Med anledning av motioner om vissa arbetstidsfrågor
SoU 1979/80: 35
Socialutskottets betänkande 1979/80:35
med anledning av motioner om vissa arbetstidsfrågor Motionerna
I motionen 1979/80: 165 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen fattar principbeslut om en tidsplan för generell nedtrappning av arbetstiden till sex timmar/dag med bibehållen lönestandard, så att sextimmarsdagen är genomförd senast 1986.
I motionen 1979/80: 184 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om en begränsning av möjligheterna till övertidsarbete i enlighet med vad som föreslås i motionen.
I motionen 1979/80: 185 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag som innebär
1. begränsning av skiftarbetets omfattning i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. skydd för skiftarbetare mot förtida förslitning i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. genomförande av sex timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka med förtur för skiftarbetare och jämställda grupper.
I motionen 1979/80: 1227 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen uttalar att lön skall utgå för sådan tid som måste tas i anspråk för ledighet för att uppfylla kraven om veckovila i enlighet med vad som anförs i motionen och hemställer hos regeringen om förslag i enlighet härmed.
Allmän bakgrund
Utskottet har under en följd av år behandlat motioner som rör arbetstidsfrågor. 1 det senaste av riksdagen godkända betänkandet i ämnet. SoU 1979/80: I, lämnades relativt utförliga uppgifter om bl. a. gällande bestämmelser, utredningar m. m. och tidigare riksdagsbehandling. Utskottet hänvisar till den utförliga redovisningen i det nämnda betänkandet. En del av de där lämnade uppgifterna återges dock i viss utsträckning i det följande i samband med att uppgifterna kompletteras.
Kortare ordinarie arbetstid
Den ordinarie veckoarbetstiden får enligt allmänna arbetstidslagen (1970: 103) uppgå till högst 40 timmar, raster ej inräknade. Bestämmelsen är konstruerad som en maximiföreskrift. Kompletterande bestämmelser om arbetstiden lämnas bl. a. i kollektivavtal, andra överenskommelser, tjänstereglementen m. m. Sedan lång tid tillbaka har för olika avtalsområ -
I Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 35
SoU 1979/80:35
den eller arbetsgrupper avtal träffats om kortare ordinarie arbetstid än som stadgas i arbetstidslagen.
Riksdagen har vid upprepade tillfällen behandlat motionsyrkanden om att riksdagen skall fatta principbeslut för en generell nedtrappning av den ordinarie arbetstiden (se bl. a. SoU 1976/77:30. SoU 1977/78:35 och SoU 1979/80: I). Utskottet har därvid genomgående avstyrkt motionsyrkandena under hänvisning bl. a. till att det i princip råder enighet om att 30 timmars arbetsvecka är det långsiktiga målet men att det måste vara en sak för arbetsmarknadens parter att avgöra vilka prioriteringar som skall göras vid valet mellan olika former för uttag av standardhöjningar.
Begränsning av övertid
Med övertid förstås enligt arbetstidslagen sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt lagen eller annan arbetstid som överenskommits genom kollektivavtal. Fyra olika former av övertid kan förekomma enligt lagen, nämligen allmän övertid, extra övertid, övertid för nödfallsarbete och övertid för förberedelse- och avslutningsarbete. Reglerna om allmän övertid innebär att sådan tid får tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Avsteg från dessa bestämmelser kan göras genom kollektivavtal. När synnerliga skäl föreligger kan tillsynsmyndigheten medge ytterligare övertid, s. k. extra övertid, med högst 150 timmar under ett kalenderår (10 $).
Övertid för nödfallsarbete får tas ut i obegränsad omfattning då i lagen närmare angiven nödfallssituation föreligger. Till förhindrande av missbruk åläggs arbetsgivaren viss anmälnings- och ansökningsskyldighet (8 5).
Övertid för nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten får uttas med normalt högst 6 timmar i veckan (9§). Sådan övertid inräknas i den allmänna övertiden som är maximerad till 150 timmar under ett kalenderår.
Utskottet har tidigare i av riksdagen godkända betänkanden avstyrkt motionsyrkanden om att rätten att ta ut övertid skall begränsas till kvalificerade nödsituationer (se bl. a. SoU 1977/78:35 och SoU 1979/80:1). I betänkandet SoU 1977/78: 35 anförde utskottet bl. a. följande:
Även de här aktualiserade övertidsfrågorna har tidigare prövats av riksdagen, senast vid 1976/77 års riksmöte (SoU 1976/77: 30). Utskottet vidhöll en tidigare uttalad uppfattning att det finns anledning anta att på sikt relativt betydande förändringar på arbetstidsområdet växer fram på grundval av medbestämmandelagen och att med hänsyn härtill det är för tidigt att nu ta upp frågan om en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen eller överväga mera omfattande ändringar i denna. Detta bör anstå till dess verkningarna av den nya förhandlingsrätten kan närmare avläsas. Utskottet avstyrkte därför bl. a. förslag om att slopa möjligheterna till allmän och extra övertid (10§ allmänna arbetstidslagen). Det finns enligt utskottets mening inte anledning till omprövning av detta ställningstagande med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet.
SoU 1979/80:35
3 Vad gäller frågan om övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten (9 § allmänna arbetstidslagen) har utskottet tidigare uttalat principiella betänkligheter mot denna regelbundet återkommande form av övertid. Utskottets uttalanden härvidlag har beaktats vid utformningen av direktiven för den nyligen tillkallade utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet. Utredningen skall sålunda bl. a. undersöka vilka möjligheter som finns att inom olika branscher föra in förberedelse- och avslutningsarbete inom ramen för den ordinarie arbetstiden. Enligt utskottets uppfattning påkallar därför motionsyrkandet i denna del inte någon riksdagens åtgärd.
Skiftarbete och veckovila
Arbetstidens förläggning regleras i arbetsmiljölagen (1977: 1160). 14 kap. arbetsmiljölagen finns bestämmelser bl. a. om raster och pauser och om nattvila och veckovila.
Enligt arbetsmiljölagen skall arbetare ha behövlig ledighet för nattvila. I ledigheten skall ingå tiden mellan kl. 24.00 och kl. 05.00. Avvikelse härifrån får göras, om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste fortgå även nattetid (4 kap. 5 §).
Arbetstagare skall vidare beredas minst 36 timmars sammanhängande ledighet varje vecka. Sådan veckovila skall såvitt möjligt förläggas till veckoslut. Undantag får tillfälligtvis göras om det beror på särskilda omständigheter som inte kunnat förutses. Avvikelse från reglerna om nattvila och veckovila kan göras efter överenskommelse i kollektivavtal.
Socialutskottet behandlade år 1978 och 1979 motionsyrkanden om en utredning av frågan om begränsning av skiftarbete. I det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1977/78:25 (s. 10 ff.) redogjorde utskottet utförligt för vad som förekommit i frågan. Utskottet erinrade om den mycket restriktiva syn på nattarbete som kommer till uttryck i arbetsmiljölagen. Utskottet hänvisade vidare till pågående utredningsarbete.
Arbetsdomstolen har i en dom (nr 8/80) den 23 januari 1980 förklarat att en arbetstagare inte har rätt till lön under tid då arbetsgivaren på grund av bestämmelsen i 4 kap. 6§ arbetsmiljölagen om veckovila varit skyldig att bereda honom ledighet. Arbetsdomstolen anförde bl. a. följande:
Arbetsmiljölagen innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse som reglerar rätten till ersättning i den mån veckovileregeln skulle leda till inkomstbortfall. I förarbetena finns heller inte minsta antydan om att avsikten skulle ha varit att införa någon form av löneskydd. Fabriksarbetareförbundet har anfört att det med hänsyn till arbetsmiljölagens karaktär av social skyddslag inte skulle vara rimligt att arbetstagaren kunde drabbas av inkomstförlust vid tillämpning av veckovileregeln. Syftet med regeln skulle då enligt förbundets mening förfelas. Förbundet menar att dessa skäl föranleder att ett löneskydd bör kunna grundas på arbetsmiljölagen. Mot detta synsätt kan emellertid med fog invändas att lagstiftaren måste antas ha utgått från att arbetstagares anställningsvillkor skulle komma att anpassas till arbetsmiljölagens regler i den mån arbetsgivarsidan och arbetstagar -
SoU 1979/80:35
sidan finner en sådan anpassning vara motiverad. 1 enlighet härmed bör i ett fall som detta lösningen på frågan huruvida rätt till betalning föreligger sökas i tillämpligt kollektivavtal.
Arbetsdomstolen finner alltså att något skydd mot lönebortfall inte följer av arbetsmiljölagen eller grunderna för lagen.
Utredningar m. m.
Som ett resultat av överläggningar år 1974 mellan företrädare för regeringen och löntagarorganisationerna LO, TCO och SACO angående formerna för det fortsatta utredningsarbetet rörande arbetstidsfrågorna tillsattes delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09). DELFA. Delegationen har enligt sina direktiv följande huvudsakliga arbetsuppgifter:
att skapa överblick över arbetets förlopp i de utredningar som behandlar arbetstidsfrågor,
att mot denna bakgrund diskutera samordningsfrågor och eventuellt erforderliga kompletterande utredningsuppgifter,
att ta initiativ till analyser av främst arbetstidsförkortningarna åren 1967-1973,
att i nära samarbete med sysselsättningsutredningen. delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor samt långtidsutredningen eftersträva en bedömning av arbetstidsförkortningarnas effekter på produktion och sysselsättning, familjeförhållanden, barntillsyn, fritidsvanor, serviceförhållanden m. m.,
att söka bedöma eventuellt skiljaktiga strukturella effekter av att sänka arbetstiden i kontinuerliga, mindre steg jämfört med att sänka i färre, stora etapper samt
att ägna uppmärksamhet åt frågan om hur deltidsarbetet kan komma att utvecklas vid fortsatta arbetstidsförkortningar.
I DELFA ingår representanter för arbetsmarknadens parter, nämligen LO, TCO, SACO/SR. SAF, SAV. Kommunförbundet/Landstingsförbundet. Ordförande är statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet.
DELFA avgav år 1976 rapporten (SOU 1976: 34) Kortare arbetstid När? Hur? I rapporten framhölls att syftet med denna var att skapa underlag för fortsatta diskussioner och bedömningar om den framtida reformverksamheten på arbetstidsområdet. Rapporten remissbehandlades. Delegationens fortsatta arbete har därefter anknutits till de frågeställningar som framkom i samband med remissbehandlingen.
Mot bakgrund av deltidsarbetets snabba utveckling under de senaste åren utgav delegationen hösten 1977 en PM, Deltidsarbetets utveckling (Ds A 1977:7).
Under sommaren i fjol avgav DELFA rapporten (SOU 1979: 48) Arbetstiderna inför 80-talet. I rapporten har delegationen med utgångspunkt i vad som framkom vid den nämnda remissbehandlingen koncentrerat sitt arbete till att avse en analys av konsekvenserna av en arbetstidsförkortning
SoU 1979/80:35
utifrån långtidsutredningens, länsplaneringens och sysselsättningsutredningens prognoser.
Rapporten har remissbehandlats.
Med anledning av vissa av riksdagen uttalade önskemål om utredning tillsattes 1978 utredningen (A 1978:03) av vissa arbetstids/rågar. Bl. a. skall utredas frågorna om samordning av arbetstidsreglerna i allmänna arbetstidslagen och arbetsmiljölagen samt införande av bestämmelser som begränsar dygnsarbetstiden. Vidare skall utredningen undersöka möjligheterna att föra in övertid för förberedelse- och avslutningsarbete inom ramen för den ordinarie arbetstiden samt överväga hur olika former av ledighet skall beaktas vid registrering av övertid. En annan fråga gäller oregelbunden arbetstidsförläggning och vissa därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen skall också följa tillämpningen av de nya reglerna om veckovila och vara oförhindrad att föra fram förslag till nya regler i ämnet. Utredningsarbetet väntas pågå under hela 1980.
Arbetarskyddsfonden stöder ett flertal forskningsprojekt med inriktning på arbetstidens förläggning och de socialmedicinska effekterna av oregelbundna arbetstider. Bl. a. har nyligen utkommit rapporten Att arbeta på obekväm arbetstid.
Utskottet
Utskottet har varje år sedan 1973 behandlat motioner som innehållit yrkanden om en nedtrappning av den ordinarie arbetstiden enligt den allmänna arbetstidslagen. I detta betänkande behandlas dels en sådan motion, dels tre motioner som innehåller andra yrkanden på arbetstidsområdet.
I motionen 1979/80: 165 yrkas att riksdagen fattar principbeslut om en tidsplan för generell nedtrappning av arbetstiden till sex timmar per dag med bibehållen lönestandard, så att sextimmarsdagen är genomförd senast 1986.
Utskottet har vid de tidigare tillfällen, när frågan om en förkortning av den ordinarie arbetstiden diskuterats, avstyrkt de framställda kraven under hänvisning bl. a. till att det i pincip råder enighet om att 30 timmars arbetsvecka är det långsiktiga målet men att det måste vara en sak för arbetsmarknadens parter att avgöra vilka prioriteringar som skall göras vid valet mellan olika former för uttag av standardhöjningar. Utskottet har i början av innevarande riksmöte också framhållit att det samhällsekonomiska läget f. n. knappast tillåter genomförandet av en så resurskrävande reform som en mera omfattande allmän arbetstidsförkortning. Vad som anförs i den nu aktuella motionen föranleder inte något ändrat principiellt ställningstagande från utskottets sida. Utskottet avstyrker motionen 1979/ 80: 165.
I motionen 1979/80: 184 föreslås att rätten att ta ut övertid skall begränsas till kvalificerade nödsituationer. Även frågan om tillåtande av övertid
SoU 1979/80:35
har tidigare behandlats av riksdagen med anledning av motioner (se bl. a. SoU 1976/77:30, SoU 1977/78:35 och SoU 1979/80: I). Utskottet har avstyrkt motionerna och hänvisat till att det finns anledning anta att på sikt relativt betydande förändringar på arbetstidsområdet växer fram på grundval av medbestämmandelagen och att med hänsyn härtill det är för tidigt att överväga mera betydande förändringar av arbetstidslagstiftningen. Såvitt gäller övertid för förberedelse- och avslutningsarbete har utskottet uttalat principiella betänkligheter mot denna form av övertid. Utredningen av vissa arbetstidsfrågor har med hänsyn bl. a. till utskottets uttalanden fått i uppdrag att undersöka om det inom olika branscher är möjligt att föra in förberedelse- och avslutningsarbeten inom ramen för den ordinarie arbetstiden.
Med hänsyn till det anförda är någon riksdagens åtgärd inte påkallad med anledning av motionen 1979/80: 184.
Motionärerna bakom motionen 1979/80: 185 vill att skiftarbete skall få förekomma endast när produktionsprocessen av tekniska skäl inte går att avbryta eller när samhällsservicen kräver att arbete pågår nattetid (yrkandet 1). Enligt motionärerna bör vidare skiftarbetare skyddas mot förslitning genom att de vid viss ålder eller efter viss tids skiftarbete tillåts övergå till annat ”normalt” arbete (yrkandet 2). I motionen sägs också att en arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka bör genomföras med förtur för alla de grupper som har skiftarbete, nattarbete och därmed jämställda arbetsförhållanden (yrkandet 3).
I förarbetena till arbetsmiljölagen —såväl i propositionen som i utskottets betänkande - uttrycks en prinicipiellt mycket restriktiv syn på nattarbete. Genom arbetsmiljölagen ville man bl.a. skapa en grund för ett system som erbjöd tillfredsställande kontroll av att nattarbete inte tillgreps annat än då det var försvarligt från allmän synpunkt. Beträffande begränsning av dygnsarbetstiden uttalade sig utskottet för en fortsatt utredning. Utskottets uttalanden härvidlag har beaktats vid utformningen av direktiven för utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet. Utredningen har sålunda fått i uppdrag bl. a. att redovisa konsekvenserna av att införa en dygnsmaximiregel. Den skall även ägna uppmärksamhet åt frågan om oregelbunden arbetstidsförläggning och åt reglerna om veckovila.
Utredningens arbete berör således flera faktorer som har betydelse för bedömningen av skiftarbete. Med hänsyn härtill bör utredningsresultatet avvaktas innan man tar ställning till frågan om inriktningen av det fortsatta reformarbetet beträffande problem som hänger samman med skiftarbete. Arbetsmarknadens parter är givetvis oförhindrade att dessförinnan träffa avtal i skiftarbetsfrågor. Det kan erinras om att arbetsmarknadens parter år 1977 träffat avtal om 36 timmars arbetsvecka för underjordsarbetare och alla som arbetar i kontinuerligt treskift. Med hänsyn till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionen 1979/80: 185 yrkandena 1-3.
Enligt 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen skall arbetstagare beredas minst 36
SoU 1979/80:35
timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar. Sådan veckovila skall om möjligt förläggas till veckoslut. En tillämpning av veckoviloregeln kan under vissa förutsättningar leda till att arbetstagaren bereds ledighet under tid då han normalt skulle ha utfört arbete. Arbetsdomstolen har i en dom (nr 8/80) den 23 januari 1980 uttalat att lön inte skall utgå för tid då arbetsgivaren på grund av regeln om veckovila berett arbetstagaren ledighet.
I motionen 1979/80: 1227 föreslås att riksdagen skall uttala att sådan ledighet skall ersättas med lön som om faktiskt arbete utförts.
Arbetsdomstolen har funnit att varken arbetsmiljölagen eller dess förarbeten innehåller något som tyder på att avsikten skulle ha varit att genom arbetsmiljölagen införa någon form av löneskydd vid tillämpningen av veckoviloregeln.
Arbetsmiljölagen är en utpräglad skyddslag och det är angeläget att dess bestämmelser om veckovila ges ett reellt innehåll. Som arbetsdomstolen funnit följer emellertid inte av arbetsmiljölagen eller grunderna för lagen något skydd mot lönebortfall. Utskottet förutsätter att arbetsmarknadens parter avtalsvägen kommer att anpassa arbetstagarnas anställningsvillkor till arbetsmiljölagens regler. Utskottet anser inte att det nu är påkallat med något initiativ av riksdagen i den fråga som aktualiserats i motionen. Utskottet avstyrker motionen 1979/80: 1227.
Utskottet hemställer
1. beträffande tidsplan för nedtrappning av den ordinarie arbetstiden att riksdagen avslår motionen 1979/80: 165.
2. beträffande begränsning av rätten att ta ut övertid att riksdagen avslår motionen 1979/80: 184,
3. beträffande begränsning av skiftarbetets omfattning m. m. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 185,
4. beträffande skydd mot lönebortfall vid tillämning av veckoviloregeln att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1227.
Stockholm den 15 april 1980
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Rune Gustavsson (c). Mårten Werner (m). John Johnsson (s). Ivar Nordberg (s). Kjell Nilsson (s). Ulla Tillander (c). Kersti Swartz (fp). Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s). Maria Lagergren (s) och Siri Häggmark (m).
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980
I
I
I