit förbereds registreringsfrågan f. n. inom jordbruksdepartementet, och en proposition i ärendet kan väntas till nästa riksmöte. Utskottet förutsätter att frågan om en avgifts storlek och utformning i övrigt därvid också kommer att prövas. Med hänsyn till registreringsfrågans avgörande betydelse för en eventuell beskattning av fritidsbåtarna anser utskottet sig inte böra pröva beskattningsfrågorna i motionerna, innan riksdagen tagit ställning till ett regeringsförslag beträffande registreringen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de här behandlade motionsyrkandena i den mån de inte därigenom kan anses tillgodosedda.
När lagutskottet under våren 1979 behandlade den inledningsvis nämnda motionen 1978/79:2108 avstyrkte detta utskott (LU 1978/79:20) bifall till motionen med bl. a. följande motivering:
SkU 1979/80:1
4 I motionen anförs att en obligatorisk registrering av fritidsbåtar bör införas. Registreringen bör ske enligt alternativ 3. Registreringen kan lämpligen omfatta båtar med en motorstyrka med minst 10 hästkrafter och/eller de båtar som har övernattningsmöjligheter. För de båtar som blir föremål för registrering bör ansvarsförsäkring vara obligatorisk. Med hänvisning till det anförda yrkar motionärerna att en obligatorisk registrering av fritidsbåtar införs fr. o. m. den 1 januari 1980 samt att ansvarsförsäkring blir obligatorisk för fritidsbåtar som registreras.
Enligt utskottets mening finns det skäl som talar för någon form av registrering av fritidsbåtar. Som framgår av det anförda råder emellertid hos remissinstanserna mycket delade meningar om hur ett sådant register skall utformas. Med anledning härav har arbetet på en proposition i ämnet tagit en betydande tid. Enligt vad utskottet inhämtat avsesen proposition med förslag till registrering av fritidsbåtar bli förelagd riksdagen under hösten 1979. Något initiativ av riksdagen med anledning av motionen är således inte erforderligt.
När det gäller frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring har denna som motionärerna också påpekar ett nära samband med registerfrågan. Något uttalande av riksdagen om sådan försäkring bör därför inte göras f. n.
Utskottet
I motionen begär motionärerna förslag om en särskild båtaccis och om införande av garanti- och realisationsvinstbeskattning av båtar enligt i huvudsak de regler som gäller för fritidshus. Beskattningsåtgärderna skulle avse båtar med ett värde av minst 30 000 kr. Motiveringen till förslaget har utvecklats i motionen 1978/79:2108 där samma motionärer begär lagstiftning om obligatorisk registrering och ansvarsförsäkring för fritidsbåtar. Den sistnämnda motionen har avslagits av riksdagen vid föregående riksmöte på lagutskottets hemställan. Lagutskottet hänvisade därvid till att utskottet inhämtat att en proposition med förslag om registrering av fritidsbåtar var avsedd att föreläggas riksdagen under hösten 1979.
När skatteutskottet under våren 1978 behandlade motionsyrkanden om beskattning av fritidsbåtar underströk utskottet registreringsfrågans avgörande betydelse för en eventuell sådan beskattning. Med hänsyn till att registreringsfrågan då inte var löst ansåg utskottet sig inte böra pröva de i motionerna föreslagna beskattningsåtgärderna.
Eftersom registreringsfrågan kvarstår olöst saknas anledning att ta upp de nu framförda beskattningsförslagen till närmare granskning. I registreringsfrågan, som faller utanför utskottets kompetensområde, har upplysts att det är föga sannolikt att någon proposition i ämnet kommer att föreläggas riksdagen under innevarande höst. Utskottet anser att det är angeläget att frågan snarast blir föremål för fortsatta överväganden inom regeringen.
Utskottet finner således att det saknas förutsättningar för att nu begära
SkU 1979/80:1
förslag om beskattning av fritidsbåtar, varför utskottet avstyrker bifall till motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2109.
Stockholm den 23 oktober 1979
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Rune Ångström (fp), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s)*, Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s)*, Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Egon Jacobsson (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 62710 Stockholm 1979