Med anledning av motioner om förkortad arbetstid m. m.
SoU 1979/80:1
Socialutskottets betänkande 1979/80:1
med anledning av motioner om förkortad arbetstid m. m.
Motionerna
I motionen 1978/79:315 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en snabbutredning med uppgift att framlägga förslag om begränsning av skiftarbete enligt vad som föreslås i motionen.
I motionen 1978/79:429 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar
1. att 10 § om allmän övertid och extra övertid samt 9 § om övertid för förberedelse- och avslutningsarbete utgår ur allmänna arbetstidslagen,
2. att 7 och 8 §§ i allmänna arbetstidslagen erhåller följande lydelse:
Nuvarande lydelse
1 I denna lag enligt
Vid beräkning av tillåten övertid enligt 10 § minskas den ordinarie arbetstiden enligt 4 § före varje infallande helgdag, som är arbetsfri och som ej är söndag, med den arbetstid som arbetstagaren skulle ha fullgjort om helgdagen i stället hade varit vardag.
i
Har natur- eller olyckshändelse eller annan därmed jämförlig omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i verksamhet eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tagas ut i den utsträckning som förhållandena kräver.
Motionärernas förslag
§
avtalet.
Vid beräkning av tillåten övertid enligt 8 § minskas den ordinarie arbetstiden enligt 4 § före varje infallande helgdag, som är arbetsfri och som ej är söndag, med den arbetstid som arbetaren skulle ha fullgjort om helgdagen i stället hade varit vardag.
§
Har natur- eller olyckshändelse eller annan därmed jämförlig omständighet, som ej kunnat förutses, medfört överhängande fara för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tagas ut i den utsträckning som förhållandena kräver, dock högst 150 timmar per år.
1 Riksdagen 1979/80. 12 sami Nr 1
SoU 1979/80:1
2 Nuvarande lydelse
Arbetsgivaren skall göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen om sådant arbete med angivande av anledning till samt omfattning och varaktighet av arbetet inom två dygn från arbetets början. Arbetet får icke fortsättas utöver denna tid, ulan att tillstånd till arbetet sökts hos arbetarskyddstyrelsen. Anmälan eller ansökan anses gjord, när denna avlämnas till posten i betali brev.
Arbetarskyddsstyrelsen får medge undantag från andra stycket. Därvid får styrelsen föreskriva särskilda villkor.
I motionen 1978/79:603 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen fattar principbeslut om en tidsplan för generell nedtrappning av arbetstiden till 6 timmar per dag med full lönekompensation, innebärande 7 timmars arbetsdag för alla 1980, samt att 6-timmarsdagen skall vara genomförd senast 1985.
I motionen 1978/79:1263 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) hemställs
1. att riksdagen beslutar hos regeringen hemställa att regeringen under innevarande år framlägger förslag om en sänkning av normalarbetstiden till 35 timmar i veckan vid dagarbete och till 30 timmar i veckan vid skiftarbete,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en tidsplan för ytterligare nedtrappning av arbetstiden med sikte på 30 timmars normalarbetstid i veckan.
1 motionen 1978/79:1639 av Lars Wemer m. fl. (vpk)hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 6), att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till förkortning av normalarbetsdagen till 7 timmar 1980 och 6 timmar senast 1985.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om arbetstidens längd finns i allmänna arbetstidslagen (1970:103, ändrad senast 1977:1163). Lagen gäller i princip för alla arbetstagare. Vissa begränsade undantag har gjorts med hänsyn till särskilda förhållanden för vissa arbetstagargrupper och för vissa typer av arbete.
Motionärernas förslag
Arbetsgivaren skall göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen om sådant arbete med angivande av anledning till samt omfattning och varaktighet av arbetet inom två dygn från arbetets början. Arbetet får icke fortsättas utöver denna tid, utan tillstånd från lokal facklig organisation och arbetarskyddsstyrelsen.
SoU 1979/80:1
3 Den ordinarie veckoarbetstiden får uppgå till högst 40 timmar, raster ej inräknade. Som arbetstid räknas all tid under vilken arbetstagaren är skyldig att uppehålla sig på arbetsplatsen. Beredskapstid räknas således ej in i arbetstiden. Regeln om 40-timmarsarbetsveckan är liksom motsvarande regel i den tidigare lagstiftningen konstruerad som en maximiföreskrift. Kortare arbetstid än 40 timmar i veckan kan tillämpas utan att parterna behöver vidta någon särskild åtgärd i anledning av lagen. När så behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor. Lagen innehåller inga regler om dygnsmaximering.
Kompletterande bestämmelserom arbetstiden lämnas bl. a. i kollektivavtal, andra överenskommelser, tjänstereglementen m. m. Sedan lång tid tillbaka har för olika avtalsområden eller arbetstagargrupper avtal träffats om kortare ordinarie arbetstid än som maximalt medges.
Utöver den ordinarie arbetstiden kan enligt allmänna arbetstidslagen en arbetstagare åläggas att fullgöra jourtid och övertid. Jourtid får tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad om det är nödvändigt på grund av verksamhetens natur. Med jourtid avses tid under vilken arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande på arbetsplatsen för att vid behov utföra arbete. Tid då arbete utförs räknas inte som jourtid.
Reglerna om ordinarie arbetstid och jourtid kan frångås dels genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, dels efter dispens av tillsynsmyndigheten. Dispens får lämnas om det stora flertalet av de arbetstagare som berörs samtycker eller annars särskilda skäl föreligger.
Med övertid förstås enligt lagen sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt lagen eller annan arbetstid som överenskommits genom kollektivavtal som ovan sagts. Vid beräkning av övertid minskas den ordinarie arbetstiden med hänsyn till infallande arbetsfri helgdag som ej är söndag.
Fyra olika former av övertid kan förekomma enligt lagen, nämligen allmän övertid, extra övertid, övertid för nödfallsarbete och övertid för förberedelseoch avslutningsarbete. Reglerna om allmän övertid innebär att sådan tid får tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Avsteg från dessa bestämmelser kan göras genom kollektivavtal i angiven ordning. När synnerliga skäl föreligger kan tillsynsmyndigheten medge ytterligare övertid, s. k. extra övertid, med högst 150 timmar under ett kalenderår (10 §).
Övertid för nödfallsarbete får tas ut i obegränsad omfattning då i lagen närmare angiven nödfallssituation föreligger. Till förhindrande av missbruk åläggs arbetsgivaren viss anmälnings- och ansökningsskyldighet (8 §).
Övertid för nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten får uttas med
1* Riksdagen 1979/80. 12 sami. Nr 1
SoU 1979/80:1
högst 6 timmar i veckan eller-om fyra veckors begränsningsperiod i fråga om arbetstiden tillämpas - med högst 24 timmar under en tid av fyra veckor (9 §). Sådan övertid inräknas i den allmänna övertiden, som är maximerad till 150 timmar per år.
Arbetstidens förläggning regleras inte i allmänna arbetstidslagen utan i arbetsmiljölagen (1977:1160). I arbetsmiljölagens 4 kap. finns föreskrifter bl. a. om raster och pauser och om nattvila och veckovila.
Enligt arbetsmiljölagen skall arbetstagare ha behövlig ledighet för nattvila. I ledigheten skall ingå tiden mellan kl. 24 och kl. 5. Avvikelse härifrån får göras om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas även nattetid.
Arbetstagare skall vidare beredas minst 36 timmars sammanhängande ledighet varje vecka. Veckovilan skall såvitt möjligt förläggas till veckoslut. Undantag får tillfälligtvis göras om det beror på särskilda omständigheter som inte kunnat förutses.
Avvikelse från reglerna om nattvila och veckovila kan göras efter överenskommelse i kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation. Vidare finns viss dispensrätt för tillsynsmyndigheten.
Utredningar, m. m.
Som ett resultat av överläggningar år 1974 mellan företrädare för regeringen och löntagarorganisationerna LO, TCO och SACO angående formerna för det fortsatta utredningsarbetet rörande arbetstidsfrågorna tillsattes delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09), DELFA. Delegationen har enligt sina direktiv följande huvudsakliga arbetsuppgifter:
att skapa överblick över arbetets förlopp i de utredningar som behandlar arbetstidsfrågor,
att mot denna bakgrund diskutera samordningsfrågor och eventuellt erforderliga kompletterande utredningsuppgifter,
att ta initiativ till analyser av främst arbetstidsförkortningarna åren 1967-1973,
att i nära samarbete med sysselsättningsutredningen, delegationen (numera kommittén) för jämställdhet mellan män och kvinnor samt långtidsutredningen eftersträva en bedömning av arbetstidsförkortningarnas effekter på produktion och sysselsättning, familjeförhållanden, barntillsyn, fritidsvanor, serviceförhållanden m. m.,
att söka bedöma eventuellt skiljaktiga strukturella effekter av att sänka arbetstiden i kontinuerliga, mindre steg jämfört med att sänka i färre, stora etapper samt
att ägna uppmärksamhet åt frågan om hur deltidsarbetet kan komma att utvecklas vid fortsatta arbetstidsförkortningar.
I DELFA ingår representanter för arbetsmarknadens parter, nämligen LO,
Soll 1979/80:1
5 TCO, SACO/SR, SAF, SAV, Kommunförbundet/Landstingsförbundet. Ordförande är statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet.
Vid de angivna överläggningarna, som föregick tillsättandet av DELFA, konstaterades bl. a.följande.
Genom antagna program o. dyl. har löntagarorganisationerna deklarerat att det långsiktiga målet är en 30 timmars arbetsvecka uppnådd genom en Förkortning av den dagliga arbetstiden. Regeringen delar denna uppfattning.
Det råder vidare full enighet om att det är parterna på arbetsmarknaden som måste avgöra i vilken takt detta långsiktiga mål kan nås och hur generella arbetstidsförkortningar skall vägas mot andra arbetstidsreformer och mot andra standarduttag.
DELFA avgav år 1976 rapporten (SOU 1976:34) Kortare arbetstid När? Hur? 1 rapporten framhölls att syftet med denna var att skapa underlag för fortsatta diskussioner och bedömningar om den framtida reformverksamheten på arbetstidsområdet. Rapporten remissbehandlades. Delegationens fortsatta arbete har därefter anknutits till de frågeställningar som framkom i samband med remissbehandlingen.
Mot bakgrund av deltidsarbetets snabba utveckling under de senaste åren utgav delegationen hösten 1977 en PM Deltidsarbetets utveckling (Ds A 1977:7).
Under sommaren i år avgav DELFA rapporten (SOU 1979:48) Arbetstiderna inför 80-talet. I rapporten har delegationen med utgångspunkt i vad som framkom vid den nämnda remissbehandlingen koncentrerat sitt arbete till att avse en analys av konsekvenserna av en arbetstidsförkortning utifrån långtidsutredningens, länsplaneringens och sysselsättningsutredningens prognoser.
Beräkningarna är avsedda att ge underlag för den offentliga debatten i arbetstidsfrågor med utgångspunkt från de övergripande ekonomiska, sociala och politiska målsättningar som framkommit i ovan nämnda utredningar. Delegationen vill för sin del inte ta ställning till dessa målsättningar. Detta ligger heller inte inom ramen för delegationens allmänna arbetsuppgifter. Delegationen menar dock att de redovisade kalkylerna kan ses som ett av flera underlag som kan fora debatten om arbetstider vidare.
I enlighet med delegationens uppgifter innehåller rapporten inte något ställningstagande till frågan om tidpunkten och omfattningen av generella arbetstidsförkortningar.
I de inledande avsnitten ges dels en översikt av de internationella arbetstidernas utveckling, dels en beskrivning av arbetstiderna i dag och den debatt som förs. Därefter behandlas deltidsarbetets utveckling och arbetstiderna ur en social synvinkel. Rapporten innehåller vidare kalkyler på hur en arbetstidsförkortning kan tänkas påverka arbetskraftsresurserna och arbetskraftsefterfrågan i landet. Beräkningar presenteras av de samhällsekonomiska effekterna av en arbetstidsförkortning fram till 1983. Även kommun -
SoU 1979/80:1
ernas och landstingens ekonomiska situation inför en arbetstidsförkortning behandlas. 1 rapporten redovisas slutligen en regional studie av arbetstidsförkortningens verkningar.
De synpunkter som framkommer vid remissbehandlingen av DELFA:s rapport Arbetstiderna inför 80-talet kommer att ligga till grund för delegationens fortsatta arbete.
Med anledning av vissa av riksdagen uttalade önskemål om utredning tillsattes 1978 utredningen (A 1978:03) om vissa arbetstidsfrågor. Bl. a. skall utredas frågorna om samordning av arbetstidsreglerna i allmänna arbetstidslagen och arbetsmiljölagen samt införande av bestämmelser som begränsar dygnsarbetstiden. Vidare skall utredningen undersöka möjligheterna att föra in övertid för förberedelse- och avslutningsarbete inom ramen för den ordinarie arbetstiden samt överväga hurolika former av ledighet skall beaktas vid registrering av övertid. En annan fråga gäller oregelbunden arbetstidsförläggningoch vissa därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen skall också följa tillämpningen av de nya reglerna om veckovila och vara oförhindrad att föra fram förslag till nya regler i ämnet. Utredningsarbetet väntas pågå under hela 1979.
Arbetarskyddsfonden stöder ett flertal forskningsprojekt med inriktning på arbetstidens förläggning m. m. Bl. a. har nyligen utkommit projektrapporten ”Skiftarbete och välbefinnande”, vilken utgör slutredovisning av ett treårigt forskningsprojekt avseende sambanden mellan skiftarbete och hälsa som genomförts av stressforskningslaboratoriet vid Karolinska institutet (även i fondens rapportsammanfattningar, nr 105).
Tidigare riksdagsbehandling
Kortare ordinarie arbetstid
1 motionerna 1978/79:603, 1978/79:1263 och 1978/79:1639 yrkandet 6 föreslås bl. a. att riksdagen skall fatta beslut om en tidsplan för nedtrappning av den ordinarie arbetstiden enligt den allmänna arbetstidslagen. Liknande yrkanden har behandlats av utskottet och riksdagen vid upprepade tillfällen under de senaste åren (se SoU 1973:14, SoU 1974:7, SoU 1975:1, SoU 1975/ 76:45, SoU 1976/77:30 och SoU 1977/78:35). Utskottet har härvid genomgående avstyrkt motionsyrkandena under hänvisning bl. a. till att det i princip råder enighet om att 30 timmars arbetsvecka är det långsiktiga målet men att det måste vara en sak för arbetsmarknadens parter att avgöra vilka prioriteringar som skall göras vid valet mellan olika former för uttag av standardhöjningar. Utskottet har även framhållit de samhällsekonomiska konsekvenserna av att genomföra en så resurskrävande reform som en mera allmän arbetstidsförkortning.
SoU 1979/80:1
7 Begränsning av övertid
I motionen 1978/79:429 föreslås att rätten att ta ut övertid begränsas till i princip endast kvalificerade nödsituationer. Samma yrkanden behandlades av riksdagen förra året (se SoU 1977/78:35). Utskottet, som härvid utförligt redovisade vad som tidigare förekommit i frågan, avstyrkte liksom tidigare motionsyrkandena och anförde härvid följande.
Även de här aktualiserade övertidsfrågorna har tidigare prövats av riksdagen, senast vid 1976/77 års riksmöte (SoU 1976/77:30). Utskottet vidhöll en tidigare uttalad uppfattning att det finns anledning anta att på sikt relativt betydande förändringar på arbetstidsområdet växer fram på grundval av medbestämmandelagen och att med hänsyn härtill det är för tidigt att nu ta upp frågan om en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen eller överväga mera omfattande ändringar i denna. Detta bör anstå till dess verkningarna av den nya förhandlingsrätten kan närmare avläsas. Utskottet avstyrkte därför bl. a. förslag om att slopa möjligheterna till allmän och extra övertid (10 § allmänna arbetstidslagen). Det finns enligt utskottets mening inte anledning till omprövning av detta ställningstagande med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet.
I det åsyftade ärendet vid förra riksmötet fann utskottet för sin del inte heller någon anledning att begränsa den tillåtna övertiden för nödfallsarbete på det sätt som föreslagits i de då aktuella motionerna. Utskottet framhöll bl. a. att i allmänhet endast händelser som ligger utanför det skeende som arbetsgivaren kan påverka eller som utgör olyckshändelse kan föranleda uttag av nödfallsövertid. Inte heller ansågs det böra komma i fråga att införa krav på tillstyrkan från fackklubb eller liknande med hänsyn till den myndighetsprövning som redan fanns föreskriven i lagen. Enligt utskottets mening finns det inte skäl att nu bedöma den här behandlade frågan annorlunda än vid den tidigare prövningen (8 § allmänna arbetstidslagen).
Vad gäller frågan om övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten (9 § allmänna arbetstidslagen) har utskottet tidigare uttalat principiella betänkligheter mot denna regelbundet återkommande form av övertid. Utskottets uttalanden härvidlag har beaktats vid utformningen av direktiven för den nyligen tillkallade utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet. Utredningen skall sålunda bl. a. undersöka vilka möjligheter som finns att inom olika branscher föra in förberedelse- och avslutningsarbete inom ramen för den ordinarie arbetstiden. Enligt utskottets uppfattning påkallar därför motionsyrkandet i denna del inte någon riksdagens åtgärd.
Begränsning av skiftarbete
I motionen 1978/79:315 föreslås att frågan om begränsning av skiftarbetet görs till föremål för snabbutredning. Samma motionsyrkande behandlades av riksdagen föregående år (se SoU 1977/78:35). Utskottet redogjorde därvid utförligt för vad som förekommit i frågan och hänvisar till det då avgivna betänkandet. Utskottet erinrade om den mycket restriktiva syn på nattarbete som kommer till uttryck i arbetsmiljölagen. Motionsyrkandet avstyrktes också med hänsyn till att den nya utredningen om vissa arbetstidsfrågor skulle komma att beröra flera för bedömningen av skiftarbetet viktiga frågor.
SoU 1979/80:1
8 Resultatet av denna utredning ansågs därför böra avvaktas innan ställningstagande kunde ske till inriktningen av det fortsatta reformarbetet beträffande med skiftarbetet sammanhängande problem.
Utskottet
Utskottet har varje år sedan 1973 haft att bereda motioner som innehållit yrkanden om en nedtrappning av den ordinarie arbetstiden enligt den allmänna arbetstidslagen. I detta betänkande behandlas dels några sådana motioner, som väckts under den allmänna motionstiden i år, dels två motioner som innehåller andra yrkanden på arbetstidsområdet.
I två motioner, 1978/79:603 och 1978/79:1639, framställs yrkanden som syftar till en sänkning av den ordinarie arbetstiden så att denna blir 35 timmar i veckan fr. o. m. år 1980 och 30 timmar i veckan senast år 1985. Motionen 1978/79:1263 innehåller i huvudsak samma yrkanden.
Utskottet har vid de ovan åsyftade tillfällena, då frågan om en förkortning av den ordinarie arbetstidens längd diskuterats, genomgående avstyrkt de framställda kraven under hänvisning bl. a. till att det i princip råder enighet om att 30 timmars arbetsvecka är det långsiktiga målet men att det måste vara en sak för arbetsmarknadens parter att avgöra vilka prioriteringar som skall göras vid valet mellan olika former för uttag av standardhöjningar.
Utskottet anser att det inte finns skäl att med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena inta en annan ståndpunkt då det gäller frågan om en allmän arbetstidsförkortning. Utskottet avstyrker motionerna 1978/79:603, 1978/79:1263 och 1978/79:1639 yrkandet 6.
Motionärerna bakom motionen 1978/79:429 vill att rätten att ta ut övertid begränsas till i princip endast kvalificerade nödsituationer. Även i dessa fall bör enligt motionärerna den tillåtna övertiden begränsas. Sedan arbetet pågått mer än två dygn bör vidare krävas tillstånd från såväl lokal facklig organisation som arbetarskyddsstyreisen.
Utskottet har tidigare flera gånger och senast förra våren övervägt de i motionen upptagna övertidsfrågorna (SoU 1977/78:35). På hemställan av utskottet har motionsyrkandena avslagits av riksdagen. Utskottet hänvisar till den utförliga redovisning i det nämnda betänkandet för vad som tidigare förekommit i frågan och till vad utskottet anförde förra året, vilket återgivits i ett tidigare avsnitt (s. 7). Utskottet avstyrker således även motionen 1978/ 79:429.
Slutligen begärs i en motion, 1978/79:315, en snabbutredning om en begränsning av skiftarbete.
Då förslaget till arbetsmiljölag behandlades av riksdagen hösten 1977 övervägdes ingående bl. a. frågorna om nattarbetsförbud och om en maximering av arbetstiden per dygn. Såväl i propositionen som i utskottets betänkande uttrycktes en principiellt mycket restriktiv syn på nattarbete. Genom lagen ville man bl. a. skapa en grund för ett system som erbjöd
SoU 1979/80:1
tillfredsställande kontroll av att nattarbete inte tillgreps annat än då det var försvarligt från allmän synpunkt. Det kan framhållas att tillsynsmyndigheten genom arbetsmiljölagen fått ökade möjligheter att ingripa med förelägganden och förbud även i arbetstidsfrågor (se prop. 1976/77:149 s. 368, 422). Beträffande begränsning av dygnsarbetstiden uttalade sig utskottet för fortsatt utredning. Utskottets uttalanden härvidlag har beaktats vid utformningen av direktiven för utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet. Utredningen har sålunda fått i uppdrag bl. a. att redovisa konsekvenserna av att införa en dygnsmaximiregel. Den skall även ägna uppmärksamhet åt frågan om oregelbunden arbetstidsförläggning och åt reglerna om veckovila.
Som utskottet framhöll förra året berör utredningen således flera faktorer av stor betydelse för bedömningen av skiftarbete. Med hänsyn härtill bör utredningsresultatet avvaktas innan man tar ställning till frågan om inriktningen av det fortsatta reformarbetet beträffande problem som hänger samman med skiftarbete. Motionen 1978/79:315 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
1. beträffande nedtrappning av den ordinarie arbetstiden att riksdagen avslår motionen 1978/79:603, motionen 1978/ 79:1263 och motionen 1978/79:1639 yrkandet 6,
2. beträffande begränsning av rätten att ta ut övertid att riksdagen avslår motionen 1978/79:429,
3. beträffande utredning om begränsning av skiftarbete att riksdagen avslår motionen 1978/79:315.
Stockholm den 23 oktober 1979
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s), Karl Leuchovius (m), Evert Svensson (s), Kersti Swartz (fp), Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Eri k Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Sven-Gösta Signell (s), Karin Israelsson (c)och Åke Persson (fp).
GOTAB 61734 Stockholm 1979