Med anledning av motioner om kostnader för arbetsresor m. m.
SkU 1979/80:39
Skatteutskottets betänkande 1979/80:39
med anledning av motioner om kostnader för arbetsresor m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1979/80:152 av Börje Hörnlund (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att riksdagen snarast föreläggs förslag om att avdrag för arbetsresor får göras på slutlig skatt,
1979/80:469 av Rune Torwald (c) och Karl-Eric Norrby (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas för att åstadkomma en rättvisare beskattning av uppburna traktamenten m. m. så att ersättningar som inte överensstämmer med riksskatteverkets normer redovisas som vanlig inkomst,
1979/80:781 av Ivar Franzén (c) vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen utreder möjligheterna att genom att schablonisera reseavdragen stimulera till ett mera energisnålt och miljövänligt resande,
1979/80:782 av Filip Fridolfsson (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om åtgärder i syfte att genomföra enhetliga värderingsgrunder för bilresekostnader,
1979/80:783 av Kerstin Göthberg (c) och Kerstin Andersson i Hjärtum (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av avdragsbestämmelserna för resekostnader med inriktning på vad i motionen anförts, nämligen att stimulera samåkning för att spara bensin.
1979/80:1078 av Gunilla André (c) vari hemställs att riksdagen begär, att regeringen utarbetar förslag till ändring i kommunalskattelagen med syfte att ge svenska medborgare, som flyttar hem efter en utlandsvistelse, avdrag för ökade levnadskostnader på samma villkor som gäller för familjer bosatta i Sverige,
1979/80:1094 av andre vice talmannen Thorsten Larsson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna önskvärdheten av att grunderna för avdraget för resor mellan bostad och arbetsplats ändras i enlighet med de principer som angetts i motionen och som innebär att avdragsmöjligheterna begränsas,
1979/80:1538 av Bertil Jonasson m. fl. (c) vari - med hänvisning till motionen 1537 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i sistnämnda motion anförts beträffande ändrade avdragsregler
1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 39
SkU 1979/80:39
vid inkomstbeskattningen för den som samåker vid arbetspendling med bil, nämligen att reglerna bör utformas så att de bl. a. stimulerar samåkning,
1979/80:1541 av Olof Palme m. fl. (s) vari - med hänvisning till motionen 1540 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i sistnämnda motion anförts om avdrag för arbetsresor, nämligen att frågan om reglernas utformning i syfte att främja energihushållningen bör utredas,
1979/80:1591 av Per Petersson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn av reglerna om avdragsrätt för bilresor mellan arbetsplats och bostad på sätt som angetts i motionen i syfte att utvidga avdragsmöjligheterna för dem som har långa körsträckor.
Gällande bestämmelser
Okade levnadskostnader
Den som gör tjänsteresor utanför sin vanliga verksamhetsort har enligt 33 § och punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) - KL - i regel rätt till avdrag för kostnaden för själva resan och också för ökade levnadskostnader i form av kostnader för hotellrum, merkostnader för måltider m. m. Avdrag för ökade levnadskostnader medges emellertid inte enbart på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den där han har sin bostad. Om han bosätter sig utanför arbetsorten eller tar anställning på annan ort än där han är bosatt, medges avdrag endast om anställningen avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller det av annan anledning inte kan ifrågasättas att han skall flytta till arbetsorten. Vid s. k. dubbel bosättning kan avdrag medges om det med tanke på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan jämförlig omständighet inte skäligen kan ifrågasättas att familjen skall flytta till den skattskyldiges bostadsort.
Om kostnadsersättning utgått gäller särskilda regler som är olika för statlig och enskild tjänst (32 § 3 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 32 § KL). Statlig kostnadsersättning skall i regel inte tas upp som inkomst. Avdrag får å andra sidan inte göras för motsvarande kostnader, även om dessa överstiger ersättningen. I fråga om enskild tjänst är principen däremot att ersättningen skall tas upp som inkomst och avdrag medges för omkostnaderna.
Med statlig kostnadsersättning jämställs motsvarande ersättning från kommuner, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Även ersättning från andra offentliga institutioner än de nu nämnda kan förklaras jämställd med statliga traktamenten. Enligt uttryckliga bestämmelser i punkt 5 av anvisningarna till 32 § KL förstås med statlig resekostnads- och traktamentsersättning vad som enligt resereglementet med flera författningar eller särskilt av regeringen eller vederbörande myndighet meddelat beslut utgår
SkU 1979/80:39
såsom resekostnads- och traktamentsersättning för förrättning i statens ärenden på annan ort än bostads- eller stationsorten.
Beträffande resekostnadsersättning i form av traktamente i enskild tjänst gäller särskilda bestämmelser i punkt 3 av anvisningarna till 33 S KL. Dessa bestämmelser innebär att de ökade levnadskostnaderna vid tjänsteresor utanför den vanliga verksamhetsorten utan närmare utredning skall anses ha uppgått till belopp motsvarande traktamentet, dock högst till ett s. k. normalbelopp som motsvarar högsta dygnstraktamente enligt statens allmänna resereglemente. Normalbeloppet fastställs av riksskatteverket (RSV) för varje kalenderår.
Statlig eller kommunal myndighet är inte skyldig att lämna kontrolluppgift beträffande icke skattepliktig kostnadsersättning. Enskild arbetsgivare skall däremot i kontrolluppgift ge specificerade upplysningar om samtliga förrättningar som arbetstagaren haft under året och de traktamentsbelopp som utgått. Traktamenten som inte överstiger 500 kr. eller inte avser mer än 24 förrättningsdagar per år får dock redovisas genom kryssmarkering, och detsamma gäller om dispens medgetts från uppgiftsskyldigheten.
Normalbeloppen för kalenderåret 1980 framgår av följande uppställning (RSV Dt 1980:2).
Förrättningens art Avdrag Avdragets fördelning
medges
med Bo- Kost Diverse
stad småut gifter -
Korttidsförrättningsamt första 15 dygnen av varje långtidsförrätt- n ing
5 Långtidsförrättning fr. o. m. 16 dygnet
3 Endagsförrättning som varat mer än 4 men ej mer än 10 timmar i följd
33 Endagsförrättning som varat mer än 10 timmar i följd
-
-
Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) har i början av 1978 fått i uppdrag att göra en genomgripande översyn av beskattningsreglerna för traktamenten och resekostnadsersättningar. Hit hör även rätten till avdrag för kostnader i samband med resor utom verksamhetsorten då traktamente inte utgått. Det finns också en del närliggande frågor som kommittén bör vara oförhindrad att ta upp. En sådan fråga gäller möjligheterna att få avdrag för ökade levnadskostnader i sådana fall. där skattskyldig har arbete på annan ort än där han och familjen är bosatt. Kommittén skall även pröva frågan om beskattning av olika slags reseförmåner som medges utan att fråga är om tjänsteresor i vanlig mening.
1* Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 39
SkU 1979/80:39
4 Utskottet har vid senare års behandling av hithörande frågor avstyrkt framställda motionsyrkanden med hänvisning till pågående eller planerat utredningsarbete, senast i sitt betänkande SkU 1978/79:37.
Bilresor mellan bostad och arbetsplats
Kostnader, som uppkommer på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än där han är bosatt, anses i princip som en ej avdragsgill levnadskostnad. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL medges emellertid avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen. Riksskatteverket utfärdar varje år särskilda föreskrifter om detta avdrag. I fråga om bilresor till och från arbetet grundas dessa föreskrifter på följande principer, som antogs år 1969 (prop. 1969:29, BeU 1969:31). Avdraget skall beräknas enligt en schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil. Hänsyn tas till kostnader, som direkt beror på vägsträckan (milbundna kostnader), och till övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De genomsnittliga årsbundna kostnaderna för en mindre bil fördelas mellan resor till och från arbetsplatsen och annan körning med hänsyn till en genomsnittlig årlig körsträcka mellan bostad och arbetsplats av 1 000 mil och privat 1 300 mil. I enlighet härmed beräknas avdraget för de årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader för varje körd mil intill 1 000 mil. För körsträckor därutöver tas hänsyn endast till milbundna kostnader. Om den privata körsträckan inte uppgår till 1 300 mil eller om körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000 mil innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna hänförs till privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt proportionering mellan de olika slagen av körning.
Riksskatteverkets föreskrifter i ämnet för 1980 års taxering (RSV Dt 1979:14) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift för resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den skattskyldige använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för bilkostnaden om vägavståndet uppgår till minst en halv mil och om det av omständigheterna klart framgår, att användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst av minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan.
Vid beräkning av tidsvinsten bör hänsyn tas även till den tid, som går åt för att uppsöka parkeringsplats och gå till och från parkeringsplatsen samt till den trafikintensitet som råder vid den tid då resan företas. Däremot beaktas inte tidsvinst som beror på att den skattskyldige, i syfte att undvika körning under rusningstid, kommer till eller lämnar arbetsplatsen (arbetsorten) vid annan tidpunkt än vad som är motiverat med hänsyn till arbetstidens förläggning. För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera arbetspass per dygn är det den sammanlagda tidsvinsten per dygn genom att använda bil mellan bostad och arbetsplats som avses.
SkU 1979/80:39
5 Den som regelmässigt använder bil i tjänsten bör enligt föreskrifterna medges avdrag för bilkostnader för resor mellan bostad och den fasta arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten.
Om allmänt kommunikationsmedel saknas gäller bl. a. att skäligt avdrag för bilkostnader medges oavsett tidsvinsten, om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst 2 kilometer.
Som skäligt avdrag för bilkostnader anses - med vissa undantag -6:10 kr. för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver 3:80 kr. per mil. Om den skattskyldige uppbär ersättning av medåkande skall detta beaktas.
Om någon på grund av handikapp e. d. behöver använda bil medges avdrag för bilkostnader oavsett avståndet och tidsvinsten. Avdraget får i så fall - om det är fördelaktigare - medges med den del av de faktiska bilkostnaderna som belöper på körningar till och från arbetsplatsen.
Avdragsbeloppet 6:10 kr. per mil t. o. m. 1 000 mil grundar sig som redan nämnts på kostnadsberäkningen för mindre bil vid en total körsträcka av 2 300 mil, varav 1 000 mil för resor till och från arbetsplatsen. Som jämförelse kan nämnas att förmånen av fri bil i tjänsten vid motsvarande körsträcka, 2 300 mil, enligt riksskatteverkets föreskrifter (RSV Dt 1979:13) utgör 11 760 kr. i billigaste prisklass, motsvarande ca 5 kr. per mil eller - i fråga om äldre bilar än 1977 års modell - 11 560 kr. resp. ca 5:03 kr. per mil.
Utskottet avstyrkte vid förra riksmötet en motion med yrkande om översyn av reglerna om rätt till avdrag för resor med bil mellan arbetsplats och bostad i syfte att nå kompensation för de högre bilkostnaderna i de fyra nordligaste länen. Utskottet framhöll därvid (SkU 1978/79:37) att schablonen för beräkning av bilreseavdrag innebär att de genomsnittliga kostnaderna för mindre bil i sin helhet anses avdragsgilla till den del de beror på körd vägsträcka till och från arbetsplatsen och att avdrag också medges för den del av övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader) som enligt schablonen belöper på körning till och från arbetet. Utskottet erinrade bl. a. om att det vid tidigare års behandling av liknande frågor rått bred enighet inom utskottet om att schablonen tar vederbörlig hänsyn även till långa körsträckor. De skillnader i fråga om driftkostnader som kunde påvisas mellan Norrlandslänen och landet i övrigt borde enligt utskottets mening i första hand angripas på annat sätt än genom geografiskt differentierade avdragsregler.
Även ett motionsyrkande om enhetliga värderingsgrunder för bilkostnader och bilförmåner avstyrktes av utskottet vid förra riksmötet. Utskottet hänvisade därvid till att det då gällande avdraget, 5:60 kr. per mil, hade beräknats för en total körsträcka för resor till och från arbetet och för andra resor om sammanlagt 2 300 mil, och att förmånsvärdet för en bil i lägsta prisklassen vid motsvarande körsträcka enligt RSV:s föreskrifter utgjorde 4:50-4:75 kr. per mil. Utskottet erinrade också om att frågan om den skattemässiga behandlingen av resekostnadsersättningar ingick i trakta -
SkU 1979/80:39
mentsbeskattningssakkunnigas utredningsuppdrag.
Av 1972 års skatteutrednings slutbetänkande Översyn av skattesystemet (SOU 1977:91 s. 223-225) framgår att det inkomståret 1972 fanns nästan en miljon inkomsttagare som hade avdrag för resor till och från arbetet med egen bil. Av dessa hade nära 58 % avdrag överstigande 1 000 kr. Avdragsbeloppet för sådana bilresor uppgick då till 1 674 milj. kr. Av inkomsttagare med dessa bilavdrag hade 57,6 % en total körsträcka understigande 500 mil och 85,9 %en körsträcka understigande 1 000 mil. För år 1979 beräknades 1 200 000 inkomsttagare yrka avdrag med 3 600 milj. kr.
Utredningen, som inte lade fram något förslag om ändring av reglerna, anförde bl. a. följande:
Före år 1920 fanns ingen lagstadgad avdragsrätt för resa mellan bostad och arbetsplats. Sådan kostnad ansågs i allmänhet utgöra privat levnadskostnad. Alltsedan avdragsrätten infördes har det debatterats livligt om avdragets berättigande. Det har ofta framhållits att denna kostnad skulle utgöra ett slags boendekostnad och att avdrag för resekostnader bara borde medges om det av olika skäl inte var möjligt att bosätta sig närmare arbetsplatsen.
De olika åsikterna huruvida resekostnaderna skall anses utgöra kostnader för fullgörande av tjänsten eller levnadskostnader beror naturligtvis huvudsakligen på att man försöker göra en allmängiltig klassificering av kostnader som, på grund av omständigheterna i det enskilda fallet, rätteligen borde höra till den ena eller andra gruppen. Ofta kan dock antas att dessa kostnader ligger levnadskostnader mycket nära och även i viss mån är att hänföra dit. Detta gäller i ännu högre grad när resorna företas med bil. Man har därför också varit angelägen om att inte medge avdrag med större belopp än som kan anses skäligt.
Kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats är således redan till sin natur sådana att någon exakt rättvisa och likformighet vid beskattningen inte går att upprätthålla. Det har därför också varit en naturlig följd att man i förenklingssyfte infört en schablonberäkning.
När denna schablonmetod infördes fanns det fortfarande många familjer som inte hade tillgång till egen bil» Utvecklingen har dock gått mycket fort i detta avseende. Det kan därför med fog antas att det stora antalet skattskyldiga, med avdrag för kostnader för bilresor mellan arbete och bostad, oberoende av arbetet, ändå skulle innehaft bil. Det kan därför ifrågasättas om inte numera de årsbundna bilkostnaderna nästan uteslutande bör anses utgöra privata levnadskostnader. Avdrag skulle således bara medges för milbundna kostnader. Möjligen skulle denna åtgärd kunna kombineras med en något frikostigare beräkning av dessa kostnader.
För år 1979 skulle en sådan reform beräknas innebära att avdrag för de första 1 000 milen medgesmed 3:90 kr. i stället för 6:00 kr. per mil. Det totala bilavdraget skulle beräknas minska med 1 150 milj. kr. från 3 600 till 2 450 milj. kr.
Reformen skulle sålunda medföra betydande skatteintäkter. Å andra sidan skulle en sådan reform särskilt drabba skattskyldiga i glesbygd, vilka måste använda bil för att kunna ta sig till arbetet. Vidare skulle skillnaden mellan avdrag för kostnader för resor i tjänsten och kostnader för resor till och från arbetet öka betydligt. Gränsdragningen mellan dessa reseformer kan ibland vara relativt svävande. Enligt vår mening vore det därför mindre
SkU 1979/80:39
lyckligt om skillnaderna i avdragshänseende ökade ytterligare. På dessa grunder anser vi att reglerna om avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad och arbetsplats f. n. inte bör ändras.
Utskottet
1 de nu aktuella motionerna behandlas frågor om ökade levnadskostnader och om kostnader för arbetsresor, främst resor mellan bostad och arbetsplats.
Rune Torwald och Karl-Eric Norrby (båda c) framhåller i motionen 469 att vanlig lön numera i betydande omfattning utgår i form av traktamenten, och detta gäller även statlig och kommunal tjänst. Staten och kommunerna betalar i allt större omfattning ut traktamenten även vid arbete på den vanliga verksamhetsorten. Dessa traktamenten beskattas inte, och någon kontrolluppgift lämnas inte heller. Motionärerna anser av rättviseskäl att även statliga och kommunala arbetsgivare senast fr. o. m. inkomståret 1981 bör åläggas att redovisa utbetalade traktamenten på samma sätt som andra arbetsgivare och att alla traktamenten, som inte avser tjänstgöring utom den vanliga verksamhetsorten, bör - vare sig de utgår i offentlig eller enskild tjänst - redovisas som skattepliktig ersättning, för vilken källskatt skall dras och arbetsgivaravgifter erläggas.
Gunilla André (c) framhåller i motionen 1078 att svensk medborgare som efter några års utlandstjänstgöring i annat än nordiskt land flyttar tillbaka till Sverige före sin familj vägrats avdrag för ökade levnadskostnader trots att omständigheterna varit sådana att en familj bosatt i Sverige skulle ha haft rätt till sådant avdrag. Motionären begär förslag till sådan ändring av reglerna att svensk medborgare som flyttar hem efter utlandsvistelse kan erhålla avdrag på samma villkor som gäller för skattskyldig i Sverige.
Som framgår av den redogörelse för gällande rätt som utskottet lämnat i inledningen till detta betänkande medges i allmänhet inte avdrag för ökade levnadskostnader om en skattskyldig har tagit arbete på annan ort än där han är bosatt. Avdrag kan dock medges bl. a. om anställningen avser en kortare tid eller det av annan anledning inte kan ifrågasättas att den skattskyldige skall flytta till arbetsorten. Även vid s. k. dubbel bosättning kan avdrag under vissa förutsättningar medges. Dessa bestämmelser gäller alla skattskyldiga och således också i fråga om en utlandssvensk som tar anställning i Sverige.
Utskottet vill erinra om att en genomgripande översyn av beskattningsreglerna för traktamenten och resekostnadsersättningar f. n. pågår inom traktamentsbeskattningssakkunniga. Denna översyn innefattar även frågor som hänger samman med tjänsteförrättningar utomlands. Av direktiven för utredningen framgår att reglerna i denna del bör utformas så att de så långt möjligt överensstämmer med dem som gäller vid förrättningar inom riket. En utgångspunkt för utredningens arbete bör vara att skattereglerna skall vara neutrala i den meningen att beskattningen blir densamma vid olika slag av
SkU 1979/80:39
tjänsteresor och att reglerna leder till rättvisa och likformiga resultat.
Av det anförda framgår att de frågor som tas upp i motionerna 469 och 1078 bör prövas inom ramen för traktamentsbeskattningssakkunnigas arbete, och någon åtgärd med anledning av motionerna är enligt utskottets mening inte påkallad innan resultatet av utredningsarbetet föreligger. Utskottet avstyrker därför bifall till dessa motioner.
I de motioner som behandlar frågor om arbetsresor kritiseras nu gällande regler om avdrag från skilda utgångspunkter. Olof Palme m. fl. (s) anser att de avdrag för arbetsresor som i dag medges är dåligt anpassade till målsättningen att få fler människor att åka kollektivt i tätortsområden med goda kommunikationer och föreslår i motionen 1541 en utredning av frågan hur rätten till avdrag för arbetsresor bör utformas för att främja energihushållningen. Ivar Franzén (c) begär i motionen 781 att regeringen skall utreda möjligheterna att genom en schablonisering av reseavdragen vid kortare pendelavstånd stimulera till ett energisnålare och miljövänligare resande. Aven andre vice talmannen Thorsten Larsson (c) anser att avdragsreglerna bör ändras så att de blir mer anpassade till tidsläget och yrkar i motionen 1094 att riksdagen skall begära en begränsning av avdraget vid kortare färdsträckor mellan bostad och arbetsplats.
Kerstin Göthberg och Kerstin Andersson i Hjärtum (båda c) i motionen 783 och Bertil Jonasson m. fl. (c) i motionen 1538 begär åtgärder ägnade att stimulera samåkning mellan bostad och arbetsplats. Per Petersson (m) anser att de högre bilkostnaderna i Norrlandslänen bör slå igenom i ett högre avdrag för kostnader för resor till arbetsplatsen och begär i motionen 1591 översyn av reglerna i sådant syfte. Börje Hörnlund (c) anser att avdrag för kostnader för arbetsresor bör ske från den slutliga skatten och inte - som nu - från inkomsten och begär i motionen 152 att regeringen snarast skall förelägga riksdagen förslag till bestämmelser av sådant innehåll. Yrkandet har motiverats med att skattskyldiga med högre inkomster enligt gällande regler får en väsentligt större fördel genom avdraget än andra. Filip Fridolfsson (m) slutligen yrkar i motionen 782 att regeringen skall vidta åtgärder som syftar till införande av enhetliga värderingsgrunder i fråga om bilresekostnader.
Av vad som anförts i motionerna framgår att kritik från olika utgångspunkter har riktats mot reglerna om avdrag för resor till och från arbetet. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att också 1972 års skatteutredning var kritisk mot reseavdraget i dess nuvarande utformning. Utskottet förutsätter att frågor av den art som aktualiserats i motionerna kommer att prövas antingen av traktamentsbeskattningssakkunniga eller inom ramen för den av regeringen aviserade utredningen om underskottsavdrag.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
SkU 1979/80:39
9 Utskottet hemställer
1. beträffande traktamentsbeskattningen m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:469 och 1979/ 80:1078,
2. beträffande avdrag för arbetsresor
att riksdagen med anledning av följande motioner, nämligen
a. 1979/80:152,
b. 1979/80:781,
c. 1979/80:782,
d. 1979/80:783,
e. 1979/80:1094,
f. 1979/80:1538,
g. 1979/80:1541,
h. 1979/80:1591
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 27 mars 1980
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c). Valter Kristenson (s). Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m). Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Wilhelm Gustafsson (fp). Egon Jacobsson (s). Anita Johansson (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Olle Grahn (fp) och Ewy Möller (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 64851 Stockholm 198(1