Med anledning av propositionen 1979/80:142 om vissa taxifrågor jämte motioner
TU 1979/80:27
Trafikutskottets betänkande 1979/80:27
med anledning av propositionen 1979/80:142 om vissa taxifrågor jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1979/80:142 har regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att dels anta ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),
dels godkänna de av föredragande departementschefen förordade riktlinjerna för reformer på taxiområdet.
I propositionen lämnas förslag till effektivisering och rationalisering av taxis verksamhet. Taxis roll i den kollektiva trafikförsörjningen - såväl i tätorter som på landsbygden - betonas bl. a. genom ökad samverkan mellan myndigheterna, taxi och huvudmännen för kollektivtrafiken. Med hänsynstagande till lokala förhållanden skapas möjligheter för en mer flexibel tillståndsgivning. Vidare föreslås att taxitaxan förenklas och byggs upp så att den skall stimulera effektiviteten inom näringen. Stor vikt läggs vid att utvecklingen i fråga om tekniska hjälpmedel för taxi - beställnings- och trafikledningssystem, taxametrar m. m. - noga följs. Åtgärder föreslås också för att komma till rätta med olaga yrkesmässig trafik, s. k. svartåkning.
Lagförslaget
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.
1 Riksdagen 1979/80. 15 sami Nr 27
TU 1979/80:27
2 Förslag till
Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559)
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1979:559) dels att 2 kap. 18 och 19 §§ och 3 kap. 9 § skall upphöra att gälla, dels att 4 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
4 kap.
1§
Den som driver yrkesmässig trafik utan tillstånd eller en tillståndshavare som bryter mot taxa, turlista eller någon annan särskild föreskrift som har meddelats i tillståndet döms till böter.
Den som bryter mot 2 kap. 15 eller 20 § döms till böter.
Den som driver yrkesmässig trafik utan tillstånd döms för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst sex månader.
Tillståndshavare som bryter mot taxa, turlista eller någon annan särskild föreskrift som har meddelats i tillståndet eller den som bryter mot 2 kap. 15 eller 20 § döms till böter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.
linder den allmänna motionstiden väckta motioner
I motionen 1979/80:919 av Sixten Pettersson (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att hindra s. k. svartåkning.
I motionen 1979/80:1747 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för arbets- och vilotid,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta sanktioner för brott mot gällande lagstiftning,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt övervakning av den yrkesmässiga lastbilstrafiken.
Med anledning av propositionen 1979/80:142 väckta motioner
I motionen 1979/80:1972 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen beslutar
1. att med godkännande av regeringens förslag i övrigt avslå förslaget om
TU 1979/80:27
upphävande av bestämmelserna i 2 kap. 18 § yrkestrafiklagen om krav på särskilda skäl för tillstånd till juridiska personer,
2. att som sin mening uttala vad som i motionen i övrigt anförs om inriktningen på taxiverksamheten.
I motionen 1979/80:1989 av Kerstin Ekman (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av taxinäringen.
I motionen 1979/80:1990 av Stina Eliasson (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda uppställningsplatser för taxi.
I motionen 1979/80:1991 av Roland Sundgren (s) yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående taxitillstånd för juridiska personer,
2. att riksdagen uttalar att transportrådet får i uppdrag att utreda de ekonomiska konsekvenserna för vissa taxiutövare.
I motionen 1979/80:1992 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar att
1. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om anslutning till beställningscentral,
2. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om föreskrifter i taxitillstånd,
3. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om taxitaxans konstruktion och drickssystemet,
4. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om uppföljningen av utvecklingen av företagsstrukturen inom taxinäringen.
Utskottet
Taxi i den kollektiva trafikförsörjningen
I propositionen erinras om att lagstiftningen om yrkesmässig trafik nyligen har reformerats såvitt avser godstransporter och busstrafik. I sammanhanget hänvisas till propositionen 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor m. m. och riksdagsbehandlingen i anledning därav (TU 1977/78:27, rskr 1977/78:365). Reformen berörde frågor som sägs vara av betydelse för en utveckling mot ett mera effektivt utnyttjande av transportapparaten och ett mindre inslag av konkurrenshämmande regleringar i fråga om den yrkesmässiga lastbilstrafiken. Lagstiftningen har också moderniserats språkligt. Sålunda har förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. ersatts av bl. a. yrkestrafiklagen (1979:559) och yrkestrafikförordningen (1979:871). Dessa författningar har trätt i kraft den 1 januari 1980.
När det gäller busstrafiken nämns propositionen 1977/78:92 om åtgärder
1* Riksdagen 1979/80. 15 sami. Nr 27
TU 1979/80:27
för att förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik. Statsmakternas beslut i anledning därav (TU 1977/78:28, rskr 1977/78:364) innebar bl. a. att huvudmannaskapet för den lokala och regionala kollektiva persontrafiken på landsväg kommer att utövas genom samverkan mellan landstingskommunen och kommunerna i resp. län. Genom denna reform uppnås en integrering av lokal och regional trafik samt en ökad samordning av trafikresurserna.
Vad däremot angår taxitrafiken har denna inte setts över på motsvarande sätt. I propositionen framhålls att det samhälle i vilket taxitrafiken skapade sina ursprungliga verksamhetsformer förändrats. Detta sägs i sin tur ha påverkat näringens sätt att fungera och dess möjligheter att lösa sina uppgifter. Under den senaste tioårsperioden har emellertid flera utredningar behandlat olika problem inom taxinäringen. Förslagen i förevarande proposition bygger i huvudsak på de förslag som i betänkandet (Ds K 1979:4) TAXI - krav och utvecklingsmöjligheter lagts fram av en särskilt förordnad utredare med uppgift att företa en samlad översyn av taxinäringen.
Föredragande departementschefen framhåller i propositionen att kollektivtrafiken spelar en avgörande roll när det gäller att tillgodose kravet på en tillfredsställande trafikförsörjning för människorna i vårt land. Den har vidare tillmätts ökad betydelse som ett medel att bemästra miljö-, trafik-, säkerhets- och energiproblem. I sammanhanget påpekas att det nutida resmönstret alltmer förutsätter att mer än en trafiklinje och vanligtvis också att flera transportmedel utnyttjas för en resa. Därför har kravet på en god samordning mellan olika trafikföretag och linjer blivit allt väsentligare. Den nya ordningen med en huvudman i varje län som har ansvaret för den kollektiva trafiken sägs ge önskat utrymme för ökad samordning mellan olika trafikuppgifter och för samverkan mellan olika trafikföretag. Detta skulle i sin tur leda till ett effektivt utnyttjande av trafikresurserna. Föredraganden framhåller att han ser taxi och dess möjligheter som en viktig faktor i kollektivtrafiken. Dagens kollektivtrafiksystem bygger i hög grad på bussar och spårbundna fordon. Detta gör enligt föredraganden att systemet inte är särskilt lämpat t. ex. när trafikunderlaget är litet och/eller spritt geografiskt. I det sammanhanget anses det vara naturligt att intresset alltmer riktas mot taxi och de förutsättningar som taxi har när det gäller att komplettera och i vissa fall ersätta traditionell kollektivtrafik. En huvuduppgift torde enligt propositionen även i fortsättningen vara att tillgodose behovet av traditionell taxitrafik. Föredraganden menar dock att det finns goda förutsättningar att utnyttja transportmedlet för även andra trafikuppgifter. Förutom de slag av transporter som betalas av samhället - skolskjutsning, sjuktransporter och handikappresor - bör det finnas ytterligare utvecklingsmöjligheter. Det kan gälla olika former av anropsstyrda trafiksystem och även vissa linjetrafikuppgifter. Vidare framhålls särskilt möjligheterna att i skiftande sammanhang utnyttja taxis tjänster i glesbygdsområdena. Som exempel anges bl. a. lättare godstransporter, såsom transport av mat till skolor, paketdistribution, post- och telegramförmedling. Härutöver finns det utvecklingsmöjligheter
TU 1979/80:27
för taxi inom färdtjänsten.
Genom att utnyttja sådana möjligheter som har nämnts torde enligt föredraganden en trafikförsörjning kunna erhållas som innebär rimliga kostnader samtidigt som fördelar vinns för taxiorganisationerna, både i form av bättre ekonomi för de enskilda företagen och större möjligheter att möta efterfrågan vid högtrafiktid. Taxis möjligheter att motsvara förväntningar och krav beror också i stor utsträckning på näringens organisatoriska styrka, kapacitet och kvalitet. En stark taxinäring sägs kunna bidra till ett önskvärt nära samarbete mellan å ena sidan taxi samt de ansvariga huvudmännen för den kollektiva trafiken och kommunerna å den andra sidan. Viktigt härvidlag är att taxi tas med i såväl den lokala som den regionala trafikplaneringen.
Vad föredraganden anfört under detta avsnitt har ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Utskottet kan således i allt väsentligt instämma i vad som anförts om taxis roll och utvecklingsmöjligheter i den kollektiva trafikförsörjningen. Även i partimotionen, 1979/ 80:1972, av vänsterpartiet kommunisterna anförs synpunkter i dessa frågor som i huvudsak överensstämmer med vad som i propositionen angivits om inriktningen av taxiverksamheten. Yrkandet 2 i motionen om särskilt uttalande i frågan bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motionen 1979/80:1991 yrkandet 2 (s) yrkas att riksdagen uttalar att transportrådet får i uppdrag att utreda de ekonomiska konsekvenserna för vissa taxiutövare. Enligt motionären kommer en stor del av den av samhället betalda trafiken att övergå till kollektivtrafik per buss/tåg medan den återstående trafiken inte går att utveckla i någon större utsträckning. Vilka ekonomiska konsekvenser detta kommer att få är icke närmare utrett. Detta sägs vara en allvarlig brist, särskilt då det kommer att beröra tryggheten för många äldre taxiutövare och anställda.
Utskottet vill för sin del framhålla att det inte kan dela motionärens farhågor. Tvärtom torde vad föredraganden anfört om taxis roll i den kollektiva trafikförsörjningen och de utvecklingsmöjligheter för taxitrafiken som därvid framhållits komma att innebära motsatsen gentemot vad motionären förmodat. Utskottet vill även hänvisa till föreskrifterna i instruktionen (1979:1037) för transportrådet. Enligt dessa åligger det transportrådet bl. a. att utarbeta underlag för regional trafikplanering samt följa upp och utvärdera sådan planering. I denna planering kommer enligt propositionen taxi att fortsättningsvis spela en mer framträdande roll. Vidare kan erinras om den särskilda kollektivtrafikberedning (K 1979:07) som tillsatts av regeringen med uppgift att finna vägar att förbättra nuvarande kollektivtrafiksystem. Beredningen skall därvid bl. a. söka nya former för samverkan och samordning mellan olika trafikföretag och transportmedel. Utskottet förutsätter att såväl transportrådet som kollektivtrafikberedningen redan på grund av nu angivna åligganden uppmärksamt följer frågor av
TU 1979/80:27
det slag motionären berört. Något behov av att ytterligare precisera dessa åligganden torde enligt utskottets mening ej föreligga. Under hänvisning härtill avstyrks motionsyrkandet.
Taxis företagsstruktur
Enligt gällande bestämmelser kan juridiska personer meddelas taxitillstånd endast om särskilda skäl föreligger. Föredraganden föreslår nu att kravet på särskilda skäl för sådant tillstånd slopas. Han erinrar samtidigt om att frågan om rätten för juridiska personer att driva yrkesmässig trafik senast behandlats i propositionen 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor m. m., vilken antogs av riksdagen under våren 1978. Förslagen i propositionen innebar bl. a. att det nämnda kravet slopades såvitt gäller tillstånd till yrkesmässig lastbilstrafik och beställningstrafik med buss. Det framhölls därvid att den lämpliga storleken på företagsenheterna och den lämpliga företagsformen inte kan anges i generella termer utan är beroende av en rad olika faktorer, inte minst transportverksamhetens art och omfattning samt trafikutövarens förutsättningar att driva sin rörelse. Vidare angavs det vara väsentligt att lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för en strukturrationalisering och en fortlöpande anpassning till de ändrade förutsättningar som är en följd av utvecklingen i övrigt. Enligt propositionen borde man eftersträva en ordning enligt vilken en juridisk person har lika stora möjligheter som en fysisk person att inneha tillstånd till yrkesmässig trafik. Enligt föredraganden kan motiv av det slag som tidigare anfördes för ett slopande av kravet på särskilda skäl för att tillstånd till lastbils- och busstrafik skall kunna meddelas juridisk person anföras även beträffande taxitrafiken. Därför förordas att kravet i fråga slopas också när det gäller taxitillstånd.
Föredraganden framhåller att en remissinstans har gett uttryck för vissa farhågor om att den föreslagna åtgärden skulle innebära ökade möjligheter till okontrollerade köp och försäljningar av företag. Genom de regler som yrkestrafiklagstiftningen numera innehåller om ansvarig föreståndare för juridiska personer och om lämplighetsprövning samt med hänsyn till vad som i propositionen anförs om kravet på yrkeskunnande och erfarenhet torde enligt föredragandens mening tillståndsmyndigheterna ha goda möjligheter att följa företagen och förhindra olämpliga överlåtelser. Därvid framhålls särskilt att länsstyrelsen kan och även bör gripa in om det visar sig att de nya reglerna missbrukas. Vidare erinras om den uppföljande verksamhet som transportrådet utövar på yrkestrafiklagstiftningens område. Slutligen påpekas att slopandet av kravet på särskilda skäl inte har visat sig medföra några olägenheter i fråga om buss- och lastbilstrafiken.
Utskottet vill för sin del, med instämmande i vad föredraganden anfört, tillstyrka den under förevarande avsnitt föreslagna lagändringen. På grund härav avstyrker utskottet yrkandet 1 i vänsterpartiet kommunisternas
TU 1979/80:27
partimotion, 1979/80:1972, om avslag på propositionen i denna del. Utskottet delar dock uppfattningen i motionen 1979/80:1991 yrkandet 1 (s) att viss prioritering av kollektiva företagsformer (kooperativa föreningar, ekonomiska föreningar, kommuner) bör ske vid tilldelning av tillstånd till juridiska personer. I likhet med vad som framhålls i motionen 1979/80:1992 yrkandet 4 (s) anser utskottet det vidare vara angeläget att transportrådet noga följer utvecklingen av företagsstrukturen inom taxinäringen. Därvid bör särskilt bevakas negativa effekter av slopandet av det ifrågavarande kravet såsom exempelvis okontrollerade köp och försäljningar. Mot bakgrund av vad som i propositionen anförts om transportrådets uppgifter i detta hänseende samt om kontrollen i övrigt finner utskottet emellertid något särskilt uttalande från riksdagens sida ej vara erforderligt. De berörda motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Turordningsprincipen och lämplighetsprövningen
I propositionen förordas att tilldelningen av ledigblivna och nytillkomna taxitillstånd i princip skall basera sig på den typ av lämplighetsprövning som gäller för meddelande av tillstånd till annan yrkesmässig trafik. Yrkeskunnande samt personliga och ekonomiska förutsättningar bör alltså i första hand ligga till grund för bedömningen. Förslaget innebär att man går ifrån den s. k. turordningsprincipen. Enligt föredraganden måste det dock finnas regler för fördelningen av ledigblivna tillstånd. Dessa regler föreslås så utformade att de ger möjlighet att driva taxitrafik i skilda företagsformer. För orter där det bedöms vara lämpligt och där det finns intresse för olika företagsformer inom taxibranschen kan tillståndsmyndigheten dra upp närmare riktlinjer för fördelningen av lediga tillstånd. I dessa frågor bör enligt föredraganden tillståndsmyndigheterna nära samråda med taxiföreningarna, Svenska transportarbetareförbundets avdelningar, länshuvudmännen och berörda kommuner. Det framhålls vidare som viktigt att taxis struktur inom varje område verkligen planeras omsorgsfullt och målmedvetet och att myndigheterna därvid tar till vara den sakkunskap som finns inom branschen.
När det gäller yrkeskunnande sägs sökanden böra ha åtminstone grundläggande kunskaper om den rörelse han eller hon tänker starta. Detta gäller inte bara frågor som rör själva trafiken utan även sådant som rör ekonomi, administration och arbetsmarknadsfrågor. Föredraganden hänvisar i sammanhanget till den utbildningsverksamhet i dessa frågor som bedrivs av Svenska taxiförbundet. Som ett villkor för att erhålla tillstånd förordas att en sökande, som inte på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper, har genomgått eller kommer att genomgå en kurs som har godkänts av förbundet. I fråga om juridiska personer bör enligt propositionen lämplighetsprövningen ske jämväl med avseende på den som har ansvaret för trafiken.
TU 1979/80:27
8 Även utskottet finner det rimligt att man i huvudsak går ifrån turordningsprincipen. Den i propositionen föreslagna ordningen med ett nära samråd mellan berörda intressenter och en lämplighetsprövning i de avseenden föredraganden berört framstår därvid som lämpliga åtgärder för att näringen skall kunna utvecklas i enlighet med de krav som samhället och allmänheten ställer. Att - såsom förordas i motionen 1979/80:1989 (fp) - fastställa något slag av generella riktlinjer för en turordning enligt vilken ledigblivna tillstånd skall fördelas mellan olika kategorier av sökanden, kan enligt utskottets uppfattning komma att motverka dessa strävanden. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka motionen i denna del. Samtidigt vill utskottet understryka vad som i propositionen anförts i fråga om den som söker ett enstaka personligt tillstånd. I de sammanhangen måste naturligen erfarenheten av själva trafikutövningen tillmätas stor vikt. I propositionen förordas att sådana tillståndshavare i vissa fall skall kunna få köra endast det antal timmar som motsvarar ett körpass. Utskottet anser dock att den i propositionen angivna personkretsen fått en något för vid omfattning. Förslagsvis bör tillståndsmyndigheten överväga att antingen höja åldersgränsen eller kräva både viss ålder och tjänstgöringstid.
Tillståndsgivningens närmare inriktning
Beträffande behovsprövningen framhåller föredraganden att denna fyller en viktig funktion från trafikförsörjnings- och trafikplaneringssynpunkt. Med tanke på den roll som taxi har i det totala transportsystemet och taxis funktion som komplement till den kollektiva trafiken bör enligt propositionen ett större samspel i tillståndsgivningen komma till stånd mellan länsstyrelsen och de organ som har ansvaret för den lokala och regionala trafikförsörjningen. Mot bakgrund härav förordas att ansökningar om tillstånd regelmässigt skall remitteras till sådan huvudman som avses i lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. På motsvarande sätt föreslås kommunerna få tillfälle att ge synpunkter på ansökningarna.
Vad härefter angår stationsortsbegreppet föreslås att termen byts ut mot termen trafikområde för att därigenom åstadkomma en bättre anpassning till de verkliga förhållandena. Däremot föreslås inte någon egentlig förändring av begreppets innebörd. Som en riktlinje bör emellertid enligt propositionen trafikområdet utgå från kommunen som enhet. Det betonas dock att detta inte innebär att just kommunen undantagslöst utgör den lämpligaste avgränsningen. Exempelvis kan en vidsträckt glesbygdskommun vara väl stor för att utgöra ett enda trafikområde samtidigt som det i en storstadsregion kan te sig naturligt med ett trafikområde som omfattar mer än en kommun. Sammanfattningsvis framhåller föredraganden att det är angeläget att ändamålsenliga trafikområden skapas och att samverkan över gränserna för trafikområdena sker för att underlätta en rationell trafikförsörjning. Slutligen förordas att huvudmännen för den lokala och regionala kollektiva
TU 1979/80:27
persontrafiken skall få möjlighet att yttra sig över förslag om trafikområden.
I propositionen påpekas att det inom mera vidsträckta trafikområden ofta finns behov av särskilda uppställningsplatser för taxibilarna. Föredraganden säger sig finna det naturligt att i de kommenderingsplaner som upprättas ange både vid vilka tider och på vilka platser taxibilar hålls tillgängliga. Det borde även vara möjligt att i trafiktillstånden fastställa uppställningsplatsen. Ett sådant förfarande sägs ofta vara det lämpligaste utanför de stora tätorterna. I motionen 1979/80:1990 (c) framhålls att det beträffande mer vidsträckta och glest befolkade trafikområden kan bli uppenbara problem att tillgodose behovet av taxitjänster om inte åtgärder vidtas i form av fastställda uppställningsplatser. Motionären förordar därför att, för områden utanför de större tätorterna, trafiktillstånden för taxi skall kopplas till uppställningsplats inom stationsorten.
Även utskottet finner det viktigt att man tar till vara de möjligheter taxi har att bidra till en förbättrad kollektivtrafikförsörjning särskilt inom glesbygdsområden. De speciella problem som gäller för sådana områden måste beaktas och lösningarväljassom tillgodoser dessa intressen. Enligt utskottets mening torde de föreslagna riktlinjerna för tillståndsgivningens inriktning möjliggöra en flexibel anpassning till olika regioners särskilda förutsättningar. Särskilt angeläget är att taxis framtida organisation utformas på ett sådant sätt att man vid landsbygdens försörjning med taxitjänster, vilka i dag till stor del består av kompletteringstrafik, skolskjutsar och färdtjänst, tar till vara de mindre taxistationernas mycket goda person- och lokalkännedom. En förutsättning för detta är fastställda uppställningsplatser. Inte minst viktigt är detta inom en tätortskommuns landsbygdsområde där tätorten har en speciell dragningskraft. Utskottet delar således föredragandens och motionärens ståndpunkt om det lämpliga i att knyta sådana fastställelser till trafiktillstånden när det gäller trafikområden utanför de större tätorterna. Utskottet finner det dock ej nödvändigt att, såsom motionären förordat, föreskriva att så skall ske. Frågan härom bör i stället lösas genom det samrådsförfarande mellan tillståndsmyndigheterna och bl. a. länshuvudmännen och berörda kommuner som omnämnts i det föregående. Under hänvisning till det anförda bör motionen i fråga ej föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad slutligen angår frågan om befordringspliktens utformning framhåller föredraganden att han anser befordringsplikt för tillståndshavarna vara ofrånkomlig för att tillgodose allmänhetens krav på service. Denna befordringsplikt måste enligt propositionen preciseras på något sätt. Sålunda förordas att kommenderingsplaner i fortsättningen upprättas för taxitrafiken inom varje trafikområde. Planerna bör även framdeles göras upp av resp. taxiförening i samverkan med transportarbetareförbundets avdelningar. Innan planerna fastställs av länsstyrelsen bör också samråd ske med berörda
TU 1979/80:27
kommuner och huvudmän för den kollektiva persontrafiken. Vidare anges att transportrådet noga bör följa denna verksamhet och utfärda de generella föreskrifter som kan behövas om kommenderingsplanernas utformning. Det framhålls också som angeläget att länsstyrelserna fortlöpande övervakar efterlevnaden av planerna och kraftfullt beivrar underlåtenhet att följa dessa. Sådan underlåtenhet anses regelmässigt böra föranleda varning, och vid upprepning bör tillståndet återkallas.
I motionerna 1979/80:1989 (fp) och 1979/80:1992 yrkandet 2 (s) förordas att bl. a. befordringsplikten skall vara inskriven i trafiktillstånden. I den socialdemokratiska motionen framhålls att det i dag är alltför många taxiägare som struntar i vissa bestämmelser - såsom att de skall följa gällande kommenderingsplan - med hänvisning till att det inte står i tillståndet.
Utskottet anser sig för sin del kunna godta den av föredraganden förordade lösningen. Det är dock självfallet viktigt att kommenderingsplanerna verkligen följs och att länsstyrelserna agerar på ett sådant sätt som angivits i propositionen. Det är naturligtvis också viktigt att tillståndshavaren i tillståndet erinras om sin befordringsplikt. Under hänvisning till det anförda finner utskottet ej skäl tillstyrka en ordning av det slag som förordats i de berörda motionerna. Vad föredraganden i övrigt har anfört under förevarande avsnitt har ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Beställningscentraler och annan samverkan
Om tillståndsmyndigheten föreskriver det är en innehavare av tillstånd till taxitrafik f. n. skyldig att ansluta sig till en av myndigheten godkänd förening som har till syfte att hålla beställningskontor eller ha hand om gemensamma uppgifter i övrigt i fråga om trafiken. I propositionen föreslås att tillståndshavarna regelmässigt skall vara anslutna till en gemensam beställningscentral. Från denna huvudregel skall länsstyrelsen i vissa fall - såsom i glesbygd med stora avstånd mellan de enskilda trafikutövarna - kunna medge undantag.
I motionerna 1979/80:1989 (fp) och 1979/80:1992 yrkandet 1 (s) har föreslagits att även föreskrifter om anslutning till för taxiägarna gemensamma organisationer m. m. skall vara knutna till trafiktillståndet. I den socialdemokratiska motionen förordas att såsom krav för tillstånd skall gälla att man är ansluten till en beställningscentral. Transportrådet bör enligt motionärerna ges i uppdrag att utarbeta närmare riktlinjer och praktiska anvisningar för beställningscentralernas verksamhet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att en viktig förutsättning för en ekonomiskt sund och rationell taxitrafik är att trafikutövarna är anslutna till en gemensam beställningscentral. Därför bör såsom framhålls i proposi -
TU 1979/80:27
tionen sådan anslutning utgöra en huvudregel. Det är dock rimligt att länsstyrelsen har möjlighet att medge undantag från huvudregeln, särskilt på de grunder som anges i propositionen. Viktigt är också att samverkan mellan bl. a. tillståndsmyndigheten och taxinäringen sker i fastare former än vad som f. n. är fallet. En sådan samverkan torde kunna bidra till att lösa de problem rörande den här berörda frågan som föreligger på vissa håll i landet.
I sammanhanget är det angeläget att transportrådet genom den samrådsgrupp för yrkestrafikfrågor som kommer att knytas till rådet medverkar till att finna en för alla parter tillfredsställande lösning på problemen i fråga. Vad härefter angår frågan om kravet på anslutning till beställningscentral skall knytas till trafiktillståndet eller föras in som en särskild bestämmelse i lagstiftningen kan utskottet inte finna annat än att frågan närmast är av teknisk natur. Länsstyrelsernas möjligheter att övervaka efterlevnaden av bestämmelsen och att kunna ingripa mot den som inte rättar sig efter bestämmelsen torde helt igenom vara desamma. Mot bakgrund av det anförda biträder utskottet propositionens förslag i denna del. Härav följer att de berörda motionsyrkandena ej bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Taxitaxan
I propositionen framhålls att den nu tillämpade taxitaxan är alltför komplicerad och svåröverskådlig och att en omkonstruktion av denna behövs. Ansvaret för genomförandet av en ändrad taxekonstruktion bör enligt föredraganden läggas på transportrådet, som därvid bör samråda med de myndigheter och organisationer som närmast berörs. I sammanhanget bör vidare uppmärksammas bl. a. de särskilda problem som föreligger i fråga om ersättning för samhällsbetalda tjänster. Samtidigt avses transportrådet få i uppdrag att också följa utvecklingsarbetet med bl. a. nya taxametrar.
En förenkling och modernisering av taxans uppbyggnad skulle enligt föredraganden vara ofullständig om man inte avskaffade drickssystemet, vilket karaktäriseras som otidsenligt. Det framhävs dock att nuvarande regler för beskattning av dricks ofta innebär inte obetydliga förmåner för taxiförarna och att detta måste beaktas när dricksen tas bort.
I den socialdemokratiska motionen 1979/80:1992 framhåller motionärerna att ett avskaffande av drickssystemet inte får leda till en lönesänkning. En lösning som enligt motionen bör kunna övervägas är att föra in dricksen på taxametern. Transportrådet bör utföra sitt här berörda arbete skyndsamt.
Även utskottet anser det vara angeläget att taxitaxan förenklas och att i samband därmed drickssystemet överges. En förutsättning är dock att överenskommelse i sistnämnda hänseende träffas mellan parterna på arbetsmarknaden. Med hänsyn till vad föredraganden anfört om vad som bör beaktas vid den aviserade översynen finner utskottet något särskilt uttalande i frågan från riksdagens sida ej vara erforderligt. Utskottet förutsätter därvid
TU 1979/80:27
att transportrådet bedriver sitt arbete på skyndsammast möjliga sätt. Under hänvisning till det anförda bör yrkandet 3 i den berörda motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad föredraganden i övrigt anfört under detta avsnitt lämnas utan erinran av utskottet.
Olaga yrkesmässig trafik
Den snabba utvecklingen av den olaga yrkesmässiga trafiken, s. k. svartåkning, gör att man enligt propositionen måste se ytterst allvarligt på denna typ av verksamhet. Föredraganden finner det vara synnerligen angeläget att man skärper den nuvarande straffpåföljden. Detta föreslås gälla inte bara i fråga om den olaga taxitrafiken utan också beträffande andra slag av olaga yrkesmässig trafik. De synpunkter på de aktuella brotten som har förts fram i propositionen bör enligt föredraganden kunna beaktas inom en straffskala som omfattar böter eller fängelse i högst sex månader. Fängelse föreslås dömas ut i sådana fall där den olagliga verksamheten har bedrivits systematiskt och i större omfattning. Likaså förordas fängelse när gärningsmannen tidigare har gjort sig skyldig till olaga yrkesmässig trafik, saknar körkort eller har använt sig av fordon för vilket skatt eller försäkring inte har betalats eller har använt fordon som är så bristfälligt att det har utgjort en fara från trafiksäkerhetssynpunkt.
Föredraganden framhåller vidare att även andra åtgärder, såsom olika former av ekonomiska sanktioner och körkortsåterkallelse, bör övervägas. Den först nämnda frågan avses bli behandlad i samband med den översyn av yrkestrafiklagstiftningen som kommer att ske inom kommunikationsdepartementet. Frågan om körkortsåterkallelse har berörts i den lagrådsremiss om fortsatt körkortsreform som regeringen beslöt under våren. Sammanfattningsvis förklarar föredraganden att han således avser att så snart som möjligt återkomma till dessa frågor.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna straffskärpningen. Utskottet finner det tvärtom angeläget att man på ett effektivt sätt söker komma till rätta med de risker och problem som svartåkningen för med sig. Förslagen härom i propositionen synes enligt utskottet väl ägnade att uppnå ett sådant syfte. Utskottet finner det likaledes värdefullt att frågorna om ekonomiska sanktioner och körkortsåterkallelse övervägs och förutsätter att förslag med anledning härav snarast föreläggs riksdagen.
När det gäller frågan om en skärpt övervakning av den yrkesmässiga trafiken och ingripanden mot tillståndshavare anser utskottet att ett kraftfullt agerande från länsstyrelsernas sida är en väsentlig faktor vad angår tillsynen över den yrkesmässiga trafiken. Det är vidare viktigt att övervakningen på väg av den internationella buss- och lastbilstrafiken effektiviseras.
TU 1979/80:27
13 Ett centralt yrkestrafikregister har inrättats den 1 januari 1980. Detta torde underlätta uppföljningen av tillståndshavarnas verksamhet och även leda till en effektivare övervakning från länsstyrelserna och polisen. Ett förbättrat system för utmärkning av fordon i yrkesmässig trafik bör också kunna bidra till en minskning av den olagliga trafiken.
Av det anförda följer att yrkandena i den socialdemokratiska motionen 1979/80:1747 (2 och 3) liksom i motionen 1979/80:919 (m) om skärpta sanktioner, om skärpt övervakning av den yrkesmässiga trafiken samt om åtgärder för att komma till rätta med svartåkning i huvudsak får anses tillgodosedda. Yrkandena bör därför ej föranleda någon riksdagens åtgärd.
Övrigt
Vad föredraganden anfört angående trafiktekniska frågor, samråd i yrkestrafikfrågor och om inlösen av taxirörelse godtas av utskottet. Utskottet delar även föredragandens uppfattning att det finns anledning att undersöka möjligheterna att föra över buss- och taxivärderingsnämndens uppgifter till kollektivtrafiknämnden.
Vad härefter angår den författningsmässiga reglering som är nödvändig tillstyrker utskottet föreslagna ändringar i yrkestrafiklagen. När det gäller frågan om ikraftträdande anser utskottet det vara angeläget att den förordade straffskärpningen får träda i kraft snarast möjligt. Detta bör kunna ske den 1 juli 1980. Vad däremot angår lagförslaget i övrigt - liksom de förändringar i yrkestrafikförordningen som förslagen i propositionen torde ge upphov till - finner utskottet tiden fram till nämnda datum vara alltför knapp för att berörda myndigheter och enskilda skall ges tillräcklig tid för nödvändig information om den nya lagstiftningen. Denna bör därför sättas i kraft vid en senare tidpunkt, förslagsvis den 1 oktober 1980.
I motionen 1979/80:1747 (s) yrkas under punkten 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för arbetsoch vilotid. Motionärerna kräver därvid att regler för arbets- och vilotid genomförs i linje med bilarbetstidsutredningens förslag.
Utskottet vill för sin del erinra om att bilarbetstidsutredningens betänkande (SOU 1977:2) Bilarbetstid har remissbehandlats och att stark kritik har riktats mot vissa av förslagen. Det gäller såväl de materiella reglerna om arbetstiden och vilotiden som det omfattande kontroll- och sanktionssystem som föreslagits. Vidare har framhållits att ett genomförande av förslagen skulle medföra stora kostnader.
Med anledning av den allvarliga kritiken mot bilarbetstidsutredningens förslag på vissa punkter anses inom kommunikationsdepartementet ingående överväganden krävas. Det har också ansetts finnas skäl att avvakta trafiksäkerhetsutredningens arbete innan slutlig ställning tas i bilarbetstidsfrågan.
TU 1979/80:27
14 Utskottet delar alltjämt uppfattningen att det är viktigt att noggranna samhällsekonomiska bedömningar görs när det gäller att genomföra olika trafiksäkerhetsåtgärder. Ett ställningstagande till den fortsatta behandlingen av bilarbetstidsutredningens betänkande bör enligt utskottets uppfattning dock ske så snart som möjligt. Enligt vad utskottet erfarit kan så komma att ske under hösten 1980 då regeringen avser att lägga fram ett förslag i frågan om Sverige skall godkänna ILO:s konvention om arbetstider och viloperioder inom vägtransportområdet. Under hänvisning härtill anser utskottet att motionsyrkandet i fråga f. n. inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80:1972 yrkandet 1 antar förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559) med den ändringen beträffande ikraftträdandebestämmelsen att 2 kap. 18 och 19 §§ och 3 kap. 9 § skall upphöra att gälla den 1 oktober 1980,
2. att riksdagen beträffande taxi i den kollektiva trafikförsörjningen med bifall till propositionen i motsvarande del
a. lämnar motionen 1979/80:1972 yrkandet 2 utan åtgärd,
b. avslår motionen 1979/80:1991 yrkandet 2,
3. att riksdagen beträffande taxis företagsstruktur med bifall till propositionen i motsvarande del
a. lämnar motionen 1979/80:1991 yrkandet 1 utan åtgärd,
b. lämnar motionen 1979/80:1992 yrkandet 4 utan åtgärd,
4. att riksdagen beträffande turordningsprincipen, tillståndsgivningens närmare utformning samt beställningscentraler och annan samverkan med bifall till propositionen i motsvarande del lämnar motionerna 1979/80:1989, 1979/80:1990 och 1979/ 80:1992 yrkandena 1 och 2 utan åtgärd,
5. att riksdagen beträffande taxitaxan med bifall till propositionen i motsvarande del lämnar motionen 1979/80:1992 yrkandet 3 utan åtgärd,
6. att riksdagen beträffande olaga yrkesmässig trafik med bifall till propositionen i motsvarande del
a. lämnar motionen 1979/80:919 utan åtgärd,
b. lämnar motionen 1979/80:1747 yrkandena 2 och 3 utan åtgärd,
7. att riksdagen lämnar utan åtgärd motionen 1979/80:1747 yrkandet 1 om arbets- och vilotid,
TU 1979/80:27
8. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer för reformer på taxiområdet som har förordats i propositionen.
Stockholm den 20 maj 1980
På trafikutskottets vägnar ROLF CLARKSON
Närvarande: Rolf Clarkson (m). Bertil Jonasson (c), Essen Lindahl (s), Rolf Sellgren (fp), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c). Sixten Pettersson (m), Olle Östrand (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp). Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s) och Lars Hedfors (s).
Reservationer
1. Anslutning till beställningscentral (mom. 4)
Essen Lindahl, Kurt Hugosson, Olle Östrand, Ove Karlsson, Margit Sandéhn, Sten-Ove Sundström och Lars Hedfors (alla s) anser att
dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet delar” och på s. 11 slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionen 1979/80:1992 (s) att en viktig förutsättning för en ekonomiskt sund och rationell taxitrafik är att trafikutövarna är anslutna till en gemensam beställningscentral. En sådan ordning har också betydelse när det gäller att tillgodose konsumenternas krav på service. Den kan även utgöra ett stöd för taxinäringen gentemot övriga kollektivtrafikgrenar. Därför bör som krav för tillstånd gälla att man är ansluten till beställningscentral och att detta skrivs in som en föreskrift i tillståndet. Det är dock rimligt att länsstyrelsen har möjlighet att medge undantag från kravet om särskilda skäl föreligger. Viktigt är också att samverkan mellan bl. a. tillståndsmyndigheten och taxinäringen sker i fastare former än vad som f. n. är fallet. En sådan samverkan torde kunna bidra till att lösa de problem rörande den här berörda frågan som föreligger på vissa håll i landet. I sammanhanget är det angeläget att transportrådet genom den samrådsgrupp för yrkestrafikfrågor som kommer att knytas till rådet medverkar till att finna en för alla parter tillfredsställande lösning på problemen i fråga. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Genom det anförda synes även yrkandet i motionen 1979/80:1989 (fp) till viss del vara tillgodosett. Yrkandet bör därför ej föranleda någon riksdagens åtgärd.
TU 1979/80:27
dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. att riksdagen beträffande turordningsprincipen, tillståndsgivningens närmare utformning samt beställningscentraler och annan samverkan som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1979/80:1992 yrkandet 1 anfört om anslutning till beställningscentraler samt med bifall till propositionen i övriga här berörda delar lämnar motionerna 1979/80:1989, 1979/80:1990 och 1979/80:1992 yrkandet 2 utan åtgärd,
2. Arbets- och vilotid (mom. 7)
Essen Lindahl, Kurt Hugosson, Olle Östrand, Ove Karlsson, Margit Sandéhn, Sten-Ove Sundström och Lars Hedfors (alla s) anser att
dels den del i utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 14 slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:
I betänkandet TU 1978/79:18 (rskr 1978/79:419) uttalade utskottet att ett ställningstagande till den fortsatta behandlingen av bilarbetstidsutredningens betänkande bör ske så snart som möjligt. Utskottet kunde dock acceptera att så sker i anslutning till behandlingen av trafiksäkerhetsutredningens aviserade slutbetänkande. Detta betänkande har ännu inte lagts fram. Det är därför enligt utskottets mening varken lämpligt eller nödvändigt att avvakta resultatet av trafiksäkerhetsutredningens arbete. Från trafiksäkerhetssynpunkt får det tvärtom anses angeläget att en översyn av reglerna om arbetsoch vilotid i trafiken snarast kommer till stånd. Dessa regler bör utformas i linje med bilarbetstidsutredningens förslag.
Sålunda bör allt det arbete som föregår körning räknas in i den samlade arbetstiden, även om arbetet utförs i olika verksamheter. Vidare bör regelsystemet omfatta all yrkesmässig trafik. Såväl av trafiksäkerhetsskäl som med hänsyn till det minskade arbetstidsuttaget i den allmänna arbetstidslagstiftningen bör den längsta tillåtna arbetstiden under ett dygn minskas från elva timmar till tio timmar. Längsta tillåtna sträckarbetstid bör minskas från sex timmar till fem timmar medan dygnsvilan bör utökas från tio timmar till elva timmar. Möjligheten för parterna på arbetsmarknaden att genom kollektivavtal besluta om undantag från dygnsviloregeln och tiotimmarsregeln bör dock kvarstå. Även en utvidgning av färdskrivarplikten bör övervägas. Viktigt är också att efterlevnaden av arbetstidsbestämmelserna effektivt kontrolleras. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1747 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbets- och vilotid,
GOTAB 65053 Stockholm 1980