Med anledning av propositionen 1979/80:86 om taxering av industribyggnader jämte motioner

SkU 1979/80:46

Skatteutskottets betänkande 1979/80:46

med anledning av propositionen 1979/80:86 om taxering av industribyggnader jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:86 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

I propositionen föreslås nya regler för taxering av industribyggnader. Förslagen utgör kompletteringar av den nyligen genomförda lagstiftningen om allmän fastighetstaxering som antogs av riksdagen under hösten 1979.

Förslagen innebär att värmekraftsanläggningar liksom hittills skall värderas enligt en produktionskostnadsmetod. I fråga om vattenkraften, där enligt den nyligen antagna fastighetstaxeringslagen en övergång skall ske till värdering enligt en avkastningsmetod, skall en jämkningsregel tillämpas. I fråga om andra industribyggnader föreslås två olika metoder. Industribyggnader som är av mer ordinär typ skall värderas enligt en avkastningsmetod medan den nyss nämnda produktionskostnadsmetoden skall tillämpas för övriga slag av industribyggnader. Vidare föreslås vissa regler om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut.

Författningsförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 46

SkU 1979/80:46

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

dels att 4 kap. 5 §, 5 kap. 6 §, 6kap. 2 och 3 §§, 11 kap., 15 kap. 7 § samt 20 kap. 12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt kapitel, 21 kap., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

5 §

Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena

1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)

2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)

3. industribyggnad, övrig byggnad och tomtmark för sådana byggnader, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet) 4.

täktmark och industribyggnad 4. täktmark samtindustribyggnad

på sådan mark (industrienhet) och övrig byggnad på sådan mark

(industrienhet)

5. exploateringsmark (exploateringsenhet)

6. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)

7. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment (lantbruksenhet).

Småhus, hyreshus och tomtmark för sådana byggnader som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark, betesmark och skogsmark, skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft.

Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter under punkterna 1-7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den tomtmark, exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort.

SkU 1979/80:46

3 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap

6 §

Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att återanskaffningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen togs i drift (nybyggnadsåret) och andra året före taxeringsåret.

Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att återanskaffningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) och andra året före taxeringsåret.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anläggning. Kostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheter om byggnadskostnadernas storlek detta år, eller genom en uppräkning av den faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar ändringen i byggnadskostnad mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

6 kap.

2 §

Varje småhus med värde av minst 10 000 kronor skall utgöra en värderingsenhet.

Varje industribyggnad och övrig byggnad värderad enligt produktionskostnadsmetoden samt varje småhus med värde av minst 10 000 kronor skall utgöra en värderingsenhet.

Komplementhus på småhusenheten skall i regel ingå i samma värderingsenhet som det mest värdefulla småhuset på taxeringsenheten.

Småhus, vilkas värde inte uppgår Industribyggnader och övriga

till 10 000 kronor, skall ingå i samma byggnader värderade enligt produk -

värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 10 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

tionskostnadsmetoden samt småhus, vilkas värde inte uppgår "ill 10 000 kronor, skall ingå i samma värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 10 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

SkU 1979/80:46

4 Nuvarande lydelse

Varje hyreshusenhet skall utgöra en värderingsenhet. Uppdelning i två eller flera värderingsenheter får dock ske om det väsentligt underlättar värderingen.

Föreslagen lydelse

§

Varje hyreshusenhet och industrienhet värderad enligt avkastningsmetoden skall utgöra en värderingsenhet. Uppdelning i två eller flera värderingsenheter får dock ske om det väsentligt underlättar värderingen.

Nuvarande lydelse 11 kap.

Föreslagen lydelse 11 kap.

1§

Industribyggnad och övrig byggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden. Byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock värderas enligt produktionskostnadsmetoden.

För värdering av industribyggnad och övrig byggnad på vattenfallsenhet gäller särskilda regler i 15 kap. Industribyggnad eller övrig byggnad som utgör växthus eller djurstall värderas enligt reglerna i 10 kap.

Avkastningsmetoden

2§

Värdet av en industribyggnad bestäms som skillnaden mellan värdet av en värderingsenhet bestående av industribyggnaden och tillhörande mark och värdet av den värderingsenhet eller de värderingsenheter som avser marken. På motsvarande sätt bestäms värdet av övrig byggnad.

Riktvärde för en värderingsenhet som består av en industribyggnad eller en övrig byggnad och tillhörande tomtmark skall anges som produkten av en bruttokapitaliseringsfaktor och total ärlig värderingshyra.

3§

Värderingshyra för en värderingsenhet som är bebyggd med en industribyggnad eller en övrig byggnad av viss lokaltyp och med normal standard, uppförd under perioden 1975-1979, får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.

SkU 1979/80:46

5 Föreslagen lydelse

4§

Inom varje värdeområde skall värderingshyran bestämmas för skilda

förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger uttryck för industribyggnadens eller övriga

byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till byggnadens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Åldersklassen för en industribyggnad eller en övrig byggnad med en ålder motsvarande högst 25 år får avse högst 10 är.

L.okaltyp Lokaltyp bestäms med hänsyn till det ändamål lokalen är

inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokaltyper skall endast ske om delarna överstiger 10 procent av byggnadens totala lokalyta eller om de överstiger 250 kvadratmeter lokalyta.

För värdefaktorn lokaltyp skall finnas minst tre klasser.

Standard Standarden för lokal av viss lokaltyp bestäms med hänsyn

till lokalytans utförande och utrustning.

För värdefaktorn standard skall finnas minst tre klas -

5§

Med bruttokapitaliseringsfaktor avses förhållandet mellan taxeringsvärdet av industrienheten och dess totala årliga värderingshyra. Bruttokapitaliseringsfaktor för en värderingsenhet som är bebyggd med en industribyggnad eller en övrig byggnad, uppförd under perioden 1975-1979 och med ett normalt förhållande mellan värderingsenhetens taxerade markvärde och dess totala årliga värderingshyra, får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.

6§

Inom varje värdeområde skall bruttokapitaliseringsfaktorer bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger uttryck för industribyggnadens eller övriga

byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms för byggnad med lång återstående livslängd med hänsyn till byggnadens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Markvärdeandel Med markvärdeandel avses förhållandet mellan värde -

SkU 1979/80:46

6 Föreslagen lydelse

ringsenhetens taxerade markvärde och dess totala ärliga värderingshyra.

För en industribyggnad eller en övrig byggnad skall för värdefaktorn markvärdeandel finnas minst två klasser.

Produktionskostnadsmetoden

7§

För en industribyggnad eller en övrig byggnad som värderas enligt produktionskostnadsmetoden skall riktvärdet anges genom en nedräkningsfaktor. Med nedräkningsfaktor avses den faktor varmed byggnadens återanskaffningskostnad, beräknad enligt 5 kap. 6 §, skall multipliceras för att byggnadens tekniska nuvärde skall erhållas.

Byggnadsvärdet utgör 75 procent av det tekniska nuvärdet.

8§

Inom varje värdeområde skall nedräkningsf aktörer bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern bestäms enligt 6 §.

Byggnadskategori Med byggnadskategori avses industribyggnadens eller övriga byggnadens karaktär och konstruktion.

För värdefaktorn byggnadskategori skall finnas minst tre klasser.

Ortstyp Ortstypen bestäms med hänsyn till industribyggnadens

eller övriga byggnadens läge i förhållande till tätort.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 kap.

7 §

Byggnadsvärdet för en vattenfallsenhet skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall ske enligt 5 kap. 6 §. Vid denna beräkning får dock 75 procent av återanskaffningskostnaden inte överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2-6 §§.

Byggnadsvärdet för en vattenfallsenhet skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall ske enligt II kap. 7 och 8 §§. Vid denna beräkning får dock 75 procent av återanskaffningskostnaden inte överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2-6 §§.

Byggnadsvärdet av regleringsanläggning och kraftstation under uppförande skall bestämmas enligt 7 kap. 12 §.

SkU 1979/80:46

7 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap.

12 §

I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3, dels grunderna för beslutet och andra uppgifter enligt punkterna 4-6, nämligen 1.

fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattningsnatur och skattepliktsförhållande,

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet,

I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3, dels grunderna för beslutet enligt punkterna 4-7, nämligen

4. storleken av värdefaktor, och riktvärde samt

5. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde.

4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap.,

5. storleken av riktvärde,

6. storleken av värderingshyra enligt 11 kap. 4 §, bruttokapitaliseringsfaktor enligt 11 kap. 6 §, exploateringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, brytningsfaktor och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. 8 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 3 § och återanskaffnings kostnad enligt 11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt

7. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.

21 kap. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut

1 §

Besvär av ägare av fastighet skall ha inkommit senast den 15 september under taxeringsåret.

Kommuns besvär skall anföras före utgången av oktober månad under taxeringsåret.

SkU 1979/80:46

8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Taxeringsintendent har rätt att anföra besvär intill utgången av november månad under taxeringsåret. Han skall inom samma tid ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.

Inkommer besvär från ägare av fastighet efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av november månad under taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.

Har länsrätten avgjort besvär över viss taxering, får besvär inte anföras hos länsrätten rörande samma taxering.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tillämpas första gången i fråga om allmän fastighetstaxering år 1981.

SkU 1979/80:46

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 159 § taxeringslagen (1956:623)' skall upphöra att gälla dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande i fråga om allmän fastighetstaxering år 1975.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts motionerna

1979/80:1920 av Curt Boström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå den i propositionen 1979/80:86 föreslagna jämkningsregeln mellan vattenkraftverk och övriga kraftverk,

1979/80:1921 av Per Petersson m. fl. (m, fp) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att, såsom också följer av vad som anförts i propositionen, vattenkraftsanläggningarna skall taxeras enligt en renodlad avkastningsmetod,

2. att riksdagen uttalar att värmekraftsanläggningarna skall taxeras med utgångspunkt i de historiska anläggningskostnaderna i syfte att ge vattenkraftsanläggningarna en rättvisande andel av sammanlagda värdet för vattenkraft och värmekraft ävensom att för den praktiska bestämningen, såväl vid utfärdandet av tillämpningsföreskrifter som vid därpå följande taxeringsarbete, erhålla fasta normer.

Utskottet

1 enlighet med förslag i propositionen 1979/80:40 antog riksdagen i höstas nya regler för allmän fastighetstaxering. I samband därmed behandlades flertalet av de materiella och formella fastighetstaxeringsregler som avser taxeringen i första instans, däribland regler angående värdering av vattenfallsfastigheter. Dessa fastigheter, som tidigare taxerats enligt en kombinerad produktionskostnads- och avkastningsmetod. skall i fortsättningen åsättas värden med ledning av avkastningen. Metoden innebär i stora drag att den s. k. taxeringseffekten, dvs. en kraftstations beräknade effekt i kilowatt, skall multipliceras med ett riktvärde som bestäms med hänsyn till kraftstationens lönsamhet.

Förslagen i propositionen bygger på ett betänkande av 1976 års fastighets -

1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av 159 § 1979:175 lagens rubrik 1974:773

SkU 1979/80:46

taxeringskommitté (Industribyggnader, SOU 1979:81) och utgör kompletteringar av den lagstiftning som genomfördes under hösten. Förslagen innebär att värmekraftsanläggningar, liksom hittills, skall värderas enligt en produktionskostnadsmetod. I fråga om övriga industribyggnader föreslås två olika metoder, en avkastningsmetod för värdering av byggnader av mer ordinär typ och en produktionskostnadsmetod för värdering av s. k. skräddarsydda byggnader, dvs. byggnader med begränsad användbarhet för annat ändamål än det för vilket de utnyttjas.

Avkastningsmetoden är utformad som en bruttokapitaliseringsmetod. Detta innebär att totalvärdet skall bestämmas genom att den årliga hyran multipliceras med en bruttokapitaliseringsfaktor. Produktionskostnadsmetoden innebär att byggnadens värde bestäms genom en uppskattning av återanskaffningskostnaden. Denna räknas sedan ned med hänsyn till byggnadens ålder, användbarhet och skick. Återanskaffningskostnaden skall enligt propositionen i första hand bestämmas utifrån särskilda erfarenhetstal för vad det kostar att uppföra en ny byggnad och i andra hand utifrån en uppräkning av den historiska byggnadskostnaden.

Som tidigare nämnts skall vattenkraftsanläggningar enligt beslut av riksdagen i höstas värderas enligt en avkastningsmetod. Enligt förslaget i propositionen skall värmekraftsanläggningar däremot åsättas värden enligt produktionskostnadsmetoden. De skall alltså i första hand värderas med utgångspunkt i anläggningskostnaden, dvs. återanskaffningskostnaden, och med hänsyn tagen till den värdeminskning som anläggningarna undergått fram till taxeringstillfället.

En strikt värdering av vattenkraften enligt en avkastningsmetod och av värmekraften enligt en produktionskostnadsmetod skulle enligt propositionen leda till att de samlade elkraftstillgångarna åsattes ett för högt värde. För att skapa en rimlig nivå när det gäller värderingen av de samlade elkraftstillgångarna bör enligt propositionen finnas en jämkningsregel. Denna innebär att vattenkraftens avkastningsvärde skall justeras med hjälp av en omräkningsfaktor så, att det sammanlagda värdet av vattenkraften och värmekraften motsvarar det avkastningsvärde som erhålls om landets samlade krafttillgångar värderas med ledning av gällande eltariffer.

Fastighetstaxeringskommitténs förslag har mottagits i huvudsak positivt av remissinstanserna. Även utskottet anser att de föreslagna reglerna är förenade med betydande fördelar för såväl de tillämpande myndigheterna som fastighetsägarna. Den större formbundenheten i värderingen bör enligt utskottets mening kunna leda till ökad likformighet och rättvisa vid taxeringen av industribyggnader. Med hänsyn härtill och då förslaget även i övrigt är ägnat att förbättra kvaliteten på fastighetstaxeringen tillstyrker utskottet i princip bifall till propositionen.

Curt Boström m. fl. (s) framhåller i motionen 1920 att den i propositionen föreslagna regeln om jämkning av vattenkraftens avkastningsvärde innebär en överföring av beskattningsrätten från kommuner med vikande skatteun -

SkU 1979/80:46

derlag till kommuner med bättre skatteunderlag. De menar att vattenkraften och värmekraften bör värderas var för sig enligt de metoder som föreslås i propositionen och utan någon jämkning av vattenkraftens avkastningsvärde. Även i motionen 1921 av Per Petersson m. fl. (m, fp) yrkas, med en liknande motivering, att vattenkraftsanläggningarna skall värderas enligt en renodlad avkastningsmetod.

Av propositionen framgår att en ren avkastningsvärdering av vattenkraften med utgångspunkt i gällande tariffer ger för höga taxeringsnivåer och att en tillämpning av avkastningsmetoden också på värmekraftsanläggningarna - trots att dessa representerar betydande värden - skulle kunna leda till negativa taxeringsvärden, främst på grund av de höga driftkostnaderna.

Med hänsyn härtill och till de skäl som i övrigt åberopas i propositionen anser utskottet sig böra biträda förslaget om att en jämkningsregel bör finnas. Som departementschefen framhåller får emellertid en sådan regel inte innebära att vattenkraftsanläggningarna åsätts värden som framstår som för låga med tanke på deras lönsamhet. Inte minst för kommuner där garantibeskattningen av vattenkraften är av avgörande betydelse för skatteunderlaget torde - åtminstone på sikt - den sammanvägning av hela elkraftsproduktionen som enligt propositionen skall ske vid värderingen av landets kraftanläggningar kunna leda till ofördelaktiga resultat.

Utskottet anser det angeläget att vattenkraftskommunerna tillförsäkras den andel av det samlade värdet av vattenkraftsanläggningarna som framstår som skälig med hänsyn till anläggningarnas lönsamhet. Inom utskottet har prövats olika vägar att söka tillgodose detta syfte. En möjlighet skulle vara att sänka den kapitaliseringsränta om fem procent som enligt propositionen skall användas vid avkastningsvärderingen av kraftproduktionen som helhet. Med hänsyn till att den samlade elkraften härigenom sannolikt skulle komma att åsättas ett för högt värde har utskottet inte ansett sig kunna förorda en sådan lösning. Däremot bör vattenkraften garanteras en viss minsta andel av elkraftens totalvärde. Denna andel bör enligt utskottets mening ligga mellan 75 och 80 procent. Utskottet biträder således syftet med de förevarande motionsyrkandena. Ställningstagandet innebär att man vid fördelningen av det kapitaliserade avkastningsvärdet av den samlade elkraften i landet på vattenkraft och värme kraft bör lägga lägst 75 procent på vattenkraften. Härigenom får berörda yrkanden i motionerna anses vara i huvudsak tillgodosedda. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Motionärerna i motionen 1921 tar också upp frågan om värderingen av värmekraftsanläggningar. De ifrågasätter riktigheten av att dessa skall åsättas värden med ledning av nybyggnadskostnaderna och menar att den historiska anskaffningskostnaden skulle leda till en riktigare taxering. Därmed skulle man enligt motionärerna ge vattenkraftsanläggningarna en rättvisande andel av det sammanlagda värdet för vattenkraft och värmekraft.

SkU 1979/80:46

12 Som framhålls i propositionen torde en värdering med ledning av den historiska anskaffningskostnaden vara behäftad med vissa brister bl. a. med hänsyn till svårigheten att i efterhand kontrollera vad som ingår i densamma. En uppskattning med ledning av nybyggnadskostnaderna bör ofta kunna leda till en riktigare bedömning av återanskaffningskostnaden och därmed till riktigare värden än en värdering med ledning av den historiska kostnaden. Utskottet vill särskilt erinra om att departementschefen i propositionen framhåller att den historiska kostnaden bör kunna användas inte bara som självständig modell utan också för att belysa det värde man får fram med ledning av nybyggnadskostnaderna. Möjlighet finns också att justera värdet på grund av säregna förhållanden. På grund av det anförda och då utskottets ställningstagande i fråga om värderingen av vattenkraftsanläggningarna innebär en garanti för att dessa kommer att påföras en skälig andel av elkraftens totalvärde tillstyrker utskottet propositionen. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1921 i denna del. 1 sammanhanget vill utskottet dock understryka angelägenheten av att man vid fastighetstaxeringen så långt det är möjligt tillämpar enhetliga metoder för samma typer av anläggningar.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte behandlat särskilt har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Den föreliggande propositionen kommer att kunna behandlas av riksdagen tidigast den 30 april i år. Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra förorda vissa formella ändringar i övergångsbestämmelserna till den i höstas antagna fastighetstaxeringslagen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1920 och motionen 1979/80:1921 yrkandet 1 samt med avslag på motionen 1979/80:1921 yrkandet 2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om värdering av vattenfallsfastigheter och i övrigt godkänner vad departmentschefen anfört i propositionen 1979/80:86,

2. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) med det tillägget att ingressen i förslaget och punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till lagen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

SkU 1979/80:46

13 Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152) dels att 4 kap. 5 §, 5 kap. 6 §, 6 kap. 2 och 3 §§, 11 kap., 15 kap. 7 § samt 20 kap. 12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt kapitel, 21 kap., av nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152) dels att 4 kap. 5 §, 5 kap. 6 §, 6 kap. 2 och 3 §§, 11 kap., 15 kap. 7 §, 20 kap. 12 § samt punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt kapitel, 21 kap., av nedan angivna lydelse.

Övergångsbestämmelserna

Gällande lydelse

3. Inför 1981 års allmänna fastighetstaxering skall föreskrifter enligt 19 kap. 1 § första stycket fastställas och förslag till föreskrifter enligt 19 kap. 1 § andra stycket såvitt avser småhus och tomtmark lämnas senast den 15 januari 1980.

4. Förslag till föreskrifter enligt 19 kap. 1 § andra stycket såvitt avser industrienheter skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering utfärdas senast den 30 april 1980.

Utskottets förslag

3. Inför 1981 års allmänna fastighetstaxering skall föreskrifter enligt 19 kap. 1 § första stycket fastställas och förslag till föreskrifter enligt 19 kap. 1 § andra stycket såvitt avser småhus och tomtmark lämnas senast den 15 januari 1980.

Föreskrifter enligt 19 kap. I § första stycket såvitt avser vattenfallsenheter och industrienheter skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering fastställas senast den 30 maj 1980.

4. Förslag till föreskrifter enligt 19 kap. 1 § andra stycket såvitt avser vattenfallsenheter och industrienheter skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering utfärdas senast den 30 maj 1980.

b. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Stockholm den 22 april 1980

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

SkU 1979/80:46

14 Närvarande: Erik Wärnberg (s), Stig Josefson (c), Rune Ångström (fp), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s)*, Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Anita Johansson (s), Bengt Wittbom (m) och Kerstin Andersson i Hjärtum.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 64968