Med anledning av motioner om åtgärder för afatiker och allergiker m. m.
SoU 1979/80:3
Socialutskottets betänkande 1979/80:3
med anledning av motioner om åtgärder för afatiker och allergiker m. m.
Motionsyrkandena
I motionen 1978/79:1278 av Maj Pehrsson (c) och Anna-Lisa Nilsson (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn och redovisning av möjligheterna till en ökad satsning när det gäller afasi på vårdutbildning och forskning samt information.
1 motionen 1978/79:1848 av Åke Wictorsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk utredning för framläggande av ett program mot allergisjukdomarna och med förslag till åtgärder för att förbättra allergikernas situation i samhället.
Åtgärder för afatiker
Motionen
I motionen 1978/79:1278 av Maj Pehrsson (c) och Anna-Lisa Nilsson (c) framhålls att ca 5 000 personer drabbas av afasi varje år och att sjukdomen drabbar människor i alla åldrar. Om vad afasi innebär, om problem för afatikerna och om nödvändiga åtgärder för dem anför motionärerna följande.
Afasi är ett samlingsnamn för flera olika tillstånd som innebär förlust helt eller delvis av förmågan att genom tal eller skrift meddela sig med eller motta meddelanden från andra människor. Ordstumhet, orddövhet, ordglömska, ordförväxling och ordblindhet är olika former av afasi. De intellektuella funktionerna är vanligen bibehållna och syn-, hörsel- och talorganen oskadade. Orsaken till afasi är oftast rubbningar i blodförsörjningen till hjärnan, skallskador eller tumörer.
Afasi ingår ofta som en del av en symtombild, som därutöver kännetecknas av bl. a. högersidig förlamning, visst bortfall av synfältet samt vissa psykiska symtom, koncentrationssvårigheter och förlängd reaktionstid.
Situationen för personer som lider av afasi är mycket svår. Ibland kan bristande kännedom hos såväl sjukvårdspersonal som allmänheten om sjukdomen och sjukdomsbilden göra att afatikern ofta feltolkas. Man förväxlar talsvårigheterna, det försämrade minnet och den relativa långsamheten med en mental defekt. Detta får till följd att afatikern ofta är generad över sitt handikapp och isolerar sig.
Det är nödvändigt att resurser satsas på dels förbättrad vård och rehabilitering av afasidrabbade, dels utbildning och forskning när det gäller afasi och dels ökad information om sjukdomen och sjukdomsbilden till allmänhet och sjukhuspersonal.
1 Riksdagen 1979/80. 12 sami. nr 3
SoU 1979/80:3
2 Bakgrundsinformation
Behandling av afasi brukar räknas till det neurologiska verksamhetsområdet (neurologi = vetenskapen om nervsystemet).
I utskottets betänkande SoU 1978/79:4, vilket behandlades av riksdagen i början av 1978/79 års riksmöte, har lämnats redogörelser för afasi och neurologisk rehabilitering, till vilka hänvisas.
Tidigare riksdagsbehandling
I utskottets ovannämnda betänkande SoU 1978/79:4 behandlade utskottet en motion med förslag, vilka syftade till att informationen om afasi skulle ökas och att möjligheterna att tillgodose behovet av rehabiliteringsresurser för afatiker skulle förbättras. På förslag av utskottet avslog riksdagen motionen. Utskottet anförde bl. a. följande.
Med anledning av förslag av handikapputredningen (S 1966:38) i betänkandet (SOU 1970:64) Bättre socialtjänst för handikappade - vari bl. a. frågor om samordning, samverkan och information i handikappfrågor behandlades - skedde år 1971 en viss ombildning av statens handikappråd, och Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet rekommenderade kommunerna och landstingskommunerna att bilda kommunala handikappråd och länshandikappråd. Handikapputredningen framhöll bl. a. som betydelsefullt att kommunala handikappråd, länshandikappråd och statens handikappråd engagerade sig i informationsuppgifter på handikappområdet. Med hänsyn till att en mera spridd kunskap om de problem afatikerna har skulle vara ägnad att åstadkomma en bättre förståelse för deras och deras anhörigas situation framstår det enligt utskottets mening som angeläget att nämnda organ i sin verksamhet även beaktar det informationsbehov som påtalas i motionen 1977/78:1079.
Av stor betydelse för afatikerna är också - såsom påtalas i motionen - att rehabiliteringsresurserna förstärks. Ett underlag för en allmän förstärkning av rehabiliteringsverksamheten på det medicinska området föreligger numera. Socialstyrelsen har sålunda tidigare i år publicerat ett principprogram för medicinsk rehabilitering i skriften Socialstyrelsen anser 1978:3, vilket skall vara till hjälp och vägledning i planeringssammanhang för bl. a. sjukvårdshuvudmännen. Realiserandet av principprogrammet - vilket i stora drag redovisats i ett tidigare avsnitt i betänkandet (s. 3-5) och vilket bl. a. avser den neurologiska rehabiliteringen - blir självfallet beroende av vad de ekonomiska och personella resurserna medger. Det är emellertid angeläget att man vid utbyggnaden av den medicinska rehabiliteringen beaktar det speciella behov av resurser som föreligger för rehabiliteringen av afatiker.
Med hänsyn till att de insatser som begärs i motionen 1977/78:1079 i huvudsak ankommer på sjukvårdshuvudmännen bör motionen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motionen.
SoU 1979/80:3
3 Åtgärder för allergiker m. m.
Motionen
1 motionen 1978/79:1848 av Åke Wictorsson m. fl. (s) påpekas bl. a. att de allergiska sjukdomarna blir allt vanligare genom att människorna utsätts för allt fler ämnen som kan verka som allergener samt att antalet allergier ökar starkt i yrkeslivet till följd av den allt vanligare användningen av kemiska ämnen. Allergierna är därför enligt motionärerna en allvarlig folksjukdom och det är hög tid för samhället att gå till kamp mot denna folksjukdom på samma sätt som en gång skedde beträffande tuberkulosen. Huvuddelen av arbetet, framhålls det, måste inriktas på de miljöfaktorer som gör sjukdomen akut.
Motionärerna anför bl. a. att det är nödvändigt att kartlägga allergisjukdomarna i samhället, vilka åtgärder som erfordras, formerna för en planmässig utbyggnad och de ekonomiska resurser som erfordras. Detta bör enligt motionärerna lämpligen ske i en parlamentarisk utredning. Ett aktionsprogram mot allergierna skulle enligt motionärerna kunna inrymma bl. a. följande punkter, av vilka vissa närmare kommenteras i motionen, nämligen (1) kraftigt utbyggd forskning, (2) översyn av sjuk vårdsresurserna, (3) utbyggd friskvård, (4) översyn av byggnads- och planbestämmelser, (5) översyn av regler för utformning av offentliga lokaler, (6) utbildning av och information till personal i barnomsorg och skola, (7) djurhållning i bostäder, (8) utformning av offentliga kommunikationer, (9) yrkesallergierna, (10) reglering av tobaksrökningen, (11) förebyggande hälsovård till allergiker, (12) ökade resurser till allergisjukas organisation samt (13) information tili allmänheten.
Vissa utredningsinitialiv
Som ett första steg för att få ett samlat grepp om allergiproblematiken uppdrog socialstyrelsen i mars 1978 åt ledamoten av myndighetens vetenskapliga råd, docenten Björn Lindholm, att utarbeta ett underlag för en landsomfattande enkät om allergivårdens innehåll, omfattning och organisation i Sverige. Enkäten beräknas bli utsänd hösten 1979. Genom enkäten räknar socialstyrelsen med att få de aktualiserade kunskaper som måste ligga till grund för ett åtgärdsprogram.
Dåvarande statsrådet Troedsson beslutade i juni 1978 att inom socialdepartementet skall genomföras en kartläggning av samhällets nuvarande och planerade insatser för barn med allergiska anlag och besvär. Därvid skall även redovisas vilka åtgärder som med dagens resursinsats kan förbättra samhällets omsorg om allergiska barn t. ex. genom bättre samordning av insatserna från landstingskommuner och kommuner. Samråd skall under utrednings -
SoU 1979/80:3
arbetet fortlöpande ske med bl. a. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt Riksförbundet mot allergi (Rma). Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under sensommaren 1980.
Med stöd av ett bemyndigande år 1978 tillkallades integrationsutredningen (U 1978:07) för att utreda frågan om integration av handikappade elever i skolväsendet jämte därmed sammanhängande frågor. Genom tilläggsdirektiv i juli i år har utredningen fått i uppdrag att också behandla de problem som möter elever med medicinska handikapp och då särskilt de allergiska barnens svårigheter.
Tidigare riksdagsbehandling
I utskottets betänkande SoU 1978/79:16 med anledning av motioner om vissa allergifrågor behandlades bl. a. en motion som var likartad med den nu aktuella motionen 1978/79:1848. Utskottet inhämtade yttranden över den tidigare motionen och en annan motion med förslag om åtgärder mot allergisjukdomarna från socialstyrelsen, Svenska läkaresällskapet samt Riksförbundet mot allergi.
Socialstyrelsen omnämnde i sitt yttrande att vissa åtgärder vidtagits eller förbereddes i syfte att bl. a. förbättra insatserna på allergiområdet. Dessa åtgärder innefattade bl. a. att möjligheter skapats för läkare till specialisering m. m. inom verksamhetsområden av betydelse för diagnostik och behandling av allergiska sjukdomar och att dessa verksamhetsområden tilldelats läkartjänster samt att riktlinjer utarbetades för den framtida primärvården. Riktlinjerna skulle bl. a. gå ut på att man inom primärvården i högre grad än vad som varit fallet skall ägna sin uppmärksamhet åt sambanden mellan hälsotillstånd och miljö.
Remissinstanserna ansåg sammanfattningsvis att samlade åtgärder mot allergisjukdomarna behövs. Socialstyrelsen framhöll emellertid att man bör avvakta resultaten av det påbörjade utredningsarbetet inom socialstyrelsen och socialdepartementet innan man tar ställning till frågan, om en parlamentarisk utredning på området skall tillsättas, om en särskild nämnd för allergifrågorskall inrättas eller om annan lösning skall väljas. Som exempel på en alternativ lösning pekade socialstyrelsen på möjligheten till utredning inom socialstyrelsen i samråd med berörda myndigheter och under medverkan av erforderlig expertis.
1 betänkandet, vilket godkändes av riksdagen, föreslog utskottet avslag på motionerna. Utskottet anförde bl. a. följande.
Med hänsyn till den utbredning allergisjukdomarna nu har i samhället måste kraftfulla insatser göras för att förbättra situationen för dem som har benägenhet för allergi eller som lider därav. Insatserna måste avse en rad områden av samhällslivet och bör därför grunda sig på ett samlat åtgärdsprogram. Utskottet anser emellertid i likhet med socialstyrelsen att man bör avvakta resultaten av det inom socialstyrelsen och socialdepartementet
Soli 1979/80:3
påbörjade utredningsarbetet innan man tar ställning till om sådana initiativ behövs som begärs i motionerna 1977/78:441 och 1977/78:1112. Utskottet vill understryka att det är angeläget att utredningsarbetet sker snabbt. Beträffande utredningen inom socialdepartementet bör framhållas att fortlöpande samråd skall ske med bl. a. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Riksförbundet mot allergi.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna inte är erforderlig.
Utskottet
I de motioner som behandlas i betänkandet tas upp frågor om åtgärder för afatiker och för allergiker m. m.
Åtgärder för afatiker
Afasi är ett samlingsnamn för flera olika tillstånd som innebär förlust helt eller delvis av förmågan att genom tal eller skrift meddela sig med och i vissa fall även motta meddelanden från andra människor. Ordstumhet, orddövhet, ordglömska, ordförväxling och ordblindhet är olika former av afasi. De intellektuella funktionerna är vanligen bibehållna och syn-, hörsel- och talorgan oskadade. Orsaken till afasi är oftast rubbningar i blodförsörjningen till hjärnan (uppkomna genom propp eller blödning), skallskador t. ex. vid trafikolyckor eller tumörer. Behandling av afasi brukar räknas till det neurologiska verksamhetsområdet (neurologi = vetenskapen om nervsystemet).
I motionen 1978/79:1278 av Maj Pehrsson (c) och Anna-Lisa Nilsson (c) framhålls bl. a. att ca 5 000 personer drabbas av afasi varje år och att sjukdomen drabbar människor i alla åldrar. Motionärerna framhåller ■ idare att afatikern ofta feltolkas därigenom att man förväxlar talsvårigheterna, det försämrade minnet och den relativa långsamheten med en mental defekt, vilket får till följd att afatikern ofta är generad översitt handikapp och isolerar sig. Det är enligt motionärerna nödvändigt att resurser satsas på dels förbättrad vård och rehabilitering av afasidrabbade, dels utbildning och forskning när det gäller afasi, dels ökad information om sjukdomen och sjukdomsbilden till allmänhet och sjukhuspersonal. Motionärerna begär mot denna bakgrund översyn och redovisning av möjligheterna till en ökad satsning när det gäller afasi på vård, utbildning och forskning samt information.
Riksdagen behandlade under hösten förra året ett betänkande (SoU 1978/79:4), som utskottet avgett med anledning av en motion, i vilken framförts förslag som syftade till att informationen om afasi skulle ökas och att möjligheterna att tillgodose behovet av rehabiliteringsresurser för afatiker skulle förbättras. På förslag av utskottet avslog riksdagen motionen. Utskottet framhöll att det är angeläget att kommunala handikappråd, länshandikappråd och statens handikappråd beaktar det informationsbehov som
Soll 1979/80:3
påtalats i motionen. Utskottet framhöll vidare att det är av stor betydelse att rehabiliteringsresurserna förstärks och påpekade att ett underlag för en allmän förstärkning av rehabiliteringsverksamheten på det medicinska området tagits fram genom ett av socialstyrelsen utarbetat principprogram för medicinsk rehabilitering (Socialstyrelsen anser 1978:3), vilket bl. a. avser den neurologiska rehabiliteringen. Utskottet anförde att realiserandet av principprogrammet självfallet blir beroende av vad de ekonomiska och personella resurserna medger men att det emellertid är angeläget att man vid utbyggnaden av den medicinska rehabiliteringen beaktar det speciella behov av resurser som föreligger för rehabiliteringen av afatiker. Utskottet vill här tillägga att afasiföreningar till stöd för afatiker på senare år kommit till i Stockholm, Göteborg och södra Sverige. I föreningarnas verksamhet ingår regelbundna träffar mellan afatikerna och deras anhöriga för att bryta den sociala isolering, som kan uppstå för afatiker. Samtidigt bedrivs informationsverksamhet inom och utanför föreningarna om afasisjukdomen och om de problem som är förknippade med denna.
Utskottet påpekade vid den tidigare nämnda behandlingen av en motion förra hösten att det i huvudsak ankommer på sjukvårdshuvudmännen att göra insatser för afatiker av det slag som begärdes i motionen. Detta gäller även de åtgärder som begärs i den nu aktuella motionen 1978/79:1278. Utskottet vill understryka att med hänsyn till den utbredning afasihandikappet hardel är angeläget attafatikernas problem i högre grad än vad som hittills varit fallet uppmärksammas. Utskottet anser det dock inte erforderligt med något riksdagens initiativ i detta syfte.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1978/ 79:1278.
Åtgärder för allergiker m. m.
I motionen 1978/79:1848 av Åke Wictorsson m. fl. (s) begärs att en parlamentarisk utredning skall tillsättas för att lägga fram ett program mot allergisjukdomarna och förslag till åtgärder för att förbättra allergikernas situation i samhället. Motionärerna framhåller att det är hög tid för samhället att gå till kamp mot allergierna som en allvarlig folksjukdom. Härvid är det enligt motionärerna nödvändigt att kartlägga allergisjukdomarna i samhället, de åtgärder som erfordras, formerna för en planmässig utbyggnad av sådana åtgärder samt de ekonomiska resurser som erfordras. Motionärerna redovisar i tretton punkter åtgärder som ett aktionsprogram mot allergierna bl. a. skulle kunna inrymma.
I ett betänkande, SoU 1978/79:16, som utskottet avgav hösten 1978 behandlade utskottet en motion som var likartad med motionen 1978/ 79:1848 samt andra motioner om allergi frågor. I fråga om ett åtgärdsprogram mot allergisjukdomarna m. m. framhöll utskottet att med hänsyn till den utbredning allergisjukdomarna har i samhället, kraftfulla insatser måste
SoU 1979/80:3
göras för att förbättra situationen för dem som har benägenhet för allergi eller som lider därav, att insatserna måste avse en rad områden av samhällslivet och att de därför bör grunda sig på ett samlat åtgärdsprogram. Utskottet ansåg emellertid - i likhet med vad socialstyrelsen framhållit i ett remissyttrande i ärendet - att man bör avvakta resultaten av inom socialstyrelsen och socialdepartementet påbörjade utredningsarbete om insatser för allergiker innan man tar ställning till om sådana initiativ behövs som begärdes i de då aktuella motionerna. Utskottet föreslog mot denna bakgrund avslag på motionerna, vilket blev riksdagens beslut. Utskottet avsåg när det gäller socialstyrelsen ett utredningsarbete som skulle inledas med en enkät om allergivårdens innehåll och organisation i Sverige. Denna är avsedd att ge socialstyrelsen de aktuella kunskaper som måste ligga till grund för ett åtgärdsprogram. Enkäten, som skulle ha utsänts hösten 1978, har emellertid försenats och kommer att utsändas först under hösten 1979. Utredningsarbetet inom socialdepartementet avsåg en i juni 1978 beslutad kartläggning av samhällets nuvarande och planerade insatser för barn med allergiska anlag och besvär, som beräknas slutföras under år 1980. Under utredningsarbetet skall även redovisas vilka åtgärder som med dagens resursinsats kan förbättra samhällets omsorg om allergiska barn t. ex. genom bättre samordning av insatserna från landstingskommuner och kommuner. Samråd skall under utredningsarbetet fortlöpande ske med bland andra socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt Riksförbundet mot allergi.
Utskottet anser inte att den nu föreliggande motionen bör föranleda något ändrat ställningstagande av riksdagen beträffande ett åtgärdsprogram mot allergisjukdomarna m. m. Utskottet avstyrker således motionen 1978/ 79:1848. Utskottet vill emellertid framhålla angelägenheten av att utredningsarbetet inom socialstyrelsen bedrivs med skyndsamhet.
Utskottet hemställer
1. beträffande åtgärder för afatiker att riksdagen avslår motionen 1978/79:1278,
2. beträffande åtgärder för allergiker m. m. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1848.
Stockholm den 16 oktober 1979
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s), Rune Gustavsson (c), Kersti Swartz (fp), Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Sven-Gösta Signell (s), Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Lena Öhrsvik (s) och Åke Persson (fp).
GOTAB 61941 Stockholm 1979