Med anledning av propositionen 1978/79:152 om transportstöd jämte motioner
TU 1979/80:5
Trafikutskottets betänkande 1979/80:5
med anledning av propositionen 1978/79:152 om transportstöd jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1978/79:152 har regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att
1. anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter,
2. godkänna de av föredragande departementschefen i propositionen förordade riktlinjerna för ett fortsatt transportstöd till Norrland,
3. godkänna de av föredragande departementschefen i propositionen förordade riktlinjerna för fortsatt transportstöd till Gotlandstrafiken.
I propositionen behandlas transportstödet till Norrland och transportstödet till Gotlandstrafiken.
När det gäller transportstödet till Norrland föreslås att nuvarande tre transportstödszoner skall ersättas med sex transportstödszoner, vilket ger möjlighet till att i högre utsträckning differentiera stödet mellan inlands- och kustregionerna. Den kortaste bidragsgrundande transportsträckan föreslås bli sänkt från 251 km till 151 km när det är fråga om transporter som berör det nuvarande inre stödområdet. När det gäller bidragssatserna föreslås att dessa skall höjas dels för transporter som berör den nordligaste transportstödszonen, dels för transporter som berör de inre delarna av Kopparbergs län och Torsby kommun i Värmlands län.
Intransportstödet föreslås i fortsättningen bli i huvudsak branschanknutet och inte som nu varuanknutet, vilket innebären utbyggnad och förenkling av stödet. Den nedre viktgränsen föreslås bli sänkt från 250 kg till 100 kg.
Samtidigt föreslås att kravet om verklig vikt slopas och att i fortsättningen den fraktdragande vikten skall läggas till grund för bedömning av bidrag.
Härigenom uppnås större rättvisa för företag med volymlätt gods och en förskjutning av stödet till små företag. Det sammanlagda bidragsgrundande belopp som krävs för att bidrag skall kunna utgå föreslås bli höjt från 3 000 kr. per år till 10 000 kr. per år. Utbetalning av stödet föreslås ske två gånger per år i stället för en gång per år.
Den sammanlagda kostnadsökningen för de föreslagna åtgärderna för transportstödet till Norrland har beräknats till ca 14 milj. kr. per år.
När det gäller transportstödet till Gotlandstrafiken konstateras i propositionen att detta, tillsammans med andra åtgärder som vidtagits, lett till så förmånliga avgifter för trafikanterna att den s. k. vägprincipen kan betraktas som genomförd. Bl. a. mot denna bakgrund föreslås att nuvarande stöd
1 Riksdagen 1979/80. 15 sami. Nr 5
TU 1979/80:5
bibehålls tills vidare. För att eliminera viss överkompensation till transportförmedlingsföretagen till följd av det s. k. Gotlandstillägget föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen utser får möjlighet att meddela föreskrifter om högsta tillåtna Gotlandstillägg i inrikes fjärrtrafik. Vidare föreslås att statligt bidrag skall utgå till transportföretag för att täcka de merkostnader som inte kompenseras av intäkterna av Gotlandstillägget. Det statliga bidraget har beräknats till ca 2 milj. kr. per år.
Lagförslaget
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.
Förslag till
Lag med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter Härigenom
föreskrivs följande.
För att åstadkomma en utjämning av taxorna för inrikes fjärrtransporter av gods med lastbil till eller från Gotland får regeringen eller den myndighet som regeringen utser föreskriva ett högsta pris för sådana transporter. Därvid får också föreskrivas ett högsta pristillägg i den totala inrikes fjärrtrafiken för att kompensera transportföretagen för det ekonomiska bortfall som kan uppstå med anledning av transporter till eller från Gotland.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980, då lagen (1976:102) om utjämning av taxorna för fjärrtransporter av gods med lastbil till och från Gotland skall upphöra att gälla.
TU 1979/80:5
3 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1979
I motionen 1978/79:528 av Lilly Hansson m. fl. (s) föreslås att riksdagen beslutar att den lägsta bidragsgrundande sändningsvikten för erhållande av transportstöd tas bort.
1 motionen 1978/79:951 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 3 e), att riksdagen hos regeringen ger till känna vad som anförts i motionen angående transportstödets framtida utformning.
I motionen 1978/79:1399 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen uttalar dels att sjötransporter skall inräknas bland stödberättigade transportmedel, dels att pappersprodukter av stapelvarukaraktär skall inräknas bland stödberättigade varukategorier.
I motionen 1978/79:1401 av Georg Danell och Lars Schött (båda m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av trafiken mellan Gotland och fastlandet och de statliga bidragen till densamma.
I motionen 1978/79:1410 av Filip Johansson och Torsten Stridsman (båda c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om utbyggt transportstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen 1978/79:1420 av Göte Pettersson och Rune Ångström (båda fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att de i motionen framförda förslagen om utvidgning av transportstödet övervägs vid den översyn som pågår.
I motionen 1978/79:1429 av Håkan Winberg m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att det regionala transportstödet utformas så att det utgår för
1. sjötransporter,
2. transporter med s. k. firmabilar,
3. transporter med sådana pappersprodukter som från den 1 januari 1978 undantagits från stödet,
4. transporter av glas till stödområdet,
5. vissa persontransporter,
6. transporter i det inre stödområdet som överstiger 101 km,
7. transporter vars sändningsvikt inte uppgår till 250 kg verklig vikt,
8. transporter av rundvirke inom och ut från stödområdet.
1 motionen 1978/79:1950 av Jan-lvan Nilsson m. fl. (c, m) föreslås att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en snabb prövning av ett fraktstöd för massaved i Norrlands inland så att förutsättningar för jämnare skogsuttag och sysselsättning skapas.
TU 1979/80:5
4 Motioner väckta med anledning av propositionen under vårsessionen av 1978/79 års riksmöte
I motionen 1978/79:2516 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen föreslår att Hofors och Ockelbo skall ingå i transportstödszon 1.
1 motionen 1978/79:2517 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s) hemställs att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående prissättningen för personbefordran i färjetrafiken enligt den s. k. vägprincipen,
2. hos regeringen begär förnyade överväganden om möjligheterna att införa samma biljettpriser för alla Gotlandsresenärer,
3. hos regeringen begär överväganden om möjligheterna att införa genomgående taxor vid resor till och från Gotland,
4. hos regeringen begär översyn av taxorna i flygtrafiken på Gotlandslinjerna så att dessa fastställs med hänsyn till regionalpolitiska och sociala bedömningar samt att pågående lågprissatsning också kommer Gotlandslinjerna till del.
I motionen 1978/79:2518 av Yngve Nyquist m. fl. (s) hemställs att riksdagen uttalar sig för att transportstödet utvidgas till att även gälla företag i Ludvika och Smedjebackens kommuner i Kopparbergs län.
I motionen 1978/79:2519 av Johan Olsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att det sammanlagda bidragsgrundande belopp som krävs för att transportstöd skall utgå anges till 6 000 kr. per år.
I motionen 1978/79:2520 av Arne Persson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om utformningen av transportstödet.
I motionen 1978/79:2521 av Magnus Persson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
1. att transportstödet skall omfatta fartygstrafiken på Vänern, Mälaren och inre vattenvägar i övrigt,
2. att transportstödet utvidgas till att omfatta även skogsindustriprodukter som framställts inom skogslänen.
I motionen 1978/79:2522 av Per Petersson och Tore Nilsson (båda m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
1. att personfraktstöd bör införas enligt förslag i motionen,
2. att temporärt transportstöd bör införas för massavedstransporter,
3. att sjötransportstöd bör införas enligt Norrbottendelegationens förslag,
4. att Jokkmokks kommun bör överföras till fraktstödszon 6,
5. att lägsta fraktstödberättigade sträcka bör fastställas till 101 km.
TU 1979/80:5
5 I motionen 1978/79:2523 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås
1. att riksdagen med ändring i propositionen beslutar
a. att transportstödszon 6 skall bestå av Gällivare, Kiruna, Kalix, Överkalix, Haparanda, Övertorneå, Pajala, Arjeplogs, Arvidsjaurs och Jokkmokks kommuner,
b. att den kortaste bidragsgrundande transportsträckan skall vara 101 km, att gälla inom det nuvarande inre stödområdet,
c. att transportstödet t. v. skall gälla också jordbruks- och livsmedelsprodukter även på transportsträckor under 251 km,
d. att transportstödet skall omfatta jämväl transporter som utförs med fartyg,
2. att riksdagen hemställer hos regeringen om att eventuella effekter av regeringsförslaget om en inskränkning av transportstödet för jordbruks- och livsmedelsprodukter inom avståndsintervallet 101 km till 251 km utreds,
3. att riksdagen hemställer hos regeringen om utredning och förslag beträffande införande av persontransportstöd.
1 motionen 1978/79:2524 av Håkan Winberg (m) hemställs att riksdagen 1.
uttalar att Kramfors och Örnsköldsviks kommuner placeras i transport - stödszonen 4,
2. uttalar att Sollefteå och Ånge kommuner placeras i transportstödszonen
5,
3. uttalar att lägsta bidragsgrundande transportsträcka i transportstödszonerna 3, 5, och 6 skall vara 101 km,
4. uttalar att det fraktbidrag för vissa pappersprodukter som slopades fr. o.m. den 1 januari 1978 skall återinföras,
5. uttalar att transporter med s. k. firmabilar skall vara bidragsberättigade,
6. uttalar att sjötransporter skall vara bidragsberättigade,
7. uttalar att den myndighet som handlägger frågor om transportstöd bör vara lokaliserad till något av Norrlandslänen,
8. hos regeringen begär att frågan om persontransportstöd skyndsamt ytterligare utreds.
Motioner väckta med anledning av propositionen under höstsessionen av 1979/80 års riksmöte
I motionen 1979/80:5 av Filip Johansson och Arne Lindberg (båda c) hemställs
1. att riksdagen beslutar begära att regeringen inrättar ett företagsinriktat persontransportstöd avseende transportstödszonerna 4, 5 och 6 i Norr- och Västerbotten och med de procentuella bidragssatser från 15 till 50 vilka föreslås tillämpas för godstransportstödet,
2. att riksdagen anvisar erforderliga medel härför.
TU 1979/80:5
6 I motionen 1979/80:21 av Essen Lindahl m. fl. (s) hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om transportstöd till Norrland,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till transportstöd till Norrland i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.
I motionen 1979/80:22 av Rune Torwald m. fl. (c) föreslås att riksdagen beslutar
1. att transporter av jordbruks- och livsmedelsprodukter skall omfattas av transportstöd också i avståndsintervallet 151-250 km,
2. att ett transportstöd införs för massavedstransporter,
3. att hos regeringen begära en snabb prövning av möjligheterna att införa transportstöd för ur energisynpunkt viktiga skogsbaserade råvaror som exempelvis torv och flis,
4. att indelningen i transportstödszoner utformas i enlighet med vad som föreslagits i denna motion,
5. att avgränsning av transportstödszoner, transportsträckor och bidragssatser utformas i enlighet med vad som föreslagits i denna motion,
6. att den nedre viktgränsen för bidragsberättigade frakter sätts till 50 kg fraktdragande vikt,
7. att det lägsta bidragsgrundande beloppet sätts till 5 000 kr.,
8. att transportrådet lokaliseras till Östersund.
I motionen 1979/80:23 av Håkan Winberg (m) hemställs att riksdagen uttalar att Jämtlands län placeras i transportstödszonen 5.
Utskottet
1. Inledning
I propositionen erinras inledningsvis om att som ett led i de regionalpolitiska strävandena att utveckla näringslivet i Norrland och övriga delar av det allmänna stödområdet infördes år 1971 ett transportstöd (prop. 1970:84, SU 1970:105, rskr 1970:271). Stödet skulle utgå under en treårig försöksperiod. Syftet var att minska de kostnadsmässiga olägenheter som följer med de stora avstånden inom stödområdet. Riksdagen tog förnyad ställning till transportstödet år 1973. Härvid beslöts om viss anpassning av stödets utformning och att stödet skulle gälla under ytterligare en femårig försöksperiod (prop. 1973:95, TU 1973:14, rskr 1973:250).
För att skapa gynnsammare betingelser för den näringsgeografiska utveckling som Gotlands inlemmande i stödområdet syftade till infördes den 1 februari 1972 - för en treårig försöksperiod - ett fraktstöd avseende de från Gotland utgående godstransporterna i Rederi AB Gotlands färjetrafik med fastlandet (prop. 1971:154, TU 1971:28, rskr 1971:350). Riksdagen tog förnyad
TU 1979/80:5
ställning till stödet år 1974. Härvid beslöts om en viss utbyggnad av godstrafikstödet och att ett persontrafikstöd skulle införas samt att stödet skulle tillämpas under en fyraårig försöksperiod (prop. 1974:140, TU 1974:27, rskr 1974:347).
I syfte att uppnå en önskvärd samordning i utvärderingen av de båda transportstöden och regionalpolitiken i övrigt beslöt riksdagen vid 1978/79 års riksmöte (prop. 1978/79:25, TU 1978/79:8, rskr 1978/79:100) att transportstöden skulle förlängas till att gälla t. o. m. år 1979.
2. Transportstöd till Norrland
I juli 1978 hemställde kommunikationsdepartementet enligt propositionen hos berörda länsstyrelser och handelskamrar om synpunkter på transportstödet till Norrland och dess utformning i olika avseenden. Yttranden över skrivelsen har avgetts av länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län, Västerbottens handelskammare, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, handelskammaren i Gävle och handelskammaren i Karlstad. Fraktbidragsnämnden har vidare i skrivelse den 26 januari 1979 redovisat vissa synpunkter på transportstödet till Norrland. En sammanfattning av yttrandena redovisas i bilaga till propositionen.
I propositionen lämnas vidare en ingående redovisning för den hittillsvarande transportstödsverksamheten och erfarenheterna härav. Föredragande departementschefen säger sig i anslutning härtill och vid sina överväganden om transportstödets framtid ha funnit att transportstödet bör bibehållas som regionalpolitisk! medel. I likhet med andra regionalpolitiska medel anses transportstödet medverka till att undanröja olika hinder för näringslivet i sysselsättningssvaga regioner. Transportstödet verkar härvid i viss mån stimulerande i samband med nylokaliseringar men framför allt ger det företagen i dessa regioner långsiktiga möjligheter att på mer likvärdiga villkor konkurrera med företag i andra delar av landet. Transportstödets hittillsvarande utformning anses också i princip ha varit riktig.
Med utgångspunkt i de förut nämnda remissyttrandena redovisar föredraganden i propositionen sin syn på transportstödets framtida omfattning och inriktning. I samband därmed läggs vissa förslag fram om ändringar i nuvarande transportstöd. Ambitionen sägs därvid ha varit att öka transportstödets effektivitet genom att förstärka stödet i de inre delarna av Norrland. Föredraganden förklarar sig vidare ha vinnlagt sig om att balansera förslagen så att de ryms inom en måttlig ökning av nuvarande kostnader för stödet.
I korthet innebär förslagen följande. Nuvarande tre transportstödszoner ersätts med sex transportstödszoner varigenom möjligheter ges att i högre utsträckning differentiera stödet mellan inlands- och kustregionerna. Den
TU 1979/80:5
kortaste bidragsgrundande transportsträckan föreslås bli sänkt från 251 km till 151 km när det är fråga om transporter som berör det nuvarande inre stödområdet. När det gäller bidragssatserna föreslås att dessa skall höjas dels för transporter som berör den nordligaste transportstödszonen, dels för transporter som berör de inre delarna av Kopparbergs län och Torsby kommun i Värmlands län.
Intransportstödet föreslås i fortsättningen bli i huvudsak branschanknutet och inte som nu varuanknutet, vilket innebären utbyggnad och förenkling av stödet. Den nedre viktgränsen föreslås bli sänkt från 250 kg till 100 kg. Samtidigt föreslås att kravet om verklig vikt slopas och att i fortsättningen den fraktdragande vikten skall läggas till grund för bedömning av bidrag. Härigenom uppnås större rättvisa för företag med volymlätt gods och en förskjutning av stödet till små företag. Det sammanlagda bidragsgrundande belopp som krävs för att bidrag skall kunna utgå föreslås bli höjt från 3 000 kr. per år till 10 000 kr. per år. Utbetalning av stödet föreslås ske två gånger per år i stället för en gång per år.
Den sammanlagda kostnadsökningen för de föreslagna åtgärderna för transportstödet till Norrland har beräknats till ca 14 milj. kr. per år.
Med anledning av propositionen har motionsledes framförts förslag om att avslå propositionen i denna del. Vidare har en rad förslag till ändringar av stödet lagts fram. Också i motioner som väckts under den allmänna motionstiden har vissa frågor härom aktualiserats.
I motionen 1979/80:21 föreslås sålunda att riksdagen avslår regeringens förslag i ämnet och hos regeringen begär nya förslag i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen. Dessa avser främst införande av mera generellt verkande medel men berör även delfrågor om transportstödszoner, varuavgränsningar och bidragsgrundande belopp samt sjö- och persontransportstöd.
1 motionen 1979/80:22 föreslås genomgripande förändringar av propositionens förslag till indelning och avgränsning av transportstödszoner, ändringar beträffande transportsträckor, bidragssatser och viktgränser samt stöd för jordbruks-, livsmedels- och massavedstransporter m. m.
Övriga motioner som här berörs tar i skiftande omfattning upp frågor om zoner, transportsträckor, vikts- och varuavgränsningar, bidrag till transporter med fartyg och firmabilar samt godstransporter med flyg, stöd till sjötransporter på Vänern, Mälaren och inre vattenvägar i övrigt samt persontransportstöd.
Motiveringarna för de skilda förslagen ansluter i stort sett till de förslag som framlagts av Norrbottendelegationen, länsstyrelserna i närmast berörda län jämte andra länsorgan samt vissa handelskamrar och branschorgan. Motionärerna vänder sig därvid främst mot att föredraganden i propositionen enligt deras mening inte tillräckligt beaktat de synpunkter som anförts i remissyttrandena och att som följd härav stödets effektivitet i realiteten kan försämras.
TU 1979/80:5
9 Även utskottet finner det angeläget att mot bakgrund av vunna erfarenheter och utvecklingen i övrigt en sådan anpassning av stödformen sker att syftet med stödet med rimliga ekonomiska insatser och på ett effektivt sätt kan uppnås. Vissa förändringar synes därvid påkallade framför allt med avseende på stödets utformning för de nordligaste och inre delarna av stödområdet.
Av motionerna framgår också att behov uppenbarligen föreligger av vissa ändringar av de i propositionen framlagda förslagen. Flera av kraven härpå framstår som i och för sig angelägna och välmotiverade. Förslagen är dock av så omfattande och skiftande natur att de ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna av deras genomförande svårligen låter sig överblickas. Det är därför angeläget att ett samlat övervägande av såväl propositionen som motionsförslagen kommer till stånd.
Mot bakgrund av det anförda har utskottet inte funnit sig berett att godta vare sig de i propositionen framlagda förslagen i deras nuvarande utformning eller de i motionerna framställda yrkandena i ämnet. Utskottet vill därför föreslå att berörda frågor ytterligare övervägs inom regeringens kansli samt att härav föranledda förslag snarast föreläggs riksdagen. I avvaktan härpå bör nu gällande regler för transportstödet till Norrland äga fortsatt giltighet.
Vad nu anförts bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Till den i motionerna 1978/79:2524 (yrkandet 7) och 1979/80:22 (yrkandet 8) upptagna frågan om transportrådets lokalisering återkommer utskottet under punkten 4 i det följande.
3. Transportstöd till Gotlandstrafiken
Transportstödet för Gotland omfattar enligt förut nämnda beslut av 1974 års riksdag såväl person- som godsbefordran i färjetrafik på Gotland. Genom lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland meddelar regeringen tillstånd samt fastställer turplaner och taxor för färjetrafiken på Gotland. Trafiken utförs av Rederi AB Gotland. Transportstödet avser person- och godstransporterna i Gotlandsbolagets färjetrafik och har genom den nämnda lagen kunnat byggas in direkt i bolagets taxa.
Det nuvarande stödet innebär en 75-procentig reduktion i förhållande till bolagets grundtaxa avseende godstransporter mellan Gotland och fastlandet. I fråga om persontransporterna har stödet utformats så att priset för en enkel resa med färja inte bör vara högre än priset för en enkel andraklassbiljett på tåg för motsvarande färdsträcka, vilket, i förhållande till de taxor som annars skulle gälla, innebär en sänkning av biljettpriserna på olika relationer med 25^10 %. Även för personbilar har avgiften sänkts. På Gotland bosatt person erhåller 50 % på de reducerade person- och personbilstaxorna.
1 den nu förevarande propositionen föreslår föredraganden sammanfattningsvis att omfattningen och inriktningen av transportstödet till Gotlands -
TU 1979/80:5
trafiken bibehålls t. v. När det gäller godstrafiken bör således även fortsättningsvis gälla att stöd utgår med 75 % av Gotlandsbolagets längdmetertaxa. Även stödet till överföring av personbilar anses böra bibehållas och utgå med högst 600 000 kr. per år. I fråga om stödet til! persontrafiken med Gotlandsbolagets färjor bör enligt föredraganden liksom hittills gälla att stöd skall utgå med skillnaden mellan den företagsekonomiskt betingade taxan och den taxa som fastställs av regeringen. Stödet till flygtrafiken föreslås utgå efter samma principer som f. n.
Med anledning av förslagen yrkas i motionen 1978/79:2517 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående prissättningen för personbefordran i färjetrafiken enligt den s. k. vägprincipen. Enligt motionärerna har denna princip godtagits av riksdagen år 1974 men begränsats att gälla endast för godstransporterna. När det gäller persontrafiken är i stället ett s. k. järnvägsalternativ antaget, vilket innebär att priset för enkel resa med Gotlandsfärjorna inte bör vara högre än priset för en enkel andraklassbiljett på tåg för motsvarande sträcka. Nackdelen med det tillämpade alternativet sägs vara att personbil ej får samma användbarhet i Gotlandstrafiken som vid färd på allmän väg i övriga delar av landet. Bilförare har nämligen enligt motionen att lösa såväl ”järnvägsbiljett” som ”personbilsbiljett”.
Motionärerna anser bl. a. därför att frågan om prissättning i enlighet med vägprincipen i persontrafiken med Gotlandsbolagets färjor bör ytterligare övervägas. I avvaktan på resultatet av dessa överväganden anses angeläget att genomgående SJ-taxor införs i Gotlandstrafiken. Vidare begärs förnyade överväganden om möjligheterna att införa samma biljettpriser för alla Gotlandsresenärer. Slutligen begärs översyn av taxorna i flygtrafiken på Gotlandslinjerna så att dessa fastställs med hänsyn till regionalpolitiska och sociala bedömningar samt att pågående lågprissatsning också kommer Gotlandslinjerna till del.
Utskottet vill med anledning av nämnda yrkanden erinra om föredragandens uttalanden i propositionen i denna del. Den nu gällande Gotlandstaxan är genom statligt persontransportstöd sålunda kraftigt nedsatt i förhållande til! vad som är företagsekonomiskt motiverat. Med den omfattning som stödet numer har kan också mycket förmånliga trafikavgifter tillämpas i trafiken. Som bevis härför åberopas de i det föregående relaterade uppgifterna om gällande biljettpriser och rabatter m. m.
Föredragandens sammanfattande omdöme är att när det gäller trafikantavgifterna hårde statliga insatserna inneburit att den s. k. vägprincipen blivit genomförd. Mot bakgrund härav bedöms stödet till Gotlandstrafiken ligga på en lämplig nivå. Avvägningen av stödet mellan olika trafikantkollektiv är enligt föredragandens mening också riktig.
I anslutning härtill må erinras om att utskottet redan i sitt betänkande 1978/79:22 framhöll att priserna i Gotlandstrafiken även i fortsättningen
TU 1979/80:5
skulle ha sin utgångspunkt i SJ:s taxor. Vidare uttalade utskottet att erforderlig taxeanpassning tidsmässigt borde så nära som möjligt samordnas med omläggningen av SJ:s taxor. Detta gavs också av riksdagen regeringen till känna. Enligt kommunikationsdepartementet skall nu en ytterligare sänkning av priserna i Gotlandstrafiken ske fr. o. m. den 1 december innevarande år som en följd av att SJ tidigare har sänkt sina biljettpriser. Normalpriset på Gotlandsfärjorna sänks därvid med 15 %. Lågpriset blir ytterligare 40 % lägre. Det sistnämnda priset skall tillämpas för samtliga resenärer under lågsäsongen, dvs. den 1 september-den 31 maj. Gotlänningar reser dock för lågpris hela året. Denna möjlighet skall också finnas för pensionärer och studerande samt för dem som köper ett särskilt säsongkort för 93 kr.
Vad beträffar frågan om genomgående taxor vid resor till och från Gotland vill utskottet erinra om de uttalanden som av riksdagen gjordes i samband med det trafikpolitiska beslutet under våren 1979 (prop. 1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419). Med anledning av en i propositionen aviserad utredning om samordningen av taxorna för interregionala resor m. m. framhölls sålunda att riksdagen vid flera tillfallen uttalat sig för att en så långt möjligt gemensam tåg- och busstaxa bör komma till stånd. Med hänvisning även till vissa motionsledes aktualiserade taxor för kollektivtrafiken och borttagande av snittaxan m. m. förutsatte riksdagen också att utredningen skulle få i uppdrag att arbeta skyndsamt. Även taxorna i Gotlandstrafiken torde i princip komma att beröras av utredningens arbete.
Vad slutligen beträffar taxorna i flygtrafiken på Gotlandslinjerna vill utskottet erinra om de insatser som från statens sida under senare år gjorts på detta område och den redovisning härför som lämnas i propositionen. Utskottet förutsätter också att utvecklingen i fråga om trafikens utformning m. m. även i fortsättningen uppmärksamt följs av regeringen med vederbörligt hänsynstagande till regionalpolitiska och andra synpunkter av det slag motionärerna omnämnt.
Med beaktande av det nu anförda har utskottet inte funnit sig berett att biträda motionärernas yrkanden och avstyrker därför motionen i fråga.
Av samma skäl avstyrker utskottet den redan under den allmänna motionstiden framlagda motionen 1978/79:1401, vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av trafiken mellan Gotland och fastlandet och de statliga bidragen till densamma. Motionärernas syfte torde f. ö. i betydande utsträckning komma att tillgodoses vid ett genomförande av förslagen i propositionen samt genom beslutet om de sänkta biljettpriserna i Gotlandstrafiken.
I propositionen tas också upp frågan om det s. k. Gotlandstillägget. Föredraganden erinrar sålunda om att Gotlandsbolagets färjor subventioneras inte endast genom statliga medel utan också genom medel som transportförmedlingsföretagen tillför trafiken genom Gotlandstillägget på
TU 1979/80:5
den totala inrikes fjärrtrafiken. Det utgörs f. n. av ett pristillägg om högst 0,9 % på nettofraktsumman. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har i skrivelse till regeringen den 7 februari 1979 redovisat hur detta utjämningssystem fungerar. I skrivelsen redovisas bl. a. de merkostnader och merintäkter som Bilspedition AB (Bilspedition) och ASG AB (ASG) har i Gotlandstrafiken jämfört med motsvarande fjärrtrafik på fastlandet.
Föredraganden framhåller i anslutning härtill att det nuvarande systemet med kompensation för de slopade sjötilläggen innebär att frakttariffer och fraktavtal i Gotlandstrafiken - vid en jämförelse med landet i övrigt - kan betecknas som förmånliga. Samtidigt har systemet vissa brister. Skillnaden i trafikstruktur mellan de olika transportförmedlingsföretagen medför att vissa av företagen kan tillgodogöra sig intäkter från Gotlandstillägget utan att ha motsvarande merkostnader. Vidare är det, med utgångspunkt i befintligt kalkylunderlag, förenat med svårigheter att kontrollera riktigheten av vissa av de merkostnader som transportförmedlingsföretagen uppger att man har i Gotlandstrafiken.
Mot bakgrund härav säger sig föredraganden ha övervägt möjligheten av att kompensera transportförmedlingsföretagens ekonomiska bortfall med ett utbyggt statsbidrag för att på så sätt helt kunna slopa Gotlandstillägget. Detta har dock f. n. visat sig svårt att genomföra. Överläggningar mellan SPK och transportförmedlingsföretagen har också visat att företagen inte är beredda att frivilligt utjämna den obalans som föreligger.
För att ändå åstadkomma en bättre balans i systemet föreslås i stället att Gotlandstillägget sänks till den lägsta nivå som krävs För att endera ASG eller Bilspedition skall få täckning för sina merkostnader och att statligt bidrag utgår för att täcka de merkostnader som inte kan kompenseras genom intäkterna av Gotlandstillägget. Med de i SPK:s skrivelse den 7 februari 1979 angivna värdena skulle detta medföra en sänkning av Gotlandstillägget ned till 0,6 % och ett samtidigt statligt stöd med ca 2,0 milj. kr. Genom den effektivisering av trafiken som den nya godsfärjan kan förväntas medföra borde Gotlandstillägget kunna sänkas till en ännu lägre nivå. Med ett sådant system kan både ASG och Bilspedition erhålla kostnadstäckning utan att något företag blir överkompenserat.
För att möjliggöra en sänkning av nu utgående Gotlandstillägg och för att åstadkomma den balans varom här är fråga bör enligt föredraganden den nuvarande lagstiftningen kompletteras. Därvid anses regeringen eller den myndighet som regeringen utser böra bemyndigas att utfärda föreskrifter om vad som får tas ut i form av pristillägg i den totala inrikes fjärrtrafiken för att kompensera transportföretagen för det ekonomiska bortfall som kan föranledas av godstransporter i Gotlandstrafiken.
Utskottet har för sin del med beaktande av det anförda funnit sig kunna godta föredragandens förslag och tillstyrker därför detsamma. I anslutning härtill må dock erinras om att utskottet redan i sitt betänkande TU 1975/76:15 uttalade sin tveksamhet beträffande den då aktuella lagstiftningen på
TU 1979/80:5
området. Utskottet ansåg att den eftersträvade utjämningen mellan taxorna för Gotland och fastlandet såvitt möjligt borde uppnås genom frivillig medverkan från transportförmedlingsföretagens sida. Vidare framhöll utskottet att, då förutsättningar härför i det aktuella läget inte syntes ha förelegat, den då föreslagna lagen måste betraktas som provisorisk samt vidare få så kort varaktighet som möjligt.
Utskottet är alltjämt i princip av samma uppfattning och förutsätter därför att fortsatta överväganden sker i syfte att på sikt få till stånd en avveckling av systemet med ett särskilt Gotlandstillägg.
Vad föredraganden i övrigt anfört beträffande transportstödet till Gotlandstrafiken har inte gett utskottet anledning till erinran.
4. Transportrådets lokalisering
Transportstödet har alltsedan det introducerades administrerats av fraktbidragsnämnden. Med hänsyn till önskvärdheten att minska den uppsplittring på små nämnder som f. n. råder inom trafiksektorn skall genom riksdagens tidigare nämnda trafikpolitiska beslut transportnämnden, bussbidragsnämnden och fraktbidragsnämnden fr. o. m. den 1 januari 1980 sammanslås till en myndighet-benämnd transportrådet. Det ankommer således på transportrådet att fr. o. m. nämnda tidpunkt handha administrationen av transportstödet.
Vidare skall enligt beslutet transportrådets verksamhet förläggas till Stockholm. Detta ansågs vara lämpligt med hänsyn till att rådets arbetsuppgifter kommer att vara av sådan karaktär att de måste fullgöras i nära kontakt med olika departement och myndigheter som har sin verksamhet förlagd till Stockholmsområdet. Ett motionsledes framställt yrkande om rådets lokalisering till Östersund avstyrktes därför.
Utskottet finner inte någon anledning för riksdagen föreligga att nu frångå detta beslut och avstyrker följaktligen yrkandena i motionerna 1978/79:2524 (yrkandet 7) om transportrådets förläggning till något av Norrlandslänen och 1979/80:22 (yrkandet 8) om dess förläggning till Östersund.
5. Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen antar inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter,
2. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:152 samt motionerna 1978/79:528, 1978/79:951, yrkandet 3 e, 1978/ 79:1399, 1978/79:1410, 1978/79:1420, 1978/79:1429. 1978/ 79:1950, 1978/79:2516, 1978/79:2518-2523, 1978/79:2524, yr -
TU 1979/80:5
kandena 1-6 och 8, 1979/80:5, 1979/80:21, 1979/80:22, yrkandena 1-7, och 1979/80:23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om de i propositionen och motionerna förordade riktlinjerna för fortsatt transportstöd till Norrland,
3. att riksdagen
a. avslår motionen 1978/79:2517 om prissättningen för personbefordran i färjetrafiken enligt den s. k. vägprincipen, m. m.,
b. avslår motionen 1978/79:1401 om viss översyn av transportstödet till Gotlandstraflken,
c. med bifall till propositionen 1978/79:152 godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för fortsatt transportstöd till Gotlandstraflken,
4. att riksdagen avslår motionerna 1978/79:2524, yrkandet 7, om transportrådets lokalisering till något av Norrlandslänen, och 1979/80:22, yrkandet 8, om transportrådets lokalisering till Östersund.
Stockholm den 22 november 1979
På trafikutskottets vägnar BERTIL ZACHRISSON
Närvarande: Bertil Zachrisson (s). Bertil Jonasson (c). Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Rune Torwald (c). Sixten Pettersson (m). Olle Östrand (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp), Per Stenmarck (m). Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s) och Lars Hedfors (s).
Reservationer
1. Transportstöd till Norrland (mom. 2)
Rolf Sellgren och Eric Rejdnell (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Även utskottet” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att mot bakgrund av vunna erfarenheter och utvecklingen i övrigt en sådan anpassning av stödformen sker att syftet med stödet - med rimliga ekonomiska insatser och på ett effektivt sätt - kan uppnås. Med hänsyn till att stödet i dess tidigare utformning förlängts att gälla även innevarande år är det enligt utskottets uppfattning också angeläget att de förbättringar som föreslås i propositionen träder i kraft fr. o. m. den 1 januari 1980. Ett senareläggande av reformåtgärderna skulle medföra nega -
TU 1979/80:5
tiva effekter för näringslivet inom det stödberättigade området och bör därför inte komma i fråga.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att förslagen i propositionen till skillnad mot nuvarande bidragssystem har en stark inriktning på mindre och medelstora företag. Sålunda innebär den föreslagna förkortningen av bidragsgrundande sträcka jämte höjningen av bidragsprocenten för de nordligaste kommunerna en så väsentlig förbättring att de bör genomföras snarast. Detsamma gäller sänkningen av den nedre viktgränsen för enskild sändning från 250 kg verklig bruttovikt till 100 kg fraktdragande vikt. Denna medför att även sändningar med låg vikt men stor volym får transportstöd. Härigenom ökar antalet fraktstödsberättigade sändningar med ca 150 000 per år.
Även i övrigt och med hänsyn jämväl till det aktuella ekonomiska läget synes de i propositionen framlagda förslagen vara lämpligt avvägda och väl ägnade att tjäna det med stödet avsedda syftet att så långt möjligt utjämna skillnaderna i fråga om fraktkostnader mellan landets olika delar.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i fråga och avstyrker följaktligen samtliga de motioner som väckts med anledning av propositionen. Av de under den allmänna motionstiden i början av året framlagda förslagen synes yrkandena i motionerna 1978/79:1410 och 1978/79:1420 samt 1978/79:1429, yrkandet 4, i viss mån tillgodosedda genom propositionens utformning och därför inte påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Övriga under nämnda motionstid framställda yrkanden i denna fråga avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen
a. lämnar motionerna 1978/79:1410, 1978/79:1420 och 1978/ 79:1429, yrkandet 4, samtliga motioner om transportstöd till Norrland utan åtgärd,
b. med bifall till propositionen 1978/79:152 samt med avslag på motionerna 1978/79:528, 1978/79:951, yrkandet 3 e, 1978/ 79:1399, 1978/79:1429, yrkandena 1-3 och 5-8, 1978/79:1950, 1978/79:2516, 1978/79:2518-2523, 1978/79:2524, yrkandena 1-6 och 8, 1979/80:5, 1979/80:21, 1979/80:22, yrkandena 1-7, och 1979/80:23, godkännder de i propositionen förordade riktlinjerna för fortsatt transportstöd till Norrland,
2. Transportrådets lokalisering (mom. 4)
Bertil Jonasson, Rune Torwald och Anna Wohlin-Andersson (alla c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Vidare skall” och slutar med ”till Östersund” bort ha följande lydelse:
TU 1979/80:5
16 I motionen 1978/79:2524 (yrkandet 7) har nu yrkats att transportrådet förläggs till något av Norrlandslänen. Vidare har i motionen 1979/80:22 (yrkandet 8) yrkats att myndigheten i fråga förläggs till Östersund.
Utskottet anser för sin del att transportrådet bör lokaliseras utanför Stockholm. Decentraliseringsskäl talar fördetta. Så är exempelvis Norrlands inland i stort behov av statlig förvaltningsverksamhet. Riksdagen bör därför nu fullfölja sin tidigare fastlagda målsättning att decentralisera nya enheter för statlig förvaltning till orter utanför Stockholmsregionen. Utskottet anser det vidare lämpligt att transportrådet lokaliseras i den del av vårt land där de frågor som rådet kommer att syssla med har speciellt stor betydelse och frekvens. Utskottet finner därför, såsom föreslås i sistnämnda motion, att transportrådets verksamhet bör förläggas till Östersund. Härigenom tillgodoses även syftet med yrkandet i motionen 1978/79:2524 att myndigheten förläggs till något av Norrlandslänen.
Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:22, yrkandet 8, och med anledning av motionen 1978/79:2524, yrkandet 7, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om transportrådets lokalisering.
GOTAB 62809 Stockholm 1979